PROP. 2013/14:1

Innehållsförteckning

7	Inkomster............................................................................................................		531
	7.1	Offentliga sektorns skatteintäkter.....................................................	531
	7.1.1	Skatt på arbete .....................................................................................	534
	7.1.2	Skatt på kapital ....................................................................................	537
	7.1.3	Skatt på konsumtion och insatsvaror.................................................	538
	7.1.4	Skattekvoten........................................................................................	540
	7.2	Inkomster i statens budget.................................................................	540
	7.2.1	Skatteinkomster ..................................................................................	540
	7.2.2	Övriga inkomster ................................................................................	540
	7.2.3	Ändrad redovisning av inkomsttitlar.................................................	542

7.3 Jämförelse med prognosen i 2013 års ekonomiska vårproposition och

uppföljning av statens budget för 2012 och 2013 .............................

542

7.3.1 Jämförelse med prognosen i 2013 års ekonomiska vårproposition . 542

7.3.2

Uppföljning av statens budget för 2012 och 2013 ............................

545

7.4 Lagstiftning som ligger till grund för beräkningen av statens övriga

inkomster.............................................................................................

547

7.4.1 Ändringar i lagen om arbetslöshetskassor avseende

arbetslöshetsavgiften...........................................................................

547

7.4.2 Ändringar i ordningslagens bestämmelser om

		ersättningsskyldighet ..........................................................................	552
8	Utgifter	...............................................................................................................	559
	8.1	Utgifterna på statens budget och takbegränsade utgifter ................	559
	8.1.1	Utgiftsramar för 2014 .........................................................................	560
	8.1.2 .............................................................................	Utgifter 2013–2017	562
	8.1.3 ................	Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna 2013–2017	564
	8.1.4 .....................................................	Risker för annan utgiftsutveckling	571

8.2 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med 2013 års

	ekonomiska vårproposition................................................................	572
8.2.1	Nya föreslagna och aviserade reformer för 2014–2017 ....................	574

8.2.2 Övriga utgiftsförändringar jämfört med 2013 års ekonomiska

	vårproposition .....................................................................................	590
8.2.3	Pris- och löneomräkning ....................................................................	591

8.3 Uppföljning av utgifterna på statens budget och takbegränsade

		utgifter 2013 ........................................................................................	592
	8.3.1	Utgiftsprognos 2013...........................................................................	592
9	Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld ..................		601
	9.1	Effekterna på de offentliga finanserna av regeringens politik..........	602
	9.2	Den offentliga sektorns finansiella sparande.....................................	605
	9.2.1	Staten ...................................................................................................	607
	9.2.2	Ålderspensionssystemet .....................................................................	611
	9.2.3	Kommuner och landsting...................................................................	612
	9.3	Den ekonomiska ställningen och skuldutvecklingen .......................	613
	9.4	Jämförelse med 2013 års ekonomiska vårproposition ......................	616
	9.4.1	Den offentliga sektorns finanser........................................................	616

PROP. 2013/14:1

9.5

Finansiellt sparande enligt olika bedömare........................................

617

9.6 Den offentliga sektorns finansiella sparande och skuld i EU,

	Japan och USA.....................................................................................	618
10 Kommunsektorns finanser, sysselsättning och skuldsättning .........................		623
10.1	Kommunsektorn – en stor och viktig del av svensk ekonomi..........	624
10.2	Utgifter.................................................................................................	626
10.2.1	Konsumtion - den skattefinansierade välfärden ................................	626
10.2.2	Investeringar, transfereringar och räntor...........................................	627
10.3	Kommunfinansierad sysselsättning och arbetade timmar ................	627

10.3.1 Sysselsättningen bedöms öka förhållandevis starkt 2013 och 2014 .628

10.4	Inkomster.............................................................................................	629
10.4.1	Skatteintäkterna växer svagt 2014.......................................................	630
10.4.2	Statsbidragen ökar 2013 och 2014 ......................................................	630
10.5	Ekonomiskt resultat och finansiellt sparande....................................	631

10.5.1 Förhållandevis stabila finanser under prognosperioden trots svagt

	konjunkturläge.....................................................................................	632
10.6	Ekonomisk ställning och skuldutveckling .........................................	635

10.6.1 Något snabbare ökning av skuldsättningen i kommunsektorn än i

kommunkoncernerna ..........................................................................

635

10.6.2 Kommunsektorns andel av den offentliga sektorns konsoliderade

bruttoskuld ökar..................................................................................

636

10.7 Kommunsektorns finanser i jämförelse med 2013 års ekonomiska

		vårproposition......................................................................................	639
11	Lån, garantier och beställnings–bemyndiganden ..............................................		643
	11.1	Finansiering av anläggningstillgångar och rörelsekapital..................	643
	11.1.1	Låneramar för 2014..............................................................................	643
	11.1.2	Räntekontokrediter för 2014 ..............................................................	645
	11.1.3	Statlig utlåning.....................................................................................	646
	11.1.4	Övriga kreditramar ..............................................................................	646
	11.2	Statliga garantier ..................................................................................	647
	11.3	Beställningsbemyndiganden................................................................	649
	11.4	Bemyndigande att överskrida anslag ..................................................	651
12	Granskning och ekonomisk styrning ................................................................		655
	12.1	EU-direktiv om krav på medlemsstaternas budgetramverk .............	655
	12.1.1 Ärendet och dess beredning................................................................		655
	12.1.2	Överväganden och förslag...................................................................	656
	12.1.3	Konsekvensanalys................................................................................	662
	12.1.4	Författningskommentarer...................................................................	663

12.2 Den europeiska terminen och EU:s rekommendationer till

	Sverige ..................................................................................................	663
12.3	Finanspolitiska rådets bedömningar...................................................	670
12.4	Riksrevisionens granskning av årsredovisningen för staten 2012.....	675
12.5	Utvecklingen av den ekonomiska styrningen....................................	676

	PROP. 2013/14:1
Fördjupningsrutor
Ramverket för kommunsektorns finanser........................................................		625
Skillnaden mellan det ekonomiska resultatet och det finansiella sparandet ..		634
Näringslivets produktion av välfärdstjänster ökar och därmed kraven på
utveckling av statistiken.....................................................................................		637
Bilagor
Bilaga 1 Specifikation av budgetens utgifter och inkomster 2014
Bilaga 2 Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga
	finanser
Bilaga 3 Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män
Bilaga 4	Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2012
Bilaga 5	Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014
Bilaga 6 Nedsättning av arbetsgivaravgifter förpersoner som arbetar med
	forskning eller utveckling
Bilaga 7 Reformerade inkomstskatteregler för ideell sektor och slopad
	skattefrihet för specialbyggnader m.m.
Bilaga 8	Statligt stöd vid korttidsarbete
Bilaga 9 Kvotplikt och beskattning av biodrivmedel
Bilaga 10 Ändrad beskattning av bränslen för viss värmeproduktion
Bilaga 11	Avskaffande av arbetslöshetsavgiften
Bilaga 12 Ändringar i ordningslagens bestämmelser om
	ersättningsskyldighet
Bilaga 13 Ändringar i budgetlagen med anledning av EU:s krav på
	medlemsstaternas budgetramverk
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 2013

PROP. 2013/14:1

Tabellförteckning

7.1	Totala skatteintäkter 2012–2017 jämfört med prognosen i 2013 års
	ekonomiska vårproposition................................................................................	532
7.2	Bruttoeffekter av ändrade skatte- och avgiftsregler 2011–2017...........................	532
7.3	Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster på statens budget 2008–
	2017......................................................................................................................	533
7.3	Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster på statens budget 2008–
	2017 forts.............................................................................................................	534
7.4	Skatt på arbete 2011–2017 ......................................................................................	534
7.5	Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas skatteunderlag ............	535
7.6	Skattereduktioner 2011–2017.................................................................................	536
7.7	Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift 2011–2017 .................................	538
7.8	Skatt på konsumtion och insatsvaror 2011–2017..................................................	539
7.9	Skattekvot 2011–2017 .............................................................................................	540
7.10 Nu föreslagna och aviserade förändringar av övriga inkomster .........................		541
7.11 Antaganden och förändringar jämfört med 2013 års ekonomiska
	vårproposition .....................................................................................................	543
7.12 Aktuell prognos jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition samt
	statens budget för 2012 och 2013 ......................................................................	544
7.13 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med 2013 års ekonomiska
	vårproposition .....................................................................................................	545
7.14 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med statens budget för 2012
	och 2013...............................................................................................................	547
7.15 Förändring av totala skatteintäkter till följd av regeländringar,
	bruttoeffekter i förhållande till föregående år...................................................	556
8.1	Utgifter på budgetens utgiftsområden och takbegränsade utgifter 2012–
	2017......................................................................................................................	560
8.2	Utgiftsramar 2014 ...................................................................................................	561
8.3	Utgifter per utgiftsområde 2012–2017 ..................................................................	563
8.4	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år.......................	564
8.5	Utgiftsförändringar 2013–2017 i förhållande till föregående år till följd av
	tidigare beslutade, aviserade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder
	och finansieringar................................................................................................	566
8.6	Helårsekvivalenter i vissa ersättningssystem.........................................................	567
8.7	Volymer inom olika transfereringssystem .............................................................	570
8.8	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med bedömningen i 2013 års
	ekonomiska vårproposition................................................................................	572
8.9	Förändring av utgiftsramar 2014–2017 jämfört med 2013 års ekonomiska
	vårproposition .....................................................................................................	573
8.10 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar ................................................		584
8.11 Volymer inom olika transfereringssystem 2014–2017 ........................................		590
8.12 Pris- och löneomräkning för 2014........................................................................		592

	PROP. 2013/14:1
8.13	Takbegränsade utgifter och statsskuldsräntor m.m. 2013..................................	593
8.14	Utgifter 2013.........................................................................................................	594
8.15	Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2013 ..............................................	597
9.1 Nu föreslagna och aviserade utgifts- och inkomstförändringar 2013–2017,
	effekt på offentliga sektorns finansiella sparande.............................................	602
9.2 Utgifts- och inkomstförändringar 2012–2017 i förhållande till föregående år
	av tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade
	åtgärder och finansieringar, effekt på offentliga sektorns finansiella
	sparande...............................................................................................................	603
9.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser 2012–2017................................		605
9.4 Skatter och avgifter 2012–2017..............................................................................		606
9.5 Den offentliga sektorns utgifter 2012–2017 .........................................................		607
9.6 Statens inkomster och utgifter 2012–2017............................................................		607
9.7 Statens finansiella sparande och budgetsaldo 2012–2017.....................................		608
9.8 Statens budgetsaldo 2012–2017 .............................................................................		609
9.9 Statens budgetsaldo samt justering för större engångseffekter 2012–2017 ........		610
9.10	Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter 2012–2017 ...........................	611
9.11	Inkomstindex, balanstal och balansindex 2012–2017.........................................	612
9.12	Kommunsektorns finanser 2012–2017................................................................	612
9.13	Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 2012–2017 ............................	614
9.14	Statsskuldens förändring 2012–2017 ...................................................................	615
9.15	Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och bidrag till
	förändringen 2012–2017 ....................................................................................	616
9.16	Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och
	förändringar jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition.....................	617
9.17	Offentliga sektorns finansiella ställning. Aktuell prognos och förändringar
	jämfört med 2013 års vårproposition ................................................................	617
9.18	Prognosjämförelse finansiellt sparande 2013–2017 ............................................	618
10.1	Totala utgifter för kommuner och landsting 2012–2017....................................	626
10.2	Konsumtionens sammansättning 2012................................................................	627
10.3	Kommunfinansierad sysselsättning 2012–2017 ..................................................	628
10.4	Antal arbetade kommunfinansierade timmar 2012–2017...................................	629
10.5	Skatter och statsbidrag 2012–2017 ......................................................................	630
10.6	Årlig förändring av statsbidragen 2012–2017 .....................................................	631
10.7	Kommunsektorns finanser 2012–2017................................................................	632
10.8	Skillnader mellan resultat och finansiellt sparande 2009–2013..........................	634
10.9	Kommunsektorns finanser 2012–2017. Förändringar jämfört med 2013 års
	ekonomiska vårproposition ...............................................................................	639
11.1	Låneram för 2014..................................................................................................	644
11.2	Investeringslån och låneramar 2002–2013...........................................................	645
11.3	Räntekontokreditram för 2014............................................................................	646
11.4	Statlig utlåning 2014 .............................................................................................	646
11.5	Övriga kreditramar 2014 ......................................................................................	647
11.6	Garantiramar och utfärdade garantier .................................................................	648

PROP. 2013/14:1

Diagramförteckning

7.1	Totala skatteintäkter 2000–2017.............................................................................	531
7.2	Arbetade timmar, timlön och lönesumma 2000–2017 ..........................................	535
7.3	Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt på arbete 2000–
	2017......................................................................................................................	535
7.4	Antal personer som betalar statlig inkomstskatt 2000–2017................................	536
7.5	Kapitalvinster, aktieprisindex och fastighetspriser 1988–2017.............................	537
7.6	Skatt på företagsvinster 1990–2017........................................................................	538
7.7	Hushållens konsumtion i löpande priser och underliggande intäkter från
	mervärdesskatt 2000–2017 .................................................................................	539
8.1	Fördelning av de takbegränsade utgifterna 2014...................................................	561
8.2	Utgifter för arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiska
	program samt antalet helårsekvivalenter i arbetslöshetsförsäkringen och
	arbetsmarknadspolitiska program 2012–2017...................................................	567
8.3	Utgifter för sjuk- och rehabiliteringspenning och sjuk- och
	aktivitetsersättning samt antalet helårsekvivalenter i sjuk- och
	rehabiliteringspenning och sjuk- och aktivitetsersättning 2012–2017 ............	568
8.4	Skillnad mellan utgiftsprognos för 2013 och ursprungligt anvisade medel på
	statens budget för 2013 för vissa utgiftsområden.............................................	595
9.1	Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000–2017......................................	605
9.2	Inkomster och utgifter 2000–2017.........................................................................	606
9.3	Statens budgetsaldo 2000–2017..............................................................................	609
9.4	Utvecklingen av inkomstindex och balansindex 2009–2017 ................................	611
9.5	Utvecklingen av kommunsektorns inkomster och utgifter samt finansiella
	sparande 2000–2017 ............................................................................................	613
9.6	Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 1990–2017...............................	613
9.7	Statsskuldens utveckling 2000–2017......................................................................	614
9.8	Den konsoliderade bruttoskulden 1994–2017.......................................................	615
9.9	Den offentliga sektorns finansiella sparande i EU, Japan och USA 2007–
	2012......................................................................................................................	619
9.10 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i EU 2007 och 2012.........		619
10.1 Kommunsektorns utgifter efter ändamål 2011....................................................		624
10.2 Konsumtion i kommunsektorn 2001–2017.........................................................		627
10.3 Kommunfinansierad sysselsättning och sysselsättning i kommunsektorn
	1993–2017............................................................................................................	628
10.4 Kommunfinansierad sysselsättning som andel av totala sysselsättningen i
	ekonomin 1993–2017..........................................................................................	628
10.5 Kommunfinansierad sysselsättning och sysselsättning i näringslivet 1994–
	2017......................................................................................................................	629
10.6 Antalet kommunalt finansierade arbetade timmar 1994–2017...........................		629
10.7 Skatteintäkter och statsbidrag 2002–2017 ...........................................................		630
10.8 Kommunsektorns resultat och finansiella sparande 2000–2017.........................		633

	PROP. 2013/14:1
10.9 Skuld och tillgångar i kommunsektorn och kommunkoncernerna 2007–
	2012 .....................................................................................................................	635
10.10	Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, uppdelad på stat,
	kommunsektor och ålderspensionssystemet 1994–2017.................................	636
10.11	Alternativa utförares andel av total kommunal konsumtion, per
	verksamhetsområde 1993–2011........................................................................	637
11.1 Myndigheternas investeringslån ..........................................................................		645
december 2000–juni 2013.............................................................................................		645

7 Inkomster

PROP. 2013/14:1

7 Inkomster

Sammanfattning

– En fortsatt återhållen utveckling av viktiga skattebaser leder till att de totala skattein- täkterna bedöms öka i en måttlig takt, om ungefär 3 procent, både 2013 och 2014.

– I takt med att konjunkturläget sakta förbättras väntas skatteintäkterna öka med runt 5 procent per år 2015–2017. Samtliga skattebaser – skatt på arbete, kapital och konsumtion – väntas bidra till ökningen.

– De skatteändringar som regeringen föreslår i denna proposition beräknas sammantaget medföra att skatteintäkterna minskar med ca 19 miljarder kronor per år 2014–2017.

7.1 Offentliga sektorns skatteintäkter

Trots en relativt stark utveckling av lönesum- man, och därmed av intäkterna från skatt på ar- bete, ökade de totala skatteintäkterna samman- taget måttligt 2012. Det berodde på att intäk- terna från skatt på kapital och konsumtion minskade jämfört med 2011. De lägre intäkterna från skatt på kapital beror bl.a. på att den ut- dragna lågkonjunkturen medförde lägre intäkter från skatt på företagsvinster och att en låg stats- låneränta gav lägre intäkter från avkastningsskatt samt på att hushållens kapitalvinster minskade. De totala skatteintäkterna bedöms öka i relativt måttlig takt även under 2013 och 2014 till följd av att svensk ekonomi fortsätter växa i en ganska återhållsam takt. Samtidigt som BNP-tillväxten

– I förhållande till 2013 års ekonomiska vår- successivt tilltar beräknas skatteintäkterna öka

proposition har prognosen för de totala skatteintäkterna reviderats upp för 2012 och 2013, men ned för prognosåren därefter.

– Regeringen föreslår att den arbetslöshets- avgift som arbetslöshetskassorna betalar till staten avskaffas samt att ersättningsskyl- digheten för polisens kostnader för ordningshållning tas bort.

I detta avsnitt redovisas prognosen för den of- fentliga sektorns skatteintäkter och för inkoms- terna i statens budget samt regeringens förslag till beräkning av inkomsterna i statens budget för 2014. En jämförelse görs av nuvarande pro- gnos med prognosen i 2013 års ekonomiska vår- proposition samt en uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2012 och 2013. I detta av- snitt lämnar regeringen även förslag till lagstift- ning som påverkar statens övriga inkomster.

med runt 5 procent per år 2015–2017.

Diagram 7.1 Totala skatteintäkter 2000–2017
Årlig förändring i procent															Miljarder kronor
8																	2 100
6																	1 900
4																	1 700
2																	1 500
0																	1 300
-2			Årlig förändring, i procent														1 100
			Miljarder kronor
-4																	900
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

531

PROP. 2013/14:1

I förhållande till bedömningen i 2013 års eko- nomiska vårproposition har prognosen för de totala skatteintäkterna reviderats upp med 4 miljarder kronor per år för 2012 och 2013 till följd av utfall för vissa delposter för skatt på ar- bete och kapital. Prognosen för 2014–2017 har reviderats ned 6 till 9 miljarder kronor per år (se tabell 7.1). Det är främst prognosen för intäk- terna från skatt på arbete som har reviderats ned. Detta förklaras av de skatteändringar som rege- ringen föreslår i denna proposition. Intäkterna från skatt på konsumtion väntas bli lägre till följd av en svagare utveckling av hushållens kon- sumtion och företagens investeringar i löpande priser. Å andra sidan har prognosen för intäk- terna från skatt på kapital reviderats upp i för- hållande till prognosen i vårpropositionen. Det beror bl.a. på en ny bedömning av utvecklingen av bolagsskatteintäkterna.

Tabell 7.1 Totala skatteintäkter 2012–2017 jämfört med prognosen i 2013 års ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor

	Prognos
	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Skatt på arbete	3	3	-13	-13	-14	-14
Skatt på kapital	3	7	9	10	8	9
Skatt på konsumtion	-2	-6	-4	-3	-3	-4
Övriga skatter	0	0	0	0	0	0
Totala skatteintäkter	4	4	-8	-6	-8	-9

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

nya s.k. 3:12-reglerna. Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror bedöms bli högre till följd av de regeländringar som föreslås i denna proposition och där rör det sig främst om förändringar inom energiskatt och skatt på alkohol.

Tabell 7.2 Bruttoeffekter av ändrade skatte- och avgiftsregler 2011–2017

Miljarder kronor i förhållande till föregående år

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Skatt på arbete	-8	0	1	-20	0	0	0
Skatt på kapital	2	2	-13	0	0	0	0
Skatt på konsumtion	0	-5	3	1	1	0	0
Övriga skatter	-1	0	0	0	0	0	0
Totala skatteintäkter	-7	-3	-9	-18	1	0	0

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Källa: Egna beräkningar.

I tabell 7.15 finns en mer detaljerad uppställning av bruttoeffekterna av regeländringarna på skatteområdet 2008–2017.

Regeringens förslag: Den beräkning av inkomst- erna på statens budget för 2014 som samman- ställts i bilaga 1 avsnitt 2 godkänns.

Utvecklingen på arbetsmarknaden är viktigast för hur skatteintäkterna utvecklas

I tabell 7.2 finns en sammanställning av de be- räknade effekterna av regeländringar på skatte- området mellan 2011 och 2017. Beloppen är pe- riodiserade bruttoeffekter, dvs. de anger storle- ken på den initiala skatteändringen. I avsnitt 6 finns en utförlig beskrivning av hur de offentlig- finansiella effekterna redovisas.

År 2014 beräknas de totala skatteintäkterna minska med ca 18 miljarder kronor till följd av ändrade skatteregler.

De skatteändringar som regeringen föreslår i denna proposition beräknas sammantaget med- föra att skatteintäkterna brutto minskar med 19 miljarder kronor 2014. De nya regeländringarna bedöms främst sänka inkomsterna från skatt på arbete, varav det förstärkta jobbskatteavdraget står för 12 miljarder kronor 2014. Övriga regel- ändringar som sänker inkomsterna från skatt på arbete är bl.a. sänkt statlig inkomstskatt och sänkt skatt för pensionärer. Intäkterna från skatt på kapital väntas öka till följd av framför allt de

Skatteintäkterna från företags- och kapitalvinster är de intäkter som uppvisar störst variation mel- lan åren. Det är också för dessa skatteintäkter som prognososäkerheten normalt är störst på kort sikt. På några års sikt är det emellertid ut- vecklingen på arbetsmarknaden som är viktigast för hur skatteintäkterna utvecklas, eftersom ca 60 procent av intäkterna utgörs av skatt på ar- betsinkomster.

För att illustrera känsligheten hos beräkning- arna av skatteintäkterna kan nämnas att en ök- ning av antal arbetade timmar med 1 procent ökar skatteintäkterna från skatt på arbete med ungefär 10 miljarder kronor. En ökning av hus- hållens konsumtion med 1 procent (och med bi- behållen sammansättning) ökar mervärdesskat- teintäkterna med drygt 1,5 miljarder kronor.

532

PROP. 2013/14:1

Tabell 7.3 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster på statens budget 2008–2017

Miljarder kronor

	Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Prognos
Inkomstår	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Skatt på arbete	909,0	867,1	874,1	905,1	938,7	977,1	992,2	1 036,5	1 090,6	1 145,1
Direkta skatter	497,5	475,7	474,7	487,3	506,8	529,7	531,3	556,4	587,4	617,6
Kommunal inkomstskatt	503,4	511,1	522,9	538,2	562,7	587,1	602,9	629,3	662,2	695,9
Statlig inkomstskatt	48,0	40,1	42,5	44,6	44,4	46,0	45,5	47,6	49,9	51,4
Allmän pensionsavgift	85,2	86,8	89,2	93,5	97,8	101,5	104,3	108,8	114,0	119,7
Skattereduktioner m.m.	-139,2	-162,5	-179,9	-189,1	-198,2	-204,9	-221,3	-229,2	-238,7	-249,4
Artistskatt	0,1	0,1	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Indirekta skatter	411,5	391,4	399,4	417,8	431,9	447,4	460,9	480,1	503,1	527,5
Arbetsgivaravgifter	404,1	392,4	403,9	426,6	441,3	455,1	470,5	490,1	514,0	539,3
Egenavgifter	12,2	11,6	12,4	12,5	12,6	13,6	14,2	14,9	15,8	16,7
Särskild löneskatt	32,6	32,5	33,1	36,2	37,7	38,9	40,2	41,8	43,8	45,8
Nedsättningar	-13,4	-20,6	-24,6	-29,5	-30,7	-29,9	-32,7	-34,2	-36,2	-38,4
Skatt på tjänstegruppliv	1,2	0,9	1,1	1,0	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9
Avgifter till premiepensionssystemet	-25,1	-25,4	-26,4	-28,9	-29,8	-31,1	-32,1	-33,5	-35,1	-36,8
Skatt på kapital	163,5	160,2	191,5	183,5	173,4	174,0	185,3	198,8	212,5	226,2
Skatt på kapital, hushåll	26,3	24,9	34,5	28,8	26,3	30,4	34,4	36,4	36,6	35,7
Skatt på företagsvinster	83,0	86,5	106,6	102,8	95,6	92,9	97,3	104,9	113,1	119,4
Avkastningsskatt	15,2	12,3	11,9	11,8	10,7	6,9	9,9	12,6	16,8	23,7
Fastighetsskatt och fastighetsavgift	24,0	25,3	26,4	27,5	29,1	30,7	30,9	31,7	32,2	32,7
Stämpelskatt	9,4	8,1	9,0	8,0	8,0	8,8	8,3	8,5	8,8	9,2
Kupongskatt m.m.	5,5	3,1	3,1	4,6	3,8	4,4	4,4	4,6	5,0	5,3
Skatt på konsumtion och insatsvaror	418,7	422,9	449,3	455,0	453,5	461,1	478,6	500,8	523,1	545,4
Mervärdesskatt	300,3	301,5	324,3	332,5	331,6	337,4	352,6	370,9	391,3	410,9
Skatt på tobak	9,9	10,6	10,6	11,3	11,8	11,6	11,5	11,5	11,6	11,7
Skatt på etylalkohol	4,2	4,4	4,3	4,3	4,3	4,2	4,3	4,2	4,2	4,2
Skatt på vin m.m.	4,1	4,4	4,6	4,7	4,8	4,9	5,3	5,4	5,5	5,6
Skatt på öl	3,1	3,3	3,2	3,2	3,2	3,3	3,6	3,6	3,6	3,7
Energiskatt	38,8	40,1	41,2	40,6	40,1	41,7	41,6	42,3	42,7	43,4
Koldioxidskatt	25,7	26,1	27,3	25,4	25,2	24,5	24,1	26,2	26,5	27,1
Övriga skatter på energi och miljö	5,1	4,1	4,7	4,5	4,5	4,7	6,1	6,0	6,0	6,0
Skatt på vägtrafik	16,0	16,4	16,4	15,7	15,6	16,5	17,0	17,6	18,1	18,6
Skatt på import	5,9	5,2	5,7	5,7	5,3	5,0	5,2	5,6	6,1	6,5
Övriga skatter	5,6	6,7	7,0	7,3	7,1	7,2	7,3	7,4	7,5	7,6
Restförda och övriga skatter	-3,3	-4,2	1,1	2,9	4,4	5,4	5,6	5,8	5,9	6,1
Restförda skatter	-8,2	-7,8	-5,7	-6,3	-6,3	-6,3	-6,3	-6,3	-6,3	-6,3
Övriga skatter	4,8	3,6	6,8	9,3	10,6	11,6	11,9	12,1	12,1	12,4
Totala skatteintäkter	1 487,8	1 446,0	1 515,9	1 546,6	1 570,0	1 617,6	1 661,8	1 741,9	1 832,1	1 922,8
Avgår, EU-medel	-7,3	-6,8	-7,1	-7,2	-6,9	-6,8	-7,8	-8,3	-8,7	-9,3
Offentliga sektorns skatteintäkter	1 480,5	1 439,2	1 508,8	1 539,3	1 563,1	1 610,8	1 653,9	1 733,7	1 823,3	1 913,5
Avgår, kommunala skatteintäkter	-515,5	-524,8	-537,0	-552,7	-578,4	-602,6	-618,5	-645,5	-678,7	-712,9
Avgår, avgifter till ålderspensionssystemet	-178,1	-178,8	-183,5	-195,2	-201,5	-207,4	-213,7	-222,9	-233,6	-245,2
Statens skatteintäkter	786,9	735,6	788,3	791,5	783,3	800,9	821,7	865,3	911,0	955,4

533

PROP. 2013/14:1

Tabell 7.3 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomster på statens budget 2008–2017 forts.

Miljarder kronor
		Utfall	Utfall	Utfall	Utfall	Prognos
Inkomstår		2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Statens skatteintäkter		786,9	735,6	788,3	791,5	783,3	800,9	821,7	865,3	911,0	955,4
Periodiseringar		21,8	-29,8	-8,9	48,5	9,4	-32,2	-9,9	-5,1	8,6	6,8
Uppbördsförskjutningar		36,3	-2,6	-9,3	33,6	23,5	-15,1	10,3	3,9	2,5	6,3
Betalningsförskjutningar		-15,6	-22,7	-1,1	11,5	-14,1	-16,9	-19,9	-8,8	6,3	0,7
varav kommuner och landsting		-4,2	-22,1	13,3	28,1	1,9	-9,7	-9,1	0,7	1,1	0,9
varav ålderspensionssystemet		-0,7	-1,3	2,9	0,7	0,7	0,4	-0,7	0,8	0,9	1,0
varav privat sektor		-8,1	-4,7	-16,3	-16,9	-17,4	-8,6	-6,9	-6,4	-0,8	-1,2
varav kyrkosektorn		0,5	-0,3	-1,1	-0,4	0,6	1,0	-0,8	-1,3	0,0	0,0
varav EU		-3,1	5,7	0,1	0,0	0,0	0,0	-2,5	-2,6	5,1	0,0
Anstånd		1,1	-4,6	1,6	3,4	0,0	-0,2	-0,2	-0,2	-0,2	-0,2
Statens skatteinkomster		808,7	705,8	779,5	840,0	792,7	768,7	811,8	860,2	919,6	962,2
Övriga inkomster		92,6	3,8	0,0	32,4	-5,1	9,5	12,4	-0,5	-8,4	-5,1
2000	Inkomster av statens verksamhet	53,0	48,1	41,8	55,3	48,8	48,9	49,1	39,2	40,0	40,4
3000	Inkomster av försåld egendom	76,5	0,1	0,2	23,1	0,3	15,1	15,0	15,0	15,0	15,0
4000	Återbetalning av lån	1,9	1,7	1,7	1,5	1,3	1,1	1,1	0,9	0,8	0,7
5000	Kalkylmässiga inkomster	8,7	8,9	8,9	11,1	9,7	10,1	10,3	11,0	11,1	11,2
6000	Bidrag m.m. från EU	11,0	11,7	13,0	12,3	9,8	11,2	12,4	9,7	10,9	11,4
7000	Avräkningar m.m. i anslutning till
skattesystemet		-56,2	-66,8	-65,5	-70,8	-74,9	-76,9	-75,4	-76,4	-86,3	-83,8
8000	Utgifter som ges som
krediteringar på skattekontot		-2,4	0,0	0,0	-0,1	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Inkomster på statens budget		901,3	709,5	779,5	872,4	787,6	778,1	824,2	859,7	911,2	957,1

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

7.1.1 Skatt på arbete

Skatt på arbete kan delas in i direkta och indi- rekta skatter. De direkta skatterna består av kommunal och statlig inkomstskatt, allmän pensionsavgift, skattereduktioner samt artist- skatt. De indirekta skatterna på arbete består av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Intäkterna från skatt på arbete beräknas uppgå till 60 procent av de totala skatteintäkterna 2014.

Intäkterna från skatt på arbete fastställs i den årliga beskattningen av hushållens inkomster, som är klar i november året efter inkomståret. Det innebär att 2012 års intäkter från skatt på arbete ännu inte är fastställda och att endast en prognos för skatteintäkterna finns tillgänglig för detta år.

Tabell 7.4 Skatt på arbete 2011–2017

Miljarder kronor om inte annat anges

	Utfall	Prognos
	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Aktuell beräkning	905	939	977	992	1 037	1 091	1 145
Utveckling (%)	3,6	3,7	4,1	1,6	4,5	5,2	5,0

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Intäkterna från skatt på arbete bedöms öka från 939 miljarder kronor 2012 till 1 145 miljarder kronor 2017 (se tabell 7.4). År 2014 väntas in- täkterna från skatt på arbete minska med ca 18 miljarder kronor till följd av ändrade skat- teregler.

Lönesummans tillväxt ökar 2014

Utbetalda löner, dvs. lönesumman, utgör drygt 70 procent av underlaget för skatt på arbete. Det innebär att förändringen av antalet arbetade timmar och timlönen är av stor betydelse för ut- vecklingen av skatteintäkterna. Resterande del av skatteunderlaget för skatt på arbete består av skattepliktiga transfereringar till hushållen.

År 2012 växte lönesumman med 3,9 procent (se diagram 7.2), vilket var en minskning jämfört med 2011. Lönesummans tillväxt minskar till 3,3 procent 2013. I takt med att den ekonomiska tillväxten gradvis stärks förväntas lönesumman växa med i genomsnitt 4,3 procent per år under återstoden av prognosperioden.

534

Diagram 7.2 Arbetade timmar, timlön och lönesumma 2000–2017

Årlig procentuell förändring
7
5
3
1
-1						Arbetade timmar
-3						Timlön
						Lönesumma
-5
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Anm.: Den redovisade timlönen är beräknad enligt nationalräkenskapernas principer. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skillnaden i ökningen av lönesumman mellan de olika åren under prognosperioden beror främst på skillnaden i utvecklingen av antalet arbetade timmar (se diagram 7.2). Antalet arbetade tim- mar beräknas öka med 0,5 procent 2013 och med i genomsnitt 1,2 procent per år 2014–2017. Timlönen ökar med 2,8 procent 2013 och med i genomsnitt 3,1 procent per år 2014–2017 (se vi- dare avsnitt 4).

Ökning av ohälsorelaterade ersättningar påverkar utvecklingen av transfereringar till hushållen

Prognosen för transfereringarna till hushållen baseras dels på utvecklingen av antalet pension- ärer, sjukskrivna och arbetslösa, dels på löne- och prisutvecklingen eftersom de flesta ersätt- ningarna justeras för denna utveckling.

Diagram 7.3 Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt på arbete 2000–2017

Procent

35

33 Arbetsmarknadsersättningar

Sjukpenning m.m.

31

Pensioner

29

27

25

23

21

19

17

15

00

01

02

03

04

05

06

07

08

09

10

11

12

13

14

15

16

17

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

PROP. 2013/14:1

Andelen av skatteunderlaget som utgörs av transfereringar till hushållen ökar svagt 2013 (se diagram 7.3). Denna ökade andel förklaras dels av att de ohälsorelaterade ersättningarna ökar, dels av att pensionerna ökar starkt i förhållande till lönesumman. År 2014–2017 minskar andelen transfereringar något, framför allt till följd av att läget på arbetsmarknaden förbättras. För 2014 förklaras den minskande andelen dessutom av att pensionerna växer något långsammare i förhål- lande till lönesumman.

Kommunal inkomstskatt

Intäkterna från kommunal inkomstskatt beräk- nas öka från 563 till 696 miljarder kronor mellan 2012 och 2017 (se tabell 7.3). År 2013 och 2014 beräknas det kommunala skatteunderlaget öka med 3,9 respektive 2,7 procent(se tabell 7.5).

Regeringen föreslår att inkomstskatten för de som är 65 år eller äldre sänks med sammanlagt 2,5 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 2014. Skattesänkningen görs genom en höjning av det förhöjda grundavdraget, vilket leder till att in- täkterna från kommunal inkomstskatt minskar med knappt 2,5 miljarder kronor per år fr.o.m. 2014.

Tabell 7.5 Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas skatteunderlag

Årlig procentuell förändring

	Utfall	Prognos
	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Faktisk utveckling	3,0	4,3	3,9	2,7	4,4	5,2	5,1
Underliggande
utveckling	4,4	4,2	4,1	3,2	4,4	5,2	5,1

Anm.: Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget är utvecklingen justerad för regeländringar.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Den underliggande utvecklingen av skatteun- derlaget, dvs. utvecklingen justerad för regeländ- ringar, bedöms 2013 och 2014 uppgå till 4,1 re- spektive 3,2 procent. År 2015–2017 ökar kom- munernas skatteunderlag med i genomsnitt 4,9 procent per år. Genomsnittet för den under- liggande utvecklingen av skatteunderlaget för år 2000–2011 uppgår till 4,1 procent.

535

PROP. 2013/14:1

Statlig inkomstskatt

Intäkterna från den statliga inkomstskatten be- räknas uppgå till 44 miljarder kronor 2012 (se tabell 7.3).

Antalet personer som betalar statlig inkomst- skatt minskade 2012 till följd av att timlönen i ekonomin ökade betydligt svagare än det jämfö- relsetal med vilket skiktgränserna för statlig inkomstskatt skrivs upp (se diagram 7.4). Ut- vecklingen av antalet personer som betalar statlig skatt bestäms av timlöneutvecklingen i förhål- lande till jämförelsetalet, ålderssammansätt- ningen och inkomstfördelningen.

I takt med att lönesumman gradvis stärks ökar den underliggande utvecklingen av intäkterna från den statliga inkomstskatten med 2 miljarder kronor årligen 2013–2017. Med underliggande utveckling menas utvecklingen exklusive effek- ten av förändrade skatteregler.

Diagram 7.4 Antal personer som betalar statlig inkomstskatt 2000–2017

Tusentals personer

1 600

Antal som betalar 25%

1 400

Antal som betalar 20%

1 200

1 000
800
600
400
200
0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Regeringen föreslår i denna proposition en sänkning av den statliga inkomstskatten genom att den nedre skiktgränsen 2014 höjs med 15 100 kronor utöver den automatiska uppräk- ning som sker genom kopplingen till konsu- mentpriserna. Regeländringen leder till att in- täkterna från statlig inkomstskatt minskar med 3 miljarder kronor per år fr.o.m. 2014. Efter re- formen beräknas 26 procent av heltidsarbetarna betala statlig skatt, jämfört med 29 procent utan den föreslagna reformen.

Skattereduktioner och allmän pensionsavgift

Skattereduktionerna uppgår till sammanlagt 198–249 miljarder kronor 2012–2017 (se tabell 7.6). Regeringen föreslår en förstärkning av jobbskatteavdraget fr.o.m. 2014, vilket beräknas öka skattereduktionerna med mellan 12 och 14 miljarder kronor 2014–2017. De samman- lagda reduktionerna till följd av jobbskatteavdra- gen beräknas öka från 83 miljarder kronor 2012 till 111 miljarder kronor 2017.

Den sammanlagda skattereduktionen för hus- avdraget (ROT- och RUT-tjänster) beräknas öka från drygt 16 miljarder kronor 2012 till 18 miljarder kronor 2017. Ökningen beror på att efterfrågan på RUT-tjänster bedöms öka under hela prognosperioden, vilket till viss del motver- kas av att skattereduktionerna för ROT-arbeten beräknas minska något. Minskningen beror på att efterfrågan på ROT-arbeten antas mattas av successivt under prognosperioden. Skattere- duktionen för RUT-tjänster beräknas öka från 2,1 miljarder kronor 2012 till 4,5 miljarder kro- nor 2017. Skattereduktionerna för ROT-arbeten beräknas minska från 14 miljarder kronor år 2012 till 13 miljarder kronor år 2017.

Tabell 7.6 Skattereduktioner 2011–2017

Miljarder kronor

	Utfall	Prognos
	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Allmän pensions-
avgift	-93	-98	-101	-104	-109	-114	-120
Fastighetsavgift	0	0	0	0	0	0	0
Sjöinkomst	0	0	0	0	0	0	0
Jobbskatteavdrag	-80	-83	-86	-99	-102	-106	-111
Husavdrag	-15	-16	-17	-17	-17	-17	-18
Gåvor till ideell
verksamhet		0	0	0	0	0	0
Summa	-189	-198	-205	-221	-229	-239	-249

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Beloppen för Fastighetsavgift, Sjöinkomst och Gåvor till ideell verksamhet uppgår till mindre än 0,5 miljarder kronor. Skattereduktion för Gåvor till ideell verksamhet infördes 2012.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Underlaget för den allmänna pensionsavgiften utgörs av de pensionsgrundande ersättningarna, varför intäkterna från denna avgift i regel följer utvecklingen av skatteunderlaget för de direkta skatterna på arbete. Intäkterna från den allmänna pensionsavgiften ökar från 98 miljarder kronor 2012 till 120 miljarder kronor 2017. Alla skatt- skyldiga som betalar allmän pensionsavgift får en skattereduktion med 100 procent av den all-

536

männa pensionsavgiften, vilket innebär att skat- tereduktionen för den allmänna pensionsavgiften ökar i samma utsträckning.

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter

Intäkterna från indirekta skatter på arbete be- döms uppgå till 432 miljarder kronor 2012. Ar- betsgivar- och egenavgifter utgör den huvudsak- liga delen av intäkterna. Utvecklingen på ar- betsmarknaden är av störst betydelse även för intäkterna från arbetsgivar- och egenavgifterna. Intäkterna från de indirekta skatterna ökar varje enskilt år under prognosperioden och uppgår till 528 miljarder kronor 2017 (se tabell 7.3). För att främja forskning och utveckling föreslår rege- ringen nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling (se avsnitt 6.9). För att främja sysselsättningen i sär- skilt utsatta områden aviseras ett förslag om nedsatta socialavgifter i s.k. nystartzoner (se av- snitt 6.10). Vidare föreslår regeringen en för- stärkt nedsättning av egenavgifterna (se avsnitt 6.11). Dessutom aviseras vissa förändringar i nedsättningen av socialavgifterna för unga (se avsnitt 6.12). Sammantaget innebär reformför- slagen rörande socialavgifterna nedrevideringar om knappt 2 miljarder kronor årligen.

7.1.2 Skatt på kapital

Hushållens kapitalvinster

Hushållens kapitalinkomster fastställs i den år- liga beskattningen av hushållens inkomster, som är klar i november året efter inkomståret. Det in- nebär att 2012 års kapitalinkomster ännu inte är fastställda och att endast en prognos för skat- teintäkterna finns tillgänglig för 2012. Underla- get för hushållens skatt på kapital är nettot av kapitalinkomsterna och kapitalutgifterna. Den största delen kommer från realiserade kapital- vinster.

År 2012 bedöms de taxerade kapitalvinsterna uppgå till 108 miljarder kronor. Det är något lägre än 2011, då de uppgick till knappt 115 miljarder kronor. De lägre vinsterna kan del- vis förklaras av prisnedgången på permanenta småhus 2012. Kapitalvinsterna antas fr.o.m. 2013 återgå till den genomsnittliga historiska nivån på

PROP. 2013/14:1

drygt 3 procent av BNP. I diagram 7.5 visas aktieprisindex och fastighetsprisindex till- sammans med utfall och prognos för de taxerade kapitalvinsterna.

Diagram 7.5 Kapitalvinster, aktieprisindex och fastighetspriser 1988–2017

Miljarder kronor												Index 2000 = 100
240														240
220				Taxerade kapitalvinster (vänster axel)										220
200				Aktieprisindex (höger axel)										200
				Fastighetsprisindex (höger axel)
180														180
160														160
140														140
120														120
100														100
80														80
60														60
40														40
20														20
0														0
88	90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16

Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Affärsvärlden och egna beräkningar.

Hushållens ränteinkomster ökade något 2012 jämfört med 2011, trots att räntorna generellt var lägre under 2012 än 2011. De högre in- komsterna kan i stället förklaras av att hushållen ökade sitt sparande i räntebärande tillgångar. Även hushållens ränteutgifter var högre 2012 än 2011, vilket kan förklaras av att skuldstocken var högre 2012 än 2011. Sammantaget bedöms ut- vecklingen av hushållens räntenetto bidra nega- tivt till utvecklingen av skatteintäkterna 2012. Utvecklingen av räntenettot bidrar positivt till skatteintäkternas utveckling 2013 och 2014. År 2015–2017 bidrar räntenettot negativt till skat- teintäkterna, till följd av att räntorna bedöms stiga.

Sammanlagt uppgår intäkterna från hushållens skatt på kapital till 30 miljarder kronor 2013. Intäkterna uppgår till 34–37 miljarder kronor per år 2014–2017. De föreslagna förändringarna av de s.k. 3:12-reglerna bedöms i stort inte leda till några varaktiga effekter på intäkterna från skatt på hushållens kapitalvinster (se avsnitt 6.13).

Intäkterna från skatt på företagsvinster minskar 2012

Intäkterna från skatt på företagsvinster uppgick 2011 till 103 miljarder kronor, vilket är 4 miljarder kronor, eller 3,6 procent, lägre än 2010 (se diagram 7.6). Till följd av att produkt- ionen i näringslivet utvecklades förhållandevis svagt, samtidigt som lönekostnadstillväxten inte

537

PROP. 2013/14:1

föll tillbaka i samma utsträckning, bedöms bo- lagsskatteintäkterna minska ytterligare, till 96 miljarder kronor 2012. Bolagsskatteintäkterna väntas även minska 2013, till 93 miljarder kro- nor. De minskade intäkterna 2013 beror uteslu- tande på att bolagsskattesatsen sänktes fr.o.m. årsskiftet. Med oförändrade regler hade intäk- terna i stället ökat 2013. I takt med att BNP-till- växten stärks växer företagens vinster återigen 2014. Vinstökningen bedöms bli som starkast 2015.

De förslag om ändrade regler som rör bolags- skatten, och som redovisas i avsnitt 6, har sam- mantaget mycket liten budgeteffekt. Föränd- ringarna avser reformerade inkomstskatteregler för den ideella sektorn (avsnitt 6.14), inkomst- skatteändringar för att underlätta omställning på arbetsmarknaden (avsnitt 6.5), som båda har ne- gativ effekt på statens budget, och slopad skat- tefrihet för inkomster från specialbyggnader m.m. (avsnitt 6.15), som har en positiv budget- effekt.

Diagram 7.6 Skatt på företagsvinster 1990–2017
Miljarder kronor												Procent av BNP
140													4,0
			Miljarder kronor										3,5
120			Procent av BNP
100													3,0
80													2,5
													2,0
60													1,5
40													1,0
20													0,5
0													0,0
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16

Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

En låg statslåneränta 2012 ger låga intäkter från avkastningsskatt 2013

Intäkterna från avkastningsskatten, som tas ut på sparande i pensions- och kapitalförsäkringar, be- räknas minska med 35 procent mellan 2012 och 2013. De lägre intäkterna beror i huvudsak på att den genomsnittliga statslåneräntan var lägre 2012 än 2011. Intäkterna från avkastningsskatten på- verkas i hög grad av hur statslåneräntan utveck- las. Om statslåneräntan ökar med 1 procentenhet ökar intäkterna från avkastnings- skatten året därpå med ca 5 miljarder kronor. Statslåneräntan bedöms bli som lägst 2012. Från

och med 2013 ökar statslåneräntan varje enskilt år, vilket gör att intäkterna ökar fr.o.m. 2014. År 2017 uppgår intäkterna från avkastningsskatten till 24 miljarder kronor (se tabell 7.3).

Svag ökning av intäkterna från fastighetsskatt

Intäkterna från fastighetsskatten och den kom- munala fastighetsavgiften beräknas uppgå till knappt 31 miljarder kronor 2013, vilket är 1,5 miljarder kronor högre än 2012 (se tabell 7.7). Ökningen beror i huvudsak på den allmänna fastighetstaxeringen för bl.a. hyreshus, industrier och elproduktionsenheter 2013. Till viss del motverkas ökningen av att fastighetsavgiften för hyreshus sänkts fr.o.m. 2013, vilket sänker in- täkterna från fastighetsavgiften med ca 0,5 mil- jarder kronor per år.

Intäkterna från fastighetsskatten och den kommunala fastighetsavgiften bedöms därefter sakta öka för att 2017 uppgå till nästan 33 mil- jarder kronor.

Tabell 7.7 Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift 2011–2017

Miljarder kronor

	Utfall Prognos
	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Småhus	12,5	13,7	13,8	13,9	14,4	14,8	15,2
varav kommunal avgift	12,0	13,2	13,3	13,4	13,9	14,3	14,7
Hyreshus, bostadslägen-	2,9	3,0	2,7	2,7	2,8	2,8	2,9
heter
varav kommunal avgift	2,8	2,9	2,6	2,6	2,7	2,7	2,8
Hyreshus, lokaler	6,8	7,2	6,9	7,0	7,1	7,2	7,3
Industrier	1,6	1,6	1,8	1,8	1,8	1,8	1,8
Vattenkraft	3,7	3,7	5,5	5,5	5,5	5,5	5,5
Summa	27,5	29,2	30,7	30,9	31,6	32,2	32,7

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

7.1.3 Skatt på konsumtion och insatsvaror

Skatt på konsumtion och insatsvaror består av mervärdesskatt och punktskatter. År 2013 be- räknas intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror uppgå till 461 miljarder kronor (se tabell 7.8). Det utgör knappt 30 procent av of- fentliga sektorns totala skatteintäkter.

538

Tabell 7.8 Skatt på konsumtion och insatsvaror 2011–2017

Miljarder kronor och årlig procentuell förändring

	Utfall	Utfall	Prognos
	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Skatt på konsumtion
och insatsvaror	455	454	461	479	501	523	545
Utvecklingstakt (%)	1,3	-0,3	1,7	3,8	4,6	4,4	4,3
Mervärdesskatt	332	332	337	353	371	391	411
Utvecklingstakt (%)	2,5	-0,3	1,7	4,5	5,2	5,5	5,0
Punktskatter	123	122	124	126	130	132	134
Utvecklingstakt (%)	-1,9	-0,5	1,4	1,9	3,1	1,5	2,0

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Mervärdesskatt

Intäkterna från mervärdesskatt kommer till stor del från hushållens konsumtion. Eftersom mer- värdesskatten är differentierad mellan olika varu- och tjänstegrupper påverkas intäkterna också av konsumtionens sammansättning (se diagram 7.7).

Diagram 7.7 Hushållens konsumtion i löpande priser och
underliggande intäkter från mervärdesskatt 2000–2017
Årlig procentuell förändring
12
10				Hushållens konsumtion
				Bilar och sällanköpsvaror
8				Underliggande mervärdesskatt
6
4
2
0
-2
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Anm.: Den underliggande mervärdesskatten exkluderar effekten av ändrade skatteregler. Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skattebasen för mervärdesskatten består också av investeringar och förbrukning i verksamheter som saknar skatteplikt, och som därmed inte kan dra av ingående mervärdesskatt. Av de totala mervärdesskatteintäkterna kommer ca 80 pro- cent från den privata sektorn.

Under första halvåret 2013 har hushållens konsumtion varit återhållsam. Konsumtionen väntas dock växa starkare under andra halvåret och för helåret 2013 bedöms hushållens kon- sumtion i löpande priser växa lika mycket som under 2012. Däremot väntas den utdragna låg- konjunkturen i både Sverige och i omvärlden

PROP. 2013/14:1

medföra att företagen till viss del senarelägger sina investeringar. Sammantaget leder detta till att intäkterna från mervärdesskatten ökar med endast 1,7 procent 2013 och uppgår till 337 mil- jarder kronor.

År 2014–2017 väntas hushållens konsumtion i löpande priser växa allt starkare till följd av en stigande disponibel inkomst, ett i utgångsläget högt sparande och en allt starkare arbetsmark- nad. Dessutom väntas efterfrågan från omvärl- den stiga och medföra att svenska företag behö- ver investera. Sammantaget gör detta att intäk- terna från mervärdesskatt väntas öka med ca 5 procent per år för att 2017 uppgå till 411 miljar- der kronor.

De nya skatteregler som föreslås i denna pro- position väntas totalt sett medföra att intäkterna från mervärdesskatten reduceras med 0,1 miljard kronor per år. Det rör sig främst om förändrad hantering av mervärdesskatt vid import.

Punktskatter

Punktskatterna skiljer sig från mervärdesskatten genom att de oftast är baserade på konsumerad kvantitet i stället för på marknadspriset. I likhet med vad som gäller för övriga skatter är det på kort sikt konjunkturen som, bortsett från regel- ändringar, mest påverkar utvecklingen av punktskatteintäkterna.

Under 2012 minskade punktskatteintäkterna med 0,5 procent till 122 miljarder kronor. Det förklaras främst av att konjunkturinbroms- ningen bidrog till en lägre användning av bensin och därmed lägre intäkter från energi- och kol- dioxidskatt. Det svaga konjunkturläget med- förde också svagare importtillväxt och därmed lägre skatteintäkter från import.

Intäkterna för punktskatter bedöms växa med 1,4 procent 2013 för att uppgå till 124 miljarder kronor 2013. År 2014–2017 ökar intäkterna med i genomsnitt 3 miljarder kronor (2,1 procent) per år och bedöms 2017 uppgå till 134 miljarder kronor.

Ett succesivt förbättrat konjunkturläge 2014– 2017, och regeringens förslag till regeländringar, bidrar till ökade punktskatterintäkter 2014– 2017. Intäkterna från skatt på energi och koldi- oxid utgör ca 54 procent av intäkterna från punktskatterna. Dessa ökar under hela prognos- perioden 2014–2017, vilket både beror på att an- vändningen av el bedöms öka och på högre kol-

539

PROP. 2013/14:1

dioxidskattesatser. Användningen av bensin bedöms minska under hela prognosperioden, bl.a. till följd av fler bränslesnåla fordon. Intäk- terna från skatt på import växer till följd av en ökad varuimport under prognosperioden. Intäkterna från skatt på alkohol förväntas öka främst till följd av en ökad vinkonsumtion enligt senaste årens stigande trend.

Regeringen föreslår i denna proposition ett flertal förändringar i regleringen av punktskat- terna fr.o.m. 2014. Sammantaget beräknas rege- ringens förslag medföra att punkskatteintäkterna årligen ökar med drygt 1 miljard kronor 2014– 2017. Förändringarna påverkar prognosen årli- gen med 0,5 miljarder kronor för skatt på energi respektive 0,7 miljarder kronor för skatt på al- kohol.

Försäljningsinkomster från auktioner av utsläppsrätter

Som en del av EU-ETS (Emissions Trading Sy- stem) genomför kommissionen försäljning av utsläppsrätter på en gemensam auktionsplatt- form och en auktionsövervakare vars kostnad betalas av medlemsländerna är under upphand- ling.

Kommissionen har beslutat att dra av aukt- ionsövervakarens kostnad från bruttointäkterna från försäljningen av utsläppsrätter. Sverige tar emot en nettointäkt där kostnaden för auktions- övervakaren redan är avdragen. Det innebär att budgetering och redovisning mot inkomsttitel sker med det nettobelopp som erhålls från för- säljningen.

7.1.4 Skattekvoten

Skattekvoten visar förhållandet mellan de totala skatteintäkterna och BNP. Normalt har regel- förändringar i skattesystemet störst inverkan på förändringen av skattekvoten.

År 2011–2013 sker en viss omfördelning mel- lan skattebaserna genom att bidraget från skatt på arbete ökar, medan bidraget från skatt på ka- pital och skatt på konsumtion minskar. Lägre vinster i företagen och lägre intäkter från avkast- ningsskatten förklarar till stor del nedgången i skattekvoten för skatt på kapital 2012 och 2013. År 2013 bidrar även den lägre bolagsskattesatsen till den lägre kvoten. Under resterande delen av

prognosperioden (2014–2017) ligger skattekvo- ten kvar på 44 procent av BNP (se tabell 7.9).

Tabell 7.9 Skattekvot 2011–2017

Procent av BNP

	Utfall Prognos
	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Skattekvot	44,2	44,1	44,6	44,3	44,3	44,2	44,2
Varav
Skatt på arbete	25,9	26,4	26,9	26,5	26,3	26,3	26,3
Skatt på kapital	5,2	4,9	4,8	4,9	5,1	5,1	5,2
Skatt på konsumtion	13,0	12,7	12,7	12,8	12,7	12,6	12,5
Övriga skatter	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

7.2 Inkomster i statens budget

7.2.1 Skatteinkomster

I budgetpropositionen tillämpas en periodiserad redovisning av offentliga sektorns skatteintäkter. Det innebär att skatterna redovisas under det inkomstår då den skattepliktiga händelsen ägde rum.

Inkomsterna i statens budget ska enligt bud- getlagen (2011:203) redovisas kassamässigt, dvs. när de faktiska in- och utbetalningarna av skatterna sker. Av denna anledning tillämpas även kassamässig redovisning av statens skatter. De kassamässiga skatteinkomsterna består av betalningar som kan avse skatter för olika inkomstår.

Skillnaden mellan skatteintäkter och skattein- komster utgörs av periodiseringar. Periodise- ringarna består i sin tur av uppbörds- och betal- ningsförskjutningar samt anstånd.

7.2.2 Övriga inkomster

Utfall och prognoser för de inkomster som re- dovisas under posten Övriga inkomster på sta- tens budget framgår av tabell 7.3. År 2013 be- räknas dessa inkomster uppgå till sammanlagt 9,5 miljarder kronor, vilket är 14,5 miljarder kronor högre än utfallet för 2012. Ökningen be- ror främst på att inkomsterna av försåld egen- dom 2013 beräknas till 15 miljarder kronor, jäm- fört med 0 kronor 2012. Prognosen för övriga inkomster för 2014–2017 uppgår till mellan -8 och 12 miljarder kronor per år. I tabell 7.10 re-

540

dogörs för effekten på övriga inkomster av de föreslagna och aviserade reformer i denna bud- getproposition.

Regeringens förslag om att avskaffa arbetslös- hetsavgiften beräknas minska statens inkomster med mellan 1 700 till 2 800 miljoner kronor per år 2014–2017, medan förslaget att avskaffa ersättningsskyldigheten för polisens kostnader för ordningshållning beräknas minska statens inkomster med 20 miljoner kronor per år (se vidare avsnitt 7.4). Regeringen föreslår även ett stöd till yrkesintroduktionsanställningar som beräknas minska statens inkomster med mellan 100 och 600 miljoner kronor per år under pro- gnosperioden. Detta förslag presenteras samlat med övrig redovisning av stöd till yrkesintro- duktionsanställningar (utg.omr. 14 avsnitt 4.5). Vidare aviserar regeringen ett nytt pensions- system på scenkonstområdet fr.o.m. 2015 som minskar inkomsterna med drygt 160 miljoner kronor per år (utg.omr. 17 avsnitt 3.2.2).

Tabell 7.10 Nu föreslagna och aviserade förändringar av övriga inkomster

Miljarder kronor

	2014	2015	2016	2017
Reform
Slopad arbetslöshetsavgift	-2,76	-2,52	-2,00	-1,74
Stöd till yrkesintroduktions-	-0,10	-0,20	-0,36	-0,61
anställningar
Nytt pensionssystem på		-0,16	-0,16	-0,17
scenkonstområdet
Avskaffande av ersättnings-	-0,02	-0,02	-0,02	-0,02
skyldighet för poliskostnader
Summa	-2,88	-2,90	-2,54	-2,54

Källa: Egna beräkningar.

Inkomster av statens verksamhet

Inkomsttypen Inkomster av statens verksamhet består bl.a. av utdelningar från statens aktieinnehav, affärsverkens och Riksbankens inlevererade överskott, ränteinkomster samt inkomster från offentligrättsliga avgifter. År 2013 beräknas inkomsttypen uppgå till 48,9 miljarder kronor.

Prognosen för aktieutdelning (exklusive Svenska Spel AB och Systembolaget AB) utgör en stor del av inkomsttypen och uppgår till ca 22 miljarder kronor 2013. År 2014 minskar prognosen för utdelningsinkomster till 18 miljarder kronor. Nedrevideringen på hela inkomsttypen vägs upp av en engångsinbetalning

PROP. 2013/14:1

av medel för kapitaliserad ränta på studielån från Centrala studiestödsnämnden om ca 11,4 miljarder kronor, vilket innebär att inkomst- typens prognos för 2014 ökar till 49,1 miljarder kronor. År 2015–2017 minskar prognosen för inkomsttypen och ligger på ca 40 miljarder kronor varje år. En underliggande förklaring till minskningen är att Riksbankens ovanligt högt justerade resultat för 2008 utgår ur beräknings- underlaget för bankens utdelningar fr.o.m. detta år, men även effekten av en slopad arbetslös- hetsavgift.

Inkomster av försåld egendom

Under inkomsttypen Inkomster av försåld egendom redovisas försäljningar av olika slags statlig egendom. Inkomster från försäljningar av aktier i statligt ägda bolag utgör vanligtvis den största delen av dessa inkomster.

För 2013–2017 antas försäljningsinkomsterna beräkningstekniskt uppgå till 15 miljarder kro- nor per år.

Återbetalning av lån

Under inkomsttypen Återbetalning av lån redo- visas bl.a. återbetalning av studiemedel (avser lån upptagna före 1989) och av övriga lån. År 2013 beräknas inkomsterna under denna inkomsttyp uppgå till 1,1 miljarder kronor, varav återbetal- ningar av studiemedel utgör den största delen.

År 2014–2017 beräknas inkomsterna från stu- diemedelsavgifter minska eftersom antalet åter- betalare blir färre. Studiemedelsavgiften är den årliga återbetalningspliktiga delen (amorte- ringen) av studiemedel tagna före 1989. I takt med att antalet låntagare som återbetalat hela skulden på lån tagna före 1989 ökar, minskar dessa inkomster.

Kalkylmässiga inkomster

Under inkomsttypen Kalkylmässiga inkomster redovisas vissa avskrivningar och amorteringar samt statliga pensionsavgifter, som utgör mer- parten av inkomsterna.

År 2013 beräknas inkomsterna uppgå till 10,1 miljarder kronor, varav 9,6 miljarder kronor utgörs av inkomster från statliga pensionsavgif-

541

PROP. 2013/14:1

ter. År 2014–2017 ökar inkomsterna på in- komstgruppen och förväntas 2017 uppgå till 11,4 miljarder kronor. Hela ökningen förklaras i princip av ökade inkomster från statliga pens- ionsavgifter.

Bidrag m.m. från EU

Under inkomsttypen Bidrag m.m. från EU re- dovisas bidrag från olika EU-fonder inom EU:s budget. De största enskilda bidragen erhålls från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Euro- peiska socialfonden och Europeiska jordbruks- fonden. Bidragen är främst kopplade till utgifter på anslag inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, utgiftsområde 19 Regional tillväxt, utgiftsområde 22 Kommunikationer samt ut- giftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Inkomsterna för 2013 beräknas sam- mantaget uppgå till 11,2 miljarder kronor. Under prognosperioden 2014–2017 beräknas inkoms- terna variera mellan 9,7 och 12,4 miljarder kro- nor.

Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet

Inkomsttypen Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet består av två delar, tillkommande inkomster och avräkningar i anslutning till skat- tesystemet.

Tillkommande inkomster består av inkomster som bruttoredovisas i statens budget. Motsva- rande poster avräknas på andra inkomsttitlar el- ler förekommer med samma belopp på budge- tens utgiftssida. Det gäller t.ex. skatter som tillfaller EU, som den mervärdesskattebaserade EU-avgiften och tullmedel. Under tillkom- mande inkomster redovisas också kommunala utjämningsavgifter enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. De tillkommande inkomsterna uppgår till 10–13 miljarder kronor per år 2013–2017.

Den största delen av avräkningarna utgörs av statliga och kommunala myndigheters kompen- sation för betald mervärdesskatt. Som avräk- ningar redovisas dessutom avgiftsintäkter som redovisas på myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, t.ex. insättnings- och sta- bilitetsavgifter.

7.2.3 Ändrad redovisning av inkomsttitlar

I statens budget för 2014 görs vissa förändringar av inkomsttitelstrukturen.

Följande inkomsttitlar tillkommer:

6125 Bidrag från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling 2014–2020

6214 Bidrag från Europeiska havs- och fiskerifonden 2014–2020

6314 Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden 2014–2020

6414 Bidrag från Europeiska socialfonden 2014–2020.

Samtidigt byter inkomsttitel

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

namn och heter fortsättningsvis

2522 Fastställande av åldersgränser för framställning i film.

7.3 Jämförelse med prognosen i 2013 års ekonomiska vårproposition och uppföljning av statens budget för 2012 och 2013

I detta avsnitt jämförs prognosen för skattein- täkterna i denna proposition med prognosen i 2013 års ekonomiska vårproposition. Vidare görs en uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2012 och 2013. Prognosskillnaderna finns redovisade i tabell 7.12 och 7.13. I tabell 7.11 finns de viktigaste ekonomiska antagandena för skatteprognoserna och en jämförelse med pro- gnosen i vårpropositionen.

7.3.1 Jämförelse med prognosen i 2013 års ekonomiska vårproposition

Skatt på arbete

År 2012 och 2013 har intäkterna från skatt på arbete reviderats upp med 3 miljarder kronor per år jämfört med prognosen i vårpropositionen. För 2012 beror revideringen på att pensionerna har reviderats upp mot bakgrund av det prelimi- nära taxeringsutfallet för 2012. Revideringen för 2013 beror framför allt på en högre lönesumme-

542

tillväxt 2013 än vad som antogs i vårproposit- ionen. För år 2014–2017 har intäkterna revide- rats ned med 10 miljarder kronor per år. Nedre- videringen av intäkterna av skatt på arbete beror framför allt på de skatteändringar som rege- ringen föreslår i denna proposition som beräknas minska intäkterna från skatt på arbete med cirka 16 miljarder kronor per år fr.o.m. 2014. Nedre- videringen motverkas till viss del av en starkare ekonomisk utveckling, med bl.a. en högre löne- summetillväxt 2014 och 2015, vilket leder till högre intäkter från skatt på arbete 2014–2017.

Skatt på kapital, hushåll

Mot bakgrund av det preliminära taxeringsutfal- let för 2012 har hushållens taxerade kapitalvins- ter reviderats upp jämfört med prognosen i vår- propositionen. Samtidigt har hushållens avdrag för ränteutgifter reviderats upp, vilket motverkar effekten av de uppreviderade kapitalvinsterna. Sammantaget har skatteintäkterna för 2012 revi- derats upp med ca 2 miljarder kronor.

För 2013–2017 har intäkterna från hushållens kapitalinkomster reviderats upp med 3–6 miljar- der kronor per år. Det beror framför allt på att prognosen för hushållens utdelningsinkomster har reviderats upp, men från 2014 och framåt även på att prognosen för hushållens utgiftsrän- tor har reviderats ned.

Skatt på företagsvinster

Intäkterna från skatt på företagsvinster 2012 är oförändrade jämfört med prognosen i vårpropo- sitionen. För år 2013 och framåt har intäkterna från bolagsskatten reviderats upp, vilket bl.a. be- ror på att företagens resultat mellan 2012 och 2013 nu förväntas utvecklas mindre ogynnsamt än vad som antogs i vårpropositionen.

Avkastningsskatt

Intäkterna från avkastningsskatten har reviderats upp med 1 miljard kronor 2015 och ned med 1 miljard kronor 2017. Revideringarna beror på att prognosen för statslåneräntan reviderats.

PROP. 2013/14:1

Tabell 7.11 Antaganden och förändringar jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition

Årlig procentuell förändring om inget annat anges

	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
BNP, marknadspris1	4,9	1,8	1,8	3,4	4,9	5,4	4,8
Diff. VÅP13	0,0	0,2	-0,5	0,0	-0,1	-0,2	0,1
Arbetade timmar2	2,8	0,9	0,5	0,5	1,1	1,6	1,5
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,3	0,2	0,4	0,1	0,1
Timlön3	2,7	2,9	2,8	2,9	3,0	3,2	3,4
Diff. VÅP13	0,0	0,0	-0,1	-0,1	-0,2	-0,2	-0,2
Utbetald lönesumma,	5,6	3,9	3,3	3,4	4,2	4,9	4,9
skatteunderlag
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,2	0,1	0,2	-0,1	0,0
Arbetslöshet4	7,8	8,0	8,2	8,1	7,8	7,0	6,4
Diff. VÅP13	0,0	0,0	-0,1	-0,3	-0,3	-0,1	0,0
Arbetsmarknads-	3,5	3,7	4,0	4,0	3,8	3,6	3,4
politiska program5
Diff. VÅP13	0,0	0,0	-0,2	-0,3	-0,3	-0,3	-0,2
Hushållens	3,5	2,7	2,7	4,1	5,3	5,2	5,0
konsumtionsutgifter1
Diff. VÅP13	0,0	-0,1	-0,6	-0,1	0,0	-0,2	-0,3
Kommunal	31,55	31,60	31,73	31,73	31,73	31,73	31,73
medelutdebitering6
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Statslåneränta6	2,6	1,5	1,9	2,3	2,8	3,7	4,3
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,1	0,3	0,1	-0,1	0,0
KPI juni-juni	2,7	1,0	-0,1	1,1	1,5	2,7	3,2
Diff. VÅP13	0,0	0,0	-0,6	-0,1	-0,2	0,1	0,0
Inkomstbasbelopp7	52,1	54,6	56,6	56,9	59,1	61,4	64,1
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,0	-0,4	-0,2	0,0	0,1
Prisbasbelopp7	42,8	44,0	44,5	44,4	44,9	45,6	46,8
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,0	-0,3 -0,3 -0,4			-0,4
Inkomstindex	142,3	149,3	154,8	155,6	161,5	167,8	175,3
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,0	-0,9 -0,6 -0,1			0,4
Skiktgräns8	383,0	401,1	413,2	435,9	449,4	465,3	487,2
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,0	12,5	12,5	12,2	13,1
Övre skiktgräns8	548,3	574,3	591,6	602,6	621,3	643,3	673,6
Diff. VÅP13	0,0	0,0	0,0	-3,6	-4,2	-5,4	-5,2

1 Löpande priser, procentuell förändring.

2 Kalenderkorrigerat, anställda.

3 Enligt nationalräkenskapernas definition.

4 Arbetslöshet 15–74 år.

5 Procent av arbetskraften.

6 Procent.

7 Tusentals kronor.

8 Avser skiktgräns för statlig inkomstskatt. Tusentals kronor.

Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

543

PROP. 2013/14:1

Tabell 7.12 Aktuell prognos jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition samt statens budget för 2012 och 2013

			Aktuell		Jämförelse med 2013 års ekonomiska vårproposition
	Utfall	Jmf. SB	prognos	Jmf SB	Prognos
Inkomstår	2012	2012	2013	2013	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Skatt på arbete	938,7	10,7	977,1	-2,4	3,2	3,4	-13,3	-13,1	-13,5	-14,1
Direkta skatter	506,8	3,7	529,7	-0,6	2,5	0,7	-14,6	-15,7	-15,9	-16,5
Kommunal inkomstskatt	562,7	9,7	587,1	2,5	2,9	2,5	2,1	2,6	3,8	4,9
Statlig inkomstskatt	44,4	0,0	46,0	-1,4	-0,2	-0,5	-2,9	-3,2	-3,3	-3,7
Allmän pensionsavgift	97,8	1,4	101,5	0,3	0,5	0,8	0,9	1,4	1,5	1,7
Skattereduktioner m.m.	-198,2	-7,4	-204,9	-1,8	-0,7	-2,1	-14,6	-16,6	-17,8	-19,3
Indirekta skatter	431,9	7,1	447,4	-1,8	0,7	2,7	1,3	2,6	2,3	2,5
Arbetsgivaravgifter	441,3	5,6	455,1	-2,6	0,2	0,8	1,3	2,5	2,0	1,9
Egenavgifter	12,6	-0,8	13,6	0,0	0,4	0,6	0,7	0,8	0,8	0,9
Särskild löneskatt	37,7	2,1	38,9	-1,0	0,1	0,2	0,2	0,3	0,2	0,2
Nedsättningar	-30,7	0,8	-29,9	1,5	0,0	1,3	-0,8	-0,8	-0,6	-0,4
Skatt på tjänstegruppliv	0,9	-0,4	0,9	0,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Avgifter till premiepensionssystemet	-29,8	-0,3	-31,1	0,0	0,0	-0,1	-0,1	-0,2	-0,1	-0,1
Skatt på kapital	173,4	-19,1	174,0	-4,4	2,8	7,3	9,2	9,8	8,4	8,9
Skatt på kapital, hushåll	26,3	-5,1	30,4	4,1	1,7	3,0	5,2	5,5	5,2	5,8
Skatt på företagsvinster	95,6	-13,9	92,9	-10,4	0,4	3,8	3,8	3,2	3,2	3,9
Avkastningsskatt	10,7	0,4	6,9	-0,3	0,3	-0,1	0,4	1,3	0,3	-0,6
Fastighetsskatt	29,1	0,9	30,7	1,0	0,3	-0,1	-0,2	0,1	0,2	0,2
Stämpelskatt	8,0	-1,2	8,8	1,2	0,0	0,5	-0,3	-0,6	-0,8	-0,8
Kupongskatt m.m.	3,8	-0,2	4,4	0,0	0,0	0,2	0,3	0,2	0,3	0,4
Skatt på konsumtion och insatsvaror	453,5	-8,7	461,1	-17,4	-1,8	-6,0	-3,7	-2,8	-3,2	-4,0
Mervärdesskatt	331,6	-4,2	337,4	-12,1	-1,8	-5,6	-3,9	-3,4	-3,6	-3,3
Skatt på tobak	11,8	-0,1	11,6	-0,1	0,0	-0,2	-0,1	-0,1	-0,2	-0,2
Skatt på etylalkohol	4,3	0,1	4,2	0,0	0,0	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0
Skatt på vin m.m.	4,8	0,1	4,9	0,2	0,0	0,1	0,3	0,3	0,3	0,3
Skatt på öl	3,2	0,0	3,3	0,1	0,0	0,0	0,3	0,3	0,3	0,3
Energiskatt	40,1	-1,4	41,7	-0,4	0,0	0,7	0,9	0,9	0,7	0,2
Koldioxidskatt	25,2	-1,4	24,5	-1,9	0,0	-0,3	-0,6	-0,4	-0,4	-1,1
Övriga skatter på energi och miljö	4,5	-0,5	4,7	-1,4	0,0	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0
Skatt på vägtrafik	15,6	-0,6	16,5	-1,1	0,0	-0,4	-0,3	-0,4	-0,4	-0,3
Skatt på import	5,3	-0,6	5,0	-0,7	0,0	-0,2	-0,3	-0,3	-0,3	-0,4
Övriga skatter	7,1	0,0	7,2	0,0	-0,1	0,0	0,1	0,3	0,4	0,5
Restförda skatter och övriga skatter	4,4	-0,3	5,4	1,4	0,2	-0,4	-0,1	-0,2	-0,2	-0,2
Restförda skatter	-6,3	-1,4	-6,3	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Övriga skatter	10,6	1,1	11,6	1,4	0,2	-0,4	-0,1	-0,2	-0,2	-0,2
Totala skatteintäkter	1 570,0	-17,4	1 617,6	-22,7	4,4	4,3	-7,9	-6,3	-8,4	-9,3
Avgår EU-medel	-6,9	0,5	-6,8	0,6	0,0	-0,2	-0,3	-0,3	-0,3	-0,4
Offentliga sektorns skatteintäkter	1 563,1	-16,8	1 610,8	-22,1	4,4	4,5	-7,6	-6,0	-8,1	-9,0
Avgår, kommunala inkomstskatter	-578,4	-10,4	-602,6	-2,6	3,1	2,5	2,0	2,9	4,1	5,2
Avgår, avgifter till ålderspensionssystemet	-201,5	-2,6	-207,4	0,3	0,4	1,0	1,2	2,0	2,0	2,1
Statens skatteintäkter	783,3	-29,9	800,9	-24,4	0,9	1,0	-10,8	-10,9	-14,2	-16,3

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

544

Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift

Intäkterna från fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift har reviderats ned med 0,1–0,2 miljarder kronor per år 2013 och 2014, men re- viderats upp med motsvarande belopp per år för 2015–2017 jämfört med prognosen i vårpropo- sitionen. Nedrevideringen beror på att inkomst- basbeloppet har reviderats ned. Upprevideringen för 2015–2017 beror på att huspriserna väntas stiga mer än vad som tidigare bedömts.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Intäkterna från mervärdesskatten har reviderats ned med mellan 3,3 och 5,6 miljarder kronor per år 2013–2017 jämfört med bedömningen i vår- propositionen, vilket beror på att både hushål- lens konsumtion och företagens investeringar i löpande priser bedöms öka i mindre omfattning.

För punktskatteintäkterna sker sammantaget mycket små revideringar jämfört med prognosen i vårpropositionen. Regeringens förslag till för- ändringar i regleringen av punktskatter inom energi och alkohol beräknas leda till drygt 1 mil- jard kronor i högre skatteintäkter per år. För 2013–2017 förutses dock en dämpad utveckling, dels till följd av utfallet för 2013, dels till följd av det nya makroekonomiska läget, vilka samman- taget har påverkat prognosen nedåt.

Övriga inkomster

Jämfört med bedömningen i vårpropositionen har prognosen för intäkter av övriga inkomster 2013 minskat med 1,3 miljarder kronor (se tabell 7.13), främst till följd av en förskjutning i utbetalningar från den Europeiska jordbruksfonden och EU:s socialfond. Prognosen för övriga inkomster 2014 har ökat med 5,4 miljarder kronor, medan de beräknade inkomsterna för 2015–2017 har minskat med mellan 5 och 7 miljarder kronor. Revideringarna förklaras främst av en minskad prognos på in- komster av statens aktier och effekten av en slopad arbetslöshetsavgift.

PROP. 2013/14:1

Tabell 7.13 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor

		2013	2014	2015	2016	2017
2000	Inkomster av
statens verksamhet		1,3	5,4	-4,8	-3,4	-2,5
3000	Inkomster av
försåld egendom		0,1	0,0	0,0	0,0	0,0
4000	Återbetalning
av lån		-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1
5000	Kalkylmässiga
inkomster		-0,5	-0,9	-0,8	-1,3	-1,4
6000	Bidrag m.m.
från EU		-1,8	1,8	-0,1	0,6	0,8
7000	Avräkningar
m.m. i anslutning till
skattesystemet		-0,3	-0,8	-0,8	-1,1	-2,3
8000	Utgifter som ges
som krediteringar på
skattekontot		0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Övriga inkomster		-1,3	5,4	-6,6	-5,3	-5,6

Källa: Egna beräkningar.

7.3.2 Uppföljning av statens budget för 2012 och 2013

Skatt på arbete

Intäkterna från skatt på arbete bedöms uppgå till 939 miljarder kronor 2012, vilket är 11 miljarder kronor högre än beräkningen i budgeten för 2012. Revideringen beror framför allt på det för- bättrade konjunkturläget med fler arbetade tim- mar. Antalet arbetade timmar ökade 2012 med 0,9 procent, i stället för 0,2 procent som antogs i de beräkningar som låg till grund för budgeten. De högre intäkterna motverkas till viss del av att skattereduktionerna är 7 miljarder kronor högre än i statens budget för 2012. Detta beror i sin tur på en högre sammanlagd skattereduktion för HUS-avdrag (ROT- och RUT-tjänster), vilket leder till lägre skatteintäkter.

År 2013 bedöms intäkterna från skatt på ar- bete uppgå till 977 miljarder kronor, vilket är 2 miljarder kronor lägre än i budgeten för 2013. Intäkterna har reviderats ned till följd av att den makroekonomiska utvecklingen bedöms bli sva- gare jämfört med de beräkningar som låg till grund för budgeten.

545

PROP. 2013/14:1

Skatt på kapital, hushåll

Intäkterna från hushållens skatt på kapitalin- komster 2012 bedöms bli knappt 5 miljarder kronor lägre jämfört med budgeten för 2012. Det beror huvudsakligen på att skatteredukt- ionen för hushållens ränteutgifter bedöms bli högre än förväntat.

År 2013 beräknas intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster uppgå till 30 miljarder kronor, vilket är 4 miljarder kronor högre än i statens budget för 2013. Det beror i första hand på att skattereduktionen för hushål- lens ränteutgifter bedöms bli lägre än förväntat.

Skatt på företagsvinster

År 2012 bedöms intäkterna från skatt på före- tagsvinster uppgå till 96 miljarder kronor, vilket är 14 miljarder kronor mindre än vad som be- räknades i budgeten för 2012. Näringslivets pro- duktionsvolym har reviderats ned, samtidigt som lönerna i industrisektorn har utvecklats starkare än vad som antogs i statens budget för 2012. Båda dessa faktorer har bidragit till att företa- gens vinster utvecklats svagare än vad som an- togs i statens budget för 2012.

Intäkterna från skatt på företagsvinster 2013 bedöms bli 93 miljarder kronor, vilket är 10 miljarder kronor lägre än vad som bedömdes i statens budget för 2013. Revideringen är en följd av att konjunkturen utvecklats svagare än för- väntat.

Avkastningsskatt

Intäkterna från avkastningsskatten 2012 bedöms bli 0,4 miljarder kronor högre än bedömningen i statens budget för 2012.

För 2013 bedöms intäkterna från avkastnings- skatten uppgå till knappt 7 miljarder kronor, vil- ket är 0,3 miljarder kronor lägre än vad som be- dömdes i budgeten för 2013.

Stämpelskatt

Intäkterna från stämpelskatten 2012 blev 1,2 miljarder kronor lägre än vad som bedömdes i statens budget för 2012 till följd av att fastig- hetspriserna dämpades mer än väntat.

Prognosen för intäkterna från stämpelskatt i denna proposition är 1,2 miljarder kronor högre än prognosen i statens budget för 2013, vilket beror på att fastighetspriserna förefaller öka kraftigare än väntat.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

År 2012 blev intäkterna från mervärdesskatten 4,2 miljarder kronor lägre än vad som beräkna- des i statens budget för 2012. För 2013 bedöms intäkterna från mervärdesskatten bli 12,1 miljar- der kronor lägre än vad som beräknades i statens budget för 2013. Båda dessa nedrevideringar be- ror på att hushållens konsumtion och företagens investeringar i löpande priser har utvecklats svagare än väntat.

År 2012 uppgick intäkterna för punktskatter till 122 miljarder kronor. Avvikelsen i förhål- lande till statens budget för 2012 uppgick till knappt 5 miljarder kronor, vilket huvudsakligen förklaras av konjunkturinbromsningen 2012. Det svaga konjunkturläget bidrog till en lägre användning av bensin och därmed lägre intäkter från energi- och koldioxidskatt. Konjunkturin- bromsningen bidrog till en svagare importtillväxt och därmed lägre skatteintäkter från import. Däremot har intäkterna från skatt på alkohol ökat med 0,2 miljarder kronor jämfört med beräkning i statens budget 2012.

Intäkterna för punktskatter bedöms 2013 uppgå till 124 miljarder kronor, vilket är drygt 5 miljarder kronor lägre än statens budget för 2012. Revideringen förklaras av det dämpade konjunkturläget 2012, vilket har påverkat ut- gångspunkten för 2013. Till följd av detta har intäkterna för energi, import och vägtrafik reviderats ned i förhållande till statens budget för 2012. Däremot har intäkterna från skatt på alkhol ökat med 0,3 miljarder kronor i förhål- lande till bedömningen i statens budget för 2012.

Övriga inkomster

Utfallet för övriga inkomster blev 24,9 miljarder kronor lägre 2012 än vad som beräknades i budgeten för 2012. Det lägre utfallet beror till stor del på att det beräkningstekniska antagandet om försäljning av statlig egendom låg nästan 15 miljarder kronor högre än det faktiska utfallet på inkomster av försåld egendom.

546

PROP. 2013/14:1

Tabell 7.14 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med statens budget för 2012 och 2013

Miljarder kronor

		Utfall 2012	Prognos SB 2012	Aktuell prognos 2013	Prognos SB 2013
2000	Inkomster av statens verksamhet	48,8	49,2	48,9	50,5
3000	Inkomster av försåld egendom	0,3	15,0	15,1	15,0
4000	Återbetalning av lån	1,3	1,4	1,1	1,2
5000	Kalkylmässiga inkomster	9,7	11,3	10,1	10,7
6000	Bidrag m.m. från EU	9,8	13,0	11,2	11,6
7000	Avräkningar m.m. i anslutning
till skattesystemet		-74,9	-70,0	-76,9	-75,0
8000	Utgifter som ges som
krediteringar på skattekontot		-0,1	0,0	0,0	0,0
Övriga inkomster		-5,1	19,8	9,5	14,1

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Prognosen för intäkterna 2013 har minskat med 4,5 miljarder kronor jämfört med bedömningen i budgeten för 2013. Minskningarna är spridda mellan de olika inkomsttyperna, men en större del förklaras av ändringar i prognosen för inkomster av statens aktier under inkomsttyp 2000.

7.4 Lagstiftning som ligger till grund för beräkningen av statens övriga inkomster

I avsnitt 6 lämnar regeringen förslag till den skattelagstiftning som påverkar beräkningen av statens inkomst. I detta avsnitt lämnar rege- ringen förslag till annan lagstiftning som påver- kar samma beräkning.

7.4.1 Ändringar i lagen om arbetslöshetskassor avseende arbetslöshetsavgiften

7.4.1.1 Ärendet och dess beredning

Inom Arbetsmarknadsdepartementet har departementspromemorian Vissa lagförslag med anledning av trepartssamtalen (Ds 2013:20) ut- arbetats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 11 avsnitt 1. Promemorian innehöll bl.a. förslag om avskaffande av arbetslöshets- avgiften. Promemorians lagförslag i denna del finns i bilaga 11 avsnitt 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 11 avsnitt 3. Remissytt-

randena och en remissammanställning finns till- gängliga i Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A2013/1135/A).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 maj 2013 att in- hämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 11 avsnitt 4. Lagrådets ytt- rande finns i bilaga 11 avsnitt 5. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Förslaget behandlas i av- snitt 7.4.1.4.

7.4.1.2 Avskaffande av arbetslöshetsavgiften

Regeringens förslag: Arbetslöshetsavgiften ska avskaffas. Bestämmelsen om arbetslöshetsavgift i lagen om arbetslöshetskassor ska därför tas bort.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Merparten av de remiss- instanser som har yttrat sig över förslagen är po- sitiva till eller har inga invändningar mot att av- skaffa arbetslöshetsavgiften, bland dem Arbets- givarverket, Statskontoret, Institutet för arbets- marknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Arbets- löshetskassornas samorganisation, Svenskt Nä- ringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisat- ion (Saco) och Landsorganisationen i Sverige (LO). Flera av remissinstanserna är också posi- tiva till eller har inga invändningar mot det alter- nativa förslaget att reducera arbetslöshetsav- giften. Några av dessa, bl.a. Arbetslöshets-

547

PROP. 2013/14:1

kassornas samorganisation och TCO, anser dock i första hand att arbetslöshetsavgiften bör avskaffas. LO och Facket för Service och Kom- munikation avstyrker uttryckligen förslaget om att reducera avgiften. Vissa remissinstanser har uttryckt kritik mot att villkora ett avskaffande av arbetslöshetsavgiften med utomstående faktorer.

Målaremästarnas riksförbund avstyrker båda för- slagen. Övriga remissinstanser har inga syn- punkter eller har avstått från att yttra sig över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande ordning

Arbetslöshetskassorna bidrar till finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen genom att för varje månad betala en finansieringsavgift och en ar- betslöshetsavgift till staten. Finansieringsavgif- ten är kopplad till den genomsnittligt utbetalade dagpenningen enligt inkomstbortfallsförsäk- ringen i respektive arbetslöshetskassa. Arbets- löshetsavgiften är kopplad till den arbetslöshets- ersättning som respektive arbetslöshetskassa betalar ut enligt inkomstbortfallsförsäkringen. Båda avgifterna betalas av medlemmarna i ar- betslöshetskassan via medlemsavgiften. Förutom dessa två avgifter består medlemsavgiften även av en avgift för att täcka arbetslöshetskassornas kostnader för att administrera försäkringen. Administrations- och finansieringsavgiften be- talas av samtliga medlemmar, medan arbetslös- hetsavgiften endast betalas av medlemmar som inte är arbetslösa i den mening som avses i 41 a § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.

Arbetslöshetsavgiften motsvarar 33 procent av den arbetslöshetsersättning som respektive arbetslöshetskassa har betalat ut under månaden enligt inkomstbortfallsförsäkringen. Från arbetslöshetsavgiften görs ett avdrag om 50 kro- nor för varje medlem som inte räknas som arbetslös under den månad som arbetslöshets- avgiften avser. Arbetslöshetsavgiften är alltid lägst 0 kronor och får högst vara 300 kronor per månad för varje medlem som inte räknas som arbetslös. Vidare får finansierings- och arbets- löshetsavgifterna som arbetslöshetskassan beta- lar till staten tillsammans högst motsvara vad arbetslöshetskassan har betalat ut i dagpenning enligt inkomstbortfallsförsäkringen den månad avgifterna avser.

Behov av att stimulera anslutningen till arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsavgiften föregicks av den förhöjda finansieringsavgiften som infördes den 1 januari 2007. Införandet av den förhöjda finansierings- avgiften motiverades med att arbetslöshetsför- säkringen behövde bli mer försäkringsmässig. Regeringen ansåg att det måste finnas en kopp- ling mellan utbetalad arbetslöshetsersättning och avgifternas storlek. Detta uppnåddes genom att den statliga subventionsgraden minskades och att försäkringstagarna fick bära en större del av kostnaderna för arbetslösheten. Regeringens uppfattning var att en högre grad av egenfinan- siering bl.a. skulle skapa förutsättningar för en samhällsekonomiskt rimlig löneökningstakt. För att ytterligare stärka de drivkrafter som den för- höjda finansieringsavgiften ledde till ersattes den förhöjda finansieringsavgiften med arbetslös- hetsavgiften den 1 juli 2008.

Den högre graden av medlemsfinansiering ge- nom den förhöjda finansieringsavgiften och se- nare arbetslöshetsavgiften bidrog emellertid till en minskad anslutningsgrad.

Såsom några remissinstanser har påtalat är en hög anslutningsgrad väsentlig för att upprätthålla legitimiteten och försäkringsmässigheten i arbetslöshetsförsäkringen. Det är också viktigt att fler personer omfattas av ett försäkrings- skydd vid arbetslöshet. Regeringen anser därför att det finns behov av att se över arbetslöshets- avgiften för att stimulera anslutningen till ar- betslöshetsförsäkringen.

Avskaffande eller reducering av arbetslöshets- avgiften?

Saco och LO har framhållit att arbetslöshets- avgiften inte har haft avsedd effekt på lönebild- ningen. Regeringen bedömer att ett av skälen till att arbetslöshetsavgiften har fått begränsat ge- nomslag på lönebildningen är att arbetslöshets- kassornas verksamhetsområden och arbets- marknadens avtalsområden inte fullt ut överens- stämmer. Arbetslösheten inom ett avtalsområde påverkar därför arbetslöshetsavgiften respektive medlemsavgiften i begränsad omfattning. Därför utgör arbetslöshetsavgiften ett svagare incita- ment i lönebildningen än den hade gjort om verksamhetsområden och avtalsområden hade stämt överens fullständigt. Arbetslöshetskassornas samorganisation har vidare framhållit att om avgiften reduceras i stället för avskaffas så kom- mer den förväntade positiva effekten på med-

548

lemsutvecklingen till viss del utebli samtidigt som administrationskostnaderna för arbetslös- hetsavgiften inte kommer minska. Såsom Stats- kontoret och Ekonomistyrningsverket framfört, skulle emellertid ett avskaffande av arbetslös- hetsavgiften få betydande statsfinansiella konse- kvenser.

Ett avskaffande av arbetslöshetsavgiften inne- bär att både arbetslösa och sysselsatta medlem- mar kommer att betala samma avgift. Att gå från arbetslöshet till arbete skulle därmed inte vara förknippat med en högre avgift till arbetslös- hetskassan. Den negativa marginaleffekt som arbetslöshetsavgiften eventuellt medför skulle därför upphöra. Det kan ha positiva effekter på sysselsättningen. Dessutom kan det antas att ett avskaffande skulle stimulera anslutningen till arbetslöshetsförsäkringen i större utsträckning än en reducering.

Sammantaget finns det, trots de ekonomiska konsekvenserna, starka skäl för att avskaffa arbetslöshetsavgiften. Regeringen anser därför att arbetslöshetsavgiften bör avskaffas.

7.4.1.3 Följdändringar i lagen om arbetslöshetskassor

Regeringens förslag: Till följd av avskaffandet av arbetslöshetsavgiften ska vissa följdändringar göras i lagen om arbetslöshetskassor. Bestäm- melserna om det sammanlagda uttaget av avgif- ter och om när en arbetslöshetsavgift senast får ändras ska tas bort. Vidare ska regeringen inte längre ha möjlighet att meddela föreskrifter om betalningen av arbetslöshetsavgiften. Bestäm- melserna om medlemsavgifter för att täcka kost- nader för arbetslöshetsavgift ska tas bort. För- säkringskassans uppgiftsskyldighet ska upphöra och följdändringar ska göras för den komplette- rande arbetslöshetskassan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan fram- håller att det innebär en förenkling för kunder med aktivitetsstöd och utvecklingsersättning om uppgiftsskyldigheten till arbetslöshetskassorna tas bort samt att risken för fel i handläggningen minskar eftersom uppgiftslämnande till viss del görs manuellt. Inspektionen för arbetslöshetsför- säkringen anser att finansieringsavgiften inte ska

PROP. 2013/14:1

få ändras efter inrapporteringsmånaden, om an- ledningen till ändringen är att de uppgifter som har legat till grund för beräkningen av avgiften har ändrats. Inga andra remissinstanser yttrar sig särskilt över förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Ett avskaf- fande av arbetslöshetsavgiften föranleder vissa följdändringar i lagen (1997:239) om arbetslös- hetskassor.

Bestämmelsen i 48 b § lagen om arbetslös- hetskassor som begränsar det sammanlagda ut- taget av avgifter kommer inte längre fylla någon funktion och bör därför tas bort. Vidare bör be- stämmelsen i 48 c § lagen om arbetslöshetskas- sor, som anger att en finansierings- eller arbets- löshetsavgift inte får ändras efter tolv månader från utgången av den kalendermånad som avgif- ten avser, justeras så att den i fortsättningen end- ast gäller finansieringsavgiften. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen anser att bestämmelsen även ska justeras på så sätt att finansieringsav- giften inte får ändras efter inrapporteringsmåna- den. Konsekvenserna av ett sådant förslag är emellertid inte tillräckligt utredda. Regeringen föreslår mot den bakgrunden ingen justering av den tid inom vilken finansieringsavgiften senast får ändras. Det kan dock finnas anledning att i ett annat sammanhang återkomma till frågan.

Regeringens bemyndigande i 49 § lagen om arbetslöshetskassor bör ändras så att det endast gäller finansieringsavgiften. Vidare bör bestäm- melsen i 41 § lagen om arbetslöshetskassor, som reglerar medlemsavgifter, ändras så att en ar- betslöshetskassa inte kan ta ut en avgift för att täcka kostnader för arbetslöshetsavgift. Mot den bakgrunden saknas det skäl att ha kvar definit- ionen av arbetslös, varför bestämmelsen i 41 a § lagen om arbetslöshetskassor bör utgå.

Försäkringskassans uppgiftsskyldighet enligt 94 f § lagen om arbetslöshetskassor bör upphöra eftersom arbetslöshetskassorna inte kommer att ha behov av dessa uppgifter. Vidare bör det göras följdändringar för den kompletterande arbets- löshetskassan genom att hänvisningarna i 87 § tredje stycket justeras.

7.4.1.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2014. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för arbetslöshetsavgift som av-

549

PROP. 2013/14:1

ser tid före den 1 januari 2014. Försäkringskas- sans uppgiftsskyldighet ska fortsätta att gälla för uppgifter som avser tid före den 1 januari 2014.

Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 15 januari 2014 men tillämpas för tid fr.o.m. den 1 januari 2014.

Remissinstanserna: Försäkringskassan fram- håller att en ändring av uppgiftsskyldigheten innebär en kostnad för att avveckla en funktion i kommande it-system och att det därför är ange- läget att myndigheten så snart som möjligt får besked om ett avskaffande av arbetslöshetsav- giften. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen anser att det behövs en övergångsbestämmelse till lagförslaget så att bestämmelsen som begrän- sar möjligheten att i efterhand ändra arbetslös- hetsavgiften fortfarande gäller för arbetslöshets- avgift som avser tid före den 1 januari 2014. LO förordar att lagändringen träder i kraft den 1 oktober 2013. Övriga remissinstanser har inte berört förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Lagändring- arna bör enligt regeringen träda i kraft så snart som möjligt. I lagrådsremissen föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 15 januari 2014, men tillämpas för tid fr.o.m. den 1 januari 2014. Lagrådet har framhållit att tiden mellan det att en författning kommer ut från trycket och den träder i kraft i normalfallet bör vara minst fyra veckor och endast i speciella undantagsfall mindre än två veckor. Lagrådet anser att det är viktigt att dessa tidsfrister upprätthålls, men an- ser också att det är viktigt att en lag inte tilläm- pas retroaktivt om det inte finns starka skäl för det. Enligt Lagrådets mening bör tiden för ikraftträdandet av de aktuella lagändringarna flyttas fram om inte lagförslagen – med ikraft- trädande den 1 januari 2014 – kan föreläggas riksdagen i sådan tid att ovan angivna tidsfrister kan respekteras. Regeringen bedömer att lagför- slagen kan föreläggas riksdagen i sådan tid att lagändringarna, även med beaktande av ovan an- givna tidsfrister, kan träda i kraft den 1 januari 2014. Ett ikraftträdande den 1 januari 2014 be- döms också ge arbetslöshetskassorna och För- säkringskassan tillräckligt med tid för anpass- ningar. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2014.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har påtalat att det finns behov av en övergångsbe-

stämmelse. Regeringen anser att äldre föreskrif- ter bör fortsätta att gälla för arbetslöshetsavgift som avser tid före den 1 januari 2014. Vidare bör Försäkringskassans uppgiftsskyldighet fortsätta att gälla för uppgifter som avser tid före den 1 januari 2014. Övergångsbestämmelser med denna innebörd bör därför införas.

7.4.1.5 Konsekvensanalys

Ekonomiska konsekvenser

Konsekvenser för staten

Att avskaffa arbetslöshetsavgiften innebär att statens intäkter från arbetslöshetskassorna end- ast utgörs av finansieringsavgifter. Enligt rege- ringens prognos bedöms statens intäkter minska med 2,8 miljarder kronor under 2014, med 2,5 miljarder kronor under 2015, med 2,0 miljarder kronor under 2016 och med 1,7 miljarder kronor under 2017.

Ett avskaffande av arbetslöshetsavgiften antas bidra till att fler väljer att bli medlemmar i en ar- betslöshetskassa, vilket innebär ökade intäkter till staten via finansieringsavgiften. Det är emel- lertid svårt att bedöma storleken på denna effekt. Om medlemsantalet ökar med ca 200 000 perso- ner, som lite förenklat antas vara proportioner- ligt fördelade mellan arbetslöshetskassorna, bedöms intäkterna från finansieringsavgiften öka med knappt 0,2 miljarder kronor. Fler medlem- mar innebär även att fler personer kommer ha rätt till ersättning enligt inkomstbortfallsförsäk- ringen, vilket kan antas leda till högre utgifter för arbetslöshetsersättning.

Arbetslöshetsavgifternas andel av utgifterna

Statens intäkter från arbetslöshetsavgiften och finansieringsavgiften utgjorde 38 procent av ut- gifterna för arbetslöshetsersättningen under 2012. Med enbart finansieringsavgiften skulle medlemmarna ha finansierat omkring 20 procent av dessa utgifter. Graden av egenfinansiering kommer dock att variera med utgifterna ef- tersom finansieringsavgiften, till skillnad från arbetslöshetsavgiften, inte är relaterad till utbe- talda medel.

Medlemmarnas avgifter

Ett avskaffande av arbetslöshetsavgiften leder till att sysselsatta medlemmar i flertalet av arbets- löshetskassorna får en sänkning av medlemsav- giften och att det inte längre kommer vara någon skillnad i avgift mellan sysselsatta och arbetslösa.

550

En annan effekt är att skillnaderna i medlems- avgift mellan olika arbetslöshetskassor kommer att minska betydligt. De kvarstående skillna- derna kommer främst att bestå av varierande administrativa kostnader och skillnader i finan- sieringsavgift till följd av att den genomsnittliga inkomstrelaterade dagpenningen varierar något mellan arbetslöshetskassorna.

Den genomsnittliga medlemsavgiften är för närvarande ca 200 kronor per månad och syssel- satt medlem, men varierar mellan 85 kronor för Finans- och försäkringsbranschens arbetslös- hetskassa och 390 kronor för Hotell- och restau- ranganställdas arbetslöshetskassa. Vid ett av- skaffande av arbetslöshetsavgiften skulle den genomsnittliga avgiften vara ca 110 kronor per månad och variera mellan ca 85 och 165 kronor med nuvarande avgiftsbelopp. Den genomsnitt- liga avgiftsminskningen skulle i detta fall uppgå till ca 90 kronor per månad och sysselsatt med- lem. För de tio arbetslöshetskassor som med nuvarande struktur har de högsta medlemsav- gifterna motsvarar minskningen i genomsnitt ca 170 kronor per månad och för den arbetslös- hetskassa med högst avgift, Hotell- och restau- ranganställdas, drygt 250 kronor per månad. För närvarande är det enbart sju arbetslöshetskassor som inte betalar någon arbetslöshetsavgift och vars medlemmar därmed inte skulle påverkas di- rekt vid ett avskaffande av arbetslöshetsavgiften.

Kostnader för administration

Ett avskaffande av arbetslöshetsavgiften bedöms inte medföra ytterligare kostnader för vare sig arbetslöshetskassorna eller Inspektionen för ar- betslöshetsförsäkringen. Förslaget innebär tvärtom att de administrativa kostnaderna san- nolikt kommer att minska för arbetslöshetskas- sorna eftersom de inte längre behöver skilja på arbetslösa och sysselsatta medlemmar i detta av- seende.

Konsekvenser för jämställdheten

Jämställdhetskonsekvenserna av att avskaffa ar- betslöshetsavgiften bedöms sammantaget vara små. När den förhöjda finansieringsavgiften, som sedermera ersattes av arbetslöshetsavgiften, infördes minskade antalet medlemmar i arbets- löshetskassorna i samma utsträckning bland kvinnor och män. Könsfördelningen är jämn sett till det totala antalet anslutna, men relativt ojämnt fördelad mellan olika branscher och ar- betslöshetskassor. Eftersom arbetslöshetsavgif- ten i hög grad varierar mellan arbetslöshetskas-

PROP. 2013/14:1

sorna, kan den genomsnittliga förändringen i medlemsavgiften därmed vara olika stor för kvinnor och män. De tio arbetslöshetskassor som vid en eventuell reform får störst avgifts- sänkning har i genomsnitt en större andel män som medlemmar, omkring två tredjedelar. I den arbetslöshetskassa som får allra störst sänkning, Hotell- och Restauranganställdas Arbetslöshets- kassa, är dock majoriteten av medlemmarna kvinnor.

Övriga konsekvenser

Förslagen förväntas inte ha några konsekvenser som påverkar Sveriges internationella åtaganden. Förslagen bedöms inte heller få några särskilda konsekvenser för miljön eller företagen.

7.4.1.6 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

41 §

Paragrafen, som reglerar arbetslöshetskassornas möjlighet att ta ut medlemsavgifter, har ändrats till följd av att arbetslöshetsavgiften avskaffas.

I första stycket har möjligheten att ta ut med- lemsavgift för att täcka kostnad för arbetslös- hetsavgift tagits bort. Paragrafens andra stycke, om begränsningar i möjligheten att ta ut sådan medlemsavgift, har tagits bort.

48 c §

Paragrafen anger när arbetslöshetskassans avgif- ter till staten senast får ändras. Till följd av att arbetslöshetskassorna numera inte ska betala nå- gon arbetslöshetsavgift har paragrafen ändrats så att den inte längre omfattar arbetslöshetsavgif- ten.

49 §

Regeringens möjlighet att meddela föreskrifter om betalning av arbetslöshetsavgiften har tagits bort till följd av att arbetslöshetsavgiften av- skaffas.

87 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om den kompletterande arbetslöshetskassan.

I tredje stycket har hänvisningarna till bestäm- melserna om arbetslöshetsavgift och Försäk- ringskassans uppgiftsskyldighet tagits bort ef- tersom arbetslöshetskassorna, inklusive den

551

PROP. 2013/14:1

kompletterande arbetslöshetskassan, inte längre ska betala någon arbetslöshetsavgift.

I paragrafen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts utan att någon ändring i sak är avsedd.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna innebär att januari 2014 är den första månaden för vilken arbetslöshetskassorna inte ska betala någon arbetslöshetsavgift till staten. Bestämmel- serna innebär vidare att Försäkringskassan forts- ätter att vara uppgiftsskyldig för uppgifter som avser tid före den 1 januari 2014.

7.4.2 Ändringar i ordningslagens bestämmelser om ersättningsskyldighet

7.4.2.1 Ärendet och dess beredning

I december 2012 förordnade chefen för Justitie- departementet en utredare att bistå departe- mentet med att överväga och föreslå hur skyl- digheten att ersätta polismyndighetens kost- nader för att hålla ordning vid offentliga tillställ- ningar och allmänna sammankomster bör ut- formas för att begränsa kostnadsansvaret för dem som i dag är betalningsskyldiga.

Utredaren överlämnade i april 2013 prome- morian Ersättning för polisbevakning (Ds 2013:24). En sammanfattning av promemo- rian finns i bilaga 12 avsnitt 1. Författningsför- slagen finns i bilaga 12 avsnitt 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 12 avsnitt 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2013/3530/L4). Rikspolisstyrelsen har under beredningen av ärendet beretts tillfälle att lämna synpunkter på förslaget att avskaffa ersättningsskyldigheten. Rikspolisstyrelsens synpunkter finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2013/3530/L4).

Lagrådet

Lagförslaget, som innebär att ersättningsskyl- digheten i 2 kap. 26 § ordningslagen (1993:1617) avskaffas, är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

7.4.2.2 Ersättningsskyldigheten för polisens kostnader för ordningshållning avskaffas

Regeringens förslag: Skyldigheten att ersätta polismyndighetens kostnader för att hålla ord- ning vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster ska tas bort.

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2014. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för allmänna sammankomster och offentliga till- ställningar som ägt rum före ikraftträdandet.

Promemorians förslag: Huvudförslaget i promemorian är att den i 2 kap. 26 § ordnings- lagen föreskrivna skyldigheten att ersätta polis- myndighetens kostnader för att hålla ordning vid offentliga tillställningar och allmänna samman- komster sätts ned till hälften. Det lämnas även två alternativa förslag. De alternativa förslagen innebär att samtliga anordnare jämställs genom att undantaget för ideella föreningar i 2 kap. 26 § andra stycket ordningslagen upphävs. Samtidigt föreslås att det införs ett tröskelbelopp eller ett grundavdrag på ett prisbasbelopp (44 500 kronor år 2013) och att ersättningsskyldigheten sätts ned till hälften eller till tre fjärdedelar. I prome- morian behandlas även möjligheten att helt av- skaffa ersättningsskyldigheten.

Remissinstanserna: En majoritet av remissin- stanserna, däribland Statskontoret, Konkurrens- verket, Sveriges Kommuner och Landsting, Riks- idrottsförbundet, Folkets Hus och Parker samt de idrottsförbund och idrottsklubbar som har ytt- rat sig, avstyrker eller är kritiska till förslaget att halvera ersättningsskyldigheten. Flera av remissinstanserna understryker att grundprinci- pen bör vara att polisens kostnader för ord- ningshållning ska bekostas av det allmänna. Svenska Hockeyligan m.fl. anser att s.k. idrotts- aktiebolag ska likställas med ideella föreningar och därigenom undantas från ersättningsskyl- dighet. Konkurrensverket pekar på att det från konkurrenssynpunkt är väsentligt att alla poten- tiella arrangörer behandlas lika och att förslaget innebär att det alltjämt kommer att föreligga en diskriminering mellan arrangörer som är ideella föreningar och andra arrangörer. Sveriges Kom- muner och Landsting menar att det är orimligt att kommuner, landsting och regioner ska svara för polisens kostnader vid stadsfestivaler och liknade

552

arrangemang, oavsett i vilken associationsform de valt att bedriva verksamheten.

Förvaltningsrätten i Göteborg, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Kulturrådet m.fl. tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Rikspo- lisstyrelsen ställer sig i princip bakom de tanke- gångar som ligger till grund för både huvudför- slaget och de alternativa förslagen men ifråga- sätter den föreslagna ersättningsnivån.

Övriga remissinstanser som uttalar sig särskilt om de två alternativa förslagen avstyrker dem eller är kritiska. Konkurrensverket menar att in- riktningen mot en mer konkurrensneutral lös- ning i och för sig är bra men framhåller samti- digt, i likhet med Statskontoret, att det saknas en fullständig analys över vilka konsekvenser för- slagen får och att frågan behöver utredas när- mare.

Flera remissinstanser, däribland Förvaltnings- rätten i Göteborg, Statskontoret, Sveriges Kom- muner och Landsting, Riksidrottsförbundet och

Folkets Hus och Parker, pekar på olika avgräns- nings- och tillämpningsproblem med dagens re- glering bl.a. när det gäller begreppen ”vinstsyfte” och ”vid tillställningen”. Vissa av remissinstan- serna efterlyser förtydliganden i dessa avseenden medan andra anser att lagstiftningen bör ändras.

Rikspolisstyrelsen, som under hand har beretts tillfälle att lämna synpunkter på förslaget att av- skaffa ersättningsskyldigheten, vidhåller tidigare lämnade synpunkter men har inget att invända mot förslaget. Styrelsen understryker betydelsen av att huvudregeln även fortsättningsvis ska vara att anordnaren har huvudansvaret för ordningen och säkerheten vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster.

Skälen för regeringens förslag: En allmän utgångspunkt är att huvudansvaret för ordning och säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar vilar på anordnaren. En förutsättning för att en sammankomst eller en tillställning över huvud taget ska få äga rum är att anordnaren kan fullgöra de skyldigheter i fråga om ordning och säkerhet som ankommer på henne eller honom. Anordnaren kan fullgöra sina skyldigheter själv eller genom att anlita per- sonal, t.ex. funktionärer eller ordningsvakter. Anordnaren kan också vidta andra åtgärder, t.ex. utforma in- och utgångar på visst sätt, begränsa antalet åskådare eller förlägga tillställningen eller sammankomsten till en tidpunkt eller plats som medför mindre risk för ordningsstörningar.

PROP. 2013/14:1

Polismyndigheten får meddela de villkor som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet vid sammankomsten eller tillställningen. Villko- ren får innefatta en skyldighet att anlita personal av olika slag. Det kan t.ex. vara fråga om ord- ningsvakter eller publikvärdar.

Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning ska enligt 2 kap. 26 § ordningslagen ersätta polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Om det finns sär- skilda skäl får också den som i vinstsyfte anord- nar en allmän sammankomst åläggas en motsva- rande ersättningsskyldighet. Ersättningsskyldig- heten gäller inte sådana ideella föreningar som anges i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskatte- lagen (1999:1229), dvs. s.k. allmännyttiga ideella föreningar. Ersättningsskyldigheten får sättas ned eller efterges, om det finns särskilda skäl. Beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att anordna en allmän sammankomst eller offentlig tillställning eller anmälan om sådana ska bl.a. innehålla uppgift om det högsta belopp som anordnaren kan komma att åläggas att betala i ersättning för polisbevakning. Beslut om ersätt- ningens storlek fattas sedan av polismyndigheten när sammankomsten eller tillställningen har ägt rum. Därvid får inte det högsta belopp som har angetts i beslutet med anledning av tillståndet eller anmälan överskridas.

Regeringen har meddelat föreskrifter om hur polismyndighetens kostnader för ordningshåll- ning ska beräknas. Sådana föreskrifter finns i förordningen (1982:789) om ersättning för po- lisbevakning och för anslutning av larmanlägg- ningar till polisen m.m. Ersättningen tillfaller staten.

Den nationella samordnaren för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemang (dir. 2011:22) föreslog i delbetänkandet Mindre våld för pengarna (SOU 2012:23) att ersätt- ningsskyldigheten för s.k. idrottsaktiebolag ska avskaffas. I betänkandet, som överlämnades i april 2012, behandlas av naturliga skäl endast frå- gan om ersättningsskyldighet vid idrottsar- rangemang. Betänkandet har remitterats. Flera remissinstanser efterfrågade en bredare analys som innefattade t.ex. anordnare av konserter och festivaler samt bolag inom andra idrotter. Rege- ringen gick inte vidare med förslaget utan i stäl- let beslutades det uppdrag som resulterade i de förslag som behandlas i denna proposition.

Frågan om ersättning för polisbevakning en- ligt 2 kap. 26 § ordningslagen handlar ytterst om

553

PROP. 2013/14:1

huruvida kostnaderna för polisens insatser ska bäras av det allmänna eller av den som ger upp- hov till dem. Bestämmelserna om ersättnings- skyldighet syftar till att säkerställa att den som av kommersiella skäl anordnar t.ex. en fotbolls- match, festival eller konsert som kan medföra ordningsstörningar också står för kostnaderna för dessa. Att de skäl som låg bakom att be- stämmelsen infördes i och för sig var välgrun- dade innebär dock inte att regleringen är opro- blematisk.

Som flera remissinstanser pekar på ger regle- ringen upphov till avgränsnings- och tillämp- ningsproblem. Dessa problem löses inte genom att halvera ersättningsskyldigheten. Rättspraxis har också bidragit till diskussion om regleringen. Högsta förvaltningsdomstolen fann i en dom i mars 2013 avseende en av Sveriges största stads- festivaler, gratisevenemanget Kulturkalaset 2010 i Göteborg (se avsnitt 7.5 i promemorian), att Kulturkalaset får anses ha anordnats i vinstsyfte i den mening som avses i 2 kap. 26 § ordningsla- gen. Regleringen har också ifrågasatts utifrån ett konkurrensrättsligt perspektiv. Konkurrensverket menar att det bör sakna betydelse om arrangören är en ideell förening eller bedriver sin verksam- het i en annan associationsform för frågan om ersättningsskyldighet.

Rikspolisstyrelsen menar att det kan behövas ett ekonomiskt incitament som styrmedel för att anordnarna ska bli motiverade att ta ett större ansvar för ordning och säkerhet, t.ex. arbeta hår- dare för en god supporterkultur, anlita fler publikvärdar och arenautbildade ordningsvakter samt förlägga matcher på familjevänliga tider. Riksidrottsförbundet, liksom flera av de idrotts- förbund och klubbar som har yttrat sig, anser däremot att ersättningsskyldigheten är kontra- produktiv. Genom att polis och klubbar ställs mot varandra i ersättningsfrågan försvåras sam- arbetet mellan parterna, något man menar kan komma att påverka säkerheten negativt.

Polisen har under senare tid noterat ett ökat intresse hos anordnare att ta ett större ansvar för ordning och säkerhet. Det är en utveckling som regeringen välkomnar och som måste fortsätta. Utgångspunkten är och ska även fortsättningsvis vara att huvudansvaret för ordning och säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga till- ställningar vilar på anordnaren. Att anordnare ska svara för polisens bevakningskostnader i samband med sådana evenemang ter sig mot den bakgrunden i och för sig rimligt. Detta måste

dock vägas mot nackdelarna med den nuvarande regleringen och de avgränsningsproblem som finns.

Som konstateras i promemorian genererar er- sättningsskyldigheten ett relativt litet tillskott till statskassan. Att behålla skyldigheten enbart av statsfinansiella skäl framstår således inte som motiverat. Från ett samhällsekonomiskt per- spektiv går det inte att bortse från de administ- rativa kostnader och det stora antal domstols- processer som regleringen ger upphov till.

Det bör framhållas att det inte bara är företrä- dare för idrottsrörelsen som är kritiska till den nuvarande ordningen. Regleringen ifrågasätts av flera olika skäl och av skilda intressenter. Att re- gleringen saknar acceptans hos många gör att det finns anledning att fråga sig om den är utformad på ett tillfredsställande sätt och anpassad till da- gens förhållanden med andra former av evene- mang och arrangörer än de som man såg framför sig när regleringen infördes. Att tillsätta ytterli- gare en utredning som får i uppgift att titta på frågan i grunden bedöms i nuläget inte som lämpligt. Regeringen finner vid en samlad be- dömning att övervägande skäl i stället talar för att ersättningsskyldigheten bör avskaffas. Rege- ringen föreslår därför att bestämmelsen om er- sättningsskyldighet i 2 kap. 26 § ordningslagen upphävs.

Det är viktigt att framhålla att förslaget att anordnare av offentliga tillställningar och all- männa sammankomster ska befrias från skyldig- heten att ersätta staten för polisbevakning inte innebär någon förändring av ansvarsfördelningen när det gäller ordningshållningen. Huvudansva- ret för ordning och säkerhet ska även fortsätt- ningsvis ligga på anordnaren. Det får således inte förekomma att polisens resurser tas i anspråk för uppgifter som kan anförtros annan personal, t.ex. entrévärdar eller ordningsvakter. Anordnare av offentliga tillställningar och allmänna sam- mankomster måste också fortsätta att bedriva ett aktivt arbete med att förebygga och minska fö- rekomsten av ordningsstörningar. Redan i dag finns regler som syftar till att säkra att anordnare vidtar de åtgärder som behövs för att upprätt- hålla ordning och säkerhet. Polisen kan bl.a. meddela villkor om hur många ordningsvakter som ska anlitas och det högsta antalet besökare som får släppas in. Om kravet på ordning och säkerhet inte kan tillgodoses finns ytterst möj- ligheten att vägra tillstånd till en tillställning med

554

den omfattning och utformning som anordnaren har avsett.

För att säkerställa att avskaffandet av ersätt- ningsskyldigheten inte får oönskade konsekven- ser, t.ex. att anordnare övervältrar sina skyldig- heter på polisen, bör effekterna utvärderas. Det bör också övervägas om det behövs några änd- ringar i lagstiftningen för att långsiktigt för- hindra att det sker en sådan ansvarsförskjutning. Om det visar sig att dessa åtgärder inte är till- räckliga kan det bli aktuellt att överväga att återinföra någon form av ersättningsskyldighet för i vart fall kommersiellt inriktade tillställ- ningar och sammankomster med särskilda ord- ningsproblem.

Fortsatt ersättningsskyldighet för försumliga anordnare

Anordnare som inte fullgör sin ansöknings- eller anmälningsskyldighet i tid eller inte följer de ordnings- och säkerhetsföreskrifter som har meddelats för tillställningen ska enligt 2 kap. 27 § ordningslagen åläggas att betala polis- myndighetens kostnader för att hålla ordning vid sammankomsten eller tillställningen, i den mån kostnaderna beror på anordnarens försummelse. Ersättningsskyldigheten kan åläggas anordnare av offentliga tillställningar och anordnare av såd- ana allmänna sammankomster som anordnas i vinstsyfte.

Möjligheten för polismyndigheten att ålägga försumliga anordnare att ersätta de kostnader som myndigheten har åsamkats till följd av för- sumligheten bör enligt regeringens mening fin- nas kvar.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen föreslår att det sker den 1 januari 2014.

Några remissinstanser anser att de föreslagna lagändringarna bör tillämpas retroaktivt. Några sådana starka skäl som krävs för detta föreligger dock inte. Allmänna sammankomster och of- fentliga tillställningar som anordnas efter den 31 december 2013 bör träffas av den nya regle- ringen. Äldre föreskrifter bör fortsätta att gälla för allmänna sammankomster och offentliga till- ställningar som har ägt rum före ikraftträdandet. Detta bör komma till uttryck i en övergångsre- glering.

PROP. 2013/14:1

Konsekvenser

Det inkomstbortfall för staten som ett genom- förande av förslaget leder till blir begränsat. Re- geringen uppskattar inkomstbortfallet till 20 000 000 kronor per år. Förslaget innebär också att polisens administrativa kostnader lik- som antalet domstolsprocesser kommer att minska.

7.4.2.3 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

2 kap.

11 §

I paragrafen regleras bland annat vad ett beslut med anledning av en ansökan eller en anmälan enligt 6 § ska innehålla. Ändringen innebär att sista meningen har tagits bort som en följd av att 26 § har upphävts. Därutöver har en språklig ändring gjorts.

27 §

I paragrafen regleras en anordnares ersättnings- skyldighet gentemot polismyndigheten vid för- summelse. I första stycket har en mindre språklig ändring gjorts. Paragrafens andra stycke har tagits bort till följd av att 26 § har upphävts. Det nya andra stycket är oförändrat i sak. En mindre språklig justering har gjorts.

Det bemyndigande som tidigare fanns i 26 § sista stycket har flyttats till ett nytt fjärde stycke i paragrafen.

28 §

I paragrafens sista stycke har hänvisningen till 26 § tagits bort som en följd av att paragrafen har upphävts.

555

PROP. 2013/14:1

Tabell 7.15 Förändring av totala skatteintäkter till följd av regeländringar, bruttoeffekter i förhållande till föregående år

Miljarder kronor
Inkomstår	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Skatt på arbete	-11,9	-47,1	-14,4	-7,6	0,4	1,1	-19,6	-0,3	0,0	0,0
Kommunalskatt	0,3	-0,2	-2,8	-7,5	1,0	1,2	-2,5	-0,1	0,0	0,0
Förändrad medelutdebitering	-1,8	1,3	0,7		1,1	2,4
Ändringar av grundavdraget (regionalt, pensionärer)		-1,9	-3,5	-7,5		-1,2	-2,5
Ändrade avdragsregler (lånedatorer, pensionssparande m.m.)	2,1	0,4			0,3
Begränsat avdrag för allmän pensionsavgift
Övrigt				0,0	-0,4	-0,1	0,0	-0,1	0,0
Statlig skatt	0,0	-4,2	0,0	0,0	0,0	0,0	-3,3	0,0	0,0	0,0
Skiktgränsjusteringar		-4,2					-3,0
Övrigt							-0,3
Skattereduktioner	-11,4	-21,8	-10,0	0,0	-0,3	0,0	-12,0	0,0	0,0	0,0
Skattereduktion jobbskatteavdrag	-10,7	-10,8	-10,0				-12,0
Husavdrag (skattereduktion för ROT- och RUT-tjänster)	-0,7	-11,0				0,0
Skattereduktion allmän pensionsavgift
Övrigt					-0,3
Socialavgifter	-0,7	-20,9	-1,6	-0,1	-0,3	-0,1	-1,8	-0,3	0,0	0,0
Sänkning socialavgift	-0,4	-12,8				0,0
Nedsättning socialavgift	-0,4	-8,1	-1,6	-0,1	-0,3	-0,1	-1,8	-0,3
Skatt på kapital	4,5	1,5	0,9	2,1	1,6	-13,0	0,4	0,2	0,0	0,1
Inkomstskatt, företag	3,8	1,7	0,7	0,0	-0,1	-7,2	0,0	0,0	0,0	0,0
Sänkt skattesats, begränsning av ränteavdrag	3,8	1,6				-7,2
Andelar i handelsbolag, underskottsföretag		0,2	0,7
Avskaffad schablonintäktsbeskattning bostadsrättsföreningar
Övrigt					-0,1		0,0
Fastighetsskatt	-3,6	0,0	-0,2	1,5	0,0	-0,6	0,0	0,0	0,0	0,0
Småhus: sänkt skattesats, begränsat markvärde, frysning, kommunal avg.	-3,9		-0,2
Hyreshus: sänkt skattesats, frysning, övergång till kommunal avg.	-0,4					-0,6
Begränsningsregel, nytt taxeringsförfarande
Vattenkraft: skattesatsändringar	0,6			1,5
Övriga skatter på kapital	4,3	-0,2	0,5	0,6	1,7	-5,3	0,4	0,2	0,0	0,1
Investeraravdrag						-0,1	-0,7
Investeringsfonder samt investeringssparkonto					1,6	-4,8	0,5	0,5
Ändrade regler för kapitalförsäkringar					0,2	0,2	0,0	-0,1
Höjd kapitalvinstskatt för bostäder	1,1
Ändrade uppskovsregler	3,2		0,2
Höjt belopp för uthyrning av privatbostäder		-0,2		-0,1	0,0	-0,2
Ändrade 3:12-regler, sänkt expansionsfondsskatt, penninglån		-0,1	0,2		-0,2	-0,4	0,6	-0,2	0,0	0,1
Förmögenhetsskatt: höjda fribelopp, sänkt skatt, fryst underlag, slopad
Höjd stämpelskatt			0,1	0,7
Skatt på konsumtion	6,7	-0,1	-0,2	-0,5	-4,5	3,0	1,1	1,1	-0,1	0,0
Mervärdesskatt	0,2	0,0	0,0	0,0	-5,4	0,5	0,0	-0,1	0,0	0,0
Förändrad hantering av mervärdesskatt vid import								-0,1
Sänkt skatt på restaurang och catering					-5,4
Övrigt	0,2	0,0		0,0		0,5	0,0	0,0	0,0
Skatt på energi och miljö	2,6	-0,1	-0,1	0,7	0,1	2,3	0,5	1,2	-0,1
Energiskatt	0,3	0,1	0,1	0,9		1,1	0,5	0,1	-0,1
Koldioxidskatt	1,5	-0,2	0,2	-0,2		-0,1	0,0	1,1
Avfallsskatt, naturgrusskatt m.m.
Gödselmedelsskatt			-0,4
Skatt på termisk effekt	0,8
Övrigt					0,1	1,3
Övriga skatter på konsumtion och insatsvaror	3,9	0,0	-0,1	-1,2	0,8	0,2	0,7
Skatt på vägtrafik m.m.	2,2	0,0	-0,1	-1,2		0,2	0,0
Skatt på tobak	1,5				0,8
Skatt på alkohol	0,3						0,7
Övrigt	-0,1
Restförda och övriga skatter	0,0	-0,4	0,2	-0,7	-0,3	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0
Insolvens			-0,1
Övriga skatter		-0,4	0,2	-0,7	-0,3	-0,1	0,0
Totala skatteintäkter	-0,7	-46,1	-13,5	-6,8	-2,9	-9,0	-18,2	1,0	0,0	0,1
Totala skatteintäkter, exkl. kommunal utdebitering	1,1	-47,4	-14,1	-6,8	-4,0	-11,4	-18,2	1,0	0,0	0,1

Källa: Egna beräkningar.

556

8 Utgifter

PROP. 2013/14:1

8 Utgifter

Sammanfattning

– De takbegränsade utgifterna beräknas öka med ca 134 miljarder kronor 2012–2017. Som andel av BNP faller de dock från 28,7 procent till 26,6 procent under samma period.

– Nära 50 procent av ökningen, 66 miljarder kronor, kan hänföras till utgifterna på bud- getens utgiftsområden exklusive stats- skuldsräntorna.

– Återstoden av ökningen av de takbegrän- sade utgifterna är hänförlig till ålders- pensionssystemets utgifter som väntas öka med ca 68 miljarder kronor mellan 2012– 2017. Det beror främst på högre inkomst- och tilläggspensioner till följd av pris- och löneökningar men också på att antalet pensionärer ökar under perioden.

– De reformer på utgiftssidan som föreslås inom bl.a. områdena utbildning och forsk- ning, arbetsmarknad samt kommunsektorn

ökar de takbegränsade utgifterna med 1 miljard kronor 2014 jämfört med 2013. År 2015 upphör flera tillfälliga satsningar, vilket innebär att utgifterna minskar med 6 miljarder kronor jämfört med 2014. År 2016 ökar utgifterna till följd av reformer med 2 miljarder kronor.

– Jämfört med bedömningen i 2013 års eko- nomiska vårproposition minskar budget-

eringsmarginalen 2014–2017 med mellan 6 och 16 miljarder kronor per år. Minsk- ningen beror främst på högre volymer i flera av de regelstyrda transfererings- systemen (t.ex. ökar antalet sjukskrivna,

barn, ålderspensionärer samt asylsökande), men även på reformförslag i denna propo- sition.

– De takbegränsade utgifterna för 2013 be- döms bli något högre än ursprungligt anvi- sade medel i statens budget, främst till följd av högre utgifter under utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen.

I detta avsnitt redovisas och analyseras utveck- lingen av utgifterna i statens budget och de tak- begränsade utgifterna 2012–2017. Vidare lämnas förslag till utgiftsramar för 2014 och en prelimi- när fördelning av utgifter per utgiftsområde för 2015–2017. Utgiftsutvecklingen analyseras dels som förändring mellan år, dels som förändring jämfört med bedömningen i 2013 års ekono- miska vårproposition. Slutligen görs en uppfölj- ning av utgifterna för 2013 där de största avvi- kelserna gentemot de ursprungligen anvisade medlen i statens budget kommenteras.

8.1 Utgifterna på statens budget och takbegränsade utgifter

Utgiftssidan på statens budget delas in i 27 ut- giftsområden och posten Minskning av anslags- behållningar. Till budgetens utgiftssida hör även Riksgäldskontorets nettoutlåning och den kassa- mässiga korrigeringen (se avsnitt 9.2.1). De ut- gifter som omfattas av utgiftstaket för staten, de s.k. takbegränsade utgifterna, omfattar utgifts- område 1–25 och 27 samt ålderspensions- systemet vid sidan av statens budget.

559

PROP. 2013/14:1

De takbegränsade utgifterna beräknas öka med 134 miljarder kronor 2012–2017 (se tabell 8.1). Nära 50 procent av ökningen, 66 miljarder kro- nor, kan hänföras till utgifterna på budgetens utgiftsområden exklusive statsskuldsräntorna. Uttryckt som andel av BNP beräknas dock dessa utgifter vara lägre 2017 än 2012. Återstoden av ökningen av de takbegränsade utgifterna är hänförlig till ålderspensionssystemets utgifter. Dessa beräknas öka med 68 miljarder kronor 2012–2017. Uttryckt som andel av BNP motsva- rar detta en ökning med 0,4 procentenheter.

Utgifterna för statsskuldsräntor beräknas minska med drygt 5 miljarder kronor 2012– 2017, vilket huvudsakligen beror på att utgif- terna för statsskuldsräntorna var ovanligt höga 2012 på grund av kursförluster vid ingåendet av nya lån och valutakursförluster för skulder i ut- ländsk valuta. År 2015 beräknas ränteutgifterna också bli tillfälligt höga till följd av att en real- obligation förfaller till betalning. År 2013, 2014 och 2017 förväntas nivån på statsskuldsräntorna vara relativt låg. Förutom de ovan nämnda till- fälliga effekterna så är det främst två faktorer som påverkar ränteutgifterna under prognos- perioden: låga men stigande marknadsräntor och en minskande statsskuld fr.o.m. 2015.

Budgeteringsmarginalen, dvs. skillnaden mel- lan utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna, beräknas uppgå till 29 miljarder kronor 2013 samt till 16 och 22 miljarder kronor 2014 res- pektive 2015. I procent av de takbegränsade ut- gifterna motsvarar det 2,7 procent, 1,5 procent respektive 2,0 procent. År 2016 och 2017 be- räknas budgeteringsmarginalen uppgå till 44 re- spektive 40 miljarder kronor (3,9 procent re- spektive 3,4 procent av de takbegränsade utgif- terna).147

147 Regeringen använder en riktlinje som anger att budgeteringsmarginalen bör vara minst 1 procent av de takbegränsade utgifterna för innevarande år (t), minst 1,5 procent för år t+1, minst 2 procent för år t+2 och för t+3 minst 3 procent.

Tabell 8.1 Utgifter på budgetens utgiftsområden och takbegränsade utgifter 2012–2017

Miljarder kronor om inget annat anges.

	Utfall	Prognos	Förslag	Beräknat
	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Utgifter på
utgiftsområden
exkl. stats-
skuldsräntor1	784	810	833	835	834	850
Procent av BNP	22,0	22,3	22,2	21,2	20,1	19,5
Statsskulds-
räntor m.m. 1	27,4	16,2	22,1	26,9	23,6	21,9
Procent av BNP	0,8	0,4	0,6	0,7	0,6	0,5
Summa	811,1	825,9	855,1	861,4	857,4	871,4
utgiftsområden
Procent av BNP	22,8	22,8	22,8	21,9	20,7	20,0
Ålderspensions-
systemet vid
sidan av statens	238,5	256,8	257,7	270,5	289,8	306,9
budget
Procent av BNP	6,7	7,1	6,9	6,9	7,0	7,1
Takbegränsade
utgifter2	1 022,2	1 066,5	1 090,7	1 105,0	1 123,5	1 156,4
Procent av BNP	28,7	29,4	29,1	28,1	27,1	26,6
Utgiftstak3	1 084	1 095	1 107	1 127	1 167	1 196
Budgeterings-	61,8	28,5	16,3	22,0	43,5	39,6
marginal

1 Inklusive förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit.

2 Utgiftsområden på statens budget (exklusive statsskuldsräntor) och ålders- pensionssystemet vid sidan av statens budget.

3 Regeringens förslag till nivå på utgiftstaket för 2016 och bedömning av nivå för 2017 (se avsnitt 5.4).

Källa: Egna beräkningar.

8.1.1 Utgiftsramar för 2014

Regeringens förslag: Utgifterna för 2014 fördelas på utgiftsområden enligt tabell 8.2.

Beräkningen av förändringen av anslags- behållningar för 2014 enligt tabell 8.2 godkänns.

Beräkningen av utgifterna för ålderspensions- systemet vid sidan av statens budget för 2014 enligt tabell 8.2 godkänns.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med 3 kap. 2 § riksdagsordningen ska förslaget till statens budget innehålla en fördelning av an- slagen på utgiftsområden. Regeringens förslag till ramar för 2014 redovisas i tabell 8.2. En när- mare redovisning av utgiftsramarna för 2014, och beräkningen av den preliminära fördelningen av utgifterna per utgiftsområde för 2015–2017, finns i avsnitt 8.1.2.

Diagram 8.1 ger en översikt över den före- slagna fördelningen av de takbegränsade utgif- terna 2014. Störst är posten Ålderspensions-

560

systemet vid sidan av statens budget som uppgår till 24 procent av de takbegränsade utgifterna. Därefter följer utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning samt utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna, som bägge uppgår till 9 procent av de takbegränsade utgifterna. Posten Övrigt innehåller de 15 minsta utgiftsområdena (1, 2, 3, 5, 7, 8, 13, 15, 17, 18, 19, 20, 21, 23 och 24), summan av dessa uppgår till 15 procent av de takbegränsade utgifterna.

Diagram 8.1 Fördelning av de takbegränsade utgifterna 2014

					Ålderspensions-
	UO 27 Avgiften		Övrigt		systemet vid
UO 11					sidan av
	till Europeiska
Ekonomisk					statens budget
trygghet vid	unionen
ålderdom	UO 4
					UO 10
Rättsväsendet
					Ekonomisk
UO 22					trygghet vid
Kommunika-					sjukdom och
tioner					funktions-
UO 6 Försvar					nedsättning
och samhällets					UO 25 Allmänna
krisberedskap			UO 9
					bidrag till
UO 16			Hälsovård,		kommuner
		sjukvård och			UO 12
Utbildning och
			social	UO 14
universitetsfors					Ekonomisk
			omsorg
kning				Arbetsmarknad	trygghet för
				och arbetsliv	familjer och

barn

Anm.: I posten Övrigt ingår utgiftsområde 1, 2, 3, 5, 7, 8, 13, 15, 17, 18, 19, 20, 21, 23 och 24.

Källa: Egna beräkningar.

	PROP. 2013/14:1
Tabell 8.2 Utgiftsramar 2014
Tusental kronor
Utgiftsområde		Utgiftsram 2014
1	Rikets styrelse	12 896 040
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	14 121 162
3	Skatt, tull och exekution	10 515 523
4	Rättsväsendet	40 291 647
5	Internationell samverkan	2 018 087
6	Försvar och samhällets krisberedskap	47 196 317
7	Internationellt bistånd	31 830 988
8	Migration	9 919 331
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	62 160 768
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	96 519 847
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	39 012 596
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	81 610 132
13	Integration och jämställdhet	12 431 994
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	70 374 895
15	Studiestöd	21 005 141
16	Utbildning och universitetsforskning	60 110 013
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	12 880 425
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning
	och byggande samt konsumentpolitik	1 229 683
19	Regional tillväxt	2 972 701
20	Allmän miljö- och naturvård	5 155 997
21	Energi	2 829 958
22	Kommunikationer	45 427 646
23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	15 278 336
24	Näringsliv	5 588 403
25	Allmänna bidrag till kommuner	93 595 983
26	Statsskuldsräntor m.m.	22 084 200
27	Avgiften till Europeiska unionen	37 700 222
	Minskning av anslagsbehållningar	-1 660 236
	Summa utgiftsområden1	855 097 799
	Summa utgiftsområden exkl.
	statsskuldsräntor1	833 004 899
	Ålderspensionssystemet vid sidan av
	statens budget	257 728 000
	Takbegränsade utgifter	1 090 732 899
	Budgeteringsmarginal	16 267 101
	Utgiftstak för staten	1 107 000 000

1 Inklusive minskning av anslagsbehållningar. Källa: Egna beräkningar.

561

PROP. 2013/14:1

8.1.2 Utgifter 2013–2017

Regeringens förslag: Den preliminära fördel- ningen av utgifter på utgiftsområden för 2015, 2016 och 2017 enligt tabell 8.3 godkänns som riktlinje för regeringens budgetarbete.

Skälen för regeringens förslag: Utgiftsramen för ett utgiftsområde anger den nivå som årets anvisade anslagsmedel för området högst får uppgå till. I tabell 8.3 redovisas för varje utgifts- område utfallet för anslagsförbrukningen 2012, utgiftsramarna för utgiftsområdena 2013, inklu- sive justeringar till följd av ändringar i budgeten, en utgiftsprognos för 2013, förslag till utgifts- ramar för 2014 och en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområdena för 2015–2017. I prognosen för utgifterna per utgiftsområde för 2013, förslaget till utgiftsramar för 2014 och i beräkningen av utgiftsramarna för 2015–2017 har hänsyn tagits till redan tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade utgiftsreformer och besparingar (se avsnitt 8.1.3 och 8.2). Till grund för prognoserna och utgiftsramarna ligger vidare regeringens makroekonomiska förutsättningar, volymantaganden för vissa transfereringssystem samt pris- och löneomräkningen av främst för- valtningsanslagen (se avsnitt 8.2.3).

Förbrukningen av anslagsbehållningar på an- slag för förvaltnings- och investeringsändamål för 2014–2017 redovisas samlat under posten Minskning av anslagsbehållningar i stället för under respektive utgiftsområde (se tabell 8.3).

Jämfört med 2012 beräknas de takbegränsade utgifterna öka med 44 miljarder kronor 2013 och med ytterligare 24 miljarder kronor 2014. År 2015 och 2016 förväntas den årliga utgifts- ökningen bli lägre och uppgå till 14 respektive 18 miljarder kronor per år. År 2017 beräknas de takbegränsade utgifterna öka med 33 miljarder kronor. De huvudsakliga faktorerna bakom den årliga förändringen av de takbegränsade utgif- terna framgår av tabell 8.4 och redovisas i avsnitt 8.1.3.

562

PROP. 2013/14:1

Tabell 8.3 Utgifter per utgiftsområde 2012–2017

Miljoner kronor
	2012	2013	2013	2014	2015	2016	2017
Utgiftsområde	Utfall	Anslag1	Prognos	Förslag4	Beräknat	Beräknat	Beräknat

1 Rikets styrelse

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

3 Skatt, tull och exekution

4 Rättsväsendet

5 Internationell samverkan

6 Försvar och samhällets krisberedskap

7 Internationellt bistånd

8 Migration

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

13 Integration och jämställdhet

14 Arbetsmarknad och arbetsliv

15 Studiestöd

16 Utbildning och universitetsforskning

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

19 Regional tillväxt

20 Allmän miljö- och naturvård

21 Energi

22 Kommunikationer

23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

24 Näringsliv

25 Allmänna bidrag till kommuner

26 Statsskuldsräntor m.m.

27 Avgiften till Europeiska unionen

Minskning av anslagsbehållningar

11 529	11 970	11 808	12 896	12 434	12 586	12 802
13 511	16 274	16 081	14 121	14 184	14 513	14 950
10 272	10 353	10 355	10 516	10 649	10 850	11 083
38 213	39 392	38 434	40 292	41 240	41 965	42 831
1 550	2 034	1 836	2 018	2 021	2 025	2 031
45 462	46 197	44 628	47 196	47 847	48 508	49 635
30 197	31 003	31 390	31 831	33 644	35 772	37 645
8 248	10 003	9 622	9 919	9 549	9 416	9 476
58 690	62 564	59 735	62 161	61 731	62 672	64 044
94 853	97 622	95 736	96 520	96 273	97 041	97 270
41 342	40 000	39 967	39 013	37 880	36 199	35 204
75 579	78 387	78 811	81 610	83 322	85 890	88 874
6 753	10 476	9 097	12 432	13 531	14 391	14 377
66 633	68 388	69 393	70 375	67 306	64 932	63 484
21 068	22 444	20 634	21 005	20 077	19 766	20 108
53 837	57 589	56 336	60 110	60 179	60 861	61 352
12 318	12 698	12 600	12 880	12 848	12 973	13 141
981	1 197	1 052	1 230	1 240	1 216	1 226
3 408	3 421	3 250	2 973	2 699	3 226	3 326
4 831	4 893	4 771	5 156	5 138	5 109	5 080
2 713	2 811	2 737	2 830	2 416	2 513	2 297
42 861	44 604	43 929	45 428	48 598	50 723	52 567
16 387	16 592	16 121	15 278	14 634	14 849	14 909
5 882	5 256	5 187	5 588	5 132	5 292	5 337
85 138	88 915	88 915	93 596	93 438	93 276	93 544
27 381	22 168	16 201	22 084	26 857	23 627	21 913
31 452	38 116	37 270	37 700	39 301	28 397	34 364
			-1 660	-2 766	-1 219	-1 455

Summa utgiftsområden2	811 088	845 368	825 896	855 098	861 401	857 369	871 415
Summa utgiftsområden exkl.
statsskuldsräntor3	783 706	823 200	809 695	833 005	834 544	833 742	849 502
Ålderspensionssystemet vid sidan
av statens budget	238 478		256 777	257 728	270 467	289 768	306 870
Takbegränsade utgifter	1 022 185		1 066 472	1 090 733	1 105 011	1 123 510	1 156 372
Budgeteringsmarginal	61 815		28 528	16 267	21 989	43 490	39 628
Utgiftstak för staten	1 084 000		1 095 000	1 107 000	1 127 000	1 167 000	1 196 000

Anm.: Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2014.

1 Inklusive riksdagens beslut i enlighet med propositionen Vårändringsbudget för 2013 (prop. 2012/13:99, bet. 2012/13:FiU21, rskr. 2012/13:287) och förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2).

2 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

3 Summa utgiftsområden exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och exklusive minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor.

4 Regeringens förslag till utgiftsramar i denna proposition.

5 Regeringens bedömning av utgiftstaket för 2017 (se avsnitt 5.4).

Källa: Egna beräkningar.

563

PROP. 2013/14:1

8.1.3 Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna 2013–2017

Ökande utgifter inom ålderspensionssystemet, främst på grund av makroekonomiska faktorer såsom löneutveckling och inflation, samt tidigare beslutade och nu förslagna reformer, bidrar till att de takbegränsade utgifterna väntas öka med 44 miljarder kronor 2013 i förhållande till 2012. År 2014–2017 förväntas utgiftsökningen bli lägre och uppgå till mellan 14 och 33 miljarder kronor per år. År 2014 förklaras det mesta av ökningen av ökade volymer inom regelstyrda trans- fereringssystem såsom inkomst- och tilläggs- pension, etableringsersättning, sjukpenning, rehabiliteringspenning, barnbidrag och föräldra- penning. År 2015–2017 förklaras det mesta av ökningen av makroekonomiska faktorer som främst ger högre utgifter inom ålderspensions- systemet. De viktigaste faktorerna framgår av tabell 8.4.

