Regeringens proposition 2013/14:197

Ändringar i utlänningslagen	Prop.
med anledning av den omarbetade	2013/14:197
Dublinförordningens ikraftträdande

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 mars 2014

Fredrik Reinfeldt

Beatrice Ask

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl.a. en ändring av bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) om när en asylansökan får avvisas. Den föreslagna ändringen innebär ett genomförande i svensk rätt av artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet, som medger att en asylansökan får nekas prövning om sökanden har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. En sådan ändring är nödvändig för att bestämmelserna om när en asylansökan får avvisas ska stämma överens med bestämmelserna om när ett beslut om överföring av en asylsökande kan fattas enligt den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen är tillämplig från och med den 1 januari 2014.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen och

Miljöpartiet de gröna.

Prop. 2013/14:197 Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		3
2	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) .................		4
3	Ärendet och dess beredning ..............................................................		6
4	Det gemensamma europeiska asylsystemet ......................................		7
	4.1	Den första etappen..............................................................	7
	4.2	Den andra etappen ..............................................................	9
5	Nu gällande ordning för asylansökningar från personer som
	har status som skyddsbehövande i en annan EU-stat ......................		10

6Asylansökningar från personer som har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat efter den omarbetade


	Dublinförordningens ikraftträdande................................................		11
7	Tillämpliga bestämmelser vid beslut om överföring enligt den
	omarbetade Dublinförordningen .....................................................		13
8	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................		13
9	Kostnader och andra konsekvenser .................................................		15
10	Författningskommentar ...................................................................		15
Bilaga 1 Det omarbetade asylprocedurdirektivet ................................			18
Bilaga 2 Den omarbetade Dublinförordningen ...................................			54
Bilaga 3		Sammanfattning av utkastet till lagrådsremiss......................	83
Bilaga 4		Lagförslaget i utkastet till lagrådsremiss ..............................	84
Bilaga 5		Förteckning över remissinstanserna......................................	86
Bilaga 6		Lagrådets yttrande.................................................................	87
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 2014 .........			88
Rättsdatablad...........................................................................................			89

1	Förslag till riksdagsbeslut	Prop. 2013/14:197

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

Prop. 2013/14:197 2	Förslag till lag om ändring i
	utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 b § utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Vad som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag gäller i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat

(Dublinförordningen).

9 §

Det som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag gäller i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning)2

(Dublinförordningen).

5 kap.

1 b §3

En asylansökan får avvisas om sökanden
1. i en annan EU-stat har	1. i en annan EU-stat	har
förklarats vara flykting,	förklarats vara flykting	eller
	alternativt skyddsbehövande,

2.i ett land som inte är en EU-stat har förklarats vara flykting eller har motsvarande skydd, om sökanden kommer att släppas in i det landet och där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas vidare till ett annat land där han eller hon riskerar förföljelse, eller

3.kan sändas till ett land där han eller hon

–inte riskerar att utsättas för förföljelse,

–inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon inte har motsvarande skydd,

–har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60, Celex 32013L0032).

2EUT L 180, 29.6.2013, s. 31 (Celex 32013R0604).

3Senaste lydelse 2009:1542.

– har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är rimligt för Prop. 2013/14:197 honom eller henne att resa dit.

I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte avvisas om

2.sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga i det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske.

1.Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2.För beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra

vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat4 gäller 1 kap.

9§ i sin äldre lydelse.

3.För asylansökningar på vilka rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat är tillämplig gäller 5 kap. 1 b § i sin äldre lydelse.

4 EUT L 50, 25.2.2003, s. 1 (Celex 32003R0343).

Prop. 2013/14:197 3

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 direktivet 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning)1, det omarbetade asylprocedurdirektivet. Direktivet, som trädde i kraft den 19 juli 2013, ska vad avser merparten av bestämmelserna vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 juli 2015. Direktivet bifogas som bilaga 1.

Den 26 juni 2013 antog också Europaparlamentet och rådet förordningen (EU) 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning)2, den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen, som trädde i kraft den 19 juli 2013, ska tillämpas av medlemsstaterna sedan den 1 januari 2014. Förordningen bifogas som bilaga 2.

Inom Justitiedepartementet upprättades i december 2013 ett utkast till lagrådsremiss Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande. En sammanfattning av utkastet till lagrådsremiss finns i bilaga 3. Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss finns i bilaga 4. Förslagen har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En remissammanställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2014/140/L7).

Propositionen innehåller överväganden och förslag för att genomföra artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet. Därtill innehåller propositionen vissa överväganden och förslag med anledning av den omarbetade Dublinförordningen.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet de gröna.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 mars 2014 att inhämta Lagrådets yttrande. Lagrådsremissens lagförslag stämmer överens med propositionens. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

1EUT L 180, 29.6.2013, s. 60 (Celex 32013L0032).

2EUT L 180, 29.6.2013, s. 31 (Celex 32013R0604).

4	Det gemensamma europeiska	Prop. 2013/14:197

asylsystemet

4.1Den första etappen

EU har sedan 1999 arbetat med att skapa ett gemensamt asylsystem som grundar sig på en fullständig tillämpning av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) och dess tilläggsprotokoll från den 31 januari 1967 (New York-protokollet)3. Den första etappen i det arbetet slutfördes genom antagandet av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet)4 och rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (asylprocedurdirektivet)5. År 2003 hade dessutom rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (nedan Dublinförordningen 343/2003)6 antagits.

Under den första etappen av genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet antogs också det s.k. mottagandedirektivet7 och den s.k. Eurodacförordningen8.

Skyddsgrundsdirektivet innehåller kriterierna för när en person ska anses vara i behov av internationellt skydd och bestämmelser om de rättigheter som följer med att internationellt skydd beviljas. I direktivet finns ett antal definitioner.

Med internationellt skydd avses flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande.

Med flykting avses en tredjelandsmedborgare som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd, eller en statslös person som av samma skäl befinner sig utanför det land där han

3Genèvekonventionen och New York-protokollet innehåller de grundläggande internationella bestämmelserna om flyktingskap. I konventionen anges bl.a. kriterier för när en person ska betraktas som flykting.

4EUT L 304, 30.9.2004, s. 12 (Celex 32004L0083). Ompublicering EUT L 204, 5.8.2005, s. 24, (rättad Celex 32004L0083R[2]).

5EUT L 326, 13.12.2005, s. 13 (Celex 32005L0085).

6EUT L 50, 25.2.2003, s. 1 (Celex 32003R0343).

7Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18, Celex 32003L0009).

8Rådets förordning (EG) 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen

(EGT L 316, 15.12.2000, s. 1, Celex 32000R2725).

Prop. 2013/14:197

eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit och som inte omfattas av undantagsbestämmelserna i direktivets artikel 12.

Med flyktingstatus avses en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som flykting.

Med person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande avses en tredjelandsmedborgare eller statslös person som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men där det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, eller, i fråga om en statslös person, till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15 och som inte omfattas av undantagen i artikel 17.1 och 17.2 och som inte kan, eller på grund av en sådan risk inte vill, begagna sig av det landets skydd.

Med status som alternativt skyddsbehövande avses en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som en person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande.

Med ansökan om internationellt skydd avses en ansökan om skydd som ges in till en medlemsstat av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför skyddsgrundsdirektivets tillämpningsområde och som kan omfattas av en separat ansökan.

Asylprocedurdirektivet innehåller bestämmelser om de förfaranden som ska tillämpas vid handläggningen av asylansökningar som lämnas in på medlemsstaternas territorium. Med asylansökan avses enligt direktivet en ansökan som görs av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person och som kan förstås som en begäran om internationellt skydd från en medlemsstat i enlighet med Genèvekonventionen (dvs. en ansökan om flyktingstatus). En ansökan om internationellt skydd antas vara en asylansökan, om inte personen i fråga uttryckligen begär en annan typ av skydd som det kan ansökas om separat. I de fall en medlemsstat tillämpar ett förfarande där asylansökningar prövas både som ansökningar om status som flykting och som ansökningar om status som alternativt skyddsbehövande är dock direktivets bestämmelser tillämpliga under hela förfarandet.

Skyddsgrundsdirektivet och asylprocedurdirektivet genomfördes i svensk rätt i januari 2010. I 4 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen (2005:716), UtlL, finns definitioner av flykting respektive alternativt skyddsbehövande som motsvarar definitionerna i skyddsgrundsdirektivet. I 4 kap. 3 och 3 a §§ UtlL finns bestämmelser om flyktingstatusförklaring respektive alternativ skyddsstatusförklaring.

Dublinförordningen 343/2003 har som syfte att på ett tydligt och praktiskt genomförbart sätt avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som lämnas in av en tredjelandsmedborgare till någon medlemsstat och garantera faktisk tillgång till förfarandena för fastställande av flyktingstatus utan att äventyra målet att asylansökningar ska behandlas snabbt. En huvudprincip i förordningen är att en

asylansökan ska prövas av en enda medlemsstat. Förordningen innehåller Prop. 2013/14:197 därför olika kriterier för vilken medlemsstat som ska vara ansvarig för

prövningen av en asylansökan. Med asylansökan avses enligt förordningen en ansökan som har getts in av en tredjelandsmedborgare och som kan anses som en ansökan om internationellt skydd av en medlemsstat i enlighet med Genèvekonventionen (dvs. en ansökan om flyktingstatus). En ansökan om internationellt skydd ska antas vara en asylansökan, om inte tredjelandsmedborgaren uttryckligen begär en annan typ av skydd, som kan sökas särskilt.

4.2Den andra etappen

Samtliga rättsakter inom det europeiska asylsystemet har omförhandlats och omarbetade versioner har antagits. Omarbetningen har syftat bl.a. till ökad harmonisering och till att flyktingar och alternativt skyddsbehövande i största möjliga utsträckning ska behandlas lika såväl vad gäller förfarandet vid fastställande av status som vad gäller innehållet i det internationella skyddet.

Den 13 december 2011 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning)9, det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. Direktivet trädde i kraft den 9 januari 2012 och skulle vara genomfört i medlemsstaterna senast den 21 december 2013.

Den 26 juni 2013 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning)10, det omarbetade asylprocedurdirektivet. Direktivet trädde i kraft den 19 juli 2013 och ska när det gäller merparten av bestämmelserna vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 juli 2015 och sin helhet senast den 20 juli 2018. Direktivets bestämmelser är tillämpliga på ansökningar om internationellt skydd enligt skyddsgrundsdirektivet som lämnas in på medlemsstaternas territorium, dvs. såväl på ansökningar om status som flykting som på ansökningar om status som alternativt skyddsbehövande.

Den 26 juni 2013 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning)11, den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen är tillämplig på ansökningar om internationellt skydd enligt skyddsgrundsdirektivet som lämnats in i en av medlemsstaterna av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person, dvs. såväl på ansökningar om status som flykting som på ansökningar om

9EUT L 337, 20.12.2011, s. 9 (Celex 32011L0095).

10EUT L 180, 29.6.2013, s. 60 (Celex 32013L0032).

11EUT L 180, 29.6.2013, s. 31 (Celex 32013R0604).

Prop. 2013/14:197 status som alternativt skyddsbehövande. Den trädde i kraft den 19 juli 2013 och är direkt tillämplig i medlemsstaterna sedan den 1 januari 2014.

Den 26 juni 2013 antogs också Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (omarbetning)12, det omarbetade mottagandedirektivet, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa13, den omarbetade Eurodacförordningen.

5Nu gällande ordning för asylansökningar från personer som har status som skyddsbehövande i en annan EU-stat

En grundläggande princip i Dublinförordningen 343/2003 är att en asylansökan ska prövas av en enda medlemsstat (artikel 3.1). Enligt definitionen i artikel 2 c i förordningen avses med en asylansökan en ansökan som har getts in av en tredjelandsmedborgare och som kan anses som en ansökan om internationellt skydd i enlighet med Genèvekonventionen, dvs. flyktingstatus. En ansökan om internationellt skydd ska antas vara en asylansökan, om inte tredjelandsmedborgaren uttryckligen begär en annan typ av skydd, som kan sökas särskilt. Enligt definitionen i artikel 2 d i förordningen avses med en sökande eller en asylsökande en tredjelandsmedborgare som har gett in en asylansökan som ännu inte slutligt avgjorts.

I Dublinförordningen 343/2003 finns kriterier för att avgöra vilken medlemsstat som ska vara ansvarig för att pröva en asylansökan. Om en medlemsstat befinns vara ansvarig enligt dessa kriterier ska den enligt artikel 16 i förordningen vara skyldig att a) överta en asylsökande som har gett in en ansökan i en annan medlemsstat, b) slutföra prövningen av asylansökan, c) återta en asylsökande vars ansökan är under prövning och som utan tillstånd befinner sig i en annan medlemsstat, d) återta en asylsökande som har återkallat en ansökan under prövning och gett in en asylansökan i en annan medlemsstat och e) återta en tredjelandsmedborgare vars asylansökan har avslagits och som utan tillstånd

12EUT L 180, 29.6.2013, s. 96 (Celex 32013L0033).

13EUT L 180, 29.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0603).

befinner sig i en annan medlemsstat. Om en medlemsstat utfärdar Prop. 2013/14:197 uppehållstillstånd till den asylsökande ska dessa skyldigheter överföras

till den medlemsstaten.

Om en person har ansökt om asyl och beviljats status som alternativt skyddsbehövande i en medlemsstat har han eller hon fått sin ansökan om asyl avslagen, eftersom definitionen av asylansökan har begränsats till att avse en ansökan om flyktingstatus enligt Genèvekonventionen. Eftersom man endast har rätt att få en asylansökan prövad av en medlemsstat ska den stat som bedömts vara ansvarig för prövningen återta en person som har fått sin ansökan avslagen och som sedan söker asyl på nytt i en annan medlemsstat. En medlemsstat är däremot inte skyldig att återta en person enligt Dublinförordningen 343/2003 om ansökan om asyl har bifallits, dvs. flyktingstatus har beviljats. För att åstadkomma att endast en medlemsstat prövar en asylansökan finns istället bestämmelser i asylprocedurdirektivet om att en medlemsstat inte behöver pröva en asylansökan om en annan medlemsstat redan har beviljat sökanden flyktingstatus (artikel 25). Av samma artikel i asylprocedurdirektivet framgår att medlemsstaterna inte behöver pröva en ansökan i de fall detta följer av Dublinförordningen 343/2003.

Artikel 25 i asylprocedurdirektivet har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser om när en asylansökan får avvisas. Enligt 5 kap. 1 b § UtlL får en asylansökan avvisas bl.a. om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara flykting. Av 5 kap. 1 c § andra stycket UtlL framgår att asylansökan ska avvisas vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003. Enligt nu gällande svensk rätt kan alltså en asylansökan från en person som beviljats status som flykting i en annan medlemsstat avvisas med stöd av 5 kap. 1 b § UtlL, medan en asylansökan från en person som beviljats status som alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat kan avvisas med stöd av 5 kap. 1 c § UtlL vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen. En person som har status som skyddsbehövande i en annan medlemsstat kan alltså nekas en sakprövning av asylansökan i Sverige.

6Asylansökningar från personer som har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat efter den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande

Regeringens förslag: En asylansökan får avvisas om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara alternativt skyddsbehövande.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Göteborg anför att begreppet

”alternativt skyddsbehövande” inte motsvarar begreppsterminologin i

asylprocedurdirektivet eller övrig relevant EU-lagstiftning och förordar

Prop. 2013/14:197 att terminologin ses över, lämpligen i samband med en generell översyn av utlänningslagen.

Skälen för regeringens förslag: Den omarbetade Dublinförordningen är tillämplig på ansökningar om internationellt skydd enligt det omarbetade skyddsgrundsdirektivet, vilket är en utvidgning i förhållande till Dublinförordningen 343/2003 som endast är tillämplig på ansökningar om flyktingstatus. Artikel 18 i den omarbetade Dublinförordningen anger vilka skyldigheter som den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan har (motsvarar artikel 16 i Dublinförordningen 343/2003). I artikel 18.1 d anges att den ansvariga medlemsstaten ska återta en tredjelandsmedborgare eller en statslös person vars ansökan har avslagits och som lämnat in en ansökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd. Eftersom definitionen av en asylansökan i den omarbetade Dublinförordningen innefattar även en ansökan om status som alternativt skyddsbehövande, anses en ansökan inte ha avslagits om status som alternativt skyddsbehövande har beviljats. Detta innebär att återtagandeskyldigheten inte omfattar personer som beviljats status som flykting eller status som alternativt skyddsbehövande. Varken flyktingar eller alternativt skyddsbehövande kan alltså överföras enligt den omarbetade Dublinförordningen, som ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

I artikel 33 i det omarbetade asylprocedurdirektivet finns bestämmelser om när en ansökan om internationellt skydd får nekas prövning. Denna artikel motsvarar i stort artikel 25 i det första asylprocedurdirektivet. Av artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet framgår att medlemsstaterna får neka att pröva en asylansökan om en annan medlemsstat har beviljat internationellt skydd (dvs. flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande). Detta innebär att bestämmelsen har anpassats till den omarbetade Dublinförordningen som innebär att personer som förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EU- stat inte kan överföras till den staten enligt förordningen.

Som framgått ovan får en asylansökan avvisas enligt 5 kap. 1 b § UtlL bl.a. om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara flykting. Någon möjlighet att avvisa en asylansökan med hänvisning till att sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara alternativt skyddsbehövande finns inte i svensk rätt. Enligt nuvarande ordning kan däremot en person som förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat överföras till den medlemsstaten med stöd av Dublinförordningen 343/2003, och asylansökan avvisas på den grunden. Sedan den omarbetade Dublinförordningen började tillämpas den 1 januari 2014 har denna möjlighet till överföring försvunnit.

En grundläggande princip inom det gemensamma europeiska asylsystemet är att en asylansökan ska prövas endast en gång. Den som har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat har redan fått sin ansökan om internationellt skydd prövad och beviljad och bör därför inte få ytterligare en prövning av ansökan i Sverige. De svenska reglerna bör därför anpassas till det omarbetade asylprocedurdirektivet och den omarbetade Dublinförordningen på så sätt att det blir möjligt att avvisa en asylansökan när sökanden har förklarats vara

alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. En bestämmelse med Prop. 2013/14:197 den innebörden bör alltså föras in i utlänningslagen.

Förvaltningsrätten i Göteborg anför att begreppet ”alternativt skyddsbehövande” inte motsvarar begreppsterminologin i relevant EU- lagstiftning och att det kan finnas anledning att överväga valet mellan begreppet ”alternativt skyddsbehövande” och ”subsidiärt skyddsbehövande”. Som förvaltningsrätten anför valdes begreppet ”alternativt skyddsbehövande” vid genomförandet av det första skyddsgrundsdirektivet. Det är nu ett inarbetat begrepp i den svenska utlänningsrätten och dess användning bör inte orsaka några tolknings- eller tillämpningssvårigheter. Regeringen ser därför inte skäl att i detta sammanhang överväga ett byte av begrepp. Om ett annat begrepp ska införas istället för ”alternativt skyddsbehövande” görs nödvändiga

överväganden, som förvaltningsrätten också påpekat, lämpligen i samband med en begreppsmässig översyn av hela utlänningslagen.

7Tillämpliga bestämmelser vid beslut om överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen

Regeringens förslag: Det som föreskrivs i utlänningslagen om avvisning och utvisning ska i tillämpliga delar också gälla för beslut om överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 9 § UtlL gäller vad som föreskrivs om avvisning och utvisning i lagen i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003. I och med att den omarbetade Dublinförordningen har börjat tillämpas bör 1 kap. 9 § UtlL i stället hänvisa till den förordningen.

8Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Författningsförslagen ska träda i kraft den 1 augusti 2014.

Äldre bestämmelser ska gälla för beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003 och för asylansökningar som den förordningen är tillämplig på.

Prop. 2013/14:197

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer till viss del med regeringens. I utkastet till lagrådsremiss föreslås att författningsförslagen ska träda i kraft den 1 juli 2014.

Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Göteborg anför att det, för att öka begripligheten och därmed förenkla tillämpningen av övergångsbestämmelserna, bör övervägas att uttryckligt ange den tidpunkt från och med vilken asylansökningar omfattas av den omarbetade Dublinförordningen. Förvaltningsrätten i Malmö anför att de i utkastet föreslagna övergångsbestämmelserna inte är tillräckligt tydliga i fråga om när den äldre lydelsen av bestämmelserna i 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 b § UtlL ska tillämpas. Förvaltningsrätten föreslår att övergångsbestämmelserna kompletteras med vad som framgår av artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen om ikraftträdande och tillämplighet.

Skälen för regeringens förslag: Eftersom de föreslagna lagändringarna föranleds av att den omarbetade Dublinförordningen är tillämplig från och med den 1 januari 2014 är det angeläget att författningsförslagen kan träda i kraft så snart som möjligt. Det föreslås därför att författningsförslagen ska träda i kraft den 1 augusti 2014.

Enligt artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen ska förordningen tillämpas på ansökningar om internationellt skydd som lämnas in från och med den första dagen i den sjätte månaden efter dess ikraftträdande och ska från och med den dagen gälla alla framställningar om övertagande eller återtagande av sökande, oberoende av när ansökan gjordes. Vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnas in före detta datum ska avgöras enligt kriterierna i Dublinförordningen 343/2003. För beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003 bör därför 1 kap. 9 § UtlL i sin äldre lydelse fortsatt vara tillämplig. En övergångsbestämmelse med denna innebörd bör därför införas.

Eftersom ändringen i 5 kap. 1 b § UtlL hör samman med tillämpligheten av den omarbetade Dublinförordningen bör 5 kap. 1 b § UtlL i dess äldre lydelse alltjämt gälla för asylansökningar på vilka Dublinförordningen 343/2003 är tillämplig. En övergångsbestämmelse med denna innebörd bör därför införas.

Förvaltningsrätten i Göteborg anför att det bör övervägas att uttryckligen ange den tidpunkt från och med vilken asylansökningar omfattas av den omarbetade Dublinförordningen och Förvaltningsrätten i Malmö föreslår att övergångsbestämmelserna kompletteras med vad som framgår av artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen om ikraftträdande och tillämplighet. Regeringen konstaterar att det i och för sig är en fördel om det direkt av en övergångsbestämmelse går att utläsa vilken lydelse av en paragraf som ska tillämpas vid en viss tidpunkt. Vilken lydelse av 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 b § UtlL som ska vara tillämplig i det enskilda fallet måste dock göras helt avhängigt av vilken version av Dublinförordningen som är tillämplig. Detta styrs helt av tolkningen av artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen och det är inte lämpligt att fastslå en viss tolkning av artikeln på nationell nivå. Övergångsbestämmelsen i artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen är också utformad på ett sådant sätt att den inte kan tas in ordagrant i svensk lagtext. Den lämpligaste lösningen är därför enligt

regeringen att hänvisa till tillämpligheten av Dublinförordningen Prop. 2013/14:197 343/2003 i de aktuella övergångsbestämmelserna i utlänningslagen.

9 Kostnader och andra konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen i propositionen bedöms inte medföra några kostnader.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har något att invända mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Förslagen i propositionen innebär att en asylansökan får avvisas på grund av att den sökande har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. Enligt nu gällande ordning kan i stället en sådan person överföras till den EU-stat som har beviljat status som alternativt skyddsbehövande enligt Dublinförordningen 343/2003 och asylansökan avvisas på den grunden. Därutöver innebär förslagen i propositionen endast att bestämmelserna om avvisning och utvisning i tillämpliga delar också ska gälla för beslut om överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen. Förslagen innebär alltså inte några ändringar i sak och bedöms därför inte medföra några kostnader.

10 Författningskommentar

1 kap.

9 § Det som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag gäller i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen).

Av paragrafen följer att det som gäller för avvisning och utvisning i tillämpliga delar också gäller för beslut om överföring enligt Dublinförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen innebär att paragrafen hänvisar till den omarbetade Dublinförordningen istället för Dublinförordningen 343/2003. Bestämmelserna om avvisning och utvisning gäller därmed i tillämpliga delar för beslut om överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen.

Prop. 2013/14:197 5 kap.

1 b § En asylansökan får avvisas om sökanden

1.i en annan EU-stat har förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande,

3.kan sändas till ett land där han eller hon

–inte riskerar att utsättas för förföljelse,

–inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon inte har motsvarande skydd,

–har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och

–har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är rimligt för honom eller henne att resa dit.

I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte avvisas om

2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga i det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske.

I paragrafen anges under vilka förutsättningar en asylansökan får avvisas därför att den ska prövas i ett annat land. Övervägandena finns i avsnitt 6. Paragrafen genomför artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet.

Av ändringen i första stycket 1 framgår att en asylansökan får avvisas även när sökanden har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. Ändringen innebär att bestämmelsen anpassas efter den omarbetade Dublinförordningen. Hittills har i dessa fall avvisning av ansökan skett enligt 1 c § om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003 har beslutats. Enligt den omarbetade Dublinförordningen kan överföring inte ske i de aktuella fallen.

Övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2.För beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat gäller 1 kap. 9 § i sin äldre lydelse.

Andra punkten innebär att 1 kap. 9 § ska tillämpas i sin äldre lydelse för beslut om överföring enligt Dublinförordningen 343/2003. Enligt artikel

49 i den omarbetade Dublinförordningen är det kriterierna i

Dublinförordningen 343/2003 som avgör vilken medlemsstat som är Prop. 2013/14:197 ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd om ansökan

lämnats in före den första dagen i den sjätte månaden efter den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande. Den omarbetade Dublinförordningen ska tillämpas på ansökningar om internationellt skydd som lämnas in från och med detta datum och ska från och med det datumet gälla alla framställningar om övertagande eller återtagande av sökande, oberoende av när ansökan gjordes.

Tredje punkten innebär att 5 kap. 1 b § ska tillämpas i sin äldre lydelse vad gäller asylansökningar på vilka Dublinförordningen 343/2003 är tillämplig. Vilka dessa fall är framgår av artikel 49 i den omarbetade Dublinförordningen.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/60		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/32/EU av den 26 juni 2013

om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 78.2 d,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Ett antal väsentliga ändringar bör göras av rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminor mer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (3). Av tydlighetsskäl bör det direktivet omarbetas.

(2)En gemensam asylpolitik, inklusive ett gemensamt euro peiskt asylsystem, är en del av Europeiska unionens mål sättning att gradvis upprätta ett område med frihet, sä kerhet och rättvisa som är öppet för dem som av olika omständigheter legitimt tvingas söka skydd inom unio nen. En sådan politik bör bygga på principerna om so lidaritet och rättvis fördelning av ansvar, inklusive ekono miska konsekvenser, mellan medlemsstaterna.

(1) EUT C 24, 28.1.2012, s. 79.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 april 2011 (EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 184) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 6 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3) EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

(3)Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tam merfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genè vekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 (nedan kallad Genèvekonventionen), och på så sätt bekräfta principen om ”non-refoulement” och på så sätt säkerställa att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse.

(4)I slutsatserna från Tammerfors fastställs att ett gemen samt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta ge mensamma normer för rättvisa och effektiva asylförfaran den i medlemsstaterna och, på längre sikt, unionsbestäm melser som leder till ett gemensamt asylförfarande i unio nen.

(5)Den första etappen av det gemensamma europeiska asyl systemet slutfördes genom antagandet av relevanta rätt sakter enligt fördragen, däribland direktiv 2005/85/EG, som utgjorde en första åtgärd i fråga om asylförfaranden.

(6)Vid Europeiska rådets möte den 4 november 2004 an togs Haagprogrammet, som anger de mål som skulle genomföras för området med frihet, säkerhet och rättvisa för perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmana des Europeiska kommissionen i detta avseende att slut föra utvärderingen av den första etappens instrument, och att förelägga Europaparlamentet och rådet den andra etappens instrument och åtgärder. I enlighet med Haag programmet är målet med att inrätta ett gemensamt eu ropeiskt asylsystem att fastställa ett gemensamt asylför farande och en enhetlig status som gäller i hela unionen.

(7)I den europeiska pakten för invandring och asyl, som antogs den 16 oktober 2008, konstaterade rådet att skill naderna fortfarande är stora mellan medlemsstaterna när det gäller beviljande av skydd och efterlyste nya initiativ, däribland ett förslag om att införa ett enda asylförfarande med gemensamma garantier, och därigenom slutföra in rättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet i enlighet med Haagprogrammet.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/61

(8)Vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2009 antogs Stockholmsprogrammet, som upprepade åtagan det att uppnå målet att till 2012 skapa ett gemensamt område för skydd och solidaritet grundat på ett gemen samt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljats internationellt skydd, med höga skyddsnivåer och rättvisa och ändamålsenliga förfaranden. I Stock holmsprogrammet fastställdes att personer som är i be

hov av internationellt skydd måste garanteras tillgång till rättssäkra och effektiva asylförfaranden. Enligt Stock holmsprogrammet bör individer erbjudas likvärdig be handling i fråga om förfaranderegler och fastställande av status, oberoende av i vilken medlemsstat deras ansö kan om internationellt skydd har lämnats in. Målet är att liknande fall bör behandlas lika och leda till samma re sultat.

(9)De medel som avdelas för Europeiska flyktingfonden

samt för Europeiska stödkontoret för asylfrågor (nedan kallat stödkontoret) bör användas som stöd för medlems staternas ansträngningar när det gäller att genomföra de normer som fastställts för den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt för de medlemsstater vars asylsystem utsätts för ett särskilt och oproportionellt hårt tryck, främst på grund av deras geografiska läge eller demografiska situation.