Tabell 8.4 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år

Miljarder kronor

	2013	2014	2015	2016	2017
Takbegränsade utgifter	44	24	14	18	33
Förklaras av:
Beslut/åtgärder1	13	1	-6	2	0
Pris- och löneomräkning	2	4	3	4	5
Övriga makroekonomiska
förändringar	23	1	20	14	21
Tekniska förändringar	1	2	0	0	-1
Övrigt (volymer m.m.)	6	16	-2	-2	8

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan.

1 Inklusive förslag i denna proposition. Ingår gör även de förslag i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2) som inte avser regelstyrda transfereringsanslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar). Anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket för staten ingår inte.

Källa: Egna beräkningar.

Förändringar till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder

Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder be- räknas öka utgifterna under utgiftstaket för sta- ten med sammanlagt 10 miljarder kronor mellan 2012 och 2017 (se tabell 8.4)148. Nedan

148 ”Beslutade åtgärder” är redan beslutade av riksdagen, ”föreslagna åtgärder” är de förslag till riksdagsbeslut som regeringen föreslår i anslutning till denna proposition, ”aviserade åtgärder” är åtgärder där regeringen avser att återkomma med förslag till riksdagen.

kommenteras några av de största utgiftseffekterna 2013–2017 av beslutade, föreslagna eller aviserade åtgärder. I tabell 8.5 redovisas hur denna förändring fördelas på enskilda år och utgiftsområden. Beloppen nedan överensstämmer dock inte helt med beloppen i tabell 8.5 eftersom tabellen redovisar netto- förändringar mellan år och en förklaring till skillnaden kan vara att tidigare satsningar eller temporära program upphör eller minskar i

omfattning.
Europeiska	rådet rekommenderade den
29 juni 2012	Europeiska investeringsbankens

styrelse att öka det inbetalade kapitalet med 10 miljarder euro i syfte att öka bankens ut- låningskapacitet. Sverige deltar i den föreslagna kapitalhöjningen, vilket innebär att utgifterna under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning	tillfälligt	ökar	med
2 500 miljoner kronor 2013.
Anslaget Polisorganisationen		förstärks	med

mellan 300 och 400 miljoner kronor per år 2013– 2016. Även anslagen Sveriges domstolar och Rättsliga biträden förstärks med 750 miljoner kronor per år 2013 och 2014, samt med 950 miljoner kronor 2015 och med 850 miljoner kronor 2016. De sammanlagda reformerna under utgiftsområde 4 Rättsväsendet innebär att utgif- terna ökar med 1 100 miljoner kronor 2013 och 500 miljoner kronor 2015.

Från och med den 1 januari 2013 är det möj- ligt för personer som utsatts för övergrepp eller försummelser i samhällsvården någon gång un- der åren 1920–1980 att söka ersättning från sta- ten. Detta beräknas öka utgifterna med 250 miljoner kronor 2013 och 400 miljoner kro- nor per år 2014 och 2015 under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Med an- ledning av regeringens satsning på stärkt tillsyn av sjukvård och omsorg tillförs främst anslaget

Inspektionen för vård och omsorg 650 miljoner kronor 2013–2016. År 2014 görs vissa reformer som innebär besparingar och att medel flyttas till andra utgiftsområden, vilket innebär att utgif- terna under utgiftsområdet minskar i omfattning fr.o.m. 2014. År 2015 upphör vissa tillfälliga satsningar, vilket innebär att utgifterna under ut- giftsområdet minskar.

Den överenskommelse om ett gemensamt an- svarstagande för den samlade asyl- och migrationspolitiken som regeringen slöt med Miljöpartiet de gröna 2011 innebär bl.a. att me- del överförs för anhöriginvandring från utgifts-

564

område 8 Migration till utgiftsområde 13 Integ- ration och jämställdhet. Detta innebär att utgif- terna under utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet ökar med 1 400 miljoner kronor 2014 och med 1 600 miljoner kronor årligen 2015–2017. Vidare har regeringen utökat mål- gruppen för etableringsreformen så att fler anhö- riga till flyktingar och andra skyddsbehövande omfattas av etableringsinsatser, etablerings- ersättning och kommunersättningar. Denna satsning beräknas öka utgifterna under utgifts- området med 300 miljoner kronor 2013 och med 400 miljoner kronor 2014. Fr.o.m. 2015 upphör ett antal tillfälliga satsningar, vilket innebär att utgiftseffekten blir negativ detta år.

För att möta den svaga konjunkturutveck- lingen aviserar regeringen satsningar under 2013–2017 för utbildning och omställning. Inom arbetsmarknadspolitiken föreslås bl.a. stärkta an- ställningsstöd för långtidsarbetslösa. Denna re- form beräknas öka utgifterna under utgifts- område 14 Arbetsmarknad med 200 miljoner kronor 2014 och 400 miljoner kronor årligen 2015–2017. Samtidigt minskar andra temporära satsningar under utgiftsområdet i omfattning fr.o.m. 2013, vilket innebär att de totala utgif- terna minskar jämfört med 2012. Inom det re- guljära utbildningssystemet har regeringen ut- ökat antalet platser på den yrkesinriktade kom- munala vuxenutbildningen, civil- och högskole- ingenjörsutbildningarna samt sjuksköterske- utbildningarna. Dessa satsningar bedöms öka ut- gifterna med 900 miljoner kronor per år 2013 och 2014 under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning och utgiftsområde 15 Studiestöd. Från och med 2015 upphör vissa temporära satsningar, vilket innebär att utgif- terna under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning samt utgiftsområde 15 Studiestöd minskar.

Utgifterna under utgiftsområde 22 Kommu- nikationer ökar samtliga år 2013–2017, främst till följd av regeringens satsningar i budgetpropo- sitionen för 2013 på drift och underhåll av järn- vägar och vägar samt på nya investeringar, framförallt i nya järnvägar.

EU-finansieringen av det svenska landsbygds- programmet minskar under den kommande sju- årsperioden, vilket påverkar utgifterna under ut- giftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Den statliga medfinansieringen av programmet bibehålls dock på samma nivå som under innevarande sjuåriga programperiod.

PROP. 2013/14:1

Regeringen förslår därför att Landsbygds- programmet får minskade anslag om 1 300 miljoner kronor 2014. År 2015 bedöms an- slagen minska med 800 miljoner kronor, 2016 med 60 miljoner kronor och 2017 med 100 miljoner kronor. Utgifterna för den kom- mande programperioden, 2014–2020, väntas vara lägre i början av programperioden för att gradvis öka under programmets gång.

Det finns ett antal reformer som ökar utgif- terna under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Nedan beskrivs några av dessa översiktligt. För att säkerställa likvärdiga eko- nomiska förutsättningar för landets kommuner och landsting, och samtidigt begränsa negativa effekter av omfördelningen, föreslår regeringen flera förändringar i utjämningssystemet. En för- ändring som föreslås innebär lägre avgifter till inkomstutjämningssystemet. Regeringen anser att staten bör kompensera inkomstutjämnings- systemet med samma belopp, vilket ökar utgif- terna med 950 miljoner kronor årligen 2014– 2017.

Regeringen bedömer att gymnasiereformen som trädde i kraft 2011 på sikt kommer att för- bättra förutsättningarna när det gäller elevers genomströmning samt skolornas planering, schemaläggning och möjligheter att kunna fylla undervisningsgrupper. På kort sikt bedöms re- formen inte leda till lägre kostnader i den om- fattning som tidigare beräknats. Regeringen an- ser därför att anslaget Kommunalekonomisk ut- jämning bör ökas med 1 360 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknar regeringen att anslaget bör ökas med 1 930 miljoner kronor, och år 2016 och 2017 bör det ökas med 1 460 miljoner kro- nor årligen.

Sammantaget innebär detta att utgifterna un- der utgiftstaket till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder ökar med nära 13 miljar- der kronor 2013, ökar med drygt 1 miljard kro- nor 2014, minskar med drygt 6 miljarder kronor 2015, ökar med drygt 2 miljarder kronor 2016, samt är i princip oförändrade 2017.

565

PROP. 2013/14:1

Tabell 8.5 Utgiftsförändringar 2013–2017 i förhållande till föregående år till följd av tidigare beslutade, aviserade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder och finansieringar1

Miljarder kronor. Budgeteffekt i förhållande till föregående år. Minustecken innebär anslagsminskningar eller att temporära program

upphör eller minskar i omfattning.
	2013	2014	2015	2016	2017
UO 1 Rikets styrelse	0,06	0,21	-0,14	-0,04	-0,04
UO 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning	2,56	-2,49	-0,13	0,01	0,00
UO 3 Skatt, tull och
exekution	0,09	-0,12	-0,01	0,02	-0,01
UO 4 Rättsväsendet	1,10	-0,09	0,46	0,08	0,01
UO 5 Internationell
samverkan	0,01	-0,02	0,00	0,00	0,00
UO 6 Försvar och
samhällets krisberedskap	0,36	0,37	0,01	-0,11	0,10
UO 7 Internationellt
bistånd	-0,65	0,71	0,00	0,00	0,00
UO 8 Migration	0,32	-0,75	-0,58	-0,61	-0,39
UO 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg	0,60	-0,42	-1,88	-0,76	-0,35
UO 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och
funktionsnedsättning	-0,07	0,02	-0,06	-0,06	-0,04
UO 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom	0,42	0,02	0,01	-0,01	0,00
UO 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn	0,32	0,45	-0,01	-0,05	0,17
UO 13 Integration och
jämställdhet	1,95	0,06	-0,42	0,47	0,05
UO 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv	-1,09	-0,75	-2,77	-0,26	-0,02
UO 15 Studiestöd	1,04	0,07	-0,85	-0,24	-0,17
UO 16 Utbildning och
universitetsforskning	2,69	1,87	-0,56	-0,19	-0,65
UO 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid	0,32	-0,01	-0,14	0,00	-0,01
UO 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och
byggande samt
konsumentpolitik	0,05	0,02	0,00	-0,04	-0,01
UO 19 Regional tillväxt	0,12	-0,05	-0,76	0,71	0,00
UO 20 Allmän miljö- och
naturvård	-0,17	0,25	-0,11	0,02	-0,07
UO 21 Energi	-0,08	0,01	-0,38	0,11	-0,19
UO 22 Kommunikationer	1,95	0,78	2,82	1,78	1,23
UO 23 Areella näringar,
landsbygd och livsmedel	-0,11	-1,36	-0,74	1,58	-0,06
UO 24 Näringsliv	-0,79	0,30	-0,49	0,11	-0,02
UO 25 Allmänna bidrag till
kommuner	1,64	2,10	0,41	-0,16	0,27
UO 27 Avgiften till
Europeiska unionen	0,23	-0,23	0,00	0,00	0,00
Summa
utgiftsförändringar	12,87	0,92	-6,31	2,36	-0,21

Anm.: Anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket för staten ingår inte.

1 Nu föreslagna åtgärder och finansieringar avser förslag i denna proposition och de förslag i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2) som inte avser regelstyrda transfereringsanslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar).

Källa: Egna beräkningar.

Pris- och löneomräkning av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål

Pris- och löneomräkningen av anslag för förvalt- nings- och investeringsändamål ökar utgifterna med 2 miljarder kronor 2013 och med 4 miljar- der kronor 2014 (se tabell 8.4). För 2015–2017 förväntas den årliga omräkningen bli mellan 3 och 5 miljarder kronor. Omräkningen för ett visst år baseras på pris- och löneutvecklingen två år tidigare. Metoden för pris- och löneomräk- ningen beskrivs närmare i avsnitt 8.2.3.

Övriga makroekonomiska förändringar

De statliga utgifterna påverkas av den ekono- miska utvecklingen i Sverige och omvärlden, eftersom flera anslag räknas upp med den all- männa pris- och löneutvecklingen. År 2013 bi- drar makroekonomiska förändringar samman- taget till att de takbegränsade utgifterna ökar med 23 miljarder kronor jämfört med 2012. År 2014 ökar utgifterna till följd av sådana föränd- ringar med 1 miljard kronor, vilket beror på att ålderspensionssystemets utgifter minskar detta år (se nedan). År 2015, 2016 och 2017 ökar ut- gifterna till följd av makroekonomiska föränd- ringar med 20, 14 respektive 21 miljarder kronor.

Flera transfereringar till hushållen följer den allmänna pris- och löneutvecklingen med viss eftersläpning, t.ex. sjukpenningen, föräldra- penningen, sjuk- och aktivitetsersättningen samt garantipensionen. Det låga resursutnyttjandet till följd av den ekonomiska krisen förde med sig en något svagare pris- och löneutveckling än nor- malt 2012 och 2013. Från och med 2014 bedöms pris- och löneökningstakten bli högre. Därmed ökar även transfereringsutgifterna i snabbare takt.

De inkomstgrundade pensionerna följer nor- malt sett inkomstindex, vilket speglar de tre sen- aste årens reala genomsnittliga inkomstutveck- ling, med tillägg för inflationen under det senaste året. Nu befinner sig ålderspensionssystemet i en period av balansering på grund av att systemets skulder överstiger dess tillgångar, vilket medför att pensionerna i stället räknas upp med balans- index (se avsnitt 9.2.2).

År 2013 leder den relativt höga ökningstakten av inkomstindex och balanseringen i ålders- pensionssystemet till en förhållandevis stor ök- ning av pensionerna. Sammantaget bidrar den

566

PROP. 2013/14:1

makroekonomiska utvecklingen till att pensions- utgifterna ökar med nära 14 miljarder kronor 2013.

År 2014 leder makroekonomiska faktorer till att pensionsutgifterna minskar med nära 3 miljarder kronor. Den svagare utvecklingen av pensionerna 2014 beror på en relativt liten ök- ning av inkomstindex samtidigt som balanstalet är under ett detta år.

År 2015–2017 väntas pensionssystemets till- gångar överstiga dess skulder, vilket bidrar till den högre ökningstakten av pensionsutgifterna dessa år. Från och med 2015 väntas makro- ekonomiska faktorer öka utgifterna för ålders- pensionssystemet med nära 10 miljarder kronor 2015, drygt 17 miljarder kronor 2016 och med nära 16 miljarder kronor 2017.

De arbetsmarknadsrelaterade utgifterna minskar mot slutet av prognosperioden

Arbetslösheten steg 2012 och 2013 som en följd av inbromsningen i svensk ekonomi. Den högre arbetslösheten är den främsta förklaringen till att volymerna nu beräknas bli högre i arbetslöshets- försäkringen och de arbetsmarknadspolitiska programmen 2013 och 2014 (se tabell 8.6), vilket bidrar till högre utgifter dessa år jämfört med 2012. Enligt en grov känslighetsberäkning med- för en ökning av arbetslösheten med en tiondels procentenhet att de arbetsmarknadsrelaterade utgifterna stiger med ungefär 0,6 miljarder kro- nor. Antagandet förutsätter att ungefär hälften av de arbetslösa deltar i de arbetsmarknads- politiska programmen, dvs. att deltagandet fort- sätter att ligga på dagens nivå. Den faktiska

utgiftsprognosen kan dock avvika från denna tumregel då den förutom mer precisa prognoser över deltagandet i de arbetsmarknadspolitiska programmen innehåller effekter av ny politik och utfallsjusteringar angående volymer och styckkostnader för de olika åtgärderna.

År 2014–2017 väntas arbetsmarknaden åter- igen förbättras och arbetslösheten sjunka, vilket bidrar till att volymerna i de arbetsmarknads- relaterade transfereringssystemen minskar fr.o.m. 2014. Till följd av detta väntas utgifterna minska 2015–2017 (se diagram 8.2).

Diagram 8.2 Utgifter för arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiska program1 samt antalet helårs- ekvivalenter i arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiska program 2012–2017

Miljarder kronor					Tusental
45					300
40					270
35					240
	Utgifter (vänster axel)
	Antal helårsekvivalenter (höger axel)
30					210
2012	2013	2014	2015	2016	2017
Anm.: Utfall 2012 och beräknade utgifter/volymer 2013–2017.

1 Avser utgifter på anslagen 1:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd och 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Källa: Egna beräkningar.

Tabell 8.6 Helårsekvivalenter i vissa ersättningssystem

Tusental

	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Sjuk- och rehabiliteringspenning1	217	196	170	147	131	150	169	180	191	197	200	202
Sjuk- och aktivitetsersättning	473	471	458	435	397	354	328	312	299	287	277	269
Arbetslöshetsersättning	178	135	94	131	117	88	91	95	96	92	80	74
Arbetsmarknadspolitiska program2	135	83	76	117	178	168	174	184	182	168	155	148
Etableringsersättning3	-	-	-	-	-	4	10	19	24	28	31	30
Ekonomiskt bistånd4	80	77	79	89	96	98	99	100	102	101	96	88
Summa	1 083	961	878	919	918	862	871	890	893	873	839	810

1 Inklusive sjuklön som betalas av arbetsgivaren.

2 Avser deltagare som uppbär aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller har ett särskilt anställningsstöd. Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program som får ersättning i form av rehabiliteringspenning eller etableringsersättning räknas till sjuk- och rehabiliteringspenning respektive etableringsersättning.

3 Etableringsersättningen introducerades i december 2010. I tabellen anges därför endast volymer fr.o.m. 2011.

4 Avser åldersgruppen 20–64 år.

Källa: Egna beräkningar.

567

PROP. 2013/14:1

Övriga utgiftspåverkande faktorer

En stor del av förändringen av de takbegränsade utgifterna mellan 2012 och 2013 förklaras av andra faktorer än av beslutade, föreslagna och aviserade reformer, pris- och löneomräkningen, samt övriga makroekonomiska förändringar. Dessa övriga faktorer medför att utgifterna ökar med 6 miljarder kronor 2013. Av denna summa utgör knappt 1 miljard kronor volymföränd- ringar inom regelstyrda transfereringssystem. Volymförändringen utgörs främst av ett ökat antal personer med tilläggs- och inkomstpension (se tabell 8.7).

Ökat antal asylsökande

En förklaring till de högre utgifterna är att ut- gifterna under utgiftsområde 8 Migration beräk- nas bli högre år 2013 än 2012 på grund av ett ökat antal asylsökande. Detta motverkas delvis av lägre utgifter under utgiftsområde 7 Inter- nationellt bistånd eftersom en del av kostna- derna för flyktingmottagning avräknas från bi- ståndet.

Antalet nya asylsökande i Sverige 2012 var det högsta sedan Balkankriget i mitten av 1990-talet, och antalet asylsökande förväntas förbli högt under hela prognosperioden (se tabell 8.7). Situationen i Syrien och dess närområde, samt fortsatt svåra förhållanden i t.ex. Afghanistan, Iran och Somalia, driver många människor på flykt. Det har också börjat ske mer omfattande sekundära förflyttningar inom Europa till följd av den ekonomiska krisen.

Utgifterna för asylmottagningen, kommun- ersättningarna för flyktingmottagande och eta- bleringsersättningen beräknas följaktligen stiga kraftigt under prognosperioden. För utgiftsom- råde 8 Migration beräknas utgifterna öka från drygt 8 miljarder kronor 2012 till drygt 9 miljar- der kronor 2017. För utgiftsområde 13 Integ- ration och jämställdhet beräknas utgifterna öka från knappt 7 miljarder kronor 2012 till drygt 14 miljarder kronor 2017.

Ökat antal sjukfall

Sjukfrånvarons nivå, mätt som sjukfall, bestäms både av hur många som blir sjukskrivna en viss period (inflödet) och av hur länge sjuk- skrivningen pågår (varaktigheten). Den totala

sjukfrånvaron149 fortsätter att minska. Detta beror på en kombination av att färre personer är långtidssjukskrivna och att färre personer beviljas sjukersättning, samt att många personer med sjukersättning fyller 65 år och övergår till ålderspension.

Nybeviljandet av sjuk- och aktivitetsersätt- ning har dock ökat något sedan slutet av 2011. Även antalet personer som får sjukpenning har ökat sedan 2011. Antalet nya sjukfall (inflödet) beräknas bli fortsatt högt under 2013 och 2014 (en ökning med 7 procent per år). År 2015–2017 bedöms antalet sjukpenningdagar vara relativt konstant, med en årlig uppräkningstakt i linje med befolkningsökningen (se tabell 8.6).

De samlade utgifterna under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beräknas öka 2013–2017 (se diagram 8.3). Att utgifterna ökar trots att den totala sjukfrånvaron minskar beror på att er- sättningsnivåerna i systemen räknas upp med den allmänna pris- och löneutvecklingen (se ovan under Övriga makroekonomiska föränd- ringar).

Diagram 8.3 Utgifter för sjuk- och rehabiliteringspenning och sjuk- och aktivitetsersättning1 samt antalet helårsekvivalenter i sjuk- och rehabiliteringspenning och sjuk- och aktivitetsersättning 2012–2017

Miljarder kronor					Tusental
84					450
82					440
80					430
78	Utgifter (vänster axel)				420
	Antal helårsekvivalenter (höger axel)
76					410
2012	2013	2014	2015	2016	2017

Anm.: Utfall 2012 och beräknade utgifter 2013–2017.

1 Avser utgifter på anslagen 1:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. och 1:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning.

Källa: Egna beräkningar.

Fler barn och pensionärer

Antalet personer med inkomst- och tilläggs- pension beräknas öka markant framöver, vilket

149 Mäts med ohälsotalet som anger hur många heldagar per år befolkningen (16–64 år) i genomsnitt uppbär sjukpenning samt sjuk- och aktivitetsersättning.

568

huvudsakligen beror på demografiska faktorer. Trots att det totala antalet pensionärer ökar kraftigt de kommande åren väntas antalet pens- ionärer med garantipension eller bostadstillägg minska något 2013–2017. Det beror på att fler nytillkomna pensionärer har inkomstgrundad pension och att de generellt sett har en högre inkomstgrundad pension än dagens ålders- pensionärer. De nytillkomna pensionärerna väntas därför inte erhålla garantipension och bostadstillägg i samma utsträckning som dagens pensionärer.

Antalet uttagna föräldrapenningdagar har ökat kontinuerligt under 2000-talet och beräknas fortsätta öka framöver. Ökningen beror framför allt på att fler barn föds. Det ökade barnafödan-

PROP. 2013/14:1

det medför även att antalet barnbidrag väntas öka 2012–2017.

Hög EU-avgift

Ytterligare en förklaring till de högre utgifterna till följd av övriga faktorer är att Europaparla- mentet den 12 december 2012 fastställde EU:s årsbudget för 2013. Till följd av detta beslut, och då ytterligare utgiftsökningar (och tilläggsbud- getar) sannolikt är att vänta under 2013, har prognosen för Sveriges avgift till Europeiska unionen för 2013 höjts. Vidare blev utfallet för Sveriges avgift till Europeiska unionen för 2012 högre än de medel som anvisats. Sammantaget innebär detta att avgiften beräknas bli 5,8 miljarder kronor högre 2013 än 2012.

569

PROP. 2013/14:1

Tabell 8.7 Volymer inom olika transfereringssystem

Utgifts-		Köns-	Köns-	Utfall	Utfall	Prognos
område		fördelning	fördelning
		Utfall	Utfall
		2011	2012	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
8	Asylsökande, genom-	37,0%kv	38,3%kv
	snittligt antal inskrivna	63,0%m	61,7%m	34 600	38 000	40 600	42 100	39 600	37 700	37 500
9	Antal personer med	46,4%kv	46,1%kv
	assistansersättning	53,6%m	53,9%m	15 900	15 900	15 800	15 900	15 900	15 900	15 900
10	Antal sjukpenningdagar	61,6%kv	62,5%kv
	(netto), miljoner	38,4%m	37,5%m	36,0	40,7	44,6	48,2	50,2	51,3	52,0
10	Antal rehabiliterings-
	penningdagar (netto),	64,0%kv	65,8%kv
	miljoner	36,0%m	34,2%m	2,1	2,3	2,5	2,7	2,8	2,9	2,9
10	Antal personer med	59,6%kv	59,4%kv
	sjukersättning	40,4%m	40,6%m	391 000	358 500	338 500	321 500	307 300	296 000	286 700
10	Antal personer med	47,4%kv	47,0%kv
	aktivitetsersättning	52,6%m	53,0%m	26 200	27 700	29 300	30 100	30 300	30 400	30 200

10 Antal personer med sjuk- och aktivitets-

	ersättning som erhåller	54,7%kv	54,2%kv
	bostadstillägg	45,3%m	45,8%m	125 200	119 800	118 200	118 600	118 900	119 300	119 600
11	Antal personer med	80,2%kv	80,1%kv
	garantipension	19,8%m	19,9%m	817 100	805 000	762 200	771 600	770 400	731 000	691 400
11	Antal pensionärer som	79,7%kv	79,0%kv
	erhåller bostadstillägg	20,3%m	21,0%m	254 000	264 700	270 500	270 100	262 200	251 600	247 100
ÅP	Antal personer med	52,2%kv	52,2%kv
	tilläggspension	47,8%m	47,8%m	1 807 600	1 865 500	1 919 900	1 970 100	2 012 000	2 040 600	2 057 700
ÅP	Antal personer med	49,5%kv	49,6%kv
	inkomstpension	50,5%m	50,4%m	942 100	1 061 500	1 176 700	1 285 700	1 389 200	1 485 500	1 576 500
12	Antal barnbidrag	92,6%kv	92,1%kv
		7,4%m	7,9%m	1 676 500	1 691 400	1 719 500	1 752 900	1 789 500	1 826 800	1 864 900
12	Antal uttagna föräldra-
	penningdagar (netto),	76,3%kv	75,6%kv
	miljoner	23,7%m	24,4%m	50,3	50,8	51,5	52,6	53,8	54,9	56,0
12	Antal uttagna tillfälliga
	föräldrapenningdagar	59,1%kv	58,8%kv
	(netto), miljoner	40,9%m	41,2%m	5,9	5,8	6,6	6,5	6,4	6,4	6,4
13	Antal personer med	48,0%kv	46,0%kv
	etableringsersättning	52,0%m	54,0%m	4 800	12 500	23 500	30 600	35 600	38 900	37 300
15	Antal personer med	48,6%kv	48,5%kv
	studiehjälp	51,4%m	51,5%m	467 500	444 600	423 600	407 900	395 600	393 000	396 100
15	Antal personer med	59,8%kv	59,6%kv
	studiemedel1	40,2%m	40,4%m	500 200	502 300	509 500	538 000	521 200	502 900	488 500

Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundat till närmaste hundratal om inte annat anges. Antaganden om arbetslöshetstal och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program ingår i de makroekonomiska förutsättningarna, vilka redovisas i avsnitt 4.

1 Bruttoräknat antal. Avser volymer som ligger till grund för anslagets utgiftsprognos, vilket kan avvika från volymer bakom anslagsprognosen. När stödtagare under året har studerat på flera utbildningsnivåer eller både i Sverige och utomlands uppstår dubbelräkning. Nettoräknat var antalet studiemedelstagare 465 100 personer 2011 och 467 200 personer 2012.

Källa: Egna beräkningar.

570

PROP. 2013/14:1

8.1.4 Risker för annan utgiftsutveckling rättspraxis. Utvecklingen har under det senaste

Det finns betydande risker för en annan utgifts- utveckling än den som förutses i prognosen. Det finns risk att den ekonomiska utvecklingen i Sverige blir en annan än vad som bedöms i denna proposition. Utöver risken för en annan ekono- misk utveckling finns det ett antal faktorer som är särskilt svåra att prognosticera, exempelvis sjukfrånvaron, migrationsflödena, utvecklingen av kostnaderna för ålderspensionen och EU- avgiften. Nedan beskrivs dessa områden när- mare.

Sjukfrånvaron har historiskt varierat mycket kraftigt, vilket gör att den är svår att prognosti- cera. Regeringen har oftast använt en prognos- metod som relativt mekaniskt anpassar progno- sen till senast kända utfall. När t.ex. inflödet har ökat går det relativt väl att förutse vilken effekt det kommer att ha på de långsiktiga utgifterna. Däremot är det mycket svårare att förutse om inflödet kommer att öka eller inte i framtiden. Detta har inneburit att det funnits en tendens att underskatta både ned- och uppgångar. Att för- söka förutse när en vändning kommer innebär dock att det introduceras ett stort mått av osäkerhet i prognosen. Som ett exempel under- skattades utgifterna för utgiftsområde 10 Eko- nomisk trygghet vid sjukdom och funktionsned- sättning för 2012 med 4,3 miljarder kronor i regeringens första prognos (prop. 2009/10:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. avsnitt 8.1.2). I nuvarande prognos har regeringen anta- git att den höga tillväxttakten för nya sjukfall (7 procent per år) som påvisats under 2012 och inledningsvis 2013, kommer att fortsätta t.o.m. 2014. Längre fram i prognosperioden baseras beräkningarna på ett nyinflöde i nivå med 2014, men med en årlig uppräkningstakt i linje med befolkningsökningen.

Utgiftsutvecklingen under utgiftsområde 8 Migration och utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet avgörs huvudsakligen av hur många som söker asyl i Sverige samt av antalet anhörig- invandrare. Prognoser över hur många som kommer att söka asyl är förknippade med en hög grad av osäkerhet. Antalet asylsökande kan vari- era kraftigt från ett år till ett annat, och har un- der den senaste tioårsperioden varierat mellan 17 500 och 43 900 sökande per år. Variationen förklaras av omvärldsförändringar (situationen i ursprungsländer och i andra mottagarländer), samt förändringar av svensk politik och

decenniet drivits av bl.a. kriser i Irak och Syrien samt visumlättnader för västra Balkan. På senare år har den relativa ekonomiska utvecklingen i mottagarländerna också spelat en allt större roll, med den ekonomiska krisen i Sydeuropa fram- står Sverige som mer attraktivt än många andra europeiska länder. År 2012 utmärker sig under 2000-talet genom att det då kom ett stort antal asylsökande till Sverige och även 2013 bedöms antalet asylsökande bli högt. Enligt ett räkne- exempel som Migrationsverket har gjort kan en ökning av antalet asylsökande med 10 procent 2014 leda till ett ökat behov på ca 10 procent på anslagen Migrationsverket samt Ersättningar och boendekostnader under utgiftsområde 8 Migra- tion, samt till ett ökat behov på ca 6 procent för anslaget Kommunersättningar vid flyktingmot- tagande under utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet, vilket motsvarar 1,1 miljarder kro- nor.150 Utgifterna för 2012 under utgiftsområde 8 Migration samt utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet underskattades med 2,9 miljarder kronor respektive 2,0 miljarder kronor i regeringens första prognos (prop. 2009/10:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. avsnitt 8.1.2). I denna proposition antas antalet nyanlända asylsökande bli 48 000 per år 2014–2017.

Utgiftsprognosen för ålderspensionssystemet vid sidan av stadsbudgeten är på medellång sikt behäftad med stor osäkerhet eftersom den till stor del styrs av den makroekonomiska utveck- lingen och inkomstpensionssystemets finansiella ställning. Sedan 2010 befinner sig pensions- systemet i balansering, vilket innebär att pen- sionerna inte uppräknas i takt med inkomstindex utan följer balansindex (se avsnitt 9.2.2). Syste- met med balansering har skapat stora sväng- ningar i utgifterna mellan år, exempelvis ökar de kraftigt 2013 (4,1 procent). Ökningen har bidra- git till en försvagning av pensionssystemets fi- nanser, vilket leder till en sänkning av de utbetalda pensionerna med 2,7 procent 2014.

150 Det är viktigt att understryka att myndighetens bedömning endast är att betrakta som räkneexempel, då utgifterna är beroende av en bred upp- sättning antaganden. Till exempel påverkas utgifterna av praxis och sammansättningen bland sökande. Personer som beviljas uppehållstånd vistas generellt sett kortare tid i Migrationsverkets mottagande än personer som får avslag och överklagar avvisnings- eller utvisnings- beslutet till domstol.

571

PROP. 2013/14:1

Volatiliteten gör att utgifterna är svåra att pro- gnosticera: t.ex. överskattades pensionsutgif- terna för 2012 med 3,2 miljarder kronor i rege- ringens första prognos (prop. 2009/10:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. avsnitt 8.1.2).

Även prognosen för Sveriges avgift till Euro- peiska unionen är behäftad med viss osäkerhet. Avgiften är direkt avhängig de faktiska utgif- terna på EU-budgeten och hur stor andel av denna som Sverige ska finansiera. EU:s årsbud- get beslutas först i november eller december året före budgetåret. Dessutom tillkommer ändrings- budgetar som beslutas under det aktuella året. Sveriges andel påverkas bl.a. av hur Sveriges till- växt utvecklar sig i förhållande till övriga med- lemsstater. Vidare påverkas avgiften av storleken och utvecklingen av Sveriges mervärdesskatte- bas, samt av inkomster från tulluppbörden. Prognosen för avgiften 2012 överskattades med 1,4 miljarder kronor i regeringens första prognos (prop. 2009/10:1 Förslag till statsbudget, finans- plan m.m. avsnitt 8.1.2).

Mot slutet av prognosperioden beräknas an- talet personer som försörjs genom sociala ersätt- ningar och bidrag, s.k. helårsekvivalenter, minska.151 Minskningen beror på lägre volymer i de arbetsmarknadsrelaterade försörjningssyste- men samt i sjuk- och aktivitetsersättningen. År 2017 beräknas helårsekvivalenterna vara 57 000 färre än 2012. Om volymminskningen inte materialiseras i den takt som prognoserna förut- spår kommer statens utgifter att öka. Exempelvis skulle utgifterna öka med ca 10 miljarder kronor 2017 jämfört med den aktuella prognosen om antalet personer som får ersättning skulle vara lika många 2017 som 2012.152

151 Helårspersoner i åldrarna 20–64 som försörjs genom sociala ersättningar och bidrag, såsom sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare kallat förtidspension), ersättning vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd.

152 Beräkningen är översiktlig och ska därför enbart ses som en indikation på hur mycket utgifterna skulle kunna öka vid en alternativ volymutveckling.

8.2 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition

I 2013 års ekonomiska vårproposition presente- rade regeringen en beräkning av de takbegrän- sade utgifterna för 2013–2017. I tabell 8.8 redo- visas den totala utgiftsförändringen för 2014– 2017 jämfört med beräkningen i vårpropo- sitionen, fördelad på olika förklaringsfaktorer. Av tabellen framgår att prognosen för de takbe- gränsade utgifterna har reviderats upp med knappt 8 respektive drygt 10 miljarder kronor 2014 och 2015 jämfört med bedömningen i vår- propositionen. För 2016 och 2017 har utgifts- prognosen reviderats upp med drygt 15 respek- tive drygt 17 miljarder kronor. Den nya bedöm- ningen påverkar budgeteringsmarginalen i mot- satt riktning. Till följd av att vissa av förändring- arna motiverar tekniska justeringar av utgifts- taket skiljer sig förändringen av budgeterings- marginalen något från förändringen av de takbe- gränsade utgifterna (se vidare avsnitt 5.4).

De förändringar som föranleds av nya refor- mer redovisas i avsnitt 8.2.1, medan förändringar till följd av andra faktorer redovisas i avsnitt 8.2.2.

Tabell 8.8 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med bedömningen i 2013 års ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor

	2014	2015	2016	2017
Takbegränsade utgifter
2013 års ekonomiska
vårproposition	1 083,0	1 094,9	1 108,3	1 138,9
Beslut/reformer	3,1	4,2	4,7	4,3
Reviderad pris- och löne-
omräkning	0,0	-0,2	0,1	0,0
Övriga makroekonomiska
förändringar	-2,8	-2,4	1,9	6,0
Volymförändringar	5,4	6,5	7,5	6,8
Tekniska förändringar1	2,1	1,8	1,6	0,9
Minskning av anslags-
behållningar	-1,3	-0,4	-0,9	-0,9
Övrigt	1,3	1,7	0,2	0,3
Total utgiftsförändring	7,7	10,1	15,2	17,4
Takbegränsade utgifter i
budgetpropositionen för
2014	1 090,7	1 105,0	1 123,5	1 156,4

1 De tekniska förändringar som föranleder justering av utgiftstaket redovisas i avsnitt 5.4.

Källa: Egna beräkningar.

I tabell 8.9 redovisas förändringarna av utgifts- ramarna för 2014–2017 i förhållande till beräk- ningarna i vårpropositionen. Utgifterna inom

572

								PROP. 2013/14:1
respektive utgiftsområde har ändrats till följd av				inom vissa regelstyrda transfereringssystem och
förslag om nya reformer, förändrade makro-				övriga faktorer.
ekonomiska förutsättningar, förändrade volymer
Tabell 8.9 Förändring av utgiftsramar 2014–2017 jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition
Miljoner kronor
		Total					Total	Total	Total
		förändring		Varav			förändring	förändring	förändring
		2014	Beslut/reform	Makro	Volym	Övrigt1	2015	2016	2017
Utgiftsområde			2014	2014	2014	2014
1	Rikets styrelse	652	209			442	53	53	49
2	Samhällsekonomi och
	finansförvaltning	444	169	-62	237	100	115	96	31
3	Skatt, tull och exekution	16	16				3	24	17
4	Rättsväsendet	0					-103	-103	-105
5	Internationell samverkan	-18	-18				-18	-18	-18
6	Försvar och samhällets
	krisberedskap	209	209				293	434	530
7	Internationellt bistånd	712	-2	-130		844	1 269	1 194	1 165
8	Migration	-1 168	206	-2	-1 371		-1 988	-2 654	-3 675
9	Hälsovård, sjukvård och social
	omsorg	-1 808	-1 345	127	-90	-500	-1 924	-2 103	-2 444
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom
	och funktionsnedsättning	5 786	3	-122	6 012	-107	7 555	9 097	9 981
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	-64	18	-107	24		-103	-546	-835
12	Ekonomisk trygghet för familjer
	och barn	831	466	-187	610	-58	637	517	657
13	Integration och jämställdhet	-1 353	-422	-31	-858	-43	-1 635	-1 079	-1 579
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	-765	386	-822		-329	-762	-387	701
15	Studiestöd	647	297	-54	904	-500	845	736	61
16	Utbildning och
	universitetsforskning	604	813			-209	983	1 046	936
17	Kultur, medier, trossamfund och
	fritid	29	29				17	23	17

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

	samt konsumentpolitik	24	24				45	26	16
19	Regional tillväxt	-19	-19				-19	-19	-19
20	Allmän miljö- och naturvård	114	114				120	119	115
21	Energi	44	49	-5			199	195	201
22	Kommunikationer	-153	-153				-228	-141	-132
23	Areella näringar, landsbygd och
	livsmedel	-1 175	-1 249	74			-759	-384	-377
24	Näringsliv	80	80				74	77	77
25	Allmänna bidrag till kommuner	5 781	3 191			2 590	6 186	6 025	6 310
26	Statsskuldsräntor m.m.	1 344	15			1 329	4 417	1 787	2 673
27	Avgiften till Europeiska unionen	1 192				1 192	1 433	53	-12
	Minskning av	-1 314				-1 314	-1 365	-852	-929
	anslagsbehållningar
	Summa utgiftsområden	10 670	3 085	-1 321	5 468	3 437	15 341	13 215	13 412
	Ålderspensionssystemet vid sidan	-1 580		-1 493	-87		-804	3 763	6 698
	av statens budget
	Takbegränsade utgifter	7 750	3 070	-2 814	5 381	2 112	10 120	15 191	17 437

Anm.: Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2014.

1 Inklusive tekniska förändringar. De tekniska förändringar som föranleder justering av utgiftstaket redovisas i avsnitt 5.4. Källa: Egna beräkningar.

573

PROP. 2013/14:1

8.2.1 Nya föreslagna och aviserade reformer för 2014–2017

För varje utgiftsområde sammanfattas i detta av- snitt anslagseffekterna av de reformer som rege- ringen föreslår för 2014 och aviserar för 2015– 2017 (se tabell 8.10). Anslagseffekterna redovisas i förhållande till den beräkning som låg till grund för 2013 års ekonomiska vårproposition. Av- snittet omfattar inte de anslagseffekter som orsakas av pris- och löneomräkning, övriga makroekonomiska förändringar eller ändrade volymer i transfereringssystemen (se avsnitt 8.2.2). Vidare innehåller avsnittet inte någon re- dovisning av de förslag som regeringen lämnar i propositionen Höständringssbudget för 2013 (prop. 2013/14:2). Budgeteffekterna av förslagen i den senare propositionen framgår dock av tabell 8.10.

De reformer som föreslås i denna proposition medför en ökning av anslagsmedlen med 3,1 miljarder kronor 2014. År 2015–2017 beräk- nas ökningen till 4,2 miljarder kronor, 4,7 miljarder kronor respektive 4,3 miljarder kro- nor. Till detta kommer anslagsförändringar på 2,1 miljarder kronor år 2014 som innebär en tek- nisk justering av utgiftstaket. Motsvarande be- lopp för 2015–2017 är 1,8; 1,6 respektive 0,9 miljarder kronor. Anslagsökningarna uppgår 2014 till sammanlagt 12,6 miljarder kronor och anslagsminskningarna till 7,8 miljarder kronor. Regeringen prioriterar i denna proposition på budgetens utgiftssida:

– stödja tillväxt och varaktigt öka sysselsätt- ningen,

– satsa på kunskap och stärkt konkurrens- kraft,

– stärka välfärd och sammanhållning, samt

– skydda miljö och klimat.

Under respektive utgiftsområde redovisas huvudsakligen föreslagna eller aviserade reformer med en större anslagspåverkan (se vidare tabell 8.10). I normalfallet förutsätts att de redovisade anslagsförändringarna motsvaras av lika stora ut- giftsförändringar. För närmare beskrivningar av reformerna hänvisas till respektive utgifts- områdesbilaga.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Under 2014 hålls allmänna val till riksdag, kom- mun- och landstingsfullmäktige. I syfte att genomföra insatser för ett högt valdeltagande föreslår regeringen att anslaget Allmänna val och demokrati ökas med 60 miljoner kronor 2014.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Anslaget Bidragsfastigheter används för under- hållskostnader och löpande driftsunderskott för de bidragsfastigheter som förvaltas av Statens fastighetsverk. Med bidragsfastigheter avses de fastigheter som saknar förutsättningar att ge ett långsiktigt ekonomiskt överskott. Dessa inne- fattar de kungliga slotten, herrgårds- och fästningsmiljöer, ruiner, kloster, Vasaminnen samt två världsarv. Regeringen föreslår att ansla- get ökas med 150 miljoner kronor 2014. Ök- ningen finansieras genom att Statens fastighets- verk betalar in en del av sitt balanserade resultat för 2013 till staten. Tillskottet ska användas för vissa fastigheter vars underhåll är eftersatt.

I syfte att säkerställa Finansinspektionens möjligheter att övervaka finansmarknaden och bidra till finansiell stabilitet föreslår regeringen att anslaget Finansinspektionen ökas med 34 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknar rege- ringen att anslaget ökas med 67 miljoner kronor, 2016 och 2017 med 100 miljoner kronor respek- tive år.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Regeringen föreslår att anslaget Polis- organisationen ökas med 100 miljoner kronor 2014 till följd av visst underskott. Regeringen föreslår samtidigt att anslaget Kriminalvården minskas med 100 miljoner kronor 2014 som finansiering till ovan nämnda förslag. Minsk- ningen bedöms inte nämnvärt påverka myndig- hetens verksamhet.

Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap

Det krävs ytterligare arbete innan den nya insats- organisationen kan sägas vara helt på plats. En

574

förutsättning för ett kostnadseffektivt och flexi- belt personalförsörjningssystem för insatsorgani- sationen är en högre andel tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T). Rege- ringen föreslår därför att anslaget Förbandsverk- samhet och beredskap tillförs medel motsvarande 200 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas ökas med 300 miljoner kronor 2015, 400 miljoner kronor 2016 och 500 miljoner kro- nor fr.o.m. 2017 för att underlätta genom- förandet av omställningen. Satsningen reserveras för förbandsverksamhet och bör inriktas mot att stärka genomförandet av insatsorganisationen och därmed öka försvarets förmåga. Framför allt ska åtgärder för att rekrytera, utbilda och behålla tidvis tjänstgörande personal prioriteras.

Utgiftsområde 8 Migration

Regeringen bedömer att antalet asylsökande kommer att öka i jämförelse med vad som tidi- gare beräknats. Regeringen föreslår därför att an- slaget Migrationsverket ökas med 320 miljoner kronor 2014. Regeringen beräknar att anslaget ökas med 208 miljoner kronor 2015, 303 miljo- ner kronor 2016, och med 282 miljoner kronor 2017.

Genom att tilldela Migrationsverket ökade medel begränsas handläggningstiderna för asyl- ärenden, vilket möjliggör minskade anslag för ersättningar och bostadskostnader för asyl- sökande jämfört med nuvarande dimensionering. Regeringen föreslår därför att anslaget Ersätt- ningar och bostadskostnader minskas med 134 miljoner kronor 2014. Regeringen beräknar att anslaget minskas med 593 miljoner kronor 2015, 1 137 miljoner kronor 2016, och med 1 479 miljoner kronor 2017.

I regeringens proposition Kommunalt motta- gande av ensamkommande barn (prop. 2012/13:162) föreslås att lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ändras så att Migrationsverket får utvidgade möjligheter att anvisa asylsökande ensamkommande barn till en kommun som inte har en överenskommelse med Migrationsverket om mottagande av ensam- kommande barn. Lagändringen förväntas på- verka bostadskostnader för ensamkommande barn, då reformen möjliggör utökad användning av schabloniserad ersättning. Regeringen föreslår därför att anslaget Ersättningar och bostadskost- nader minskas med 81 miljoner kronor 2014.

PROP. 2013/14:1

Regeringen beräknar att anslaget minskas med 118 miljoner kronor per år 2015–2017.

För att förhindra att delar av etableringstiden då individen har rätt till etableringsinsatser och etableringsersättning har förbrukats när indivi- den blir kommunmottagen, bör etablerings- planens start flyttas fram för personer boende i anläggningsboende. Etableringsplanen bör starta i anslutning till att personen blir kommunmot- tagen eller senast en månad efter mottagandet, i stället för inom två månader från att uppehålls- tillstånd beviljats som gäller i dag. Ändringen innebär att personen får dagersättning enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. så länge han eller hon är inskriven i Migrationsverkets mottagande. Regeringen före- slår därför att anslaget Ersättningar och bostads- kostnader ökas med 111 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknas utgifterna öka med samma belopp och 2016 och 2017 beräknas de öka med 108 respektive 107 miljoner kronor.

En ny fond inom asyl-, integrations- och migrationsområdet inrättas för perioden 2014– 2020 inom ramen för EU:s fleråriga budgetram. Fonden föreslås stödja åtgärder som avser asyl, laglig migration och integration av tredjelands- medborgare samt insatser för återsändande. Re- geringen beräknar därför att anslaget Från EU- budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar ökas med 135 miljoner kronor 2015, 187 miljoner kronor 2016 och 156 miljoner kro- nor 2017.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I syfte att förbättra vården för personer med långvarig eller kronisk sjukdom föreslår rege- ringen att anslaget Bidrag till folkhälsa och sjuk- vård ökas med 50 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknas anslaget ökas med 100 miljoner kronor och för 2016 och 2017 med 150 miljoner kronor per år.

I syfte att säkerställa en långsiktig kostnads- kontroll och fortsatt god tillgång till kostnads- effektiva läkemedel har Socialdepartementet och Läkemedelsindustriföreningen kommit överens om att utveckla den svenska takprismodellen för äldre läkemedel samt att Tandvårds- och läke- medelsförmånsverket ska utveckla den värde- baserade prissättningen. Regeringen avser att återkomma när det gäller hur den utvecklade

575

PROP. 2013/14:1

takprismodellen ska regleras. Mot denna bak- grund gör regeringen bedömningen att anslaget

Bidrag för läkemedelsförmånerna ska minskas med 470 miljoner kronor 2014. År 2015–2017 beräknas anslaget minskas med 740 miljoner kronor, 985 miljoner kronor respektive 1 175 miljoner kronor. Samtidigt anser rege- ringen att det behövs åtgärder som dels syftar till att främja god tillgång till kostnadseffektiva läkemedel, dels till att stimulera forskning och innovation. Med anledning av detta föreslår rege- ringen ett tillskott på 54 miljoner kronor 2014, varav en stor del går till anslaget Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. För 2015 beräknas satsningen innebära ett tillskott på 118 miljoner kronor och för 2016 och 2017 107 miljoner kro- nor per år, varav en stor del går till anslaget Bi- drag till folkhälsa och sjukvård. Resurstillskottets syfte är bl.a. att stärka arbetet mot antibiotika- resistens och att utveckla läkemedelsstatistiken.

I propositionen Hälso- och sjukvård till per- soner som vistas i Sverige utan tillstånd (prop. 2012/13:109) föreslog regeringen att personer som vistas i Sverige utan tillstånd ska ges samma tillgång till subventionerad sjukvård som asyl- sökande. Lagförslagen trädde i kraft den 1 juli 2013. I enlighet med den kommunala finansieringsprincipen bör kommunsektorn kompenseras för de kostnader som förslaget medför. Av denna anledning föreslår regeringen att anslaget Bidrag till folkhälsa och sjukvård minskas med 450 miljoner kronor 2014 och att anslaget Kommunalekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökas med motsvarande belopp. För 2015–2017 beräknas anslaget Bidrag till folkhälsa och sjuk- vård minskas med 300 miljoner kronor per år och anslaget Kommunalekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökas med motsvarande belopp.

I propositionen Patientrörlighet i EU – förslag till ny lagstiftning (prop. 2012/13:150) föreslog regeringen att landstingen och kommunerna övertar kostnadsansvaret för vissa ersättningar för gränsöverskridande vård. Lagförslagen träder i kraft den 1 oktober 2013. I enlighet med den kommunala finansieringsprincipen bör kommunsektorn kompenseras för de kostnader som förslaget medför. Regeringen föreslår därför att anslaget Sjukvård i internationella för- hållanden minskas med 93 miljoner kronor 2014 och att anslaget Kommunalekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner ökas med motsvarande belopp. För 2015–2017 beräknas anslaget Sjukvård i inter- nationella förhållanden minskas med 162 miljoner kronor, 222 miljoner kronor respektive 262 miljoner kronor och anslaget Kommunal- ekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökas med mot- svarande belopp.

En ny myndighet – E-hälsomyndigheten – ska inrättas den 1 januari 2014. Den verksamhet som det statliga bolaget Apotekets Service AB bedri- ver gentemot apoteksaktörerna kommer fort- sättningsvis att bedrivas av den nya myndigheten. Myndigheten ska få ett förvaltningsanslag fram- för allt för sådan verksamhet som bolaget i dag driver med medel från statens budget. Mot denna bakgrund föreslås anslaget Bidrag till folkhälsa och sjukvård minskas med 93 miljoner kronor 2014 och det nya anslaget E-hälsomyndigheten, som föreslås föras upp på budgeten 2014, ökas med motsvarande belopp. Samma belopp beräk- nas för 2015–2017.

En ny myndighet – Folkhälsomyndigheten – ska inrättas den 1 januari 2014. Myndigheten tar över de verksamheter som i dag utförs av Smitt- skyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut samt vissa verksamheter vid Socialstyrelsen. I samband med detta avvecklas Smittskydds- institutet och Statens folkhälsoinstitut. Dessa myndigheters anslagsmedel, motsvarande 335 miljoner kronor per år, föreslås föras till det nya anslaget Folkhälsomyndigheten, vilket före- slås föras upp på budgeten 2014. Samma belopp beräknas för 2015–2017. Regeringen föreslår därmed också att anslagen Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut inte tas upp på bud- geten fr.o.m. 2014.

Kostnaden för att anpassa bilar för personer med funktionsnedsättning har ökat. För att kunna bevilja bilstöd i den omfattning som vän- tas efterfrågas 2014 behöver ytterligare medel tillföras anslaget Bilstöd till personer med funktionsnedsättning. Regeringen föreslår därför att anslaget ökas med 80 miljoner kronor 2014.

I propositionen Jobbstimulans inom det ekono- miska biståndet (prop. 2012/13:94) föreslog re- geringen ändringar i socialtjänstlagen (2001:453) i syfte att bl. a. stärka möjligheterna för personer med ekonomiskt bistånd att försörja sig själva genom arbete. Lagförslagen trädde i kraft den 1 juli 2013. I enlighet med den kommunala finansieringsprincipen bör kommunsektorn kompenseras för de kostnader som förslagen

576

medför. Regeringen föreslår därför att anslaget

Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. mins- kas med 320 miljoner kronor 2014 och att ansla- get Kommunalekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökas med motsvarande belopp. År 2015–2017 beräknas anslaget Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. minskas med 210 miljoner kronor per år, samtidigt som anslaget Kommunal- ekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner beräknas ökas med motsvarande belopp respektive år.

Regeringen har beslutat att räkna upp schablonbeloppet för assistansersättningen med fem kronor från 2013 års belopp. Uppräkningen är lägre än vad som tidigare prognosticerats. Re- geringen föreslår därför att anslaget Kostnader för statlig assistansersättning minskas med 248 miljoner kronor för 2014. Till följd av detta beräknas anslaget minskas med 254 miljoner kronor 2015, med 259 miljoner kronor 2016 och med 263 miljoner kronor 2017.

I syfte att förbättra möjligheterna för barn i ekonomiskt utsatta hushåll till att delta i fritids- aktiviteter avser regeringen att under 2014 införa en fritidspeng. Regeringen föreslår därför att an- slaget Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

ökas med 41 miljoner kronor 2014. Anslaget be- räknas ökas med 81 miljoner kronor fr.o.m. 2015. Reformen finansieras genom att anslaget

Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken minskas med 41 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas minskas med 61 miljoner kronor 2015 och med 41 miljoner kronor fr.o.m. 2016.

Regeringen föreslår en förstärkning av det sista året av den samlade ANDT-strategin för 2011–2015. Till följd av detta beräknas anslaget

Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, to- bak, samt spel ökas med 185 miljoner kronor 2015, samtidigt som anslaget Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken beräknas minskas med 185 miljoner kronor 2015.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Arbetsgivaren spelar en mycket viktig roll i att möjliggöra för en enskild anställd att återgå i ar- bete efter sjukfrånvaro. För att fler enskilda ska få bättre möjlighet till stöd anser regeringen att det finns behov av att stödja arbetsgivare att ta sitt rehabiliteringsansvar i syfte att underlätta

PROP. 2013/14:1

återgång i arbete. Tyvärr har företagshälsovårds- satsningen inte blivit det stöd till arbetsgivare som var avsikten. En anledning kan vara att sats- ningen inte har gått direkt till arbetsgivarna, vil- ket kan ha bidragit till att avsatta medel inte an- vänts. För att förbättra stödet till arbetsgivare avser regeringen att ersätta nuvarande bidrag till företagshälsovården med ett bidrag direkt till arbetsgivare så att den anställdes arbetsförmåga tidigt kan tillvaratas på arbetsplatsen och på så sätt öka möjligheterna till att tidigt återgå i ar- bete. Med anledning av detta förslag föreslås att anslaget Bidrag för sjukskrivningsprocessen mins- kas med 334 miljoner kronor 2014. Anslaget be- räknas till följd av förslagen minskas med 314 miljoner kronor 2015 samt med 264 miljoner kronor per år 2016 och 2017.

Försäkringskassan har en ansträngd ekonomi, bl.a. till följd av ett ökat inflöde av ärenden inom ohälsoområdet, föräldraförmånerna och aktivitetsstödet. I syfte att undvika negativa verksamhetskonsekvenser i form av bl.a. försäm- rad tillgänglighet, längre handläggningstider, sänkta kontrollnivåer och minskat förtroende, föreslår regeringen att anslaget Försäkringskassan ökas med 170 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas ökas med 150 miljoner kronor 2015 och med 100 miljoner kronor fr.o.m. 2016.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

För att stärka ekonomin för de barnfamiljer som har lägst ekonomisk standard föreslår regeringen en höjning av det särskilda bidraget i bostads- bidraget. Höjningen innebär att det särskilda bi- draget höjs med 200 kronor till 1 500 kronor per månad för ett barn, med 250 kronor till 2 000 kronor per månad för två barn och med 300 kronor till 2 650 kronor per månad för tre eller flera barn. Regeringen föreslår därför att an- slaget Bostadsbidrag ökas med 466 miljoner kro- nor 2014. Anslaget beräknas ökas med 441 miljoner kronor 2015, 433 miljoner kronor 2016 och med 421 miljoner kronor 2017.

Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet

I april 2013 enades regeringspartierna och Miljöpartiet de gröna om att se över vissa

577

PROP. 2013/14:1

bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) i syfte att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition under 2014. De anslag som berörs är

Kommunersättningar vid flyktingmottagande, Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare, Ersättning till etableringslotsar och insatser för vissa nyanlända invandrare samt Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Förslagen innebär 2014 en sammanlagd utgifts- ökning om 12 miljoner kronor på de ovan nämnda anslagen under utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. År 2015–2017 beräknas anslagen ökas med 65, 119 respektive 161 miljoner kronor.

Regeringen föreslår en komplettering av den prestationsbaserade ersättning till kommuner som sluter överenskommelser om flyktingmot- tagande som aviserades i budgetpropositionen för 2013. Förslaget innebär att anslaget

Kommunersättningar vid flyktingmottagande ökas med 53 miljoner kronor 2014. År 2015–2017 be- räknas anslaget ökas med 44, 35 respektive 30 miljoner kronor.

Som en följd av förslaget att under utgifts- område 8 Migration avsätta medel för att flytta fram etableringsplanens start för dem som bor i anläggningsboende föreslås anslaget Etablerings- ersättning till vissa nyanlända invandrare minskas med 287 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknas anslaget minskas med samma belopp. År 2016 och 2017 beräknas anslaget ökas med 8 respek- tive 10 miljoner kronor. Anslaget Ersättning till etableringslotsar och insatser för vissa nyanlända invandrare föreslås minskas med 209 miljoner kronor 2014. År 2015 och 2016 beräknas anslaget minskas med 222 respektive 9 miljoner kronor. År 2017 beräknas anslaget ökas med 11 miljoner kronor. Regeringen avser vidare att återkomma till riksdagen med ett förslag om avskaffande av den s.k. sfi-bonusen under första halvåret 2014. Med anledning därav föreslår regeringen att an- slaget Integrationsåtgärder minskas med 50 miljoner kronor 2014. År 2015–2017 beräknas anslaget minskas med 100 miljoner kronor per år.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Regeringen föreslår att stöd införs för att öka antalet unga som anställs med de yrkes- introduktionsavtal som tecknats av arbetsmark- nadens parter. Förslagen innebär att utgifterna ökas med 95 miljoner kronor 2014. År 2015– 2017 beräknas utgifterna ökas med 122, 212 re- spektive 319 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att det högre studiebidra- get för ungdomar i jobbgarantin för unga samt jobb- och utvecklingsgarantin förlängs. Då detta bedöms minska deltagarantalet i garantierna fö- reslås utgifterna inom utgiftsområdet minskas med 104 miljoner kronor 2014 och beräknas minskas med 52 respektive 25 miljoner kronor 2015 och 2016.

Regeringen föreslår vidare att möjligheterna till programinsatser, t.ex. arbetsmarknadsutbild- ning, inom ramen för jobb- och utvecklings- garantins sysselsättningsfas blir permanenta. Re- geringen föreslår därför att utgifterna ökas med 97 miljoner kronor 2014 och beräknas ökas med 96 miljoner kronor 2015 samt med 95 miljoner kronor fr.o.m. 2016.

Utöver detta föreslår regeringen stärkta an- ställningsstöd för långtidsarbetslösa. Regeringen föreslår att en möjlighet till tvååriga särskilda anställningsstöd införs. Vidare föreslås det för- höjda handledarstödet för detta anställningsstöd i sysselsättningsfasen permanentas 2015 och framåt. Sammantaget föreslås utgifterna ökas med 172 miljoner kronor 2014 och de beräknas ökas med 416, 424 respektive 448 miljoner kro- nor 2015–2017. Bruttoförändringarna är dock betydligt större.

Regeringen föreslår en satsning på tillfälliga anställningar vid Samhall för individer i syssel- sättningsfasen med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Förslaget innebär att regeringen föreslår ökade nettoutgifter med 94 miljoner kronor 2014 och utgifterna beräknas ökas med 91, 89 respektive 86 miljoner kronor 2015–2017.

Vidare föreslår regeringen att anslaget Arbets- förmedlingens förvaltningskostnader tillförs 50 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas ökas med motsvarande belopp 2015 och 2016. Samtidigt föreslår regeringen att anslaget

Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser minskas med 50 miljoner kronor 2014 och beräknas minskas med motsvarande

578

belopp fr.o.m. 2015. Förslaget innebär att resurser inte längre beräknas under anslaget

Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser för tidiga coachningsinsatser, s.k. LOV C, för deltagare utanför jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar.

Som en följd av förslaget att på utgiftsområde 8 Migration avsätta medel för att senarelägga etableringsplanens start för dem som bor i an- läggningsboende beräknas anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd minskas med 136 miljoner kronor 2016 och 2017. Ansla- get Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser beräknas minskas med 59 miljoner kronor 2016 och med 62 miljoner kronor 2017.

Den 1 januari 2014 inleds den nya program- perioden 2014–2020 för EU:s strukturfonder. Regeringen föreslår därför att ett nytt anslag,

Europeiska	socialfonden	m.m.	för	perioden
2014–2020,	förs upp på budgeten med
50 miljoner	kronor 2014.	Anslaget		beräknas
föras upp	med 126 miljoner		kronor		2015,
632 miljoner	kronor	2016	och		med

1 140 miljoner kronor 2017. Finansieringen före- slås ske från anslaget Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2007–2013 som föreslås mins- kas med 50 miljoner kronor 2014 och beräknas

minskas med 126 miljoner	kronor 2015,
632 miljoner kronor 2016 samt	1 140 miljoner
kronor 2017.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Budgetlagens (2011:203) bestämmelser om för- väntad förlust kommer att tillämpas på all nyut- låning av studielån fr.o.m. den 1 januari 2014. Den förändrade hanteringen innebär att den to- tala utgiftsnivån på utgiftsområdet minskar, framför allt till följd av att utgifterna för studie- medelsräntor kommer att nettoredovisas. För- ändringen får ingen påverkan på statens budget- saldo eller statens finansiella sparande. Till följd av reformen föreslår regeringen att de nya ansla- gen Avsättning för kreditförluster och Statens ut- gifter för studiemedelsräntor förs upp på budgeten med 1 515 respektive 1 600 miljoner kronor 2014. År 2015–2017 beräknas anslagen föras upp med 1 566, 1 499 och 1 502 miljoner kronor re- spektive 916, 984 och 1 267 miljoner kronor. Samtidigt avslutas anslaget Studiemedelsräntor. För att den förändrade hanteringen inte ska få

PROP. 2013/14:1

någon effekt på de takbegränsade utgifterna föreslås tekniska justeringar av utgiftstaket motsvarande differensen mellan anslagsbelast- ningen beräknad enligt den nya respektive den gamla beräkningsmodellen.

För att motivera arbetslösa ungdomar att åter- uppta sina grundskole- eller gymnasiestudier an- ser regeringen att den tillfälliga satsningen, som möjliggör för arbetslösa ungdomar i åldern 20–24 år att kunna få den högre bidragsnivån inom studiemedlet, bör förlängas med ett år. Rege- ringen föreslår därför att anslagen Studiemedel,

Avsättning för kreditförluster och Statens utgifter för studiemedelsräntor ökas med totalt 129 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknar re- geringen att anslagen ökas med 66 miljoner kro- nor och 2016 med 34 miljoner kronor.

I syfte att öka möjligheterna till omställning och stärka arbetslinjen föreslår regeringen att fri- beloppet höjs med 30 000 kronor per kalenderår fr.o.m. den 1 januari 2014. Till följd av förslaget föreslår regeringen att anslagen Studiemedel,

Avsättning för kreditförluster och Statens utgifter för studiemedelsräntor ökas med totalt 54 miljoner kronor för 2014. För 2015–2017 be- räknar regeringen att anslagen ökas med 55, 56 respektive 58 miljoner kronor. Regeringen anser också att möjligheten till omställning genom studier bör ökas ytterligare och föreslår därför att den övre åldersgränsen inom studiemedels- systemet höjs från 54 år till 56 år fr.o.m. den 1 juli 2014. Regeringen föreslår därför att anslagen Studiemedel, Avsättning för kreditförluster och Statens utgifter för studie- medelsräntor ökas med totalt 35 miljoner kronor 2014. För 2015–2017 beräknar regeringen att anslagen ökas med 70 miljoner kronor respektive år.

För att öka attraktionskraften för de gymnasi- ala lärlingsutbildningarna avser regeringen att införa en kostnadsersättning till elever i sådan utbildning, då dessa ofta har extrakostnader un- der den tid som utbildningen är förlagd till en arbetsplats. Regeringen föreslår därför att ansla- get Studiehjälp ökas med 53 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknas anslaget ökas med 73 miljoner kronor, 2016 med 89 miljoner kro- nor och 2017 med 100 miljoner kronor.

579

PROP. 2013/14:1

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

För att stärka utbildningssystemet föreslår rege- ringen satsningar riktade främst mot att förbättra studieresultaten i grund- och gymnasieskolan.

Lärarlyftet II pågår sedan 2011 och är inriktat på att lärare med examen ska kunna komplettera sin utbildning för att bli behöriga i de ämnen som de undervisar i. Regeringen bedömer att satsningen bör förlängas fram t.o.m. 2016. Rege- ringen beräknar därför att anslaget Fortbildning

av lärare	och förskolepersonal	ökas med
34 miljoner	kronor 2015 och med	75 miljoner

kronor 2016.

I syfte att göra läraryrket mer attraktivt ge- nomför regeringen en karriärutvecklingsreform för lärare. Reformen bör förstärkas för att om- fatta fler lärare. Regeringen föreslår därför att an- slaget Utveckling av skolväsendet och annan peda- gogisk verksamhet ökas med 377 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknas anslaget ökas med 554 miljoner kronor, 2016 med 504 miljoner kronor och fr.o.m. 2017 med 589 miljoner kro- nor per år.

För att klara administrationen av legitimation- erna för lärare och förskollärare föreslår rege- ringen att anslaget Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet ökas med 146 miljoner kronor för 2014. Anslaget beräknas ökas med 50 miljoner kronor respektive 15 miljoner kronor 2015 och 2016. För att finan- siera delar av denna satsning föreslås att anslaget

Fortbildning av lärare och förskolepersonal minskas med 77 miljoner kronor 2014.

För att förbättra elevernas läs- och skrivför- måga föreslår regeringen en kompetens- utvecklingsinsats för i första hand lärare i svenska under perioden 2014–2018. Regeringen föreslår därför att anslaget Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet ökas med 15 miljoner kronor 2014. År 2015 beräknas anslaget ökas med 56 miljoner kronor och 2016–2017 med 93 miljoner kronor per år.

Den pågående försöksverksamheten med ut- ökad undervisningstid i svenska för nyanlända elever i årskurserna 6–9 bör utökas till att om- fatta även årskurserna 1–5. Regeringen föreslår därför att anslaget Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet ökas med 45 miljo- ner kronor 2014. För 2015 och 2016 beräknas anslaget ökas med 90 miljoner kronor per år.

I syfte att öka andelen elever med slutbetyg från grundskolan bör en sommarskola för elever främst i årskurserna 6–9 införas fr.o.m. nästa år. Regeringen föreslår därför att anslaget Utveck- ling av skolväsendet och annan pedagogisk verk- samhet ökas med 78 miljoner kronor 2014. För 2015 och 2016 beräknas anslaget ökas med 78 miljoner kronor.

Den pågående försöksverksamheten med ett fjärde tekniskt år inom gymnasieskolan syftar till en gymnasieingenjörsexamen och bedöms fun- gera väl. Regeringen avser att införa ett fjärde tekniskt år som en permanent del av gymnasie- skolan fr.o.m. höstterminen 2015. Regeringen beräknar därför att anslaget Utveckling av skol- väsendet och annan pedagogisk verksamhet ökas med 39 miljoner kronor 2015, samt med 95 respektive 122 miljoner kronor åren 2016 och 2017.

Ett anordnarbidrag på 40 000 kronor per lär- ling och år har hittills lämnats till skolor och ar- betsplatser för att stimulera att gymnasial lärlingsutbildning av hög kvalitet kommer till stånd. För att stimulera att lärlingsutbildning an- ordnas i större utsträckning föreslås att anordnarbidraget ökas. Regeringen bedömer att den del som riktas till arbetsplatsen bör höjas med 17 500 kronor per lärling och år. Därutöver föreslås för de arbetsplatser där handledaren har genomgått en godkänd handledarutbildning att anordnarbidraget ökas ytterligare med 10 000 kronor per lärling och år. Regeringen fö- reslår därför att anslaget Utveckling av skolväsen- det och annan pedagogisk verksamhet ökas med 97 miljoner kronor 2014. För 2015 beräknas anslaget ökas med 142 miljoner kronor, 2016 med 181 miljoner kronor och för 2017 med 210 miljoner kronor.

I syfte att finansiera kapitaltillskott till Euro- pean Spallation Source ESS AB föreslår rege- ringen att anslaget Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation ökas med 120 miljoner kronor 2014. För att finansiera detta föreslås an- slaget Särskilda utgifter inom universitet och hög- skolor minskas med motsvarande belopp 2014.

Utgiftsområde 19 Regional tillväxt

Den 1 januari 2014 inleds den nya programperi- oden 2014–2020 för EU:s strukturfonder. Re- geringen föreslår därför att ett nytt anslag, Euro- peiska regionala utvecklingsfonden perioden 2014–

580

2020, förs upp på budgeten med 20 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas föras upp med 187 miljoner kronor 2015, 1 300 miljoner kronor 2016 och 1 400 miljoner kronor 2017. Finansie- ring föreslås ske från anslaget Europeiska region- ala utvecklingsfonden perioden 2007–2013 som föreslås och beräknas minskas med motsvarande belopp respektive år.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Bidraget till lokala vattenvårdsprojekt (LOVA), inrättades 2009. Syftet med bidraget är att gynna kreativa och kostnadseffektiva åtgärder som för- bättrar havsmiljön, i första hand genom att minska utsläppen av näringsämnen. För att fort- sätta arbetet med LOVA-projekt föreslår rege- ringen att anslaget Åtgärder för havs- och vatten- miljö ökas med 75 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas ökas med motsvarande belopp fr.o.m. 2015.

Utgiftsområde 21 Energi

För att upprätthålla kontinuiteten och bevara kompetensen i den kommunala energi- och klimatrådgivningen bedömer regeringen att en förlängning av anslaget Regionala och lokala in- satser för energieffektivisering m.m. bör aviseras i denna budgetproposition. Anslaget beräknas tillföras 140 miljoner kronor årligen 2015–2017.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

I syfte att stärka basindustrins konkurrenskraft genom att vissa utgifter som nu finansieras via avgifter tillfälligtvis tas över av staten föreslår re- geringen dels att anslaget Ersättning för sjörädd- ning, fritidsbåtsändamål m.m. ökas med 245 miljoner kronor 2014, dels att anslaget Er- sättning till viss kanaltrafik m.m. ökas med 100 miljoner kronor 2014. De båda anslagen be- räknas ökas med motsvarande belopp 2015 och 2016. Fr.o.m. 2017 beräknas anslaget Ersättning för sjöräddning, fritidsbåtsändamål m.m. ökas med 45 miljoner kronor per år. År 2014 föreslås 250 miljoner kronor av det årliga tillskottet till dessa bägge anslag finansieras via en tillfällig minskning av anslagen kopplade till väg-

PROP. 2013/14:1

hållningen och banhållningen. Motsvarande minskning beräknas för 2015 och 2016.

I syfte att främja ett trafikslagsövergripande arbetssätt och ökad effektivitet inom arbetet med transportsystemet föreslås en ny anslagsstruktur. Regeringen föreslår därför att de nuvarande an- slagen Väghållning respektive Banhållning inte tas upp på budgeten fr.o.m. 2014 och att de nya anslagen, Utveckling av statens transport- infrastruktur och Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur som föreslås föras upp på budgeten 2014, ökas med 18 494 miljoner kronor respektive 19 717 miljoner kronor år 2014. År 2015–2017 beräknas motsvarande ökningar till 21 423, 22 980, 24 148 miljoner kronor respektive 19 717 miljoner kronor per år.

Regeringen föreslår att anslaget Transport- styrelsen minskas med 54 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas minskas med motsvarande be- lopp 2015–2017. Minskningen motiveras av att myndigheten har effektiviserat sin verksamhet under senare år.

Regeringen föreslår att anslaget Trängselskatt i Göteborg minskas med 217 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas minskas med 181 miljo- ner kronor 2015, 178 miljoner kronor 2016 och 168 miljoner kronor 2017. Orsaken till minsk- ningen är ändrade prognoser för intäkterna från trängselskatten.

Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Till följd av beslut om EU:s fleråriga budgetram för 2014–2020 minskar EU-finansieringen av det svenska landsbygdsprogrammet under den kommande sjuårsperioden. Den statliga med- finansieringen av programmet bibehålls dock på samma nivå som under innevarande program- period. Utgifterna för landsbygdsprogrammet väntas jämfört med 2013, som var slutåret för innevarande programperiod, vara lägre i början av den nya sjuåriga programperiod som inleds 2014 för att gradvis öka under programperiodens gång. Regeringen förslår därför att anslaget Åt- gärder för landsbygdens miljö och struktur minskas med 437 miljoner kronor 2014. Anslaget beräk- nas minskas med 66 miljoner kronor 2015 samt ökas med 240 miljoner kronor 2016 och 12 miljoner kronor 2017. Regeringen föreslår vidare att anslaget Från EU-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur mins-

581

PROP. 2013/14:1

kas med 856 miljoner kronor 2014. Anslaget be- räknas minskas med 711 miljoner kronor 2015, 302 miljoner kronor 2016 och 107 miljoner kro- nor 2017.

Utgiftsområde 24 Näringsliv

I syfte att förenkla och minska företagens upp- giftslämnande föreslår regeringen att ett uppgiftslämnarregister inrättas dit företagen kan lämna sina uppgifter samlat och vid ett tillfälle. Regeringen föreslår därför att anslaget Närings- livsutveckling m.m. ökas med 52 miljoner kronor 2014 och beräknar att anslaget Tillväxtverket ökas med 15 miljoner kronor årligen 2015–2017.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Det är viktigt att säkerställa likvärdiga ekono- miska förutsättningar för landets kommuner och landsting. Det är också viktigt att inte motverka tillväxt och ökad sysselsättning. Regeringen före- slår därför flera förändringar i det kommunala utjämningssystemet. En av de förändringar som föreslås innebär lägre avgifter till inkomst- utjämningssystemet. Regeringen föreslår därför att staten kompenserar inkomstutjämnings- systemet för de lägre avgiftsinkomsterna genom att anslaget Kommunalekonomisk utjämning ökas med 961 miljoner kronor 2014 och beräknar att anslaget årligen ökas med motsvarande belopp fr.o.m. 2015.

Det statliga utjämningsbidraget för LSS-kost- nader finansieras av utjämningsavgifter som kommuner betalar till staten. Enligt prognosen uppgår utjämningsbidraget för 2014 till 3 462 miljoner kronor, vilket är mer än vad som tidigare beräknats. Regeringen föreslår därför att anslaget Utjämningsbidrag för LSS-kostnader

ökas med 165 miljoner kronor 2014. Anslaget beräknas ökas med 165 miljoner kronor fr.o.m. 2015.

Regeringens förslag till skattelättnad för pen- sionärer innebär att det kommunala skatteunder- laget minskar. Regeringen föreslår därför att kommunsektorn kompenseras fullt ut genom att anslaget Kommunalekonomisk utjämning ökas med 2 425 miljoner kronor 2014. Anslaget be- räknas ökas med motsvarande belopp fr.o.m. 2015.

Studieresultaten i matematik behöver förbätt- ras. Regeringen bedömer att undervisningstiden i matematik bör ökas med ytterligare en timme per vecka för årskurserna 4–6 i grundskolan fr.o.m. hösten 2016. Regeringen beräknar därför att anslaget Kommunalekonomisk utjämning ökas med 245 miljoner kronor 2016. Från och med 2017 beräknas anslaget ökas med 490 miljoner kronor per år.

Regeringen bedömer att gymnasiereformen som trädde i kraft 2011 på sikt kommer att för- bättra elevers genomströmning samt skolornas planering, schemaläggning och möjligheter att kunna fylla undervisningsgrupper. I budgetpro- positionen för 2012 (prop. 2011/12:1 utg.omr. 25) föreslog regeringen därför en minskning av anslaget i enlighet med den kommunala finansie- ringsprincipen. Regeringen och Sveriges Kom- muner och Landsting gjorde i samband med budgetpropositionen för 2013 bedömningen att mer tydliga effektiviseringsmöjligheter kunde uppkomma först 2014 då reformen skulle få fullt genomslag (prop. 2012/13:1 utg.omr. 16). Rege- ringen bedömde därför att 895 miljoner kronor borde tillskjutas för 2013 och riksdagen beslu- tade i enlighet därmed. Regeringen bedömer nu att gymnasiereformen på kort sikt inte leder till lägre kostnader i den omfattning som tidigare beräknats. Regeringen föreslår därför att anslaget

Kommunalekonomisk utjämning ökas med 1 360 miljoner kronor 2014. För 2015 beräknas anslaget ökas med 1 930 miljoner kronor och fr.o.m. 2016 med 1 460 miljoner kronor per år.

I enlighet med den kommunala finansierings- principen bör kommunsektorn kompenseras för kostnader avseende förslaget om hälso- och sjuk- vård till personer som vistas i Sverige utan till- stånd (prop. 2012/13:109). Av denna anledning föreslår regeringen att anslaget Kommunal- ekonomisk utjämning ökas med 450 miljoner kronor 2014 och att anslaget Bidrag till folkhälsa och sjukvård under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minskas med mot- svarande belopp. För 2015–2017 beräknas ansla- get Kommunalekonomisk utjämning ökas med 300 miljoner kronor per år och anslaget Bidrag till folkhälsa och sjukvård under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minska med motsvarande belopp. I enlighet med den kommunala finansieringsprincipen ska kommunsektorn kompenseras för kostnader avseende förslaget om patientrörlighet i EU (prop. 2012/13:150). Regeringen föreslår därför

582

PROP. 2013/14:1

att anslaget Kommunalekonomisk utjämning ökas med 93 miljoner kronor 2014 och att anslaget

Sjukvård i internationella förhållanden under utgiftsområde 9 minskas med motsvarande belopp. För 2015–2017 beräknas anslaget,

Kommunalekonomisk	utjämning,	ökas	med
162 miljoner kronor,	222 miljoner	kronor	re-

spektive 262 miljoner kronor per år och Sjukvård i internationella förhållanden under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minskas med motsvarande belopp.

I syfte att bl.a. stärka möjligheterna för perso- ner med ekonomiskt bistånd att försörja sig själva genom arbete har regeringen föreslagit ändringar i socialtjänstlagen (2001:453). Lagförslagen trädde i kraft den 1 juli 2013. Rege- ringen föreslår att kommunsektorn kompenseras för de kostnader som förslagen medför, i enlig- het med den kommunala finansieringsprincipen. Regeringen föreslår därför att anslaget

Kommunalekonomisk utjämning ökas med 320 miljoner kronor 2014 och att anslaget Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. under utgifts- område 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minskas med samma belopp. År 2015–2017 be- räknas anslaget Kommunalekonomisk utjämning

ökas med 210 miljoner kronor samtidigt som

Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minskas med samma belopp.

583

PROP. 2013/14:1

Tabell 8.10 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Föreslagna och aviserade utgiftsreformer och finansieringar i samband med budgetpropositionen samt höständringsbudgeten för 2013 i förhållande till 2013 års ekonomiska vårproposition. Endast större anslagsförändringar redovisas separat under respektive utgiftsområde.

Miljoner kronor
	2013	2014	2015	2016	2017
Reformer
UO 1 Rikets styrelse	-9	209	91	86	86
varav
Valdeltagandeinsatser		60
UO 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning	0	169	47	80	79
varav
Bidragsfastigheter		150
Finansinspektionen, förstärkning av anslaget		34	67	100	100
UO 3 Skatt, tull och exekution	130	16	16	34	26
Varav
Skatteverket, nya it-system	120
UO 4 Rättsväsendet	0	0	-61	-73	-73
varav
Polisen, förstärkning av anslaget		100
Kriminalvården, överföring av medel till Polisen		-100
UO 5 Internationell samverkan	0	-18	-18	-18	-18
UO 6 Försvar och samhällets krisberedskap	0	209	309	421	521
varav
Försvarsreformen		200	300	400	500
UO 7 Internationellt bistånd	520	-2	0	0	0
varav
Återföring DAC-avräkning för minskade flyktingvolymer	5202
UO 8 Migration	-520	206	-299	-700	-1 085
varav
Ersättningar och bostadskostnader, minskade volymer	-5202
Migrationsverket, förstärkning till följd av ökat inflöde
av asylsökande		320	208	303	282
Kommunanvisning ensamkommande barn		-81	-118	-118	-118
Ersättningar och bostadskostnader, minskade kostnader
till följd av förstärkning av Migrationsverket		-134	-593	-1 137	-1 479
Ny EU-fond för asyl och migration			135	187	156
Etableringsplanstart först efter kommunmottagande		111	111	108	107

584

PROP. 2013/14:1

Fortsättning tabell 8.10 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Föreslagna och aviserade utgiftsreformer och finansieringar i samband med budgetpropositionen samt höständringsbudgeten för 2013 i förhållande till 2013 års ekonomiska vårproposition. Endast större anslagsförändringar redovisas separat under respektive utgiftsområde.

Miljoner kronor	2013	2014	2015	2016	2017
Reformer
UO 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg	312	-1 345	-1 377	- 1 641	-1 926
varav
Utvecklad prismodell för läkemedelsförmånerna		-470	-740	-985	-1 175
Bidrag till folkhälsa och sjukvård, tillskott för långvarigt
och kroniskt sjuka		50	100	150	150
Sjukvård tillståndslösa, överföring av medel till UO 25		-450	-300	-300	-300
Läkemedelspaket		54	118	107	107
E-hälsomyndigheten, ny myndighet		93	93	93	93
Finansiering, E-hälsomyndigheten		-93	-93	-93	-93
Patientrörlighetsmedel, överföring av medel till UO 25		-93	-162	-222	-262
Sjukvård i internationella förhållanden	2322
Folkhälsomyndigheten, ny myndighet		335	335	335	335
Statens folkhälsoinstitut, finansiering Folkhälso-
myndigheten		-140	-140	-140	-140
Smittskyddsinstitutet, finansiering Folkhälso-
myndigheten		-195	-195	-195	-195
Bilstöd till personer med funktionsnedsättning	80	80
Assistansersättningens schablonbelopp		-248	-254	-259	-263
Fritidspeng		41	81	81	81
Finansiering, fritidspeng		-41	-61	-41	-41
Reformer inom ekonomiskt bistånd		-320	-210	-210	-210
Förstärkning, ANDT			185
Finansiering, ANDT			-185
UO 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning	3 200	-186	-192	-215	-241
varav
Sjukpenning och rehabilitering m.m.	3 2002
Arbetsplatsnära stöd		30	50	100	100
Bidrag företagshälsovården		-364	-364	-364	-364
Försäkringskassan		170	150	100	100
UO 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom	0	18	32	33	31
UO 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn	250	466	432	424	412
varav
Vårdbidrag för funktionshindrade barn	2502
Höjt särskilt bidrag i bostadsbidraget		466	441	433	421
UO 13 Integration och jämställdhet	0	-422	-427	127	180
Migrationsöverenskommelse, särskilt ömmande skäl		12	65	119	161
Prestationsbaserad ersättning till kommuner med högt
mottagande		53	44	35	30
Avskaffad sfi-bonus		-50	-100	-100	-100
Etableringsplanstart först efter kommunmottagande		-496	-509	-1	21

585

PROP. 2013/14:1

Fortsättning tabell 8.10 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Föreslagna och aviserade utgiftsreformer och finansieringar i samband med budgetpropositionen samt höständringsbudgeten för 2013 i förhållande till 2013 års ekonomiska vårproposition. Endast större anslagsförändringar redovisas separat under respektive utgiftsområde.

Miljoner kronor	2013	2014	2015	2016	2017
Reformer
UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv	400	386	705	622	721
varav
Stöd till yrkesintoduktionsanställningar		95	122	212	319
Finansiering förlängning av det högre studiebidraget för
unga i JOG och JUG		-104	-52	-25
Programinsatser i sysselsättningsfasen		97	96	95	95
Stärkta anställningsstöd för långtidsarbetslösa		172	416	424	448
Tillfälliga anställningar vid Samhall		94	91	89	86
Förmedlingsinsatser för unga		50	50	50
Inga tidiga coachningsinsatser på Arbetsförmedlingens
programanslag		-50	-50	-50	-50
Etableringsplanstart först efter kommunmottagande				-195	-198
Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2014-2020,
överföring av medel från gamla programperioden		50	126	632	1 140
Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2007-2013,
överföring av medel till ny programperioden		-50	-126	-632	-1 140
Bidrag till lönegarantiersättningen	4002
UO 15 Studiestöd	0	-184	-494	-713	-1 343
varav
Studiemedelsräntor, ny hantering av förluster på
studielån		-3 597	-3 282	-3 510	-4 419
Avsättning för kreditförluster, ny hantering av förluster
på studielån		1 515	1 566	1 499	1 502
Statens utgifter för studiemedelsräntor, ny hantering av
förluster på studielån		1 600	916	984	1 267
Höjda åldersgränser inom studiemedelssystemet		35	70	70	70
Höjda fribeloppsgränser i studiemedelssystemet		54	55	56	58
Förlängning av det högre studiebidraget för unga i JOG
och JUG		129	66	34
Kostnadsersättning till gymnasielärlingar		53	73	89	100

586

PROP. 2013/14:1

Fortsättning tabell 8.10 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Föreslagna och aviserade utgiftsreformer och finansieringar i samband med budgetpropositionen samt höständringsbudgeten för 2013 i förhållande till 2013 års ekonomiska vårproposition. Endast större anslagsförändringar redovisas separat under respektive utgiftsområde.

Miljoner kronor	2013	2014	2015	2016	2017
Reformer
UO 16 Utbildning och universitetsforskning	0	602	1 057	1 115	1 028
varav
Skolverket, ytterligare medel till lärarlegitimationer		146	50	15
Fortbildning av lärare och personal, finansiering lärar-
legitimationer		-77
Fortsatta fortbildningssatsningar för lärare (Lärarlyft ll)			34	75
Förstärkning karriärvägsreformen		377	554	504	589
Utökad undervisningstid i svenska för nyanlända elever
årskurs 1-5		45	90	90
Sommarskola för elever i årskurs 6-9		78	78	78
Fortbildningssatsningar för lärare i svenska		15	56	93	93
Gymnasieingenjör, permanentning av ett fjärde tekniskt
år			39	95	122
Finansiering, kostnadsersättning till gymnasielärlingar		-57	-75	-91	-102
Höjt anordnarbidrag för gymnasielärlingar		97	142	181	210
Finansiering avsatta gymnasiala lärlingsmedel		-154	-183	-145	-90
Vetenskapsrådet, kapitaltillskott ESS AB		120
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor,
finansiering kapitaltillskott ESS AB		-120
UO 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid	9	29	16	16	12
UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt
konsumentpolitik	0	24	46	27	16
UO 19 Regional tillväxt	0	-19	-19	-19	-19
Varav
Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
2014-2020, överföring av medel från gamla
programperioden		20	187	1 300	1 400
Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
2007-2020, överföring av medel till nya
programperioden		-20	-187	-1 300	-1 400
UO 20 Allmän miljö- och naturvård	0	114	121	119	115
Varav
Lokala vattenvårdsprojekt		75	75	75	75
UO 21 Energi	0	49	205	205	197
Varav
Energi- och klimatrådgivare			140	140	140

587

PROP. 2013/14:1

Fortsättning tabell 8.10 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Föreslagna och aviserade utgiftsreformer och finansieringar i samband med budgetpropositionen samt höständringsbudgeten för 2013 i förhållande till 2013 års ekonomiska vårproposition. Endast större anslagsförändringar redovisas separat under respektive utgiftsområde.

Miljoner kronor	2013	2014	2015	2016	2017
Reformer
UO 22 Kommunikationer	0	-153	-182	-177	-216
varav
Tillfällig och permanent förstärkning Sjöfartsverket		345	345	345	45
Finansiering tillfällig förstärkning Sjöfartsverket		-250	-250	-250
Genomförd effektivisering inom Transportstyrelsen		-54	-54	-54	-54
Trängselskatt i Göteborg		-217	-181	-178	-168
Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur		19 717	19 717	19 717	19 717
Utveckling av statens transportinfrastruktur		18 494	21 423	22 980	24 148
Väghållning		-22 765	-23 629	-23 367	-22 982
Banhållning		-15 446	-17 511	-19 329	-20 883
UO 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel	1	-1 249	-724	3	-26
varav
Landsbygdsprogrammet, nationell medfinansiering		-437	-66	240	12
Landsbygdsprogrammet, finansiering från EU		-856	-711	-300	-107
UO 24 Näringsliv	0	80	75	75	74
varav
Uppgiftslämnarregister för företag		52	15	15	15
UO 25 Allmänna bidrag till kommuner	9	5 781	6 186	6 025	6 310
varav
Ekonomiska konsekvenser av gymnasiereformen (GY-
2011)		1 360	1 930	1 460	1 460
Kompensation för sänkt skatt för pensionärer		2 425	2 425	2 425	2 425
Reformer inom ekonomiskt bistånd		320	210	210	210
Förändrad inkomstutjämning		961	961	961	961
Höjt statligt utjämningsbidrag till kommunsektorn för
LSS-kostnader	9	165	165	165	165
Patientrörlighetsmedel, överföring av medel från UO 9		93	162	222	262
Utökad undervisningstid i matematik, grundskolan				245	490
Sjukvård till tillståndslösa, överföring av medel från
UO 9		450	300	300	300
UO26 Statsskuldsräntor m.m1	0	15	15	15	15

588

PROP. 2013/14:1

Fortsättning tabell 8.10 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Föreslagna och aviserade utgiftsreformer och finansieringar i samband med budgetpropositionen samt höständringsbudgeten för 2013 i förhållande till 2013 års ekonomiska vårproposition. Endast större anslagsförändringar redovisas separat under respektive utgiftsområde.

Miljoner kronor		2013	2014	2015	2016	2017
UO 27 Avgiften till Europeiska unionen		922	0	0	0	0
varav
	Tillskott p.g.a. högre EU-avgift	9222
Summa anslagsförändringar		5 224	4 794	5 557	5 870	4 871
varav	Anslagsökningar		12 602	16 202	17 793	18 770
	Anslagsminskningar		-7 808	-10 644	-11 923	-13 899
Skillnaden mellan utgiftseffekt och anslagseffekt3			400	447	425	381
Summa ökning av takbegränsade utgifter4		5 224	5 179	5 989	6 280	5 237
Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket5		9	2 109	1 791	1 562	940
Ökning av takbegränsade utgifter exklusive utgiftsförändringar
som motiverar teknisk justering av utgiftstaket6		5 215	3 070	4 199	4 717	4 297

1 Påverkar inte de takbegränsade utgifterna.

2 Förslag i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2) som föreslås tillföras regelstyrda transfereringsanslag till följd av förändrade volymer eller makroekonomiska förutsättningar utan att någon ny reform föreslås.

3Utgiftseffekt och anslagseffekt skiljer sig åt i några fall. Det gäller reformerna neddragning av företagshälsovården (UO10) och neddragning av avsatta gymnasiala

lärlingsmedel (UO16).

4 Av de 5,2 miljarder kronor som de takbegränsade utgifterna ökar med 2013 består ca 5,0 miljarder kronor av medel som i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2) föreslås tillföras regelstyrda transfereringsanslag (känsliga för volym och makroekonomiska förändringar) utan att någon ny reform föreslås.

5 Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket se avsnitt 5.4.

6 Motsvarar de utgifter som till följd av reformer minskar budgeteringsmarginalen.

Källa: Egna beräkningar.

589

PROP. 2013/14:1

8.2.2 Övriga utgiftsförändringar jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition

I detta avsnitt redovisas förändringen av utgifts- ramarna för 2014–2017, jämfört med beräk- ningen i 2013 års ekonomiska vårproposition, till följd av andra faktorer än de som redovisas i av- snitt 8.2.1.

Pris- och löneomräkning av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål

I 2013 års ekonomiska vårproposition gjordes en slutlig pris- och löneomräkning för 2014 och en preliminär pris- och löneomräkning för 2015– 2017. I denna proposition revideras den totala budgeteffekten av den preliminära pris- och löneomräkningen ned med 0,2 miljarder kronor för 2015, upp med 0,1 miljarder kronor för 2016 och är oförändrad för 2017.

Övriga makroekonomiska förändringar

I jämförelse med vårpropositionen har anslag som styrs av den makroekonomiska utveck- lingen justerats med hänsyn tagen till det be- dömda makroekonomiska läget som presenteras i denna proposition (se avsnitt 4). De nya makroekonomiska förutsättningarna innebär sammantaget att de beräknade utgifterna blir lägre 2014 och 2015, men högre 2016 och 2017. Den främsta orsaken till detta är att ett förbätt- rat arbetsmarknadsläge med lägre arbetslöshet och färre personer i arbetsmarknadspolitiska program bidrar till lägre arbetsmarknadsrelate- rade utgifter 2014–2017. Enligt en grov känslig- hetsberäkning innebär en minskning av arbets- lösheten med en tiondels procentenhet att de arbetsmarknadsrelaterade utgifterna minskar med ungefär 0,6 miljarder kronor. Detta sam- band förutsätter dock att långtidsarbetslösheten ligger kvar på samma nivå som i dagsläget och att bedömningen av styckkostnader för olika arbets- marknadspolitiska åtgärder inte ändras.

Utgifterna för ålderspensionssystemet har re- viderats ned 2014 och 2015 på grund av ett lägre inkomstindex. År 2016 och 2017 ger ett uppre- viderat balanstal motsatt effekt och utgifterna för ålderspensionssystemet har därmed justerats upp för dessa år. Detta är den främsta orsaken till att de totala utgifterna ökar till följd av makroekonomiska förändringar 2016 och 2017.

Volymer

Utgifterna har också förändrats till följd av nya prognoser för volymerna inom de regelstyrda transfereringssystemen. Sammantaget innebär volymförändringarna att utgifterna väntas bli 5,4 miljarder kronor högre 2014, 6,5 miljarder kronor högre 2015 samt 7,5 respektive 6,8 miljarder kronor högre 2016 och 2017 jäm- fört med beräkningen i vårpropositionen. En viktig förklaring till ökningen är att antalet per- soner som erhåller sjukpenning och sjukersätt- ning har reviderats upp för hela prognos- perioden, vilket innebär mellan 6,0 och 9,8 miljarder kronor högre utgifter per år.

Antalet personer med studiemedel beräknas nu bli högre, vilket höjer utgiftsprognosen för området med 0,9–1,4 miljarder kronor per år.

En motverkande faktor till utgiftsökningen är att det beräknade antalet asylsökande och anhöriginvandrare har reviderats ned, vilket medför mellan 1,4 och 2,6 miljarder kronor lägre migrationsutgifter per år.

Tabell 8.11 Volymer inom olika transfereringssystem 2014– 2017

Förändring jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition anges inom parentes

	2014	2015	2016	2017
Asylsökande,	42 100	39 600	37 700	37 500
genomsnittligt antal
inskrivna	(-16 300)	(-23 500)	(-25 300)	(-31 500)
Antal sjukpenning-	48,2	50,2	51,3	52,0
dagar, (netto), miljoner	(8,1)	(10,2)	(11,2)	(11,8)
Antal personer med	321 500	307 300	296 000	286 700
sjukersättning	(6 300)	(10 300)	(14 700)	(19 200)
Antal personer med	771 600	770 400	731 000	691 400
garantipension	(-2 800)	(-6 400)	(-26 700)	(-50 200)
Antal uttagna	52,6	53,8	54,9	56,0
föräldrapenningdagar,
miljoner	(0,2)	(0,4)	(0,6)	(0,8)
Antal personer med	30 600	35 600	38 900	37 300
etableringsersättning	(1 300)	(2 100)	(5 700)	(3 000)
Antal personer med	538 000	521 200	502 900	488 500
studiemedel1	(25 300)	(33 000)	(33 800)	(34 300)

Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundat till närmaste hundratal. Endast ett urval med större förändringar redovisas i tabellen. Se tabell 8.7 för könsuppdelade utfall.

1 Bruttoräknat antal. Avser volymer som ligger till grund för anslagets utgifts- prognos, vilket kan avvika från volymer bakom anslagsprognosen. När stödtagare under året har studerat på flera utbildningsnivåer eller både i Sverige och utomlands uppstår dubbelräkning. Nettoräknat var antalet studiemedelstagare 465 100 personer 2011 och 467 200 personer 2012.

Källa: Egna beräkningar.

590

Tekniska förändringar

Vissa utgiftsförändringar och andra förslag som regeringen föreslår i denna proposition föran- leder justeringar av utgiftstaket för staten (se även avsnitt 5.4).

En effekt av förslaget om höjt grundavdrag för pensionärer är att kommunerna får lägre skatteintäkter, vilket neutraliseras genom en ök- ning av anslaget Kommunalekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Vidare justeras taket till följd av en ny beräkning av omslutningen i systemet för stöd och service till vissa funktionshindrade. Utgiftstaket justeras slutligen också för att Centrala studiestödsnämndens nyutlåning an- passas till budgetlagens bestämmelser om förväntad förlust.

Enligt praxis avrundas de tekniska justering- arna till hela miljarder kronor, vilket innebär att nivån på utgiftstaket bör justeras upp med 2 miljarder kronor årligen 2014, 2015 och 2016, samt med 1 miljard kronor 2017.

Minskning av anslagsbehållningar

Statliga myndigheter har vissa möjligheter att omfördela sina utgifter över tiden. Medel på ramanslag som inte utnyttjas under ett budgetår kan inom vissa gränser sparas till efterföljande år. Det innebär att en myndighet utöver årets anvi- sade anslagsmedel även kan använda tidigare spa- rade anslagsmedel, vilket ger en viss flexibilitet i planeringen. I regel uppgår den del som myndig- heten får disponera efterföljande år till 3 procent av anslagsmedlen. Myndigheter har också möj- lighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag, s.k. anslagskredit. Förskjutningar av detta slag redovisas som en för alla anslag ge- mensam beräkningspost benämnd Minskning av anslagsbehållningar, som ingår i de takbegrän- sade utgifterna.

Myndigheternas förbrukning av anslagsbe- hållningar och utnyttjande av anslagskrediter ut- gör en osäkerhet i beräkningen av de takbegrän- sade utgifterna. I förhållande till bedömningen i vårpropositionen har utgiftsprognoserna för 2014–2017 justerats ned mer än anslagna medel, vilket innebär att posten Minskning av anslags- behållningar reviderats ned med mellan 0,4 och 1,3 miljarder kronor per år.

Övrigt

Revideringar av utgiftsprognoserna kan föran- ledas av nya prognosmetoder, justeringar till

PROP. 2013/14:1

följd av ny information, korrigeringar av tidigare gjorda fel och regeländringar utom regeringens direkta kontroll, t.ex. ändringar i EU:s regelverk. Sammantaget beräknas dessa övriga faktorer leda till att utgifterna revideras upp med 1,7 miljarder kronor 2014, 0,2 miljarder kronor 2015 och 0,3 miljarder kronor per år 2016 och 2017.

8.2.3 Pris- och löneomräkning

Principerna för pris- och löneomräkningen

Riksdagen har beslutat om de grundläggande riktlinjerna för pris- och löneomräkningen (prop. 1991/92:100, bil. 1 s. 46–48, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). För att und- vika intrång och inblandning i lönerörelsen var det angeläget att skapa ett system för pris- och löneomräkning enligt vilket myndigheterna ge- nom sitt handlande inte skulle kunna påverka kompensationen. Grunden för systemet har se- dan dess varit att det är de beslutade anslagsnivå- erna för myndigheternas verksamhet som ska pris- och löneomräknas. De kostnader som räk- nas om är löner, hyror och övriga förvaltnings- kostnader. Vid omräkningen används separata index för prisutvecklingen inom de tre nämnda utgiftsgrupperna. Transfereringar som finansie- ras från myndighetsanslag räknas inte om inom ramen för pris- och löneomräkningssystemet.

Systemet ska bidra till att skapa förutsätt- ningar för en produktivitetsutveckling som mot- svarar den som uppnås i den privata sektorn. Av denna anledning reduceras löneindex med ett produktivitetsavdrag som motsvarar produkti- vitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn.

Pris- och löneomräkningen är ett generellt sy- stem med en automatisk beräkning. Systemet tar således inte direkt hänsyn till den faktiska utgiftsutvecklingen för det enskilda anslaget.

Index för lönedel

För omräkningen av lönedelen i pris- och löne- omräkningen beräknar Statistiska centralbyrån varje år ett arbetskostnadsindex avseende ut- vecklingen för tjänstemän inom tillverknings- industrin. Om inte Arbetsgivarverket meddelar att särskilda avsättningar har gjorts i avtalen för vissa verksamhetsområden eller yrkeskategorier får normalt alla anslag samma omräkningsindex.

Arbetskostnadsindex för 2014 är 5,01 procent. Arbetskostnadsindex minskas därefter med ett produktivitetsavdrag som motsvarar

591

PROP. 2013/14:1

genomsnittet av de senaste tio årens produktivi- tetsutveckling inom den privata tjänstesektorn enligt nationalräkenskaperna. Produktivitets- avdraget för 2014 är 1,11 procent.

Det slutgiltiga löneindexet för 2014 blir därmed 3,90 procent (löneindex = arbets- kostnadsindex – produktivitetsavdrag). Detta är över det historiska genomsnittsvärdet för löneindex som ligger på 2 procent.

Index för hyresdel

Hyresindex beräknas enligt två metoder, bero- ende på om avtalet för fastigheten i fråga kan omförhandlas under det avsedda budgetåret eller inte.

Lokalhyror som inte kan omförhandlas under det kommande budgetåret räknas om med ett index som motsvarar 70 procent av konsument- prisindexförändringen två år före det aktuella budgetåret. För omräkningen av hyror för 2014 har omräkningstalet 0,26 procent använts.

Omräkningen för hyresavtal som kan omför- handlas bygger på prisutvecklingen under perio- den från det att avtalet tecknades till det att av- talet ska omförhandlas. Detta omräkningstal är individuellt för varje berört anslag och beräknas utifrån den lokala hyresutvecklingen i det om- råde där fastigheten är belägen.

Omräkningen av övriga förvaltningskostnader

För omräkningen av övriga förvaltningskostna- der används samma index för i princip alla anslag som pris- och löneomräknas. Detta index fast- ställs genom en sammanvägning av flera index från Statistiska centralbyrån avseende utgifter som förekommer i samband med myndighets- utövning. För omräkningen av övriga förvaltningskostnader 2014 har omräkningstalet 0,14 procent använts för samtliga anslag.

I tabell 8.12 visas pris- och löneomräkningen för 2014 per utgiftsområde. Pris- och löne- omräkningen för varje anslag framgår av den här- ledningstabell som finns i respektive utgifts- områdesbilaga.

Tabell 8.12 Pris- och löneomräkning för 2014

Miljoner kronor

		Ursprunglig
		budget 2013	Pris- och
		(bas för	löneomräk-
	Utgiftsområde	omräkning)1	ning till 2014
1	Rikets styrelse	11 017	281
2	Samhällsekonomi och
	finansförvaltning	1 922	48
3	Skatt, tull och exekution	10 223	286
4	Rättsväsendet	37 023	1 028
5	Internationell samverkan	268	6
6	Försvar och samhällets
	krisberedskap	45 921	382
7	Internationellt bistånd	1 081	21
8	Migration	3 764	92
9	Hälsovård, sjukvård och social
	omsorg	3 126	67
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	7 511	200
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom
		522	10
13	Integration och jämställdhet	95	2
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	7 966	229
15	Studiestöd	341	9
16	Utbildning och universitetsforskning	52 453	930
17	Kultur, medier, trossamfund och
	fritid	9 717	207

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt

	konsumentpolitik	956	23
20	Allmän miljö- och naturvård	1 701	27
21	Energi	1 658	11
22	Kommunikationer	40 955	73
23	Areella näringar, landsbygd och
	livsmedel	3 498	76
24	Näringsliv	4 271	43
Summa		245 989	4 049

1 Anslagsnivån för budgetåret 2013 är den bas som används vid beräkning av pris- och löneomräkningen för 2014. Den ursprungliga budgeten per utgifts- område som redovisas i denna tabell innehåller enbart de anslag inom respektive utgiftsområde som pris- och löneomräknas.

Källa: Egna beräkningar.

8.3 Uppföljning av utgifterna på statens budget och takbegränsade utgifter 2013

8.3.1 Utgiftsprognos 2013

I statens budget för 2013 uppgick de samlade ut- gifterna under samtliga utgiftsområden till 831,5 miljarder kronor. I den aktuella prognosen beräknas utgifterna till 825,9 miljarder kronor, dvs. 5,6 miljarder kronor lägre än i budgeten. De takbegränsade utgifterna (utgiftsområde 1–25 och 27 samt utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget) beräknades i budget- propositionen för 2013 till 1 066,2 miljarder kronor. I den aktuella prognosen beräknas de

592

takbegränsade utgifterna till 1 066,5 miljarder kronor för samma år, dvs. 0,2 miljarder kronor högre (se tabell 8.13).

De lägre utgifterna i statens budget för 2013 beror främst på att utgifterna under utgifts- område 26 Statsskuldsräntor m.m. bedöms bli betydligt lägre än de medel som anvisades i bud- geten, framför allt till följd av en starkare kron- kurs än beräknat. Däremot beräknas utgifterna under utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen bli nästan 3,8 miljarder kronor högre än vad som anvisades i budgeten.

I prognosen har hänsyn tagits till riksdagens beslut med anledning av förslagen i proposi- tionen Vårändringsbudget för 2013 (prop. 2012/13:99, bet. 2012/13:FiU21, rskr. 2012/13:282) och till förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2). Totalt föreslår regeringen i propositionen högre anslagsnivåer om 5,2 miljarder kronor. Större delen av detta belopp, 5,1 miljarder kronor, avser främst transfereringsanslag där utgiftsföränd- ringar uppkommit som är föranledda av att vo- lymer eller makroekonomiska förutsättningar förändrats jämfört med den bedömning som låg till grund för anslagsberäkningen i budgetpropo- sitionen. På ändringsbudget tillförs i dessa fall medel på befintliga anslag, utan att någon ny re- form föreslås.

Vidare har hänsyn tagits till nya bedömningar av volymerna i de rättighetsstyrda transfererings- systemen och förändrade makroekonomiska förutsättningar m.m.

Tabell 8.13 Takbegränsade utgifter och statsskuldsräntor m.m. 2013

Miljarder kronor

	Statens		Differens
			prognos-
	budget1	Prognos	budget
Summa utgiftsområden	831,5	825,9	-5,6
Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.	22,2	16,2	-6,0
Utgifter exkl.
utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.2	809,3	809,7	0,4
Ålderspensionssystemet
vid sidan av
statsbudgeten	256,9	256,8	-0,2
Takbegränsade utgifter3	1 066,2	1 066,5	0,2

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför ej alltid med summan.

1 Enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2013 (prop. 2012/13:1, bet. 2012/13:FiU1, rskr. 2012/13:32).

2 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

3 I de takbegränsade utgifterna ingår ej utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Källa: Egna beräkningar.

PROP. 2013/14:1

I tabell 8.14 redovisas av riksdagen beslutade ra- mar för utgiftsområdena, beslutade och före- slagna ändringar i budgeten, summerade per utgiftsområde, samt de prognostiserade utgif- terna för respektive utgiftsområde och för ålderspensionssystemet vid sidan av statens bud- get.

För vissa utgiftsområden skiljer sig de aktuella utgiftsprognoserna väsentligt från de medel som riksdagen ursprungligen anvisade i budgeten (se diagram 8.4). Nedan redogörs för de viktigaste orsakerna till dessa avvikelser.

593

PROP. 2013/14:1

Tabell 8.14 Utgifter 2013

Miljarder kronor

				Förslag till			Differens	Differens
							prognos–	prognos–
		Urspr.	Ändrings-	ändrings-	Totalt		urspr.	totalt
Utgiftsområde		budget1	budget2	budget2	anvisat3	Prognos	budget	anvisat
1	Rikets styrelse	12,0		0,0	12,0	11,8	-0,2	-0,2
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	16,3			16,3	16,1	-0,2	-0,2
3	Skatt, tull och exekution	10,2		0,1	10,4	10,4	0,1	0,0
4	Rättsväsendet	39,4	0,0		39,4	38,4	-1,0	-1,0
5	Internationell samverkan	2,0			2,0	1,8	-0,2	-0,2
6	Försvar och samhällets krisberedskap	46,2	0,0		46,2	44,6	-1,6	-1,6
7	Internationellt bistånd	31,2	-0,7	0,5	31,0	31,4	0,2	0,4
8	Migration	9,5	1,0	-0,5	10,0	9,6	0,1	-0,4
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	62,3	0,0	0,3	62,6	59,7	-2,5	-2,8
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	94,4		3,2	97,6	95,7	1,3	-1,9
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	40,0			40,0	40,0	0,0	0,0
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	78,1		0,3	78,4	78,8	0,7	0,4
13	Integration och jämställdhet	10,5			10,5	9,1	-1,4	-1,4
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	67,2	0,8	0,4	68,4	69,4	2,2	1,0
15	Studiestöd	22,0	0,4		22,4	20,6	-1,4	-1,8
16	Utbildning och universitetsforskning	57,1	0,5		57,6	56,3	-0,8	-1,3
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	12,7		0,0	12,7	12,6	-0,1	-0,1
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande
	samt konsumentpolitik	1,2	0,0		1,2	1,1	-0,1	-0,1
19	Regional tillväxt	3,4	0,0		3,4	3,3	-0,1	-0,2
20	Allmän miljö- och naturvård	4,9			4,9	4,8	-0,1	-0,1
21	Energi	2,8	0,0		2,8	2,7	-0,1	-0,1
22	Kommunikationer	44,6	0,0		44,6	43,9	-0,7	-0,7
23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	16,6		0,0	16,6	16,1	-0,5	-0,5
24	Näringsliv	5,3	0,0		5,3	5,2	-0,1	-0,1
25	Allmänna bidrag till kommuner	88,9		0,0	88,9	88,9	0,0	0,0
26	Statsskuldsräntor m.m.	22,2			22,2	16,2	-6,0	-6,0
27	Avgiften till Europeiska unionen	33,5	3,7	0,9	38,1	37,3	3,8	-0,8
	Minskning av anslagsbehållningar	-3,0
	Summa utgiftsområden	831,5	5,7	5,2	842,4	825,9	-5,6	-16,5
	Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor	809,3	5,7	5,2	820,2	809,7	0,4	-10,5
	Ålderspensionssystemet vid sidan av
	statsbudgeten	256,9			256,9	256,8	-0,2
	Takbegränsade utgifter	1 066,2				1 066,5	0,2
	Budgeteringsmarginal	28,8				28,5	-0,2
	Utgiftstak för staten	1 095,0				1 095,0

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan.

1 Statens budget för 2013 enligt riksdagens beslut med anledning av Budgetpropositionen för 2013 (prop. 2012/13:1, bet. 2012/13:FiU1, rskr. 2012/13:32).

2 Där 0,0 anges har ändringsbudget beslutats eller förslag till ändringsbudget lämnats, men beloppet för utgiftsområdet totalt uppgår till mindre än 50 miljoner kronor.

3 Anvisat på statens budget enligt riksdagens beslut efter förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2013 (prop. 2012/13:99, bet. 2012/13 FiU21, rskr. 2012/13:282) samt förslag i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2).

Källa: Egna beräkningar.

594

PROP. 2013/14:1

Diagram 8.4 Skillnad mellan utgiftsprognos för 2013 och ursprungligt anvisade medel på statens budget för 20131 för vissa utgiftsområden

Miljarder kronor

6. Försvar och samhällets krisberedskap

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg omsorg

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikappfunktionsnedsättning

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

13. Integration och jämställdhet

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

15. Studiestöd

15. Studiestöd

16. Utbildning och universitetsforskning

26. Statsskuldsräntor m.m.	-6,0
26 Statsskuldsräntor m.m.

-1,6

-2,5

1,3

-1,4

2,2

-1,4

27. Avgiften till Europeiska unionen

3,8

-8,0 -6,0 -4,0 -2,0 0,0 2,0 4,0 6,0

1 Ursprunglig budget enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2013 (prop. 2012/13:1, bet. 2012/13:FiU1, rskr. 2011/12:32). Källa: Egna beräkningar.

Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets beredskap

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 1,6 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvi- sade medel, vilket främst förklaras av nedrevi- derade utgifter för fredsfrämjande insatser. Ut- gifterna för anslagen Anskaffning av materiel och anläggningar och Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar förväntas vi- dare bli lägre än vad som tidigare beräknades på grund av att anslagskrediten utnyttjades 2012. De negativa ingående överföringsbeloppen som därmed finns vid ingången av 2013 beräknas nu återställas till utgången av 2013.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 2,5 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvi- sade medel. Detta beror främst på att utgifterna under anslagen Tandvårdsförmåner m.m. och Bidrag för läkemedelsförmånerna förväntas bli lägre. De minskade utgifterna för tandvårds- förmånerna beror på att ett antal nya tandvårds- behandlingar som ingår i högkostnadsskyddet fr.o.m. den 1 januari 2013 har varit svåra att pro- gnosticera. Minskningen av utgifterna för läke- medelsförmånerna beror på att utfallet hittills under året har blivit lägre än beräknat.

595

PROP. 2013/14:1

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 1,3 miljarder kronor högre än ursprungligt an- visade medel. Framför allt är det utgifterna un- der anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m. som bedöms bli högre. De främsta orsakerna till detta är högre volymer i sjukpenningen till följd av ett ökat inflöde och att sjukfallen beräknas bli något längre än vad som bedömdes i budgetpro- positionen för 2013. Anslaget föreslås, till följd av de ökade volymerna, tillföras 3,2 miljarder kronor i propositionen Höständringsbudget för 2013.

Utgifterna för anslaget Aktivitets- och sjuker- sättningar m.m. bedöms bli 0,5 miljarder kronor högre än vad som anvisats. Revideringen av utgiftsprognosen förklaras huvudsakligen av att fler personer har beviljats sjukersättning.

Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli ca 1,4 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvi- sade medel. Det är framför allt utgifterna för an- slagen Kommunersättningar vid flyktingmot- tagande och Ersättning till etableringslotsar och insatser för vissa nyanlända invandrare som för- väntas bli lägre. Antalet mottagna i kommunerna och andelen programdeltagare i förberedande utbildningar väntas bli lägre än vad som beräk- nades vid framtagandet av budgeten för 2013.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 2,2 miljarder kronor högre än ursprungligt anvi- sade medel. Den främsta förklaringen till ut- vecklingen är en sämre konjunkturutveckling än vad som förutsågs vid framtagandet av budgeten. Den försämrade konjunkturutvecklingen leder till att fler blir arbetslösa, vilket både medför fler personer i arbetslöshetsersättning och högre programvolymer. Vidare har antalet anställda i företag i konkurs ökat mer än vad som tidigare beräknades. Detta bidrar till högre utgifter för lönegarantiersättning, varför 0,4 miljarder kro- nor föreslås tillföras anslaget Bidrag till löne- garantiersättning i propositionen Höständrings- budget för 2013, utöver de ca 0,7 miljarder kro- nor som riksdagen redan har beslutat öka ansla- get med (prop. 2012/13:99, bet. 2012/13 FiU21, rskr. 2012/13:282).

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 1,4 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvi- sade medel. Detta förklaras till största delen av att utgifterna under anslaget Studiemedel m.m. för det s.k. högre studiebidraget förväntas bli 1,0 miljarder kronor lägre än anvisade medel. Detta är en följd av att prognosen för antalet studerande med det högre bidraget kraftigt understiger den budgeterade volymen.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 6,0 miljarder kronor lägre än ursprungligt anvi- sade medel i statens budget. De lägre utgifterna beror framför allt på att kronkursen förväntas förstärkas mer än vad som bedömdes i budget- propositionen för 2013, vilket leder till att ut- gifterna för räntor på skulden i utländsk valuta minskar. Vidare beräknas marknadsräntorna bli lägre än enligt den bedömning som gjordes i budgetpropositionen.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen

Utgifterna under utgiftsområdet bedöms bli 3,8 miljarder kronor högre än ursprungligt anvi- sade medel i statens budget. Förändringen beror främst på att det har beslutats och förväntas be- slutas relativt stora ändringsbudgetar på EU:s budget för 2013. Vidare beslutades två ändrings- budgetar sent 2012, vilka belastar anslaget 2013. Utfallet för 2012 översteg dessutom anvisade medel, varför ett underskott fördes över till 2013. Anslaget föreslås mot denna bakgrund tillföras ytterligare 0,9 miljarder kronor i propo- sitionen Höständringsbudget för 2013, utöver de 3,7 miljarder kronor riksdagen redan har beslutat öka anslaget med (prop. 2012/13:99, bet. 2012/13 FiU21, rskr. 2012/13:282).

Förändring av anslagsbehållningar

I budgeten för 2013 var den beräknade föränd- ringen av anslagsbehållningar inte fördelad per utgiftsområde, utan redovisades under posten Minskning av anslagsbehållningar. De totala ut- gifterna redovisades i statens budget som sum- man av utgiftsramarna och beräkningsposten Minskning av anslagsbehållningar. Denna beräk- ningspost uppgick i budgeten till -3,0 miljarder kronor, dvs. anslagsbehållningarna bedömdes öka med 3,0 miljarder kronor.

I den aktuella prognosen för innevarande budgetår ingår emellertid förändringen av an- slagsbehållningarna under respektive utgifts-

596

område. Förändringen av anslagsbehållningarna under 2013 kan därför beräknas som skillnaden mellan prognostiserat utfall och anvisade medel, med hänsyn tagen till förslag till ändringsbudget, indragningar av anslagsmedel och medgivna överskridanden (se tabell 8.15).

Tabell 8.15 Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2013

Miljarder kronor

Ramanslag (Från samtliga belopp har utgiftsområde 26

Statsskuldsräntor m.m. exkluderats)

	Ingående ramöverföringsbelopp1	20,5
+	Anvisat på ursprunglig budget2	809,3
+	Anvisat på vårändringsbudget för 20133	5,7
+	Förslag till höständringsbudget för 20124	5,2
+	Medgivna överskridanden	0,0
-	Indragningar	15,0
-	Prognos	809,7
=	Beräknat utgående överföringsbelopp	16,0
	Beräknad förändring av anslagsbehållningar	-4,5

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför ej alltid med summan.

1 Enligt Årsredovisning för staten 2012 (skr. 2012/13:101).

2 Enligt bet. 2012/13:FiU10.

3 Enligt riksdagens beslut efter förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2013 (prop. 2012/13:99, bet. 2012/13:FiU21, rskr. 2012/13:282).

4 Enligt förslag i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2) Källa: Egna beräkningar.

PROP. 2013/14:1

Utfallet för statens budget 2012 visar att anslags- behållningarna det året uppgick till 20,5 miljarder kronor. Under 2013 kommer anslagssparandet att öka jämfört med 2012 i den mån utgifterna är lägre än anvisade medel på budgeten för 2013, eller minska i den mån utgifterna överstiger anvi- sade medel eller till följd av beslut om indrag- ningar.

I enlighet med de beslut om ändringsbudget som riksdagen har fattat för 2013 har de anvisade medlen ökat med sammanlagt 5,7 miljarder kro- nor. I propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2) föreslås ytterligare an- slagsökningar med sammanlagt 5,2 miljarder kronor (exklusive statsskuldsräntor). De hittills beräknade indragningarna av anslagsmedel upp- går till 15,0 miljarder kronor, varav merparten berör de rättighetsstyrda transfereringsanslagen.

Anslagsbehållningarna beräknas vid utgången av 2012 uppgå till 16,0 miljarder kronor (exklu- sive statsskuldsräntor). Därmed beräknas anslagsbehållningarna minska med 4,5 miljarder kronor mellan årsskiftet 2012/13 och årsskiftet 2013/14.

597

9

Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

PROP. 2013/14:1

9 Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

Sammanfattning

– Den offentliga sektorn redovisade 2012 ett

finansiellt sparande	som	uppgick	till
-22 miljarder kronor.	Den	utdragna	låg-

konjunkturen samt reformer i budget- propositionen för 2013 och denna proposition medför att den offentliga sektorns finanser försvagas de närmaste åren. Underskottet beräknas 2013 uppgå till över 40 miljarder kronor, eller ca 1,2 procent av BNP, och sedan försämras ytterligare 2014. När tillväxten åter tar fart stärks det finansiella sparandet och för 2017 beräknas ett överskott på 47 miljarder kronor eller 1,1 procent av BNP.

– Den offentliga sektorns finansiella ställning är fortsatt stark. De finansiella tillgångarna överstiger skulderna med ca 20 procent av BNP. Den konsoliderade bruttoskulden uppgick 2012 till 38,1 procent av BNP, vilket med god marginal understiger EU:s referensvärde på högst 60 procent av BNP.

– Den konsoliderade statsskulden beräknas uppgå till 1 266 miljarder kronor 2013, vilket är en ökning med 147 miljarder kronor jämfört med 2012. Ökningen förklaras huvudsakligen av Riksbankens upplåning av ca 104 miljarder kronor genom Riksgäldskontoret för att förstärka valutareserven. Statsskulden blir lägre 2017, både nominellt och som andel av BNP, jämfört med 2013.

– Kommunsektorns finanser bedöms vara förhållandevis stabila under prognos- perioden, trots ett fortsatt svagt konjunkturläge den närmaste tiden. Resultatet beräknas uppgå till mellan 7 och 12 miljarder kronor per år 2013–2017.

I detta avsnitt redovisas den offentliga sektorns finanser enligt redovisningsprinciperna i nationalräkenskaperna (NR).153 Vidare redovisas utvecklingen för statens budgetsaldo och stats- skulden enligt de principer som följer av budget- lagen (2011:203) och riksdagens beslut om budget.

Avsnittet innehåller också en jämförelse av olika bedömares prognoser av den offentliga sektorns finansiella sparande i Sverige.

Slutligen redovisas Europeiska kommission- ens uppgifter om finansiellt sparande och bruttoskuld i EU-länderna, Japan och USA.

153 Skatter och statsbidrag redovisas enligt den ordning som gällde innan den genomgripande revideringen av NR i maj 2010. Därmed överens- stämmer redovisningen bättre med redovisningen i statens budget och den kommunala redovisningen. Det innebär dock att skatter och stats- bidrag för delsektorerna (staten, ålderspensionssystemet och den kommunala sektorn) avviker från den nuvarande redovisningen i NR. Det finansiella sparandet för den offentliga sektorn och dess delsektorer påverkas emellertid inte av denna avvikelse. Redovisningen av inkomster och utgifter för den konsoliderade offentliga sektorn påverkas inte heller.

601

PROP. 2013/14:1

9.1 Effekterna på de offentliga finanserna av regeringens politik

Statens budget är det viktigaste medlet för regeringen att genomföra sin ekonomiska politik och för riksdagen att utöva sin finansmakt. Budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen är regeringens förslag till riksdagen om hur budgetpolitiken ska utformas. Regeringen kan förändra politikens inriktning genom att föreslå att medel allokeras till nya utgiftsändamål eller att den tidigare aviserade fördelningen till befintliga ändamål ändras. Förändringar i skattesystemet är också ett sätt att ändra politikens inriktning.

Detta avsnitt innehåller en översiktlig redovisning av effekterna på de offentliga finanserna av de åtgärder som regeringen förslår eller aviserar för riksdagen. Inledningsvis redovisas effekterna av de förslag och aviseringar som tillkommit sedan 2013 års ekonomiska vårproposition, dvs. förslagen och aviseringarna i denna proposition och i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2). En detaljerad beskrivning av inkomst- och utgiftsreformerna finns i avsnitt 6 och avsnitt 8.2. Vidare följer en redovisning av budget- effekterna i förhållande till föregående år som även inkluderar effekterna av åtgärder som tidigare beslutats eller aviserats, dvs. samtliga förslag till och aviseringar av reformer och finansiering som regeringen lämnat till riksdagen och som riksdagen antingen beslutat eller godkänt beräkningarna för.154 I redovisningen förutsätts att anslagsförändringar motsvaras av lika stora utgiftsförändringar.

Åtgärder sedan budgetpropositionen för 2013

I tabell 9.1 redovisas effekterna på den offentliga sektorns finansiella sparande av förslag och aviseringar i denna proposition och i propo- sitionen Höständringsbudget för 2013 samt hur de fördelar sig på utgifter och inkomster enligt

154 Regeringen föreslår och riksdagen beslutar om allokering av medel för det kommande budgetåret. Regeringen kan även avisera åtgärder vars ikraftträdande ligger längre fram i tiden än det närmast följande budgetåret och som normalt ingår i anslagsberäkningarna. Riksdagen godkänner dessa beräkningar.

NR. Av tabellen framgår således på en övergripande nivå hur utformningen av politiken har förändrats sedan 2013 års ekonomiska vårproposition.

Även tabell 1.2 i avsnitt 1 redovisar hur förslagen och aviseringarna i denna budget- proposition påverkar det finansiella sparandet. Underlaget till tabell 1.2 är det samma som till tabell 9.1, men tabell 1.2 är uppställd så att politikens inriktning ska framgå på ett tydligt sätt.

De föreslagna åtgärderna på budgetens utgifts- och inkomstsida medför att den offentliga sektorns finanser försvagas med 0,2 miljard kronor 2013, 24,2 miljarder kronor 2014, 25,8 miljarder kronor 2015, 26,0 miljarder kronor 2016 och 25,2 miljarder kronor 2017, jämfört med beräkningarna i vårpropositionen.

Tabell 9.1 Nu föreslagna och aviserade utgifts- och inkomstförändringar 2013–2017, effekt på offentliga sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor. Förändring i förhållande till 2013 års ekonomiska vårproposition.

	2013	2014	2015	2016	2017
Utgiftsförändringar
Förändring av takbegränsade
utgifter1	0,2	3,1	4,2	4,7	4,3
Justering för olika redovis-
ningsprinciper i statens budget
och nationalräkenskaperna	0,0	0,1	0,1	0,1	0,1
Summa utgiftsförändringar	0,2	3,1	4,3	4,8	4,4
Inkomstförändringar
Skatter, netto2	0,0	-18,1	-18,6	-18,6	-18,2
Övriga inkomstreformer3	0,0	-2,9	-2,9	-2,5	-2,5
Summa inkomst-
förändringar, netto	0,0	-21,0	-21,5	-21,1	-20,8
Förändring finansiellt
sparande offentlig sektor	-0,2	-24,2	-25,8	-26,0	-25,2

1 Se tabell 8.10. Föreslagna anslagsförändringar 2013 beskrivs närmare i propo- sitionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2). Medel som föreslås till- föras anslag utan att någon ny reform föreslås ingår inte (främst transfererings- anslag). Inklusive medel till dessa anslag uppgår förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2013 till 5,2 miljarder kronor (se vidare avsnitt 8.3).

2 Effekterna på de offentliga finanserna av föreslagna och aviserade förändringar av skatteregler beskrivs närmare i avsnitt 6.41. Bruttoeffekten av skatteföränd- ringarna för 2014–2017 uppgår till 18,8, 19,3, 19,3 och 18,9 miljarder kronor.

3 Övriga inkomstreformer beskrivs i avsnitt 7.2.2.

Källa: Egna beräkningar.

Vidare framgår av tabell 9.1 att större delen av de föreslagna och aviserade reformerna avser skatte- förändringar på budgetens inkomstsida. Bland förslagen finns förstärkt jobbskatteavdrag, sänkt statlig inkomstskatt och sänkt skatt för pensionärer. Sammantaget beräknas de före- slagna skatteförändringarna medföra lägre

602

inkomster med 18,1 miljarder kronor 2014, 18,6 miljarder kronor 2015, 18,6 miljarder kronor 2016 och med 18,2 miljarder kronor 2017. En mer detaljerad genomgång av skatte- förslagen finns i avsnitt 6. Budgeteffekterna av de enskilda förslagen redovisas i tabell 6.15.

Övriga inkomstreformer väntas försvaga den offentliga sektorns inkomster med mellan 2,9 miljarder kronor och 2,5 miljarder kronor 2014–2017. Se avsnitt 7.2.2 för en detaljerad redovisning av dessa förslag.

De föreslagna reformerna som påverkar de takbegränsade utgifterna beräknas medföra högre utgifter om 0,2 miljarder kronor 2013. År 2014 beräknas utgifterna bli 3,1 miljarder högre medan budgeteffekten för 2015–2017 bedöms uppgå till mellan 4,3 och 4,8 miljarder kronor per år. Medlen avser bl.a. satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadsområdena. En mer detaljerad genomgång av de förslag och aviseringar som påverkar budgetens utgiftssida finns i avsnitt 8.2. Tabell 8.10 visar beräknade budgeteffekter av förslagen och aviseringarna per utgiftsområde och större anslagsförändringar under varje utgiftsområde.

När det gäller förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2013 beaktas i tabell 9.1 endast den del av förslagen som avser nya reformer, 0,2 miljarder kronor. Totalt föreslår regeringen i propositionen högre anslagsnivåer om 5,2 miljarder kronor. Större delen av detta belopp, 5,0 miljarder kronor, avser främst transfereringsanslag där utgiftsförändringar upp- kommit som är föranledda av att volymer eller makroekonomiska förutsättningar förändrats jämfört med den bedömning som låg till grund för anslagsberäkningen i budgetpropositionen. På ändringsbudget tillförs i dessa fall medel på befintliga anslag, utan att någon ny reform föreslås.

Effekter av åtgärder i förhållande till föregående år

Förändringen av det finansiella sparandet mellan två år är ett grovt mått på den offentliga sektorns påverkan på efterfrågan i ekonomin. En del av den förändringen beror på den diskretionära finanspolitiken, dvs. effekten av regeringens reformer. Vid bedömningen av finanspolitikens inriktning är det viktigt att ta hänsyn till den samlade effekten av regeringens åtgärder, dvs. i vilken utsträckning både tidigare beslutade och

PROP. 2013/14:1

nu föreslagna åtgärder sammantaget påverkar förändringen av det finansiella sparandet över tiden. Regeringens bedömning redovisas i avsnitt 5.1 och förändringen av det finansiella sparandet, inklusive den diskretionära finanspolitiken, sammanfattas i tabell 5.1.

Tabell 9.2 Utgifts- och inkomstförändringar 2012–2017 i förhållande till föregående år av tidigare beslutade och avi- serade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder och finan- sieringar, effekt på offentliga sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor. Budgeteffekt i förhållande till föregående år.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Utgiftsförändringar1
Förändring av takbegränsade
utgifter2	3,5	12,9	0,9	-6,3	2,4	-0,2
Justering för olika redo-
visningsprinciper i statens
budget och nationalräken-
skaperna	-4,5	-3,4	-0,1	0,0	1,3	3,5
varav lånefinansierade
infrastrukturinvesteringar3	-2,1	-1,4	-2,1	-0,5	1,3	3,5
varav kapitaltillskott till
statliga bolag4	-1,0	-1,5	2,5	0,0	0,0	0,0
Summa utgiftsförändringar	-1,0	9,5	0,9	-6,3	3,7	3,3
Inkomstförändringar1
Skatter, brutto5	-4,0 -11,4 -18,2			1,0	0,0	0,1
Indirekta effekter av skatter	0,1	1,1	0,0	0,2	0,6	0,7
Övriga inkomstreformer6	0,0	0,0	-2,9	0,0	0,4	0,0
Summa inkomst-
förändringar, netto	-3,9	-10,3	-21,1	1,2	1,0	0,8
Utgifts- och inkomst-
förändringar, effekt på
offentliga sektorns
finansiella sparande1,7	-2,9	-19,8	-22,0	7,4	-2,7	-2,5
procent av BNP	-0,1	-0,5	-0,6	0,2	-0,1	-0,1

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar inte alltid.

1 För utgiftsreformer innebär minustecken anslagsminskningar eller att tempo- rära program upphör eller minskar i omfattning. För inkomstreformer innebär minustecken att skatteinkomsterna minskar. För den sammanlagda budget- effekten av utgifts- och inkomstreformer innebär minustecken att de offentliga finanserna försvagas jämfört med året innan.

2 I tabell 8.5 redovisas förändringarna per utgiftsområde. Anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket och anslagsförändringar till följd av den makroekonomiska utvecklingen och volymförändringar i trans- fereringssystemen m.m. ingår inte. Förslag i ändringsbudget redovisas exklusive medel som föreslås tillföras anslag utan att någon ny reform föreslås (främst transfereringsanslag).

3 Posten visar förändringen av nettoupplåningen för väg- och järnvägsobjekt. Nettoupplåning utgör skillnaden mellan nyupplåning och amortering.

4 Kapitaltillskott påverkar inte det finansiella sparandet. Posten avser kapital- tillskott på 1,0 miljarder kronor till Ersättningsmark AB 2012 och Sveriges med- verkan i kapitalhöjning i Europeiska investeringsbanken om 2,5 miljarder kronor 2013.

5 Se tabell 7.15. Förändrad kommunal utdebitering ingår i tabell 7.15 men ska inte ingå i tabell 9.2 eftersom den tabellen visar budgeteffekter av tidigare riksdagsbeslut och förslag från regeringen.

6 Se avsnitt 7.2.2 för en genomgång av övriga inkomstreformer i denna proposition.

7 Exklusive indirekta effekter av utgiftsreformer på inkomstsidan.

Källa: Egna beräkningar.

Underlaget till den diskretionära finanspolitiken i tabell 5.1 redovisas i tabell 9.2. Tabellen visar de

603

PROP. 2013/14:1

samlade budgeteffekterna av tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade reformer, inklusive finansieringen av dessa, i förhållande till föregående år. På detta sätt redovisas regeringens prioriteringar på en övergripande nivå. Sammantaget bedöms den offentliga sektorns finansiella sparande försvagas 2012–2014 med sammanlagt ca 45 miljarder kronor, varav ca 22 miljarder kronor avser försvagningen 2014. Åren därefter sker samman- taget en svag förstärkning av sparandet.

Utgifterna i statens budget 2012 ökade med 3,5 miljarder kronor till följd av beslut om reformer. Effekten neutraliserades dock vid justeringen till NR:s redovisningsprinciper. Det förklaras i första hand av två poster. Låne- finansierade infrastrukturinvesteringar ingår inte i de takbegränsade utgifterna och ska inkluderas för överenstämmelse med NR. Eftersom de minskar i omfattning mellan 2011 och 2012 bidrar de lånefinansierade infrastruktur- investeringarna till att utgifterna minskar mellan åren. Vidare redovisas kapitaltillskott i de takbegränsade utgifterna men inte i NR. Dessa ska därmed exkluderas för att erhålla budget- effekten för det finansiella sparandet enligt NR. Sammantaget medför utgiftsförändringarna 2012, enligt redovisningen i NR, att den offentliga sektorns utgifter minskar med 1 miljard kronor jämfört med 2011.

Det är i första hand åtgärderna som föreslogs i budgetpropositionen för 2013 som medför att de takbegränsade utgifterna beräknas öka med 12,9 miljarder kronor 2013. Bland åtgärderna finns satsningar på infrastruktur, forskning och arbetsmarknadsåtgärder. I likhet med 2012 bedöms budgeteffekten på utgifterna enligt NR vara mindre, främst till följd av minskad omfattning av lånefinansierade infrastruktur- investeringar och kapitaltillskott.

De åtgärder regeringen föreslår på budgetens utgiftssida i denna proposition bedöms bidra till en svag ökning av utgifterna 2014. År 2015, däremot, bedöms budgetens utgifter minska med 6,3 miljarder kronor till följd av regeringens politik, bl.a. för att satsningar på arbets- marknadsområdet fasas ut. Detta är en starkt bidragande orsak till att det finansiella sparandet förstärks detta år. År 2016 och 2017 beräknas de offentliga finanserna däremot försvagas till följd av budgeteffekter på utgiftssidan, bl.a. på grund av att de lånefinansierade infrastruktur- investeringarna beräknas öka i omfattning.

Avsnitt 8.1.3 innehåller en mer detaljerad genomgång av utvecklingen av de takbegränsade utgifterna. I tabell 8.5 redovisas förändringarna av de takbegränsade utgifterna per utgifts- område.

När det gäller budgetens inkomster är det i första hand sänkningen av mervärdesskatten på restaurang- och cateringtjänster som förklarar att inkomsterna minskar med 3,9 miljarder kronor 2012 till följd av regeringens politik. Förslaget om sänkt bolagsskatt i budget- propositionen för 2013 är den främsta orsaken till att inkomsterna minskar 2013. De åtgärder på skatteområdet som regeringen föreslår i denna proposition, och som träder i kraft 2014, såsom det förstärkta jobbskatteavdraget, är den huvud- sakliga orsaken till att inkomsterna försvagas med 21,1 miljarder kronor och det finansiella sparandet med ungefär lika mycket. År 2015– 2017 sker en svag ökning av budgetens inkomster till följs av förslag och aviseringar.

I tabell 7.14 särredovisas hur de enskilda regel- ändringarna på skatteområdet påverkar de offentliga finanserna jämfört med föregående år.

Redovisningen i tabell 9.2 avser både utgifts- och inkomstsidan på statens budget. När det gäller reformer på budgetens inkomstsida beskriver bruttoeffekten den statiskt beräknade förändringen i intäkterna från den skatt som regeländringen avser. Bruttoeffekten beaktar således inte eventuella indirekta effekter som t.ex. regeländringens påverkan på andra skatte- baser och på konsumentprisindex. Om t.ex. konsumentprisindex påverkas av en regeländring så uppkommer en indirekt effekt eftersom utgiftsnivån i olika offentliga transfererings- system påverkas av förändringar i detta index. Indirekta effekter av utgiftsreformer på budgetens inkomstsida ingår inte.

Vidare ingår inte anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket för staten och anslagsförändringar till följd av den makroekonomiska utvecklingen och volym- förändringar i transfereringssystemen. Vidare ingår inte medel som i propositionen Höständringsbudget för 2013, eller i tidigare ändringsbudgetar, föreslagits tillföras anslag utan att någon ny reform föreslås (det gäller i första hand transfereringsanslag som är känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar). Se tabell 8.14 för en redo- visning per utgiftsområde av förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2013.

604

9.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Den svenska ekonomin drabbades av den finan- siella och ekonomiska kris som började hösten 2008 utan att det uppstod stora underskott i den offentliga sektorns finansiella sparande. Det goda utgångsläget, med ett överskott på 2,2 procent av BNP 2008, gjorde det möjligt att både låta de automatiska stabilisatorerna verka fullt ut och motverka den kraftiga konjunktur- nedgången med finanspolitiska stimulanser, utan att äventyra de offentliga finanserna.

Diagram 9.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000–2017

Procent av BNP. Utfall för 2000–2012, prognos för 2013–2017.

4
3
2
1
0
-1
-2
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den offentliga sektorn uppvisade 2009 ett underskott i det finansiella sparandet på 1 procent av BNP. Det är ett mindre underskott än vad den relativt begränsade konjunktur- nedgången i början av 2000-talet gav upphov till (se diagram 9.1). Att underskottet inte blev större beror främst på den ekonomiska ned- gångens karaktär och de reformer av arbets- marknaden och socialförsäkringssystemet som regeringen genomfört sedan 2006. Den stora konjunkturnedgången 2008 och 2009 berodde i huvudsak på sjunkande export, vilket normalt sett innebär mindre offentligfinansiella effekter än konjunkturnedgångar som följer av minskad inhemsk efterfrågan. Vidare innebar de arbetsmarknads- och socialförsäkringsreformer som regeringen genomfört, fler arbetade timmar i ekonomin och lägre utgifter. Detta medförde en betydligt lägre utgiftsnivå som sammanföll med konjunkturnedgången och bidrog till att hålla uppe nivån på det finansiella sparandet. Sammantaget innebar detta att det finansiella

PROP. 2013/14:1

sparandet sjönk mindre än vad som kan för- väntas vid en så omfattande konjunkturnedgång.

Återhämtningen i ekonomin bidrog till för- stärkningen av den offentliga sektorns finanser 2010 och 2011, med ett finansiellt sparande som i stort sett var i balans båda åren.

Det svaga konjunkturläget 2012 medförde att det finansiella sparandet återigen vändes till ett underskott, som uppgick till 0,6 procent av BNP. Återbetalningen av försäkringspremier från AFA försäkring till kommuner och landsting på ca 11 miljarder kronor mildrade dock försämringen av det finansiella sparandet.

För 2013 medför den fortsatt svaga konjunkturen och reformerna som present- erades i budgetpropositionen för 2013 att under- skottet beräknas öka till 1,2 procent av BNP.

Även 2013 medför en återbetalning av försäkringspremier från AFA försäkring till kommunsektorn på ca 11 miljarder kronor att försämringen av det finansiella sparandet mildras.

De reformer som föreslås och aviseras i denna proposition försvagar den offentliga sektorns finansiella sparande. Den starkare makro- ekonomiska utvecklingen 2014 jämfört med 2013 medför dock att försvagningen av det finansiella sparandet dämpas, det finansiella sparandet beräknas 2014 uppgå till -1,5 procent av BNP.

Tabell 9.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser 2012–2017

Miljarder kronor, om annat ej anges. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomster	1 767	1 816	1 842	1 929	2 026	2 125
procent av BNP	49,6	50,1	49,1	49,0	48,8	48,9
Skatter och
avgifter	1 567	1 611	1 654	1 734	1 823	1 913
procent av BNP	44,0	44,4	44,1	44,1	44,0	44,0
Kapitalinkomster	71	74	68	71	75	78
Övriga inkomster	129	131	120	124	128	133
Utgifter	1 789	1 858	1 900	1 946	2 008	2 078
procent av BNP	50,2	51,3	50,7	49,5	48,4	47,8
Utgifter exkl.
räntor	1 757	1 820	1 861	1 907	1 969	2 039
Räntor	33	38	39	38	39	39
Finansiellt
sparande	-22	-43	-58	-17	18	47
procent av BNP	-0,6	-1,2	-1,5	-0,4	0,4	1,1

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

605

PROP. 2013/14:1

I takt med att konjunkturen förbättras, och under förutsättning att inga ofinansierade reformer tillkommer, stärks det finansiella sparandet och uppgår 2015 till -0,4 procent av BNP och i slutet av prognosperioden till 1,1 procent av BNP. Förstärkningen av det finansiella sparandet sker genom att utgifterna minskar i relation till BNP (se tabell 9.3).

Inkomsterna ökar i takt med BNP 2013–2017

Skatteintäkterna ökar 2013 som andel av BNP, trots de skattesänkningar som har genomförts 2013. Detta beror på att de viktigaste skatte- baserna utvecklas starkare än BNP. Till följd av de skattereformer som föreslås i denna proposition beräknas skattekvoten (skatte- intäkterna som andel av BNP) minska 2014. Skattekvoten beräknas därefter vara relativt oförändrad kring 44 procent 2015–2017 (se tabell 9.4). Skattekvoten i Sverige var närmare 5 procentenheter högre än EU-genomsnittet 2012, men i Belgien, Danmark och Frankrike var skattekvoten högre.155

Tabell 9.4 Skatter och avgifter 2012–2017

Procent av BNP. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Hushållens direkta
skatter	15,5	15,8	15,5	15,5	15,6	15,6
Företagens direkta	2,9	2,7	2,8	2,9	3,0	3,0
skatter
Arbetsgivare o.
egenföretagare	12,1	12,3	12,3	12,2	12,1	12,1
avgifter
Mervärdesskatt	9,3	9,3	9,4	9,4	9,4	9,4
Fastighetsskatt och	0,8	0,8	0,8	0,8	0,8	0,8
avgift
Övriga indirekta	3,6	3,6	3,5	3,5	3,4	3,3
skatter
Summa	44,2	44,6	44,3	44,3	44,2	44,2
Till offentlig sektor	44,0	44,4	44,1	44,1	44,0	44,0
Medel som tillfaller	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2
EU

Anm.: I tabellen redovisas skatteintäkterna 2012 enligt nationalräkenskaperna, denna siffra skiljer sig från regeringens beräkning (se avsnitt 7).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utgifterna som andel av BNP ökar i början av prognosperioden

Utgiftskvoten, dvs. den offentliga sektorns totala utgifter i förhållande till BNP, uppgick till 50,2 procent 2012. Jämfört med 2011 ökade

155 European Economic Forecast Spring 2013 (Europeiska kommissionen 2013).

utgiftskvoten med närmare 1 procentenhet. Den fortsatt svaga konjunkturen och de reformer som föreslogs i budgetpropositionen för 2013 medför att utgiftskvoten även för 2013 beräknas öka med ca 1 procentenhet.

Ökningen av utgiftskvoten 2013 beror främst på en starkare utveckling av den offentliga konsumtionen och att transfereringarna till hushållen beräknas utvecklas i starkare takt än BNP till följd av att inkomstpensionerna höjdes relativt kraftigt för 2013.

Diagram 9.2 Inkomster och utgifter 2000–2017

Procent av BNP. Utfall för 2000–2012, prognos för 2013–2017.

58
56				Inkomster
				Utgifter
54
52
50
48
46
44
42
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Vid en normal ekonomisk tillväxt, utan till- kommande diskretionära finanspolitiska åt- gärder, ökar skatteintäkterna ungefär i takt med BNP, samtidigt som utgifterna minskar som andel av BNP. Att utgiftskvoten minskar beror bl.a. på att en del av utgifterna inte justeras för inflation, exempelvis utgifterna för barnbidrag och de generella statsbidragen till kommun- sektorn, och på att tillfälliga program avslutas.

Den successivt starkare tillväxten 2014–2017 beräknas, i kombination med att arbetslösheten minskar från 2014, medföra att utgifterna i relation till BNP minskar relativt kraftigt (se diagram 9.2). Utgiftskvoten minskar med i genomsnitt 0,9 procentenheter per år 2014– 2017.

År 2014–2017 leder en återhållsam utveckling av den offentliga konsumtionen till att utgifterna minskar som andel av BNP. Även transfer- eringarna minskar som andel av BNP. Såväl ålderspensionerna som de hälsorelaterade trans- fereringarna, som minskat under en följd av år, väntas fortsätta minska något som andel av BNP under prognosperioden.

Den minskade statsskulden medför i kombi- nation med en successivt högre räntenivå att

606

ränteutgifterna i stort sett beräknas vara oförändrade som andel av BNP (se tabell 9.5).

Tabell 9.5 Den offentliga sektorns utgifter 2012–2017

Procent av BNP. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Konsumtion	26,9	27,3	27,3	26,8	26,3	26,0
Investeringar	3,5	3,5	3,4	3,3	3,3	3,3
Transfereringar till
hushåll	15,7	16,0	15,6	15,2	15,0	14,7
Ålderspensioner	8,5	8,8	8,5	8,4	8,4	8,4
Hälsorelaterat	2,9	2,9	2,8	2,7	2,6	2,6
Arbetsmarknad	0,9	0,9	0,9	0,8	0,7	0,6
Familjer och barn	1,8	1,8	1,8	1,7	1,7	1,7
Övrigt	1,6	1,6	1,7	1,6	1,5	1,5
Övriga
transfereringar och
subventioner1	3,3	3,4	3,3	3,2	3,0	2,9
Ränteutgifter	0,9	1,0	1,0	1,0	0,9	0,9
Summa utgifter	50,2	51,3	50,7	49,5	48,4	47,8
Exklusive räntor	49,3	50,2	49,6	48,5	47,5	46,9

1 Inklusive ofördelade utgifter.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2013/14:1

ning av utgifterna i relation till BNP 2015–2017 leder till att det finansiella sparandet är i balans 2015 och sedan förstärks fram till 2017. Det finansiella sparandet 2017 beräknas uppgå till 1,4 procent av BNP (se tabell 9.6).

Tabell 9.6 Statens inkomster och utgifter 2012–2017

Miljarder kronor, om annat ej anges. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomster	894	912	923	971	1 020	1 068
procent av BNP	25,1	25,1	24,6	24,7	24,6	24,6
Skatter och
avgifter	787	800	821	865	911	955
Kapitalinkomster	36	39	32	34	35	35
Övriga inkomster	71	72	70	73	75	78
Utgifter	916	950	971	975	987	1 005
procent av BNP	25,7	26,2	25,9	24,8	23,8	23,1
Utgifter exkl.
räntor	890	918	939	945	955	974
procent av BNP	24,8	24,4	23,5	22,5	21,8	21,0
Ränteutgifter	26	32	32	31	31	32
Finansiellt
sparande	-21	-38	-47	-4	34	63
procent av BNP	-0,6	-1,1	-1,3	-0,1	0,8	1,4

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

9.2.1 Staten

Statens finansiella sparande och budgetsaldo beräknas bli försämrade mellan 2012 och 2014, för att därefter successivt förstärkas (se tabell 9.6). Statsskulden ökar 2012–2014, men minskar under den resterande delen av prognosperioden.

Statens finansiella sparande

Statens inkomster utgörs i huvudsak av skatter och avgifter på arbete samt skatt på kapital och konsumtion. Vidare redovisas kalkylmässiga poster som inkomster enligt NR, t.ex. kapital- förslitning.

Det låga ränteläget, och den relativt låga stats- skulden, bidrog till att statens inkomster av räntor och utdelningar (kapitalinkomster) 2012 översteg ränteutgifterna.

Statens finansiella sparande uppvisade ett underskott på 21 miljarder kronor 2012, vilket är en minskning med 16 miljarder kronor jämfört med 2011.

För 2013 beräknas ett underskott i det finansiella sparandet i staten på 38 miljarder kronor eller 1,1 procent av BNP. Underskottet beräknas öka till 47 miljarder kronor 2014 eller 1,3 procent av BNP. En relativt kraftig minsk-

Från statens finansiella sparande till budgetsaldo

Statens finansiella sparande visar förändringen av den finansiella förmögenheten, exklusive effekten av värdeförändringar. Budgetsaldot visar statens lånebehov med omvänt tecken och därmed påverkan på statsskulden.

Det finansiella sparandet påverkas inte av för- säljningar och köp av finansiella tillgångar, t.ex. aktier, eller ökad utlåning, eftersom sådana transaktioner inte förändrar den finansiella för- mögenheten. Däremot påverkas budgetsaldot och statsskulden av dessa transaktioner.

Förutom denna principiella skillnad avviker redovisningen i statens budget i flera avseenden från redovisningen i NR. Budgetsaldot redovisas kassamässigt, medan NR tillämpar en period- iserad redovisning.156 Denna skillnad påverkar framför allt redovisningen av skatteintäkter och ränteutgifter.

156 Den kassamässiga redovisningen innebär att transaktionerna (skatter och räntor) redovisas när betalningen sker. I NR periodiseras transak- tionerna till den tidpunkt de avser. Det innebär t.ex. att skatter redovisas på inkomståret i NR, oavsett när betalningen sker.

607

PROP. 2013/14:1

År 2012 överensstämde det finansiella sparandet och budgetsaldot förhållandevis väl. För 2013 beräknas dock det finansiella sparandet vara betydligt starkare än budgetsaldot. Det beror till stor del på att Riksgäldskontorets upplåning på ca 104 miljarder kronor, för att finansiera ut- låningen till Riksbanken för att förstärka valuta- reserven, endast belastar budgetsaldot. Upp- låningen påverkar inte det finansiella sparandet eftersom staten får motsvarande fordran på Riksbanken.

Tabell 9.7 Statens finansiella sparande och budgetsaldo 2012–2017

Miljarder kronor. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Finansiellt sparande	-21	-38	-47	-4	34	63
Till budgetsaldo
Räntor, periodisering,
kursvinster/förluster	-3	8	2	-4	0	1
Periodisering av
skatter	6	-32	-10	-5	9	7
Köp och försäljning av
aktier, extra
utdelningar m.m.	3	24	16	15	15	15
Övriga finansiella
transaktioner m.m.	-10	-113	-5	-3	-4	-4
Budgetsaldo	-25	-152	-45	-1	53	82

Källor: Ekonomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De kassamässigt inbetalda skatterna beräknas bli 32 miljarder kronor lägre 2013 än de prognos- tiserade debiterade skatteintäkterna. Skillnaden förklaras både av uppbördsförskjutningar, huvudsakligen avseende juridiska personer, och betalningsförskjutningar, främst gentemot kommuner och landsting, dvs. de intäkter som hör till kommunsektorn är inte fullt så stora som de utbetalningar staten gjort till kommunsektorn under kalenderåret.

Den förstärkning av budgetsaldot 2013 som följer av försäljningen av statens innehav av aktier i Nordea, extra utdelningar m.m. påverkar inte det finansiella sparandet.

År 2014–2017 förstärks budgetsaldot, men inte det finansiella sparandet, av beräknings- tekniskt antagna försäljningar av statens aktie- innehav om ca 15 miljarder kronor per år (se tabell 9.7).

Statens budgetsaldo

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2014 ta upp lån enligt 5 kap. budget- lagen.

Beräkningen av Riksgäldskontorets netto- utlåning för 2014 enligt tabell 9.8 godkänns.

Beräkningen av den kassamässiga korriger- ingen för 2014 enligt tabell 9.8 godkänns.

Skälen för regeringens förslag: Enligt budgetlagen ska budgeten omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. Ett budgetöver- skott innebär ett minskat lånebehov för staten och att statsskulden därigenom normalt minskar. Det motsatta förhållandet gäller vid ett budget- underskott. För att statens budgetsaldo ska överensstämma med statens lånebehov redovisas Riksgäldskontorets nettoutlåning och en kassa- mässig korrigeringspost på utgiftssidan av statens budget.

Statens budgetsaldo försämras 2013, men stärks på sikt

År 2012 visade statens budget ett underskott på 25 miljarder kronor. År 2013 och 2014 väntas budgetsaldot visa underskott om 152 miljarder kronor respektive 45 miljarder kronor. Budget- saldot förstärks dock gradvis under hela prognosperioden och 2017 beräknas överskottet uppgå till 82 miljarder kronor. Utvecklingen av saldot redovisas i tabell 9.8 och diagram 9.3.

608

Tabell 9.8 Statens budgetsaldo 2012–2017

Miljarder kronor. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomster	788	778	824	860	911	957
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor1	784	810	833	835	834	850
Statsskuldsräntor
m.m.2	27	16	22	27	24	22
Riksgäldskontorets
nettoutlåning3	1	103	14	-1	1	4
varav
In-/utlåning från
myndigheter
(räntekonto)	0	-1	-1	-1	-1	-2
Inbetalning av
premiepensions-
medel inkl. ränta	-33	-34	-35	-36	-37	-39
Utbetalning av
premiepensions-
medel	33	35	35	37	38	39
CSN, studielån	5	6	18	6	6	6
Investeringslån till
myndigheter	0	1	1	1	1	1
Stabilitetsfonden	-5	-14	-4	-5	-5	-5
Kärnavfallsfonden	0	0	0	0	0	0
Lån Riksbanken	5	104	1	-1	0	0
Lån till andra
länder	0	3	0	0	0	0
Nettoutlåning –
infrastruktur-
investeringar4	4	3	1	0	2	5
Övrigt, netto	-9	1	-2	-2	-2	-2
Kassamässig
korrigering5	0	1	0	0	0	0
Statens
budgetsaldo	-25	-152	-45	-1	53	82

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar inte alltid.

1 Inklusive förändring av anslagsbehållningar.

2 Avser utgifterna under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

3 Riksgäldskontorets nettoutlåning för 2014 beräknas uppgå till 13 817 000 000 kronor.

4 Avser infrastrukturlån (netto) för Trafikverket.

5 Den kassamässiga korrigeringen för 2014 beräknas uppgå till 0 kronor.

Källor: Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Varierande nivå på statsskuldsräntorna

Utgifterna för statsskuldsräntorna varierar mycket från år till år. Avgörande för ränte- utgifternas nivå är statsskuldens storlek, inhemska och utländska räntenivåer och den svenska kronans växelkurs. Den upplånings- teknik som Riksgäldskontoret väljer kan på kort sikt få betydande effekter på ränteutgifterna, främst genom att utgifterna omfördelas över tiden, t.ex. genom över- eller underkurser i samband med emissioner av statsobligationer.

År 2012 uppgick ränteutgifterna till 27 miljarder kronor, framför allt till följd av

PROP. 2013/14:1

högre kursförluster (motsvarande ca 13 miljarder kronor) än förväntat vid byten av lån. För innevarande år prognosticeras ovanligt låga ränteutgifter motsvarande 16 miljarder kronor, bl.a. på grund av valutakursvinster. År 2014 ökar ränteutgifterna till ca 22 miljarder kronor till följd av bl.a. en något ökande statsskuld samt högre kursförluster vid lånebyten. År 2015 kommer ränteutgifterna att öka till följd av att ett stort realobligationslån förfaller till betalning, vilket medför att en inflationskompensation om ungefär 6 miljarder kronor betalas ut. Real- obligationer är lån där räntan är kopplad till utvecklingen av ett visst index som ger innehavaren av obligationen en viss avkastning i förhållande till jämförelseindexet då obligationen förfaller. Den exakta avkastningen bestäms således först när lånet löper ut och utvecklingen av det underliggande indexet fastställts. Bortsett från dessa tillfälliga effekter finns huvudsakligen två sinsemellan motverkande faktorer som påverkar ränteutgifterna mellan 2015 och 2017: låga men stigande marknadsräntor och en minskande statsskuld.

Ränteutgifterna har sjunkit kraftigt sedan mitten av 1990-talet, framför allt på grund av att räntenivåerna i dag är markant lägre men också till följd av att statsskulden minskat. Under de fem första åren av 2000-talet uppgick de

genomsnittliga ränteutgifterna	årligen till	ca
67 miljarder kronor, vilket	motsvarade	ca

2,8 procent av BNP. Under de senaste fem åren har ränteutgifterna i genomsnitt uppgått till ca 30 miljarder kronor eller ca 0,9 procent av BNP.

Diagram 9.3 Statens budgetsaldo 2000–2017

Miljarder kronor. Utfall t.o.m. 2012, prognos för 2013–2017

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Riksgäldskontorets nettoutlåning är tillfälligt hög

Riksgäldskontorets nettoutlåning är en post på budgetens utgiftssida som har stor betydelse för budgetsaldot. Nettoutlåningen omfattar såväl

609

PROP. 2013/14:1

löpande statlig verksamhet – t.ex. studielånen – som tillfälliga poster, vilka oftast beslutas med kort varsel och därför är svårprognostiserade. På grund av dessa engångseffekter varierar netto- utlåningen kraftigt från år till år.

De senaste åren har nettoutlåningen varit hög till följd av extraordinära insatser som gjorts med anledning av finanskrisen, såsom Riksbankens lån för att stärka valutareserven och lån till

länder med	finansiella problem. Riksgälds-
kontorets	nettoutlåning	beräknas	bli
103 miljarder	kronor 2013.	År 2012 uppgick

utlåningen till 1 miljard kronor. Ökningen av nettoutlåningen jämfört med föregående år beror nästan uteslutande på ökade lån till Riksbanken för förstärkning av valutareserven. Sammantaget hade Riksbanken per den 31 juli 2013 lånat upp ca 196 miljarder kronor till aktuell valutakurs via Riksgäldskontoret för förstärkning av valutareserven. Inget antagande om återbetalning av lånen görs i prognosen eftersom det är oklart när återbetalningen kommer att ske. När lånen återbetalas blir nettoutlåningen i motsvarande grad lägre, vilket leder till ett förbättrat budgetsaldo och en lägre statsskuld.

Under juni 2013 genomförde staten en försäljning av delar av sitt innehav i Nordea bank AB om totalt ca 19 miljarder kronor. En majoritet av det avyttrade innehavet var hän- förligt till stabilitetsfondens aktieinnehav, varför drygt 10 miljarder kronor i år kommer att tillföras fondens konto i Riksgäldens netto- utlåning. Utöver försäljningsinkomsterna beräknas ordinarie inkomster om ca 4 till 5 miljarder kronor per år under prognosperioden tillföras stabilitetsfonden.

Regeringen anser att stabilitetsfonden bör göras om till en fond med finansiella tillgångar, att målnivån för fonden tas bort och att stabilitetsavgiften ses över. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor.

År 2014 förväntas Riksgäldskontorets netto- utlåning uppgå till ca 14 miljarder kronor. Av beloppet utgör ca 11,4 miljarder kronor ny upplåning till Centrala studiestödsnämnden, vilket sker till följd av en anpassning till budgetlagens bestämmelser som innebär att myndigheten ska ta upp lån även för kapitaliserade räntor för att få en överens- stämmelse mellan statens fodringar på studerande och dess upplåning. Den engångsvisa

upplåningen om 11,4 miljarder kronor redovisas mot inkomsttitel och påverkar således Riksgälds- kontorets nettoupplåning, men inte lånebehovet eller budgetsaldot (se vidare utg.omr. 15 avsnitt 3.1.1).

Statens budgetsaldo justerat för större engångseffekter

År 2012 beräknas engångseffekter ha påverkat budgetsaldot positivt med 8 miljarder kronor (se tabell 9.9). Framför allt bidrog en extrautdelning från Sveaskog och en överföring av Exportkreditnämnden till myndighetens konto i Riksgäldskontoret till att förbättra saldot 2012.

För 2013 beräknas engångseffekter påverka budgetsaldot negativt med 82 miljarder kronor. Framför allt påverkar Riksbankens upplåning till förstärkning av valutareserven saldot negativt.

Tabell 9.9 Statens budgetsaldo samt justering för större engångseffekter 2012–2017

Miljarder kronor. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Statens
budgetsaldo	-25	-152	-45	-1	53	82
Större
engångseffekter	-8	92	-16	-16	-15	-15
Varav
Försäljning av
statligt aktie-
innehav1	0	-15	-15	-15	-15	-15
Extra utdelningar
m.m.2	-3	2	-1	0	0	0
Stabilitetsfonden,
försäljning av
Nordea-aktier3	0	-10	0	0	0	0
Exportkreditnämn
den	-6	-2	-1	0	0	0
Lån till
Riksbanken4	5	104	1	-1	0	0
Lån till andra	0	3	0	0	0	0
länder
Statens budget-
saldo justerat för
större engångs-	-33	-60	-61	-17	38	67
effekter

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

1 För perioden 2013-2017 görs ett beräkningstekniskt antagande om försäljnings- inkomster från statens aktier motsvarande 15 miljarder kronor per år. För 2013 har hittills ca 10 miljarder kronor inkommit från försäljningar.

2 Summan av extra utdelningar och kapitaltillskott.

3 Summan för 2013 avser genomförda försäljningar, för övriga prognosår antas beräkningstekniskt inga försäljningsinkomster.

4 Avser Riksbankens lån i Riksgäldskontoret.

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Den ökade skulden till följd av upplåningen motsvaras dock av en motsvarande fordran på Riksbanken. Vidare förbättrade försäljningen av delar av stabilitetsfondens innehav av aktier i

610

Nordea bank saldot positivt med ca 10 miljarder kronor. Slutligen förbättrar det beräkning- stekniska försäljningsantagandet saldot 2013 ca 15 miljarder kronor.

År 2014–2017 beräknas de årliga större engångseffekterna förbättra budgetsaldot med 15-16 miljarder kronor. För dessa år görs, som tidigare nämnts, ett beräkningstekniskt antagande om försäljningar av aktier i statliga bolag. För 2015–2017 görs dock inga antaganden om extrautdelningar eller kapitaltillskott.

9.2.2 Ålderspensionssystemet

Det finansiella sparandet i ålderspensions- systemet uppgick 2012 till 9 miljarder kronor eller 0,2 procent av BNP (se tabell 9.10). År 2012–2017 är avgiftsinkomsterna lägre än pensionsutbetalningarna, vilket framför allt förklaras av att de stora årskullarna födda på 1940-talet går i pension. År 2012 är dock direktavkastningen på AP-fondernas tillgångar tillräckligt stor för att täcka avgiftsunderskottet. I år väntas avgiftsunderskottet öka med ca 13 miljarder kronor och bedöms då vara så stort att kapitalavkastningen inte räcker för att täcka underskottet, vilket innebär att det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas bli negativt. Det finansiella sparandet är negativt samtliga år under prognosperioden, med undantag för 2014.

Tabell 9.10 Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter 2012–2017

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2012, prognos 2013– 2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Avgifter	223	228	236	244	256	267
Pensioner	236	254	255	267	287	304
Avgiftsöverskott	-13	-26	-19	-23	-31	-37
Räntor, utdelningar	25	24	25	26	28	31
Förvaltningsutgifter
m.m.	-4	-4	-4	-4	-4	-4
Finansiellt
sparande	9	-6	2	-1	-7	-10
Procent av BNP	0,2	-0,2	0,0	0,0	-0,2	-0,2

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Alla inkomstpensioner och tilläggspensioner efter 65 års ålder är följsamhetsindexerade. I ett läge då pensionssystemets finanser är i balans bygger följsamhetsindexeringen på förändringen

PROP. 2013/14:1

av inkomstindex. Om balanstalet understiger 1,0000, dvs. om pensionssystemets skulder över- stiger systemets tillgångar, aktiveras balans- eringen. Balanseringen är ett sätt att, genom en justering av indexeringen, säkerställa att pen- sionssystemets utgifter inte långsiktigt över- stiger dess inkomster. Detta sker genom att pensionerna bestäms utifrån förändringen av ett balansindex i stället för ett inkomstindex.

Diagram 9.4 Utvecklingen av inkomstindex och balansindex 2009–2017

Fastställda tal 2009–2014, prognos 2015–2017.

Index

180
		Inkomstindex
170		Balansindex
160
150
140
130
120
09	10	11	12	13	14	15	16	17

Källor: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar.

Balansindexet beror på utvecklingen av inkomst- indexet och balanstalets storlek. Balanseringen är aktiverad så länge balansindexet understiger inkomstindexets nivå.

Balanseringen förväntas vara aktiverad under hela prognosperioden (se diagram 9.4). Detta innebär att pensionerna stiger med mer än utvecklingen av inkomstindex om balanstalet överstiger 1,0000. Eftersom balanstalet för 2012 och 2013 överstiger 1,0000, ökar balansindex mer än inkomstindex under dessa år. År 2014 gör det låga balanstalet att balansindex utvecklas negativt, trots att inkomstindex ökar. År 2015– 2017 väntas åter balanstalet överstiga 1,0000 (se tabell 9.11).

611

PROP. 2013/14:1

Tabell 9.11 Inkomstindex, balanstal och balansindex 2012– 2017

Procentuell förändring om annat ej anges, fastställda tal 2012–2014, prognos 2015–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomstindex	4,9	3,7	0,5	3,8	3,9	4,5
Balansindex	5,2	5,8	-1,1	3,8	6,4	5,4
Följsamhetsindexering1	3,5	4,1	-2,7	2,2	4,7	3,8
Balanstal2	1,0024	1,0198	0,9837	1,0003	1,0241	1,0091

1 Följsamhetsindexering innebär att inkomst- och tilläggspensionerna varje år räknas om med utvecklingen av inkomstindex (eller balansindex) minus normen 1,6 procent. Normen motsvarar det förskott som läggs till pensionen när den beviljas.

2 Balanstalet uttrycker inte procentuell förändring, utan anger systemets till- gångar i förhållande till dess skulder.

Källor: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar.

9.2.3 Kommuner och landsting

Det finansiella sparandet i kommunsektorn blev sammantaget -9 miljarder kronor 2012, vilket motsvarar -0,3 procent av BNP. Det var en förstärkning jämfört med 2011, då det finansiella sparandet uppgick till ca -13 miljarder kronor. Förbättringen jämfört med 2011 beror bl.a. på återbetalningen av försäkringspremier från AFA Försäkring på ungefär 11 miljarder kronor. Samtidigt ökade skatteintäkterna relativt kraftigt 2012 jämfört med 2011, medan investeringarna ökade i en lägre takt jämfört med 2011. Det ekonomiska resultatet före extraordinära poster uppgick till 19 miljarder kronor 2012 (se tabell 9.12).

Det svaga konjunkturläget medförde att det kommunala skatteunderlaget växte något svagare 2012 jämfört med 2011. Till viss del vägdes detta upp av att kommuner och landsting samman- taget höjde medelutdebiteringen 2012.157 Stats- bidragen minskade något till följd av den slutliga utfasningen av de tillfälliga statsbidragen.158 Detta kompenserades av återbetalningen från AFA Försäkring. Kommunsektorns inkomster ökade med 4,3 procent mellan 2011 och 2012.

Kommunsektorns konsumtion ökade med 3,4 procent, motsvarande 23 miljarder kronor, i

157 Den kommunala medelutdebiteringen höjdes med 0,05 procentenheter 2012, vilket ökade skatteintäkterna med ca 1 miljard kronor.

158 I samband med finanskrisen höjdes statsbidragen tillfälligt med sammantaget 20 miljarder kronor 2010 och 2011. Utöver de tillfälliga stöden höjde regeringen också statsbidragen till kommunsektorn permanent med 5 miljarder kronor årligen fr.o.m. 2011.

löpande priser 2012. Investeringarna ökade med drygt 4 miljarder kronor i löpande priser.

Även 2013, men framför allt 2014, väntas skatteunderlaget utvecklas förhållandevis svagt. Det vägs till viss del upp av att kommuner och landsting sammantaget höjt medelutdebiteringen även för 2013.159

Tabell 9.12 Kommunsektorns finanser 2012–2017

Miljarder kronor om annat ej anges. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Totala inkomster	838	874	889	917	955	994
procent av BNP	23,5	24,1	23,7	23,3	23,0	22,9
Skatter	562	587	603	629	662	696
Kommunal
fastighetsavgift	16	16	16	17	17	17
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	132	139	145	143	144	144
skatter och bidrag
som procent av
BNP	19,9	20,5	20,4	20,1	19,8	19,7
Övriga inkomster	128	132	125	128	132	137
varav moms	50	51	52	53	55	57
Totala utgifter	847	872	902	929	964	1 000
procent av BNP	23,8	24,1	24,0	23,6	23,2	23,0
Konsumtion	697	722	745	769	800	832
Procentuell utveckling
löpande pris	3,4	3,6	3,3	3,1	4,0	4,1
Övriga utgifter	151	150	156	160	165	168
Finansiellt sparande	-9	2	-12	-12	-9	-6
procent av BNP	-0,3	0,0	-0,3	-0,3	-0,2	-0,1
Resultat före extra
ordinära poster	19	10	7	7	9	12

Anm.: Skatter och bidrag som andel av BNP inkluderar intäkter från den kommunala fastighetsavgiften. Faktisk utveckling av statsbidrag. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Resultatet för 2013, som beräknas uppgå till 10 miljarder kronor, påverkas av engångseffekter. Resultatet förstärks såväl 2012 som 2013 av en återbetalning av sjukförsäkringspremier från AFA Försäkring. Den redovisade intäkts- ökningen till följd av detta uppgår preliminärt till ca 8 miljarder kronor för kommunerna och ca 3 miljarder kronor för landstingen. Åter- betalningen påverkar både resultatet och det finansiella sparandet. Resultatet försvagas samtidigt av en justering av kalkylräntan som används för beräkning av pensionsskulden. Den

159 Den kommunala medelutdebiteringen har höjts med 13 öre 2013, vilket ökar skatteintäkterna med ca 2,4 miljarder kronor.

612

redovisade kostnadsökningen för kommun- sektorn till följd av ränteförändringen uppgår till 11 miljarder kronor. Det finansiella sparandet påverkas inte av den sänkta räntan.160

I takt med att arbetsmarknaden successivt förbättras, stärks de ekonomiska förutsätt- ningarna för kommuner och landsting fr.o.m. 2015. Detta bidrar till att sektorns totala inkomster sammantaget beräknas öka med ca 3,8 procent 2015–2017 (se diagram 9.5). Utgifterna ökar något svagare och därmed förstärks det finansiella sparandet och det ekonomiska resultatet fr.o.m. 2015.

Diagram 9.5 Utvecklingen av kommunsektorns inkomster och utgifter samt finansiella sparande 2000–2017

Utfall för 2000–2012, prognos för 2013–2017.
Procent	Miljarder kronor

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

9.3 Den ekonomiska ställningen och skuldutvecklingen

Den ekonomiska ställningen

Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet uppgick 2012 till 743 miljarder kronor, vilket motsvarade 20,8 procent av BNP. Enligt NR redovisas detta mått exklusive statens och större delen av den kommunala sektorns åtaganden för de förmånsbestämda tjänstepensionerna. År 2012 motsvarade åtagandena för tjänste- pensionerna ca 16 procent av BNP. Skulderna

160 Se avsnitt 10.5.1 för en mer utförlig beskrivning av justeringen av kalkylräntan.

PROP. 2013/14:1

för de fonderade avgiftsbestämda tjänste- pensionerna ingår, i likhet med premiepensions- systemet, inte heller i den offentliga sektorn enligt NR utan redovisas i försäkringssektorn.

Den offentliga sektorns finansiella förmögen- het ligger i huvudsak i ålderspensionssystemet genom AP-fonderna, medan staten har en nettoskuld.

Sedan 2005 är den finansiella förmögenheten positiv, dvs. de finansiella tillgångarna överstiger skulderna (se diagram 9.6). Den offentliga sektorns kapitalinkomster i form av räntor och utdelningar överstiger också ränteutgifterna. Den finansiella förmögenheten ökade 2012 med motsvarande 2,8 procent av BNP, trots det negativa finansiella sparandet. Värdeförändringar m.m. gav ett positivt bidrag på 3,7 procent- enheter till förändringen av förmögenheten förra året. Ökningen av BNP reducerade förmögen- heten som andel av BNP med 0,3 procent- enheter (se tabell 9.13).

Diagram 9.6 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 1990–2017

Procent av BNP. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

30
20
10
0
-10
-20
-30
-40
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Underskotten i det finansiella sparandet leder, i frånvaro av värdeökningar, till att förmögen- heten minskar 2013–2015. Även 2016 minskar förmögenheten som andel av BNP. Överskottet i det finansiella sparandet kompenserar inte den minskning av förmögenheten i relation till BNP som följer av ökningen av BNP. År 2017 är bidragen från det finansiella sparandet till förändringen av förmögenheten, som andel av BNP, större än det negativa bidraget som följer av att BNP ökar. Den finansiella förmögenheten beräknas 2017 uppgå till 669 miljarder kronor, motsvarande 15,4 procent av BNP.

613

PROP. 2013/14:1

Tabell 9.13 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 2012–2017

Procent av BNP. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Staten	-7,7	-8,8	-10,1	-9,7	-8,4	-6,6
Ålderspensions-
systemet	26,4	25,8	25,0	23,8	22,4	21,1
Kommunsektorn	2,1	2,1	1,7	1,3	1,1	0,9
Offentlig sektor	20,8	19,1	16,6	15,4	15,0	15,4
Förändring	2,8	-1,7	-2,5	-1,2	-0,4	0,4
Bidrag till
förändringen
Finansiellt
sparande	-0,6	-1,2	-1,5	-0,4	0,4	1,1
Värde-
förändringar
m.m.	3,7	-0,2	-0,3	0,0	0,0	0,0
Nominell BNP-
förändring	-0,3	-0,4	-0,6	-0,8	-0,8	-0,7

Anm.: Finansiella förmögenheten redovisas exklusive periodiseringsposterna i finansräkenskaperna.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

År 2012–2017 beräknas den finansiella förmögenheten minska med 73 miljarder kronor, vilket i stort sett följer av det ackumulerade finansiella sparandet. I prognosen ingår inga andra värdeförändringar utöver de förutsedda valutakursförändringarnas effekt på stats- skulden.

Skuldutvecklingen

Statsskulden beräknas uppgå till 1 266 miljarder kronor 2013, vilket är en ökning med 147 miljarder kronor jämfört med 2012. Ökningen är främst en effekt av Riksbankens lån om ca 104 miljarder kronor för förstärkning av valutareserven, som sker via Riksgäldskontoret och påverkar statsskulden. Rensat för denna effekt ökar statsskulden med ca 43 miljarder kronor 2013 jämfört med 2012.

Diagram 9.7 Statsskuldens utveckling 2000–2017

Utfall t.o.m. 2012, prognos för 2013–2017

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

År 2014 beräknas statsskulden öka med 55 miljarder kronor till 1 321 miljarder kronor. Från och med 2016 bidrar de växande budget- överskotten till att statsskulden minskar, både nominellt och uttryckt som andel av BNP. I slutet av 2017 beräknas skuldkvoten, dvs. den konsoliderade statsskulden som andel av BNP, uppgå till 27,3 procent. Utöver konjunkturåter- hämtningen bidrar även ett beräkningstekniskt antagande om försäljningar av statens innehav av aktier i bolag till att statsskulden minskar. De antagna försäljningarna minskar lånebehovet med 15 miljarder kronor per år 2014–2017, dvs. med sammanlagt 60 miljarder kronor.

614

Tabell 9.14 Statsskuldens förändring 2012–2017

Miljarder kronor. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Okonsoliderad stats-
skuld vid ingången
av året	1 108	1 153	1 300	1 356	1 359	1 307
Förändring av
okonsoliderad
statsskuld	45	148	56	2	-52	-82
varav:
Lånebehov1	25	152	45	1	-53	-82
Skulddispositioner
m.m.2	20	-4	11	2	1	0
Okonsoliderad
statsskuld3	1 153	1 300	1 356	1 359	1 307	1 225
Eliminering av
myndigheters
innehav av
statspapper	-33	-34	-35	-36	-37	-38
Statsskuld vid årets
slut4	1 119	1 266	1 321	1 323	1 270	1187
Statsskulds-
förändring5	44	147	55	1	-53	-83
Statsskuld i procent
av BNP	31,4	34,9	35,2	33,6	30,3	27,3

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

1 Identiskt med statens budgetsaldo med omvänt tecken.

2 Utgörs bl.a. av ny redovisningsmetod.

3 I den okonsoliderade statsskulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper.

4 Här avses konsoliderad statsskuld vilket innebär att statliga myndigheters innehav av statspapper räknats bort.

5 Avser statsskuldsförändring beräknad på den konsoliderade statsskulden. Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld är låg

Den konsoliderade bruttoskulden, den s.k. Maastrichtskulden, definieras av EU-regler och används vid bedömningen av medlemsstaternas offentliga finanser. För svenska förhållanden innebär definitionen att skulden består av stats- skulden och den kommunala sektorns skulder på kapitalmarknaden, med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer.

Inför Sveriges EU-inträde den 1 januari 1995 uppgick den konsoliderade bruttoskulden till 1 216 miljarder kronor, vilket motsvarade 72 procent av BNP. Sedan dess har det nomi- nella värdet på skulden varierat, för att vid utgången av 2012 uppgå till 1 358 miljarder kronor. Skulden ökade således mellan 1994 och 2012 med 142 miljarder kronor, trots att över- skotten i det finansiella sparandet ackumulerat 1995–2012 uppgick till 119 miljarder kronor. Det berodde huvudsakligen på att överskotten i AP-fonderna investerades i aktier och andra till-

PROP. 2013/14:1

gångar, samtidigt som fonderna minskade sitt innehav av statsobligationer.

Som andel av BNP har emellertid skulden minskat kraftigt och uppgick vid utgången av 2012 till 38,1 procent av BNP (skuldkvoten), vilket kan jämföras med referensvärdet inom EU på högst 60 procent av BNP (se diagram 9.8).

Diagram 9.8 Den konsoliderade bruttoskulden 1994–2017

Utfall för 1994–2012, prognos för 2013–2017.
Miljarder kronor	Procent av BNP

1 800											80
1 600
1 400											60
1 200
1 000											40
800
600
400											20
200			Miljarder kronor					Procent av BNP
0											0
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utvecklingen av skulden beror på det finansiella sparandet, som kan fördelas på primärt sparande och ränteutgifter samt s.k. stock- flödesjusteringar. Detta flöde utgörs av finansiella transaktioner och periodiseringar som inte påverkar det finansiella sparandet. Mellan 2011 och 2012 ökade skulden nominellt, men minskade med 0,3 procent som andel av BNP. Underskottet i det finansiella sparandet bidrog

till en ökning av	skuldkvoten	med
0,5 procentenheter,	medan	stock-

flödesjusteringarna föranledde en minskning av skuldkvoten med 0,1 procentenhet. Periodiseringar av skatter och räntor samt försäljningar av aktier bidrog till att minska skulden. Detta motverkades av att de finansiella tillgångarna ökade. Den nominella BNP- ökningen bidrog till en minskning av skuld- kvoten med 0,7 procentenheter (se tabell 9.15).

Skulden ökar relativt kraftigt 2013; som andel av BNP ökar den med nära 4 procentenheter. Statens utlåning till Riksbanken för förstärk- ningen av valutareserven ökar skulden som andel av BNP med 2,9 procentenheter medan försälj- ningar av statens aktieinnehav reducerar skuld- kvoten med 0,7 procentenheter. Skulden fort- sätter att öka 2014 såväl nominellt som andel av BNP.

615

PROP. 2013/14:1

År 2015 börjar skulden åter att minska som andel av BNP och 2017 beräknas skuldkvoten uppgå till 35,1 procent av BNP.

Tabell 9.15 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- skuld och bidrag till förändringen 2012–2017

Procent av BNP, om annat ej anges. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Miljarder
kronor	1358	1521	1597	1620	1590	1528
procent av
BNP	38,1	41,9	42,6	41,2	38,3	35,1
Förändring	-0,3	3,8	0,7	-1,4	-2,8	-3,2
Bidrag till
förändringen
Primärt
finansiellt
sparande	-0,3	0,1	0,5	-0,6	-1,4	-2,0
Ränteutgifter
(EDP)	0,7	0,8	0,9	0,8	0,9	0,9
Stock-flöde	-0,1	3,6	0,7	0,3	-0,2	-0,3
Periodisering
av räntor och
skatter	-0,2	0,7	0,0	0,3	-0,1	-0,1
Försäljning av
aktier m.m.	0,0	-0,7	-0,4	-0,4	-0,4	-0,3
Övrigt	0,2	3,5	1,0	0,3	0,3	0,1
Nominell BNP-
förändring	-0,7	-0,7	-1,4	-2,0	-2,1	-1,8

Anm.: Ränteutgifterna redovisade inklusive effekten av skuldbytesavtal (s.k. swappar).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

försäkring, till kommuner och landsting på 11 miljarder kronor, medfört att inkomsterna var underskattade i den tidigare beräkningen.161 Utöver denna revidering beräknas skatte- inkomsterna bli ca 5 miljarder kronor högre, vilket följer av att den ekonomiska tillväxten beräknas bli något starkare än enligt den tidigare bedömningen (se tabell 9.16). Både det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet och den kommunala sektorn beräknas bli högre än vad som bedömdes i vårpropositionen.

För 2014 har prognosen för det finansiella sparandet reviderats ned med 19 miljarder kronor eller 0,5 procent av BNP. I huvudsak är det statens skatteinkomster som, till följd av de reformer som föreslås och aviseras i denna proposition, beräknas bli lägre än enligt den tidigare bedömningen. Den kommunala konsumtionen beräknas också bli högre än i vår- propositionen.

9.4 Jämförelse med 2013 års ekonomiska vårproposition

9.4.1 Den offentliga sektorns finanser

Utfallet för den offentliga sektorns finansiella
sparande 2012 har	reviderats	upp	med
3 miljarder kronor, eller 0,1 procent av BNP,
sedan 2013 års ekonomiska vårproposition.
Prognosen för det finansiella sparandet 2013 har
reviderats upp med 16 miljarder kronor, mot-
svarande 0,5 procent av BNP. För 2014–2017 har
prognosen för det finansiella sparandet revi-
derats ned med 0,5–0,9 procent av BNP per år
och den finansiella ställningen beräknas bli
svagare än vad som beräknades i vårpropo-
sitionen.
Revideringarna av prognosen för 2013 i
förhållande till vårpropositionen beror främst på
att återbetalningen av	premier	från	AFA	161 Beslutet fattades av AFA försäkring i september 2013.

616

Tabell 9.16 Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och förändringar jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor, procent av BNP.

	2013	2014	2015	2016	2017
Finansiellt sparande i 2013
års ekonomiska
vårproposition	-59	-39	2	47	88
procent av BNP	-1,6	-1,0	0,0	1,1	2,0
Förändringar
Inkomster	18	-11	-8	-11	-10
Skatter	5	-8	-6	-8	-9
Staten	1	-11	-11	-14	-16
Ålderspensions-
systemet	1	1	2	2	2
Kommunsektorn	3	2	3	4	5
Övriga inkomster	13	-4	-2	-3	-1
Utgifter	1	7	10	19	31
Kommunal
konsumtion	0	4	3	3	10
Ålderspensioner	0	-1	0	4	7
Övriga primära
utgifter	2	4	7	10	13
Ränteutgifter	0	1	1	1	1
Finansiellt sparande	16	-19	-19	-30	-41
procent av BNP	0,5	-0,5	-0,5	-0,7	-0,9
Staten	0	-27	-29	-35	-37
Ålderspensions-
systemet	2	6	6	1	-2
Kommunsektorn	14	3	4	4	-2
Finansiellt sparande i
budgetpropositionen för
2014	-43	-58	-17	18	47
procent av BNP	-1,2	-1,5	-0,4	0,4	1,1

Källa: Egna beräkningar.

Den varaktiga effekten av de reformer som föreslås och aviseras i denna proposition medför att statens skatteinkomster reviderats ned även för 2015–2017. Även statens utgifter beräknas bli högre jämfört med bedömningen i vårpropositionen. Det är framför allt utgifterna för sjukpenning och rehabilitering samt aktivitets- och sjukersättningar som beräknas successivt bli högre. Till detta kommer att utgifterna för pensioner och kommunal konsumtion beräknas bli högre än vad som antogs i vårpropositionen. Den offentliga sektorns finansiella sparande har totalt reviderats ned med 20–40 miljarder kronor för 2014–2017.

Nedrevideringen av det finansiella sparandet 2014–2017 har medfört att den offentliga sektorns finansiella nettoställning reviderats ned, och att den konsoliderade bruttoskulden

PROP. 2013/14:1

reviderats upp. År 2017 har nettoställningen reviderats ned med 109 miljarder konor och bruttoskulden reviderats upp med 115 miljarder kronor, jämfört med beräkningen i vårpropositionen (se tabell 9.17).

9.17 Offentliga sektorns finansiella ställning. Aktuell prognos och förändringar jämfört med 2013 års vårproposition

Miljarder kronor, procent av BNP.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
2013 års ekonomiska
vårproposition
Nettoställning	751	684	638	640	687	779
procent av BNP	21,1	18,8	17,0	16,2	16,5	17,8
Konsoliderad skuld	1358	1529	1574	1562	1510	1413
procent av BNP	38,2	42,0	41,8	39,5	36,2	32,3
Förändringar
Nettoställning	-8	9	-15	-34	-65	-109
Konsoliderad skuld	0	-8	23	58	80	115
Budgetpropositionen
för 2014
Nettoställning	743	693	623	605	622	669
procent av BNP	20,8	19,1	16,6	15,4	15,0	15,4
Konsoliderad skuld	1358	1521	1597	1620	1590	1528
procent av BNP	38,1	41,9	42,6	41,2	38,3	35,1

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

9.5 Finansiellt sparande enligt olika bedömare

I detta avsnitt redovisas en jämförelse mellan de senaste prognoserna för det finansiella sparandet gjorda av regeringen i denna proposition, Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Ekonomi- styrningsverket, OECD, Europeiska kommissionen och den Internationella valutafonden.162

Bedömarnas beräkningar av den offentliga sektorns finansiella sparande 2013 är för- hållandevis lika, samtliga bedömare räknar med ett finansiellt sparande på -1,2 till -1,8 procent av BNP. Bland de inhemska bedömarna skiljer Ekonomistyrningsverkets prognos för 2013 ut sig. Detta kan bl.a. förklaras av att både Konjunkturinstitutets prognos och regeringens prognos i denna proposition inkluderar AFA

162 För en detaljerad beskrivning av jämförelser se beskrivning avsnitt 4 Den makroekonomiska utvecklingen.

617

PROP. 2013/14:1

försäkrings återbetalning av premier till kommuner och landsting.163

Skillnaderna mellan de olika prognoserna av det finansiella sparandet beror framför allt på olika bedömningar av den ekonomiska återhämt- ningen, konsumtionsefterfrågan, utvecklingen på arbetsmarknaden och inflationsutvecklingen.

För 2014 skiljer sig förutsättningarna i prognoserna åt till följd av att Konjunktur- institutet och Riksbanken i sina beräkningar gör prognoser på finanspolitiken utöver tidigare beslutade satsningar, medan Ekonomistyrnings- verket och de utländska bedömarna endast tar hänsyn till beslutad finanspolitik.

Detta innebär att endast Konjunktur- institutets och Riksbankens prognoser är direkt jämförbara med de beräkningar som redovisas i denna proposition. De skilda bedömningarna av det finansiella sparandet 2014 beror i huvudsak på olika förväntningar på den ekonomiska åter- hämtningen, utvecklingen på arbetsmarknaden och inflationsutvecklingen.

Effekten på den offentliga sektorns finansiella sparande av de föreslagna och aviserade åtgärderna i denna proposition beräknas uppgå till ca 0,5 procent av BNP 2014. Även med hänsyn taget för denna effekt skiljer sig prognosen i denna proposition från Europeiska kommissionens bedömning. Detta kan delvis förklaras med att kommissionen räknar med en högre BNP-nivå 2014 (se avsnitt 4.3), vilket medför att även det finansiella sparandet blir högre än enligt prognosen i denna proposition.

Tabell 9.18 Prognosjämförelse finansiellt sparande 2013– 2017

Procent av BNP

	2013	2014	2015	2016	2017
Budgetpropositionen för
2014	-1,2	-1,5	-0,4	0,4	1,1
ESV, (sep 2013)	-1,8	-1,4	-0,2	0,6	1,1
Konjunkturinstitutet, (aug
2013)	-1,3	-1,5	-0,6	0,2	1,1
EU-kommissionen, (apr
2013)	-1,2	-0,5	–	–	–
Riksbanken, (sep 2013)	-1,4	-0,9	0,1	–	–
IMF, (sep 2013)	-1,6	-0,9	0,0	0,6	1,1
OECD, (maj 2013)	-1,6	-1,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Riksbanken, Europeiska kommissionen, OECD samt Internationella valutafonden(IMF).

9.6 Den offentliga sektorns finansiella sparande och skuld i EU, Japan och USA

Stora underskott i EU-länderna, Japan och USA

Den finansiella krisen har medfört en kraftig försämring av de offentliga finanserna inom EU. Mellan 2007 och 2010 försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande med i genomsnitt 5,6 procent av BNP. Efter en viss förbättring 2011 och 2012 uppgick underskottet i det finansiella sparandet för EU-länderna i genomsnitt till 4,0 procent av BNP och för euroområdet till 3,7 procent av BNP 2012. Spanien noterade ett underskott som översteg 10 procent av BNP. Elva länder, däribland Sverige, klarade 2012 underskottsgränsen enligt stabilitets- och tillväxtpakten på 3 procent av BNP.

Enligt Europeiska kommissionens vårprognos från maj 2013 väntas underskottet inom EU minska 2013, men beräknas ändå i genomsnitt överstiga 3 procent av BNP såväl för euroområdet som för EU.164

För Japan och USA har de offentliga finanserna försämrats ännu kraftigare sedan 2007. År 2012 uppgick underskottet i Japan till 9,9 procent och i USA till 8,9 procent av BNP (se diagram 9.9).

163 Beslutet om återbetalning av premier från AFA försäkring till	164 European Economic Forecast Spring 2013 (Europeiska
kommuner och landsting fattades efter det att ESV:s prognos publicerats.	kommissionen 2013).

618

Diagram 9.9 Den offentliga sektorns finansiella sparande i EU, Japan och USA 2007–2012

Procent av BNP

0			Euroområdet
-2			EU-27
			USA
-4			Japan
-6
-8
-10
-12
-14
2007	2008	2009	2010	2011	2012

Källa: Europeiska kommissionen 2013.

Hög och ökande skuld i EU-länderna

För EU-länderna ökade skulden 2007–2012 i genomsnitt med 27,9 procentenheter, från 59,0 procent av BNP till 86,9 procent av BNP (se diagram 9.10). Stöd i form av lån och kapitaltillskott, främst till det finansiella systemet, har medfört att den offentliga sektorns skuld i EU-länderna ökat mer än vad som följt av underskotten i det finansiella sparandet. För euroområdet uppgick skulden 2012 till i genomsnitt 92,7 procent av BNP. År 2007–2012 ökade skuldkvoten för alla EU-länder, med undantag för Sverige. För Grekland uppgick skulden 2012 till 156,9 procent av BNP. Även för Irland, Italien och Portugal översteg skulderna 100 procent av BNP 2012.

De beräknade fortsatta underskotten bidrar till att skuldkvoten fortsätter att öka 2013. I genomsnitt beräknas EU-länderna 2013 öka sin skuldkvot till ca 90 procent av BNP. Av EU- länderna bedöms emellertid 13 länder 2013 fortfarande ha en skuldnivå som ligger under gränsvärdet på 60 procent av BNP.

PROP. 2013/14:1

Diagram 9.10 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i EU 2007 och 2012

Procent av BNP

240
220	2007
200	2012 ökning
180
160
140
120
100
80
60
40
20
0

Bulgarien

Rumänien

Lettland

Danmark

Kroatien

Polen

Malta

Ungern

Spanien

Frankrike

Italien

USA

Estland

Luxemburg

Tjeckien

Slovakien

Slovenien

Nederländerna

Österrike

Tyskland

Cypern

Storbritannien

Eurozone

Portugal

Grekland

Japan

Sverige

Finland

Irland

-20

Litauen

EU27

Belgien

Anm.: I Sverige minskar den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld från 40 procent av BNP 2007 till 38 procent 2012. Genomsnittet för EU27 exkl. Kroatien.

Källa: Europeiska kommissionen 2013.

Enligt Europeiska kommissionens vårprognos uppgick skulden för USA till 107,6 och för Japan till 237,5 procent av BNP 2012. Även för USA och Japan medför de beräknade fortsatta underskotten 2013 att skuldkvoten fortsätter att öka som andel av BNP.

619

10

Kommunsektorns finanser, sysselsättning och skuldsättning

PROP. 2013/14:1

10 Kommunsektorns finanser, sysselsättning och skuldsättning

Sammanfattning	I detta	avsnitt	beskrivs inledningsvis
	utvecklingen	av	kommunsektorns	utgifter.
	Därefter redogörs för förändringen			av antalet

– Kommunsektorns finanser bedöms vara kommunalt finansierade arbetstimmar och

förhållandevis stabila 2013–2017, trots ett fortsatt svagt konjunkturläge den närmaste tiden. I slutet av prognosperioden, när den svenska ekonomin som helhet närmar sig ett balanserat resursutnyttjande, beräknas kommunsektorns resultat uppgå till 12 miljarder kronor.

– Den kommunala konsumtionen väntas öka måttligt under prognosperioden, i genom- snitt med 3,6 procent per år, jämfört med genomsnittet 2002–2012 som uppgår till 4,3 procent.

– Antalet sysselsatta i den kommunalt finansierade verksamheten uppgick 2012 till drygt 1,2 miljoner och var därmed tillbaka på samma nivå som före 2009, dvs. före finanskrisens effekter på sysselsättningen i den kommunalt finansierade verksamheten. Den kommunalt finansierade syssel- sättningen ökar under prognosperioden.

sysselsatta. Sedan beskrivs inkomsterna, det ekonomiska resultatet och det finansiella sparandet. Slutligen följer en beskrivning av skuldsättningen i sektorn.

Detta avsnitt är en fördjupning av den redo- visning av offentlig sektor som finns i avsnitt 9. Sektorn analyseras också i avsnitt 5.5. Även under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, beskrivs kommunsektorn, bl.a. utvecklingen av de generella statsbidragen. Kommunsektorn beskrivs också utförligt i regeringens årliga skrivelse till riksdagen om utvecklingen inom den kommunala sektorn.

– Kommunsektorns skuldsättning har ökat under de senaste åren, bl.a. till följd av stora lånefinansierade investeringar i fastigheter och infrastruktur. Den finansiella situationen bedöms dock vara förhållande- vis stabil i sektorn, även om spridningen mellan enskilda kommuner och landsting är stor.

623

PROP. 2013/14:1

10.1 Kommunsektorn – en stor och viktig del av svensk ekonomi

Kommunsektorn utgör en stor och viktig del av den svenska ekonomin, dels genom den egna produktionen av välfärdstjänster såsom sjukvård, äldreomsorg och skola, dels genom den ökande andelen kommunalt finansierad produktion i näringslivet. Friskolor, privata vårdboenden och upphandlad kollektivtrafik är exempel på tjänster som näringslivet producerar och kommun- sektorn finansierar.

Kommunsektorns utgifter uppgick 2011 till ca 23 procent av BNP. Av den offentliga sektorns totala utgifter står kommunsektorn för närmare hälften. I diagram 10.1 visas kommunsektorns totala utgifter för 2011 fördelade efter ändamål. De tre största utgiftsposterna är hälso- och sjukvård, utbildning samt socialt skydd (vilken främst består av vård och omsorg om äldre och funktionshindrade).

Diagram 10.1 Kommunsektorns utgifter efter ändamål 2011

Anm.: Allmän offentlig förvaltning inkluderar bl.a. verksamheter med över- gripande kommunnytta, t.ex. kommunledning, nämnd- och styrelseverksamhet, utgifter för fastighetsförvaltning m.m.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommunsektorns ekonomi påverkas bl.a. av den demografiska utvecklingen. In- och utvandring, antalet äldre samt antalet personer i arbetsför ålder och i skolålder påverkar såväl skatteintäkter som efterfrågan på olika välfärdstjänster.

Kommunsektorn påverkar och påverkas av den samhällsekonomiska utvecklingen. Syssel- sättningen i Sverige bestämmer till stor del storleken på de utbetalda lönerna (lönesumman) i ekonomin. Lönesumman och den skattesats som varje kommun och landsting beslutar om

avgör i sin tur storleken på sektorns skatteintäkter, vilka står för ungefär två tredje- delar av de totala inkomsterna.

Kommunsektorn är genom sin storlek och personalintensiva verksamhet också en viktig arbetsgivare. Knappt en fjärdedel av alla syssel- satta i Sverige är kommun- eller landstings- anställda. Dessutom tillkommer anställda främst i näringslivet som utför kommunalt finansierade tjänster. Det totala antalet sysselsatta i kommunalt finansierad verksamhet uppgick 2012 till drygt 1,2 miljoner. Kommuner och landsting skapar också arbetstillfällen i näringslivet genom exempelvis köp av varor och tjänster samt investeringar i infrastruktur.

Sverige har en stor skattefinansierad produktion av välfärdstjänster, vilket ställer höga krav på budgetkontroll och effektivitet. Det ekonomiska utrymmet för den kommunalt finansierade verksamheten styrs av det över- gripande budgetpolitiska ramverket för stabila offentliga finanser, inte minst överskottsmålet, men även av kommunallagens (1991:900) krav på god ekonomisk hushållning och en budget i balans.165 De offentliga finansernas utveckling, och det bedömda utrymmet i statens budget, måste därför beaktas i samband med beslut om reformer på kommunområdet, inklusive förändringar av statsbidragen.

Sverige har sunda offentliga finanser medan många EU-länder är kraftigt skuldtyngda. Bristande ordning i de offentliga finanserna i andra länder de senaste åren visar på vikten av starka finanspolitiska ramverk på nationell, regional och lokal nivå, som regelbundet följs upp och utvärderas.

165 Se fördjupningsrutan Ramverket för kommunsektorns finanser.

624

Ramverket för kommunsektorns finanser

Kommunal självstyrelse

Att kommuner och landsting själva får besluta om sina angelägenheter, den s.k. kommunala självstyrelsen, är en viktig del av den svenska demokratin. Sverige har även ratificerat Europarådets konvention om kommunal själv- styrelse.

Kommunal självstyrelse innebär att kommunerna sköter lokala och regionala ange- lägenheter på eget ansvar och i huvudsak finansierar sin verksamhet genom sin beskattningsrätt. Omfattningen av självstyret definieras ytterst av riksdagen genom lag- stiftning.

Kommunerna och landstingen ansvarar i dag för större delen av de samhällsuppgifter som berör de enskilda medborgarna. I en inter- nationell jämförelse är den svenska kommunala självstyrelsen mycket omfattande.

Det budgetpolitiska ramverket

Det budgetpolitiska ramverket består av ett överskottsmål för hela den offentliga sektorn, ett utgiftstak för staten samt krav på kommuner och landsting att ha en budget i balans.

Därutöver kräver kommunallagen (1991:900) att kommuner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning, vilket tillsammans med balanskravet har stor betydelse för säker- ställandet av en ansvarsfull ekonomisk förvaltning i kommunsektorn, minskar risken för underskott och bidrar till att nå överskotts- målet för hela den offentliga sektorn.

God ekonomisk hushållning

Kommunerna och landstingen ska, som ovan anförts, ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Från och med 2005 ska kommuner och landsting bl.a. fastställa de finansiella mål som är av betydelse för en god ekonomisk hushållning. Från och med 2013 har kraven skärpts ytterligare genom att kommuner och landsting ålagts att besluta om riktlinjer om god ekonomisk hushållning.

Kommunalt balanskrav

Balanskravet innebär att enskilda kommuner och landsting inte får besluta om en budget där kostnaderna överstiger intäkterna. Om resultatet ändå blir negativt måste det kompenseras med överskott inom tre år.

PROP. 2013/14:1

Om det finns synnerliga skäl kan en kommun budgetera för tillfälliga underskott.166 Bedöm- ningen av vad som är synnerliga skäl måste göras av kommunerna och landstingen själva från fall till fall.

Det kommunala balanskravet anger den lägsta godtagbara resultatnivån på kort sikt.

Resultatutjämningsreserver

Kommunallagens krav på en god ekonomisk hushållning och en budget i balans innebär bl.a. att kommuner och landsting behöver ha ett eget sparande för att kunna hantera variationer i de ekonomiska förutsättningarna, inte minst konjunkturvariationer.

Kommuner och landsting får fr.o.m. den 1 januari 2013 bygga upp resultatutjämnings- reserver inom ramen för det egna kapitalet. Resultatutjämningsreserverna gör det möjligt att sätta av en del av överskottet i goda tider för att kunna använda medlen för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur.

Att ge kommuner och landsting ökade möjligheter att spara i goda tider främjar det övergripande målet om en god ekonomisk hushållning.

Kommunal revision

Den kommunala revisionen ansvarar för den granskande funktionen i det kommunala finansiella ramverket. De kommunala reviso- rerna, som är förtroendevalda, har i uppdrag att granska den kommunala verksamheten och därvid särskilt pröva hur de av fullmäktige utsedda förtroendevalda har utfört sitt uppdrag. Det är sedan fullmäktige som prövar frågan om ansvarsfrihet.

Revisorerna ska pröva om verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk syn- punkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den interna kontrollen som görs inom nämnderna är tillräcklig.

De förtroendevalda revisorerna biträds av sakkunniga, vars rapporter ska tillfogas revisionsberättelsen.

166 Som exempel på situationer då synnerliga skäl kan föreligga kan nämnas fall då kommunen eller landstinget har en stark finansiell ställning eller åtgärder som tillfälligt medför kostnader, men som på sikt kommer att leda till lägre kostnader och därmed främja en god ekonomisk hushållning.

625

PROP. 2013/14:1

10.2 Utgifter

Kommuner och landsting ansvarar för stora delar av samhällets skattefinansierade välfärd. Sektorn är skyldig att tillhandahålla verksam- heter såsom förskola, skola, socialtjänst, äldre- omsorg samt hälso- och sjukvård. Vissa verksamheter, t.ex. kultur- och fritidsverk- samhet, är däremot frivilliga och beslutas på lokal nivå.

De kommunala kostnaderna påverkas av antalet sysselsatta i respektive verksamhet, som i sin tur beror på vilka uppgifter som ska utföras, den demografiska utvecklingen och andra behov, löner samt produktiviteten i verksamheten. Den ekonomiska styrningen och hushållningen i de enskilda kommunerna och landstingen har stor betydelse för den ekonomiska situationen. Exempelvis varierar effektivitet och ambitions- nivå mellan olika kommuner och landsting. En yttre ram ges dock av kommunallagens regler, bl.a. kravet om en balanserad budget.

År 2012 uppgick de totala utgifterna i kommuner och landsting till 847 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 24 procent av BNP (se tabell 10.1). Kommunsektorn svarade för närmare hälften (drygt 47 procent) av den konsoliderade offentliga sektorns utgifter. Den största delen av utgifterna i sektorn utgörs av konsumtionen och avser främst verksamheter som sjukvård, äldreomsorg och skola.

Tabell 10.1 Totala utgifter för kommuner och landsting 2012–2017

Miljarder kronor. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Konsumtion	697	722	745	769	800	832
Investeringar	70	70	71	73	74	75
Transfereringar	72	72	76	78	81	83
Ränteutgifter	8	8	9	9	9	9
Summa utgifter	847	872	902	929	964	1000

Anm.: Posten investeringar inkluderar nettoköp av mark och fastigheter. Eftersom försäljningen vanligtvis överstiger köp av mark och fastigheter är denna netto- post negativ, vilket minskar de redovisade investeringarna med ca 3 miljarder kronor per år.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Prognoserna för den kommunala konsumtionen baseras i hög utsträckning på det ekonomiska utrymmet i kommunsektorn, då kommuner och landsting antas anpassa kostnaderna i syfte att klara balanskravet. Resultatutvecklingen, sedan balanskravet infördes, tyder också på att kommuner och landsting strävar mot att upp- fylla balanskravet och kravet på en god ekonomisk hushållning. Därmed styrs den kommunala konsumtionen, i regeringens prognoser, i huvudsak av inkomsttillväxten, som i sin tur främst beror på utvecklingen av löner och arbetade timmar i ekonomin som helhet. En svag inkomstökning medger endast en svag ökning av konsumtionen (och vice versa). Prognosen utgår från beslutad politik, vilket bl.a. innebär antagande om oförändrade skattesatser i kommuner och landsting.167 På sikt, när svensk ekonomi som helhet närmar sig ett balanserat resursutnyttjande, antas kommunsektorn redo- visa ett resultat som ligger i närheten av rikt- värdet för god ekonomisk hushållning.

Med kommunal konsumtion avses utgifter för tillhandahållande av varor och tjänster som finansieras med skattemedel – välfärdstjänster. Konsumtionsutgifterna utgörs främst av personalkostnader, dvs. löner, arbetsgivaravgifter och avtalsförsäkringar m.m. (se tabell 10.2). Den demografiska utvecklingen har en central betydelse för konsumtionsutvecklingen. Ett ökat elevantal kan exempelvis leda till att fler lärare behöver anställas.

Verksamheten utförs till största delen av anställda i kommuner och landsting. Under senare år har dock verksamhet som finansieras av kommuner och landsting i allt högre utsträck- ning bedrivits av privata utförare. Andelen av utgifterna som kan hänföras till kommun- finansierad verksamhet i näringslivet uppgick 2012 till ca 15 procent (se tabell 10.2).

10.2.1 Konsumtion - den skattefinansierade välfärden

Ramverket för kommunsektorns finanser anger delvis förutsättningarna för regeringens prognoser på kommunsektorns finanser.

167 Det förekommer att kommuner beslutar om budget och skattesatser avseende kommande år redan i juni under innevarande år. I prognosen används dock den medelutdebitering som fastställs i slutet av året, för kommande år, för kommuner respektive landsting totalt.

626

Tabell 10.2 Konsumtionens sammansättning 2012

Miljarder kronor		Procent
Utgifter		Av summa utgifter
Löner	380	47,1
Förbrukning	232	28,7
Privata utförare av	120	14,9
välfärdstjänster
Övrigt1	75	9,3
Summa utgifter (A)	807	100
Inkomster		Av total konsumtion
Försäljning2	106	13,1
Övrigt3	4	0,5
Summa inkomster (B)	110	13,6
Total konsumtion (A)- (B)	697

1 Avskrivningar och produktionsskatter om 4,8 respektive 4,5 procent.

2 Avgifter för exempelvis barnomsorg och läkarbesök.

3 Egenproducerade tillgångar och produktionssubventioner.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Den kommunala konsumtionen 2013–2017

Konsumtionen i löpande priser bedöms öka med 3,6 procent 2013, vilket är något lägre än genom- snittet 2002–2012 på 4,3 procent (se diagram 10.2). År 2013 bedöms den del av efterfrågan på välfärdstjänster som uppstår till följd av den demografiska utvecklingen att öka förhållandevis svagt, till följd av en förväntad svag efterfrågan på gymnasieutbildning och äldreomsorg.

År 2014 och 2015 utvecklas den kommunala konsumtionen relativt svagt till följd av en svag prisökning i ekonomin och en svag utveckling av kommunsektorns skatteunderlag (se tabell 10.5). Den successivt förbättrade konjunkturen 2015–2017 medför att arbetsmarknaden, och därmed skatteunderlaget, stärks. Detta innebär att det skapas utrymme för konsumtionen att öka i en högre takt (se diagram 10.2). Under prognosperioden bedöms konsumtionsut- gifterna öka med i genomsnitt 3,6 procent per år. Det demografiska trycket ökar under perioden. Ökningen av den kommunala konsumtionen är i genomsnitt lika stor som det demografiskt betingade trycket 2013–2017. Ackumulerat, och uttryckt i miljarder kronor i löpande priser, är konsumtionsprognosen i linje med den demografiska efterfrågan 2017.

Som andel av BNP bedöms konsumtionen öka från 19,6 procent 2012 till 19,9 procent 2013, för att sedan minska något under resten av prognosperioden.

Historiskt sett följer konsumtionen i löpande priser inkomsterna väl. Ökningen av kon- sumtionsutgifterna är främst en effekt av högre

PROP. 2013/14:1

löner i kommunsektorn medan antalet sysselsatta ökar svagt. Lönerna bedöms öka med ca 3–3,5 procent per år 2013–2017.

Diagram 10.2 Konsumtion i kommunsektorn 2001–2017

Årlig procentuell förändring. Utfall t.o.m. 2012, prognos 2013–2017.

8
		Kommuner
7		Landsting
		Kommunsektorn
6		Kommunsektorn, genomsnittlig ökning 2002-2012
5
4
3
2
1
0
01	03	05	07	09	11	13	15	17

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

10.2.2 Investeringar, transfereringar och räntor

Investeringarna uppgick 2012 till 70 miljarder kronor och beräknas öka med totalt 5 miljarder kronor fram t.o.m. 2017, bl.a. då satsningarna på infrastruktur förväntas fortsätta (se tabell 10.1).168 Transfereringarna till stat169, företag och hushåll beräknas uppgå till 83 miljarder kronor i slutet av prognosperioden. I takt med att räntenivån normaliseras från dagens låga nivå ökar ränteutgifterna från 8 miljarder kronor 2013 till drygt 9 miljarder kronor mot slutet av prognosperioden.

10.3 Kommunfinansierad sysselsättning och arbetade timmar

Antalet sysselsatta i kommunalt finansierad verksamhet uppgick 2012 till drygt 1,2 miljoner personer och var därmed tillbaka på samma nivå

168 Se Ekonomirapporten april 2013 (Sveriges Kommuner och Landsting 2013).

169 Kommunsektorns transfereringar till staten utgörs främst av kommunsektorns del av assistansersättningen.

627

PROP. 2013/14:1

som före 2009, dvs. före finanskrisens effekter på sysselsättningen i kommunalt finansierad verksamhet. Begreppet kommunfinansierad sysselsättning avser antalet sysselsatta i kommunsektorn och antalet sysselsatta i näringslivet som tillhandahåller välfärdstjänster som finansieras av kommunala skattemedel. Överföringen från kommunala till privata utförare har ökat under senare år och är en viktig förklaring till att sysselsättningen i kommun- sektorn under de senaste åren har ökat i en lägre takt än den kommunfinansierade sysselsätt- ningen (se diagram 10.3).

Diagram 10.3 Kommunfinansierad sysselsättning och sysselsättning i kommunsektorn 1993–2017

Tusentals personer. Utfall 1993–2012, prognos 2013–2017.

1 250
1 230
1 210
1 190
1 170
1 150
1 130
1 110
1 090
1 070
1 050
1 030		Sysselsättning kommunfinansierad verksamhet
1 010
990		Sysselsättning i kommunsektorn
970
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17

Anm.: Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn och därmed i den kommunalt finansierade verksamheten t.o.m. 1999. Exklusive plusjobb 2005–2008. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

10.3.1 Sysselsättningen bedöms öka förhållandevis starkt 2013 och 2014

År 2013 bedöms den kommunalt finansierade sysselsättningen öka med ca 1,2 procent (dvs. ca 14 000 personer) jämfört med 2012. Sysselsättningen fortsätter öka i en lägre takt 2014, för att sedan vara i princip oförändrad 2015–2017 (se diagram 10.3). Sammantaget bedöms sysselsättningen i kommunsektorn öka med 9 000 personer mellan 2013–2017. I näringslivet bedöms den kommunalt finansierade sysselsättningen öka 2013–2017, medan sysselsättningen i kommunsektorn bedöms minska 2015–2017. En förklaring till att sysselsättningen i kommunsektorn minskar är att överföringen av välfärdstjänster till näringslivet väntas fortgå. En annan förklaring är att prognosen utgår från beslutad politik och att

en god ekonomisk hushållning antas uppnås först när hela ekonomin når ett balanserat resursutnyttjande. I tabell 10.3 redovisas hur den kommunfinansierade sysselsättningen beräknas vara sammansatt 2013–2017.

Tabell 10.3 Kommunfinansierad sysselsättning 2012–2017

Tusentals personer 2012. År 2013–2017 årsvis förändring i tusentals personer. Utfall för 2012, prognos 2013–2017.

Tusentals personer
	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Kommunsektorn	1 065	13	3	-3	-2	-2
varav kommuner	804	10	3	-2	-2	-1
varav landsting	261	2	0	-1	-1	0
Näringslivet	139	2	4	1	3	4
Totalt	1 203	14	7	-2	1	2

Anm.: Det totala antalet kommunfinansierade sysselsatta utgörs av summan av sysselsatta i kommunsektorn och i näringslivet. I näringslivet ingår de alternativa utförare som producerar kommunalt finansierade välfärdstjänster. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Den kommunfinansierade sysselsättningen ökar tillfälligt som andel av den totala sysselsättningen i ekonomin 2013

År 2013 bedöms den kommunalt finansierade sysselsättningen, mätt som antal sysselsatta, öka något som andel av den totala sysselsättningen i ekonomin (se diagram 10.4). Från och med 2014 bedöms den kommunfinansierade syssel- sättningen återigen minska som andel av den totala sysselsättningen.

Diagram 10.4 Kommunfinansierad sysselsättning som andel av totala sysselsättningen i ekonomin 1993–2017

Procentuell andel. Utfall 1993–2012, prognos 2013–2017.

30
29
28
27
26
25
24
23
22			Kommunfinansierad verksamhet
21			Sysselsättning i kommunsektorn
20
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15

Anm.: Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn och därmed i den kommunalt finansierade verksamheten t.o.m. 1999. Exklusive plusjobb 2005–2008. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Under den senaste tioårsperioden har syssel- sättningen i näringslivet ökat med i genomsnitt 0,8 procent per år, medan sysselsättningen i den

628

kommunfinansierade verksamheten har ökat med 0,2 procent (se diagram 10.5). Nedgången i sysselsättningen 2009 till följd av finanskrisen var mer påtaglig i näringslivet, där den minskade med 2,8 procent, medan minskningen för den kommunfinansierade sysselsättningen stannade vid 1,0 procent. Den kommunfinansierade sysselsättningen beräknas öka inledningsvis under prognosperioden för att sedan vara i princip oförändrad (se diagram 10.5). Syssel- sättningen i näringslivet bedöms öka med i genomsnitt 1,6 procent per år.

Diagram 10.5 Kommunfinansierad sysselsättning och sysselsättning i näringslivet 1994–2017

Tusentals personer. Utfall 1994–2012, prognos 2013–2017.

3 500		Sysselsättning i
3 400											1 220
		näringslivet exkl.
3 300		kommunfin.
		sysselsättning i									1 200
3 200		näringslivet
		(vänster axel)									1 180
3 100		Sysselsättning
		kommunfin.
3 000		verksamhet									1 160
		(höger axel)
2 900											1 140
2 800
2 700											1 120
2 600											1 100
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16

Anm.: Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn och därmed i den kommunalt finansierade verksamheten t.o.m. 1999. Exklusive plusjobb 2005–2008. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Antalet kommunfinansierade timmar förändras marginellt 2014–2017

Antalet arbetstimmar och den genomsnittliga arbetstiden i kommunsektorn utgör i regeringens prognoser länken mellan syssel- sättningen och utgifterna i kommunsektorn.

Antalet kommunfinansierade arbetstimmar förväntas öka 2013, dock i en något lägre takt än både 2011 och 2012 (se diagram 10.6).

PROP. 2013/14:1

Diagram 10.6 Antalet kommunalt finansierade arbetade timmar 1994–2017

Miljoner timmar. Utfall 1994–2012, prognos 2013–2017.

1 870
1 840
1 810
1 780
1 750
1 720
1 690
1 660							Kommunfinansierad verksamhet
1 630
1 600
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16

Anm.: Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn och därmed i den kommunalt finansierade verksamheten t.o.m. 1999. Exklusive plusjobb 2005–2008. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

I näringslivet fortsätter antalet kommunalt finansierade arbetstimmar öka 2014–2017, medan antalet är i stort sett oförändrat i kommunsektorn (se tabell 10.4).

Tabell 10.4 Antal arbetade kommunfinansierade timmar 2012–2017

Kalenderkorrigerade timmar 2012. År 2013–2017 volymutveckling av antal timmar. Utfall 2012, prognos 2013–2017.

Miljoner timmar
	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Kommunsektorn	1617	0,9	0,2	-0,2	-0,2	0,1
varav kommuner	1214	0,9	0,3	-0,1	-0,1	0,1
varav landsting	403	1,1	0,0	-0,3	-0,3	0,1
Näringslivet	218	1,6	2,6	1,0	2,4	3,1
Totalt	1835	1,0	0,5	0,0	0,1	0,5

Anm.: Det totala antalet kommunfinansierade timmar utgörs av summan av arbetade timmar i kommunsektorn och i näringslivet. I näringslivet ingår de alternativa utförare som producerar kommunalt finansierade välfärdstjänster. Antalet faktiskt arbetade timmar i näringslivet t.o.m. 2012 är baserat på upp- gifter från Konjunkturinstitutet.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

10.4 Inkomster

Inkomster från skatter och statsbidrag utgör tillsammans ca 83 procent av kommunsektorns totala inkomster, varav skatteintäkterna svarar för ca 67 procent (skatteintäkterna beskrivs närmare i avsnitt 7.1.1).170 Skatteintäkterna och

170 Utöver intäkter från skatter och statsbidrag har kommuner och landsting också inkomster från bl.a. avgifter, den kommunala fastighets- avgiften samt finansiella inkomster.

629

PROP. 2013/14:1

statsbidragen	ökade	med	sammanlagt
2,8 procent 2012 (se diagram 10.7).

Diagram 10.7 Skatteintäkter och statsbidrag 2002–2017

Årlig procentuell förändring, löpande priser. Utfall 2002–2012, pro-
gnos för 2013–2017.
20
16
12
8
4
0
-4		Skatteintäkter
-8		Statsbidrag
		Skatteintäkter och statsbidrag sammantaget
-12
02	04	06	08	10	12	14	16

Anm.: Skatteintäkter och statsbidrag är justerade för regleringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Skatteintäkterna redovisas exklusive ändrad medelutdebitering. Statsbidragen omfattar här både generella och riktade bidrag, men exkluderar kompensationen för mervärdesskatt. Den kraftiga ökningen av statsbidragen 2005 var i huvudsak en följd av ökade generella bidrag på

ca 7 miljarder kronor och att sysselsättningsstöden ökade med 4 miljarder kronor jämfört med 2004. År 2010 beror ökningen framför allt på de tillfälliga konjunkturstöden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

10.4.1 Skatteintäkterna växer svagt 2014

Det kommunala skatteunderlaget, och därmed skatteintäkterna, består till största delen av utbetalda löner i hela ekonomin. Lönerna bestäms i sin tur av antalet arbetade timmar och av timlönerna. Vanligtvis följer timlönen i kommunsektorn löneutvecklingen i näringslivet. Det innebär att personalkostnaderna i kommun- sektorn utvecklas i ungefär samma takt som de kommunala skatteintäkterna, vid ett givet antal arbetade timmar i kommunsektorn och ekonomin i övrigt. Följaktligen blir effekterna av en ändrad timlön i stort sett neutral för kommunsektorns finanser. Det är i stället främst en ökning av antalet arbetade timmar i närings- livet som kan förstärka sektorns ekonomi och därmed ge förbättrade förutsättningar att upp- rätthålla välfärden. Utvecklingen av det kommunala skatteunderlaget är således av central betydelse för kommunsektorns inkomster. Skatteintäkterna beror också på de av kommunerna och landstingen fastställda skatte- satserna.

Skatteintäkterna beräknas växa förhållandevis svagt t.o.m. 2014 (se tabell 10.5). I takt med att

läget på arbetsmarknaden bedöms förbättras påverkas även skatteintäkterna, som väntas öka med i genomsnitt 4,9 procent per år 2015–2017.

Tabell 10.5 Skatter och statsbidrag 2012–2017

Utfall för 2012 i miljarder kronor. Prognos för 2013–2017, procentuell förändring om inte annat anges.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Skatter och bidrag
exkl. moms	694	4,5	3,1	3,2	4,3	4,2
Skatteintäkter just-
erade för regleringar	562	4,1	3,2	4,4	5,2	5,1
Varav
Skatteunderlag		3,7	3,2	4,4	5,2	5,1
Ändrad medel -
utdebitering		0,4
Statsbidrag justerade
för regleringar	132	3,4	2,7	-1,4	0,3	0,3
Statsbidrag justerade
för regleringar, mdkr	132	4,9	4,1	-2,2	0,5	0,4

Anm.: I tabellen redovisas utvecklingen av generella och specialdestinerade statsbidrag exklusive kompensation för mervärdesskatt. Skatteintäkter och stats- bidrag redovisas justerade för regeländringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Medelutdebiteringen höjdes med 5 öre 2012 och med 12 öre 2013. För 2014–2017 används beräkningsprincipen om en oförändrad skattesats. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

10.4.2 Statsbidragen ökar 2013 och 2014

Kommuner och landsting får bidrag från staten i form av dels ett generellt statsbidrag, dels specialdestinerade statsbidrag (statsbidrag som ges till förutbestämda ändamål).171 Generella bidrag i form av tillfälliga stöd kan även användas för att stärka ekonomin i en lågkonjunktur. För att stabiliseringspolitiska åtgärder på sikt inte ska urholka de offentliga finanserna måste temporära åtgärder fasas ut i bättre tider. I annat fall måste skatterna höjas för att kunna finansiera en permanent högre utgiftsnivå.

171 Det generella statsbidraget utgörs av anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. De specialdestinerade statsbidragen finns under ett flertal anslag, framför allt under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg samt utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. Bidrag för läkemedelsförmåner svarar för ca 40 procent av de specialdestinerade statsbidragen. Utöver statsbidragen får kommuner och landsting dessutom transfereringar från staten som avser kompensation för mervärdesskatt. Denna kompensation uppgick till ca 50 miljarder kronor 2012.

630

De generella statsbidragen		uppgick till
82 miljarder	kronor 2012 (se	tabell	10.6).172
Utöver de	generella statsbidragen		betalades

50 miljarder kronor ut som specialdestinerade statsbidrag. Statsbidragen bedöms öka 2013 och 2014. Inom de generella statsbidragen utgörs förändringarna främst av regleringar till följd av sänkt inkomstskatt för pensionärer, gymnasie- reformens finansiering samt förändringar av inkomstutjämningen. De specialdestinerade bidragen ökar främst till följd av ett ökat antal asylsökande.

Tabell 10.6 visar de direkta effekterna av regeringens politik för kommunsektorn, antingen som permanenta eller tillfälliga för- stärkningar eller som andra förändringar. I samband med finanskrisen höjdes statsbidragen tillfälligt med sammantaget 20 miljarder kronor 2010 och 2011. Utfasningen av den tillfälliga statsbidragshöjningen redovisas i tabell 10.6 som en minskning med 3 miljarder kronor 2012.173

Vidare åskådliggörs i tabell 10.6 effekten av regeländringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget, exempelvis sänkt skatt för pensionärer. En sådan förändring reducerar kommunsektorns skatteintäkter, varför sektorn kompenseras genom en höjning av det generella statsbidraget fr.o.m. 2014. Till följd av beräkningsprincipen om att enbart beslutade åtgärder bör inkluderas i prognosen är stats- bidragen i stort sett oförändrade 2016 och 2017.

PROP. 2013/14:1

Tabell 10.6 Årlig förändring av statsbidragen 2012–2017

Miljarder kronor. Utfall i nivå för 2012, prognos för 2013–2017.

	Nivå	Förändring
	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Generellt bidrag	82	3,6	4,5	-0,2	-0,2	0,3
Varav (i förhållande till
föregående år)
permanent	0,0		1,0
tillfälligt	-3,0
regleringar1	-0,2	1,7	2,7
övrigt2	0,2	1,9	0,8	-0,2	-0,2	0,3
Specialdestinerade
bidrag	50	2,9	2,2	-2,0	0,6	0,1
Totala statsbidrag,
faktisk utveckling	132	6,6	6,8	-2,2	0,5	0,4
Totala statsbidrag,
justerade för
regleringar	132	4,9	4,1	-2,2	0,5	0,4

Anm.: Enligt nationalräkenskaperna. I tabellen redovisas utvecklingen av generella och specialdestinerade statsbidrag exklusive kompensation för mer- värdesskatt. De tillfälliga statsbidragen fasas ut helt 2012. De special- destinerade statsbidragen inkluderar också kapitaltransfereringar på ungefär 1 miljard kronor årligen 2012–2017.

1 Regleringar avser kompensation för regeländringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget.

2 Övrigt avser exempelvis justeringar som följer av den kommunala finansierings- principen.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

10.5 Ekonomiskt resultat och finansiellt sparande

Kommunsektorns finanser bedöms vara förhållandevis stabila under prognosperioden, trots ett fortsatt svagt konjunkturläge den närmaste tiden. I slutet av prognosperioden, när svensk ekonomi som helhet bedöms närma sig ett balanserat resursutnyttjande, beräknas resultatet uppgå till 12 miljarder kronor, vilket torde vara i nivå med god ekonomisk hushåll- ning (se tabell 10.7 och diagram 10.8).174

Kommuner och landsting redovisade ett resultat före extraordinära poster på 19 miljarder kronor 2012. Resultatet blev därmed betydligt högre än 2011, då resultatet uppgick till 7 miljarder kronor. Det högre resultatet 2012 berodde i stor utsträckning på en återbetalning

172 Statsbidragen är definierade enligt nationalräkenskaperna, varför det finns avvikelser gentemot statsbidragen enligt statens budget.

173 Utöver de tillfälliga stöden höjde regeringen också statsbidragen till kommunsektorn permanent med 5 miljarder kronor årligen fr.o.m. 2011.

174 Enligt kommunallagen ska kommuner och landsting ha en långsiktigt god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Från och med 2005 ska kommuner och landsting bl.a. fastställa de finansiella mål som är av betydelse för en god ekonomisk hushållning. Ett vanligt förekommande mål är ett resultat som motsvarar 2 procent av intäkterna från skatter och generella statsbidrag.

631

PROP. 2013/14:1

av sjukförsäkringspremier från AFA Försäkring till kommuner och landsting om ca 11 miljarder kronor (se tabell 10.7).

Bakom den förhållandevis stabila ekonomin för kommunsektorn som helhet döljer sig en stor variation mellan enskilda kommuner och landsting. Bland kommunerna var spännvidden stor och resultaten varierade mellan – 2 295 och 4 318 kronor per invånare 2012. Det var 20 kommuner (7 procent) som redovisade ett negativt resultat före extraordinära poster. Bland landstingen varierade resultatet före extra- ordinära poster 2012 mellan ett underskott om

-729 kronor	per invånare till överskott om
1 110 kronor	per invånare. Tre landsting

redovisade negativa resultat. De kommuner och landsting som redovisade ett negativt resultat 2012 utgjorde 18 procent av Sveriges befolkning.

Resultatet bestäms av sektorns intäkter och kostnader enligt den kommunala redovisningen. Det finansiella sparandet definieras av national- räkenskaperna och är ett viktigt mått, bl.a. eftersom överskottsmålet för de offentliga finanserna är uttryckt i termer av finansiellt sparande. Det finansiella sparandet uppgick till -9 miljarder kronor 2012 (se tabell 10.7).175

175 Skillnaderna mellan resultatet och det finansiella sparandet beskrivs i fördjupningsrutan Skillnaden mellan det ekonomiska resultatet och det finansiella sparandet.

Tabell 10.7 Kommunsektorns finanser 2012–2017

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall för 2012, prognos för 2013–2017.

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomster	838	874	889	917	955	994
Utveckling i procent	4,3	4,3	1,8	3,1	4,1	4,1
Skatter	562	587	603	629	662	696
Kommunal
fastighetsavgift	16	16	16	17	17	17
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	132	139	145	143	144	144
generella bidrag	82	86	90	90	90	90
riktade bidrag	50	53	55	53	54	54
Övriga inkomster	128	132	125	128	132	137
komp. moms	50	51	52	53	55	57
Utgifter	847	872	902	929	964	1000
Utveckling i procent	3,8	2,9	3,4	3,0	3,8	3,7
Konsumtion	697	722	745	769	800	832
Övriga utgifter	151	150	156	160	165	168
Finansiellt sparande	-9	2	-12	-12	-9	-6
Resultat	19	10	7	7	9	12

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

10.5.1 Förhållandevis stabila finanser under prognosperioden trots svagt konjunkturläge

De totala inkomsterna beräknas öka med i genomsnitt 3,5 procent per år 2013–2017. Utvecklingen bedöms bli svagare i början av perioden och starkare mot slutet av prognosperioden (se tabell 10.7). I enlighet med prognosprincipen följer utvecklingen av utgifterna samma mönster.

632

Diagram 10.8 Kommunsektorns resultat och finansiella sparande 2000–2017

Miljarder kronor. Utfall 2000–2012, prognos för 2013–2017.

20
15
10
5
0
-5
-10			Finansiellt sparande
-15			Resultat före extraordinära poster
00	02	04		06	08	10	12	14	16

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Resultatet för 2013, som beräknas uppgå till 10 miljarder kronor, påverkas av engångs- effekter. Resultatet förstärks såväl 2012 som 2013 av en återbetalning av sjukförsäkrings- premier från AFA Försäkring. Den redovisade intäktsökningen till följd av detta uppgår 2013 preliminärt till ca 8 miljarder kronor för kommunerna och ca 3 miljarder kronor för landstingen. Återbetalningen påverkar både resultatet och det finansiella sparandet. Resultatet försvagas samtidigt av en justering av kalkylräntan som används för beräkning av pensionsskulden. Den redovisade kostnads- ökningen för kommunsektorn till följd av ränteförändringen uppgår till 11 miljarder kronor 2013. Det finansiella sparandet påverkas inte av den sänkta räntan.176

Den starkare konjunkturen, och framför allt återhämtningen på arbetsmarknaden fr.o.m. 2015, medför att det kommunala skatte- underlaget ökar, vilket stärker resultatet i kommunsektorn. När svensk ekonomi som

PROP. 2013/14:1

helhet närmar sig ett balanserat resurs- utnyttjande förutsätts sektorn uppvisa ett resultat i nivå med god ekonomisk hushållning. Resultatet beräknas uppgå till mellan 7 och 12 miljarder kronor per år 2014–2017 (se diagram 10.8). Det finansiella sparandet beräknas uppgå till mellan -12 och -6 miljarder kronor per år 2014–2017.

176 Nedjusteringen av kalkylräntan speglar att en större avsättning skulle behöva göras för att täcka framtida pensionsutbetalningar, då räntenivån och därmed avkastningen från fonderingar är låg. Enligt Rådet för kommunal redovisning ska resultateffekten av ränteförändringen redovisas som en finansiell post i den kommunala redovisningen. Det finansiella sparandet ska per definition inte påverkas av finansiella intäkter och kostnader i form av t.ex. värdeförändringar och påverkas därmed inte av denna kalkylmässiga ränteförändring. Om förändringen hade berört årets intjänade pensionsrätter hade det finansiella sparandet däremot påverkats.

633

PROP. 2013/14:1

Skillnaden mellan det ekonomiska resultatet och det finansiella sparandet

Balanskravet och kravet på god ekonomisk hushållning för kommuner och landsting är kopplade till det ekonomiska resultatet, medan det finansiella sparandet är kopplat till över- skottsmålet. Skillnaden mellan det ekonomiska resultatet och det finansiella sparandet uppgick till flera miljarder kronor under 2009–2013(se tabell 10.8).

Det ekonomiska resultatet, dvs. skillnaden mellan intäkter och kostnader för en period, baseras på bokföringsmässiga principer. Finansiellt sparande är skillnaden mellan inkomster och utgifter, och definieras av det internationella regelverket för national- räkenskaper.

Begreppen i nationalräkenskaperna avviker från de bokföringsmässiga begreppen av flera anledningar:

– de bokföringsmässiga begreppen kan vara olika i olika länder vilket försvårar inter- nationell jämförbarhet och

– bokföringsmässiga begrepp är vanligen inte optimala för makroekonomisk analys eller för utvärdering av ekonomisk politik.

Till följd av detta har bl.a. utformningen och styrningen av den europeiska finanspolitiken definierats i enlighet med nationalräken- skapernas begrepp, t.ex. den offentliga sektorns finansiella sparande och bruttoskuld.177

Det ekonomiska resultatet fastställs för varje år i samband med årsbokslutet för den aktuella perioden. De första utfallen från nationalräken- skaperna baseras på kvartalsvisa uppgifter och modeller, som sedan uppdateras flera gånger i samband med att allt mer definitiv information finns tillgänglig: årsbokslut, taxeringsutfall, tidsserierevideringar m.m.. Det innebär att det ekonomiska resultatet fastställs relativt omgående efter periodens slut, medan det finansiella sparandet och nyckeln som utgör länken mellan det finansiella sparandet och resultatet kan revideras under en längre tid efter periodens slut.

Redovisningen av investeringar och avskrivningar förklarar merparten av skillnaderna

mellan resultatet och det finansiella sparandet. I resultatet, dvs. skillnaden mellan intäkter och kostnader enligt den kommunala redovisningen, ingår inte årets investeringsutgifter. Investering- arna ingår i stället i den kommunala balans- räkningen, som en tillgång. Årets avskrivningar på investeringarna enligt den kommunala redo- visningen belastar dock resultatet. I national- räkenskapernas finansiella sparande ingår däremot investeringarna som en utgift vilken drar ned det finansiella sparandet samma år som investeringen görs. Däremot belastar inte avskrivningar (kapitalförslitning enligt national- räkenskapernas terminologi) det finansiella sparandet.

Tabell 10.8 Skillnader mellan resultat och finansiellt sparande 2009–2013

Miljarder kronor, löpande priser

	2009	2010	2011	2012	2013
Finansiellt sparande	-9	6	-13	-9	2
Investeringar enligt	38	41	50	53	54
nationalräkenskaperna
Avskrivningar enligt den	-23	-24	-24	-26	-26
kommunala redovisningen
Övrigt	7	-5	-6	1	-19
Resultat	13	18	7	19	10

Anm.: I Övrigt ingår bl.a. ned- och avskrivningar, finansiella intäkter och kostnader såsom t.ex. orealiserade valutakursförändringar. Vidare ingår korrigeringar för avvikelser i skatter och statsbidrag mellan nationalräken- skapernas redovisning och den kommunala redovisningen.

Källa: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kommunsektorns finanser har de senaste åren påverkats av engångsinkomster och engångs- utgifter, vilka försvårar jämförelsen mellan resultatet och det finansiella sparandet. Återbetalningen av försäkringspremier från AFA Försäkring 2012 och 2013, påverkar emellertid både finansiellt sparande och resultat. Sänkningen av diskonteringsräntan 2011 och 2013 för pensionsskuldberäkning påverkar däremot enbart resultatet.

177 Europeiska Nationalräkenskapssystemet, ENS 1995.

634

10.6 Ekonomisk ställning och skuldutveckling

De senaste årens skuldkris visar att det är av största vikt att inte enbart fokusera på intäkter och kostnader ett enskilt år vid en bedömning av det ekonomiska läget. Utvecklingen av skulder och tillgångar är också av central betydelse.

Kommunsektorns skuldsättning har ökat under de senaste åren, bl.a. till följd av stora lånefinansierade investeringar i fastigheter och infrastruktur. Sveriges Kommuner och Landsting har gjort bedömningen att denna trend kommer fortsätta 2013–2015.178 Det ekonomiska läget är dock stabilt i sektorn som helhet, även om skillnaderna mellan enskilda kommuner och landsting är stora.

Det finns några särskilda omständigheter som bör beaktas för att ge en rättvis bild av utvecklingen av skulden i sektorn. En del kommuner och landsting har exempelvis valt att organisera delar av sin verksamhet i bolagsform, dvs. i andra juridiska personer. Detta medför att skuldsättningen i den sammanställda redo- visningen, där både kommunen eller landstinget och dess bolag ingår (benämns fortsättningsvis kommunkoncernen), ger en mer fullständig bild av situationen. En annan viktig faktor att beakta är att en stor del av pensionsskulden i sektorn redovisas utanför balansräkningen.179

Diagram 10.9 visar utvecklingen av skuld- sättningen och tillgångarna i kommunsektorn och i kommunkoncernerna 2007–2012. Den del av pensionsskulden som intjänades före 1998 redovisas separat.

178 Se Ekonomirapporten april 2013 (Sveriges Kommuner och Landsting 2013).

179 Enligt 5 kap. 4 § lagen (1997:614) om kommunal redovisning ska pensionsförmåner som är intjänade före 1998 inte tas upp som en skuld eller avsättning i balansräkningen utan i stället redovisas som en ansvarsförbindelse. Utbetalningar av dessa pensionsförmåner ska redovisas som kostnader i resultaträkningen. Oavsett om de intjänade pensionsrätterna redovisas som en skuld eller avsättning i balansräkningen eller som en ansvarsförbindelse är kommunernas och landstingens åtagande detsamma.

PROP. 2013/14:1

Diagram 10.9 Skuld och tillgångar i kommunsektorn och kommunkoncernerna 2007–2012

Tusentals kronor per invånare

200
180	skuld i kommunsektorn exkl. pensioner före 1998
	tillgångar i kommunsektorn
160	skuld i kommunkoncerner exkl .pensioner före 1998
140	tillgångar i kommunkoncerner
120	pensionsskuld före 1998
100
80
60
40
20
0
07	08	09	10	11	12
Anm.: I skulden ingår avsättningar för pensioner intjänade efter 1998.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

10.6.1 Något snabbare ökning av skuldsättningen i kommunsektorn än i kommunkoncernerna

Både tillgångar och skulder har ökat under samtliga år sedan 2007. Sammantaget ökade skulderna och tillgångarna i kommunsektorn med 49 respektive 32 procent 2007–2012. En förklaring till ökningen är bl.a. att kommuner och landsting tar upp lån för vidareutlåning till bolagen. På grund av en högre kreditvärdighet blir lånevillkoren oftast bättre för kommunerna och landstingen än för de kommunala bolagen. I koncernerna ökade skulderna och tillgångarna med 29 respektive 25 procent 2007–2012.180

Skulderna har generellt sett således haft en något högre ökningstakt än tillgångarna under de redovisade åren. Mellan 2011 och 2012 ökade exempelvis skulderna i kommunsektorn med över 8 procent, medan tillgångarna ökade med knappt 7 procent.

Kommunsektorn har haft positiva resultat 2007–2012. Fram t.o.m. årsskiftet 2012/13 kunde överskott enligt huvudregeln inte användas för löpande utgifter kommande år. Överskottet konsoliderades i det egna

180 Den upplåning kommuner och landsting gör är till största delen i form av lån från kreditmarknadsbolaget Kommuninvest och lån från de svenska storbankerna. Kommuninvest står för ca 45 procent av kommunsektorns totala externa låneskuld.

635

PROP. 2013/14:1

kapitalet.181 Detta innebär att de positiva resultaten har använts till att minska skulden, investera eller stärka likviditeten. För att kunna analysera mer i detalj hur resultatet har påverkat tillgångar och skulder måste dock hänsyn tas till den vidareutlåning som sker från kommunerna och landstingen till de kommunala bolagen.

I enlighet med vad som ovan anförts redovisas pensionsskulden för pensionsrätter intjänade före 1998 som en ansvarsförbindelse utanför balansräkningen. Detta åtagande är stort jämfört med de totala skulderna i balansräkningen, men ska också utbetalas under en lång tid. Pensions- skulden utanför balansräkningen 2007–2012 har minskat vissa år och ökat under andra år, bl.a. till följd av förändringar i diskonteringsräntan. Sammantaget har denna ansvarsförbindelse ökat med 4 procent 2007–2012.

10.6.2 Kommunsektorns andel av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld ökar

Kommunsektorns skulder på kapitalmarknaden ingår i den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden.182 År 2012 var kommunsektorns andel av den offentliga sektorns bruttoskuld 19 procent, vilket kan jämföras med 8 procent 1994. I diagram 10.10 visas den offentliga sektorns totala konsoliderade skuld som andel av BNP och skulden uppdelad på stat, kommunsektor och ålderspensionssystemet.

Staten har en väsentligt högre skuld än kommunsektorn. Under den senaste tjugoårs- perioden har dock statens skuld som andel av BNP minskat, medan kommunsektorns andel har ökat. Sedan 1994 har kommunernas och landstingens skuld ökat från knappt 6 procent av BNP till drygt 7 procent, medan statens skuld minskat från 78 procent av BNP till drygt 32 procent. Under prognosperioden beräknas statens skuld som andel av BNP först öka något, för att sedan åter sjunka. I kommunsektorn bedöms skulden som andel av BNP fortsätta

öka, till följd av att investeringarna även fortsättningsvis väntas vara höga.

Diagram 10.10 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, uppdelad på stat, kommunsektor och ålders- pensionssystemet 1994–2017

Procent av BNP

100
					Staten
					Kommunsektorn
80					Ålderspensionssystemet
					Konsoliderad skuld
60
40
20
0
-20
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16

Anm.: På grund av innehav av statsobligationer är ålderspensionssystemets bidrag till skulden negativt. Den kraftiga ökningen av kommunsektorns skuld som procent av BNP 2011 beror på att kommunsektorn övertog skulder ifrån sina egna bolag.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

181 I och med införandet av resultatutjämningsreserver kan kommunerna och landstingen i framtiden spara delar av uppkomna överskott och använda dessa vid en konjunkturnedgång.

182 Maastrichtskulden beskrivs utförligt i avsnitt 9.3.

636

Näringslivets produktion av välfärdstjänster ökar och därmed kraven på utveckling av statistiken

Kommuner och landsting har enligt lag möjlig- het att låta delar av sin verksamhet produceras av alternativa utförare i näringslivet, exempelvis privata företag och ideella föreningar.183 De rättsliga förutsättningarna för detta har utökats steg för steg under de senaste åren. I och med införandet av det obligatoriska vårdvalet inom primärvården 2010 har kommunsektorn nu också i vissa fall en skyldighet att konkurrens- utsätta verksamheten.

Variation mellan olika verksamhetsområden och mellan enskilda kommuner och landsting

Som andel av den totala kommunala konsumtionen har de kommunalt finansierade välfärdstjänsterna som utförs av alternativa aktörer vuxit kraftigt i omfattning under de senaste 20 åren (se diagram 10.11). År 1993 producerades 3 procent av konsumtionen i kommunsektorn i annan regi, medan andelen 2011 översteg 14 procent. Skillnaderna är dock stora mellan olika verksamhetsområden samt mellan enskilda kommuner och landsting.

Alternativa utförare står för ungefär en femtedel av verksamhetskostnaderna för socialt skydd (exempelvis äldreomsorg), medan andelen är något lägre inom utbildningsområdet samt hälso- och sjukvårdsområdet. Under de senaste fem åren är det dock inom utbildningsområdet som andelen har ökat mest.

PROP. 2013/14:1

Diagram 10.11 Alternativa utförares andel av total kommunal konsumtion, per verksamhetsområde 1993–2011

Procent

25

Samtliga verksamhetsområden Hälso/sjukvård

20 Utbildning

Socialt skydd (ex. omsorg om äldre och funktionshindrade)

15

10

5

0

93

95

97

99

01

03

05

07

09

11

Anm.: Utgifter för läkemedel inom läkemedelsförmånen inom verksamhetsområdet hälso- och sjukvård har exkluderats i detta diagram, eftersom detta inte är sådan verksamhet som utförs av andra vårdgivare än landstinget. Under början av 2000 skedde ett antal stora bolagiseringar och avbolagiseringar inom sjukvården som påverkar statistiken.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommunerna och landstingen skiljer sig mycket åt när det gäller i vilken omfattning som alter- nativa utförare anlitas. Andelen privat anställda inom välfärdsområdet är exempelvis högst i kommungruppen storstäder och lägst i gles- bygdskommuner.184 Det finns relativt lite forskning som fokuserar på att försöka förklara vad som är utmärkande för kommuner med hög eller låg grad av privatisering. Visst stöd finns för att en borgerlig majoritet i kommunfullmäktige och en hög andel högutbildade har ett positivt samband med en hög andel anställda i privat välfärdsproduktion.185 För att kunna dra slutsatser om orsakssamband krävs dock fördjupade analyser där ett längre tidsperspektiv anläggs och där fler variabler inkluderas.

Nytt utförarregister hos Statistiska centralbyrån

Att näringslivets produktion av välfärdstjänster har ökat och fortsätter öka innebär krav på en utveckling av statistiken. Den kommunalt finansierade verksamhet som produceras i alternativ regi ska, i likhet med den som utförs i kommunal regi, kunna följas upp och utvärderas. Tillförlitlig statistik är nödvändig ur såväl ett

183 Sådan reglering finns bl.a. i kommunallagen (1991:900), lagen	184 Privata utförare- kontroll och insyn (SOU 2013:53).
(2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2008:962) om	185 Hartman (red.),	Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med
valfrihetssystem.	svensk välfärd?, 2011.

637

PROP. 2013/14:1

demokratiskt som ekonomiskt perspektiv, men i nuläget finns det brister på detta område. Till exempel saknas ett heltäckande register över vilka företag och organisationer som utför kommunalt finansierad verksamhet.

Regeringen har gett Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att bygga upp ett register med årlig statistik över alternativa utförare. I uppdraget ingår även att förbättra och löpande publicera övergripande personalstatistik som omfattar all personal sysselsatt i kommunalt finansierad verksamhet. SCB har sedan 2012 byggt upp ett insamlingssystem och skapat grunderna till ett utförarregister. En första insamling av statistik skedde under våren 2013. Då det inte råder någon skyldighet att lämna uppgifter av det aktuella slaget var det dock knappt 70 procent av kommunerna och landstingen som levererade uppgifter. I betänkandet Vad är officiell statistik- en översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83) föreslås en utvidgning av uppgiftsskyldigheten för kommuner och landsting. En lagrådsremiss med förslag om bl.a. ändringar av uppgifts- skyldigheten för kommuner och landsting har den 26 augusti 2013 överlämnats till Lagrådet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition under hösten 2013 (se vidare avsnitt 12.1).

638

10.7 Kommunsektorns finanser i jämförelse med 2013 års ekonomiska vårproposition

Jämfört med prognosen i 2013 års ekonomiska vårproposition har kommunsektorns finansiella sparande reviderats upp med mellan 1 och 14 miljarder kronor 2012–2016 och reviderats ned med 2 miljarder kronor 2017 (se tabell 10.9).

Intäkterna från skatt på arbete har reviderats upp, främst till följd av reviderade pensions- inkomster och en förändrad utveckling av konsumentprisindex. Den kommunala konsumtionen är också uppreviderad, främst beroende på de beräknade högre skatte- intäkterna. Inkomsterna har reviderats upp mer än utgifterna för alla år förutom 2017, vilket ger ett högre finansiellt sparande jämfört med prognosen i vårpropositionen.

Revideringarna av resultatet och det finansiella sparandet följer samma mönster, med undantag för 2013. Övriga inkomster har reviderats upp med 12 miljarder 2013, främst till följd av en återbetalning av sjukförsäkringspremier från AFA Försäkring. Återbetalningen påverkar både resultatet och det finansiella sparandet. Förändringen av resultatet 2013 jämfört med bedömningen i vårpropositionen är också en följd av den nedjusterade räntan för beräkning av pensionsskulden. Den förändrade räntan fastställdes efter det att 2013 års ekonomiska vårproposition hade beslutats. Den redovisade kostnadsökningen för kommunsektorn till följd av räntesänkningen uppgår till 11 miljarder kronor 2013. Det finansiella sparandet påverkas inte av den sänkta räntan.

PROP. 2013/14:1

Tabell 10.9 Kommunsektorns finanser 2012–2017. Förändringar jämfört med 2013 års ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor

	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Totala inkomster	1	15	8	7	8	8
Skatter	1	3	2	3	4	5
Kommunal
fastighetsavgift	0	0	0	0	0	0
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	0	0	4	3	3	2
Övriga
inkomster	0	12	2	1	1	0
varav
kompensation för
mervärdesskatt	0	0	0	0	0	1
Totala utgifter	0	1	5	4	4	9
Konsumtion	0	0	4	3	3	10
Övriga utgifter	0	1	1	1	0	-1
Finansiellt
sparande	1	14	3	4	4	-2
Resultat före extra-
ordinära poster	0	3	3	3	4	-2

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

639

11

Lån, garantier och beställningsbemyndiganden

PROP. 2013/14:1

11 Lån, garantier och beställnings– bemyndiganden

Sammanfattning

- Den totala låneramen för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens

verksamhet föreslås uppgå till 38,6 miljarder kronor 2014, vilket är en ökning med 1,8 miljarder kronor jämfört med 2013.

- Den totala kreditramen för rörelsekapital föreslås uppgå till 17,6 miljarder kronor

2014, vilket är en minskning med 0,1 miljarder kronor jämfört med 2013.

- För 2014 föreslår regeringen beställnings- bemyndiganden som uppgår till totalt 375,5 miljarder kronor, vilket är en ökning med 36 miljarder kronor jämfört med 2013.

I detta avsnitt redovisas förslag till låneramar, räntekontokrediter och bemyndigande att överskrida anslag samt en sammanfattande redovisning av utlåning, övriga kreditramar, garantier och beställningsbemyndiganden för 2014. Vidare analyseras utvecklingen och ställs i relation till bl.a. nyttjandegrad och maximalt utnyttjande.

11.1 Finansiering av anläggningstillgångar och rörelsekapital

Enligt 7 kap. 1 § budgetlagen (2011:203) beslutar riksdagen årligen om en total låneram i

Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet. Vidare beslutar riksdagen årligen om en total kreditram i Riksgäldskontoret för att täcka behovet av rörelsekapital i statens verksamhet enligt 7 kap. 4 § samma lag.

11.1.1 Låneramar för 2014

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2014 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet som inklusive tidigare gjord upplåning uppgår till högst 38 600 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I tabell 11.1 redovisas de för varje utgiftsområde beräknade sammanlagda låneramarna för investeringar i anläggningstillgångar i statens verksamhet för 2014. Den totala låneramen utgör summan av lån för detta ändamål som regeringen och myndigheterna under regeringen högst får ha i Riksgäldskontoret under 2014.

Beloppen för respektive utgiftsområde är preliminära eftersom regeringen normalt fattar beslut om respektive myndighets låneram i samband med att regleringsbreven beslutas. Beloppet per respektive utgiftsområde innefattar också tidigare tagna lån.

Jämfört med den låneram som riksdagen har beslutat för 2013 innebär förslaget till låneram

643

PROP. 2013/14:1

för 2014 en ökning med 1,8 miljarder kronor eller 4,9 procent. Den genomsnittliga öknings- takten för låneramen 2000–2013 har uppgått till ca 4,6 procent per år.

Ökningen 2014 kan härledas till följande tre utgiftsområden. Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap behöver en utökad låneram på ca 360 miljoner kronor för den fortsatta utbyggnaden av det integrerade resurs- och ekonomiledningssystemet (PRIO). För utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning behövs en utökad låneram på ca 300 miljoner kronor med anledning av en satsning på forskningsinfrastrukturen. Avslutningsvis ökas låneramen för utgiftsområde 22 Kommunikationer med ca 900 miljoner kronor, främst beroende på att Trafikverket behöver genomföra större investeringar i byggnader, tågfordon, färjor, mätutrustningar och arbetsmaskiner än tidigare planerat samt att Transportstyrelsen har lagt om en kredit från Riksgäldskontoret till myndighetens låneram.

Myndigheternas totala skuld avseende inve- steringar i anläggningstillgångar uppgick vid halvårsskiftet 2013 till 29 miljarder kronor, vilket är ca 2 miljarder kronor mer än vid samma tidpunkt 2012.

Regeringen beräknar att det behövs en total låneram på 38,6 miljarder kronor för 2014, varav ca 0,1 miljarder kronor inledningsvis inte kommer att fördelas till myndigheterna.

Tabell 11.1 Låneram för 2014

Miljoner kronor

Utgiftsområde1		Ram 2013 i	Skuld	Låneram
		regleringsbrev	30/6 2013	2014
1	Rikets styrelse2	1 492	1 182	1 494
2	Samhällsekonomi och	698	459	726
	finansförvaltning3
3	Skatt, tull och exekution	1 618	1 160	1 650
4	Rättsväsendet	5 916	4 780	5 937
5	Internationell	8	9	23
	samverkan
6	Försvar och samhällets	9 205	8 258	9 442
	krisberedskap
7	Internationellt bistånd	114	92	104
8	Migration	285	244	374
9	Hälsovård, sjukvård och	450	146	487
	social omsorg
10	Ekonomisk trygghet vid	1 912	1 602	2 012
	sjukdom och
	funktionsnedsättning
11	Ekonomisk trygghet vid	0	127	12
	ålderdom
12	Ekonomisk trygghet för	0	0	0
	familjer och barn
13	Integration och	8	3	8
	jämställdhet
14	Arbetsmarknad och	601	464	654
	arbetsliv
15	Studiestöd	141	50	181
16	Utbildning och	6 610	5 029	6 886
	universitetsforskning
17	Kultur, medier,	672	502	736
	trossamfund och fritid
18	Samhällsplanering,	321	244	328
	bostadsförsörjning och
	byggande samt
	konsumentpolitik
20	Allmän miljö- och	334	243	273
	naturvård
21	Energi	39	26	37
22	Kommunikationer	4 114	2 499	4 999
23	Areella näringar,	1 643	1 446	1 877
	landsbygd och
	livsmedel
24	Näringsliv	244	131	252
	Ej fördelat	0	0	111
Summa		36 424	28 696	38 600

Anm.: 7:e AP-fonden behandlas som övrig kredit och ingår därför inte i tabellen.

1 Låneramarna har fördelats till de utgiftsområden som de tillhör i statens budget för 2014

2 Exklusive Riksdagsförvaltningen och Riksdagens ombudsmän.

3 Exklusive Riksrevisionen.

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

644

I diagram 11.1 visas utvecklingen av lånevolymen sedan december 2000.

Diagram 11.1 Myndigheternas investeringslån december 2000–juni 2013

Miljoner kronor

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

I tabell 11.2 visas utvecklingen av nyttjande- graden, dvs. faktisk upplåning i förhållande till den totala beslutade låneramen sedan 2002.

Tabell 11.2 Investeringslån och låneramar 2002–2013

Miljoner kronor

			Nyttjandegrad
	Lån 30/6	Låneram	30/6
2002	14 878	22 500	66%
2003	14 618	23 500	62%
2004	16 494	25 000	66%
2005	18 594	26 500	70%
2006	19 752	28 000	71%
2007	20 384	28 500	72%
2008	22 155	30 300	73%
2009	23 559	31 700	74%
2010	24 055	32 500	74%
2011	25 910	33 000	79%
2012	26 954	34 350	78%
2013	28 695	36 800	78%

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Som framgår av tabell 11.2 har lånevolymen ökat med 14,3 miljarder kronor sedan 2002, medan nyttjandegraden ökat med 12 procentenheter till 78 procent. Det bör också observeras att upplåningen i regel ökar under det andra halvåret, varför nyttjandegraden som redovisas för 2013 ovan bedöms vara lägre än nyttjandegraden vid utgången av samma år. Regeringens målsättning är att nyttjandegraden, i

PROP. 2013/14:1

enlighet med vad finansutskottet uttalat (bet. 2009/10:FiU1 s. 143), ska fortsätta att öka.

För 2014 beräknas låneramarna motsvara 3,6 procent av förslaget till de totala takbegränsade utgifterna.

11.1.2 Räntekontokrediter för 2014

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2014 besluta om krediter för myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret som inklusive tidigare utnyttjade krediter uppgår till högst 17 600 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag:

Myndigheterna placerar överskottslikviditet och finansierar sitt behov av rörelsekapital i Riks- gäldskontoret. Respektive myndighet har för dessa ändamål ett räntekonto med kredit. Storleken på räntekontokrediten varierar, men ligger normalt i intervallet 5–10 procent av summan av respektive myndighets anslag, bidrag och avgiftsinkomster. De beräknade kredit- ramarna för 2014 redovisas per utgiftsområde i tabell 11.3, tillsammans med det totala saldot och bruttoskulden på räntekontona den 30 juni 2013. Vid beräkningen av bruttoskulden ingår endast de myndigheter som hade ett positivt saldo på räntekontot och som därmed utnyttjat sin kredit.

Tabell 11.3 visar de föreslagna räntekonto- kreditramarna för 2014. Av den andra kolumnen i tabell 11.3 framgår att flera myndigheter vid halvårsskiftet 2013 hade en betydande inlåning på sina räntekonton. En anledning till detta kan vara det anslagssparande som flera myndigheter har byggt upp. Den stora inlåningen kan också bero på att det inom den avgiftsfinansierade verksamheten uppstår en likviditet som placeras på räntekontot. Endast 8 av de drygt 200 myndigheter som har räntekonton med kredit i Riksgäldskontoret utnyttjade sin kredit per den 30 juni 2013; dock hade 31 myndigheter utnyttjat sin kredit någon gång under första halvåret 2013, vanligtvis strax före utbetalningarna till räntekontot. Merparten av myndigheterna har stadigvarande överskott på sina räntekonton. Exempelvis har myndigheterna under utgiftsområde 22 Kommunikationer under 2013 ökat sin inlåning

645

PROP. 2013/14:1

hos Riksgäldskontoret med 20 procent, från 7,4 miljarder kronor den 30 juni 2012 till 8,9 miljarder kronor den 30 juni 2013.

Tabell 11.3 Räntekontokreditram för 2014

Miljoner kronor

		Saldo	Saldo	Brutto
		30/6	30/6	skuld	Kreditram
Utgiftsområde1		20122	20132	30/6 2013	2014
1	Rikets styrelse3	-410	-1 496	0	875
2	Samhällsekonomi och	-2 047	-1 753	132	618
	finansförvaltning4
3	Skatt, tull och exekution	-1 051	-867	0	977
4	Rättsväsendet	-1 725	-2 432	0	3 309
5	Internationell samverkan	-2	-3	0	2
6	Försvar och samhällets	-978	-1 065	0	617
	krisberedskap
7	Internationellt bistånd	-111	-176	0	33
8	Migration	-235	-152	0	150
9	Hälsovård, sjukvård och	-909	-900	0	483
	social omsorg
10	Ekonomisk trygghet vid	-605	-468	0	468
	sjukdom och
	funktionsnedsättning
11	Ekonomisk trygghet vid	724	564	564	1 357
	ålderdom
12	Ekonomisk trygghet för	-7	0	0	0
	familjer och barn
13	Integration och	-9	-11	0	8
	jämställdhet
14	Arbetsmarknad och	-854	-534	0	386
	arbetsliv
15	Studiestöd	-135	-162	0	76
16	Utbildning och	-23 950	-24 574	0	3 108
	universitetsforskning
17	Kultur, medier,	-246	-375	6	244
	trossamfund och fritid
18	Samhällsplanering,	-1 151	-71	42	239
	bostadsförsörjning och
	byggande samt
	konsumentpolitik
20	Allmän miljö- och	-162	-296	0	84
	naturvård
21	Energi	-38	-63	0	33
22	Kommunikationer	-7 449	-8 937	0	3 937
23	Areella näringar, landsbygd	-1 069	-1 076	121	345
	och livsmedel
24	Näringsliv	-408	-387	0	148
	Ej fördelat	0	0	0	104
Summa		-42 826	-45 234	865	17 600

Anm.: 7:e AP-fonden behandlas som övrig kredit och ingår därför inte i tabellen.

1 Räntekontokrediterna har fördelats till de utgiftsområden som de tillhör i statens budget för 2014.

2 Ett negativt belopp för saldo innebär en behållning i Riksgäldskontoret.

3 Exklusive Riksdagsförvaltningen och Riksdagens ombudsmän.

4 Exklusive Riksrevisionen.

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

0,1 miljarder kronor jämfört med den ram som riksdagen har beslutat för 2013.

11.1.3 Statlig utlåning

Av 6 kap. 3 § budgetlagen följer att regeringen får besluta om utlåning som finansieras med lån i Riksgäldskontoret upp till det belopp som riksdagen har beslutat om.

Totalt uppgick utlåningen till 191,6 miljarder kronor den 30 juni 2013. Utlåningen i form av studielån var störst och uppgick till 179 miljarder kronor. I tabell 11.4 presenteras en översikt av den utlåning som finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Utöver den utlåning som redovisas i tabellen hade Riksgäldskontoret vid halvårsskiftet 2013 även lånat ut 200,8 miljarder kronor till Riksbanken för att tillgodose behovet av valutareserv. För 2014 föreslås en utlåning om 294,2 miljarder kronor.

Förslagen till beslut om nya eller ändrade ramar för utlåning som finansieras med lån i Riksgäldskontoret redovisas i respektive utgiftsområdesbilaga.

Tabell 11.4 Statlig utlåning 2014

Miljoner kronor
Utgifts-		Skuld	Kreditram
område	Myndighet/verksamhet	30/6 2013	2014
15	Studielån	179 331	200 205
22	Svensk-Danska	5 191	3 361
	broförbindelsen SVEDAB AB1
22	Swedavia AB2	0	3 240
2	Lån till Island3,4	1 799	0
2	Lån till Irland3,5	3 948	5 265
22	A-train AB6	1 000	1 000
24	Civila flygutvecklingsprojekt7	350	1 110
24	Svensk exportkredit AB8	0	80 000
Summa		191 619	294 181

1 Kreditramen för Svensk-Danska broförbindelsen SVEDAB AB anges exklusive mervärdesskatt medan skulden anges inklusive mervärdesskatt (prop. 1996/97:161, bet. 1997/98:TU6, rskr. 1997/98:32).

2 Prop. 2009/10:16, bet. 2009/10:TU7, rskr. 2009/10:114.

3 Baserat på Riksgäldskontorets växelkurs SEK-EUR 30/6 2013.

4 Prop. 2010/11:132, bet. 2010/11:FiU36, rskr. 2010/11:310.

5 Prop. 2011/12:119, bet. 2011/12:FiU41, rskr. 2011/12:209.

6 Prop. 1993/94:213, bet. 1993/94:TU36, rskr. 1993/94:436.

7 Prop. 2007/08:1, bet. 2007/08:Fiu11.

8 Prop. 2008/09:86, bet. 2008/09:NU12, rskr. 2008/09:125.

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Regeringen föreslår att summan av kredit- ramarna för myndigheternas räntekonton får uppgå till högst 17,6 miljarder kronor 2014, varav ca 0,1 miljarder kronor inledningsvis inte kommer att fördelas till myndigheterna. Den totala ramen föreslås således minska med

11.1.4 Övriga kreditramar

I 7 kap. 1-5 §§ budgetlagen anges de villkor som gäller för finansiering av statens investeringar och utlåning. Av 7 kap. 6 § samma lag följer att

646

riksdagen för en viss myndighet eller för viss anskaffning kan besluta att finansiering ska ske på annat sätt än vad som följer av 7 kap. 1-5 §§. I detta avsnitt redogörs för de lån och kreditramar som riksdagen dels beslutat om, dels föreslås besluta för 2014, med stöd av 7 kap. 6 § budgetlagen.

Totalt uppgick upplåningen i Riksgälds- kontoret för övriga kreditramar till 67,8 miljarder kronor den 30 juni 2013. Trafikverkets kreditutnyttjande var störst och uppgick till 39,7 miljarder kronor. I tabell 11.5 redovisas övriga kreditramar i Riksgälds- kontoret.

Förslagen till beslut om nya eller ändrade kreditramar i Riksgäldskontoret redovisas i respektive utgiftsområdesbilaga.

Tabell 11.5 Övriga kreditramar 2014

Miljoner kronor

		Skuld
Utgifts-		30/6	Kreditram
område	Myndighet/verksamhet	20131	20142
	Låneramar:
2	7:e AP-fonden	0	5
2	Fortifikationsverket	9 488	11 500
2	Statens fastighetsverk	11 712	12 800
2	Riksgäldskontoret	2 389	2 915
6	Socialstyrelsen	150	350
6	Myndigheten för	0	300
	samhällsskydd och beredskap
21	Affärsverket Svenska kraftnät	1 907	9 300
22	Trafikverket	39 651	44 000
22	Luftfartsverket	0	1 500
22	Sjöfartsverket	-146	835
	Övriga krediter:
2	7:e AP-fonden	63	100
2/23	Kammarkollegiet3	-448	360
2	Statens tjänstepensionsverk	-3	100
6	Försvarets materielverk	2 217	12 000
6	Försvarsexportmyndigheten	1 022	7 000
10	Försäkringskassan	0	60
11	Pensionsmyndigheten	461	8 000
Summa		67 845	111 125

Anm.: Affärsverk har inom beslutade ramar även möjlighet att låna utanför Riksgäldskontoret.

1 Visar nettot av skulden för de myndigheter som har flera kreditramar.

2 Utöver de krediter som redovisas i tabellen föreslås i respektive utgiftsområdesbilaga en kredit om 40 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för utnyttjande vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden, samt en obegränsad låneram för Exportkreditnämnden för skadeutbetalning.

3 Utöver den kredit som föreslås i respektive utgiftsområdesbilaga medges

Kammarkollegiet en övrig kredit utifrån prop. 1995/98:105, bet. 1995/96:FiU11, rskr. 1995/96:191.

Källor: Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

PROP. 2013/14:1

11.2 Statliga garantier

Statens garantiåtaganden omfattar huvudsakligen insättningsgarantin och investerarskyddet, garantier till banker, kreditgarantier, garantier om tillförsel av kapital samt pensionsgarantier. En samlad och utförlig redovisning av den stat- liga garantiverksamheten ges i regeringens skri- velse Årsredovisning för staten 2012 (skr. 2012/13:101). I tabell 11.6 redovisas omfatt- ningen av de statliga garantiåtagandena per den 30 juni 2013 och en översiktlig sammanställning över begärda garantiramar 2014. Förslagen till beslut om garantiramar återfinns i respektive utgiftsområdesbilaga.

Normalt ställs krav på kostnadstäckning vid hanteringen av statliga garantier. Enligt 6 kap. 4 § budgetlagen krävs att en avgift tas ut som motsvarar den förväntade kostnaden för garantin. Detta innebär att förlustrisken för varje garanti eller grupp av garantier ska beräknas. Utifrån detta bestäms en avgift för garantin som debiteras garantitagaren. Riksdagen kan dock be- sluta att en lägre eller ingen avgift ska debiteras för ett visst åtagande. Till den del full kostnads- täckning inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention som ska belasta ett anslag. Avgiftsinkomsterna och i förekom- mande fall anslagsmedel motsvarande subven- tionen, redovisas på ett konto, en garantireserv, i Riksgäldskontoret. Till reserven förs också even- tuella återvinningar från tidigare infriade garan- tier. Konstaterade förluster i garantiverk- samheten ska täckas med medel från garanti- reserven. Garantiverksamheten ska således över tid vara självbärande.

647

PROP. 2013/14:1

Tabell 11.6 Garantiramar och utfärdade garantier

Miljoner kronor

	Beslutade	Utfärdade	Begärda
	garantiramar	garantier	garantiramar
		30/6 2013	2014
Riksgäldskontoret
Insättningsgarantin	Obegränsad1	1 312 8072
Investerarskyddet	Obegränsad3	Uppgift saknas
Garantier till banker m.fl. för skuldförbindelser	Obegränsad4	9 243
Kreditgaranti till AB Svensk Exportkredit för upplåning	250 0005	0	250 000
Kreditgarantier till företag i fordonsklustret för lån i Europeiska investeringsbanken	20 0006	06
för omställning till grön teknologi m.m.
Kreditgarantier till Öresundsbro Konsortiets upplåning	Obegränsad	20 862
Nordiska investeringsbanken, garantier för projektinvesteringslån	5 8747	5 874
Nordiska investeringsbanken, garantier för miljöinvesteringslån	9087	303	9097
Pensionsgarantier	30 000	8 1648
Kreditgarantier till UD-anställda	50	0,4
Exportkreditnämnden
Exportkreditgarantier	500 000	274 289	500 000
Investeringsgarantier	10 000	4 297	10 000
Biståndsverksamhet
Sidas biståndsgarantier och garantier för lån inom ramen för Lomé IV Bis och	11 2859		11 28510
Cotonou-avtalet		3 609
Boverket
Kreditgarantier för ny- och ombyggnad av bostäder, av lösen av kommunala borgens-
åtaganden samt för lån som kooperativa hyresrättsföreningar tar upp vid förvärv av		1 57311
fastigheter för ombildning till kooperativ hyresrätt	10 000		10 000
Kreditgarantier till kreditinstitut som lånar ut pengar till enskilda för förvärv av
bostad (förvärvsgarantier)	5 000	0,1	5 000
Garantikapital12		109 142
Summa utfärdade garantier		1 750 164

1Regleras i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

2Åtagandet för insättningsgarantin avser preliminärt utfall för 2012. Maximalt ersättningsbelopp är 100 000 euro per kund och bank. 3Regleras i lagen (1999:158) om investerarskydd.

4Regleras i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut. Regeringen har genom förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl. beslutat en garanti- ram på 750 miljarder kronor. Denna garanti stängdes för nyteckning den 30 juni 2011.

5Av riksdagen beslutad garantiram, regeringen har valt att inte vidarefördela garantin till Riksgäldskontoret.

6Förordningen (2009:19) om lån till företag i fordonsindustrin upphörde att gälla den 1 maj 2013 (SFS 2013:161).

7Garantiramen för projektinvesteringslån uppgår till 670 755 434 euro och garantiramen för miljöinvesteringslån för 2013 uppgår till 103 720 437 euro (se även prop. 2003/04:162, bet. 2004/05:FiU15, rskr. 2004/05:16). Omräkningen till kronor är gjord med slutkursen för euro den 30 juni 2013 (8,7577).

8Åtagandet för pensionsgarantier avser 2012. Omfattar upparbetade avtalspensioner för de som var anställda när statliga myndigheter bolagiserats, t.ex. Posten och Akademiska hus.

9Inklusive förslag i regeringens proposition Höständringsbudget 2013 (prop. 2013/4:2) om 152 059 320 euro. Omräkningen till kronor är gjord med slutkursen för euro den 30 juni 2013 (8,7577).

10Av garantiramen utgör Sidas biståndsgarantier 10 000 000 000 kronor och Lomé IV Bis och Cotonou-avtalet 152 059 320 euro. Omräkningen till kronor är gjord med slutkursen för euro den 30 juni 2013 (8,7577).

11Av de utstående garantierna avser 136 miljoner kronor garantier för lån under byggtiden. Garantibeloppet för denna del ökar i takt med att bygget fortskrider. Det totala garantibeloppet för dessa garantier är 395 miljoner kronor. Differensen mellan utestående och utlovat garantibelopp är därmed 259 miljoner kronor.

12Utgörs av garantiåtaganden gentemot Afrikanska utvecklingsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken, Europarådets utvecklingsbank, Europeiska utvecklingsbanken, Euro- peiska investeringsbanken, Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken, Interamerikanska utvecklingsbanken, Multilaterala investeringsgarantiorganet samt Nordiska investeringsbanken.

Källor: Utfallsbeloppen är hämtade från Riksgäldskontoret, Exportkreditnämnden, Sida och Boverket.

Statens totala utestående garantiåtaganden, ex- klusive garantikapitalet, hade fram till den 30 juni 2013 ökat med ca 48 miljarder kronor jämfört med samma tidpunkt föregående år.

Summan av utfärdade garantier inom ramen för insättningsgarantin ökade med

ca 87 miljarder kronor mellan den 30 juni 2012 och den 30 juni 2013.

Utestående garantier till banker m.fl. med an- ledning av skuldförbindelser minskade från ca 39 miljarder kronor den 30 juni 2012 till ca 9 miljarder kronor den 30 juni 2013. Vid den senare tidpunkten var det endast två institut som

648

PROP. 2013/14:1

hade utestående garanterade lån: Carnegie Investment Bank och Swedbank. Minskningen beror huvudsakligen på att Swedbanks garanterade lån har förfallit eller återköpts. De sista garanterade lånen förfaller under andra kvartalet 2015.

De utestående exportkredit- och investe- ringsgarantierna minskade med sammanlagt 4,5 miljarder kronor mellan den 30 juni 2012 och den 30 juni 2013.

Summan av utfärdade garantier inom Sidas biståndsgarantier och garantier för lån inom ramen för Lomé IV Bis och Cotonou-avtalet hade den 30 juni 2013 minskat med sammanlagt 0,5 miljarder kronor. I propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2) begär regeringen dock en utökad garantiram gentemot Europeiska investeringsbanken inom ramen för Lomé IV Bis och Cotonou-avtalet, från ca 0,2 miljarder kronor till ca 1,3 miljarder kronor.

De utfärdade garantierna för garantikapitalet uppgick den 30 juni 2013 till ca 109 miljarder

kronor och hade därmed ökat med nära 1 miljard kronor jämfört med den 30 juni 2012.

ingående och nya åtaganden, med avdrag för infriade åtaganden. I den sista kolumnen, Begärda bemyndiganden, redovisas omfattningen av de bemyndiganden som regeringen begär under de olika utgiftsområdena i denna proposition. Bemyndigandena innebär att riksdagen medger att regeringen får ingå ekonomiska åtaganden som medför utgifter för staten efter 2014.

Av tabell 11.8 framgår att regeringen begär bemyndiganden om totalt 375,5 miljarder kro- nor. Jämfört med de beställningsbemyndiganden som riksdagen beslutat efter förslag i budgetpropositionen för 2013 innebär förslagen för 2014 en ökning med 36 miljarder kronor, eller 11 procent. I förändringen ingår såväl stora minskningar som ökningar. De största minskningarna kan hänföras till utgiftsområde 22 Kommunikationer (6,3 miljarder kronor) och utgiftsområde 21 Energi (1,0 miljarder kronor). De största ökningarna kan hänföras till utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel (18,4 miljarder kronor),

utgiftsområde	7	Internationellt		bistånd
(7,7 miljarder	kronor),		utgiftsområde
16 Utbildning	och	universitetsforskning

(6,6 miljarder kronor), utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap (5,3 miljarder

11.3 Beställningsbemyndiganden kronor) samt utgiftsområde 10 Ekonomisk

Enligt 6 kap. 1 § första stycket budgetlagen får regeringen, för det ändamål och intill det belopp som riksdagen beslutat för budgetåret, beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning, lån eller liknande som medför utgifter under senare budgetår än det budgeten avser.

I respektive utgiftsområdesbilaga motiverar regeringen behovet av nödvändiga bemyndiganden och föreslår att riksdagen ska besluta om sådana. På anslagsnivå redovisas vidare information om bl.a. nya och infriade åtaganden 2012–2014.

I tabell 11.8 görs en sammanfattning av de be- gärda bemyndigandena för 2014. I kolumnen Ingående åtaganden redovisas de åtaganden som staten vid ingången av 2014 beräknas ha i form av beställningar av varor och tjänster, beslut om bidrag m.m. I nästa kolumn anges de nya åtaganden av denna typ som staten förväntas göra 2014. Kolumnen Infriade åtaganden visar åtaganden som förväntas bli betalda 2014 och som regeringen ingått tidigare år. Kolumnen Utestående åtaganden utgör summan av

trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning (3,2 miljarder kronor).

Härutöver begär regeringen ett bemyndigande att ingå de ekonomiska åtaganden som följer av EU-budgeten för 2014 (se utg.omr. 27 avsnitt 3).

För anslaget 1:3 Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 2007–2013 under utgiftsområde 19 Regional tillväxt begärs inget bemyndigande för 2014 eftersom några nya åtaganden inte avses ingås. Vid utgången av 2014 kommer det dock fortfarande att finnas utestående åtaganden som beräknas uppgå till ca 0,6 miljarder kronor.

649

PROP. 2013/14:1

Tabell 11.8 Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden avseende 2014

Miljoner kronor

		Ingående	Nya	Infriade	Utestående	Begärda
Utgiftsområde		åtaganden	åtaganden	åtaganden	åtaganden	bemyndiganden
		2014	2014	2014	2014	2014
1	Rikets styrelse	171	171	171	171	171
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	30	75	30	75	75
5	Internationell samverkan	106	133	80	159	160
6	Försvar och samhällets krisberedskap	90 154	16 405	15 674	90 886	92 145
7	Internationellt bistånd	55 524	23 603	16 627	62 500	62 696
8	Migration	200	31	100	131	140
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	1 577	1 009	750	1 835	1 835
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	4 000	1 000	1 810	3 190	3 190
13	Integration och jämställdhet	1 399	2 141	1 269	2 271	2 271
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	18 494	14 355	13 614	19 236	19 251
15	Studiestöd	4	4	4	4	4
16	Utbildning och universitetsforskning	22 470	12 738	9 210	25 998	26 154
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	441	343	279	505	511
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
	byggande samt konsumentpolitik	68	77	34	111	114
19	Regional tillväxt	2 115	3 564	1 178	4 500	4 700
20	Allmän miljö- och naturvård	4 050	2 260	1 362	4 947	5 095
21	Energi	4 984	1 893	1 570	5 307	5 330
22	Kommunikationer	114 258	31 997	21 505	124 751	126 307
23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	9 245	19 513	5 854	22 905	22 948
24	Näringsliv	2 576	1 144	1 362	2 358	2 371
Summa		331 866	132 456	92 483	371 840	375 468

Anm.: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan.

Källa: Egna beräkningar.

650

PROP. 2013/14:1

11.4 Bemyndigande att överskrida kommer i stället regeringen föreslå ändringar i

anslag

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2014, med de begränsningar som följer av 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen, besluta att ett anslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om

1. ett riksdagsbeslut om ändring av anslaget inte hinner inväntas, och

2. överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett anslag får överskridas om det är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget ska kunna uppfyllas.

För de flesta anslag kan oundvikliga utgiftsökningar i förhållande till anvisade medel rymmas inom den högsta tillåtna anslagskrediten på tio procent som föreskrivs i 3 kap. 8 § första stycket budgetlagen. Det finns ytterst sällan behov av att överskrida anslag för förvaltningsändamål med mer än vad som ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att besluta om överskridande av anslag som anvisats för förvaltningsändamål behöver därför inte inhämtas. Vid behov

statens budget.

När det däremot gäller anslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU- relaterade utgifter och oförutsedda utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i sådana fall att i första hand återkomma till riksdagen med förslag om ändrade anslag. Förändringarna kan dock inträffa snabbt och betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål. Regeringen bör därför bemyndigas att, om beslut om ändring i budgeten inte hinner inväntas, besluta om överskridande när de förutsättningar som anges i 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda, dvs. om det är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget ska kunna uppfyllas. Överskridandet får inte vara större än att det ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Bemyndigandet begärs för ett budgetår i taget. Regeringens avsikt är att även fortsättningsvis föreslå ändringar av berörda anslag som ersätter de medgivna överskridandena.

I regeringens skrivelse Årsredovisning för staten 2012 (skr. 2012/13:101 s. 60) lämnades en redovisning av vilka anslag som regeringen medgivit överskridanden för under 2012.

Under 2013 har regeringen hittills inte medgivit några överskridanden som innebär att anslagen behöver tillföras ytterligare medel. Ett eventuellt utnyttjande av bemyndigandet senare under 2013 kommer att redovisas i årsredovisningen för staten 2013.

651

12

Granskning och ekonomisk styrning

PROP. 2013/14:1

12 Granskning och ekonomisk styrning

I detta avsnitt redovisar regeringen sina överväganden och förslag angående införlivandet av Europeiska unionens råds direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk. Vidare redovisar regeringen dels sin syn på EU:s rekommendationer till Sverige inom ramen för den europeiska terminen, dels vilka bedömningar regeringen gör med anledning av de rekommendationer och bedömningar Finanspolitiska rådet framfört i sin årliga rapport 2013. I avsnittet kommenteras även de iakttagelser som Riksrevisionen har gjort vid sin granskning av årsredovisningen för staten 2012. Avslutningsvis lämnas en redovisning av den utveckling som skett av den ekonomiska styrningen i staten.

12.1EU-direktiv om krav på medlemsstaternas budgetramverk

Europeiska unionens råd antog den 8 november 2011 ett direktiv om krav på medlemsstaternas budgetramverk. Direktivet innehåller minimiregler för hur budgetramverken i EU:s medlemsstater ska vara utformade för att bl.a. säkerställa att medlemsstaterna uppfyller sina åtaganden att undvika alltför stora underskott enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Direktivet ställer krav på att medlemsstaterna ska inrätta treåriga budget- politiska mål och numeriska finanspolitiska regler som ska återspeglas i de årliga budgetbesluten och som medför konsekvenser om de inte iakttas. Ländernas budgetramverk ska

även omfatta en redovisning av de offentligfinansiella konsekvenserna av planerade finanspolitiska åtgärder samt realistiska makro- ekonomiska prognoser och budgetprognoser. Prognoserna ska genomgå regelbundna och fullständiga utvärderingar. Direktivet ska vara genomfört senast den 31 december 2013.

12.1.1 Ärendet och dess beredning

I december 2012 tillsattes en parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra en översyn av den svenska budgetprocessen (dir. 2012:124). Utredningen antog namnet Budgetprocess- kommittén (Fi 2012:10). I utredningens uppdrag ingick bl.a. att behandla frågan om införlivandet av delar av direktivet om medlemsstaternas budgetramverk i Sveriges budgetramverk. Utredningen överlämnade den 3 maj 2013 delbetänkandet Budgetramverket – uppfyller det EU:s direktiv? (SOU 2013:32) till regeringen. En sammanfattning av delbetänkandet, utredningens lagförslag, en förteckning över remissinstanserna och en redovisning av direktivet i sin helhet finns i bilaga 13. Remiss- yttrandena och en remissammanställning finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2013/1869).

EU-direktivets krav på nationella system för offentliga räkenskaper och statistik samt krav på redovisning för den offentliga sektorns undersektorer har behandlats av Statistik- utredningen 2012. Utredningen överlämnade i december 2012 slutbetänkandet Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83). Betänkandet har remitterats. Regeringen avser att under hösten

655

PROP. 2013/14:1

2013 återkomma till riksdagen med anledning av utredningens förslag.

12.1.2 Överväganden och förslag

Budgetramverk med planeringshorisont på minst tre år

Regeringens bedömning: Det svenska budgetramverket uppfyller direktivets krav på budgetramverk på medellång sikt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna delar eller har inte något att erinra mot utredningens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning:

Medlemsstaterna ska enligt artikel 9.1 i direktivet inrätta ett trovärdigt och effektivt budgetramverk på medellång sikt, som tryggar införandet av en finanspolitisk planerings- horisont på minst tre år.

Av 2 kap. 2 § budgetlagen (2011:203) framgår att utgiftstaket har ett medelfristigt perspektiv genom att regeringen åläggs att i budgetpropositionen lämna förslag till utgiftstak för det tredje tillkommande året.

Regeringen ska vidare enligt 2 kap. 3 § budgetlagen i budgetpropositionen redovisa en beräkning av hur utgifterna fördelas på utgiftsområden för det andra och tredje tillkommande året. Enligt praxis redovisar regeringen en sådan beräkning för budgetens samtliga ca 500 anslag. Dessa beräkningar godkänns av riksdagen och fungerar som en riktlinje för regeringens budgetarbete. Regeringen är dessutom enligt 9 kap. 3 § budgetlagen skyldig att redovisa budget- prognoser för innevarande år och de tre därpå följande åren.

Regeringen är även enligt 2 kap. 1 § budgetlagen skyldig att föreslå ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande (överskottsmålet). Det finns inte någon uttrycklig reglering som anger att överskotts- målet ska vara medelfristigt, men det framgår tydligt av förarbetena att detta är avsikten. Målet har också sedan det infördes år 2000 haft en medelfristig definition i och med att det avsett ett genomsnitt över en konjunkturcykel.

Regeringen anser i likhet med utredningen att det svenska budgetramverket genom den ovan nämnda regleringen och dess förarbeten, samt hittillsvarande praxis, uppfyller direktivets krav på inrättande av budgetramverk på medellång sikt.

Främjande av EU:s referensvärden och det medelfristiga budgetmålet

Regeringens bedömning: De svenska numeriska finanspolitiska reglerna, i synnerhet överskotts- målet, främjar iakttagandet av EU:s budgetpolitiska mål. Sverige uppfyller således direktivets krav i denna del.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna, däribland Sveriges Riksbank,

Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet, delar eller har inte något att erinra mot utredningens bedömning. Ekonomistyrningsverket ställer sig till stora delar bakom utredningens bedömning men saknar en analys av systematiken i skillnaderna mellan de beräkningsmetoder som regeringen och Europeiska kommissionen använder för det konjunkturjusterade/struktu- rella sparandet. Svenskt Näringsliv är kritiskt till att utredningen enbart har gjort sin bedömning enligt det nuvarande överskottsmålet och efterlyser en bredare analys, då nivån på över- skottsmålet enligt organisationen kan komma att ändras i framtiden. Svenska institutet för europapolitiska studier menar att det finns utrymme för tolkningar av överskottsmålet och att ett mer problematiserande förhållningssätt till överskottsmålet och de beräkningar som ligger till grund för detta hade förenklat en bedömning av om direktivet uppfylls.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 5 i direktivet ska medlemsstaterna tillämpa numeriska finanspolitiska regler som är specifika för dem och som effektivt främjar att de uppfyller sina skyldigheter enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) på budgetpolitikens område inom ramen för en flerårig horisont för den offentliga sektorn som helhet.