(10)Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna ta hänsyn till relevanta riktlinjer som utarbetats av stöd kontoret.

(11)För att säkerställa en uttömmande och effektiv prövning av de sökandes behov av internationellt skydd i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets di rektiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om nor mer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa perso ner ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövan de, och för innehållet i det beviljade skyddet (1) bör unionsramen för hur internationellt skydd beviljas eller återkallas utgå från konceptet med ett enda förfarande.

(12)Huvudsyftet med detta direktiv är att ytterligare utveckla miniminormerna för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av internationellt skydd för att inrätta ett gemensamt europeiskt asylförfarande i unionen.

(13)Tillnärmningen av reglerna om förfaranden för beviljande eller återkallande av internationellt skydd bör bidra till att begränsa sekundära förflyttningar för personer som an söker om internationellt skydd mellan medlemsstaterna

(1) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9.

när sådana förflyttningar motiveras av skillnader i de rättsliga ramarna och att skapa likvärdiga villkor för med lemsstaternas tillämpning av direktiv 2011/95/EU.

(14)Medlemsstaterna bör få införa eller bibehålla förmånli gare bestämmelser för tredjelandsmedborgare eller stats lösa personer som ansöker om internationellt skydd i en medlemsstat, om en sådan ansökan anses bygga på för utsättningen att personen i fråga är i behov av interna tionellt skydd i den mening som avses i direktiv 2011/95/EU.

(15)När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyl digheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i.

(16)Det är av yttersta vikt att beslut om alla ansökningar om internationellt skydd fattas på grundval av fakta och, i första instans, av myndigheter vars personal har lämpliga kunskaper eller har erhållit nödvändig utbildning om in ternationellt skydd.

(17)För att säkerställa att ansökningar om internationellt

skydd prövas och beslut fattas objektivt och opartiskt är det nödvändigt att personal som utför uppgifter inom ramen för de förfaranden som avses i detta direktiv gör detta med vederbörlig respekt för tillämpliga etiska principer.

(18)Det ligger i såväl medlemsstaternas som de som ansöker om internationellt skydds intresse att beslut om ansök ningar om internationellt skydd fattas så fort som möj ligt, dock utan åsidosättande av kraven på att en adekvat och fullständig prövning utförs.

(19)I syfte att förkorta den totala tidsåtgången för förfarandet i vissa fall bör medlemsstaterna i enlighet med sina na tionella behov kunna vara flexibla och prioritera pröv ningen av en viss ansökan genom att behandla den före andra, tidigare inkomna ansökningar, utan att frångå de för förfarandet normalt tillämpliga tidsfristerna, princi perna och garantierna.

(20)Under klart angivna omständigheter där det är sannolikt att en ansökan är ogrundad eller där det föreligger all varlig oro för den nationella säkerheten eller den all männa ordningen bör medlemsstaterna kunna påskynda prövningen, särskilt genom att införa kortare men rim liga tidsfrister för vissa steg i förfarandet, utan att det påverkar en adekvat och fullständig prövning eller sökan dens faktiska tillgång till de grundläggande principer och garantier som föreskrivs i detta direktiv

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/62		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

(21)Så länge en sökande kan uppvisa godtagbara skäl bör avsaknad av handlingar vid inresan eller användning av förfalskade handlingar i sig inte automatiskt medföra gränsförfaranden eller påskyndade förfaranden.

(22)Det ligger också i såväl medlemsstaternas som de sökan des intresse att säkerställa en korrekt bedömning av det internationella skyddsbehovet redan i första instans. Där för bör sökande i första instans erbjudas kostnadsfri in formation om de rättsliga förutsättningarna och förfaran det, med hänsyn till deras särskilda omständigheter. Till handahållandet av sådan information bör bland annat göra det möjligt för sökande att förstå förfarandet bättre och därmed hjälpa dem att följa gällande regler. Det skulle vara oproportionellt att begära att medlemsstaterna tillhandahåller sådan information endast via kvalificerade jurister. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att an vända de lämpligaste medlen för att tillhandahålla sådan information, till exempel genom icke-statliga organisatio ner, personal vid myndigheter eller särskilda statliga or gan.

(23)Sökande som överklagar ett beslut bör på vissa villkor beviljas kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde av per soner som enligt nationell rätt är behöriga att tillhanda hålla sådana tjänster. Sökande bör dessutom under alla faser av förfarandet ha rätt att på egen bekostnad sam råda med juridiska rådgivare och biträden godkända eller tillåtna enligt nationell rätt.

(24)Begreppet allmän ordning kan bland annat omfatta en fällande dom för ett allvarligt brott.

(25)För att personer som behöver skydd enligt artikel 1 i Genèvekonventionen ska erkännas som flyktingar eller som subsidiärt skyddsbehövande på riktiga grunder, bör alla sökande få faktisk tillgång till förfarandet, möjlighet att samarbeta och effektivt kommunicera med de behö riga myndigheterna för att lägga fram alla relevanta om ständigheter i sitt ärende och de förfarandegarantier som krävs för att de ska kunna föra sin talan genom alla skeden av förfarandet. Dessutom bör förfarandet vid prövning av en ansökan om internationellt skydd åtmin stone ge sökanden rätt att stanna kvar i avvaktan på beslut av behörig myndighet, rätt till tolk för att kunna lägga fram sin sak när han eller hon hörs av myndighe terna, möjlighet att meddela sig med en företrädare för Förenta nationernas flyktingkommissarie (UNHCR) och med organisationer som tillhandahåller rådgivning till eller biträde för personer som ansöker om internationellt skydd, rätt till korrekt delgivning av beslut och rätt till en saklig och rättslig motivering av beslutet, möjlighet att rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan rådgivare

samt rätt att under avgörande skeden i förfarandet infor meras om sin rättsliga ställning på ett språk som han eller hon förstår eller rimligen kan förväntas förstå samt, vid ett eventuellt avslag, rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol eller en tribunal.

(26)För att säkerställa faktisk tillgång till prövning bör tjäns temän som först kommer i kontakt med personer som söker internationellt skydd, i synnerhet tjänstemän som övervakar land- eller sjögränser eller som utför gräns kontroller, få relevant information och nödvändig utbild ning i hur man känner igen och hanterar ansökningar om internationellt skydd, varvid hänsyn bland annat ska tas till relevanta riktlinjer som utarbetats av stödkontoret. De bör kunna förse sådana tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som befinner sig på medlemsstaternas territorium – även i gränszoner, i territorialvatten eller i transitzoner – och som ansöker om internationellt skydd med relevanta upplysningar om var och hur ansökningar om internationellt skydd kan lämnas in. När sökanden befinner sig på medlemsstatens territorialvatten bör de få landstiga och få ansökan prövad i enlighet med detta direktiv.

(27)Med tanke på att tredjelandsmedborgare och statslösa personer som uttryckt önskan om att ansöka om inter nationellt skydd är personer som ansöker om internatio nellt skydd, bör de uppfylla sina skyldigheter och komma i åtnjutande av sina rättigheter enligt detta direktiv och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av perso ner som ansöker om internationellt skydd (1). I detta syfte bör medlemsstaterna snarast möjligt registrera att dessa personer är personer som ansöker om internationellt skydd.

(28)För att underlätta tillgången till prövningsförfarandet vid gränsövergångsställen och i anläggningar för förvar bör information göras tillgänglig om möjligheterna att an söka om internationellt skydd. Den grundläggande kom munikation som krävs för att de behöriga myndigheterna ska kunna förstå om en person vill ansöka om interna tionellt skydd ska säkerställas genom tolkningsarrange mang.

(29)Vissa sökande kan vara i behov av särskilda förfarande garantier bland annat på grund av ålder, kön, sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder, svår sjukdom, mental ohälsa eller sviter av tortyr, våldtäkt eller andra

(1) Se sidan 96 i detta nummer av EUT.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/63

allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld. Medlemsstaterna bör försöka identifiera sökande i behov av särskilda förfarandegarantier innan beslut fattas i första instans. Dessa sökande bör ges det stöd som be hövs, inbegripet tillräckligt med tid, för att de faktiskt ska få tillgång till förfarandena och kunna lägga fram det underlag som krävs för att styrka sin ansökan om inter nationellt skydd.

(30)Om en sökande i behov av särskilda förfarandegarantier inte kan ges det stöd som behövs inom ramen för på skyndade förfaranden eller gränsförfaranden bör sådana sökande undantas från dessa förfaranden. Behov av sär skilda förfarandegarantier av ett slag som skulle kunna förhindra tillämpningen av påskyndade förfaranden eller gränsförfaranden bör även innebära att sökanden får yt terligare garantier om hans eller hennes överklagande inte automatiskt har suspensiv verkan, så att rättsmedlet blir effektivt i hans eller hennes särskilda situation.

(31)Nationella åtgärder för att identifiera och dokumentera symptom på tortyr eller andra allvarliga former av fysiskt eller psykiskt våld, däribland sexuellt våld, i förfaranden som omfattas av detta direktiv får bland annat bygga på principerna för effektiv utredning och dokumentation av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande be handling eller bestraffning (Istanbulprotokollet).

(32)För att åstadkomma verklig jämställdhet mellan kvinnliga och manliga sökande bör prövningsförfarandet ta hänsyn till könsrelaterade aspekter. I synnerhet bör personliga intervjuer utformas på ett sätt som gör det möjligt för såväl kvinnliga som manliga sökande att tala om sina erfarenheter i fall som involverar könsrelaterad förföljelse. Komplexa könsrelaterade aspekter bör tillmätas vederbör lig vikt i förfaranden som avser begreppen säkert tredje land, säkert ursprungsland eller efterföljande ansökan.

(33)I överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter från 1989 bör barnets bästa komma i främsta rummet när medlemsstaterna tillämpar detta direktiv. Vid bedöm ningen av vad som är barnets bästa bör medlemsstaterna i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till den underåriges välbefinnande och sociala utveckling, inklusive hans eller hennes bakgrund.

(34)Förfaranden för att pröva behovet av internationellt skydd bör göra det möjligt för de behöriga myndighe

terna att göra en noggrann prövning av ansökningar om internationellt skydd.

(35)Om medlemsstaterna använder sig av kroppsvisitering inom ramen för handläggningen av ansökan bör denna genomföras av en person av samma kön som sökanden. Detta ska inte påverka kroppsvisiteringar som genomförs av säkerhetsskäl på grundval av nationell rätt.

(36)Om en sökande gör en efterföljande ansökan utan att nya bevis eller skäl läggs fram, skulle det vara orimligt om medlemsstaterna vore skyldiga att genomföra ett nytt fullständigt prövningsförfarande. I dessa fall bör med lemsstaterna ha rätt att avvisa ansökan i enlighet med res judicata-principen.

(37)Vad avser medverkan av personal vid en annan myndig het än den beslutande myndigheten när det gäller att genomföra intervjuer i tid om innehållet i ansökan bör begreppet ”i tid” bedömas mot bakgrund av de tidsfrister som anges i artikel 31.

(38)Många ansökningar om internationellt skydd görs vid gränsen eller i en transitzon i en medlemsstat före ett beslut om sökandens inresa. Medlemsstaterna bör kunna införa rutiner för bedömningen av om en ansökan ska prövas eller ej och/eller sakprövningen som gör det möj ligt att fatta beslut om ansökningar på platsen under klart definierade omständigheter.

(39)När det fastställs huruvida situationen i sökandens ur sprungsland alltjämt är osäker bör medlemsstaterna sä kerställa att de erhåller exakt och aktuell information från relevanta källor som stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra relevanta internationella organisationer. Med lemsstaterna bör säkerställa att ett senareläggande av för farandets avslutande är fullt förenligt med deras skyldig heter enligt direktiv 2011/95/EU och artikel 41 i stadgan, utan att det påverkar effektiviteten och rättvisan hos för farandena enligt detta direktiv.

(40)En nyckelfråga när det gäller att bedöma hur välgrundad en ansökan om internationellt skydd är, är sökandens säkerhet i det egna ursprungslandet. Om ett tredjeland kan anses vara ett säkert ursprungsland bör medlemssta terna kunna fastställa dess säkerhet och förutsätta att det är säkert för en särskild sökande, såvida han eller hon inte lägger fram motbevis.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/64		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

(41)Med tanke på den harmoniseringsnivå som nåtts för när tredjelandsmedborgare och statslösa personer ska betrak tas som personer som beviljats internationellt skydd, bör gemensamma kriterier upprättas för att fastställa tredje länder som säkra ursprungsländer.

(42)Fastställande av ett tredjeland som säkert ursprungsland med avseende på tillämpningen av detta direktiv garan terar inte någon absolut säkerhet för medborgare i dessa länder. Det ligger i sakens natur att vid den bedömning som ligger till grund för detta fastställande kan hänsyn tas endast till de allmänna civila, rättsliga och politiska förhållandena i landet samt till huruvida aktörer som utövar förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i praktiken åläggs sanktio ner om de befinns skyldiga i det landet. Om en sökande visar att det föreligger giltiga skäl till att anse att landet inte är säkert när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter är det därför viktigt att fastställandet av landet som säkert inte längre kan anses vara relevant för honom eller henne.

(43)Medlemsstaterna bör pröva alla ansökningar i sak, det vill säga bedöma om sökanden i fråga har rätt till interna tionellt skydd i enlighet med direktiv 2011/95/EU, föru tom då det här direktivet föreskriver något annat, särskilt om det är rimligt att anta att ett annat land skulle göra prövningen eller lämna tillräckligt skydd. Medlemssta terna bör i synnerhet inte vara skyldiga att bedöma sak skälen i en ansökan om internationellt skydd om ett första asylland har beviljat sökanden flyktingstatus eller tillräckligt skydd av annat slag och sökanden kommer att tillåtas resa in på nytt i det landet.

(44)Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att bedöma en ansökan om internationellt skydd i sak om sökanden på grund av tillräcklig anknytning till ett tredjeland enligt definitionen i nationell rätt rimligtvis kan förväntas söka skydd i detta tredjeland, och det finns anledning att anta att sökanden kommer att tillåtas resa in eller resa in på nytt i det landet. Medlemsstaterna bör endast gå vidare på denna grund om denna särskilda sökande skulle vara säker i det berörda tredjelandet. För att undvika sekun dära förflyttningar bland sökande bör gemensamma prin ciper fastställas för medlemsstaternas övervägande eller fastställande av säkra ursprungsländer.

(45)När det gäller vissa europeiska tredjeländer som iakttar särskilt strikta normer avseende mänskliga rättigheter och skydd av flyktingar bör medlemsstaterna tillåtas att inte pröva eller inte fullständigt pröva ansökningar om inter nationellt skydd för sökande som reser in på deras terri torium från sådana europeiska tredjeländer.

(46)De medlemsstater som tillämpar begreppet säkert land från fall till fall eller betecknar länder som säkra genom att anta förteckningar i detta syfte bör bland annat ta hänsyn till de riktlinjer och handledningar och den infor mation om ursprungsländer och åtgärder, inbegripet rap porteringsmetoden från stödkontoret avseende infor mation om ursprungsländer, som avses i Europaparla mentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 om inrättande av ett europeiskt stöd kontor för asylfrågor (1), samt relevanta riktlinjer från UNHCR

(47)För att underlätta ett regelbundet utbyte av information om den nationella tillämpningen av begreppen säkert ursprungsland, säkert tredjeland och europeiskt säkert tredjeland, liksom en regelbunden översyn från kommis sionens sida av medlemsstaternas användning av dessa begrepp, och för att förbereda eventuell ytterligare har monisering i framtiden, bör medlemsstaterna regelbundet meddela kommissionen vilka tredjeländer som omfattas av dessa begrepp. Kommissionen bör regelbundet under rätta Europaparlamentet om resultaten av sina översyner.

(48)I syfte att säkerställa korrekt tillämpning av begreppen säkert land på grundval av aktuell information bör med lemsstaterna göra regelbundna översyner av situationen i dessa länder på grundval av ett urval av informations källor, särskilt information från andra medlemsstater, stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra relevanta internationella organisationer. Om en medlemsstat får kännedom om en betydande förändring av människo rättssituationen i ett land som det betecknat som säkert bör medlemsstaten säkerställa att en översyn av situatio nen genomförs så snart som möjligt och att beteck ningen som säkert land ändras vid behov.

(49)När det gäller återkallande av flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande bör medlemsstaterna se till att de personer som har beviljats internationellt skydd vederbörligen informeras om en eventuell ny bedömning av deras status och får tillfälle att lägga fram sina syn punkter innan myndigheterna fattar ett motiverat beslut att återkalla deras status.

(50)En grundläggande princip i unionsrätten återspeglas i det faktum att beslut som fattats om en ansökan om inter nationellt skydd, beslut om att inte ta upp prövningen av en ansökan på nytt efter det att den har avbrutits och beslut om återkallande av flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande är föremål för ett effektivt rättsmedel inför domstol eller tribunal.

(1) EUT L 132, 29.5.2010, s. 11.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/65

(51)I enlighet med artikel 72 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) påverkar detta di rektiv inte medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

(52)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1) reglerar den behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna i enlig het med det här direktivet.

(53)Förfaranden mellan medlemsstater i enlighet med Euro paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelands medborgare eller en statslös person har lämnat in i nå gon medlemsstat (2) behandlas inte i detta direktiv.

(54)Detta direktiv bör vara tillämpligt på sökande som om fattas av förordning (EU) nr 604/2013 utöver, och utan att det påverkar, bestämmelserna i den förordningen.

(55)Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas med re gelbundna intervall.

(56)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av detta direktivs omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i en lighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta di rektiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(57)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 (3), har medlems staterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(58)I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21

om Förenade kungarikets och Irlands ställning med

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(2) Se sidan 31 i detta nummer av EUT. (3) EUT C 369, 17.12.2011. s. 14.

avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv som inte är bindande för eller tillämpligt på dem.

(59)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för draget, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(60)Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i stadgan. Direktivet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten samt till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 4, 18, 19, 21, 23, 24, och 47 i stadgan, och bör genomföras i enlighet med detta.

(61)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv 2005/85/EG. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som är oförändrade följer av det direktivet.

(62)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig heter vad gäller tidsfristen för införlivande med nationell lagstiftning av direktiv 2005/85/EG som anges i bilaga II del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa gemensamma förfaran den för beviljande och återkallande av internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)Genèvekonventionen: konventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom New York-pro tokollet av den 31 januari 1967.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/66		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

b)ansökan om internationellt skydd eller ansökan: en ansökan om skydd som lämnas in till en medlemsstat av en tredjelands medborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som sub sidiärt skyddsbehövande och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför till lämpningsområdet för direktiv 2011/95/EU och som kan omfattas av en separat ansökan.

c)sökande: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som har ansökt om internationellt skydd och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut.

d)sökande i behov av särskilda förfarandegarantier: sökande vars förmåga att utnyttja de rättigheter eller uppfylla de skyldig heter som följer av detta direktiv är begränsad på grund av individuella omständigheter.

e)slutligt beslut: ett beslut om huruvida en tredjelandsmedbor gare eller statslös person ska beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande enligt direktiv 2011/95/EU och som inte längre kan överklagas i enlighet med kapitel V i det här direktivet, oberoende av om ett sådant överklagande innebär att sökandena får stanna i de berörda medlemsstaterna i avvaktan på resultatet.

f)beslutande myndighet: en myndighet med domstolsliknande uppgifter eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökningar om internatio nellt skydd och behörig att fatta beslut i första instans i sådana ärenden.

g)flykting: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 2 d i direktiv 2011/95/EU.

h)person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd: en tredjelands medborgare eller statslös person som uppfyller kraven enligt artikel 2 f i direktiv 2011/95/EU.

i)internationellt skydd: flyktingstatus och status som subsidiärt skyddsbehövande enligt definitionerna i leden j och k.

j)flyktingstatus: en medlemsstats erkännande av en tredjelands medborgare eller statslös person som flykting.

k)status som subsidiärt skyddsbehövande: en medlemsstats erkän nande av en tredjelandsmedborgare eller statslös person som en person som uppfyller kraven för subsidiärt skydd.

l)underårig: en tredjelandsmedborgare eller statslös person un der 18 år.

m)ensamkommande barn: ett ensamkommande barn enligt defi nitionen i artikel 2.1 i direktiv 2011/95/EU.

n)företrädare: en person eller organisation som av behöriga organ utsetts att bistå och företräda ett ensamkommande barn i förfarandena enligt detta direktiv, för att tillgodose barnets bästa och vid behov företräda barnet rättsligt. Om en organisation utses till företrädare ska den utse en person som ansvarig för att uppfylla företrädarens ansvar för det ensamkommande barnet i enlighet med detta direktiv.

o)återkallande av internationellt skydd: ett beslut av en behörig myndighet om att återkalla, upphäva eller vägra att förnya en persons flyktingstatus eller status som subsidiärt skydds behövande i enlighet med direktiv 2011/95/EU.

p)stanna kvar i medlemsstaten: att stanna kvar på den medlems stats territorium där ansökan om internationellt skydd har lämnats in eller håller på att prövas, inbegripet vid gränsen eller i denna medlemsstats transitzoner.

q)efterföljande ansökan: en ytterligare ansökan om internatio nellt skydd som lämnas in efter det att ett slutgiltigt beslut har fattats om en tidigare ansökan, inklusive fall där sökan den uttryckligen har dragit tillbaka sin ansökan och fall där den beslutande myndigheten har avslagit en ansökan efter ett implicit återkallande enligt artikel 28.1.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.Detta direktiv är tillämpligt på alla ansökningar om inter nationellt skydd som lämnas in på medlemsstaternas territori um, inbegripet vid gränsen, i deras territorialvatten eller i deras transitzoner, samt på återkallande av internationellt skydd.

2.Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplo matisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar.

3.Medlemsstaterna får besluta att tillämpa detta direktiv på förfaranden för att fatta beslut om ansökningar om alla typer av skydd som inte ingår i tillämpningsområdet för direktiv 2011/95/EU.

			Prop. 2013/14:197
			Bilaga 1
29.6.2013		Europeiska unionens officiella tidning	L 180/67
29.6.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/67

		Artikel 4	KAPITEL II

Ansvariga myndigheter

1.Medlemsstaterna ska för alla förfaranden utse en beslu tande myndighet som ska ansvara för en korrekt prövning av ansökningarna enligt detta direktiv. Medlemsstaterna ska se till att denna myndighet förses med de resurser som krävs, inbegri pet tillräckligt med kompetent personal, för att utföra sina upp gifter i enlighet med detta direktiv.

2.Medlemsstaterna får föreskriva att en annan myndighet än den som anges i punkt 1 ska vara ansvarig då syftet är att

a)handlägga ärenden enligt förordning (EU) nr 604/2013,

b)bevilja eller neka inresa inom ramen för det förfarande som avses i artikel 43, på de villkor som anges i de punkterna och på grundval av den beslutande myndighetens motiverade yttrande.

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER OCH GARANTIER

Artikel 6

Rätt till prövning av ansökan

1. Om en person ansöker om internationellt skydd vid en myndighet som enligt nationell rätt är behörig att registrera sådana ansökningar ska denna diarieföring ske senast tre arbets dagar efter det att ansökan gjorts.

Om ansökan om internationellt skydd görs vid en annan myn dighet som kan förväntas få ta emot sådana ansökningar men som inte är behörig att registrera dem i enlighet med nationell rätt ska medlemsstaterna säkerställa att diarieföringen sker se nast sex arbetsdagar efter det att ansökan gjorts.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de andra myndigheter som kan förväntas få ta emot ansökningar om internationellt skydd, till exempel polisen, gränsbevakningen, invandringsmyndighe terna och personalen vid förvarsanläggningar har relevant infor mation och att deras personal erhåller nödvändig utbildning med hänsyn till utförandet av sina uppgifter och sitt ansvar och instrueras att upplysa sökande om var och hur ansökningar om internationellt skydd kan lämnas in.

3.Medlemsstaterna ska se till att personalen vid den beslu tande myndighet som avses i punkt 1 har den utbildning som krävs. Därför ska medlemsstaterna tillhandahålla relevant utbild ning som ska omfatta de moment som anges i artikel 6.4 a–e i förordning (EU) nr 439/2010. Medlemsstaterna ska också ta hänsyn till den relevanta fortbildning som har tagits fram och utvecklats av Europeiska stödkontoret för asylfrågor (nedan kal lat stödkontoret). Personer som intervjuar sökande i enlighet med detta direktiv ska även ha tillägnat sig allmänna kunskaper om problem som kan ha en negativ inverkan på sökandens förmåga att bli intervjuad, till exempel indikationer på att sökanden tidigare kan ha varit utsatt för tortyr.

4.Om en myndighet utses enligt punkt 2 ska medlemssta terna se till att personalen vid den myndigheten har lämpliga kunskaper eller får den utbildning som krävs för att kunna fullgöra sina skyldigheter vid genomförandet av detta direktiv.

5.Ansökningar om internationellt skydd som görs i en med lemsstat till myndigheterna i en annan medlemsstat som där utför inresekontroller ska behandlas av den medlemsstat på vars territorium ansökan lämnas in.

2.Medlemsstaterna ska se till att en person som har ansökt om internationellt skydd har en faktisk möjlighet att lämna in sin ansökan så snart som möjligt. Om sökanden inte lämnar in sin ansökan får medlemsstaterna tillämpa artikel 28 i enlighet därmed.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får med lemsstaterna ställa som krav att ansökningar om internationellt skydd ska lämnas in personligen och/eller på en angiven plats.

4.Utan hinder av punkt 3 ska en ansökan om internationellt skydd anses ha lämnats in när en blankett har lämnats in av sökanden eller en officiell rapport inkom till de behöriga myn digheterna i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell rätt.

5.Om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ansöker om internationellt skydd samtidigt, med följ den att det i praktiken blir mycket svårt att respektera den tidsfrist som föreskrivs i punkt 1, får medlemsstaterna besluta att tidsfristen ska förlängas till tio arbetsdagar.

Artikel 5

Förmånligare bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller behålla förmånligare normer för förfaranden för beviljande och återkallande av internationellt skydd, förutsatt att de normerna är förenliga med detta direktiv.

Artikel 7

Ansökningar som görs för personer i beroendeställning eller för underåriga

1. Medlemsstaterna ska se till att varje enskild myndig person med rättskapacitet har rätt att lämna in en ansökan om inter nationellt skydd för sin egen räkning.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/68		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

2. Medlemsstaterna får föreskriva att en sökande får lämna in asylansökningar för personer i beroendeställning. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att vuxna personer i beroende ställning samtycker till att en ansökan lämnas in för deras räk ning och, om de inte skulle godta detta, att de ges möjlighet att själva lämna in en ansökan.

Samtycke ska begäras när ansökan lämnas in eller senast i sam band med den personliga intervjun med den vuxna personen i beroendeställning. Innan samtycke begärs ska alla vuxna perso ner i beroendeställning enskilt informeras om de relevanta för farandemässiga följderna av inlämnandet av ansökan för deras räkning och om deras rätt att göra en separat ansökan om internationellt skydd.

3.Medlemsstaterna ska se till att en underårig har rätt att lämna in en ansökan om internationellt skydd för sin egen räkning, om han eller hon har rättslig handlingsförmåga enligt den berörda medlemsstatens rätt, eller genom sina föräldrar eller andra vuxna familjemedlemmar, eller genom en vuxen person som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten har ansvar för henne eller honom, eller genom en företrädare.

4.Medlemsstaterna ska se till att de lämpliga organ som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedbor gare som vistas olagligt i medlemsstaterna (1) har rätt att lämna in en ansökan om internationellt skydd för ensamkommande barns räkning om organen efter en individuell prövning av barnets situation anser att barnet kan ha sådant behov av skydd som avses i direktiv 2011/95/EU.

5.Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa

a)i vilka fall en underårig har rätt att lämna in en asylansökan för sin egen räkning,

b)i vilka fall en ansökan för ett ensamkommande barn måste lämnas in av en företrädare enligt artikel 25.1 a,

c)i vilka fall inlämnandet av en ansökan om internationellt skydd även anses inbegripa inlämnande av en ansökan om internationellt skydd för eventuella ogifta underåriga.

(1) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

Artikel 8

Information och rådgivning i förvarsanläggningar och vid gränsövergångsställen

1. Om det finns indikationer på att tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som hålls i förvarsanläggningar eller som finns vid gränsövergångsställen, inbegripet transitzoner vid de yttre gränserna, kan vilja ansöka om internationellt skydd ska medlemsstaterna ge dem information om möjligheten att göra detta. I dessa förvarsanläggningar och vid dessa gränsöver gångsställen ska medlemsstaterna tillhandahålla tolkning i den utsträckning som behövs för att underlätta tillgång till asylför farandet.

2. Medlemsstaterna ska se till att organisationer och personer som tillhandahåller rådgivning till sökande har faktiskt tillträde till sökande som befinner sig vid gränsövergångsställen, dä ribland transitzoner, vid de yttre gränserna. Medlemsstaterna får anta bestämmelser om sådana organisationers och personers närvaro på gränsövergångsställen och i synnerhet om att till trädet är föremål för en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Tillträdet får endast begrän sas om detta objektivt och på grundval av nationell rätt är nödvändigt av skäl som har att göra med säkerhet, allmän ordning eller den administrativa driften av det berörda gräns övergångsstället under förutsättning att tillträdet därigenom inte begränsas mycket kraftigt eller omöjliggörs helt.