656

Den svenska numeriska finanspolitiska regel som i första hand främjar iakttagandet av de av EU fastställda budgetpolitiska målen är överskottsmålet. Överskottsmålet har, frånsett en teknisk justering av målets nivå, legat fast sedan det infördes år 2000. Regeringen har gjort bedömningen att den nuvarande nivån om ett överskott på i genomsnitt 1 procent av BNP över en konjunkturcykel bör bibehållas så länge som det är nödvändigt för att de offentliga finanserna ska utvecklas på ett hållbart sätt (prop. 2009/10:100 s. 89). Den nuvarande nivån på överskottsmålet ger en betydande marginal för ökade utgifter och lägre skatteinkomster under en lågkonjunktur, utan att EU:s referensvärde för underskott om 3 procent av BNP hotas, och bidrar också normalt till en över tiden minskande statsskuld. Nivån är också klart över Sveriges medelfristiga budgetmål (MTO) på -1 procent av BNP. I kommissionens meddelande den 29 maj 2013 med rekom- mendationer till Sverige framhålls att Sveriges MTO ligger väl i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens krav se avsnitt 12.2. Som

Ekonomistyrningsverket framhållit skiljer sig definitionerna av det svenska överskottsmålet och Sveriges MTO något åt. En historisk tillbakablick visar emellertid att den nuvarande nivåskillnaden mellan dem gott och väl är tillräcklig för att även Sveriges MTO ska respekteras.

Uppföljningen av överskottsmålet sker i huvudsak mot fem indikatorer: det strukturella sparandet, sjuårsindikatorn (dvs. sju år centrerat över innevarande år), den konjunkturjusterade sjuårsindikatorn, den bakåtblickande tioårs- indikatorn, samt den konjunkturjusterade tioårs- indikatorn. Dessa fem indikatorer ska samman- taget ge en bild av om finanspolitiken är i balans med målet om överskott över en konjunktur- cykel. Eftersom överskottsmålet främst utgör ett framåtblickande riktmärke för finanspolitiken följs målet i första hand upp i ett framå- tblickande perspektiv. Den bakåtblickande analysen görs för att se om det funnits systematiska fel i finanspolitiken som riskerar att minska sannolikheten för att målet ska nås i framtiden. Regeringen instämmer med Svenska institutet för europapolitiska studier att det finns svårigheter förknippade med att tolka över- skottsmålet men bedömer att ovanstående indikatorer, i förhållande till alternativa mått, ger

PROP. 2013/14:1

en god bild av huruvida finanspolitiken är i balans med överskottsmålet.

Regeringen bedömer sammantaget att Sveriges numeriska finanspolitiska regler, i synnerhet överskottsmålet, främjar iakttagandet av EU:s referensvärden och budgetpolitiska mål och att Sverige därmed uppfyller direktivets krav i denna del.

Svenskt Näringsliv är kritiskt till att utredningen har gjort sin bedömning utifrån det nuvarande överskottsmålet. Regeringen gör dock i denna proposition endast en bedömning av huruvida Sveriges nuvarande numeriska finanspolitiska regler uppfyller direktivets krav. Vid en eventuell förändring av det aktuella regelverket kommer regeringen att återkomma med en analys av hur en sådan förändring förhåller sig till direktivets krav.

Måldefinition och tillämpningsområde

Regeringens bedömning: Det svenska budgetramverket uppfyller direktivets krav om måldefinition och tillämpningsområde för de numeriska finanspolitiska reglerna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet av remiss- instanserna, däribland Sveriges Riksbank, Göta Hovrätt, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet, delar eller har inte något att erinra mot utredningens bedömning. Riksrevisionen delar utredningens övergripande slutsats att det svenska budgetramverket i allt väsentligt uppfyller kraven i rådets direktiv om krav på medlemsstaternas budgetramverk, men anser dock att formuleringen av överskottsmålet ger upphov till onödig otydlighet. Otydligheten består enligt myndigheten i skillnaden mellan en faktisk konjunkturcykel och de olika mått som används för att utvärdera överskottsmålet. Riksrevisionen framhåller att målets formulering skulle kunna uttryckas på ett sätt som är mer i överensstämmelse med den praxis som utvecklats kring målets roll och uppföljning. Utöver detta anser myndigheten att en möjlig förbättring av regleringen av det svenska budgetramverket skulle kunna vara att justera omfattningen av utgiftstaket för staten så att

657

PROP. 2013/14:1

endast anslaget för statsskuldsräntor undantas eller att regeringen presenterar tydliga riktlinjer för när andra anslag bör föreslås utanför utgiftstaket.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 6.1.a i direktivet ska, utan att det påverkar EUF-fördragets bestämmelser om unionens ram för budgetövervakning, måldefinition och tillämpningsområde specificeras i de landspecifika numeriska finanspolitiska reglerna.

För Sveriges vidkommande berör det ovan nämnda kravet främst överskottsmålet och utgiftstaket. Motiven för överskottsmålet, att det bl.a. ska bidra till långsiktigt hållbara offentliga finanser och till att upprätthålla tillräckliga marginaler så att stora underskott kan undvikas i lågkonjunkturer, finns tydligt angivna i bl.a. 2010 års ekonomiska vårproposition, som även innehåller en redovisning av de indikatorer som används för att bedöma måluppfyllelsen (prop. 2009/10:100 s. 95). Utgiftstaket omfattar samtliga utgifter på statens budgets utgiftssida inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, med undantag för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Taket utgör en övre restriktion för de takbegränsade utgifterna och används, i enlighet med vad som föreskrivs i budgetlagen, såväl vid beredningen av förslaget till statens budget som vid genomförandet av den budgeterade verksamheten.

Utredningen har inte haft i uppdrag att se över de budgetpolitiska målen i sig utan enbart om de nuvarande målen uppfyller direktivets krav. Regeringen bedömer i likhet med utredningen att Sverige genom uttrycklig reglering, förarbeten och fastlagd praxis uppfyller direktivets krav avseende måldefinition och tillämpningsområde för de numeriska finanspolitiska reglerna.

De budgetpolitiska målens koppling till de årliga budgetbesluten

Regeringens bedömning: Genom lagstiftning och en fast praxis uppfyller det svenska budgetramverket EU-direktivets krav på att de budgetpolitiska målen ska beaktas i den årliga budgetbehandlingen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har inget att erinra mot utredningens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 10 i direktivet ska årlig budgetlagstiftning överensstämma med bestämmelserna i budget- ramverket på medellång sikt.

Av 2 kap. 2 § budgetlagen framgår att utgiftstaket ska användas vid beredningen av förslaget till statens budget och av 2 kap. 4 § budgetlagen framgår att regeringen måste vidta åtgärder om det finns risk för att ett beslutat utgiftstak riskerar att överskridas. Detta innebär att regeringen måste beakta konsekvenserna för utgiftstaket för såväl innevarande år som för de närmast kommande åren i de årliga budget- förslagen. I 9 kap. 2 § budgetlagen föreskrivs vidare att regeringen minst två gånger per år ska ange hur överskottsmålet uppnås.

I de ekonomiska propositionerna gör regeringen bedömningar av hur den förda politiken förhåller sig till utgiftstaket och överskottsmålet.

Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att Sverige genom lagstiftning och en fast praxis uppfyller EU-direktivets krav på att de budgetpolitiska målen ska beaktas i den årliga budgetbehandlingen.

Konsekvenser om de budgetpolitiska målen inte bedöms klaras

Regeringens bedömning: Det svenska budgetramverket uppfyller direktivets krav på att det ska finnas konsekvenser vid avvikelser från de budgetpolitiska målen.

Utredningens bedömning överensstämmer

med regeringens.
Remissinstanserna:	Flertalet	av

remissinstanserna, däribland Sveriges Riksbank,

Kammarrätten i Jönköping, Riksgäldskontoret och

Kammarkollegiet, delar eller har inte något att erinra mot utredningens bedömning.

Ekonomistyrningsverket anser dock inte att det svenska ramverket uppfyller direktivets krav på konsekvenser om de numeriska finanspolitiska reglerna inte iakttas. Myndigheten påpekar att den praxis som utvecklats betonar

658

överskottsmålets framåtblickande funktion, vilket innebär att mindre fokus läggs på avvikelser för gångna år. Konjunkturinstitutet och

Finanspolitiska rådet framhåller att det för närvarande inte finns något lagstadgat krav på åtgärder ifall överskottsmålet inte uppfylls.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 6.1.c i direktivet ska, utan att det påverkar EUF-fördragets bestämmelser om unionens ram för budgetövervakning, konsekvenser om inte de landspecifika numeriska finanspolitiska reglerna iakttas specificeras.

För utgiftstaket finns det i 2 kap. 4 § budgetlagen ett uttryckligt krav på att regeringen vid risk för ett överskridande antingen ska vidta åtgärder som den själv har befogenhet till eller föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder. För överskottsmålet föreskrivs i 9 kap. 2 § budgetlagen att regeringen två gånger per år ska redovisa hur målet uppnås. Vid sidan av detta krav har regeringen i flera olika sammanhang förklarat hur avvikelser från överskottsmålet bör hanteras, bl.a. i 2010 års ekonomiska vårproposition (prop. 2009/10:110) och i regeringens skrivelse Ramverk för finanspolitiken (skr. 2010/11:79). Regeringen redovisar vidare sedan lång tid tillbaka i budgetpropositionen de medelfristiga effekterna på de offentliga finanserna av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder.

Regeringen bedömer i likhet med kommittén att det svenska ramverket genom såväl lagstiftning som praktisk tillämpning uppfyller direktivets krav i fråga om konsekvenser vid avvikelser från målen och kravet på redovisning av medelfristiga effekter av politiken på de offentliga finanserna. Regeringen noterar i detta sammanhang att kommittén bedömer att det, oavsett de krav som ställs i direktivet, kan övervägas om det i budgetlagen bör förtydligas att regeringen ska förklara väsentliga avvikelser från överskottsmålet och redogöra för hur en återgång till målet bör ske, samt att kommittén avser att behandla denna fråga i sitt slutbetänkande.

PROP. 2013/14:1

Prognoser

Regeringens bedömning: Det svenska budget- ramverket uppfyller till övervägande del direktivets krav i fråga om prognoser. Det finns dock vissa områden där det antingen saknas en etablerad ordning för att säkerställa att direktivets krav uppfylls eller där det krävs vissa förtydliganden. Möjligheterna för hur den externa utvärderingen ytterligare kan stärkas avses ses över.

Regeringens förslag: Regeringen åläggs att regelbundet redovisa en utvärdering av de ekonomiska prognoser som lämnas i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen ska vidare i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen redovisa prognoser över den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns inkomster, utgifter och skulder, samt i den ekonomiska vårpropositionen redovisa en bedömning av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

De föreslagna ändringarna ska träda i kraft den 31 december 2013.

Utredningens bedömning och förslag

överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna delar eller har inte några invändningar mot utredningens bedömning. De flesta remissinstanserna, bl.a. Sveriges Riksbank och Riksgäldskontoret, tillstyrker vidare utredningens förslag.

Ekonomistyrningsverket anför att det vore bra om den utvärderade prognoshorisonten var så lång som möjligt, då det ofta är prognosticerade överskott långt fram i tiden som tas till intäkt för att genomföra reformer i närtid. Konjunkturinstitutet ser en potentiell konflikt i kravet om realistiska budgetprognoser och de förutsättningar på vilka regeringen baserar sina prognoser. En medelfristig budgetprognos som endast utgår från att redan beslutade eller i budgetpropositionen föreslagna eller aviserade finanspolitiska åtgärder genomförs är enligt myndigheten som regel inte den mest realistiska prognosen, eftersom en sådan politik över tiden skulle urholka det offentliga åtagandet med nuvarande regelverk. Finanspolitiska rådet ställer sig positivt till en regelbunden utvärdering av

659

PROP. 2013/14:1

prognoser, men anser att denna skyldighet inte bör begränsas till sådana prognoser som avses i 9 kap. 3 § budgetlagen, utan också bör omfatta fler analytiskt centrala variabler, exempelvis de variabler som utgör underlag för bedömningarna av finanspolitikens inriktning. Svenska institutet för europapolitiska studier anser inte att regeringen själv bör utvärdera sina prognoser. Institutet menar att objektivitet och oberoende torde vara lättare att uppnå om externa bedömare ges ansvar för utvärderingarna.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Enligt artikel 4 i direktivet om krav på medlemsstaternas budgetramverk ska medlems- staterna se till att finanspolitisk planering grundar sig på realistiska makroekonomiska prognoser och budgetprognoser. Budget- planeringen ska vidare enligt samma artikel baseras på det mest sannolika makroekonomiska scenariot eller på ett försiktigare scenario. En utvärdering ska utföras av hur de planerade åtgärderna, i ljuset av deras långsiktiga effekter för den offentliga sektorns finanser, förväntas påverka de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. De makroekonomiska prognoserna och budgetprognoserna ska jämföras med Europeiska kommissionens senast uppdaterade prognoser och, när så är lämpligt, med andra oberoende organs prognoser. De makro- ekonomiska prognoserna och budget- prognoserna för finanspolitisk planering ska genomgå en regelbunden, objektiv och fullständig utvärdering på grundval av objektiva kriterier, inklusive en utvärdering i efterhand. Resultaten av utvärderingen ska offentliggöras och på lämpligt sätt beaktas i framtida makroekonomiska prognoser och budget- prognoser.

Beträffande kravet på realistiska prognoser vill regeringen understryka att en extern utvärdering av regeringens prognoser och prognosmetoder är central för att tillse att finanspolitiken baseras på bästa tillgängliga underlag. Ett flertal myndigheter gör i dag egna prognoser över såväl makroekonomin som de offentliga finanserna, vilket möjliggör jämförelser av regeringens prognoser samt stimulerar till diskussion och kunskapsutbyte. Både Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet har i uppdrag att granska och utvärdera regeringens prognoser. Finanspolitiska rådet får enligt 8 § förordningen (2011:446) med instruktion för Finanspolitiska rådet granska och bedöma kvaliteten i

regeringens prognoser och i de modeller som ligger till grund för dessa. Konjunkturinstitutet utför, i enlighet med ett uppdrag i myndighetens regleringsbrev, regelbundna jämförelser av olika aktörers prognoser, däribland regeringens. Jämförelserna publiceras offentligt. Konjunktur- institutets analys avser avvikelser mellan makroekonomiska prognoser och utfall för såväl föregående år som en längre historisk period. Därtill har Ekonomistyrningsverket i uppdrag att göra prognoser och analyser av den statsfinansiella utvecklingen. Regeringen avser att se över möjligheterna för hur den externa utvärderingen ytterligare kan stärkas.

Från och med denna proposition kommer regeringen att i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen göra prognosjäm- förelser med relevanta bedömare för de viktigaste prognosvariablerna. Väsentliga skillnader mellan regeringens prognoser och de prognoser som kommissionen, Konjunktur- institutet och Ekonomistyrningsverket utför kommer att kommenteras. Regeringen har också i denna proposition utökat redovisningen av sina prognosrevideringar och publicerade en egen prognosutvärdering för ett antal centrala makroekonomiska variabler i 2013 års ekonomiska vårproposition (prop. 2012/13:100 s. 83). Det bör i detta sammanhang även framhållas att Regeringskansliet har påbörjat ett internt arbete för att på ett tydligare sätt dokumentera de prognosmetoder som används, framför allt de metoder som används för makroprognoserna. Vidare finns det sedan flera år tillbaka en praxis att redovisa känslig- hetsanalyser och riskscenarier, vilket bedöms svara mot direktivets krav på användande av det mest sannolika makroekonomiska scenariot.

För att säkerställa att Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket och andra externa bedömare kan genomföra en kvalificerad granskning bör krav ställas på regeringen att regelbundet redovisa och utvärdera de metoder som används i prognoserna i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen. I dagsläget saknas såväl lagreglering som någon fastare praxis avseende regeringens redovisning och utvärdering av de prognosmetoder och modeller som används. Dessa är ofta av en sådan komplex natur att det för att möjliggöra en god extern utvärdering ställs höga krav på prognosmakaren att vara transparent.

660

I den ovan nämnda utvärderingen bör det ingå att göra en analys av prognosskillnader i förhållande till kommissionens och andra oberoende prognosmakares prognoser, samt lämna förklaringar till signifikanta skillnader mellan regeringens och kommissionens prognoser, vilket görs fr.o.m. denna proposition. Prognoserna och utvärderingen av dessa ska enligt förslaget omfatta det innevarande budgetåret och de tre därpå följande åren. I en ingående utvärdering av prognoserna ligger det i sakens natur att de centrala underliggande faktorer som förorsakar eventuella avvikelser redovisas. Regeringen kan vid denna typ av utvärderingar ta hjälp av oberoende externa experter. Regeringen strävar efter att prognoserna ska vara baserade på det mest sannolika scenariot för den ekonomiska utvecklingen, dock grundat på förutsättningen att redan beslutade eller i budgetpropositionen föreslagna eller aviserade finanspolitiska åtgärder genomförs. Regeringen kan dock till skillnad från andra prognosmakare inte basera sina prognoser på andra åtgärder än de som har föreslagits eller aviserats, även om bedömningen av de budgetpolitiska målen t.ex. skulle indikera att det finns ett utrymme för ytterligare ofinansierade reformer i ett medelfristigt perspektiv.

Regeringen föreslår även att det i budgetlagen införs dels en skyldighet för regeringen att i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen redovisa prognoser över den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns inkomster, utgifter och skulder, dels en skyldighet att i den ekonomiska vårpropositionen redovisa en bedömning av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

Genom de ovan nämnda förslagen kommer budgetlagen att i högre grad ge en rättvisande bild av de prognoser som är av särskild vikt vid utformningen av statens budget och regeringens förslag till riktlinjer för budgetpolitiken och den ekonomiska politiken.

Förslagen föreslås träda i kraft den 31 december 2013, då EU-direktivet senast ska vara genomfört.

Oberoende analys och övervakning

Regeringens bedömning: Det svenska budgetramverket uppfyller de krav som EU-

PROP. 2013/14:1

direktivet ställer på oberoende övervakning av de finanspolitiska reglerna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna, däribland Sveriges Riksbank,

Göta Hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet, delar eller har inte något att erinra mot utredningens bedömning. Riksrevisionen anser dock att förutsättningarna för revisionen av årsredovisningen för staten kan utvecklas så att granskningen bättre motsvarar direktivets krav.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 6.1.b i direktivet ska, utan att det påverkar EUF-fördragets bestämmelser om unionens ram för budgetövervakning, de landspecifika numeriska finanspolitiska reglerna specificera en effektiv och punktlig övervakning av hur reglerna iakttas baserad på en oberoende analys utförd av oberoende organ.

Finanspolitiska rådet ska enligt sin instruktion följa måluppfyllelsen i finanspolitiken. Regeringen har även i Konjunkturinstitutets regleringsbrev gett myndigheten i uppdrag att analysera vilka effekter den förda finanspolitiken har, varvid särskild tonvikt ska läggas vid hur de offentliga finanserna förhåller sig till budget- och finanspolitiska mål. Vidare har Ekonomi- styrningsverket enligt sitt regleringsbrev i uppdrag att löpande följa upp de budgetpolitiska målen. Därtill har Riksrevisionen i uppdrag att granska årsredovisningen för staten som enligt budgetlagen bl.a. ska innehålla en uppföljning av de av riksdagen beslutade budgetpolitiska målen. Riksrevisionen har vidare sedan 2006 årligen lämnat minst en granskningsrapport inom ramen för effektivitetsrevisionen som avsett tillämp- ningen av stora delar av det finanspolitiska ramverket, bl.a. behovet av marginaler under utgiftstaket och regeringens uppföljning av överskottsmålet. Regeringskansliet för en dialog med Riksrevisionen angående förutsättningarna för den årliga revisionen av efterlevnaden av överskottsmålet.

Såväl Riksrevisionen som tre myndigheter under regeringen har således i uppdrag att, utifrån olika perspektiv, genomföra analyser av hur de budgetpolitiska målen iakttas. Regeringskansliet bedömer mot denna bakgrund att det svenska ramverket uppfyller kravet på

661

PROP. 2013/14:1

oberoende övervakning av de finanspolitiska reglerna som EU-direktivet ställer.

Redovisning och finanspolitisk planering för den offentliga sektorns undersektorer

Regeringens bedömning: Det svenska budgetramverket uppfyller direktivets krav på redovisning och finanspolitisk planering för den offentliga sektorns undersektorer.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 12 i direktivet om krav på medlems- staternas budgetramverk ska medlemsstaterna se till att de åtgärder, som med anledning av direktivet iakttagits beträffande räkenskaper och statistik, prognoser samt numeriska finanspolitiska regler, täcker alla offentliga undersektorer. Medlemsstaterna ska vidare enligt artikel 13 i direktivet införa lämpliga samordningsmekanismer för den offentliga sektorns undersektorer för att se till att samtliga undersektorer på ett heltäckande och konsekvent sätt omfattas av finanspolitisk planering, landspecifika numeriska finans- politiska regler, framtagning av budgetprognoser och införande av flerårsplanering i enlighet med det fleråriga budgetramverket.

Den offentliga sektorn i Sverige utgörs av staten, ålderspensionssystemet och kommun- sektorn. Det finanspolitiska ramverket består av överskottsmålet, som omfattar hela den offentliga sektorn, ett utgiftstak för staten och ålderspensionssystemet samt krav på kommuner och landsting att ha en god ekonomisk hushållning och budgetar i balans.

Ålderspensionssystemet är ett autonomt system som är tekniskt konstruerat för att på lång sikt vara i balans och redovisas parallellt med statens budget i den ekonomiska vår- propositionen och budgetpropositionen. Systemets utgifter ingår under utgiftstaket.

Kommunallagens (1991:900) krav på god ekonomisk hushållning och en budget i balans har stor betydelse för säkerställandet av en ansvarsfull ekonomisk förvaltning i kommuner och landsting samt minskar risken för underskott och bidrar till att nå överskottsmålet för hela den offentliga sektorn. Regeringen följer därför noga den kommunalekonomiska utvecklingen och redovisar regelbundet denna i

den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen.

Bokföring och redovisning ska enligt 1 kap. 3 § lagen (1997:614) om kommunal redovisning fullgöras enligt god redovisningssed. Till god redovisningssed hör att följa rekommendationer som ges av normgivande organ. Om kommunen eller landstinget avviker från dessa rekommendationer ska upplysning om och skälen för avvikelsen anges i årsredovisningen. Rådet för kommunal redovisning är det normgivande organet för redovisningen på det kommunala området, dvs. för kommuner, landsting och kommunalförbund. Rådets huvuduppgift är att främja och utveckla god redovisningssed i enlighet med lagen om kommunal redovisning. Inom ramen för denna uppgift ska rådet göra uttolkningar av vad som utgör god redovisningssed och utarbeta rekommendationer i redovisningsfrågor som är av större vikt.

Regeringen bedömer att det svenska budgetramverket, genom den ovan nämnda lagstiftningen och praktisk tillämpning, uppfyller direktivets krav på redovisning och finanspolitisk planering för den offentliga sektorns undersektorer.

12.1.3 Konsekvensanalys

Ekonomiska konsekvenser av förslagen

Regeringens bedömning: Det finns inget behov av ökade anslag till följd av de föreslagna förändringarna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har inget att erinra mot utredningens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: De kostnader som föranleds av förslaget om regelbunden utvärdering av regeringens prognoser kan finansieras inom ramen för Regeringskansliets anslag. Övriga förslag bedöms inte ge upphov till några ekonomiska konsekvenser för staten eftersom de endast utgör reglering av befintlig praxis.

662

12.1.4 Författningskommentarer

Förslaget till lag om ändring i budgetlagen (2011:203)

9 kap.

3 §

I paragrafen finns bestämmelser om de prognoser som regeringen ska lämna till riksdagen.

I första stycket anges vad regeringens prognoser ska innehålla. Med prognoser över den makroekonomiska utvecklingen avses prognoser över samtliga de makroekonomiska variabler och indikatorer som är av betydelse för regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen, och inte endast prognoser över de variabler som är av direkt betydelse för prognoserna för statens inkomster, utgifter och lånebehov. Det gäller exempelvis olika mått på resursutnyttjandet på arbetsmarknaden eller i ekonomin som helhet, arbetslöshetens fördelning inom olika befolkningsgrupper och produktionens utveckling inom olika sektorer.

Med prognoser över den offentliga sektorns inkomster, skulder och lånebehov avses prognoser avseende såväl de enskilda delsektorerna (staten, kommunsektorn och ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget) som den konsoliderade offentliga sektorn, dvs. sektorn som helhet justerad för transaktioner mellan delsektorerna.

Paragrafens andra stycke är oförändrat.

4 §

I paragrafen, som är ny, införs en skyldighet för regeringen att i den ekonomiska vår- propositionen redovisa en bedömning av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, dvs. statens, den kommunala sektorns och ålders- pensionssystemets finanser.

5 §

Genom paragrafen, som är ny, införs en skyldighet för regeringen att regelbundet och fullständigt utvärdera de prognoser som presenteras i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen. Att det i bestämmelsen anges att det är regeringen som ska redovisa en utvärdering av sina prognoser hindrar inte att regeringen uppdrar åt någon utomstående expert att bistå med kompetens i

PROP. 2013/14:1

samband med utvärderingen. Med regelbundet avses i detta sammanhang att mer fullständiga utvärderingar, dvs. djupare utvärderingar av sådan karaktär att de kan ligga till grund för förändringar av befintliga prognosmetoder och prognosmodeller, ska redovisas ungefär vart tredje år. Ett viktigt underlag för sådana utvärderingar utgörs av de iakttagelser som framkommer i samband med andra instituts prognosjämförelser. I utvärderingen ingår även att analysera och kommentera sådana iakttagelser, bl.a. signifikanta skillnader mot kommissionens prognoser.

För att säkerställa en så hög grad av objektivitet som möjligt i utvärderingarna, bör utvärderingarna och slutsatserna i dessa publiceras och presenteras på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för en extern granskning.

12.2 Den europeiska terminen och EU:s rekommendationer till Sverige

Den europeiska terminen syftar till att öka samstämmigheten i rapporteringen och granskningen av medlemsländernas åtgärder inom ramen för EU:s tillväxt- och syssel- sättningsstrategi (EU 2020), Stabilitets- och tillväxtpakten samt förfarandet för övervakning av makroekonomiska obalanser. Den tredje europeiska terminen inleddes i november 2012 med att Europeiska kommissionen i den årliga tillväxtöversynen presenterade förslag till övergripande prioriteringar för den ekonomiska politiken i EU för det kommande året. De prioriteringar som antagits för den föregående terminen upprepades och budskapet var att medlemsländerna skulle konsolidera de offentliga finanserna, återställa en normal utlåning till näringslivet, främja konkurrenskraft och tillväxt, bekämpa arbetslösheten och de sociala konsekvenserna av krisen samt modernisera den offentliga förvaltningen.

Efter att samtliga medlemsstater under våren 2013 utarbetat nationella reformprogram och stabilitets- eller konvergensprogram bedömde kommissionen programmen med hänsyn till medlemsstaternas relativa utgångslägen och nationella förutsättningar. Bedömningarna baserades också på det under 2011 antagna förfarandet för övervakning av makro-

663

PROP. 2013/14:1

ekonomiska obalanser. I ett meddelande den 29 maj 2013 sammanfattade kommissionen resultatet av analyserna. Samtidigt presenterades förslag till rekommendationer avseende varje enskild medlemsstat och euroområdet som helhet. I slutet av juni 2013 fastställde Europeiska rådet de landspecifika rekommen- dationerna, vilka därefter formellt antogs av Ekofinrådet den 9 juli. Rekommendationerna är inte bindande för medlemsländerna, men utgör en viktig del i genomförandet av EU 2020 och den europeiska terminen.

Samtliga medlemsländer har fått rekommendationer som fastställts av rådet utifrån kommissionens förslag. Antalet och innehållet i rekommendationerna varierar avsevärt mellan medlemsstaterna, vilket av- speglar skillnader i såväl utmaningar för den ekonomiska politiken som ambitionsnivå i reformarbetet. De länder som redan har särskilda externa stödprogram har enbart fått en rekommendation som uppmanar dem att vidta överenskomna åtgärder inom ramen för dessa program. Sverige fick denna gång, liksom föregående år, fyra rekommendationer.

Rekommendationerna till Sverige

I kommissionens meddelande den 29 maj 2013, där rekommendationerna till Sverige redovisa- des, framhålls sammanfattningsvis att Sveriges medelfristiga budgetmål ligger väl i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens krav och att detta budgetmål sannolikt kommer att uppfyllas under programperioden.

I meddelandet pekar kommissionen på ett antal utmaningar som fortfarande behöver hanteras. En sådan utmaning utgör skuldsättningen i den privata sektorn, som bedöms utgöra ett fortsatt orosmoment. En härtill relaterad utmaning utgör den svenska bostadsmarknaden som, enligt kommissionen, har varit stabil på senare tid, men förblir en potentiell källa till makroekonomisk instabilitet. En effektivisering av den svenska bostadsmarknaden bidrar troligen, enligt kommissionen, till att hushållens belåning sjunker. En ytterligare utmaning som lyfts fram utgör arbetslösheten bland ungdomar, personer med invandrarbakgrund och lågutbildade. Det framhålls att Sverige har vidtagit många nya

relevanta åtgärder för att ta itu med problemen, men att fortsatta satsningar krävs.

I det formella rådsbeslutet den 9 juli 2013 rekommenderades Sverige att:

1. Genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att fortsätta att driva en tillväxtvänlig finanspolitik och bevara sunda offentliga finanser som garanterar att det medelfristiga budgetmålet kan iakttas under programperioden.

2. Fortsätta att ta itu med riskerna med den privata skuldsättningen genom att minska den skevhet i bostadsbeskattningen som gynnar skuldsättning genom att fasa ut avdragsrätten för ränteutgifter avseende bostadslån och/eller höja fastighets- skatterna. Vidta ytterligare åtgärder för att främja ansvarsfull utlåning genom åtgärder som stimulerar amortering av bostadslån. Ytterligare minska den skevhet i företagsbeskattningen som gynnar lånefinansiering.

3. Öka effektiviteten på bostadsmarknaden genom fortsatta reformer av hyressättningssystemet och stärka avtalsfriheten för enskilda hyresgäster och hyresvärdar. Främja ökad konkurrens i byggsektorn och se över processerna för fysisk planering, stadsplanering och tillstånd för att öka öppenheten, förkorta ledtiderna och minska hindren för marknadstillträde för byggföretag.

4. Förstärka ansträngningarna för att förbättra integrationen på arbetsmarknaden för lågutbildade ungdomar och personer med invandrarbakgrund genom kraftfullare och mer målinriktade åtgärder för att stärka deras anställbarhet och efterfrågan på dessa gruppers arbetskraft. Stärka satsningarna på att underlätta övergången från skola till arbete, bland annat genom bredare användning av lärande på arbetsplatsen, lärlingsplatser och andra avtalsformer som kombinerar arbete och utbildning. Komplettera ungdomsgarantin så att den bättre omfattar ungdomar som varken går någon utbildning eller fortbildning. Genomföra och dra slutsatser av utvärderingen av effektiviteten av den sänkta mervärdes- skattesatsen på restaurang- och cateringtjänster till stöd för nya arbetstillfällen.

Regeringens syn på rekommendationerna

Regeringen välkomnar de landspecifika rekom- mendationerna. De utgör viktiga instrument för att uppmana EU:s medlemsstater att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och för att uppfylla de mål som satts upp inom ramen för den ekonomisk-politiska samordningen i EU.

664

Det är viktigt att medlemsstaterna nu genomför nödvändiga reformer, inte minst reformer för att bryta EU-ländernas minskande konkurrenskraft och svaga tillväxt.

Rekommendationerna till Sverige ligger huvudsakligen i linje med regeringens politik. Nedan redogörs kortfattat för åtgärder och initiativ med koppling till rekommendationerna. För ytterligare, mer fördjupade, beskrivningar ges hänvisningar till andra relevanta avsnitt i denna proposition.

Fortsätta att driva en tillväxtvänlig finanspolitik och bevara sunda offentliga finanser

Sverige har kunnat möta de senaste årens avmattning med en aktiv finanspolitik. Finanspolitiken har varit inriktad på expansiva insatser, med ett tydligt fokus på struktur- åtgärder för högre varaktig sysselsättning, förbättrade tillväxtvillkor för företagen och åtgärder som håller samman samhället samtidigt som sunda offentliga finanser bibehållits. Denna inriktning av finanspolitiken ligger fast. De senaste årens låga efterfrågetillväxt har fördjupat lågkonjunkturen och de lediga resurserna i den svenska ekonomin har ökat. Resursutnyttjandet beräknas stiga fr.o.m. 2014, men med ett lågt resursutnyttjande i utgångsläget kommer det att ta lång tid att nå ett balanserat konjunkturläge. Detta medför risk för att arbetslösheten biter sig fast på en hög nivå. Mot denna bakgrund anser regeringen att finanspolitiken bör ha en expansiv inriktning i närtid för att stödja en konjunkturåterhämtning. En sådan inriktning är möjlig tack vare det stora förtroendet för Sveriges offentliga finanser. Detta har sin grund i den låga offentliga skuldsättningen, historiskt låga riskpremier på svenska statsobligationer och en god långsiktig offentligfinansiell hållbarhet. Vidare är utrymmet för penningpolitiken att ytterligare stimulera ekonomin begränsat, vilket lägger ett större ansvar på finanspolitiken. Samtidigt som det finns behov av att stödja ekonomin genom en expansiv finanspolitik, finns det alltjämt behov av utrymme för att vidta åtgärder vid en kraftigt fördjupad konjunktur- nedgång eller förnyad finansiell oro. Målet om överskott i de offentliga finanserna ligger fast och takten i återgången till överskott bör anpassas efter utvecklingen av resurs- utnyttjandet. Finanspolitiken bör stödja ekonomin till dess att det finns tydliga tecken på

PROP. 2013/14:1

att arbetslösheten vänt nedåt. Mot den bakgrunden är det lämpligt att nå upp till en överskottsnivå på 1 procent av BNP för den offentliga sektorns finansiella sparande först när resursutnyttjandet kommit i balans.

Vid utformningen av stödet till en åter- hämtning är det enligt regeringen av yttersta vikt att prioritera åtgärder som är konjunkturellt och strukturellt riktiga och som möter de långsiktiga tillväxtutmaningarna. I denna proposition föreslås därför att hushållens ekonomi förstärks genom ett ytterligare steg i jobbskatteavdraget i kombination med sänkt statlig skatt och sänkt skatt för pensionärer. Härutöver prioriteras en slopning av arbetslöshetsavgiften inom arbets- löshetsförsäkringen och en höjning av det särskilda bidraget i bostadsbidraget. Andra viktiga åtgärder är stöd till yrkesintroduktions- avtal och satsningar inom grund- och gymnasie- skolan för att snabba på övergången mellan skola och arbete och stärka kunskapsnivån. En närmare redogörelse för finanspolitikens inriktning ges i Finansplanen och i avsnitt 5.

Det offentliga finansiella sparandet väntas uppvisa ett underskott på 1,5 procent av BNP 2013. Med den framlagda politiken beräknas sparandet förbättras successivt till ett överskott på 1,2 procent av BNP 2017. Mot slutet av samma år beräknas också resursutnyttjandet i den svenska ekonomin åter ha kommit i balans. Den konsoliderade bruttoskulden beräknas komma att uppgå till 42,7 procent av BNP 2014 och väntas därefter minska till 34,8 procent av BNP 2017. En närmare redogörelse för den offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld ges i avsnitt 9.

Fortsätta att ta itu med riskerna med den privata skuldsättningen

En hög skuldsättning hos hushåll och företag liksom en omfattande internationell verksamhet hos banker kan utgöra risker för den finansiella stabiliteten. Ett instabilt finansiellt system kan leda till en svag ekonomisk utveckling och hög arbetslöshet. Det finns också en risk att en hög privat skuldsättning kan utgöra ett hot mot den makroekonomiska balansen. Flera faktorer talar dock för att dessa risker inte är förhållandevis höga i nuvarande läge. Regeringen följer utvecklingen av den privata skuldsättningen och är beredd att vidta åtgärder för att motverka en ohållbar skulduppbyggnad som kan hota en ekonomisk återhämtning.

665

PROP. 2013/14:1

De svenska hushållens skuldkvot, dvs. skulderna som andel av de disponibla inkomsterna, har sedan 2010 stabiliserats vid ca 170 procent. Trots en uppgång från den genom- snittliga nivån på strax över 100 procent under 1980- och 1990-talet finns det faktorer som talar för att risken är låg för att hushållen skulle få stora besvär att hantera den högre skuldkvoten. Räntekvoten, det vill säga räntekostnaderna efter skatteavdrag som andel av de disponibla inkomsterna, ligger under genomsnittet för de senaste 30 åren. Ett lägre ränteläge kan alltså ha bidragit till att hushållen kunnat bära en större skuld, utan att det ökat riskerna för den makroekonomiska och finansiella stabiliteten.

I sammanhanget är det relevant att beakta hushållens skuldsättningsbeteende i ljuset av deras sparbeteende. Samtidigt som hushållens skulder har ökat snabbt, har deras nettosparande varit positivt. Samma mönster går inte att observera i exempelvis Irland och Spanien, där sparandet har varit negativt under stora delar av perioden. Skuldökningen hos svenska hushåll har alltså gått hand i hand med en tillgångsökning och några tendenser till över- investeringar går inte att utläsa.

Finansiella kriser har visat sig vara mycket kostsamma och utgör därför ett allvarligt hot mot en stabil ekonomisk utveckling och de offentliga finanserna. Arbetet med att säkerställa ett stabilt finansiellt system i spåren av den finansiella krisen är därför högt prioriterat av regeringen. Stabiliteten på de finansiella marknaderna har successivt stärkts sedan finanskrisens mest intensiva period hösten 2008. Detta har till stor del skett genom en kombination av åtgärder som stärkt det finansiella systemets motståndskraft.

För att minska riskerna med den privata skuldsättningen och stärka den finansiella stabiliteten beslutade Finansinspektionen hösten 2010 om ett allmänt råd för lån med bostaden som pant. Det s.k. bolånetaket innebär att nya lån inte bör överstiga 85 procent av bostadens marknadsvärde. Finansinspektionens uppföljnin- gar 2012 och 2013 har visat att belåningsgraderna har minskat, och att andelen hushåll med nya lån över 85 procent har halverats sedan 2009 och nu uppgår till ca 10 procent.

Finansinspektionens uppföljning 2013 visar vidare att närmare 90 procent av hushållen med belåningsgrader över 75 procent amorterar. Det innebär att bankerna följer Svenska Bank-

föreningens rekommendation om amortering på lån med en belåningsgrad över 75 procent. Uppföljningen visar också att samtliga hushåll som har tagit blancolån amorterar på dessa.

För att säkerställa att bankerna håller en kapitalbas som täcker riskerna i den svenska bolåneportföljen införde Finansinspektionen i maj 2013 ett riskviktsgolv på 15 procent för svenska bolån. Högre riskvikter gör att bankerna, givet den befintliga utlåningen, kan behöva finansiera sig med mer s.k. kärnprimärkapital, vilket är det kapital som först absorberar förluster. Åtgärden bedöms i viss mån öka kostnaden för bankernas finansiering. I förlängningen kan det leda till att bankerna ser över sin låneportfölj och att bolån i allmänhet blir något dyrare. Samtidigt förväntas riskerna i bankernas verksamhet minska, vilket är till gagn för såväl bankerna, deras kunder och ekonomin i stort.

Storleken på bankernas kapitalbas påverkas även av de s.k. Basel-reglerna. Regeringen är positiv till Basel 3-överenskommelsen och att den ska implementeras i EU. Regeringens tydliga ambition är att de fyra storbankerna i Sverige bör ha 10 procents kärnprimärkapital som andel av riskviktade tillgångar 2013 och 12 procent 2015.

För att stärka konsumentperspektivet och samtidigt förbättra transparensen och stabiliteten i den finansiella sektorn har regeringen gett Finansinspektionen i uppdrag att utreda möjliga åtgärder för hur bankerna ska kunna öka kundernas insyn i räntans bestämningsfaktorer vid tecknandet av bolån. Finansinspektionen ska även utreda om det går att ställa krav på bankerna om att ge nya bolånekunder individuellt anpassade råd om värdet av att amortera.

Regeringen har vidare initierat ett lag- stiftningsarbete som syftar till att skapa en rättvis modell för beräkning av s.k. ränte- skillnadsersättning vid förtidsinlösen av bundna bostadslån. Genom att minska ränterisken för bundna lån är det möjligt att öka efterfrågan på lån med längre räntebindningstider.

Sedan den 1 januari 2013 begränsas företagens möjligheter till ränteavdrag avseende interna lån. Begränsningen infördes för att skydda den svenska bolagsskattebasen mot skatteplanering. Som en följd förväntas den interna skuldsättning som görs i skatteplaneringssyfte att minska.

666

På företagsområdet har sänkningen av bolagsskattesatsen 2013 från 26,3 procent till 22 procent bidragit till att minska företagens incitament till lånefinansiering.

Företagsskattekommittén har i uppdrag att ta fram ett förslag avseende hur den skattemässiga behandlingen av lånat och eget kapital kan likställas. Förslaget, som ska redovisas senast den 31 mars 2014, förväntas ytterligare minska incitamenten till lånefinansiering.

En ekonomisk återhämtning ska vila på robust grund där obalanser i ekonomin undviks. Arbetet med att stärka stabiliteten i det finansiella systemet prioriteras därför fortsatt högt av regeringen. Som ett led i detta arbete föreslår regeringen i denna proposition att Finansinspektionen ska få det huvudsakliga ansvaret för verktygen för finansiell stabilitet, t.ex. över den s.k. kontracykliska kapital- bufferten. För att stärka förutsättningarna för Finansinspektionen att bidra till ett väl fungerande finansiellt system föreslår regeringen i denna proposition att ytterligare 100 miljoner kronor samlat tillförs myndigheten 2014-2016. Vidare avser regeringen att inrätta ett formellt finansiellt stabilitetsråd, bestående av företrädare för regeringen, Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgäldskontoret. Rådet ska ge möjlighet till samråd och informationsutbyte. Rådets arbete ska omfatta såväl krisförebyggande verksamhet som eventuell krishantering.

Regeringen följer utvecklingen av hushållens skuldsättning och prövar behovet av att vidta ytterligare åtgärder om indikatorer visar att skuldsättningen ökar på ett sätt som förstärker riskerna för obalanser i ekonomin.

En närmare redogörelse för regeringens syn på riskerna med den privata skuldsättningen och regeringens politik på detta område återfinns i avsnitt 1.8 och fördjupningsrutan Hushållens skuldsättning.

Öka effektiviteten på bostadsmarknaden

Den reguljära hyresmarknaden fyller en viktig funktion för rörligheten på bostadsmarknaden. För att förbättra investeringsförutsättningarna och öka drivkrafterna för nybyggnation av hyresrätter har regeringen vidtagit en rad åtgärder. Regeringen fortsätter arbetet med att förbättra det regelverk som påverkar ny- produktion av hyresrätter.

Från och med den 1 januari 2013 har de särskilda regler som möjliggör att hyran för

PROP. 2013/14:1

nybyggda hyresbostäder kan undantas från bruksvärdesprövning ändrats så att denna period förlängts från 10 år till 15 år. Analyser görs fortlöpande av hur hyressättningssystemet kan förbättras. Hänsyn måste härvid tas dels till behovet av att vinna erfarenheter av redan gjorda reformer, dels till den viktiga roll parterna på hyresbostadsmarknaden har när det gäller hyressättningen. En särskild utredare, med uppdrag att se över hyresrättens förutsättningar, har lämnat förslag till hur vissa hinder för nyproduktion av hyresrätter kan tas bort (SOU 2012:88). Förslaget bereds inom Regerings- kansliet.

Regeringen har en omfattande reformagenda avseende de olika regelverk som påverkar plan- och byggprocessen. Det handlar om regelverket för planprocessen i vid mening, handläggnings- tiderna hos myndigheterna, möjligheterna att överklaga, reglerna och tillämpningen av reglerna gällande buller, riksintressen, strandskydd m.m.

För att korta handläggningstiderna för överklagande av bygglov- och detaljplaner tilldelades länsstyrelserna samt mark- och miljödomstolarna i budgeten för 2013 ökade resurser. Regeringen har vidare preciserat inriktningsmål för länsstyrelsernas hand- läggningstider och också låtit analysera hur processerna kan effektiviseras. I maj 2013 tillsattes en utredning med uppgift att överväga förändringar i instansordningen för över- klagande av kommunala beslut, överväga en koncentration av handläggningen till färre länsstyrelser, bedöma om det finns skäl att se över sakägarkretsen vid överklagande av bygglov samt utreda lämpligheten av att införa en avgift för överklagande.

I syfte att skapa ökad förutsägbarhet, tydlighet och transparens i planprocessen har regeringen tillsatt eller avser tillsätta utredningar på området:

- Plangenomförandeutredningen har i ett delbetänkande föreslagit att en taxebaserad avgift för att finansiera utbyggnaden av vissa kommunala gator och parker ska införas samt en lagreglering av exploateringsavtalen (SOU 2012:91). Utredningen har vidare i sitt slutbetänkande (SOU 2013:34) föreslagit åtgärder som syftar till att förenkla och förkorta plan- och bygglovsprocessen. Mot bakgrund av utredningens förslag

667

PROP. 2013/14:1

kommer regeringen att föreslå regel- förändringar som leder till en effektivare och snabbare planering av bostads- byggandet.

- Byggkravutredningen har bl.a. kartlagt kommunernas tillämpning av bestäm- melserna om tekniska egenskapskrav i plan- och bygglagen (2010:900), plan- och byggförordningen (2011:338) samt Boverkets byggregler (SOU 2013:10). Regeringen avser att fortsätta arbetet med att förenkla förutsättningarna för byggande och begränsa möjligheterna för kommuner att ställa särkrav om tekniska egenskaper enligt den inriktning som föreslås i ett delbetänkande från Byggkravsutredningen (SOU 2012:86). Som en följd av detta ska nivån på vissa nationella egenskapskrav avseende energi- prestanda skärpas.

- Bullersamordningsutredningen har lämnat förslag till en ökad samordning av bestämmelserna i plan- och bygglagen och miljöbalken för att möjliggöra bostads- byggande i bullerutsatta lägen (SOU 2013:5).

- Bestämmelserna i miljöbalken om skydd av områden av riksintresse, dvs. områden som är av betydelse för hela landet (riksintressesystemet), har visat sig vara svåra att tillämpa. Då det är angeläget att riksintressesystemet är ändamålsenligt utformat och enkelt att tillämpa i den kommunala planeringen och vid tillståndsprövning avser regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av de relevanta bestämmelserna i miljöbalken.

Förslagen från dessa utredningar kommer att beredas inom Regeringskansliet och regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.

I avsnitt 1.4.3 och utgiftsområde 18 i denna proposition redogörs närmare för regeringens politik för att öka effektiviteten på bostadsmarknaden.

Förbättra deltagandet på arbetsmarknaden för lågutbildade ungdomar och personer med invandrarbakgrund m.m.

Rekommendationen på arbetsmarknadsområdet ligger helt i linje med regeringens politik för att föra Sverige mot full sysselsättning genom minskat utanförskap. Full sysselsättning är regeringens främsta mål och den ekonomiska politik som redovisas i denna proposition fokuserar i hög grad på att öka sysselsättningen, stärka drivkrafterna till arbete och minska trösklarna in på arbetsmarknaden. För många människor med låga inkomster lönar det sig fortfarande inte tillräckligt att gå från utanförskap till arbete. Därför är jobbskatte- avdraget en central del i regeringens politik för att varaktigt höja sysselsättningen och minska utanförskapet. För att stärka hushållens ekonomi, minska utanförskapet, öka den varaktiga sysselsättningen och antalet arbetade timmar samt göra det mer attraktivt att utbilda sig föreslår regeringen en ytterligare förstärkning av jobbskatteavdraget och en höjning av den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt.

Vad gäller åtgärder som är mer direkt relaterade till EU:s rekommendation på arbetsmarknadsområdet lämnar regeringen i denna proposition förslag till förstärkningar av insatserna inriktade på att öka sysselsättningen och minska utanförskapet bland långtids- arbetslösa och de som av andra skäl har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Utgångs- punkten för regeringens reformarbete är att arbetsmarknaden måste bli mer inkluderande och flexibel. I detta arbete har arbetsmarknadens parter en viktig roll och ett omfattande arbete har därför bedrivits inom ramen för de s.k. trepartssamtalen. Detta har resulterat i konkreta förslag till åtgärder som redovisas i denna proposition.

Enligt regeringen krävs betydande förändringar i övergången mellan skola och arbetsliv och nya vägar in på arbetsmarknaden för att varaktigt minska arbetslösheten bland unga. I denna proposition föreslås därför en rad reformer för att snabba upp flödet mellan studier och arbete och för att minska långtids- arbetslösheten bland unga.

Avgörande steg för nya och bredare vägar till arbete har tagits inom ramen för treparts- samtalen mellan regeringen och arbets- marknadens parter genom en ökad användning av s.k. yrkesintroduktionsanställningar.

668

Regeringen föreslår i denna proposition att stöd lämnas till arbetsgivare för att uppmuntra anställning av unga inom de yrkes- introduktionsavtal som parterna tecknat. Det statliga stödet till yrkesintroduktionen föreslås bli utformat som en lönesubvention och ett ekonomiskt stöd till arbetsgivarna för handledning.

En viktig åtgärd för att öka ungas anställningsbarhet och göra unga mer jobbklara efter avslutad yrkesutbildning är att öka omfattningen och kvaliteten på det arbetsplatsförlagda lärandet. Regeringen föreslår därför i denna proposition ett antal åtgärder för att förbättra såväl den skolförlagda yrkesutbildningen som lärlingsutbildningen samt för att få fler elever att välja yrkesprogram på gymnasiet.

Regeringen föreslår också en mer riktad nedsättning av socialavgifterna i syfte att ytterligare öka efterfrågan på de unga som främst bedöms vara i behov av en subvention för att komma in på arbetsmarknaden.

Vidare föreslås i denna proposition åtgärder riktade till unga som står längre ifrån arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken spelar här en viktig roll för att rusta och matcha arbetslösa unga till jobb eller utbildning. För att ge ungdomar ett individanpassat stöd avsätter regeringen medel för att öka antalet arbetsförmedlare.

Unga utan fullföljd gymnasieutbildning har en särskilt utsatt position på arbetsmarknaden. Regeringen föreslår därför även satsningar för att inom arbetsmarknadspolitiken tydliggöra vägen till utbildning.

Regeringen föreslår i denna proposition ett antal förändringar för att stärka måluppfyllelsen i det statliga etableringsuppdraget som omfattar flyktingar och vissa av deras anhöriga. Ett sådant förslag innebär att inkomstavräkningen för etableringstillägg avskaffas för att ytterligare minska marginaleffekterna för arbetsinkomster för individer i etableringsuppdraget.

Antalet nyanlända personer förväntas förbli högt de närmaste åren. Regeringen föreslår därför bl.a. en kompletterande ersättning till kommuner som har ett högt mottagande i förhållande till sin befolkning. Vidare föreslås att Arbetsförmedlingens bosättningsansvar för personer som bor i ett eget boende enbart ska gälla dem som har behov av att flytta av arbetsmarknadsskäl. Dessa åtgärder förväntas

PROP. 2013/14:1

minska ledtiderna och öka effektiviteten i etableringsprocessen.

En väl fungerande utbildning i svenska är av stor vikt för att förbättra arbetsmarknads- situationen för utrikes födda. Regeringen föreslår därför åtgärder för att förbättra kunskaperna i svenska språket för nyanlända.

Regeringen föreslår även ytterligare platser för kompletterande utbildning av lärare och en förstärkning av den tidigare satsningen på kompletterande utbildningar för att upprätthålla de anvisade helårsstudieplatserna. Utrikes födda har svårare att hitta ett arbete som motsvarar deras kompetensnivå. Kompletterande utbild- ningar för utrikes födda akademiker har visat sig underlätta deras inträde på arbetsmarknaden på rätt kompetensnivå.

Regeringen aviserar vidare i denna proposition att ett system med s.k. nystartszoner ska införas. Nystartzoner är ett ytterligare verktyg för att minska utanförskapet i de områden där flest personer saknar sysselsättning, har låg utbildning och får långvarigt försörjningsstöd.

För att förbättra långtidsarbetslösas möjligheter att komma i arbete föreslås i denna proposition ett antal åtgärder. De individer som drabbas av långtidsarbetslöshet ska erbjudas aktiva insatser inom jobb- och utvecklings- garantin. För att öka arbetsgivarnas vilja att anställa långtidsarbetslösa personer föreslås att det särskilda anställningsstöd som erbjuds långtidsarbetslösa ska kunna ges i två år. Vidare föreslås att den tillfälliga höjningen av handledarstödet i sysselsättningsfasen perma- nentas.

Regeringen föreslår även en fyraårig satsning på tillfälliga anställningar vid Samhall. Anledningen är att en relativt stor andel av deltagarna i sysselsättningsfasen har nedsatt arbetsförmåga och behovet av stöd för att komma i arbete är ofta stort.

För att fler arbetsgivare ska våga anställa en långtidsarbetslös person är det viktigt att Arbetsförmedlingen erbjuder ett aktivt stöd inte bara innan utan även under anställningen. För att ge arbetsförmedlare mer tid till aktiva förmedlingsinsatser, bl.a. i form av arbetsgivar- kontakter, avser regeringen att genomföra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska regel- verken.

En väl fungerande arbetsmarknad måste präglas av en god förmåga att ställa om i takt med strukturomvandlingar och ekonomiska

669

PROP. 2013/14:1

kriser. Samtidigt som företag behöver flexibilitet för att kunna anpassa produktionen efter nya förutsättningar måste arbetstagares behov av trygghet, förutsägbarhet och rättssäkerhet tillgodoses. Regeringen avser att stödja de initiativ till omställningsmöjligheter på arbetsmarknaden som tas av arbetsmarknadens parter.

För en mer utförlig redogörelse för regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärder, se avsnitt 1.3 samt utgiftsområdena 14 och 16 i denna proposition.

Vad gäller utvärderingen av effektiviteten av den sänkta mervärdesskattesatsen på restaurang- och cateringtjänster kommer Konjunktur- institutet, Skatteverket och myndigheten Tillväxtanalys att presentera vissa utvärderings- resultat i januari 2014. De långsiktiga effekterna av reformen kommer att presenteras i början av 2016.

12.3 Finanspolitiska rådets bedömningar

Finanspolitiska rådet har till uppgift att utvärdera måluppfyllelsen och inriktningen på finanspolitiken, bedöma om finanspolitiken bidrar till en uthållig hög tillväxt och syssel- sättning samt analysera effekterna av finans- politiken på välfärdens fördelning på kort och lång sikt. Rådet ska också granska om grunderna för den ekonomiska politiken är tydligt presenterade i regeringens ekonomiska propositioner. Vidare ska rådet bedöma kvaliteten i regeringens underlag och beräkningsmodeller samt verka för en ökad samhällsdebatt om den ekonomiska politiken.

Den 15 maj 2013 lämnade Finanspolitiska rådet sin årliga rapport till regeringen (Svensk finanspolitik 2013). I detta avsnitt redovisas rådets huvudsakliga bedömningar och rekommendationer tillsammans med en kort redogörelse för regeringens syn på dessa.

Finanspolitiken är i huvudsak väl avvägd, men en plan för återgång till överskott bör presenteras

Rådets samlade bedömning är att finanspolitiken i huvudsak är väl avvägd. Rådet anser dock att målkonflikten mellan det kortsiktiga stabilise-

ringspolitiska perspektivet och överskottsmålet formulerat över konjunkturcykeln bör belysas bättre i regeringens propositioner.

Rådet konstaterar att de indikatorer som regeringen redovisar pekar på att överskotts- målet inte uppnås. Rådet bedömer att det kommer att ställas stora krav på finanspolitiken för att målavvikelsen ska kunna korrigeras. För att upprätthålla trovärdigheten för det finans- politiska ramverket anser rådet att regeringen bör presentera en tydlig plan för hur över- skottsmålet ska kunna nås.

Regeringen anser att det av stabiliserings- politiska skäl är motiverat att överskottsmålet är formulerat som ett genomsnitt över en konjunk- turcykel. Det är nödvändigt att ta hänsyn till konjunkturläget vid utformningen av finans- politiken och det finansiella sparandet i offentlig sektor bör därför ligga under målnivån på 1 procent av BNP när resursutnyttjandet är lågt. Överskottsmålet stödjer därigenom en finans- politik som motverkar stora konjunktur- svängningar (se avsnitt 1.2 och fördjupnings- rutan Finanspolitiken och överskottsmålet).

Regeringen har i skrivelsen Ramverk för finanspolitiken lagt fast ett antal principer för hur en aktiv stabiliseringspolitik bör bedrivas för att vara förenlig med överskottsmålet (skr. 2010/11:79). Enligt dessa principer kan regeringen temporärt avvika från den målsatta nivån av stabiliseringspolitiska skäl, förutsatt att förtroendet för finanspolitiken upprätthålls. För att överskottsmålet ska fungera som ett ankare för finanspolitiken är det också viktigt att etablera en trovärdig bana tillbaka till den målsatta nivån vid avvikelser. Om det finansiella sparandet bedöms ligga varaktigt under den målsatta nivån i ett läge med lågt resurs- utnyttjande bör sparandet stärkas i en takt som inte äventyrar tillväxten. Denna princip gäller under förutsättning att det finns förtroende för finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.

Regeringen delar rådets bedömning att finanspolitiken är väl avvägd. Regeringen instämmer vidare i rådets bedömning att det kan finnas potentiella målkonflikter mellan det kortsiktiga stabiliseringspolitiska perspektivet och överskottsmålet. Det bör samtidigt noteras att det finanspolitiska ramverket är konstruerat för att hantera sådana målkonflikter och att dessa avvägningar utförligt behandlas i de ekonomiska propositionerna (se t.ex. avsnitt 5 i denna proposition).

670

De indikatorer som används för uppföljning av överskottsmålet pekar på att det finansiella sparandet för närvarande ligger under den målsatta nivån. Detta är i linje med det finanspolitiska ramverket eftersom resurs- utnyttjandet är lågt.

Arbetslösheten steg kraftigt i samband med finanskrisen och väntas ligga kvar på höga nivåer också de närmaste åren. Den fortsatta inter- nationella lågkonjunkturen gör att det tar lång tid innan arbetslösheten minskar påtagligt. Även om BNP-tillväxten väntas ta fart 2014 kommer det att finnas gott om lediga resurser i svensk ekonomi under flera år framöver. Finanspolitiken bör därför, inom ramen för överskottsmålet och utgiftstaket, stödja ekonomin och förhindra att arbetslösheten biter sig fast. Det finns ett stort förtroende för Sveriges offentliga finanser, vilket ger utrymme för att 2014 bedriva en finanspolitik som stödjer arbetsmarknaden.

För att bevara det starka förtroendet för finanspolitiken är det samtidigt viktigt att det

finansiella	sparandet visar		ett	överskott	om
1 procent	av	BNP vid		ett balanserat
resursutnyttjande.		Takten	i	återgången	till

1 procent bör, i enlighet med det finanspolitiska ramverket och ovan nämnda stabiliserings- politiska principer, anpassas efter läget på arbetsmarknaden och utvecklingen av resursutnyttjandet. En allt för snabb återgång till överskott riskerar att leda till en försämrad utveckling på arbetsmarknaden. Det är rimligt att återvända till ett sparande om 1 procent av BNP först när resursutnyttjandet närmat sig balans för att därigenom säkra en stabil tillväxt och lägre arbetslöshet. Enligt nuvarande prognos förväntas det finansiella sparandet vara 1,2 procent 2017.

För att ett överskott om 1 procent av BNP ska uppnås när resursutnyttjandet är balanserat krävs en stor återhållsamhet i finanspolitiken framöver. Budgetutrymmet bedöms vara mycket begränsat de närmaste åren. Det innebär att nya reformer i högre utsträckning än tidigare kommer att kräva finansiering.

PROP. 2013/14:1

ytterligare stimulanser till den totala efterfrågan. Ur ett rent stabiliseringspolitiskt perspektiv menar rådet att det hade varit motiverat med en mer expansiv politik under 2013. Rådet stödjer att regeringen har beredskap för temporära åtgärder om akut behov av konjunkturstimulans uppstår under 2013 och 2014. Utrymmet för mer expansiv finanspolitik är dock begränsat enligt rådet. Rådet anser att ytterligare expansiva åtgärder i nuvarande konjunkturläge måste kompletteras med budgetförstärkningar när konjunkturen vänt uppåt för att inte överskottsmålet ska komma i fara.

Ett vanligt mått på finanspolitikens inriktning är förändringen av det strukturella sparandet. Som rådet påpekar kan den sammantagna finanspolitiken i budgetpropositionen för 2013 och 2013 års ekonomiska vårproposition sägas vara neutral utifrån detta mått. Den bedömda förändringen av det strukturella sparandet har dock reviderats något i förhållande till bedömningen i vårpropositionen, vilket innebär en svagt expansiv finanspolitik 2013 och en något starkare expansiv finanspolitik 2014.186 Vidare ger en försvagning av det strukturella sparandet inte endast positiva effekter för ett enskilt år, utan påverkar efterfrågan i ekonomin positivt under de närmast följande åren. Den förda finanspolitiken för 2013 bör därför ses i ljuset av den sammantaget mycket stora försvagningen av det strukturella sparandet som skett sedan 2009.

Därtill bör noteras att förändringen av det strukturella sparandet är ett osäkert mått på finanspolitikens inriktning. För att bedöma inriktningen krävs en bredare analys som beaktar flera aspekter av den ekonomiska politiken. Även det faktiska sparandet och dess sammansättning är av betydelse för bedömningen av hur expansiv finanspolitiken är. Budgetpropositionen för 2013 innehöll en rad expansiva förslag som bidrar till att hålla uppe efterfrågan i ekonomin och i 2013 års ekonomiska vårproposition presenterades

Finanspolitikens inriktning

Rådet drar slutsatsen att finanspolitiken i budgetpropositionen för 2013 och 2013 års ekonomiska vårproposition inte ger några

186 Bedömningen i denna proposition är att det strukturella sparandet försvagas med 0,1 procentenheter 2013, jämfört med en bedömd förstärkning om 0,1 procentenheter i 2013 års ekonomiska vårproposition. För 2014 bedöms det strukturella sparandet försvagas med 0,3 procentenheter, jämfört med bedömningen om en förstärkning om 0,5 procentenheter i 2013 års ekonomiska vårproposition.

671

PROP. 2013/14:1

ytterligare förslag för att stödja en konjunktur- återhämtning.

Regeringen följer kontinuerligt den ekonomiska utvecklingen och har, som rådet framhåller, beredskap att vidta ytterligare åtgärder om så skulle krävas. Fokus för finanspolitiken i denna proposition är att stödja ekonomin och det är därför viktigt att prioritera åtgärder som är effektiva både vad gäller att stabilisera konjunkturläget och att möta de långsiktiga tillväxtutmaningarna. Fokus bör därför ligga på strukturellt riktiga permanenta åtgärder.

Finanspolitiken är långsiktigt hållbar

Rådet bedömer att finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser och att utgiftstaken inte är hotade. Rådet är positivt till Pensionsåldersutredningens förslag om att höja pensionsåldern och anser att detta skulle bidra till att stärka de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

Regeringen delar rådets uppfattning att finanspolitiken är långsiktigt hållbar. Detta stöds av Finansdepartementets egna beräkningar, liksom av bedömningar från Konjunktur- institutet och Europeiska kommissionen. Pensionsåldersutredningens förslag om att höja vissa åldersgränser inom ålderspensionssystemet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utvecklingen av bostadspriserna

Rådet anser att de svenska bostadspriserna sannolikt ligger i intervallet från att vara i linje med fundamentala faktorer till att vara något övervärderade. Risken för en stor och abrupt priskorrigering bedöms av rådet i nuläget som begränsad.

Regeringen delar rådets bedömning att bostadsprisernas utveckling i huvudsak torde kunna förklaras av fundamentala faktorer. Även Riksbankens utredning om riskerna på den svenska bostadsmarknaden187 har visat att det finns rationella förklaringar till huspriserna och

187 Se Riksbankens utredning av risker på den svenska bostadsmarknaden (Riksbanken 2010).

att risken för ett snabbt och kraftigt prisfall är begränsad.

De kraftiga prisfall som skett i vår omvärld de senaste åren har haft betydande negativa realekonomiska effekter och regeringen följer utvecklingen av bostadspriserna noga. Prisutvecklingen och hushållens skuldsättning kan också utgöra en potentiell risk för den finansiella stabiliteten. Regeringen och berörda myndigheter har redan vidtagit flera åtgärder för att minska riskerna med den höga skuldsättningen (se avsnitt 1.8 och fördjupnings- rutan Hushållens skuldsättning). Regeringen följer fortsatt noga utvecklingen av hushållens skuldsättning och har beredskap att vidta ytterligare åtgärder om indikatorer visar att skuldsättningen ökar på ett sätt som förstärker riskerna för obalanser i ekonomin.

Bostadsmarknadens funktionssätt

Rådet konstaterar att en bättre fungerande bostadsmarknad bidrar till en ökad rörlighet på arbetsmarknaden och till en högre ekonomisk tillväxt. En viktig målsättning bör enligt rådet vara att förbättra utnyttjandet av det befintliga bostadsbeståndet. Rådet anser att regeringen bör ta ett samlat grepp om bostadspolitiken i syfte att i ett sammanhang hantera frågor om byggande, fastighets- och reavinstbeskattning, ränteavdrag och bruksvärdessystemet.

Regeringen delar rådets uppfattning att en väl fungerande bostadsmarknad är av stor betydelse för tillväxten och arbetsmarknadens funktions- sätt. Som rådet påpekar är en viktig del i detta att förbättra utnyttjandet av det befintliga bostadsbeståndet. Regeringen har sedan tillträdet genomfört en rad reformer för att förbättra användandet av det befintliga bostadsbeståndet, bl.a. de förenklingar av privatbostadsuthyrning som trädde i kraft den 1 februari 2013. Regeringen har även vidtagit åtgärder för att öka utbudet av bostäder, däribland den sänkta fastighetsavgiften för flerbostadshus och den förlängda tiden för presumtionshyror som gäller fr.o.m. 1 januari 2013. En rad förslag till förändringar av bostadsmarknaden och plan- och byggprocessen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

672

Makroprognoser och jämförelser med andra bedömare

Rådet konstaterar att budgetpropositionen för 2013 byggde på en makroprognos för 2013 som avvek kraftigt från prognoserna från andra institut. Rådet anser att större avvikelser från andra prognosmakare ska redovisas och motiveras utförligt i de ekonomiska propositionerna. Rådet välkomnar vidare den mer utvecklade redovisningen i 2013 års ekonomiska vårproposition av revideringen av potentiell BNP jämfört med budget- propositionen och anser att regeringen även bör redovisa och kommentera större avvikelser från andra bedömare.

Prognoser är alltid behäftade med stor osäkerhet. Regeringen instämmer i att den makroprognos som gjordes i samband med budgetpropositionen för 2013 avvek från många andra bedömares. Samtidigt bör noteras att regeringens prognos var den första som byggde på ett preliminärt utfall för BNP avseende andra kvartalet 2012. Detta utfall reviderades sedermera ned kraftigt. Under hösten 2012 justerade flertalet bedömare ned sina prognoser mot bakgrund av det reviderade BNP-utfallet och den tilltagande oron i omvärlden.

Att det görs oberoende prognoser av ett flertal externa aktörer är viktigt för det offentliga samtalet och bidrar till en högre kvalitet i de ekonomiska bedömningarna. Regeringen delar rådets uppfattning att avvikelser från andra bedömare bör redovisas och motiveras i de ekonomiska propositionerna. I denna proposition görs jämförelser med Europeiska kommissionen och Konjunkturinstitutet och större skillnader i förhållande till regeringens prognoser motiveras. Sådana jämförelser är också i linje med det förslag till ändring av budgetlagen som regeringen lämnar i denna proposition med anledning av EU-direktivet om krav på medlemsstaternas budgetramverk (se avsnitt 12.1.2).

Vad gäller redovisningen av revideringar av potentiell BNP instämmer regeringen i rådets uppfattning att betydande förbättringar genomförts i 2013 års ekonomiska vårproposition. Regeringen fortsätter arbetet med en tydligare och mer transparent redovisning i de ekonomiska propositionerna. I denna proposition görs jämförelser med Europeiska kommissionen och Konjunktur-

PROP. 2013/14:1

institutet och större avvikelser motiveras även beträffande BNP-gapen.

Det strukturella sparandet

Rådet betonar liksom tidigare att metoderna för att beräkna strukturellt sparande i offentlig sektor bör ses över. Rådet anser att en disaggregerad ansats är mer relevant, särskilt vid stora störningar i ekonomin. Den aggregerade metod som regeringen använder har enligt rådet uppenbara svagheter. Rådet menar att enkla beräkningar baserade på Konjunkturinstitutets disaggregerade metod tyder på att skillnaden enskilda år kan vara över 1 procent av BNP, vilket kan ha stor betydelse för bedömningen av finanspolitiken.

Det strukturella sparandet utgör en viktig del av uppföljningen av överskottsmålet och bedömningen av finanspolitikens inriktning. Regeringen delar rådets uppfattning att den nuvarande metoden för att beräkna det strukturella sparandet har brister. Det bör dock noteras att beräkningen av det strukturella sparandet är förknippad med stor osäkerhet. Detta gäller oavsett vilken metod som används och det finns inga entydiga belägg för att alternativa metoder ger bättre bedömningar. Regeringen arbetar kontinuerligt med att förbättra den ekonomiska analysen och i Regeringskansliet pågår ett arbete med att se över beräkningarna av det strukturella sparandet.

Risker på budgetens utgiftssida

Rådet rekommenderar att beskrivningen av de s.k. takbegränsade utgifterna kompletteras med en bedömning av utgiftsrisker. Sådana bedömningar saknas enligt rådet i stort sett helt i de ekonomiska propositionerna. Rådet anser att regeringen också bör redovisa prognos- metoderna för de regelstyrda transfererings- utgifterna, gärna i en särskild bilaga, och tydligare beskriva anslagsutvecklingen i termer av volym och genomsnittskostnad där detta är relevant.

Regeringen instämmer i rådets bedömning att redovisningen av risker på budgetens utgiftssida och prognoserna för transfereringsutgifterna kan utvecklas. Regeringen arbetar kontinuerligt med att förbättra redovisningen och transparensen i

673

PROP. 2013/14:1

de ekonomiska propositionerna och denna proposition innehåller en tydligare redovisning av risker på budgetens utgiftssida (se avsnitt 8.1.4). Regeringen ser dock inga skäl att redovisa prognosmetoderna för de regelstyrda transfereringsutgifterna i en särskild bilaga.

Bolagsskattesänkningen

Rådet noterar att sänkningen av bolagsskatten är den enskilt mest kostsamma åtgärden i kronor räknat i budgetpropositionen för 2013. Rådet har inga avgörande invändningar mot detta steg. Rådet konstaterar att regeringen valde att inte invänta Företagsskattekommitténs förslag, men att sänkningen bör ses mot bakgrund av att skattesatserna är på väg ned i många länder. Rådet anför att det därför hade varit svårt för Sverige att vänta med en skattesänkning. I samband med bolagsskattesänkningen skärptes reglerna för ränteavdragsbegränsningar för företag. Rådet anser att de beräknade intäkterna av denna skärpning måste betraktas som mycket osäkra.

Regeringen anser att det var viktigt att sänka bolagsskatten för att stärka den svenska konkurrenskraften och värna den svenska skattebasen. Regeringen instämmer vidare i rådets bedömning att det hade varit svårt att vänta med en sänkning av bolagsskattesatsen mot bakgrund av att skattesatsen är på väg ned i många länder.

I syfte att motverka skattedrivna upplägg skärptes reglerna för ränteavdragsbegränsningar i samband med sänkningen av skattesatsen. Regeringen delar rådets bedömning att dessa inkomstberäkningar är förenade med viss osäkerhet. Samtidigt bör framhållas att denna typ av beräkningar som avser regelförändringar för att motverka skatteplanering alltid är osäkra. De aktuella beräkningarna bygger på bästa tillgängliga metoder och Finansdepartementets beräkningskonventioner.

Klimatförändringarna och det finanspolitiska ramverket

Rådet konstaterar att de för närvarande bästa beräkningarna av konsekvenserna för Sverige av klimatförändringar i nuläget inte föranleder

några förändringar av det finanspolitiska ramverket.

Regeringen delar rådets uppfattning.

Inkomstfördelningens utveckling

Rådet menar att tillgänglig statistik från Statistiska centralbyrån visar att spridningen i disponibla inkomster ökat sedan 1990-talskrisen, men att detta huvudsakligen ägde rum under 1990-talet. Enligt rådet har spridningen i disponibla inkomster mätt med Gini- koefficienten i stort sett varit konstant sedan 2006.

Regeringen instämmer i rådets slutsats.

Utvärdering av FASIT-modellen

Rådet har gjort en granskning av den s.k. FASIT-modellen som regeringen använder för fördelningspolitisk analys. Rådet noterar att modellen är byggd på god vetenskaplig grund, men att resultaten måste tolkas med större försiktighet än vad regeringen har visat när politiken utvärderats. Rådet stöder en fortsatt utveckling av modellen.

Regeringen delar rådets bedömning att FASIT-modellen är ett värdefullt verktyg för fördelningspolitisk analys. Utvecklingen av modellen har bidragit till förbättrad analyskapacitet och större kunskap om politikens fördelningseffekter. Det finns alltid skäl att iaktta försiktighet i tolkningen av resultat från modellsimuleringar. Samtidigt bedömer regeringen att modellen är robust och ger tillförlitliga resultat. Regeringen arbetar kontinuerligt med att förbättra metoderna för den fördelningspolitiska analysen och instämmer i bedömningen att det bör ske en fortsatt utveckling av FASIT-modellen.

Bedömning av effekter på inkomstfördelningen av jobbskatteavdraget och indexeringstekniken i budgetprocessen

Rådet har genomfört en rad simuleringar för att studera fördelningseffekter av indexerings- tekniken i budgetprocessen och jobbskatte- avdraget. Simuleringarna visar att indexerings- tekniken, dvs. det faktum att en rad bidrag inte

674

fullt ut följt inkomstutvecklingen över tid, inte har lett till en ökad inkomstspridning. Simuleringsresultaten visar vidare att jobbskatte- avdraget på marginalen har en betydande effekt på sysselsättningen. Rådet finner dock inget stöd för regeringens påstående att jobbskatteavdraget minskat spridningen i disponibla inkomster bland hushållen.

Regeringen instämmer i rådets slutsats att den indexeringsteknik som tillämpas i budget- processen inte föranlett någon ökning av inkomstspridningen.

Regeringen delar vidare rådets bedömning att jobbskatteavdraget har betydande syssel- sättningseffekter. Sammantaget bedöms jobb- skatteavdraget leda till stora effekter på arbetsutbudet och sysselsättningen, framför allt för dem med lägst inkomster.

Vad gäller rådets analys av jobbskatte- avdragets fördelningseffekter bör framhållas att rådets resultat inte baseras på jobbskatte- avdragets fyra genomförda steg. Simuleringen bygger i stället på det förslag till utökning av jobbskatteavdraget som remitterades i april 2011 (Fi2011/1936), och som i allt väsentligt överensstämmer med den förstärkning av jobbskatteavdraget som föreslås i denna proposition. Den analyserade utökningen har en annan fördelningsprofil än de fyra genomförda stegen och avviker inte från regeringens egen bedömning i det avseendet. Att rådet generaliserar fördelningseffekterna från simuleringen av det remitterade förslaget till jobbskatteavdraget som helhet riskerar dock att skapa otydlighet i tolkningen av resultaten.

Regeringens analys visar att jobbskatte- avdraget som helhet på sikt kommer att stärka inkomsterna mer för dem med lägre inkomster. Genom stärkta drivkrafter till arbete, och genom att de relativt sett största skattelättnaderna tillfaller dem med låga och medelstora inkomster, har jobbskatteavdraget en god fördelningspolitisk profil.

Förmögenhetsstatistik

Rådet efterlyser en löpande och tillförlitlig statistik över förmögenheter i den privata sektorn. En sådan statistik vore en värdefull källa för både makroekonomiska riskbedömningar och fördelningsanalys. Rådet rekommenderar

PROP. 2013/14:1

regeringen att undersöka möjligheterna att ta fram sådan statistik på ett kostnadseffektivt sätt.

Regeringen delar rådets bedömning att en god tillgång till tillförlitlig statistik är viktigt för den ekonomiska analysen. Det finns dock skäl att också beakta de integritetsproblem som är förknippade med insamlande av uppgifter för förmögenhetsstatistik. Sammantaget avser regeringen inte att för närvarande utreda frågan vidare.

12.4 Riksrevisionens granskning av årsredovisningen för staten 2012

Riksrevisionen har för årsredovisningen för staten 2012 (skr. 2012/13:101) lämnat en revisionsberättelse utan reservation eller avvikande mening (dnr Fi2013/1997). Enligt Riksrevisionens uppfattning är årsredovisningen i allt väsentligt upprättad i enlighet med 10 kap. 5–10 §§ budgetlagen (2011:203). Riksrevisionens uttalande omfattar dock inte avsnittet om den offentliga sektorns finansiella sparande, då informationen i avsnittet, enligt myndigheten, är behäftad med olika grader av osäkerhet och inte är möjlig att verifiera med tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis. Regeringskansliet för en dialog med Riksrevisionen angående förutsättningarna för den årliga revisionen av den offentliga sektorns finansiella sparande.

Riksrevisionen har därutöver i en revisions- rapport till regeringen (dnr Fi2013/1998) redogjort för iakttagelser som framför allt avser behov av vissa förtydliganden och möjliga förbättringar som regeringen enligt myndigheten bör beakta i de kommande årsredovisningarna.

I revisionsrapporten lyfter Riksrevisionen även i år fram behovet av att förtydliga normen för årsredovisningen för staten. Regeringen redovisade i årsredovisningen för staten 2012 en bedömning av en övergång till att tillämpa internationella redovisningsstandarder för offentlig sektor (IPSAS) fullt ut eller lämpliga anpassningar av det statliga regelverket till IPSAS. Regeringen har som ambition att åstadkomma lämpliga anpassningar och förändringar i det statliga regelverket.

Riksrevisionen anser vidare att det inte är tillfredställande att redovisningsnormeringen för statsskulden ska hanteras av den myndighet som

675

PROP. 2013/14:1

ansvarar för redovisningen, utan att det behöver befästas i en mer formell process. Redovisningen av statsskulden utgår dock från EU-normer för den officiella statistiken och regeringen ser därför inget behov av att skapa en ytterligare norm för hur statsskulden ska redovisas i årsredovisningen. Regeringen har dock för avsikt att i årsredovisningen för staten förtydliga de principer som tillämpas för redovisningen av statsskulden.

Riksrevisionen rekommenderar vidare regeringen att i årsredovisningen för staten redogöra för risker förknippade med förvaltningen av statsskulden och det statliga ägandet av bolagen. Regeringen lämnar årligen en särskild skrivelse till riksdagen som utförligt beskriver utvecklingen och förvaltningen av de statliga bolagen. Regeringen lämnar på motsvarande sätt vartannat år en särskild skrivelse till riksdagen med en utvärdering av statsskuldens utveckling. Regeringen ser mot denna bakgrund inga skäl att i årsredovisningen för staten redogöra för förvaltningen av statsskulden och det statliga ägandet av bolagen samt de risker som finns förknippade med dessa verksamheter.

Riksrevisionen rekommenderar även regeringen att vidareutveckla riskbedömningen av garanti- och kreditverksamheten och i det arbetet beakta de förbättringsförslag som anges. Regeringen rekommenderas att utveckla frågan om samvariation av förluster och risker samt att analysera och bedöma garanti- och kredit- portföljens storlek. De iakttagelser som Riksrevisionen har gjort ligger i linje med hur regeringen anser att redovisningen av riskerna bör vidareutvecklas de närmaste åren.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att tydligare redovisa att myndighetens granskning sker utifrån risk för väsentliga fel i årsredovisningen i dess helhet och inte specifikt beaktar redovisning och förvaltning av EU- medel. Det bör vidare framgå att Riksrevisionen inte gör ett särskilt uttalande avseende redovisning och förvaltning av EU-medel. Regeringen anger i årsredovisningen för staten att Riksrevisionens granskning sker utifrån risk för väsentliga fel. Vidare konstaterar regeringen att det nationella intygandet avseende EU-medel i årsredovisningen för staten inte baseras på en specifik granskning av Riksrevisionen, men att det uttalande som Riksrevisionen gör i revisionsberättelserna för aktuella myndigheter

omfattar redovisning och förvaltning av EU- medel.

12.5 Utvecklingen av den ekonomiska styrningen

Resultatstyrning

Regeringen fortsätter att utveckla resultatstyrningen av myndigheter och verksamheter i enlighet med vad regeringen angett i budgetpropositionen för 2009 och den förvaltningspolitiska propositionen (prop. 2008/09:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. avsnitt 10.4.1 och prop. 2009/10:175). Enligt regeringen bör styrningen vara inriktad mot verksamheternas resultat, verksamhets- anpassad och ha ett medborgarperspektiv. Styrningen ska också inriktas mot att bli mer strategisk.

Resultatstyrningen ska utmärkas av att den ger myndigheterna långsiktiga förutsättningar att förverkliga regeringens politik. Det innebär bl.a. att uppdraget till myndigheterna ska vara tydligt. Verksamhetens karaktär ska vara avgörande för den konkreta utformningen av styrningen. Myndigheternas instruktioner, som är de grundläggande styrinstrumenten i styrningen av myndigheterna, ska innehålla väl utformade uppgifter. Regleringsbreven komp- letterar instruktionerna med finansiell styrning och vid behov med årlig verksamhetsstyrning. Resultatredovisningarna från myndigheterna ska utvecklas vid behov. Även dialogen mellan regeringen och dess myndigheter om resultat ska stärkas. Olika styrinstrument såsom lednings- form, utnämningar, instruktion, regleringsbrev, särskilda regeringsbeslut, dialog och möten bör kombineras och användas samordnat i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för statsförvaltningen att förverkliga regeringens politik.

Resultatanalys och resultatindikatorer

Regeringskansliets arbete med resultatanalyser ska prioriteras framöver. Analyserna har stor betydelse för att utveckla regeringens styrning och uppföljning av olika verksamheter samt för resultatredovisningen till riksdagen. Ett samlat arbete pågår inom Regeringskansliet i syfte att stärka arbetet med analyser av redovisade

676

resultat. Ekonomistyrningsverket (ESV) ger på regeringens uppdrag stöd i detta arbete (dnr Fi2013/1839). ESV har även på uppdrag av regeringen tagit fram ett förslag till en struktur och modell för hur resultatindikatorer kan användas som stöd i regeringens löpande budgetarbete och i resultatredovisningen till riksdagen (dnr Fi2013/1840).

Enligt 10 kap. 3 § budgetlagen ska regeringen i budgetpropositionen redovisa de resultat som har uppnåtts i verksamheten i förhållande till de av riksdagen beslutade målen. Regeringen har, sedan budgetpropositionen för 2013 beslutades, fortsatt att utveckla resultatredovisningen i förhållande till de av riksdagen beslutade målen och att stärka kopplingen mellan resultat, analys och budgetförslag. Resultatet av diskussionerna i den arbetsgrupp som bildades våren 2012 med tjänstemän från Regeringskansliet och Riksdagsförvaltningen har utgjort en del av underlaget i Regeringskansliets utvecklings- arbete för att förbättra resultatredovisningen. I denna proposition har regeringen bl.a. eftersträvat en tydligare disposition och struktur samt ökad tydlighet i vilka indikatorer och bedömningsgrunder som ligger till grund för bedömningen av resultat gentemot de av riksdagen beslutade målen. Arbetet har lett till förändringar inom ett antal utgiftsområden. Ytterligare åtgärder behöver dock vidtas så att det t.ex. mer genomgående framgår vilka resultatindikatorer och andra bedömnings- grunder som regeringen använt i analysen av den genomförda politiken. I det arbetet har utgift- sområden med stora transfereringsanslag hög prioritet. Regeringens mål är att det tydligt ska kunna utläsas av resultatredovisningen vilka resultat som uppnåtts i verksamheten och att redovisningen ska utgöra ett bra underlag för riksdagens ställningstagande till regeringens budgetförslag.

Regeringen prioriterar styrningen och uppföljningen av välfärdssystemen i syfte att minska andelen felaktiga utbetalningar. De felaktiga utbetalningarna utgör, trots riktade insatser, fortfarande en alltför stor del av de totala utbetalningarna från välfärdssystemen. Regeringen ser positivt på det målinriktade arbete som bedrivs på myndigheterna i syfte att effektivisera handläggningen, hålla en hög kvalitet på beslutsunderlagen och ha en väl fungerande kontroll i systemen. Detta

PROP. 2013/14:1

utvecklingsarbete ska även fortsättningsvis bedrivas med hög prioritet.

Finansiell styrning

Regeringen utvecklar kontinuerligt den finansiella styrningen av den statliga verksamheten. Nedan redovisas resultatet av det utvecklingsarbete som genomförts inom några områden.

Anpassning av hanteringen av kreditförluster för studielån till budgetlagens bestämmelser

Bestämmelserna i 6 kap. 4 och 5 §§ budgetlagen ska i fråga om studielån enligt studiestödslagen (1999:1395) tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2014 (prop. 2012/13:1 utg.omr. 15 avsnitt 3.8.3, bet. 2012/13:UbU2, rskr. 2012/13:125).

I denna proposition (utg.omr. 15 avsnitt 3.8.1) beskriver regeringen anpassningen av hanteringen av kreditförluster för studielån till budgetlagens bestämmelser. Anpassningen medför bl.a. följande positiva förändringar ur ett styrningsperspektiv.

- Budgetlagens bestämmelser görs tillämpliga även för kreditförluster avseende studielån.

- Kreditriskerna för studielån tydliggörs redan när lånen utfärdas och inte först när förlusterna konstaterats.

- Genom att ta upp lån även för de kapitaliserade räntorna tydliggörs dels de totala fordringarna som staten har, dels de totala kreditförlusterna.

- Statens nettoutgift för studiemedelsräntor tydliggörs genom att bruttoredovisningen av räntor slopas och att anslaget endast belastas med skillnaden mellan statens upplåningskostnad och den ränta studen- terna betalar till staten.

Anslagens ändamål i budgetpropositionen

Utformningen av anslagens ändamål har setts över i denna proposition. Syftet är att få en tydligare och mer enhetlig utformning av ändamålen. Utgångspunkten för översynen har varit att ändamålet ska vara tydligt och framåtriktat. Ambitionen har varit att ta bort t.ex. beskrivningar av den tidigare användningen av anslaget och begrepp som innebär att den föreslagna användningen av anslaget blir otydlig. Många ändamål har därför skrivits om och

677

PROP. 2013/14:1

förtydligats. En ny rubrik, ändamål, har också införts i anslutning till tabellen för anslagsutvecklingen för respektive anslag. Vid behov har kompletterande information lagts till som kan vara nödvändig för förståelsen av anslagets ändamål, men som inte är en del av ändamålet.

Finansiering av avvecklingskostnader

Myndigheter under avveckling har för årsredovisningen för 2012 fått revisions- berättelser med upplysningar av särskild betydelse. Upplysningar av detta slag används för att framhålla viktig information i årsredovisningen utan att upplysningen påverkar revisorns uttalande i revisionsberättelsen. Riksrevisionen har i dessa upplysningar anfört att berörda myndigheter erhållit undantag från 12 § anslagsförordningen (2011:223).

Med anledning av Riksrevisionens upp- lysningar vill regeringen klarlägga den ordning som tillämpas i fråga om finansiering av de kostnader som uppkommer i samband med att myndigheter avvecklas. En myndighet som ska avvecklas och som har fått ett regeringsbeslut om att förbereda avvecklingen ska allt eftersom avvecklingen genomförs redovisa kostnaderna i form av avsättningar i räkenskaperna. Det är dock enbart avvecklingskostnader som avser den period myndigheten fortsatt bedriver verksamhet, dvs. fram till dess att myndigheten upphör, som ska belasta myndighetens förvaltningsanslag. Det innebär att den övervägande delen av avvecklingskostnaderna belastar ett avvecklingsanslag eller annat anslag, där ändamålet för anslaget omfattar kostnader för avvecklingen. Syftet med denna ordning är dels att en myndighets förvaltningsanslag endast ska belastas med löpande kostnader som hör till myndighetens verksamhet, dels att avvecklings-

kostnader ska belasta och synliggöras på det anslag som riksdagen har anvisat för ändamålet.

Intern styrning och kontroll samt internrevision

En väl fungerande intern styrning och kontroll hos myndigheterna är en förutsättning för genomförandet av regeringens politik och för att hela styr- och ansvarskedjan ska fungera väl. Vidare är den betydelsefull för trovärdighet rörande offentligt finansierad verksamhet. Myndighetsledningarnas ansvar för den interna styrningen och kontrollen framgår av myndighetsförordningen (2007:515) och förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll.

Internrevisionen hos de 66 myndigheter som för närvarande ska följa internrevisions- förordningen (2006:1228) fungerar väl. Det framgår av ESV:s årliga rapport om den statliga internrevisionen (ESV 2013:22). Enligt rapporten har regelefterlevnaden förbättrats och stabiliserats på en hög nivå även om vissa förbättringsområden uppmärksammas. Iaktta- gelser om internrevisionen och tillämpningen av förordningen har också redovisats i rapporten Om internrevision (ESV 2012:48), där ESV bl.a. iakttagit vissa oklarheter vad gäller intern- revisionens uppgift och roll. Regeringen anser att kommunikationen och utbildningen om internrevisionens uppgift och roll behöver utvecklas för att bidra till att minska oklarheterna.

Regeringen har noterat de positiva effekter av samverkan mellan internrevisionsfunktioner hos myndigheterna, särskilt när internrevisionen består av en ensamrevisor, som ESV ger uttryck för i sin årliga rapport. Regeringen kommer att fortsätta följa utvecklingen av samverkan mellan internrevisionsfunktionerna.

678

Bilaga 1

Specifikation av budgetens utgifter och inkomster 2014

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

Bilaga 1

Specifikation av budgetens utgifter och inkomster 2014

Innehållsförteckning

1	Specifikation av budgetens utgifter för 2014........................................................	5
2	Specifikation av budgetens inkomster för 2014 .................................................	19

3

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

1 Specifikation av budgetens utgifter för

2014

I det följande sammanställs budgetens anslag för 2014. Anslagen är fördelade på utgiftsområden.

		1000-tal kronor
1	Rikets styrelse	12 896 040
1	Statschefen	126 908
1	Kungliga hov- och slottsstaten	126 908
2	Riksdagen samt JO m.m.	1 725 159
1	Riksdagens ledamöter och partier m.m.	842 655
2	Riksdagens förvaltningsanslag	717 344
3	Riksdagens fastighetsanslag	80 000
4	Riksdagens ombudsmän (JO)	85 160
3	Sametinget	38 319
1	Sametinget	38 319
4	Regeringskansliet m.m.	6 843 531
1	Regeringskansliet m.m.	6 843 531
5	Länsstyrelserna	2 522 517
1	Länsstyrelserna m.m.	2 522 517
6	Demokratipolitik	906 225
1	Allmänna val och demokrati	631 340
2	Justitiekanslern	39 663
3	Datainspektionen	43 790
4	Svensk författningssamling	1 300
5	Valmyndigheten	18 932
6	Stöd till politiska partier	171 200
7	Nationella minoriteter	113 417
1	Åtgärder för nationella minoriteter	96 917

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

		1000-tal kronor
2	Åtgärder för den nationella minoriteten romer	16 500
8	Mediefrågor	599 558
1	Presstödsnämnden	6 750
2	Presstöd	567 119
3	Myndigheten för radio och tv	25 689
9	Sieps samt EU-information	20 406
1	Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information	20 406
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	14 121 162
1	Statskontoret	88 942
2	Kammarkollegiet	70 313
3	Verksamhetsstöd för den statliga budgetprocessen	46 110
4	Arbetsgivarpolitiska frågor	2 443
5	Statliga tjänstepensioner m.m.	11 764 000
6	Finanspolitiska rådet	9 469
7	Konjunkturinstitutet	60 536
8	Ekonomistyrningsverket	113 832
9	Statistiska centralbyrån	550 383
10	Bidragsfastigheter	334 500
11	Finansinspektionen	417 259
12	Riksgäldskontoret	303 512
13	Bokföringsnämnden	9 627
14	Vissa garanti- och medlemsavgifter	2 370
15	Riksrevisionen	310 732
16	Finansmarknadsforskning	29 984
17	Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter	7 150
3	Skatt, tull och exekution	10 515 523
1	Skatteverket	7 042 240
2	Kronofogdemyndigheten	1 796 653
3	Tullverket	1 676 630
4	Rättsväsendet	40 291 647
1	Polisorganisationen	21 080 109
2	Säkerhetspolisen	1 104 428
3	Åklagarmyndigheten	1 305 963
4	Ekobrottsmyndigheten	589 439
5	Sveriges Domstolar	5 345 989
6	Kriminalvården	7 834 989
7	Brottsförebyggande rådet	89 700
8	Rättsmedicinalverket	378 733
9	Gentekniknämnden	5 217
10	Brottsoffermyndigheten	37 144
11	Ersättning för skador på grund av brott	122 349
12	Rättsliga biträden m.m.	2 305 657
13	Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.	40 117
14	Avgifter till vissa internationella sammanslutningar	18 674
15	Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete	7 157

6

	PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
		1000-tal kronor
16	Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden	18 272
17	Domarnämnden	7 710
5	Internationell samverkan	2 018 087
1	Avgifter till internationella organisationer	1 428 722
2	Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet	157 842
3	Nordiskt samarbete	13 595
4	Ekonomiskt bistånd till enskilda utomlands samt diverse kostnader för
	rättsväsendet	3 826
5	Inspektionen för strategiska produkter	30 130
6	Forskning, utredningar och andra insatser rörande säkerhetspolitik,
	nedrustning och icke-spridning	44 999
7	Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)	24 431
8	Bidrag till Utrikespolitiska institutet (UI)	15 693
9	Svenska institutet	95 659
10	Information om Sverige i utlandet	14 475
11	Samarbete inom Östersjöregionen	188 715
6	Försvar och samhällets krisberedskap	47 196 317
1	Försvar	43 211 355
1	Förbandsverksamhet och beredskap	23 711 315
2	Försvarsmaktens insatser internationellt	1 874 628
3	Anskaffning av materiel och anläggningar	8 856 194
4	Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar	6 704 249
5	Forskning och teknikutveckling	622 736
6	Totalförsvarets rekryteringsmyndighet	26 553
7	Officersutbildning m.m.	219 592
8	Försvarets radioanstalt	860 262
9	Totalförsvarets forskningsinstitut	172 740
10	Nämnder m.m.	5 801
11	Internationella materielsamarbeten, industrifrågor m.m.	69 639
12	Försvarsexportmyndigheten	67 526
13	Försvarsunderrättelsedomstolen	7 634
14	Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten	12 486
2	Samhällets krisberedskap	3 571 800
1	Kustbevakningen	1 046 633
2	Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor	24 850
3	Ersättning för räddningstjänst m.m.	21 080
4	Krisberedskap	1 112 851
5	Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet	48 000
6	Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal	214 471
7	Myndigheten för samhällsskydd och beredskap	1 060 477
8	Statens haverikommission	43 438
3	Strålsäkerhet	360 655
1	Strålsäkerhetsmyndigheten	360 655
4	Elsäkerhet	52 507
1	Elsäkerhetsverket	52 507

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

		1000-tal kronor
7	Internationellt bistånd	31 830 988
1	Internationellt utvecklingssamarbete	31 830 988
1	Biståndsverksamhet	30 678 462
2	Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)	985 189
3	Nordiska Afrikainstitutet	14 319
4	Folke Bernadotteakademin	98 018
5	Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete	40 000
6	Utvärdering av internationellt bistånd	15 000
8	Migration	9 919 331
1	Migrationsverket	3 159 154
2	Ersättningar och bostadskostnader	4 906 099
3	Migrationspolitiska åtgärder	418 817
4	Domstolsprövning i utlänningsärenden	562 548
5	Kostnader vid domstolsprövning i utlänningsärenden	159 800
6	Offentligt biträde i utlänningsärenden	290 255
7	Utresor för avvisade och utvisade	306 202
8	Från EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar	111 372
9	Ramöverenskommelse om migrationspolitik	5 084
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	62 160 768
1	Hälso- och sjukvårdspolitik	31 682 563
1	Myndigheten för vårdanalys	29 715
2	Statens beredning för medicinsk utvärdering	58 091
3	Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket	133 363
4	Tandvårdsförmåner	5 684 540
5	Bidrag för läkemedelsförmånerna	21 230 000
6	Bidrag till folkhälsa och sjukvård	1 732 251
7	Sjukvård i internationella förhållanden	658 025
8	Bidrag till psykiatri	849 948
9	Prestationsbunden vårdgaranti	1 000 000
10	Bidrag för mänskliga vävnader och celler	74 000
11	Läkemedelsverket	123 190
12	E-hälsomyndigheten	109 440
2	Folkhälsopolitik	642 488
1	Folkhälsomyndigheten	356 819
2	Insatser för vaccinberedskap	85 000
3	Bidrag till Nordic school of public health NHV	20 502
4	Bidrag till WHO	34 665
5	Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar	145 502
3	Funktionshinderspolitik	221 929
1	Myndigheten för handikappolitisk samordning	39 187
2	Bidrag till handikapporganisationer	182 742
4	Politik för sociala tjänster	27 592 502
1	Personligt ombud	104 460
2	Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet	338 929
3	Bilstöd till personer med funktionsnedsättning	346 995

8

		PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
		1000-tal kronor
4	Kostnader för statlig assistansersättning	23 235 000
5	Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	1 744 780
6	Statens institutionsstyrelse	878 119
7	Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.	519 715
8	Ersättning för vanvård i den sociala barn- och ungdomsvården	365 000
9	Ersättningsnämnden	44 350
10	Myndigheten för internationella adoptionsfrågor	15 154
5	Barnrättspolitik	57 057
1	Barnombudsmannen	23 796
2	Insatser för att förverkliga konventionen om barnets	33 261
	rättigheter i Sverige
6	Alkohol, narkotika, doping, tobak samt spel	298 861
1	Alkoholsortimentsnämnden	232
2	Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak, samt spel	298 629
7	Forskningspolitik	541 006
1	Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Förvaltning	28 564
2	Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Forskning	512 442
8	Socialstyrelsen	1 124 362
1	Socialstyrelsen	470 688
2	Inspektionen för vård och omsorg	653 674
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och	96 519 847
	funktionsnedsättning
1	Ersättning vid sjukdom och funktionsnedsättning	88 583 664
1	Sjukpenning och rehabilitering m.m.	31 078 000
2	Aktivitets- och sjukersättningar m.m.	49 553 336
3	Handikappersättningar	1 314 000
4	Arbetsskadeersättningar m.m.	3 479 000
5	Ersättning för kroppsskador	40 828
6	Bidrag för sjukskrivningsprocessen	3 118 500
2	Myndigheter	7 936 183
1	Försäkringskassan	7 869 334
2	Inspektionen för socialförsäkringen	66 849
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	39 012 596
1	Ersättning vid ålderdom	38 480 200
1	Garantipension till ålderspension	16 359 400
2	Efterlevandepensioner till vuxna	13 059 200
3	Bostadstillägg till pensionärer	8 383 700
4	Äldreförsörjningsstöd	677 900
2	Myndigheter	532 396
1	Pensionsmyndigheten	532 396

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

		1000-tal kronor
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	81 610 132
1	Allmänna barnbidrag	25 132 000
2	Föräldraförsäkring	38 686 238
3	Underhållsstöd	2 056 000
4	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner	35 784
5	Barnpension och efterlevandestöd	841 200
6	Vårdbidrag för funktionshindrade barn	3 200 600
7	Pensionsrätt för barnår	6 732 310
8	Bostadsbidrag	4 926 000
13	Integration och jämställdhet	12 431 994
1	Integration	12 039 655
1	Integrationsåtgärder	197 130
2	Kommunersättningar vid flyktingmottagande	7 362 064
3	Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare	2 342 424
4	Ersättning till etableringslotsar och insatser för vissa nyanlända
	invandrare	1 961 146
5	Hemutrustningslån	145 391
6	Från EU-budgeten finansierade insatser för integration av	31 500
	tredjelandsmedborgare
2	Diskriminering	139 700
1	Diskrimineringsombudsmannen	97 281
2	Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m.	42 419
3	Jämställdhet	252 639
1	Särskilda jämställdhetsåtgärder	252 639
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	70 374 895
1	Arbetsmarknad	69 634 881
1	Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader	7 110 650
2	Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd	32 134 598
3	Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser	9 224 345
4	Lönebidrag och Samhall m.m.	17 831 288
5	Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige	112 969
6	Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2014-2020	50 000
7	Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering	38 623
8	Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen	60 603
9	Bidrag till administration av grundbeloppet	54 302
10	Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten	8 303
11	Bidrag till lönegarantiersättning	2 000 000
12	Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2007-2013	1 009 200
2	Arbetsliv	740 014
1	Arbetsmiljöverket	622 352
2	Arbetsdomstolen	29 194
3	Internationella arbetsorganisationen (ILO)	32 622
4	Medlingsinstitutet	55 846

10

	PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
		1000-tal kronor
15	Studiestöd	21 005 141
1	Studiehjälp	3 382 155
2	Studiemedel	14 034 163
3	Avsättning för kreditförluster	1 542 096
4	Statens utgifter för studiemedelsräntor	1 602 121
5	Bidrag till kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss
	föräldrautbildning i teckenspråk	61 150
6	Bidrag till vissa studiesociala ändamål	27 000
7	Centrala studiestödsnämnden	343 827
8	Överklagandenämnden för studiestöd	12 629
16	Utbildning och universitetsforskning	60 110 013
1	Barn-, ungdoms- och vuxenutbildning	12 309 848
1	Statens skolverk	459 878
2	Statens skolinspektion	371 110
3	Specialpedagogiska skolmyndigheten	689 449
4	Sameskolstyrelsen	33 076
5	Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet	2 708 302
6	Särskilda insatser inom skolområdet	466 618
7	Maxtaxa i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, m.m.	3 691 000
8	Bidrag till viss verksamhet inom skolväsendet, m.m.	189 816
9	Bidrag till svensk undervisning i utlandet	105 878
10	Fortbildning av lärare och förskolepersonal	400 400
11	Bidrag till vissa studier	17 525
12	Myndigheten för yrkeshögskolan	101 621
13	Utveckling av vuxenutbildning m.m.	9 162
14	Statligt stöd till vuxenutbildning	2 908 449
15	Särskilt utbildningsstöd	157 564
2	Universitet och högskolor	40 145 654
1	Universitetskanslersämbetet	135 617
2	Universitets- och högskolerådet	105 136
3	Uppsala universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	1 522 625
4	Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning	1 969 455
5	Lunds universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	1 839 950
6	Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning	2 026 160
7	Göteborgs universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	1 871 951
8	Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning	1 463 380
9	Stockholms universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	1 562 848
10	Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning	1 520 323
11	Umeå universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	1 235 819
12	Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning	1 035 060
13	Linköpings universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	1 353 523
14	Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning	800 342
15	Karolinska institutet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	618 428
16	Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning	1 460 085
17	Kungl. Tekniska högskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	1 032 758
18	Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning	1 370 646
19	Luleå tekniska universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	624 897
20	Luleå tekniska universitet: Forskning och forskarutbildning	352 795
21	Karlstads universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	580 991
22	Karlstads universitet: Forskning och forskarutbildning	201 005

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

		1000-tal kronor
23	Linnéuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	976 138
24	Linnéuniversitetet: Forskning och forskarutbildning	283 945
25	Örebro universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	682 498
26	Örebro universitet: Forskning och forskarutbildning	223 017
27	Mittuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	522 156
28	Mittuniversitetet: Forskning och forskarutbildning	207 207
29	Blekinge tekniska högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	266 603
30	Blekinge tekniska högskola: Forskning och forskarutbildning	85 569
31	Malmö högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	814 559
32	Malmö högskola: Forskning och forskarutbildning	110 103
33	Mälardalens högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	568 829
34	Mälardalens högskola: Forskning och forskarutbildning	83 977
35	Stockholms konstnärliga högskola: Utbildning på grundnivå och
	avancerad nivå	191 133
36	Stockholms konstnärliga högskola: Konstnärlig forskning och
	forskarutbildning	47 759
37	Gymnastik- och idrottshögskolan: Utbildning på grundnivå och
	avancerad nivå	88 561
38	Gymnastik- och idrottshögskolan: Forskning och forskarutbildning	25 874
39	Högskolan i Borås: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	440 294
40	Högskolan i Borås: Forskning och forskarutbildning	57 228
41	Högskolan Dalarna: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	395 688
42	Högskolan Dalarna: Forskning och forskarutbildning	55 586
43	Högskolan i Gävle: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	417 968
44	Högskolan i Gävle: Forskning och forskarutbildning	84 649
45	Högskolan i Halmstad: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	361 923
46	Högskolan i Halmstad: Forskning och forskarutbildning	56 210
47	Högskolan Kristianstad: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	350 782
48	Högskolan Kristianstad: Forskning och forskarutbildning	47 084
49	Högskolan i Skövde: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	314 837
50	Högskolan i Skövde: Forskning och forskarutbildning	41 253
51	Högskolan Väst: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	359 009
52	Högskolan Väst: Forskning och forskarutbildning	40 796
53	Konstfack: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	151 908
54	Konstfack: Konstnärlig forskning och forskarutbildning	8 202
55	Kungl. Konsthögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	60 431
56	Kungl. Konsthögskolan: Konstnärlig forskning och forskarutbildning	4 909
57	Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Utbildning på grundnivå och
	avancerad nivå	121 537
58	Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Konstnärlig forskning och
	forskarutbildning	8 294
59	Södertörns högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	370 473
60	Södertörns högskola: Forskning och forskarutbildning	52 546
61	Försvarshögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå	23 548
62	Försvarshögskolan: Forskning och forskarutbildning	9 231
63	Enskilda utbildningsanordnare på högskoleområdet	2 892 777
64	Särskilda utgifter inom universitet och högskolor	653 890
65	Särskilda medel till universitet och högskolor	588 064
66	Ersättningar för klinisk utbildning och forskning	2 314 815

3	Forskning	7 520 573
1	Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation	5 506 437
2	Vetenskapsrådet: Avgifter till internationella organisationer	260 061
3	Vetenskapsrådet: Förvaltning	133 697
4	Rymdforskning och rymdverksamhet	350 681

12

		PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
		1000-tal kronor
5	Rymdstyrelsen: Förvaltning	26 643
6	Rymdstyrelsen: Avgifter till internationella organisationer	551 309
7	Institutet för rymdfysik	50 091
8	Kungl. biblioteket	346 569
9	Polarforskningssekretariatet	38 553
10	Sunet	43 834
11	Centrala etikprövningsnämnden	9 249
12	Regionala etikprövningsnämnder	40 538
13	Särskilda utgifter för forskningsändamål	162 911
4	Vissa gemensamma ändamål	133 938
1	Internationella program	81 589
2	Avgift till Unesco och ICCROM	30 886
3	Kostnader för Svenska Unescorådet	9 143
4	Utvecklingsarbete inom områdena utbildning och forskning	12 320
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	12 880 425
1	Kulturområdesövergripande verksamhet	1 839 442
1	Statens kulturråd	46 676
2	Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt
	kulturutbyte och samarbete	243 668
3	Skapande skola	172 755
4	Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet	37 636
5	Stöd till icke-statliga kulturlokaler	9 884
6	Bidrag till regional kulturverksamhet	1 313 461
7	Myndigheten för kulturanalys	15 362
2	Teater, dans och musik	1 278 379
1	Bidrag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens Hus,
	Drottningholms slottsteater och Voksenåsen	978 904
2	Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål	189 233
3	Statens musikverk	110 242
3	Litteraturen, läsandet och språket	300 054
1	Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter	137 182
2	Myndigheten för tillgängliga medier	88 173
3	Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur	17 076
4	Institutet för språk och folkminnen	57 623
4	Bildkonst, arkitektur, form och design	80 747
1	Statens konstråd	8 086
2	Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön	33 054
3	Nämnden för hemslöjdsfrågor	11 447
4	Bidrag till bild- och formområdet	28 160
5	Kulturskaparnas villkor	364 331
1	Konstnärsnämnden	19 771
2	Ersättningar och bidrag till konstnärer	344 560
6	Arkiv	356 359
1	Riksarkivet	356 359

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

		1000-tal kronor
7	Kulturmiljö	930 865
1	Riksantikvarieämbetet	219 510
2	Bidrag till kulturmiljövård	251 355
3	Kyrkoantikvarisk ersättning	460 000

8	Museer och utställningar	1 386 505
1	Centrala museer: Myndigheter	1 006 469
2	Centrala museer: Stiftelser	244 614
3	Bidrag till vissa museer	48 392
4	Riksutställningar	43 163
5	Forum för levande historia	43 787
6	Statliga utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål	80

9	Trossamfund	84 858
1	Nämnden för statligt stöd till trossamfund	7 196
2	Stöd till trossamfund	77 662
10	Film	317 144
1	Filmstöd	317 144
11	Medier	125 279
1	Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland	21 793
2	Forskning och dokumentation om medieutvecklingen	2 624
3	Avgift till europeiska audiovisuella observatoriet	383
4	Statens medieråd	17 023
5	Stöd till taltidningar	83 456
12	Ungdomspolitik	293 103
1	Ungdomsstyrelsen	32 663
2	Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet	260 440
13	Politik för det civila samhället	1 833 321
1	Stöd till idrotten	1 705 451
2	Bidrag till allmänna samlingslokaler	32 164
3	Bidrag för kvinnors organisering	28 163
4	Stöd till friluftsorganisationer	27 785
5	Bidrag till riksdagspartiers kvinnoorganisationer	15 000
6	Insatser för den ideella sektorn	24 758
14	Folkbildning	3 641 616
1	Bidrag till folkbildningen	3 624 840
2	Bidrag till kontakttolkutbildning	16 776
15	Tillsyn över spelmarknaden	48 422
1	Lotteriinspektionen	48 422

18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och	1 229 683
	byggande samt konsumentpolitik
1	Samhällsplanering, bostadsmarknad, byggande och	1 019 703
	lantmäteriverksamhet
1	Bostadspolitisk utveckling	20 000

14

		PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
		1000-tal kronor
2	Omstrukturering av kommunala bostadsföretag	99 500
3	Stöd för att underlätta för enskilda att ordna bostad	43 000
4	Innovativt byggande	20 000
5	Boverket	233 746
6	Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder	32 802
7	Statens geotekniska institut	44 234
8	Lantmäteriet	496 444
9	Statens va-nämnd	8 977
10	Stöd gällande utveckling i strandnära lägen	15 000
11	Utvecklingsprojekt för jämställda offentliga rum	6 000
2	Konsumentpolitik	209 980
1	Marknadsdomstolen	11 214
2	Konsumentverket	125 369
3	Allmänna reklamationsnämnden	33 935
4	Fastighetsmäklarinspektionen	17 629
5	Åtgärder på konsumentområdet	17 459
6	Bidrag till miljömärkning av produkter	4 374
19	Regional tillväxt	2 972 701
1	Regionala tillväxtåtgärder	1 523 837
2	Transportbidrag	448 864
3	Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 2007-2013	980 000
4	Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 2014-2020	20 000
20	Allmän miljö- och naturvård	5 155 997
1	Miljöpolitik	4 493 609
1	Naturvårdsverket	377 231
2	Miljöövervakning m.m.	292 714
3	Åtgärder för värdefull natur	636 535
4	Sanering och återställning av förorenade områden	418 018
5	Miljöforskning	82 162
6	Kemikalieinspektionen	216 327
7	Internationellt miljösamarbete	190 906
8	Supermiljöbilspremie	100 000
9	Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	218 136
10	Klimatanpassning	110 000
11	Inspire	20 000
12	Åtgärder för havs- och vattenmiljö	672 565
13	Insatser för internationella klimatinvesteringar	115 000
14	Internationellt miljö- och kärnsäkerhetssamarbete med Ryssland	26 000
15	Hållbara städer	3 300
16	Skydd av värdefull natur	808 000
17	Havs- och vattenmyndigheten	206 715
2	Miljöforskning	662 388
1	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande:
	Förvaltningskostnader	52 225
2	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande:	610 163
	Forskning

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

		1000-tal kronor
21	Energi	2 829 958
1	Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader	279 447
2	Regionala och lokala insatser för energieffektivisering m.m.	140 000
3	Insatser för uthållig energianvändning	157 000
4	Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft	10 000
5	Energiforskning	1 286 558
6	Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av Barsebäcksverket	187 000
7	Planeringsstöd för vindkraft m.m.	15 000
8	Energimarknadsinspektionen: Förvaltningskostnader	104 625
9	Energiteknik	100 000
10	Elberedskap	255 000
11	Energieffektiviseringsprogram	270 000
12	Avgifter till internationella organisationer	25 328
22	Kommunikationer	45 427 646
1	Transportpolitik	44 928 676
1	Utveckling av statens transportinfrastruktur	18 389 167
2	Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur	19 572 580
3	Trafikverket	1 327 878
4	Ersättning för sjöräddning, fritidsbåtsändamål m.m.	388 308
5	Ersättning till viss kanaltrafik m.m.	162 284
6	Driftbidrag till icke statliga flygplatser	70 013
7	Trafikavtal	831 000
8	Viss internationell verksamhet	25 085
9	Statens väg- och transportforskningsinstitut	45 437
10	Från EU-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk	348 500
11	Trängselskatt i Stockholm	873 886
12	Transportstyrelsen	2 014 838
13	Trafikanalys	62 700
14	Trängselskatt i Göteborg	817 000
2	Politiken för informationssamhället	498 970
1	Post- och telestyrelsen: Förvaltningskostnader för vissa
	myndighetsuppgifter	27 300
2	Ersättning för särskilda tjänster till funktionshindrade	127 278
3	Grundläggande betaltjänster	37 000
4	Informationsteknik: Telekommunikation m.m.	19 344
5	Driftsäker och tillgänglig elektronisk kommunikation	250 000
6	Gemensamma e-förvaltningsprojekt av strategisk betydelse	38 048
23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	15 278 336
1	Skogsstyrelsen	405 533
2	Insatser för skogsbruket	257 873
3	Statens veterinärmedicinska anstalt	115 093
4	Bidrag till veterinär fältverksamhet	107 298
5	Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder	12 933
6	Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar	124 349
7	Ersättningar för viltskador m.m.	37 778
8	Statens jordbruksverk	521 089
9	Bekämpande av växtskadegörare	5 000

16

	PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
	1000-tal kronor
10	Gårdsstöd m.m.	5 932 000
11	Intervention för jordbruksprodukter m.m.	144 100
12	Finansiella korrigeringar m.m.	75 472
13	Strukturstöd till fisket m.m.	23 985
14	Från EU-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m.	75 412
15	Livsmedelsverket	304 035
16	Konkurrenskraftig livsmedelssektor	88 660
17	Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.	42 913
18	Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur	2 665 527
19	Från EU-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur	1 993 633
20	Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket	32 830
21	Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.	4 116
22	Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.	1 029
23	Främjande av rennäringen m.m.	107 915
24	Sveriges lantbruksuniversitet	1 702 926
25	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande:
	Forskning och samfinansierad forskning	495 660
26	Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien	1 177
24	Näringsliv	5 588 403
1	Näringspolitik	5 128 684
1	Verket för innovationssystem	158 611
2	Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling	2 448 840
3	Institutens strategiska kompetensmedel m.m.	612 313
4	Tillväxtverket	262 109
5	Näringslivsutveckling m.m.	634 772
6	Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser	81 249
7	Turistfrämjande	119 904
8	Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
	undersökningsverksamhet m.m.	223 450
9	Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning	5 818
10	Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring av
	oljelagringsanläggningar, m.m.	14 000
11	Patentbesvärsrätten	21 443
12	Bolagsverket: Finansiering av likvidatorer	17 842
13	Bidrag till terminologisk verksamhet	4 297
14	Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien	8 327
15	Konkurrensverket	137 892
16	Konkurrensforskning	13 685
17	Upprustning och drift av Göta kanal	25 310
18	Omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag	42 150
19	Kapitalinsatser i statliga bolag	1 000
20	Avgifter till vissa internationella organisationer	17 780
21	Finansiering av rättegångskostnader	18 000
22	Bidrag till företagsutveckling och innovation	259 892
2	Utrikeshandel, handels- och investeringsfrämjande	459 719
1	Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll:
	Myndighetsverksamhet	23 696
2	Kommerskollegium	83 056
3	Exportfrämjande verksamhet	243 889
4	Investeringsfrämjande	57 442
5	Avgifter till internationella handelsorganisationer	20 517

17

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

		1000-tal kronor
6	Bidrag till standardiseringen	31 119
25	Allmänna bidrag till kommuner	93 595 983
1	Kommunalekonomisk utjämning	90 128 420
2	Utjämningsbidrag för LSS-kostnader	3 462 213
3	Bidrag till kommunalekonomiska organisationer	5 350
26	Statsskuldsräntor m.m.	22 084 200
1	Räntor på statsskulden	21 929 000
2	Oförutsedda utgifter	10 000
3	Riksgäldskontorets provisionsutgifter	145 200
27	Avgiften till Europeiska unionen	37 700 222
1	Avgiften till Europeiska unionen	37 700 222
Summa anslag		856 758 035

18

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

2 Specifikation av budgetens inkomster för

2014

I det följande beräknas budgetens inkomster för 2014. Inkomsterna är fördelade på inkomsttyper och inkomsttitlar.

			1000–tal kronor
Skatt på arbete			992 243 143
1100	Direkta skatter på arbete		531 337 782
1110	Inkomstskatter		648 392 293
	1111	Statlig inkomstskatt	45 459 085
	1115	Kommunal inkomstskatt	602 933 208
1120	Allmän pensionsavgift		104 256 727
	1121	Allmän pensionsavgift	104 256 727
1130	Artistskatt		6 346
	1131	Artistskatt	6 346
1140	Skattereduktioner		-221 317 584
	1141	Allmän pensionsavgift	-104 725 776
	1144	Fastighetsavgift	-197 805
	1151	Sjöinkomst	-62 703
	1153	Jobbskatteavdrag	-99 245 737
	1154	HUS-avdrag	-16 815 563
	1155	Gåvor till ideell verksamhet	-270 000
1200	Indirekta skatter på arbete		460 905 361
1210	Arbetsgivaravgifter		470 472 369
	1211	Sjukförsäkringsavgift	60 382 363
	1212	Föräldraförsäkringsavgift	36 090 508

19

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

			1000–tal kronor
	1213	Arbetsskadeavgift	4 164 289
	1214	Ålderspensionsavgift	154 411 255
	1215	Efterlevandepensionsavgift	16 240 729
	1216	Arbetsmarknadsavgift	39 820 078
	1217	Allmän löneavgift	137 143 931
	1218	Ofördelade avgifter	0
	1219	Nedsatta avgifter	22 219 216
1240	Egenavgifter		14 164 525
	1241	Sjukförsäkringsavgift	1 267 894
	1242	Föräldraförsäkringsavgift	1 157 080
	1243	Arbetsskadeavgift	133 284
	1244	Ålderspensionsavgift, netto	5 265 168
	1245	Efterlevandepensionsavgift	520 394
	1246	Arbetsmarknadsavgift	-1 228 151
	1247	Allmän löneavgift	4 397 373
	1248	Ofördelade avgifter	0
	1249	Nedsatta avgifter	2 651 483
1260	Avgifter till premiepensionssystemet		-32 099 593
	1261	Avgifter till premiepensionssystemet	-32 099 593
1270	Särskild löneskatt		40 176 001
	1271	Pensionskostnader, företag	33 941 227
	1272	Pensionskostnader, staten	3 347 889
	1273	Förvärvsinkomster	1 862 520
	1274	Egenföretagare	1 024 365
	1275	Övrigt	0
1280	Nedsättningar		-32 666 476
	1281	Sjöfartsstöd	-1 773 805
	1282	Arbetsgivaravgifter	-22 219 216
	1283	Egenavgifter, generell nedsättning	-2 558 643
	1284	Egenavgifter, regional nedsättning	-92 840
	1285	Nystartjobb	-6 021 972
1290	Tjänstegruppliv		858 535
	1291	Tjänstegruppliv	858 535
1300	Skatt på kapital		185 335 645
1310 Skatt på kapital, hushåll			34 398 073
	1311	Skatt på kapital	51 684 955
	1312	Skattereduktion kapital	-17 393 060

20

			PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
			1000–tal kronor
	1313	Expansionsmedelsskatt	106 178
1320	Skatt på företagsvinster		97 260 302
	1321	Skatt på företagsvinster	97 260 302
	1322	Skattereduktioner	0
1330	Kupongskatt		4 448 606
	1331	Kupongskatt	4 448 606
1340	Avkastningsskatt		9 936 684
	1341	Avkastningsskatt, hushåll	235 893
	1342	Avkastningsskatt, företag	9 396 546
	1343	Avkastningsskatt på individuellt pensionssparande	304 245
1350	Fastighetsskatt		30 946 510
	1351	Fastighetsskatt, hushåll	658 172
	1352	Fastighetsskatt, företag	14 318 990
	1353	Kommunal fastighetsavgift, hushåll	12 861 733
	1354	Kommunal fastighetsavgift, företag	3 107 615
1360	Stämpelskatt		8 345 470
	1361	Stämpelskatt	8 345 470
1380	Arvsskatt		0
	1381	Arvsskatt	0
1400	Skatt på konsumtion och insatsvaror		473 390 121
1410	Mervärdesskatt		352 604 736
	1411	Mervärdesskatt	352 604 736
	1412	Skattelättnad för vissa byggtjänster	0
1420	Skatt på alkohol och tobak		24 682 564
	1421	Skatt på tobak	11 524 550
	1422	Skatt på etylalkohol	4 280 673
	1423	Skatt på vin	5 115 185
	1424	Skatt på mellanklassprodukter	201 383
	1425	Skatt på öl	3 558 032
	1426	Privatinförsel av alkohol och tobak	2 741
1430-1450 Skatt på energi och miljö			71 785 239
1430	Energiskatt		41 612 972
	1431	Skatt på elektrisk kraft	21 280 932

21

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

			1000–tal kronor
	1432	Energiskatt bensin	10 868 091
	1433	Energiskatt oljeprodukter	9 152 354
	1434	Energiskatt övrigt	311 595
1440	Koldioxidskatt		24 112 627
	1441	Koldioxidskatt bensin	8 455 061
	1442	Koldioxidskatt oljeprodukter	14 796 797
	1443	Koldioxidskatt övrigt	860 769
1450 Övriga skatter på energi och miljö			6 059 640
	1451	Svavelskatt	29 117
	1452	Skatt på råtallolja	0
	1453	Särskild skatt mot försurning	52 688
	1454	Skatt på bekämpningsmedel	99 283
	1455	Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer	4 227 816
	1456	Avfallsskatt	169 316
	1457	Avgifter till Kemikalieinspektionen	46 000
	1458	Övriga skatter	120 090
	1459	Intäkter från EU:s handel med
		utsläppsrätter	1 315 330
1470	Skatt på vägtrafik		17 017 997
	1471	Fordonsskatt	11 786 131
	1472	Vägavgifter	801 715
	1473	Trängselskatt	1 625 000
	1474	Skatt på trafikförsäkringspremier	2 805 151
1480	Övriga skatter		7 299 585
	1481	Systembolaget AB:s överskott	93 636
	1482	Inlevererat överskott från Svenska Spel AB	5 239 819
	1483	Skatt på spel	16 689
	1484	Lotteriskatt	1 373 790
	1485	Lotteriavgifter	25 532
	1486	Skatt på annonser och reklam	310 356
	1488	Lokalradioavgifter	129 979
	1489	Avgifter avseende Myndigheten för radio och tv	7 784
	1491	Avgifter för telekommunikation	102 000
	1492	Försäljningsskatt på motorfordon	0
1500	Skatt på import		5 184 865
	1511	Tullmedel	4 932 251
	1512	Sockeravgifter	252 614
1600 Restförda och övriga skatter			5 598 622
1610	Restförda skatter		-6 263 792

22

			PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
			1000–tal kronor
	1611	Restförda skatter, hushåll	-2 256 844
	1612	Restförda skatter, företag	-4 006 948
1620	Övriga skatter, hushåll		3 319 994
	1621	Omprövningar aktuellt taxeringsår	27 792
	1622	Omprövningar äldre taxeringsår	1 000 000
	1623	Anstånd	500 000
	1624	Övriga skatter	1 520 759
	1625	Skattetillägg	174 710
	1626	Förseningsavgifter	96 733
1630	Övriga skatter företag		851 816
	1631	Omprövningar aktuellt taxeringsår	-500 000
	1632	Omprövningar äldre taxeringsår	400 000
	1633	Anstånd	-1 000 000
	1634	Övriga skatter	529 951
	1635	Skattetillägg	1 231 804
	1636	Förseningsavgifter	190 061
1640	Intäkter som förs till fonder		7 690 604
	1641	Insättningsgarantiavgifter	4 615 910
	1642	Avgifter till Kärnavfallsfonden	2 412 026
	1644	Batteriavgifter	5 624
	1645	Kväveoxidavgifter	657 044
Totala skatteintäkter			1 661 752 396
1700	Avgående poster, skatter till EU		-7 818 532
1710	EU-skatter		-7 818 532
	1711	EU-skatter	-7 818 532
Offentliga sektorns skatteintäkter			1 653 933 864
1800	Avgående poster, skatter till andra sektorer		-832 257 036
1810	Skatter till andra sektorer		-832 257 036
	1811	Kommunala inkomstskatter	-618 512 093
	1812	Avgifter till AP-fonder	-213 744 943
Statens skatteintäkter			821 676 828

23

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

			1000–tal kronor
1900	Periodiseringar		-9 864 712
1910	Uppbördsförskjutningar		10 280 538
	1911	Uppbördsförskjutningar	10 280 538
1920	Betalningsförskjutningar		-19 945 250
	1921	Kommuner och landsting	-9 148 335
	1922	Ålderpensionssystemet	-699 272
	1923	Företag och hushåll	-6 877 404
	1924	Kyrkosamfund	-761 549
	1925	EU	-2 458 690
1930	Anstånd		-200 000
	1931	Anstånd	-200 000
1000	Statens skatteinkomster		811 812 116

2100	Rörelseöverskott					4 157 000
2110	Affärsverkens inlevererade överskott					482 000
	2114	Luftfartsverkets inlevererade överskott				2 000
	2116	Affärsverket Svenska Kraftnäts inlevererade
		utdelning och inleverans av motsvarighet till statlig
		skatt				480 000
	2118	Sjöfartsverkets inlevererade överskott				0
2120	Övriga myndigheters inlevererade överskott					75 000
	2124	Inlevererat	överskott	av	Riksgäldskontorets
		garantiverksamhet				25 000
	2126	Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit				50 000
2130	Riksbankens inlevererade överskott					3 600 000
	2131	Riksbankens inlevererade överskott				3 600 000
2200	Överskott av statens fastighetsförvaltning					467 000
2210	Överskott av fastighetsförvaltning					467 000
	2215	Inlevererat överskott av statens fastighetsförvaltning				467 000
2300	Ränteinkomster					5 128 237
2320	Räntor på näringslån					-475
	2314	Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen				18

24

			PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
			1000–tal kronor
	2316	Ränteinkomster på vattenkraftslån	0
	2322	Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	-712
	2323	Räntor på övriga näringslån	5
	2324	Ränteinkomster på lokaliseringslån	214
2340	Räntor på studielån		3 839 000
	2341	Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier
		och garantilån för studerande	0
	2342	Ränteinkomster på allmänna studielån	44 000
	2343	Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1988	3 795 000
2390	Övriga ränteinkomster		1 289 712
	2391	Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets
		rationalisering	1
	2392	Räntor på intressemedel	0
	2394	Övriga ränteinkomster	81 611
	2397	Räntor på skattekonto m.m., netto	1 208 100
2400 Inkomster av statens aktier			18 000 000
2410 Inkomster av statens aktier			18 000 000
	2411	Inkomster av statens aktier	18 000 000
2500	Offentligrättsliga avgifter		8 170 809
	2511	Expeditions- och ansökningsavgifter	827 282
	2522	Fastställande av åldersgränser för framställning i film	4 200
	2525	Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor	2 849 000
	2526	Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor	0
	2527	Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning	25 100
	2528	Avgifter vid bergsstaten	19 000
	2529	Avgifter vid patent- och registreringsväsendet	118 068
	2531	Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register	2 538
	2532	Avgifter vid kronofogdemyndigheterna	1 385 000
	2534	Avgifter vid Transportstyrelsen	1 535 000
	2535	Avgifter för statliga garantier	0
	2537	Miljöskyddsavgifter	130 369
	2539	Täktavgift	0
	2541	Avgifter vid Tullverket	0
	2542	Patientavgifter vid tandläkarutbildningen	2 372
	2548	Avgifter för Finansinspektionens verksamhet	383 000
	2551	Avgifter från kärnkraftverken	290 000
	2552	Övriga offentligrättsliga avgifter	402 688
	2553	Registreringsavgift till Fastighetsmäklarinspektionen	16 900
	2557	Avgifter vid statens internbank i Riksgäldskontoret	4 551

25

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

			1000–tal kronor
	2558	Avgifter för årlig revision	129 704
	2559	Avgifter för etikprövning av forskning	27 617
	2561	Efterbevaknings- och tillsynsavgifter	18 420
2600	Försäljningsinkomster		55 000
	2624	Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter	55 000
	2625	Utförsäljning av beredskapslager	0
	2627	Offentlig lagring, försäljningsintäkter	0
2700	Böter m.m.		1 216 000
	2711	Restavgifter och dröjsmålsavgifter	95 000
	2712	Bötesmedel	1 015 000
	2713	Vattenföroreningsavgift m.m.	3 000
	2714	Sanktionsavgifter m.m.	50 000
	2717	Kontrollavgifter vid särskild skattekontroll	53 000
2800	Övriga inkomster av statens verksamhet		11 920 000
	2811	Övriga inkomster av statens verksamhet	11 920 000
2000	Inkomster av statens verksamhet		49 114 046
3100	Inkomster av försålda byggnader och maskiner		0
3120	Statliga	myndigheters inkomster av försålda byggnader	och
	maskiner		0
	3125	Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter	0
3200	Övriga inkomster av markförsäljning		0
	3211	Övriga inkomster av markförsäljning	0
3300	Övriga inkomster av försåld egendom		15 000 000
	3311	Inkomster av statens gruvegendom	0
	3312	Övriga inkomster av försåld egendom	15 000 000
3000	Inkomster av försåld egendom		15 000 000
4100	Återbetalning av näringslån		2 000
			0
4120	Återbetalning av jordbrukslån		500
	4123	Återbetalning av lån till fiskerinäringen	500

26

			PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
			1000–tal kronor
4130	Återbetalning av övriga näringslån		1 500
	4131	Återbetalning av vattenkraftslån	0
	4132	Återbetalning av lån avseende såddfinansiering	0
	4136	Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet	0
	4137	Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk	1 000
	4138	Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier	0
	4139	Återbetalning av lokaliseringslån	500
4300	Återbetalning av studielån		910 100
	4311	Återbetalning av statens lån för universitetsstudier	0
	4312	Återbetalning av allmänna studielån	100
	4313	Återbetalning av studiemedel	910 000
4500	Återbetalning av övriga lån:		141 000
	4516	Återbetalning av utgivna startlån och bidrag	0
	4525	Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor	1 000
	4526	Återbetalning av övriga lån	140 000
4000	Återbetalning av lån		1 053 100
5100	Avskrivningar och amorteringar		536 000
5120	Avskrivningar på fastigheter		536 000
	5121	Amortering på statskapital	536 000
5130	Uppdragsmyndigheters komplementkostnader		0
	5131	Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader	0
5200	Statliga pensionsavgifter		9 718 000
	5211	Statliga pensionsavgifter	9 718 000
5000	Kalkylmässiga inkomster		10 254 000
6100	Bidrag från EU:s jordbruksfonder		9 848 000
6110	Bidrag från Europeiska garantifonden för jordbruket		6 012 000
	6111	Gårdsstöd	5 859 000
	6112	Kompletterande åtgärder perioden 1995–1999	0
	6113	Övriga interventioner	133 000

27

PROP. 2013/14:1 BILAGA 1

1000–tal kronor

6114	Exportbidrag				0
6115	Djurbidrag				0
6116	Offentlig lagring				12 000
6119	Övriga bidrag från Europeiska garantifonden för jordbruket				8 000
6120 Bidrag från EU till landsbygdsutvecklingen					3 836 000
6121	Europeiska utvecklings- och garantifonden -
	utvecklingssektionen 1995–1999				0
6122	Europeiska utvecklings- och garantifonden -
	utvecklingssektionen 2000–2006				0
6123	Europeiska utvecklings och garantifonden -
	garantisektionen 2000–2006				-1 000
6124	Bidrag	från	Europeiska	jordbruksfonden
	för landsbygdsutveckling 2007–2013				2 647 000
6125	Bidrag från Europeiska jordbruksfonden för
	landsbygdsutveckling 2014-2020				1 190 000
6200 Bidrag från EU till fiskenäringen					88 000
6211	Bidrag från Fonden för fiskets utveckling 1995–1999				0
6212	Bidrag från Fonden för fiskets utveckling 2000–2006				0
6213	Bidrag från Europeiska fiskefonden 2007–2013				70 000
6214	Bidrag från Europeiska havs- och fiskerifonden 2014-2020				18 000
6300 Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden					1 191 000
6311	Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden
	1995–1999				0
6312	Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden
	2000–2006				0
6313	Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden
	2007–2013				1 021 000
6314	Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden
	2014-2020				170 000
6400 Bidrag från Europeiska socialfonden					880 000
6411	Bidrag från Europeiska socialfonden 1995–1999				0
6412	Bidrag från Europeiska socialfonden 2000–2006				0
6413	Bidrag från Europeiska socialfonden 2007–2013				880 000
6414	Bidrag från Europeiska socialfonden 2014-2020				0
6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk					300 000
6511	Bidrag till transeuropeiska nätverk				300 000
6900 Övriga bidrag från EU					98 552
6911	Övriga bidrag från EU				98 552

28

		PROP. 2013/14:1 BILAGA 1
		1000–tal kronor
	6912	Bidrag till EU:s omstruktureringsfond för sockersektorn	0
6000 Bidrag m.m. från EU			12 405 552
7100	Tillkommande skatter		13 370 694
7110	EU-skatter		10 277 222
	7111	Momsbaserad EU-avgift	5 106 000
	7112	Tullmedel	4 919 272
	7113	Jordbrukstullar och sockeravgifter	251 950
	7114	Avgifter till EU:s omstruktureringsfond för sockersektorn	0
7120	Kommunala utjämningsavgifter		3 093 472
	7121	Utjämningsavgift för LSS-kostnader	3 093 472
7200	Avräkningar		-88 790 190
7210	Intäkter som förs till fonder		-7 690 604
	7211	Intäkter som förs till fonder	-7 690 604
7220	Kompensation för mervärdesskatt		-81 099 586
	7221	Avräknad mervärdesskatt, statliga myndigheter	-28 959 698
	7222	Kompensation för mervärdesskatt, kommuner	-52 139 888
7000	Avräkningar m.m. i anslutning till		-75 419 496
	skattesystemet
8100	Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto		0
	8111	Anställningsstöd	0
	8123	Jämställdhetsbonus	0
8000	Utgifter som redovisas som
	krediteringar på skattekonto		0
9000	Löpande redovisade skatter m.m.		0
Summa inkomster			824 219 318

29

Bilaga 2

Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Bilaga 2

Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser

Innehållsförteckning
Tabeller till avsnitt 4.1.1 Internationell konjunkturutveckling......................................	5
Tabeller till avsnitt 4.1.2 BNP ..........................................................................................	6
Tabeller till avsnitt 4.1.3 Arbetsmarknad.........................................................................	9
Tabeller till avsnitt 4.1.4 Resursutnyttjande..................................................................	11
Tabeller till avsnitt 4.1.5 Löner och inflation ................................................................	12
Tabeller till avsnitt 4.1.6 Räntor och växelkurser..........................................................	13
Tabeller till avsnitt 8 Utgifter.........................................................................................	14
Tabeller till avsnitt 9 Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och
statsskuld ..............................................................................................................	16

3

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabellförteckning
Tabell 1 BNP-tillväxt, internationell.................................................................................	5
Tabell 2 Försörjningsbalans ..............................................................................................	6
Tabell 3 Bidrag till tillväxt .................................................................................................	6
Tabell 4 Export och import av varor och tjänster samt prisutveckling..........................	6
Tabell 5 Fasta bruttoinvesteringar ....................................................................................	7
Tabell 6 Hushållens ekonomi............................................................................................	7
Tabell 7 Näringslivets produktion, baspris ......................................................................	8
Tabell 8 Offentlig produktion, baspris.............................................................................	8
Tabell 9 Bytesbalans ..........................................................................................................	8
Tabell 10 Bruttonationalinkomst (BNI)..........................................................................	8
Tabell 11 Arbetsmarknad ..................................................................................................	9
Tabell 12 Sysselsatta i näringslivet..................................................................................	10
Tabell 13 Sysselsatta i offentliga myndigheter...............................................................	10
Tabell 14 Resursutnyttjande och potentiella variabler ..................................................	11
Tabell 15 Löneutveckling och inflation..........................................................................	12
Tabell 16 Räntor och valutor, slutkurs ...........................................................................	13
Tabell 17 Räntor och valutor, årsgenomsnitt.................................................................	13
Tabell 18 Utgiftstak och budgeteringsmarginal ............................................................	14
Tabell 19 Utgifter per utgiftsområde 2012–2017 ..........................................................	15
Tabell 20 Offentliga sektorns finanser...........................................................................	16
Tabell 21 Statens finanser................................................................................................	17
Tabell 22 Ålderspensionssystemet..................................................................................	17
Tabell 23 Kommunsektorns finanser .............................................................................	18
Tabell 24 Strukturellt sparande.......................................................................................	18

4

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabeller till avsnitt 4.1.1 Internationell konjunkturutveckling

Tabell 1 BNP-tillväxt, internationell

Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
BNP, USA	-0,3	-2,8	2,5	1,8	2,8	1,5	2,7	3,5	3,3	3,0
BNP, euroområdet	0,4	-4,4	2,0	1,5	-0,6	-0,7	0,9	1,8	2,1	2,2

Källor: Eurostat, Bureau of Economic Analysis och egna beräkningar.

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabeller till avsnitt 4.1.2 BNP

Tabell 2 Försörjningsbalans

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	2012¹	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Hushållens konsumtionsutgifter	1 718	0,0	-0,3	4,0	2,1	1,5	2,1	3,1	3,9	3,6	3,1
Offentliga konsumtionsutgifter	956	1,0	2,2	2,1	1,1	0,7	1,0	1,1	0,2	0,7	0,6
Statliga	260	0,0	2,2	5,4	1,5	1,2	1,5	1,9	-0,7	-0,5	-0,4
Kommunala	697	1,4	2,1	0,9	0,9	0,6	0,7	0,8	0,6	1,2	0,9
Fasta bruttoinvesteringar	669	1,4	-15,5	7,2	6,4	3,2	-2,4	4,3	6,9	6,7	4,3
Lagerinvesteringar2	-1	-0,5	-1,6	2,2	0,5	-1,1	0,4	-0,1	0,0	0,0	0,0
Export	1 736	1,7	-13,8	11,4	7,1	0,8	-2,3	3,0	6,8	7,7	6,2
Import3	1 516	3,5	-14,3	12,0	6,3	0,0	-2,7	3,3	7,1	7,4	6,1
BNP	3 562	-0,6	-5,0	6,6	3,7	0,7	1,2	2,5	3,6	3,9	2,9
BNP, kalenderkorrigerad		-0,9	-4,9	6,3	3,7	1,1	1,2	2,6	3,3	3,5	3,1

1 Löpande priser.

2 Lagerinvesteringarna är uttryckta som bidrag till BNP-tillväxt (procentenheter) och inte som procentuell volymförändring.

3 I summering till BNP utgör importen en avdragspost.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 3 Bidrag till tillväxt

Procentenheter. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008			2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Hushållens konsumtionsutgifter	0,0			-0,1	2,0	1,0	0,7	1,0	1,5	1,9	1,8	1,5
Offentliga konsumtionsutgifter	0,3			0,6	0,6	0,3	0,2	0,3	0,3	0,1	0,2	0,1
Statliga	0,0			0,2	0,4	0,1	0,1	0,1	0,1	-0,1	0,0	0,0
Kommunala	0,3			0,4	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1	0,1	0,2	0,2
Fasta bruttoinvesteringar	0,3			-3,1	1,3	1,2	0,6	-0,5	0,8	1,3	1,3	0,8
Lagerinvesteringar	-0,5			-1,6	2,2	0,5	-1,1	0,4	-0,1	0,0	0,0	0,0
Export	0,9			-7,4	5,5	3,5	0,4	-1,1	1,4	3,2	3,8	3,1
Import	-1,5			6,7	-5,0	-2,7	0,0	1,1	-1,4	-2,9	-3,2	-2,7
BNP	-0,6			-5,0	6,6	3,7	0,7	1,2	2,5	3,6	3,9	2,9
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
Tabell 4 Export och import av varor och tjänster samt prisutveckling
	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	2012¹		2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Export
Varuexport	1 191		0,7	-18,4	15,0	8,9	-0,7	-3,9	2,8	6,6	7,6	6,0
Tjänsteexport	545		4,5	-2,8	3,9	2,8	4,2	1,3	3,4	7,3	8,1	6,7
Total export	1 736		1,7	-13,8	11,4	7,1	0,8	-2,3	3,0	6,8	7,7	6,2
Exportdeflator			4,0	0,8	-0,5	-1,1	-1,5	-3,5	-0,7	0,8	1,0	0,7
Import
Varuimport	1 099		2,7	-16,6	16,5	7,5	-1,5	-3,7	3,0	7,1	7,4	5,9
Tjänsteimport	416		5,7	-7,8	1,2	3,1	4,3	-0,1	4,2	6,9	7,5	6,8
Total import	1 516		3,5	-14,3	12,0	6,3	0,0	-2,7	3,3	7,1	7,4	6,1
Importdeflator			4,4	0,2	0,2	-0,3	-1,0	-2,8	0,3	1,2	1,5	0,9
1 Löpande priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

6

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabell 5 Fasta bruttoinvesteringar

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	2012¹	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Näringslivet2	431	5,1	-18,3	5,5	6,2	6,8	-4,5	5,3	8,6	7,5	4,9
Varuproducenter	191	3,9	-19,8	4,5	3,8	11,9	-4,7	4,2	9,3	6,8	4,5
Industri	87	0,6	-26,3	2,7	11,4	7,5	-4,7	4,1	9,6	7,8	5,3
Övriga varuproducenter	104	7,4	-13,4	6,0	-2,5	16,0	-4,7	4,3	9,1	6,0	3,9
Tjänsteproducenter2	240	6,1	-17,1	6,2	8,1	3,0	-4,3	6,1	8,0	8,1	5,1
Bostäder	121	-13,1	-19,1	15,7	14,7	-8,2	1,7	6,5	6,3	6,4	4,2
Offentliga myndigheter	116	4,3	1,4	5,4	-1,4	3,7	0,8	-1,6	1,1	3,9	2,4
Staten	52	5,6	4,0	3,4	-6,3	0,7	3,4	-6,1	2,3	7,8	5,9
Kommuner	64	3,1	-1,1	7,3	3,4	6,4	-1,3	2,2	0,2	0,8	-0,6
Totalt	669	1,4	-15,5	7,2	6,4	3,2	-2,4	4,3	6,9	6,7	4,3

1 Löpande priser.

2 Exklusive bostäder.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 6 Hushållens ekonomi

Hushållens inkomster

	Mdkr	Procentuell förändring. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	2012¹	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Real disponibel inkomst2		2,3	2,0	1,6	3,6	3,0	2,7	2,7	2,3	3,0	2,5
Prisindex3		3,1	2,1	1,5	1,3	1,2	0,6	1,1	1,3	1,6	1,8
Nominell disponibel inkomst	1 810	5,4	4,1	3,1	4,9	4,2	3,4	3,8	3,7	4,6	4,4
varav
Lönesumma4	1 477	5,5	0,1	3,1	5,6	3,9	3,3	3,4	4,2	4,9	4,9
Övriga faktorinkomster	176	-5,9	-5,1	5,2	8,5	-2,3	3,2	3,1	3,5	4,0	4,0
Räntor och utdelningar, netto5	81	0,3	0,5	0,1	-0,1	0,5	0,0	0,5	0,4	0,6	0,3
Offentliga transfereringar	560	1,9	6,9	0,3	-1,1	4,5	3,9	1,0	2,4	3,4	3,2
varav
Pensioner	302	5,5	7,4	0,8	0,5	6,2	5,1	0,1	3,8	5,5	4,9
Sjukdom	103	-3,1	-2,3	-6,3	-2,2	2,2	1,7	1,3	1,5	1,8	2,3
Arbetsmarknad	32	-20,7	53,5	9,0	-14,5	4,8	2,5	-2,5	-6,4	-9,0	-7,5
Familjer och barn	62	2,0	2,1	3,8	2,2	4,4	3,8	3,5	2,5	2,8	3,2
Studier	14	4,9	9,0	2,8	-0,5	0,5	0,7	0,2	-2,4	-1,8	-0,5
Övrigt	47	8,0	10,8	1,1	-1,9	0,3	2,3	5,7	1,9	2,7	0,6
Privata transfereringar	88	14,5	1,4	10,8	5,9	8,7	7,8	3,9	7,0	7,2	7,3
Skatter och avgifter	572	0,1	-4,8	1,9	0,8	3,3	3,8	0,8	5,0	5,6	5,3
Hushållens sparande
	Mdkr	Andel av disponibel inkomst
	2012¹	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Eget sparande	92	2,4	4,5	2,3	3,7	5,1	5,7	5,3	3,9	3,3	2,7
Nettosparande i avtalspensioner	138	7,2	7,3	6,6	7,3	7,6	7,5	7,4	7,4	7,2	7,1
(inklusive pps6)
Total sparkvot7	230	9,0	11,0	8,3	10,2	11,8	12,2	11,9	10,5	9,8	9,2
Finansiellt sparande	175	6,1	9,2	5,6	7,5	9,6	10,2	9,9	8,5	7,9	7,3

Anm.: Skillnaden mellan begreppen nettosparande och finansiellt sparande är framför allt att kapitalförslitning på hushållens kapitalstock utgör en avdragspost vid beräkning av nettosparandet, medan investeringsutgifter är en avdragspost vid beräkning av det finansiella sparandet. Om nettoinvesteringarna överstiger kapitalförslitningen blir det finansiella sparandet lägre än nettosparandet.

1 Löpande priser.

2 Hushållens reala disponibla inkomst beräknas genom att den nominella inkomsten deflateras med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

3 Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

4 Lönesumman motsvarar antalet arbetade timmar multiplicerat med timlön.

5 Vid räntor och utdelningar anges nettobidraget i procentuell volymförändring.

6 Premiepensionssparande.

7 Total sparkvot = nettosparande inklusive sparande i avtalspensioner (inklusive premiepensionssparande)/ (disponibel inkomst + nettosparande i avtalspensioner (inklusive premiepensionssparande)).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabell 7 Näringslivets produktion, baspris

	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	2012¹	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Varuproducenter	868	-4,9	-14,9	17,1	6,0	-0,6	-0,5	2,7	4,8	5,4	3,9
varav
Industri	531	-5,5	-21,0	27,7	6,5	-3,6	-1,3	3,4	6,4	7,3	5,3
Byggverksamhet	181	-5,8	-7,0	4,0	9,3	2,9	1,4	2,1	2,9	2,9	1,7
Tjänsteproducenter	1 603	2,1	-2,8	4,1	5,0	1,9	2,4	3,4	4,3	4,5	3,7
Tjänsteproducenter exkl. FoF	1 190	1,7	-3,8	6,7	6,2	2,0	1,9	2,9	5,1	5,5	4,1
Näringslivet totalt	2 471	-0,6	-7,2	8,5	5,4	1,0	1,4	3,2	4,5	4,8	3,7
1 Löpande priser.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
Tabell 8 Offentlig produktion, baspris
	Mdkr	Procentuell förändring, fasta priser. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	2012¹	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Kommunal produktion	452	0,2	0,6	-0,5	-0,4	-0,3	0,2	0,0	0,7	0,9	-0,2
Statlig produktion	169	0,2	2,1	3,9	0,7	1,8	1,5	0,8	0,5	0,5	-0,1
Total offentlig produktion	621	0,2	1,0	0,7	-0,1	0,3	0,5	0,3	0,6	0,8	-0,2
1 Löpande priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 9 Bytesbalans

Miljarder kronor, löpande priser, om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Handelsbalans	112	94	84	75	83	71	53	43	45	44
procent av BNP	3,5	3,0	2,5	2,1	2,3	2,0	1,4	1,1	1,1	1,0
Tjänstebalans	107	98	120	126	142	140	144	159	173	187
Faktorinkomster	113	55	70	90	79	78	93	93	73	73
Löpande transfereringar	-42	-39	-45	-46	-59	-47	-50	-53	-42	-48
Bytesbalans	290	208	228	246	246	241	239	240	248	255
procent av BNP	9,1	6,7	6,8	7,0	6,9	6,7	6,4	6,1	6,0	5,9
Kapitaltransfereringar	-5	-4	-5	-4	-4	-6	-6	-6	-6	-7
Finansiellt sparande	285	204	224	242	241	236	233	234	242	248
procent av BNP	8,9	6,6	6,7	6,9	6,8	6,5	6,2	6,0	5,8	5,7
Bytesförhållande
procentuell utveckling	-0,4	0,5	-0,6	-0,8	-0,5	-0,6	-1,0	-0,4	-0,4	-0,2

Anm.: Utfall för handels- och tjänstebalans enligt Betalningsbalansstatistiken.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 10 Bruttonationalinkomst (BNI)

Miljarder kronor, löpande priser. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
BNP	3 204	3 106	3 338	3 500	3 562	3 626	3 750	3 935	4 148	4 349
Primära inkomster netto	112	59	75	91	79	82	86	91	91	91
BNI	3 316	3 165	3 413	3 591	3 641	3 707	3 837	4 026	4 239	4 440

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

8

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabeller till avsnitt 4.1.3 Arbetsmarknad

Tabell 11 Arbetsmarknad

Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet

Nivå, tusental om annat ej anges		Procentuell förändring om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	2012	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
BNP¹	3 562	-0,6	-5,0	6,6	3,7	0,7	1,2	2,5	3,6	3,9	2,9
Produktivitet²	418	-1,7	-2,7	4,0	1,8	1,1	0,9	2,4	1,9	1,5	2,1
Produktivitet i näringslivet	462	-2,9	-3,5	4,7	2,4	1,6	1,3	2,9	2,1	1,5	2,2
Arbetade timmar³	7 512	1,2	-2,9	2,6	2,4	-0,2	0,2	0,2	1,8	2,5	0,9
Medelarbetstid4	1 613	0,1	-0,8	2,0	0,1	-0,9	-0,5	-0,6	0,8	1,2	-0,4
Kalenderkorrigerad utveckling5
BNP¹	3 567	-0,9	-4,9	6,3	3,7	1,1	1,2	2,6	3,3	3,5	3,1
Produktivitet²	417	-1,3	-2,8	4,4	1,8	0,6	0,9	2,2	2,2	2,0	1,7
Produktivitet i näringslivet	461	-2,6	-3,6	5,0	2,4	1,1	1,3	2,7	2,5	2,0	1,8
Arbetade timmar3	7 542	0,7	-2,6	2,0	2,4	0,6	0,3	0,5	1,1	1,6	1,5
Medelarbetstid4	1 619	-0,5	-0,5	1,4	0,1	0,0	-0,5	-0,3	0,1	0,3	0,2
Sysselsatta, 15–74 år	4 657	1,2	-2,1	0,6	2,3	0,7	0,8	0,8	1,0	1,3	1,3
Sysselsättningsgrad 15–74 år6		66,8	64,7	64,4	65,4	65,5	65,6	65,6	65,8	66,2	66,6
Sysselsättningsgrad 20–64 år6 7		80,3	78,3	78,1	79,4	79,4	79,6	79,7	80,1	80,7	81,3
Arbetskraften, 15-74 år	5 060	1,2	0,2	0,8	1,4	0,9	1,0	0,7	0,6	0,5	0,6
Arbetskraftsdeltagande 15–748		71,2	70,6	70,5	70,9	71,1	71,4	71,4	71,3	71,2	71,1
Arbetslöshet, 15–74 år9	403	6,2	8,3	8,6	7,8	8,0	8,2	8,1	7,8	7,0	6,4
Programdeltagare10	230	2,1	3,0	4,4	4,4	4,5	4,8	4,8	4,6	4,5	4,4
Deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program vid Arbetsförmedlingen
		Tusental personer, årsgenomsnitt
		2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Sysselsatta		16	9	10	9	10	14	16	13	12	13
I utbildning		69	118	175	168	177	188	191	184	173	164
Totalt11		85	127	185	178	187	202	207	196	185	177

1 BNP till marknadspris, fasta priser. Nivå avser miljarder kronor.

2 Arbetsproduktivitet mätt som BNP till baspris per arbetad timme.

3 Enligt nationalräkenskaperna. Nivå avser miljoner timmar.

4 Avser arbetade timmar per år enligt nationalräkenskaperna dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta i åldersgruppen 15–74 år enligt AKU.

5 Konjunkturinstitutets kalenderkorrigering.

6 Antal sysselsatta i procent av befolkningen i den aktuella åldersgruppen.

7 Sysselsättningsgrad enligt EU:s 2020-mål.

8 Antal i arbetskraften i procent av befolkningen i den aktuella åldersgruppen.

9 I procent av arbetskraften.

10 Personer i nystartsjobb eller konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program vid Arbetsförmedlingen, i procent av arbetskraften.

11 Till följd av avrundning stämmer inte alltid totalen med delarna.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabell 12 Sysselsatta i näringslivet

Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	Nivå, tusental	Procentuell förändring
	2012	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Varuproducenter	1 082	2,3	-6,2	0,2	2,0	-0,4	-1,7	-1,5	-1,0	1,0	1,9
Industri	612	0,3	-9,7	-1,5	1,5	-1,9	-1,1	-2,3	-1,8	1,3	2,7
Byggverksamhet	320	7,2	-1,0	2,6	4,8	1,4	-4,5	-0,2	1,1	1,5	1,8
Tjänsteproducenter	2 134	2,4	-0,9	2,6	3,5	1,1	1,5	2,2	2,8	2,5	2,0
exkl. finans- och	1 970	2,4	-0,8	2,8	3,7	1,2	1,4	2,3	2,9	2,6	1,9
fastighetsverksamhet
Näringslivet totalt	3 215	2,3	-2,8	1,8	3,0	0,6	0,4	1,0	1,6	2,1	1,9
Anm.: Tabellen avser sysselsättning enligt		nationalräkenskaperna.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
Tabell 13 Sysselsatta i offentliga myndigheter
Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	Nivå, tusental	Procentuell förändring
	2012	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Kommunala myndigheter	1 065	-1,9	-2,5	-1,1	0,5	0,5	1,2	0,3	-0,3	-0,2	-0,2
Staten	241	-3,0	1,3	0,4	1,3	2,0	2,0	0,8	-0,7	-0,9	-0,5
Offentliga myndigheter totalt	1 306	-2,1	-1,8	-0,8	0,7	0,8	1,3	0,4	-0,4	-0,4	-0,2

Anm.: Enligt nationalräkenskaperna (NR). Offentliga myndigheter och kommunala myndigheter är NR-begrepp som skiljer sig från begreppen offentlig sektor respektive kommunal sektor. Skillnaden ligger i att kommunernas så kallade affärsdrivande verksamheter inte omfattas av de förstnämnda begreppen, utan förs till näringslivet i NR:s branschindelade (funktionsindelade) statistik.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

10

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabeller till avsnitt 4.1.4 Resursutnyttjande

Tabell 14 Resursutnyttjande och potentiella variabler

Resursutnyttjande

Skillnaden mellan faktisk och potentiell nivå, i procent av potentiell nivå.

		2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
BNP-gap		0,1	-6,5	-3,1	-1,4	-2,7	-3,5	-3,0	-2,1	-1,0	-0,2
Produktivitetsgap		-0,3	-3,2	-0,6	0,1	-0,5	-0,7	-0,1	0,4	0,4	0,2
Produktivitetsgap i näringslivet		-0,8	-4,7	-0,8	0,1	-0,9	-1,0	-0,1	0,5	0,5	0,3
Timgap		0,5	-3,4	-2,5	-1,6	-2,2	-2,8	-2,9	-2,4	-1,4	-0,4
Sysselsättningsgap		0,6	-2,7	-2,8	-1,7	-2,3	-2,6	-2,4	-2,1	-1,3	-0,5
Potentiella variabler
Nivå, tusental om annat ej anges		Procentuell förändring i fasta priser om annat ej anges. Kalenderkorrigerade värden.
	2012	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Potentiell BNP1	3 667	1,8	1,8	2,6	2,0	2,4	2,0	2,2	2,3	2,4	2,4
Potentiell produktivitet2	419	0,4	0,1	1,7	1,1	1,3	1,0	1,6	1,8	2,0	1,9
Pot. produktivitet i näringslivet2	465	0,3	0,3	0,9	1,5	2,1	1,4	1,8	1,8	2,0	2,1
Pot. antal arbetade timmar3	771 129	1,5	1,3	1,0	1,5	1,3	0,9	0,6	0,6	0,5	0,5
Pot. sysselsättning, 15–74 år	4 767	1,3	1,2	0,7	1,1	1,3	1,0	0,6	0,6	0,5	0,5
Jämviktsarbetslöshet, 15–74 år4	304	6,6	6,4	6,5	6,3	6,0	5,7	5,7	5,6	5,7	5,7
Potentiella variabler, löpande pris
		Miljarder kronor
		2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Potentiell BNP1, 5		3 196	3 322	3 435	3 544	3 667	3 762	3 878	4 020	4 177	4 355

Anm.: Gap är skillnaden mellan den faktiska och den potentiella nivån i procent av den potentiella nivån.

1 Potentiell BNP till marknadspris. Nivå avser miljarder kronor.

2 Nivå avser kronor per timme.

3 Nivå avser 10 000-tal.

4 Skillnaden mellan potentiell arbetskraft och potentiell sysselsättning i procent av potentiell arbetskraft.

5 Deflaterad med BNP-deflator.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabeller till avsnitt 4.1.5 Löner och inflation

Tabell 15 Löneutveckling och inflation

Procentuell förändring om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Nominell löneutveckling
Industri	4,4	3,0	2,8	2,5	3,9	2,3	2,6	2,9	3,2	3,4
Byggindustri	4,5	3,5	1,9	3,1	2,5	2,8	2,6	2,9	3,2	3,4
Näringslivets tjänstesektorer	3,8	3,2	2,4	2,4	3,0	2,8	2,9	2,9	3,2	3,4
Statliga myndigheter	3,9	3,9	3,1	1,9	2,0	2,9	2,9	2,9	3,2	3,4
Kommunala myndigheter	5,0	3,9	2,7	2,3	2,7	2,9	2,9	2,9	3,2	3,4
Totalt, konjunkturlönestatistiken	4,3	3,4	2,6	2,4	3,0	2,7	2,8	2,9	3,2	3,4
Totalt, nationalräkenskaperna1	4,2	2,9	1,1	2,7	2,9	2,8	2,9	3,0	3,2	3,4
Konsumentprisernas utveckling
KPI, årsgenomsnitt	3,4	-0,5	1,2	3,0	0,9	0,1	0,9	1,7	2,7	3,2
KPIF, årsgenomsnitt2	2,7	1,7	2,0	1,4	1,0	1,0	1,3	1,5	1,7	1,9
NPI, årsgenomsnitt	2,7	-0,8	1,8	2,0	1,2	-0,1	1,0	1,7	2,8	3,3
Prisbasbelopp, tusen kronor	41,0	42,8	42,4	42,8	44,0	44,5	44,4	44,9	45,6	46,8

1 Kalenderkorrigerad.

2 Mått på underliggande inflation. I KPIF (KPI med fast bostadsränta) hålls den del av förändringen i räntekostnader för egnahem som beror på förändrade räntesatser konstant.

Källor: Medlingsinstitutet, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

12

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabeller till avsnitt 4.1.6 Räntor och växelkurser

Tabell 16 Räntor och valutor, slutkurs

Värde vid respektive års slut. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Reporänta	2,00	0,25	1,25	1,75	1,00	1,00	1,00	1,75	2,75	3,25
6-månadersränta¹	1,15	0,22	1,55	1,35	0,89	1,00	1,10	1,80	2,80	3,30
5-årsränta¹	2,04	2,77	2,89	1,22	0,97	1,80	2,00	3,00	3,90	4,25
10-årsränta¹	2,43	3,40	3,28	1,62	1,53	2,30	2,50	3,30	4,20	4,50
Differens 10-årsränta SEK-DEM¹	-0,51	0,00	0,32	-0,21	0,23	0,50	0,50	0,50	0,50	0,25
6-månadersränta (EUR)¹	1,80	0,47	0,51	-0,07	0,00	0,25	0,50	1,50	2,50	3,25
TCW-index	142	135	122	123	119	116	116	116	116	116
EUR/SEK	10,92	10,24	8,98	8,91	8,58	8,50	8,40	8,30	8,40	8,40
USD/SEK	7,81	7,16	6,71	6,89	6,50	6,54	6,59	6,51	6,63	6,67
EUR/USD	1,40	1,43	1,34	1,29	1,32	1,30	1,28	1,28	1,27	1,26

1 Avser statsskuldväxel för löptider kortare än ett år och statsobligation för löptider längre än ett år. Källor: Riksbanken, Reuters och egna beräkningar.

Tabell 17 Räntor och valutor, årsgenomsnitt

Årsgenomsnitt. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
6-månadersränta¹	3,82	0,37	0,60	1,69	1,21	0,92	1,05	1,45	2,30	3,05
5-årsränta¹	3,80	2,52	2,29	2,30	1,16	1,54	1,90	2,50	3,45	4,08
10-årsränta¹	3,91	3,25	2,88	2,59	1,59	2,04	2,40	2,90	3,75	4,35
Differens 10-årsränta SEK-DEM¹	-0,11	-0,01	0,10	-0,06	0,02	0,46	0,50	0,50	0,50	0,38
6-månadersränta (EUR)¹	3,72	0,72	0,46	0,65	0,03	0,07	0,38	1,00	2,00	2,88
TCW-index	127	140	129	122	121	116	116	116	116	116
EUR/SEK	9,63	10,61	9,54	9,03	8,70	8,57	8,45	8,35	8,35	8,40
USD/SEK	6,59	7,64	7,20	6,49	6,77	6,52	6,56	6,55	6,57	6,65
EUR/USD	1,46	1,39	1,32	1,39	1,29	1,31	1,29	1,28	1,27	1,26

1 Avser statsskuldväxel för löptider kortare än ett år och statsobligation för löptider längre än ett år. Källor: Riksbanken, Reuters och egna beräkningar.

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabeller till avsnitt 8 Utgifter

Tabell 18 Utgiftstak och budgeteringsmarginal

Miljarder kronor om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Utgiftstak	957	989	1 024	1 063	1 084	1 095	1 107	1 127	1 167	1 196
Takbegränsade utgifter	943	965	986	989	1 022	1 066	1 091	1 105	1 124	1 156
Budgeteringsmarginal	14	24	38	74	62	29	16	22	43	40
Budgeteringsmarginal, procent av	1,4	2,5	3,9	7,5	6,0	2,7	1,5	2,0	3,9	3,4
takbegränsade utgifter

Anm.: Utgiftstaket för 2017 är regeringens bedömning av utgiftstak i denna proposition.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

14

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabell 19 Utgifter per utgiftsområde 2012–2017

Miljoner kronor

		2012	2013	2013	2014	2015	2016	2017
Utgiftsområde		Utfall	Anslag1	Prognos	Beräknat	Beräknat	Beräknat	Beräknat
1	Rikets styrelse	11 529	11 970	11 808	12 896	12 434	12 586	12 802
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	13 511	16 274	16 081	14 121	14 184	14 513	14 950
3	Skatt, tull och exekution	10 272	10 353	10 355	10 516	10 649	10 850	11 083
4	Rättsväsendet	38 213	39 392	38 434	40 292	41 240	41 965	42 831
5	Internationell samverkan	1 550	2 034	1 836	2 018	2 021	2 025	2 031
6	Försvar och samhällets krisberedskap	45 462	46 197	44 628	47 196	47 847	48 508	49 635
7	Internationellt bistånd	30 197	31 003	31 390	31 831	33 644	35 772	37 645
8	Migration	8 248	10 003	9 622	9 919	9 549	9 416	9 476
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	58 690	62 564	59 735	62 161	61 731	62 672	64 044
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och	94 853	97 622	95 736	96 520	96 273	97 041	97 270
funktionsnedsättning
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	41 342	40 000	39 967	39 013	37 880	36 199	35 204
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	75 579	78 387	78 811	81 610	83 322	85 890	88 874
13	Integration och jämställdhet	6 753	10 476	9 097	12 432	13 531	14 391	14 377
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	66 633	68 388	69 393	70 375	67 306	64 932	63 484
15	Studiestöd	21 068	22 444	20 634	21 005	20 077	19 766	20 108
16	Utbildning och universitetsforskning	53 837	57 589	56 336	60 110	60 179	60 861	61 352
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	12 318	12 698	12 600	12 880	12 848	12 973	13 141
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och	981	1 197	1 052	1 230	1 240	1 216	1 226
byggande samt konsumentpolitik
19	Regional tillväxt	3 408	3 421	3 250	2 973	2 699	3 226	3 326
20	Allmän miljö- och naturvård	4 831	4 893	4 771	5 156	5 138	5 109	5 080
21	Energi	2 713	2 811	2 737	2 830	2 416	2 513	2 297
22	Kommunikationer	42 861	44 604	43 929	45 428	48 598	50 723	52 567
23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	16 387	16 592	16 121	15 278	14 634	14 849	14 909
24	Näringsliv	5 882	5 256	5 187	5 588	5 132	5 292	5 337
25	Allmänna bidrag till kommuner	85 138	88 915	88 915	93 596	93 438	93 276	93 544
26	Statsskuldsräntor m.m.	27 381	22 168	16 201	22 084	26 857	23 627	21 913
27	Avgiften till Europeiska unionen	31 452	38 116	37 270	37 700	39 301	28 397	34 364
	Minskning av anslagsbehållningar				-1 660	-2766	-1 219	-1 455
Summa utgiftsområden2		811 088	845 368	825 896	855 098	861 401	857 369	871 415
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor3		783 706	823 200	809 695	833 005	834 544	833 742	849 502
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statens	238 478		256 777	257 728	270 467	289 768	306 870
	budget
Takbegränsade utgifter		1 022 185		1 066 472	1 090 733	1 105 011	1 123 510	1 156 372
Budgeteringsmarginal		61 815		28 528	16 267	21 989	43 490	39 628
Utgiftstak för staten4		1 084 000		1 095 000	1 107 000	1 127 000	1 167 000	1 196 000

Anm.: Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2014.

1 Inklusive riksdagens beslut i enlighet med propositionen Vårändringsbudget för 2013 (prop. 2012/2013:99, bet 2012/13:FiU21, rskr. 2012/1:321) och förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2013 (prop. 2013/14:2).

2 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

3 Summa utgiftsområden exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och exklusive minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor.

4 Regeringens bedömning av utgiftstak för 2017 (se avsnitt 4.4).

Källa: Egna beräkningar.

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabeller till avsnitt 9 Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

Tabell 20 Offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomster	1 662	1 612	1 685	1 729	1 767	1 816	1 842	1 929	2 026	2 125
Procent av BNP	51,9	51,9	50,5	49,4	49,6	50,1	49,1	49,0	48,8	48,9
Skatter och avgifter	1 480	1 439	1 509	1 540	1 567	1 611	1 654	1 734	1 823	1 913
Procent av BNP	46,2	46,3	45,2	44,0	44,0	44,4	44,1	44,1	44,0	44,0
Kapitalinkomster	79	66	64	74	71	74	68	71	75	78
Övriga inkomster	102	107	112	114	129	131	120	124	128	133
Utgifter	1 592	1 642	1 685	1 728	1 789	1 858	1 900	1 946	2 008	2 078
Procent av BNP	49,7	52,9	50,5	49,4	50,2	51,3	50,7	49,5	48,4	47,8
Transfereringar och subventioner¹	608	641	649	648	677	707	712	729	748	771
Hushåll	503	538	540	534	558	580	586	600	620	640
Näringslivet	56	55	57	61	65	64	67	66	66	66
Utlandet	49	49	52	53	54	63	60	63	62	64
Konsumtion	835	860	890	924	956	990	1 025	1 053	1 089	1 129
Investeringar m.m.	96	103	109	114	123	123	124	126	132	139
Ränteutgifter	53	38	37	41	33	38	39	38	39	39
Finansiellt sparande	69	-30	0	1	-22	-43	-58	-17	18	47
Procent av BNP	2,2	-1,0	0,0	0,0	-0,6	-1,2	-1,5	-0,4	0,4	1,1
Staten	42	-26	-13	-5	-21	-38	-47	-4	34	63
Pensionssystemet	31	5	6	19	9	-6	2	-1	-7	-10
Kommunsektorn	-4	-9	6	-13	-9	2	-12	-12	-9	-6
Finansiell ställning
Konsoliderad bruttoskuld	1 243	1 322	1 316	1 345	1 358	1 521	1 597	1 620	1 590	1 528
Procent av BNP	38,8	42,6	39,4	38,4	38,1	41,9	42,6	41,2	38,3	35,1
Nettoställning	400	607	692	633	743	693	623	605	622	669
Procent av BNP	12,5	19,5	20,7	18,1	20,8	19,1	16,6	15,4	15,0	15,4
1 Inklusive ofördelade utgifter.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

16

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabell 21 Statens finanser

Miljarder kronor om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomster	885	836	887	899	894	912	923	971	1 020	1 068
Skatter och avgifter	787	736	788	792	787	800	821	865	911	955
Kapitalinkomster	35	34	33	39	36	39	32	34	35	35
Övriga inkomster	63	66	67	68	71	72	70	73	75	78
Utgifter	843	862	900	904	916	950	971	975	987	1 005
Transfereringar till privat sektor1	358	368	370	368	377	389	391	393	390	394
Bidrag till kommunsektorn	154	161	183	185	182	189	198	196	199	201
Ålderspensionsavgifter	24	24	24	21	21	20	22	22	22	22
Konsumtion	217	225	237	247	257	266	277	281	286	293
Investeringar m.m.	46	51	53	48	53	53	52	53	58	64
Ränteutgifter	45	33	33	35	26	32	32	31	31	32
Finansiellt sparande	42	-26	-13	-5	-21	-38	-47	-4	34	63
Procent av BNP	1,3	-0,8	-0,4	-0,1	-0,6	-1,1	-1,3	-0,1	0,8	1,4
Budgetsaldo	135	-176	-1	68	-25	-152	-45	-1	53	82
Procent av BNP	4,2	-5,7	0,0	1,9	-0,7	-4,2	-1,2	0,0	1,3	1,9
Statsskuld	1 062	1 149	1 113	1 075	1 119	1 266	1 321	1 323	1 270	1 187
Procent av BNP	33,1	37,0	33,4	30,7	31,4	34,9	35,2	33,6	30,6	27,3
1 Inklusive ofördelade utgifter.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
Tabell 22 Ålderspensionssystemet
Miljarder kronor om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.
	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomster	233	225	230	242	249	252	260	271	284	298
Socialförsäkringsavgifter	178	179	184	196	202	207	214	223	234	245
Statliga ålderspensionsavgifter m.m.	24	24	24	21	21	20	22	22	22	22
Räntor, utdelningar m.m.	31	22	22	25	25	24	25	26	28	31
Utgifter	202	220	224	223	240	258	259	271	291	308
Pensioner	199	217	220	220	236	254	255	267	287	304
Övriga utgifter	3	3	4	4	4	4	4	4	4	4
Finansiellt sparande	31	5	6	19	9	-6	2	-1	-7	-10
Procent av BNP	1,0	0,2	0,2	0,5	0,2	-0,2	0,0	0,0	-0,2	-0,2

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

17

PROP. 2013/14:1 BILAGA 2

Tabell 23 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Inkomster	729	744	783	803	838	874	889	917	955	994
Skatter	503	511	523	538	562	587	603	629	662	696
Kommunal fastighetsavgift	12	14	14	14	16	16	16	17	17	17
Statsbidrag	110	115	138	136	132	139	145	143	144	144
Skatter och statsbidrag,	19,5	20,6	20,2	19,7	19,9	20,5	20,4	20,1	19,8	19,7
procent av BNP
Kapitalinkomster	14	11	10	11	11	12	13	13	14	14
Övriga inkomster	90	93	98	103	117	120	112	115	119	123
varav kompensation för	44	46	46	48	50	51	52	53	55	57
mervärdesskatt
Utgifter	733	753	776	816	847	872	902	929	964	1 000
Transfereringar till hushåll	32	36	38	39	38	39	42	43	45	46
Övriga transfereringar	25	26	28	29	34	33	34	35	36	37
Konsumtion	616	633	650	674	697	722	745	769	800	832
Investeringar	50	52	56	66	70	70	71	73	74	75
Ränteutgifter	10	5	5	8	8	8	9	9	9	9
Finansiellt sparande	-4	-9	6	-13	-9	2	-12	-12	-9	-6
Procent av BNP	-0,1	-0,3	0,2	-0,4	-0,3	0,0	-0,3	-0,3	-0,2	-0,1
Resultat före extraordinära poster	8	13	18	7	19	10	7	7	9	12

Anm.: Skatter och statsbidrag som andel av BNP inkluderar inkomster från den kommunala fastighetsavgiften. Investeringarna inkluderar även köp av mark och fastigheter, netto.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 24 Strukturellt sparande

Procent av BNP, om annat ej anges. Utfall för 2008–2012, prognos för 2013–2017.

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017
Finansiellt sparande, miljarder kronor	69	-30	0	1	-22	-43	-58	-17	18	47
Finansiellt sparande	2,2	-1,0	0,0	0,0	-0,6	-1,2	-1,5	-0,4	0,4	1,1
Justering för konjunkturläge	-0,1	3,8	1,7	0,8	1,5	2,0	1,7	1,2	0,5	0,1
Justering för engångseffekter¹	-0,2	-0,1	0,0	0,0	-0,3	-0,3	0,0	0,0	0,0	0,0
Justering, extraordinära kapitalvinster	0,0	0,0	-0,1	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Strukturellt sparande	1,8	2,8	1,6	0,8	0,6	0,5	0,2	0,8	1,0	1,2
BNP-gap, procent²	0,1	-6,5	-3,1	-1,4	-2,7	-3,5	-3,0	-2,1	-1,0	-0,2

1 Engångseffekten 2008 och 2009 beror på nya regler avseende byggmoms som tillfälligt ökar momsinbetalningarna med 8 miljarder kronor 2008 och 2 miljarder kronor 2009. För 2012 rör engångseffekten återbetalningen av försäkringspremier från AFA-försäkring.

2 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

18

Bilaga 3

Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Bilaga 3

Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män

Innehållsförteckning

Sammanfattning och slutsatser ........................................................................................			7
1	Den ekonomiska jämställdhetspolitikens mål och inriktning .............................		8
	1.1	Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och
		sina egna liv..............................................................................................	8
	1.2	Jämställdhet skapas i det dagliga arbetet ...............................................	8
	1.3	Fortsatt höga ambitioner i jämställdhetspolitiken................................	9
2	Jämställdhet på arbetsmarknaden........................................................................		10
	2.1	En könssegregerad arbetsmarknad.......................................................	10
	2.2	Kvinnors och mäns förvärvsarbete.......................................................	15
	2.3	Frånvaro från arbetsmarknaden ...........................................................	19
	2.4	Löner......................................................................................................	22
	2.5	Sverige jämställt i ett internationellt perspektiv..................................	24
3	Disponibel inkomst för kvinnor och män ..........................................................		26
	3.1	Disponibel inkomst i förvärvsaktiv ålder ............................................	26
	3.2	Individuell disponibel inkomst för äldre .............................................	29
4	Jämställdhet och regeringens ekonomiska reformer..........................................		30
	4.1	Ekonomiska drivkrafter till arbete.......................................................	30
	4.2	Effekter på arbetsutbud och sysselsättning.........................................	32
	4.3	Effekter på kvinnors och mäns disponibla inkomster ........................	34
Underbilaga: Begrepp och data......................................................................................			35

3

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Tabellförteckning

2.1	Största yrkesgrupperna för kvinnor och män 2011.................................................	13
2.2	Könsfördelning inom olika yrkeskategorier 2011...................................................	13
2.3	Chefer och sysselsatta efter sektor 2011 .................................................................	14
2.4	Arbetskraftsdeltagande för olika grupper 2012.......................................................	16
2.5	Arbetstid för sysselsatta efter sektor 2012 ..............................................................	18
2.6	Genomsnittlig tid för hemarbete 2010/11...............................................................	18
2.7	Utbyte av ökat arbetsutbud för olika hushållstyper 2013 ......................................	19
2.8	Genomsnittliga månadslöner 2012...........................................................................	22
2.9	Sysselsättningsgrad och löneskillnader inom EU 2012 ..........................................	25
3.1	Individuell disponibel inkomst för personer med olika inkomstslag 2011............	27
3.2	Individuell disponibel inkomst i olika hushållstyper 2011. ....................................	29
3.3	Individuell disponibel inkomst för pensionärer efter åldersgrupp och
	civilstånd 2011.......................................................................................................	29
4.1	Marginaleffekt för olika hushållstyper 2014............................................................	31
4.2	Ersättningsgrader 2014 .............................................................................................	31
4.3 RUT-avdrag 2007–2011.............................................................................................		33
U.1 Svensk konsumtionsenhetsskala .............................................................................		35
U.2 Regeländringar som beaktats vid beräkning av politikens effekter 2007–
	2014........................................................................................................................	39

4

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Diagramförteckning

2.1	Elever som slutfört gymnasieskolan 1997–2012.....................................................		11
2.2	Inriktning på generell examina 1993–2012..............................................................		11
2.3	Yrkesexamina i högskolan på grundnivå och avancerad nivå 1977–2012..............		11
2.4	Andel kvinnor och män med eftergymnasial utbildning 1990–2012.....................		12
2.5	Utbildningsnivå efter kön 25–34 år 2012................................................................		12
2.6	Kvinnor och män i ledningen på nystartade företag 1994–2011............................		13
2.7	Andel kvinnor och män i börsföretagens styrelser 2000–2013..............................		14
2.8	Kvinnor efter arbetsstatus och vanligen arbetad tid 1970–2012............................		15
2.9	Män efter arbetsstatus och vanligen arbetad tid 1970–2012 ..................................		15
2.10		Andel arbetslösa och andel undersysselsatta 2005–2012......................................	16
2.11		Orsak till deltidsarbete 2012 ..................................................................................	17
2.12		Faktisk arbetstid för kvinnor och män med eller utan barn 1987–2012..............	17
2.13		Fördelning av föräldrapenningdagar 1988–2012...................................................	19
2.14		Sjukpenningtalet och antal nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättning ...............	20
2.15		Sjukdagar per månad för kvinnor och män som fick sitt första barn 1995 .........	21
2.16		Totalt lönegap mellan kvinnor och män efter sektor 1992–2012.........................	22
2.17		Lönegap efter sektor 2005–2012............................................................................	23
2.18		Oförklarat lönegap för olika percentiler i lönefördelningen 2000 respektive

	2011 .......................................................................................................................	24
3.1	Individuell disponibel inkomst i olika åldrar 2011 .................................................	27
3.2	Individuell disponibel inkomst för kvinnor och män i förvärvsaktiv ålder
	1991–2011 .............................................................................................................	28
3.3	Arbetsinkomst för kvinnor och män i förvärvsaktiv ålder 1991–2011..................	28
3.4	Individuell disponibel inkomst för äldre 1991–2011 ..............................................	30
4.1	Effekter av regeringens politik på individuell disponibel inkomst för
	kvinnor och män 2011–2014................................................................................	35

5

Sammanfattning och slutsatser

Regeringens övergripande mål för den ekonom- iska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. De ska vidare ha samma möjlighet- er och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete.

För att uppnå dessa mål krävs en målmedvet- en och uthållig politik. Ett jämställdhetsperspek- tiv måste vara en integrerad del i det dagliga arb- etet på alla nivåer och i alla stadier hos de som är involverade i det politiska beslutsfattandet.

Alltsedan regeringen tillträdde 2006 har arbetslinjen varit kärnan i den ekonomiska poli- tiken. Denna politik syftar till att stimulera arb- etsutbudet, minska trösklarna in på arbetsmark- naden och motverka det ekonomiska utanför- skap som långvarig försörjning via sociala trans- fereringssystem ofta medför. Politiken bedöms ge upphov till positiva effekter på arbetsutbud, sysselsättning och disponibla inkomster. Mindre känt är att de förväntade effekterna är större för kvinnor än för män, vilket på sikt förbättrar förutsättningarna för ekonomisk jämställdhet. Detta har varit en medveten strategi.

Regeringens arbete med att förbättra driv- krafterna för arbete och minska utanförskapet har bidragit till en positiv utveckling av den eko- nomiska jämställdheten på flera områden de senaste åren. Jobbskatteavdragets fokusering på låg- och medelinkomsttagare har inneburit att drivkrafterna till arbete har stärkts mer för kvinnor än för män.

De åtgärder som vidtagits för att motverka långvarig sjukfrånvaro har även de bidragit till ökad jämställdhet, eftersom kvinnor historiskt sett har varit överrepresenterade i sjuk- försäkringen. Framför allt slogs fler kvinnor än män ut från arbetsmarknaden via förtidspension. Den totala sjukfrånvaron har minskat kraftigt sedan 2006 och kan på sikt komma att få betydande effekter på den ekonomiska jämställdheten. Dessvärre har sjukpenningtalen ökat de senaste två åren, i synnerhet för kvinnor. Denna utveckling är oroande och regeringen följer den noga.

De senaste årens övervägande positiva utveck- ling är dock bara en fortsättning på en lång peri- od av framsteg för den ekonomiska jämställdhet- en. Kvinnors arbetsutbud har ökat kraftigt sedan

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

början av 1970-talet. Även deras sysselsättnings- grad har ökat markant och andelen kvinnor som deltidsarbetar minskar kontinuerligt. Studievalen är i dag inte lika könsstereotypa och den yrkes- och sektorsmässiga uppdelningen av arbets- marknaden mellan kvinnor och män har minsk- at. Sverige ligger i ett internationellt perspektiv långt fram när det gäller jämställdhet på arbetsmarknaden.

Samtidigt kan det konstateras att det fort- farande finns brister i den ekonomiska jämställd- heten. Den svenska arbetsmarknaden känneteck- nas alltjämt av en könsmässig segregering där kvinnor och män till stor del arbetar i olika yrken och sektorer. Kvinnor har fortfarande ett lägre arbetskraftsdeltagande än män och jobbar deltid i större utsträckning än män, särskilt när det finns barn i hushållet. Män ägnar mer tid åt förvärvsarbete och kvinnor mer tid åt obetalt hemarbete, även om skillnaderna har minskat på senare tid. Kvinnors lön är i genomsnitt lägre än mäns, även om man justerar lönen med hänsyn till arbetstid och olika lönepåverkande faktorer som ålder, utbildning, sektor och yrke. Det justerade lönegapet har minskat sedan millennieskiftet, men det sker mycket långsamt. De könsbetingade skillnaderna på arbetsmark- naden utjämnas i viss mån av skatter och trans- fereringar, men kvinnors disponibla inkomster är trots detta lägre än mäns.

Kvinnors högre grad av deltidsarbete och frånvaro från arbetet har en avgörande betydelse för den ekonomiska ojämställdheten. Effekten är direkt via de lägre inkomster som en kortare arbetad tid ger och kan även uppstå indirekt via lönebildningen och en långsammare uppbyggnad av humankapital.

Bilagan inleds med en beskrivning av hur mäns och kvinnors ekonomiska situation skiljer sig åt och hur dessa skillnader utvecklats över tiden. Orsakerna till den ekonomiska ojämställd- heten mellan könen analyseras också. Vidare beskrivs och analyseras regeringens politik ur ett ekonomiskt jämställdhetsperspektiv.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

1 Den ekonomiska jämställdhets- politikens mål och inriktning

1.1 Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv

Regeringens ekonomiska jämställdhetspolitik bygger på det övergripande målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Regeringens jämställdhetspoli- tik tar avstamp i fyra delmål (prop. 2008/9: utg. omr. 13, bet. 2008/09: AU1, skr. 2008/09:115):

1. En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhälls- medborgare och att forma villkoren för beslutsfattande.

2. Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Delmålet inbegriper samma möjligheter och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om tillgång till arbete och samma möjligheter och villkor i fråga om såväl anställnings-, löne- och andra arbetsvillkor som utvecklingsmöjligheter i arbetet. Målet har ett livscykelperspektiv, dvs. det avlönade arbetet ska innebära ekonomisk trygghet och självständighet även under pensionsåren. Delmålet omfattar också ut- bildning, såväl skillnader i förutsättningar, möjligheter och villkor som de könsbundna studievalen.

3. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor. Möjligheten att förena avlönat arbete med att ha en familj och att vårda relationer ska vara central i jämställdhets- politiken.

kunna uppnås är det viktigt att skapa förut- sättningar för att kvinnor och män på lika villkor ska kunna ta ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Det är politikens uppgift att skapa förutsättningar för att kvinnor och män ska kunna leva jämställt och för att kvinnor och män, liksom pojkar och flickor, ska slippa sådana begränsningar av sina egna val som traditionellt styrts av könstillhörighet. På samma sätt är en jämn fördelning av makt och inflytande en förutsättning för ekonomisk jämställdhet.

1.2 Jämställdhet skapas i det dagliga arbetet

Regeringens huvudsakliga strategi för att uppnå målen för jämställdhetspolitiken är jämställd- hetsintegrering, kompletterat med särskilda åtgärder för att stimulera, utveckla och skynda på förändringsarbetet. Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv integreras i verksamheten och i alla steg av beslutsprocess- erna. Konkret innebär det bl.a. att ett jämställd- hetsperspektiv ska vara en integrerad del av det dagliga arbetet på alla nivåer och i alla stadier hos de aktörer som normalt är involverade i det politiska beslutsfattandet. Vidare ska besluts- underlag innehålla analyser av kvinnors och mäns, flickors och pojkars, situation och villkor. Konsekvenser av förslag ska alltid analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.

Målen för jämställdhetspolitiken kräver en bred ansats, där insatser på flera områden och nivåer samverkar. Men jämställdhet är inte bara ett ansvar för den politiska sfären, utan för alla i samhället, inte minst arbetsmarknadens parter och arbetslivet i stort. För att uppnå bestående resultat är det nödvändigt med ett systematiskt och kontinuerligt jämställdhetsarbete. För att detta ska realiseras krävs politiskt engagemang

4. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. och ett aktivt ledarskap, både med att skapa

Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Denna bilaga rör i första hand målet om ekonomisk jämställdhet, men även målet om en jämn fördelning av det obetalda arbetet och målet om en jämn fördelning av makt och in- flytande. För att ekonomisk jämställdhet ska

förutsättningarna och genom jämställdhets- analyser, statistik och uppföljning. Denna bilaga är en del av detta arbete.

8

1.3 Fortsatt höga ambitioner i jämställdhetspolitiken

Regeringen har höga jämställdhetspolitiska ambitioner. Den särskilda jämställdhets- satsningen som genomfördes 2007–2010 innebar att 1,6 miljarder kronor tillfördes utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet, vilket innebar ett tiofaldigande av resurserna jämfört med åren före regeringsskiftet.1 Under den innevarande mandatperioden har reger- ingen fortsatt den jämställdhetssatsning som inleddes under förra mandatperioden. Vid sidan av nya reformer och satsningar är en cen- tral utgångspunkt att följa upp och säkra håll- barheten i redan genomförda åtgärder. Eftersom jämställdhetspolitiken är sektors- övergripande redovisas i det följande även resultat och insatser inom berörda utgiftsområden.

Regeringens reformer för ökad jämställdhet

Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män främjas av regeringens insatser som syftar till att minska utanförskapet och öka sysselsättningen. Regeringens mål om ökad jämställdhet och hög tillväxt går hand i hand. Jämställdhet är i grunden en rättvisefråga, men bidrar också till ekonomisk tillväxt genom att både kvinnors och mäns kompetens och kreativitet tillvaratas och främjas. Det är därför viktigt att den ekonomiska politiken har ett jämställdhetsperspektiv.

Jobbskatteavdraget gör det mer lönsamt att arbeta för såväl anställda som egenföretagare. Kvinnor har lägre inkomster och arbetar ofta deltid. Jobbskatteavdraget kan därför få större relativ betydelse för kvinnor än för män och bidra till ökade ekonomiska drivkrafter att gå från deltid- till heltidsarbete.

Regeringen har även vidtagit åtgärder för att stärka ställningen för personer med svag förankring på arbetsmarknaden samt reformerat arbetslöshets- och sjukförsäkringarna för att minska trösklarna in på arbetsmarknaden och stimulera arbetskraftsutbudet.

1 Se vidare regeringens skrivelse Redovisning av den särskilda jämställd- hetssatsningen (skr. 2011/12:174). Särskilda jämställdhetsåtgärder redo- visas under utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Tanken att människor inte ska behöva välja mellan att ha ett arbete och att ha en familj är central i svensk välfärds- och jämställdhets- politik. Skattereduktionen för utgifter för hus- hållsarbete, det s.k. RUT-avdraget, underlättar för kvinnor och män att förena arbetsliv och familjeliv. Detta väntas främst öka kvinnors arbetskraftsdeltagande eftersom kvinnor utför mer hemarbete än män. Regeringen har även infört en jämställdhetsbonus för att stärka för- äldrarnas incitament att fördela föräldra- ledigheten jämnt mellan sig.

Satsningar på ökad kunskap

För att förbättra uppföljningen av de jämställd- hetspolitiska målen har Statistiska centralbyrån (SCB) på regeringens uppdrag utvecklat jämställdhetsstatistiken och indikatorer kopplade till de olika målen. Ett förslag till upp- följningssystem för jämställdhetspolitiken baserat på indikatorerna beskrivs översiktligt i denna proposition (utg. omr. 13 avsnitt 5.5.1).

I mars 2012 redovisade Konjunkturinstitutet ett regeringsuppdrag om att se över och ge förslag till hur bilagan om Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män kan utvecklas (dnr Fi2011/2210). Den ökade kunskap och de konstruktiva synpunkter som Konjunkturinstitutet bidragit med har beaktats i arbetet med årets jämställdhetsbilaga.

SCB genomförde under 2010 och 2011, på regeringens uppdrag, en ny tidsanvändnings- undersökning (dnr J2008/2170/JÄM). Under- sökningen, som senast genomfördes år 2000, ger kunskap om hur kvinnor och män fördelar sin tid på olika aktiviteter. Statistiken utgör ett viktigt stöd för att utforma insatser som syftar till att nå målet om en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Dessvärre har svarsfrekvensen i tidsanvändningsunder- sökningen sjunkit från över 70 procent 1990/91 till 41 procent 2010. Av denna anled- ning behöver förutsättningarna för genom- förandet av framtida tidsanvändningsstudier förbättras. Regeringen har gett SCB i uppdrag att initiera utveckling av nya insamlingsmetoder som kan skapa bättre förutsättningar för genom- förandet i framtiden (dnr U2012/5006/JÄM).

För att bl.a. analysera förhållanden som på- verkar jämställdhet i arbetslivet och stimulera till debatt om hur jämställdhet i arbetslivet kan främjas beslutade regeringen hösten 2011 att

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

tillsätta en delegation för jämställdhet i arbets- livet, den s.k. JA-delegationen (dir. 2011:80). I delegationen finns representanter från bl.a. arbetsmarknadens parter och forskarvärlden. Delegationen ska sammanställa och tillgänglig- göra kunskap om kvinnors och mäns olika villkor och möjligheter i arbetslivet samt om de förhållanden som orsakar dessa skillnader. Delegationen ska lämna förslag på insatser som kan främja jämställdhet i arbetslivet och minska lönegapet mellan kvinnor och män. JA-delega- tionen anordnade i januari 2013 en konferens som fokuserade på tidigare jämställdhetspoli- tiska utredningar och den kunskap dessa result- erat i. I oktober 2014 ska delegationen redovisa sitt uppdrag.

Kvinnor är sjukfrånvarande i större utsträck- ning än män och detta är ett problem för den ekonomiska jämställdheten då det leder till att kvinnor inte kan delta på arbetsmarknaden på samma villkor som män. Kvinnor och män är frånvarande på grund av sjukdom i ungefär samma utsträckning fram t.o.m. att de får sitt första barn. Två år efter barnets födelse är kvinnornas sjukfrånvaro i genomsnitt ungefär dubbelt så hög som männens. Denna skillnad fortlöper i drygt 15 år. Det visar en studie gjord 2011 av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). Reger- ingen har initierat ett projekt för att öka kun- skapen om kvinnors ökade sjukfrånvaro i sam- band med föräldraskap samt de könsskillnader i sjukfrånvaron som uppstår i och med första barnets födelse (dnr S2012/7441/SF, S2012/7938/SF och S2012/7972/SF). Upp- dragen ska redovisas i oktober 2013.

2 Jämställdhet på arbetsmarknaden

En väsentlig del av den ekonomiska ojäm- ställdheten beror på skillnader mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Skillnader finns i flera dimensioner.

Den svenska arbetsmarknaden är könssegre- gerad. Dels arbetar kvinnor och män i olika yrk- en och olika sektorer (vertikal segregering), dels i olika befattningar (horisontell segregering).

I dag deltar kvinnor på arbetsmarknaden i nästan lika hög grad som män men de arbetar i

högre utsträckning deltid och har fler och längre frånvaroperioder. Samtidigt utför kvinnor mer hemarbete än män.

Skillnaderna avseende sektor, yrke, befattning och arbetad tid får konsekvenser för kvinnors och mäns löner. Kvinnor är överrepresenterade i yrken och sektorer med lägre löner. Även korrigerat för dessa lönepåverkande faktorer finns ett oförklarat lönegap som helt eller delvis kan bero på att kvinnor diskrimineras vid lönesättning.

2.1 En könssegregerad arbetsmarknad

Den kanske enskilt viktigaste orsaken till den könsuppdelade arbetsmarknaden är de utbild- ningsval som kvinnor och män gör. Dessa påverkar i stor utsträckning vilka yrken som kvinnor och män kommer att arbeta med. Även möjligheterna till högre befattningar påverkas av utbildningens nivå och inriktning.

I diagram 2.1 visas utvecklingen av andelen kvinnor av det totala antalet elever som slutfört några av gymnasieskolans program sedan mitten av 1990-talet.2 Även om många program fortfarande har en stark dominans av antingen män eller kvinnor, finns en tendens mot att allt fler kvinnor går program som traditionellt sett varit mansdominerade. Andelen kvinnor på bygg- och fordonsprogrammen har mång- dubblats och på teknikprogrammet har andelen kvinnor nästan fördubblats, dock från en mycket låg nivå. På naturvetenskapsprogrammet har kvinnor och män varit jämnt fördelade under en längre tid, dvs. varken andelen kvinnor eller andelen män har överstigit 60 procent. I traditionellt kvinnliga yrkesprogram har andelen män ökat något.

2 Den redovisade tidsperioden varierar mellan diagrammen beroende på skillnader i tillgänglighet vad gäller jämförbar statistik.

10

Diagram 2.1 Elever som slutfört gymnasieskolan 1997– 2012

Andel kvinnor, procent

100
90
80
70
60
50
40		Omvårdnad
		Barn- och fritid
30		Natur
		Teknik
20		Fordon
		Bygg
10
0
96/97	98/99	00/01	02/03	04/05	06/07	08/09	10/11

Källa: Skolverket.

Av de elever som började gymnasiet höst- terminen 2008 var det 79 procent av kvinnorna och 74 procent av männen som hade fullföljt inom fyra år.

Fler kvinnor än män går vidare till högskolan efter gymnasiet. År 2011 var ca 50 procent fler kvinnor än män registrerade vid svenska universitet och högskolor. Detta förklaras delvis av att kvinnor i genomsnitt har högre betyg än män, men sannolikt också av att flera av de mansdominerade gymnasieprogrammen leder till ett yrke som inte kräver någon högskole- utbildning.

På samma sätt som studieinriktningen på gymnasieskolan skiljer sig åt mellan kvinnor och män, skiljer sig studieinriktningarna på hög- skolan åt (se diagram 2.2). Kvinnor avlägger flest examina med inriktning mot hälso- och sjukvård, medan män avlägger flest examina med inriktning mot teknik och tillverkning. Könsfördelningen på dessa utbildningar samt på pedagogik- och lärarutbildningen är minst jämn. Den största förändringen har skett på området teknik och tillverkning där andelen kvinnor har ökat markant sedan början av 1990-talet.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Diagram 2.2 Inriktning på generell examina 1993–2012

Andel kvinnor, procent

90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
93/94	95/96	97/98	99/00	01/02	03/04	05/06	07/08	09/10	11/12

Hälso- och sjukvård samt social omsorg Pedagogik och lärarutbildning Humaniora och konst

Samhällsvetenskap, juridik, handel, administration Naturvetenskap, matematik och data

Teknik och tillverkning

Källa: Högskoleverket.

På ett antal längre högskoleutbildningar med yrkesexamina som historiskt dominerats av män, har andelen kvinnor ökat betydligt de senaste årtiondena. Det gäller exempelvis på jurist-, läkar- och civilingenjörsutbildningarna (se dia- gram 2.3). På jurist- och läkarutbildningarna är kvinnorna i dag i majoritet. Någon motsvarande utveckling för män på tidigare kvinno- dominerade utbildningar har inte ägt rum.3

Diagram 2.3 Yrkesexamina i högskolan på grundnivå och avancerad nivå 1977–2012

Andel kvinnor, procent

100
90
80
70
60
50
40
30
20						Sjuksköterska				Lärare
10
						Jurist				Läkare
0						Civilingenjör
77/78	80/81	83/84	86/87	89/90	92/93	95/96	98/99	01/02	04/05	07/08	10/11
Källa: Högskoleverket.

Utbildningsnivå

Kvinnors utbildningsnivå är i genomsnitt högre än mäns och en klart högre andel kvinnor än män har eftergymnasial utbildning (se diagram

3 SOU 2011:1 s. 52 ff.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

2.4). Andelen kvinnor med eftergymnasial ut- bildning har trendmässigt ökat snabbare än andelen för män sedan början av 1990-talet. Enligt SCB:s prognoser kan också denna trend förväntas fortgå. År 2012 hade 35 procent av männen och nästan 45 procent av kvinnorna i åldern 25–64 år en eftergymnasial utbildning. År 2030 förväntas motsvarande andelar vara 39 respektive 54 procent.4

Diagram 2.4 Andel kvinnor och män med eftergymnasial utbildning 1990–2012

25–64 år, procent
50
45			Kvinnor
40			Män
35
30
25
20
15
10
5
0
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008	2010	2012
Anm.: Nivåklassificerigen är gjord utifrån svensk utbildningsnomenklatur SUN2000.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Bland unga kvinnor och män, 25–34 år, återfinns de största skillnaderna i utbildningsnivå. År 2012 hade mer än hälften av kvinnorna, 53 procent, någon form av eftergymnasial utbildning jämfört med 39 procent av männen (se diagram 2.5). Drygt var tredje kvinna hade i denna ålder minst treårig eftergymnasial utbildning medan männens andel var en fjärdedel.

Diagram 2.5 Utbildningsnivå efter kön 25–34 år 2012

Procent

50
45		Kvinnor
40		Män
35
30
25
20
15
10
5
0
	Förgymnasial		Gymnasial Eftergymn < 3år Eftergymn, 3 år Uppgift saknas

eller mer

Källa: Statistiska centralbyrån.

Sedan 1970-talet har andelen kvinnor bland dem som tar ut doktorsexamen ökat från ungefär en tiondel till att i dag utgöra hälften. Köns- fördelningen har jämnats ut inom samtliga ämnesområden men den största ökningen har skett inom teknikvetenskap, där andelen kvinnor nästan har tiodubblats. Under den senaste tioårs- perioden har andelen kvinnor av den forskande och undervisande personalen på universitet och högskolor ökat från 37 procent till 43 procent år 2011. Den vertikala uppdelningen består till viss del, där andelen kvinnor är högst bland adjunkterna och lägst bland professorerna. Även om kvinnor bara utgör drygt en femtedel av professorerna har andelen ökat kraftigt under 2000-talet.5

Yrken

Skillnaderna i utbildningsval mellan kvinnor och män har således blivit mindre, men utbildnings- systemet är trots det fortfarande tämligen köns- uppdelat. Följden blir en könsuppdelad arbets- marknad där många yrken domineras av en hög andel av antingen kvinnor eller män. Europeiska kommissionens s.k. IP-index visar att arbets- marknaden i Sverige är något mer könsuppdelad än i EU som genomsnitt.6

En förklaring till den förhållandevis köns- uppdelade arbetsmarknaden är det inter- nationellt sett höga arbetskraftsdeltagandet för

	5	Högskoleverkets årsrapport 2013.
	6	IP-index mäter andelen sysselsatta som behöver byta yrke/sektor för att
	fördelningen av kvinnor och män mellan yrken/sektorer ska vara
	jämställd. Gender segregation in the labour market. Root causes,
4 Trender och prognoser 2011 (SCB 2011).	implications and policy responses in the EU (Europeiska kommisionen
	2009).

12

kvinnor. En betydande del av de tjänster som i Sverige utförs av kvinnor som avlönat marknads- arbete utförs i högre grad som oavlönat arbete i länder utanför Norden. Det innebär att grupper av kvinnor som förvärvsarbetar i Sverige inte deltar på arbetsmarknaden i lika stor ut- sträckning i andra länder.7

År 2012 var kvinnor överrepresenterade i den kommunala sektorn, där närmare 80 procent av de anställda var kvinnor och 20 procent var män. I statlig sektor var fördelningen mellan könen jämn och i privat sektor var ca 40 procent av de sysselsatta kvinnor och 60 procent män. Om man ser till gruppen kvinnor som befinner sig på arbetsmarknaden så återfinns drygt hälften (52 procent) i privat sektor. Av männen befinner sig 82 procent i privat sektor. Denna könsfördelning mellan sektorerna har varit i stort sett oförändrad sedan 2006.8

Kvinnor arbetar främst inom vård och omsorg samt utbildning (se tabell 2.1). Män arbetar främst som säljare, systemerare eller lagerassistenter. Andelen kvinnor och män som arbetar i kvinno- respektive mansdominerade yrken har varit stabil under 2000-talet.9

Tabell 2.1 Största yrkesgrupperna för kvinnor och män 2011

Totalt antal anställda och andel kvinnor och män i procent, 16–64 år

	Samtliga	Kvinnor	Män
Kvinnor
Undersköterskor,
sjukvårdsbiträden m.fl.	168 985	93	7
Vårdbiträden, personliga
assistenter m.fl.	149 708	82	18
Barnskötare m.fl.	93 076	87	13
Övrig kontorspersonal	86 422	92	8
Förskollärare och fritidspedagoger	85 280	76	24
Män
Företagssäljare	88 728	29	71
Systemerare och programmerare	76 041	20	80
Lagerassistenter m.fl.	57 816	4	96
Lastbils- och långtradarförare	56 803	21	79
Byggnadsträarbetare,
inredningssnickare m.fl.	50 553	2	98

Källa: Statistiska centralbyrån.

7 Nyberg, Könssegregering–Jämställt och könssegregerat, 2008.

8 Arbetskraftsundersökningen(AKU) 15–74 år, 2012.

9 SCB, yrkesregistret.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Det tar tid innan den förändring i kvinnors utbildningsval som redogjordes för ovan får fullt genomslag på arbetsmarknaden. Kvinnornas andel inom traditionellt manligt dominerade yrkesområden som kräver eftergymnasial ut- bildning har successivt ökat (se tabell 2.2). I många yrkesgrupper är män i majoritet i de äldre åldersgrupperna, medan andelen kvinnor är betydligt högre bland de yngre.

Tabell 2.2 Könsfördelning inom olika yrkeskategorier 2011

Procent

	Kvinnor			Män
	30–34 år	55–59 år	30–34 år	55–59 år
Läkare	58	43	42	57
Advokat och åklagare	59	23	41	77
Civilingenjör	29	11	71	89
Arkitekt	64	38	36	62

Källa: Statistiska centralbyrån.

Företagande

År 2012 var 15 procent av de sysselsatta männen företagare. Motsvarande siffra för kvinnor var knappt 6 procent.10 Av Sveriges alla företag drivs i dag omkring en fjärdedel av kvinnor. Sedan mitten av 1990-talet har andelen företag med kvinnor i ledningen ökat och i dag har över 40 procent av alla nystartade företag kvinnor i ledningen (se diagram 2.6).

Diagram 2.6 Kvinnor och män i ledningen på nystartade företag 1994–2011

Andel i procent och totalt antal nystartade företag

70								80000
60		Endast män						70000
50		Endast kvinnor						60000
		Gemensam ledning
40		Antal företag (höger axel)						50000
								40000
30								30000
20								20000
10								10000
0								0
1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008	2010
Källa: Tillväxtanalys.

Kvinnors och mäns företagande är könsuppdelat på ungefär samma sätt som arbetsmarknaden i övrigt. Både kvinnor och män driver vanligtvis

10 AKU 15–74 år, 2012.

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

företag i tjänstesektorn men det finns en uppdelning. Kvinnor är överrepresenterade i kultur, nöje och fritid samt inom vård- och omsorgsbranscherna, medan männen är över- representerade i transport- och byggbranschen.11

Studier visar att drivkrafterna för att starta företag är lika för kvinnor och män. Till exempel är tillgängligheten till eget kapital viktig för både kvinnor och män. Andra faktorer som påverkar är föräldrars erfarenhet av företagande och förmögenhet, men även konjunkturella förhåll- anden spelar roll. Dock har den förväntade inkomsten som egenföretagare mindre betydelse för kvinnor än för män. Att vara anställd inom den privata sektorn eller på en marknad som domineras av små företag ökar också sannolik- heten att starta eget.12 Mäns löner och förmög- enheter är högre än kvinnors och män arbetar i större utsträckning än kvinnor i privat sektor. Båda dessa faktorer innebär bättre villkor för män jämfört med kvinnor när det gäller att starta företag.

Chefskap

Förutom att kvinnor och män arbetar i olika sektorer och yrken finns män i större ut- sträckning på högre befattningar eller chefs- poster. År 2011 var 36 procent av alla chefer kvinnor och 64 procent var män. Könsfördel- ningen bland chefer skiljer sig samtidigt mycket åt mellan olika sektorer (se tabell 2.3). Endast staten har en könsfördelning som ligger inom jämställdhetsintervallet (dvs. en 60–40 fördelning). Andelen chefer som är kvinnor är högst i landstinget och lägst i privat sektor. I förhållande till andelen sysselsatta inom respektive sektor är män överrepresenterade som chefer i samtliga sektorer. Det finns dock en positiv trend i utvecklingen av andelen chefer som är kvinnor. Sedan 2006 har andelen ökat med 7 procentenheter.

Tabell 2.3 Chefer och sysselsatta efter sektor 2011

Procent

	Chefer		Sysselsatta
	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
Privat sektor	28	72	38	62
Offentlig sektor	64	36	74	26
Stat	44	56	51	49
Kommuner	66	34	79	21
Landsting	72	28	79	21
Totalt	36	64	49	51

Källa: Statistiska centralbyrån.

Den ojämna fördelningen bland chefer är särskilt påtaglig på de allra högsta chefsposterna. Av de 231 börsföretagen13 har endast 11 en kvinna som styrelseordförande. Det motsvarar knappt 5 procent av företagen. Dominansen av män i börsföretagens styrelser har minskat sedan bör- jan av 2000-talet, men den positiva utvecklingen har stannat av de senaste åren (se diagram 2.7).

Diagram 2.7 Andel kvinnor och män i börsföretagens styrelser 2000–2013

Procent
100
90	Män
80	Kvinnor
	50%
70
60
50
40
30
20
10
0
	2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Källa: Fristedt m.fl., Styrelser och revisorer i		Sveriges börsföretag 2013–2014, 2013.

En förklaring som framförts till kvinnors under- representation i chefspositioner är utbildnings- valet. Andelen civilekonomer och civilingenjörer är tämligen hög bland de högre chefs- befattningarna i näringslivet. Eftersom arbets- givarna har haft ett begränsat urval av kvinnor att rekrytera ur bland civilingenjörer och civil- ekonomer har detta varit en starkt begränsande

11 Kvinnors och mäns företagande- fakta och statistik 2012 (Tillväxt- verket 2012).

12 Eklund och Vejsiu, Drivkrafter att starta företag: ett genusperspektiv, Ekonomisk Debatt, 2009.

13 Avser de företag som var registrerade på Stockholmsbörsen i maj 2013 och som har sitt säte i Sverige.

14

faktor.14 Det har dock hänt en del med kvinnors utbildningsval och i de yngre åldersgrupperna ut- gör kvinnor nästan en tredjedel av civilingenjör- erna. Förutsättningarna för fler kvinnor i toppositioner i näringslivet bör därmed ha för- bättrats.

Även i en internationell jämförelse har Sverige en låg andel kvinnor med toppositioner. Det finns studier som pekar på ett samband mellan generös familjepolitik och färre kvinnor i toppositioner.15 Den lagstadgade rätten till föräldraledighet i samband med ett barns födelse och rätten till deltidsarbete under småbarnsåren utnyttjas till större del av kvinnor. Detta kan enligt studierna leda till att arbetsgivare förväntar sig att kvinnor ska göra längre förvärvsavbrott och detta påverkar kvinnors möjlighet att kon- kurrera. Detta kan medföra att kvinnor varken får de mest attraktiva tjänsterna eller samma karriärmöjligheter eller vidareutbildning i före- taget. I ett land med kort eller ingen lagstadgad föräldraledighet är det enligt studierna en mindre förväntad skillnad på hur sysselsatta män och kvinnor beter sig på arbetsmarknaden. Det är då lättare för karriärorienterade kvinnor att nå de högsta chefsposterna. Samtidigt kan konstateras att utbyggnaden av den svenska föräldraförsäk- ringen skett parallellt med att andelen kvinnor på chefspositioner ökat inom såväl privat som offentlig sektor. Det kan också vara värt att notera en annan aspekt i sammanhanget: i USA är 42 procent av kvinnorna (41–55 år) i topposi- tioner barnlösa, i Sverige är motsvarande siffra för kvinnor (46–55 år) 12 procent.16

2.2 Kvinnors och mäns förvärvsarbete

Sett ur ett internationellt perspektiv är arbets- kraftsdeltagandet för kvinnor högt i Sverige. År 2012 var det bara Island som hade högre arbetskraftsdeltagande bland kvinnor inom

14 Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden. Rapport till Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (SOU 1997:137).

15 Mandel och Semyonov, A welfare state paradox: State Intervention and women’s employment opportunities in 22 countries. American Journal of Sociology, 2006.

16 Hewlett, Executive women and the myth of having it all. Harvard Business Review, 2002 och Renstig och Henrekson, Percieved career impediments- a database. Womens Business research Institute, 2004.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

OECD. Kvinnornas arbetskraftsdeltagande17 ökade under 1970- och 1980-talen, samtidigt som arbetskraftsdeltagandet i stort sett var oförändrat för män (se diagram 2.8 och diagram 2.9).18 I början av 1990- talet stabiliserades kvinnornas arbetskraftsdeltagande, och har sedan dess legat omkring 5 procentenheter lägre än männens. Diagrammen nedan visar också att deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvinnor än män.

Diagram 2.8 Kvinnor efter arbetsstatus och vanligen arbetad tid 1970–2012

Procent, 20–64 år

100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009 2012

Heltid	Lång deltid	Kort deltid	Arbets-	Ej i arbets-
35- tim	20–34 t	1–19 t	lösa	kraften

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 2.9 Män efter arbetsstatus och vanligen arbetad tid 1970–2012

Procent, 20–64 år

100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009 2012

Heltid	Lång deltid	Kort deltid	Arbets-	Ej i arbets-
35- tim	20–34 t	1–19 t	lösa	kraften

Källa: Statistiska centralbyrån.

17 Till arbetskraften räknas sysselsatta och arbetslösa.

18 Statistiken i detta avsnitt bygger på SCB:s AKU och avser 15–74 år enligt internationell definition. Anledningen till att andra åldersgrupper används i vissa diagram är att det saknas längre tidsserier för ålders- gruppen 15–74 år.

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

I dag kan kvinnors lägre arbetskraftsdeltagande delvis förklaras av att kvinnor är sjuka (utanför arbetskraften) i större omfattning än män.19 Kvinnor tar också ut ålderspension vid lägre åldrar än män. Ålderspension och sjukdom förklarar omkring 27 respektive 42 procent av skillnaden i arbetskraftsdeltagande. Om hänsyn tas till dessa skillnader skulle det totala gapet i arbetskraftsdeltagandet på 5 procentenheter 2012 reduceras till ca 2 procentenheter.20

Arbetskraftsdeltagandet och skillnaden mellan kvinnor och män varierar dock över olika åldrar och grupper. Med undantag för gruppen 15–19 år är arbetskraftsdeltagandet lägre för kvinnor än för män i alla åldrar. Skillnaden i arbets- kraftsdeltagande är särskilt stor för kvinnor och män med små barn (se tabell 2.4). Kvinnor med små barn har dock ökat sitt arbetskrafts- deltagande sedan 2006. Även bland utrikes födda är skillnaden mellan kvinnors och mäns arbets- kraftsdeltagande påtaglig. Detta gäller i synnerhet åldersgruppen 20–39 år.

Tabell 2.4 Arbetskraftsdeltagande för olika grupper 2012

Andel av befolkningen 15–74 år, procent

	Arbetskraftsdeltagande		Förändring
	2012		2006–2012
	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
Med barn under 7 år	83,8	96,4	1,5	1,2
Inrikes födda	69,5	73,9	0,2	-0,4
Utrikes födda	62,8	73,8	2,7	4,0
Förgymnasial utb.	37,9	47,5	-1,4	-3,5
Gymnasial utb.	71,9	80,3	-1,9	-1,2
Eftergymnasial utb.	80,0	83,9	-1,0	0,1
Samtliga	68,3	73,9	0,4	0,2

Källa: Statistiska centralbyrån.

Arbetslöshet och undersysselsättning

Arbetslöshet drabbar kvinnor och män på olika sätt. Män arbetar i större utsträckning i sektorer som är mer konjunkturkänsliga och tenderar att drabbas hårdare av en ekonomisk nedgång än

19 Sjuka omfattar personer utanför arbetskraften (som inte uppfyller villkoren för att vara heltidsstuderande) och som angett att de är sjuka (alt. betraktar sig som sjuk). Gruppen sjuk innefattar både korttidssjuka (mindre än ett år) men även långvarigt sjuka ett år framåt eller mer, exempelvis förtidspensionärer av hälsoskäl och personer med sjukersättning som kommer gälla minst ett år framåt. Gruppen sjuk omfattar inte personer som är intagna för vård utan endast de som vistas för vård i hemmet, hos anhöriga eller liknande.

20 Egen beräkning utifrån SCB:s AKU, 15–74 år.

kvinnor.21 Detta var också vad som hände när den ekonomiska krisen inleddes 2008. Uppgången i arbetslöshet var då betydligt större för män än för kvinnor. Att uppgången var lägre för kvinnor beror bl.a. på att regeringen tillförde kommunsektorn, där många kvinnor är anställda, temporära pengar. De senaste åren har arbetslösheten bland kvinnor minskat. Männens arbetslöshet sjönk mellan 2010 och 2011 för att återigen öka under 2012.

Diagram 2.10 Andel arbetslösa och andel undersysselsatta 2005–2012

Andel av arbetskraften, procent

10
9
8
7
6
5
4
3			Kvinnor-arbetslösa
2			Kvinnor-undersysselsatta
1			Män-arbetslösa
			Män-undersysselsatta
0
2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012
Källa: Statistiska centralbyrån.

Kvinnor är undersysselsatta i högre utsträckning än män. Det finns stora grupper av kvinnor som arbetar deltid men önskar gå upp i arbetstid (se undersysselsatta i diagram 2.10). År 2012 var andelen kvinnor som var undersysselsatta nästan lika stor som andelen arbetslösa kvinnor. Andelen kvinnor som är undersysselsatta har varit tämligen stabil sedan 2005, runt 7 procent. För män har andelen stigit från 3,6 procent 2005 till nästan 5 procent 2012. Studier visar att en stor majoritet av de undersysselsatta vill arbeta fler timmar hos sin befintliga arbetsgivare. Deltidsarbetslöshet tycks dock fungera som ett steg på vägen mot heltidsarbete. Under senare år har i genomsnitt ca 15–20 procent av de deltids- arbetslösa övergått till heltidsarbete efter ett kvartal.22

21 Wilkins och Wooden, Gender Differences in Rates of Job Dismissal: Why Are Men More Likely to Lose Their Jobs? IZA Discussion Paper No. 6625, 2011.

22 SOU 2011:11 bilaga 10.

16

Förvärvsarbetstid

De sysselsatta kvinnorna arbetar färre timmar än männen. Andelen kvinnor som arbetar heltid har dock ökat trendmässigt sedan 1970-talet. Den djupa ekonomiska nedgången 2008 har inte medfört någon varaktig nedgång i arbetstiden för vare sig män eller kvinnor och 2012 var andelen kvinnor som arbetade heltid högre än någonsin tidigare (se diagram 2.8 och diagram 2.9).

År 2012 var den genomsnittliga arbetstiden för sysselsatta män drygt 39 timmar i veckan, vilket ska jämföras med 35 timmar i veckan för kvinnor.23 En viktig förklaring till denna skillnad är att kvinnor arbetar deltid i större omfattning än män. År 2012 arbetade ca 34 procent av de sysselsatta kvinnorna deltid jämfört med 14 procent av männen.24

Den främsta anledningen till deltidsarbete för både kvinnor och män är att ett heltidsarbete saknas, 28 respektive 30 procent (se diagram 2.11). Därefter är den vanligaste orsaken (20 procent) till att kvinnor arbetar deltid att de tar hand om barn och andra familjemedlemmar. Av männen var det knappt 8 procent som deltids- arbetade av denna orsak.

Diagram 2.11 Orsak till deltidsarbete 2012

Procent, 20–64 år

35

30

Kvinnor Män

25

20

15

10

5

0

Källa: Statistiska centralbyrån.

23 Avser den arbetstid som personen skulle arbeta enligt överens- kommelse.

24 Med deltid avses en överenskommen arbetstid om mindre än 35 timmar per vecka.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Anledningen till att kvinnor arbetar deltid vari- erar emellertid mellan sektorerna. I den kommu- nala och privata sektorn är den vanligaste orsak- en att heltidsarbete saknas, 31 procent uppger denna orsak i båda dessa sektorer. För kvinnor sysselsatta i landstinget eller statlig sektor är den vanligaste orsaken till deltidsarbete vård av barn, 27 respektive 34 procent anger detta som orsak.

Kvinnor har i genomsnitt kortare arbetstid än män, men de är även mer frånvarande från arbetet än män. Detta leder till att det är ännu större skillnad mellan den faktiska25 arbetstiden för kvinnor och män (se diagram 2.12). År 2012 var den faktiska arbetstiden för kvinnor 28 timmar per vecka och för män 34 timmar per vecka. Det är tydligt att kvinnor med barn har kortare arbetstid än kvinnor utan barn. Männens arbetstid påverkas inte av förekomsten av barn i samma utsträckning. Tvärtom har män med barn under 19 år längre arbetstid än män utan barn.

Diagram 2.12 Faktisk arbetstid för kvinnor och män med eller utan barn 1987–2012

Antal timmar, 20–64 år

40
35
30
25
20	Män med barn under 19 år
	Män med barn under 7 år
15	Män utan barn
	Kvinnor utan barn
	Kvinnor med barn under 19 år
	Kvinnor med barn under 7 år

10 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011

Anm.: Avser faktiskt arbetad tid, genomsnittlig per vecka.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Sedan början av 1990-talet har kvinnors arbetstid ökat med i genomsnitt tre timmar i veckan. För kvinnor med barn under sju år är ökningen ännu större, nästan fem timmar i veckan. Samtidigt har männens arbetstid minskat med en timme i veckan och för män med barn under sju år har arbetstiden minskat med två timmar i veckan. Detta innebär att skillnaden i arbetstid mellan könen har minskat och i synnerhet mellan kvinnor och män med barn.

25 Faktisk arbetstid avser arbetad tid under mätveckan.

17

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

En uppdelning av arbetstiden efter sektor visar samma mönster som för arbetsmarknaden i stort (se tabell 2.5). Kvinnor med barn arbetar färre timmar än kvinnor utan barn medan männens arbetstid knappt påverkas alls av hemmavarande barn, detta gäller i samtliga sektorer. Bland kvinnor har de sysselsatta i statlig sektor de längsta arbetstiderna, det är också här den minsta skillnaden mellan könen återfinns. Män i den privata sektorn har de längsta arbetstiderna, och det skiljer nästan tio timmar mellan män och kvinnor med barn under 7 år som arbetar i privat sektor.

Tabell 2.5 Arbetstid för sysselsatta efter sektor 2012

Antal timmar per vecka, 20–64 år

	Med barn		Med barn		Utan barn
	under 19 år		under 7 år
	Kv	M	Kv	M	Kv	M
Privat	27,3	34,6	23,4	33,0	29,4	33,7
Stat	28,5	32,9	25,1	31,7	31,1	33,2
Landsting	26,4	32,4	22,1	30,9	30,0	32,7
Kommun	26,2	31,7	22,7	30,0	28,1	30,8
Totalt	26,9	34,3	23,2	32,7	29,3	33,4

Källa: Statistiska centralbyrån.

Tidsanvändning

Kvinnor utför mer hemarbete än män. Den ojämställda fördelningen av hushållsarbetet är ett av skälen till kvinnors lägre arbetskraftsdel- tagande och lägre medelarbetstid. De som endast arbetar oavlönat räknas inte till arbetskraften och har därför ingen arbetsinkomst eller därtill följ- ande förmåner, men bidrar till såväl hushållens som samhällets välfärd i stort.

Utslaget på alla i åldersgruppen 20–64 år och över veckans alla dagar lägger kvinnor ca 4 timmar per dygn på förvärvsarbete, att jämföra med ca 5 timmar för män enligt tids- användningsundersökningen 2010/11.26 Kvinnor lägger nära 4 timmar per dygn på oavlönat hemarbete att jämföra med 3 timmar per dygn för män. Sammantaget innebär detta att kvinnor och män arbetar ungefär lika mycket, något över 8 timmar per dygn, när avlönat och oavlönat arbete räknas samman.

26 Tidsanvändningsundersökningar har genomförts 1990/91, 2000/01 och 2010/11. Undersökningen bygger på tidsdagböcker där ca 3 300 personer i åldern 15–84 år beskrivit sina aktiviteter under vardag och helg. Uppgifterna här avser personer 20–64 år räknat i genomsnitt över veckans alla dagar.

Kvinnor har ökat sin förvärvsarbetstid med ungefär en halvtimme per dygn sedan 1990/91, medan män har minskat sin förvärvsarbetstid med över en halvtimme per dygn. Sedan 1990/91 har kvinnor minskat sitt obetalda hemarbete med mer än en timme per dygn, medan män åtminstone ägnar lika mycket tid åt det som tidigare. Sammantaget innebär det att tids- användningen utvecklas i jämställd riktning. Det är dock främst kvinnornas förändrade tids- användning som bidrar till detta.

En uppdelning av befolkningen i olika grupper visar på stora skillnader beroende på livs- situation. Den största förändringen sedan 1990- talet återfinns bland småbarnsmammorna som har minskat sitt hemarbete med 90 minuter per dygn (se tabell 2.6). Av denna tid har 55 minuter ersatts med förvärvsarbete. Mammornas mins- kade tid i hemarbete har till viss del kompenser- ats av att småbarnspapporna har ökat sin tid i hemarbete med 40 minuter. Resultaten från tids- användningsstudien indikerar att fördelningen av hemarbete i barnfamiljer har blivit mer jämställd.

Tabell 2.6 Genomsnittlig tid för hemarbete 2010/11

Timmar och minuter, förändring i minuter sedan 1990/91

		Kvinnor		Män
	Tid	Förändring	Tid	Förändring
Ensamstående 20–44 år	2:24	-12	1:37	-30
utan barn
Sammanboende 20–44	2:38	-39	2:17	-21
år utan barn
Sammanboende	5:37	-90	4:20	40
småbarnsföräldrar
Sammanboende	3:59	-48	3:09	15
föräldrar (barn över 6år)
Ensamstående föräldrar	3:57	-28	…	…
(barn över 6 år)
Sammanboende 45–64	3:48	-48	2:58	-2
år utan barn
Ensamstående 45–64 år	3:03	-48	3:19	23
utan barn

Anm.: Fet text anger att förändringen är statistiskt signifikant. Källa: Statistiska centralbyrån.

Utbyte av arbete

Att kvinnor förvärvsarbetar mindre och är från- varande från arbetet i större utsträckning än män kan delvis förklaras av ekonomiska argument. När hushållen överväger om de ska arbeta mer eller mindre ser de sannolikt till hur mycket mer eller mindre pengar de kommer att få i plån- boken. I ett hushåll med sammanboende är det sannolikt att många tar hänsyn till vem som

18

tjänar mest, eller förlorar minst, på att förändra sin arbetstid.

I tabell 2.7 visas hur mycket arbetsinkomsten räknat i kronor förändras vid en ökning av arbetstiden med en timme.27 Eftersom män i genomsnitt har högre löner förändras hushållens inkomster mer då mannen ändrar sin arbetstid. Det kostar alltså hushållen mer att mannen går ner i arbetstid än om kvinnan gör det. Man kan därför konstatera att löneskillnader bidrar till att upprätthålla en arbetsfördelning med tradi- tionella könsmönster, där kvinnan arbetar mer i hemmet och mannen mer på den betalda arbetsmarknaden.

Tabell 2.7 Utbyte av ökat arbetsutbud för olika hushållstyper 2013

Förändring av disponibelinkomsten i kronor vid en ökning av arbetsutbudet med en timme, 20–64 år

	Kvinnor	Män
Ensamstående med barn 0–19 år	112	120
Ensamstående 20–44 år utan barn	111	115
Ensamstående 45–64 år utan barn	117	126
Sammanboende med barn 0–19 år	122	139
Sammanboende 20–44 år utan barn	117	119
Sammanboende 45–64 år utan barn	129	139
Totalt	121	133

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Att kvinnor förvärvsarbetar mindre kan också förklaras av normer, traditioner och könsroller. Det finns studier som visar att kvinnor i par där båda arbetar heltid utför lika mycket hemarbete som kvinnor i par där kvinnorna arbetar deltid och männen heltid.28

2.3 Frånvaro från arbetsmarknaden

De främsta anledningarna till att kvinnor i större utsträckning än män är frånvarande från arbets- marknaden är föräldraledighet och ohälsa.

Frånvaro från arbete har inte bara en direkt effekt på inkomsten genom färre arbetade timmar, utan även en indirekt effekt på själva lönen via lönebildningen. Resultat från

27 Arbetsinkomsten per år har räknats om till heltid och därefter divi- derats med en antagen årsarbetstid på 2 080 timmar.

28 Boye, Happy Hour. Studies on well-being and time spent on paid and unpaid work, Institutet för social forskning, 2008.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

forskningslitteraturen indikerar tydligt att frånvaro från arbetsmarknaden har en negativ effekt på lönen, oavsett om den beror på deltidsarbete, arbetslöshet, sjukfrånvaro eller föräldraledighet.29 I detta avsnitt redogörs för utvecklingen av kvinnors och mäns uttag av föräldrapenning och skillnader i sjukfrånvaro.

Jämnare uttag av föräldrapenningdagar

År 1974 tog männen ut 0,5 procent av föräldra- penningdagarna. Denna andel har stigit till 24 procent 2012 (se diagram 2.13).30 Under 2000- talet har andelen män som tar ut föräldrapenning ökat kraftigt och såväl andelen nettodagar, dvs. uttaget omräknat till heldagar, som tas ut av män som mäns andel av det utbetalda beloppet har ökat successivt. Männens andel ökade mellan 1998 och 2006, då uttaget fördubblades från 10,4 procent till 20,6 procent.31 Ökningen av pappornas uttag av föräldrapenningdagar har fortsatt även efter 2006, men i långsammare takt.

Diagram 2.13 Fördelning av föräldrapenningdagar 1988–
2012
Procent
100
90
80
70
60
50			Kvinnor
			Män
40
30
20
10
0
1989	1991	1993	1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011
Källa: Försäkringskassan.

29 Frånvaroeffekter på lönen för kvinnor och män (Konjunkturinstitutet, Specialstudie Nr 27).

30 Föräldrar kan få föräldrapenning med anledning av ett barns födelse eller adoption under sammanlagt 480 dagar per barn. Om föräldrarna har gemensam vårdnad har var och en rätt till hälften av dagarna. En förälder kan dock avstå från dagar med föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för 60 dagar som är reserverade för vardera föräldern.

31 Innefattar inte tillfällig föräldrapenning. Statistik som baseras på föräldrapenningdagar underskattar skillnaden i kvinnors och mäns frånvaro från arbete på grund av föräldraledighet. För männen motsvarar föräldrapenninguttaget i hög grad frånvaron från arbetet. För kvinnorna, som kombinerar föräldrapenningdagar med att nyttja rätten till föräldraledighet utan föräldrapenning, är föräldraledigheten mer omfattande än uttaget av föräldrapenningdagar. Flexibel föräldrapenning

– hur mammor och pappor använder föräldrapenningen och hur länge de är föräldralediga (RFV Analyserar 2004:1).

19

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Sedan 1990-talet har en rad reformer genomförts för att främja ett mer jämställt uttag av föräldra- penningen mellan män och kvinnor.32 De re- former som har haft störst effekt på ett jämnare uttag är de reserverade månaderna, de s.k. pappa- månaderna.

Andelen föräldrar som delar jämnt på föräldrapenningdagarna under barnets två första år har nästan fyrfaldigats sedan 1994. När barnen som föddes 2010 fyllde två år hade 12,7 procent av deras föräldrar fördelat föräldrapenning- dagarna jämställt mellan sig.33

I en rapport från Försäkringskassan studeras vad som ökar sannolikheten för ett jämställt uttag av föräldrapenning. Resultaten pekar på att ju högre utbildning föräldrarna har desto mer sannolikt är det att de delar lika, särskilt betydelsefullt är det om kvinnan har hög utbildning. Om föräldrarna är inrikes födda, sysselsatta i offentlig sektor eller bor i storstadsområde ökar också sannolikheten för ett jämnt uttag.

Sannolikheten för ett jämställt föräldra- penninguttag är störst om föräldrarna i hushållet har ungefär lika stora inkomster. Även om det finns faktorer som ökar sannolikheten för ett jämställt uttag är det fortfarande en minoritet av föräldrarna i dessa grupper som delar jämställt. Trots att sannolikheten fördubblas när mamman är höginkomsttagare jämfört med om hon har en medelhög inkomst, är det 72 procent av dessa par som inte delar jämställt.34

Ohälsa

Kvinnor är sjukfrånvarande (både med sjuk- penning och med sjuk- och aktivitetsersättning) i större utsträckning än män. Den totala sjukfrånvaron har minskat sedan 2006 för både kvinnor och män. Antalet kvinnor som får sin försörjning från sjukdomsrelaterade ersättningar är mindre i dag än 2006. Räknat i helårsekviva- lenter har antalet sjukskrivna kvinnor minskat med drygt 122 000 sedan 2006.35

Att sjukfrånvaron minskat är troligtvis ett resul- tat av ett flertal samverkande faktorer, såsom genomförda reformer och förändrade normer i samhället kring att vara sjukskriven.36

Mellan 2002 och 2010 minskade sjukpenning- talen kontinuerligt. Talet har dock de senaste åren vänt upp för både kvinnor och män (se diagram 2.14).37 Uppgången har varit starkare för kvinnor och den relativa skillnaden i kvinnors och mäns sjukpenningtal har aldrig varit större. Denna utveckling har fortsatt under första halvåret 2013.

Uppgången i sjukpenningtalet berodde inled- ningsvis på att varaktigheten i sjukfrånvaron ökade, men sedan mitten av 2011 drivs ökningen av både ökat inflöde och längre varaktighet. Det är särskilt bland de psykiska diagnoserna som inflödet ökat. De psykiska diagnoserna har vanligen längre varaktighet än andra diagnoser och är särskilt vanliga bland kvinnor. En annan förklaring till det ökade sjukpenningtalet för kvinnor är de skärpta kriterierna för att beviljas sjukersättning och avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen. Detta har inneburit att fler står kvar i sjukpenning i stället för att gå över i sjukersättning och detta är särskilt vanligt bland kvinnor.38

Diagram 2.14 Sjukpenningtalet och antal nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättning

Antal sjukpenningdagar per försäkrad samt antal nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättning (SA) per 1000 försäkrad, 1664 år

25									20
									18
20									16
									14
15									12
									10
10									8
									6
5		Sjukpenningtalet-Kvinnor							4
		Sjukpenningtalet-Män
		Nybeviljad SA- Kvinnor			(höger axel)				2
0		Nybeviljad SA- Män (höger axel)							0
1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008	2010	2012
Källa: Försäkringskassan.

32 För en redogörelse för genomförda reformer, se budgetpropositionen för 2013 (prop. 2012/13:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 4)

33 De jämställda föräldrarna (Socialförsäkringsrapport 2013:8).

34 De jämställda föräldrarna (Socialförsäkringsrapport 2013:8).

35 Med helårsekvivalenter avses det antal individer 20–64 år som skulle kunna försörjas under ett helt år med full ersättning. Exempelvis blir två

personer, som varit heltidsarbetslösa ett halvår var, tillsammans en helårsekvivalent.

36 Hur ska arbetsmarknadens funktionssätt bedömas? (Finansdeparte- mentets ekonomiska avdelning 2011:1).

37 Antal utbetalda dagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning relaterat till antal registrerade försäkrade (befolkningen) 16–64 år. Alla dagar är omräknade till nettodagar, t.ex. två dagar med halv ersättning blir en dag.

38 Svar på regeringsuppdrag (Försäkringskassan 2013, Dnr 3023-2013).

20

Vad gäller sjuk- och aktivitetsersättning har an- talet helårsekvivalenter minskat kraftigt sedan 2006 för både kvinnor och män. För kvinnor har antalet helårsekvivalenter minskat med över 87 000 och för män med drygt 53 000, det är dock fortfarande en överrepresentation av kvinnor som mottagare av ersättningen.

Antalet nybeviljade sjuk- och aktivitets- ersättningar har länge legat högre för kvinnor än män, men 2004–2010 minskade nybeviljandet kontinuerligt för båda könen (se diagram 2.14). De senaste två åren har dock nybeviljandet av sjuk- och aktivitetsersättning börjat öka och ökningen är något större för kvinnor än för män. Eftersom nybeviljandet av sjuk- och aktivitetsersättning under många år varit högre för kvinnor än män är det fler kvinnor än män som har rätt till ersättning. Det kommer sannolikt att dröja några år innan det nya mönstret för nybeviljande för kvinnor och män återspeglas i utvecklingen av det totala antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning.

Kvinnors historiskt sett ökade sjukfrånvaro kan inte förklaras av ökade könsskillnader i självskattad hälsa eller av försämrad arbets- miljö.39 Att kvinnor är sjukfrånvarande i större utsträckning än män är inte unikt för Sverige utan gäller även för andra länder, i synnerhet i länder som i likhet med Sverige har en hög kvinnlig sysselsättningsgrad t.ex. Norge och Danmark. Eventuellt kan den ökade sjuk- frånvaron för kvinnor ha ett samband med den ökande andelen kvinnor som arbetar heltid. Forskning visar att förekomsten av barn i hushållet är förknippad med högre sjukfrånvaro för förvärvsarbetande kvinnor, men inte för förvärvsarbetande män. Två år efter första barnets födelse är kvinnors sjukfrånvaro dubbelt så hög som mäns. Denna skillnad finns kvar 15 år efter födseln (se diagram 2.15).

Resultaten visar vidare att effekten av familje- bildning på sjukfrånvaron beror på kvinnans inkomstutveckling efter första barnet. Sämre inkomstutveckling leder till ökad sjukfrånvaro. Detta kan möjligtvis förklaras av att mammornas sämre förankring i arbetslivet sänker tröskeln för sjukfrånvaro.40

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Diagram 2.15 Sjukdagar per månad för kvinnor och män som fick sitt första barn 1995

Sjukdagar per månad år efter barnets födelse

5
4,5			Kvinnor
4			Män
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0
-2	0	2	4	6	8	10	12

Källa: Institutet för arbetmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

En annan förklaring till kvinnors högre sjukfrånvaro kan vara skillnader i preferenser mellan könen. En studie på svenska data finner att kvinnor och män har olika beteende vid sjukdom och att kvinnor agerar mer före- byggande t.ex. genom att oftare uppsöka sjukvården och utnyttja sjukförsäkringen. Ett resultat av detta kan vara tidigare upptäckt av hälsoproblem och eventuellt en förklaring till kvinnors längre förväntade livslängd jämfört med män.41

Frånvaron påverkar både inkomst och lön

Att kvinnor är föräldralediga mer än män och erhåller ohälsorelaterade ersättningar i högre utsträckning kan delvis förklaras med ekonomiska argument. Eftersom en man ofta har högre lön än en kvinna i samma hushåll förlorar hushållet mindre ekonomiskt på att låta kvinnan ta huvuddelen av till exempel föräldraledigheten. Samtidigt visar en studie från Försäkringskassan att kvinnor som har högre inkomst än sina män ändå tar ut merparten av föräldrapenningdagarna, vilket skulle kunna tyda på att kön har större betydelse för fördelningen av föräldrapenningdagar än hushållets eko- nomi.42 Att män i genomsnitt har högre lön än kvinnor innebär också att fler män har löner över inkomsttaket i exempelvis sjukförsäkringen. Det

39 Angelov m.fl., Kvinnors och mäns sjukfrånvaro (IFAU 2011:2).

40 Angelov m.fl., Kvinnors större föräldraansvar och högre sjukfrånvaro (IFAU 2013:7).

41 Avdic och Johansson, Könsskillnader i preferenser för sjukfrånvaro (IFAU 2013:13).

42 De jämställda föräldrarna (Socialförsäkringsrapport 2013:8).

21

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

betyder att män i genomsnitt förlorar mer vid sjukdom än kvinnor.

Socialförsäkringarna och frånvaro från arbete påverkar inte bara inkomsterna direkt utan även indirekt via lönebildningen. Resultat från forsk- ningslitteraturen indikerar tydligt att det finns en negativ effekt på lönen förknippad med föräldraledighet. Även sjukfrånvaro förefaller ha en negativ effekt på lönen. Effekten är mindre för kvinnor än för män, både vad gäller föräldraledighet och sjukfrånvaro. Att den negativa effekten är större för män än för kvinnor brukar förklaras med att männen i betydligt mindre utsträckning förväntas vara borta vilket ger en större signaleffekt. En tolkning av detta är att kvinnornas löner är lägre redan innan de är frånvarande eftersom de förväntas vara det, medan männens löne- utveckling påverkas först när de är borta.43

2.4 Löner

I detta avsnitt redogörs för kvinnors genomsnittliga lön i relation till mäns. Lönerna som beskrivs i avsnittet är uppräknade till mot- svarande heltid.44 Eftersom kvinnor arbetar del- tid och är frånvarande från arbetet i högre ut- sträckning än män blir skillnaderna i faktisk arbetsinkomst större än de skillnader i månads- lön som redovisas i detta avsnitt. Detta fram- kommer i tabell 3.1 som visar att kvinnors arb- etsinkomst uppgår till 73 procent av männens.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män

År 2012 uppgick kvinnors månadslön i genomsnitt till 86 procent av männens vilket innebär att det totala lönegapet mellan könen var 14 procent (se tabell 2.8). Lönegapet har varierat något över tid, men jämfört med 1992 har lönegapet i hela ekonomin minskat med 2 procentenheter (se diagram 2.16).

Diagram 2.16 Totalt lönegap mellan kvinnor och män efter sektor 1992–2012

Procent
35
30
25
20
15
10		Landsting
		Samtliga sektorer
5		Privat sektor
		Statlig sektor
0		Kommuner
1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008	2010	2012
Källa: Statistiska		centralbyrån.

Det totala lönegapet kan förklaras av en mängd faktorer. Könsuppdelningen mellan olika yrken är den enskilt viktigaste förklaringen till att det totala lönegapet mellan kvinnor och män är stort. Gapet uppstår eftersom den genom- snittliga lönen varierar mellan olika yrken och kvinnor är överrepresenterade i yrken där den genomsnittliga lönen är låg.

För att ta hänsyn till att män och kvinnor fördelar sig olika avseende vissa lönepåverkande egenskaper som t.ex. utbildning, arbets- livserfarenhet, yrke och sektor är det vanligt att göra en s.k. standardvägning (se sista kolumnen i tabell 2.8).

Tabell 2.8 Genomsnittliga månadslöner 2012

	Månadslön		Kvinnors lön i procent av
		2012	mäns lön
			Ej standard-	Standard-
	Kvinnor	Män	vägd	vägd
Offentlig sektor	26 900	31 300	85,9	96,9
Stat	31 000	34 000	91,1	94,7
Kommun	25 200	26 900	93,8	99,3
Landsting	29 900	39 800	75,0	95,4
Privat sektor	28 300	32 200	87,8	92,6
Privatanställda	23 500	25 900	90,9	96,3
arbetare
Privatanställda	31 500	39 300	80,1	90,4
tjänstemän
Samtliga sektorer	27 600	32 100	86,1	93,9

Anm.: Tabellen visar en månadslöner uppräknade till heltid. Standardvägningen tar hänsyn till att kvinnor och män arbetar i olika yrken och sektorer samt har olika utbildningsnivå, arbetstid och ålder.

Källa: Statistiska centralbyrån.

43 Frånvaroeffekter på lönen för kvinnor och män (Konjunkturinstitutet, Specialstudie Nr 27 2011).

44 Uppgifterna baseras på lönestrukturstatistiken där alla löner är upp- räknade till motsvarande heltidslön.

Genom detta erhålls ett oförklarat lönegap. Om samtliga lönepåverkande faktorer var observerbara för analys skulle det oförklarade lönegapet representera ett mått på hur stor

22

inverkan individens kön har på lönen. Det är dock inte möjligt att mäta och kvantifiera alla egenskaper, t.ex. engagemang, idérikedom och social förmåga, som troligtvis påverkar individens lön. Dessutom finns inte samtliga chefsnivåer och arbetets svårighetsgrad i den officiella statistiken. Det är därför inte möjligt att avgöra om det oförklarade lönegapet enbart beror på individens kön eller om det beror på skillnader i egenskaper eller arbetsuppgifter mellan könen.

Det oförklarade lönegapet har långsamt sjunkit och låg 2012 på ungefär 6 procent sett till samtliga sektorer (se diagram 2.17). Sedan 2005 har det oförklarade lönegapet minskat mest för arbetare i privat sektor, där det har skett en minskning med 1,9 procentenheter.45 Trots denna nedgång är det oförklarade lönegapet betydligt större i den privata sektorn än i den offentliga sektorn, framför allt till följd av ett stort lönegap bland tjänstemännen i den privata sektorn.

Diagram 2.17 Lönegap efter sektor 2005–2012

Oförklarat lönegap efter standardvägning, procent
14		Privat tjänstemän			Privat arbetare
12		Statlig sektor			Landsting
		Kommuner			Samtliga sektorer
10
8
6
4
2
0
2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012
Källa: Statistiska centralbyrån.

En förklaring till det större lönegapet bland tjänstemännen är att det är större lönespridning i denna grupp. Tjänstemännen förhandlar också i högre utsträckning om sin lön individuellt, vilket ökar lönespridningen. Forskning visar dessutom att kvinnor är mer återhållsamma i sina löneanspråk jämfört med män. Därutöver antyder forskningen att kvinnor och män bedöms olika i en förhandlingssituation. Både kvinnor och män i chefsposition är mer

45 Yrkesklassificeringen gjordes om 2005 och är betydligt mer detaljerad än tidigare, vilket försvårar jämförelser bakåt i tiden.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

återhållsamma med att tillmötesgå kvinnors löneanspråk och den negativa effekten för kvinnor som förhandlar mer aggressivt är större.46 Detta innebär sammantaget att även det oförklarade lönegapet blir större. I den statliga sektorn uppgick det oförklarade lönegapet till 5,3 procent 2012, vilket var en minskning med 1,8 procentenheter sedan 2005.

En närmare analys visar att då hänsyn tas till mer detaljerad information om bl.a. arbetets svårighetsgrad kvarstår 1,2 procent i oförklarat lönegap.47 Lönegapet i den statliga sektorn kan därmed i stor utsträckning förklaras av att män och kvinnor har arbetsuppgifter med olika omfång och komplexitet. Att det oförklarade lönegapet är så litet innebär att den direkta lönediskrimineringen sannolikt är liten i denna sektor. Att män och kvinnor innehar olika befattningar och arbetsuppgifter kan däremot bero på s.k. fördelningsdiskriminering – att kvinnor och män har olika möjligheter att stiga i befattning eller att få vissa tjänster.

Lönegapet är större högre upp i lönefördelningen

Att möjligheterna att ta sig upp i hierarkierna är mindre för en särskild grupp kallas i bland för glastak, vilket innebär att det finns en slags osynlig barriär som hindrar denna grupp från avancemang över en viss nivå. Ett tecken på förekomsten av ett sådant glastak är att storleken på lönegapet accelererar vid högre nivåer i lönefördelningen.

Enligt vissa forskare uppstod ett sådant glastak för kvinnor i Sverige på 1990-talet. De visade att förekomsten av glastak främst var kopplad till kön, för utrikes födda syntes exempelvis inga accelererande löneskillnader gentemot inrikes födda. En förklaring till glas- taket som framförs i studien är att kvinnors och mäns egenskaper värderas olika på arbets- marknaden. Detta kan bero på att kvinnor deltar

46 Säve-Söderbergh, Are women asking for low wages? Gender differences in competitive bargaining strategies and ensuing bargaining success, reviderad version av Working paper 2007:7, Stockholms universitet, 2011.

47 Utvecklingen av löneskillnaden mellan statsanställda kvinnor och män åren 2000–2012 (Arbetsgivarverket 2013:7). Denna rapport bygger på annan statistik än de uppgifter som publiceras av SCB och Medling- sinstitutet och är därmed inte helt jämförbar.

23

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

i arbetskraften i mindre utsträckning än män genom mer deltidsarbete och högre frånvaro.48 Under 2000-talet verkar glastakseffekten för kvinnor i Sverige ha minskat något i betydelse. Konjunkturinstitutet har beräknat det oförklarade lönegapet mellan kvinnor och män för olika delar av lönefördelningen inom olika sektorer 2000 och 2011.49 Lönegapet ökar tydligt över fördelningen både i den privata och i den offentliga sektorn. Mest dramatisk ökning är det för tjänstemännen i den privata sektorn (se diagram 2.18). Mellan 2000 och 2011 har dock både lönegapet och glastakseffekten minskat

något.

Diagram 2.18 Oförklarat lönegap för olika percentiler i lönefördelningen 2000 respektive 2011

Tjänstemän i privat sektor, procent

30
25			år 2000
			år 2011
20
15
10
5
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90	100
Källa: Konjunkturinstitutet, Lönebildningsrapporten 2012.

Lönegapet ökar med åldern

De genomsnittliga lönerna för unga kvinnor och män ligger nära varandra i början av yrkeskarriären, men löneutvecklingen går långsammare för kvinnor, vilket leder till att lönegapet blir större med åldern.50

En studie på svenska data har analyserat hur lönegapet inom par som skaffar barn tillsammans utvecklas före och efter det första barnets födelse. Innan första barnets födelse finns små skillnader i inkomst- och löneutveck- ling mellan kvinnan och mannen. 15 år senare

har lönegapet ökat med 10 procentenheter.51 Att lönegapet ökar med åldern skulle därmed till stor del förklaras av skillnader i föräldraansvar.

2.5 Sverige jämställt i ett internationellt perspektiv

Under de senaste decennierna förklaras en stor del av tillväxten inom OECD-området av en ökad sysselsättning bland kvinnor. OECD har uppskattat att hälften av tillväxten av arbetsutbudet, och en fjärdedel av den ekonomiska tillväxten, sedan 1995 förklaras av den minskade skillnaden mellan kvinnors och mäns förvärvsdeltagande. Inom OECD är kvinnors ökade utbildningsnivå den faktor som bidragit mest till att minska gapet mellan könen när det gäller arbetskraftsdeltagande och lönenivå.52

Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) har, på uppdrag av Europeiska kommissionen, utarbetat Gender Equality Index. I indexet bedöms kvinnors och mäns villkor i medlems- länderna utifrån kategorier som arbete, pengar, kunskap, tid, makt och hälsa. I indexet innebär siffran 100 att ett land är jämställt. Sverige har det bästa resultatet med 74,3, följt av Danmark och Finland. Genomsnittet i EU ligger på 54.

I detta avsnitt jämförs sysselsättningsgrad, arbetstid och lönegap för EU:s medlemsländer. Ur välfärdssynpunkt är det angeläget med högt arbetskraftsdeltagande, få deltidsarbetande och höga löner för såväl kvinnor som män. Ju mindre skillnad det är mellan dessa variabler, desto mindre blir skillnaden i arbetsinkomster mellan könen.

Skillnaderna mellan olika länder är betydande. Länder med hög sysselsättningsgrad bland kvinnor har ofta en större andel deltidsarbetande kvinnor och ett större lönegap. Sverige har den högsta sysselsättningsgraden för kvinnor inom EU, samtidigt är andelen deltidssysselsatta hög och lönegapet ligger nära genomsnittet jämfört med övriga EU-länder.

48 Albrecht, m.fl., Is there a glass ceiling in Sweden?, Journal of Labor Economics, 2003.

49 Se Lönebildningsrapporten 2012 (Konjunkturinstitutet) för lönegapen inom de andra sektorerna.

50 Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2010 (Medlingsinstitutet 2011).

51 Angelov, m.fl., Det envisa könsgapet i inkomster och löner – Hur mycket kan förklaras av skillnader i familjeansvar? (IFAU 2013:2).

52 Gender and sustainable development. Maximising the Economic, Social and Environmental Role of Women (OECD 2008).

24

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Hög sysselsättningsgrad för kvinnor i Sverige

Sysselsättningsgraden inom EU är genom- gående högre för män än för kvinnor. Sverige har en internationellt sett hög sysselsättningsgrad, i synnerhet för kvinnor. I Sverige är sysselsättningsgraden för kvinnor högre än för män i många av EU:s medlemsstater. Under de senaste åren har sysselsättningen inom EU ökat snabbare för kvinnor än för män. Mellan 2003 och 2012 ökade sysselsättningsgraden för kvinnor med 4 procentenheter till nästan 59 procent. Samtidigt var männens syssel- sättningsgrad 2012 betydligt högre (70,1 procent). Det finns stora skillnader mellan olika medlemsstater. Mindre än hälften av kvinnorna i förvärvsaktiv ålder i Malta, Grekland och Italien är sysselsatta, medan över 70 procent är det i Danmark och Sverige.

Den ekonomiska krisen de senaste åren har generellt påverkat arbetsmarknaden negativt i EU-länderna. Mellan 2008 och 2012 minskade sysselsättningsgraden med nästan 2 procent- enheter för EU som helhet. Nedgången i sysselsättningsgraden har främst drabbat män, för vilka den har minskat med 3,1 procent- enheter, jämfört med en nedgång om 0,3 procentenheter för kvinnor.

Variationen inom EU är dock stor. Värst drabbade är Grekland och Spanien. I dessa länder har sysselsättningsgraden minskat med 14,4 respektive 13,3 procentenheter för män och 6,8 respektive 4,3 procentenheter för kvinnor. Andra länder, exempelvis Tyskland och Malta, har klarat sig bättre. I dessa länder har i stället sysselsättningsgraden ökat för både kvinnor och män. I Sverige har sysselsättningsgraden minskat med 1,1 procentenheter för män. För kvinnor var sysselsättningsgraden 2012 på samma nivå som när krisen inleddes 2008.

Den ovan nämnda utvecklingen avspeglas också i arbetslösheten, som har ökat mer för män än för kvinnor inom EU. Detta är ett förväntat mönster eftersom män i högre grad än kvinnor arbetar i konjunkturkänsliga branscher. År 2008 var arbetslösheten 7,6 procent för kvinnor och 6,6 procent för män. År 2012 var den ungefär lika hög för båda könen, 10,4 procent för kvinnor och 10,5 procent för män. Även i Sverige ökade arbetslösheten mer för män än för kvinnor mellan 2008 och 2012.

Tabell 2.9 Sysselsättningsgrad och löneskillnader inom EU 2012

Personer 15–64 år, procent

	Sysselsättnings-		Andel deltids-		Löneskillnad
		grad	arbetande		mellan könen
	M	Kv	M	Kv	%
Belgien	66,9	56,8	9,0	43,5	10,2
Bulgarien	61,3	56,3	2,0	2,5	13,0
Cypern	70,4	59,4	6,4	13,1	16,4
Danmark	75,2	70,0	14,8	35,8	16,4
Estland	69,7	64,7	5,1	13,2	27,3
Finland	70,5	68,2	9,1	19,4	18,2
Frankrike	68,0	60,0	6,4	30,0	14,7
Grekland	60,6	41,9	4,7	11,8	:
Irland	62,7	55,1	13,3	34,9	:
Italien	66,5	47,1	6,7	31,0	5,8
Kroatien	55,1	46,2	5,2	7,5	17,6
Lettland	64,6	61,7	6,7	11,1	13,6
Litauen	62,5	61,9	6,9	10,6	11,9
Luxemburg	72,5	59,0	4,7	36,1	8,7
Malta	73,3	44,2	5,7	26,0	12,9
Nederländerna	79,7	70,4	24,9	76,9	17,9
Polen	66,3	53,1	4,5	10,6	4,5
Portugal	64,9	58,7	8,2	14,1	12,5
Rumänien	66,5	52,6	8,6	9,7	12,1
Slovakien	66,7	52,7	2,8	5,5	20,5
Slovenien	67,4	60,5	6,3	12,2	2,3
Spanien	60,2	50,6	6,5	24,4	16,2
Storbritannien	75,2	65,1	11,5	42,3	20,1
Sverige	75,6	71,8	12,5	38,6	15,8
Tjeckien	74,6	58,2	2,2	8,6	21,0
Tyskland	77,6	68,0	9,1	45,0	22,2
Ungern	62,5	52,1	4,3	9,3	18,0
Österrike	77,8	67,3	7,8	44,4	23,7
EU-genomsnitt	69,6	58,5	8,4	31,9	16,2

Anm.: Resultaten baseras på enkätuppgifter. Uppdelningen i heltids- och deltidsarbete bygger inte på någon formell definition utan på respondenternas spontana svar. Löneskillnaden avser ej standardvägda timlöner (brutto) i företag med minst tio anställda och avser senaste utfallsåret 2011.

Källa: Eurostat.

Hög andel deltidsarbetande kvinnor i Sverige

Andelen kvinnor som arbetar deltid är högre än andelen män i samtliga EU-länder. Kvinnors ökade arbetskraftsdeltagande består till stor del av deltidsarbete.53 År 2012 arbetade 31,9 procent

53 Deltid kan betyda olika saker i olika länder eftersom uppgifterna bygger på enkäter där de som svarar sjäva får definiera sina arbeten som hel- eller deltidsarbeten. I några länder anges dock en tröskel för vad som ska betraktas som deltid.

25

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

av de yrkesverksamma kvinnorna deltid, att jämföra med 8,4 procent av männen. Jämfört med genomsnittet i EU arbetar en förhållandevis hög andel kvinnor deltid i Sverige (38,6 procent). Lägst andel deltidsarbetande kvinnor (och män) finns i Bulgarien och Slovakien. Högst andel deltidsarbetande kvinnor (och män) finns i Nederländerna, där tre fjärdedelar av alla sysselsatta kvinnor är deltidsarbetande.

Lönegapet större i länder med en hög andel förvärvsarbetande kvinnor

Lönegapet mellan könen var 16,2 procent inom EU under 2011. Lönegapet är generellt sett större i länder med en hög andel förvärvs- arbetande kvinnor. I dessa länder finns kvinnor på alla lönenivåer och därmed blir löne- spridningen för kvinnor större. I länder med låg sysselsättningsgrad bland kvinnor är det framför allt de relativt högutbildade kvinnorna som förvärvsarbetar. Den totala löneskillnaden mellan kvinnor och män i Sverige (15,8 procent) hamnar nära EU-snittet (16,2 procent).54 Det förklaras sannolikt av den höga kvinnliga förvärvsfrekvensen och av att många kvinnor arbetar deltid.

3 Disponibel inkomst för kvinnor och män

Skillnader i yrken, arbetstid och karriärutveck- ling bidrar till att män har högre förvärvsin- komster än kvinnor. Om man tar hänsyn till skatter och transfereringsinkomster utjämnas emellertid skillnaderna mellan könen till viss del.55

Arbetsinkomsterna är ofta styrande för ersätt- ningsnivåerna från välfärdssystemen, systemen är dock utformade på ett sätt som minskar skill- naderna i ersättningsnivån, bl.a. genom att endast arbetsinkomster upp till en viss nivå ger

54 Jämförbara siffror för standardvägda löneskillnaderna mellan könen saknas.

55 SCB följer regelbundet inkomstfördelningen i Sverige genom under- sökningen av hushållens ekonomi (HEK). Analysen i följande avsnitt grundar sig huvudsakligen på denna undersökning. Den senaste versionen av HEK avser 2011 och i populationen ingår ca 39 000 individer fördelade på ca 17 000 hushåll. Se underbilagan för en beskrivning av datamaterialet.

rätt till ersättning. Genom att arbetsinkomsterna även ligger till grund för ålderspensionens nivå kvarstår inkomstskillnaderna även efter den för- värvsaktiva perioden, vilket bl.a. medför att kvinnliga pensionärer har lägre inkomster än manliga.

Samtidigt påverkar ersättningsnivåerna i väl- färdssystemen arbetsutbudet och i förlängningen kvinnors och mäns arbetsinkomster. Detta medför att höga ersättningar från välfärds- systemen i vissa fall kan få negativa effekter på arbetsinkomsterna och vice versa (se avsnitt 4).

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det viktigt att studera hur stor disponibel inkomst kvinnor respektive män förfogar över. En egen inkomst medför ekonomisk självständighet.56 I detta avsnitt fokuseras därför på begreppet individuell disponibel inkomst, som definieras som summan av individens egna marknadsinkomster, trans- fereringar och skatter. Hushållsrelaterade trans- fereringar (exempelvis barnbidrag och bostadsbidrag) fördelas vid beräkningen av den individuella disponibla inkomsten lika mellan sammanboende.57

3.1 Disponibel inkomst i förvärvsaktiv ålder

Den individuella disponibla inkomsten är lägre för kvinnor än för män i samtliga åldersgrupper (se diagram 3.1). Mätt i kronor är skillnaden mellan individer störst i förvärvsaktiv ålder.

56 Detta kan härledas till målet om ekonomisk jämställdhet, som säger att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

57 För att beskriva levnadsstandardens fördelning är justerad disponibel hushållsinkomst ett lämpligare begrepp, eftersom detta inkluderar utjämning inom hushållen och tar hänsyn till stordriftsfördelar i hushåll med flera personer. Se underbilagan för en mer ingående förklaring av detta begrepp. Ur ett jämställdhetsperspektiv är detta mindre intressant då det definitionsmässigt förutsätter att alla i ett och samma hushåll har samma ekonomiska standard.

26

Diagram 3.1 Individuell disponibel inkomst i olika åldrar 2011

Medianinkomst i 2013 års priser, 1 000-tal kronor
350
300			Män
			Kvinnor
250
200
150
100
50
0
0	10	20	30	40	50	60	70	80	90

Anm.: Serien är utjämnad på grund av få observationer i vissa åldrar.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

År 2011 var den genomsnittliga individuella disponibla inkomsten ca 213 000 kronor för kvinnor och 271 000 kronor för män i åldern 20– 64 år (se tabell 3.1). Jämfört med 2010 var detta en ökning med 4,4 procent för kvinnor och 2,8 procent för män, vilket innebar en viss relativ förbättring av kvinnornas position.

Skatter och transfereringar jämnar ut inkomstskillnaden mellan kvinnor och män

Jämfört med män är kvinnors arbetsinkomster lägre och inkomstspridningen mindre. Å andra sidan betalar kvinnor i genomsnitt lägre skatt och har högre transfereringsinkomster. Skatter och transfereringar bidrar därför till att minska såväl inkomstskillnaderna mellan könen som inkomstspridningen.

Kvinnor och män får i viss utsträckning sina inkomster från olika källor (se tabell 3.1). Andelen kvinnor i åldern 20–64 år med löneinkomst var 2011 något lägre än för män, 84 jämfört med 86 procent. Även andelen individer med inkomst från företagande var högre för män (13 procent jämfört med 8 procent för kvinnor).

Kvinnor hade 2011 i genomsnitt 73 procent av mäns lön och företagarinkomster, men 79 procent av den individuella disponibla inkomsten (se tabell 3.1). Detta beror delvis på att männens, i genomsnitt, högre förvärvs- inkomst innebar att de betalade en högre andel skatt. Skattesystemets progressivitet bidrog därmed till att minska inkomstskillnaderna mellan könen.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Tabell 3.1 Individuell disponibel inkomst för personer med olika inkomstslag 2011

Kronor per år och fördelning i procent, 20–64 år

	Andel med		Medelinkomst för
		inkomst		dem med	Kv./
			inkomstslag		Män
	Kv.	Män	Kv.	Män	%
Lön	84	86	246 000	335 700	73
+Företagarinkomst	8	13	50 700	84 200	60
= Lön, företagarink.	86	90	244 400	333 000	73
+Sjukpenning, SA-	19	12	67 700	74 000	92
ersättn., mm
+Föräldrapenning	23	17	34 400	19 900	172
+Arbetsmark. stöd	9	8	51 800	55 700	93
+Pension	7	7	75 600	105 400	72
+Övr.skatteplikt.	9	6	9 800	4 500	215
=Skattepliktig	48	39	67 800	65 400	104
ersättning
=Ink. före skatt	96	96	253 200	337 000	75
- Statlig o kommunal	92	92	64 600	98 900	65
ink. skatt
=Ink. efter skatt	96	96	191 600	242 400	79
+Ränta, utdelning	68	68	9 900	26 000	38
+Kapitalvinst	16	18	75 000	92 600	81
- Kapitalförlust	9	10	11 400	15 700	72
- Skatt kapital	88	89	200	3 400	7
- Annan skatt	94	94	2 500	2 400	104
=Ink. före stöd	97	98	205 100	267 500	77
+Barnbidrag	37	31	13 600	12 600	108
+Bostadsstöd	9	5	20 700	19 700	105
+Ek. bistånd	4	4	40 800	44 000	93
+Underhållsstöd,	9	3	20 200	19 400	104
mottaget
- Underhåll givet	2	7	11 400	15 200	75
=Summa	44	42	22 900	15 100	152
familjestöd
+Studiestöd. Lån +	11	8	46 600	43 500	107
bidrag
- Studielån. Åter	26	17	10 600	11 800	90
=Summa disponibel	100	100	213 000	270 700	79
inkomst

Anm.: Medelinkomsten avser dem som har det aktuella inkomstslaget. Detta medför att värdena på summaraderna inte är lika med summan av de redovisade medelvärdena.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finns också stora skillnader mellan kvinnors och mäns inkomster från socialförsäkrings- systemen. En större andel av kvinnorna hade sådana skattepliktiga ersättningar, 48 procent, att jämföra med 39 procent för männen. Genom att ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen baseras på löneinkomsten får kvinnor ofta lägre

27

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

ersättning än män räknat i kronor. Å andra sidan har män oftare än kvinnor inkomster som överstiger de tak för intjänande av förmåner som finns i försäkringssystemen, vilket medför att män får lägre ersättning räknat i procent.

Kvinnor har något oftare familjestöd. Kvinnor är oftare ensamstående föräldrar och har därför mer ersättningar som är förknippade med föräldraskap, såsom bostadsbidrag, barnbidrag och erhållet underhållsstöd. Bostadsstöd i form av bostadsbidrag går ofta till ensamstående mödrar och bostadstillägg till pensionärer i hög grad till ensamstående kvinnliga pensionärer.

Fler kvinnor än män studerar och studiestöd i form av lån och bidrag vid högskolestudier går därför i större utsträckning till kvinnor än till män.

Utveckling sedan 1991

Sedan 1991 har den individuella disponibla inkomsten utvecklats något snabbare för kvinnor i förvärvsaktiv ålder jämfört med för män (se diagram 3.2). År 1991 uppgick median- värdet för kvinnors individuella disponibla inkomst till ca 76 procent av männens. År 2011 var motsvarande andel 81 procent.

Diagram 3.2 Individuell disponibel inkomst för kvinnor och
män i förvärvsaktiv ålder 1991–2011
Medianinkomst i 2013 års priser, 1 000-tal kronor och kvinnors andel
av mäns lön i procent, 20–64 år
300										100
		Kv/M (höger axel)
250		Män								95
		Kvinnor
200										90
150										85
100										80
50										75
0										70
1991	1993	1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den snabbare utvecklingen av kvinnors individuella disponibla inkomst beror på en snabbare ökning av arbetsinkomsten bland kvinnor jämfört med män (se diagram 3.3). År 1991 uppgick medianvärdet för kvinnornas arbetsinkomst till 64 procent av männens, vilket 2011 stigit till 74 procent. Kvinnornas ökade arbetsinkomst i förhållande till männens kan till

stor del förklaras av deras ökade arbetstider i förhållande till männens.

Diagram 3.3 Arbetsinkomst för kvinnor och män i förvärvsaktiv ålder 1991–2011

Medianinkomst i 2013 års priser, 1 000-tal kronor respektive kvinnors andel av mäns inkomst i procent, 20–64 år

350										90
300		Kv/M (höger axel)
		Män								85
		Kvinnor
250										80
200
										75
150
100										70
50										65
-										60
1991	1993	1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Individuell disponibel inkomst i förvärvsaktiv ålder, olika hushållstyper

De individuella disponibla inkomsterna skiljer sig åt också inom respektive kön, med avse- ende på ålder och familjesituation. I tabell 3.2 redovisas uppgifter för några olika hushålls- typer.

En första observation är att män har högre individuell disponibel inkomst än kvinnor oavsett hushållstyp. Männen i de sammanboende hushållen har högre inkomst än männen i de ensamstående hushållen, med undantag för ensamstående män med lite äldre barn. Vidare är skillnaderna mellan könen genomgående större i hushåll som består av sammanboende jämfört med hushåll som består av ensamstående. Skillnaden beror på att män som är sammanboende ofta har högre inkomst än ensamstående män i motsvarande åldersgrupp och på att ensamstående kvinnor i flertalet grupper har högre inkomst än sammanboende kvinnor.

De högre inkomsterna i hushåll med barn än i dem utan beror bl.a. på familjestöden.

28

Tabell 3.2 Individuell disponibel inkomst i olika hushållstyper 2011.

Medelvärde i kronor per år och kvinnors andel i procent, 20–64 år

	Individuell disponibel		Kv/M %
		inkomst
	Kvinnor	Män
Ensamstående	200 500	208 400	96
m. barn 0–6 år	231 200	283 300	82
m. barn 7–17 år	264 900	327 000	81
20–44 år	159 200	182 900	87
45–64 år	234 300	243 600	96
Sammanboende	219 600	317 900	69
m. barn 0–6 år	207 400	316 700	65
m. barn 7–17 år	245 000	345 700	71
20–44 år	185 100	240 900	77
45–64 år	222 900	322 700	69
Totalt	212 100	269 400	79

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

3.2 Individuell disponibel inkomst för äldre

Pensionens nivå beror till stor del på arbets- inkomsterna tidigare i livet. Äldre kvinnors låga disponibla inkomst i förhållande till män- nens förklaras därför av att de tidigare i livet förvärvsarbetat i mindre omfattning och till lägre lön än män. Även om skillnaderna i för- värvsfrekvens mellan könen är förhållandevis små i dag, var många av dagens kvinnliga pens- ionärer i förvärvsaktiv ålder under en tid då kvinnor arbetade i betydligt mindre utsträck- ning än i dag. Förvärvsdeltagandet bland kvinnor har ökat dramatiskt under efterkrigs- tiden vilket inneburit ökade arbetsinkomster. Detta kommer leda till att kvinnors pensioner ökar i förhållande till männens för varje gene- ration.

Det finns även demografiska skäl till att kvinnor har lägre pensioner än män. Kvinnor lever i genomsnitt längre än män och pensio- nerna är generellt sett lägre för äldre pensionärer (se tabell 3.3). Det finns flera skäl till detta. Dels utbetalas vissa pensionsförmåner tidsbegränsat under de första åren efter pensioneringen. Dels är indexeringen av pensioner långsammare än löneökningstakten, varför skillnaden i pension blir större och större ju fler år det gått sedan man arbetade.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Tabell 3.3 Individuell disponibel inkomst för pensionärer efter åldersgrupp och civilstånd 2011

Medelvärde i kronor per år och kvinnors andel i procent, befolkningen över 64 år

	Kvinnor	Män	Kv/M %
65–69	189 800	300 700	63
Ensamstående	206 200	270 000	76
Sammanboende	181 400	312 700	58
70–79	152 400	215 200	71
Ensamstående	167 400	182 300	92
Sammanboende	137 400	227 000	61
80+	148 200	196 000	76
Ensamstående	158 500	197 300	80
Sammanboende	112 000	195 100	57
Samtliga	162 500	241 400	67

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det är större inkomstskillnader mellan könen för sammanboende pensionärer än för ensam- stående pensionärer. En orsak till detta är att många ensamstående kvinnor har änkepension. Många ensamstående kvinnor har också bostads- tillägg.

Män arbetar i högre utsträckning än kvinnor efter 65 års ålder och har därmed mer arbetsin- komst. Knappt 20 procent av männen i 65–74 års ålder var sysselsatta 2012, i samma åldersgrupp var drygt 10 procent av kvinnorna sysselsatta.58

Den disponibla inkomsten har ökat trendmässigt för såväl äldre kvinnor som män sedan 1991. De äldre kvinnornas inkomst i förhållande till männens uppvisar, till skillnad från i förvärvsaktiv ålder, inte någon tydligt stigande trend (se diagram 3.4). Kvinnornas ökade förvärvsarbete har lett till ökad inkomstbaserad pension, samtidigt har männens pension ökat i motsvarande grad.

58 SCB, AKU.

29

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3
Diagram 3.4 Individuell disponibel inkomst för äldre 1991–
2011
Medianinkomst i 2013 års priser, 1 000-tal kronor och kvinnors andel
i procent, över 64 år
200										100
180		Kv/M (höger axel)
160		Män								95
		Kvinnor
140										90
120
100										85
80
60										80
40										75
20
0										70
1991	1993	1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009	2011

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

4 Jämställdhet och regeringens ekonomiska reformer

Regeringen har sedan den tillträdde 2006 fört en politik för att stärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att arbeta. Jobbskatteavdraget och förändringarna i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna minskar trösklarna in på arbetsmarknaden och stimulerar arbetskrafts- utbudet. Regeringen har även vidtagit åtgärder för att stärka ställningen för personer med svag förankring på arbetsmarknaden. De arbets- marknadspolitiska resurserna har i större utsträckning riktats till dem som har störst behov. Nystartsjobben, de sänkta arbetsgivar- avgifterna för unga och äldre, husavdraget59 samt den sänkta mervärdesskatten för restaurang- och cateringtjänster avser speciellt att öka efterfrågan på personer med svag förankring på arbets- marknaden. Regeringen har också vidtagit åtgärder som riktat sig till grupper med svag ekonomi eller större försörjningsbörda.

I detta avsnitt redovisas hur reformerna be- döms påverka drivkrafter att arbeta, arbetsutbud, sysselsättning och inkomster för kvinnor och män.

59 Husavdraget inbegriper skattereduktion för hushållsarbete (RUT) samt för reparation, om- och tillbyggnad (ROT). Husavdrag medger en skattereduktion med 50 procent av arbetskostnaden med högst 50 000 kronor per person och år.

4.1 Ekonomiska drivkrafter till arbete

För att finansiera och upprätthålla välfärden krävs en hög sysselsättningsgrad och ett högt antal arbetade timmar. Viljan att arbeta har en tydlig koppling till det ekonomiska utbytet av arbete. Små skillnader mellan arbetsinkomsten och inkomsten vid sjukdom eller arbetslöshet minskar de ekonomiska drivkrafterna att arbeta. Arbetsutbudet hämmas också om det inte lönar sig att öka sin arbetsinsats för den som redan har ett arbete. I förlängningen kan svaga drivkrafter till arbete även medföra att färre väljer att byta jobb eller yrke, utbilda sig eller att flytta till orter där arbete finns.

Redovisningen i detta avsnitt avser effekterna av den samlade politiken under perioden 2006– 2014 och inkluderar redan fattade beslut och förslagen i denna proposition. Effekterna har beräknats med hjälp av mikrosimulerings- modellen FASIT och utfallsdata (HEK) t.o.m. 2011.60 Beräkningarna för 2012 och framåt bygger på en prognostiserad befolknings- och inkomststruktur, men på faktiska och föreslagna förändringar i regelsystemen.

Marginaleffekter

För dem som har ett arbete mäts oftast de ekonomiska drivkrafterna att öka arbetsutbudet av marginaleffekten. Denna effekt definieras som den andel av en marginell inkomstökning som faller bort till följd av ökad skatt, ökade avgifter och minskade bidrag. Sammantaget är marginaleffekterna lägre för kvinnor än för män (se tabell 4.1). Detta beror på att kvinnor i genomsnitt har lägre inkomster än män och därmed genom det progressiva skattesystemet, i genomsnitt lägre marginalskatt.61

60 Se underbilagan för en detaljerad redogörelse för hur beräkningarna gjorts och av de begrepp och definitioner som används. Hänsyn har enbart tagits till de regeländringar som berör individers och hushålls disponibla inkomst och som är möjliga att beräkna med den använda metodiken. Av tabell U2 framgår vilka regeländringar som beaktats.

61 De med allra lägst inkomst har dock en högre marginaleffekt till följd av att inkomstprövade bidrag ofta faller bort då inkomsten ökar.

30

Tabell 4.1 Marginaleffekt för olika hushållstyper 2014

Marginaleffekt i procent och förändring i procentenheter, 20–64 år

	Marginaleffekt		Förändring
	2014		2006–2014
	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
Ensamstående med barn
0–19 år	38,7	40,5	-10,0	-6,6
Ensamstående 20–44 år
utan barn	26,3	27,4	-6,7	-7,5
Ensamstående 45–64 år
utan barn	32,3	34,2	-7,6	-6,9
Sammanboende med barn
0–19 år	31,1	38,8	-6,3	-5,4
Sammanboende 20–44 år
utan barn	26,9	32,0	-7,3	-6,6
Sammanboende 45–64 år
utan barn	31,1	37,2	-6,7	-6,7
Totalt	30,4	34,2	-7,1	-6,7

Anm.: Beräkningarna inkluderar åtgärder som föreslås i denna proposition. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Sedan 2006 har marginaleffekterna minskat för såväl kvinnor som män. Minskningen har dock varit större för kvinnor. Orsaken till detta är i första hand jobbskatteavdraget, som ger en relativt sett större skattereduktion för låg- inkomsttagare. Därigenom har incitamenten till arbete stärkts mer för kvinnor än för män.

Ersättningsgrad

Socialförsäkringarna utgör ett skydd mot inkomstbortfall under perioder då individen inte arbetar på grund av t.ex. arbetslöshet, sjukdom eller funktionsnedsättning. Hur höga ersätt- ningsnivåerna bör vara i olika välfärdssystem är en svår avvägning. För låg ersättning vid sjuk- dom eller arbetslöshet kan ge upphov till försörjningsproblem och minskad tilltro till generella offentliga försäkringar. Å andra sidan visar forskningen att socialförsäkringarnas utformning påverkar både hur ofta och hur länge en person inte är i arbete, t.ex. kan allt för höga ersättningsnivåer leda till svaga ekonomiska drivkrafter att återgå i arbete.62

Ersättningsgraden definieras som kvoten mellan den disponibla inkomsten som bidrags- försörjd och den disponibla inkomsten vid arbete. Ju lägre ersättningsgrad desto mer lön- samt är det att arbeta. En reform som ökar

62 Se t.ex. Holmlund, Unemployment Insurance in Theory and Practice, Scandinavian Journal of Economics, 1998, eller Angelov, m.fl., Kvinnors och mäns sjukfrånvaro (IFAU 2011:2).

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

avkastningen av arbete i förhållande till bidrags- försörjning (t.ex. jobbskatteavdraget) gör att ersättningsgraden sjunker, vilket innebär att arbete blir mer lönsamt.

I samtliga ersättningar i det svenska offentliga välfärdssystemet är den genomsnittliga ersätt- ningsgraden högst för dem med låga inkomster. Ersättningsgraden avtar sedan med stigande inkomst. Detta beror bl.a. på att det i de olika systemen finns ett inkomsttak över vilket inkomstbortfall inte ersätts.63 Genom att kvinnor i genomsnitt har lägre lön än män är ersättningsgraden generellt sett högre för kvinnor (se tabell 4.2).64 De ekonomiska driv- krafterna att återgå i arbete är därför i genom- snitt svagare för kvinnor än för män.

Tabell 4.2 Ersättningsgrader 2014

Procent och förändring sedan 2006 i procentenheter.

	Ersättningsgrad		Förändring
	2014		2006–2014
	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
Arbetslöshets-
ersättning	72	62	-11	-11
Sjukpenning	82	76	-7	-9
Sjuk-och
aktivitetsersättning	74	65	-7	-8

Anm.: Ev. kompletterande försäkringar ingår inte i beräkningarna. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Sedan hösten 2006 har ersättningsgraderna minskat i de olika välfärdssystemen. En bidrag- ande orsak till denna utveckling är regeringens förändringar av skattesystemet och sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen som har syftat till att stärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att arbeta. Beräkningar med hjälp av mikro- simuleringsmodellen FASIT antyder att de sammantagna regeländringarna 2006–2014 har sänkt ersättningsgraderna för både kvinnor och män.65 Utöver regelförändringar kan de min-

63 Kollektivavtalade och privata försäkringar kan i många fall ersätta inkomstbortfall utöver de offentliga ersättningarna. Beräkningarna i detta avsnitt avser endast ersättningar från de offentliga ersättningssystemen. Det innebär att ersättningsgraden i praktiken oftast är högre än vad som anges i denna framställning. Bristande dataunderlag gör dock att det inte finns någon möjlighet att beakta detta i beräkningarna.

64 Beräkningarna av ersättningsgraden utgår från hela hushållets dispo- nibla inkomst, vilket innebär att ersättningsgraden för en enskild individ påverkas av samtliga hushållsmedlemmars inkomster. Ökade kostnader i form av t.ex. resor och måltider som följer av att arbeta har inte beaktats.

65 För arbetslöshetsersättningen och sjuk- och aktivitetsersättningen beräknas regelförändringarna förklara knappt 50 procent av förändringen i den genomsnittliga ersättningsgraden mellan 2006 och 2013. För

31

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

skade ersättningsgraderna förklaras av en rad andra faktorer, t.ex. den allmänna ekonomiska utvecklingen.

4.2 Effekter på arbetsutbud och sysselsättning

Vissa av de genomförda reformerna kan förväntas ge upphov till olikartade effekter på mäns och kvinnors arbetsutbud. Andra reformer gör att efterfrågan på kvinnors och mäns arbetskraft påverkas på olika sätt. I detta avsnitt redovisas kortfattat några av de reformer som förväntas påverka kvinnor och män olika med avseende på arbetsutbud och sysselsättning. De reformer som behandlas är jobbskatteavdraget, HUS-avdraget, vårdnadsbidraget och jäm- ställdhetsbonusen. Effekten av sänkningen av mervärdesskattesatsen på restaurang- och cateringtjänster för kvinnor och män behandlas i föregående års bilagor om ekonomisk jämställdhet.66

I Förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor avsnitt 1.9 görs en bedömning av vilken effekt de genomförda reformerna haft på arbetsutbud och sysselsättning.67 Regeringens bedömning baseras på den forskning som finns kring effekterna av olika åtgärder, t.ex. hur förändringar i skattesystemet, socialförsäkringen eller inom arbetsmarknadspolitiken påverkar arbetsutbudet och sysselsättningen.68 Med befintliga modeller finns inte alltid möjlighet att särredovisa effekterna för kvinnor och män.

Jobbskatteavdraget

Existerande bedömningar av jobbskatteavdragets långsiktiga arbetsutbudseffekter baseras i huvud- sak på s.k. ex ante-utvärderingar.69 Dessa

sjukpenningen beräknas regelförändringarna förklara drygt 80 procent av förändringen.

66 Prop. 2012/13:1 bilaga 4.

67 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.9.

68 I rapporten Hur ska utvecklingen av arbetsmarknadens funktionssätt bedömas? (Finansdepartementets ekonomiska avdelning 2011:1), redogörs för de metoder och beräkningar som används i regeringens bedömning av reformeffekterna.

69 Det finns hittills endast ett fåtal studier som försöker utvärdera effekten av jobbskatteavdraget med hjälp av utfallsdata. I en analys från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. indikerar resultaten generellt sett positiva effekter på sannolikheten att arbeta av jobbskatteavdraget. Resultaten är dock känsliga i ett antal avseenden och bör tolkas med stor försiktighet, se Edmark, L., m.fl. Evaluation of the Swedish earned income tax credit, (IFAU 2012:1). Finansdepartementets egna analyser visar att jobbskatteavdraget har ökat sannolikheten för äldre att arbeta och att effekten är störst för kvinnor, se

utvärderingar prognostiserar de sannolika konsekvenserna av jobbskatteavdraget med hjälp av ekonomiskstatistiska simuleringsmodeller som beskriver hur arbetsutbudet reagerar på förändrade ekonomiska drivkrafter. Trots olikheter i såväl metodansatser som data finns det en hög grad av samstämmighet i de effektbedömningar som olika experter har presenterat mellan 2006 och 2012.70 Kunskapen om effekternas storlek, särskilt i vilken takt de slår igenom, är dock långt ifrån fullständig. Bedömningarna är därmed osäkra.

Enligt Finansdepartementets beräkningar för- väntas de samlade långsiktiga arbetsutbuds- effekterna av jobbskatteavdragets första fyra steg vara något större för kvinnor än för män. Det önskade antalet arbetade timmar beräknas öka med 2,6 procent för kvinnor och 2,2 procent för män, motsvarande 49 000 respektive 51 000 helårsarbetskrafter. Resultaten är i linje med de effekter som presenterats i liknande studier i litteraturen, t.ex. att arbetsutbudet för kvinnor och låginkomsttagare är känsligare för ekonomiska incitament än arbetsutbudet för män respektive höginkomsttagare.71

I denna proposition föreslår regeringen ett förstärkt jobbskatteavdrag och en höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt. Dessa reformer beräknas öka arbetsutbudet med 0,4 procent för kvinnor och 0,5 procent för män.

Jobbskatteavdraget stärker drivkrafterna till jämställt föräldrapenninguttag

Inkomstförlust är ofta en faktor som föräldrarna själva uppger har stor betydelse för hur de delar föräldrapenningen mellan sig. Många föräldrar anser att de handlar ekonomiskt rationellt om den som har lägst inkomst tar ut föräldra- penning. Men hur hushållets ekonomi påverkas beror inte bara på respektive förälders lön och hur föräldrapenningen beräknas, utan också på eventuella avtalsförsäkringar och inkomst- skatten, särskilt jobbskatteavdraget. Jobbskatte- avdraget kan ha en effekt på uttaget av föräldra-

Utvärdering av jobbskatteavdraget. Särtryck ur 2012 års ekonomiska vårproposition (prop. 2012/13:100).

70 Se prop. 2011/12:100 bilaga 5, s. 52.

71 För en utförligare redogörelse, se prop. 2012/13:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 4.

32

penning, eftersom det innebär att endast den som jobbar har rätt till ett skatteavdrag.72

Beräkningar visar att hushållsinkomsten även vid relativt stora inkomstskillnader kommer att bli större om den som tjänar mer väljer att vara hemma några månader. För många innebär jobb- skatteavdraget ökade ekonomiska incitament för att dela på föräldrapenningen.

Husavdraget

Möjligheten till skattereduktion för hushålls- arbete, s.k. RUT-avdrag, och för arbete med reparation, om- och tillbyggnad, s.k. ROT- avdrag har den gemensamma benämningen husavdrag. Det är framför allt RUT-avdraget som väntas påverka kvinnors arbetsutbud. Avdraget för hushållsnära tjänster gör det billigare att omfördela tid från hushållsarbete till marknadsarbete och skapar dessutom fler arbetstillfällen i en kvinnodominerad bransch.

Sysselsättningen i lokalvårdsbranschen har ökat mer än andra branscher inom tjänste- sektorn och på sikt beräknas RUT-avdraget medföra att sysselsättningen ökar med ca 17 000 personer. Huvuddelen, ca 80 procent av syssel- sättningsökningen, väntas bero på att efterfrågan på RUT-tjänster ökar. Resterande del beror på omfördelning av tid från hushållsarbete till marknadsarbete och på minskat svartjobb.73

Skatteverket betalade under 2012 ut 2,2 miljarder kronor i skattereduktion för RUT- arbete, vilket är en ökning med nästan 25 procent sedan året innan. Majoriteten av dem som gör RUT-avdrag är kvinnor (se tabell 4.3). RUT-köpare finns främst i åldersgrupperna 35– 44 år och bland pensionärer. Hela 35 procent av RUT-köparna är över 65 år. Bortsett från gruppen pensionärer arbetar en stor grupp RUT- köpare heltid. Många av köparna har hemma- varande barn.74 Det är möjligt att RUT-tjänst erna har möjliggjort familjernas heltidsarbete men det finns tyvärr inte uppgifter om deras arbetstid innan de började köpa RUT-tjänster.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Tabell 4.3 RUT-avdrag 2007–2011

	Totalt antal	Andel kvinnor %	Andel män %
2007	46 389	57	43
2008	92 470	57	43
2009	185 602	59	41
2010	320 660	62	38
2011	411 768	62	38

Källa: Statistiska centralbyrån.