Artikel 9

Rätt att stanna kvar i medlemsstaten under prövningen av ansökan

1.Sökande ska ha rätt att stanna kvar i medlemsstaten en bart så länge som förfarandet pågår, till dess att den beslutande myndigheten har fattat beslut i enlighet med de förfaranden i första instans som fastställs i kapitel III. Rätten att stanna kvar ska inte utgöra ett berättigande till uppehållstillstånd.

2.Medlemsstaterna får avvika från denna regel endast när en person gör en efterföljande ansökan enligt artikel 41 eller när de kommer att överlämna eller i förekommande fall utlämna en person antingen till en annan medlemsstat enligt skyldigheter i enlighet med en europeisk arresteringsorder (2) eller på annat sätt, eller till ett tredjeland eller till internationella brottmåls domstolar eller tribunaler.

3.En medlemsstat får utlämna en sökande till ett tredjeland i enlighet med punkt 2 endast om de behöriga myndigheterna är säkra på att ett utlämningsbeslut inte kommer att resultera i direkt eller indirekt refoulement i strid med den medlemsstatens internationella och unionsrättsliga åtaganden.

(2) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en eu ropeisk arresteringsorder och överlämning mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/69

Artikel 10

Krav som ställs på prövningen av asylansökningar

1.Medlemsstaterna ska se till att ansökningar om internatio nellt skydd inte avslås eller nekas prövning enbart på den grun den att de inte har lämnats in så snart som möjligt.

2.Vid prövning av ansökningar om internationellt skydd ska den beslutande myndigheten först fastställa om sökande upp fyller kraven på flyktingstatus och, om så inte är fallet, besluta om sökande kan komma i fråga för subsidiärt skydd.

3.Medlemsstaterna ska se till att den beslutande myndighe ten fattar sina beslut om ansökningar om internationellt skydd efter en korrekt prövning. Medlemsstaterna ska därför se till att

a)ansökningar prövas och beslut fattas individuellt, objektivt och opartiskt,

b)exakt och aktuell information erhålls från olika källor, t.ex. från stödkontoret, UNHCR och relevanta internationella människorättsorganisationer, om den allmänna situation som råder i de sökandes ursprungsländer och, vid behov, i de länder som de sökande har rest igenom, och att denna information görs tillgänglig för den personal som ansvarar för att pröva asylansökningar och fatta beslut om dessa,

c)den personal som prövar asylansökningar och fattar beslut om har kunskap om tillämpliga normer på området för asyl- och flyktinglagstiftning,

d)den personal som prövar ansökningar och fattar beslut om dessa har möjlighet att vid behov inhämta råd från experter i särskilda frågor, t.ex. medicinska frågor, kulturella frågor och religionsfrågor samt barn- eller könsrelaterade frågor.

4.De myndigheter som avses i kapitel V ska, genom den beslutande myndigheten, genom sökanden eller på annat sätt, få tillgång till den allmänna information som avses i punkt 3 b, när denna behövs för att de ska kunna utföra sitt arbete.

5.Medlemsstaterna ska föreskriva regler för översättning av handlingar som är relevanta för prövningen av ansökningar.

Artikel 11

Krav som ställs på beslut av den beslutande myndigheten

1. Medlemsstaterna ska se till att beslut om ansökningar om internationellt skydd meddelas skriftligen.

2. När en ansökan avslås med avseende på flyktingstatus och/eller status som subsidiärt skyddsbehövande ska medlems staterna dessutom se till att de faktiska och rättsliga skälen för detta anges i beslutet och att det ges skriftlig information om hur ett beslut som går sökanden emot kan överklagas.

Medlemsstaterna behöver inte lämna skriftlig information om hur ett negativt beslut ska överklagas tillsammans med beslutet om sökanden har försetts med sådan information i ett tidigare skede antingen skriftligen eller med hjälp av elektroniska medel som är tillgängliga för sökanden.

3. För de ändamål som avses i artikel 7.2, och när ansökan grundar sig på samma skäl, får medlemsstaterna fatta ett enda beslut som omfattar samtliga personer i beroendeställning, så vida inte detta skulle leda till att en persons individuella förhål landen röjs på ett sätt som riskerar att skada hans eller hennes intressen, särskilt vid risk för förföljelse som grundar sig på kön, sexuell läggning, könsidentitet eller ålder. I sådana fall ska ett separat beslut fattas om den berörda personen.

Artikel 12

Garantier för sökande

1. Medlemsstaterna ska se till att alla sökande omfattas av följande garantier i samband med de förfaranden som föreskrivs i kapitel III:

a)Sökandena ska upplysas på ett språk som de förstår eller rimligen kan förväntas förstå om det förfarande som ska följas och om sina rättigheter och skyldigheter under detta förfarande och de tänkbara konsekvenserna av att inte upp fylla sina skyldigheter och inte samarbeta med myndigheter na. De ska upplysas om den tidsram och de medel som står till deras förfogande för att uppfylla skyldigheten att lägga fram de fakta som avses i artikel 4 i direktiv 2011/95/EU, liksom om konsekvenserna av ett uttryckligt eller implicit tillbakadragande av ansökan. Informationen ska tillhandahål las i så god tid att de kan utöva de rättigheter som garanteras genom det här direktivet och uppfylla de skyldigheter som anges i artikel 13.

b)Sökandena ska närhelst så är nödvändigt få hjälp av en tolk som kan framföra deras argument till de behöriga myndig heterna. Medlemsstaterna ska anse det vara nödvändigt att tillhandahålla tolk åtminstone när sökanden ska intervjuas i enlighet med artiklarna 14, 15, 16, 17 och 34 och adekvat kommunikation inte kan säkerställas utan sådana tjänster. I detta fall, liksom i andra situationer då de behöriga myndig heterna kallar in sökanden, ska kostnaderna för tolken täckas med offentliga medel.

c)Sökandena får inte nekas möjlighet att meddela sig med UNHCR eller någon annan organisation som erbjuder juri disk eller annan rådgivning till sökande i enlighet med na tionell rätt i den berörda medlemsstaten.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/70		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

d)Sökandena och i förekommande fall deras juridiska rådgivare eller andra rådgivare, i enlighet med artikel 23.1, ska ha tillgång till den information som avses i artikel 10.3 b eller den information som tillhandahålls av de experter som avses i artikel 10.3 d, om den beslutande myndigheten har tagit hänsyn till denna information när den fattar beslut om deras ansökan.

e)Sökandena ska inom skälig tid underrättas om vilket beslut den beslutande myndigheten har fattat om deras ansökan. Om en juridisk rådgivare eller annan rådgivare rättsligt fö reträder sökanden, får medlemsstaterna välja att underrätta honom eller henne om beslutet i stället för sökanden.

f)Sökandena ska på ett språk som de förstår eller rimligen kan förväntas förstå informeras om resultatet av det beslut som fattats av den beslutande myndigheten, om de inte biträds eller företräds av en juridisk rådgivare eller annan rådgivare. Denna information ska i enlighet med bestämmelserna i artikel 11.2 innefatta upplysningar om möjligheterna att överklaga ett beslut som går dem emot.

2. Medlemsstaterna ska i fråga om de förfaranden som fö reskrivs i kapitel V se till att alla sökande omfattas av garantier som är likvärdiga dem som anges i punkt 1 b–e.

Artikel 13

Skyldigheter för sökande

1.Medlemsstaterna ska ålägga sökande en skyldighet att

samarbeta med de behöriga myndigheterna för att fastställa sin identitet och andra förhållanden som avses i artikel 4.2 i direktiv 2011/95/EU. Medlemsstaterna får ålägga sökande andra skyldigheter att samarbeta med de behöriga myndigheterna i den utsträckning behandlingen av ansökan kräver sådana skyl digheter.

2.Medlemsstaterna får särskilt föreskriva att

a)sökande ska rapportera till de behöriga myndigheterna eller infinna sig där personligen, antingen genast eller vid en angiven tidpunkt,

b)sökande måste överlämna handlingar de innehar som är av betydelse för prövning av ansökan, t.ex. egna pass,

c)sökande ska informera de behöriga myndigheterna om sin aktuella bostadsort eller adress samt om ändringar av dessa snarast möjligt; medlemsstaterna får föreskriva att sökanden måste ta emot eventuella underrättelser på den senaste bo stadsort eller adress som han eller hon sålunda har uppgivit,

d)de behöriga myndigheterna får kroppsvisitera sökanden och söka igenom de föremål han eller hon bär med sig; utan att det påverkar den kroppsvisitation som genomförs av säker hetsskäl ska en kroppsvisitation av sökanden som företas enligt detta direktiv utföras av en person av samma kön som sökanden under fullständigt beaktande av principerna om mänsklig värdighet samt fysisk och psykisk integritet,

e)de behöriga myndigheterna får ta ett fotografi av sökanden, och

f)de behöriga myndigheterna får registrera sökandens muntliga utsagor, förutsatt att han eller hon blivit upplyst om detta i förväg.

Artikel 14

Personlig intervju

1. Innan den beslutande myndigheten fattar något beslut ska sökanden ges tillfälle att höras om sin ansökan om internatio nellt skydd av en person som är behörig att genomföra en sådan intervju enligt nationell rätt. Intervjuer om innehållet i en ansökan om internationellt skydd ska genomföras av perso nal vid den beslutande myndigheten. Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av artikel 42.2 b.

Om ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer samtidigt ansöker om internationellt skydd, vilket gör det prak tiskt omöjligt för den beslutande myndigheten att i tid genom föra intervjuer om innehållet i varje ansökan, får medlemssta terna besluta att personalen vid en annan myndighet tillfälligt engageras för att genomföra sådana intervjuer. I sådana fall ska personalen vid den andra myndigheten på förhand erhålla rele vant fortbildning, som ska omfatta de moment som anges i artikel 6.4 a–e i förordning (EU) nr 439/2010. Personer som genomför personliga intervjuer med sökande i enlighet med detta direktiv ska även ha tillägnat sig allmänna kunskaper om problem som kan ha en negativ inverkan på en sökandes förmåga att bli intervjuad, till exempel indikationer på att sö kanden tidigare kan ha varit utsatt för tortyr.

När en person har lämnat in en ansökan om internationellt skydd för personer i beroendeställning ska varje vuxen person i beroendeställning beredas tillfälle till en personlig intervju.

Medlemsstaterna får genom nationell lagstiftning fastställa i vilka fall en underårig ska ges möjlighet till en personlig inter vju.

2. Den personliga intervjun om innehållet i ansökan behöver inte genomföras om

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/71

a)den beslutande myndigheten kan fatta ett positivt beslut om flyktingstatus på grundval av tillgänglig bevisning, eller

b)den beslutande myndigheten anser att sökanden inte bör eller kan höras på grund av varaktiga omständigheter som ligger utanför hans eller hennes kontroll. Om oklarhet råder ska den beslutande myndigheten anlita en medicinsk yrkes utövare för att fastställa om tillståndet som gör att sökanden inte bör eller kan höras är övergående eller varaktigt.

Om en personlig intervju inte genomförs i enlighet med led b eller, i förekommande fall, med en person i beroendeställning, ska skäliga ansträngningar göras för att ge sökanden eller per sonen i beroendeställning möjlighet att lämna ytterligare upp lysningar.

3.Även om någon personlig intervju som avses i denna artikel inte har genomförts, ska den beslutande myndigheten kunna fatta beslut om en ansökan om internationellt skydd.

4.Även om någon personlig intervju enligt punkt 2 b inte har genomförts, ska detta inte påverka den beslutande myndig hetens beslut i negativ riktning.

5.Oberoende av artikel 28.1 får medlemsstaterna när de fattar beslut om en ansökan om internationellt skydd beakta att sökanden inte har infunnit sig för en personlig intervju, såvida inte han eller hon haft godtagbara skäl för att inte in finna sig.

Artikel 15

Krav på den personliga intervjun

1.En personlig intervju ska normalt äga rum utan att famil jemedlemmar är närvarande såvida inte den beslutande myndig heten finner det nödvändigt för en korrekt prövning att andra familjemedlemmar är närvarande.

2.En personlig intervju ska genomföras under förhållanden som säkerställer tillbörlig konfidentialitet.

3.Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att personliga intervjuer genomförs under sådana förhållanden att sökandena kan lägga fram skälen för sina ansökningar på ett heltäckande sätt. Medlemsstaterna ska därför

a)se till att den person som genomför intervjun har den kom petens som krävs för att kunna beakta de personliga och allmänna omständigheter som ligger bakom ansökan, inklu sive sökandens kulturella ursprung, kön, sexuell läggning, könsidentitet eller utsatta ställning,

b)om möjligt ordna så att intervjun med sökanden genomförs av en person av samma kön, om sökanden så begär, såvida inte den beslutande myndigheten har skäl att anta att en sådan begäran grundar sig på omständigheter utan koppling till sökandens eventuella svårigheter att på ett uttömmande sätt lägga fram grunderna för sin ansökan,

c)utse en tolk som kan säkerställa en fungerande kommuni kation mellan sökanden och den person som genomför in tervjun; kommunikationen ska äga rum på det språk som sökanden föredrar, såvida det inte finns något annat språk som han eller hon förstår och som han eller hon kan kom municera tydligt på; när det är möjligt ska medlemsstaterna tillhandahålla en tolk av samma kön som sökanden, om sökanden så begär, såvida inte den beslutande myndigheten har skäl att anta att en sådan begäran grundar sig på om ständigheter utan koppling till sökandens eventuella svårig heter att på ett uttömmande sätt lägga fram grunderna för sin ansökan,

d)se till att den som intervjuar en person som ansökt om internationellt skydd om innehållet i ansökan inte bär militär eller brottsbekämpande myndigheters uniform,

e)se till att intervjuer med underåriga genomförs på ett barn tillvänt sätt.

4. Medlemsstaterna får fastställa regler för tredje parts när varo vid den personliga intervjun.

Artikel 16

Den personliga intervjuns innehåll

När den beslutande myndigheten genomför en personlig inter vju om innehållet i en ansökan om internationellt skydd ska myndigheten se till att sökanden har lämpliga möjligheter att lägga fram underlag som behövs för att styrka ansökan om internationellt skydd i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU så fullständigt som möjligt. Detta ska inbegripa en möjlighet för sökanden att förklara eventuella saknade upp gifter och/eller eventuella oförenligheter och motsägelser i sö kandens utsagor.

Artikel 17

Rapportering och upptagning av personliga intervjuer

1.Medlemsstaterna ska se till att det i samband med varje personlig intervju antingen upprättas en ingående, objektiv rap port som innehåller alla väsentliga uppgifter eller att det görs en utskrift.

2.Medlemsstaterna får föreskriva ljud- eller videoupptagning av den personliga intervjun. Om en sådan upptagning görs ska medlemsstaterna se till att upptagningen eller utskriften av denna finns tillgänglig i anslutning till sökandens akt.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/72		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

3. Medlemsstaterna ska se till att sökanden ges möjlighet att muntligen och/eller skriftligen kommentera eller förtydliga even tuella felöversättningar eller missuppfattningar i rapporten eller utskriften, antingen i samband med att den personliga intervjun avslutas eller inom en fastställd tidsfrist innan den beslutande myndigheten fattar beslut. För detta ändamål ska medlemssta terna säkerställa att sökanden underrättas om rapportens hela innehåll eller innehållet i de väsentliga delarna av utskriften, om nödvändigt med bistånd av en tolk. Medlemsstaterna ska där efter begära att sökanden bekräftar att rapportens eller utskrif tens innehåll återger intervjun korrekt.

Om den personliga intervjun tas upp i enlighet med punkt 2 och om upptagningen får användas som bevisning i sådana överklaganden som avses i kapitel V behöver inte medlemssta terna begära att sökanden bekräftar att rapportens eller utskrif tens innehåll återger intervjun korrekt. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 kan medlemsstaterna, om de till handahåller både en utskrift och upptagning av den personliga intervjun, neka sökanden att lämna in kommentarer och/eller förtydliganden med avseende på utskriften.

4. Om en sökande vägrar bekräfta att innehållet i rapporten eller utskriften återger den personliga intervjun korrekt, ska skälen till vägran noteras i sökandens akt.

En sådan vägran ska inte hindra den beslutande myndigheten från att fatta beslut om ansökan.

5. Sökande och deras juridiska rådgivare eller andra rådgiva re, såsom dessa definieras i artikel 23, ska ha tillgång till rap porten eller utskriften och, i förekommande fall, upptagningen innan den beslutande myndigheten fattar beslut.

Om en medlemsstat föreskriver både en utskrift och en upp tagning av den personliga intervjun behöver medlemsstaten inte ge tillgång till upptagningen under de förfaranden i första in stans som avses i kapitel III. I sådana fall ska medlemsstaten likväl ge tillgång till upptagningen vid de överklaganden som avses i kapitel V.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i denna artikel får medlemsstaterna, om ansökan behandlas i enlighet med artikel 31.8, föreskriva att tillgång till rapporten eller utskriften och, i förekommande fall, upptagningen beviljas vid den tid punkt då beslutet fattas.

Artikel 18

Läkarundersökning

1. Om den beslutande myndigheten bedömer att det är rele vant för bedömningen av en ansökan om internationellt skydd i

enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU ska medlemssta terna, med förbehåll för sökandens medgivande, anordna en läkarundersökning av sökanden med avseende på tecken som skulle kunna tyda på tidigare förföljelse eller allvarlig skada. Alternativt får medlemsstaterna föreskriva att sökanden anord nar en sådan läkarundersökning.

De läkarundersökningar som avses i första stycket ska utföras av kvalificerade medicinska yrkesutövare och resultatet därav ska överlämnas till den beslutande myndigheten, så snart som möj ligt. Medlemsstaterna får utse de medicinska yrkesutövare som får utföra sådana läkarundersökningar. En sökandes vägran att genomgå en sådan läkarundersökning ska inte hindra den be slutande myndigheten att fatta beslut om ansökan om interna tionellt skydd.

Läkarundersökningar som utförs i enlighet med denna punkt ska täckas av offentliga medel.

2.Om ingen läkarundersökning utförs i enlighet med punkt

1ska medlemsstaterna informera sökande om att de på eget initiativ och på egen bekostnad får genomföra en läkarunder sökning med avseende på tecken som skulle kunna tyda på tidigare förföljelse eller allvarlig skada.

3.Resultaten av de läkarundersökningar som avses i punk terna 1 och 2 ska vägas in i den beslutande myndighetens bedömning tillsammans med övriga delar av ansökan.

Artikel 19

Kostnadsfritt tillhandahållande i första instans av rättslig information och information om förfarandet

1.När det gäller de förfaranden i första instans som avses i kapitel III ska medlemsstaterna se till att sökande på begäran får kostnadsfri rättslig information och information om förfarandet, vilket åtminstone inbegriper information om förfarandet mot bakgrund av sökandens särskilda förhållanden. Om beslutet an gående en ansökan i första instans skulle gå sökanden emot ska medlemsstaterna också på begäran ge sökande information ut över den information som ges i enlighet med artiklarna 11.2 och 12.1 f i syfte att tydliggöra skälen till beslutet och förklara hur det kan överklagas.

2.Det kostnadsfria tillhandahållandet av rättslig information och information om handläggningen i ärendet ska omfattas av de villkor som anges i artikel 21.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/73

Artikel 20

Kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde vid överklaganden

1.Medlemsstaterna ska se till att kostnadsfritt rättsligt bis tånd och biträde beviljas på begäran i sådana överklaganden som föreskrivs i kapitel V. Detta ska åtminstone omfatta ut arbetande av de nödvändiga inlagorna och deltagande i förhand lingarna i domstol eller tribunal i första instans på sökandens vägnar.

2.Medlemsstaterna får också tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde i sådana förfaranden i första instans som avses i kapitel III. I sådana fall ska artikel 19 inte tillämpas.

3.Medlemsstaterna får föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde inte ska beviljas om en domstol, tribu nal eller annan behörig myndighet anser att sökandens över klagande saknar rimliga utsikter till framgång.

Om en myndighet som inte är en domstol beslutar att inte bevilja kostnadsfritt rättsligt bistånd eller biträde med hänvis ning till denna punkt ska medlemsstaterna se till att sökanden har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot det be slutet.

Vid tillämpningen av denna punkt ska medlemsstaterna se till att det rättsliga biståndet och biträdet inte inskränks godtyckligt och att sökandens faktiska tillgång till rättslig prövning inte hindras.

4. Kostnadsfri tillgång till rättsligt bistånd och biträde ska omfattas av de villkor som anges i artikel 21.

Artikel 21

Villkor för kostnadsfritt tillhandahållande av rättsligt information och information om förfarandet och av rättsligt bistånd och biträde

1. Medlemsstaterna får föreskriva att den kostnadsfria rätts liga information och information om förfarandet som avses i artikel 19 ska tillhandahållas av icke-statliga organisationer, av personal vid myndigheter eller av särskilda statliga organ.

Det kostnadsfria rättsliga bistånd och biträde som avses i arti kel 20 ska tillhandahållas av dessa personer i enlighet med vad som är godkänt eller tillåtet i nationell rätt.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att kostnadsfri rättslig in formation och information om förfarandet enligt artikel 19 och kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde enligt artikel 20 ska beviljas

a) endast personer som saknar tillräckliga medel, och/eller

b)endast genom tjänster som tillhandahålls av juridiska rådgi vare eller andra rådgivare som genom nationell rätt särskilt har utsetts att bistå och företräda sökande.

Medlemsstaterna får fastställa att det kostnadsfria rättsliga bis tånd och biträde som avses i artikel 20 beviljas endast för överklagandeförfaranden i enlighet med kapitel V vid en dom stol eller tribunal i första instans och inte för ytterligare över klagande eller omprövning som föreskrivs i nationell rätt, in begripet förnyad behandling eller en ytterligare omprövning.

Medlemsstaterna får också föreskriva att det kostnadsfria rätts liga bistånd och biträde som avses i artikel 20 inte beviljas sökande som inte längre befinner sig på territoriet vid tillämp ning av artikel 41.2 c.

3.Medlemsstaterna får fastställa närmare föreskrifter för hur en sådan begäran om kostnadsfri rättslig information och infor mation om förfarandet enligt artikel 19 och om kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde enligt artikel 20 ska lämnas in och handläggas.

4.Medlemsstaterna får även

a)införa belopps- och/eller tidsgränser för tillhandahållandet av sådan kostnadsfri rättslig information och information om förfarandet som avses i artikel 19 och sådant kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde som avses i artikel 20, förutsatt att dessa gränser inte innebär att tillgången till rättslig infor mation och information om förfarandet och rättsligt bistånd och biträde godtyckligt begränsas,

b)när det gäller avgifter och andra kostnader, föreskriva att behandlingen inte ska vara mer förmånlig än den behandling som deras medborgare vanligtvis får i frågor som gäller rätts ligt bistånd.

5. Medlemsstaterna får begära att helt eller delvis få ersätt ning för beviljade kostnader om och när sökandens ekonomiska situation avsevärt har förbättrats eller om beslutet att bevilja sådana kostnader fattades på grundval av falska uppgifter från sökanden.

Artikel 22

Rätt till rättsligt bistånd och biträde i alla skeden av förfarandet

1. Sökande ska ges en faktisk möjlighet att på egen bekost nad rådgöra med en juridisk rådgivare eller annan enligt natio nell rätt godkänd eller tillåten rådgivare i frågor som rör ansök ningar om internationellt skydd i alla skeden av förfarandet, också efter ett beslut som gått sökanden emot.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/74		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

2. Medlemsstaterna får tillåta icke-statliga organisationer att lämna kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde till sökande i förfaranden som avses i kapitel III och kapitel V i enlighet med nationell rätt.

Artikel 23

Räckvidden för rättsligt bistånd och biträde

1. Medlemsstaterna ska se till att en juridisk rådgivare eller en annan, enligt nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare som bistår eller företräder en sökande i enlighet med villkoren i nationell rätt har tillgång till den information i sökandens akt som ligger eller kommer att ligga till grund för ett beslut.

Medlemsstaterna får göra undantag för sådana fall där offentlig görande av uppgifter eller källor skulle äventyra den nationella säkerheten, säkerheten för de organisationer eller den eller de personer som tillhandahöll uppgifterna eller säkerheten för den eller de personer som uppgifterna hänför sig till eller där utred ningar i samband med medlemsstaternas behöriga myndigheters behandling av ansökningar om internationellt skydd eller med lemsstaternas internationella relationer skulle äventyras. I sådana fall ska medlemsstaterna

a)ge de myndigheter som avses i kapitel V tillgång till upp gifterna eller källorna, och

b)fastställa förfaranden i nationell rätt som garanterar att sö kandens rätt till försvar iakttas.

När det gäller led b får medlemsstaterna i synnerhet bevilja juridiska rådgivare eller andra rådgivare som genomgått säker hetskontroll tillgång till uppgifterna eller källorna i fråga, i den mån uppgifterna är relevanta för prövningen av ansökan eller beslutet om att återkalla internationellt skydd.

2.Medlemsstaterna ska se till att den juridiska rådgivaren eller en annan rådgivare som bistår eller företräder en sökande har tillträde till områden med begränsat tillträde som förvars enheter och transitzoner för att kunna rådgöra med denne, i enlighet med artiklarna 10.4 och 18.2 b och c i direktiv 2013/33/EU.

3.Medlemsstaterna ska tillåta sökanden att till den person liga intervjun medföra en juridisk rådgivare eller annan, enligt nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare.

Medlemsstaterna får föreskriva att den juridiska rådgivaren eller den andra rådgivaren endast får göra inlägg i slutet av intervjun.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av denna artikel eller artikel 25.1 b får medlemsstaterna föreskriva regler för juridiska rådgivares eller andra rådgivares närvaro vid alla intervjuer un der asylförfarandet.

Medlemsstaterna får begära att sökanden är närvarande vid den personliga intervjun även om han eller hon i enlighet med villkoren i nationell rätt företräds av en juridisk rådgivare eller annan rådgivare och får kräva att sökanden personligen besvarar de frågor som ställs.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25.1 b, ska från varon av juridisk rådgivare eller annan rådgivare inte hindra den behöriga myndigheten från att genomföra en personlig intervju med sökanden.

Artikel 24

Sökande i behov av särskilda förfarandegarantier

1.Medlemsstaterna ska inom rimlig tid efter det att en an sökan om internationellt skydd har gjorts bedöma huruvida sökanden är i behov av särskilda förfarandegarantier.

2.Den bedömning som avses i punkt 1 får integreras i befintliga nationella förfaranden och/eller i den bedömning

som avses i artikel 22 i direktiv 2013/33/EU och behöver inte ske genom ett administrativt förfarande.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande som har iden tifierats som sökande i behov av särskilda förfarandegarantier får det stöd som behövs för att de ska kunna utnyttja de rättigheter och uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv under hela asylförfarandet.

Om det stöd som behövs inte kan ges inom ramen för de förfaranden som avses i artiklarna 31.8 och 43, särskilt i de fall där medlemsstaterna anser att sökanden är i behov av sär skilda förfarandegarantier på grund av tortyr, våldtäkt eller an dra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld, ska medlemsstaterna antingen inte tillämpa eller upphöra att till lämpa artiklarna 31.6 och 43. Om medlemsstaterna tillämpar artikel 46.6 på sökande på vilka artiklarna 31.6 och 43 inte kan tillämpas i enlighet med detta stycke ska medlemsstaterna åt minstone ge de garantier som föreskrivs i artikel 46.7.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att behovet av särskilda förfarandegarantier även uppfylls, i enlighet med detta direktiv, om behovet framkommer i ett senare skede av förfarandet, utan att nödvändigtvis börja om förfarandet.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/75

Artikel 25

Garantier för ensamkommande barn

1. När det gäller alla förfaranden som fastställs i detta direk tiv ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 14–17,

a)snarast möjligt vidta åtgärder för att säkerställa att en före trädare företräder och biträder det ensamkommande barnet, för att göra det möjligt för honom eller henne att utnyttja de rättigheter och uppfylla de skyldigheter som följer av detta direktiv; det ensamkommande barnet ska omedelbart infor meras om att en företrädare har utsetts; denna företrädare ska utföra sitt uppdrag i enlighet med principen om barnets bästa och ska ha de nödvändiga sakkunskaperna för detta; företrädaren ska endast bytas ut om det är nödvändigt; or ganisationer eller personer som befinner sig i eller skulle kunna befinna sig i en intressekonflikt med det ensamkom mande barnet ska inte kunna utses till företrädare; företrä daren kan också vara den företrädare som avses i direktiv 2013/33/EU,

b)se till att företrädaren ges tillfälle att informera det ensam kommande barnet om innebörden och de tänkbara kon sekvenserna av den personliga intervjun och, i förekom mande fall, om hur han eller hon kan förbereda sig inför den personliga intervjun. Medlemsstaterna ska se till att fö reträdaren och/eller en juridisk rådgivare eller annan, enligt nationell rätt godkänd eller tillåten, rådgivare är närvarande vid denna intervju och har möjlighet att ställa frågor och lämna synpunkter, inom den ram som fastställs av den per son som genomför intervjun.

Medlemsstaterna får kräva att det ensamkommande barnet ska närvara vid den personliga intervjun, även om företrädaren är närvarande.

2.Medlemsstaterna får avstå från att utse någon företrädare om det ensamkommande barnet med största sannolikhet kom mer att fylla 18 innan ett beslut fattas i första instans.

3.Medlemsstaterna ska se till att

förfarandet enligt artikel 19 också i sådana förfaranden om återkallande av internationellt skydd som föreskrivs i kapitel IV.

5. Medlemsstaterna får använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn i samband med prövningen av en ansökan om internationellt skydd i så dana fall där medlemsstaterna, efter sökandens allmänna utta landen eller andra relevanta indikationer hyser tvivel beträffande sökandens ålder. Om medlemsstaterna därefter fortfarande hyser tvivel när det gäller sökandens ålder ska de utgå ifrån att sö kanden är underårig.