Av de som drev RUT-företag75 2010 var 48 procent kvinnor. I hela ekonomin utgjorde kvinnor ca 34 procent av de egna företagarna 2010.76 Kvinnor är också överrepresenterade bland de anställda i RUT-företag, med 64 procent av de anställda år 2010. Utrikes födda kvinnor är överrepresenterade både bland företagare och anställda i branschen. Detta kan vara ett tecken på att trösklarna in på arbetsmarknaden har sänkts för just denna grupp.

Vårdnadsbidraget

För att ge föräldrar ökade möjligheter att vara hemma med sina barn beslutade regeringen 2008 att ge kommunerna rätt att införa ett skattefritt vårdnadsbidrag på maximalt 3 000 kronor per månad och barn mellan ett och tre års ålder. Fram t.o.m. 2011 hade 113 av landets 290 kommuner valt att införa vårdnadsbidraget. Av dessa hade fem kommuner också hunnit avskaffa det.77

Enligt SCB var det endast en mindre del av dem som var berättigade som valde att ansöka om vårdnadsbidrag. Under 2011 fick 4,7 procent av barnen i berörda kommuner vårdnadsbidrag någon gång under året. Av dem som sökte och beviljades vårdnadsbidrag under 2011 var 92 procent kvinnor och 8 procent män.

Jämställdhetsbonusen

Jämställdhetsbonusen infördes 2008 i syfte att stimulera till ett jämnare uttag av föräldra- penningen mellan kvinnor och män. Reformen innebär att föräldrarna får en bonus på maximalt 100 kronor per dag om båda föräldrarna tar ut dagar utöver de reserverade dagarna, givet att

72 Den extra ersättningen från arbetsgivaren i samband med föräldraledighet (föräldralön eller föräldraledighetstillägg) ger dock rätt till jobbskatteavdrag.

73 Hur ska arbetsmarknadens funktionssätt bedömas? (Finansdeparte- mentets ekonomiska avdelning 2011:1).

74 Om RUT och ROT och VITT och SVART (Skatteverket 2011).

75RUT-företag avser enskilda näringsidkare.

76 Denna siffra anger kvinnor som har yrkesställning 4 i RAMS (den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken), vilka är enskilda närings- idkare, handelsbolagsägare och kommanditbolagsägare.

77 År 2011 är senaste året för vilket det samlats in uppgifter från kommunerna.

33

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

vissa villkor är uppfyllda. Bland annat krävs att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Ju jämnare föräldrarna delar på föräldrapenning- dagarna, desto större blir bonusen.

År 2011 var drygt 65 000 par berättigade till jämställdhetsbonus och av dessa var det 54 procent som sökte och fick bonusen. En enkätundersökning som Försäkringskassan genomförde 2010 visar att föräldrarna upplevde systemet som komplicerat samt att informa- tionen kring bonusen haft brister.78 Från och med den 1 januari 2012 betalas jämställdhets- bonusen automatiskt ut till den som är berättigad. I och med denna systemförändring ökade utbetalningen av jämställdhetsbonusen. Föräldrarna till 80 000 barn fick bonusen 2012.79

En effektutvärdering av jämställdhetsbonusen från 2011 visar dock att bonusen inte har ökat pappors uttag av föräldrapenning. Resultaten visar vidare att fördelningen av föräldra- penningdagarna mellan föräldrarna till dess att barnet var 18 månader inte förändrats. Det finns inte heller några mätbara effekter i olika grupper med avseende på exempelvis utbildning, inkomst eller sektor.80 En tolkning av detta är att bonusen inte har förändrat beteendet hos familjerna, utan att de som fick bonusen hade delat på föräldrapenninguttaget på samma sätt även utan ökade ekonomiska incitament.

4.3 Effekter på kvinnors och mäns disponibla inkomster

I detta avsnitt redovisas hur regeringens politik 2006–2014 bedöms påverka kvinnors och mäns disponibla inkomster. Effekterna har beräknats med hjälp av mikrosimuleringsmodellen FASIT. Hänsyn har enbart tagits till de regeländringar som direkt påverkar individers och hushålls disponibla inkomster och som är möjliga att beräkna med den använda metodiken. De regeländringar som beaktats framgår av tabell U.2 i underbilagan. Regeländringar som inte beaktats omfattar bl.a. satsningar på

78 Orsaker till att föräldrar inte ansökte om jämställdhetsbonus år 2010 (Socialförsäkringsrapport 2010:15).

79 Socialförsäkringen i siffror 2013.

80 Jämställdhetsbonusen – en effektutvärdering (Socialförsäkringsrapport 2010:5) och Ett jämställt uttag? Reformer inom föräldraförsäkringen (Inspektionen för socialförsäkringen Rapport 2012:4).

infrastruktur, arbetsmarknadspolitiska program samt åtgärder som huvudsakligen påverkar hushållens inkomster på ett indirekt sätt genom ekonomins efterfrågesida (t.ex. sänkta socialavgifter och sänkt mervärdesskatt). Reformer för att stärka kvaliteten i utbildningsväsendet beaktas inte heller, även om denna typ av satsningar är viktiga för att utjämna människors livsvillkor och välfärd över tid.

Jämställdhetspolitiken har tillförts stora resurser sedan regeringen tillträdde. Resurserna har fördelats till insatser som syftar till att uppnå målen i jämställdhetspolitiken. Den största delen har satsats på att minska mäns våld mot kvinnor. Även om dessa insatser på sikt kan ha effekt på den ekonomiska jämställdheten bedöms de inte ha någon direkt effekt på mäns och kvinnors disponibla inkomster.

Fördelningseffekterna redovisas både i ett kortsiktigt statiskt och i ett långsiktigt dynamiskt perspektiv. De kortsiktiga effekterna är de direkta effekter som uppkommer när skatte- och bidragsregler ändras. De långsiktiga effekterna är de inkomstförändringar som beräknas följa av att individerna förändrar sitt beteende, i detta fall arbetsutbud, när reglerna ändras.

De samlade regeländringarna under reger- ingens första mandatperiod 2006–2010 syftade i stor utsträckning till att göra det mer lönsamt att arbeta. Den direkta effekten av reformerna under denna mandatperiod bedöms vara något större för män än för kvinnor. Detta beror på att män i genomsnitt har högre lön och arbetar heltid i större utsträckning och därför tjänar mer än kvinnor på sänkta skatter. Effekterna jämnas dock ut i ett längre perspektiv, då regeringens politik på sikt kan förväntas öka arbetsutbudet, och därmed arbetsinkomsterna, mer för kvinnor än för män. Sammantaget innebär det att regeländringarna 2006–2010 bedöms påverka kvinnors och mäns inkomster ungefär lika mycket på lång sikt.

Under sin andra mandatperiod 2011–2013 har regeringen genomfört en rad regeländringar som påverkar hushållens disponibla inkomster – åtgärder som i huvudsak riktat sig till grupper med svag ekonomi eller större försörjnings- börda. Bland annat har bostadsbidraget för såväl unga utan barn som för barnfamiljer, flerbarns- tillägget inom barnbidraget, grundnivån i föräldrapenningen, studiemedel (lån) och

34

bostadstillägget till pensionärer höjts. Dessutom har grundavdraget för pensionärer höjts.

I denna proposition föreslås bl.a. ett förstärkt jobbskatteavdrag och en höjd gräns för statlig inkomstskatt. Dessutom föreslås en ytterligare höjning av grundavdraget för pensionärer, höjt bostadsbidrag för barnfamiljer samt några andra åtgärder inriktade på att stärka inkomsterna hos hushåll med svag ekonomi eller större försörjningsbörda.

Den direkta effekten av politiken under regeringens andra mandatperiod bedöms öka de disponibla inkomsterna för både kvinnor och män (se diagram 4.1). Inkomstökningen uppskattas bli något större för kvinnor vilket innebär att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män minskar något.

Diagram 4.1 Effekter av regeringens politik på individuell disponibel inkomst för kvinnor och män 2011–2014

Procentuell förändring

2,5
		Direkt effekt
2		Långsiktig effekt
1,5
1
0,5
0
	Kvinnor		Män

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det förstärkta jobbskatteavdraget och den höjda skiktgränsen för statlig inkomstskatt ger till- sammans en något större ökning av den dispo- nibla inkomsten för män jämfört med för kvinnor. Skattesänkningarna för pensionärer ökar däremot kvinnors genomsnittliga inkomst- er mer än männens eftersom fler kvinnor är män är ålderspensionärer. Höjda flerbarnstillägg och bostadsbidrag ökar också kvinnors inkomster i högre utsträckning än män eftersom det är vanligare att kvinnor är ensamstående med barn.

På längre sikt förväntas det förstärkta jobbskatteavdraget och den höjda skiktgränsen för statlig inkomstskatt leda till ett ökat arbetsutbud och därigenom ytterligare ökning av den disponibla inkomsten. Denna effekt väntas vara något större för män än för kvinnor.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Underbilaga: Begrepp och data

Inkomstbegrepp

Disponibel inkomst: Hushållens sammanlagda inkomst från arbete, kapital, näringsverksamhet och positiva transfereringar minus negativa transfereringar såsom skatt, betalt underhållsbidrag och återbetalda studielån. Erhållna studielån ingår som en positiv transferering.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra disponibla inkomster mellan olika typer av hushåll måste hänsyn tas till hur många personer som ska försörjas på inkomsten. Förekomsten av kollektiva nyttigheter och stordriftsfördelar hos hushåll med flera medlemmar medför att inkomst per person blir missvisande. För att justera för detta används därför en s.k. ekvivalensskala, Svensk konsumtionsenhetsskala 2004 (se skalans definition i tabell U.1).

Tabell U.1 Svensk konsumtionsenhetsskala
Första vuxen (ensamboende eller sammanboende)	1,00
Andra vuxen (sammanboende)	0,51
Ytterligare vuxen	0,60
Barn 1, 0–19 år	0,52
Barn 2, 3 …., 0–19 år	0,42

Källa: Statistiska centralbyråns inkomstfördelningsundersökning för 2004.

Justerad disponibel inkomst: Hushållets disponibla inkomst divideras med konsumtions- vikten enligt den svenska konsumtionsenhets- skalan från 2004. Genom att justera den disponibla inkomsten för försörjningsbörda skapas ett mått som är jämförbart mellan hushåll av olika storlek. Den justerade disponibla inkomsten är det begrepp som oftast används vid inkomstfördelningsanalyser och vid bedömning av fördelningseffekter av förändrad politik. Begreppet är framtaget för att på ett så rättvisande sätt som möjligt spegla den ekonomiska standard som hushållen lever under. Justerad disponibel inkomst och ekonomisk standard används därför synonymt.

Individuell disponibel inkomst: För att kunna jämföra individers ekonomiska situation, utan den utjämnande effekt som erhålls vid studier av hushållsinkomster, beräknas den individuella disponibla inkomsten. Det sker genom en summering av alla individuella inkomster och genom att fördela hushållsgemensamma inkomster, som t.ex. bostadsbidrag eller

35

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

barnbidrag, lika mellan hushållets vuxna. Den individuella disponibla inkomsten är särskilt viktig för att jämföra inkomstsituationen mellan kvinnor och män.

Lön: Överenskommen månadslön omräknad till heltid. Strukturlönestatistikens månadslön innehåller flera olika lönekomponenter. Förutom fast lön ingår även fasta lönetillägg och ett stort antal rörliga lönetillägg. Årsvisa belöningssystem som t.ex. bonus, vinstdelning eller tilldelning av aktier/optioner ingår inte i lönestrukturstatistiken.

Standardvägd månadslön: För att få en mer nyanserad bild av löneskillnaderna mellan kvinnor och män kan strukturella skillnader i form av yrke, ålder och utbildning rensas bort genom s.k. standardvägning. Detta sker genom att genomsnittlig månadslön för respektive kön

beräknas	för	kombinationer		av	ca
350 yrkesgrupper		(SSYK	fyrsiffernivå),
2 sektorsgrupper,		2	utbildningsnivåer,

2 arbetstidsgrupper och 4 åldersgrupper. Dessa genomsnittslöner vägs för respektive kön samman med antalet anställda inom varje grupp. Före 2004 finns endast yrkesgrupper på tresiffernivå att tillgå. Faktorer som inte beaktas vid standardvägning är t.ex. arbetsledaransvar och yrkeserfarenhet.81

Redovisningsgrupper och bakgrundsvariabler

Deciler: Populationen delas in i tio lika stora grupper sorterade efter stigande inkomst. Det mittersta värdet, gränsen mellan den femte och sjätte decilen, utgör medianen i populationen.

Percentiler: Som deciler, men populationen delas in i 100 lika stora delar.

Medianen: värdet för den 50:e percentilen. De som tjänar mer är lika många som de som tjänar mindre än detta värde.

Hushållstyper: Populationen delas in efter hushållets sammansättning med avseende på antal vuxna i hushållet, förekomst av barn samt ålder.

Barn: Enligt SCB:s definition är barn indi- vider i åldern 0–19 år utan egen bostad.

Svensk standard för yrkesklassificering (SSYK):

Bygger på en internationell yrkesstandard. Den

är uppdelad i nio yrkesområden och omfattar 114 yrkesgrupper och 355 olika yrken.

Helårsekvivalenter: Antalet personer i åldern 20–64 år som försörjs med olika typer av sociala ersättningar räknas i s.k. helårsekvivalenter. Med helårsekvivalenter avses det antal individer som skulle kunna försörjas under ett helt år med full ersättning från sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, ersättning vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd. Exempelvis utgör två personer, som varit heltidsarbetslösa ett halvår var, tillsammans en helårsekvivalent.

Mått på ekonomiska drivkrafter

Marginaleffekt: Den andel av en marginell inkomstökning som faller bort till följd av ökad skatt, ökade avgifter och minskade bidrag. Beräkningarna av marginaleffekterna i bilagan har utförts med hjälp av FASIT-modellen, efter en tänkt årlig inkomstökning om 1 000 kronor. För personer med ekonomiskt bistånd antas att bidraget minskas när löneinkomsten ökar. Individer med sjuk- och aktivitetsersättning antas kunna öka sin arbetstid i den utsträckning som är aktuell utan att pensionen reduceras. En förändring av den genomsnittliga marginaleffekten kan bero på ändringar i de offentliga systemen, men också på att inkomststrukturen förändrats. Genom att antalet individer som t.ex. har olika transfereringar eller som ligger i olika inkomstlägen, och därmed har olika marginalskatter, varierar mellan åren skapas också variationer i de genomsnittliga marginaleffekterna. Detta gäller även om de offentliga systemen skulle vara oförändrade. Samma resonemang gäller också för den genomsnittliga ersättningsgraden (se nedan).

Beräkningarna tar endast hänsyn till individer som är 20–64 år, inte är ålderspensionärer, inte har avlidit, inte har invandrat eller utvandrat under året, inte är renodlade företagare och inte har negativ disponibel inkomst. De inkomstslag som antas kunna ge upphov till marginaleffekter är inkomstskatter, barnomsorgsavgifter, bo- stadsstöd82, betalt underhållsstöd, ekonomiskt bistånd och återbetalning av studielån.

Ersättningsgrad: Den andel av den disponibla inkomsten som hushållet får behålla när

81 Eurén och Nordin, Kvinnors och mäns löner jämförda yrke för yrke	82	Som bostadsstöd räknas bostadsbidrag, bostadstillägg till pensionärer
(Medlingsinstitutet 2006).
	(inklusive särskilt bostadstillägg) samt äldreförsörjningsstöd.

36

individen går från arbete till arbetslöshets- ersättning, sjukpenning eller sjuk- och aktivitets- ersättning. Ersättningsgraden visar hur hushållets ekonomiska standard förändras och beror på inkomster från alla i hushållet. Ersättningsgraden har beräknats med hjälp av FASIT-modellen.83

Datamaterial och beräkningsmetoder

HEK – Hushållens ekonomi

HEK är en urvalsundersökning som genom- förs varje år i huvudsakligt syfte att ge en tydlig bild av den disponibla inkomstens fördelning bland olika hushåll samt för att belysa inkomststrukturen. HEK bygger på årliga tvärsnitt av befolkningen, vilket innebär att det inte är samma individer som studeras över tid. Urvalet består av individer som är 18 år eller äldre bland samtliga hushåll och individer som var folkbokförda i landet någon gång under undersökningsåret. Både urvalspersonen och tillhörande hushållsmedlemmar ingår i undersökningen. Uppgifterna i HEK samlas in från deklarationsuppgifter, telefonintervjuer och olika administrativa register. Den senaste versionen av HEK avser 2011 och i populationen ingår ca 39 000 individer fördelade på ca 17 000 hushåll. I bilagans redovisningar avgränsas populationen till s.k. helårs- individer/helårshushåll (fördelnings-popula- tionen). Med helårsindivider/helårs-hushåll avses individer/hushåll där samtliga vuxna var folkbokförda i Sverige både den 1 januari och den 31 december undersökningsåret.

HEK bygger på s.k. kosthushåll. Ett kost- hushåll utgörs av alla personer som bor i samma bostad och har gemensam hushållning. I kosthushållet ingår t.ex. kvarboende ungdomar. Ett kosthushåll kan också bestå av flera generationer, syskon eller kompisar som bor tillsammans och har gemensam hushållning. Barn som bor lika mycket hos båda föräldrarna räknas till det hushåll där de är folkbokförda och ingår således endast i den ene förälderns hushåll.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

FASIT

För att analysera fördelningseffekter av ändrade regler i välfärdssystemen använder regeringen mikrosimuleringsmodellen FASIT. Till grund för dessa beräkningar ligger HEK-databasen. Modellen tillåter undersökningar av hur disponibel inkomst m.m. påverkas av en ändring av reglerna för beräkning av olika skatter, transfereringar och bidrag. För en analys av år där utfallsdata ännu inte finns tillgängliga görs en framskrivning av de ekonomiska och demo- grafiska förhållanden som väntas gälla för det aktuella året (se nedan). Det är även möjligt att undersöka hur en regeländring påverkar marginaleffekter och ersättningsgrader för hushållen. Effekterna kan undersökas för olika grupper (inkomstgrupper, hushållstyper etc.) eller aggregerat till samhällsnivå.

På grund av eftersläpningen i inkomst- statistiken krävs en framskrivning av HEK-data för att möjliggöra analyser av senare år. Framskrivningen görs i två steg. Först kalibreras datamaterialets urvalsvikter så att kända ändringar i befolkningsstrukturen och andra antalsuppgifter84 återspeglas. Genom kali- breringen justeras det antal individer som representeras av en viss individ i datamaterialet utan att individens övriga variabelvärden påverkas. För att justera vissa inkomstvariabler med avseende på den kända utvecklingen tillämpas sedan proportionell skalning. Detta görs bl.a. för löner, kapitalvinster och övriga kapitalinkomster.

Simulering av beteendeeffekter

FASIT har huvudsakligen använts för statiska simuleringar vilket innebär att ingen hänsyn tagits till de eventuella beteendeändringar som uppstår till följd av att reglerna för skatte- och bidragssystemen ändras. För att kunna göra simuleringar som beaktar långsiktiga arbetsutbudseffekter av regeländringar har en särskild arbetsutbudsmodell utvecklats.85 Modellen innehåller detaljerade regler för skatter

83 För vidare läsning och närmre beskrivning av metoden, se SOU 2004:2 bilaga 14 och Ds 1997:73.

84 Detta gäller antal utbetalade a-kassedagar, antal föräldrapenningdagar, antal individer i arbetsmarknadspolitiska program, antal sysselsatta i olika arbetsmarknadssektorer, antal sjukpenningdagar, antal individer med sjuk- och aktivitetsersättning, antal individer med inkomstgrundad ålderspension samt antal individer med garantipension.

85 För en utförlig beskrivning av modellen, se rapport 2009:1 från Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

37

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

och bidrag, samt faktiska uppgifter om inkomster m.m. för ett representativt urval av befolkningen. Vidare innehåller modellen ett antal skattade beteendeekvationer som beskriver dels individers preferenser för marknadsarbete, dels sannolikheter för övergångar från icke- arbete (arbetslöshet, långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning) till arbete när ersättningsgraden förändras. Modellen beaktar också att olika typer av hushåll – ensamstående kvinnor, ensamstående kvinnor med barn, ensamstående män och sammanboende – kan antas ha olika preferenser för marknadsarbete.

Vid simulering av olika regeländringar kommer t.ex. en skattesänkning att påverka nyttan av de möjliga kombinationer av fritid och konsumtion som hushållet kan välja mellan. Detta ger impulser till beteendeförändringar i form av ett förändrat arbetsutbud. Förändringen i arbetstid påverkar individens arbetsinkomst och transfereringar, vilket i sin tur påverkar den offentliga sektorns ekonomi, hushållets inkomst och inkomstfördelningen.

Lönestrukturstatistik

Lönestrukturstatistiken har till syfte att årligen ge en översiktlig och jämförbar statistik om lönestrukturen för hela arbetsmarknaden. Den belyser lönenivå, lönestruktur och löneutveckling. Statistiken innehåller uppgifter om kön, ålder, yrke, utbildning, näringsgren och region. Den är därför lämplig att använda som underlag för olika analyser och jämförelser mellan mäns och kvinnors löner. Statistiken är uppdelad i fem sektorer, privat sektor: arbetare respektive tjänstemän, kommunal sektor, landstingssektor och statlig sektor. Statistiken baseras på totalundersökningar av kommuner, landsting och stat och en urvalsundersökning av ungefär 50 procent av löntagarna i den privata sektorn. Samtliga företag med minst 500 anställda är med varje år.

Tidsanvändningsundersökningen

Tidsanvändningsundersökningen visar hur befolkningen fördelar sin tid på olika aktiviteter och speglar därför vardagslivet. Under- sökningens grundsyfte är att beskriva skillnader i kvinnors och mäns tidsanvändning (köns- perspektivet). Utöver detta belyses även hur tidsanvändningen varierar i livets olika faser (familjecykelperspektivet). Fullskaliga tids-

användningsundersökningar har genomförts under 1990/91, 2000/01 och 2010/11.

38

Tabell U.2 Regeländringar som beaktats vid beräkning av politikens effekter 2007–2014

Föreslagna reformer 2014

Jobbskatteavdrag steg 5

Höjt grundavdrag för pensionärer

Höjd nedre skiktgräns för statlig inkomstskatt

Borttagande av arbetslöshetsavgiften till arbetslöshetsförsäkringen

Förstärkt bostadsbidrag för barnfamiljer (höjt särskilt bidrag för hemmavarande barn)

Förstärkt nedsättning av egenavgifter för företagare

Minskad reducering av bostadstillägget för ålderspensionärer med arbetsinkomst

Reformer 2013

Höjt bostadstillägg (BTP) för ensamstående ålderspensionärer

Höjt barntillägg för studerande med barn

Minskad avtrappning av försörjningsstödet

Höjd grundnivå i föräldrapenningen

Höjt grundavdrag för pensionärer

Reformer 2012

Förstärkt bostadsbidrag för unga utan barn (höjd andel av bostadskostnaden)

Förstärkt bostadsbidrag för barnfamiljer (höjt barntillägg och sänkt nedre gräns för bostads- kostnad vid vilken bidrag betalas ut)

Höjt BTP för pensionärer

Höjd gräns för skälig levnadsnivå för pensionärer med särskilt bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd

Höjt avdrag vid uthyrning av privatbostad

Höjd beloppsgräns för reseavdrag

Reformer 2011

Höjt grundavdrag för pensionärer

Höjt flerbarnstillägg inom barnbidraget

Höjt studiemedel fr.o.m. höstterminen 2011 (lån)

Höjt avdrag vid uthyrning av privatbostad

Reformer 2010

Jobbskatteavdrag steg 4

Höjda studiemedel (lån och bidrag)

Höjt grundavdrag för pensionärer

Höjt BTP för personer med sjuk- och aktivitetsersättning

Reformer 2009

Jobbskatteavdrag steg 3

Höjd nedre skiktgräns

Höjt grundavdrag för pensionärer

Höjd norm inom särskilt bostadstillägg för pensionärer/äldreförsörjningsstödet

Sänkt äldreomsorgsavgift

PROP. 2013/14:1 BILAGA 3

Reducerad arbetslöshetsavgift

Höjd beloppsgräns för reseavdrag

Reformer 2008

Jobbskatteavdrag steg 2

Arbetslöshetsavgift ersätter förhöjd finansierings- avgift

Nedsatt sjukpenninggrundande inkomst (SGI) i sjukförsäkringen

Nedsatt SGI i föräldraförsäkringen

Sänkt ersättningsnivå till 75 procent efter 1 års sjukfrånvaro

Ytterligare två karensdagar i arbetslöshets- försäkringen

Ersättning för deltidsarbetslöshet max 75 dagar för personer utan försörjningsansvar

Begränsad avdragsrätt för privat pensionssparande

Ny kommunal fastighetsavgift

Reformer 2007

Jobbskatteavdrag steg 1

Reducerad A-kassa

Slopad rätt till skattereduktion för fackförenings- och A-kasseavgift

Nedsatt SGI i sjukförsäkringen

Nedsatt SGI i föräldrapenningen

Nedsatt SGI i arbetslöshetsförsäkringen

Sänkt tak i tillfällig föräldrapenning m.m.

Sänkt tak i sjukförsäkringen

Höjd beloppsgräns för avdrag för övriga utgifter

Höjd beloppsgräns för reseavdrag

Höjt tak för hyra vid BTP

Slopad förmögenhetsskatt

Slopat studerandevillkor i arbetslöshets- försäkringen

Slopad rätt till regionalt grundavdrag av socialavgifter

Införd egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen (förhöjd finansieringsavgift)

Reducerad rätt till skatteavdrag för hem-PC

Ökad tobaksskatt

Skatt på trafikförsäkringspremier införs

Reducerad fastighetsskatt (begränsning av markvärde)

39

Bilaga 4

Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2012

Bilaga till avsnitt 6.2, 6.3, 6.4 och 6.31

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

Bilaga 4

Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2012

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning av promemorian Vissa skattefrågor inför

	budgetpropositionen för 2012...............................................................................	5
2.	Lagförslagen i promemorian i nu relevanta delar .................................................	6
	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ............................	6
	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:000) om ändring i
	inkomstskattelagen (1999:1229)..........................................................	10
	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
	för utomlands bosatta...........................................................................	13
	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt......................	14
	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid
	import, m.m...........................................................................................	17
3.	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	18

3

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

1. Sammanfattning av promemorian Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2012

I budgetpropositionen för 2011 redovisade regeringen ett antal reformambitioner på skatte- området som ska förverkligas under mandat- perioden (prop. 2010/11:1, Förslag till stats- budget för 2011, finansplan och skattefrågor m.m., avsnitt 1.7.4). Tidpunkten för när de olika reformambitionerna skulle genomföras gjordes beroende av kommande bedömningar av det ekonomiska läget, av reformutrymmet och av finansieringsbehoven.

Sedan budgetpropositionen presenterades för riksdagen har arbetet med de olika reform- ambitionerna fortsatt. Därutöver har ett antal andra skattefrågor aktualiserats i regeringens arbete på olika politiska områden.

Inför budgetpropositionen för 2012 är det angeläget att skatteförslagen kan förberedas genom remittering av olika förslag och genom granskning av Lagrådet.

För att möjliggöra en samlad behandling av skatteförslag med budgeteffekter i budget- propositionen för 2012 remitteras därför denna promemoria från Finansdepartementet där huvuddelen av olika aktuella förslag behandlas. Vissa andra aktuella förslag bereds i annan ordning.

De förslag som presenteras i denna promemoria är bland annat:

– reformambitionen om förstärkt jobbskatte- avdrag, höjning av den nedre skiktgränsen för uttag av statlig inkomstskatt, sänkt skatt för pensionärer och sänkt särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

- reformambitionen om höjd punktskatt på alkohol.

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

2. Lagförslagen i promemorian i nu relevanta delar

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 63 kap. 3 a §, 65 kap. 5 § och 67 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

63 kap.

3 a §2

För dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år är grundavdraget beloppet enligt 3 § med tillägg av följande särskilda belopp.

Taxerad förvärvsinkomst	Särskilt belopp
överstiger inte 0,98 prisbasbelopp	0,557 prisbasbelopp
överstiger 0,98 men inte 0,99	pris- 0,459 prisbasbelopp ökat med 10 procent
basbelopp	av den taxerade förvärvsinkomsten
överstiger 0,99 men inte 2,72	pris- 0,657 prisbasbelopp minskat med
basbelopp	10 procent av den taxerade förvärvs-
	inkomsten
överstiger 2,72 men inte 3,11	pris- 0,112 prisbasbelopp ökat med 10 procent
basbelopp	av den taxerade förvärvsinkomsten

överstiger 3,11 men inte 3,85 pris- 20 procent av den taxerade förvärvs-

basbelopp		inkomsten minskat med 0,199 pris-
		basbelopp
överstiger 3,85 men inte 4,8	pris- 0,186 prisbasbelopp ökat med 10 procent
basbelopp		av den taxerade förvärvsinkomsten
överstiger 4,8 men inte 7,88	pris-	0,619 prisbasbelopp ökat med 1 procent
basbelopp		av den taxerade förvärvsinkomsten
överstiger 7,88 men inte 12,21	pris-	1,407 prisbasbelopp minskat med
basbelopp		9 procent av den taxerade förvärvs-
		inkomsten
överstiger 12,21 prisbasbelopp		0,307 prisbasbelopp

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2 Senaste lydelse 2010:1826.

6

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

Föreslagen lydelse

3 a §

För dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år är grundavdraget beloppet enligt 3 § med tillägg av följande särskilda belopp.

Taxerad förvärvsinkomst

överstiger inte 0,99 prisbasbelopp

överstiger 0,99 men inte 1,05 pris- basbelopp

överstiger 1,05 men inte 2,72 pris- basbelopp

överstiger 2,72 men inte 3,11 pris- basbelopp

överstiger 3,11 men inte 3,75 pris- basbelopp

överstiger 3,75 men inte 4,8 pris- basbelopp

överstiger 4,8 men inte 7,88 pris- basbelopp

överstiger 7,88 men inte 12,14 pris- basbelopp

överstiger 12,14 prisbasbelopp

Nuvarande lydelse

Särskilt belopp

0,627 prisbasbelopp

0,825 prisbasbelopp minskat med

20 procent av den taxerade förvärvs- inkomsten

0,704 prisbasbelopp minskat med

8,5 procent av den taxerade förvärvs- inkomsten

0,159 prisbasbelopp ökat med

11,5 procent av den taxerade förvärvsinkomsten

21,5 procent av den taxerade förvärvsinkomsten minskat med 0,152 prisbasbelopp

0,28 prisbasbelopp ökat med

10 procent av den taxerade förvärvs- inkomsten

0,712 prisbasbelopp ökat med

1 procent av den taxerade förvärvs- inkomsten

1,5 prisbasbelopp minskat med

9 procent av den taxerade förvärvs- inkomsten

0,407 prisbasbelopp

Föreslagen lydelse

65 kap.

5 §3

För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på beskattningsbara förvärvsinkomster

– 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en nedre skiktgräns, och

3 Senaste lydelse 2008:1327.

7

Skiktgränserna bestäms med utgångspunkt i en nedre skiktgräns på 415 000 kronor vid 2013 års taxering och en övre skiktgräns på 571 000 kronor vid 2013 års taxering.

Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränserna till skikt- gränserna för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret plus två procentenheter. Skiktgränserna fast- ställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

– 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en övre skiktgräns.

Skiktgränserna bestäms med utgångspunkt i en nedre skiktgräns på 367 600 kronor vid 2010 års taxering och en övre skiktgräns på 526 200 kronor vid 2010 års taxering.

Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränserna till skikt- gränserna för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret plus två procentenheter. Skiktgränserna fast- ställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Nuvarande lydelse

67 kap.

7 §4

För dem som vid beskattningsårets ingång inte har fyllt 65 år uppgår skattereduktionen för summan av arbetsinkomster beräknade enligt 6 § till följande belopp.

Arbetsinkomst som beskattas i Sverige	Skattereduktion
överstiger inte 0,91 prisbasbelopp	skillnaden	mellan arbetsinkoms-
	terna och grundavdraget, multi-
	plicerad	med skattesatsen för
	kommunal inkomstskatt

överstiger 0,91 men inte 2,72 prisbasbelopp

överstiger 2,72 men inte 7,00 pris- basbelopp

skillnaden mellan å ena sidan summan av 0,91 prisbasbelopp och 30,4 procent av arbetsinkomsterna mellan 0,91 och 2,72 prisbasbelopp och å andra sidan grundavdraget, multiplicerad med skattesatsen för kommunal inkomstskatt

skillnaden mellan å ena sidan summan av 1,461 prisbasbelopp och 9,50 procent av arbetsinkomsterna mellan 2,72 och 7,00 prisbasbelopp

4 Senaste lydelse 2009:1452.

8

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

	och å andra sidan grundavdraget,
	multiplicerad med		skattesatsen	för
	kommunal inkomstskatt
överstiger 7,00 prisbasbelopp	skillnaden	mellan	1,868 prisbas-
	belopp och grundavdraget, multi-
	plicerad	med skattesatsen		för
	kommunal inkomstskatt

Föreslagen lydelse

7 §

För dem som vid beskattningsårets ingång inte har fyllt 65 år uppgår skattereduktionen för summan av arbetsinkomster beräknade enligt 6 § till följande belopp.

Arbetsinkomst som beskattas i Sverige	Skattereduktion
överstiger inte 0,91 prisbasbelopp	skillnaden	mellan		arbetsinkoms-
	terna och grundavdraget, multi-
	plicerad	med	skattesatsen		för
	kommunal inkomstskatt
överstiger 0,91 men inte 2,95	skillnaden mellan å ena sidan
prisbasbelopp	summan av 0,91 prisbasbelopp och
	33,3 procent av		arbetsinkomsterna
	mellan 0,91 och 2,95 prisbasbelopp
	och å andra sidan grundavdraget,
	multiplicerad med			skattesatsen	för
	kommunal inkomstskatt

överstiger 2,95 men inte 8,30 pris- basbelopp

överstiger 8,30 prisbasbelopp

skillnaden mellan å ena sidan summan av 1,589 prisbasbelopp och 11,2 procent av arbetsinkomsterna mellan 2,95 och 8,30 prisbasbelopp och å andra sidan grundavdraget, multiplicerad med skattesatsen för kommunal inkomstskatt

skillnaden mellan 2,188 prisbas- belopp och grundavdraget, multi- plicerad med skattesatsen för kommunal inkomstskatt

Denna lag träder i kraft den 31 december 2011 och tillämpas första gången vid 2013 års taxering.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:000) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 63 kap. 3 a § och 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229)1 i stället för dess lydelse enligt lagen (2011:000) om ändring i nämnda lag ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremiss2

63 kap.

3 a §

För dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år är grundavdraget beloppet enligt 3 § med tillägg av följande särskilda belopp.

Fastställd förvärvsinkomst	Särskilt belopp
överstiger inte 0,98 prisbasbelopp	0,557 prisbasbelopp
överstiger 0,98 men inte 0,99 pris-	0,459	prisbasbelopp					ökat	med
basbelopp	10 procent			av	den		fastställda
	förvärvsinkomsten
överstiger 0,99 men inte 2,72 pris-	0,657	prisbasbelopp				minskat		med
basbelopp	10 procent			av	den		fastställda
	förvärvsinkomsten
överstiger 2,72 men inte 3,11 pris-	0,112	prisbasbelopp					ökat	med
basbelopp	10 procent			av	den		fastställda
	förvärvsinkomsten
överstiger 3,11 men inte 3,85 pris-	20 procent av den fastställda
basbelopp	förvärvsinkomsten				minskat			med
	0,199 prisbasbelopp
överstiger 3,85 men inte 4,8 pris-	0,186	prisbasbelopp					ökat	med
basbelopp	10 procent			av	den		fastställda
	förvärvsinkomsten
överstiger 4,8 men inte 7,88 pris-	0,619	prisbasbelopp					ökat	med
basbelopp	1 procent		av	den	fastställda			för-
	värvsinkomsten
överstiger 7,88 men inte 12,21	1,407	prisbasbelopp				minskat		med
prisbasbelopp	9 procent		av	den	fastställda			för-
	värvsinkomsten
överstiger 12,21 prisbasbelopp	0,307 prisbasbelopp

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2 Lagrådsremiss den 13 januari 2011, Skatteförfarandet.

10

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

Föreslagen lydelse

3 a §

För dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år är grundavdraget beloppet enligt 3 § med tillägg av följande särskilda belopp.

Fastställd förvärvsinkomst	Särskilt belopp
överstiger inte 0,99 prisbasbelopp	0,627 prisbasbelopp
överstiger 0,99 men inte 1,05 pris-	0,825	prisbasbelopp				minskat		med
basbelopp	20 procent			av	den		fastställda
	förvärvsinkomsten
överstiger 1,05 men inte 2,72 pris-	0,704	prisbasbelopp				minskat		med
basbelopp	8,5 procent			av	den		fastställda
	förvärvsinkomsten
överstiger 2,72 men inte 3,11 pris-	0,159	prisbasbelopp					ökat	med
basbelopp	11,5 procent			av	den		fastställda
	förvärvsinkomsten
överstiger 3,11 men inte 3,75 pris-	21,5 procent av den fastställda
basbelopp	förvärvsinkomsten					minskat		med
	0,152 prisbasbelopp
överstiger 3,75 men inte 4,8 pris-	0,28	prisbasbelopp					ökat	med
basbelopp	10 procent			av	den		fastställda
	förvärvsinkomsten
överstiger 4,8 men inte 7,88 pris-	0,712	prisbasbelopp					ökat	med
basbelopp	1 procent		av	den		fastställda		för-
	värvsinkomsten
överstiger 7,88 men inte 12,14	1,5	prisbasbelopp				minskat		med
prisbasbelopp	9 procent		av	den		fastställda		för-
	värvsinkomsten
överstiger 12,14 prisbasbelopp	0,407 prisbasbelopp
Lydelse enligt lagrådsremiss3	Föreslagen lydelse

65 kap.

5 §

För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på beskattningsbara förvärvsinkomster

– 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en nedre skiktgräns, och

3 Lagrådsremiss den 13 januari 2011, Skatteförfarandet.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

– 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som

överstiger en övre skiktgräns.				Skiktgränserna	bestäms		med
Skiktgränserna	bestäms		med
utgångspunkt i en nedre skiktgräns				utgångspunkt i en nedre skiktgräns
på 367 600 kronor för beskatt-				på 415 000 kronor för beskatt-
ningsåret 2009 och en övre skikt-				ningsåret 2012 och en övre skikt-
gräns på 526 200 kronor för				gräns på 571 000 kronor för
beskattningsåret 2009.				beskattningsåret 2012.
För de därpå följande beskatt-				För de därpå följande beskatt-
ningsåren uppgår skiktgränserna till				ningsåren uppgår skiktgränserna till
skiktgränserna för	det	föregående		skiktgränserna för	det	föregående
beskattningsåret multiplicerade med				beskattningsåret multiplicerade med
det jämförelsetal, uttryckt i procent,				det jämförelsetal, uttryckt i procent,
som anger förhållandet mellan det				som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i juni året före				allmänna prisläget i juni året före
beskattningsåret och prisläget i juni				beskattningsåret och prisläget i juni
andra året före beskattnings-året				andra året före beskattnings-året
plus två procentenheter. Skikt-				plus två procentenheter. Skikt-
gränserna fastställs	av	regeringen		gränserna fastställs	av	regeringen
före utgången av året före				före utgången av året före
beskattningsåret och avrundas nedåt				beskattningsåret och avrundas uppåt
till helt hundratal kronor.				till helt hundratal kronor.

Om en enskild näringsidkare enligt 1 kap. 13 § andra stycket har ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderåret, ska de skiktgränser som gäller vid detta beskattningsårs utgång tillämpas.

12

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
7 §1
Särskild inkomstskatt tas ut med	Särskild inkomstskatt tas ut med
25 procent av skattepliktig inkomst.	20 procent av skattepliktig inkomst.
Särskild inkomstskatt tas dock ut	Särskild inkomstskatt tas dock ut
med 15 procent av skattepliktig	med 15 procent av skattepliktig
inkomst beträffande inkomster som	inkomst beträffande inkomster som
avses i 5 § första stycket 12.	avses i 5 § första stycket 12.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatten bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av år 2011.

1 Senaste lydelse 2001:358.

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 2–6 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

Skatt ska betalas för öl som hänförs till KN-nr 2203 om alkoholhalten överstiger 0,5 volymprocent.

Skatt ska även betalas för produkter innehållande en blandning av öl och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i blandningen överstiger 0,5 volymprocent.

Skatt tas ut per liter med	Skatt tas ut per liter med
1,66 kronor för varje volym-procent	1,87 kronor för varje volym-procent
alkohol.	alkohol.

För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

3 §2

Skatt ska betalas för vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och

1. alkoholhalten överstiger	1,2	volymprocent men uppgår till högst
15 volymprocent, eller
2. alkoholhalten överstiger	15	volymprocent men uppgår till högst
18 volymprocent och vinet producerats utan tillsatser.
Skatt tas ut per liter för		Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över		drycker med en alkoholhalt över
2,25 men inte över 4,5 volym-		2,25 men inte över 4,5 volym-
procent med 7,58 kronor,		procent med 8,54 kronor,
drycker med en alkoholhalt över		drycker med en alkoholhalt över
4,5 men inte över 7 volymprocent		4,5 men inte över 7 volymprocent
med 11,20 kronor,		med 12,62 kronor,
drycker med en alkoholhalt över		drycker med en alkoholhalt över
7 men inte över 8,5 volymprocent		7 men inte över 8,5 volymprocent
med 15,41 kronor,		med 17,37 kronor,
drycker med en alkoholhalt över		drycker med en alkoholhalt över
8,5 men inte över 15 volymprocent		8,5 men inte över 15 volymprocent
med 21,58 kronor, och för		med 24,32 kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över		drycker med en alkoholhalt över
15 men inte över 18 volymprocent		15 men inte över 18 volymprocent
med 45,17 kronor.		med 50,91 kronor.

För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

1 Senaste lydelse 2007:1386.

2 Senaste lydelse 2007:1386.

14

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

4 §3

Skatt ska betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs till KN- nr 2206 samt sådana drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om alkoholhalten överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten överstiger 10 men inte 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten uteslutande har

uppkommit genom jäsning.
Skatt tas ut per liter för	Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över	drycker med en alkoholhalt över
2,25 men inte över 4,5 volym-	2,25 men inte över 4,5 volym-
procent med 7,58 kronor,	procent med 8,54 kronor,
drycker med en alkoholhalt över	drycker med en alkoholhalt över
4,5 men inte över 7 volymprocent	4,5 men inte över 7 volymprocent
med 11,20 kronor,	med 12,62 kronor,
drycker med en alkoholhalt över	drycker med en alkoholhalt över
7 men inte över 8,5 volymprocent	7 men inte över 8,5 volymprocent
med 15,41 kronor, och för	med 17,37 kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över	drycker med en alkoholhalt över
8,5 men inte över 15 volymprocent	8,5 men inte över 15 volymprocent
med 21,58 kronor.	med 24,32 kronor.

För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent

tas skatt ut med 0 kronor.
5 §4	Skatt ska betalas för mellan-
Skatt skall betalas för mellan-
klassprodukter med en alkoholhalt	klassprodukter med en alkoholhalt
över 1,2 men inte över 22 volym-	över 1,2 men inte över 22 volym-
procent som hänförs till KN-nr	procent som hänförs till KN-nr
2204, 2205 och 2206 men som inte	2204, 2205 och 2206 men som inte
beskattas enligt 2–4 §§.	beskattas enligt 2–4 §§.
Skatt tas ut per liter för	Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt om	drycker med en alkoholhalt om
högst 15 volymprocent med 27,20	högst 15 volymprocent med 30,65
kronor, och för	kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över	drycker med en alkoholhalt över
15 volymprocent med 45,17 kronor.	15 volymprocent med 50,91 kronor.
6 §5	Skatt ska betalas för varor hän-
Skatt skall betalas för varor hän-
förliga till KN-nr 2207 och 2208	förliga till KN-nr 2207 och 2208
med en alkoholhalt överstigande 1,2	med en alkoholhalt överstigande 1,2
volymprocent även om dessa ingår i	volymprocent även om dessa ingår i
en vara som hänförs till ett annat	en vara som hänförs till ett annat
KN-kapitel. Skatt skall även betalas	KN-kapitel. Skatt ska även betalas
för drycker som hänförs till KN-nr	för drycker som hänförs till KN-nr
2204, 2205 och 2206 om alkohol-	2204, 2205 och 2206 om alkohol-
halten överstiger 22 volymprocent.	halten överstiger 22 volymprocent.

3 Senaste lydelse 2007:1386.

4 Senaste lydelse 1998:595.

5 Senaste lydelse 1998:595.

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

Skatt tas ut med 501,41 kronor per liter ren alkohol.

Skatt tas ut med 526,48 kronor per liter ren alkohol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

16

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

	4 kap.
	3 §1
Tull och skatt enligt 1 § ska tas ut med följande belopp.
	tull	skatt
spritdryck	4 kr/liter	253 kr/liter
starkvin	2 kr/liter	67 kr/liter
vin	1 kr/liter	30 kr/liter
starköl	3 kr/liter	16 kr/liter
cigaretter	34 öre/styck	172 öre/styck
cigarrer	86 öre/styck	192 öre/styck
röktobak	428 kr/kg	2 132 kr/kg
snus	104 kr/kg	614 kr/kg
	Föreslagen lydelse
	4 kap.
	3 §
Tull och skatt enligt 1 § ska tas ut med följande belopp.
	tull	skatt
spritdryck	4 kr/liter	266 kr/liter
starkvin	2 kr/liter	76 kr/liter
vin	1 kr/liter	34 kr/liter
starköl	3 kr/liter	18 kr/liter
cigaretter	34 öre/styck	182 öre/styck
cigarrer	86 öre/styck	201 öre/styck
röktobak	428 kr/kg	2 247 kr/kg
snus	104 kr/kg	651 kr/kg

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2007:1384.

17

PROP. 2013/14:1 BILAGA 4

3. Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian av- getts av Kammarrätten i Stockholm, Kammar- rätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Stock- holm, Förvaltningsrätten i Linköping, Dom- stolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Försvars- makten, Försäkringskassan, Statens folkhälso- institut, Systembolaget AB, Tullverket, Finans- inspektionen, Ekonomistyrningsverket, Skatte- verket, Konjunkturinstitutet, Arbetsgivarverket, Bokföringsnämnden, Statskontoret, Vetenskaps- rådet, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Lunds universitet, Naturvårdsverket, Boverket, Trafikverket, Trafikanalys, Transport- styrelsen, Bolagsverket, Tillväxtverket, Konsu- mentverket, Arbetsförmedlingen, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Sveriges universitets- och högskoleförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Kommuner och Landsting, Läkaresällskapet, Sveriges advokat- samfund, Svensk Handel, Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna, Far, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sve- rige, Näringslivets regelnämnd (NNR), BIL Sweden, British American Tobacco Sweden AB, En Rökfri Generation, Energigas Sverige, Fastighetsmäklarförbundet, Fastighetsägarna Sverige, Forskarskattenämnden, Föreningen Svenskar i Världen, FöretagarFörbundet, Gröna Bilister, Handelshögskolan i Stockholm, HSB Riksförbund, Invest Sweden, IOGT-NTO, JTI Sweden AB, Konkurrensverket, Kronofogde- myndigheten, Lantbrukarnas Riksförbund, Motorbranschens riksförbund, Mäklarsam-

fundet, Näringslivets skattedelegation, Pensions- myndigheten, Pensionärernas Riksorganisation, Philip Morris AB, Regelrådet, Riksbyggen, Riksförbundet Pensionärsgemenskap, Skatte- betalarnas förening, Sprit & Vinleverantörs- föreningen, Svensk Servicehandel & Fast Food, Svenska Kommunalpensionärers Förbund, Svenska Tobaksleverantörsföreningen, Sveriges Bostadsrättscentrum, Sveriges Bryggerier, Sveriges Byggindustrier, Sveriges Pensionärers Riksförbund, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF), Myndigheten för tillväxtpoli- tiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Ungdomens Nykterhetsförbund och Yrkesföre- ningar mot Tobak.

Därutöver har yttrande inkommit från Honda Nordic AB, E.ON Gas Sverige AB, Volkswagen Group Sverige AB, Fria Moderata Student- förbudet, Sveriges Hotell- och Restaurang- företagare, Svenska bioenergiföreningen och Svenska Petroleum Institutet.

Följande remissinstanser har inte inkommit med yttrande eller har avstått från att yttra sig: Riksrevisionen, Stockholms Handelskammare, Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD), Kungliga Vetenskaps- akademien, Sveriges Försäkringsförbund, Cancerfonden, Svenska Bankföreningen, Finans- bolagens förening, Fondbolagens Förening, Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), Kungliga Ingenjörs VetenskapsAkademien, Motormännens riksförbund, Swedish Match Distribution AB, Svensk Industriförening, Svenska Riskkapitalföreningen, Sveriges Läkar- förbund samt Verdandi.

18

Bilaga 5

Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014

Bilaga till avsnitt 6.5, 6.6, 6.13, 6.21, 6.24 och 6.32

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Bilaga 5

Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014

Innehållsförteckning

1	Sammanfattning av promemorian Vissa skattefrågor inför
	budgetpropositionen för 2014...............................................................................	5
2	Lagförslagen i promemorian..................................................................................	6
	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)...........................	6
	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi ..................	12
	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ..........................	15
	Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227) ...........................	19
	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser
	om fordonsskatt....................................................................................	20
	Förslag till lag om ändring i lagen (2012:681) om ändring i lagen
	(2010:1823) om ändring i lagen (2009:1497) om ändring i lagen
	(1994:1776) om skatt på energi............................................................	21
3	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	24
4	Lagförslag i lagrådsremissen Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen
	för 2014 .................................................................................................................	25
	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).........................	25
	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi ..................	31
	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ..........................	34
	Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227) ...........................	38
	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser
	om fordonsskatt....................................................................................	39
	Förslag till lag om ändring i lagen (2012:681) om ändring i lagen
	(2010:1823) om ändring i lagen (2009:1497) om ändring i lagen
	(1994:1776) om skatt på energi............................................................	40
5	Lagrådets yttrande................................................................................................	44

3

1 Sammanfattning av promemorian Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014

De senaste åren har i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen en särskild promemoria remitterats med ett antal skatte- förslag. Remitteringen har gjorts för att det ska vara möjligt att i kommande budgetproposition göra en samlad bedömning av olika skatteförslag med budgeteffekter. Det handlar bl.a. om att skapa tidsmässigt utrymme för en lagråds- granskning av förslagen, i de fall en sådan granskning anses nödvändig.

Inför budgetpropositionen för 2014 avser regeringen att bereda aktuella skatteförslag på ett liknande sätt. En promemoria har därför tagits fram inom Regeringskansliet. Promemorian presenteras samtidigt som 2013 års ekonomiska vårproposition överlämnas till riksdagen. Vissa andra aktuella förslag på skatteområdet bereds i annan ordning.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Följande frågor behandlas i denna promemoria.

‡Inkomstskatteändringar för att underlätta omställning på arbetsmarknaden

‡Ändringar i den s.k. löneunderlagsregeln i 3:12-reglerna och i reglerna om räntefördelning

‡Nedsatt förmånsvärde för vissa miljö- anpassade förmånsbilar

‡Frivillig skattskyldighet vid uthyrning av verksamhetslokaler

‡Sänkt energiskatt för blyfri flygbensin

Om förslagen kommer att presenteras i budget- propositionen som förslag inför budgetåret 2014, och i vilken omfattning och med vilken dimensionering så kommer att ske, blir beroende av de bedömningar av det ekonomiska läget, budgetutrymmet och finansieringsbehoven samt de prioriteringar som regeringen gör i det slutliga arbetet med budgetpropositionen för 2014. Förslaget om inkomstskatteändringar för att underlätta omställning på arbetsmarknaden är också beroende av utfallet av trepartssamtalen.

I promemorian behandlas även ett förslag till justering i fordonsbeskattningen genom in- förandet av en definition av begreppet skatte- pliktig för första gången.

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

2 Lagförslagen i promemorian

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1 dels 13 kap. 28 b § ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 3 §, 9 kap. 1, 3–8 och 12 §§ ska ha följande lydelse.

3 kap.

3 §2 Undantaget enligt 2 § omfattar inte

1. upplåtelse eller överlåtelse av verksamhetstillbehör,

2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan samband med överlåtelse av marken,

3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller andra naturprodukter samt rätt till jakt, fiske eller bete,

4. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,

5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,

6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av flygplatser,

7. upplåtelse av förvaringsboxar,

8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på fastigheter,

9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark,

10. upplåtelse för trafik av väg, bro eller tunnel samt upplåtelse av spåranläggning för järnvägstrafik,

11. korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning, och

12. upplåtelse av terminalanläggning för buss- och tågtrafik till trafik- operatörer.

13. upplåtelse till mobiloperatör av plats för utrustning på mast eller liknande konstruktion och till- hörande utrymme för teknisk ut- rustning som utgör ett led i upp- låtelsen.

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervär- desskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande användning i en verksamhet som medför skattskyl- dighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § helt eller delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet. Uthyrning till staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervär- desskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande användning i en verksamhet som medför skattskyl- dighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § helt eller delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet.

Skatteplikt föreligger dock inte om uthyrningen avser stadigvarande

1 Lagen omtryckt 2000:500.

2 Senaste lydelse 2012:386.

6

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksamhet som inte medför sådan skyldighet eller rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kommunen, kom- munalförbundet eller samordnings- förbundet för användning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett samord- ningsförbund och som inte medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § eller om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Vad som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

Andra stycket tillämpas också

bostad. Uthyrning till staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabilite- ringsinsatser är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksamhet som inte medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 §. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kom- munen, kommunalförbundet eller samordningsförbundet för använd- ning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund och som inte medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 §. Vad som har sagts om uthyrning gäller även för upp- låtelse av bostadsrätt.

1. vid uthyrning i andra och tredje hand,

2. vid bostadsrättshavares upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet som innehas med bostadsrätt, och

3. när en byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet uppförs eller genomgår omfattande till- eller ombyggnad i syfte att anläggningen helt eller delvis ska kunna hyras ut för sådan verksamhet som avses i andra stycket.

I 9 kap. finns särskilda bestämmelser om skattskyldighet för sådan ut- hyrning, bostadsrättsupplåtelse och upplåtelse av nyttjanderätt som anges i andra och tredje styckena.

			9 kap.
			1 §3
Skyldigheten att betala skatt enligt				Skyldigheten att betala skatt enligt
1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan				1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan
skattepliktig		fastighetsuthyrning		skattepliktig	fastighetsuthyrning
eller	bostadsrättsupplåtelse		som	eller bostadsrättsupplåtelse			som
anges i 3 kap. 3 § andra stycket och				anges i 3 kap. 3 § andra stycket och
tredje stycket 1 och 2 gäller endast				tredje stycket 1 och 2 gäller endast
om Skatteverket har beslutat om detta				den som är frivilligt skattskyldig för
efter	ansökan	(frivillig	skatt-	uthyrningen eller upplåtelsen. Frivillig
skyldighet). En sådan ansökan får				skattskyldighet gäller endast för en
göras av en fastighetsägare, en				fastighetsägare,	en	hyresgäst,	en
hyresgäst, en bostadsrättshavare, ett				bostadsrättshavare,		ett konkursbo

3 Lydelse enligt prop. 2012/13:124.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

konkursbo eller av en sådan grupphuvudman som avses i 6 a kap. 4 §.

Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mer- värdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansökan göras av grupphuvudmannen med samtycke av den beskattningsbara person i mervärdesskattegruppen som äger fastigheten eller, i fråga om hyres- rätt eller bostadsrätt, av den be- skattningsbara person som innehar hyresrätten eller bostadsrätten.

Frivillig skattskyldighet för ut- hyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren visar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget ska vara utfärdat av Utrikesdepartementet.

eller en mervärdesskattegrupp som har angivit utgående skatt i en faktura för uthyrningen eller upplåtelsen.

Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mer-

värdesskattegrupp		som avses	i
6 a kap.	1 § blir	mervärdesskatte-
gruppen	frivilligt	skattskyldig	om

fakturan har utfärdats av den beskattningsbara person i mervär- desskattegruppen som äger fastig- heten eller, i fråga om hyresrätt eller bostadsrätt, av den beskattningsbara person som innehar hyresrätten eller bostadsrätten. Vad som sägs i första stycket andra meningen gäller även om fakturan har utfärdats i den be- skattningsbara personens namn och för dennes räkning av köparen eller av en tredje person.

Frivillig skattskyldighet för ut- hyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren innehar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget ska vara utfärdat av Utrikesdepartementet.

En sådan faktura som avses i första stycket ska ha utfärdats senast sex månader från den första dagen i den uthyrningsperiod eller upplåtelseperiod som fakturan avser. En fastighetsägare, en hyresgäst, en bostadsrättshavare, ett konkursbo eller en mervärdes- skattegrupp ska inte anses ha blivit frivilligt skattskyldig enligt första stycket om hela skattebeloppet sätts ned

i en sådan	kreditnota som avses i
11 kap. 10 §. Det gäller		endast	om
kreditnotan	utfärdas	inom	tre

månader från den tidpunkt då fakturan utfärdades.

Vad som härefter i detta kapitel sägs om fastighetsägare gäller även annan som är skattskyldig till följd av beslut enligt 1 eller 2 §.

3 §

Vad som härefter i detta kapitel sägs om fastighetsägare gäller även annan som är skattskyldig för uthyrning eller upplåtelse enligt 1 §,

8

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

eller är skattskyldig till följd av beslut enligt 2 §.

Vad som härefter i detta kapitel sägs om fastighet gäller fastighet eller del av fastighet som är eller som kan vara föremål för sådan uthyrning eller annan upplåtelse som omfattas av skattskyldighet enligt 1 eller 2 §.

Skattskyldighet enligt 1 § inträder den första dagen i den hyresperiod eller upplåtelseperiod som fakturan avser, dock tidigast den dag då hyresgästen eller bostadsrättshavaren enligt avtal tillträder den del av fastigheten som uthyrningen eller upplåtelsen avser.

Vad som härefter i detta kapitel sägs om fastighet gäller fastighet eller del av fastighet som är eller som kan vara föremål för sådan uthyrning eller annan upplåtelse som är skattepliktig till följd av beslut enligt 1 eller 2 §.

4 §4

Skattskyldighet till följd av beslut enligt 1 § inträder den dag då ansökan inkommer till Skatteverket eller den senare dag som sökanden angett, dock tidigast den dag då hyresgästen eller bostadsrättshavaren enligt avtal tillträder den del av fastigheten som ansökan avser.

Skattskyldighet till följd av beslut enligt 2 § inträder den dag då ansökan inkommer till Skatteverket eller den senare dag som sökanden angett.

5 §

En fastighetsägare som överlåter en fastighet skall, om han fortsätter uthyrningen eller upplåtelsen av fastigheten efter försäljningen, vara skattskyldig för denna verksamhet till dess den nye ägaren tillträder fastigheten.

Från och med tillträdesdagen övergår den frivilliga skattskyldigheten på den nye ägaren som då inträder i den tidigare ägarens ställe när det gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag.

En fastighetsägare som överlåter en fastighet ska, om han fortsätter uthyrningen eller upplåtelsen av fastigheten efter försäljningen, vara skattskyldig för denna verksamhet till dess den nye ägaren tillträder fastigheten.

Om frivillig skattskyldighet har beslutats enligt 2 § och överlåtelsen sker innan skattepliktig uthyrning eller upplåtelse har påbörjats övergår den frivilliga skattskyldigheten på den nye ägaren från och med tillträdesdagen. Den nya ägaren inträder då i den tidigare ägarens ställe när det gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag.

6 §5 Den frivilliga skattskyldigheten upphör

1. när fastighetsägaren övergår till att använda fastigheten för annat ändamål än för skattepliktig uthyrning eller annan upplåtelse, eller

2. när fastigheten inte längre kan hyras ut eller på annat sätt upplåtas på grund av brand eller av annan orsak som fastighetsägaren inte råder över eller på grund av rivning.

4 Senaste lydelse 2003:659.

5 Senaste lydelse 2003:659.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Skatteverket får, innan uthyrning eller annan upplåtelse påbörjats, besluta att frivillig skattskyldighet till följd av beslut enligt 2 § skall upphöra, om förutsättningar för sådan skattskyldighet inte längre föreligger.

Skatteverket skall, om en fastighet överlåts, besluta att frivillig skatt- skyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse skall upphöra vid tillträdet om den tidigare och den nye ägaren gemensamt ansöker om detta före tillträdesdagen.

Skatteverket får, innan uthyrning eller annan upplåtelse påbörjats, besluta att frivillig skattskyldighet till följd av beslut enligt 2 § ska upphöra, om förutsättningar för sådan skattskyldighet inte längre före- ligger.

Skatteverket ska, om en fastighet överlåts, besluta att frivillig skatt- skyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse ska upphöra vid tillträdet om den tidigare och den nye ägaren gemensamt ansöker om detta före tillträdesdagen. Vad som nu sagts gäller endast om frivillig skatt- skyldighet har beslutats enligt 2 § och överlåtelsen sker innan skattepliktig uthyrning eller upplåtelse har påbörjats.

Om en fastighet överlåts i andra fall än som avses i tredje stycket upphör den frivilliga skattskyldigheten vid tillträdet.

7 §6

En överlåtelse av fastighet skall	En överlåtelse av fastighet ska
anmälas till Skatteverket av både den	anmälas till Skatteverket av både den
tidigare och den nye ägaren.	tidigare och den nye ägaren.

En fastighetsägare är skyldig att till Skatteverket anmäla sådant förhållande som enligt 6 § första stycket medför att skattskyldigheten upphör.

Vad som sägs i första och andra

stycket gäller endast om
1. frivillig	skattskyldighet			har
beslutats enligt 2 §, och
2. överlåtelsen		sker,	eller	det

förhållande som avses i andra stycket inträffar, innan skattepliktig uthyrning eller upplåtelse påbörjats.

8 §7

En fastighetsägare har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt be-

stämmelserna i 8 kap.				I stället för att korrigera den in-
I stället för att korrigera den in-
gående skatten genom jämkning får				gående skatten genom jämkning får
fastighetsägaren	göra	avdrag	om	fastighetsägaren göra avdrag	om
skattskyldighet	till	följd	av	skattskyldighet som gäller enligt 1 §
Skatteverkets beslut enligt 1 § har				har inträtt, eller efter beslut enligt 2 §
börjat gälla för	honom	inom tre år		om en skattepliktig uthyrning	eller

6 Senaste lydelse 2003:659

7 Senaste lydelse 2007:1376

10

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

från utgången av det kalenderår under vilket

2. en tidigare ägare har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastighet.

Avdragsrätt enligt andra stycket 2 gäller endast under förutsättning

– att den nye ägaren inte har av- dragsrätt enligt 8 kap. 4 § första stycket 4,

– att den tidigare ägaren inte medgetts frivillig skattskyldighet, och

– att varken den tidigare eller den nye ägaren tagit den del av fastigheten som omfattas av ny-, till- eller ombyggnaden i bruk efter åtgärderna.

Avdrag enligt andra stycket 1 eller 2 får göras för den ingående skatt som hänför sig till byggarbetena och som motsvarar den skattepliktiga uthyrning som anges i beslutet om frivillig skattskyldighet.

upplåtelse har påbörjats, inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket

2. en tidigare ägare har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastighet.

Avdragsrätt enligt andra stycket 2 gäller endast under förutsättning

– att den nye ägaren inte har av- dragsrätt enligt 8 kap. 4 § första stycket 4,

– att den tidigare ägaren inte varit frivillig skattskyldig, och

– att varken den tidigare eller den nye ägaren tagit den del av fastigheten som omfattas av ny-, till- eller ombyggnaden i bruk efter åtgärderna.

Avdrag enligt andra stycket 1 eller 2 får göras för den ingående skatt som hänför sig till byggarbetena och som motsvarar den skattepliktiga uthyrning som omfattas av frivillig skattskyldighet. Avdrag får inte göras för ingående skatt för vilken avdrag gjorts efter beslut enligt 2 §.

12 §

Bestämmelserna i 8 a kap. 12 §	Bestämmelserna i 8 a kap. 12 §
gäller även vid överlåtelse av	gäller även vid överlåtelse av
fastighet som omfattas av frivillig	fastighet som omfattas av frivillig
skattskyldighet, även om den nye	skattskyldighet, även om den nye
ägaren blir skattskyldig först vid	ägaren blir skattskyldig först vid
tillträdet enligt 5 § andra stycket.	tillträdet.
Om skattskyldighet upphör till	Om skattskyldighet upphör enligt
följd av beslut enligt 6 § tredje	6 § tredje eller fjärde stycket är den
stycket är den tidigare ägaren skyldig	tidigare ägaren skyldig att jämka, om
att jämka, om inte den nye ägaren	inte den nye ägaren övertar rättighet
övertar rättighet och skyldighet att	och skyldighet att jämka enligt 8 a
jämka enligt 8 a kap. 12 §.	kap. 12 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. Den som vid ikraftträdandet är skattskyldig enligt 9 kap. 1 § i dess äldre lydelse anses som skattskyldig enligt de nya bestämmelserna i 9 kap.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 kap.

1 §1

Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
		Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt

1. 2710 11 31, Bensin som uppfyller

	2710 11 41,	krav för
	2710 11 45
	eller
	2710 11 49	a) miljöklass 1
		– motorbensin	3 kr 13 öre	2 kr 50 öre	5 kr 63 öre per
			per liter	per liter	liter
		– alkylatbensin	1 kr 40 öre	2 kr 50 öre	3 kr 90 öre per
			per liter	per liter	liter
		b) miljöklass 2	3 kr 16 öre	2 kr 50 öre	5 kr 66 öre per
			per liter	per liter	liter
2.	2710 11 31,	Annan bensin än som	3 kr 91 öre	2 kr 50 öre	6 kr 41 öre
	2710 11 51	avses under 1	per liter	per liter	per liter
	eller
	2710 11 59
3.	2710 19 21,	Eldningsolja,
	2710 19 25,	dieselbrännolja,
	2710 19 41–	fotogen, m.m. som
	2710 19 49 eller
	2710 19 61–
	2710 19 69	a) har försetts med	817 kr per m3	3 093 kr per m3	3 910 kr per
		märk- och färgämnen			m3
		eller ger mindre än
		85 volymprocent
		destillat vid 350oC,
		b) inte har försetts
		med märk- och
		färgämnen och ger
		minst 85 volym-
		procent destillat vid
		350ºC, tillhörig	1 762 kr per m3	3 093 kr per m3	4 855 kr per
		miljöklass 1
		miljöklass 2	2 031 kr per m3	3 093 kr per m3	m3
					5 124 kr per
			2 172 kr per m3	3 093 kr per m3	m3
		miljöklass 3 eller inte			5 265 kr per
		tillhör någon			m3
		miljöklass
4.	2711 12 11–	Gasol m.m. som
	2711 19 00	används för
		a) drift av motordrivet	0 kr per	2 603 kr per 1 000	2 603 kr per
		fordon, fartyg eller	1 000 kg	kg	1 000 kg
		luftfartyg
		b) annat ändamål än	1 050 kr per	3 254 kr per	4 304 kr per
		som avses under a	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

1 Senaste lydelse SFS 2012:680.

12

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
		Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt

5. 2711 11 00, Naturgas som används

2711 21 00	för		1 853 kr per	1 853 kr per
	a) drift av motordrivet	0 kr per
	fordon, fartyg eller	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
	luftfartyg
	b) annat ändamål än	903 kr per	2 316 kr per	3 219 kr per
	som avses under a	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
6. 2701, 2702 eller	Kol och koks	621 kr per	2 691 kr per	3 312 kr per
2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

Föreslagen

2 kap.

1 §

Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
		Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt

1. 2710 11 41, Bensin som uppfyller

	2710 11 45	krav för
	eller
	2710 11 49	a) miljöklass 1
			3 kr 13 öre	2 kr 50 öre	5 kr 63 öre per
		– motorbensin
			per liter	per liter	liter
		– alkylatbensin	1 kr 40 öre	2 kr 50 öre	3 kr 90 öre per
			per liter	per liter	liter
		b) miljöklass 2	3 kr 16 öre	2 kr 50 öre	5 kr 66 öre per
			per liter	per liter	liter
2.	2710 11 31,	Annan bensin än som	3 kr 91 öre	2 kr 50 öre	6 kr 41 öre
	2710 11 51	avses under 1 eller 7	per liter	per liter	per liter
	eller
	2710 11 59
3.	2710 19 21,	Eldningsolja,
	2710 19 25,	dieselbrännolja,
	2710 19 41–	fotogen, m.m. som
	2710 19 49 eller
	2710 19 61–
	2710 19 69	a) har försetts med	817 kr per m3	3 093 kr per m3	3 910 kr per
		märk- och färgämnen			m3
		eller ger mindre än
		85 volymprocent
		destillat vid 350oC,
		b) inte har försetts
		med märk- och
		färgämnen och ger
		minst 85 volym-
		procent destillat vid
		350ºC, tillhörig	1 762 kr per m3	3 093 kr per m3	4 855 kr per
		miljöklass 1
		miljöklass 2	2 031 kr per m3	3 093 kr per m3	m3
					5 124 kr per
		miljöklass 3 eller inte	2 172 kr per m3	3 093 kr per m3	m3
					5 265 kr per
		tillhör någon			m3
		miljöklass

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

KN-nr		Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
4. 2711 12	11–	Gasol m.m. som
2711 19	00	används för
		a) drift av motordrivet	0 kr per	2 603 kr per 1 000	2 603 kr per
		fordon, fartyg eller	1 000 kg	kg	1 000 kg
		luftfartyg
		b) annat ändamål än	1 050 kr per	3 254 kr per	4 304 kr per
		som avses under a	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

5. 2711 11 00, Naturgas som används

	2711 21 00	för
		a) drift av motordrivet	0 kr per	1 853 kr per	1 853 kr per
		fordon, fartyg eller	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
		luftfartyg
		b) annat ändamål än	903 kr per	2 316 kr per	3 219 kr per
		som avses under a	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
6.	2701, 2702 eller	Kol och koks	621 kr per	2 691 kr per	3 312 kr per
	2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
7.	2710 11 31	Flygbensin med en	3 kronor 16 öre	2 kronor 50 öre per	5 kronor 66
		blyhalt om högst	per liter	liter	öre per liter
		0,005 gram per liter
		som används för drift
		av luftfartyg

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

14

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1

dels att 7 kap. 16 §, 11 kap. 17 §, 33 kap. 3 § samt 57 kap. 16 och 19 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 57 kap. 17 a § av följande lydelse,

dels att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:1175) om ändring i nämnda lag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

16 §2

Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst på grund av innehav av fastigheter:

– akademier,

– allmänna undervisningsverk,

– studentkårer vid statliga universitet och högskolor som avses i 4 kap. 8 § högskolelagen (1992:1434) och nationer vid Uppsala universitet eller Lunds universitet som avses i 4 kap. 15 § högskolelagen samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna enligt högskolelagen eller föreskrift som meddelats med stöd av högskolelagen ansvarar för,

– regionala utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådana utvecklingsbolag,

– arbetslöshetskassor,

– personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

– stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att lämna avgångsersättning till friställda arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagda eller löper risk att bli uppsagda till följd av driftsin- skränkning, företagsnedläggning eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att lämna permitteringslöneersättning, och

– personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom, olycksfall eller utbildning,

– stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att lämna avgångsersättning till arbets- tagare som blivit arbetslösa eller att främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit eller löper risk att bli arbetslösa eller att lämna understöd vid utbildning eller att lämna permitteringslöneersättning, och

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2 Senaste lydelse 2009:768.

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

– bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning.

			11 kap.
			17 §3
Förmån i form av utbildning eller				Förmån i form av utbildning eller
annan åtgärd som är av väsentlig				annan åtgärd som är av betydelse för
betydelse för att den skattskyldige				att den skattskyldige ska kunna
ska kunna fortsätta att förvärvs-				fortsätta att förvärvsarbeta ska inte
arbeta ska inte tas upp hos den som				tas upp hos den som blivit eller löper
riskerar att bli arbetslös på grund av				risk att inom fem år bli arbetslös på
omstrukturering, personalavveckling				grund av omstrukturering, personal-
eller	liknande	i	arbetsgivarens	avveckling eller liknande i arbets-
verksamhet.				givarens verksamhet.
				Vad som sägs i första stycket gäller
				också om avsikten är att den skatt-
				skyldige ska erhålla annat arbete hos
				arbetsgivaren.
Första stycket gäller inte förmån				Första och andra styckena gäller
från fåmansföretag eller fåmans-				inte förmån från fåmansföretag eller
handelsbolag, om den anställde är				fåmanshandelsbolag, om den an-
företagsledare eller delägare i före-				ställde är företagsledare eller delägare
taget eller närstående till en sådan				i företaget eller närstående till en
person. Om arbetsgivaren är en				sådan person. Om arbetsgivaren är
enskild	näringsidkare, gäller första			en enskild näringsidkare, gäller första
stycket inte förmån till sådana an-				och andra styckena inte förmån till
ställda som är närstående till				sådana anställda som är närstående
arbetsgivaren.				till arbetsgivaren.
			33 kap.
			3 §4
Ett positivt fördelningsbelopp be-				Ett positivt fördelningsbelopp be-
räknas genom att ett positivt				räknas genom att ett positivt
kapitalunderlag		för	räntefördelning	kapitalunderlag för räntefördelning
multipliceras med statslåneräntan vid				multipliceras med statslåneräntan vid
utgången av november året närmast				utgången av november året närmast
före det kalenderår under vilket				före det kalenderår under vilket
beskattningsåret går ut ökad med				beskattningsåret går ut ökad med 5,9
fem och en halv procentenhet.				procentenheter.

Ett negativt fördelningsbelopp beräknas genom att ett negativt kapital- underlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid samma tidpunkt ökad med en procentenhet.

Om beskattningsåret omfattar längre eller kortare tid än tolv månader, ska fördelningsbeloppet justeras i motsvarande mån.

Hur kapitalunderlaget beräknas framgår av 8–20 §§.

3 Senaste lydelse 2009:768.

4 Senaste lydelse 2011:1272.

16

17

Lönebaserat utrymme ska be- räknas bara om

1. andelsägaren äger andelar i företaget som motsvarar minst fem procent av kapitalet i företaget, och

2. andelsägaren eller någon när- stående under året före beskattnings- året fått sådan kontant ersättning som avses i 17 § första stycket från företaget och dess dotterföretag med ett belopp som sammanlagt inte

				PROP. 2013/14:1 BILAGA 5
		57 kap.
		16 §5
Det lönebaserade utrymmet är			Det lönebaserade utrymmet är
– 25 procent av löneunderlaget			50 procent	av löneunderlaget enligt
enligt 17 och 18 §§, och			17 och 18	§§ och fördelas med lika
– 25 procent	av	det löneunderlag	belopp på andelarna i företaget.
som överstiger	ett	belopp som mot-

svarar 60 inkomstbasbelopp.

Det lönebaserade utrymmet fördelas med lika belopp på andelarna i företaget.

Om en andel ägts under del av året före beskattningsåret, ska bara ersättning som betalats ut under denna tid ingå i löneunderlaget vid beräkningen av det lönebaserade utrymmet för den andelen.

Det lönebaserade utrymmet för delägarens samtliga andelar får inte överstiga ett belopp som motsvarar 50 gånger sådan kontant ersättning som avses i 17 § första stycket och som delägaren har fått från företaget och dess dotterföretag under året före beskattningsåret.

17 a §

Vid beräkningen av löneunderlaget ska med dotterföretag avses ett företag i vilket moderföretagets andel, direkt eller indirekt, överstiger 50 procent av kapitalet i företaget. Om företaget är ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person ska dock med dotterföretag avses ett företag i vilket samtliga andelar, direkt eller indirekt, ägs av moderföretaget.

19 §6 Lönebaserat utrymme ska be-

räknas bara om andelsägaren eller någon närstående under året före beskattningsåret fått sådan kontant ersättning som avses i 17 § första stycket från företaget och dess dotterföretag med ett belopp som sammanlagt inte understiger det lägsta av

5 Senaste lydelse 2011:1271.

6 Senaste lydelse 2008:1343.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

– sex inkomstbasbelopp med tillägg för fem procent av den sammanlagda kontanta ersättningen i företaget och i dess dotterföretag, och

– tio inkomstbasbelopp.

understiger det lägsta av

– nio inkomstbasbelopp med tillägg för tio procent av andels- ägarens del av löneunderlaget enligt 17 och 18 §§ fördelat med lika belopp på andelarna i företaget, till den del andelsägarens del av löneunderlaget överstiger 100 inkomstbasbelopp, och

– 90 inkomstbasbelopp.

Om andelsägaren ingår i en sådan närståendekrets som avses i 56 kap. 5 §, ska tillägget enligt första stycket 2 beräknas på den del av löneunderlaget som har fördelats på de andelar som tillhör den i närståendekretsen som äger flest andelar i företaget.

3.7 Bestämmelserna i 61 kap. 8 a § andra och tredje styckena tillämpas till och med det beskattningsår som slutar den 31 december 2013.

3. Bestämmelserna i 61 kap. 8 a § andra och tredje styckena tillämpas till och med det beskattningsår som slutar den 31 december 2016.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2013.

2. Den nya lydelsen av 33 kap. 3 § ska tillämpas på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2014.

3. Vid tillämpningen av bestämmelsen i 57 kap. 19 § första stycket 2 första strecksatsen ska för beskattningsår 2014 och 2015 i stället för nio inkomst- basbelopp gälla nio och ett halvt inkomstbasbelopp.

7 Senaste lydelse 2011:1271.

18

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227)

Härigenom föreskrivs att det i vägtrafikskattelagen (2006:227) ska införas en ny paragraf, 1 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	6 a §
	Med skattepliktig för första gången
	avses den tidpunkt då ett fordon för
	första gången blir skattepliktigt enligt
	2 kap. 1 §.
	Om ett fordon har registrerats i ett
	annat land än Sverige före den tid-
	punkt som avses i första stycket, ska
	i stället med skattepliktig	för första
	gången avses den tidpunkt då fordonet
	för första gången har registrerats i ett
	annat land enligt uppgift i väg-
	trafikregistret.
	Om det vid tillämpningen av andra
	stycket inte går att fastställa den
	tidpunkt då fordonet för första gången
	har registrerats i ett annat	land, ska
	i stället med skattepliktig	för första
	gången avses den 1 januari det år som
	utgör fordonsåret enligt 1 kap. 5 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. I fråga om 2 kap. 11 a § gäller fortfarande äldre bestämmelser för fordon som före ikraftträdandet befriades från fordonsskatt.

3. I övrigt gäller fortfarande äldre bestämmelser för vägtrafikskatt som avser tid före den 1 januari 2014.

19

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:228) med särskilda be-

stämmelser om fordonsskatt att 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					2 §
Vid tillämpningen av denna lag					Vid tillämpningen av denna lag
gäller	1 kap. 2–5, 7		och	8 §§ samt	gäller	1 kap.	2–5,	6 a–8 §§ samt
2 kap.	3 §	vägtrafikskattelagen			2 kap.	3 §	vägtrafikskattelagen
(2006:227). För personbilar klass I					(2006:227). För personbilar klass I
gäller	även	2 kap.	11 §	vägtrafik-	gäller	även	2 kap.	11 § vägtrafik-
skattelagen.					skattelagen.

Med skattevikt avses tjänstevikten för personbilar klass I samt totalvikten för personbilar klass II, lätta bussar och lätta lastbilar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för vägtrafikskatt som avser tid före den 1 januari 2014.

20

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i lagen (2012:681) om ändring i lagen (2010:1823) om ändring i lagen (2009:1497) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi i stället för dess lydelse enligt lagen (2012:681) om ändring i lagen (2010:1823) om ändring i lagen (2009:1497) om ändring i nämnda lag ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2012:681

2 kap.

1 §

Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

	KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa
					skatt
1.	2710 11 31,	Bensin som upp-
	2710 11 41,	fyller krav för
	2710 11 45
	eller
	2710 11 49	a) miljöklass 1
		– motorbensin	3 kr 25 öre	2 kr 60 öre	5 kr 85 öre
		– alkylatbensin	per liter	per liter	per liter
			1 kr 46 öre	2 kr 60 öre	4 kr 6 öre
			per liter	per liter	per liter
		b) miljöklass 2	3 kr 28 öre	2 kr 60 öre	5 kr 88 öre
			per liter	per liter	per liter
2.	2710 11 31,	Annan bensin än	4 kr 7 öre	2 kr 60 öre	6 kr 67 öre
	2710 11 51	som avses under 1	per liter	per liter	per liter
	eller
	2710 11 59
3.	2710 19 21,	Eldningsolja,
	2710 19 25,	dieselbrännolja,
	2710 19 41–	fotogen, m.m. som
	2710 19 49
	eller
	2710 19 61–
	2710 19 69	a) har försetts med	850 kr per m3	3 218 kr per m3	4 068 kr per
		märk- och färg-			m3
		ämnen eller ger
		mindre än
		85 volymprocent
		destillat vid 350oC,
		b) inte har försetts
		med märk- och
		färgämnen och ger
		minst 85 volym-
		procent destillat
		vid 350ºC, till-
		hörig	1 833 kr per m3	3 218 kr per m3	5 051 kr per
		miljöklass 1
			2 113 kr per m3	3 218 kr per m3	m3
		miljöklass 2			5 331 kr per
		miljöklass 3 eller	2 259 kr per m3	3 218 kr per m3	m3
					5 477 kr per
		inte tillhör någon			m3

miljöklass

21

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

	KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa
					skatt
4.	2711 12 11–	Gasol m.m. som
	2711 19 00	används för
		a) drift av motor-	0 kr per	3 385 kr per	3 385 kr per
		drivet fordon, far-	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
		tyg eller luftfartyg
		b) annat ändamål	1 092 kr per	3 385 kr per	4 477 kr per
		än som avses	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
		under a
5.	2711 11 00,	Naturgas som
	2711 21 00	används för
		a) drift av motor-	0 kr per	2 409 kr per	2 409 kr per
		drivet fordon, far-	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
		tyg eller luftfartyg
		b) annat ändamål	939 kr per	2 409 kr per	3 348 kr per
		än som avses	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
		under a
6.	2701, 2702	Kol och koks	646 kr per	2 800 kr per	3 446 kr per
	eller 2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

Föreslagen lydelse

2 kap. 1 §

Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

	KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa
					skatt
1.	2710 11 41,	Bensin som upp-
	2710 11 45	fyller krav för
	eller
	2710 11 49	a) miljöklass 1
		– motorbensin	3 kr 25 öre	2 kr 60 öre	5 kr 85 öre
		– alkylatbensin	per liter	per liter	per liter
			1 kr 46 öre	2 kr 60 öre	4 kr 6 öre
			per liter	per liter	per liter
		b) miljöklass 2	3 kr 28 öre	2 kr 60 öre	5 kr 88 öre
			per liter	per liter	per liter
2.	2710 11 31,	Annan bensin än	4 kr 7 öre	2 kr 60 öre	6 kr 67 öre
	2710 11 51	som avses under 1	per liter	per liter	per liter
	eller	eller 7
	2710 11 59
3.	2710 19 21,	Eldningsolja,
	2710 19 25,	dieselbrännolja,
	2710 19 41–	fotogen, m.m. som
	2710 19 49

eller
2710 19	61–
2710 19	69

22

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

	KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa
					skatt
		a) har försetts med	850 kr per m3	3 218 kr per m3	4 068 kr per
		märk- och färg-			m3
		ämnen eller ger
		mindre än
		85 volymprocent
		destillat vid 350oC,
		b) inte har försetts
		med märk- och
		färgämnen och ger
		minst 85 volym-
		procent destillat
		vid 350ºC, till-
		hörig	1 833 kr per m3	3 218 kr per m3	5 051 kr per
		miljöklass 1
			2 113 kr per m3	3 218 kr per m3	m3
		miljöklass 2			5 331 kr per
			2 259 kr per m3	3 218 kr per m3	m3
		miljöklass 3 eller			5 477 kr per
		inte tillhör någon			m3
		miljöklass
4.	2711 12 11–	Gasol m.m. som
	2711 19 00	används för
		a) drift av motor-	0 kr per	3 385 kr per	3 385 kr per
		drivet fordon, far-	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
		tyg eller luftfartyg
		b) annat ändamål	1 092 kr per	3 385 kr per	4 477 kr per
		än som avses	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
		under a
5.	2711 11 00,	Naturgas som
	2711 21 00	används för
		a) drift av motor-	0 kr per	2 409 kr per	2 409 kr per
		drivet fordon, far-	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
		tyg eller luftfartyg
		b) annat ändamål	939 kr per	2 409 kr per	3 348 kr per
		än som avses	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
		under a
6.	2701, 2702	Kol och koks	646 kr per	2 800 kr per	3 446 kr per
	eller 2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
7.	2710 11 31	Flygbensin med en	3 kr 28 öre	2 kr 60 öre	5 kr 88 öre
		blyhalt om högst	per liter	per liter	per liter
		0,005 gram per

liter som används för drift av luft- fartyg

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

23

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

3 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltnings- rätten i Falun, Domstolsverket, Konsument- verket, Kommerskollegium, Pensions- myndigheten, Arbetsgivarverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Statskontoret, Tullverket, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Bokföringsnämnden, Kammarkollegiet, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Naturvårdsverket, Trafikverket, Transportstyrelsen, Konkurrensverket, Bolags- verket, Statens Energimyndighet, Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Arbetslöshets- kassornas samorganisation (SO), Bil Sweden, Energigas Sverige, FAR, Fastighetsägarna Sverige, Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna, Gröna Bilister, Hjelmco Oil, Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund, Motorbranschens Riksförbund, Motormännens Riksförbund, Näringslivets Regelnämnd, Näringslivets Skatte- delegation, Regelrådet, Riksidrottsförbundet, SABO, Stockholms Handelskammare, Svensk Energi, Svensk Industriförening, Svenska Bankföreningen, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Kyrkan, Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet, Svenska Riskkapital- föreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges

Akademikers Centralorganisation (Saco), Sveriges Byggindustrier, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges Redovisnings- konsulters Förbund, SRF, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Visita.

Därutöver har yttrande inkommit från Adrian & Partners AB, Advokatfirman Vinge Stockholm AB, Almega AB, Awa Holding AB, Bahnhof, clear blue water AB, Eddy Strykowski, EON Sverige AB, Forsman &Bodenfors AB, Grant Thornton Sweden AB, ICA-handlarnas Förbund AB, Luci Holding, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Netlight Consulting AB, Praktikertjänst AB, Sven-Olof Lodin och Volkswagen Group Sverige AB.

Följande remissinstanser har inte inkommit med yttrande eller har avstått från att yttra sig: Riksrevisionen, Justitiekanslern, Konjunktur- institutet, Handelshögskolan i Stockholm, Högskolan i Jönköping, Institutionen för Industriell ekonomi och organisation vid Kungliga tekniska högskolan, Arbets- givarföreningen KFO, Tillväxtanalys – myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Civilsamhällets Organisationer i Samverkan (Civos), Folkets Hus och Parker, Frivilliga Flygkåren, FöretagarFörbundet, Gröna Bilister, Näringsmedicinska Terapeutförbundet, Privattjänstemannakartellen (PTK), Riks- förbundet Mobil Fritid RMF, Self Storage Association Sweden, Skattebetalarnas förening, Stiftelsen Entreprenörskapsforum, Stiftelsen Institutet för näringslivsforskning, Svensk Försäkring, Svenska FlygBranschen, Svenska Flygsportförbundet (FSF), Svenska Natur- skyddsföreningen, Våra Gårdar och Världsnaturfonden (WWF).

24

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

4 Lagförslag i lagrådsremissen Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1 dels att 13 kap. 28 b § ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 3 §, 9 kap. 1, 3–4, 6–8 och 12 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §2 Undantaget enligt 2 § omfattar inte

1. upplåtelse eller överlåtelse av verksamhetstillbehör,

2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan samband med överlåtelse av marken,

3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller andra naturprodukter samt rätt till jakt, fiske eller bete,

4. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,

5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,

6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av flygplatser,

7. upplåtelse av förvaringsboxar,

8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på fastigheter,

9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark,

10. upplåtelse för trafik av väg, bro eller tunnel samt upplåtelse av

spåranläggning för järnvägstrafik,

11. korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrotts- utövning, och

12. upplåtelse av terminalanlägg- ning för buss- och tågtrafik till trafikoperatörer

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervär- desskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande användning i en verksamhet som medför skatt- skyldighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § helt eller delvis hyr

11. korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrotts- utövning,

12. upplåtelse av terminalanlägg- ning för buss- och tågtrafik till trafikoperatörer, och

13. upplåtelse till en mobiloperatör av plats för utrustning på en mast eller liknande konstruktion och tillhörande utrymme för teknisk utrustning som utgör ett led i upplåtelsen.

Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervär- desskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande användning i en verksamhet som medför skatt- skyldighet eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § helt eller delvis hyr

1 Lagen omtryckt 2000:500.

2 Senaste lydelse 2012:386.

25

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet. Uthyrning till staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksamhet som inte medför sådan skyldighet eller rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun, ett kommunalförbund eller ett samord- ningsförbund, om fastigheten vidare- uthyrs av kommunen, kommunal- förbundet eller samordnings- förbundet för användning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett samord- ningsförbund och som inte medför skattskyldighet eller rätt till åter- betalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 § eller om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Vad som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

Andra stycket tillämpas också

ut en sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet.

Skatteplikt gäller dock inte om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Uthyrning till staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabili- teringsinsatser är skattepliktig även om uthyrningen sker för en verksamhet som inte medför skattskyldighet eller rätt till åter- betalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 §. Skatteplikt gäller dock inte för uthyrning till en kommun, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund, om fastigheten vidareuthyrs av kommunen, kom- munalförbundet eller samordnings- förbundet för användning i en verksamhet som bedrivs av någon annan än staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett samord- ningsförbund och som inte medför skattskyldighet eller rätt till åter- betalning enligt 10 kap. 1, 6, 9, 11, 11 e eller 12 §. Det som har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.

1. vid uthyrning i andra och tredje hand,

2. vid bostadsrättshavares upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet som innehas med bostadsrätt, och

3. när en byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet uppförs eller genomgår omfattande till- eller ombyggnad i syfte att anläggningen helt eller delvis ska kunna hyras ut för sådan verksamhet som avses i andra stycket.

I 9 kap. finns särskilda bestämmelser om skattskyldighet för sådan ut- hyrning, bostadsrättsupplåtelse och upplåtelse av nyttjanderätt som anges i andra och tredje styckena.

	9 kap.
	1 §3
Skyldigheten att betala skatt enligt		Skyldigheten att betala skatt enligt
1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan		1 kap. 1 § första stycket 1 för sådan
skattepliktig	fastighetsuthyrning	skattepliktig	fastighetsuthyrning
eller bostadsrättsupplåtelse som		eller bostadsrättsupplåtelse som
anges i 3 kap. 3 § andra stycket och		anges i 3 kap. 3 § andra stycket och
tredje stycket 1 och 2 gäller endast		tredje stycket 1 och 2 gäller endast

3 Lydelse enligt prop. 2012/13:124.

26

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

om Skatteverket har beslutat om detta efter ansökan (frivillig skatt- skyldighet). En sådan ansökan får göras av en fastighetsägare, en hyresgäst, en bostadsrättshavare, ett konkursbo eller av en sådan grupp- huvudman som avses i 6 a kap. 4 §.

Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en beskattningsbar person som ingår i en sådan mervärdes- skattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansökan göras av grupphuvud- mannen med samtycke av den beskattningsbara person i mer- värdesskattegruppen som äger fastig- heten eller, i fråga om hyres-rätt eller bostadsrätt, av den beskattningsbara person som innehar hyresrätten eller bostadsrätten.

Frivillig skattskyldighet för ut- hyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren visar ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget ska vara utfärdat av Utrikesdepartementet.

för en fastighetsägare, en hyresgäst, en bostadsrättshavare, ett konkursbo eller en mervärdesskattegrupp som har angivit utgående skatt i en faktura för uthyrningen eller upplåtelsen.

Om den fastighet, hyresrätt eller bostadsrätt som ska omfattas av den frivilliga skattskyldigheten ägs eller innehas av en beskattningsbar person som ingår i en mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §, blir mervärdesskattegruppen frivilligt skattskyldig om fakturan har utfärdats av den beskattningsbara person i mervärdesskattegruppen som äger fastigheten eller, i fråga om en hyresrätt eller bostadsrätt, av den beskattningsbara person som inne- har hyresrätten eller bostadsrätten.

Första stycket gäller även om fakturan har utfärdats i den beskattningsbara personens namn och för dennes räkning av köparen eller av en tredje person.

Frivillig skattskyldighet för ut- hyrning eller annan upplåtelse till någon som har rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 6 § gäller endast om upplåtaren har ett intyg om att upplåtelsen sker till någon som har rätt till sådan återbetalning. Intyget ska vara utfärdat av Utrikesdepartementet.

En faktura som avses i första stycket ska ha utfärdats senast sex månader från den första dagen i den uthyrningsperiod eller upplåtelseperiod som fakturan avser. En fastighetsägare, en hyresgäst, en bostadsrättshavare, ett konkursbo eller en mervärdesskatte- grupp ska inte anses ha blivit frivilligt skattskyldig enligt första stycket om hela skattebeloppet sätts ned i en kreditnota som avses i 11 kap. 10 §. Det gäller dock endast om kreditnotan utfärdas senast fyra månader från den dag då fakturan utfärdades.

3 §

Vad som härefter i detta kapitel sägs om fastighetsägare gäller även

Det som i fortsättningen i detta kapitel sägs om fastighetsägare gäller

27

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

annan som är skattskyldig till följd av beslut enligt 1 eller 2 §.

Vad som härefter i detta kapitel sägs om fastighet gäller fastighet eller del av fastighet som är eller som kan vara föremål för sådan uthyrning eller annan upplåtelse som är skatte- pliktig till följd av beslut enligt 1 eller 2 §.

även andra som är skattskyldiga för en uthyrning eller annan upplåtelse enligt 1 §, eller är skattskyldiga till följd av beslut enligt 2 §.

Det som i fortsättningen i detta kapitel sägs om fastighet gäller fastigheter eller delar av fastigheter som är eller som kan vara föremål för sådan uthyrning eller annan upp- låtelse som omfattas av skattskyldighet enligt 1 eller 2 §.

4 §4
Skattskyldighet till följd av beslut	Skattskyldighet enligt 1 § inträder
enligt 1 § inträder den dag då	den första dagen i den uthyrnings-
ansökan inkommer till Skatteverket	period eller upplåtelseperiod som
eller den senare dag som sökanden	fakturan avser, dock tidigast den dag
angett, dock tidigast den dag då	då hyresgästen eller bostads-
hyresgästen eller bostadsrättshavaren	rättshavaren enligt avtal tillträder den
enligt avtal tillträder den del av	del av fastigheten som uthyrningen
fastigheten som ansökan avser.	eller upplåtelsen avser.

Skattskyldighet till följd av beslut enligt 2 § inträder den dag då ansökan inkommer till Skatteverket eller den senare dag som sökanden angett.

6 §5 Den frivilliga skattskyldigheten upphör

1. när fastighetsägaren övergår till att använda fastigheten för annat ändamål än för skattepliktig uthyrning eller annan upplåtelse, eller

2. när fastigheten inte längre kan hyras ut eller på annat sätt upplåtas på grund av brand eller av annan orsak som fastighetsägaren inte råder över eller på grund av rivning.

Skatteverket får, innan uthyrning eller annan upplåtelse påbörjats, besluta att frivillig skattskyldighet till följd av beslut enligt 2 § skall upphöra, om förutsättningar för sådan skattskyldighet inte längre föreligger.

Skatteverket skall, om en fastighet överlåts, besluta att frivillig skattskyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse skall upphöra vid tillträdet om den tidigare och den nye ägaren gemensamt ansöker om detta före tillträdesdagen.

Skatteverket får, innan uthyrning eller annan upplåtelse påbörjats, besluta att frivillig skattskyldighet till följd av beslut enligt 2 § ska upphöra, om det inte längre finns förut- sättningar för en sådan skatt- skyldighet.

Skatteverket ska, om en fastighet överlåts, besluta att frivillig skatt- skyldighet för uthyrning eller annan upplåtelse ska upphöra vid tillträdet om den tidigare och den nya ägaren gemensamt ansöker om detta före tillträdesdagen. Det som nu sagts gäller endast om frivillig skatt- skyldighet har beslutats enligt 2 § och överlåtelsen sker innan skattepliktig

4 Senaste lydelse 2003:659.

5 Senaste lydelse 2003:659.

28

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

7 §6 En överlåtelse av fastighet skall

anmälas till Skatteverket av både den tidigare och den nye ägaren

En fastighetsägare är skyldig att till Skatteverket anmäla sådant för- hållande som enligt 6 § första stycket medför att skattskyldigheten upp- hör.

uthyrning eller upplåtelse har på- börjats.

Om en fastighet överlåts i andra fall än som avses i tredje stycket upphör den frivilliga skattskyldigheten vid tillträdet, om den tidigare och den nya ägaren före tillträdesdagen ingått ett skriftligt avtal om att den frivilliga skattskyldigheten inte ska övergå.

En överlåtelse av en fastighet ska anmälas till Skatteverket av både den tidigare och den nya ägaren.

En fastighetsägare är skyldig att till Skatteverket anmäla ett sådant förhållande som enligt 6 § första stycket medför att skattskyldigheten upphör.

Första och andra styckena gäller endast om

1. frivillig skattskyldighet har beslutats enligt 2 §, och

2. överlåtelsen sker, eller det förhållande som avses i andra stycket inträffar, innan skattepliktig uthyrning eller upplåtelse påbörjats.

8 §7

En fastighetsägare har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt be-

stämmelserna i 8 kap.
I stället för att korrigera den in-				I stället för att korrigera den in-
gående skatten genom jämkning får				gående skatten genom jämkning får
fastighetsägaren	göra	avdrag	om	fastighetsägaren göra	avdrag	om
skattskyldighet	till	följd	av	skattskyldighet som gäller enligt 1 §
Skatteverkets beslut enligt 1 § har				har inträtt, eller vid skattskyldighet till
börjat gälla för honom inom tre år				följd av beslut enligt 2 § om en
från utgången av det kalenderår				skattepliktig uthyrning	eller annan
under vilket				upplåtelse har påbörjats, inom tre år
				från utgången av det kalenderår
				under vilket
1. han har utfört eller låtit utföra				1. fastighetsägaren har	utfört	eller
ny-, till- eller ombyggnad av fastighet,				låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad
under förutsättning att den del av				av fastigheten, under förutsättning att
fastigheten som omfattas av ny-, till-				den del av fastigheten som omfattas
eller ombyggnaden inte tagits i bruk				av ny-, till- eller ombyggnaden inte
efter åtgärderna, eller				tagits i bruk efter åtgärderna, eller

2. en tidigare ägare har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av

6 Senaste lydelse 2003:659.

7 Senaste lydelse 2007:1376.

29

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

fastighet.	– att den nya ägaren inte har av-
– att den nye ägaren inte har av-
dragsrätt enligt 8 kap. 4 § första	dragsrätt enligt 8 kap. 4 § första
stycket 4,	stycket 4,
– att den tidigare ägaren inte	– att den tidigare ägaren inte varit
medgetts frivillig skattskyldighet, och	frivilligt skattskyldig, och

– att varken den tidigare eller den nye ägaren tagit den del av fastigheten som omfattas av ny-, till- eller ombyggnaden i bruk efter åtgärderna.

Avdrag enligt andra stycket 1 eller	Avdrag enligt andra stycket 1 eller
2 får göras för den ingående skatt	2 får göras för den ingående skatt
som hänför sig till byggarbetena och	som hänför sig till byggarbetena och
som motsvarar den skattepliktiga	som motsvarar den skattepliktiga
uthyrning som anges i beslutet om	upplåtelse som omfattas av frivillig
frivillig skattskyldighet.	skattskyldighet. Avdrag får inte göras
	för ingående skatt som det gjorts
	avdrag för efter beslut enligt 2 §.
12 §
Bestämmelserna i 8 a kap. 12 §	Bestämmelserna i 8 a kap. 12 §
gäller även vid överlåtelse av	gäller även vid överlåtelse av
fastighet som omfattas av frivillig	fastighet som omfattas av frivillig
skattskyldighet, även om den nye	skattskyldighet, även om den nya
ägaren blir skattskyldig först vid	ägaren blir skattskyldig först vid
tillträdet enligt 5 § andra stycket	tillträdet enligt 5 § andra stycket
Om skattskyldighet upphör till	Om skattskyldighet upphör enligt
följd av beslut enligt 6 § tredje	6 § tredje eller fjärde stycket är den
stycket är den tidigare ägaren skyldig	tidigare ägaren skyldig att jämka, om
att jämka, om inte den nye ägaren	inte den nya ägaren övertar rättighet
övertar rättighet och skyldighet att	och skyldighet att jämka enligt 8 a
jämka enligt 8 a kap. 12 §.	kap. 12 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uthyrning eller upplåtelser som avser tid före ikraftträdandet.

3. Den som vid ikraftträdandet är skattskyldig enligt 9 kap. 1 § i den äldre lydelsen anses som skattskyldig enligt de nya bestämmelserna i 9 kap.

4. 9 kap. 8 § i den nya lydelsen tillämpas efter beslut enligt 9 kap. 2 § om skattepliktig uthyrning eller upplåtelse påbörjas efter ikraftträdandet.

5. Om en faktura som anger utgående skatt har ställts ut före ikraftträdandet och avser en uthyrningsperiod eller upplåtelseperiod efter ikraftträdandet tillämpas 9 kap. 1 § i sin äldre lydelse under förutsättning att frivillig skattskyldighet inte har inträtt för uthyrningen eller upplåtelsen före ikraftträdandet.

30

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 kap.

1 §1

Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
		Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt

1. 2710 11 31, Bensin som uppfyller

	2710 11 41,	krav för
	2710 11 45
	eller
	2710 11 49
		a) miljöklass 1
		– motorbensin	3 kr 13 öre	2 kr 50 öre	5 kr 63 öre
			per liter	per liter	per liter
		– alkylatbensin	1 kr 40 öre	2 kr 50 öre	3 kr 90 öre
			per liter	per liter	per liter
		b) miljöklass 2	3 kr 16 öre	2 kr 50 öre	5 kr 66 öre
			per liter	per liter	per liter
2.	2710 11 31,	Annan bensin än som	3 kr 91 öre	2 kr 50 öre	6 kr 41 öre
	2710 11 51	avses under 1	per liter	per liter	per liter
	eller
	2710 11 59
3.	2710 19 21,	Eldningsolja,
	2710 19 25,	dieselbrännolja,
	2710 19 41–	fotogen, m.m. som
	2710 19 49 eller
	2710 19 61–
	2710 19 69		817 kr per m3	3 093 kr per m3
		a) har försetts med			3 910 kr per
		märk- och färgämnen			m3
		eller ger mindre än
		85 volymprocent
		destillat vid 350oC,
		b) inte har försetts
		med märk- och
		färgämnen och ger
		minst 85 volym-
		procent destillat vid
		350ºC, tillhörig	1 762 kr per m3	3 093 kr per m3
		miljöklass 1			4 855 kr per
					m3
		miljöklass 2	2 031 kr per m3	3 093 kr per m3	5 124 kr per
			2 172 kr per m3	3 093 kr per m3	m3
		miljöklass 3 eller inte			5 265 kr per
		tillhör någon			m3
		miljöklass
4.	2711 12 11–	Gasol m.m. som
	2711 19 00	används för
		a) drift av motor-	0 kr per	2 603 kr per 1 000	2 603 kr per
		drivet fordon, fartyg	1 000 kg	kg	1 000 kg

1 Senaste lydelse 2012:680.

31

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

	KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
		eller luftfartyg
		b) annat ändamål än	1 050 kr per	3 254 kr per	4 304 kr per
		som avses under a	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
5.	2711 11 00,	Naturgas som
	2711 21 00	används för
		a) drift av motor-	0 kr per	1 853 kr per	1 853 kr per
		drivet fordon, fartyg	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
		eller luftfartyg
		b) annat ändamål än	903 kr per	2 316 kr per	3 219 kr per
		som avses under a	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
6.	2701, 2702 eller	Kol och koks	621 kr per	2 691 kr per	3 312 kr per
	2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
		Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt

1. 2710 11 41, Bensin som uppfyller

	2710 11 45	krav för
	eller
	2710 11 49
		a) miljöklass 1
		– motorbensin	3 kr 13 öre	2 kr 50 öre	5 kr 63 öre
			per liter	per liter	per liter
		– alkylatbensin	1 kr 40 öre	2 kr 50 öre	3 kr 90 öre
			per liter	per liter	per liter
		b) miljöklass 2	3 kr 16 öre	2 kr 50 öre	5 kr 66 öre
			per liter	per liter	per liter
2.	2710 11 31,	Annan bensin än som	3 kr 91 öre	2 kr 50 öre	6 kr 41 öre
	2710 11 51	avses under 1 eller 7	per liter	per liter	per liter
	eller
	2710 11 59
3.	2710 19 21,	Eldningsolja,
	2710 19 25,	dieselbrännolja,
	2710 19 41–	fotogen, m.m. som
	2710 19 49 eller
	2710 19 61–
	2710 19 69		817 kr per m3	3 093 kr per m3
		a) har försetts med			3 910 kr per
		märk- och färgämnen			m3
		eller ger mindre än
		85 volymprocent
		destillat vid 350oC,
		b) inte har försetts
		med märk- och
		färgämnen och ger
		minst 85 volym-
		procent destillat vid
		350ºC, tillhörig	1 762 kr per m3	3 093 kr per m3
		miljöklass 1			4 855 kr per
			2 031 kr per m3	3 093 kr per m3	m3
		miljöklass 2			5 124 kr per

32

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

	KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
			2 172 kr per m3	3 093 kr per m3	m3
		miljöklass 3 eller inte			5 265 kr per
		tillhör någon			m3
		miljöklass
4.	2711 12 11–	Gasol m.m. som
	2711 19 00	används för
		a) drift av motor-	0 kr per	2 603 kr per 1 000	2 603 kr per
		drivet fordon, fartyg	1 000 kg	kg	1 000 kg
		eller luftfartyg
		b) annat ändamål än	1 050 kr per	3 254 kr per	4 304 kr per
		som avses under a	1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
5.	2711 11 00,	Naturgas som
	2711 21 00	används för
		a) drift av motor-	0 kr per	1 853 kr per	1 853 kr per
		drivet fordon, fartyg	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
		eller luftfartyg
		b) annat ändamål än	903 kr per	2 316 kr per	3 219 kr per
		som avses under a	1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
6.	2701, 2702 eller	Kol och koks	621 kr per	2 691 kr per	3 312 kr per
	2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

7. 2710 11 31	Flygbensin med en	3 kronor 16 öre
	blyhalt om högst 0,005	per liter
	gram per liter

2 kronor 50 öre per	5 kronor 66
liter	öre per liter

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

33

– personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom, olycksfall eller utbildning,

– stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att lämna avgångsersättning till arbets- tagare som blivit arbetslösa eller att främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit eller löper risk att bli arbetslösa eller att lämna understöd vid utbildning eller att lämna permitteringslöneersättning, och

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1

dels att 7 kap. 16 §, 11 kap. 17 § samt 57 kap. 16 och 19 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 57 kap. 19 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

16 §2

Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst på grund av innehav av fastigheter:

– akademier,

– allmänna undervisningsverk,

– studentkårer vid statliga universitet och högskolor som avses i 4 kap. 8 § högskolelagen (1992:1434) och nationer vid Uppsala universitet eller Lunds universitet som avses i 4 kap. 15 § högskolelagen samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna enligt högskolelagen eller föreskrift som meddelats med stöd av högskolelagen ansvarar för,

– regionala utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådana utvecklingsbolag,

– arbetslöshetskassor,

– personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

– stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att lämna avgångsersättning till friställda arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagda eller löper risk att bli uppsagda till följd av driftsin- skränkning, företagsnedläggning eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att lämna permitteringslöneersättning, och

– bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2 Senaste lydelse 2009:768.

34

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

11 kap.

17 §3

Förmån i form av utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige ska kunna fortsätta att förvärvs- arbeta ska inte tas upp hos den som riskerar att bli arbetslös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verksamhet.

Första stycket gäller inte förmån från fåmansföretag eller fåmans- handelsbolag, om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget eller närstående till en sådan person. Om arbetsgivaren är en enskild näringsidkare, gäller första stycket inte förmån till sådana an- ställda som är närstående till arbets- givaren.

Förmån i form av utbildning eller annan åtgärd som är av betydelse för att den skattskyldige ska kunna fortsätta att förvärvsarbeta ska inte tas upp hos den som blivit eller löper risk att inom fem år bli arbetslös på grund av omstrukturering, personal- avveckling eller liknande i arbets- givarens verksamhet.

Första stycket gäller också om avsikten är att den skattskyldige ska få annat arbete hos arbetsgivaren.

Första och andra styckena gäller inte förmån från fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag, om den an- ställde är företagsledare eller delägare i företaget eller närstående till en sådan person. Om arbetsgivaren är en enskild näringsidkare, gäller första och andra styckena inte förmån till sådana anställda som är närstående till arbetsgivaren.

57 kap.

16 §4

Det lönebaserade utrymmet är	Det lönebaserade utrymmet är
– 25 procent av löneunderlaget	50 procent	av löneunderlaget enligt
enligt 17 och 18 §§, och	17 och 18	§§ och fördelas med lika
– 25 procent av det löneunderlag	belopp på andelarna i företaget.

som överstiger ett belopp som mot- svarar 60 inkomstbasbelopp.

Det lönebaserade utrymmet för- delas med lika belopp på andelarna i företaget.

Om en andel ägts under del av året före beskattningsåret, ska bara ersättning som betalats ut under denna tid ingå i löneunderlaget vid beräkningen av det lönebaserade utrymmet för den andelen.

Det lönebaserade utrymmet för delägarens samtliga andelar får inte överstiga ett belopp som motsvarar 50 gånger sådan kontant ersättning som avses i 17 § första stycket och som delägaren eller någon närstående har fått från företaget och dess dotterföretag under året före beskattningsåret.

3 Senaste lydelse 2009:768.

4 Senaste lydelse 2011:1271.

35

19 a §

Vid tillämpning av 16–19 §§ ska det med dotterföretag avses ett företag där moderföretagets andel, direkt eller indirekt genom ett annat dotterföretag, överstiger 50 procent av kapitalet i företaget. Om företaget är ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet del- ägarbeskattad juridisk person ska det dock med dotterföretag avses ett företag där samtliga andelar, direkt eller indirekt, ägs av moderföretaget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2013.

5 Senaste lydelse 2008:1343.

36

– sex inkomstbasbelopp med tillägg för fem procent av den sammanlagda kontanta ersättningen i företaget och i dess dotterföretag, och

– tio inkomstbasbelopp.

Lönebaserat utrymme ska be- räknas bara om

1. andelsägaren äger andelar i företaget som motsvarar minst fyra procent av kapitalet i företaget, och

2. andelsägaren eller någon närstående under året före be- skattningsåret fått sådan kontant ersättning som avses i 17 § första stycket från företaget och dess dotterföretag med ett belopp som sammanlagt inte understiger det lägsta av

– nio inkomstbasbelopp med tillägg för tio procent av andels- ägarens del av löneunderlaget enligt 17 och 18 §§ fördelat med lika belopp på andelarna i företaget, till den del andelsägarens del av löneunderlaget överstiger 100 inkomstbasbelopp, och

– 40 inkomstbasbelopp.

Om andelsägaren ingår i en sådan närståendekrets som avses i 56 kap. 5 §, ska tillägget enligt första stycket 2 beräknas på den del av löneunderlaget som har fördelats på samtliga andelar i närståendekretsen som tillhör andels- ägare som uppfyller kravet i första stycket 1.

19 §5 Lönebaserat utrymme ska be-

räknas bara om andelsägaren eller någon närstående under året före beskattningsåret fått sådan kontant ersättning som avses i 17 § första stycket från företaget och dess dotterföretag med ett belopp som sammanlagt inte understiger det lägsta av

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

2. Vid tillämpningen av bestämmelsen i 57 kap. 19 § första stycket 2 första strecksatsen ska för beskattningsår 2014 och 2015 i stället för nio inkomstbasbelopp gälla nio och ett halvt inkomstbasbelopp.

37

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227)

Härigenom föreskrivs att det i vägtrafikskattelagen (2006:227) ska införas en ny paragraf, 1 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

6 a §

Med skattepliktig för första gången avses den tidpunkt då ett fordon för första gången blir skattepliktigt enligt 2 kap. 1 §, eller om lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt är tillämplig, enligt 3 § denna lag.

Om ett fordon har registrerats i ett annat land än Sverige före den tidpunkt som avses i första stycket, ska i stället med skattepliktig för första gången avses den tidpunkt då fordonet för första gången har registrerats i ett annat land enligt uppgift i väg- trafikregistret.

Om det vid tillämpningen av andra stycket inte går att fastställa den tidpunkt då fordonet för första gången har registrerats i ett annat land, ska i stället med skattepliktig för första gången avses den 1 januari det år som utgör fordonsåret enligt 1 kap. 5 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. Den nya bestämmelsen i 1 kap. 6 a § ska inte tillämpas vid befrielse från fordonsskatt enligt 2 kap. 11 a § om fordonet före ikraftträdandet befriades från fordonsskatt.

3. I övrigt gäller fortfarande äldre bestämmelser för vägtrafikskatt som avser tid före den 1 januari 2014.

38

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt att 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					2 §
Vid tillämpningen av denna lag					Vid tillämpningen av denna lag
gäller	1 kap. 2–5, 7		och	8 §§ samt	gäller	1 kap.	2–5,	6 a–8 §§ samt
2 kap.	3 §	vägtrafikskattelagen			2 kap.	3 §	vägtrafikskattelagen
(2006:227). För personbilar klass I					(2006:227). För personbilar klass I
gäller	även	2 kap.	11 §	vägtrafik-	gäller	även	2 kap.	11 § vägtrafik-
skattelagen.					skattelagen.

Med skattevikt avses tjänstevikten för personbilar klass I samt totalvikten för personbilar klass II, lätta bussar och lätta lastbilar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för fordonsskatt som avser tid före den 1 januari 2014.

39

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Förslag till lag om ändring i lagen (2012:681) om ändring i lagen (2010:1823) om ändring i lagen (2009:1497) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi i stället för dess lydelse enligt lagen (2012:681) om ändring i lagen (2010:1823) om ändring i lagen (2009:1497) om ändring i nämnda lag ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2012:681

2 kap.

1 §

Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

	KN-nr		Slag av bränsle				Skattebelopp
							Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa
									skatt
1.	2710 11	31,	Bensin som upp-
	2710 11	41,	fyller krav för
	2710 11	45
	eller
	2710 11	49
			a) miljöklass 1
			– motorbensin				3 kr 25 öre	2 kr 60 öre	5 kr 85 öre
							per liter	per liter	per liter
			– alkylatbensin				1 kr 46 öre	2 kr 60 öre	4 kr 6	öre
							per liter	per liter	per liter
			b) miljöklass 2				3 kr 28 öre	2 kr 60 öre	5 kr 88 öre
							per liter	per liter	per liter
2.	2710 11	31,	Annan bensin			än	4 kr 7 öre	2 kr 60 öre	6 kr 67 öre
	2710 11	51	som avses under 1				per liter	per liter	per liter
	eller
	2710 11	59
3.	2710 19	21,	Eldningsolja,
	2710 19	25,	dieselbrännolja,
	2710 19	41–	fotogen,		m.m.
	2710 19 49		som
	eller
	2710 19	61–
	2710 19	69
			a) har		försetts		850 kr per m3	3 218 kr per m3	4 068	kr
			med	märk-		och			per m3
			färgämnen		eller
			ger	mindre		än
			85 volymprocent
			destillat			vid
			350oC,
			b) inte			har
			försetts		med
			märk-			och
			färgämnen		och

40

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

			ger	minst		85
			volymprocent
			destillat			vid
			350ºC, tillhörig
			miljöklass 1				1 833 kr per m3	3 218 kr per m3	5	051	kr
									per m3
			miljöklass 2				2 113 kr per m3	3 218 kr per m3	5 331		kr
									per m3
			miljöklass		3	eller	2 259 kr per m3	3 218 kr per m3	5	477	kr
			inte tillhör någon						per m3
			miljöklass
4.	2711 12 11–		Gasol m.m. som
	2711 19 00		används för
			a) drift av motor-				0 kr per	3 385 kr per	3 385		kr
			drivet fordon, far-				1 000 kg	1 000 kg	per	1 000
			tyg eller luftfartyg						kg
			b) annat		ändamål		1 092 kr per	3 385 kr per	4 477		kr
			än	som		avses	1 000 kg	1 000 kg	per
			under a						1 000 kg
5.	2711 11 00,		Naturgas			som
	2711 21 00		används för
			a) drift av motor-				0 kr per	2 409 kr per	2	409	kr
			drivet fordon, far-				1 000 m3	1 000 m3	per
			tyg eller luftfartyg						1 000 m3
			b) annat		ändamål		939 kr per	2 409 kr per	3	348	kr
			än	som		avses	1 000 m3	1 000 m3	per
			under a						1 000 m3
6.	2701,	2702	Kol och koks				646 kr per	2 800 kr per	3	446	kr
	eller 2704						1 000 kg	1 000 kg	per
									1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

41

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

	KN-nr	Slag av bränsle			Skattebelopp
					Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa
							skatt
1.	2710 11 41,	Bensin som		upp-
	2710 11 45	fyller krav för
	eller
	2710 11 49
		a) miljöklass 1
		– motorbensin			3 kr 25 öre	2 kr 60 öre	5 kr 85 öre
					per liter	per liter	per liter
		– alkylatbensin			1 kr 46 öre	2 kr 60 öre	4	kr 6	öre
					per liter	per liter	per liter
		b) miljöklass 2			3 kr 28 öre	2 kr 60 öre	5 kr 88 öre
					per liter	per liter	per liter
2.	2710 11 31,	Annan bensin än			4 kr 7 öre	2 kr 60 öre	6 kr 67 öre
	2710 11 51	som avses under 1			per liter	per liter	per liter
	eller	eller 7
	2710 11 59
3.	2710 19 21,	Eldningsolja,
	2710 19 25,	dieselbrännolja,
	2710 19 41–	fotogen,		m.m.
	2710 19 49	som
	eller
	2710 19 61–
	2710 19 69
		a) har	försetts		850 kr per m3	3 218 kr per m3	4 068		kr
		med	märk-	och			per m3
		färgämnen		eller
		ger	mindre	än
		85 volymprocent
		destillat		vid
		350oC,
		b) inte		har
		försetts		med
		märk-		och
		färgämnen		och
		ger	minst	85
		volymprocent
		destillat		vid
		350ºC, tillhörig
		miljöklass 1			1 833 kr per m3	3 218 kr per m3	5	051	kr
							per m3
		miljöklass 2			2 113 kr per m3	3 218 kr per m3	5 331		kr
							per m3
		miljöklass 3		eller	2 259 kr per m3	3 218 kr per m3	5	477	kr
		inte tillhör någon					per m3
		miljöklass

42

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

4.	2711 12 11–		Gasol m.m. som
	2711 19 00		används för
			a) drift av motor-				0 kr per	3 385 kr per	3 385		kr
			drivet fordon, far-				1 000 kg	1 000 kg	per	1 000
			tyg eller luftfartyg						kg
			b) annat		ändamål		1 092 kr per	3 385 kr per	4 477		kr
			än	som		avses	1 000 kg	1 000 kg	per
			under a						1 000 kg
5.	2711 11 00,		Naturgas			som
	2711 21 00		används för
			a) drift av motor-				0 kr per	2 409 kr per	2	409	kr
			drivet fordon, far-				1 000 m3	1 000 m3	per
			tyg eller luftfartyg						1 000 m3
			b) annat		ändamål		939 kr per	2 409 kr per	3	348	kr
			än	som		avses	1 000 m3	1 000 m3	per
			under a						1 000 m3
6.	2701,	2702	Kol och koks				646 kr per	2 800 kr per	3	446	kr
	eller 2704						1 000 kg	1 000 kg	per
									1 000 kg
7.	2710 11 31		Flygbensin med en				3 kr 28 öre	2 kr 60 öre	5 kr 88 öre
			blyhalt		om	högst	per liter	per liter	per liter
			0,005	gram		per
			liter

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

43

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

5 Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-06-19

Närvarande: F.d. justitieråden Leif Thorsson och Peter Kindlund samt justitierådet Annika Brickman.

Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014

Enligt en lagrådsremiss den 30 maj 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

2. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

3. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227),

5. lag om ändring i lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,

6. lag om ändring i lagen (2012:681) om ändring i lagen (2010:1823) om ändring i lagen (2009:1497) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreterarna Fredrik Opander, Marianne Kilnes, Erica Pettersson och Anna Wallentin samt rättssakkunniga Sofi Nyström och ämnessakkunnige Lars Mattisson.

Till Lagrådet har kommit skrivelser från professor em. Sven-Olof Lodin, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB och Svenska Bankföreningen.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte- lagen

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Förslaget innebär att kravet på ansökan och anmälan om frivillig skattskyldighet tas bort i de flesta fall. I stället ska skattskyldighet inträda när någon har angett utgående skatt i en faktura för uthyrningen eller upplåtelsen.

Lagen ska träda i kraft den 1 januari 2014 och ska då gälla för uthyrning eller upplåtelser som avser tid efter ikraftträdandet. Enligt punkt 5 i övergångsbestämmelserna ska dock äldre be- stämmelser gälla om en faktura som anger ut- gående skatt har ställts ut före ikraftträdandet och avser en uthyrnings- eller upplåtelseperiod efter ikraftträdandet. Det innebär att den hyres- värd som vill bli frivilligt skattskyldig från och med den 1 januari 2014 och som i normal ordning aviserar sina hyresgäster före månads- skiftet måste ansöka om skattskyldighet enligt de äldre bestämmelserna. Detta kan lämpligen tydliggöras i författningskommentaren.

Förslaget till lag om ändring i inkomstskatte- lagen

57 kap.

I lagrådsremissen föreslås genomgripande för- ändringar i den s.k. löneunderlagsregeln i 3:12- reglerna genom bl.a. ett krav på minsta kapital- andel i företaget för rätten att utnyttja löne- baserat utrymme och ett höjt löneuttagskrav. Å andra sidan föreslås också ett väsentligt ökat lönebaserat utrymme.

De nuvarande reglerna infördes år 2006 med syfte att företagets utbetalda löner skulle ges ökad tyngd vid beräkningen av den inkomst som kapitalbeskattas hos ägaren (prop. 2005/06:40 s. 1). Som anförs i remissen ansågs det motiverat av neutralitets- och legitimitetsskäl att ge olika former av lättnader och därutöver att ge skatte- lättnad genom att öka utrymmet för kapital- beskattad inkomst i relation till antalet anställda. Lagrådet påpekade att ägare av fåmansföretag med många anställda, där ägaren eller en när- stående tar ut lön av en viss storlek, kommer att medges så stora lättnader att de i praktiken undantas från tillämpningen av reglerna för beskattning av ägare till fåmansföretag (a. prop. s. 160).

I en rapport till Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi i maj 2012 (2012:4, Income shifting in Sweden – an empirical evaluation of the 3:12 rules) redovisades vissa erfarenheter av 3:12-reglerna, bl.a. om förekomsten av inkomst- omvandling i både större och mindre fåmans- företag. Med anledning av en skriftlig fråga (2012/13:226, jfr interpellation 2012/13:7) svarade finansministern den 15 januari 2013 att 3:12-reglerna skärpts den 1 januari 2012 och att

44

beskattningen vid generationsskiften skulle ses över men att han för närvarande inte hade någon avsikt att vidta några andra åtgärder beträffande 3:12-reglerna.

Den 15 april 2013 remitterades en inom Finansdepartementet upprättad promemoria som ligger till grund för förevarande lagråds- remiss men som inte innehåller något förslag avseende beskattningen vid generationsskiften. Remissen skulle besvaras senast den 7 maj 2013, d.v.s. inom tre veckor.

För regeringsärenden finns ett beredningskrav i 7 kap. 2 § regeringsformen. I Konstitutions- utskottets höstbetänkande år 2008 uttalade sig utskottet om kravet på beredning (bet. 2008/09:KU10 s. 46 ff.). Utskottet framhöll bl.a. att det som föreskrivs i den bestämmelsen ska tillmätas stor vikt och att kvaliteten därmed ökar till gagn för demokrati, rättssäkerhet och effektivitet (a. bet. s. 62). Enligt Lagrådets mening kan bestämmelsens krav på inhämtande av upplysningar och yttranden inte tolkas rent formellt, utan remissomgången bör ge en reell möjlighet för myndigheter, kommuner, sammanslutningar och enskilda att granska och yttra sig om det remitterade förslaget.

Lagrådsremissen behandlar endast en mindre del av 3:12-systemet, nämligen reglerna om löneunderlag inom ramen för huvudregeln. Av de nu föreslagna ändringarna påverkar införandet av ett kapitalkrav och ett krav på höjt löneuttag villkoren för att kunna utnyttja löneunderlags- reglerna, medan ändringarna avseende ut- vidgning av och införandet av ett tak för det lönebaserade utrymmet reglerar omfattningen av utrymmet. Till detta fogas en särskild definition av begreppet dotterföretag.

Ett huvudsyfte med förslagen är att motverka den överkompensation som löneunderlagsregeln sägs medföra för delägare i stora fåmansföretag med många delägare och många anställda och som förutsågs redan i den proposition genom vilken den nuvarande regeln infördes (jfr ovan). Ett annat syfte anges vara att i högre grad än idag stimulera de mindre företagen och förstärka deras incitament att anställa.

Trots att de föreliggande förslagen endast rör en mindre del av regelsystemet är de av betydelse för en stor mängd företag och deras ägare.

När 3:12-systemet infördes genom 1990 års skattereform var reglerna kopplade till det till företagen hörande kapitalet och det saknades helt kopplingar till lönebetalningar. Bestämmel-

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

ser om hänsynstagande till utbetalda löner in- fördes ursprungligen år 1994 med den huvud- sakliga motiveringen att hänsyn skulle tas till den ökade risk som delägarna i bolaget tog genom anställning av personal. Detta argument har senare förstärkts och ligger som nämnts också till grund både för nu gällande regler och för förslagen i remissen.

Sedda för sig är de olika delförslagen av relativt enkel beskaffenhet och till synes lätta att förstå. När man emellertid ser till helheten är det mycket svårt – för att inte säga närmast omöjligt

– att överblicka konsekvenserna av förslagen. Anledningen till detta är bl.a. att förändringar av olika parametrar i regelsystemet synes få verkningar som slår i olika riktningar. Liknande svårigheter föreligger när det gäller att överblicka verkningarna av de justeringar av vissa para- metrar som gjorts i det föreliggande förslaget jämfört med det som var föremål för remiss- behandling.

Det är sannolikt att förslagen om kapitalkrav och ökat löneuttag för att få tillämpa löneunder- lagsregeln kan motverka vad som betecknats som överkompensation till delägare i vissa fåmansföretag. Förslagen rör emellertid ett om- råde där många berörda inte bara har ett stort intresse av reglernas funktion utan även förmåga att analysera ändringarna för att finna vägar att helt eller delvis undgå effekterna av dem. Enklast är naturligtvis en omorganisation av ett personal- ägt företag i samverkande mindre enheter som var och en uppfyller det nya kravet. För Lagrådet framstår det som oklart om förslagen i denna del kan förväntas få avsedd effekt. Det ekonomiska utfallet av förslagen skulle därmed kunna bli ett annat än det som antas i remissen. Om de får av- sedd effekt, medför de å andra sidan oförklarade och inte närmare analyserade tröskeleffekter, som bl.a. synes kunna komma att påverka företagens konkurrenssituation.

Vad gäller kapitalkravet kan följande tilläggas. Det framstår i och för sig inte som onaturligt att ett kapitalkrav finns i ett system som reglerar beskattning av kapitalinkomster. Ett sådant krav kan emellertid motverka ägarens incitament att knyta medarbetare närmare företagen genom att erbjuda dem att förvärva mindre aktieposter. Det angivna syftet att stimulera anställningar kan därför i många företag komma att påverkas negativt genom kapitalkravet.

Till detta kommer att syftet att stimulera de mindre fåmansföretagen att nyanställa starkt kan

45

PROP. 2013/14:1 BILAGA 5

komma att motverkas av den föreslagna höjningen av kravet på uttag av lön för att få använda löneunderlagsregeln. Det nuvarande minimikravet på löneuttag höjs från sex in- komstbasbelopp med tillägg av fem procent av den kontanta ersättningen i företaget med dotterföretag till nio inkomstbasbelopp (över- gångsvis nio och ett halvt inkomstbasbelopp). Även om de faktiska löneuttagen enligt vad som uppges i remissen år 2010 uppgick till ca 9,8 inkomstbasbelopp var minimikravet i medeltal 7,8 inkomstbasbelopp, och förslaget innebär enligt remissen att minimikravet på uttag av medel från företaget för löner och avgifter för de minsta företagen där löneunderlagsregeln används kommer att öka. I flera remissyttranden ges exempel på betydande ökningar av uttags- kravet med tydliga tröskeleffekter. Detta måste utan tvivel påverka företagens möjligheter att anställa ny personal. Lönehöjningen sker dess- utom på en inkomstnivå som inte ger några ytterligare socialförsäkringsförmåner till del- ägaren, vilket kan verka återhållande på intresset av att använda regeln.

Det ökade lönekravet påverkar också den för ägarna positiva utvidgningen av det lönebaserade utrymmet i skiktet upp till 60 inkomstbasbelopp på ett negativt sätt eftersom färre företag kommer att kunna utnyttja löneunderlagsregeln.

Även i de nu nämnda delarna framstår förslagen som oklara till sina sammantagna effekter.

Sammanfattningsvis framstår det för Lagrådet som tveksamt om de framlagda förslagen är utformade så att de kan antas tillgodose de i remissen angivna syftena, liksom om de är så utformade att problem inte uppstår vid tillämpningen (8 kap. 22 § 4 och 5 regerings- formen).

Det framgår inte av remissen i vad mån lagstiftningsärendet har bedömts vara särskilt brådskande eller varför inte en fördjupad översyn av fåmansbolagsreglerna bedömts vara behövlig. Den bild som ges i remissen av hur företag organiseras och de aktuella skattereglerna utnyttjas ger inte intryck av att vara väl grundad, något som också påvisas i ett betydande antal remissyttranden. Att döma av det material som står till Lagrådets förfogande synes det ha varit fullt möjligt att bereda ärendet på ett mer normalt sätt och därmed säkrare förankra förslagets grunder och öka träffsäkerheten i regleringen. Tillsammans med de tveksamheter som redovisats i det föregående föranleder detta att Lagrådet inte kan tillstyrka att de föreliggande förslagen läggs till grund för lagstiftning.

Förslaget till lag om ändring i vägtrafikskatte- lagen

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Enligt den föreslagna punkten 2 ska den nya definitionen av ”skattepliktig första gången” inte tillämpas på fordon som före ikraftträdandet befriades från fordonsskatt. Bestämmelsen är oklar. Lagrådet förordar att ordet ”befriades” er- sätts med ”var befriat”.

I författningskommentaren bör framhållas att bestämmelsen inte undantar fordon för vilka femårsbefrielsen enligt 2 kap. 11 a § löpt ut före ikraftträdandet.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

46

Bilaga 6

Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling

Bilaga till avsnitt 6.9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

Bilaga 6

Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning av delbetänkandet Skatteincitament för forskning och

	utveckling (SOU 2012:66).....................................................................................	5
2.	Delbetänkandets lagförslag....................................................................................	7
	Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)..................................	7
	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170 om särskilda avdrag i vissa
	fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän
	löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980).........................................	9
3.	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	10
4.	Lagförslag i lagrådsremissen ................................................................................	11
	Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)................................	11
	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av
	socialavgifter..........................................................................................	14
	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa
	fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän
	löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)......................................	15
5.	Lagrådets yttrande................................................................................................	16

3

1. Sammanfattning av delbetänkandet Skatteincitament för forskning och utveckling (SOU 2012:66)

I betänkandet anges att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv i huvudsak finns två skäl för en subvention av FoU genom skatteincitament. För det första är FoU produktion av kunskap som vanligen inte kan isoleras till det företag som utför forskningen och utvecklingen utan kunskapen överförs också till andra delar av ekonomin. FoU är således ofta förknippad med positiva externa effekter. Problemet ligger i att det företag som står för kostnaden inte kan tillgodogöra sig hela avkast- ningen av investeringen, vilket kan leda till att de resurser som satsas på FoU blir för låga i relation till vad som är samhällsekonomiskt optimalt. För det andra är finansieringskostnaden för riskfyllda investeringar i nya företag alltför hög. Detta är en följd av skattereglernas utformning där nytt eget kapital beskattas högre jämfört med kvarhållna vinstmedel och lånat kapital. Externa effekter är relevanta för all FoU medan en samhällsekonomiskt alltför hög finansierings- kostnad främst gäller små och nya företag.

Kommittén anser att ett stöd till FoU bör lämnas genom en direkt sänkning av någon kostnad. Alla företag, såväl de som går med vinst som de som går med förlust, kan då dra nytta av stödet. Kommittén föreslår därför att det ska vara möjligt för arbetsgivare att i vissa fall få nedsättning av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning och utveckling (FoU-personer). Nedsättning ges med 10 pro- cent av avgiftsunderlaget, dock högst med 230 000 kronor per koncern och månad. Nedsättningen får dock inte medföra att arbetsgivaravgifterna understiger ålderspensions- avgiften. Nedsättning beviljas inte heller för personer som inte fyllt 26 år vid ingången av beskattningsåret.

Enligt förslaget räknas som FoU-arbete systematiskt arbete med att ta fram ny kunskap (forskning) eller med att använda resultatet av forskning för att utveckla nya eller väsentligt förbättrade varor, tjänster och produktions- processer (utveckling). För att omfattas av reglerna måste arbetet vara kvalificerat och direkt utgöra FoU eller ingå som en central del i sådant arbete. Tanken med dessa avgränsningar är att rikta stödet mot sådant arbete som har ett

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

reellt FoU-innehåll. För att omfattas av reglerna ställs vidare krav på att arbetet ska ha ett kommersiellt syfte. Kommersialiseringskravet ställs för att utesluta främst offentlig verksam- het, vilken redan är finansierad via offentliga medel.

Rätt till nedsättning av arbetsgivaravgifter har den som ger ut den avgiftspliktiga ersättningen. Arbetsgivaravgifterna ska sättas ned den kalendermånad då en person hos en och samma arbetsgivare under minst tre fjärdedelar och minst 15 timmar av sin faktiska arbetstid har utfört FoU-arbete. Arbetsgivaravgifterna får också i vissa fall sättas ned om arbetsgivaren tidigare har fått nedsättning för personen i fråga.

Kommittén föreslår att de nya reglerna förs in i ett nytt kapitel, 2 a kap., i socialavgiftslagen (2000:980). Till följd av förslaget föreslår kommittén även en ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avgifter i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980).

Enligt kommitténs beräkningar kommer förslaget att kunna utnyttjas av ca 2 500 företag. Förslaget bedöms minska statens intäkter från arbetsgivaravgifterna med 1,08 miljarder kronor per år och bedöms försvaga de offentliga finanserna med 0,79 miljarder kronor per år. Kommittén föreslår att förslaget finansieras genom ändrade regler för räntebeläggning av periodiseringsfonder. Sedan 2004 är avsättningar till periodiseringsfonder räntebelagda för juridiska personer. Räntan påförs genom att en schablonintäkt läggs till den vanliga inkomsten som bolagsskatten beräknas på. Schablon- intäkten beräknas till 72 procent av statslåne- räntan vid utgången av november månad året närmast före det kalenderår under vilket beskattningsåret går ut multiplicerad med summan av gjorda avdrag för avsättningar till sådana periodiseringsfonder som den juridiska personen har vid beskattningsårets ingång. Om beräkningen av schablonintäkten ändras på så sätt att 100 procent av statslåneräntan multipliceras med summan av perio- diseringsfonderna bedöms ändringen ge en förstärkning av de offentliga finanserna med 0,79 miljarder kronor. Kommittén föreslår att det görs en sådan ändring av procentsatsen. Förslaget kommer då enligt kommittén att vara finansierat i sin helhet.

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

Förslaget får också konsekvenser såtillvida att det kommer att öka företagens administrativa kostnader. Enligt kommittén kommer kostna- derna att öka med totalt 2,66 miljoner kronor per år. Den föreslagna finansieringen kommer däremot inte att påverka dessa kostnader.

Vad gäller den reala ekonomin bedömer kommittén att nedsättningen av arbetsgivar- avgifterna i kombination med finansierings- förslaget kommer att leda till fler FoU- investeringar och färre andra investeringar. Huruvida de totala investeringarna kommer att öka eller inte är svårt att bedöma. Det är heller inte möjligt att bedöma om förslagen sammantaget kommer att leda till ökad eller minskad produktivitet och BNP. Syssel- sättningen i FoU-sektorn bedöms öka som en följd av de nedsatta arbetsgivaravgifterna. Sysselsättningen i ekonomin som helhet påverkas dock inte av detta, utan det sker en omfördelning av sysselsättningen mellan FoU- sektorn och övriga sektorer. Kommittén bedömer dock att finansieringsförslaget kan få negativa effekter på sysselsättningen.

Enligt kommittén kommer förslaget också att ge upphov till ökade kostnader för Skatteverket. Kommittén uppskattar den initiala kostnaden till 4 115 000 kronor och den årliga merkostnaden till 2 348 000 kronor. För de allmänna förvaltningsdomstolarna bör förslaget enligt kommitténs mening inte leda till mer än en marginellt ökad arbetsbelastning.

Kommittén anser det angeläget såväl att följa upp de nya reglernas tillämpning som att utvärdera deras effekter på FoU-investeringar. Eftersom reglerna i vissa fall kan ge skattemässiga incitament att anlita konsulter i stället för egen personal är det särskilt viktigt att tidigt följa upp hur stor del av stödet som har gått till konsultföretag. När reglerna har tillämpats i några år bör dessutom en utvärdering göras som tar sikte på nedsättningens effekt på FoU-investeringar.

Kommittén föreslår att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2014.

6

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

2. Delbetänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs att det i socialavgiftslagen (2000:980) införs ett nytt kapitel, 2 a kap., av följande lydelse.

2 a kap. Avgifter för personer som arbetar med forskning och utveckling

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning och utveckling (FoU-personer).

Definitioner

2 § Som arbete med forskning och utveckling avses i denna lag systematiskt arbete med

1. att ta fram ny kunskap (forskning) eller

2. att använda resultatet av forskning för att utveckla nya varor, tjänster och produktionsprocesser eller väsentligt förbättra redan existerande sådana (utveckling).

Till arbete enligt första stycket räknas bara arbete som

1. är kvalificerat och direkt utgör forskning och utveckling eller ingår som en central del i sådant arbete, och

2. har ett kommersiellt syfte.

3 § Med koncern avses i denna lag en koncern av det slag som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). Som moderbolag räknas även andra juridiska personer än svenska aktiebolag.

Vilka som kan få nedsättning

4 § Rätt till nedsättning av arbetsgivaravgifter har den som ger ut avgiftspliktig ersättning för en FoU-person.

Villkor för nedsättning

5 § Arbetsgivaravgifter ska sättas ned den kalendermånad då

1.FoU-personen hos en och samma arbetsgivare under minst tre fjärdedelar och minst 15 timmar av sin faktiska arbetstid arbetat med forskning eller utveckling, eller

2. arbetsgivaren enligt 1 erhållit nedsättning för FoU-personen under var och en av de närmast föregående fyra kalendermånaderna.

Nedsättning enligt första stycket 2 medges inte om orsaken till att villkoren enligt första stycket 1 inte är uppfyllda är att personen fått ändrade arbetsuppgifter.

6 § För rätt till nedsättning av arbetsgivaravgifter gäller att FoU-personen vid ingången av beskattningsåret har fyllt 26 år.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

Nedsättningens storlek

7 § Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna på avgiftspliktig ersättning för FoU-personer ska summan av dessa avgifter sättas ned med 10 procent av avgiftsunderlaget.

Sammanlagt får nedsättningen uppgå till högst 230 000 kronor per koncern och månad.

Nedsättningen får inte medföra att arbetsgivaravgifterna understiger ålderspensionsavgiften enligt 2 kap. 26 §.

Om flera avgiftsskyldiga som ingår i samma koncern har rätt till nedsättning ska, vid bedömningen enligt andra stycket, nedsättningen i första hand göras av moderbolaget. Till den del moderbolaget inte kan utnyttja nedsättningen, får nedsättningen utnyttjas av dotterföretag i den ordning moderbolaget bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på avgiftspliktig ersättning som betalas ut efter den 31 december 2013.

8

Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och arbetsgivaravgif- terna ska från summan av dessa avgifter avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget. För den del av underlaget som arbetsgivaravgifterna beräknas på enligt 2 kap. 28 § eller 2 a kap. 7 § socialavgiftslagen (2000:980) får avdraget inte medföra att dessa avgifter understiger ålders- pensionsavgiften enligt 2 kap. 26 § samma lag. Sammanlagt får avdrag göras med högst 7 100 kronor. Avdraget ska i första hand göras från den allmänna löneavgiften.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170 om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och arbetsgivaravgif- terna ska från summan av dessa avgifter avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget. För den del av underlaget som arbetsgivaravgifterna beräknas på enligt 2 kap. 28 § socialavgiftslagen (2000:980) får avdraget inte medföra att dessa avgifter understiger ålderspensions- avgiften enligt 2 kap. 26 § samma lag. Sammanlagt får avdrag göras med högst 7 100 kronor. Avdraget ska i första hand göras från den allmänna löneavgiften.

I avgiftsunderlaget för beräkning av avdraget enligt första stycket ska endast ingå sådan avgiftspliktig ersättning som avses i 2 § första stycket.

Om flera avgiftsskyldiga ingår tillsammans i en koncern, ska de vid bedömningen av avdragsrätten enligt första stycket anses som en avgiftsskyldig. Avdraget ska i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget, får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på ersättning som betalas ut efter den 31 december 2013.

1 Senaste lydelse 2008:1268.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

3. Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över delbetänkandet Skatteincitament för forskning och utveckling (SOU 2012:66) kommit in från Riksrevisionen, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Uppsala, Dom- stolsverket, Invest Sweden, Försäkringskassan, Arbetsgivarverket, Statskontoret, Ekonomi- styrningsverket, Skatteverket, Kronofogde- myndigheten (KFM), Bokföringsnämnden, Lunds universitet, Chalmers tekniska högskola, Vetenskapsrådet, Konkurrensverket, Verket för innovationssystem (Vinnova), Statens energi- myndighet, Tillväxtverket, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), ALMI Företagspartner AB, Arbetsförmedlingen, Institutet för arbets- marknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Regelrådet, FAR, Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Näringslivets regelnämnd (NNR), Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA), Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).