Alla läkarundersökningar ska ske med full respekt för den per sonliga värdigheten varvid den minst invasiva typen av under sökning bör föredras och utföras av kvalificerade medicinska yrkesutövare, för att i möjligaste mån medge ett tillförlitligt resultat.

När läkarundersökningar används ska medlemsstaterna se till att

a)ensamkommande barn före prövningen av ansökan om in ternationellt skydd informeras om att en åldersbestämning genom en läkarundersökning kan komma att göras och att denna information ges på ett språk de förstår eller rimligen kan förväntas förstå; denna information ska innehålla upp lysningar om undersökningsmetoden och eventuella kon sekvenser som resultatet av läkarundersökningen kan få för prövningen av ansökan om internationellt skydd och också om konsekvenserna av en vägran från det ensamkommande barnet att genomgå en läkarundersökning,

b)ensamkommande barn och/eller deras företrädare ger sitt samtycke till att en läkarundersökning görs för att fastställa de berörda underårigas ålder, och

c)ett beslut om avslag på en ansökan om internationellt skydd från ett ensamkommande barn som har vägrat att undergå en läkarundersökning inte baserar sig enbart på denna väg ran.

Det faktum att ett ensamkommande barn har vägrat att ge nomgå en läkarundersökning ska inte vara ett hinder för den beslutande myndigheten att fatta beslut om ansökan om inter nationellt skydd.

a)om ett ensamkommande barn intervjuas om sin ansökan om internationellt skydd i enlighet med artiklarna 14–17 och 34, ska denna intervju genomföras av en person som har nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov,

b)den beslutande myndighetens beslut om en asylansökan från ett ensamkommande barn förbereds av en tjänsteman med nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov.

4. Ensamkommande barn och deras företrädare ska kost nadsfritt förses med rättslig information och information om

6. Barnets bästa ska komma i främsta rummet när medlems staterna genomför detta direktiv.

Om en medlemsstat under asylförfarandet fastställer att en per son är ett ensamkommande barn får den

a) tillämpa eller fortsätta att tillämpa artikel 31.8 endast om

i)sökanden kommer från ett land som uppfyller kriterierna för säkra ursprungsländer enligt detta direktiv,

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/76		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

ii)sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan om internationellt skydd som inte kan nekas prövning i en lighet med artikel 40.5, eller

iii)sökanden på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för den inre säkerheten eller den allmänna ordningen i medlemsstaten eller med tvång har utvisats som ett all varligt hot mot allmän ordning och säkerhet enligt na tionell rätt,

b)tillämpa eller fortsätta att tillämpa artikel 43 i enlighet med artiklarna 8–11 i direktiv 2013/33/EU endast om

i)sökanden kommer från ett land som uppfyller kriterierna för säkra ursprungsländer enligt detta direktiv,

ii)sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan,

iv)det finns rimlig anledning att anta att ett land som inte är en medlemsstat är ett säkert tredjeland för sökanden i enlighet med artikel 38,

v)sökanden har vilselett myndigheterna genom att visa upp falska handlingar, eller

vi)sökanden i ond tro har förstört eller gjort sig av med en identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap.

Medlemsstaterna får tillämpa leden v och vi endast i enskilda fall där det föreligger starka skäl att anta att sökanden för söker dölja relevanta faktorer som sannolikt skulle medföra ett negativt beslut och under förutsättning att sökanden har fått full möjlighet, med hänsyn tagen till de särskilda rätts säkerhetsbehoven för ensamkommande barn, att uppvisa godtagbara skäl för de handlingar som avses i leden v och vi, inbegripet genom samråd med sin företrädare.

c)neka prövning av ansökan i enlighet med artikel 33.2 c om ett land som inte är en medlemsstat anses vara ett säkert tredjeland för sökanden i enlighet med artikel 38 under för utsättning att detta är för den underåriges bästa,

d)tillämpa det förfarande som avses i artikel 20.3 om den underåriges företrädare har juridisk utbildning i enlighet med nationell rätt.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 41 ska medlems staterna vid tillämpningen av artikel 46.6 på ensamkommande barn åtminstone ge de garantier som föreskrivs i artikel 46.7 i samtliga fall.

Artikel 26

Förvar

1.Medlemsstaterna får inte hålla en person i förvar endast av det skälet att han eller hon är en sökande. Skäl och villkor för förvar samt garantier för sökande i förvar ska utformas i enlig het med direktiv 2013/33/EU.

2.I de fall en sökande hålls i förvar ska medlemsstaterna säkerställa att det finns en möjlighet till påskyndad rättslig pröv ning i enlighet med direktiv 2013/33/EU.

Artikel 27

Förfarande om ansökan återkallas

1.I den mån som medlemsstaterna i sin nationella rätt fö reskriver en möjlighet att uttryckligen återkalla ansökan ska de se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att an tingen avbryta prövningen eller att avslå ansökan om interna tionellt skydd om en sökande uttryckligen återkallar ansökan.

2.Medlemsstaterna får också bestämma att den beslutande myndigheten ska ha rätt att avbryta prövningen utan att fatta beslut. I så fall ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten inför en tjänsteanteckning i sökandens akt.

Artikel 28

Förfarande om sökanden implicit återkallar eller avstår från sin ansökan

1. Om det finns skälig grund att anta att en sökande implicit har återkallat eller avstått från sin ansökan, ska medlemsstaterna se till att den beslutande myndigheten fattar beslut om att an tingen avbryta prövningen eller, förutsatt att den beslutande myndigheten finner ansökan ogrundad på grundval av en ade kvat utredning av sakförhållandena i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU, avslå ansökan.

Medlemsstaterna får förutsätta att sökanden implicit har återkal lat eller avstått från sin ansökan om internationellt skydd, i synnerhet om det har kunnat fastställas att

a)sökanden har underlåtit att besvara en begäran om att lämna information av betydelse för ansökan i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU, eller har underlåtit att infinna sig till en personlig intervju enligt artiklarna 14–17 i det här direk tivet, om inte sökanden inom rimlig tid kan visa att hans eller hennes underlåtenhet beror på omständigheter som han eller hon inte rådde över,

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/77

b)sökanden har avvikit eller utan tillstånd lämnat den plats där han eller hon bodde eller hölls i förvar utan att inom skälig tid kontakta den behöriga myndigheten eller han eller hon har underlåtit att inom skälig tid fullgöra sin anmälnings skyldighet eller annan skyldighet att meddela sig om sökan den inte kan visa att detta berodde på omständigheter som han eller hon inte rådde över.

För att genomföra dessa bestämmelser får medlemsstaterna fast ställa tidsfrister eller riktlinjer.

2. Medlemsstaterna ska se till att en sökande som efter ett beslut om att avbryta prövningen enligt punkt 1 i denna artikel åter anmäler sig hos den behöriga myndigheten har möjlighet att begära att ärendet tas upp på nytt eller att lämna in en ny ansökan, som inte ska omfattas av förfarandet i artiklarna 40 och 41.

Medlemsstaterna får besluta om en tidsfrist på minst nio må nader efter vilken sökandens ärende inte längre kan tas upp på nytt eller den nya ansökan får behandlas som en efterföljande ansökan som omfattas av förfarandet i artiklarna 40 och 41. Medlemsstaterna får föreskriva att sökandens ärende endast får tas upp på nytt en gång.

Medlemsstaterna ska se till att en sådan person inte avlägsnas i strid med principen om ”non-refoulement”.

Medlemsstaterna får föreskriva att den beslutande myndigheten ska kunna återuppta prövningen i det skede där prövningen av ansökan avbröts.

3. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av förord ning (EU) nr 604/2013.

Artikel 29

UNHCR:s roll

1.Medlemsstaterna ska ge UNHCR möjlighet att

a)ta kontakt medsökande, även de som hålls i förvar, befinner sig vid gränsen och i transitzoner,

b)få tillgång till information om enskilda ansökningar om in ternationellt skydd, om förfarandets gång och om vilka be slut som har fattats, under förutsättning att sökanden sam tycker till detta,

c)vid utövandet av sin tillsyn enligt artikel 35 i Genèvekon ventionen lägga fram synpunkter till vilken behörig myndig het som helst i fråga om enskilda ansökningar om interna tionellt skydd i alla skeden av förfarandet.

2. Punkt 1 ska även vara tillämplig på en organisation som för UNHCR:s räkning verkar i den berörda medlemsstaten i enlighet med ett avtal med medlemsstaten i fråga.

Artikel 30

Insamling av uppgifter om enskilda ärenden

Medlemsstaterna får inte vid prövning av enskilda ärenden

a)röja uppgifter om enskilda ansökningar om internationellt skydd, eller det faktum att en ansökan har lämnats in, till den eller de påstådda aktörer som bedriver förföljelse eller orsakar allvarlig skada,

b)inhämta uppgifter från den eller de påstådda aktörer som bedriver förföljelse eller orsakar allvarlig skada på ett sätt som skulle leda till att dessa aktörer får direkt information om att en ansökan har lämnats in av sökanden i fråga, och som skulle äventyra den fysiska integriteten hos sökanden eller hos personer i beroendeställning, eller skulle äventyra friheten och säkerheten för hans eller hennes familjemedlem mar som bor kvar i ursprungslandet.

KAPITEL III

FÖRFARANDEN I FÖRSTA INSTANS

AVSNITT I

Artikel 31

Prövningsförfarande

1.Medlemsstaterna ska handlägga ansökningar om interna tionellt skydd genom ett prövningsförfarande i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II.

2.Medlemsstaterna ska se till att ett prövningsförfarandet avslutas så snart som möjligt utan att åsidosätta en lämplig och fullständig prövning.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att prövningsförfarandet avslutas inom sex månader från det att ansökan lämnats in.

Om en ansökan är föremål för det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 604/2013 ska tidsfristen på sex månader inledas vid den tidpunkt då det i enlighet med den förordningen fastställs vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen samt sökanden befinner sig på den medlemsstatens territorium och har tagits om hand av den behöriga myndigheten.

Medlemsstaterna får förlänga den tidsfrist på sex månader som anges i denna punkt med en period på högst ytterligare nio månader om

a)ärendet involverar komplicerade faktiska och/eller rättsliga omständigheter,

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/78		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

b)ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer samtidigt ansöker om internationellt skydd, med följden att det i praktiken blir mycket svårt att avsluta förfarandet inom sexmånadersfristen,

c)förseningen uppenbart kan hänföras till sökandens underlå tenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.

I vederbörligen motiverade undantagsfall får medlemsstaterna överskrida de tidsfrister som föreskrivs i denna punkt med högst tre månader om det krävs för att säkerställa tillräcklig och full ständig prövning av ansökan om internationellt skydd.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 13 och 18 i direktiv 2011/95/EU får medlemsstaterna skjuta upp av slutandet av prövningsförfarandet om den beslutande myndig heten, på grund av osäkra förhållanden i ursprungslandet som förväntas vara av tillfällig natur, inte rimligen kan fatta beslut inom de tidsfrister som fastställs i punkt 3. I dessa fall ska medlemsstaterna

a)se över situationen i det berörda ursprungslandet minst var sjätte månad,

b)i rimlig tid informera de berörda sökandena om skälen till senareläggandet, och

c)i rimlig tid informera kommissionen om uppskjutandet av förfarandena för det ursprungslandet.

5.Medlemsstaterna ska under alla omständigheter slutföra prövningsförfarandet inom högst 21 månader från det att an sökan inkommit.

6.Om inget beslut kan fattas inom sex månader ska med lemsstaterna se till att sökanden

a)informeras om förseningen, och

b)på begäran erhåller information om skälen för förseningen och om den tidsfrist inom vilken beslut om hans eller hen nes ansökan är att vänta.

7. Medlemsstaterna får prioritera en prövning av en ansökan om internationellt skydd i enlighet med de grundläggande prin ciperna och garantierna i kapitel II, i synnerhet,

a)om ansökan kan förväntas vara välgrundad,

b)om sökanden är utsatt i den mening som avses i artikel 22 i direktiv 2013/33/EU eller är i behov av särskilda förfarande garantier, särskilt ensamkommande barn.

8. Medlemsstaterna får även föreskriva att ett prövningsför farande i enlighet med de grundläggande principerna och ga rantierna i kapitel II ska påskyndas och/eller genomföras vid gränsen eller i transitzoner i enlighet med artikel 43 om

a)sökanden vid inlämnandet av sin ansökan och framläggandet av de faktiska omständigheterna endast tagit med uppgifter som saknar betydelse för prövningen av hans eller hennes rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU, eller

b)sökanden kommer från ett säkert ursprungsland enligt detta direktiv, eller

c)sökanden har vilselett myndigheterna genom att lämna orik tiga uppgifter eller falska handlingar eller genom att undan hålla relevanta uppgifter eller handlingar som rör hans eller hennes identitet och/eller medborgarskap och som kunde ha påverkat beslutet i negativ riktning, eller

d)det är troligt att sökanden i ond tro har förstört eller gjort sig av med en identitets- eller resehandling som skulle ha bidragit till att fastställa hans eller hennes identitet eller medborgarskap, eller

e)sökanden har lämnat uppenbart inkonsekventa och motsä gelsefulla, klart falska eller uppenbart osannolika uppgifter som motsäger tillräckligt kontrollerad information om ur sprungslandet på ett sätt som gör att hans eller hennes på stående om rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU uppenbart är föga övertygande, eller

f)sökanden har lämnat in en efterföljande ansökan om inter nationellt skydd som inte kan nekas prövning i enlighet med artikel 40.5, eller

g)sökanden lämnar in en ansökan enbart för att försena eller hindra verkställigheten av ett redan fattat eller förestående beslut som skulle leda till att sökanden avlägsnats, eller

h)sökanden olagligen anlände tillmedlemsstatens territorium eller olagligen förlängde sin vistelse och, utan goda skäl, varken har anmält sig till myndigheterna eller lämnat in en ansökan om internationellt skydd så snart som möjligt med tanke på omständigheterna kring inresan, eller

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/79

i)sökanden vägrar att fullgöra sin skyldighet att lämna fin geravtryck i enlighet med Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems stat som har ansvaret för att pröva en ansökan om interna tionellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat och för när med lemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jäm förelser med uppgifter i Eurodac för brottsbekämpande än damål (1), eller

j)sökanden på allvarliga grunder kan betraktas som en fara för den inre säkerheten och den allmänna ordningen i den ak tuella medlemsstaten eller har med tvång utvisats som ett allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet enligt natio nell rätt.

9. Medlemsstaterna ska fastställa tidsfrister för att fatta ett beslut i första instans i enlighet med punkt 8. Dessa tidsfrister ska vara rimliga.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 3, 4 och 5 får medlemsstaterna överskrida dessa tidsfrister om det krävs i syfte att säkerställa en adekvat och fullständig prövning av ansökan om internationellt skydd.

Artikel 32

Ogrundade ansökningar

1.Om inte annat följer av artikel 27 får medlemsstaterna endast anse en ansökan som ogrundad om den beslutande myndigheten har konstaterat att sökanden inte har rätt till in ternationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU.

2.Vid ogrundade ansökningar, där någon av de omständig heter som förtecknas i artikel 31.8 är tillämplig, får medlems staterna även anse en ansökan vara uppenbart ogrundad, om den definieras på detta sätt i nationell lagstiftning.

AVSNITT II

Artikel 33

Ansökningar som inte kan tas upp till prövning

1. Utöver de fall då en ansökan inte prövas enligt förordning (EU) nr 604/2013 behöver inte medlemsstaterna pröva om sökanden uppfyller kraven för internationellt skydd enligt direk tiv 2011/95/EU, om en ansökan inte anses kunna tas upp till prövning enligt denna artikel.

a)en annan medlemsstat har beviljat internationellt skydd,

b)ett land som inte är en medlemsstat betraktas som första asylland för sökanden enligt artikel 35,

c)ett land som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert tredjeland för sökanden enligt artikel 38,

d)ansökan är en efterföljande ansökan, där inga nya fakta eller uppgifter av relevans för prövningen av sökandens rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU har framkommit eller lagts fram av sökanden, eller

e)en person i beroendeställning lämnar in en ansökan efter det att han eller hon enligt artikel 7.2 har godtagit att det egna ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats in på hans eller hennes vägnar och det inte finns några omstän digheter kring situationen för personen i beroendeställning som motiverar en separat ansökan.

Artikel 34

Särskilda bestämmelser om intervjuer för att avgöra om ansökan ska upptas till prövning

1. Medlemsstaterna ska ge sökande möjligheten att lägga fram sina synpunkter på tillämpningen av de grunder som avses i artikel 33 på de särskilda omständigheterna i hans eller hennes fall, innan den beslutande myndigheten beslutar huruvida ansö kan om internationellt skydd ska tas upp till prövning eller inte. Medlemsstaterna ska därför genomföra en personlig intervju för att avgöra om ansökan ska upptas till prövning. Om medlems staterna vill avvika från denna regel i samband med en efter följande ansökan, får detta endast ske med stöd av artikel 42.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av artikel 4.2 a i detta direktiv och artikel 5 i förordning (EU) nr 604/2013.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att personal vid andra myndigheter än den beslutande myndigheten ska genomföra den personliga intervjun för att avgöra om ansökan om inter nationellt skydd ska tas upp till prövning eller inte. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att sådan personal i förväg får nödvändig grundläggande utbildning, särskilt om internationell människorättslagstiftning, unionens asylregelverk och intervju teknik.

AVSNITT III

2. Medlemsstaterna får anse att en ansökan om internatio nellt skydd inte kan tas upp till prövning endast om

(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

Artikel 35

Begreppet första asylland

Ett land kan betraktas som första asylland för en enskild sökan de, om

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/80		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

a)han eller hon har erkänts som flykting i landet och fort farande kan erhålla detta skydd, eller

b)han eller hon åtnjuter annat tillräckligt skydd i landet, in begripet enligt principen om ”non-refoulement”,

4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de län der som betraktas som säkra ursprungsländer i enlighet med denna artikel.

Artikel 38

Begreppet säkert tredjeland

förutsatt att han eller hon kommer att tillåtas resa in på nytt i det landet.

När medlemsstaterna tillämpar begreppet första asylland på en sökandes särskilda omständigheter, får de ta hänsyn till arti kel 38.1. Sökanden ska beredas tillfälle att bestrida tillämp ningen av begreppet första asylland med hänvisning till de sär skilda omständigheterna i hans eller hennes fall.

Artikel 36

Begreppet säkert ursprungsland

1. Om det fastställs att ett tredjeland är ett säkert ursprungs land enligt detta direktiv kan landet, efter en enskild prövning av ansökan, betraktas som ett säkert ursprungsland för en en skild sökande endast om

a)han eller hon är medborgare i det landet eller

b)han eller hon är en statslös person som tidigare hade sitt hemvist i det landet,

och han eller hon inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter och i fråga om hans eller hennes rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt skydd i enlighet med direktiv 2011/95/EU.

2. Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen fast ställa närmare regler och föreskrifter för tillämpningen av be greppet säkert ursprungsland.

Artikel 37

Nationellt fastställande av tredjeländer som säkra ursprungsländer

1.Medlemsstaterna får behålla eller införa lagstiftning som, i enlighet med bilaga I, gör det möjligt att på nationell nivå fastställa säkra ursprungsländer i samband med prövning av ansökningar om internationellt skydd.

2.Medlemsstaterna ska regelbundet se över situationen i tredjeländer som fastställts som säkra ursprungsländer i enlighet med denna artikel.

3.Bedömningen av huruvida ett land är ett säkert ursprungs land i enlighet med denna artikel ska grunda sig på ett urval av informationskällor, särskilt information från andra medlemssta ter, stödkontoret, UNHCR, Europarådet och andra berörda in ternationella organisationer.

1. Medlemsstaterna får tillämpa begreppet säkert tredjeland endast om de behöriga myndigheterna är övertygade om att en person som ansöker om internationellt skydd kommer att be handlas i enlighet med följande principer i det berörda tredje landet:

a)Sökandens liv och frihet är inte hotade på grund av ras, religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss samhälls grupp eller politisk övertygelse.

b)Det föreligger ingen risk för allvarlig skada enligt definitio nen i direktiv 2011/95/EU.

c)Principen om ”non-refoulement” iakttas i enlighet med Genè vekonventionen.

d)Förbudet mot varje återsändande som innebär åsidosättande av förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förned rande behandling i enlighet med folkrätten iakttas.

e)Sökanden har möjlighet att ansöka om flyktingstatus och, om de befinns vara flyktingar, erhålla skydd i enlighet med Genèvekonventionen.

2. Begreppet säkert tredjeland ska tillämpas i enlighet med bestämmelser i nationell rätt, inbegripet

a)bestämmelser enligt vilka sökanden måste ha en anknytning till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rim ligt för denne att resa till det landet,

b)bestämmelser om vilka metoder de behöriga myndigheterna ska använda för att säkerställa att begreppet säkert tredjeland kan tillämpas på ett enskilt land eller en enskild sökande; sådana metoder ska inbegripa att i varje enskilt fall bedöma huruvida landet är säkert för en enskild sökande och/eller att på nationell nivå fastställa länder som i allmänhet betraktas som säkra,

c)bestämmelser i enlighet med internationell rätt som gör det möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande, och vilka minst ska göra det möjligt för sökanden att överklaga tillämpningen av begreppet säkert tredjeland med anledning av att tredjelandet i fråga inte är säkert med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter; sökanden ska också tillåtas att invända mot sin anknytning till tredjelandet i enlighet med led a.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/81

3. Om ett beslut genomförs endast på grundval av denna artikel ska medlemsstaterna

a)informera sökanden om detta, och

b)förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

4.Om tredjelandet nekar en sökande tillstånd att resa in på dess territorium, ska medlemsstaterna se till att rätt till prövning ges i enlighet med de grundläggande principer och garantier som beskrivs i kapitel II.

5.Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissio nen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas enligt bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 39

Begreppet europeiska säkra tredjeländer

1.Medlemsstaterna får föreskriva att en ansökan om inter nationellt skydd och säkerheten för sökanden när det gäller hans eller hennes särskilda omständigheter enligt beskrivningen

ikapitel II inte ska prövas eller inte ska prövas fullständigt i fall där en behörig myndighet på grundval av sakförhållanden har fastställt att sökanden försöker att resa in eller har rest in olag ligt på territoriet från ett säkert tredjeland i enlighet med punkt

2.Ett tredjeland kan endast anses vara ett säkert tredjeland enligt punkt 1 om

a)det har ratificerat och följer bestämmelserna i Genèvekon ventionen utan geografiska begränsningar,

b)det har inrättat ett lagstadgat asylförfarande, och

c)det har ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och följer bestämmelserna i denna, inklusive normerna med av seende på effektiva rättsmedel.

3.Sökanden ska beredas tillfälle att bestrida tillämpningen av begreppet europeiska säkra tredjeländer med hänvisning till att det berörda tredjelandet inte är säkert på grund av de särskilda omständigheterna i hans eller hennes fall.

4.De berörda medlemsstaterna ska i nationell rätt fastställa villkoren för genomförande av bestämmelserna i punkt 1 och följderna av de beslut som fattas enligt dessa bestämmelser i enlighet med principen om ”non-refoulement”, inbegripet bestäm melser om undantag från tillämpningen av denna artikel av humanitära, politiska eller folkrättsliga skäl.

5.Vid genomförande av ett beslut som enbart grundas på denna artikel ska de berörda medlemsstaterna

a)informera sökanden om detta, och

b)förse sökanden med en handling på tredjelandets språk som underrättar myndigheterna i det landet om att ansökan inte har prövats i sak.

6.Om det säkra tredjelandet inte återtar sökanden ska med lemsstaterna se till att rätt till prövning ges i enlighet med de grundläggande principer och garantier som anges i kapitel II.

7.Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta kommissio nen om tredjeländer på vilka detta begrepp tillämpas i enlighet med denna artikel.

AVSNITT IV

Artikel 40

Efterföljande ansökan

1.När en person som har ansökt om internationellt skydd i en medlemsstat lämnar ytterligare utsagor eller lämnar in en efterföljande ansökan i samma medlemsstat ska medlemsstaten pröva dessa ytterligare utsagor eller fakta i den efterföljande ansökan i samband med prövningen av den tidigare ansökan eller i samband med prövningen av det omprövade beslutet eller överklagandet i den mån de behöriga myndigheterna kan beakta och pröva alla fakta som utgör grund för dessa ytterligare ut sagor eller den efterföljande ansökan inom denna ram.

2.När beslut fattas enligt artikel 33.2 d om huruvida en

ansökan om internationellt skydd ska tas upp till prövning ska en efterföljande ansökan om internationellt skydd först bli föremål för en preliminär prövning om nya fakta eller uppgifter har framkommit eller har lagts fram av sökanden vad avser sökandens rätt att betraktas som en person som beviljats inter nationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU.

3.Om den preliminära prövningen enligt punkt 2 leder fram till slutsatsen att nya fakta eller uppgifter har framkommit eller lagts fram av sökanden vilka på ett avgörande sätt bidrar till sökandens möjligheter att betraktas som en person som bevil jats internationellt skydd enligt direktiv 2011/95/EU, ska ansö kan prövas på nytt enligt kapitel II. Medlemsstaterna får också ange andra skäl till att gå vidare med en efterföljande ansökan.

4.Medlemsstaterna får föreskriva att ansökan endast kom mer att prövas vidare om sökanden utan egen förskyllan i det tidigare förfarandet var oförmögen att göra gällande de situa tioner som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel, i synner het genom att använda sin rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 46.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/82		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

5.När en efterföljande ansökan inte prövas vidare enligt denna artikel ska den nekas prövning enligt artikel 33.2 d.

6.Det förfarande som avses i denna artikel får också till lämpas på

a) en person i beroendeställning som lämnat in en ansökan efter det att han eller hon enligt artikel 7.2 har godtagit att det egna ärendet ska utgöra en del av en ansökan som lämnats in på hans eller hennes vägnar, och/eller

b)en ogift underårig som lämnat in en ansökan efter det att en ansökan lämnats in på hans eller hennes vägnar enligt ar tikel 7.5 c.

I sådana fall ska man vid den preliminära prövningen enligt punkt 2 undersöka om det finns fakta avseende ifrågavarande persons eller den ogifte underåriges situation som motiverar en separat ansökan.

7. Om en person avseende vilken ett beslut om överföring ska verkställas i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 gör ytterligare framställningar eller lämnar in en efterföljande ansö kan i den medlemsstat som ska verkställa överföringen, ska dessa framställningar eller efterföljande ansökningar utredas av den ansvariga medlemsstat som avses i den förordningen i en lighet med detta direktiv.

Artikel 41

Undantag från rätten att stanna kvar vid efterföljande ansökningar

1. Medlemsstaterna får göra undantag från rätten att stanna kvar på territoriet om en person

a)har lämnat in en första efterföljande ansökan som inte prö vas vidare i enlighet med artikel 40.5, enbart för att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut som skulle leda till att han eller hon omedelbart avlägsnas från den medlems staten, eller

2.I de fall som avses i punkt 1 får medlemsstaterna också

a) göra undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga på påskyndade förfaranden, i enlighet med natio nell rätt, om prövningsförfarandet påskyndas i enlighet med artikel 31.8 g,

b)göra undantag från de tidsfrister som normalt är tillämpliga i prövningsförfaranden enligt artiklarna 33 och 34, i enlighet med nationell rätt, och/eller

c)göra undantag från artikel 46.8.

Artikel 42

Förfaranderegler

1.Medlemsstaterna ska se till att sökande vilkas ansökningar är föremål för en preliminär prövning enligt artikel 40 omfattas av de garantier som anges i artikel 12.1.

2.Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva bestämmel ser om den preliminära prövningen enligt artikel 40. Dessa bestämmelser får bland annat

a)ålägga den berörda sökanden att ange de sakförhållanden och lägga fram de bevis som motiverar ett nytt förfarande,

b)tillåta att den preliminära prövningen genomförs enbart på grundval av skriftliga inlagor utan krav på att sökanden ska intervjuas personligen, förutom i de fall som avses i arti kel 40.6.

Dessa regler får inte göra det omöjligt för en sökande att få tillgång till ett nytt förfarande och de får inte heller innebära att tillgången till ett nytt förfarande i praktiken sätts ur spel eller allvarligt inskränks.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden informeras på lämpligt sätt om utfallet av den preliminära prövningen och, om ansökan inte kommer att prövas vidare, skälen till detta och möjligheterna att överklaga eller begäran en ompröv ning av det beslutet.

AVSNITT V

b)lämnar in ytterligare en efterföljande ansökan i samma med lemsstat som redan fattat ett slutligt beslut om att inte pröva en första efterföljande ansökan enligt artikel 40.5 eller ett slutligt beslut om att avslå den ansökan såsom ogrundad.

Medlemsstaterna får göra ett sådant undantag endast om den beslutande myndigheten anser att avlägsnandet inte direkt eller indirekt resulterar i refoulement i strid med medlemsstatens in ternationella och unionsrättsliga åtaganden.

Artikel 43

Gränsförfaranden

1. Medlemsstaterna får föreskriva förfaranden, i enlighet med de grundläggande principerna och garantierna i kapitel II, för att vid medlemsstatens gräns eller i transitzoner besluta om

a)huruvida en ansökan som lämnas in där ska tas upp till prövning, enligt artikel 33, och/eller

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/83

b) innehållet i en ansökan i ett förfarande enligt artikel 31.8.