Därutöver har Naturvetarna, Sveriges Ingenjörer, Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien (IVA), Näringslivets Skatte- delegation (NSD), Akademikerförbundet SSR och Sveriges Farmacevtförbund yttrat sig över betänkandet.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Ekobrottsmyndigheten, Pensions- myndigheten, Konjunkturinstitutet, Finans- politiska rådet, Karolinska institutet, FöretagarFörbundet, Research Institutes of Sweden (RISE), Sveriges advokatsamfund och Sveriges Kommuner och Landsting.

10

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

4. Lagförslag i lagrådsremissen

Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs att det i socialavgiftslagen (2000:980) ska införas fem nya paragrafer, 1 kap. 11 och 12 §§ och 2 kap. 29–31 §§, samt närmast före 1 kap. 11 och 12 §§ och 2 kap. 29 § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Forskning och utveckling

11 §

Med forskning och utveckling avses i denna lag systematiskt och kvalificerat arbete med att i kommersiellt syfte

1. ta fram ny kunskap (forskning), eller

2. använda resultatet av forskning för att utveckla nya varor, tjänster och produktionsprocesser eller väsentligt förbättra redan existerande sådana (utveckling).

Koncern

12 §

Med koncern avses vid tillämpning av 2 kap. 31 § en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554).

2 kap.

Avdrag vid avgiftsberäkningen för person som arbetar med forskning och utveckling

29 §1

Vid beräkning av arbetsgivarav- gifterna ska avdrag göras enligt 31 §, om den avgiftsskyldige har gett ut avgiftspliktig ersättning till en person som arbetar med forskning och utveckling.

Med avgiftspliktig ersättning till en person som arbetar med forskning och utveckling ska vid tillämpning av första stycket inte avses sådan

1 Tidigare 2 kap. 29 § upphävd genom 2006:1345.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

ersättning på vilken avgifter ska betalas enligt 27 eller 28 § eller sådan ersättning på vilken avdrag får beräknas enligt lagen (2013:000) om avdrag vid verksamhet i nystartszon.

30 §2

Avdrag enligt 31 § får göras bara om personen under kalendermånaden har arbetat med forskning och utveck- ling hos en och samma arbetsgivare under minst tre fjärdedelar och minst 15 timmar av sin faktiska arbetstid.

Om villkoren i första stycket inte är uppfyllda, får avdrag enligt 31 § ändå göras om avdrag har erhållits under var och en av de närmast föregående fyra kalendermånaderna.

Avdrag enligt andra stycket får inte göras om orsaken till att villkoren enligt första stycket inte är uppfyllda är att personen har fått ändrade arbets- uppgifter.

31 §

Vid beräkning av arbetsgivarav- gifterna på avgiftspliktig ersättning till en person som arbetar med forskning och utveckling ska avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget för denna person. Avdraget får inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften enligt 26 §. Det sammanlagda avdraget för samtliga personer som arbetar med forskning och utveckling får inte överstiga 37 500 kronor.

Om flera avgiftsskyldiga ingår i en koncern, ska de vid bedömningen av avdragsrätten enligt första stycket anses som en avgiftsskyldig. Avdraget ska i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget, får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.

2 Tidigare 2 kap. 30 § upphävd genom 2006:1345.

12

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på ersättning som betalas ut efter den 31 december 2013.

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremiss den

Föreslagen lydelse

18 april 2013

11 §

Influtna

arbetsgivaravgifter ska

Influtna

arbetsgivaravgifter ska

fördelas

mellan

avgiftsändamålen

fördelas

mellan

avgiftsändamålen

enligt

beslut

om

arbetsgivaravgifter

enligt

beslut

om

arbetsgivaravgifter

som följer av 53 kap. skatteför-

som följer av 53 kap. skatteför-

farandelagen

(2011:1244).

Avdrag

farandelagen

(2011:1244).

Avdrag

som görs enligt 5 § lagen

som görs enligt 2 kap. 31 §

(2001:1170) om särskilda avdrag i

socialavgiftslagen

(2000:980),

avdrag

vissa

fall

vid

avgiftsberäkningen

som görs enligt 5 § lagen (2001:1170)

enligt lagen (1994:1920) om allmän

om särskilda avdrag i vissa fall vid

löneavgift

och

socialavgiftslagen

avgiftsberäkningen

enligt

lagen

(2000:980) och avdrag som görs

(1994:1920)

om

allmän löneavgift

enligt 12 § lagen (2013:000) om

och

socialavgiftslagen

(2000:980)

avdrag vid verksamhet i nystartszon

och avdrag som görs enligt 12 §

ska

i

första

hand

avse

lagen (2013:000) om avdrag vid

arbetsmarknadsavgiften och därefter

verksamhet i nystartszon ska i första

sjukförsäkringsavgiften,

föräldra-

hand

avse

arbetsmarknadsavgiften

försäkringsavgiften,

arbetsskade-

och därefter i angiven ordning

avgiften

och

efterlevandepensions-

sjukförsäkringsavgiften,

föräldra-

avgiften.

försäkringsavgiften,

arbetsskade-

avgiften

och efterlevandepensions-

avgiften.

Bestämmelserna i första stycket ska tillämpas också på avgifts- och räntebelopp som betalas ut till arbetsgivare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om fördelningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

14

5 §1

Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och arbetsgivar- avgifterna ska från summan av dessa avgifter avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget. För den del av underlaget som arbetsgivaravgifterna beräknas på enligt 2 kap. 28 § socialavgiftslagen (2000:980) får avdraget inte medföra att dessa avgifter understiger ålderspensions- avgiften enligt 2 kap. 26 § samma lag. Sammanlagt får avdrag göras med högst 7 100 kronor. Avdraget ska i första hand göras från den allmänna löneavgiften.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)

dels att 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 7 §, samt närmast före 7 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och arbetsgivar- avgifterna ska från summan av dessa avgifter avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget. För den del av underlaget som arbetsgivaravgifterna beräknas på enligt 2 kap. 28 § socialavgiftslagen (2000:980) eller som avdrag ska beräknas på enligt 2 kap. 31 § socialavgiftslagen, får avdraget inte medföra att dessa avgifter understiger ålders- pensionsavgiften enligt 2 kap. 26 § samma lag. Sammanlagt får avdrag göras med högst 7 100 kronor. Avdraget ska i första hand göras från den allmänna löneavgiften.

I avgiftsunderlaget för beräkning av avdraget enligt första stycket ska endast ingå sådan avgiftspliktig ersättning som avses i 2 § första stycket.

Om flera avgiftsskyldiga ingår tillsammans i en koncern, ska de vid bedömningen av avdragsrätten enligt första stycket anses som en avgiftsskyldig. Avdraget ska i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget, får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.

Kombination av avdrag

7 §

Om avdrag ska göras både enligt denna lag och enligt 2 kap. 31 § socialavgiftslagen (2000:980), ska avdrag i första hand göras enligt 2 kap. 31 § socialavgiftslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1Senaste lydelse 2008:1268.

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 6

5. Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-05-30

Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson samt justitieråden Per Virdesten och Margit Knutsson.

Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning och utveckling

Enligt en lagrådsremiss den 23 maj 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),

2. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter,

3. lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Elisabeth Sheikh och rättssakkunniga Johanna Mihaic.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen

1 kap. 11 § och 2 kap. 29–31 §§

I lagrådsremissen föreslås att det införs en rätt till avdrag vid beräkningen av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning och utveckling. Av motiven framgår att det inte är någon förutsättning för avdrag att personen i fråga arbetat med både forskning och utveckling utan det är tillräckligt att arbetet avsett endera. Trots detta talas det i de bestämmelser som reglerar avdragsrätten (2 kap. 29–31 §§) om personer som arbetat med forskning och utveckling när det alltså i själva verket handlar om forskning eller utveckling. Förklaringen till det valda uttryckssättet står att finna i 1 kap. 11 §, som innehåller en definition av den för forsknings- och utvecklingsarbeten gemen- samma termen ”forskning och utveckling”. Lagrådet kan svårligen se att det finns något

behov av en sådan gemensam term och anser att den närmast skapar oklarhet beträffande avdragsrätten. Regleringen skulle vinna i klarhet om bestämmelserna i 2 kap. 29–31 §§ utformas så att de avser personer som arbetar med forskning eller utveckling.

2 kap. 30 §

Av första stycket framgår att avdragsrätten förutsätter att personen har arbetat med forskning eller utveckling i viss minsta omfattning hos en och samma arbetsgivare. Ordet arbetsgivare används bara på ett par ställen i socialavgiftslagen (1 kap. 8 § och 2 kap. 15 §). I stället används genomgående uttrycket avgiftsskyldig som beteckning på den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter. Av författningskommentaren framgår också att det är den avgiftsskyldige som avses. Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att ”en och samma arbetsgivare” byts ut mot ”den avgiftsskyldige”.

2 kap. 31 §

Av lagtexten bör framgå att bestämmelsen endast avser sådana koncernföretag som uppfyller villkoren för att få göra avdrag.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

16

Bilaga 7

Reformerade inkomstskatteregler för ideell sektor och slopad skattefrihet för specialbyggnader m.m.

Bilaga till avsnitt 6.14 och 6.15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Bilaga 7

Reformerade inkomstskatteregler för ideell sektor och slopad skattefrihet för specialbyggnader m.m.

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning av betänkandet Moderniserade skatteregler för ideell

	sektor.......................................................................................................................	5
2.	Betänkandets lagförslag..........................................................................................	7
	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ............................	7
	Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)...................	14
	Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).....................................	15
	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
	kontrolluppgifter...................................................................................	16
	Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)................................	18
	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).........................	19
	Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).........................	20
	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ...............	21
	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt
	för utomlands bosatta artister m.fl. .....................................................	24
	Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617) ...................................	25
	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundande
	ålderspension.........................................................................................	26
3.	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	27
4.	Lagförslag i lagrådsremissen ................................................................................	29
	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ..........................	29
	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.........................................	36
	Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)...................	37
	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt
	för utomlands bosatta artister m.fl. .....................................................	38
	Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617) ...................................	39
	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).........................	40
	Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)................................	41
	Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).......................	42
	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1269) om godkännande av
	gåvomottagare vid skattereduktion för gåva .......................................	45

3

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

5.

Lagrådets yttrande ................................................................................................

47

4

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

1. Sammanfattning av betänkandet nyttig verksamhet men också stödja annan

Moderniserade skatteregler för ideell sektor

Stiftelse- och föreningsskatteutredningen föreslår att lika regler ska gälla för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund. Förslaget utgår från de bestämmelser som i dag gäller för föreningar och trossamfund men har fått en anpassad och moderniserad utformning. Utredningens förslag bygger på begreppet allmännyttigt ändamål. Någon legaldefinition av begreppet allmännytta föreslås inte av utred- ningen. I stället görs en exemplifierande uppräkning, liknande den som i dag gäller för de ideella föreningarna, av vad som är att anse som allmännyttiga ändamål. Med hänsyn till att enhetliga bestämmelser om ändamål som kan föranleda skattebefrielse föreslås för stiftelser, föreningar och trossamfund har utredningen gjort en översyn och komplettering av den i dag gällande lagtexten. Syftet har varit att söka åstadkomma en exemplifiering som är anpassad till dagens samhälle och som kan tillämpas även framgent.

Ändamålen hjälpverksamhet bland behövande och stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan myndighet föreslås få annan benämning och också något vidare innebörd och benämns nu social hjälp- verksamhet respektive fredsbefrämjande verk- samhet. Även ändamålet vård och uppfostran av barn har moderniserats och fått en något vidare innebörd. Detta ändamål benämns nu omsorg om barn och ungdom.

Även stiftelser kommer fortsättningsvis att kunna ha ett ändamål som gynnar kultur, idrott, politisk verksamhet och religiös verksamhet. Ändamålen att främja utbildning och veten- skaplig forskning är oförändrade. Två nya ändamål har intagits i den exemplifierande uppräkningen, nämligen miljövård och sjukvård. När det gäller ändamålet miljövård – som i sig innefattar naturvård – har detta blivit ett så centralt område i dagens samhälle att det är utredningens uppfattning att det inte kan lämnas utanför en exemplifierande uppräkning av vad som är allmännyttiga ändamål. Ändamålet sjukvård har i nu gällande rätt sin motsvarighet i bestämmelserna om skattebefrielse för verk- samhet som bedrivs av sjukvårdsinrättningar.

Utredningens förslag innebär att en ideell organisation själv ska kunna bedriva allmän-

allmännyttig organisation som bedriver sådan verksamhet. Detta uttrycks genom att termen främja konsekvent har valts för att ange hur organisationens allmännyttiga verksamhet kan fullgöras. Detta innebär bl.a. att en stiftelse fortsättningsvis ska kunna gynna en allmännyttig verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund.

Däremot föreslår utredningen inte någon lagreglering av den så kallade förvaltarsmitta som i fast praxis godtagits för stiftelser förvaltade av stat och kommun. Det öppenhetskrav som gäller för ideella föreningar och registrerade trossamfund behåller sin innebörd, men lagtexten har förtydligats.

Utredningens förslag för såväl fullföljdskravet som verksamhetskravet bygger på den reglering som gäller i dag, men har förtydligats i vissa avseenden. Bestämmelserna har också komplet- terats för att öka rättssäkerheten vid tillämp- ningen. För verksamhetskravet innebär detta att det direkt av lagtexten framgår att den bedömning som ska göras inte måste ske isolerat för det enskilda beskattningsåret. Det finns enligt förslaget utrymme för en mindre avvikelse från kravet förutsatt att avvikelsen kan antas vara tillfällig.

Fullföljdskravet har fått en utformning som till stora delar är hämtad från Regeringsrättens avgörande i rättsfallet om Stiftelsen Stockholms Sjömanshem (RÅ 2001 ref. 17). I lagtexten anges nu direkt vad som ska räknas med vid fullföljdsberäkningen. Bestämmelsen har även gjorts mer flexibel avseende den tidsperiod som ska ligga till grund för bedömningen. För att möjliggöra för framförallt stiftelser, som inte uppfyllt kraven för inskränkt skattskyldighet och på grund av detta under ett eller flera år varit oinskränkt skattskyldiga, att återinträda som inskränkt skattskyldiga får den skatt som betalas till följd härav medräknas vid fullföljds- beräkningen.

Utredningen föreslår också att den dispens- möjlighet som finns från fullföljdskravet vid olika slag av investeringar ska tas bort. Grunden till detta förslag är att denna dispensmöjlighet i praktiken utnyttjas i mycket liten omfattning men också en strävan mot förenklade regler.

Utredningen föreslår att särbestämmelserna i 7 kap. 15–18 §§ inkomstskattelagen ska upp- hävas. Förslaget bygger i stället på generella undantagsregler kopplade inte till ett visst

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

subjekt utan till den verksamhet som bedrivs. Detta innebär att många av de uppräknade subjekten kan hänföras till de föreslagna gemensamma bestämmelserna om undantag från beskattning för allmännyttig verksamhet. För subjekt som har myndighetsuppdrag eller som beskattas på annat sätt samt för tryggande- organisationer föreslås särregleringar.

Utredningen föreslår att det fortsättningsvis inte ska finnas några särregler för beskattning av löpande fastighetsinkomster. För inkomster från så kallade specialbyggnader, där ägaren av byggnaden i övrigt inte är föremål för skattegynnande, föreslås att vanliga regler ska gälla vid beskattningen. Detta innebär att vissa fastighetsägare kommer att bli beskattade för ett eventuellt överskott av användningen av fastigheten. Detta förslag är systematiskt helt korrekt eftersom undantagande från beskattning av vanliga inkomster av näringsverksamhet hos t.ex. aktiebolag inte kan försvaras på saklig grund.

Utredningen föreslår också en ändring i fastighetstaxeringslagen som innebär att uppräkningen (en form av katalog) i 3 kap. 4 § tas bort och att hänvisning i stället sker till de allmänna reglerna om undantag från beskattning i inkomstskattelagen.

Utredningen föreslår att inkomst från sådan näringsverksamhet som en ideell organisation kan bedriva som ett direkt led i sin allmännyttiga verksamhet eller med naturlig anknytning till denna även fortsättningsvis ska var skattefri. I lagtexten sammanfattas detta förhållande genom att endast begreppet naturlig anknytning används. Även stiftelser ska uttryckligen omfattas av denna undantagsbestämmelse. Någon förändring av omfattningen är inte avsedd. Begreppet hävd, vilket är ålderdomligt och låser fast tillämpningen i gamla former, föreslås slopat till förmån för en mer modern finansieringsform. Inom den ramen ryms också det som i nu gällande rätt räknas som hävdvunna inkomster. Dessa inkomster kan numera också i hög grad sägas ha naturlig anknytning till föreningens eller samfundets verksamhet.

Utredningens förslag till ny finansieringsform innebär följande. Ideella föreningar och registrerade trossamfund tillåts ha skattefria inkomster från näringsverksamhet som utgör rena finansieringskällor för den allmännyttiga verksamheten. Detta gäller om intäkterna i finansieringsverksamheten inte överstiger en

fjärdedel av organisationens samtliga intäkter. För stiftelser föreslås inte motsvarande möjlig- het att bedriva rent finansierande verksamhet. Som en följd av att gemensamma undantagsbestämmelser föreslås gälla även för t.ex. akademier och vissa studentkårer och studentnationer föreslås att dessa kategorier omfattas av samma skyldighet att redovisa hur de bedriver sin allmännyttiga verksamhet. Ett krav på att även dessa ska lämna särskild uppgift enligt lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter föreslås därför.

Utredningen föreslår att det grundavdrag som till belopp varit oförändrat från 1984 års taxering uppräknas till dagens penningvärde, vilket motsvarar 30 000 kr. Dessutom föreslås att studentkårer och studentnationer samt deras samarbetsorgan ges rätt till grundavdrag. Skälet till detta är att de inte ska missgynnas i förhållande till övriga studerandeorganisationer som behandlas som ideella föreningar.

Utredningen föreslår att de nya reglerna ska träda i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering.

6

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

2. Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)1

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) dels att 7 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 7 §, 3 kap. 1 §, 11 kap. 47 §, 29 kap. 2 § och 63 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 63 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 7 kap., av följande lydelse, dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 15 kap. 11 § och 16 kap.

37 §, av följande lydelse,

dels att det närmast före 15 kap. 11 § och 16 kap. 37 § ska införas nya rubriker av följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. 7 §

Juridiska personers skatt ska beräknas på den beskattningsbara inkomsten. Denna ska beräknas på följande sätt.

Överskottet i inkomstslaget näringsverksamhet minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt tiotal kronor och är

den taxerade och den beskattningsbara inkomsten.
För sådana ideella föreningar och			För sådana ideella föreningar och
registrerade trossamfund som upp-			registrerade trossamfund som upp-
fyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket			fyller kraven i 7 kap. 5 § samt för
minskas	den	taxerade inkomsten	sådana	studentkårer, nationer och
med grundavdrag. Det belopp som			samarbetsorgan som avses i 7 kap. 12 §
återstår	är	den beskattningsbara	och som uppfyller där ställda krav
inkomsten.			minskas	den	taxerade inkomsten
			med grundavdrag. Det belopp som
			återstår	är	den beskattningsbara
			inkomsten.

3 kap.

1 §

Detta kapitel gäller för fysiska personer.

Det finns bestämmelser om

– obegränsat skattskyldiga i 3–16 §§,

– begränsat skattskyldiga i 17–21 §§, och

– skattskyldighet för överlåtna pensioner eller andra periodiska inkomster i 22 och 23 §§.

För dödsbon finns särskilda bestämmelser i 4 kap.

I 7 kap. 21 § finns bestämmelser om att ägare av vissa fastigheter inte är skattskyldiga för inkomst av fastigheten.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Föreslagen lydelse

7 kap.

Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer

Innehåll

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för

– staten, kommuner och pensionsstiftelser i 2 §,

– arbetslöshetskassor, vissa personalstiftelser samt stiftelser, aktiebolag eller andra juridiska personer som har till uppgift att lämna vissa ersättningar i 3 §,

– aktiebolag eller andra juridiska personer som är skattskyldiga enligt lagen (1991:1482) om lotteriskatt i 4 §,

– stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund i 5–11 §§, och

– vissa andra juridiska personer i 12–14 §§.

Vad som sägs om ett registrerat trossamfund gäller i tillämpliga delar även för självständiga organisatoriska delar av sådant samfund.

I fråga om begränsat skattskyldiga gäller bestämmelserna de inkomster som de är skattskyldiga för enligt 6 kap.

Undantagna juridiska personer

2 §

Undantagna från skattskyldighet är

1. staten,

2. landsting, kommuner och kommunalförbund,

3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m., och

4. samordningsförbund enligt 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för pensionsstiftelser.

3 §

Följande juridiska personer är undantagna från skattskyldighet bara om de uteslutande eller så gott som uteslutande bedriver avsedd verksamhet:

1. arbetslöshetskassor,

2. personalstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

3. stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att lämna avgångsersättning till friställda arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagda eller löper risk att bli uppsagda till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggning eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att lämna permitteringslöneersättning, och

4. aktiebolag och andra juridiska personer som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning.

8

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

4 §

Aktiebolag och andra juridiska personer som är skattskyldiga enligt lagen (1991:1482) om lotteriskatt är undantagna från skattskyldighet för verk- samhet som beskattas enligt den lagen.

Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund

Skattskyldighet

5 §

En stiftelse, en ideell förening eller ett registrerat trossamfund som uppfyller kraven i 6–11 §§ är skattskyldig bara för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §.

Om kraven i första stycket är uppfyllda föreligger dock inte skattskyldighet för

– kapitalvinster och kapitalförluster, och

– inkomster som har naturlig anknytning till det allmännyttiga ändamålet. En förening eller ett trossamfund är inte heller skattskyldig för inkomster

från verksamheter som utgör finansieringskällor för den allmännyttiga verksamheten till den del intäkterna från finansieringskällorna inte överstiger en fjärdedel av samtliga intäkter hos föreningen eller samfundet.

Ändamålskravet

6 §

Stiftelsen, föreningen eller trossamfundet ska ha ett eller flera allmännyttiga ändamål. Med allmännyttigt ändamål avses att främja

– fredsbefrämjande verksamhet,

– idrott,

– kultur,

– miljövård,

– omsorg om barn och ungdom,

– politisk verksamhet,

– religiös verksamhet,

– sjukvård,

– social hjälpverksamhet,

– utbildning,

– vetenskaplig forskning, eller

– andra därmed likvärdiga ändamål.

Ändamålen får inte vara begränsade till vissa familjer eller bestämda personer. Inte heller får de vara begränsade till föreningens eller trossamfundets medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen.

Verksamhetskravet

7 §

Stiftelsen, föreningen eller trossamfundet ska i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodose sådana ändamål som avses i 6 §. Kravet ska anses uppfyllt även om verksamheten i mindre utsträckning avviker härifrån, om avvikelsen kan antas vara tillfällig.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Fullföljdskravet

8 §

Stiftelsen, föreningen eller trossamfundet ska i skälig omfattning använda sina intäkter för verksamhet som tillgodoser allmännyttiga ändamål enligt 6 §.

Skatt som betalats med stöd av 22 kap. 5 § ska beaktas vid bedömning av fullföljdskravet.

Kravet i första stycket ska anses uppfyllt även om stiftelsen, föreningen eller trossamfundet under något eller några år inte har bedrivit verksamhet i tillräcklig omfattning, om detta förhållande kan anses vara tillfälligt. Vid denna bedömning ska beaktas hur kravet uppfyllts tidigare och innevarande år samt förutsättningarna för att det kommer att uppfyllas under det närmast följande året.

9 §

Vid tillämpning av 8 § första stycket ska följande intäkter tas med vid beräkning av fullföljdskravet:

1. intäkter som enligt 5 § undantas från beskattning med undantag för kapitalvinster,

2. medlemsavgifter och andra avgifter för deltagande i den allmännyttiga verksamheten,

3. bidrag från stat och kommun som inte utgör näringsbidrag, och

4. förvärv på grund av testamentariska förordnanden, gåvor och andra bidrag från enskilda.

Vid beräkning av fullföljdskravet ska intäkterna i första stycket minskas med kostnader för att förvärva och bibehålla intäkterna, med undantag för kapitalförluster.

Förvärv, gåvor och bidrag som avses i första stycket 3 och 4 ska räknas med endast om det framgår av omständigheterna att avsikten är att de ska användas direkt för verksamheten.

Öppenhetskravet

10 §

En ideell förening eller ett registrerat trossamfund får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av dess verksamhet, syfte eller annat.

11 §

Ideella föreningars central-, distrikts- eller samarbetsorganisationer anses som öppna om dess medlemmar utgörs av sådana lokala föreningar som uppfyller kraven i 10 §.

Registrerade trossamfund eller självständiga organisatoriska delar av ett samfund anses som öppna om den del av trossamfundet där medlemsantagning sker uppfyller kraven i 10 §.

Vissa andra juridiska personer

12 §

Följande juridiska personer är skattskyldiga enligt de bestämmelser som gäller för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund i 5–11 §§ i tillämpliga delar:

10

11 kap.

47 §

Periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster ska inte tas upp till den del givaren enligt 9 kap. 3 § eller 62 kap. 7 § inte får dra av det utbetalade beloppet.

Som inkomst ska inte heller tas Som inkomst ska inte heller tas upp sådana periodiska understöd upp sådana periodiska understöd som betalas ut från en stiftelse som som betalas ut från en stiftelse, en

är undantagen från skattskyldighet ideell förening eller ett registrerat enligt 7 kap. 3–6 §§ eller från en ideell trossamfund som är undantagen från förening som har till uppgift att främja skattskyldighet enligt 7 kap. 5 §. de ändamål som anges i 7 kap. 4 §, om Detta gäller dock bara om föreningen uppfyller övriga villkor i utbetalningen görs för att fullfölja 7 kap. 7–13 §§ för undantag helt eller något av de ändamål som anges i 7 delvis från skattskyldighet. Detta kap. 6 §.

gäller dock bara om utbetalningen görs för att fullfölja något av de ändamål som anges i 7 kap. 4 §.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

– sådana domkyrkor, lokalkyrkor eller dylikt som hör till Svenska kyrkan, i deras egenskap av ägare till vissa tillgångar som är avsedda för Svenska kyrkans verksamhet,

– hushållningssällskap med stadgar som har fastställts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt,

– akademier, och

– studentkårer vid statliga universitet och högskolor som avses i 4 kap. 8 § högskolelagen (1992:1434) och nationer vid Uppsala universitet eller Lunds universitet som avses i 4 kap. 15 § högskolelagen samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna enligt högskolelagen eller föreskrift som meddelats med stöd av högskolelagen ansvarar för.

13 §

Understödsföreningar är skattskyldiga bara för inkomst på grund av innehav av sådan fastighet som inte förvaltas i livförsäkringsverksamhet.

Med understödsförening avses också europakooperativ som bedriver motsvarande verksamhet.

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmel- ser om avkastningsskatt för understödsföreningar.

14 §

Producentorganisationer är undantagna från skattskyldighet för inkomst som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

15 kap.

			Myndighetsuppgifter
			11 §
			Som	skattepliktig inkomst		räknas
			inte ersättning som erhålls på grund av
			fullgörande av myndighetsuppgifter.
		16 kap.
			Myndighetsuppgifter
			37 §
			Utgift hänförlig till sådan ersättning
			som avses i 15 kap. 11 § får inte dras
			av.
		29 kap.
		2 §2
Med näringsbidrag avses stöd utan			Med näringsbidrag avses stöd utan
återbetalningsskyldighet som lämnas			återbetalningsskyldighet som lämnas
till en näringsidkare för närings-			till en näringsidkare för närings-
verksamheten av staten, Europeiska			verksamheten av staten, Europeiska
gemenskaperna,	landsting,	kom-	gemenskaperna,		landsting,	kom-
muner, juridiska personer som avses			muner, juridiska personer som avses
i 7 kap. 16, 17 och 20 §§ och			i 7 kap. 14 § och allmänningsskogar
allmänningsskogar	enligt	lagen	enligt	lagen	(1952:167)	om
(1952:167) om allmänningsskogar i			allmänningsskogar		i Norrland och
Norrland och Dalarna.			Dalarna. Även stöd som lämnas av en
			juridisk person som omfattas av
			bestämmelserna i 15 kap. 11 § räknas
			som näringsbidrag		till den del det

härrör från sådan verksamhet som utgör fullgörande av myndighets- uppgifter.

Med näringsbidrag avses också stöd som lämnas i form av

1. elcertifikat till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap.22 a § 1,

2. utsläppsrätter till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 b § första stycket,

3. utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 b § andra stycket 1, och

4. stöd enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, om stödet

inte

– redovisas som en skuld i räkenskaperna, eller

– avser betalning för nyemitterade eller egna aktier.

2 Senaste lydelse 2008:816.

12

Ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 5 § samt sådana studentkårer, nationer och samarbetsorgan som avses i 7 kap. 12 § och som uppfyller där ställda krav har rätt till grundavdrag med 30 000 kronor.

	PROP. 2013/14:1 BILAGA 7
	63 kap
Ideella föreningar	Ideella föreningar, registrerade
	trossamfund och vissa studerande-
	sammanslutningar

11 § Ideella föreningar och registrerade

trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket har rätt till grundavdrag med 15 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering.

2. Bestämmelserna i 22 kap. 5 § om beskattning för uttag ur närings- verksamhet ska inte tillämpas om en stiftelse vid ikraftträdandet blir skattskyldig enligt bestämmelserna i 7 kap. till följd av införandet av kapitlet i dess nya lydelse.

3. För en stiftelse eller en ideell förening, som har bildats före ikraftträdandet och som enligt en vid ikraftträdandet gällande föreskrift i stiftelseförordnandet eller stadgarna har till syfte att främja nordiskt samarbete, ska detta ändamål anses kvalificerat enligt 7 kap. 6 §.

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska ha följande lydelser.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §1

Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten ska undantas från skatte- och avgiftsplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana:

1. kyrkor samt	barmhärtighets-	1. sådana särskilda rättssubjekt
inrättningar som avses i 7 kap. 15 §		som avses i 10 § första stycket lagen
inkomstskattelagen (1999:1229) samt		(1998:1592) om införande av lagen
sådana särskilda	rättssubjekt som	(1998:1591) om Svenska kyrkan
avses i 10 § första stycket lagen
(1998:1592) om införande av lagen
(1998:1591) om Svenska kyrkan
2. stiftelser, ideella föreningar och		2. stiftelser, ideella föreningar och
registrerade trossamfund som upp-		registrerade trossamfund som upp-
fyller kraven i 7 kap. 3 § första stycket		fyller kraven i 7 kap. 5 § inkomst-
respektive i 7 kap. 7 § första stycket		skattelagen (1999:1229) samt sådana
inkomstskattelagen		juridiska personer som avses i 7 kap.
		12 § samma lag och

3. akademier, Nobelstiftelsen, stif- telsen Dag Hammarskjölds Minnes- fond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., stiftelsen Sveriges sjömanshus

4. sådana studentkårer, nationer och samarbetsorgan som avses i 7 kap. 16 § inkomstskattelagen och

5. utländska staters beskickningar. 3. utländska staters beskickningar. Skatte- och avgiftsfriheten ska endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5

utgör annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången vid fastighetstaxeringen år 2012.

1 Lydelse enligt prop. 2008/09:154.

14

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

17 §1

Eftertaxering får också ske

1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

2. när kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig,

3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1–5,

4. när en förening eller ett registrerat

trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som har föreskrivits i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) eller inte har iakttagit ett annat villkor i beslutet,

5. när en ändring i ett taxerings- beslut föranleds av en uppgift enligt 3 kap. 9 a §, 19 a §, eller 5 kap. 2 § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter, och

6. när en ändring i ett taxerings- beslut föranleds av en uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats enligt 3 kap. 21 a § lagen om självdeklarationer och kontrollupp- gifter.

4. när en ändring i ett taxerings- beslut föranleds av en uppgift enligt 3 kap. 9 a §, 19 a §, eller 5 kap. 2 § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter, och

5. när en ändring i ett taxerings- beslut föranleds av en uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats enligt 3 kap. 21 a § lagen om självdeklarationer och kontrollupp- gifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering.

2. Äldre bestämmelser i 4 kap. 17 § ska tillämpas på sådana beslut som avses

i7 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) och som har meddelats före den 1 januari 2011.

1 Senaste lydelse 2007:1253.

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 7 § samt 5 kap. 1 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §1
I de särskilda uppgifterna lämnas uppgifter för
1. bedömning av stiftelsers och	1. bedömning av stiftelsers, ideella
föreningars skattskyldighet enligt	föreningars, registrerade trossamfunds
inkomstskattelagen (1999:1229),	samt i 7 kap. 12 § inkomstskattelagen
	(1999:1229)	angivna	juridiska
	personers skattskyldighet		enligt den
	lagen,

2. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) av delägare i svenska handelsbolag och medlemmar i europeiska ekonomiska intressegrupperingar,

3. bestämmande av vilket fartområde ett fartyg går i, samt

4. kontroll av uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen när ersättningsbostaden är belägen utomlands.

Bestämmelser om skyldighet att lämna särskilda uppgifter finns i 5 kap.

2 kap.

7 §2 Särskild självdeklaration ska lämnas av

1. aktiebolag och ekonomiska föreningar samt sådana stiftelser, andra liknande subjekt eller andra tillgångsmassor som enligt stiftelseförordnande eller motsvarande bestämmelse har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss släkts, vissa släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska intressen,

2. sådana ideella	föreningar som		2. sådana ideella				föreningar och
avses i 7 kap. 7 § inkomstskatte-			registrerade trossamfund som avses i
lagen (1999:1229) och av sådana			7 kap.	5	§	inkomstskattelagen
trossamfund som avses i 7 kap. 14 §			(1999:1229) samt sådana student-
den lagen, om intäkterna under			kårer,	nationer		och	samarbetsorgan
beskattningsåret	har	överstigit	som avses i 7 kap. 12 § samma lag,
grundavdraget enligt 63 kap. 11 §			om intäkterna under beskattnings-
samma lag,			året har		överstigit		grundavdraget
			enligt 63 kap. 11 § samma lag,

3. andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2, med undantag av dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar, om intäkterna som den skattskyldige ska ta upp under beskattningsåret har uppgått till minst 100 kronor,

1 Senaste lydelse 2006:1521.

2 Senaste lydelse 2007:1409.

16

Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som avses i 7 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) och sådana studentkårer, nationer och samarbetsorgan som avses i 7 kap. 12 § samma lag som är undantagna från skattskyldighet för inkomst ska lämna särskilda upp- gifter om

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

4. andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensions- medel eller särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas,

5. fondbolag eller förvaringsinstitut för varje av bolaget eller institutet förvaltad investeringsfond, samt

6. ombudet för en sådan generalrepresentation som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige för skadeförsäkringsföretag som bedriver sin verksamhet genom representa- tionen.

5 kap.

1 §3 Stiftelser, ideella föreningar och

registrerade trossamfund som är undantagna från skattskyldighet för inkomst ska lämna särskilda upp- gifter om

1. intäkter och kostnader under det räkenskapsår som har avslutats närmast före taxeringsåret,

2. tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut, samt

3. övriga omständigheter som är av betydelse för bedömande av frågan om undantag från skattskyldighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering.

3 Senaste lydelse 2007:1409.

17

En ersättning till en idrotts- utövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 5–11 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är avgiftsfri, om ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 § socialavgiftslagen (2000:980) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

19 § En ersättning till en idrotts-

utövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7–13 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är avgiftsfri, om ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

18

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				4 kap.
					8 §1
Som yrkesmässig			verksamhet		Som yrkesmässig	verksamhet
räknas inte en verksamhet som					räknas inte en verksamhet som
bedrivs av en ideell förening eller ett					bedrivs av en ideell förening eller ett
registrerat trossamfund, när inkoms-					registrerat trossamfund, när inkoms-
ten av verksamheten utgör sådan					ten av verksamheten utgör sådan
inkomst av näringsverk-samhet för					inkomst av näringsverk-samhet för
vilken skattskyldighet inte föreligger					vilken skattskyldighet inte föreligger
för föreningen enligt 7 kap. 7 § första					för föreningen eller	trossamfundet
och	andra	stycket	eller	för	enligt 7 kap. 5 § inkomstskattelagen
trossamfundet		enligt	14	§	(1999:1229).
inkomstskattelagen (1999:1229).

Vad som sägs i första stycket om ideella föreningar gäller också för sådan förening som omfattas av 4 kap. 2 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

1 Senaste lydelse 1999:1283.

19

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	5 kap.
	3 §1
Skatteavdrag skall inte göras, om	Skatteavdrag ska inte göras, om

1. ersättningen är mindre än 100 kronor,

2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,

3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren understiger 10 000 kronor under inkomståret och

a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

b) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,

c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § andra stycket 2 d lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt

d) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken,

4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring,

4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring,

5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,

6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom totalförsvaret, eller

7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen till mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

1 Senaste lydelse 1999:1300.

20

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1–3 inkomstskattelagen (1999:1229) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av Försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete ska därvid var för

sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-				Vid beräkning av sjukpenning-
grundande	inkomst	bortses	från	grundande	inkomst	bortses	från
sådan inkomst av anställning och				sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som överstiger				annat förvärvsarbete som överstiger
sju och en halv gånger prisbas-				sju och en halv gånger prisbas-
beloppet. Det belopp som sålunda				beloppet. Det belopp som sålunda
ska undantas ska i första hand räknas				ska undantas ska i första hand räknas
av från inkomst av annat förvärvs-				av från inkomst av annat förvärvs-
arbete. Ersättning för utfört arbete i				arbete. Ersättning för utfört arbete i
annan form än pension räknas som				annan form än pension räknas som
inkomst	av anställning,		såvida	inkomst	av anställning,		såvida
ersättningen under ett år uppgår till				ersättningen under ett år uppgår till
minst 1 000 kronor, även om				minst 1 000 kronor, även om
mottagaren inte är anställd hos den				mottagaren inte är anställd hos den
som utger ersättningen. I nu angivna				som utger ersättningen. I nu angivna
fall ska den som utför arbetet anses				fall ska den som utför arbetet anses
såsom arbetstagare och den som				såsom arbetstagare och den som
utger ersättningen såsom arbets-				utger ersättningen såsom arbets-
givare. Kan ersättning för arbete för				givare. Kan ersättning för arbete för
någon annans räkning under året inte				någon annans räkning under året inte
antas uppgå till minst 1 000 kronor,				antas uppgå till minst 1 000 kronor,
ska ersättningen från denne inte tas				ska ersättningen från denne inte tas
med vid beräkningen av den				med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande		inkomsten i		sjukpenninggrundande		inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst av				annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av				näringsverksamhet. Vid beräkning av

1 Senaste lydelse 2008:861.

21

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

sjukpenninggrundande inkomst

av

sjukpenninggrundande inkomst

av

anställning ska bortses från ersätt-

anställning ska bortses från ersätt-

ning som enligt 2 a § ska anses som

ning som enligt 2 a § ska anses som

inkomst av

annat

förvärvsarbete

inkomst

av

annat

förvärvsarbete

samt ersättning som

idrottsutövare

samt

ersättning

som

idrottsutövare

får från sådan ideell förening som

får från sådan ideell förening som

avses i 7 kap. 7 § första stycket

avses i 7 kap. 5 § inkomstskattelagen

inkomstskattelagen (1999:1229) och

(1999:1229) och som har till huvud-

som har till huvudsakligt syfte att

sakligt syfte att främja idrottslig

främja

idrottslig

verksamhet,

om

verksamhet,

om ersättningen

från

ersättningen från

föreningen under

föreningen under året inte kan antas

året inte kan antas uppgå till minst

uppgå

till

minst

ett

halvt

ett

halvt

prisbasbelopp.

Vid

prisbasbelopp.

Vid

beräkning

av

beräkning av sjukpenninggrundande

sjukpenninggrundande inkomst

av

inkomst av anställning bortses även

anställning

bortses

även

från

från ersättning från en stiftelse som

ersättning från en stiftelse som har

har till väsentligt ändamål att

till väsentligt ändamål att tillgodose

tillgodose ekonomiska intressen hos

ekonomiska intressen hos dem som

dem som är eller har varit anställda

är eller har varit anställda hos en

hos en arbetsgivare som lämnat

arbetsgivare som lämnat bidrag till

bidrag till stiftelsen (vinstandels-

stiftelsen

(vinstandelsstiftelse)

eller

stiftelse) eller från en annan juridisk

från en annan juridisk person med

person med

motsvarande ändamål,

motsvarande ändamål, om ersätt-

om ersättningen avser en sådan

ningen avser en sådan anställd och

anställd och inte utgör ersättning för

inte utgör ersättning för arbete för

arbete för den juridiska personens

den

juridiska

personens räkning.

räkning. Detta gäller dock endast om

Detta gäller dock endast om de

de bidrag arbetsgivaren lämnat till

bidrag arbetsgivaren lämnat till den

den juridiska personen varit avsedda

juridiska personen varit avsedda att

att vara bundna under minst tre

vara bundna under minst tre

kalenderår och att på likartade villkor

kalenderår och att på likartade villkor

tillkomma en betydande del av de

tillkomma en betydande del av de

anställda. Om arbetsgivaren är ett

anställda. Om arbetsgivaren är ett

fåmansföretag eller ett fåmans-

fåmansföretag eller ett fåmans-

handelsbolag

ska

vid beräkningen

handelsbolag

ska vid beräkningen

inte bortses från ersättning som den

inte bortses från ersättning som den

juridiska personen lämnar till sådan

juridiska personen lämnar till sådan

företagsledare

eller

delägare

i

företagsledare eller delägare i före-

företaget eller en person som är

taget eller en person som är

närstående till någon av dem. Med

närstående till någon av dem. Med

fåmansföretag, fåmanshandelsbolag,

fåmansföretag,

fåmanshandelsbolag,

företagsledare och närstående person

företagsledare och närstående person

avses detsamma som i inkomst-

avses detsamma som i inkomst-

skattelagen. Vid beräkning av sjuk-

skattelagen. Vid beräkning av sjuk-

penninggrundande

inkomst

av

penninggrundande

inkomst

av

anställning ska alltid bortses från

anställning ska alltid bortses från

ersättning från en vinstandelsstiftelse

ersättning från en vinstandelsstiftelse

som härrör från bidrag som arbets-

som härrör från bidrag som arbets-

givaren lämnat under åren 1988–

givaren lämnat under åren 1988–

1991.

1991.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos

22

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag ska vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller en person som är närstående till någon av dem. Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående person avses detsamma som i inkomst- skattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning ska alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten ska, där förhållandena inte är kända för Försäkringskassan, grundas på de upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning ska gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst enligt denna paragraf ska det bortses från inkomst som hänför sig till sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

23

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §1 Från skatteplikt enligt denna lag undantas

1. frivilliga betalningar som gatumusikanter och liknande får,

2. inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fast driftställe i Sverige,

3. inkomst av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar,

4. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal,

5. vederlag för nödvändig resa eller transport samt förmån av kost och logi i samband med inkomsternas förvärvande eller för styrkta kostnader härför,

6. ersättning i annan form än kontanter och därmed likställt vederlag, om det sammanlagda värdet från en utbetalare under en redovisningsperiod uppgår till högst 0,03 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, avrundat till närmaste hundratal kronor,

7. inkomster enligt 7 § andra	7. inkomster enligt 7 § andra
stycket, om arrangören i allt	stycket, om arrangören i allt
väsentligt motsvarar en sådan ideell	väsentligt motsvarar en sådan ideell
förening som avses i 7 kap. 7 §	förening som avses i 7 kap. 5 §
inkomstskattelagen (1999:1229) och	inkomstskattelagen (1999:1229) och
skattskyldighet enligt den lagen inte	skattskyldighet enligt den lagen inte
hade förelegat för inkomsterna om	hade förelegat för inkomsterna om
arrangören hade varit en sådan	arrangören hade varit en sådan
förening.	förening.

Vid tillämpning av första stycket 3 skall ersättning från ljudradio eller television anses som inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift till den del den inte avser förstagångssändning från sändare här i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

1 Senaste lydelse 2004:1141.

24

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 § ordningslagen (1993:1617) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 kap.
	26 §1
Den som i vinstsyfte anordnar en		Den som i vinstsyfte anordnar en
offentlig tillställning skall	ersätta	offentlig tillställning ska	ersätta
polismyndighetens kostnader för att		polismyndighetens kostnader för att
hålla ordning vid tillställningen. Om		hålla ordning vid tillställningen. Om
det finns särskilda skäl får också den		det finns särskilda skäl får också den
som i vinstsyfte anordnar en allmän		som i vinstsyfte anordnar en allmän
sammankomst åläggas en mot-		sammankomst åläggas en mot-
svarande ersättningsskyldighet.		svarande ersättningsskyldighet.
Ersättningsskyldigheten	gäller	Ersättningsskyldigheten	gäller
inte sådana ideella föreningar som		inte sådana ideella föreningar som
anges i 7 kap. 7 § första stycket		anges i 7 kap. 5 § inkomstskatte-
inkomstskattelagen (1999:1229).		lagen (1999:1229).

Ersättningsskyldigheten enligt första stycket får sättas ned eller efterges, om det finns särskilda skäl.

Polismyndigheten beslutar om ersättningsskyldighet. Därvid får det högsta belopp som har bestämts enligt 11 § inte överskridas.

Regeringen får meddela före-	Regeringen får meddela före-
skrifter om hur polismyndighetens	skrifter om hur polismyndighetens
kostnader för ordningshållning skall	kostnader för ordningshållning ska
beräknas.	beräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

1 Senaste lydelse 1999:1282.

25

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundande ålderspension

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 13 § lagen (1998:674) om inkomst- grundande ålderspension ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 kap.
13 §1
Ersättning som en idrottsutövare		Ersättning som en idrottsutövare
har fått från en sådan ideell förening		har fått från en sådan ideell förening
som avses i 7 kap. 7 § första stycket		som avses i 7 kap. 5 § inkomst-
inkomstskattelagen (1999:1229) och		skattelagen (1999:1229) och som har
som har till huvudsakligt syfte att		till huvudsakligt syfte att främja
främja idrottslig verksamhet, är inte		idrottslig	verksamhet, är	inte
pensionsgrundande som inkomst av		pensionsgrundande som inkomst av
anställning om ersättningen från		anställning	om ersättningen	från
föreningen under ett år har		föreningen under ett år har
understigit hälften av det för det året		understigit hälften av det för det året
gällande prisbasbeloppet enligt lagen		gällande prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.		(1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

1 Senaste lydelse 1999:1301.

26

3. Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Svea Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Göteborg, Länsrätten i Jönköpings län, Länsrätten i Skåne län, Länsrätten i Västmanlands län, Domstolsverket, Revisors- nämnden, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Ekonomistyrnings- verket, Skatteverket, Bokföringsnämnden, Kammarkollegiet, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Högskoleverket, Vetenskapsrådet, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Konkurrensverket, Statens kulturråd, Nämnden för statligt stöd till trossamfund, Bygdegårdarnas Riksförbund, Chalmers Tekniska Högskola AB, Civilförsvarsförbundet, Emmaus, FAR SRS, Fastighetsägarna Sverige AB, Folkbildnings- förbundet, Forum för Frivilligt Socialt arbete, Frimurare Barnhuset i Stockholm, Frivillig- organisationernas Insamlingsråd (FRII), Frälsningsarmén, Föreningen Norden, Föreningen Stiftelser i Samverkan, Företagarna, Handelshögskolan i Stockholm, Hushållnings- sällskapens Förbund, IOGT-NTO, Jern- kontoret, Judiska församlingen, Juridiska institutionen vid Göteborgs universitet, KFUM- KFUK:s riksförbund, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Kungl. Ingenjörs- vetenskapsakademin, Kungl. Musikaliska Akademin, Kungl. Vetenskapsakademin, Kungl. Vitterhetsakademin, Kuratorskonventet vid Uppsala Universitet, Lions Clubs International, Multipel distrikt 1101 – Sverige, LRF, Länsstyrelsen i Skåne, Länsstyrelsen i Stockholm, Länsstyrelsen i Uppsala, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Nobelstiftelsen, Riksidrottsförbundet, Riksteatern, Rädda Barnen, Röda Korset, Sigtunastiftelsen, Stiftelsen för Insamlingskontroll, Stiftelsen Kungafonden, Stiftelsen Norrlandsfonden, Stiftelsen Professor B Risbergs Donationsfond, Stiftelsen Svenska Filmindustrin, Stiftelsen Sveriges Sjömanshus, Stockholms Borgerskap, Stockholms Handelskammare, Studieförbundet Vuxenskolan, Svenska Bankföreningen, Svenska Brukshundsklubben, Svenska Fotbolls- förbundet, Svenska Friidrottsförbundet, Svenska Försvarsutbildningsförbundet, Svenska

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Ishockeyförbundet, Svenska Kyrkan, Svenska Liftanläggningars organisation SLAO, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Exportråd, Sveriges Frikyrkosamfund, Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Olympiska Kommitté, Sveriges universitets- och högskoleförbund, Synskadades Riksförbund, Synskadades stiftelse, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Våra gårdar.

Yttrande har dessutom inkommit från Jerringfonden, Svenskt Friluftsliv, Varbergs GIF Fotboll, Folkuniversitetet, Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur, Sophia- hemmet, Svenska Läkaresällskapet, Föreningen Svensk Elitfotboll, Stockholms Studentkårers Centralorganisation, Vidarstiftelsen, Kungliga Akademierna, Näringslivets Skattedelegation, Erikshjälpen, Chalmers Studentkår, Föreningen för Välgörenhetens Ordnande, KLYS Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Svenska Hockeyligan AB, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Ungdoms- styrelsen, Föreningen Blomsterfonden, Radium- hemmets Forskningsfonder, Ungdomens Nykterhetsförbund, Stockholms Katolska Stift, Nykterhetsrörelsens Scoutförbund och Stil – Assistans på dina villkor.

Följande remissinstanser har inte svarat: Aktiebolaget Trav och Galopp, Amatör- kulturens samrådsgrupp (Ax), ALMI, Cancer- fonden, Dag Hammarskjölds minnesfond, De handikappades Riksförbund, Folkets Hus och Parker, Forum Syd, Frisam – Frilufts- organisationer i samverkan, Friskis & Svettis Riks, FRISK – Friskvårdsföretagens branschorganisation, Friskolornas Riksförbund, Förbundet Vi Unga, Företagarförbundet, Handikappförbundens samarbetsorgan, Hjärt- Lungfonden, Konung Carl XVI Gustafs 50- årsfond för vetenskap, teknik och miljö, Korpen

– Svenska Motionsidrottsförbundet, Kultur och Näringsliv, Kulturnätet – Riksorganisationen för ideella kulturföreningar, Kungl. Akademin för de fria konsterna, Kungl. Patriotiska sällskapet, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, Naturskyddsföreningen, Right Livelihood Award Stiftelsen, Riksförbundet för Folkmusik och Dans, Riksförbundet Svenska Lottakårer, Riksförbundet Svensk Trädgård, Same Ätman Den samiska riksorganisationen, SIOS Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige, SSR Sveriges Standardiseringsråd,

27

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Statens Ungdomsråd, Stiftelsen Anna Lindhs minnesfond, Stiftelsen Industrifonden, Stiftelsen Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PROTEKO, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, Stockholms Stadsmission, Svensk Handel, Svenska Akademin, Svenska Handikappidrottsförbundet, Svenska Missions- kyrkan, Svenska Orienteringsförbundet, Svenska Skeppshypotekskassan, Svenska Turist- föreningen, Sveriges Biografägareförbund, Sveriges Konstföreningar, Sveriges Muslimska råd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne och Världsnaturfonden WWF.

Följande remissinstanser har angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, Bolags- verket, Konjunkturinstitutet, Karolinska institutet, Regelrådet, SO Arbetslöshets- kassornas Samorganisation, Förvaltnings- stiftelsen för Sveriges Radio m.fl., Sjöbefälsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Konstnärsnämnden och Svenska Bibelsällskapets Bibelfond.

28

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

4. Lagförslag i lagrådsremissen

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom förskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1 dels att 7 kap. 3–14 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 7 kap. 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13 och 14 §§ samt rubrikerna närmast efter 7 kap. 2 och 6 §§ ska utgå,

dels att 1 kap. 7 §, 7 kap. 1 och 18 §§, 11 kap. 47 §, 63 kap. 11 §, 67 kap. 24 § samt rubriken närmast före 63 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tio nya paragrafer, 7 kap. 3–12 §§, samt närmast före 7 kap. 3, 4, 5, 6 och 11 §§ och närmast efter 7 kap. 2 § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §2

Juridiska personers skatt ska beräknas på den beskattningsbara inkomsten. Denna ska beräknas på följande sätt.

Överskottet i inkomstslaget näringsverksamhet minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt tiotal kronor och är

den fastställda och den beskattningsbara inkomsten.
För sådana ideella föreningar och			För sådana ideella föreningar och
registrerade trossamfund som upp-			registrerade trossamfund som upp-
fyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket			fyller kraven i 7 kap. 4–12 §§
minskas	den	fastställda inkomsten	minskas	den	fastställda inkomsten
med grundavdrag. Det belopp som			med grundavdrag. Det belopp som
återstår	är	den beskattningsbara	återstår	är	den beskattningsbara
inkomsten.			inkomsten.

7 kap.

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för

– staten, kommuner och pensionsstiftelser i 2 §,

– stiftelser i 3–6 §§,	– stiftelser, ideella föreningar och
– ideella föreningar i 7–13 §§,	registrerade trossamfund i 3–12 §§,

– registrerade trossamfund i 14 §,

– vissa andra juridiska personer i 15–20 §§, och

– ägare av vissa fastigheter i 21 §.

Vad som sägs om ett registrerat trossamfund gäller i tillämpliga delar även för självständiga organisatoriska delar av ett sådant samfund.

1 Lagen omtryckt 2008:803. Senaste lydelse av

7 kap. 6 § 2011:1271.

7 kap. 10 § 2011:1271.

7 kap. 11 § 2011:1256.

2 Senaste lydelse 2011:1256.

29

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

I fråga om begränsat skattskyldiga gäller bestämmelserna de inkomster som de är skattskyldiga för enligt 3 eller 6 kap.

Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund

Skattskyldighet

3 §

Stiftelser, ideella föreningar eller registrerade trossamfund som uppfyller kraven i 4–12 §§ är skattskyldiga bara för inkomst av sådan näringsverk- samhet som avses i 13 kap. 1 §, med undantag för kapitalvinster och kapitalförluster.

Föreningar eller trossamfund som uppfyller kraven i 4–12 §§ är dock inte skattskyldiga för

1. sådan inkomst som kommer från en självständig näringsverksamhet eller en särskild förvaltningsenhet som avser fastighet, om inkomsten till huvudsaklig del kommer från

– verksamhet som är ett direkt led i främjandet av sådana ändamål som avses i 4 § eller som har annan naturlig anknytning till sådana ändamål, eller

– verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete, eller

2. inkomst från innehav av en fastighet som tillhör föreningen eller trossamfundet och som används i verksamheten på sådant sätt som anges i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Ändamålskravet

4 §

Stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet ska ha ett eller flera allmännyttiga ändamål. Med allmännyttigt ändamål avses ett ändamål som främjar

– idrott,

– kultur,

– miljövård,

– omsorg om barn och ungdom,

– politisk verksamhet,

– religiös verksamhet,

30

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

– sjukvård,

– social hjälpverksamhet,

– Sveriges försvar och krisbered- skap i samverkan med myndighet,

– utbildning,

– vetenskaplig forskning, eller

– ett annat därmed likvärdigt ändamål.

Ändamålen kan främjas genom egen verksamhet eller genom bidrag till en stiftelse, en förening eller ett trossamfund som har ett allmännyttigt ändamål.

Stiftelsens ändamål får inte vara begränsat till vissa familjer eller bestämda personer. Föreningens eller trossamfundets ändamål får inte vara begränsat till vissa familjers, medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen.

Verksamhetskravet

5 §

Stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet ska i den verksamhet som bedrivs under beskattningsåret uteslutande eller så gott som uteslutande främja ett eller flera sådana ändamål som anges i 4 §.

Om verksamhetskravet inte är uppfyllt under beskattningsåret får hänsyn tas till hur kravet sammantaget har uppfyllts året före beskattningsåret, beskattningsåret samt det närmast följande beskattningsåret.

Fullföljdskravet

6 §

Stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet ska under beskattningsåret i skälig omfatt- ning använda sina intäkter för ett eller flera allmännyttiga ändamål enligt 4 §. Hänsyn får även tas till hur intäkterna sammantaget har använts under en period av flera beskattnings- år.

Fullföljdskravet ska anses uppfyllt även om stiftelsen, föreningen eller trossamfundet under beskattningsåret inte har använt sina intäkter i till-

31

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

räcklig omfattning, om detta för- hållande kan anses vara tillfälligt. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till om kravet har uppfyllts de föregående beskattningsåren samt förutsätt- ningarna för att det kommer att uppfyllas under det närmast följande beskattningsåret.

7 §

Vid en beräkning av fullföljds- kravet i 6 § ska sådana intäkter tas med som enligt 3 § inte ska tas upp till beskattning, dock med undantag för kapitalvinster och schablonintäkter enligt 42 kap. 43 §.

Följande intäkter ska även tas med vid beräkningen av fullföljdskravet, om intäkterna inte ska tas upp till beskattning enligt denna lag:

1. Medlemsavgifter och andra av- gifter för deltagande i den allmän- nyttiga verksamheten.

2. Stöd eller bidrag.

3. Förvärv genom testamente eller gåva.

Intäkter som avses i andra stycket 2 och 3 ska dock räknas med endast om det framgår av omständigheterna att avsikten är att de ska användas direkt för verksamheten.

8 §

Vid beräkningen av fullföljds- kravet ska intäkterna i 7 § minskas med kostnader för att förvärva och bibehålla dessa intäkter.

9 §

Skatteverket får medge undantag från fullföljdskravet i 6 § för en ideell förening eller ett registrerat tros- samfund som avser att förvärva en fastighet eller annan anläggning som är avsedd för den ideella verksamheten. Detsamma gäller om en förening eller ett trossamfund avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastighet som används av föreningen eller trossamfundet.

Beslutet får avse högst fem beskattningsår i följd. Det får förenas

32

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

med villkor att föreningen eller trossamfundet ska ställa säkerhet eller liknande för den inkomstskatt som kan komma att påföras föreningen eller trossamfundet på grund av omprövning av besluten om slutlig skatt för de år som beslutet avser, om det upphör att gälla enligt 9 §.

Skatteverkets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

10 §

Om den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet inte inom föreskriven tid har genomfört den avsedda investeringen eller inte har iakttagit något annat villkor i beslutet, ska skattskyldigheten prövas som om undantaget inte hade medgetts.

Öppenhetskravet

11 §

En ideell förening eller ett registrerat trossamfund får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av dess verksamhet, syfte eller annat.

12 §

Ideella föreningars central-, distrikts- eller samarbetsorganisationer anses som öppna om deras medlemmar utgörs av föreningar som uppfyller kravet i 11 §.

Ett registrerat trossamfund anses som öppet om den del av trossamfundet där medlemsantagning sker uppfyller kravet i 11 §.

	18 §
Bestämmelserna om begränsning i		Bestämmelserna om begränsning i
skattskyldigheten i	15–17 §§	skattskyldigheten		i 15–17	§§
tillämpas för stiftelser bara om full-		tillämpas för stiftelser bara om full-
följdskravet i 6 § är uppfyllt. Om det		följdskravet i 6 § är uppfyllt. Vid
finns särskilda krav när det gäller		tillämpning	av	fullföljdskravet	ska
verksamheten eller liknande, tilläm-		stiftelserna anses främja ett allmän-
pas bestämmelserna om begränsning		nyttigt ändamål.
i skattskyldigheten bara om stiftel-		Om det finns särskilda krav när
serna i sin verksamhet	uteslutande	det gäller	verksamheten eller		lik-

33

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

eller så gott som uteslutande uppfyller dessa krav. När det anges att stiftelserna uteslutande ska bedriva viss verksamhet gäller dock det.

nande, tillämpas bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten bara om stiftelserna i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande uppfyller dessa krav. När det anges att stiftelserna uteslutande ska bedriva viss verksamhet gäller dock det.

11 kap.

47 §

Periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster ska inte tas upp till den del givaren enligt 9 kap. 3 § eller 62 kap. 7 § inte får dra av det

utbetalade beloppet.	Som inkomst ska inte heller tas
Som inkomst ska inte heller tas
upp sådana periodiska understöd	upp sådana periodiska		understöd
som betalas ut från en stiftelse som	som betalas ut från stiftelser, ideella
är undantagen från skattskyldighet	föreningar eller registrerade tros-
enligt 7 kap. 3–6 §§ eller från en ideell	samfund som är undantagna från
förening som har till uppgift att främja	skattskyldighet enligt 7 kap. 3 §.
de ändamål som anges i 7 kap. 4 §, om	Detta gäller dock bara om
föreningen uppfyller övriga villkor i 7	utbetalningen görs för att fullfölja
kap. 7–13 §§ för undantag helt eller	främjandet av omsorg om barn och
delvis från skattskyldighet. Detta	ungdom, social	hjälpverksamhet,
gäller dock bara om utbetalningen	utbildning eller vetenskaplig forskning.
görs för att fullfölja något av de
ändamål som anges i 7 kap. 4 §.
63 kap.
Ideella föreningar	Ideella föreningar	och	registrerade
	trossamfund
11 §
Ideella föreningar och registrerade	Ideella föreningar och registrerade
trossamfund som uppfyller kraven i	trossamfund som uppfyller kraven i
7 kap. 7 § första stycket har rätt till	7 kap. 4–12 §§ har rätt till grund-
grundavdrag med 15 000 kronor.	avdrag med 15 000 kronor.

67 kap.

24 §3

Rätt till skattereduktion enligt 25 och 26 §§ har efter begäran de som

1. vid beskattningsårets utgång har fyllt 18 år,

2. är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret, och

3. har haft utgifter för gåva avseende hjälpverksamhet bland behövande eller främjande av vetenskaplig forskning till en godkänd gåvomottagare eller ska ta upp värdet av sådan gåva som

3. har haft utgifter för gåva avseende social hjälpverksamhet eller främjande av vetenskaplig forskning till en godkänd gåvomottagare eller ska ta upp värdet av sådan gåva som inkomst.

3 Senaste lydelse 2011:1271.

34

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

inkomst.

Sådan rätt till skattereduktion har efter begäran också de som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1, 2 eller 3, om deras överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige.

Även dödsbon har efter begäran rätt till skattereduktion för gåva som har lämnats före dödsfallet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2013.

2. Bestämmelserna i 22 kap. 5 § om beskattning vid uttag ur närings- verksamhet ska inte tillämpas om en stiftelse vid ikraftträdandet blir skattskyldig enligt bestämmelserna i 7 kap. till följd av den nya bestämmelsen

i7 kap. 4 §.

35

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 19 § och 59 kap. 24 § socialförsäkrings- balken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				25 kap.
			19 §
Som		sjukpenninggrundande in-			Som sjukpenninggrundande		in-
komst av anställning räknas inte					komst av anställning räknas inte
ersättning som en idrottsutövare får					ersättning som en idrottsutövare får
från en sådan ideell förening som					från en ideell förening som har till
avses i 7 kap. 7 § första stycket					ändamål att främja idrott och som
inkomstskattelagen (1999:1229) och					uppfyller kraven i 7 kap. 4–12 §§
som har till huvudsakligt syfte att					inkomstskattelagen (1999:1229), om
främja idrottslig verksamhet, om					ersättningen	från föreningen	under
ersättningen			från föreningen under		året kan antas bli mindre än ett halvt
året kan antas bli mindre än ett halvt					prisbasbelopp.
prisbasbelopp
				59 kap.
			24 §
Som pensionsgrundande inkomst					Som pensionsgrundande inkomst av
av anställning räknas inte ersättning					anställning	räknas inte ersättning
som en idrottsutövare får från en					som en idrottsutövare får från en
sådan	ideell		förening som avses i		ideell förening som har till ändamål
7 kap.	7	§	första stycket inkomst-		att främja idrott och som uppfyller
skattelagen (1999:1229) och som har					kraven i 7 kap. 4–12 §§
till huvudsakligt syfte att främja					inkomstskattelagen (1999:1229), om
idrottslig verksamhet, om ersätt-					ersättningen	från föreningen	under
ningen från föreningen under ett år					ett år är mindre än hälften av det för
är mindre än hälften av det för året					året gällande prisbasbeloppet
gällande prisbasbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

36

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §1

Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten ska undantas från skatte- och avgiftsplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den

till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana:
1. kyrkor		samt	barmhärtighets-		1. Kyrkor		samt	barmhärtighets-
inrättningar som avses i 7 kap. 15 §					inrättningar som avses i 7 kap. 15 §
inkomstskattelagen			(1999:1229)		inkomstskattelagen			(1999:1229)
samt	sådana särskilda rättssubjekt				samt	sådana särskilda			rättssubjekt
som avses i 10 § första stycket lagen					som avses i 10 § första stycket lagen
(1998:1592) om införande av lagen					(1998:1592) om införande av lagen
(1998:1591) om Svenska kyrkan					(1998:1591) om Svenska kyrkan.
2. stiftelser, ideella föreningar och					2. Stiftelser, ideella föreningar och
registrerade		trossamfund		som	registrerade		trossamfund			som
uppfyller kraven i 7 kap. 3 § första					uppfyller kraven i 7 kap. 4–12 §§
stycket respektive i 7 kap. 7 § första					inkomstskattelagen.
stycket inkomstskattelagen
3. akademier,			Nobelstiftelsen,		3. Akademier,			Nobelstiftelsen,
stiftelsen		Dag	Hammarskjölds		stiftelsen		Dag	Hammarskjölds
Minnesfond,		Apotekarsocietetens			Minnesfond,		Apotekarsocietetens
stiftelse för främjande av farmacins					stiftelse för främjande av farmacins
utveckling m.m., stiftelsen				Sveriges	utveckling		m.m.	och	stiftelsen
sjömanshus					Sveriges sjömanshus.
4.	sådana	studentkårer,		nationer	4.	Sådana studentkårer,				nationer
och	samarbetsorgan som			avses i	och	samarbetsorgan som				avses i
7 kap. 16 § inkomstskattelagen och					7 kap. 16 § inkomstskattelagen.
5. utländska staters beskickningar.					5. Utländska staters					beskick-
					ningar.

Skatte- och avgiftsfriheten ska endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 § utgör annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas första gången vid 2014 års fastighetstaxering.

1 Senaste lydelse 2009:767.

37

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §1 Från skatteplikt enligt denna lag undantas

1. frivilliga betalningar som gatumusikanter och liknande får,

2. inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fast driftställe i Sverige,

3. inkomst av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar,

4. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal,

5. vederlag för nödvändig resa eller transport samt förmån av kost och logi i samband med inkomsternas förvärvande eller för styrkta kostnader härför,

6. ersättning i annan form än kontanter och därmed likställt vederlag, om det sammanlagda värdet från en utbetalare under en redovisningsperiod uppgår till högst 0,03 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings- balken, avrundat till närmaste hundratal kronor,

7. inkomster enligt 7 § andra	7. inkomster		enligt 7	§ andra
stycket, om arrangören i allt	stycket, om arrangören i allt
väsentligt motsvarar en sådan ideell	väsentligt motsvarar en sådan ideell
förening som avses i 7 kap. 7 §	förening som		uppfyller	kraven i
inkomstskattelagen (1999:1229) och	7 kap. 4–12	§§	inkomstskattelagen
skattskyldighet enligt den lagen inte	(1999:1229)	och skattskyldighet
hade förelegat för inkomsterna om	enligt den lagen inte hade förelegat
arrangören hade varit en sådan	för inkomsterna om arrangören hade
förening.	varit en sådan förening.

Vid tillämpning av första stycket 3 ska ersättning från ljudradio eller television anses som inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift till den del den inte avser förstagångssändning från sändare här i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av 2013.

1 Senaste lydelse 2010:1247.

38

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 § ordningslagen (1993:1617) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			2 kap.
			26 §1
Den som i vinstsyfte anordnar en				Den som i vinstsyfte anordnar en
offentlig	tillställning	skall	ersätta	offentlig tillställning ska	ersätta
polismyndighetens kostnader för att				polismyndighetens kostnader för att
hålla ordning vid tillställningen. Om				hålla ordning vid tillställningen. Om
det finns särskilda skäl får också den				det finns särskilda skäl får också den
som i vinstsyfte anordnar en allmän				som i vinstsyfte anordnar en allmän
sammankomst åläggas en mot-				sammankomst åläggas en mot-
svarande ersättningsskyldighet.				svarande ersättningsskyldighet.
Ersättningsskyldigheten			gäller	Ersättningsskyldigheten	gäller
inte sådana ideella föreningar som				inte sådana ideella föreningar som
anges i	7 kap. 7 §	första	stycket	uppfyller kraven i 7 kap. 4–12 §§
inkomstskattelagen (1999:1229).				inkomstskattelagen (1999:1229).

Ersättningsskyldigheten enligt första stycket får sättas ned eller efterges, om det finns särskilda skäl.

Polismyndigheten beslutar om ersättningsskyldighet. Därvid får det högsta belopp som har bestämts enligt 11 § inte överskridas.

Regeringen får meddela före-	Regeringen får meddela före-
skrifter om hur polismyndighetens	skrifter om hur polismyndighetens
kostnader för ordningshållning skall	kostnader för ordningshållning ska
beräknas.	beräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 Senaste lydelse 1999:1282.

39

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200)1 ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2012/13:124

Föreslagen lydelse

4 kap.

8 §

Som	ekonomisk verksamhet	Som	ekonomisk	verksamhet
räknas inte en verksamhet som		räknas inte en verksamhet som
bedrivs av en ideell förening eller ett		bedrivs av en ideell förening eller ett
registrerat trossamfund, när inkoms-		registrerat trossamfund, när inkoms-
ten av verksamheten utgör sådan		ten av verksamheten utgör sådan
inkomst	av näringsverksamhet för	inkomst	av näringsverksamhet för
vilken skattskyldighet inte föreligger		vilken skattskyldighet inte föreligger
för föreningen enligt 7 kap. 7 § första		för föreningen eller		trossamfundet
och andra stycket inkomstskattelagen		enligt 7 kap. 3 § inkomstskattelagen
(1999:1229) eller för trossamfundet		(1999:1229).
enligt 7 kap. 14 § samma lag.

Vad som sägs i första stycket om ideella föreningar gäller också för sådan förening som omfattas av 4 kap. 2 § lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 Lagen omtryckt 2000:500.

40

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 § socialavgiftslagen (2000:980) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			2 kap.
			19 §1
En ersättning till en idrotts-				En ersättning till en idrotts-
utövare från en sådan ideell förening				utövare från en ideell förening som
som avses i 7 kap. 7–13 §§				har till ändamål att främja idrott och
inkomstskattelagen (1999:1229) och				som uppfyller kraven i 7 kap. 4–12 §§
som har till huvudsakligt syfte att				inkomstskattelagen (1999:1229) är
främja	idrottslig	verksamhet	är	avgiftsfri, om ersättningen från
avgiftsfri,	om	ersättningen	från	föreningen under året inte har
föreningen under året inte har				uppgått till ett halvt prisbasbelopp
uppgått till ett halvt prisbasbelopp				enligt 2 kap. 6 och 7 §§ social-
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ social-				försäkringsbalken.
försäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 Senaste lydelse 2010:1282.

41

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom förskrivs att 10 kap. 4 §, 30 kap. 4 § och 66 kap. 27 § skatte- förfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

4 §

Skatteavdrag ska inte göras från ersättning för arbete om

1. ersättningen understiger 100 kronor,

2. det kan antas att den ersättning som utbetalaren sammanlagt kommer att betala ut till mottagaren under kalenderåret understiger 1 000 kronor,

3. det kan antas att den ersättning som utbetalaren sammanlagt kommer att betala ut till mottagaren under kalenderåret understiger 10 000 kronor och

a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

b) ersättningen inte utgör utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren bedriver,

c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan överenskommelse som avses i 25 kap. 13 § 4 socialförsäkringsbalken om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, samt

d) det inte är fråga om sådan ersättning till en förmyndare, god man eller förvaltare som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken, eller

4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvud- sakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och det kan antas att det som föreningen sammanlagt kommer att betala ut under kalenderåret understiger ett halvt prisbasbelopp.

4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en ideell förening som har till ändamål att främja idrott och som uppfyller kraven i 7 kap. 4–12 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och det kan antas att det som föreningen sammanlagt kommer att betala ut under kalenderåret understiger ett halvt prisbasbelopp.

30 kap.

4 §1 En inkomstdeklaration ska lämnas av

1. aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana stiftelser, andra liknande subjekt eller andra tillgångsmassor som enligt stiftelseförordnande eller motsvarande bestämmelse har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss släkts, vissa släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska intressen,

2. sådana ideella	föreningar och	2. sådana	ideella föreningar och
registrerade trossamfund som avses i		registrerade trossamfund som avses i
7 kap. 7 och 14 §§ inkomstskatte-		7 kap. 3	§	inkomstskattelagen
lagen (1999:1229),	om intäkterna	(1999:1229),	om intäkterna under
under beskattningsåret har överstigit		beskattningsåret		har	överstigit
grundavdraget enligt 63 kap. 11 §		grundavdraget enligt 63 kap. 11 §
den lagen,		den lagen,

1 Senaste lydelse 2011:1289.

42

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

3. andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2, med undantag för dödsbon och svenska handelsbolag, om de skattepliktiga intäkterna under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 200 kronor, och

4. andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensions- medel eller särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas.

66 kap.

27 §2

Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller av ett beslut om skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 § får meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (efterbeskattning) om

1. ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den uppgifts- skyldige

a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen beskatt-

ning,

b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning,

c) inte har lämnat en deklaration eller låtit bli att lämna en begärd uppgift,

eller

d) inte har lämnat begärt varuprov,

2. en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende ska rättas,

3. kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande har saknats eller varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas för inte har varit skyldig att lämna inkomstdeklaration,

4. det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål

a) om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, eller samma skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men för en annan redovisningsperiod, ett annat beskattningsår eller en annan person,

b) om fastighetstaxering,

c) om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska socialförsäkrings- avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229),

d) enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund,

e) om huruvida en inkomst ska beskattas enligt inkomstskattelagen eller enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., eller

f) om Skatteverkets prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner eller beslut om ändring av sådant prissättningsbesked,

5. en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 12 § inkomstskatte- lagen eller inte har följt ett annat villkor i beslutet, eller

5. en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 10 § inkomstskatte- lagen eller inte har följt ett annat villkor i beslutet, eller

2 Senaste lydelse 2012:387.

43

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

6. det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2013.

44

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1269) om godkännande av gåvomottagare vid skattereduktion för gåva

Härigenom föreskrivs att 6–8 och 15 §§ lagen (2011:1269) om god- kännande av gåvomottagare vid skattereduktion för gåva ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

En svensk stiftelse, en svensk ideell förening eller ett svenskt registrerat trossamfund ska efter ansökan godkännas som gåvomottagare under

förutsättning att
1. den sökande vid beslutet om			1. den sökande vid beslutet om
slutlig skatt året före det år då an-			slutlig skatt året före det år då an-
sökan görs är inskränkt skattskyldig			sökan görs är inskränkt skattskyldig
enligt bestämmelserna i 7 kap. 3, 7			enligt 7 kap. 3 § inkomstskattelagen
eller	14	§ inkomstskattelagen	(1999:1229),
(1999:1229),
2. den sökande har som ändamål			2. den sökande har som ändamål
att	bedriva	hjälpverksamhet bland	att främja	social	hjälpverksamhet
behövande eller att främja vetenskap-			eller vetenskaplig forskning eller helt
lig forskning eller helt eller delvis			eller delvis bedriver sådan verk-
bedriver sådan verksamhet,			samhet,
3. det är sannolikt att den sökande			a) även vid de två beslut om slutlig
a) även vid de två beslut om slutlig
skatt som fattas efter det beslut som			skatt som fattas efter det beslut som
avses i 1 kommer att bli inskränkt			avses i 1 kommer att bli inskränkt
skattskyldig		enligt de bestämmelser	skattskyldig	enligt	den bestämmelse
som anges i samma punkt, och			som anges i samma punkt, och

b) kommer att använda gåvorna på det sätt givarna avsett,

4. det av den sökandes bokföring eller räkenskaper är möjligt att avgöra vilka gåvor som har tagits emot och hur de har använts, och

5. den sökande har minst en auktoriserad eller godkänd revisor.

7 §

För en sökande vars skatt- skyldighet prövas enligt någon annan bestämmelse i 7 kap. inkomst- skattelagen (1999:1229) än de som anges i 6 § 1, ska prövningen enligt 6 § 1 och 3 a gälla frågan om förhållandena är sådana att den sökande skulle ha blivit och skulle komma att bli inskränkt skattskyldig vid tillämpning av någon av de bestämmelser som anges i 6 § 1.

För en sökande vars skatt- skyldighet prövas enligt någon annan bestämmelse i 7 kap. inkomstskatte- lagen (1999:1229) än 3 §, ska prövningen enligt 6 § 1 och 3 a denna lag gälla frågan om förhållandena är sådana att den sökande skulle ha blivit och skulle komma att bli inskränkt skatt- skyldig vid tillämpning av 7 kap. 3 § inkomstskattelagen.

8 §

Som gåvomottagare ska efter ansökan godkännas även utländska sökande om förutsättningarna i 6 § är uppfyllda och den sökande hör hemma i en stat

1. inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

45

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

2. med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

Prövningen enligt 6 § 1 och 3 a	Prövningen enligt 6 § 1 och 3 a
ska då gälla frågan om förhållandena	ska då gälla frågan om förhållandena
är sådana att den sökande skulle ha	är sådana att den sökande skulle ha
blivit och skulle komma att bli	blivit och skulle komma att bli
inskränkt skattskyldig enligt någon	inskränkt skattskyldig enligt 7 kap.
av de bestämmelser som anges i 6 § 1	3 § inkomstskattelagen (1999:1229)
om denne skulle beskattas i Sverige.	om denne skulle beskattas i Sverige.

För att den sökande ska kunna godkännas som gåvomottagare gäller dessutom att ett skriftligt åtagande enligt 23 kap. 7 § och 38 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha kommit in till Skatteverket.

15 §

Skatteverket ska återkalla ett godkännande som gåvomottagare om

1. innehavaren begär det,

2. förutsättningarna för godkännande inte längre är uppfyllda,

3. innehavaren vid ett beslut om slutlig skatt som fattats under den tid som avses i 10 § inte är inskränkt skattskyldig enligt bestämmelserna i 7 kap. 3, 7 eller 14 § inkomstskatte- lagen (1999:1229) eller, när det gäller en svensk mottagare som är inskränkt skattskyldig enligt någon annan bestämmelse i 7 kap. inkomstskattelagen än 3, 7 eller 14 § eller en utländsk mottagare, inte skulle ha blivit inskränkt skatt- skyldig vid tillämpning av 7 kap. 3, 7 eller 14 § inkomstskattelagen,

3. innehavaren vid ett beslut om slutlig skatt som fattats under den tid som avses i 10 § inte är inskränkt skattskyldig enligt 7 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) eller, när det gäller en svensk mottagare som är inskränkt skattskyldig enligt någon annan bestämmelse i 7 kap. inkomstskatte- lagen än 3 § eller en utländsk mottagare, inte skulle ha blivit in- skränkt skattskyldig vid tillämpning av 7 kap. 3 § inkomstskattelagen,

4. innehavaren inte betalar en sådan avgift som avses i 12 § andra stycket,

5. innehavaren inte följer ett föreläggande enligt 14 §, eller

6. innehavaren inte lämnar kontrolluppgifter enligt 22 kap. 22 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

Om det finns synnerliga skäl, får Skatteverket avstå från återkallelse enligt första stycket 2, 3 eller 6.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. Vid tillämpning av 6 § 1, 7 §, 8 § andra stycket och 15 § första stycket 3 ska frågan om inskränkt skattskyldighet för år 2013 och tidigare år prövas i förhållande till 7 kap. 3, 7 eller 14 § inkomstskattelagen (1999:1229) i dessa paragrafers lydelse före den 1 januari 2014.

46

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

5. Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-04-22

Närvarande: F.d. justitierådet Dag Victor samt justitieråden Annika Brickman och Margit Knutsson.

Reformerade inkomstskatteregler för ideell sektor

Enligt en lagrådsremiss den 4 april 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

2. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

3. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

4. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

5. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),

6. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

7. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),

8. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),

9. lag om ändring i lagen (2011:1269) om godkännande av gåvomottagare vid skattereduktion för gåva.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kansliråden Niklas Ekstrand och Bo Lindén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i inkomstskatte- lagen

I 7 kap finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för bl.a. stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund. Av 3 § framgår att en förutsättning för stiftelsers skattefrihet är att de uppfyller ändamålskravet i 4 §, verksamhetskravet i 5 § och fullföljdskravet i 6 §. Av 7 § (jämförd med 14 §) framgår att

motsvarande krav (här dock enligt 8, 9 och 10–12 §§) gäller även för ideella föreningar och registrerade trossamfund som dock också ska uppfylla öppenhetskravet i 13 §. De i lagtexten nämnda beteckningarna på de olika kraven återkommer som rubriker över de paragrafer som texten hänvisar till.

Förslaget i remissen innebär en samordning av de olika kraven för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund. Någon invändning mot detta har Lagrådet inte. Den rent lagtekniska lösningen är emellertid enligt Lagrådet inte helt lyckad.

Enligt förslaget till ny 3 § ska för alla de aktuella kategorierna krävas att de ”uppfyller kraven i 4 – 12 §§”. De i gällande lag använda be- teckningarna för de olika kraven används därefter som rubriker över de paragrafer där den grundläggande innebörden anges liksom i ett par fall, men inte alla, i senare lagtext.

Mot denna utformning kan bl.a. de invändningarna riktas att alla de krav som anges i förslaget till 3 § inte är avsedda att gälla för stiftelser liksom att de nuvarande beteckningarna på de olika kraven, som fortfarande är avsedda att användas, inte kommer till direkt uttryck i lagtexten.

Enligt Lagrådet skulle dessa och vissa andra problem med den föreslagna texten kunna undvikas om första stycket och inledningen till det andra i den föreslagna 7 kap. 3 § formulerades på exempelvis följande sätt:

Stiftelser som uppfyller ändamåls-, verksamhets- och fullföljdskraven i 4–6 §§ samt ideella föreningar och registrerade trossamfund som förutom dessa krav också uppfyller öppenhetskravet i 10 § är skattskyldiga bara för annan sådan inkomst av näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 § än kapitalvinster och kapitalförluster.

Föreningar och trossamfund som uppfyller kraven i 4–6 och 10 §§ är dock inte skattskyldiga för …

Lagrådet har vid utformningen av detta alternativ utgått från att förslagets 7 och 8 §§ slås samman till en paragraf som exempelvis skulle kunna formuleras på följande sätt:

Vid bedömningen av om fullföljds- kravet är uppfyllt ska sådana intäkter

47

PROP. 2013/14:1 BILAGA 7

beaktas som enligt 3 § inte ska tas upp till	Intäkter som avses i första stycket ska
beskattning, dock med undantag för	minskas med kostnader för att förvärva och
kapitalvinster och schablonintäkter enligt	bibehålla dessa intäkter.
42 kap. 43 §. Även följande intäkter ska	Om Lagrådets förslag läggs till grund för den
beaktas, om intäkterna inte ska tas upp till	nya lagstiftningens utformning innebär det att
beskattning enligt denna lag:	justeringar bör göras i de talrika olika
1. Medlemsavgifter och andra avgifter	bestämmelser där hänvisning sker till stiftelser,
för deltagande i den allmännyttiga	ideella föreningar eller registrerade trossamfund
verksamheten.	”som uppfyller” de i 7 kap. inkomstskattelagen
2. Stöd eller bidrag.	uppställda kraven.
3. Förvärv genom testamente eller gåva.	Övriga lagförslag
Intäkter som avses i första stycket 2
och 3 ska dock beaktas endast om det	Lagrådet lämnar, med reservation för vad som
framgår av omständigheterna att avsikten
är att de ska användas direkt för	följer av sista stycket under Förslaget till lag om
verksamheten.	ändring i inkomstskattelagen, förslagen utan
	erinran.

48

Bilaga 8

Statligt stöd vid korttidsarbete

Bilaga till avsnitt 6.17

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Bilaga 8

Statligt stöd vid korttidsarbete

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning av promemorian Statligt stöd vid korttidsarbete – en ny

	åtgärd vid djupa kriser............................................................................................	5
2.	Promemorians lagförslag .....................................................................................	10
	Förslag till lag om statligt stöd vid korttidsarbete .............................................	10
	Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) .....................................	19
	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring......	21
3.	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	23

4. Lagförslag i promemorian Förslag om skydd av den

	sjukpenninggrundande inkomsten vid deltagande i korttidsarbete ..................	24
	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.........................................	24
5.	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	25
6.	Lagrådsremissens lagförslag.................................................................................	26
	Förslag till lag om stöd vid korttidsarbete..........................................................	26
	Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) .....................................	34
	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring......	36
	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter
	i Skatteverkets beskattningsverksamhet..............................................	38
7.	Lagrådets yttrande................................................................................................	41

3

1. Sammanfattning av promemorian Statligt stöd vid korttidsarbete – en ny åtgärd vid djupa kriser

I denna promemoria redovisas ett förslag till hur ett system för stöd vid korttidsarbete kan utformas i Sverige. Förslaget har tagits fram av en arbetsgrupp inom Finansdepartementet.

Bakgrund

Stöd vid korttidsarbete kan hålla sysselsättningen uppe men medför risker

Statligt subventionerat korttidsarbete är en stabiliseringspolitisk åtgärd som riktar sig direkt mot arbetsmarknaden. Korttidsarbete innebär att arbetstid och lön tillfälligt minskar och tillämpas när efterfrågan faller kraftigt. Genom subventionen delar tre parter, arbetsgivare, arbetstagare och staten, på kostnaderna för korttidsarbetet under den begränsade tiden.

Ett väl utformat system för stöd vid korttidsarbete kan hålla sysselsättningen uppe genom att skapa incitament för företag att behålla arbetskraft i stället för att genomföra uppsägningar. Dessutom kan en återhämtning underlättas då företagen har personalstyrkan på plats när efterfrågan vänder.

Ett system för stöd vid korttidsarbete kan samtidigt leda till oönskade effekter. En risk är att lönebildningen försämras genom att personer som har en fast förankring på arbetsmarknaden får en starkare ställning i förhållande till de som saknar fast förankring. En annan risk är oönskade undanträngningseffekter genom att åtgärden kan leda till att arbetskraft stannar i lågproduktiva företag och att företag med högre produktivitet därigenom får svårare att växa. Det finns även risk att åtgärden leder till dödviktseffekter, dvs. att statligt stöd betalas till företag som ändå hade valt att behålla sin personal.

Det är troligt att den samlade effekten av stöd vid korttidsarbete beror på vilken typ av lågkonjunktur det rör sig om. I en lågkonjunktur som i hög grad samverkar med strukturella problem i ekonomin är det sannolikt mindre samhällsekonomiskt effektivt med stödåtgärden än i en lågkonjunktur som i huvudsak beror på en tillfällig efterfrågestörning. Lågkonjunkturens djup och långvarighet bör också ha betydelse för hur lämpligt det är att tillämpa stödåtgärden.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Det är viktigt att ett statligt system för stöd vid korttidsarbete utformas så att riskerna för negativa effekter minimeras.

Erfarenheter av korttidsarbete under finanskrisen

I arbetet med att utforma ett svenskt system för stöd vid korttidsarbete har det varit naturligt att studera erfarenheter som har gjorts i andra länder. Under finanskrisen användes statligt subventionerade system för korttidsarbete i de flesta EUländer. Omfattningen och utformningen av de olika ländernas system skilde sig åt, även om systemen hade vissa gemensamma beståndsdelar. Även om det kan vara svårt att bedöma effekterna av stöd vid korttidsarbete, tyder olika utvärderingar på att statliga system för stöd vid korttidsarbete hade positiva effekter på sysselsättningen under finanskrisen. Utvärderingar visar dock också på betydande dödviktseffekter när stöd vid korttidsarbete användes under finanskrisen.

I Sverige fanns inte något statligt subventionerat system för korttidsarbete under finanskrisen. Däremot tillämpades s.k. krisavtal under en kortare period. Krisavtalen innebar att fack och arbetsgivare på egen hand kom överens om tillfälliga arbetstids och löneminskningar.

Svenska förhållanden och gällande rätt

En utformning av ett svenskt system för stöd vid korttidsarbete behöver anpassas till svenska arbetsrättsliga förhållanden och till internationella åtaganden.

Grunden i den svenska arbetsmarknadsmodellen är kollektivavtal som reglerar förhållandena mellan arbetstagare och arbetsgivare. Jämfört med vad som gäller i andra EUländer skiljer sig det svenska arbetsrättsliga systemet bl.a. genom att det är arbets- marknadens parter som ansvarar för löne- bildningen och att den i princip sker utan inblandning från staten.

Ett statligt subventionerat system för korttidsarbete måste även beakta att inte alla arbetsplatser är anslutna till ett kollektivavtal. Frågan har att göra med hur den negativa föreningsfriheten, dvs. rätten att stå utanför en organisation, ska beaktas.

Systemet ska också vara förenligt med EUrätten, vilken bl.a. inte tillåter statliga stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion. Arbetsgruppen har haft att bedöma om ett system för statlig subventionerat

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

korttidsarbete utgör statsstöd och om anmälan om systemet bör göras till EUkommissionen.

Förslagen i korthet

Arbetsgruppen anser sammantaget att ett statligt subventionerat system för stöd vid korttidsarbete bör införas. Det är dock viktigt att systemet utformas så att dödvikts och undanträngningseffekter minimeras. För att minska de negativa effekterna av stöd vid korttidsarbete är det angeläget att stödet används som en exceptionell åtgärd och således bara i synnerligen djupa kriser.

Stöd vid korttidsarbete innebär, enligt arbetsgruppens förslag, ett statligt subventionerat system som kan aktiveras nationellt vid synnerligen djupa lågkonjunkturer. Det ska vidare bara aktiveras när det inte bedöms leda till samhällsekonomiskt negativa effekter.

Något förenklat utgörs den statliga subventionen vid korttidsarbete av en tredjedel av kostnaden för arbetstidsminskningen, den gäller alla anställda och omfattar alla arbetsgivare utom de som har verksamhet som huvudsakligen är offentligt finansierad.

En ny lag om stöd vid korttidsarbete

Arbetsgruppen anser att ett statligt system för stöd vid korttidsarbete bör regleras i en särskild lag. En egen lag gör det möjligt att reglera systemet på ett så tydligt och lämpligt sätt som möjligt. Syftet med en sådan lag är inte att direkt reglera de civilrättsliga ramarna för korttidsarbete utan att ange förutsättningarna och formerna för en statlig subvention. Genom att ha en lagstiftning på plats som klargör villkoren och förutsättningarna för stöd vid korttidsarbete kan arbetsmarknadens parter ha beredskap för ett snabbt införande av åtgärden. Den valda konstruktionen innebär att systemet för stöd vid korttidsarbete kan aktiveras snabbt i samband med en synnerligen djup lågkonjunktur samtidigt som berörda aktörer på förhand känner till systemet.

Ett ramverk behövs för hur korttidsarbete ska aktiveras

För att beslut om aktivering av systemet för stöd vid korttidsarbete ska fattas på så samhällsekonomiskt motiverade grunder som möjligt bedömer arbetsgruppen att ett ramverk för beslut om stöd vid korttidsarbete bör etableras. För att regeringen ska få aktivera systemet ska två lagfästa kriterier vara uppfyllda.

xDet ska råda en synnerligen djup lågkonjunktur eller förväntas uppstå en sådan lågkonjunktur inom en nära framtid.

xDet ska bedömas att en aktivering av systemet inte i beaktansvärd omfattning

hindrar en samhällsekonomiskt önskvärd strukturomvandling eller medför andra betydande samhällsekonomiska nackdelar.

Utöver de två lagfästa kriterierna anger ramverket riktlinjer för när en aktivering bör övervägas och hur regeringen säkerställer att lagens två kriterier är uppfyllda.

xEn aktivering bör övervägas endast vid tydliga tecken på en förestående djup lågkonjunktur. Det konkretiseras som att den konjunkturbarometer som tas fram av Konjunkturinstitutet, Barometerindikatorn, får ett värde under 80.

xNär Barometerindikatorn får ett värde under 80, bör Konjunkturinstitutet göra en bedömning om de två lagfästa kriterierna är uppfyllda. Inom tre veckor ska en sådan bedömning lämnas till regeringen.

xNär Konjunkturinstitutets bedömning har inkommit bör regeringen ta ställning till om kriterierna enligt lag är uppfyllda och om systemet för stöd vid korttidsarbete ska aktiveras eller inte.

Regeringens aktivering ska underställas riksdagens prövning inom en månad.

Systemet för stöd vid korttidsarbete aktiveras för hela landet

Enligt vad arbetsgruppen har kommit fram till bör ett svenskt system för stöd vid korttidsarbete, till skillnad från vad som gäller i andra länder, endast kunna aktiveras nationellt. Med det menas att systemet sätts igång för hela landet samtidigt och att det inte kan aktiveras för enbart vissa branscher eller företag. Stöd vid korttidsarbete kommer således vara en åtgärd som kan användas när hela ekonomin är drabbad av en synnerligen djup lågkonjunktur och inte när en bransch eller ett enskilt företag drabbas av en ekonomisk nedgång. Det innebär att samtliga arbetsgivare som uppfyller villkoren kommer att vara berättigade till statligt stöd när systemet är aktiverat. En fördel med ett nationellt system är att stöd kan betalas ut snabbare eftersom varje enskilt företags ekonomiska situation inte måste

6

bedömas innan stödet kan utgå. Därtill kan ett nationellt system troligtvis leda till att undanträngningseffekterna minskar eftersom det inte kan användas selektivt för att hjälpa olönsamma företag. Nackdelen är att åtgärden inte kommer att vara skräddarsydd för olika arbetsgivares specifika behov.

Systemet för stöd vid korttidsarbete aktiveras i maximalt 24 månader – därefter karenstid om 24 månader

En aktivering av systemet för stöd vid korttidsarbete bör vara tidsbegränsad till 12 månader. Om konjunkturläget fortfarande bedöms som synnerligen allvarligt, kan regeringen dock föreslå att systemet för stöd vid korttidsarbete ska förlängas med ytterligare 12 månader. För att systemet ska kunna förlängas krävs att lagens två kriterier är uppfyllda.

Efter en tillämpning av systemet för stöd vid korttidsarbete ska systemet inte få aktiveras på nytt förrän en viss tid passerat. Det är viktigt att systemet inte aktiveras för ofta, eftersom det riskerar att leda till att strukturomvandlingen hindras. Karenstiden bör vara så lång att det inte är förrän tidigast i nästa djupa lågkonjunktur som åtgärden aktiveras igen. Vi anser att en lämplig karenstid är 24 månader.

Om en aktivering eller en förlängning inte underställs riksdagen i tid eller om aktiveringen inte godkänns av riksdagen begränsas tidsperioden för stöd till fyra månader.

Tre nivåer för stöd vid korttidsarbete – statens del alltid en tredjedel

Utformningen av ett system för stöd vid korttidsarbete innebär en balansgång mellan ett system som kan bidra till att hålla uppe sysselsättningen, och ett system som också riskerar att leda till negativa effekter. Arbetsgruppen har därför övervägt vilka krav som bör ställas på arbetsgivare och arbetstagare för att minska de negativa effekterna utan att syftet med stödet motverkas.

De negativa effekterna av systemet för stöd vid korttidsarbete kan minskas genom att införa en självkostnad i form av krav på löneminskningar för arbetstagarna. Skälet till detta är att arbetstagarna endast kan antas gå med på löneminskningar om de bedömer att korttidsarbetet bidrar till att undvika uppsägningar.

Ett statligt system för stöd vid korttidsarbete bör vidare vara enkelt att tillämpa och

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

kommunicera. För att åstadkomma detta föreslår arbetsgruppen att det endast bör finnas tre nivåer för arbetstids och löneminskningar. Bedömningen är att ett system med tre nivåer gör det lättare för arbetsmarknadens parter när de ska komma överens om att tillämpa korttidsarbete. Nivåerna ska motsvara 20, 40 eller 60 procents arbetstidsminskning, se nedan.

En central utgångspunkt för oss har varit att kostnaderna ska fördelas mellan tre parter. Vårt förslag bygger därför på att staten bär sin del, dvs. en tredjedel. Statens andel är lika stor vid alla tre nivåer. Kostnadsfördelningen mellan arbetsgivare och arbetstagare varierar dock mellan de olika nivåerna.

Förslag till kostnadsfördelning i tre nivåer av arbetstidsminskning, procent

Nivå	Arbetstidsm	Arbetstagar	Arbetsgivar	Staten
	inskning	e	e
		(löneminsk
		ning
1	20	12	1	7
2	40	16	11	13
3	60	20	20	20

Arbetsgruppen föreslår även att staten bär en tredjedel av lönekostnaden för månadslöner upp till 40 000 kronor. Om lönen är högre kommer det statliga stödet således att vara mindre än en tredjedel av kostnaden för korttidsarbete.

Korttidsarbete regleras huvudsakligen i kollektivavtal

Arbetsgruppens förslag innebär att arbets- marknadens parter måste ha slutit ett centralt kollektivavtal om korttidsarbete för att stöd ska kunna utgå. I kollektivavtalet ska framgå att lokala avtal kan träffas om korttidsarbete. Den föreslagna lösningen överensstämmer enligt arbetsgruppen väl med den svenska arbets- marknadsmodellen, enligt vilken arbetsmark- nadens organisationer utövar stort inflytande med kollektivavtal som regleringsinstrument.

För att stöd ska utgå inom kollektiv- avtalsförhållanden, ska bl.a. följande villkor vara uppfyllda.

xKorttidsarbetet ska ha stöd i centralt och lokalt kollektivavtal.

xArbetstids och löneminskningen ska under en avtalsperiod motsvara en av tre tillåtna nivåer.

xStöd ska bara utgå för arbetstagare som var anställda före korttidsarbetet.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

xStöd ska bara utgå för arbetstagare för vilka arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter.

En arbetsgivare som inte är medlem i någon arbetsgivarorganisation kan bli bunden av ett centralt kollektivavtal om korttidsarbete genom att teckna ett s.k. hängavtal med en avtalsslutande arbetstagarorganisation. Med stöd av hängavtalet kan arbetsgivaren träffa en lokal överenskommelse med lokal arbetstagar- organisation om att tillämpa korttidsarbete på arbetsplatsen.

Utanförstående arbetsgivare får delta

Arbetsgivare som inte är bundna av kollektivavtal ska också kunna tillämpa systemet för stöd vid korttidsarbete. Frånvaron av en facklig motpart innebär att vissa ytterligare krav behöver uppställas för att arbetsgivaren ska få stöd.

För utanförstående arbetsgivare gäller bl.a. följande villkor för att få stöd.

xVarje berörd arbetstagares deltagande i korttidsarbete ska ha stöd i avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

xArbetstids och löneminskningen ska under en avtalsperiod motsvara en av tre tillåtna nivåer.

xMinst 70 procent av antalet arbetstagare inom en driftsenhet ska omfattas.

xAlla arbetstagare inom en driftsenhet som deltar i korttidsarbete ska omfattas på samma sätt.

xArbetsgivarens omsättning ska ha minskat.

xStöd ska bara utgå för arbetstagare som var anställda före korttidsarbetet.

Skatteverket hanterar ansökningar vid stöd för korttidsarbete

Det är viktigt att hanteringen av systemet för stöd vid korttidsarbete blir snabb och enkel. Åtgärden är avsedd att användas i lägen då företagens likviditet ofta är mycket ansträngd. Efter att regering och riksdag beslutat om att aktivera systemet för stöd vid korttidsarbete är det därför angeläget att stödet snabbt kan betalas ut. Arbetsgruppen föreslår att stödet ska handläggas av Skatteverket.

Ansökningsförfarandet ska bestå av två moment. Arbetsgivare ska månadsvis kunna ansöka om preliminärt stöd. När arbetsgivaren

slutat tillämpa korttidsarbete ska arbetsgivaren genom en avstämning fastställa slutligt stöd.

Skatteverket bör även ges i uppdrag att följa upp och kontrollera det statliga stödet för korttidsarbete.

Inget krav på eller subvention av utbildning under korttidsarbete

En fråga som har övervägts är huruvida det ska ställas krav på en motprestation i form av utbildning för att få ta del av det statliga stödet vid korttidsarbete. Skälen mot att införa en motprestation överväger dock.

Ett krav på att arbetsgivarna ska genomföra utbildning i samband med korttidsarbete skulle sannolikt hindra många arbetsgivare i behov av korttidsarbete från att använda systemet. Under finanskrisen var det en liten andel av arbetstagarna som deltog i utbildning, trots att utbildning subventionerades i många EUländer. Mot detta kan dock ställas att utbildning har s.k. positiva externa effekter; dvs. det finns ett mervärde för samhället av utbildning. Det finns således skäl både för och mot krav på utbildning i samband med korttidsarbete. Vi menar dock att skälen mot att införa krav på utbildning överväger.

Arbetsgruppen har även övervägt om verksamhetsrelaterad utbildning, eller kompe- tensutveckling, under tiden i korttidsarbete borde finansieras av staten. Ett principiellt skäl för att inte föreslå en statlig finansiering av kompetensutveckling är att det kan anses vara arbetsgivarens huvudansvar. Det är i arbets- givarens intresse att arbetstagarna har relevant kompetens och utbildning för att kunna utföra arbetet på ett effektivt sätt, eftersom det påverkar företagets produktivitet och lönsamhet. Det åligger därför arbetsgivaren att genomföra relevant utbildning även i tider med ansträngd lönsamhet. Bedömningen är därför att staten, utöver det statliga stödet till systemet för stöd vid korttidsarbete, inte också bör subventionera utbildning under korttidsarbete.

Korttidsarbete och ersättningar från trygghetssystem

Korttidsarbete innebär att arbetstagare temporärt går ner i arbetstid och i lön. Många ersättningar i det svenska allmänna försäkrings- systemet baseras på inkomster och ibland på arbetstid, vilket innebär att deltagande i korttidsarbete skulle kunna påverka ersättningar från de olika trygghetssystemen. I korthet föreslår arbetsgruppen följande ändringar.

8

En ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring bör göras så att månader då en person har deltagit i korttidsarbete räknas som överhoppningsbar tid i arbetslöshets- försäkringen om det är mer fördelaktigt för den arbetssökande. Det innebär att tid i korttidsarbete i de flesta fall inte kommer att påverka arbetslöshetsersättningen. Därtill föreslås att tiden i korttidsarbete, då arbetstagaren erhåller lön, inte ska kunna kombineras med arbetslöshetsersättning.

Arbetsgruppen föreslår inte några ändringar beträffande den sjukpenninggrundande inkoms- ten (SGI). SGI utgör ett inkomstunderlag för många ersättningar från socialförsäkringen, bl.a. sjukpenningen och föräldrapenningen. Huvud- regeln är att SGI är den årliga inkomst som en person kan antas komma att få för eget arbete, vilket dels innebär att den tar sikte på framtida inkomster, dels att tillfälliga inkomstvariationer inte ska påverka SGI:n. Inkomstförändringar som varar upp till sex månader betraktas vanligtvis som tillfälliga. Minskad inkomst under en kortare period med korttidsarbete bör i regel således inte påverka SGI:n om en sådan behöver fastställas under perioden. En period med korttidsarbete som varar längre än sex månader kan däremot påverka SGI:n om en sådan fastställs. För det fall en person får en lägre SGI fastställd i samband med korttidsarbete kommer den att höjas när korttidsarbetet upphör, givet att den vanliga, högre, lönen bedöms vara stadigvarande.

När det gäller sjuk och aktivitetsersättningen bedömer arbetsgruppen att dagens regelverk där antagandeinkomsten baseras på inkomster under ett antal år under en ramtid är tillräckligt för att ta hänsyn till tillfälliga inkomstvariationer med anledning av korttidsarbete. Mot bakgrund av detta föreslås inga ändringar.

Arbetsgruppen föreslår inte heller ändringar när det gäller livränta, statlig lönegaranti- ersättning, allmän pension eller sjuklön.

Förenlighet med statsstödsreglerna

Det kan inte uteslutas att det system som arbetsgruppen föreslår anses utgöra statligt stöd enligt EUrätten. Arbetsgruppen föreslår bl.a. att vissa arbetsgivare ska undantas från möjligheten att erhålla stöd. Det rör sig om offentliga arbetsgivare, förutom vissa offentligt kontrollerade juridiska personer som bedriver affärsverksamhet, samt annan verksamhet som är

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

huvudsakligen finansierad av offentliga medel. En sådan avgränsning skulle kunna anses innebära ett selektivt inslag. Vi föreslår därför att anmälan görs till EUkommissionen.

Konsekvenser

Hur stora effekterna på de offentliga finanserna av ett system för stöd vid korttidsarbete blir beror på ett antal faktorer. Effekterna är framför allt beroende av hur många som kommer att delta i systemet, hur mycket arbetstiden minskar och hur länge systemet tillämpas. I beräk- ningarna antas att i genomsnitt 2,5 procent av de sysselsatta kommer att omfattas av systemet per månad, vilket motsvarar ca 116 000 personer i genomsnitt per månad. Om systemet är aktiverat under ett år ger det en försämring av det finansiella sparandet med 4,7 miljarder kronor.

Bland myndigheter bedöms systemet för stöd vid korttidsarbete leda till ökade uppgifter för framför allt Skatteverket och Konjunktur- institutet.

När det gäller konsekvenser för arbetstagarna bedöms systemet leda till att sysselsättningen hålls uppe under en djup lågkonjunktur. Systemet kan bidra till att fler arbetstagare undviker arbetslöshet i en djup lågkonjunktur genom att ett flertal arbetstagare tillfälligt går ned lite i arbetstid och lön i stället för att ett fåtal sägs upp och går miste om hela sin lön. Sammantaget bedöms deltagande i korttids- arbete ge upphov till positiva effekter för arbetstagarna vad gäller minskad arbetslös- hetsrisk.

Ett system för stöd vid korttidsarbete bedöms öka företagens administrationskostnader i samband med ansökan om stöd. Detta ska dock ställas i relation till de fördelar som systemet kan leda till.

Förslagen kan träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

2. Promemorians lagförslag

Förslag till lag om statligt stöd vid korttidsarbete

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Arbetsgivare har rätt till stöd vid korttidsarbete enligt bestämmelserna i denna lag.

Lagens innehåll

2 § I denna lag finns bestämmelser om

– vilka arbetsgivare som omfattas (3 §),

– definitioner (4 §),

– när stöd vid korttidsarbete kan lämnas (5–9 §§),

– förutsättningar för preliminärt stöd (10–20 §§),

– beräkning av preliminärt stöd (21–23 §§),

– ansökan om preliminärt stöd (24 §§),

– avstämning och beräkning av slutligt stöd (25–34 §§),

– anmälan om slutligt stöd (35 och 36 §§),

– återbetalningsskyldighet för felaktiga utbetalningar (37 §),

– kreditering och debitering av skattekonto (38–40 §§),

– kontroll (41 och 42 §§),

– handläggande myndighet (43 §), och

– överklagande (44 §).

Vilka arbetsgivare som omfattas

3 § Lagen gäller arbetsgivare som är juridiska personer eller som är fysiska personer och bedriver näringsverksamhet.

Lagen gäller dock inte

1. staten, landsting, kommuner och kommunalförbund,

2. aktiebolag, handelsbolag, föreningar och stiftelser över vilka staten, landsting, kommuner och kommunalförbund har ett rättslig bestämmande inflytande, såvida inte verksamheten avser affärsverksamhet, och

3. arbetsgivare i fråga om verksamhet som huvudsakligen är finansierad av offentliga medel.

Definitioner

4 § I denna lag avses med

korttidsarbete: att en arbetstagare enligt avtal tillfälligt ska ha en arbetstid som är kortare än arbetstagarens vanliga arbetstid och på den grunden en lön som är lägre än arbetstagarens vanliga lön,

stödmånad: den kalendermånad som arbetsgivaren begär preliminärt stöd för,

jämförelsemånad: den kalendermånad som infaller tre månader före den månad då regeringen föreskriver när stöd vid korttidsarbete kan lämnas.

10

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

När stöd vid korttidsarbete kan lämnas

Regeringens beslut om rätt till stöd vid korttidsarbete

5 § Regeringen får föreskriva när stöd vid korttidsarbete kan lämnas. En sådan föreskrift får meddelas endast om

1. det råder en synnerligen djup lågkonjunktur eller är sannolikt att en sådan är nära förestående, och

2. stöd vid korttidsarbete bedöms inte i beaktansvärd omfattning hindra en samhällsekonomiskt önskvärd strukturomvandling eller medföra andra betydande samhällsekonomiska nackdelar.

Tidsperiod

6 § En föreskrift enligt 5 § ska avse en tid av tolv kalendermånader.

Förlängning av tidsperiod

7 § Den tidsperiod som en föreskrift enligt 5 § avser får förlängas med tolv kalendermånader, om förutsättningarna enligt 5 § är uppfyllda. Förlängning får ske bara en gång.

En föreskrift enligt första stycket får meddelas tidigast sex månader efter tidpunkten för meddelandet av en föreskrift enligt 5 §.

Ny tidsperiod

8 § När en sådan tidsperiod som avses i 6 eller 7 § har löpt ut, får en föreskrift enligt 5 § avse en tidsperiod som infaller tidigast efter 24 kalendermånader.

Regeringens föreskrifter ska underställas riksdagen

9 § En föreskrift enligt 5 eller 7 § ska underställas riksdagen för godkännande. Den tidsperiod som en sådan föreskrift avser begränsas till fyra kalendermånader om föreskriften inte har

1. överlämnats till riksdagen för godkännande inom en månad från det att den meddelades av regeringen, eller

2. godkänts av riksdagen inom två månader från det att den överlämnades till riksdagen.

Förutsättningar för preliminärt stöd – gemensamma bestämmelser

Registrering hos Skatteverket

10 § Preliminärt stöd får ges bara om den arbetsgivare som ansöker om stöd är registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket, när ansökan om sådant stöd prövas.

Näringsförbud och skatteskulder

11 § Preliminärt stöd får inte ges till en arbetsgivare som har näringsförbud eller skatteskulder som har lämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning, när ansökan om sådant stöd prövas.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Krav hänförliga till arbetstagare

12 § Preliminärt stöd får ges bara för arbetstagare som

1. var anställda hos arbetsgivaren under hela eller en del av jämförelsemånaden med samma eller högre sysselsättningsgrad som under stödmånaden, och

2. arbetsgivaren var skyldig att betala arbetsgivaravgifter för enligt social- avgiftslagen (2000:980) för stödmånaden.

Nivåer för arbetstids och löneminskning

13 § För att ge rätt till stöd ska en arbetstagares arbetstidsminskning vid deltagande i korttidsarbete under en avtalsperiod uppgå till

– 20 procent av vanlig arbetstid,

– 40 procent av vanlig arbetstid, eller

– 60 procent av vanlig arbetstid.

14 § För att ge rätt till stöd ska en arbetstagares löneminskning vid deltagande i korttidsarbete under en avtalsperiod uppgå till

– 12 procent av vanlig lön, om arbetstidsminskningen är 20 procent,

– 16 procent av vanlig lön, om arbetstidsminskningen är 40 procent, eller

– 20 procent av vanlig lön, om arbetstidsminskningen är 60 procent.

Stöd utgår inte för uppsägningstid

15 § Stöd ges inte för korttidsarbete som är hänförligt till en arbetstagares uppsägningstid.

Förutsättningar för preliminärt stöd när det finns kollektivavtal

Kollektivavtal

16 § För att preliminärt stöd ska få ges ska arbetsgivaren, om inte annat följer av 20–22 §§, vara bunden av ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. De närmare förutsättningarna för tillämpningen av korttidsarbete och vilka arbetstagare som ska omfattas av korttidsarbete ska regleras i ett kollektivavtal mellan arbetsgivaren och lokal arbetstagarorganisation. Saknas lokal part på arbetsgivarsidan får ett sådant kollektivavtal i stället ingås mellan arbetsgivaren och den centrala arbets- tagarorganisationen.

Ett centralt kollektivavtal enligt första stycket ska ge de lokala parterna rätt att sluta kollektivavtal om korttidsarbete.

Kollektivavtal enligt första och andra styckena ska vara förenliga med de krav på arbetstids och löneminskning som följer av 13 och 14 §§.

Särskild förklaring om att ett centralt kollektivavtal uppfyller kraven

17 § En part i ett centralt kollektivavtal eller en arbetsgivare som är bunden av det kan av den myndighet som regeringen bestämmer få en särskild förklaring om att detta avtal är sådant som avses i 16 §. Förklaringen kan lämnas även om kollektivavtalets tillämpning är beroende av att parterna träffar ett nytt avtal.

12

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Förutsättningar för preliminärt stöd när det inte finns kollektivavtal

Avtal med ett flertal av arbetstagarna inom en driftsenhet

18 § För att en arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal enligt 16 § ska ha rätt till preliminärt stöd för en arbetstagares deltagande i korttidsarbete ska följande förutsättningar vara uppfyllda.

1. Arbetstagarens deltagande i korttidsarbete ska ha stöd i avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

2. Minst 70 procent av de arbetstagare inom en driftsenhet som uppfyller kraven enligt 12 § ska delta i stödberättigat korttidsarbetet under stöd- månaden.

3. Den arbetstids och löneminskning som har avtalats ska vara densamma för alla deltagande arbetstagare inom driftsenheten.

Avtal enligt första stycket ska vara förenliga med de krav på arbetstids och löneminskning som följer av 13 och 14 §§.

Minskning av omsättningen

19 § En arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal enligt 16 § har rätt till preliminärt stöd endast om arbetsgivarens nettoomsättning under två på varandra följande kalendermånader har minskat med minst 15 procent jämfört med motsvarande kalendermånader föregående år. De två kalendermånaderna med sådan omsättningsminskning ska ligga inom en period av de tre kalendermånader som föregick den stödmånad för vilken arbetsgivaren för första gången ansökte om preliminärt stöd.

Undantag för familjemedlemmar

20 § En arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal enligt 16 § har inte rätt till preliminärt stöd för arbetstagare som hör till arbetsgivarens familj.

Beräkning av preliminärt stöd

Stödets storlek

21 § Underlaget för preliminärt stöd för en arbetstagare avseende en stödmånad ska beräknas på följande sätt. Arbetstagarens vanliga lön ska multipliceras med den avtalade arbetstidsminskningen enligt 13 § för avtalsperioden. Detta resultat ska minskas i proportion till det antal hela dagar arbetstagaren har varit tillfälligt frånvarande från arbetet under den del av stödmånaden som arbetstagaren deltagit i korttidsarbete.

Preliminärt stöd betalas med ett belopp som motsvarar 43 procent av underlaget enligt första stycket.

Hur den vanliga lönen under en stödmånad fastställs

22 § Vanlig lön utgör den regelmässigt utgående kontanta lön per månad som arbetstagaren skulle ha haft under stödmånaden, om arbetstagaren inte hade deltagit i korttidsarbete.

Om arbetstagaren har deltagit i korttidsarbete under en del av stöd- månaden, ska den vanliga lönen vara vad arbetstagaren skulle ha haft som lön under den delen av månaden.

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Vid beräkning av den vanliga lönen ska det bortses från tillfällig frånvaro.

23 § När underlaget fastställs enligt 21 §, ska hänsyn inte tas till den del av den vanliga lönen som överstiger

1. det belopp som regeringen bestämmer, eller

2. den regelmässigt utgående kontanta lön som arbetstagaren skulle ha haft under jämförelsemånaden.

Vid beräkning enligt första stycket 2 ska bortses från tillfällig frånvaro. Om arbetstagaren har deltagit i korttidsarbete under en del av stödmånaden

och den vanliga lönen under stödmånaden därför proportionerats enligt 22 § andra stycket, ska det belopp som avses i första stycket och vanlig lön under jämförelsemånaden proportioneras på samma sätt som den vanliga lönen.

Ansökan om preliminärt stöd

24 § En ansökan om preliminärt stöd ska ha kommit in till den myndighet regeringen bestämmer inom två kalendermånader efter utgången av stödmånaden. I annat fall betalas inte stöd ut för stödmånaden.

Avstämning och beräkning av slutligt stöd

Arbetsgivarens skyldighet att göra en avstämning

25 § En arbetsgivare som har fått preliminärt stöd ska göra en avstämning. Avstämning ska ske när stöd vid korttidsarbete inte längre kan lämnas enligt 5–9 §§. Om arbetsgivaren före denna tidpunkt under tre på varandra följande hela kalendermånader inte har ansökt om preliminärt stöd, uppkommer dock skyldigheten att göra en avstämning vid utgången av den tremånaders- perioden.

Den tid när stöd vid korttidsarbete har kunnat lämnas och som skyldigheten att göra en avstämning avser, är en avstämningsperiod.

Vad avstämning innebär

26 § En avstämning innebär att arbetsgivaren ska, för varje arbetstagare som det preliminära stödet har avsett, bedöma om den genomsnittliga arbetstids och löneminskningen som har tillämpats under respektive avtalsperiod som avstämningsperioden består av

1. motsvarar en och samma nivå enligt 13 och 14 §§, och

2. har stöd i avtal.

För avtalsperioder då kraven enligt första stycket inte uppfyllts är arbetsgivaren betalningsskyldig för preliminärt stöd enligt 34 §.

För avtalsperioder då kraven enligt första stycket uppfyllts ska arbetsgivaren bedöma om slutligt stöd avviker från preliminärt stöd enligt 31 och 32 §§.

Tillämpad genomsnittlig arbetstidsminskning

27 § Den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen under en avtalsperiod är den minskning av arbetstiden som en arbetstagare har haft eller, om han eller hon har varit tillfälligt frånvarande, skulle ha haft under avtalsperioden enligt avtal om korttidsarbete.

14

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen anges i procent av vanlig arbetstid. Vanlig arbetstid är den tid som en arbetstagare skulle ha arbetat, om hon eller han inte hade deltagit i korttidsarbete. Vid beräkning av den vanliga arbetstiden ska det bortses från tillfällig frånvaro.

28 § När den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen enligt 27 § fastställs för en arbetstagare, ska hänsyn tas bara till månader eller delar av månader under avtalsperioden för vilka preliminärt stöd har betalats ut för honom eller henne.

Den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen ska anses motsvara en nivå enligt 13 § om den är minst lika stor som det procenttal som där anges för respektive nivå.

Tillämpad genomsnittlig löneminskning

29 § Den tillämpade genomsnittliga löneminskningen under en avtalsperiod är den minskning av lönen som en arbetstagare har haft eller, om han eller hon har varit tillfälligt frånvarande, skulle ha haft under avtalsperioden enligt avtal om korttidsarbete.

Den tillämpade genomsnittliga löneminskningen anges i procent av summan av vanlig lön, beräknad enligt 22 §, under avtalsperioden avrundat till närmaste heltal.

30 § Vid fastställande av den tillämpade genomsnittliga löneminskningen enligt 29 § ska bara beaktas månader under avtalsperioden för vilka preliminärt stöd betalats ut för arbetstagarens deltagande i korttidsarbete.

Den tillämpade genomsnittliga löneminskningen ska anses motsvara en nivå enligt 14 § om den är lika stor som det procenttal som där anges för respektive nivå.

Betalningsskyldighet för preliminärt stöd

31 § Arbetsgivaren är skyldig att betala tillbaka allt preliminärt stöd som har betalats ut för en arbetstagare under en avtalsperiod, om tillämpad genomsnittlig arbetstids och löneminskning beräknat på de månader eller delar av månader under avtalsperioden för vilka preliminärt stöd betalats ut för arbetstagarens deltagande i korttidsarbete inte motsvarar en och samma nivå enligt 13 och 14 §§. Detsamma gäller om något av angivna förhållanden inte har stöd i avtal.

Betalningsskyldighet då slutligt stöd understiger preliminärt stöd

32 § En arbetsgivare som har fått preliminärt stöd är skyldig att betala tillbaka skillnaden mellan det preliminära stödet och det slutliga stödet, om det preliminära stödet för en stödmånad har beräknats på en högre arbetstidsminskning än den som följer av vid avstämningstidpunkten gällande avtal för stödmånaden.

Det slutliga stödet beräknas på motsvarande sätt som det preliminära stödet men baserat på den lägre arbetstidsminskningen.

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Rätt till ytterligare stöd då slutligt stöd överstiger preliminärt stöd

33 § En arbetsgivare som har fått preliminärt stöd har rätt till ytterligare stöd motsvarande skillnaden mellan det slutliga stödet och det preliminära stödet, om det preliminära stödet för en stödmånad har beräknats på en lägre arbetstidsminskning än den som följer av vid avstämningstidpunkten gällande avtal för stödmånaden.

Det slutliga stödet beräknas på motsvarande sätt som det preliminära stödet men baserat på den högre arbetstidsminskningen.

Ytterligare stöd får inte ges till en arbetsgivare som har näringsförbud eller skatteskulder som har lämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning, när frågan om sådant stöd prövas.

Sammanräkning

34 § Arbetsgivaren ska räkna samman belopp som arbetsgivaren i förekommande fall är skyldig att betala tillbaka enligt 31 och 32 §§ och har rätt till enligt 33 §.

Anmälan om slutligt stöd

35 § En arbetsgivare som är skyldig att göra en avstämning ska ge in en anmälan om slutligt stöd. Anmälan ska ha kommit in till den myndighet regeringen bestämmer inom två kalendermånader efter det att skyldigheten att göra en avstämning uppkommit. I anmälan ska anges om arbetsgivaren är skyldig att betala tillbaka ett belopp efter sammanräkning enligt 34 §.

En arbetsgivare som efter sammanräkning enligt 34 § har rätt till ytterligare stöd kan i samband med anmälan om slutligt stöd ansöka om ytterligare stöd. I annat fall betalas inte något ytterligare stöd ut för avstämningsperioden.

Om det finns särskilda skäl, ska anstånd med att lämna anmälan om slutligt stöd medges. Om förhållandena har ändrats så att det inte längre finns förutsättningar för anståndet, ska anståndet återkallas.

36 § Om en anmälan om slutligt stöd inte ges in inom rätt tid är arbetsgivaren skyldig att betala tillbaka allt det preliminära stödet. Detsamma gäller en arbetsgivare som i anmälan inte anger betalningsskyldighet enligt 31 och 32 §§ eller anger betalningsskyldighet med för lågt belopp.

Betalningsskyldigheten enligt första stycket får jämkas, om det är uppenbart oskäligt att arbetsgivaren ska betala tillbaka allt det preliminära stödet.

Återbetalningsskyldighet för felaktiga utbetalningar

37 § En mottagare av stöd enligt denna lag är återbetalningsskyldig, om mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att stöd har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp.

Om stöd i annat fall lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är mottagaren återbetalningsskyldig endast om mottagaren har insett eller skäligen borde ha insett felet.

Denna bestämmelse gäller inte då arbetsgivare efter avstämning är betalningsskyldig för erhållet preliminärt stöd enligt 31 och 32 §§.

16

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Kreditering och debitering av skattekonto

38 § Preliminärt stöd och ytterligare stöd ska tillgodoföras arbetsgivaren genom kreditering på ett sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

Stödet ska krediteras arbetsgivarens skattekonto den 12 i månaden efter det att beslut om utbetalning fattats, med undantag för januari då stödet i stället ska krediteras den 17 och i augusti den 12 eller 17.

39 § Ett beslut om vilket belopp en mottagare av stöd ska betala enligt denna lag ska även ange när beloppet senast ska betalas.

Senaste betalningsdagen ska bestämmas till den 12 i en månad, i januari den 17 och i augusti den 12 eller 17, och tidigast 30 dagar efter beslutet.

Det belopp som mottagaren är skyldig att betala tillbaka ska debiteras mottagarens skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

40 § I fråga om stöd enligt denna lag gäller vad som sägs i skatte- förfarandelagen (2011:1244) om

1. inbetalning till det särskilda kontot för skattebetalningar i 62 kap. 2 §,

2. avräkning i 62 kap. 11–14 §§,

3. vilken skatt eller avgift som är betald i 62 kap. 15 §,

4. inbetalda belopp som inte har kunnat tillgodoräknas någon i 62 kap. 19 §,

5. anstånd med betalning av skatter och avgifter i 63 kap. 2, 4–6, 8, 13, 15, 16, 22 och 23 §§,

6. återbetalning av skatter och avgifter i 64 kap 2, 4, 9 och 10 §§,

7. ränta i 65 kap. 2–4, 7, 8, 13–16 och 18 §§,

8. besluts verkställbarhet i 68 kap. 1 §,

9. indrivning i 70 kap., och

10. övriga bestämmelser om verkställighet i 71 kap.

En fordran enligt denna lag ska vid tillämpningen av lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. anses vara en sådan fordran som har påförts enligt skatteförfarandelagen.

Kontroll

41 § En arbetsgivare som har ansökt om eller fått stöd ska ge den myndighet som regeringen bestämmer tillfälle att granska verksamheten med avseende på arbetsgivarens rätt till stöd och lämna de uppgifter som behövs för granskningen.

42 § Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga en arbetsgivare att fullgöra sina skyldigheter enligt 41 §.

Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande får dock inte förenas med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd, och föreläggandet har samband med den misstänkta gärningen.

Handläggande myndighet

43 § Frågor enligt denna lag, utom frågor som avses i 5–9 §§, prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

17

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Överklagande

44 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om över- klagande hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt 5–9 §§ och beslut om sådant anstånd som avses i 63 kap. 23 § skatteförfarandelagen (2011:1244) får dock inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

18

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 13 § semesterlagen (1977:480) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §1

Antalet

semesterdagar

med

Antalet

semesterdagar

med

semesterlön

beräknas

på

följande

semesterlön

beräknas på följande

sätt. Från de dagar arbetstagaren har

sätt. Från de dagar arbetstagaren har

varit anställd hos arbetsgivaren under

varit anställd hos arbetsgivaren under

intjänandeåret

(anställningstiden)

intjänandeåret

(anställningstiden)

subtraheras de dagar då arbets-

subtraheras de dagar då arbets-

tagaren varit helt frånvarande från

tagaren varit helt frånvarande från

arbetet utan lön. Frånvaro som beror

arbetet utan lön. Frånvaro som beror

på

semesterledighet,

permittering

på semesterledighet,

permittering,

eller ledighet som enligt 17–17 b §§

korttidsarbete

eller

ledighet

som

är

semesterlönegrundande,

liksom

enligt

17–17 b §§

är

semesterlöne-

arbetsfria dagar som infaller under

grundande, liksom arbetsfria

dagar

sådana

frånvaroperioder,

ska

dock

som infaller under sådana från-

räknas

in

i

anställningstiden.

varoperioder, ska dock räknas in i

Differensen

divideras

med

antalet

anställningstiden.

Differensen

dagar under intjänandeåret. Kvoten

divideras med antalet dagar under

multipliceras med tjugofem. Om ett

intjänandeåret. Kvoten multipliceras

brutet tal då uppstår, avrundas detta

med tjugofem. Om ett brutet tal då

till närmast högre hela tal.

uppstår, avrundas detta till närmast

högre hela tal.

Semesterledighet vid permittering

Semesterledighet vid permittering

eller korttidsarbete

13 §2

Beslutar

en

arbetsgivare

om

Beslutar

en

arbetsgivare

om

permittering som arbetstagaren inte

permittering som arbetstagaren inte

hade anledning att räkna med när

hade anledning att räkna med när

besked lämnades enligt 8 §, har

besked lämnades enligt 8 §, har

arbetstagaren rätt att avstå från

arbetstagaren rätt att avstå från

utlagd

semesterledighet

utan

utlagd

semesterledighet

utan

semesterlön,

om

ledigheten

semesterlön,

om

ledigheten

sammanfaller

med permitterings-

sammanfaller

med

permitterings-

perioden. Detta gäller dock endast om

perioden.

arbetstagaren

underrättar

arbets-

givaren senast två veckor före

ledighetens början. Får

arbetstagaren

först

senare

kännedom

om

permitteringen, får arbetstagaren avstå från ledigheten om han eller hon utan

1 Senaste lydelse 2009:1439.

2 Senaste lydelse 2009:1439.

19

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

dröjsmål underrättar arbetsgivaren. Har semesterledigheten då inletts, upphör ledigheten vid utgången av den dag då arbetsgivaren underrättades

Har en arbetstagare lämnat besked enligt 8 § innan han eller hon fått information om hur arbetstiden ska läggas ut vid korttidsarbete, har arbetstagaren rätt att avstå från utlagd semesterledighet utan semesterlön, om semesterledigheten sammanfaller med tid då arbetstagaren ska vara helt frånvarande på grund av korttids- arbete.

Detta gäller dock endast om arbetstagaren underrättar arbets- givaren senast två veckor före semesterledighetens början. Får arbets- tagaren först senare kännedom om permitteringen eller hur arbetstiden ska läggas ut vid korttidsarbete, får arbetstagaren avstå från semester- ledigheten om han eller hon utan dröjsmål underrättar arbetsgivaren. Har semesterledigheten då inletts, upphör ledigheten vid utgången av den dag då arbetsgivaren underrättades.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

20

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring

dels att 10, 15 a och 17 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 16 d §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §1

Ersättning enligt denna lag lämnas inte till en sökande som

1. deltar i utbildning,

2. är permitterad utan lön,

3. är tjänstledig utan lön, eller				3. är tjänstledig utan lön,
4. har rätt till etableringsersättning				4. har rätt till etableringsersättning
enligt	lagen	(2010:197)	om	enligt	lagen	(2010:197)	om
etableringsinsatser		för	vissa	etableringsinsatser		för	vissa
nyanlända invandrare.				nyanlända invandrare, eller
				5. deltar i korttidsarbete			som
				berättigar arbetsgivaren till stöd enligt
				lagen (2013:000) om stöd vid
				korttidsarbete.

Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas inte till personer som enligt 37 § första stycket 2 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har uteslutits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om undantag från första stycket samt om de villkor för rätt till ersättning som i sådana fall ska gälla.

15 §2

Med ramtid avses de tolv månader som närmast föregått den månad när den sökande anmält sig som arbetslös hos den offentliga arbetsförmedlingen. Om anmälningsmånaden innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor, ska den dock ingå i ramtiden.

Av 16–17 a §§ följer att viss tid är överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden.

En månad som innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor är dock inte överhoppningsbar.

Tredje stycket gäller inte för en sökande som avses i 16 d §.

16 d §

När ramtid ska bestämmas räknas inte heller månader då den sökande har deltagit i korttidsarbete för vilket preliminärt stöd har utgått enligt lagen

1 Senaste lydelse 2010:2030.

2 Senaste lydelse 2010:2030.

21

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

	(2013:000) om stöd vid korttids-
	arbete, såvida inte det är förmånligare
	för sökanden att sådan tid räknas med.
17 a §3
Tid som enligt 16, 16 a, 16 b, 16 c,	Tid som enligt 16, 16 a, 16 b, 16 c,
17 eller 23 § inte ska räknas in i	16 d §, 17 eller 23 § inte ska räknas in
ramtiden får omfatta högst fem år.	i ramtiden får omfatta högst fem år.

Detta gäller dock inte för en sökande som avses i 16 c § första stycket 1. För en sökande som har varit långvarigt sjukfrånvarande enligt 3 a § får, vid

beviljande av en ny ersättningsperiod, den tid som enligt första stycket inte ska räknas in i ramtiden omfatta högst tio år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Senaste lydelse 2010:2031.

22

3. Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande kommit in från Riksbanken, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Härnösand, Förvaltningsrätten i Stockholm, Arbetsdom- stolen, Justitiekanslern, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Revisorsnämnden, Datainspektionen, Kommerskollegium, Försäkringskassan, Inspek- tionen för socialförsäkringen, Pensions- myndigheten, Arbetsgivarverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statskontoret, Ekonomistyr- ningsverket, Skatteverket, Kronofogdemyndig- heten, Konjunkturinstitutet, Bokförings- nämnden, Statistiska centralbyrån, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Tillväxtverket, Tillväxtanalys – myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Arbetsförmedlingen, Medlingsinstitutet, Svenska ILO-kommittén, Institutet för arbetsmarknads och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Arbetslöshets

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

kassornas samorganisation (SO), Svenskt Näringsliv, FöretagarFörbundet, Företagarna, IF Metall, Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets Regelnämnd, Regelrådet, Svenska Journalistförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco), Sveriges Ingenjörer, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Teknikarbetsgivarna, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Unionen.

Därutöver har yttranden kommit in från Fordonskomponentgruppen AB (FKG), Svensk Industriförening, Almega, Facket för skogs, trä och grafisk bransch (GS), Industriarbetsgivarna och Industri och KemiGruppen.

Följande remissinstanser har inte yttrat sig eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Riksdagens ombudsmän (JO), Riksrevisionen, Handelshögskolan vid Umeå universitet, Nationalekonomi, Samhälls- vetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, FAR, Lantbrukarnas riksförbund, Näringslivets skattedelegation och Sveriges Television AB.

23

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

4. Lagförslag i promemorian Förslag om skydd av den sjukpenninggrundande inkomsten vid deltagande i korttidsarbete

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken

dels att 26 kap. 9 § samt rubriken närmast efter 26 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 26 kap. 18 a §, samt närmast före 26 kap. 18 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				26 kap.
Sjukpenninggrundande			inkomst		Sjukpenninggrundande			inkomst
vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad					vid avbrott eller inskränkning av
tid)					förvärvsarbete (SGI-skyddad tid)
					9 §
SGI-skydd innebär att den					SGI-skydd innebär att den
sjukpenninggrundande			inkomsten		sjukpenninggrundande			inkomsten
för tid då den försäkrade gör avbrott i					för tid då den försäkrade avbryter
sitt arbete av något skäl som anges i					eller inskränker sitt förvärvsarbete av
11–18 §§	(SGI-skyddad			tid)	något skäl som anges i			11–18 a §§
beräknas	med	utgångspunkt		i	(SGI-skyddad tid) beräknas med
förhållandena närmast före av-					utgångspunkt	i	förhållandena
brottet, om den sjukpenning-					närmast före avbrottet eller inskränk-
grundande	inkomsten		därigenom		ningen, om den sjukpenning-
blir högre än om den hade beräknats					grundande inkomsten			därigenom
med beaktande		av förhållandena			blir högre än om den hade beräknats
under avbrottet.					med beaktande	av	förhållandena
					under avbrottet eller inskränkningen.

Det som föreskrivs i denna paragraf gäller dock inte när 7 § 1, 3 eller 4 är tillämplig.

Korttidsarbete

18 a §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i korttidsarbete som berättigar arbetsgivaren till preliminärt stöd enligt lagen (2013:00) om stöd vid korttidsarbete.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

24

5. Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande kommit in från Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Härnösand, Förvaltningsrätten i Stockholm, Försäkringskassan, Inspektionen för social- försäkringen, Skatteverket, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Föreningen Svenskt Näringsliv, IF Metall, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Journalistförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

(SACO), Sveriges Ingenjörer, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Teknikarbetsgivarna, Tjänstemännens Central- organisation (TCO), Unionen, Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch (GS), Industriarbetsgivarna, IKEM – Innovations- och kemiindustrierna i Sverige samt Almega AB.

Därutöver har yttranden kommit in från Akademikerförbundet SSR och Lärarnas Riksförbund.

25

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

6. Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om stöd vid korttidsarbete

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Arbetsgivare har rätt till stöd vid korttidsarbete enligt bestämmelserna i denna lag.

Lagens innehåll

2 § I denna lag finns bestämmelser om

– vilka arbetsgivare som omfattas av lagen (3 §),

– innebörden av vissa uttryck i denna lag (4 §),

– när stöd vid korttidsarbete får lämnas (5–9 §§),

– förutsättningar för preliminärt stöd (10–17 §§),

– beräkning av preliminärt stöd (18 §),

– ansökan om preliminärt stöd (19 §),

– avstämning och beräkning av slutligt stöd (20–29 §§),

– anmälan om slutligt stöd (30 och 31 §§),

– återbetalningsskyldighet för felaktiga utbetalningar (32 §),

– kreditering och debitering av skattekonto (33–35 §§),

– kontroll (36 och 37 §§),

– handläggande myndighet (38 §), och

– överklagande (39 §).

Vilka arbetsgivare som omfattas av lagen

3 § Lagen gäller arbetsgivare som är juridiska personer eller som är fysiska personer och bedriver näringsverksamhet.

Lagen gäller dock inte

1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund och samverkansorgan,

2. juridiska personer över vilka staten, landsting, kommuner, kommunal- förbund och samverkansorgan, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande, såvida inte verksamheten avser affärsverksamhet, och

3. arbetsgivare i fråga om verksamhet som huvudsakligen är finansierad av offentliga medel.

Innebörden av vissa uttryck i denna lag

4 § Vid tillämpning av denna lag ska följande gälla:

1. Ordinarie arbetstid är den tid som en arbetstagare skulle ha arbetat, om han eller hon inte hade deltagit i korttidsarbete. Vid beräkning av den ordinarie arbetstiden ska det bortses från tillfällig frånvaro.

2. Ordinarie lön är den regelmässigt utgående kontanta lön som arbetstagaren skulle ha haft under stödmånaden om han eller hon inte hade deltagit i korttidsarbete. I den ordinarie lönen ingår dock inte löneökningar som avser tid efter jämförelsemånaden. Inte heller ingår lön till den del som den överstiger det belopp som regeringen bestämmer. Vid beräkning av den ordinarie lönen ska det bortses från tillfällig frånvaro. Om arbetstagaren har

26

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

deltagit i korttidsarbete under endast en del av stödmånaden, utgör den ordinarie lönen motsvarande del.

3. Korttidsarbete är arbete där arbetstiden är kortare än den ordinarie arbetstiden, eller där partiell arbetsbefrielse införs med stöd av ett centralt kollektivavtal, under en begränsad period med anledning av en synnerligen djup lågkonjunktur och lönen därför är lägre än den ordinarie lönen.

4. Stödperiod är den tidsperiod när stöd vid korttidsarbete ska lämnas enligt 5–9 §§.

5. Stödmånad är den kalendermånad som arbetsgivaren begär preliminärt stöd för.

6. Jämförelsemånad är den kalendermånad som infaller tre månader före den månad då regeringen föreskriver att stöd vid korttidsarbete ska lämnas enligt 5 §.

När stöd vid korttidsarbete får lämnas

Regeringens föreskrifter om rätt till stöd vid korttidsarbete

5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att stöd vid korttidsarbete ska lämnas.

Sådana föreskrifter får meddelas endast om

1. det råder en synnerligen djup lågkonjunktur eller är sannolikt att en sådan är nära förestående, och

2. stödet bedöms inte i beaktansvärd omfattning hindra en samhälls- ekonomiskt önskvärd strukturomvandling eller medföra andra betydande samhällsekonomiska nackdelar.

Tidsperiod

6 § Föreskrifter enligt 5 § ska avse en tid av tolv kalendermånader.

Förlängning av tidsperiod

7 § Om förutsättningarna i 5 § andra stycket är uppfyllda får den tidsperiod som anges i 6 § förlängas en gång med tolv kalendermånader.

Föreskrifter om förlängning får meddelas tidigast sex kalendermånader efter det att föreskrifter enligt 5 § meddelades.

Ny tidsperiod

8 § När en sådan tidsperiod som avses i 6 eller 7 § har löpt ut, får föreskrifterna enligt 5 § avse en tidsperiod som infaller tidigast 24 kalendermånader från den tidpunkt när tidsperioden löpt ut.

Regeringens föreskrifter ska överlämnas till riksdagen för godkännande

9 § Föreskrifterna enligt 5 eller 7 § ska överlämnas till riksdagen för godkännande. Den tidsperiod som sådana föreskrifter avser begränsas till fyra kalendermånader om föreskriften inte har

1. överlämnats till riksdagen för godkännande inom en månad från det att de meddelades av regeringen, eller

2. godkänts av riksdagen inom två månader från det att de överlämnades till riksdagen.

27

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Förutsättningar för preliminärt stöd – gemensamma bestämmelser

Registrering hos Skatteverket

10 § Preliminärt stöd får lämnas endast till arbetsgivare som var registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket under jämförelsemånaden och som även är registrerad som sådan när ansökan om preliminärt stöd prövas.

Näringsförbud eller skatte och avgiftsskulder

11 § Preliminärt stöd får inte lämnas till arbetsgivare som har näringsförbud eller skatte och avgiftsskulder som har överlämnats till Kronofogde- myndigheten för indrivning, när ansökan om sådant stöd prövas. Är arbetsgivaren en juridisk person, får den eller de fysiska personer som har ett betydande inflytande i verksamheten inte ha näringsförbud.

Krav hänförliga till arbetstagare

12 § Preliminärt stöd får lämnas endast för arbetstagare

1. som var anställda hos arbetsgivaren under hela eller en del av jämförelsemånaden med samma eller högre sysselsättningsgrad som under stödmånaden, och

2. för vilka arbetsgivaren för stödmånaden var skyldig att betala arbets- givaravgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980).

Nivåer för arbetstids och löneminskning

13 § För att ge rätt till preliminärt stöd ska en arbetstagares arbets- tidsminskning vid deltagande i korttidsarbete under en avtalsperiod uppgå till

1. 20 procent av ordinarie arbetstid,

2. 40 procent av ordinarie arbetstid, eller

3. 60 procent av ordinarie arbetstid.

Har ett centralt kollektivavtal om partiell arbetsbefrielse ingåtts ska arbetsbefrielsen motsvara arbetsminskningen enligt första stycket.

14 § För att ge rätt till preliminärt stöd ska en arbetstagares löneminskning vid deltagande i korttidsarbete under en avtalsperiod uppgå till

1. 12 procent av ordinarie lön, om arbetstidsminskningen är 20 procent,

2. 16 procent av ordinarie lön, om arbetstidsminskningen är 40 procent,

eller

3. 20 procent av ordinarie lön, om arbetstidsminskningen är 60 procent.

Stöd lämnas inte för uppsägningstid

15 § Stöd får inte lämnas för korttidsarbete som är hänförligt till en arbetstagares uppsägningstid.

Förutsättningar för preliminärt stöd när det finns kollektivavtal

16 § För att en arbetsgivare ska ha rätt till preliminärt stöd ska, om inte annat följer av 17 §, följande förutsättningar vara uppfyllda:

1. Arbetsgivaren ska vara bunden av ett kollektivavtal om korttidsarbete som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.

28

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

2. De närmare förutsättningarna för tillämpningen av korttidsarbete och vilka arbetstagare som ska omfattas ska regleras i ett lokalt kollektivavtal.

3. Den arbetstids och löneminskning som avtalats ska vara förenlig med 13 och 14 §§.

Om det inte finns någon lokal part på arbetstagarsidan, får ett avtal enligt första stycket 2 i stället ingås mellan arbetsgivaren och den centrala arbetstagarorganisationen.

Förutsättningar för preliminärt stöd när det inte finns kollektivavtal

17 § För att en arbetsgivare som inte är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i 16 § ska ha rätt till preliminärt stöd ska följande förutsättningar vara uppfyllda:

1. Arbetstagarens deltagande i korttidsarbete ska ha stöd i skriftligt avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Ett sådant avtal ska ha ingåtts efter att korttidsarbete aktualiserats hos arbetsgivaren.

2. Arbetstagaren får inte tillhöra arbetsgivarens familj.

3. Minst 70 procent av de arbetstagare inom en driftsenhet som uppfyller kraven enligt 12 § ska delta i stödberättigat korttidsarbete under stödmånaden.

4. Den arbetstids och löneminskning som har avtalats ska vara densamma för alla deltagande arbetstagare inom driftsenheten.

5. Den arbetstids och löneminskning som har avtalats ska vara förenlig med 13 och 14 §§.

6. Arbetsgivarens nettoomsättning ska under två på varandra följande kalendermånader ha minskat med minst 15 procent jämfört med motsvarande kalendermånader föregående år. De två kalendermånaderna med sådan omsättningsminskning ska ligga inom en period av de tre kalendermånader som föregick den stödmånad för vilken arbetsgivaren för första gången ansökte om preliminärt stöd.

Beräkning av preliminärt stöd

18 § Underlaget för preliminärt stöd för en arbetstagare avseende en stödmånad ska beräknas på följande sätt. Arbetstagarens ordinarie lön ska multipliceras med den avtalade arbetstidsminskningen enligt 13 § för avtalsperioden. Detta resultat ska minskas i proportion till det antal hela dagar arbetstagaren har varit tillfälligt frånvarande från arbetet under den del av stödmånaden som arbetstagaren deltagit i korttidsarbete.

Preliminärt stöd betalas med ett belopp som motsvarar 43 procent av underlaget enligt första stycket.

Ansökan om preliminärt stöd

19 § En ansökan om preliminärt stöd ska ha kommit in till Skatteverket inom två kalendermånader från utgången av stödmånaden. I annat fall får stöd inte lämnas för stödmånaden.

29

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Avstämning och beräkning av slutligt stöd

Arbetsgivarens skyldighet att göra en avstämning

20 § En arbetsgivare som har fått preliminärt stöd ska göra en avstämning enligt 21 §.

Avstämning ska ske vid utgången av tredje kalendermånaden från den tidpunkt då en stödperiod löpt ut. Om arbetsgivaren före denna tidpunkt under tre på varandra följande kalendermånader inte har ansökt om preliminärt stöd, uppkommer dock skyldigheten att göra en avstämning vid utgången av den tremånadersperioden. Den tidpunkt skyldigheten att göra en avstämning uppkommit, är en avstämningstidpunkt.

En stödperiod eller den kortare period som skyldigheten att göra en avstämning avser, är en avstämningsperiod.

Vad avstämning innebär

21 § En avstämning innebär att arbetsgivaren ska, för varje arbetstagare som det preliminära stödet har avsett, bedöma om den genomsnittliga arbetstids och löneminskningen som har tillämpats under respektive avtalsperiod som avstämningsperioden består av

1. motsvarar en och samma nivå enligt 13 och 14 §§, och

2. har stöd i avtal enligt 16 eller 17 §.

Tillämpad genomsnittlig arbetstidsminskning

22 § Den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen under en avtalsperiod är den minskning av arbetstiden som en arbetstagare har haft eller, om han eller hon har varit tillfälligt frånvarande, skulle ha haft under avtalsperioden enligt avtal om korttidsarbete.

Den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen anges i procent av ordinarie arbetstid.

23 § När den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen enligt 22 § fastställs för en arbetstagare, ska hänsyn tas endast till månader eller delar av månader under avtalsperioden för vilka preliminärt stöd har lämnats för honom eller henne.

Den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen ska anses motsvara en nivå enligt 13 § om den är minst lika stor som det procenttal som anges där för respektive nivå.

Tillämpad genomsnittlig löneminskning

24 § Den tillämpade genomsnittliga löneminskningen under en avtalsperiod är den minskning av lönen som en arbetstagare har haft eller, om han eller hon har varit tillfälligt frånvarande, skulle ha haft under avtalsperioden enligt avtal om korttidsarbete.

Den tillämpade genomsnittliga löneminskningen anges i procent av summan av ordinarie lön under avtalsperioden avrundat till närmaste heltal.

25 § När den tillämpade genomsnittliga löneminskningen enligt 24 § fastställs för en arbetstagare, ska hänsyn tas endast till månader eller delar av

30

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

månader under avtalsperioden för vilka preliminärt stöd lämnats för honom eller henne.

Den tillämpade genomsnittliga löneminskningen ska anses motsvara en nivå enligt 14 § om den är lika stor som det procenttal som anges där för respektive nivå.

Återbetalningsskyldighet för allt preliminärt stöd i vissa fall

26 § Arbetsgivaren är skyldig att betala tillbaka allt preliminärt stöd som har betalats ut för en arbetstagare under en avtalsperiod, om tillämpad genomsnittlig arbetstids och löneminskning beräknat på de månader eller delar av månader under avtalsperioden för vilka preliminärt stöd lämnats för arbetstagarens deltagande i korttidsarbete inte motsvarar en och samma nivå enligt 13 och 14 §§. Detsamma gäller om något av angivna förhållanden inte har stöd i avtal enligt 16 eller 17 §.

Återbetalningsskyldighet när slutligt stöd understiger preliminärt stöd

27 § En arbetsgivare som har fått preliminärt stöd är skyldig att betala tillbaka skillnaden mellan preliminärt stöd och slutligt stöd, om det preliminära stödet för en stödmånad har beräknats på en större arbetstidsminskning än den som följer av det avtal som vid avstämningstidpunkten gäller för stödmånaden.

Slutligt stöd beräknas på motsvarande sätt som preliminärt stöd men baserat på den mindre arbetstidsminskningen.

Rätt till ytterligare stöd när slutligt stöd överstiger preliminärt stöd

28 § En arbetsgivare som har fått preliminärt stöd har rätt till ytterligare stöd motsvarande skillnaden mellan preliminärt stöd och slutligt stöd, om preliminärt stöd för en stödmånad har beräknats på en mindre arbets- tidsminskning än den som följer av det avtal som vid avstämningstidpunkten gäller för stödmånaden.

Slutligt stöd beräknas på motsvarande sätt som preliminärt stöd men baserat på den större arbetstidsminskningen.

Ytterligare stöd får inte lämnas till en arbetsgivare som har näringsförbud eller skatte och avgiftsskulder som har överlämnats till Kronofogde- myndigheten för indrivning, när frågan om sådant stöd prövas. Är arbetsgivaren en juridisk person, får den eller de fysiska personer som har ett betydande inflytande i verksamheten inte ha näringsförbud.

Sammanräkning

29 § Arbetsgivaren ska räkna samman belopp som arbetsgivaren i förekommande fall är skyldig att betala tillbaka enligt 26 och 27 §§ och har rätt till enligt 28 §.

Anmälan om slutligt stöd

30 § En arbetsgivare som är skyldig att göra en avstämning ska ge in en anmälan om slutligt stöd. Anmälan ska ha kommit in till Skatteverket inom två kalendermånader från avstämningstidpunkten. I anmälan ska det anges om arbetsgivaren är skyldig att betala tillbaka ett belopp efter sammanräkning enligt 29 §.

31

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

En arbetsgivare som efter sammanräkning enligt 29 § har rätt till ytterligare stöd ska begära detta i anmälan om slutligt stöd. I annat fall betalas inte något ytterligare stöd ut för avstämningsperioden.

Om det finns särskilda skäl, ska anstånd med att ge in anmälan om slutligt stöd medges. Om förhållandena har ändrats så att det inte längre finns förutsättningar för anståndet, ska anståndet återkallas.

31 § Om en anmälan om slutligt stöd inte ges in inom rätt tid, är arbetsgivaren skyldig att betala tillbaka allt preliminärt stöd. Detsamma gäller en arbetsgivare som i anmälan inte anger återbetalningsskyldighet enligt 26 eller 27 § eller anger återbetalningsskyldighet med för lågt belopp.

Arbetsgivaren ska helt eller delvis befrias från sin återbetalningsskyldighet, om det är uppenbart oskäligt att arbetsgivaren ska betala tillbaka allt preliminärt stöd.

Återbetalningsskyldighet för felaktiga utbetalningar

32 § En arbetsgivare som genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att stöd lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är återbetalningsskyldig för det som har betalats ut för mycket.

Om stöd i annat fall lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är arbetsgivaren återbetalningsskyldig endast om denne har insett eller skäligen borde ha insett felet.

Återbetalningsskyldigheten enligt första och andra styckena gäller inte om arbetsgivaren efter avstämning är återbetalningsskyldig enligt 26 eller 27 §.

Kreditering och debitering av skattekonto

33 § Preliminärt stöd och ytterligare stöd ska tillgodoföras arbetsgivaren genom kreditering på ett sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

Stödet ska krediteras arbetsgivarens skattekonto den 12 i månaden efter det att beslut om utbetalning fattats, med undantag för januari då stödet i stället ska krediteras den 17 och i augusti den 12 eller 17.

34 § Om en arbetsgivare är återbetalningsskyldig enligt denna lag ska Skatteverket besluta att återkräva beloppet. Ett sådant beslut ska innehålla uppgift om det belopp som arbetsgivaren ska betala tillbaka och när beloppet senast ska betalas.

Senaste betalningsdagen ska bestämmas till den 12 eller 26 i en månad, i januari den 17 eller 26, i augusti den 12, 17 eller 26 och i december den 12 eller 27, och tidigast 30 dagar efter beslutet.

Det belopp som arbetsgivaren är skyldig att betala tillbaka ska debiteras ett sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

35 § I fråga om stöd enligt denna lag gäller vad som sägs i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. inbetalning till det särskilda kontot för skattebetalningar i 62 kap. 2 §,

2. avräkning i 62 kap. 11–14 §§,

3. vilken skatt eller avgift som är betald i 62 kap. 15 §,

4. inbetalda belopp som inte har kunnat tillgodoräknas någon i 62 kap. 19 §,

5. anstånd med betalning av skatter och avgifter i 63 kap. 2, 4–6, 8, 13, 15, 16, 22 och 23 §§,

32

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

6. återbetalning av skatter och avgifter i 64 kap 2, 4, 9 och 10 §§,

7. ränta i 65 kap. 2–4, 7, 8, 13–16 och 18 §§,

8. besluts verkställbarhet i 68 kap. 1 §,

9. indrivning i 70 kap., och

10. övriga bestämmelser om verkställighet i 71 kap.

En fordran enligt denna lag ska vid tillämpningen av lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. anses vara en sådan fordran som har påförts enligt skatteförfarandelagen.

Kontroll

36 § En arbetsgivare som har ansökt om eller fått stöd ska ge Skatteverket tillfälle att granska verksamheten med avseende på arbetsgivarens rätt till stöd och lämna de uppgifter som behövs för granskningen.

37 § Skatteverket får förelägga en arbetsgivare att fullgöra sina skyldigheter enligt 36 §.

Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande får dock inte förenas med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd, och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Handläggande myndighet

38 § Frågor enligt denna lag, utom frågor som avses i 5–9 §§, prövas av Skatteverket.

Överklagande

39 § Beslut enligt denna lag överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut enligt 5– 9 §§ och beslut om sådant anstånd som avses i 63 kap. 23 § skatte- förfarandelagen (2011:1244) får dock inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

33

Antalet semesterdagar med semesterlön beräknas på följande sätt. Från de dagar arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren under intjänandeåret (anställningstiden) subtraheras de dagar då arbets- tagaren varit helt frånvarande från arbetet utan lön. Frånvaro som beror på semesterledighet, permittering, korttidsarbete eller ledighet som enligt 17–17 b §§ är semester- lönegrundande, liksom arbetsfria dagar som infaller under sådana frånvaroperioder, ska dock räknas in i anställningstiden. Differensen divideras med antalet dagar under intjänandeåret. Kvoten multipliceras med tjugofem. Om ett brutet tal då uppstår, avrundas detta till närmast högre hela tal.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 13 § semesterlagen (1977:480) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §1

Antalet semesterdagar med semesterlön beräknas på följande sätt. Från de dagar arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren under intjänandeåret (anställningstiden) subtraheras de dagar då arbets- tagaren varit helt frånvarande från arbetet utan lön. Frånvaro som beror på semesterledighet, permittering eller ledighet som enligt 17–17 b §§ är semesterlönegrundande, liksom arbetsfria dagar som infaller under sådana frånvaroperioder, ska dock räknas in i anställningstiden. Differensen divideras med antalet dagar under intjänandeåret. Kvoten multipliceras med tjugofem. Om ett brutet tal då uppstår, avrundas detta till närmast högre hela tal.

13 §2

Beslutar

en

arbetsgivare

om

Beslutar

en

arbetsgivare

om

permittering som arbetstagaren inte

permittering som arbetstagaren inte

hade anledning att räkna med när

hade anledning att räkna med när

besked

lämnades

enligt

8 §,

har

besked

lämnades

enligt 8 §,

har

arbetstagaren rätt att avstå från

arbetstagaren rätt att avstå från

utlagd

semesterledighet

utan

utlagd

semesterledighet

utan

semesterlön,

om

ledigheten

semesterlön,

om

ledigheten

sammanfaller

med

permitterings-

sammanfaller

med

permitterings-

perioden. Detta gäller dock endast om

perioden.

arbetstagaren

underrättar

arbets-

givaren senast två veckor före

ledighetens

början. Får arbetstagaren

först

senare

kännedom

om

permitteringen, får arbetstagaren avstå

från ledigheten om han eller hon utan

dröjsmål

underrättar

arbetsgivaren.

Har semesterledigheten

då

inletts,

upphör ledigheten vid utgången av den

1 Senaste lydelse 2009:1439.

2 Senaste lydelse 2009:1439.

34

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

dag då arbetsgivaren underrättades

Har en arbetstagare lämnat besked enligt 8 § innan han eller hon fått information om hur arbetstiden ska läggas ut vid korttidsarbete, har arbetstagaren rätt att avstå från utlagd semesterledighet utan semesterlön, om semesterledigheten sammanfaller med tid då arbetstagaren ska vara helt frånvarande på grund av korttids- arbete.

Detta gäller dock endast om arbetstagaren underrättar arbets- givaren senast två veckor före semesterledighetens början. Får arbetstagaren först senare kännedom om permitteringen eller hur arbets- tiden ska läggas ut vid korttidsarbete, får arbetstagaren avstå från semester- ledigheten om han eller hon utan dröjsmål underrättar arbetsgivaren. Har semesterledigheten då inletts, upphör ledigheten vid utgången av den dag då arbetsgivaren underrättades.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

35

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring

dels att 10, 13, 15 a och 17 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 16 d §, av följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2012/13:AU6 Föreslagen lydelse

10 §

Ersättning enligt denna lag lämnas inte till en sökande som

1. deltar i utbildning,

2. är permitterad utan lön,

3. är tjänstledig utan lön, eller				3. är tjänstledig utan lön,
4. har rätt till etableringsersättning				4. har rätt till etableringsersättning
enligt	lagen	(2010:197)	om	enligt	lagen	(2010:197)		om
etableringsinsatser		för	vissa	etableringsinsatser			för	vissa
nyanlända invandrare.				nyanlända invandrare, eller
				5. deltar i		korttidsarbete		som
				berättigar		arbetsgivaren		till
				preliminärt		stöd	enligt	lagen
				(2013:000)		om	stöd	vid
				korttidsarbete.

Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas inte till personer som enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har uteslutits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om undantag från första stycket samt om de villkor för rätt till

ersättning som i sådana fall ska gälla.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

13 §1

Som tid med förvärvsarbete anses även tid då den sökande

1. haft semester,

2. varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön av någon annan anledning än sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller barns födelse, eller

3. på grund av anställningens upphörande får avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön.

Tid med avgångsvederlag beräknas med utgångspunkt i avgångsvederlagets storlek i förhållande till den sökandes genomsnittliga inkomst per månad i anställningen under en viss period. Tid med ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön beräknas till det antal månader som ersättningen avser. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om beräkningen.

Tid med arbetstidsminskning eller partiell arbetsbefrielse som berättigar arbetsgivaren till preliminärt stöd

1 Senaste lydelse 2006:470.

36

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

enligt lagen (2013:000) om stöd vid korttidsarbete ska dock inte jämställas med förvärvsarbete enligt första stycket 2.

15 a §2

Med ramtid avses de tolv månader som närmast föregått den månad när den sökande anmält sig som arbetslös hos den offentliga arbetsförmedlingen. Om anmälningsmånaden innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor, ska den dock ingå i ramtiden.

Av 16–17 a §§ följer att viss tid är överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden.

En månad som innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor är dock inte överhoppningsbar.

Tredje stycket gäller inte för en sökande som avses i 16 d §.

16 d §

När ramtid ska bestämmas räknas inte heller månader då den sökande har deltagit i korttidsarbete för vilket preliminärt stöd har lämnats enligt lagen (2013:000) om stöd vid korttidsarbete, om det inte är förmånligare för sökanden att sådan tid räknas med.

Om sökanden har deltagit i korttidsarbete under en samman- hängande period och arbetsgivaren har fått preliminärt stöd för någon del av denna period men ansökan om sådant stöd ännu inte har lämnats in eller prövats för aktuell månad, ska ramtid enligt första stycket bestämmas på samma sätt som när preliminärt stöd har lämnats för månaden.

17 a §3

Tid som enligt 16, 16 a, 16 b, 16 c,	Tid som enligt 16, 16 a, 16 b, 16 c,
17 eller 23 § inte ska räknas in i	16 d, 17 eller 23 § inte ska räknas in i
ramtiden får omfatta högst fem år.	ramtiden får omfatta högst fem år.

Detta gäller dock inte för en sökande som avses i 16 c § första stycket 1.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2 Senaste lydelse 2010:2030.

3 Senaste lydelse 2010:2031.

37

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 3 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				1 kap.
				1 §2
Denna	lag		tillämpas	vid	Denna		lag	tillämpas	vid
behandling	av	personuppgifter		i	behandling		av	personuppgifter i
Skatteverkets	beskattningsverksam-				Skatteverkets		beskattningsverksam-
het och i verkets handläggning enligt					het och i verkets handläggning enligt
lagen (2007:324)			om Skatteverkets		lagen	(2007:324)		om Skatteverkets
hantering av vissa borgenärs-					hantering av vissa borgenärs-
uppgifter, om behandlingen är helt					uppgifter och lagen (2013:000) om
eller delvis automatiserad eller om					stöd	vid	korttidsarbete,		om
uppgifterna ingår i eller är avsedda					behandlingen är helt eller delvis
att ingå i en strukturerad samling av					automatiserad eller om uppgifterna
personuppgifter		som är tillgängliga			ingår i eller är avsedda att ingå i en
för sökning	eller		sammanställning		strukturerad samling av person-
enligt särskilda kriterier.					uppgifter som är tillgängliga för
					sökning eller sammanställning enligt
					särskilda kriterier.

Bestämmelserna i 4–6 och 8 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.

Lydelse enligt lagrådsremiss3 Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får följande uppgifter behandlas i databasen:

1. en fysisk persons identitet, medborgarskap, bosättning och familjeförhållanden,

2. en juridisk persons identitet, säte, ägarförhållanden samt firmatecknare och andra företrädare,

3. registrering för skatter och avgifter,

4. underlag för fastställande av skatter och avgifter,

5. bestämmande av skatter och avgifter,

6. underlag för fastighetstaxering,

7. revision och annan kontroll av skatter och avgifter,

8. uppgifter som behövs för handläggning enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter,

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2003:670.

2 Senaste lydelse 2007:329.

3 Lagrådsremiss den 31 januari 2013, Genomförande av direktivet om sanktioner mot arbetsgivare.

38

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

9. avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund och medlemskap i fackförening,

10. yrkanden och grunder i ett ärende,

11. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende,

12. uppgifter		som	behövs		i	12. uppgifter		som	behövs		i
verksamheten med bouppteckningar						verksamheten med bouppteckningar
och	dödsboanmälningar			enligt		och	dödsboanmälningar			enligt
ärvdabalken, och						ärvdabalken,
13. uppgifter		som	behövs		vid	13. uppgifter		som	behövs		vid
hantering av		underrättelser		från		hantering av		underrättelser		från
arbetsgivare om anställning av vissa						arbetsgivare om anställning av vissa
utlänningar.						utlänningar, och
						14. uppgifter		som	behövs		för
						handläggning enligt lagen (2013:000)
						om stöd vid korttidsarbete.

I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

39

7. Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-03-22

Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson, f.d. regeringsrådet Lars Wennerström och justitierådet Per Virdesten.

Statligt stöd vid korttidsarbete

Enligt en lagrådsremiss den 14 mars 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om stöd vid korttidsarbete,

2. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

3. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kansliråden Peter Österberg och Nils-Fredrik Carlsson, biträdda av kanslirådet Hanna Björknäs och departementssekreteraren Henrik Åhm.

Förslagen föranleder följande yttrande:

Lagrådet:

Förslaget till lag om stöd vid korttidsarbete

Allmänt

I lagrådsremissen föreslås att det införs ett statligt subventionerat system – stöd vid korttidsarbete – som syftar till att i synnerligen djupa lågkonjunkturer bevara arbetstillfällen vid företag som möter en vikande efterfrågan genom att anställda går ned i tid och lön samtidigt som arbetsgivaren får möjlighet genom erhållande av ett statligt stöd att behålla personal som annars skulle kunna ses som övertalig.

Stödsystemet bygger på fasta och generella schabloner avseende arbetstids och löne- minskning från vilka, såvitt angår lönen, i princip ingen avvikelse får göras för att stöd ska utgå. Stödet ska vidare tillämpas på individnivå med avseende på varje enskild arbetstagares lönenivå och arbetstid. Systemet kan antas medföra tillämpningsproblem och innebär en inte helt

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

lättillgänglig regelmassa som nu svårligen låter sig överblickas i alla delar, särskilt med hänsyn till att den föreslagna lagen förutsätter ytterligare föreskrifter som inte nu är utformade.

Såsom stödet utformats innebär det vidare att lagstiftningen får ses som en sådan gynnande lagstiftning som faller under regeringens s.k. restkompetens, vilket i sin tur väcker frågor om utformningen av bemyndigandena och andra bestämmelser i den föreslagna lagen. Se vidare under 5–9 §§ nedan.

3 §

I paragrafen redovisas i ett andra stycke punkterna 1–3 vilka arbetsgivare som inte omfattas av lagen. I punkten 3 anges att den inte omfattar arbetsgivare i fråga om verksamhet som huvudsakligen finansieras med offentliga medel. Bestämmelsen tar såvitt framgår av remissen sikte på sådan verksamhet som det enligt en offentligrättslig regel ankommer på det allmänna att tillhandahålla. Däremot avses inte sådan verksamhet som en privat arbetsgivare bedriver där affärsmässigt vederlag erhålls från det allmänna för varor och tjänster som tillhandahålls i sedvanliga avtalssituationer även om ersättningen svarar för hela omsättningen i den av arbetsgivaren bedrivna rörelsen. Lagrådet föreslår att detta förhållande tydliggörs genom att punkten 3 ges följande lydelse:

3. arbetsgivare i fråga om verksamhet som huvudsakligen är finansierad av allmänna medel och där det enligt en offentligrättslig reglering ankommer på det allmänna att tillhandahålla verksamheten

4 §

I förslaget, punkterna 1 och 2, anges att det ska bortses från tillfällig frånvaro när den ordinarie arbetstiden och lönen beräknas. I författningskommentaren ges några exempel på sådan frånvaro. Vid föredragningen har emellertid framkommit att det ska bortses från all frånvaro från arbetsplatsen, oavsett anledning. Ordet ”tillfällig” bör utgå. Jfr vid 18 § nedan.

41

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

5–9 §§

Lagrådet (Thorsson och Virdesten):

I 5 § anges att regeringen får meddela föreskrifter om att stöd vid korttidsarbete ska lämnas och de förutsättningar under vilka sådana föreskrifter får meddelas. De föreskrifter som regeringen får meddela ligger i sin helhet inom vad som brukar benämnas som regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen.

Regeringens befogenheter har formulerats som ett regelrätt bemyndigande.

Genom att i paragrafen och i ett antal ytterligare paragrafer i lagen ange förutsätt- ningarna för att stöd till korttidsarbete ska lämnas kan situationen beskrivas på det sättet att riksdagen ”tagit över” en del av regeringens befogenheter på området medan regeringen har kvar sin kompetens i de delar som riksdagen har lämnat ämnet oreglerat. Hur regeringens kvarstående kompetens i sådana fall ska komma till uttryck i lagtext har varit föremål för en hel del synpunkter (se bl.a. Erik Holmberg m.fl. Grundlagarna, 3 uppl. 2012, s. 398 och Anders Eka m.fl., Regeringsformen, 2012, s. 311 f.).

5 § kompletteras av 9 §, enligt vilken bestämmelse regeringens föreskrifter ska överlämnas till riksdagen för prövning. Enligt den paragrafen begränsas tiden för tillämpningen av regeringens föreskrifter om inte överlämnandet till riksdagen eller godkännande av riksdagen sker inom vissa i paragrafen angivna tidsfrister. Bestämmelsen har en förebild i 8 kap. 6 § regeringsformen. Enligt den bestämmelsen ska föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av ett bemyndigande enligt regerings- formen underställas riksdagen för prövning om riksdagen bestämmer det.

Det har under föredragningen upplysts att den föreslagna bestämmelsen i 5 § om att ”regeringen får meddela föreskrifter” inte är ett bemyndigande för regeringen utan endast en s.k. upplysningsbestämmelse om att regeringen får meddela föreskrifter inom den s.k. restkompetensen. Det har vidare upplysts att 8 kap. 6 § regeringsformen därmed inte anses vara tillämplig på systemet med underställning enligt den nu föreslagna lagen. Fråga uppkommer då hur det underställningsinstitut som nu föreslås ska uppfattas.

Att riksdagen förutsätts pröva av regeringen utfärdade föreskrifter inom regeringens eget kompetensområde innebär att regeringens befogenheter i motsvarande utsträckning inskränks. Prövningen innebär att riksdagen tar över en del av regeringens normgivnings- befogenheter. Att regeringen får meddela föreskrifter i ett visst ämne hindrar i och för sig inte att riksdagen meddelar föreskrifter i samma ämne. Det framgår av 8 kap. 8 § regerings- formen. Den paragrafen förutsätter dock att riksdagens beslut meddelas genom normgivning.

Enligt författningskommentaren till 9 § i lagförslaget ska riksdagens godkännande av de överlämnade föreskrifterna inte vara bundet till någon viss form. Det innebär att riksdagen utan att meddela några föreskrifter förutsätts kunna upphäva av regeringen meddelade föreskrifter inom regeringens eget kompetensområde. Enligt Lagrådets uppfattning är detta inte möjligt. I lagrådsremissen motiveras den valda lagstiftningstekniken med att det är lämpligt att lagen om korttidsstöd utformas med beredskapslagstiftningen som förebild. Beredskapslagstiftningen avser emellertid ämnen som ligger inom lagområdet med bemyndigan- den för regeringen och alltså inte inom regeringens s.k. restkompetens. Frågan bör bli föremål för överväganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

F.d. regeringsrådet Lars Wennerström:

I 5 § lämnas ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om rätt till stöd vid korttidsarbete. Det har både till innehåll och form utformats som ett s.k. normgivnings- bemyndigande, dvs. den form av bemyndiganden som reserverats för den typ av delegations- bestämmelser som riksdagen äger meddela inom det lagreglerade området. I 7 § finns sedan en bestämmelse av innebörd att regeringen under vissa förutsättningar kan meddela föreskrifter om förlängning av den tidsperiod som föreskrifterna enligt 5 § ska avse. Slutligen finns i 9 § en bestämmelse om att regeringens föreskrifter på området ska överlämnas till riksdagen för godkännande.

Att avsikten varit att lagen ska innehålla just normgivningsbemyndiganden framgår av allmänmotiveringens redovisning av bakgrunden till lagens uppbyggnad, där det anges att bestämmelserna i lagen har utformats med

42

gällande beredskapslagstiftningar som förebild samt att bestämmelserna i lagen i konsti- tutionellt hänseende vilar på vad som gäller för normgivning och bemyndiganden på det lagreglerade området i regeringsformen.

Rätten till stöd vid korttidsarbete har emellertid som nämnts ovan utformats som ett rent bidragssystem där riksdagen med stöd av 8 kap. 8 § regeringsformen i lag får anses ha för avsikt att meddela föreskrifter i ett ämne som ligger inom ramen för regeringens rest- kompetens. Till skillnad mot vad som gäller enligt 8 kap. 3–5 §§ innehåller regeringsformen dock inte någon möjlighet för riksdagen att till regeringen delegera normgivningsmakt genom normgivningsbemyndigande i en lag som riksdagen stiftar med stöd av 8 kap. 8 § (jfr Rune Lavin, Lagrådet och den offentliga rätten 1999– 2001, s. 92–94). Detta hindrar i och för sig inte att riksdagen i en sådan lag meddelar s.k. upplysningsbemyndiganden som en erinran om att regeringen även i dessa fall äger meddela föreskrifter inom ramen för sin restkompetens eller att lagen innehåller föreskrifter av innebörd att riksdagen lämnar kvar en del av upplyfta området för regeringen att besluta om (jfr Anders Eka m.fl., Regeringsformen, 2012, s. 311 f.). – Av bestämmelsen i 8 kap. 6 § regerings- formen följer vidare att det endast när fråga är om föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av normgivningsbemyndiganden hänförliga till det lagreglerade området som riksdagen äger bestämma att föreskrifterna ska underställas riksdagen för prövning. Regeringen torde dock alltid kunna hänskjuta en författningsfråga till riksdagen. Så kan ske t.ex. om regeringen anser det tveksamt om en föreskrift faller inom dess kompetens, och vidare i fall regeringen anser föreskriften särskild betydelsefull i ett eller annat hänseende (se Erik Holmberg och Nils Stjernquist, Vår författning, 12 uppl. 2000, s. 143).

Av det nu anförda följer sammanfattningsvis att de konstitutionella överväganden som redovisas i remissen till grund för utformningen av bestämmelserna i 5, 7 och 9 §§ vilar på felaktig grund.

Dessa erinringar gör att det framstår som tveksamt om det på befintligt berednings- material för riksdagen bör presenteras ett lagförslag rörande stöd vid korttidsarbete. För det fall detta i dagsläget ändå bedöms önskvärt bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet förnyade

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

överväganden i alla avseenden göras beträffande de konstitutionella förutsättningar som lagstiftningen bör vila på.

Lagrådet:

18 §

På motsvarande sätt som i den föreslagna 4 § 1 och 2 anges här att det ska bortses från tillfällig frånvaro när den s.k. närvarokvoten beräknas, och i författningskommentaren ges exempel. Även här avses emellertid att det ska bortses från all frånvaro (dock endast hela dagar) oavsett anledningen – t.ex. ledighet för facklig förtroendeman – och ordet ”tillfälligt” bör alltså utgå.

20–31 §§

Under rubrikerna ”Avstämning och beräkning av slutligt stöd” och ”Anmälan om slutligt stöd” har med underrubriker sammanförts en rad bestämmelser som syftar till att säkerställa att förutsättningarna för utbetalt stöd verkligen förelegat under en avtalsperiod. Vidare regleras konsekvenserna av bristande överensstämmelse.

Kort sammanfattat kan systemet sägas innebära följande. Varje arbetsgivare som fått stöd till korttidsarbete ska i efterhand göra en avstämning. Därvid ska bedömas om den genomsnittliga arbetstids och löneminskningen under varje avtalsperiod (löptiden hos ett avtal om korttidsarbete) som ingår i avstämnings- perioden motsvarar en och samma nivå (enligt 13 och 14 §§) och har stöd i avtal om korttidsarbete (enligt 16 och 17 §§). Avstämningen ska göras särskilt för varje arbetstagare.

Om arbetstids och löneminskningen för någon arbetstagare under en avtalsperiod inte motsvarar den angivna nivån eller saknar stöd i avtal, ska allt preliminärt stöd som betalats ut för den arbetstagaren under perioden betalas tillbaka.

Det kan emellertid inträffa att minsknings- nivåerna justeras under ett avtals löptid. I sådana fall – och endast då – ska slutligt stöd beräknas. Om det preliminära stöd som utbetalats har beräknats på en mindre minskning än vad som följer av det justerade avtalet (sådant det lyder vid avstämningen) har arbetsgivaren rätt till ytterligare stöd. Om det däremot har beräknats

43

PROP. 2013/14:1 BILAGA 8

på en större minskning än vad som följer av det justerade avtalet är arbetsgivaren skyldig att betala tillbaka skillnaden mellan preliminärt och slutligt stöd.

Att slutligt stöd endast ska beräknas i vissa fall bör tydliggöras.

Lagrådet föreslår att rubriken ”Avstämning och beräkning av slutligt stöd” ändras till ”Avstämning av preliminärt stöd”, att rubriken före 27 § får lyda ”Beräkning av slutligt stöd om avtal justerats under avtalsperioden”, att rubriken före 28 § utgår samt att rubriken före 30 och 31 §§ flyttas före 29 § (vars rubrik ”Sammanräkning” får utgå) och får lyda ”Anmälan om avstämning”.

Orden ”sammanräkning” och ”räkna samman belopp” i 29 och 30 §§ kan enligt Lagrådets mening bytas ut mot ”sammanställning” och ”ställa samman”. 29 § kan sålunda få lyda så:

Arbetsgivaren ska ställa samman belopp som arbetsgivaren är skyldig att betala tillbaka enligt 26 och 27 §§ och har rätt till enligt 28 § till ett nettobelopp.

I 30 och 31 §§ bör uttrycket ”anmälan om slutligt stöd” bytas mot ”anmälan om avstämning”. Detta gäller även för det fall att en avstämning resulterar i att arbetsgivaren har rätt till ytterligare stöd enligt 28 § och därför ska framställa begäran om ytterligare stöd i anmälan om avstämningen.

32 §

I paragrafen föreskrivs om återbetalnings- skyldighet om stöd lämnats på felaktig grund eller med för högt belopp. I tredje stycket anges att skyldigheten inte gäller om arbetsgivaren efter avstämning är återbetalningsskyldig enligt 25 eller 27 §. Stycket förefaller överflödigt och torde kunna utgå.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

44

Bilaga 9

Kvotplikt och beskattning av biodrivmedel

Bilaga till avsnitt 6.19

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

Bilaga 9

Kvotplikt och beskattning av biodrivmedel

Innehållsförteckning

1.	Sammanfattning av promemorian om kvotplikt för biodrivmedel .....................	5
2	Promemorians lagförslag .......................................................................................	6
	Förslag till lag om kvotplikt för biodrivmedel .....................................................	6
	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi ....................	9
3	Förteckning över remissinstanserna till promemorian ......................................	12
4	Lagrådsremissens lagförslag.................................................................................	13
	Förslag till lag om kvotplikt för biodrivmedel ...................................................	13
	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi ..................	16
5	Lagrådets yttrande................................................................................................	19

3

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

1. Sammanfattning av promemorian Förslaget innebär vidare att energiskatten för

om kvotplikt för biodrivmedel

I promemorian föreslås en ny lag om kvotplikt för biodrivmedel och ändringar i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Förslaget innebär ett krav på att hållbara biodrivmedel ska ingå i bensin och i dieselbränsle. I bensin ska andelen hållbara biodrivmedel vara minst 4,8 volymprocent från och med den 1 maj 2014. Från och med den 1 maj 2015 ska volymen uppgå till minst 7 volymprocent. I dieselbränsle ska andelen hållbara biodrivmedel uppgå till minst 9,5 volymprocent varav minst 3,5 volymprocent ska uppfyllas med vissa särskilt anvisade biodrivmedel som kan anses ha extra fördelar.

alla hållbara biodrivmedel som ingår i bensin eller dieselbränsle tas ut med belopp som motsvarar energiskattesatsen för jämförbart fossilt driv- medel, omräknat efter energiinnehåll. Den nuvarande skattebefrielsen för höginblandade och rena biodrivmedel som inte ingår i bensin eller dieselbränsle behålls även efter 2013 för att ge dessa biodrivmedel fortsatt goda förut- sättningar och stabila spelregler.

I fråga om koldioxid skatten görs den grundläggande principiella bedömningen att ingen sådan bör tas ut på hållbara bränslen som framställts av biomassa eftersom dessa inte innehåller fossilt kol. För icke hållbara biodrivmedel bör dock nuvarande regler behållas, dvs. att koldioxidskatt och energiskatt tas ut med samma belopp per liter respektive kubikmeter som för jämförbart fossilt drivmedel. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2014.

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

2 Promemorians lagförslag

Förslag till lag om kvotplikt för biodrivmedel

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag reglerar inblandningen av biodrivmedel i bensin och i diesel- bränsle.

2 § I denna lag betyder uttrycken

KN-nr: nummer i Kombinerade nomenklaturen enligt kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 av den 6 augusti 2001 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistik- nomenklaturen och om gemensamma tulltaxan,

bensin: ett bränsle som är avsett för motordrift och omfattas av KN-nr 2710 11 41, 2710 11 45, 2710 11 49, 2710 11 51 eller 2710 11 59,

biodrivmedel: vätskeformiga bränslen som framställs av biomassa och som är avsedda för motordrift,

dieselbränsle: ett bränsle som är avsett för motordrift och omfattas av KN- nr 2710 19 41 eller 2710 19 45,

kvotpliktig volym: den mängd bensin, exklusive alkylatbensin enligt 5 § drivmedelslagen (2011:319), eller dieselbränsle, inklusive den volym biodrivmedel som blandats in eller ingår i bränslet, som den kvotskyldiges skattskyldighet har inträtt för under ett kalenderår enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi.

3 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.

Kvotskyldighet

4 § Kvotskyldig är den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 1 och 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi för kvotpliktiga volymer.

5 § Den som är kvotskyldig ska se till att det för varje kalenderår finns en viss andel biodrivmedel i den kvotpliktiga volymen bensin eller dieselbränsle.

6 § Andelen biodrivmedel i dieselbränsle ska uppgå till sammanlagt minst 9,5 volymprocent av den kvotpliktiga volymen varav minst 3,5 volymprocent ska uppfyllas med särskilt anvisade biodrivmedel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som avses med särskilt anvisade biodrivmedel och om hur andelen biodrivmedel i dieselbränsle ska beräknas och uppfyllas.

7 § Andelen biodrivmedel i bensin ska uppgå till minst 4,8 volymprocent av den kvotpliktiga volymen bensin. Denna andel ska öka till minst 7 volym- procent av den kvotpliktiga volymen bensin senast den 1 maj 2015.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur andelen biodrivmedel i bensin ska beräknas och uppfyllas.

6

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

8 § Kvotplikten får endast fullgöras med biodrivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna enligt lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Redovisning av kvotplikt

9 § Den som är kvotskyldig ska varje år redovisa till tillsynsmyndigheten hur kvotplikten har uppfyllts under det föregående kalenderåret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av kvotplikt.

Förseningsavgift

10 § En förseningsavgift på 5 000 kronor ska tas ut av en kvotskyldig som inte lämnar en sådan redovisning som avses i 9 § i rätt tid.

Förseningsavgiften får sättas ned eller efterskänkas om det finns synnerliga skäl.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om förseningsavgiften.

Kvotpliktsavgift

11 § En kvotpliktsavgift ska tas ut av en kvotskyldig som inte har uppfyllt kvotplikten för ett kalenderår. Avgiften ska vara högst 20 kronor per liter biodrivmedel som saknas i den kvotpliktiga volymen.

Kvotpliktsavgiften får sättas ned eller efterskänkas om det finns synnerliga skäl.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om kvotpliktsavgiften.

12 § Tillsynsmyndigheten prövar frågor om förseningsavgift och om kvot- pliktsavgift.

Indrivning

13 § Om en förseningsavgift eller en kvotpliktsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning ska avgiften lämnas för indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Skyldighet att spara uppgifter

14 § Den som är eller har varit kvotskyldig ska spara uppgifter som har betydelse för kvotplikten i tio år från utgången av det kalenderår som uppgifterna avser.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

Tillsyn

15 § Den som är eller har varit kvotskyldig ska på tillsynsmyndighetens begäran lämna de upplysningar och de handlingar som myndigheten behöver för tillsynen.

16 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för tillsynen.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Överklagande

17 § Tillsynsmyndighetens beslut om förseningsavgift, om kvotpliktsavgift eller om föreläggande som har förenats med vite får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.

2. Redovisningen enligt 9 § ska år 2015 omfatta hur kvotplikten har uppfyllts från maj till och med december år 2014.

8

För bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 och som en skattskyldig förbrukat eller sålt som motorbränsle, får den skattskyldige göra avdrag för koldioxidskatt med 100 procent av koldioxidskatten på den andel av motorbränslet som utgörs av beståndsdel som framställts av biomassa.

Första stycket gäller endast om motorbränslet eller beståndsdelen om- fattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi att 7 kap. 3 a–3 d §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

3 a §1

Om inte annat följer av 3 b–3 d §§	För annat bränsle än som avses i
får en skattskyldig göra avdrag för	2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 och
energiskatt med 100 procent och för	som en skattskyldig förbrukat eller sålt
koldioxidskatt med 100 procent på	som motorbränsle, får den skatt-
bränsle som den skattskyldige har	skyldige göra avdrag för energiskatt
förbrukat eller sålt som motorbränsle,	med 100 procent och för koldioxid-
upp till belopp som motsvarar skatten	skatt med 100 procent av skatten på
på den andel av motorbränslet som	den andel av motorbränslet som
utgörs av beståndsdel som fram-	utgörs av beståndsdel som fram-
ställts av biomassa.	ställts av biomassa.

Första stycket gäller endast om motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Första stycket gäller dock inte för	Första stycket gäller dock inte för
biogas eller för den beståndsdel av	biogas.
motorbränsle enligt 2 kap. 1 § första
stycket 1 eller 2 som utgörs av etanol.

7 kap.

3 b §2

Om ett bränsle som framställts av biomassa utgör ett bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3, får den skattskyldige under respektive redovisningsperiod endast göra avdrag enligt 3 a § för skatt som motsvarar skatten på den andel av motorbränsle som bränslet utgör och till den del som uppgår till högst 15 volymprocent av den totala mängd motorbränsle som detta bränsle ingår i och för vilket den skattskyldige ska redovisa skatt under redovisningsperioden.

Med redovisningsperiod förstås här redovisningsperiod enligt 26 kap. 10 eller 17 § eller en händelse enligt 26 kap. 8 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

1 Senaste lydelse 2012:798.

2 Senaste lydelse 2012:798.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

					7 kap.
					3 c §3
För bränsle som avses i 2 kap. 1 §						För bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 1 eller 2 och som den						första stycket 1 eller 2 och som en
skattskyldige förbrukat eller sålt som						skattskyldig förbrukat eller sålt som
motorbränsle		får	den	skattskyldige		motorbränsle		får den	skattskyldige
göra avdrag för energiskatt med 89						göra avdrag för energiskatt med viss
procent och för koldioxidskatt med						procentuell andel av energiskatten på
100 procent på den andel av bränslet						den andel av motorbränslet som
som utgörs av annan beståndsdel						utgörs av beståndsdel som fram-
som framställts av biomassa än sådan						ställts av biomassa.
som avses i 3 b §. Avdrag får dock
under	respektive		redovisningsperiod
endast göras för skatt motsvarande
skatten på beståndsdelens andel av
motorbränslet till den del som uppgår
till högst 5 volymprocent av den totala
mängd	motorbränsle			som avses	i
2 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och för
vilket den skattskyldige ska redovisa
skatt under redovisningsperioden.
Med redovisningsperiod förstås här						Med procentuell andel i första
period enligt 26 kap. 10 eller 17 § eller						stycket förstås
en händelse		enligt		26 kap. 8	§	1. 100 procent minskat med kvoten
skatteförfarandelagen (2011:1244).						mellan energiinnehållet i bestånds-
						delen och 0,0326 GJ per liter, eller
						2. en	av	regeringen eller		den
						myndighet som regeringen bestämmer
						fastställd procentuell andel för viss
						beståndsdel beräknad			utifrån	100
						procent	minskat med		kvoten mellan

det högsta energiinnehållet för sådan beståndsdel och 0,0326 GJ per liter.

Första stycket gäller endast om motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Om beståndsdelen utgörs av etanol medges skattebefrielse enligt denna paragraf endast om den skattskyldige har framställt eller anskaffat denna etanol eller motsvarande mängd etanol, vilken vid import eller framställning inom EU har hänförts till KN-nr 2207 10 00 (odenaturerad etanol)

3 Senaste lydelse 2012:798.

10

						PROP. 2013/14:1 BILAGA 9
			7 kap.
			3 d §4
För bränsle som avses i 2 kap. 1 §				För bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 och som den				första stycket 3 och som en
skattskyldige förbrukat eller sålt som				skattskyldig förbrukat eller sålt som
motorbränsle får		den	skattskyldige	motorbränsle får den			skattskyldige
göra avdrag för energiskatt med 84				göra avdrag för energiskatt med viss
procent och för koldioxidskatt med				procentuell andel av energiskatten på
100 procent på den andel av bränslet				den andel av motorbränslet som
som utgörs av annan beståndsdel				utgörs av beståndsdel som fram-
som framställts av biomassa än sådan				ställts av biomassa.
som avses i 3 b §. Avdrag får dock
under	respektive	redovisningsperiod
endast göras för skatt motsvarande
skatten på beståndsdelens andel av
motorbränslet till den del som uppgår
till högst 5 volymprocent av den totala
mängd	motorbränsle		som avses i
2 kap. 1 § första stycket 3 och för vilket
den skattskyldige ska redovisa skatt
under redovisningsperioden.
Med redovisningsperiod förstås här				Med procentuell andel i första
period enligt 26 kap. 10 eller 17 § eller				stycket förstås
en händelse enligt 26 kap. 8 § skatte-				1. 100 procent minskat med kvoten
förfarandelagen (2011:1244).				mellan energiinnehållet i bestånds-
				delen och 0,0359 GJ per liter, eller
				2. en	av	regeringen eller		den
				myndighet som regeringen bestämmer
				fastställd procentuell andel för viss
				beståndsdel		beräknad	utifrån	100
				procent	minskat med		kvoten mellan

det högsta energiinnehållet för sådan beståndsdel och 0,0359 GJ per liter.

Första stycket gäller endast om motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

4 Senaste lydelse 2012:798.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

3 Förteckning över remissinstanserna till promemorian

Näringsdepartementets promemoria om kvot- plikt för biodrivmedel har skickats till 64 remissinstanser. Det har inkommit yttranden från 63 remissinstanser.

Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian: Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Växjö, Domstolsverket, Konsumentverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Kommers- kollegium, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statskontoret, Tullverket, Skatteverket, Statistiska Centralbyrån (SCB), Kungliga tekniska högskolan, Lunds tekniska högskola, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet, Konjunktur- institutet, Naturvårdsverket, Trafikverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Transportstyrelsen, Trafikanalys, Konkurrens- verket, Energimyndigheten, Tillväxtverket, Kungliga Skogs- och lantbruksakademien (KSLA), Avfall Sverige, Bil Sweden, BioAlcohol Foundation (BAFF), Energigas Sverige, Före- ningen Sveriges skogsindustrier (Skogs

industrierna), Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Gröna bilister, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Motorbranschens riksförbund, Motormännens riksförbund (Motormännen), Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svenska Bioenergi- föreningen (SVEBIO), Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svensk kollektivtrafik, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Petroleum och Biodrivmedels Institutet (SPBI), Svenska Trädbränsleföreningen, Sveriges Åkeriföretag.

Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig över promemorian: Företagarna, Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Svensk fjärrvärme.

Yttrande har också inkommit från: E.ON Sverige AB (E.ON), Arizona Chemical AB, Nordisk Etanol & Biogas AB, Värm- landsMetanol AB, Perstorp BioProducts AB (Perstorp), Lantmännen Energi, ST1, Preem AB, Förvaltningsrätten i Falun, SEKAB, EcoPar AB, Vest Buss Sverige AB, Neste Oil.

12

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

4 Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om kvotplikt för biodrivmedel

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag reglerar inblandningen av biodrivmedel i bensin och i diesel- bränsle.

2 § I denna lag betyder uttrycken

KN-nr: nummer i Kombinerade nomenklaturen enligt kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 av den 6 augusti 2001 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistik- nomenklaturen och om gemensamma tulltaxan1,

bensin: ett bränsle som är avsett för motordrift och omfattas av KN-nr 2710 11 41, 2710 11 45, 2710 11 49, 2710 11 51 eller 2710 11 59,

biodrivmedel: vätskeformiga bränslen som framställs av biomassa och som är avsedda för motordrift,

dieselbränsle: ett bränsle som är avsett för motordrift och omfattas av KN- nr 2710 19 41 eller 2710 19 45,

kvotpliktig volym: den mängd bensin, exklusive alkylatbensin enligt 5 § drivmedelslagen (2011:319), eller dieselbränsle, inklusive den volym biodriv- medel som blandats in eller ingår i bränslet, som den kvotskyldiges skattskyldighet har inträtt för under ett kalenderår enligt 5 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi.

3 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.

Kvotskyldighet

4 § Kvotskyldig är den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 1 och 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi för kvotpliktiga volymer.

5 § Den som är kvotskyldig ska se till att det för varje kalenderår finns en viss andel biodrivmedel i den kvotpliktiga volymen bensin eller dieselbränsle.

6 § Andelen biodrivmedel i dieselbränsle ska uppgå till sammanlagt minst 9,5 volymprocent av den kvotpliktiga volymen varav minst 3,5 volymprocent ska uppfyllas med särskilt anvisade biodrivmedel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som avses med särskilt anvisade biodrivmedel och om hur andelen biodrivmedel i dieselbränsle ska beräknas och uppfyllas.

7 § Andelen biodrivmedel i bensin ska uppgå till minst 4,8 volymprocent av den kvotpliktiga volymen bensin. Från och med den 1 maj 2015 ska denna andel uppgå till minst 7 volymprocent av den kvotpliktiga volymen bensin.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur andelen biodrivmedel i bensin ska beräknas och uppfyllas.

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

8 § Kvotplikten får endast fullgöras med biodrivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna enligt lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för bio- drivmedel och flytande biobränslen.

Redovisning av kvotplikt

9 § Den som är kvotskyldig ska varje år redovisa till tillsynsmyndigheten hur kvotplikten har uppfyllts under det föregående kalenderåret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av kvotplikt.

Förseningsavgift

10 § En förseningsavgift på 5 000 kronor ska tas ut av en kvotskyldig som inte lämnar en sådan redovisning som avses i 9 § i rätt tid.

Förseningsavgiften får sättas ned eller efterges om det finns synnerliga skäl. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om förseningsavgiften.

Kvotpliktsavgift

11 § En kvotpliktsavgift ska tas ut av en kvotskyldig som inte har uppfyllt kvotplikten för ett kalenderår. Avgiften ska vara högst 20 kronor per liter biodrivmedel som saknas i den kvotpliktiga volymen.

Kvotpliktsavgiften får sättas ned eller efterges om det finns synnerliga skäl. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om kvotpliktsavgiften.

12 § Tillsynsmyndigheten prövar frågor om förseningsavgift och om kvot- pliktsavgift.

Indrivning

13 § Om en förseningsavgift eller en kvotpliktsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Skyldighet att spara uppgifter

14 § Den som är eller har varit kvotskyldig ska spara uppgifter som har betydelse för kvotplikten i sju år från utgången av det kalenderår som uppgifterna avser.

Tillsyn

15 § Den som är eller har varit kvotskyldig ska på tillsynsmyndighetens begäran lämna de upplysningar och de handlingar som myndigheten behöver för tillsynen.

16 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för tillsynen.

Ett föreläggande får förenas med vite.

14

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

Överklagande

17 § Tillsynsmyndighetens beslut om förseningsavgift, om kvotpliktsavgift eller om föreläggande som har förenats med vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.

2. För 2015 ska redovisningen enligt 9 § omfatta hur kvotplikten har upp- fyllts från och med maj till och med december 2014.

15

För bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 och som en skattskyldig förbrukat eller sålt som motorbränsle, får den skattskyldige göra avdrag för koldioxidskatt med 100 procent av koldioxidskatten på den andel av motorbränslet som utgörs av beståndsdel som framställts av biomassa.

Första stycket gäller endast om motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi att 7 kap. 3 a–3 d §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
7 kap.
3 a §1
Om inte annat följer av 3 b–3 d §§	För annat bränsle än som avses i 2
får en skattskyldig göra avdrag för	kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 och
energiskatt med 100 procent och för	som en skattskyldig förbrukat eller sålt
koldioxidskatt med 100 procent på	som	motorbränsle,		får	den
bränsle som den skattskyldige har	skattskyldige		göra	avdrag	för
förbrukat eller sålt som motorbränsle,	energiskatt med 100 procent och för
upp till belopp som motsvarar skatten	koldioxidskatt med 100 procent av
på den andel av motorbränslet som	skatten	på	den	andel	av
utgörs av beståndsdel som fram-	motorbränslet		som	utgörs	av
ställts av biomassa.	beståndsdel		som framställts		av
	biomassa.

Första stycket gäller endast om motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Första stycket gäller dock inte för	Första stycket gäller dock inte för
biogas eller för den beståndsdel av	biogas.
motorbränsle enligt 2 kap. 1 § första
stycket 1 eller 2 som utgörs av etanol.

3 b §2

Om ett bränsle som framställts av biomassa utgör ett bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3, får den skattskyldige under respektive redovisningsperiod endast göra avdrag enligt 3 a § för skatt som motsvarar skatten på den andel av motorbränsle som bränslet utgör och till den del som uppgår till högst 15 volymprocent av den totala mängd motorbränsle som detta bränsle ingår i och för vilket den skattskyldige ska redovisa skatt under redovisningsperioden.

Med redovisningsperiod förstås här redovisningsperiod enligt 26 kap. 10 eller 17 § eller en händelse enligt 26 kap. 8 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

1 Senaste lydelse 2012:798.

2 Senaste lydelse 2012:798.

16

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

					3 c §3
För bränsle som avses i 2 kap. 1 §						För bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 1 eller 2 och som den						första stycket 1 eller 2 och som en
skattskyldige förbrukat eller sålt som						skattskyldig förbrukat eller sålt som
motorbränsle		får	den	skattskyldige		motorbränsle		får den skattskyldige
göra avdrag		för	energiskatt med			göra avdrag för energiskatt med viss
89 procent och för koldioxidskatt med						procentuell andel av energiskatten på
100 procent på den andel av bränslet						den andel av motorbränslet som
som utgörs av annan beståndsdel						utgörs	av	beståndsdel	som
som framställts av biomassa än sådan						framställts av biomassa.
som avses i 3 b §. Avdrag får dock
under	respektive		redovisningsperiod
endast göras för skatt motsvarande
skatten på beståndsdelens andel av
motorbränslet till den del som uppgår
till högst 5 volymprocent av den totala
mängd	motorbränsle			som	avses i
2 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och för
vilket den skattskyldige ska redo-visa
skatt under redovisnings-perioden.						Med procentuell andel i första
Med	redovisningsperiod				förstås
här period enligt 26 kap. 10 eller 17 §						stycket förstås 100 procent minskat
eller en händelse enligt 26 kap. 8 §						med kvoten mellan energiinnehållet i
skatteförfarandelagen (2011:1244).						beståndsdelen och 0,0326 GJ per liter.

Första stycket gäller endast om motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om

hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.
Om beståndsdelen utgörs av etanol
medges	skattebefrielse			enligt	denna
paragraf endast om den skattskyldige
har framställt eller anskaffat denna
etanol	eller	motsvarande			mängd
etanol, vilken vid import eller
framställning inom EU har hänförts
till KN-nr 2207 10 00 (odenaturerad
etanol)
					3 d §4
För bränsle som avses i 2 kap. 1 §						För bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 och som den						första stycket 3 och som en
skattskyldige förbrukat eller sålt som						skattskyldig förbrukat eller sålt som
motorbränsle		får	den	skattskyldige		motorbränsle		får den skattskyldige
göra avdrag		för	energiskatt med			göra avdrag för energiskatt med viss
84 procent och för koldioxidskatt med						procentuell andel av energiskatten på
100 procent på den andel av bränslet						den andel av motorbränslet som
som utgörs av annan beståndsdel						utgörs	av	beståndsdel	som
som framställts av biomassa än sådan						framställts av biomassa.

3 Senaste lydelse 2012:798.

4 Senaste lydelse 2012:798.

17

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

som avses i 3 b §. Avdrag får dock
under respektive redovisnings-period
endast göras för skatt mot-svarande
skatten på bestånds-delens andel av
motorbränslet till den del som uppgår
till högst 5 volymprocent av den totala
mängd motorbränsle som avses i
2 kap. 1 § första stycket 3 och för vilket
den skattskyldige ska redovisa skatt
under redovisningsperioden.
Med redovisningsperiod förstås här	Med procentuell andel i första
period enligt 26 kap. 10 eller 17 § eller	stycket förstås 100 procent minskat
en händelse enligt 26 kap. 8 § skatte-	med kvoten mellan energiinnehållet i
förfarandelagen (2011:1244).	beståndsdelen och 0,0359 GJ per liter.

Första stycket gäller endast om motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

18

5 Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-06-18

Närvarande: F.d. regeringsrådet Leif Lindstam, f.d. justitierådet Severin Blomstrand och justitierådet Margit Knutsson.

Kvotplikt för biodrivmedel

Enligt en lagrådsremiss den 30 maj 2013 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om kvotplikt för biodrivmedel,

2. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Inför Lagrådet har förslaget till lag om kvotplikt för biodrivmedel föredragits av kanslirådet Christina Nordenbladh och förslaget till lag om ändring i lagen om energiskatt föredragits av kanslirådet Anna Wallentin.

Till Lagrådet har kommit in en skrivelse från Lantmännen energi.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslag till lag om kvotplikt för biodrivmedel

I lagen används bl.a. termerna ”kvotskyldig”, ”kvotplikt” och ”kvotpliktig”. Under föredragningen har upplysts att avsikten varit att

– i konsekvens med terminologin i skattelagstiftningen – termen ”kvotskyldig” ska användas när fråga är om åläggande för ett subjekt och termen ”kvotpliktig” när det gäller objektet för verksamheten. Denna princip synes dock inte ha tillämpats genomgående i lagen, se t.ex. 8 och 9 §§. Eftersom ”kvotpliktig” och ”kvotskyldig” språkligt framstår som synonyma begrepp synes användningen av de olika termerna inte innebära någon sådan otydlighet som kan väntas medföra problem vid tillämpningen. Lagrådet anser sig därför kunna godta att

termerna används på det sätt som skett.

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

6 §

I paragrafens första stycke anges att andelen biodrivmedel i dieselbränsle ska uppgå till sammanlagt minst 9,5 volymprocent av den skattepliktiga volymen, varav minst 3,5 volymprocent ska uppfyllas med särskilt anvisade biodrivmedel.

Enligt Lagrådets mening ligger det närmast till hands att läsa bestämmelsen så att 3,5 volymprocent av 9,5 volymprocent ska vara särskilt anvisade biodrivmedel. Avsikten synes dock vara att 3,5 volymprocentenheter av 9,5 volymprocent ska vara sådana biodrivmedel. Första stycket bör därför, med även en redaktionell ändring, ges följande lydelse.

Andelen biodrivmedel i dieselbränsle ska uppgå till sammanlagt minst 9,5 volymprocent av den kvotpliktiga volymen varav minst 3,5 procentenheter ska bestå av särskilt anvisade biodrivmedel.

Rubrikerna före 10, 11 och 13 §§

10-13 §§ handlar om förseningsavgift och kvotpliktsavgift. Två av dem, 12 och 13 §§, innehåller bestämmelser som är gemensamma för dessa avgifter. Lagrådet föreslår att 10-13 §§ sammanförs under en gemensam rubrik av följande lydelse.

Förseningsavgift och kvotpliktsavgift

Rubriken före 13 § kan därmed utgå.

14 §

I paragrafen föreskrivs att den kvotskyldige ska spara uppgifter som har betydelse för kvotplikten i sju år från utgången av det kalenderår som uppgifterna avser. Det föreslås ingen sanktion för den som försummar att spara uppgifterna. Under föredragningen har det hänvisats till att annan lagstiftning – t.ex. om skatter och bokföring – innehåller sanktionerade bestämmelser om skyldighet att bevara uppgifter som kan omfatta sådana uppgifter som ska sparas enligt den föreslagna bestämmelsen.

Under sådana förhållanden kan det ifrågasättas om lagen om kvotplikt för biodrivmedel behöver

19

PROP. 2013/14:1 BILAGA 9

innehålla en bestämmelse om skyldighet att bevara uppgifter. Lagrådet utesluter dock inte att det kan förekomma situationer där andra lagar inte räcker till och motsätter sig därför inte den föreslagna bestämmelsen. För att den ska få sådan effekt som får antas vara avsedd bör det dock övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet om den bör kompletteras med någon form av sanktion. I så fall kan det också finnas anledning att överväga en precisering av de uppgifter som ska omfattas av skyldigheten. Uttrycket ”uppgifter som har betydelse för kvotplikten” är vagt och författningskommentaren ger inte närmare vägledning.

Om Lagrådets synpunkter inte godtas föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.

Den som är eller har varit kvotskyldig ska spara uppgifter som har betydelse för bedömning av hur kvotplikten har uppfyllts. Uppgifterna ska sparas i sju år från utgången av det kalenderår som uppgifterna avser.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av 5 § följer att kvotplikten ska uppfyllas kalenderårsvis. Bestämmelsen kan uppfattas på så sätt att kvotplikten kommer att omfatta hela kalenderåret 2014 trots att lagen föreslås träda i kraft den 1 maj detta år. Att detta inte är avsikten har framkommit vid föredragningen. I punkt 2 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen föreskrivs också att den första redovisning som ska lämnas enligt 9 § endast omfattar tiden maj-december 2014. Lagrådet anser att frågan om kvotpliktens omfattning i tiden för det första året efter ikraftträdandet bör framgå av en övergångsbestämmelse till 5 §. Punkt 2 föreslås därför få följande lydelse.

2. År 2014 omfattar skyldigheten i 5 § tiden från och med maj till och med december.

Om Lagrådets förslag antas behövs ingen övergångsbestämmelse till 9 §.

Förslag till lag om ändring i lagen om skatt på energi

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

20

Bilaga 10

Ändrad beskattning av bränslen för viss värmeproduktion

Bilaga till avsnitt 6.23

PROP. 2013/14:1 BILAGA 10

Bilaga 10

Ändrad beskattning av bränslen för viss värmeproduktion

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning av promemorian Ändrad beskattning av bränslen för viss

	värmeproduktion....................................................................................................	5
2.	Promemorians lagförslag .......................................................................................	6
	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi ....................	6
	Förslag till lag om ändring i lagen (2012:797) om ändring i lagen (2009:1497)
	om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi..............................	9
3.	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	11

3

PROP. 2013/14:1 BILAGA 10

1. Sammanfattning av promemorian Ändrad beskattning av bränslen för viss värmeproduktion

I promemorian föreslås koldioxidskatten sänks från 94 till 80 procent av den generella koldioxid- skattenivån för bränslen som förbrukas i värme- verk inom EU:s system för handel med utsläpps- rätter.

Syftet med förslaget är att åtgärda överkompensation för mixade tjocka vegeta- biliska och animaliska oljor och fetter när dessa används i värmeverk.

Skattebefrielse gäller för vegetabiliska och animaliska oljor och fetter samt vissa andra flytande uppvärmningsbränslen som framställts av biomassa. Skattebefrielsen utgör ett driftsstöd enligt EU:s regler om statligt stöd. En förutsättning för att ge statligt stöd är att stödet är nödvändigt. Övervakningsrapporten för 2012 visar att överkompensation förelåg för mixade tjocka vegetabiliska och animaliska oljor och fetter i värmeverk.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 10

2. Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 6 a kap. 1 och 2 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

6 a kap.

1 §1

Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, ska helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges.

Ändamål	Bränsle som inte	Befrielse från	Befrielse från	Befrielse från
	ger befrielse	energiskatt	koldioxid-	svavelskatt
			skatt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

17. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för framställning av värme i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 6 kap. 1 § lagen om handel med utsläppsrätter

Råtallolja och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b

a) i kraftvärmeproduktion	70 procent	100 procent	–
b) i annan värmeproduktion	–	6 procent	–

1 Senaste lydelse 2012:796.

6

PROP. 2013/14:1 BILAGA 10

Föreslagen lydelse

6 a kap.

1 §

Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, ska helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges.

Ändamål	Bränsle som inte	Befrielse från	Befrielse från	Befrielse från
	ger befrielse	energiskatt	koldioxid-	svavelskatt
			skatt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

17. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för framställning av värme i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 6 kap. 1 § lagen om handel med utsläppsrätter

Råtallolja och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b

a) i kraftvärmeproduktion	70 procent	100 procent	–
b) i annan värmeproduktion	–	20 procent	–

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a kap.

2 §1

Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9 b–11 medges befrielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar 70 procent av den energiskatt och 70 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9 a eller 17 a, medges befrielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar 70 procent av den energiskatt och 100 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt

2 kap. 1 § första stycket 3 a.			Om	råtallolja	förbrukas för
Om	råtallolja	förbrukas för
ändamål som anges i 1 § 17 b,			ändamål som anges i 1 § 17 b,
medges	befrielse	från energiskatten	medges	befrielse	från energiskatten
med ett belopp som motsvarar 6			med ett belopp som motsvarar 20
procent av den koldioxidskatt som			procent av den koldioxidskatt som
tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 §			tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a.			första stycket 3 a.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2012:798.

8

PROP. 2013/14:1 BILAGA 10

Förslag till lag om ändring i lagen (2012:797) om ändring i lagen (2009:1497) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 6 a kap. 1 och 2 §§ lagen om skatt på energi i stället för dess lydelse enligt lagen (2009:1497) om ändring i nämnda lag ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2012:797

6 a kap.

1 §

Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, ska helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges.

Ändamål	Bränsle som inte	Befrielse från	Befrielse från	Befrielse från
	ger befrielse	energi-skatt	kol-dioxid-	svavel-skatt
			skatt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

17. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för framställning av värme i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 6 kap. 1 § lagen om handel med utsläppsrätter

Råtallolja och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b

a) i kraftvärmeproduktion	70 procent	100 procent	–
b) i annan värmeproduktion	–	6 procent	–

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 10

Föreslagen lydelse

6 a kap.

1 §

Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, ska helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges.

Ändamål	Bränsle som inte	Befrielse från	Befrielse från	Befrielse från
	ger befrielse	energiskatt	koldioxid-	svavelskatt
			skatt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

17. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för framställning av värme i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 6 kap. 1 § lagen om handel med utsläppsrätter

Råtallolja och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b

a) i kraftvärmeproduktion	70 procent	100 procent	–
b) i annan värmeproduktion	–	20 procent	–

Lydelse enligt 2012:797	Föreslagen lydelse
	6 a kap.
	2 §

Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9 b–11 medges befrielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar 70 procent av den energiskatt och 40 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9 a eller 17 a, medges befrielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar 70 procent av den energiskatt och 100 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt

2 kap. 1 § första stycket 3 a.			Om	råtallolja	förbrukas för
Om	råtallolja	förbrukas för
ändamål som anges i 1 § 17 b,			ändamål som anges i 1 § 17 b,
medges	befrielse	från eneskattrgien	medges	befrielse	från energiskatten
med ett belopp som motsvarar 6			med ett belopp som motsvarar 20
procent av den koldioxidskatt som			procent av den koldioxidskatt som
tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 §			tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a.			första stycket 3 a.

10

PROP. 2013/14:1 BILAGA 10

3. Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian inkommit från Förvaltningsrätten i Falun, Kommerskollegium, Tullverket, Skatteverket, Skogsstyrelsen, Konjunkturinstitutet, Jord- bruksverket, Naturvårdsverket, Konkurrens- verket, Statens Energimyndighet, Tillväxtverket, Energigas Sverige, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Svenska bioenergiföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Petroleum & Biodrivmedels Institutet, Jordbruksverket, Statens Lantbruksuniversitet, Regelrådet och Tillväxtanalys har avstått från att lämna synpunkter.

Svenskt Näringsliv och Plast och kemiföre- tagen har inte yttrat sig.

Därutöver har yttranden kommit in från Lantmännens Energi, Svensk Torv, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation.

11

Bilaga 11

Avskaffande av arbetslöshetsavgiften

Bilaga till avsnitt 7.4.1

PROP. 2013/14:1 BILAGA 11

Bilaga 11

Avskaffande av arbetslöshetsavgiften

Innehållsförteckning

1	Sammanfattning av promemorian Vissa lagförslag med anledning av
	trepartssamtalen (Ds 2013:20) ..............................................................................	5
2	Promemorians lagförslag .......................................................................................	6
	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ..............	6
3	Förteckning över remissinstanserna......................................................................	8
4	Lagrådsremissens lagförslag...................................................................................	9
	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ..............	9
5	Lagrådets yttrande................................................................................................	11

3

1 Sammanfattning av promemorian Vissa lagförslag med anledning av trepartssamtalen (Ds 2013:20)

Hösten 2011 bjöd regeringen in arbets- marknadens parter till s.k. trepartssamtal. Syftet var att finna gemensamma lösningar på svåra problem på arbetsmarknaden. Regeringens målsättning med trepartssamtalen är att finna åtgärder som sänker jämviktsarbetslösheten och ökar den varaktiga sysselsättningen, särskilt genom att förbättra möjligheterna till arbete för grupper med svag förankring på arbets- marknaden. En utgångspunkt har varit att stödja initiativ som kommit från parterna själva. Trepartssamtal har förts både med central- organisationerna och med de avtalsslutande parterna på branschnivå.

Departementsskrivelsen innehåller lagförslag kopplade till trepartssamtalen.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2013 uttryckt en vilja att staten genom lönesubventioner, i form av en skattekreditering, och handledarstöd ska stimulera att anställningar av unga personer kommer till stånd inom ramen för av parterna tecknade yrkesintroduktionsavtal eller motsvarande.

I avsnitt 4 lämnas förslag till ändringar i lagen (1999:591) om kreditering på skattekonto av vissa stöd beslutade av arbetsmarknads- myndighet och Rederinämnden. Ändringen möjliggör kreditering på skattekonto av lönestöd för yrkesintroduktionsanställningar eller motsvarande.

I trepartssamtalen har det förts fram önskemål om att avskaffa den arbetslöshetsavgift som arbetslöshetskassorna betalar till staten.

I avsnitt 5 lämnas förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Ändringen innebär att arbetslöshetsavgiften avskaffas eller reduceras. Att avskaffa eller reducera arbetslöshetsavgiften innebär att sysselsatta medlemmar i flertalet arbetslöshets- kassor får en lägre avgift, vilket torde stimulera anslutningen till arbetslöshetsförsäkringen.

I promemorian upplyses om att remittering av förslagen inte innebär att dessa nödvändigtvis kommer att ingå som förslag i budget- propositionen för 2014 eftersom regeringen kommer att ta ställning till den frågan i det fortsatta arbetet. Ställningstagandet är beroende av det ekonomiska läget, budgetutrymmet och finansieringsbehoven samt de prioriteringar som

PROP. 2013/14:1 BILAGA 11

regeringen gör i det slutliga arbetet med budgetpropositionen. Förslaget om att avskaffa eller reducera arbetslöshetsavgiften är också beroende av utfallet av partssamtalen och de avtalsslutande parternas engagemang när det gäller att teckna och främja användande av yrkes- introduktionsavtal.

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 11

2 Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor1 dels att 41 a, 48 a, 48 b och 94 a §§ ska upphöra att gälla,

dels att 41, 48 c, 49 och 87 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 48 § ska lyda ”Finansieringsavgift”.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			41 §2
En arbetslöshetskassa ska ta ut				En arbetslöshetskassa ska ta ut
medlemsavgifter som i förening med				medlemsavgifter som i förening med
andra inkomster får antas täcka				andra inkomster får antas täcka
kassans		förvaltningskostnader,		kassans	förvaltningskostnader,
betalningen		av finansieringsavgift		betalningen av		finansieringsavgift
och	arbetslöshetsavgift samt övriga			och	övriga	utgifter.		En
utgifter. En		arbetslöshetskassa	får	arbetslöshetskassa		får	besluta	om
besluta om olika medlemsavgifter för				olika	medlemsavgifter		för	olika
olika	medlemskategorier, om		det	medlemskategorier, om det				finns
finns skäl för det.				skäl för det.
En arbetslöshetskassa får dock inte
för att täcka kostnaderna för
arbetslöshetsavgiften ta ut

1. någon avgift av en medlem som är arbetslös i den mening som avses i 41 a §, eller

2. mer än 300 kronor i månaden i avgift per medlem av övriga medlemmar.

		48 c §3
En	finansierings-	eller	En finansieringsavgift får inte
arbetslöshetsavgift får inte ändras efter			ändras efter tolv månader från
tolv månader från utgången av den			utgången av den kalendermånad som
kalendermånad som avgiften		avser,	avgiften avser, om anledningen till
om anledningen till ändringen är att			ändringen är att de uppgifter som
de uppgifter som legat till grund för			legat till grund för beräkningen av
beräkningen av avgiften ändrats.			avgiften ändrats.

1 Senaste lydelse av

41 a § 2008:410

48 a § 2009:665

48 b § 2009:665

94 a § 2009:665.

2 Senaste lydelse 2008:410.

3 Senaste lydelse 2009:1438.

6

	PROP. 2013/14:1 BILAGA 11
49 §4
Regeringen får meddela närmare	Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om när och på vilket sätt	föreskrifter om när och på vilket sätt
betalningarna enligt 48–48 b §§ ska	betalning enligt 48 § ska göras.
göras.
Lydelse enligt prop.2012/13:12	Föreslagen lydelse

87 §5

För den kompletterande kassan gäller i övrigt bestämmelserna i denna lag med följande undantag.

Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 5 § första stycket 2 om kassans verksamhetsområde, bestämmelsen i 3 § om minsta antal medlemmar, bestämmelsen i 8 § om att registrering i vissa fall får vägras samt

bestämmelserna i 82–84 §§ om fusion gäller inte.
	Bestämmelserna i 3 §, 5 § första					Bestämmelserna i 3 §, 5 § första
stycket 12, 34–47 a §§ samt 60 § om					stycket 12, 34–47 a §§ samt 60 § om
medlemskap,		medlemsförteckning,			medlemskap,		medlemsförteckning,
medlemsavgift m.m., i 48–48 b §§ om					medlemsavgift m.m., i 48 § om
finansieringsavgift och			arbetslöshets-		finansieringsavgift, i 94 g §§ om
avgift, i 94 f och 94 g §§ om					uppgiftsskyldighet, samt i 95–97 §§
uppgiftsskyldighet, samt i 95–97 §§					och 111–115 §§ om överklagande,
och 111–115 §§ om överklagande,					omprövning och ändring gäller för
omprövning och ändring gäller för					de	anslutna	i	stället	för
de	anslutna	i	stället	för	medlemmarna. Det som sägs om
medlemmarna. Det som sägs om					medlem i 31 och 61 §§ gäller även
medlem i 31 och 61 §§ gäller även					den som är ansluten till den
den som är ansluten till den					kompletterande arbetslöshetskassan.
kompletterande arbetslöshetskassan.
	I stället för det som sägs i 17 § tredje stycket gäller för den kompletterande

arbetslöshetskassan följande. Till styrelseledamot får utses medlemmar, förtroendevalda eller anställda i de organisationer som är medlemmar i föreningen. Styrelseledamöterna får inte vara styrelseledamöter, kassaföreståndare eller ombud vid föreningsstämma i en annan arbetslöshetskassa.

Bestämmelserna i 51–54 §§ om val av ombud och valda ombud gäller i den kompletterande arbetslöshetskassan på motsvarande sätt ombud som utses av medlemsorganisationerna. För sådana ombud gäller det som sägs i fjärde stycket om styrelseledamot i den kompletterande kassan.

Denna lag träder i kraft den 15 januari 2014. Lagen tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 2014.

4 Senaste lydelse 2009:665.

5 Senaste lydelse 2009:1438.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 11

3 Förteckning över remissinstanserna

Remissinstanser som har gett in yttrande

Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Stockholm, Konjunkturinstitutet, Försäkrings- kassan, Socialstyrelsen, Inspektionen för socialförsäkringen, Arbetsgivarverket, Stats- kontoret, Skatteverket, Ekonomistyrnings- verket, Konkurrensverket, Statens skolverk, Universitets- och högskolerådet, Diskrimin- eringsombudsmannen, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Medlingsinstitutet, Svenska ESF-rådet, ILO-kommittén, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Inspektionen för arbetslöshets- försäkringen, Arbetslöshetskassornas samorgan- isation, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Tjänste- männens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Lands- organisationen i Sverige, Almega, Akademiker- Alliansen, Akademikerförbundet SSR, Bank- institutens Arbetsgivareorganisation, Civil- ekonomerna, Fastigo, Finansförbundet, Handelsanställdas förbund, Arbetsgivar- föreningen KFO, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Målaremästarnas riksförbund, Facket för Service och Kommunikation, Småföretagarnas Riksförbund, Svensk Handel, Sveriges läkarförbund, Visita.

Remissinstanser som har inbjudits men avstått från att yttra sig

Myndigheten för yrkeshögskolan, Ungdoms- styrelsen, Elektriska Installatörsorganisationen, Energiföretagen, Fastighetsanställdas förbund, Företagarförbundet, Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch, Hotell- och restaurangfacket, IF Metall, Industriarbetsgivarna, Industri- och Kemigruppen, Jusek, Kommunalarbetar- förbundet, Livsmedelsarbetareförbundet, Livsmedelsföretagen, Offentliganställdas Förhandlingsråd, Pappersindustriarbetare förbundet, Saco-S, Statstjänstemannaförbundet, Svensk scenkonst, Svenska Byggnads- arbetareförbundet, Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Musikerförbundet, Svenska Målare- förbundet, Svenska Transportarbetareförbundet, Sveriges Byggindustrier, Sveriges Ingenjörer, Teknikföretagen, TransportGruppen, Unionen, Vision, Vårdförbundet, Vårdföretagarna.

Övriga som har yttrat sig

Svensk Handels och Arbetsgivarnas arbetslös- hetskassa.

8

PROP. 2013/14:1 BILAGA 11

4 Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor1 dels att 41 a, 48 a, 48 b och 94 f §§ ska upphöra att gälla,

dels att 41, 48 c, 49 och 87 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 48 § ska lyda ”Finansieringsavgift”2.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			41 §3
En arbetslöshetskassa ska ta ut				En arbetslöshetskassa ska ta ut
medlemsavgifter som i förening med				medlemsavgifter som i förening med
andra inkomster får antas täcka				andra inkomster får antas täcka
kassans		förvaltningskostnader,		kassans	förvaltningskostnader,
betalningen		av finansieringsavgift		betalningen av		finansieringsavgift
och	arbetslöshetsavgift samt övriga			och	övriga	utgifter.		En
utgifter. En		arbetslöshetskassa	får	arbetslöshetskassa		får besluta		om
besluta om olika medlemsavgifter för				olika	medlemsavgifter		för	olika
olika	medlemskategorier, om		det	medlemskategorier, om			det	finns
finns skäl för det.				skäl för det.
En arbetslöshetskassa får dock inte
för att täcka kostnaderna för
arbetslöshetsavgiften ta ut

1. någon avgift av en medlem som är arbetslös i den mening som avses i 41 a §, eller

2. mer än 300 kronor i månaden i avgift per medlem av övriga medlemmar.

		48 c §4
En	finansierings-	eller	En finansieringsavgift får inte
arbetslöshetsavgift får inte ändras efter			ändras efter tolv månader från
tolv månader från utgången av den			utgången av den kalendermånad som
kalendermånad som avgiften		avser,	avgiften avser, om anledningen till
om anledningen till ändringen är att			ändringen är att de uppgifter som
de uppgifter som legat till grund för			legat till grund för beräkningen av
beräkningen av avgiften ändrats.			avgiften ändrats.
		49 §5
Regeringen får meddela närmare			Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om när och på vilket sätt			föreskrifter om när och på vilket sätt

1 Senaste lydelse av

41 a § 2008:410

48 a § 2009:665

48 b § 2009:665

Anmärkning: 94 f § senaste lydelse enligt SFS 2013:153.

2 Senaste lydelse 2008:410.

3 Senaste lydelse 2008:410.

4 Senaste lydelse 2009:1438.

5 Senaste lydelse 2009:665.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 11

betalningarna enligt 48–48 b §§ ska	betalningarna enligt 48 § ska göras
göras.
Lydelse enligt SFS 2013:153	Föreslagen lydelse

87 §

För den kompletterande kassan gäller i övrigt bestämmelserna i denna lag med följande undantag.

Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 5 § första stycket 2 om kassans verksamhetsområde, bestämmelsen i 3 § om minsta antal medlemmar, bestämmelsen i 8 § om att registrering i vissa fall får vägras samt

bestämmelserna i 82–84 §§ om fusion gäller inte.

Bestämmelserna i 3 §, 5 § första

Bestämmelserna i 3 §, 5 § första

stycket 12, 34–47 a §§ samt 60 § om

stycket 12, 34–47 a §§ samt 60 § om

medlemskap,

medlemsförteckning,

medlemskap,

medlemsförteckning,

medlemsavgift m.m., i 48–48 b §§

medlemsavgift m.m., i 48 § om

om

finansieringsavgift

och

finansieringsavgift, i 94 g § om

arbetslöshetsavgift, i 94 f och 94 g §§

uppgiftsskyldighet samt i 95–97 §§

om uppgiftsskyldighet, samt i

och 111–115 §§ om överklagande,

95–97 §§

och

111–115

§§

om

omprövning och ändring gäller för

överklagande,

omprövning

och

de

anslutna

i

stället

för

ändring gäller för de anslutna i stället

medlemmarna. Det som sägs om

för medlemmarna. Det som sägs om

medlem i 31 och 61 §§ gäller även

medlem i 31 och 61 §§ gäller även

den som är ansluten till den

den som är ansluten till den

kompletterande arbetslöshetskassan.

kompletterande arbetslöshetskassan.

I stället för det som sägs i 17 §

I stället för det som sägs i 17 §

tredje stycket gäller för den

tredje stycket gäller för den

kompletterande arbetslöshetskassan

kompletterande arbetslöshetskassan

följande. Till styrelseledamot får utses

följande. Till

styrelseledamöter

får

medlemmar,

förtroendevalda

eller

utses

medlemmar,

förtroendevalda

anställda i de organisationer som är

eller anställda i de organisationer

medlemmar

i

föreningen.

som är medlemmar i föreningen.

Styrelseledamöterna

får

inte

vara

Styrelseledamöterna

får

inte

vara

styrelseledamöter, kassaföreståndare

styrelseledamöter, kassaföreståndare

eller ombud vid föreningsstämma i

eller ombud vid föreningsstämma i

en annan arbetslöshetskassa.

en annan arbetslöshetskassa.

Bestämmelserna i 51–54 §§ om val

Bestämmelserna i 51–54 §§ om val

av ombud och valda ombud gäller i

av ombud och valda ombud gäller i

den

kompletterande

arbets-

den

kompletterande

arbetslös-

löshetskassan

på

motsvarande

sätt

hetskassan

på

motsvarande

sätt

ombud

som

utses

av

ombud

som

utses

av

medlemsorganisationerna.

För

medlemsorganisationerna.

För

sådana ombud gäller det som sägs i

sådana ombud gäller det som sägs i

fjärde stycket om styrelseledamot i

fjärde stycket om styrelseledamöter i

den kompletterande kassan.

den kompletterande kassan

1. Denna lag träder i kraft den 15 januari 2014. Lagen tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 2014.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för arbetslöshetsavgift som avser tid före den 1 januari 2014.

3. Den upphävda 94 f § gäller fortfarande för uppgifter som avser tid före den 1 januari 2014.

10

5 Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-06- 18

Närvarande: F.d. justitieråden Susanne Billum och Dag Victor samt justitierådet Per Virdesten.

Avskaffande av arbetslöshetsavgiften

Enligt en lagrådsremiss den 30 maj 2013 (Arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Frida Kylberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

I lagrådsremissen föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 15 januari 2014 men tillämpas för tid från och med den 1 januari 2014. Det har under föredragningen upplysts att skälet till att lagändringarna bör tillämpas från den första dagen i en månad är att det underlättar beräkningarna av arbets- respektive medlemsavgifterna. Det har vidare anförts att avsikten är att förslagen ska tas in i budgetpropositionen och beslutas i slutet av december samt att det åtminstone bör gå viss tid från kungörandet av lagen till dess att den träder i kraft.

Tiden mellan det att en författning kommer ut från trycket i SFS och den träder i kraft bör i normalfallet vara minst fyra veckor och endast i speciella undantagsfall mindre än två veckor (se Ds 1998:66 Gröna boken – Riktlinjer för författningsskrivning s. 76 och bl.a. 2012/13:KU10 s. 16). Det är enligt Lagrådets mening viktigt att dessa tidsfrister upprätthålls. Men det är också viktigt att en lag inte tillämpas retroaktivt om det inte finns starka skäl för det. Några sådana skäl har inte kommit fram i detta lagstiftningsärende.

Enligt Lagrådets mening bör tiden för ikraftträdandet av de aktuella lagändringarna flyttas fram om inte lagförslagen – med ikraftträdande den 1 januari 2014 – kan

PROP. 2013/14:1 BILAGA 11

föreläggas riksdagen i sådan tid att ovan angivna tidsfrister kan respekteras.

11

Bilaga 12

Ändringar i ordningslagens bestämmelser om ersättningsskyldighet

Bilaga till avsnitt 7.4.2

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

Bilaga 12

Ändringar i ordningslagens bestämmelser om ersättningsskyldighet

Innehållsförteckning

1	Sammanfattning av promemorian Ersättning för polisbevakning (Ds 2013:24) 5
2	Promemorians lagförslag .....................................................................................	11
3	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	12

3

1 Sammanfattning av promemorian Ersättning för polisbevakning (Ds 2013:24)

Idag gäller att den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning, t.ex. en fotbollsmatch i Allsvenskan, eller en allmän sammankomst, t.ex. en pop- eller rockkonsert, i många fall ska ersätta polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen eller sammankomsten. Jag föreslår att ersättningsbeloppet halveras i dessa fall. Förslaget lämnas mot följande bak- grund.

Ersättningsskyldigheten för polisbevakningskostnader ger problem

Sedan gammalt gäller att den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning, t.ex. en tävling eller uppvisning i sport, idrott eller flygning, en danstillställning, ett tivolinöje, ett festtåg, en marknad eller en mässa, är skyldig att ersätta staten för den polisbevakning av evenemanget som sker för att upprätthålla ordningen. Detsamma gäller den som i vinstsyfte anordnar en allmän sammankomst, t.ex. en pop- eller rockkonsert, om det finns särskilda skäl för att ålägga anordnaren en sådan ersättnings- skyldighet. Enligt inkomstskattelagen är de allmännyttiga ideella föreningarna befriade från att betala skatt och behöver i linje med detta inte heller ersätta statens kostnader för polisbe- vakning av tillställningar och sammankomster som de anordnar.

År 1999 beslutade Riksidrottsförbundet att tillåta att en allmännyttig ideell idrottsförening upplåter sin rätt till att delta i tävlingsverksamhet i form av t.ex. seriespel till ett aktiebolag som uppfyller vissa villkor (idrottsaktiebolag). Möjligheten utnyttjas för närvarande av 22 föreningar i framför allt Stockholmsområdet. Idag finns inom fotbollen idrottsaktiebolagen AIK Fotboll AB, Djurgårdens Elitfotboll AB, Hammarby Fotboll AB och Örebro SK Elitfotboll AB. AIK och Djurgården spelar i Allsvenskan, medan Örebro och Hammarby spelar i den näst högsta serien, Superettan. Inom ishockeyn finns idrottsaktiebolagen AIK Ishockey AB, Djurgården Hockey AB, Leksands IF Ishockey AB, Malmö Redhawks Ishockey AB och Växjö Lakers Idrott AB. AIK och Växjö spelar i Elitserien, medan Djurgården,

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

Leksand och Malmö spelar i den näst högsta serien, Allsvenskan.

Nästan hälften av idrottsaktiebolagen ägnar sig åt speedway. Det är värt att notera att av resterande tolv idrottsaktiebolag finns åtta stycken – två tredjedelar – i Stockholmsområdet.

Under de första drygt tio åren efter Riksidrottsförbundets beslut behövde idrottsaktiebolagen inte betala något alls för polisbevakning av sina matcher. Efter påpekande av Riksrevisionen meddelade Rikspolisstyrelsen den 29 april 2011 föreskrifter som de facto innebar att polismyndigheterna skulle fakturera idrottsaktiebolagen för bevakningskostnader. Den 17 oktober 2011 fattade Polismyndigheten i Stockholms län ett beslut om att idrotts- aktiebolagen fr.o.m. den 14 november 2011 skulle faktureras för bevakningskostnader men övergångsvis – till utgången av juni 2012 – endast med 25 procent av de faktiska kostnaderna. Fr.o.m. den 1 juli 2012 gäller att bolagen ska betala 100 procent av kostnaderna. Kostnaderna beräknas enligt en regeringsförordning från år 1982 och omfattar alla polisens kostnader för ordningshållningen, såväl fasta som rörliga. Idag kostar en polisbevakningstimme 920 kr.

De nya kraven på ersättning för polis- bevakningskostnader slog hårt mot idrottsaktie- bolagens ekonomi som redan innan var i dåligt skick. Inför ett ishockeyderby den 26 januari 2012 i Stockholm mellan AIK och Djurgården beräknades 324 poliser, tolv hästar och sex hundar krävas för att upprätthålla ordningen och säkerheten. Efter matchen har polisen funnit att kostnaden för polisinsatsen var närmare 800 000 kr. AIK Fotboll AB redovisade en förlust för år 2012 på 5 mkr och en ansamlad förlust på 8,2 mkr. Bland kostnaderna under året upptogs polisbevakning av matcher med 5,2 mkr.

Mot denna bakgrund föreslog Björn Eriksson, inom ramen för sitt uppdrag som nationell samordnare för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemang, i ett delbetänkande år 2012 att idrottsaktiebolagen skulle jämställas med de allmännyttiga ideella föreningarna och helt befrias från ersätt- ningsskyldighet för polisbevakningskostnader. Under remissbehandlingen framfördes kritik av att idrottsaktiebolagen skulle särbehandlas jämfört med andra anordnare av allmänna sammankomster och offentliga tillställningar som inte omfattades av förslaget utan skulle ha kvar sin fulla ersättningsskyldighet. Under

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

intryck av remisskritiken beslöt regeringen att inte arbeta vidare med Björn Erikssons förslag och uppdrog åt mig att pröva andra lösningar för att begränsa ersättningsskyldigheten för dem som idag faktureras för polisbevaknings- kostnader.

Jag delar Björn Erikssons uppfattning att om den nuvarande regleringen av ersättnings- skyldigheten för polisbevakningskostnader består, så får den svåra konsekvenser för idrottsaktiebolagen. Det kan inte uteslutas att de ökade polisbevakningskostnaderna särskilt för Stockholmsklubbarna kan bli halmstrået som knäcker kamelens rygg. I sammanhanget kan erinras om att Hammarby Hockey försattes i konkurs år 2008 och försvann från de två högsta divisionerna. Det finns en risk att Stock- holmsområdet inom några år står helt utan fotbolls- och ishockeylag i Allsvenskan och Elitserien.

Idrottsaktiebolagen är först och främst ett Stockholmsproblem. Men de övriga idrottsaktiebolagen runt om i landet påverkas också av polisens nya betalningsrutin, som skärpt konkurrensen mellan bolagen och de allmännyttiga ideella elitidrottsföreningarna till bolagens nackdel.

De som anordnar allmänna sammankomster, t.ex. konserter och festivaler, är många gånger aktiebolag som sedan länge betalar 100 procent av polisens bevakningskostnader. De har därför inte påverkats av polismyndigheternas nya faktureringsrutin men klagar allmänt över att taxan i 1982 års förordning har höjts flera gånger under senare tid och att polisinsatserna blivit mer omfattande. Kostnaderna för polis- bevakning upplevs därför nu som mycket betungande. Det har hänt att arrangören har tvingats ställa in en festival som skulle ha blivit förlustbringande på grund av polisbevaknings- kostnaderna.

I mars 2013 tillkännagav anordnaren av Hultsfredsfestivalen att tillställningen flyttas till Sigtuna. Det är enligt tidningen Dagens Nyheter ett uttryck för att Festival-Sverige har förändrats.

Vad vi ser är en centralisering och en professionalisering. De leriga ängarna är utbytta mot stadsmiljöer som Göteborgs Way Out West, eller Borlänges Peace & Love där de största scenerna ligger ett stenkast från bekvämligheter som hotell, restauranger och H&M. Eld-

själsarrangörerna byts ut mot stora bokningsbolag och festivalkedjor med stor omsättning. FKP Scorpio, som köpte Hultsfreds-festivalen efter konkurshotet 2010, driver sjutton stora festivaler i hela Europa, däribland Getaway i Gävle och nystartade Bråvalla i Norrköping.

Den sedan den 1 juli 2012 tillämpade ordningen för uttag av ersättning för polisens kostnader för ordningshållning påverkar alltså delar av idrotts- och kulturlivet negativt.

Den rättsliga regleringen är juridiskt oklanderlig

Polisens nya rutiner har chockat idrotts- aktiebolagen och utlöst en skur av motåtgärder. Stockholmsklubbarna har överklagat i princip samtliga ålägganden att betala polisbevaknings- kostnader. Andra idrottsaktiebolag runt om i landet, bl.a. Örgryte Fotboll AB, har också begärt domstolsprövning av beslut av polis- myndigheten om bevakningskostnader. AIK Fotboll AB har nyligen vänt sig till EU- kommissionen och klagat över att ordningslagen innebär att de allmännyttiga ideella föreningarna får en otillbörlig fördel i konkurrenshänseende i förhållande till idrottsaktiebolagen.

En del av dessa mål har hunnit avgöras, vilket haft det goda med sig att rättsläget klarnat högst betydligt. Det kan idag inte råda någon tvekan om att ordningslagen ålägger anordnaren att ersätta staten samtliga kostnader för polis- bevakning och inte bara de direkta kostnaderna. Det har vidare klargjorts att bemyndigandet i ordningslagen för regeringen att meddela föreskrifter om hur kostnaderna ska beräknas inte strider mot grundlagen eftersom ersättningen statsrättsligt är en avgift och inte en skatt. Det är också ställt bortom rimligt tvivel att bestämmelserna i 1982 års förordning om hur poliskostnaderna ska beräknas står i överens- stämmelse med ordningslagen och grundlagen. Den rättsliga regleringen är alltså juridiskt oklanderlig.

Begreppet ”vinstsyfte”

Det är också klarlagt att idrottsaktiebolagen i de två högsta serierna bedriver sin verksamhet i vinstsyfte genom ett kammarrättsuttalande om

6

att ”(n)är det gäller elitfotbollsverksamhet, till vilken seriespel i Superettan räknas, gäller att matcharrangemangen i sig innefattar ekono- miska aktiviteter av en sådan omfattning att matcherna ska anses anordnade i vinstsyfte”. Högsta förvaltningsdomstolen har dessutom i fråga om en stadsfest i Göteborg uttalat att ”(d)et övergripande syftet med att anordna Kulturkalaset måste enligt Högsta förvaltnings- domstolens bedömning anses vara att skapa ett mervärde för kommunen och regionen i ekonomiska termer. Kulturkalaset 2010 får därför anses ha anordnats i vinstsyfte i den mening som avses i 2 kap. 26 § ordningslagen”. Med detta har förvaltningsdomstolarna klarlagt att stora, ekonomiskt betydelsefulla verksam- heter omfattas av ersättningsskyldighet för polisbevakning.

Inget hindrar att idrottsaktiebolag återlämnar rätten att delta i tävlingsverksamhet till sin moderförening

Enligt uppgift från Riksidrottsförbundet möter det inte något större hinder i förbundets stadgar mot att ett idrottsaktiebolag lämnar tillbaka sin rätt till seriespel till moderföreningen som därefter kan anordna matcher med polis- bevakning utan att behöva betala bevaknings- kostnaderna. Valet är alltså fritt.

I en dom mot Örgryte Fotboll AB år 2011 anförde Kammarrätten i Göteborg bl.a. följande.

Det kan i och för sig ifrågasättas om det finns sakliga skäl för att kräva ersättning för ett arrangemang som anordnas av ett bolag som ägs av en ideell förening när någon ersättnings- skyldighet inte skulle bli aktuell om föreningen själv arrangerade matchen. Detta är emellertid en konsekvens av hur lagstiftningen utformats och om ersättningsskyldigheten helt efterges skulle det innebära att lagstiftningen i detta avseende helt sattes ur spel. ÖIS har dessutom själv valt att bedriva elitfotbollsverksamheten i ett aktiebolag, med de fördelar och nackdelar som detta kan innebära i olika avseenden.

Kort sagt: Föreningen får skylla sig själv!

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

Ersättningsskyldigheten bör reduceras

Även om den nuvarande ordningen är i sin ordning rent juridiskt och idrottsaktiebolagen kan välja om de vill driva tävlingsverksamheten i aktiebolagets form eller återgå till att driva den i en ideell förening, kvarstår det faktum att idrottsaktiebolagen har svårt att orka med de stora polisbevakningskostnaderna. Ersättnings- skyldigheten bör därför reduceras.

Begreppet ”vinstsyfte” bör behållas

Det finns inte skäl att ifrågasätta att domstolarnas tolkning av begreppet vinstsyfte i 2 kap. 26 § första stycket ordningslagen är korrekt och att lagrummet har den innebörd som kammarrätten har funnit i domen mot Örgryte Fotboll AB och Högsta förvalt- ningsdomstolen i domen om Kulturkalaset. Om man vill ha en ändring till stånd måste paragrafen ändras. Jag har emellertid inte funnit skäl att byta ut ordet ”vinstsyfte” när det gäller elitfotbolls- verksamhet, eftersom jag håller med kammar- rätten om att matcharrangemangen i sig innefattar ekonomiska aktiviteter av en sådan omfattning att matcherna ska anses anordnade i vinstsyfte. När det gäller stadsfesterna har Högsta förvaltningsdomstolens dom meddelats så sent som den 15 mars 2013 och jag har inte hunnit analysera konsekvenserna av att en stadsfest ska anses vara anordnad i vinstsyfte, om anordnaren med evenemanget vill skapa ett mervärde för kommunen och regionen i ekonomiska termer. Om det anses vara önskvärt att lätta på ersättningsskyldigheten för polis- bevakning av stadsfester kan det ske exempelvis genom ett uttryckligt undantag för sådana offentliga tillställningar som anordnas på offentlig plats och till vilka allmänheten har tillträde utan att behöva betala entré- eller deltagaravgift. Den frågan får emellertid prövas i ett annat sammanhang.

Orden ”vid tillställningen” bör behållas

Under utredningen har framförts att begränsningen av anordnarens ersättnings- skyldighet till polisbevakningsåtgärder som vidtagits ”vid tillställningen” är alltför vag. Önskemål har framförts om att ersättnings- skyldigheten begränsas till polisbevakning av själva arenan, dvs. området innanför vändkorsen.

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

Det är emellertid sällsynt med våld på läktarna inne i arenan. De ordningsstörningar som förekommer där utgörs framför allt av bengaliska eldar och skadegörelse. Våldet förekommer i högre utsträckning i köerna utanför arenan när publiken är på väg från busshållplatsen eller tunnelbane- eller järnvägsstationen till arenan eller ska passera ut eller in genom vändkorsen. Jag anser mig därför inte kunna föreslå att ersättningsskyldigheten begränsas till polisbevakning av själva arenan, dvs. området innanför vändkorsen. Jag föreslår att orden ”vid tillställningen” ska behållas oförändrade.

Ersättningsskyldigheten bör sättas ned till hälften

Allmänt sett framstår det som rimligt att den som i syfte att tjäna pengar åt sig själv anordnar en sammankomst eller en tillställning som föranleder särskilda ordningsproblem får svara för kostnaderna för dessa. Ersättnings- skyldigheten kan också sporra anordnaren till förebyggande åtgärder som reducerar behovet av polisbevakning helt eller delvis. Jag föreslår därför att ersättningsskyldigheten ska finnas kvar men i begränsad omfattning jämfört med idag.

Idrottsaktiebolagen menar att de allmän- nyttiga ideella föreningarnas ersättnings- privilegium ger föreningarna otillbörliga fördelar i konkurrenshänseende gentemot idrottsaktie- bolagen. Idrottsaktiebolagen accepterar inte detta och strider för att få en ändring till stånd genom att bl.a. överklaga polismyndigheternas beslut att fakturera idrottsaktiebolagen för polis- bevakningskostnader. Bara i Stockholm finns det idag över 60 sådana ärenden som väntar på att avgöras av förvaltningsdomstolarna. Idrotts- aktiebolaget AIK Fotboll AB har dessutom i februari 2013 vänt sig till EU-kommission och begärt prövning av huruvida 2 kap. 26 § andra stycket ordningslagen bryter mot Artikel 107 i Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som förbjuder konkurrenspåverkande statligt stöd till kommer- siell verksamhet.

Min ambition är att reglera ersättnings- skyldigheten för polismyndighetens kostnader för ordningshållning vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster på ett sätt som vinner en bred acceptans bland de betalnings- skyldiga. Det finns en risk med att lägga fram ett förslag som minskar skillnaderna mellan de

allmännyttiga ideella föreningarna på ena sidan och övriga arrangörer på den andra, om den kvarstående skillnaden fortfarande är så stor att de betalningsskyldiga arrangörerna inte accepterar den. Ett exempel kan belysa det sagda. Polismyndigheterna fakturerar idag de betalningsskyldiga arrangörerna med 920 kr för varje påbörjad polisbevakningstimme. Ett derby i Stockholm kan kräva mer än 300 poliser och det finns exempel på att arrangörens kostnad för polisbevakning av en enda match har varit närmare 1 mkr. Om ersättningsskyldigheten reduceras till 50 procent av poliskostnaderna sjunker arrangörens betalningsskyldighet för nämnda match till ungefär 500 000 kr. Men detta är fortfarande ett betydande belopp såväl i absoluta tal som i förhållande till idrottsaktie- bolagens omsättning och vinst.

Det talar för att ersättningsskyldigheten bör sättas ned med mer än 50 procent av kostnaderna för polisbevakningen. Det blir emellertid problem om ersättningsskyldigheten begränsas så kraftigt att det blir billigare för arrangören med polisbevakning än om arrangören själv anlitar ordningsvakter för att upprätthålla ordningen vid tillställningen eller sammankomsten. Det är upplyst att tim- kostnaden för en ordningsvakt uppgår till mellan 250 kr (Norrbotten) och 400 kr (Stockholm) plus mervärdesskatt. Om anordnaren åläggs att ersätta hälften av polisbevakningskostnaderna skulle det innebära 460 kr per påbörjad polistimme. Det motsvarar i Stockholms- området ungefär kostnaderna för en anställd ordningsvakt samtidigt som det täcker polisens direkta kostnader för övervakningen.

På grund av det anförda föreslår jag att 2 kap. 26 § första stycket ordningslagen ändras så att anordnaren åläggs att ersätta staten för polisens kostnader för att upprätthålla ordningen vid offentliga tillställningar och allmänna samman- komster med halva beloppet beräknat enligt 1982 års förordning i dess nuvarande lydelse. Det kan lämpligen ske genom att orden ”hälften av” infogas omedelbart före ”polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen” i första stycket i 2 kap. 26 § ordningslagen.

Detta är alltså huvudförslaget: Ersättnings- skyldigheten sätts ned till hälften och de allmännyttiga ideella föreningarnas ersättnings- privilegium kvarstår oförändrat.

8

Ikraftträdande m.m.

Under utredningen har framförts att maj är den månad under vilken en helt övervägande del av årets festivaler äger rum. Det är enligt arrangörerna ytterst angeläget att lagen träder i kraft senast den 1 maj 2014. Därför föreslår jag att lagen ska träda i kraft detta datum.

Under utredningen har vidare framförts önskemål om att lagen ska ges retroaktiv verkan så att de nya bestämmelserna kommer att gälla också för de beslut om ersättningsskyldighet som har meddelats från och med den 14 november 2011 eller den 1 juli 2012, dvs. den dag då Polismyndigheten i Stockholms län började fakturera 25 procent respektive 100 procent av kostnaderna för polisbevakning. Som nämnts har Stockholmsklubbarna överklagat i stort sett samtliga beslut om kostnadsansvar för polisbevakning och målen ligger nu i förvaltningsdomstolarna och väntar på att bli avgjorda.

Det är inte vanligt med retroaktiv lagstiftning som innebär att avgiftsskyldiga generellt befrias från beslutade avgifter. En sådan lagstiftning skapar svårigheter, särskilt om besluten har vunnit laga kraft och avgifterna har betalats, något som kan ha skett utanför Stockholms- området. Några andra skäl än att Stock- holmsklubbarna inte har råd att betala avgifterna har inte anförts.

På grund av det anförda finner jag inte skäl att föreslå att lagen ska ges retroaktiv verkan.

Alternativt förslag: De allmännyttiga ideella föreningarnas ersättningsprivilegium avskaffas

Det kan i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet visa sig att värdet av rättvisa, likabehandling och konkurrensneutralitet väger så tungt att de allmännyttiga ideella föreningarnas nuvarande rätt till gratis polis- bevakning måste ersättas med stöd i annan form. Med tanke på den eventualiteten har jag funnit det lämpligt att visa hur en likabehandling av de allmännyttiga ideella föreningarna och övriga anordnare av offentliga tillställningar och allmänna sammankomster rent lagtekniskt kan åstadkommas.

I enlighet härmed har jag tagit fram två alternativ enligt vilka samtliga anordnare av

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

offentliga tillställningar och allmänna samman- komster jämställs genom att bestämmelsen i 2 kap. 26 § andra stycket ordningslagen om att ersättningsskyldigheten för polisbevaknings- kostnader inte gäller de allmännyttiga ideella föreningarna upphävs. Samtliga anordnare kommer därmed att följa samma regler när det gäller att ersätta staten för polisens ordnings- hållning vid kommersiella tillställningar och sammankomster. Det innebär att föreningarna får nya kostnader som begränsar deras möjlig- heter att uppfylla sina allmännyttiga ändamål. Det talar för att ersättningsskyldigheten ska sättas ned med mer än de 50 procent som huvudförslaget innebär.

Alternativ 1: Små evenemang undantas från ersättningsskyldighet

Merparten av de 20 000 allmännyttiga ideella föreningar som med detta förslag åläggs ersättningsskyldighet för polisbevaknings- kostnader kommer i praktiken inte att märka någon skillnad mot tidigare, eftersom de inte anordnar några evenemang som kräver polis- bevakning. Det är främst de föreningar som deltar i seriespel i de två högsta serierna i fotboll och ishockey samt en del arrangörer av festivaler och liknande som påverkas av nyordningen. Det är alltså osäkert hur många föreningar som kommer att faktureras för polisbevaknings- kostnader. För att bespara polismyndigheterna arbete med att fakturera mindre belopp föreslår jag att offentliga tillställningar och allmänna sammankomster som inte förorsakat högre polisbevakningskostnader än som motsvarar ett prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken generellt undantas från ersättningsskyldighet. Prisbasbeloppet för år 2013 är 44 500 kr, vilket motsvarar 48 polisbevakningstimmar, som kan användas exempelvis för att bevaka ett evenemang som pågår under fyra timmar med tolv poliser utan bil, hund eller annan ersättningsgill utrustning. De som anordnar evenemang som förorsakar högre polis- bevakningskostnader än ett basbelopp blir skyldiga att ersätta staten enligt huvudregeln, dvs. med 50 procent av de totala, faktiska kostnaderna. Det innebär att timkostnaden för bevakning med polis respektive anställda ordningsvakter blir ungefär lika eller omkring 450 kr.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

Lagtekniskt genomförs förslaget genom att 2 kap. 26 § första och andra styckena ordningslagen ges följande lydelse.

Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning ska ersätta hälften av polismyndig- hetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Om det finns särskilda skäl får också den som i vinstsyfte anordnar en allmän sammankomst åläggas en motsvarande ersättningsskyldighet.

Ersättningsskyldigheten gäller inte sådana offentliga tillställningar och allmänna samman- komster

a) för vilka det högsta belopp som har bestämts enligt 11 § inte överstiger ett prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken, eller

b) som faktiskt inte har förorsakat högre polisbevakningskostnader än som motsvarar ett sådant basbelopp.

Om polisen i sitt beslut om tillstånd till tillställningen fastställer ett takbelopp på högst ett prisbasbelopp, kan anordnaren räkna med att han eller hon kommer att gå helt fri från ersättningsskyldighet till staten för polis- bevakningskostnader. Om takbeloppet är högre, men de faktiska kostnaderna för polis- bevakningen av någon orsak har blivit lägre än beräknat och stannat vid ett belopp på idag högst 44 500 kr, går anordnaren också fri från er- sättningsskyldighet och polismyndigheten behöver inte fakturera honom eller henne.

Det är värt att notera att ”stupstocken” vid ett prisbasbelopp kommer att sporra arrangörer som räknar med polisbevakningskostnader i denna storleksordning att vidta egna åtgärder för att bringa ned poliskostnaderna under den kritiska gränsen för full ersättningsbefrielse.

Alternativ 2: Alla anordnare tillgodoräknas ett basbelopp

Ett alternativ till att på detta sätt helt undanta små evenemang och låta anordnarna av alla övriga evenemang betala hälften av polisbevakningskostnaderna är att låta alla anordnare dra av ett prisbasbelopp från de faktiska bevakningskostnaderna och där-efter ålägga dem som har överskjutande bevaknings- kostnader att betala 75 procent av återstoden. Kostnaden för bevakning med polis respektive anställda ordningsvakter blir då ungefär densamma för anordnaren.

Lagtekniskt genomförs förslaget genom att första stycket i 2 kap. 26 § ordningslagen ges följande lydelse.

Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning ska ersätta tre fjärdedelar av vad som återstår av polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen sedan polis- myndigheten dragit av ett prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken. Om det finns särskilda skäl får också den som i vinstsyfte anordnar en allmän sammankomst åläggas en motsvarande ersättningsskyldighet.

Att ha ett grundavdrag för alla ersättnings- pliktiga evenemang, från de minsta till de största, och sedan låta alla anordnare betala en lika stor andel av de återstående kostnaderna (alternativ 2) är naturligtvis mest rättvist. Men det kräver mer administration än alternativet med ett generellt undantag för de små evenemangen (alternativ 1). Det sistnämnda alternativet kan dessutom antas vara mera verkningsfullt när det gäller att få anordnare med polisbevak- ningskostnader runt ett prisbelopp att vidta egna åtgärder för sänka kostnaderna för polis- bevakning.

10

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

2 Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 § ordningslagen (1993:1617) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 kap.
26 §1
Den som i vinstsyfte anordnar en	Den som i vinstsyfte anordnar en
offentlig tillställning skall ersätta	offentlig	tillställning		ska	ersätta
polismyndighetens kostnader för att	hälften	av	polismyndighetens
hålla ordning vid tillställningen. Om	kostnader för att hålla ordning vid
det finns särskilda skäl får också den	tillställningen.		Om	det	finns
som i vinstsyfte anordnar en allmän	särskilda skäl får också den som i
sammankomst åläggas en mot-	vinstsyfte	anordnar		en	allmän
svarande ersättningsskyldighet.	sammankomst åläggas en mot-
	svarande ersättningsskyldighet.

Ersättningsskyldigheten gäller inte sådana ideella föreningar som anges i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229).

Ersättningsskyldigheten	enligt	Polismyndigheten prövar frågor om
första stycket får sättas ned eller		ersättningsskyldighet. Därvid får det
efterges, om det finns särskilda skäl.		högsta belopp som har bestämts enligt
		11 § inte överskridas. Ersättnings-
		skyldigheten får sättas ned helt eller
Polismyndigheten beslutar	om	delvis, om det finns särskilda skäl.
		Regeringen får meddela före-
ersättningsskyldighet. Därvid får det		skrifter om hur polismyndighetens
högsta belopp som har bestämts enligt		kostnader för ordningshållning ska
11 § inte överskridas.		beräknas.
Regeringen får meddela före-
skrifter om hur polismyndighetens
kostnader för ordningshållning skall
beräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.

1 Senaste lydelse 1999:1282.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 12

3 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet lämnats av Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Brotts- förebyggande rådet, Statskontoret, Ekonomi- styrningsverket, Skatteverket, Lotteri- inspektionen, Lunds universitet, Konkurrens- verket, Regelrådet, Statens kulturråd, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Riksidrotts- förbund, Svenska Fotbollförbundet, Föreningen Svensk Elitfotboll, Svenska Ishockeyförbundet, Svenska Hockeyligan, Folkets Hus och Parker, AIK Fotboll AB, Djurgården Hockey AB, IFK Göteborg, Kalmar FF, Malmö FF och ÖSK Elitfotboll Aktiebolag.

Härutöver har Landskrona BoIS, Gefle IF Fotbollsförening, IK Brage, Östersunds Fotbollsklubb, Falkenbergs FF, BK Häcken, Ängelholms FF, GIF Sundsvall, IF Brommapojkarna, Halmstads Bollklubb, Helsingborgs IF, Ljungskile SK, Degerfors IF, Mjällby AIF, IF Elfsborg, Djurgårdens Elitfotboll AB, IFK Norrköping, AHF HockeyAllsvenskan AB, IFK Värnamo, Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap (GAIS), Stockholms Ishockeyförbund, Varberg BoIS FC och Jönköpings Södra IF inkommit med yttrande på eget initiativ.

Riksdagens ombudsmän och Bolagsverket har avstått från att yttra sig.

Svenska Bandyförbundet, Svenska Innebandyförbundet, Svenska Basketboll- förbundet, Svenska Bilsportförbundet, Svenska motorcykel- och snöskoterförbundet, Svenska Friidrottsförbundet, Svenska Handbollförbundet, Svenska Skidförbundet, Svenska Ridsportförbundet, Föreningen Svenska Musikfestivaler, Musiksverige, Färjestad BK, Masarna Speedway Aktiebolag, Rospiggarna Speedway Aktiebolag, Skellefteå AIK Hockey, Växjö Lakers Idrott AB, Umeå FC och Örgryte Idrottssällskap har inte hörts av.

12

Bilaga 13

Ändringar i budgetlagen med anledning av EU:s krav på medlemsstaternas budgetramverk

Bilaga till avsnitt 12.1

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

Bilaga 13

Ändringar i budgetlagen med anledning av EU:s krav på medlemsstaternas budgetramverk

Innehållsförteckning

1	Sammanfattning av delbetänkandet Budgetramverket – uppfyller det EU:s
	direktiv? (SOU 2013:32) .......................................................................................	5
2	Betänkandets lagförslag........................................................................................	12
3	Förteckning över remissinstanserna....................................................................	13
4	Direktivet om krav på medlemsstaternas budgetramverk .................................	14

3

1 Sammanfattning av delbetänkandet Budgetramverket

– uppfyller det EU:s direktiv? (SOU 2013:32)

Inledning

Det svenska budgetramverket omfattar ett antal mål och principer, som gradvis utvecklats i ett brett politiskt samförstånd sedan den statsfinansiella krisen på 1990-talet. Vissa av budgetramverkets mål och principer regleras i regeringsformen, riksdagsordningen och budgetlagen (2011:203). Andra delar är styrda av uttalanden i förarbeten och den konstitutionella praxis som kommit att utvecklas under de senaste 15 åren. Ramverket omfattar bl.a. en i utformning och tillämpning stram statlig budgetprocess och fleråriga budgetpolitiska mål i form av ett överskottsmål för den offentliga sektorn, ett utgiftstak för statens och ålders- pensionssystemets utgifter samt ett kommunalt balanskrav. Genom medelfristiga budgetpolitiska mål och regler för finanspolitiken främjas långsiktighet i beslutsprocessen och tydlighet i finanspolitiken. Ramverket innebär att budget- besluten utgår från ett helhetsperspektiv, där förslag till utgifts- eller inkomstförändringar prövas utifrån ett på förhand fastställt ekonomiskt utrymme som i stor utsträckning bestäms av utgiftstaket och överskottsmålet. Denna budgetprocess bidrar till att summan av alla budgetbeslut inte blir större än vad som är förenligt med de budgetpolitiska mål som riksdagen har beslutat om.

I november 2011 antogs rådets direktiv (2011/85/EU) om krav på medlemsstaternas budgetramverk. Direktivet innehåller minimi- regler för hur budgetramverken ska vara utformade för att bl.a. säkerställa att medlemsstaterna uppfyller sina åtaganden att undvika alltför stora underskott enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget). Direktivet ställer bl.a. krav på att medlemsstaterna ska inrätta medelfristiga budgetpolitiska mål och numeriska finans- politiska regler som ska återspeglas i de årliga budgetbesluten och som medför konsekvenser om de inte iakttas. Budgetramverket på medellång sikt ska omfatta en planerings- horisont på minst tre år. Det ska även omfatta en redovisning av de offentligfinansiella konsekvenserna av planerade finanspolitiska

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

åtgärder samt realistiska makroekonomiska prognoser och budgetprognoser. Prognoserna ska genomgå en regelbunden och fullständig utvärdering.

Direktivet ska vara genomfört i nationell rätt senast den 31 december 2013. Utredningen, som antagit namnet Budgetprocesskommittén, har i uppdrag att senast den 1 maj lämna de förslag som föranleds av direktivet. I detta del- betänkande görs överväganden om den rättsliga ram som läggs fast i författningar, förarbeten och praxis garanterar en bindande och transparent tillämpning av direktivet eller om ytterligare åtgärder måste vidtas för att genomföra direktivet.

Enligt kommittén har det svenska budget- ramverket bevisligen fungerat väl och i linje med direktivet. Det är därför viktigt att inte ändra ramverket utan att starka skäl talar för det.

Kommitténs analys visar att vissa krav i EU- direktivet inte har någon motsvarighet i svensk lag eller i dess förarbeten. Kommitténs bedömning är dock att Sverige genom praxis uppfyller i närmast alla dessa krav. Denna praxis bedöms vara så pass fast att avvikelser från den etablerade ordningen bedöms ge upphov till offentlig kritik, från t.ex. oberoende granskare av riksdagens och regeringens tillämpning av budgetramverket. Bland annat detta borgar för att praxis kan anses vara tillräckligt bindande för att även flertalet av dessa krav ska anses vara uppfyllda.

Kommitténs övergripande bedömning är att det svenska budgetramverket uppfyller EU- direktivets krav på samtliga områden, med undantag för kravet på redovisning av regelbundna, objektiva och fullständiga ut- värderingar av regeringens makroekonomiska prognoser och budgetprognoser. Kommittén föreslår därför ett tillägg till budgetlagen (2011:203) med innebörden att regeringen ska vara skyldig att regelbundet redovisa utvärderingar av de prognoser som presenteras i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen. Vidare leder kravet i direktivet på jämförelser mellan regeringens och kommissionens prognoser till att kommittén föreslår att regeringen ska förklara signifikanta skillnader mot kommissionens prognoser.

Även om kommittén bedömer att Sverige i övrigt uppfyller EU-direktivets krav finns det skäl att något förtydliga regelverket för regeringens prognoser. Kommittén föreslår

5

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

därför några smärre ändringar i budgetlagen avseende de prognoser som ska redovisas i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen. Förslaget innebär att det i budgetlagen uttryckligen ska framgå att regeringen i budgetpropositionen och i den eko- nomiska vårpropositionen, i linje med rådande praxis, också ska redovisa prognoser över den makroekonomiska utvecklingen samt den offentliga sektorns inkomster, utgifter och skulder.

Kommittén har även behandlat det i kommittédirektivet nämnda förhållandet att det saknas bestämmelser som klargör riksdagens ansvar för det medelfristiga perspektivet. Kommittén anser att det kan övervägas om det bör införas bestämmelser om medelfristiga budgetpolitiska mål i riksdagsordningen, bl.a. för att riksdagsordningen bättre ska återspegla den fasta praxis som har gällt på detta område under de senaste 15 åren. Kommittén har även övervägt behovet av vissa förtydliganden i budgetlagen avseende de budgetpolitiska målen. Dessa frågor bör dock enligt kommittén behandlas i slutbetänkandet.

Budgetramverk med en planeringshorisont på minst tre år

De svenska budgetpolitiska målen har en medelfristig tidshorisont. Enligt budgetlagen ska regeringen lämna förslag till riksdagen om överskottsmål. Överskottsmålet har sedan 2000 haft en medelfristig definition i och med att det avser ett genomsnitt över en konjunkturcykel. Enligt budgetlagen ska regeringen vidare i budgetpropositionen lämna förslag till utgiftstak för det tredje tillkommande året, vilket innebär att utgiftstak alltid finns beslutade för minst en treårsperiod.

Även om det är obligatoriskt för regeringen att föreslå överskottsmål och utgiftstak är det inte reglerat i lag att riksdagen ska besluta om överskottsmål och utgiftstak. Utgångspunkten är dock att så sker. Riksdagen har också sedan dessa mål infördes, på förslag av regeringen, beslutat om de budgetpolitiska målen på medellång sikt.

Regeringen ska enligt budgetlagen i budgetpropositionen föreslå en beräkning av hur utgifterna fördelas på utgiftsområden för även det andra och det tredje tillkommande året.

Dessa beräkningar godkänns av riksdagen och fungerar som en riktlinje för regeringens budgetarbete. Regeringen redovisar i budget- propositionen enligt fast praxis också en beräkning av budgetens samtliga ca 500 anslag för det andra och tredje tillkommande året. Regeringen är dessutom, enligt budgetlagen, skyldig att redovisa budgetprognoser för innevarande år och de tre därpå följande åren. Prognoserna ska basera sig på väl definierade förutsättningar, vilket enligt förarbetena bl.a. omfattar makroekonomiska förutsättningar och utvecklingen av olika volymer inom regelstyrda utgiftssystem. Enligt gällande praxis redovisar regeringen i budgetpropositionen och i den ekonomiska vårpropositionen också makro- ekonomiska prognoser och prognoser över volymutvecklingen i regelstyrda utgiftssystem för innevarande år och minst de tre därpå kommande åren.

Enligt fast praxis redovisar regeringen även effekterna på de offentliga finanserna av beslutade och föreslagna finanspolitiska åtgärder för innevarande år och minst de tre därpå kommande åren i budgetpropositionen. Redovisningen omfattar dels budgetkonse- kvenserna av de i propositionen föreslagna åtgärderna, dels den samlade budgeteffekten mellan två på varandra följande år av redan beslutade och föreslagna åtgärder.

I EU-direktivet anges att budgetramverket även ska innehålla mål för offentliga skulder. Sverige tillämpar inte något separat numeriskt mål för den offentliga sektorns skulder och enligt kommitténs bedömning kräver inte heller EU-direktivet detta. Ett av de ursprungliga motiven för att införa ett överskottsmål var att minska den offentliga nettoskulden till noll. Överskottsmålet har emellertid legat fast även sedan den offentliga sektorns finansiella nettotillgångar blivit positiva. Överskottsmålet har bl.a. resulterat i att den konsoliderade bruttoskulden har minskat från över 70 procent av BNP i mitten av 1990-talet till ca 38 procent 2012. Bruttoskulden var 2012 lägre än den var åren närmast före finanskrisen. Den offentliga bruttoskulden var 2011 som andel av BNP bland de fem lägsta i EU. Ett stort respektavstånd finns därmed till EU:s mål för bruttoskulden, samtidigt som EU:s mål enligt regeringen ska anses utgöra en övre restriktion för den svenska bruttoskulden.

6

Det kommunala balanskravet i kommunal- lagen (1991:900) innebär att enskilda kommuner och landsting inte får besluta om en budget där kostnaderna överstiger intäkterna. Om resultatet ändå blir negativt måste detta kompenseras med överskott inom tre år. Om det finns synnerliga skäl, t.ex. stark finansiell ställning, kan en kommun dock budgetera för tillfälliga underskott. Även det kommunala balanskravet kan således i viss utsträckning sägas ha en medelfristig karaktär i och med att ett eventuellt underskott under ett räkenskapsår ska täckas av motsvarande överskott under de följande tre åren. Målet i sig är dock ettårigt, och kan mot denna bakgrund bättre sägas överensstämma med EU-direktivets krav på numeriska mål som ska främja uppfyllelsen av EU:s budgetpolitiska mål och som ska iakttas vid de årliga budgetbesluten.

Mot bakgrund av det anförda bedömer kommittén att det svenska budgetramverket uppfyller direktivets krav på budgetramverk på medellång sikt.

Främjande av EU:s referensvärden och det medelfristiga budgetmålet

Som ovan nämnts ska medlemsstaterna tillämpa numeriska finanspolitiska regler som särskilt ska främja att medlemsstaterna uppfyller referens- värdena för underskott och skulder om högst 3 respektive 60 procent av BNP. De numeriska reglerna ska även främja en flerårig finanspolitisk planering och iakttagande av medlemsstaternas budgetmål på medellång sikt, som för Sverige innebär att den offentliga sektorns strukturella sparande inte ska understiga -1 procent av BNP enligt kommissionens mätmetod.

Den svenska numeriska finanspolitiska regel som i första hand främjar iakttagandet av de av EU fastställda budgetpolitiska målen är överskottsmålet. Överskottsmålet har, frånsett en teknisk justering av nivån, legat fast sedan det infördes 2000. Regeringen har förklarat att den avser att behålla den nuvarande nivån om ett överskott på i genomsnitt 1 procent av BNP över en konjunkturcykel så länge som det är nödvändigt för att de offentliga finanserna ska utvecklas på ett hållbart sätt. Nivån på 1 procent av BNP ger en betydande marginal för ökade utgifter och lägre skatteinkomster under en lågkonjunktur utan att EU:s referensvärde för

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

underskott om 3 procent av BNP hotas. Nivån bidrar också normalt till en över tiden minskande statsskuld. Även om Sveriges budgetmål på medellång sikt är definierat på ett annat sätt än överskottsmålet innebär skillnaden på två procentenheter mellan dessa två mål att överskottsmålet normalt rymmer en marginal för aktiv konjunkturpolitik utan att Sveriges medelfristiga mål hotas.

Utgiftstaket har inte samma nära koppling till EU:s budgetpolitiska mål, men ger ett indirekt stöd till dessa mål genom att det utgör ett viktigt instrument för att överskottsmålet ska uppnås.

Sammantaget gör kommittén bedömningen att Sveriges numeriska finanspolitiska regler, i synnerhet överskottsmålet, främjar iakttagandet av EU:s budgetpolitiska mål och att Sverige mot denna bakgrund uppfyller direktivets krav i denna del.

Måldefinition och tillämpningsområde

EU-direktivet anger att måldefinition och tillämpningsområde ska specificeras för de landspecifika numeriska finanspolitiska reglerna, dvs. för Sveriges vidkommande främst överskottsmålet och utgiftstaket.

Överskottsmålet är enligt förarbetena till budgetlagen formulerat som att det ska omfatta hela den offentliga sektorns finansiella sparande på medellång sikt. Motiven för överskottsmålet, att det bl.a. ska bidra till långsiktigt hållbara offentliga finanser och till att upprätthålla tillräckliga marginaler så att stora underskott kan undvikas i lågkonjunkturer, finns tydligt angivna i bl.a. 2010 års ekonomiska vårproposition, som även innehåller en redovisning av de indikatorer som används för att bedöma måluppfyllelsen. Överskottsmålet har stor betydelse i den praktiska tillämpningen vid fastställandet av utrymmet för nya reformer eller behovet av budgetförstärkningar i budgetpropositionen.

Enligt de riksdagsbeslut som fattats sedan utgiftstaket infördes 1997 omfattar utgiftstaket i princip samtliga utgifter på statens budget, med undantag för statsskuldsräntor, och utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Utgiftstaket har också sedan det infördes omfattat samma kategorier av utgifter och undersektorer till den offentliga sektorn. I förarbetena till budgetlagen angavs också att de utgifter som omfattas av utgiftstaket ska vara

7

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

tydligt definierade när beslut om nivån på utgiftstaket fattas, vilket inte minst är viktigt för att kunna avgöra om tekniska justeringar av fastställda utgiftstak är motiverade vid budget- tekniska förändringar. Utgiftstaket utgör en övre restriktion för de takbegränsade utgifterna och används, i enlighet med vad som föreskrivs i budgetlagen, såväl vid beredningen av förslaget till statens budget som vid genomförandet av den budgeterade verksamheten.

Genom såväl uttrycklig reglering som förarbeten och fastlagd praxis bedömer kommittén att Sverige uppfyller direktivets krav i detta avseende.

De budgetpolitiska målens koppling till de årliga budgetbesluten

Enligt EU-direktivet ska medlemsstaternas årliga budgetlagstiftning återspegla deras landspecifika gällande numeriska finanspolitiska regler och bestämmelserna i budgetramverket på medel- lång sikt. För riksdagen och regeringen innebär detta att överskottsmålet och fastställda utgiftstak ska iakttas vid beredningen av och besluten om statens budget.

Av budgetlagen framgår bl.a. att utgiftstaket ska användas vid beredningen av förslaget till statens budget och att regeringen måste vidta åtgärder om det finns risk för att ett beslutat utgiftstak riskerar att överskridas. Detta innebär bl.a. att regeringen måste beakta konsekvenserna för utgiftstaket för såväl innevarande år som för de närmast kommande åren i de årliga budgetförslagen.

I budgetlagen föreskrivs vidare att regeringen minst två gånger per år ska ange hur överskotts- målet uppnås. I förarbetena till lagen anges att redovisningen ska avse såväl hur målet har uppnåtts som hur det beräknas uppnås. Det framgår även av förarbetena att överskottsmålet ska ha en styrande roll för finanspolitiken. Att målet har en central roll vid fastställandet av det totala utrymmet för nya reformer eller behovet av budgetförstärkningar framgår även av det särskilda avsnittet om budgetpolitiska mål och reformutrymme som enligt rådande praxis ingår som en del av budgetpropositionen.

Lagstiftningen och en fast praxis innebär enligt kommittén att det svenska budget- ramverket bedöms uppfylla EU-direktivets krav

i fråga om beaktandet av de budgetpolitiska målen i den årliga budgetbehandlingen.

Konsekvenser om de budgetpolitiska målen inte bedöms klaras

EU-direktivet ställer dels krav på att medlemsstaterna ska specificera konsekvenser om de landspecifika numeriska reglerna inte iakttas, dels krav på att det medelfristiga budgetramverket ska innehålla förfaranden för upprättande av en beskrivning av planerade åtgärder på medellång sikt som visar hur en avvikelse från budgetmålen på medellång sikt ska korrigeras.

Vad gäller utgiftstaket finns det i budgetlagen krav på att regeringen vid risk för ett överskridande antingen ska vidta åtgärder som den själv har befogenhet till eller föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder.

Beträffande överskottsmålet föreskriver budgetlagen att regeringen två gånger per år ska redovisa hur målet uppnås. Vid sidan av detta krav har regeringen i flera olika sammanhang förklarat hur avvikelser från överskottsmålet bör hanteras, bl.a. i 2010 års ekonomiska vårproposition och i regeringens skrivelse Ramverk för finanspolitiken.

Kommittén bedömer också att regeringen har tagit hänsyn till dessa principer i den praktiska tillämpningen i samband med avvikelser från överskottsmålet. Regeringen har exempelvis i situationer då risk funnits för såväl ett överskridande som ett underskridande av målet förklarat varför det t.ex. finns konjunkturella skäl för att reformutrymmet eller besparings- behovet för det nästkommande året inte nödvändigtvis är detsamma som den korrigering av det finansiella sparandet som skulle krävas för att nå överskottsmålet redan under det året.

Regeringen redovisar vidare sedan lång tid tillbaka i budgetpropositionen de medelfristiga effekterna på de offentliga finanserna av beslutade, föreslagna och i propositionerna aviserade åtgärder.

Genom såväl lagstiftning som den praktiska tillämpningen bedöms det svenska ramverket därmed uppfylla direktivets krav i fråga om konsekvenser vid avvikelser från målen samt kravet på redovisning av medelfristiga effekter av politiken på de offentliga finanserna.

8

Prognoser

Direktivet ställer en rad krav på de makro- ekonomiska prognoser och budgetprognoser som används vid medlemsstaternas budget- planering. Kraven innebär bl.a. att prognoserna ska vara realistiska och jämföras med andra prognosmakares, inklusive kommissionens prognoser. Prognoserna ska innefatta en analys av känsligheten för alternativa antaganden och relevanta riskscenarier, och offentliggöras tillsammans med metoder, antaganden och relevanta parametrar. Prognoserna ska även innefatta offentligfinansiella prognoser vid oförändrad politik och en analys av hur finans- politiska åtgärder påverkar de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Slutligen ska prognoserna genomgå en regelbunden och fullständig utvärdering på grundval av objektiva kriterier som ska offentliggöras tillsammans med de åtgärder som bedöms behövas för att hantera signifikanta systematiska prognosavvikelser.

Tidigare prognosjämförelser visar att regeringens prognosprecision åtminstone inte är sämre än precisionen hos andra oberoende prognosmakare. Kommittén bedömer att regeringen normalt strävar efter att basera sina prognoser på det mest sannolika scenariot. Kravet på att prognoserna ska vara realistiska bedöms därför vara uppfyllt. Även den praxis som sedan ett flertal år finns i fråga om att redovisa känslighetsanalyser och riskscenarier bedöms svara mot direktivets krav.

Budgetlagen ställer krav på att regeringen i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen ska redovisa budgetprognoser för innevarande år och de tre kommande åren som ska vara baserade på väl specificerade förutsättningar, vilket enligt lagens förarbeten bl.a. utgörs av makroekonomiska antaganden. Därutöver redovisar regeringen sedan lång tid tillbaka detaljerade prognoser över de offentliga finanserna på medellång sikt. Att regeringen ska publicera prognoser över den offentliga sektorns finansiella sparande följer också av förarbetena till budgetlagen. De metoder och modeller som används i prognosverksamheten offentliggörs i hög grad i form av fördjupningar i de ekonomiska propositionerna eller i separata rapporter som publiceras på regeringens hemsida. Kommittén bedömer mot denna bakgrund att rådande fasta praxis svarar mot direktivets krav på offentliggörande av prog-

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

noserna, inklusive modeller, metoder och antaganden.

Prognoserna i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen baserar sig i enlighet med budgetlagens krav på väl specificerade förutsättningar, inklusive de finanspolitiska beslut och förslag som ingår i prognoserna. Effekterna på de offentliga finanserna av de finanspolitiska åtgärder som ingår i prognoserna särredovisas i budget- propositionen. För budgetens utgiftssida redo- visas därutöver i budgetpropositionen för varje utgiftsram och anslag tabeller som visar hur anslagsutvecklingen på medellång sikt beror på beslutad och föreslagen politik, förändrade makroekonomiska förutsättningar samt, för reglerstyrda transfereringssystem, även förändrad volymutveckling. För skatter visas de budgeteffekter som uppkommer respektive år till följd av förändrade regler. Praxis bedöms av kommittén därför överensstämma med direktivets krav på offentligfinansiella prognoser vid oförändrad politik.

Genom den sedan flera år etablerade ordningen med en årlig redovisning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet i den ekonomiska vårpropositionen, som innefattar beslutade och föreslagna finanspolitiska åtgärders påverkan på hållbarheten, bedöms det svenska budgetramverket uppfylla direktivets krav även i detta avseende.

De utvärderingar av regeringens prognoser som för närvarande görs av Konjunktur- institutet, Finanspolitiska rådet och av regeringen själv bedöms i hög utsträckning, men inte fullt ut, uppfylla direktivets krav på en regelbunden, fullständig och offentliggjord utvärdering. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att en bestämmelse införs i budgetlagen som ålägger regeringen att regel- bundet redovisa en utvärdering av sina prognoser. Djupare och utförligare utvärderingar kan vara resurskrävande och bör mot denna bakgrund utföras ungefär vart tredje år. Djupare utvärderingar är med hänsyn till behovet av insyn både i fråga om metod och underlag något som bäst ankommer på prognosmakaren själv, dvs. regeringen, att göra. Extern expertis bör dock kunna anlitas i samband med dessa utvärderingar. Resultatet av utvärderingarna ska offentliggöras och beaktas i framtida makroekonomiska prognoser och budget- prognoser.

9

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

Konjunkturinstitutet har i uppdrag att jämföra regeringens prognoser och prognosfel med andra prognosmakares. Ekonomi- styrningsverket genomför därutöver jämförelser med regeringens budgetprognoser. Någon jämförelse görs dock inte med kommissionens prognoser. I kravet på regelbunden utvärdering av regeringens prognoser bör det ingå att göra en analys av prognosskillnader i förhållande till andra oberoende prognosmakares prognoser, däribland kommissionen, och lämna förklaringar till signifikanta skillnader mellan regeringens prognoser och kommissionens.

Även om Sverige enligt kommitténs bedömning på detta område uppfyller EU- direktivets krav i övrigt finns det ändå skäl att förtydliga regelverket på ett par punkter som avser regeringens prognoser. Kommittén föreslår att det i budgetlagen införs en skyldighet för regeringen att redovisa en bedömning av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet samt prognoser över den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns inkomster, utgifter och skulder. Detta utgör en kodifiering av rådande praxis. Genom regleringen kommer budgetlagen att i högre grad ge en rättvisande bild av de prognoser som är av särskild vikt vid utformningen av statens budget och regeringens förslag till riktlinjer för budgetpolitiken och den ekonomiska politiken.

Oberoende analys och övervakning

EU-direktivet ställer krav på att de landspecifika numeriska finanspolitiska reglerna ska omfattas av en effektiv och punktlig övervakning av hur reglerna iakttas. Övervakningen ska utföras av ett oberoende organ.

Riksrevisionen har i uppdrag att granska årsredovisningen för staten som enligt budgetlagen bl.a. ska innehålla en uppföljning av de av riksdagen beslutade budgetpolitiska målen. Finanspolitiska rådet ska vidare enligt sin instruktion följa upp måluppfyllelsen i finans- politiken. Mot denna bakgrund bedömer kommittén att det svenska ramverket uppfyller de krav som EU-direktivet ställer på oberoende övervakning av de finanspolitiska reglerna.

Övriga överväganden

Kommittén har även behandlat det i kommittédirektivet nämnda förhållandet att det för närvarande saknas bestämmelser som klar- gör riksdagens ansvar för att det finns ett medelfristigt perspektiv. Enligt kommittén kan det övervägas om det bör införas bestämmelser om medelfristiga budgetpolitiska mål i riksdags- ordningen, bl.a. för att riksdagsordningen bättre ska återspegla den fasta praxis som har gällt på detta område under de senaste 15 åren. Bestäm- melserna skulle kunna avse hur riksdagen ska besluta om budgetpolitiska mål och deras förhållande till de årliga budgetbesluten.

Det kan också övervägas om det i budgetlagen bör förtydligas att regeringen ska redogöra för väsentliga avvikelser från överskottsmålet och hur en återgång till målet i så fall bör ske. Vidare kan det övervägas om det i budgetlagen även bör förtydligas att regeringen i budgetpropositionen, i enlighet med etablerad praxis, ska redovisa effekterna på de offentliga finanserna av föreslagna finanspolitiska åtgärder på medellång sikt som en del av avstämningen av den föreslagna finanspolitiken mot överskottsmålet.

Slutligen kan det också övervägas om regeringen i lag bör åläggas en skyldighet att säkerställa att en oberoende analys och övervakning av budgetmålen kommer till stånd.

Ovan nämnda frågor bör dock, med hänsyn till deras koppling till kommitténs uppdrag i övrigt, hanteras inom ramen för kommitténs huvudbetänkande.

Utgiftstakets tidsperspektiv

Vid sidan av att säkerställa att Sverige uppfyller EU-direktivets krav ska kommittén också bl.a. analysera för- och nackdelar med ett tre- respektive fyraårigt perspektiv för det statliga utgiftstaket och överväga en ändring av regleringen i detta avseende.

Det finns för- och nackdelar med såväl tre- som fyraåriga utgiftstak. Dessa för- och nackdelar kan även variera över tid. Regeringens förslag till utgiftstak i budgetpropositionen ska enligt budgetlagen avse det tredje tillkommande året. Det finns dock inget som hindrar att regeringen även lämnar förslag för det fjärde tillkommande året. Kommittén bedömer att det redan med den nuvarande regleringen i

10

budgetlagen finns en önskvärd flexibilitet avseende utgiftstakets tidsperspektiv och att regleringen därmed inte behöver ändras.

Den europeiska terminen

Kommittén ska även överväga om det finns skäl att införa bestämmelser som klargör kopplingen mellan den nationella budgetprocessen och den s.k. europeiska terminen för samordning av den ekonomiska politiken inom EU. I detta ingår att klargöra regeringens respektive riksdagens befogenheter avseende bl.a. konvergens- programmet och det nationella reform- programmet.

Även om tiden för samordning mellan den nationella budgetprocessen och den europeiska terminen är begränsad, i synnerhet i samband med publiceringen av konvergensprogrammet

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

och det nationella reformprogrammet i slutet av april, har processen inom Regeringskansliet nu utvecklats på ett sätt som bl.a. säkerställer en inbördes konsistens mellan dessa program och den ekonomiska vårpropositionen. Att programmens innehåll i allt väsentligt grundar sig på riksdagsbeslut och till riksdagen föreslagna riktlinjer får vidare anses utgöra en ordning som bör upprätthållas, men som inte behöver regleras.

Regeringens arbete med att informera och samråda med riksdagens organ om den europeiska terminen bedöms ske i enlighet med regeringsformens och riksdagsordningens bestämmelser om regeringens skyldigheter på detta område. Något behov av ytterligare reglering av den europeiska planeringsterminen har mot bakgrund av det anförda inte kunnat identifieras.

11

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

2 Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändring i budgetlagen (2011:203)

Härigenom föreskrivs i fråga om budgetlagen (2011:203) dels att 9 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 9 kap. 4 § och 5 §, samt närmast före 9 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap. 3 §

Regeringen ska i budget- propositionen och den ekonomiska vårpropositionen redovisa prognoser över statens inkomster och utgifter, statens lånebehov och utgifterna under utgiftstaket.

Prognoserna ska omfatta det innevarande budgetåret och de tre därpå följande åren och baseras på väl specificerade förutsättningar.

Regeringen ska i budget- propositionen och den ekonomiska vårpropositionen redovisa prognoser över den makroekonomiska utveck- lingen, statens inkomster och ut- gifter, statens lånebehov, utgifterna under utgiftstaket samt den offentliga sektorns inkomster, utgifter och skulder.

Prognoserna ska omfatta det innevarande budgetåret och de tre därpå följande åren och baseras på väl specificerade förutsättningar.

4 §

Regeringen ska i den ekonomiska vårpropositionen redovisa en bedöm- ning av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

Utvärdering 5 §

Regeringen ska regelbundet redovisa en utvärdering av de prognoser som anges i 3 §.

Denna lag träder i kraft den 31 december 2013.

12

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

3 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över betänkandet Budgetramverket – uppfyller det EU:s direktiv (SOU 2013:32) kommit in från Sveriges riksbank, Riksrevisionen, Göta hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket, Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, Kammarkollegiet, Statistiska centralbyrån, Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, och Svenskt Näringsliv.

Därutöver har även Svenska institutet för europapolitiska studier yttrat sig.

Finansinspektionen, Sveriges Kommuner och Landsting, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, samt Landsorganisationen i Sverige har inbjudits att lämna synpunkter, men avstått från att yttra sig.

13

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

4 Direktivet om krav på medlemsstaternas budgetramverk

14

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

15

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

16

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

17

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

18

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

19

PROP. 2013/14:1 BILAGA 13

20

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 12 september 2013

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf

Föredragande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Engström, Ullenhag, Borg, Norman, Bildt, Ask, Billström, Ohlsson, Adelsohn Liljeroth, Erlandsson, Ek, Lööf, Hatt, Hägglund, Kristersson, Björklund

Regeringen beslutar proposition 2013/14:1

Budgetpropositionen för 2014