2.Medlemsstaterna ska se till att ett beslut inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i punkt 1 fattas inom rimlig tid. Om ett beslut inte har fattats inom fyra veckor, ska sökanden beviljas inresa till medlemsstatens territorium så att hans eller hennes ansökan kan handläggas i enlighet med andra bestäm melser i detta direktiv.

3.I händelse av ankomster som omfattar ett stort antal tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som lämnar an sökningar om internationellt skydd vid gränsen eller i en tran sitzon, vilket gör det omöjligt i praktiken att där tillämpa be stämmelserna i punkt 1, får dessa förfaranden även tillämpas om och under den tid dessa tredjelandsmedborgare eller stats lösa personer normalt är förlagda på platser i närheten av grän sen eller i transitzonen.

KAPITEL IV

FÖRFARANDEN FÖR ÅTERKALLANDE AV INTERNATIONELLT

SKYDD

Artikel 44

Återkallande av internationellt skydd

Medlemsstaterna ska se till att en utredning får inledas om att återkalla en persons internationella skydd så snart det framkom mer nya fakta eller uppgifter som tyder på att det finns skäl att ompröva giltigheten av hans eller hennes internationella skydd.

Artikel 45

Förfaranderegler

1. Medlemsstaterna ska se till att när den behöriga myndig heten överväger att återkalla en tredjelandsmedborgares eller en statslös persons internationella skydd i enlighet med artikel 14 eller 19 i direktiv 2011/95/EU, ska denna person åtnjuta föl jande garantier:

a)Han eller hon ska underrättas skriftligen om att den behöriga myndigheten omprövar hans eller hennes rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt skydd och skälen för en sådan omprövning.

b)Han eller hon ska ges möjlighet att i en personlig intervju enligt artikel 12.1 b och artiklarna 14–17 eller i en skriftlig förklaring ange sina skäl till varför hans eller hennes inter nationella skydd inte bör återkallas.

2. Dessutom ska medlemsstaterna inom ramen för det för farande som anges i punkt 1 se till att

a)den behöriga myndigheten kan erhålla korrekta och upp daterade uppgifter från olika källor, vid behov t.ex. från stöd kontoret och UNHCR, om den allmänna situationen i de berörda personernas ursprungsländer, och

b)om uppgifter samlas i ett enskilt fall för att ompröva en persons internationella skydd, får dessa inte inhämtas från en aktör som utövar förföljelse eller orsakar allvarlig skada på ett sådant sätt att en sådan aktör får direkt information om att den berörda personen är en person som beviljats internationellt skydd vars status är under omprövning, eller att den fysiska integriteten för den berörda personen eller personer i beroendeställning eller friheten och säkerheten för de familjemedlemmar som fortfarande är bosatta i ur sprungslandet äventyras.

3.Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndighetens beslut att återkalla det internationella skyddet lämnas skriftligen. De faktiska och rättsliga skälen ska anges i beslutet och infor mation om hur beslutet kan överklagas ska lämnas skriftligen.

4.Så snart den behöriga myndigheten har fattat ett beslut om att återkalla det internationella skyddet ska artiklarna 20, 22, 23.1 och 29 även vara tillämpliga.

5.Genom avvikelse från punkterna 1–4 i denna artikel får medlemsstaterna besluta att det internationella skyddet upphör genom lag om den som beviljats internationellt skydd otvetydigt avsagt sig detta skydd. Medlemsstaterna får också föreskriva att det internationella skyddet ska upphöra genom lag om den som beviljats internationellt skydd blir medborgare i den medlems staten.

KAPITEL V

ÖVERKLAGANDE

Artikel 46

Rätten till ett effektivt rättsmedel

1. Medlemsstaterna ska se till att sökande har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot följande:

a)Ett beslut som fattats om en ansökan om internationellt skydd, inbegripet ett beslut

i)att anse en ansökan ogrundad med avseende på flyk tingstatus och/eller subsidiärt skydd,

ii)att en ansökan inte kan tas upp till prövning enligt artikel 33.2,

iii)som fattas vid gränsen eller i en medlemsstats transitzo ner enligt artikel 43.1,

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/84		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

iv)att inte pröva en ansökan enligt artikel 39.

b)En vägran att ta upp prövningen av en asylansökan på nytt efter det att den har avbrutits i enlighet med artiklarna 27 och 28.

c)Ett beslut att återkalla internationellt skydd enligt artikel 45.

2. Medlemsstaterna ska se till att personer som av den be slutande myndigheten ansetts ha rätt till subsidiärt skydd till försäkras rätt till ett effektivt rättsmedel i enlighet med punkt 1 mot beslut som innebär att ansökan betraktas som ogrundad med avseende på flyktingstatus.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 c får en med lemsstat neka prövning av ett överklagande av ett beslut som innebär att en ansökan anses vara ogrundad med avseende på flyktingstatus på grund av otillräckligt intresse från sökandens sida att fullfölja förfarandet, om den status som subsidiärt skyddsbehövande som beviljats av medlemsstaten ger samma rättigheter och förmåner som flyktingstatus i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

3. I syfte att fullgöra skyldigheterna i punkt 1 ska medlems staterna se till att ett effektivt rättsmedel medför full ompröv ning och prövning av det aktuella behovet av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna, däribland, i förekommande fall, en prövning av behovet av internationellt skydd i enlighet med direktiv 2011/95/EU, åtminstone när handläggningen av överklagandet sker vid domstol eller tribunal i första instans.

4. Medlemsstaterna ska fastställa skäliga tidsfrister och andra nödvändiga bestämmelser så att sökanden kan utöva sin rätt till effektiva rättsmedel enligt punkt 1. Tidsfristerna får inte göra detta omöjligt eller orimligt svårt.

Medlemsstaten får även föreskriva att beslut som fattats i enlig het med artikel 43 ska bli föremål för granskning ex officio.

5.Utan hinder av punkt 6 ska medlemsstaterna låta sökande stanna på deras territorium till dess att tidsfristen för utövande av rätten till ett effektivt rättsmedel har löpt ut och, om de har utövat denna rätt inom utsatt tid, i avvaktan på resultatet av omprövningen.

6.Vid beslut om

a)att anse en ansökan uppenbart ogrundad i enlighet med artikel 32.2 eller ogrundad efter prövning i enlighet med artikel 31.8, utom i fall där dessa beslut grundar sig på de omständigheter som avses i artikel 31.8 h,

b) att en ansökan inte kan tas upp till prövning enligt arti kel 33.2 a, b eller d,

c)att vägra att återuppta prövningen av sökandens ärende efter att det har avbrutits i enlighet med artikel 28, eller

d)om att ansökan inte ska prövas eller inte ska prövas full ständigt enligt artikel 39,

ska en domstol eller tribunal ha rätt att avgöra om den sökande får stanna kvar i medlemsstaten, antingen på begäran av sökan den eller ex officio, om beslutet leder till att sökandens rätt att stanna kvar i medlemsstaten upphör, och när i sådana situatio ner rätten att stanna kvar i medlemsstaten, i avvaktan på resul tatet av prövningen inte regleras i nationell rätt.

7.Punkt 6 ska endast tillämpas på de förfaranden som anges

iartikel 43 under förutsättning att

a)sökanden har tillgång till nödvändig tolkning och nödvän digt rättsligt bistånd och biträde samt har minst en vecka på sig att förbereda sin begäran och att för domstolen lägga fram de argument som talar för att låta honom eller henne stanna kvar på territoriet i avvaktan på resultatet av förfaran det,

b)inom ramen för prövningen av den begäran som avses i punkt 6, domstolen eller tribunalen prövar den beslutande myndighetens negativa beslut med avseende på faktiska och rättsliga omständigheter.

Om de villkor som avses i leden a och b inte är uppfyllda ska punkt 5 tillämpas.

8.Medlemsstaterna ska tillåta sökanden att stanna kvar på deras territorium i avvaktan på resultatet av förfarandet enligt punkterna 6 och 7 för att avgöra om sökanden får stanna kvar på territoriet.

9.Punkterna 5, 6 och 7 ska inte påverka tillämpningen av artikel 26 i förordning (EU) nr 604/2013.

10.Medlemsstaterna får fastställa tidsfrister för domstolen enligt punkt 1 för att pröva den beslutande myndighetens be slut.

11.Medlemsstaterna får även i nationell lagstiftning fastställa under vilka förhållanden det kan anses att en sökande implicit har återkallat eller avstått från sitt rättsmedel enligt punkt 1, tillsammans med regler om det förfarande som ska följas.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/85

KAPITEL VI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 47

Överklagande från offentliga myndigheter

Detta direktiv påverkar inte offentliga myndigheters möjlighet att överklaga administrativa och/eller rättsliga beslut enligt na tionell lagstiftning.

Artikel 48

Konfidentialitet

Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som genomför detta direktiv är bundna av tystnadsplikt enligt nationell lags tiftning vad avser alla uppgifter de får kännedom om i samband med sitt arbete.

Artikel 49

Samarbete

Varje medlemsstat ska utse en nationell kontaktpunkt och un derrätta kommissionen om dess adress. Kommissionen ska översända dessa upplysningar till övriga medlemsstater.

Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätta ett direkt samarbete och ett informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

Om de åtgärder som avses i artiklarna 6.5, 14.1 andra stycket och 31.3 b tillgrips ska medlemsstaterna så snart skälen för tillämpningen av dessa undantagsåtgärder inte längre föreligger, och minst årligen, informera kommissionen om detta. Denna information ska om möjligt innefatta uppgifter om den andel av ansökningarna för vilken undantag tillämpats jämfört med det totala antalet ansökningar som behandlats under perioden.

Artikel 50

Rapport

Senast den 20 juli 2017 ska kommissionen rapportera till Eu ropaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna och föreslå nödvändiga ändringar. Medlems staterna ska till kommissionen översända alla uppgifter som behövs för att utarbeta denna rapport. Efter det att rapporten har lagts fram ska kommissionen minst en gång vart femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna.

Som en del av den första rapporten ska kommissionen också särskilt ta upp tillämpningen av artikel 17 och de olika verktyg som används när det gäller protokollet från den personliga intervjun.

Artikel 51

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

artiklarna 1–30, artikel 31.1, 31.2, 31.6–31.9, artiklarna 32–46, artiklarna 49 och 50 och bilaga I senast den 20 juli 2015. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa be stämmelser.

2.Medlemsstaterna ska senast den 20 juli 2018 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nöd vändiga för att följa artikel 31.3, 31.4 och 31.5. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

3.När en medlemsstat antar de bestämmelser som anges i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig görs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlems stat själv utfärda.

4.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 52

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som anges i artikel 51(1) på ansökningar om in ternationellt skydd som lämnats in och på förfaranden för åter kallande av internationellt skydd som inletts efter den 20 juli 2015 eller vid ett tidigare datum. Ansökningar som lämnats in före den 20 juli 2015 och förfaranden för återkallande av flyk tingstatus som inletts före den dagen ska omfattas av de lagar och andra författningar som antagits enligt direktiv 2005/85/EG.

Medlemsstaterna ska tillämpa de lagar och andra författningar som avses i artikel 51.2 på ansökningar om internationellt skydd som lämnats in efter den 20 juli 2018 eller ett tidigare datum. Ansökningar som lämnats in före den dagen ska om fattas av de lagar och andra författningar som anges i direktiv 2005/85/EG.

Artikel 53

Upphävande

För de medlemsstater som är bundna av det här direktivet ska direktiv 2005/85/EG upphöra att gälla den 21 juli 2015, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller den tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning av direktivet som anges i del B i bilaga II.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm förelsetabellen i bilaga III.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/86		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

Artikel 54

Ikraftträdande och tillämpning

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 47 och 48 ska tillämpas från och med den 21 juli 2015.

Artikel 55
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
Utfärdat i den 26 juni 2013.
På Europaparlamentets vägnar			På rådets vägnar
M. SCHULZ			A. SHATTER
Ordförande			Ordförande

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/87

BILAGA I

Fastställande av säkra ursprungsländer enligt artikel 37.1

Ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland om det på grundval av den rättsliga situationen, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena framgår att det allmänt och genomgående inte förekommer någon förföljelse enligt artikel 9 i direktiv 2011/95/EU, samt ingen tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inget hot på grund av urskillningslöst våld i situationer av interna tionell eller intern väpnad konflikt.

Vid denna bedömning ska man bland annat beakta i vilken utsträckning skydd mot förföljelse eller misshandel ges genom att undersöka

a)landets berörda lagar och förordningar och på vilket sätt de tillämpas,

b)hur landet iakttar de rättigheter och friheter som är fastställda i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och/eller i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och/eller Förenta nationernas konvention mot tortyr, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i nämnda Europeiska konvention,

c)hur landet iakttar principen om ”non-refoulement” i enlighet med Genèvekonventionen,

d)om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel mot överträdelser av dessa rättigheter och friheter.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/88		SV		Europeiska unionens officiella tidning		29.6.2013

				BILAGA II
				DEL A
				Upphävt direktiv
				(som det hänvisas till i artikel 53)
	Rådets direktiv 2005/85/EG				(EUT L 326, 13.12.2005, s. 13)
				DEL B
			Tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning
				(som det hänvisas till i artikel 51)

			Direktiv		Tidsfrister för införlivande

	2005/85/EG				Första tidsfrist: den 1 december 2007
					Andra tidsfrist: den 1 december 2008

								Prop. 2013/14:197
								Bilaga 1
29.6.2013						Europeiska unionens officiella tidning			L 180/89
29.6.2013			SV			Europeiska unionens officiella tidning			L 180/89

						BILAGA III
						Jämförelsetabell

					Direktiv 2005/85/EG		Detta direktiv

		Artikel 1					Artikel 1
		Artikel 2 a–c					Artikel 2 a–c
	—						Artikel 2 d
	Artikel 2 d–f						Artikel 2 e–g
	—						Artikel 2 h och i
	Artikel 2 g						Artikel 2 j
	—						Artikel 2 k och l
	Artikel 2 h–k						Artikel 2 m–p
		—					Artikel 2 q
		Artikel 3.1		och 3.2			Artikel 3.1 och 3.2
		Artikel 3.3					—
		Artikel 3.4					Artikel 3.3
		Artikel 4.1		första stycket			Artikel 4.1 första stycket
		Artikel 4.1		andra stycket			—
		Artikel 4.2		a			Artikel 4.2 a
		Artikel 4.2		b–d			—
		Artikel 4.2		e			Artikel 4.2 b
		Artikel 4.2		f			—
		—					Artikel 4.3
		Artikel 4.3					Artikel 4.4
		—					Artikel 4.5
		Artikel 5					Artikel 5
		Artikel 6.1					Artikel 6.1
		—					Artikel 6.2–6.4
		Artikel 6.2		och 6.3			Artikel 7.1 och 7.2
		—					Artikel 7.3
		—					Artikel 7.4
		Artikel 6.4					Artikel 7.5
		Artikel 6.5					—
		—					Artikel 8
		Artikel 7.1		och 7.2			Artikel 9.1 och 9.2

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/90		SV		Europeiska unionens officiella tidning		29.6.2013


			Direktiv 2005/85/EG		Detta direktiv

	—				Artikel 9.3
	Artikel 8.1				Artikel 10.1
	—				Artikel 10.2
	Artikel 8.2 a–c				Artikel 10.3 a–c
	—				Artikel 10.3 d
	Artikel 8.3 och 8.4				Artikel 10.4 och 10.5
	Artikel 9.1				Artikel 11.1
	Artikel 9.2, första stycket				Artikel 11.2 första stycket
	Artikel 9.2, andra stycket				—
	Artikel 9.2, tredje stycket				Artikel 11.2 andra stycket
	Artikel 9.3				Artikel 11.3
	Artikel 10.1 a–c				Artikel 12.1 a–c
	—				Artikel 12.1 d
	Artikel 10.1 d och 10.1 e				Artikel 12.1 e och f
	Artikel 10.2				Artikel 12.2
	Artikel 11				Artikel 13
	Artikel 12.1 första stycket				Artikel 14.1 första stycket
	Artikel 12.2 andra stycket				—
	—				Artikel 14.1 andra och tredje stycket
	Artikel 12.2 tredje stycket				Artikel 14.1 fjärde stycket
	Artikel 12.2 a				Artikel 14.2 a
	Artikel 12.2 b				—
	Artikel 12.2 c				—
	Artikel 12.3 första stycket				Artikel 14.2 b
	Artikel 12.3 andra stycket				Artikel 14.2 andra stycket
	Artikel 12.4–6				Artikel 14.3–14.5
	Artikel 13.1–2				Artikel 15.1 och 15.2
	Artikel 13.3 a				Artikel 15.3 a
	—				Artikel 15.3 b
	Artikel 13.3 b				Artikel 15.3 c
	—				Artikel 15.3 d
	—				Artikel 15.3 e
	Artikel 13.4				Artikel 15.4

							Prop. 2013/14:197
							Bilaga 1
29.6.2013					Europeiska unionens officiella tidning			L 180/91
29.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning			L 180/91


				Direktiv 2005/85/EG		Detta direktiv

		Artikel 13.5				—
		—				Artikel 16
		Artikel 14				—
		—				Artikel 17
		—				Artikel 18
		—				Artikel 19
		Artikel 15.1				Artikel 22.1
		Artikel 15.2				Artikel 20.1
		—				Artikel 20.2–20.4
		—				Artikel 21.1
		Artikel 15.3 a				—
		Artikel 15.3 b och c				Artikel 21.2 a och b
		Artikel 15.3 d				—
		Artikel 15.3 andra stycket				—
		Artikel 15.4–6				Artikel 21.3–21.5
		—				Artikel 22.2
		Artikel 16.1 första stycket				Artikel 23.1 första stycket
		Artikel 16.1 andra stycket första meningen				Artikel 23.1 andra stycket inledande orden
	—					Artikel 23.1 a
	Artikel 16.1 andra stycket andra meningen					Artikel 23.1 b
	Artikel 16.2 första meningen					Artikel 23.2
	Artikel 16.2 andra meningen					—
	—					Artikel 23.3
	Artikel 16.3					Artikel 23.4 första stycket
	Artikel 16.4 första stycket					—
	Artikel 16.4 andra och tredje stycket					Artikel 23.4 andra och tredje stycket
	—					Artikel 24
	Artikel 17.1					Artikel 25.1
	Artikel 17.2 a					Artikel 25.2
	Artikel 17.2 b och c					—
	Artikel 17.3					—
	Artikel 17.4					Artikel 25.3
	—					Artikel 25.4
	Artikel 17.5					Artikel 25.5

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/92		SV		Europeiska unionens officiella tidning		29.6.2013


			Direktiv 2005/85/EG		Detta direktiv

	—				Artikel 25.6
	Artikel 17.6				Artikel 25.7
	Artikel 18				Artikel 26
	Artikel 19				Artikel 27
	Artikel 20.1 och 20.2				Artikel 28.1 och 28.2
	—				Artikel 28.3
	Artikel 21				Artikel 29
	Artikel 22				Artikel 30
	Artikel 23.1				Artikel 31.1
	Artikel 23.2, första stycket				Artikel 31.2
	—				Artikel 31.3
	—				Artikel 31.4 och 31.5
	Artikel 23.2, andra stycket				Artikel 31.6
	Artikel 23.3				—
	—				Artikel 31.7
	Artikel 23.4 a				Artikel 31.8 a
	Artikel 23.4 b				—
	Artikel 23.4 c i				Artikel 31.8 b
	Artikel 23.4 c ii				—
	Artikel 23.4 d				Artikel 31.8 c
	Artikel 23.4 e				—
	Artikel 23.4 f				Artikel 31.8 d
	Artikel 23.4 g				Artikel 31.8 e
	—				Artikel 31.8 f
	Artikel 23.4 h och i				—
	Artikel 23.4 j				Artikel 31.8 g
	—				Artikel 31.8 h och i
	Artikel 23.4 k och l				—
	Artikel 23.4 m				Artikel 31.8 j
	Artikel 23.4 n och o				—
	—				Artikel 31.9
	Artikel 24				—
	—				Artikel 32 (flyttad artikel 28)
	Artikel 25				Artikel 33
	Artikel 25.1				Artikel 33.1

							Prop. 2013/14:197
							Bilaga 1
29.6.2013					Europeiska unionens officiella tidning			L 180/93
29.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning			L 180/93


				Direktiv 2005/85/EG		Detta direktiv

		Artikel 25.2 a–c				Artikel 33.2 a–c
	Artikel 25.2 d och e					—
	Artikel 25.2 f och g					Artikel 33.2 d och e
	—					Artikel 34
	Artikel 26					Artikel 35
	Artikel 27.1 a					Artikel 38.1 a
	—					Artikel 38.1 b
	Artikel 27.1 b–d					Artikel 38.1 c–e
	Artikel 27.2–5					Artikel 38.2–5
	Artikel 28					Artikel 32
	Artikel 29					—
	Artikel 30.1					Artikel 37.1
	Artikel 30.2–30.4					—
	—					Artikel 37.2
	Artikel 30.5 och 30.6					Artikel 37.3 och 37.4
	Artikel 31.1					Artikel 36.1
	Artikel 31.2					—
	Artikel 31.3					Artikel 36.2
	Artikel 32.1					Artikel 40.1
	Artikel 32.2					—
	Artikel 32.3					Artikel 40.2
	Artikel 32.4					Artikel 40.3 första meningen
	Artikel 32.5					Artikel 40.3 andra meningen
	Artikel 32.6					Artikel 40.4
	—					Artikel 40.5
	Artikel 32.7 första stycket					Artikel 40.6 a
	—					Artikel 40.6 b
	Artikel 32.7 andra stycket					Artikel 40.6 andra stycket
	—					Artikel 40.7
	—					Artikel 41
	Artikel 33					—
	Artikel 34.1 och 34.2 a					Artikel 42.1 och 42.2 a
	Artikel 34.2 b					—
	Artikel 34.2 c					Artikel 42.2 b

Prop. 2013/14:197

Bilaga 1

L 180/94		SV		Europeiska unionens officiella tidning		29.6.2013


			Direktiv 2005/85/EG		Detta direktiv

	Artikel 34.3 a				Artikel 42.3
	Artikel 34.3 b				—
	Artikel 35.1				Artikel 43.1 a
	—				Artikel 43.1 b
	Artikel 35.2 och 35.3 a–f				—
	Artikel 35.4				Artikel 43.2
	Artikel 35.5				Artikel 43.3
	Artikel 36.1–36.2 c				Artikel 39.1–39.2 c
	Artikel 36.2 d				—
	Artikel 36.3				—
	—				Artikel 39.3
	Artikel 36.4–6				Artikel 39.4–39.6
	—				Artikel 39.7
	Artikel 36.7				—
	Artikel 37				Artikel 44
	Artikel 38				Artikel 45
	—				Artikel 46.1 a i
	Artikel 39.1 a i och ii				Artikel 46.1 a ii och iii
	Artikel 39.1 a iii				—
	Artikel 39.1 b				Artikel 46.1 b
	Artikel 39.1 c och d				—
	Artikel 39.1 e				Artikel 46.1 c
	—				Artikel 46.2 och 46.3
	Artikel 39.2				Artikel 46.4 första stycket
	—				Artikel 46.4 andra och tredje stycket
	Artikel 39.3				—
	—				Artikel 46.5–46.9
	Artikel 39.4				Artikel 46.10
	Artikel 39.5				—
	Artikel 39.6				Artikel 41.11
	Artikel 40				Artikel 47
	Artikel 41				Artikel 48
	—				Artikel 49
	Artikel 42				Artikel 50

						Prop. 2013/14:197
						Bilaga 1
29.6.2013				Europeiska unionens officiella tidning			L 180/95
29.6.2013		SV		Europeiska unionens officiella tidning			L 180/95


			Direktiv 2005/85/EG		Detta direktiv

	Artikel 43 första stycket				Artikel 51.1
	—				Artikel 51.2
	Artikel 43 andra och tredje stycket				Artikel 51.3 och 51.4
	Artikel 44				Artikel 52 första stycket
	—				Artikel 52 andra stycket
	—				Artikel 53
	Artikel 45				Artikel 54
	Artikel 46				Artikel 55
	Bilaga I				—
	Bilaga II				Bilaga I
	Bilaga III				—
	—				Bilaga II
	—				Bilaga III

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/31

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013

om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 78.2 e,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)Ett antal väsentliga ändringar bör göras av rådets förord ning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems stat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlems stat (4). Av tydlighetsskäl bör den förordningen omarbe tas.

(2)En gemensam asylpolitik, med ett gemensamt europeiskt asylsystem (Ceas), är en del av Europeiska unionens mål att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för dem som av olika omständig heter tvingas söka skydd i unionen på laglig väg.

(1) EUT C 317, 23.12.2009, s. 115. (2) EUT C 79, 27.3.2010, s. 58.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 maj 2009 (EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 370) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 6 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(4) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1.

(3)Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tam merfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att inrätta Ceas, grundat på en fullständig och allomfat tande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 (nedan kallad Genèvekonventionen), kompletterad genom New York-pro tokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt säker ställa att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för för följelse, det vill säga att principen om non-refoulement upprätthålls. Utan att det påverkar ansvarskriterierna i denna förordning betraktas i detta avseende medlemssta terna, som alla iakttar principen om non-refoulement, som säkra länder för tredjelandsmedborgare.

(4)I slutsatserna från Tammerfors förklarades också att Ceas på kort sikt bör omfatta ett tydligt och praktiskt genom förbart sätt att fastställa vilken medlemsstat som är an svarig för att pröva en asylansökan.

(5)En sådan metod bör bygga på objektiva kriterier, som är rättvisa för både medlemsstaterna och de berörda perso nerna. Den bör särskilt göra det möjligt att snabbt fast ställa ansvarig medlemsstat, för att garantera faktisk till gång till förfarandena för beviljande av internationellt skydd och inte äventyra målet att behandla ansökningar om internationellt skydd snabbt.

(6)Den första etappen i inrättandet av Ceas, som på sikt bör leda till ett gemensamt förfarande och en gemensam status i hela unionen för personer som beviljas interna tionellt skydd, har nu avslutats. I Haagprogrammet, som antogs av Europeiska rådet den 4 november 2004, fast ställs målen på området för frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet upp manades kommissionen att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument och att för Eu ropaparlamentet och rådet lägga fram den andra etap pens instrument och åtgärder för att kunna anta dem före 2010.

(7)I Stockholmsprogrammet bekräftade Europeiska rådet sitt engagemang för målet att i enlighet med artikel 78 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) senast 2012 upprätta ett gemensamt område

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/32		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

för skydd och solidaritet för personer som beviljats in ternationellt skydd. Dessutom betonade det att Dublin systemet fortfarande utgör en grundsten när det gäller att bygga upp Ceas, eftersom det tydligt fördelar ansvar mel lan medlemsstater för prövning av ansökningar om in ternationellt skydd.

(8)Resurserna vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor (nedan kallat stödkontoret), som inrättades genom Europa parlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 (1), bör vara tillgängliga för att tillhandahålla lämpligt stöd till de berörda myndigheterna i de medlemsstater som

ansvarar för att genomföra den här förordningen. Stöd kontoret bör särskilt tillhandahålla solidaritetsåtgärder, såsom reserven för asylinsatser med asylstödgrupper, för att bistå de medlemsstater som är utsatta för särskilt tryck och där sökande av internationellt skydd (nedan kallade sökande) inte har tillgång till adekvata standarder, i synnerhet i fråga om mottagning och skydd.

(9)Mot bakgrund av resultaten av de utvärderingar av den första etappens instrument som genomförts, är det lämp ligt att i detta skede bekräfta de principer som ligger till grund för förordning (EG) nr 343/2003 och samtidigt, på grundval av gjorda erfarenheter, göra nödvändiga förbätt ringar för att öka effektiviteten i Dublinsystemet och i det skydd som beviljas personer som ansöker om internatio nellt skydd enligt det systemet. Eftersom ett välfun gerande Dublinsystem är viktigt för Ceas bör dess prin ciper och funktion ses över när andra komponenter av Ceas och unionens verktyg för solidaritet byggs upp. En omfattande. kontroll av ändamålsenligheten bör föreskri vas i form av en evidensbaserad översyn av Dublinsyste mets rättsliga, ekonomiska och sociala effekter, inbegripet dess inverkan på de grundläggande rättigheterna.

(10)För att säkerställa likabehandling av alla personer som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd, och över ensstämmelse med det befintliga unionsregelverket på asylområdet, särskilt Europaparlamentets och rådets di rektiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om nor mer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa perso ner ska anses berättigade till internationellt skydd för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet (2), omfattar till lämpningsområdet för denna förordning personer som ansöker om subsidiärt skydd och personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skydds behövande.

(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av perso

(1) EUT L 132, 29.5.2010, s. 11. (2) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9.

ner som ansöker om internationellt skydd (3) bör vara tillämpligt på förfarandet för att fastställa ansvarig med lemsstat enligt denna förordning, om inte annat följer av begränsningarna för tillämpningen av det direktivet.

(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (4) bör des sutom vara tillämpligt och utan att det påverkar tillämp ningen av bestämmelserna om rättssäkerhetsgarantier som regleras enligt denna förordning, om inte annat följer av begränsningarna för tillämpningen av det direk tivet.

(13)I enlighet med Förenta nationernas konvention av år 1989 om barnets rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bör barnets bästa komma i främsta rummet vid tillämpningen av denna förordning. Vid bedömningen av barnets bästa bör medlemsstaterna i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till den underåriges välbefinnande och sociala utveckling, säkerhets- och trygghetshänsyn och den underåriges egna synpunkter beroende på hans eller hennes ålder och mognad, inklusive hans eller hennes bakgrund. Dessutom bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för en samkommande barn på grund av deras särskilda sårbar het.

(14)I enlighet med Europeiska konventionen om de mänsk liga rättigheterna och de grundläggande friheterna och med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bör respekten för familjelivet vara en fråga av största vikt för medlemsstaterna vid tillämpningen av denna förordning.

(15)Om en och samma medlemsstat gör en samlad prövning av ansökningar om internationellt skydd från medlem mar i samma familj kan det säkerställas att ansökning arna prövas grundligt, att de beslut som fattas i dessa ärenden blir enhetliga och att medlemmar i samma familj inte skiljs från varandra.

(16)För att säkerställa full respekt för principen om familjens enhet och hänsyn till barnets bästa, bör förekomsten av ett beroendeförhållande mellan en sökande och dennes barn, syskon eller förälder på grund av sökandens gra viditet eller moderskap, hälsotillstånd eller höga ålder göras till ett bindande ansvarskriterium. Om sökanden är ett ensamkommande barn bör även närvaron av en familjemedlem eller en släkting som kan ta hand om honom eller henne, på en annan medlemsstats territori um, göras till ett bindande ansvarskriterium.

(3) Se sidan 96 i detta nummer av EUT. (4) Se sidan 60 i detta nummer av EUT.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/33

(17)Varje medlemsstat bör kunna frångå ansvarskriterierna, särskilt om det föreligger humanitära eller ömmande skäl, för att sammanföra familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående och pröva en ansökan om internatio nellt skydd som den staten har mottagit eller som läm nats in i en annan medlemsstat, även om de inte skulle vara ansvariga för prövningen enligt de bindande kriteri erna i denna förordning.

(18)En personlig intervju med sökanden bör hållas för att underlätta fastställandet av vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en ansökan om internationellt skydd. Sökanden bör omedelbart efter det att ansökan om internationellt skydd har lämnats in underrättas om tillämpningen av denna förordning och om att intervjun i syfte att underlätta arbetet med att fastställa ansvarig medlemsstat även ger sökanden möjlighet att lämna in formation om familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående som befinner sig i medlemsstaterna, för att underlätta den ansvariga medlemsstatens bedömnings process.

(19)För att garantera ett effektivt skydd av den berörda indi videns rättigheter är det viktigt att fastställa rättssäker hetsgarantier och rätten till ett effektivt rättsmedel i sam band med beslut om överföring till den ansvariga med lemsstaten, särskilt i enlighet med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För att säkerställa respekten för internationell rätt bör ett effektivt rättsmedel för sådana beslut omfatta prövning såväl av tillämpningen av denna förordning som av den rättsliga och faktiska situationen i den medlemsstat till vilken den sökande överförs.

(20)Förvar av sökande bör följa den grundläggande principen att personer inte bör hållas i förvar enbart av det skälet att de ansöker om internationellt skydd. Förvar bör pågå en så kort tidsperiod som möjligt och följa nödvändig hets- och proportionalitetsprinciperna. Förvar av asylsö kande måste särskilt ske i enlighet med artikel 31 i Ge nèvekonventionen. De förfaranden som föreskrivs i denna förordning med avseende på personer som hålls i förvar bör, som en fråga av största vikt, tillämpas inom kortaste möjliga tidsfrister. När det gäller de allmänna garantier som reglerar förvar, samt villkoren för förvar, bör medlemsstaterna i förekommande fall tillämpa be stämmelserna i direktiv 2013/33/EU också på personer som hålls i förvar på grundval av denna förordning.

(21)Brister i, eller sammanbrott av asylsystem, som ett sär skilt tryck på systemen ofta kan förvärra eller bidra till, kan riskera den smidiga funktionen hos det system som inrättats genom denna förordning, vilket kan medföra en risk för kränkning av de rättigheter som sökande har enligt unionsregelverket på asylområdet och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt

andra internationella förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter och flyktingars rättigheter.

(22)En process för tidig varning, beredskap och hantering av asylkriser som syftar till att förhindra att asylsystem för svagas eller bryter samman, i samband med vilken stöd kontoret spelar en central roll genom att utnyttja sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 439/2010, bör inrättas i syfte att säkerställa ett solitt samarbete inom ramen för den här förordningen och för att utveckla ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna i fråga om asylpolitik. Denna process bör säkerställa att unionen så snabbt som möjligt varnas om farhågor för att det system som inrättats genom denna förordning inte längre kan fungera smidigt på grund av att en eller flera med lemsstaters asylsystem utsätts för särskilt tryck och/eller på grund av brister i en eller flera medlemsstaters asyl system. En sådan process skulle göra det möjligt för unionen att främja förebyggande åtgärder i ett tidigt skede och att uppmärksamma sådana situationer politiskt på ett lämpligt sätt. Solidaritet, som är en avgörande komponent i Ceas, och ömsesidigt förtroende går hand i hand. Genom att stärka detta förtroende kan processen för tidig varning, beredskap och hantering av asylkriser förbättra möjligheterna att rikta konkreta åtgärder för verklig och konkret solidaritet till medlemsstaterna i syfte att bistå de berörda medlemsstaterna i allmänhet och sökandena i synnerhet. I enlighet med artikel 80 i EUF- fördraget, där det föreskrivs att unionsakterna, när det är nödvändigt, ska innehålla lämpliga åtgärder för tillämp ningen av principen om solidaritet, bör denna process åtföljas av sådana åtgärder. Slutsatserna om en gemensam ram för verklig och konkret solidaritet med medlemssta ter som är utsatta för särskilda påfrestningar på sina asyl system, även till följd av blandade migrationsströmmar, vilka antogs av rådet den 8 mars 2012, är en ”verktygs låda” med existerande och potentiella nya åtgärder, som bör beaktas i samband med mekanismen för tidig var ning, beredskap och krishantering.

(23)Medlemsstaterna bör samarbeta med stödkontoret vid insamlingen av information om medlemsstaternas för måga att hantera särskilt tryck på sina asyl- och mot tagningssystem, särskilt inom ramen för tillämpningen av denna förordning. Stödkontoret bör regelbundet rappor tera om den information som samlats in i enlighet med förordning (EU) nr 439/2010.

(24)Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 (1) får överföringar till den medlemsstat som är ansvarig för prövning av en ansökan om internationellt skydd ge nomföras på frivillig grund, i form av kontrollerad avresa eller med eskort. Medlemsstaterna bör främja frivillig överföring genom att förse sökanden med adekvat infor mation och bör se till att kontrollerade avresor och av resor med eskort genomförs på ett humant sätt, i full

(1) EUT L 222, 5.9.2003, s. 3.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/34		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

överensstämmelse med de berörda personernas grundläg gande rättigheter och mänskliga värdighet samt för barn ets bästa och med största möjliga beaktande av utveck lingen när det gäller relevant rättspraxis, särskilt beträf fande överföringar av humanitära skäl.

(25)Ett gradvist upprättande av ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för personer garanteras i enlighet med EUF-fördraget, och införandet av en unionspolitik för villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse, med gemensamma insatser för att hantera de yttre grän serna, gör det nödvändigt att finna en jämvikt mellan ansvarskriterierna i solidarisk anda.

(26)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1) är tillämpligt på sådan behandling av personuppgifter som utförs av medlems staterna i enlighet med denna förordning.

(27)Utbytet av sökandes personuppgifter, inklusive känsliga uppgifter om hans eller hennes hälsotillstånd, före en överföring kommer att säkerställa att de behöriga asyl myndigheterna kan ge de sökande adekvat stöd och sä kerställer kontinuitet i det skydd och de rättigheter som tillkommer de sökande. Särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa skyddet av uppgifter om sökande som befinner sig i denna situation, i enlighet med direktiv 95/46/EG.

(28)Det går att underlätta tillämpningen av denna förordning och göra den effektivare genom bilaterala överenskom melser mellan medlemsstaterna för att förbättra kom munikationen mellan behöriga myndigheter, korta ner tidsfrister för förfaranden eller förenkla handläggningen av framställningar om övertagande eller återtagande och fastställa former för överföringar.

(29)Det är nödvändigt att säkerställa överensstämmelse mel lan bestämmelserna om ansvarig medlemsstat i förord ning (EG) nr 343/2003 och motsvarande bestämmelser i den här förordningen. Man bör även se till att den här förordningen överensstämmer med Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fin geravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelands

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

medborgare eller en statslös person har lämnat in i nå gon medlemsstat och för när medlemsstaternas brotts bekämpande myndigheter begär jämförelser med Euro dacuppgifter för brottsbekämpande ändamål (2).

(30)Användningen av Eurodacsystemet, som inrättades ge nom förordning (EU) nr 603/2013, bör underlätta till lämpningen av den här förordningen.

(31)Användningen av informationssystemet för viseringar, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (3), särskilt genomförandet av artiklarna 21 och 22 i denna, bör underlätta tillämpningen av den här förordningen.

(32)I fråga om behandlingen av personer som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning är medlems staterna bundna av sina förpliktelser enligt internationella rättsliga instrument, inklusive relevant rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

(33)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av den här förordningen bör kommissionen tilldelas genom förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl lande av allmänna regler och principer för medlemssta ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge nomförandebefogenheter (4).

(34)Granskningsförfarandet bör användas för antagandet av en gemensam broschyr om Dublin/Eurodac, samt en sär skild broschyr för ensamkommande barn, ett standard formulär för utbyte av relevanta uppgifter om ensam kommande barn, enhetliga villkor för utbyte av uppgifter om underåriga och personer i beroendeställning, enhet liga villkor för utarbetande och översändande av fram ställningar om övertagande och återtagande, två förteck ningar över relevanta delar av bevis och indicier, och regelbunden revidering av dessa, en passersedel, enhetliga villkor för uppgifter rörande överföringar, ett standard formulär för utbyte av uppgifter före en överföring, ett gemensamt hälsointyg, enhetliga villkor och förfaranden för utbyte av uppgifter om en persons hälsotillstånd före en överföring och säkra elektroniska överföringskanaler för översändande av framställningar.

(2) Se sidan 1 i detta nummer av EUT. (3) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

(4) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/35

(35)För att fastställa kompletterande bestämmelser bör befo genheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF- fördraget delegeras till kommissionen vad gäller identifie ring av familjemedlemmar, syskon eller släktingar till ett ensamkommande barn, kriterier för att fastställa före komsten av erkända familjeband, kriterier som ska beak tas vid bedömningen av en släktings förmåga att ta hand om ett ensamkommande barn i de fall när familjemed

lemmar, syskon eller släktingar vistas i mer än en med lemsstat, kriterier för att bedöma ett beroendeförhållande, kriterier som ska beaktas vid bedömningen av en persons förmåga att ta hand om en person i beroendeställning och de uppgifter som ska beaktas vid bedömningen av en oförmåga att resa under en betydande tid. När kommis sionen utövar sin befogenhet att anta delegerade akter ska den inte överskrida räckvidden för barnets bästa som fastställs i artikel 6.3 i denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämp liga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att det sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(36)Vid tillämpningen av denna förordning, inklusive i sam band med förberedandet av delegerade akter bör kom missionen samråda med experter från bland annat alla relevanta nationella myndigheter.

(37)Närmare bestämmelser för tillämpningen av förordning (EG) nr 343/2003 har fastställts genom förordning (EG) nr 1560/2003. Vissa av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1560/2003 bör införlivas med den här förord ningen, antingen av tydlighetsskäl eller därför att de kan fylla ett allmänt syfte. Det är särkskilt viktigt för både medlemsstaterna och de berörda sökandena att det finns en allmän mekanism för att finna en lösning i fall där medlemsstater har skilda uppfattningar om tillämpningen av en bestämmelse i den här förordningen. Det är därför motiverat att införliva den mekanism för lösning av tvis ter rörande den humanitära klausulen som föreskrivs i förordning (EG) nr 1560/2003 i den här förordningen och att utvidga dess tillämpningsområde till den här för ordningen i sin helhet.

(38)En effektiv övervakning av genomförandet av denna för ordning förutsätter att den utvärderas regelbundet.

(39)Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe ter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Euro peiska unionens stadga om de grundläggande rättigheter na. Förordningen syftar särskilt till att trygga full respekt för den rätt till asyl som garanteras i artikel 18 i stadgan och för de rättigheter som erkänns i artiklarna 1, 4, 7, 24 och 47 i stadgan. Denna förordning bör därför tillämpas i enlighet med detta.

(40)Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlems stat som är ansvarig för att pröva en ansökan om inter nationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av denna förordnings omfatt ning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(41)I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med av seende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fo gat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har dessa med lemsstater meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(42)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-för draget, deltar Danmark inte i antagandet av denna för ordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs kriterier och mekanismer för att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnats in i en av med lemsstaterna av en tredjelandsmedborgare eller en statslös per son (nedan kallad den ansvariga medlemsstaten).

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)tredjelandsmedborgare: varje person som inte är unionsmed borgare enligt artikel 20.1 i EUF-fördraget och som inte heller är medborgare i en stat som deltar i denna förordning genom ett avtal med Europeiska unionen.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/36		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

b)ansökan om internationellt skydd: en ansökan om internatio nellt skydd i den mening som avses i artikel 2 h i direktiv 2011/95/EU.

c)sökande: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som har lämnat en ansökan om internationellt skydd som ännu inte har slutligt avgjorts.

d)prövning av ansökan om internationellt skydd: alla de pröv ningsåtgärder, beslut eller avgöranden som ankommer på de behöriga myndigheterna rörande en ansökan om inter nationellt skydd enligt direktiv 2013/32/EU och direktiv 2011/95/EU, med undantag för förfarandena för att fast ställa ansvarig medlemsstat i enlighet med denna förord ning.

e)återkallande av en ansökan om internationellt skydd: åtgärder varigenom den sökande i enlighet med direktiv 2013/32/EU, uttryckligen eller underförstått, avbryter det förfarande som inleddes i och med att han eller hon läm nade in sin ansökan om internationellt skydd.

f)person som beviljats internationellt skydd: en tredjelandsmed borgare eller en statslös person som har beviljats interna tionellt skydd i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2011/95/EU.

g)familjemedlemmar: följande familjemedlemmar till den sökan de, om dessa befinner sig på medlemsstaternas territorium och under förutsättning att familjen existerade redan i ur sprungslandet:

—Sökandens make eller maka eller ogifta partner i ett varaktigt förhållande, om lag eller praxis i den berörda medlemsstaten behandlar ogifta par som jämställda med gifta par i sin nationella rätt avseende tredjelandsmed borgare.

—Underåriga barn till sådana par som avses i första strecksatsen eller till sökanden, förutsatt att de är ogifta och oavsett om de är födda inom eller utom äktenska pet eller adopterade enligt nationell rätt.

—Om sökanden är underårig och ogift, fadern, modern eller en annan vuxen som ansvarar för sökanden enligt lag eller praxis i den medlemsstat där den vuxna befin ner sig.

—Om den person som beviljats internationellt skydd är underårig och ogift, fadern, modern eller en annan vuxen som ansvarar för denne antingen enligt lag eller

praxis i den medlemsstat där den person som beviljats internationellt skydd befinner sig.

h)släkting: Sökandens vuxna faster/moster eller farbror/morb ror eller mor- eller farförälder, som befinner sig på en med lemsstats territorium, oavsett om sökanden är född inom eller utom äktenskapet eller adopterad enligt nationell rätt.

i)underårig: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person under 18 år.

j)ensamkommande barn: underårig som anländer till medlems staternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten ansvarar för honom eller henne, så länge han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen; det gäller även en underårig som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium.

k)företrädare: en person eller organisation som av behöriga organ utsetts för att bistå och företräda ett ensamkom mande barn i förfarandena enligt denna förordning för att tillgodose barnets bästa och att vid behov företräda barnet rättsligt. Om en organisation utses till företrädare ska den utse en person som ansvarig för att uppfylla företrädarens ansvar för det ensamkommande barnet, i enlighet med denna förordning.

l)uppehållstillstånd: varje tillstånd som utfärdas av myndighe terna i en medlemsstat och som berättigar en tredjelands medborgare eller en statslös person att vistas på dess terri torium, inklusive de dokument som styrker rätten att vistas på territoriet inom ramen för tillfälligt skydd eller i väntan på att den situation som förhindrar att ett avlägsnandebeslut verkställs ska upphöra, med undantag för viseringar och uppehållstillstånd som utfärdas under den tid som krävs för att fastställa ansvarig medlemsstat enligt denna förord ning eller under prövningen av en ansökan om internatio nellt skydd eller en ansökan om uppehållstillstånd.

m)visering: tillstånd som utfärdas eller beslut som fattas av en medlemsstat och som krävs för transitering genom eller inresa för vistelse i den medlemsstaten eller flera medlems stater. Viseringarnas art fastställs enligt följande definitioner:

—visering för längre vistelse: tillstånd eller beslut som utfär das av en av medlemsstaterna i enlighet med nationell rätt eller unionsrätten och som krävs för inresa för vistelse i den medlemsstaten under längre tid än tre månader.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/37

—visering för kortare vistelse: tillstånd som utfärdas eller beslut som fattas av en medlemsstat för transitering genom eller vistelse på en eller flera eller samtliga med lemsstaters territorium som inte varar längre än tre månader under en sexmånadersperiod från dagen för första inresa till medlemsstaternas territorium

—visering för flygplatstransitering: visering som är giltig för transitering genom de internationella transitområdena på en eller flera av medlemsstaternas flygplatser.

n)risk för avvikande: skäl i det enskilda fallet och grundade på lagstadgade objektiva kriterier, att anta att en sökande, en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som är före mål för ett överföringsförfarande kan komma att avvika.

KAPITEL II

ALLMÄNNA PRINCIPER OCH GARANTIER

Artikel 3

Tillgång till förfarandet för prövning av en ansökan om internationellt skydd

1.Medlemsstaterna ska pröva varje ansökan om internatio nellt skydd som lämnas in av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som är tillämplig på någon av medlemsstaternas territorium, inklusive vid gränsen eller i transitområden. Ansö kan ska prövas av en enda medlemsstat, som ska vara den medlemsstat som enligt kriterierna i kapitel III fastställs som ansvarig.

2.Om ansvarig medlemsstat inte kan fastställas på grundval av kriterierna i denna förordning inte kan fastställas, ska den medlemsstat där ansökan om internationellt skydd först läm nades in ansvara för prövningen.

Om det är omöjligt att överföra en sökande till den medlems stat som ursprungligen utsetts som ansvarig på grund av att det finns välgrundade skäl att anta att det finns systematiska brister i asylförfarandet och i mottagningsvillkoren för sökande i den medlemsstaten, vilket medför en risk för omänsklig eller för nedrande behandling i den mening som avses i artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska den medlemsstat som genomför förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat fortsätta att undersöka de kriterier som anges i kapitel III för att fastställa huruvida en annan medlems stat kan utses som ansvarig.

Om överföringen i enlighet med denna punkt inte kan göras till någon medlemsstat som utsetts på grundval av kriterierna i kapitel III eller till den medlemsstat där ansökan först lämnades in, ska den medlemsstat som genomför förfarandet för att fast ställa vilken medlemsstat som är ansvarig bli ansvarig medlems stat.

3. Varje medlemsstat behåller möjligheten att skicka en sö kande till ett säkert tredjeland om inte annat följer av de be stämmelser och garantier som föreskrivs i direktiv 2013/32/EU.

Artikel 4

Rätt till information

1. Omedelbart efter det att en ansökan om internationellt skydd har lämnats in i den mening som avses i artikel 20.2 i en medlemsstat ska dess behöriga myndigheter underrätta sö kanden om tillämpningen av denna förordning, särskilt om

a)syftena med denna förordning och konsekvenserna av att lämna in en ny ansökan i en annan medlemsstat samt kon sekvenserna av att förflytta sig från en medlemsstat till en annan under de skeden när den ansvariga medlemsstaten enligt denna förordning fastställs och ansökan om interna tionellt skydd prövas,

b)kriterierna för fastställande av ansvarig medlemsstat, och rangordningen mellan dessa kriterier, de olika stegen i för farandet, och deras varaktighet, samt att en ansökan om internationellt skydd som har lämnats in i en medlemsstat kan leda till att denna medlemsstat blir ansvarig enligt denna förordning även om detta inte grundar sig på dessa kriterier,

c)den personliga intervjun enligt artikel 5 och möjligheten att lämna information om närvaron av familjemedlemmar, släk tingar eller andra närstående i medlemsstaterna, inklusive på vilket sätt sökanden kan lämna denna information,

d)möjligheten att överklaga eller begära omprövning av ett beslut om överföring och, i tillämpliga fall, ansöka om av brytande av överföringen,

e)det faktum att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan komma att utbyta uppgifter om honom eller henne i det enda syftet att tillämpa de skyldigheter som följer av denna förordning,

f)rätten att få åtkomst till uppgifter som rör sökanden och att begära att sådana uppgifter rättas om de är oriktiga eller raderas om de är olagligen behandlade, samt förfarandena för utövande av dessa rättigheter, inklusive kontaktuppgifter till de myndigheter som avses i artikel 35 och till de natio nella tillsynsmyndigheter som är ansvariga att pröva frågor om skydd av personuppgifter.

2.Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas sökanden skriftligt, på ett språk denne förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Medlemsstaterna ska använda sig av den ge mensamma broschyr som utarbetats för ändamålet i enlighet med punkt 3.

Om det är nödvändigt för att sökanden ska kunna ta till sig informationen, ska den även tillhandahållas muntligen, till ex empel i samband med den personliga intervju som avses i artikel 5.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/38		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta en gemensam broschyr samt en särskild broschyr för ensamkom mande barn som innehåller åtminstone den information som avses i punkt 1 i denna artikel. Denna gemensamma broschyr ska även innehålla information om tillämpningen av förordning (EU) nr 603/2013 och särskilt i vilket syfte en sökandes upp gifter kan komma att behandlas inom Eurodac. Den gemen samma broschyren ska utformas på ett sådant sätt att den möjliggör för medlemsstaterna att komplettera den med ytterli gare medlemsstatsspecifik information. Dessa genomförandeak ter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2 i denna förordning.

Artikel 5

Personlig intervju

1.I syfte att underlätta förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat ska den fastställande medlemsstaten genomföra en personlig intervju med sökanden. Intervjun ska också ge sökan den möjlighet att ta till sig den information som denne till handahållits i enlighet med artikel 4.

2.Den personliga intervjun behöver inte genomföras om

a)sökanden har avvikit, eller

b)sökanden efter att ha mottagit den information som avses i artikel 4 redan har tillhandahållit den information som är relevant för att fastställa ansvarig medlemsstat på annat sätt. Den medlemsstat som avstår från att genomföra intervjun ska ge sökanden möjlighet att lägga fram all ytterligare infor mation som är relevant för att fastställandet av ansvarig medlemsstat ska kunna utföras korrekt, innan beslut fattas om att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten i enlighet med artikel 26.1.

3.Den personliga intervjun ska äga rum inom skälig tid och, under alla omständigheter, innan något beslut har fattats om att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten i enlighet med artikel 26.1.

4.Den personliga intervjun ska genomföras på ett språk som sökanden förstår eller rimligen kan förväntas förstå och på vilket han eller hon kan kommunicera. Om så behövs ska med lemsstaterna anlita en tolk som kan säkerställa en fungerande kommunikation mellan sökanden och den person som genom för den personliga intervjun.

5.Den personliga intervjun ska genomföras under förhållan den som säkerställer tillbörlig konfidentialitet. Den ska utföras av en person som har behörighet enligt nationell rätt.

6.Den medlemsstat som genomför den personliga intervjun ska göra en skriftlig sammanfattning som åtminstone ska inne hålla de viktigaste uppgifter som sökanden har lämnat vid inter vjun. Denna sammanfattning kan göras i form av en rapport

eller ett standardformulär. Medlemsstaten ska se till att sökan den och/eller den juridiska rådgivaren eller annan rådgivare som företräder sökanden i god tid får tillgång till sammanfattningen.

Artikel 6

Skydd för underåriga

1.Barnets bästa ska vara en fråga av största vikt för med lemsstaterna vid alla förfaranden som föreskrivs i denna förord ning.

2.Medlemsstaterna ska se till att ensamkommande barn har en företrädare som företräder och/eller bistår dem i samband med alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Före trädaren ska ha de kvalifikationer och den sakkunskap som behövs för att säkerställa att barnets bästa beaktas under de förfaranden som genomförs enligt denna förordning. Företräda ren ska ha tillgång till innehållet i de relevanta handlingarna i sökandens akt, inklusive den särskilda broschyren för ensam kommande barn.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i artikel 25 i direktiv 2013/32/EU.

3. Vid bedömningen av barnets bästa ska medlemsstaterna samarbeta nära med varandra och särskilt ta vederbörlig hänsyn till följande faktorer:

a)Möjligheterna till familjeåterförening.

b)Den underåriges välbefinnande och sociala utveckling.

c)Säkerhets- och trygghetshänsyn, särskilt om det finns en risk för att den underårige är offer för människohandel.

d)Den underåriges egna synpunkter, beroende på hans eller hennes ålder och mognad.

4. Vid tillämpning av artikel 8 ska den medlemsstat där det ensamkommande barnet lämnade in ansökan om internationellt skydd så snart som möjligt vidta lämpliga åtgärder för att iden tifiera de familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det en samkommande barnet som befinner sig på medlemsstaternas territorium, samtidigt som man värnar om barnets bästa.

I detta syfte kan den medlemsstaten begära hjälp från interna tionella eller andra relevanta organisationer, och kan underlätta den underåriges tillgång till sådana organisationers verksamhet för att efterforska anhöriga.

Personalen vid de behöriga myndigheter som avses i artikel 35 och som handlägger framställningar rörande ensamkommande barn ska ha fått och ska fortsätta få lämplig fortbildning om underårigas särskilda behov.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/39

5. I syfte att underlätta lämpliga åtgärder för att identifiera familjemedlemmar, syskon eller släktingar till ett ensamkom mande barn som bor på en annan medlemsstats territorium i enlighet med punkt 4 i denna artikel ska kommissionen anta genomförandeakter inklusive ett standardformulär för utbyte av relevanta uppgifter mellan medlemsstaterna. Dessa genomföran deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

den underårige med släktingen och vara ansvarig medlemsstat, förutsatt att det är för den underåriges bästa.

3. Om familjemedlemmar, syskon eller släktingar som avses i punkterna 1 och 2 vistas i mer än en medlemsstat, ska ansvarig medlemsstat fastställas på grundval av vad som är bäst för det ensamkommande barnet.

KAPITEL III

KRITERIER FÖR ATT FASTSTÄLLA ANSVARIG MEDLEMSSTAT

Artikel 7

Kriteriernas rangordning

1.Kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat ska till lämpas i den ordning de anges i detta kapitel.

2.Ansvarig medlemsstat i enlighet med kriterierna i detta kapitel ska fastställas på grundval av situationen vid den tid punkt då sökanden först lämnade in sin ansökan om interna tionellt skydd i en medlemsstat.

3.Vid tillämpningen av kriterierna i artiklarna 8,10 och 16 ska medlemsstaterna beakta alla tillgängliga bevis angående när varon på en medlemsstats territorium av familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående till sökanden, på villkor att dessa bevis läggs fram innan en annan medlemsstat samtycker till att överta eller återta den berörda personen i enlighet med artiklarna 22 respektive 25 och att sökandens tidigare ansök ningar om internationellt skydd ännu inte blivit föremål för ett första beslut i sak.

Artikel 8

Underåriga

1.Om sökanden är ett ensamkommande barn ska ansvarig medlemsstat vara den där en familjemedlem eller ett syskon till det ensamkommande barnet lagligen vistas, förutsatt att det är för den underåriges bästa. Om den sökande är en gift underårig vars make eller maka inte lagligen vistas på medlemsstaternas territorium, ska ansvarig medlemsstat vara den medlemsstat där fadern, modern eller en annan vuxen som enligt lag eller praxis

iden medlemsstaten ansvarar för den underårige eller syskon, lagligen vistas.

2.Om den sökande är ett ensamkommande barn och har en släkting som vistas lagligt i en annan medlemsstat och det vid en individuell prövning har fastställts att släktingen kan ta hand om honom eller henne, ska den medlemsstaten sammanföra

4.I frånvaro av en familjemedlem, ett syskon eller en släk ting som avses i punkterna 1 och 2 ska ansvarig medlemsstat vara den där den underårige har lämnat in sin ansökan om internationellt skydd förutsatt att det är för den underåriges bästa.

5.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak ter i enlighet med artikel 45 med avseende på identifiering av familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det ensamkom mande barnet, kriterier för att fastställa förekomsten av erkända familjeband, kriterier för bedömningen av en släktings förmåga att ta hand om det ensamkommande barnet, inklusive i de fall när familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det ensam kommande barnet vistas i mer än en medlemsstat. Kommissio nen ska vid utövandet av sina befogenheter att anta delegerade akter inte överskrida räckvidden av barnets bästa enligt arti kel 6.3.

6.Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa enhetliga villkor för samråd och utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 9

Familjemedlemmar som har beviljats internationellt skydd

Om en familjemedlem till sökanden, oberoende av om familjen bildades redan i ursprungslandet, har beviljats rätt att i egenskap av person som beviljats internationellt skydd vistas i en med lemsstat, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd, om de berörda personerna skriftligen uttryckt önskemål om detta.

Artikel 10

Familjemedlemmar som har ansökt om internationellt skydd

Om en familjemedlem till sökanden befinner sig i en medlems stat och har lämnat in en ansökan om internationellt skydd i den medlemsstaten som ännu inte blivit föremål för ett första beslut i sak, ska medlemsstaten i fråga ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd, om de berörda personerna skriftligen uttryckt önskemål om detta.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/40		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

Artikel 11

Förfarande rörande familjer

Om flera familjemedlemmar och/eller underåriga ogifta syskon lämnar in ansökningar om internationellt skydd samtidigt i samma medlemsstat, eller vid olika tidpunkter som ligger så nära varandra att förfarandena för att fastställa ansvarig med lemsstat kan genomföras samlat, och om tillämpningen av kri terierna i denna förordning skulle leda till att de separerades, ska följande bestämmelser ligga till grund för att fastställa ansvarig medlemsstat:

a)Den medlemsstat som genom kriterierna fastställs som an svarig för övertagande av flertalet familjemedlemmar och/el ler underåriga ogifta syskon ska ansvara för prövningen av ansökningar om internationellt skydd från alla familjemed lemmar och/eller underåriga ogifta syskon.

b)I annat fall ska den medlemsstat som genom kriterierna fastställs som ansvarig för prövningen av ansökan från den äldste av dem ansvara för prövningen.

Artikel 12

Utfärdande av uppehållstillstånd eller viseringar

1.Om sökanden har ett giltigt uppehållstillstånd, ska den

medlemsstat som utfärdat tillståndet ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd.

2. Om sökanden har en giltig visering, ska den medlemsstat som utfärdat viseringen ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd, såvida inte viseringen har utfärdats på en annan medlemsstats vägnar i enlighet med en sådan överens kommelse om representation som avses i artikel 8 i Europapar lamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om vise ringar (1). I så fall ska den representerade medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd.

3. Om sökanden har flera giltiga uppehållstillstånd eller vi seringar, utfärdade av olika medlemsstater, ska ansvaret för att pröva ansökan om internationellt skydd tilldelas medlemssta terna i följande ordning:

a)Den medlemsstat som har utfärdat uppehållstillstånd med längst giltighetstid eller, om tillstånden gäller för lika lång tid, den medlemsstat som har utfärdat det uppehållstillstånd som löper ut sist.

b)Den medlemsstat som har utfärdat den visering som löper ut sist, om de olika viseringarna är av samma art.

(1) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.

c)Om viseringarna är av olika art, den medlemsstat som har utfärdat viseringen med den längsta giltighetstiden eller, om viseringarna gäller för lika lång tid, den medlemsstat som har utfärdat den visering som löper ut sist.

4. Om sökanden endast har ett eller flera uppehållstillstånd som löpt ut inom den senaste tvåårsperioden eller en eller flera viseringar som löpt ut inom den senaste sexmånadersperioden och som gjort det möjligt för honom eller henne att resa in på en medlemsstats territorium, ska punkterna 1, 2 och 3 vara tillämpliga så länge som sökanden inte lämnar medlemsstater nas territorium.

Om sökanden har ett eller flera uppehållstillstånd som löpt ut sedan mer än två år tillbaka eller en eller flera viseringar som löpt ut sedan mer än sex månader tillbaka och som gjort det möjligt för honom eller henne att resa in på en medlemsstats territorium, och om han eller hon inte har lämnat medlems staternas territorium, ska den medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnas in vara ansvarig.

5. Om ett uppehållstillstånd eller en visering har utfärdats på grundval av en fiktiv eller lånad identitet eller på grundval av förfalskade, efterbildade eller ogiltiga handlingar, ska detta inte hindra att den medlemsstat som utfärdat uppehållstillståndet eller viseringen tilldelas prövningsansvaret. Den medlemsstaten ska dock inte vara ansvarig om den kan visa att ett bedrägeri har begåtts efter det att uppehållstillståndet eller viseringen ut färdades.

Artikel 13

Inresa och/eller vistelse

1.Om det har fastställts, på grundval av sådana bevis eller indicier som tas upp i de två förteckningar som avses i arti kel 22.3 i denna förordning, inklusive sådana uppgifter som avses i förordning (EU) nr 603/2013, att en sökande utan till stånd har passerat gränsen till en medlemsstat landvägen, sjö vägen eller luftvägen från ett tredjeland, ska den medlemsstat där inresan ägt rum ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd. Detta ansvar ska upphöra tolv månader efter det att den otillåtna gränspassagen ägde rum.

2.När en medlemsstat inte kan eller inte längre kan hållas ansvarig i enlighet med punkt 1 i denna artikel och om det har fastställts, på grundval av sådana bevis eller indicier som tas upp

ide två förteckningar som nämns i artikel 22.3, att sökanden – som har rest in på en medlemsstats territorium utan tillstånd eller vars sätt att resa in inte kan fastställas – har vistats en sammanhängande period på minst fem månader i en medlems stat innan ansökan om internationellt skydd lämnades in, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan om in ternationellt skydd.

Om sökanden har vistats under tidsperioder på minst fem må nader i flera medlemsstater, ska den medlemsstat där han eller hon senast vistats ansvara för prövningen av ansökan om in ternationellt skydd.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/41

Artikel 14

Inresa efter upphävt viseringskrav

1.Om en tredjelandsmedborgare eller en statslös person re ser in på en medlemsstats territorium där han eller hon inte behöver visering ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av dennes ansökan om internationellt skydd.

2.Principen i punkt 1 ska inte tillämpas om tredjelandsmed borgaren eller den statslösa personen lämnar in sin ansökan om internationellt skydd i en annan medlemsstat där han eller hon inte heller behöver visering för inresa till territoriet. I detta fall ska den andra medlemsstaten ansvara för prövningen av ansö kan om internationellt skydd.

3.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak ter i enlighet med artikel 45 med avseende på de faktorer som ska beaktas vid bedömningen av ett beroendeförhållande, krite rier för att fastställa förekomsten av erkända familjeband, de kriterier som ska beaktas för att bedöma den berörda personens förmåga att ta hand om personen i beroendeställning och de faktorer som ska beaktas vid bedömningen av en oförmåga att resa under en betydande tid.

4.Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa enhetliga villkor för samråd och utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 15

Ansökan på det internationella transitområdet på en flygplats

Om en ansökan om internationellt skydd görs av en tredjelands medborgare eller en statslös person på det internationella tran sitområdet på en flygplats i en medlemsstat ska den medlems staten ansvara för prövningen.

KAPITEL IV

PERSONER I BEROENDESTÄLLNING OCH DISKRETIONÄR

BEDÖMNING

Artikel 16

Personer i beroendeställning

1.Om en sökande på grund av graviditet, ett nyfött barn, svår sjukdom, allvarligt funktionshinder eller hög ålder är bero ende av hjälp från sitt barn, sitt syskon eller sin förälder som är lagligen bosatt i en av medlemsstaterna, eller om ett barn, sys kon eller förälder som är lagligen bosatt i en av medlemssta terna är beroende av sökandens hjälp ska medlemsstaterna nor malt hålla samman eller sammanföra sökanden med det barnet, syskonet eller den föräldern, förutsatt att familjebanden fanns i ursprungslandet, att barnet, syskonet eller föräldern eller sökan den kan ta hand om personen i beroendeställning och de be rörda personerna skriftligen uttryckt önskemål om detta.

2.Om det barn, det syskon eller den förälder som avses i punkt 1 är lagligen bosatt i en annan medlemsstat än den där sökanden befinner sig, ska ansvarig medlemsstat vara den där barnet, syskonet eller föräldern är lagligen bosatt, såvida inte sökandens hälsotillstånd under en betydande tid hindrar honom eller henne från att resa till den medlemsstaten. I sådant fall ska ansvarig medlemsstat vara den där sökanden vistas. Den med lemsstaten ska inte omfattas av skyldigheten att föra barnet, syskonet eller föräldern till sitt territorium.

Artikel 17

Diskretionär bedömning

1. Genom undantag från artikel 3.1 får varje medlemsstat besluta att pröva en ansökan om internationellt skydd som den har mottagit från en tredjelandsmedborgare eller en statslös person, även om det inte föreligger någon sådan skyldighet enligt de kriterier som anges i denna förordning.

Den medlemsstat som beslutar att pröva en ansökan om inter nationellt skydd enligt denna punkt ska bli ansvarig medlems stat och ska påta sig de skyldigheter som följer av detta ansvar. I tillämpliga fall ska denna medlemsstat, genom det elektroniska kommunikationsnätet ”DubliNet” som inrättats genom artikel 18 i förordning (EG) nr 1560/2003, underrätta den tidigare ansva riga medlemsstaten, den medlemsstat som genomför ett för farande för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig eller den medlemsstat som har mottagit en framställan om över tagande eller återtagande.

Den medlemsstat som blir ansvarig enligt denna punkt ska omedelbart ange detta i Eurodac i enlighet med förordning (EU) nr 603/2013 genom att föra in det datum när beslutet att pröva ansökan fattades.

2. Den medlemsstat i vilken en ansökan om internationellt skydd lämnas in och som genomför förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat, eller den ansvariga medlemsstaten, får när som helst innan ett första beslut i sak har fattats anmoda en annan medlemsstat att överta en sökande för att sammanföra alla närstående av humanitära skäl, särskilt familjeskäl eller kul turellt betingade faktorer, även om den andra medlemsstaten inte är ansvarig enligt kriterierna i artiklarna 8–11 och 16. De berörda personerna måste lämna sitt samtycke skriftligen.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/42		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

Framställan om övertagande ska innehålla alla uppgifter som den anmodande medlemsstaten har tillgång till, för att ge den anmodade medlemsstaten möjlighet att bedöma situationen.

Den anmodade medlemsstaten ska utföra de kontroller som behövs för att pröva de humanitära grunder som åberopas och lämna svar till den anmodande medlemsstaten inom två månader från det att framställan mottogs genom att använda det elektroniska kommunikationsnätet ”DubliNet”, som inrättats genom artikel 18 i förordning (EG) nr 1560/2003. Ett avslag på framställan ska motiveras.

Om den anmodade medlemsstaten godtar denna framställan, ska ansvaret för prövningen av ansökan överföras till den med lemsstaten.

KAPITEL V

DEN ANSVARIGA MEDLEMSSTATENS SKYLDIGHETER

Artikel 18

Den ansvariga medlemsstatens skyldigheter

1.Den ansvariga medlemsstaten ska vara skyldig att

a)på de villkor som anges i artiklarna 21, 22 och 29 överta en sökande som har lämnat in en ansökan i en annan medlems stat,

b)på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta en sökande vars ansökan är under prövning och som har lämnat in en ansökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd,

c)på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som har återkallat en ansökan under prövning och lämnat in en an sökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd,

d)på de villkor som anges i artiklarna 23, 24, 25 och 29 återta en tredjelandsmedborgare eller en statslös person vars ansö kan har avslagits och som har lämnat in en ansökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i en annan med lemsstat utan uppehållstillstånd.

2.Den ansvariga medlemsstaten ska i de situationer som

avses i punkt 1 a och b pröva eller slutföra prövningen av den ansökan om internationellt skydd som den sökande lämnat in.

I de fall som omfattas av punkt 1 c ska den ansvariga medlems staten, om den hade beslutat att avbryta prövningen av en ansökan efter det att den dragits tillbaka av den sökande före avgörande i sak i första instans, säkerställa att den sökande har rätt att begära att prövningen av hans eller hennes ansökan slutförs eller rätt att lämna in en ny ansökan om internationellt

skydd, som inte ska behandlas som en efterföljande ansökan enligt direktiv 2013/32/EU. I dessa fall ska medlemsstaterna säkerställa att prövningen av ansökan slutförs.

I de fall som omfattas av punkt 1 d ska den ansvariga medlems staten, om ansökan endast har avslagits i första instans, säker ställa att den berörda personen har eller har haft tillgång till ett effektivt rättsmedel, i enlighet med artikel 46 i direktiv 2013/32/EU.

Artikel 19

Ansvarets upphörande

1.Om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd till sökan den, ska de skyldigheter som anges i artikel 18.1 överföras till den medlemsstaten.

2.De skyldigheter som anges i artikel 18.1 ska upphöra om den ansvariga medlemsstaten, när den anmodas att överta eller återta en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c eller d, kan konstatera att den berörda personen har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader, om han eller hon inte har ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av den ansvariga medlemsstaten.

En ansökan som lämnas in efter en period av frånvaro som avses i första stycket ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig medlemsstat.

3. De skyldigheter som anges i artikel 18.1 c och d ska upphöra om den ansvariga medlemsstaten, efter att ha blivit anmodad att ta tillbaka en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c eller d, kan konstatera att den berörda personen har lämnat medlemsstaternas territorium i enlighet med ett beslut om återsändande eller ett avlägsnandebeslut som medlemsstaten fattat efter det att ansökan återkallats eller avslagits.

En ansökan som lämnas in efter det att ett avlägsnandebeslut har verkställts ska betraktas som en ny ansökan, som ger upp hov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig med lemsstat.

KAPITEL VI

FÖRFARANDEN FÖR ÖVERTAGANDE OCH ÅTERTAGANDE

AVDELNING I

Inledande av förfarandet

Artikel 20

Inledande av förfarandet

1. Förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat ska in ledas när en ansökan om internationellt skydd första gången lämnas in i en medlemsstat.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/43

2.En ansökan om internationellt skydd ska anses inlämnad vid den tidpunkt då en formell ansökan från den sökande eller en rapport från myndigheterna inkom till de behöriga myndig heterna i den berörda medlemsstaten. Om ansökan inte är skriftlig, bör rapporten upprättas så snart som möjligt efter avsiktsförklaringen.

3.Vid tillämpningen av denna förordning ska situationen för underåriga barn som medföljer sökanden och som uppfyller definitionen av familjemedlemmar betraktas som oskiljaktig från hans eller hennes familjemedlems situation och det ska ankomma på den medlemsstat som är ansvarig för att pröva den familjemedlemmens ansökan om internationellt skydd, även om den underårige inte själv är en sökande, förutsatt att detta är för den underåriges bästa. Barn som föds efter sökandens an komst till medlemsstaternas territorium ska behandlas på samma sätt, utan att ett nytt förfarande för övertagande behöver inledas.

4.Om en ansökan om internationellt skydd lämnas in till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat av en sökande som befinner sig på en annan medlemsstats territorium, ska faststäl landet av ansvarig medlemsstat göras av den medlemsstat där sökanden befinner sig. Den medlemsstat där sökanden befinner sig ska utan dröjsmål underrättas av den medlemsstat som har mottagit ansökan om internationellt skydd och ska därefter med avseende på tillämpningen av denna förordning anses vara den medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnats in.

Sökanden ska skriftligen underrättas om denna ändring av den medlemsstat som genomför förfarandet för att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig och vilken dag den ägde rum.

5. En sökande som befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd eller som där har lämnat in en ansökan om internationellt skydd efter att ha återkallat sin första ansökan som lämnats in i en annan medlemsstat under förfarandet för fastställande av ansvarig medlemsstat, ska återtas av den med lemsstat där den ansökan om internationellt skydd först läm nades in, enligt villkoren i artiklarna 23, 24, 25 och 29, i syfte att avsluta förfarandet för fastställande av ansvarig medlemsstat.

Denna skyldighet ska upphöra om den medlemsstat som anmo dats att slutföra förfarandet för fastställande av ansvarig med lemsstat kan konstatera att sökanden under tiden har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader eller har beviljats uppehållstillstånd i en annan medlemsstat.

En ansökan som lämnas in efter en sådan frånvaroperiod som avses i andra stycket ska betraktas som en ny ansökan, som ger upphov till ett nytt förfarande för fastställande av ansvarig med lemsstat.

AVDELNING II

Förfarande vid framställningar om övertagande

Artikel 21

Framställan om övertagande

1. Om en medlemsstat som har mottagit en ansökan om internationellt skydd bedömer att en annan medlemsstat ska ansvara för prövningen av denna ansökan, får den förstnämnda medlemsstaten så snart som möjligt och i vart fall inom tre månader från det att asylansökan lämnades in enligt artikel 20.2 anmoda den senare medlemsstaten att överta sökanden.

Utan hinder av första stycket ska framställan, vid en träff i Eurodac på grundval av uppgifter som registrerats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 603/2013, göras inom två månader från det att den träffen registrerades, i enlighet med artikel 15.2 i den förordningen.

Om framställan om övertagande av en sökande inte görs inom de tidsfrister som anges i första och andra styckena, ska den medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnades in ansvara för prövningen.

2. Den anmodande medlemsstaten får begära ett brådskande svar, om ansökan om internationellt skydd har lämnats in efter vägrad inresa eller vistelse, efter anhållande på grund av vistelse utan tillstånd eller efter delgivning eller verkställighet av avlägs nandebeslut.

I en sådan framställan ska grunderna till varför ett brådskande svar är nödvändigt samt en svarsfrist anges. Svarsfristen ska vara minst en vecka.

3. I de fall som avses i punkterna 1 och 2 ska framställan om en annan medlemsstats övertagande göras på ett standard formulär och ska omfatta bevis eller indicier i enlighet med de två förteckningar som nämns i artikel 22.3 och/eller relevanta uppgifter ur sökandens redogörelse, som krävs för att myndig heterna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kontrollera om den är ansvarig enligt kriterierna i denna förordning.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa enhet liga villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om övertagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 22

Svar på en framställan om övertagande

1.Den anmodade medlemsstaten ska utföra de kontroller som behövs och fatta beslut om en framställan om övertagande av en sökande inom två månader från det att framställan mot togs.

2.Under förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat ska bevis och indicier användas.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/44		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta och regelbundet göra en översyn av två förteckningar, med relevanta uppgifter om bevis och indicier enligt de kriterier som anges i leden a och b i denna punkt. Dessa genomföran deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

a)Bevis

i)Här avses formella bevis som avgör ansvar enligt denna förordning, så länge de inte vederläggs genom motbevis.

ii)Medlemsstaterna ska till den kommitté som avses i arti kel 44 lämna förlagor till de olika kategorierna av ad ministrativa dokument, i enlighet med den indelning som fastställs i förteckningen över formella bevis.

b)Indicier

i)Här avses indikationer som, även om de kan motsägas, i vissa fall kan vara tillräckliga, beroende på vilket bevi svärde de tillmäts.

ii)Deras bevisvärde, i förhållande till ansvaret för pröv ningen av ansökan om internationellt skydd ska bedömas från fall till fall.

4.Beviskraven bör inte gå utöver det som är nödvändigt för att rätt kunna tillämpa denna förordning.

5.Om det saknas formell bevisning, ska den anmodade med lemsstaten ta på sig ansvaret om det finns indicier som är sammanhängande, kontrollerbara och tillräckligt detaljerade för att ansvaret ska kunna fastställas.

6.Om den anmodande medlemsstaten har begärt ett bråds kande svar, i enlighet med bestämmelserna i artikel 21.2, ska den anmodade medlemsstaten göra allt den kan för att svara inom den angivna fristen. I undantagsfall, där det kan visas att prövningen av en framställan om övertagande är särskilt kom plicerad, får den anmodade medlemsstaten lämna svar efter det att den begärda tidsgränsen har överskridits, men ska under alla förhållanden svara inom en månad. I sådana situationer måste den anmodade medlemsstaten meddela sitt beslut att uppskjuta sitt svar till den anmodande medlemsstaten inom den ursprung ligen begärda tidsfristen.

7.Om inget svar har lämnats inom två månader enligt punkt

1respektive en månad enligt punkt 6, ska framställan anses godtagen och medföra skyldighet att överta personen, vilket innefattar en skyldighet att tillhandahålla lämpliga ankomstar rangemang.

AVDELNING III

Förfaranden vid framställningar om återtagande

Artikel 23

Framställan om återtagande om en ny ansökan har lämnats in i den anmodande medlemsstaten

1. Om en medlemsstat som mottagit en ny ansökan om internationellt skydd från en person som avses i artikel 18.1 b,

c eller d anser att en annan medlemsstat ska vara ansvarig enligt artikel 20.5 och artikel 18.1 b, c eller d kan den anmoda den andra medlemsstaten att återta den personen.

2. Framställan om återtagande ska göras så fort som möjligt och senast inom två månader från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 603/2013.

Om framställan om återtagande grundar sig på andra bevis än uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den översän das till den anmodade medlemsstaten inom tre månader från den dag då ansökan om internationellt skydd lämnades in i enlighet med artikel 20.2.

3.Om framställan om återtagande inte görs inom de tids perioder som anges i punkt 2 ska ansvaret för prövningen av ansökan om internationellt skydd åligga den medlemsstat där den nya ansökan lämnades in.

4.Framställan om återtagande ska göras på ett standardfor mulär och ska omfatta bevis eller indicier enligt beskrivningen i de två förteckningar som framgår av artikel 22.3 och/eller re levanta uppgifter ur den berörda personens redogörelse så att myndigheterna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kont rollera om den är ansvarig enligt kriterierna i denna förordning.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta enhetliga villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om återtagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 24

Framställan om återtagande om en ny ansökan inte har lämnats in i den anmodande medlemsstaten

1.Om en medlemsstat inom vars territorium en person som avses i artikel 18.1 b, c eller d vistas utan uppehållstillstånd och där någon ny ansökan om internationellt skydd inte har läm nats in, anser att en annan medlemsstat ska ha ansvaret enligt artikel 20.5 och artikel 18.1 b, c eller d kan den anmoda den medlemsstaten att återta den personen.

2.Om en medlemsstat inom vars territorium en person vi stas utan uppehållstillstånd beslutar att göra en sökning i Euro

dacsystemet i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 603/2013 ska, genom undantag från artikel 6.2 i Europa parlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 decem ber 2008 om gemensamma normer och förfaranden för åter vändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/45

medlemsstaterna (1), framställan om återtagande av en person som avses i artikel 18.1 b eller c i den här förordningen eller en person som avses i artikel 18.1 d, vars ansökan om inter nationellt skydd inte har avslagits genom ett slutligt beslut, göras så fort som möjligt och senast inom två månader från det att en träff registrerades i Eurodac, enligt artikel 17.5 i förordning (EU) nr 603/2013.

Om framställan om återtagande grundar sig på andra bevis än uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den översän das till den anmodade medlemsstaten inom tre månader från den dag då den anmodande medlemsstaten blir medveten om att den andra medlemsstaten kan vara ansvarig för personen i fråga.

3.Om framställan om återtagande inte görs inom de tids perioder som anges i punkt 2 ska den medlemsstat inom vars territorium den berörda personen vistas utan uppehållstillstånd ge personen möjlighet att lämna in en ny ansökan.

4.Om en person som avses i artikel 18.1 d i denna för ordning, vars ansökan om internationellt skydd har avslagits genom ett slutligt beslut i en medlemsstat, befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd kan den andra med lemsstaten antingen anmoda den tidigare medlemsstaten att återta personen i fråga eller genomföra ett återvändandeför farande i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG.

Om den senare medlemsstaten beslutar att anmoda den tidigare medlemsstaten att återta personen i fråga ska direktiv 2008/115/EG inte tillämpas.

5.En framställan om återtagande av den person som avses i

artikel 18.1 b, c eller d ska göras på ett standardformulär och ska omfatta bevis eller indicier enligt beskrivningen i de två förteckningar som framgår artikel 22.3 och/eller relevanta upp gifter ur den berörda personens redogörelse för att myndighe terna i den anmodade medlemsstaten ska kunna kontrollera huruvida den är ansvarig på grundval av de kriterier som fast ställs i denna förordning.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa och re gelbundet göra en översyn av de två förteckningar i vilka rele vanta bevis eller indicier fastställs i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 22.3 a och b och ska anta enhetliga villkor för förberedelse och inlämning av framställningar om återtagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 25

Svar på en framställan om återtagande

1. Den anmodade medlemsstaten ska utföra nödvändiga kontroller och meddela beslut om framställan att återta den berörda personen så fort som möjligt och under inga omstän digheter senare än en månad från den dag då framställan mot togs. Om framställan grundar sig på uppgifter som erhållits från Eurodacsystemet, ska den tidsfristen minskas till två veckor.

(1) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

2. Underlåtenhet att agera inom den frist på en månad re spektive två veckor som anges i punkt 1 ska anses som ett godtagande av framställan och medföra skyldighet att återta den berörda personen, vilket innefattar en skyldighet att ombe sörja lämpliga ankomstarrangemang.

AVDELNING IV

Rättssäkerhetsgarantier

Artikel 26

Meddelande av ett beslut om överföring

1.Om den anmodade medlemsstaten samtycker till att överta eller återta en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c eller d ska den anmodande medlemsstaten med dela den berörda personen beslutet att överföra honom eller henne till den ansvariga medlemsstaten och, i tillämpliga fall, om beslutet att inte pröva hans eller hennes ansökan om in ternationellt skydd. Om den berörda personen företräds av en juridisk eller annan rådgivare kan medlemsstaten välja att med dela beslutet till en sådan juridisk eller annan rådgivare i stället för till den berörda personen och, i tillämpliga fall, underrätta den berörda personen om beslutet.

2.Det beslut som avses i punkt 1 ska omfatta information om tillgängliga rättsmedel, vilket i tillämpliga fall inbegriper rätten att ansöka om suspensiv verkan, och om de tidsfrister som gäller för utnyttjande av sådana rättsmedel och för genom förandet av överföringen och ska vid behov innehålla infor mation om den plats och den dag på vilken den berörda per sonen ska infinna sig, om den personen beger sig till den an svariga medlemsstaten på egen hand.

Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifter om personer eller enheter som kan tillhandahålla rättsligt bistånd till den berörda personen lämnas till den berörda personen tillsammans med det beslut som avses i punkt 1, om de uppgifterna inte redan har tillhandahållits.

3. Om den berörda personen inte biträds eller företräds av en juridisk eller annan rådgivare ska medlemsstaten informera honom eller henne om de viktigaste delarna av beslutet, som alltid ska omfatta information om tillgängliga rättsmedel och de tidsfrister som gäller för utnyttjande av sådana rättsmedel på ett språk som den berörda personen förstår eller rimligen kan för väntas förstå.

Artikel 27

Rättsmedel

1.En sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c eller d ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel, i form av över klagande eller omprövning i domstol av de faktiska och rättsliga omständigheterna när det gäller det beslut om överföring.

2.Medlemsstaterna ska föreskriva en skälig tidsperiod inom vilken den berörda personen får utöva sin rätt till ett effektivt rättsmedel enligt punkt 1.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/46		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

3. Vad gäller överklagande av eller ansökan om omprövning av beslut om överföring ska medlemsstaterna i sin nationella rätt föreskriva att

a)överklagandet eller omprövningen innebär att den berörda personen ska ha rätt att stanna kvar i den berörda medlems staten i väntan på resultatet av överklagandet eller ompröv ningen,

b)överföringen avbryts automatiskt och avbrytandet upphör efter en viss skälig tidsperiod, under vilken en domstol efter noggrann och minutiös kontroll av begäran ska ha beslutat huruvida suspensiv verkan med anledning av ett överkla gande eller en begäran om omprövning ska beviljas, eller

c)den berörda personen har möjlighet att inom en skälig tids period begära att en domstol avbryter verkställigheten av överföringsbeslutet i väntan på resultatet av överklagandet eller omprövningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns ett effektivt rättsmedel genom att avbryta verkställig heten av överföringen till dess att ett beslut har fattats om den första begäran om uppskov. Ett beslut om huruvida verkställandet av överföringsbeslutet ska avbrytas ska fattas inom en skälig tidsperiod, och samtidigt medge en noggrann och minutiös kontroll av begäran om uppskov. Ett beslut om att inte avbryta verkställigheten av överföringsbeslutet ska vara motiverat.

4.Medlemsstaterna får föreskriva att de behöriga myndighe terna på eget initiativ får besluta att avbryta verkställigheten av överföringsbeslutet i väntan på utfallet av överklagandet eller omprövningen.

5.Medlemsstaterna ska se till att den berörda personen har

tillgång till rättsligt bistånd samt, om så krävs, språkligt stöd.

6. Medlemsstaterna ska se till att rättsligt bistånd på begäran tillhandahålls kostnadsfritt om den berörda personen inte själv kan stå för kostnaderna. Medlemsstaterna får föreskriva att en sökande inte ska behandlas mer förmånligt i fråga om avgifter och andra kostnader än medlemsstatens egna medborgare när det gäller rättsligt bistånd.

Medlemsstaterna får, utan att tillgången till rättsligt bistånd be gränsas godtyckligt, föreskriva att kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde inte ska beviljas om den behöriga myndigheten eller en domstol anser att överklagandet eller omprövningen saknar rimliga utsikter till framgång.

Om en myndighet som inte är en domstol beslutar att inte bevilja kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde med hänvisning till denna punkt ska medlemsstaterna sörja för rätten till ett effektivt rättsmedel i domstol för att överklaga eller begära omprövning av det beslutet.

Vid uppfyllande av kraven i denna punkt ska medlemsstaterna se till att tillgången till rättsligt bistånd och biträde inte begrän sas godtyckligt och att sökandens tillgång till rättslig prövning inte hindras.

Rättsligt bistånd ska åtminstone inbegripa sammanställning av de handlingar som krävs inom ramen för förfarandet samt fö reträdande i domstol, och kan begränsas till tillgång till juridisk eller annan rådgivare som anvisas särskilt i nationell rätt för att bistå och företräda.

Förfaranden för tillgång till rättsligt bistånd ska fastställas i nationell rätt.

AVDELNING V

Förvar inför en överföring

Artikel 28

Förvar

1.Medlemsstaterna får inte hålla en person i förvar enbart av det skälet att han eller hon är föremål för det förfarande som fastställs genom denna förordning.

2.Om det finns en betydande risk för att en person avviker får medlemsstaterna ta honom eller henne i förvar i syfte att säkerställa överföringsförfarandena i enlighet med denna förord ning på grundval av en individuell bedömning och endast om hållandet i förvar är proportionellt och andra, mindre ingri pande åtgärder inte kan tillämpas verkningsfullt.

3.Förvar bör pågå en så kort tidsperiod som möjligt och ska inte pågå längre än vad som rimligen krävs för att med tillbörlig aktsamhet fullgöra de nödvändiga administrativa förfarandena till dess att överföringen enligt denna förordning har genom förts.

Om en person hålls i förvar enligt denna artikel ska en fram ställan om övertagande eller återtagande göras senast en månad efter det att ansökan lämnades in. Den medlemsstat som ge nomför förfarandet i enlighet med denna förordning ska i så dant fall begära ett brådskande svar. Detta svar ska lämnas inom två veckor från mottagandet av ansökan. Underlåtenhet att svara inom två veckor ska anses som ett godtagande av framställan och medföra skyldighet att överta eller återta personen, vilket innefattar en skyldighet att ombesörja lämpliga ankomstarran gemang.

Om en person hålls i förvar enligt denna artikel ska över föringen av denna person från den anmodande medlemsstaten till den ansvariga medlemsstaten verkställas så snart det är prak tiskt möjligt, och senast inom sex veckor från det att en annan medlemsstats framställan om övertagande eller återtagande av den berörda personen godtogs implicit eller explicit eller från den tidpunkt då överklagandet eller omprövningen inte längre har suspensiv verkan i enlighet med artikel 27.3.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/47

Om den anmodande medlemsstaten inte respekterar tidsfris terna för att göra en framställan om övertagande eller återta gande eller om överföringen inte verkställs inom den tidsfrist på sex veckor som avses i tredje stycket ska personen inte längre hållas i förvar. Artiklarna 21, 23, 24 och 29 ska fortsätta att gälla.

4. När det gäller förhållanden för förvar, och tillämpliga ga rantier för personer i förvar, i syfte att säkerställa överförings förfarandena till den ansvariga medlemsstaten, ska artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv 2013/33/EU tillämpas.

AVDELNING VI

Överföringar

Artikel 29

Närmare bestämmelser och tidsfrister

1. Överföringen av sökanden eller en annan person som avses i artikel 18.1 c eller d från den anmodande medlemsstaten till den ansvariga medlemsstaten ska verkställas i enlighet med den anmodande medlemsstatens nationella rätt, efter samråd mellan de berörda medlemsstaterna, så snart det är praktiskt möjligt och senast inom sex månader efter det att framställan från en annan medlemsstat om övertagande eller återtagande av den berörda personen godtogs eller det slutliga beslutet i fråga om överklagande eller omprövning med suspensiv verkan fatta des i enlighet med artikel 27.3.

Om överföringar till den ansvariga medlemsstaten sker genom kontrollerad avresa eller avresa med eskort ska medlemsstaterna se till att de genomförs på ett humant sätt och med full respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter och mänskliga värdighet.

Vid behov ska den anmodande medlemsstaten förse sökanden med en passersedel. Kommissionen ska genom genomförande akter fastställa passersedelns utformning. Dessa genomförande akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Den ansvariga medlemsstaten ska alltefter omständigheterna un derrätta den anmodande medlemsstaten om huruvida den be rörda personen kommit fram i god ordning eller inte har in funnit sig inom den fastställda tidsfristen.

2. Om överföringen inte görs inom tidsfristen på sex må nader ska den ansvariga medlemsstaten befrias från sin skyldig het att överta eller återta den berörda personen, varpå ansvaret övergår på den anmodande medlemsstaten. Denna tidsfrist får förlängas till högst ett år om överföringen inte kunnat utföras på grund av att den berörda personen varit frihetsberövad, eller till högst 18 månader om den berörda personen håller sig undan.

3.Om en person har överförts felaktigt, eller om ett beslut om överföring upphävs efter överklagande eller omprövning sedan överföringen har verkställts, ska den medlemsstat som genomförde överföringen omedelbart ta tillbaka den berörda personen.

4.Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa enhetliga villkor för samråd och informationsutbyte mellan medlemsstater, särskilt i fall av uppskjutna eller försenade över föringar, överföringar efter tyst godkännande eller i fall av över föringar av underåriga eller personer i beroendeställning samt kontrollerade överföringar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 30

Kostnader för överföring

1.Kostnaderna för överföring till den ansvariga medlemssta ten av en sökande eller annan person som avses i artikel 18.1 c eller d ska bäras av den överförande medlemsstaten.

2.Om den berörda personen ska sändas tillbaka till en med lemsstat, till följd av en felaktig överföring eller ett beslut om överföring som upphävts efter överklagande eller omprövning sedan överföringen har verkställts, ska den medlemsstat som ursprungligen genomförde överföringen ansvara för kostnaderna för att återföra den berörda personen till sitt territorium.

3.Personer som ska överföras i enlighet med denna förord ning ska inte bära kostnaderna för denna överföring.

Artikel 31

Utbyte av relevant information innan en överföring genomförs

1. Den medlemsstat som genomför överföringen av en sö kande eller en annan person som avses i artikel 18.1 c eller d ska meddela den ansvariga medlemsstaten personuppgifter om den person som ska överföras som är adekvata, relevanta och inte mer omfattande än vad som krävs, i det enda syftet att säkerställa att de behöriga myndigheterna i enlighet med natio nell rätt i den ansvariga medlemsstaten är i stånd att tillhanda hålla den personen adekvat stöd, inbegripet sådan omedelbar sjukvård som är nödvändig för att tillvarata personens vitala intressen, och att säkerställa kontinuitet i det skydd och de rättigheter som följer av denna förordning och andra relevanta rättsinstrument om asyl. Dessa uppgifter ska överlämnas till den ansvariga medlemsstaten inom en skälig tidsperiod innan ett överförande genomförs för att säkerställa att dess behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt har tillräckligt med tid för att vidta nödvändiga åtgärder.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/48		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

2. Den överförande medlemsstaten ska, i den mån sådana uppgifter är tillgängliga för den behöriga myndigheten i enlighet med nationell rätt, till den ansvariga medlemsstaten översända alla uppgifter som har betydelse för att tillvarata de rättigheter och omedelbara särskilda behov som den person som ska över föras har, särskilt följande:

a)De omedelbara åtgärder som den ansvariga medlemsstaten måste vidta för att se till att de särskilda behoven hos den person som ska överföras tillgodoses på lämpligt sätt, inklu sive eventuell omedelbart nödvändig sjukvård.

b)Kontaktuppgifter till familjemedlemmar, släktingar eller an dra närstående i den mottagande medlemsstaten, i tillämpliga fall.

c)I fråga om underåriga, uppgifter om deras utbildning.

d)En bedömning av sökandens ålder.

3.Utbytet av uppgifter enligt denna artikel får endast ske mellan de myndigheter som anmälts till kommissionen i enlig het med artikel 35 i denna förordning via det elektroniska kommunikationsnätet DubliNet som inrättats genom artikel 18

iförordning (EG) nr 1560/2003. De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ändamål som anges i punkt 1 i den här artikeln och får inte behandlas ytterligare.

4.I syfte att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlems staterna ska kommissionen genom genomförandeakter upprätta ett standardformulär för översändande av nödvändiga uppgifter enligt denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig het med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

5.Bestämmelserna i artikel 34.8–34.12 är tillämpliga på ut bytet av uppgifter i enlighet med den här artikeln.

Artikel 32

Utbyte av uppgifter om personers hälsotillstånd innan en överföring genomförs

1. I det enda syftet att tillhandahålla läkarvård eller behand ling, särskilt när det gäller funktionshindrade, äldre personer, gravida kvinnor, underåriga och personer som har varit utsatta för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt och sexuellt våld, ska den överförande medlemsstaten, i den mån sådana uppgifter är tillgängliga för den behöriga myn digheten i enlighet med nationell rätt, till den ansvariga med lemsstaten översända uppgifter om eventuella särskilda behov hos den person som ska överföras, vilket i enskilda fall kan inbegripa uppgifter om den personens fysiska och mentala häl sotillstånd. Uppgifterna ska överföras i ett gemensamt hälso intyg tillsammans med nödvändiga handlingar. Den ansvariga medlemsstaten ska se till att dessa särskilda behov tillgodoses på lämpligt sätt, särskilt genom att tillhandahålla nödvändig läkar vård.

Kommissionen ska genom genomförandeakter utarbeta det ge mensamma hälsointyget. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

2.Den överförande medlemsstaten får endast överföra de uppgifter som avses i punkt 1 till den ansvariga medlemsstaten efter det att den sökande och/eller dennes företrädare uttryckli gen gett sitt samtycke till detta eller om det är nödvändigt för att tillvarata den sökandes eller en annan persons vitala intres sen i sådana fall där vederbörande är fysiskt eller rättsligt oför mögen att ge sitt samtycke. Avsaknad av samtycke, vilket in begriper nekat samtycke ska inte utgöra något hinder för ge nomförande av överföringen.

3.Den behandling av uppgifter om personers hälsotillstånd som avses i punkt 1 får endast utföras av hälso- och sjukvårds personal som enligt nationell rätt eller nationella regler som fastställts av behöriga nationella organ omfattas av tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården, eller av andra personer som om fattas av motsvarande tystnadsplikt.

4.Utbytet av uppgifter enligt denna artikel får endast ske mellan yrkesutbildad hälso- och sjukvårdspersonal eller andra personer som anges i punkt 3. De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ändamål som anges i punkt 1 och får inte behandlas ytterligare.

5.Kommissionen ska genom genomförandeakter anta enhet liga villkor och praktiska arrangemang för utbyte av de upp gifter som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomföran deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.2.

6.Bestämmelserna i artikel 34.8–34.12 är tillämpliga på ut bytet av uppgifter i enlighet med den här artikeln.

Artikel 33

En mekanism för tidig varning, beredskap och krishantering

1. Om kommissionen, i synnerhet på grundval av uppgifter som stödkontoret samlat in i enlighet med förordning (EU) nr 439/2010, slår fast att tillämpningen av den här förordningen kan äventyras antingen till följd av att det finns en betydande risk för stora påfrestningar på en medlemsstats asylsystem och/ eller på grund av funktionsproblem hos en medlemsstats asyl system, ska kommissionen i samarbete med stödkontoret ut färda rekommendationer till den medlemsstaten och uppmana den att upprätta en förebyggande handlingsplan.

Den berörda medlemsstaten ska meddela rådet och kommissio nen huruvida den avser att upprätta en förebyggande handlings plan i syfte att åtgärda påfrestningarna på asylsystemet och/eller asylsystemets funktionsproblem, och samtidigt skydda de grundläggande rättigheterna för personer som ansöker om in ternationellt skydd.

En medlemsstat får efter egen bedömning och på eget initiativ upprätta en förebyggande handlingsplan och senare revidera denna. När en förebyggande handlingsplan upprättas kan med lemsstaten kan begära bistånd från kommissionen, andra med lemsstater, stödkontoret eller andra berörda unionsorgan.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/49

2. Om en förebyggande handlingsplan upprättas ska den berörda medlemsstaten förelägga rådet och kommissionen pla nen och regelbundet rapportera till dem om dess genomföran de. Kommissionen ska också informera Europaparlamentet om den förebyggande handlingsplanens viktigaste delar. Kommissio nen ska förelägga rådet och Europaparlamentet rapporter om dess genomförande.

Den berörda medlemsstaten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att åtgärda de särskilda påfrestningarna på dess asylsystem eller se till att identifierade problem åtgärdas innan läget förvärras. Om den förebyggande handlingsplanen omfattar åtgärder som syftar till att åtgärda särskilda påfrestningar på en medlemsstats asylsystem som kan äventyra tillämpningen av denna förord ning ska kommissionen rådgöra med stödkontoret innan den lägger fram rapporter för Europaparlamentet och rådet.

3. Om kommissionen på grundval av stödkontorets analys slår fast att den förebyggande handlingsplanens genomförande inte har avhjälpt de konstaterade bristerna eller om det finns en allvarlig risk för att asylsituationen i den berörda medlemsstaten ska utvecklas till en kris, som knappast kan avhjälpas genom en förebyggande handlingsplan, kan kommissionen, i tillämpliga fall i samarbete med stödkontoret, begära att den berörda med lemsstaten upprättar en krishanteringsplan och, vid behov, re viderar denna. Krishanteringsplanen ska under hela processen säkerställa att unionens asylregler följs, särskilt när det gäller grundläggande rättigheter för personer som ansöker om inter nationellt skydd.

Efter en begäran om att en krishanteringsplan ska upprättas ska den berörda medlemsstaten i samarbete med kommissionen och stödkontoret, och senast tre månader efter begäran utarbeta en sådan plan.

Den berörda medlemsstaten ska lägga fram sin krishanterings plan och ska minst en gång var tredje månad rapportera om dess genomförande till kommissionen och andra berörda aktö rer, t.ex. stödkontoret, i tillämpliga fall.

Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om krishanteringsplanen, eventuella revideringar av denna samt dess genomförande. I dessa rapporter ska den berörda medlemsstaten inkludera uppgifter i syfte att övervaka att krishanteringsplanen följs exempelvis i fråga om förfarandets längd, villkoren vid förvar och mottagningskapaciteten i förhållande till inflödet av sökande.

4. Rådet ska under hela den process för tidig varning, bered skap och krishantering som fastställs i denna artikel noggrant

övervaka situationen och kan begära ytterligare information samt ge politisk vägledning, särskilt när det gäller hur bråds kande och allvarlig situationen är och därmed huruvida en med lemsstat måste upprätta antingen en förberedande handlingsplan eller, vid behov, en krishanteringsplan. Europaparlamentet och rådet kan under hela processen diskutera och ge vägledning om eventuella solidaritetsåtgärder, såsom de finner lämpligt.

KAPITEL VII

ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 34

Utbyte av uppgifter

1. Varje medlemsstat ska till varje annan medlemsstat som begär det vidarebefordra sådana personuppgifter om sökanden som är lämpliga, relevanta och inte mer omfattande än vad som krävs för att

a)fastställa ansvarig medlemsstat,

b)pröva ansökan om internationellt skydd,

c)uppfylla alla skyldigheter som följer av denna förordning.

2.De uppgifter som avses i punkt 1 får endast avse

a)personuppgifter om sökanden och i förekommande fall hans eller hennes familjemedlemmar, släktingar eller andra närs tående (fullständigt namn, i förekommande fall tidigare namn, smeknamn eller pseudonymer, nuvarande och tidigare medborgarskap samt födelsedatum och födelseort),

b)identitets- och resehandlingar (referenser, giltighetstid, datum för utfärdande, utfärdande myndighet, plats för utfärdande m.m.),

c)andra uppgifter som behövs för att fastställa sökandens iden titet, inklusive fingeravtryck i enlighet med förordning (EU) nr 603/2013,

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/50		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

d)orter där sökanden uppehållit sig och resvägar,

e)uppehållstillstånd och viseringar som har utfärdats av en medlemsstat,

f)platsen där ansökan lämnades in,

g)det datum en eventuell tidigare ansökan om internationellt skydd inlämnades, det datum den aktuella ansökan inläm nades, hur långt handläggningen framskridit och innehållet i ett eventuellt beslut.

3. Vidare får den ansvariga medlemsstaten, om det skulle krävas i samband med prövningen av ansökan om internatio nellt skydd, anmoda en annan medlemsstat att lämna ut de uppgifter som sökanden åberopat till stöd för sin ansökan och skälen för eventuella beslut som fattats rörande sökanden. Den andra medlemsstaten får vägra att tillmötesgå denna fram ställan, om utlämnandet av uppgifterna skulle kunna äventyra dess väsentliga intressen eller skyddet av den berörda personens eller någon annans grundläggande fri- och rättigheter. Uppgif terna får endast lämnas ut om personen som ansöker om in ternationellt skydd skriftligen gett sitt samtycke till detta till den anmodande medlemsstaten. I så fall måste den sökande känna till vilka specifika uppgifter han eller hon har samtyckt till att lämna ut.

4.En framställan om uppgifter ska endast översändas i sam band med enskild ansökan om internationellt skydd. Den ska motiveras, och om den har till syfte att kontrollera om det föreligger ett kriterium som kan medföra ansvar för den anmo dade medlemsstaten ska det i framställan uppges på vilka bevis, inklusive relevant information från säkra källor om var och hur sökande reser in på medlemsstaternas territorium, eller på vilken särskild och kontrollerbar del i sökandens redogörelse framstäl lan grundar sig. Sådan information från säkra källor kan inte i sig anses tillräcklig för att avgöra en medlemsstats ansvar och behörighet enligt denna förordning, men den kan vara till hjälp vid bedömningen av andra indikationer som har samband med en enskild sökande.

5.Den anmodade medlemsstaten ska vara skyldig att svara inom fem veckor. Alla förseningar med att svara ska vederbör ligen motiveras. Bristande efterlevnad av tidsfristen på fem vec kor ska inte befria den anmodade medlemsstaten från skyldig heten att svara. Om de undersökningar som utförs av den anmodade medlemsstat som inte har hållit fristen undanhåller uppgifter som visar att den är ansvarig, kan den medlemsstaten inte åberopa utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artiklarna 21, 23 och 24 som skäl för att vägra att tillmötesgå en fram ställan om övertagande eller återtagande. I sådana fall ska tids fristerna i artiklarna 21, 23 och 24 för framställan om över tagande eller återtagande förlängas med lika lång tid som svaret från den anmodade medlemsstaten är försenat.

6.Utbyte av uppgifter ska ske på begäran av en medlemsstat och får bara äga rum mellan de myndigheter som har utsetts av respektive medlemsstat; varje medlemsstat ska meddela kom missionen vilken myndighet som har utsetts i enlighet med artikel 35.1.

7.De utväxlade uppgifterna får bara användas för de ända mål som anges i punkt 1. I varje medlemsstat får uppgifterna beroende på sin art och den mottagande myndighetens befo genheter endast vidarebefordras till myndigheter och domstolar som har till uppgift att

a)fastställa ansvarig medlemsstat,

b)pröva ansökan om internationellt skydd,

c)uppfylla alla skyldigheter som följer av denna förordning.

8.Den medlemsstat som överför uppgifter ska ansvara för att de är riktiga och aktuella. Om det framkommer att den har överfört uppgifter som är felaktiga eller som inte borde ha överförts, ska de mottagande medlemsstaterna underrättas om det utan dröjsmål. De ska rätta eller radera dessa uppgifter.

9.Sökanden ska ha rätt att på begäran få ta del av de upp gifter om honom eller henne som behandlats.

Om sökanden konstaterar att uppgifterna har behandlats i strid med denna förordning eller direktiv 95/46/EG, särskilt genom att de är ofullständiga eller felaktiga, ska han eller hon ha rätt att få dem rättade eller raderade.

Den myndighet som rättar eller raderar uppgifterna ska alltefter omständigheterna underrätta den medlemsstat som har lämnat eller mottagit uppgifterna.

Sökanden ska ha rätt att väcka talan eller klaga vid de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som vägrat sökanden rätt att få åtkomst till uppgifter som rör honom eller henne eller rätt att få sådana uppgifter rättade eller raderade.

10.I varje berörd medlemsstat ska överföringen och motta gandet av de utväxlade uppgifterna noteras i den berörda per sonens personakt och/eller i ett register.

11.De utväxlade uppgifterna ska inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för de ändamål som de har utväxlats för.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/51

12.Om uppgifterna inte behandlas automatiskt, inte ingår i överensstämmer med den här förordningen ska de berörda

eller inte kommer att ingå i ett register, ska varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att genom effektiva kontroller se till att denna artikel efterlevs.

Artikel 35

Behöriga myndigheter och resurser

1.Varje medlemsstat ska utan dröjsmål underrätta kommis sionen om vilka specifika myndigheter som är ansvariga för att skyldigheterna enligt denna förordning och eventuella ändringar av denna uppfylls. Medlemsstaterna ska se till att dessa myn digheter har de resurser som krävs för att utföra sitt arbete och i synnerhet för att inom föreskrivna tidsfrister besvara framställ ningar om uppgifter och om övertagande och återtagande av sökande.

2.Kommissionen ska offentliggöra en konsoliderad förteck ning över de myndigheter som avses i punkt 1 i Europeiska unionens officiella tidning. Om förteckningen ändras ska kommis sionen offentliggöra en uppdaterad konsoliderad förteckning en gång per år.

3.De myndigheter som avses i punkt 1 ska erhålla den fortbildning som krävs för tillämpningen av denna förordning.

medlemsstaterna ändra överenskommelserna för att undanröja bristande överensstämmelse som konstaterats.

3.Innan de överenskommelser som avses i punkt 1 b ingås eller ändras ska de berörda medlemsstaterna samråda med kom missionen när det gäller överenskommelsens överensstämmelse med denna förordning.

4.Om kommissionen finner att de överenskommelser som avses i punkt 1 b inte överensstämmer med denna förordning, ska den inom en skälig tidsperiod informera de berörda med lemsstaterna. Medlemsstaterna ska vida alla lämpliga åtgärder för att ändra den berörda överenskommelsen inom skälig tid för att undanröja bristande överensstämmelse som konstaterats.

5.Medlemsstaterna ska informera kommissionen om alla överenskommelser som avses i punkt 1, och om uppsägning eller ändring av dem.

KAPITEL VIII

FÖRLIKNING

4. Kommissionen ska genom genomförandeakter upprätta säkra elektroniska överföringskanaler mellan de myndigheter som avses i punkt 1, på vilka framställningar, svar och all skriftlig korrespondens översänds och som säkerställer att av sändarna automatiskt får ett elektroniskt mottagningsbevis. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk ningsförfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 36

Administrativa överenskommelser

1. Medlemsstaterna får sinsemellan ingå bilaterala administ rativa överenskommelser om hur denna förordning ska tilläm pas i praktiken och därmed underlätta dess genomförande och göra den effektivare. Dessa överenskommelser får avse

a)utbyte av sambandspersoner,

b)enklare förfaranden och kortare frister för översändande och prövning av framställningar om övertagande eller återta gande av sökande.

2.Medlemsstaterna får också bibehålla de administrativa

överenskommelser	som ingåtts enligt förordning	(EG)
nr 343/2003. I	den mån sådana överenskommelser	inte

Artikel 37

Förlikning

1.Om de berörda medlemsstaterna inte lyckas lösa en tvist rörande tillämpningen av denna förordning kan de tillgripa det förlikningsförfarande som anges i punkt 2.

2.Förlikningsförfarandet inleds genom att en av de oeniga medlemsstaterna vänder sig till ordföranden för den kommitté som inrättats genom artikel 44. Genom att godta användandet av förlikningsförfarande, förbinder sig de berörda medlemssta terna att ta största hänsyn till den lösning som föreslås.

Kommitténs ordförande ska utse tre ledamöter i kommittén som företräder tre medlemsstater som inte är inblandade i sa ken. De tre ledamöterna ska ta del av parternas argument skrift ligt eller muntligt och ska efter överläggningar föreslå en lös ning inom en månad, i förekommande fall efter omröstning.

Förhandlingarna ska ledas av kommitténs ordförande eller den nes ersättare. Ordföranden kan ge uttryck för sin uppfattning, men får inte delta i omröstningen.

Oavsett om parterna godtar eller förkastar den föreslagna lös ningen ska denna stå fast och inte kunna ändras.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/52		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

KAPITEL IX

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 38

Säkerhet och skydd för uppgifter

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att garan tera säkerheten för de personuppgifter som översänds, särskilt för att undvika olaglig eller obehörig åtkomst, eller röjande, ändring eller förlust av personuppgifter som behandlas.

Varje medlemsstat ska föreskriva att den eller de nationella till synsmyndigheter som utses enligt artikel 28.1 i direktiv 95/46/EG på ett oberoende sätt, i enlighet med dess nationella rätt, ska övervaka att den berörda medlemsstatens behandling av personuppgifter i enlighet med denna förordning är laglig.

Artikel 39

Tystnadsplikt

Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som avses i artikel 35 är bundna av reglerna om tystnadsplikt enligt natio nell rätt beträffande uppgifter de får kännedom om genom sitt arbete.

Artikel 40

Sanktioner

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att varje missbruk av uppgifter som behandlas i enlighet med denna förordning medför sanktioner, däribland administrativa sanktioner och/eller straffrättsliga påföljder i enlighet med na tionell rätt, som är effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 41

Övergångsbestämmelser

Om asylansökan lämnats in efter det datum som avses i arti kel 49 andra stycket, ska omständigheter som kan göra en medlemsstat ansvarig enligt bestämmelserna i denna förordning beaktas även om de förelåg före detta datum, med undantag av de händelser som avses i artikel 13.2.

Artikel 42

Beräkning av tidsfrister

Varje tidsfrist som föreskrivs i denna förordning ska beräknas enligt följande:

a)När en frist uttryckt i dagar, veckor eller månader ska räknas från den tidpunkt då en händelse inträffar eller en åtgärd vidtas, inräknas inte i fristen den dag då händelsen inträffade eller åtgärden vidtogs.

b)En frist uttryckt i veckor eller månader ska löpa ut vid utgången av den dag i fristens sista vecka eller månad som

infaller på samma veckodag eller samma datum som den dag då den händelse eller åtgärd från vilken fristen ska räknas inträffade eller vidtogs. Om en frist är uttryckt i månader och den dag då fristen skulle löpa ut inte förekommer i den sista månaden, ska fristen löpa ut vid utgången av den må nadens sista dag.

c)Fristerna ska innefatta lördagar, söndagar och lagstadgade helgdagar i de berörda medlemsstaterna.

Artikel 43

Territoriellt tillämpningsområde

Bestämmelserna i denna förordning ska vad beträffar Republi ken Frankrike endast tillämpas på dess europeiska territorium.

Artikel 44

Kommitté

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kom mitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förord ning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 45

Utövande av delegering

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.5 och 16.3 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande. Kommis sionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delege ringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av varje tidsperiod.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 8.5 och 16.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt

ikraft.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/53

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 8.5 och 16.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en pe riod av fyra månader från den dag då akten delgavs Europapar lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 46

Övervakning och utvärdering

Kommissionen ska senast den 21 juli 2016 rapportera till Eu ropaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förord ning och föreslå eventuella nödvändiga ändringar. Medlemssta terna ska senast sex månader innan den fristen löper ut lämna kommissionen alla upplysningar som behövs för att utarbeta rapporten.

Efter att ha lagt fram den rapport som avses i första stycket ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning samtidigt som rapporterna om genomförandet av Eurodacsystemet enligt artikel 40 i för ordning (EU) nr 603/2013.

Artikel 47

Statistik

Enligt artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd (1) ska medlemssta terna tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om

tillämpningen av denna förordning och förordning (EG) nr 1560/2003.

Artikel 48

Upphävande

Förordning (EG) nr 343/2003 ska upphöra att gälla.

Artiklarna 11.1, 13, 14 och 17 i förordning (EG) nr 1560/2003 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen och de upphävda artiklarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 49

Ikraftträdande och tillämplighet

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Förordningen ska tillämpas på ansökningar om internationellt skydd som lämnas in från och med den första dagen i den sjätte månaden efter dess ikraftträdande och ska från och med den dagen gälla alla framställningar om övertagande eller återta gande av sökande, oberoende av när ansökan gjordes. Vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnas in före detta datum ska av göras enligt kriterierna i förordning (EG) nr 343/2003.

Hänvisningar i denna förordning till förordning (EU) nr 603/2013, direktiv 2013/32/EU och direktiv 2013/33/EU ska till den dag de börjar tillämpas tolkas som hänvisningar till förordning (EG) nr 2725/2000 (2), direktiv 2003/9/EG (3) re spektive direktiv 2005/85/EG (4).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

(1) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23.

M. SCHULZ		A. SHATTER
Ordförande		Ordförande

(2) Rådets förordning (EG) nr 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (EUT L 316, 15.12.2000, s. 1).

(3) Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminor mer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18).

(4) Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om minimi normer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkal lande av flyktingstatus (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13).

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

L 180/54		SV	Europeiska unionens officiella tidning	29.6.2013

BILAGA I

Förordningar som upphävs (som det hänvisas till i artikel 48)

Rådets förordning (EG) nr 343/2003 (EUT L 50, 25.2.2003, s. 1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 – endast artiklarna 11.1, 13, 14 och 17 (EUT L 222, 5.9.2003, s. 3)

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning			L 180/55

						BILAGA II
						Jämförelsetabell

				Förordning (EG) nr 343/2003			Denna förordning

		Artikel 1					Artikel 1
		Artikel 2 a					Artikel 2 a
		Artikel 2 b					Upphävd
		Artikel 2 c					Artikel 2 b
		Artikel 2 d					Artikel 2 c
	Artikel 2 e						Artikel 2 d
	Artikel 2 f						Artikel 2 e
	Artikel 2 g						Artikel 2 f
	—						Artikel 2 h
	—						Artikel 2 i
	Artikel 2 h						Artikel 2 j
	Artikel 2 i						Artikel 2 g
	—						Artikel 2 k
	Artikel 2 j och k						Artikel 2 l och m
	—						Artikel 2 n
	Artikel 3.1						Artikel 3.1
	Artikel 3.2						Artikel 17.1
	Artikel 3.3						Artikel 3.3
	Artikel 3.4						Artikel 4.1 första meningen
	—						Artikel 4.1 a–f
	—						Artikel 4.2 och 4.3
	Artikel 4.1–4.5						Artikel 20.1–20.5
	—						Artikel 20.5 tredje stycket
	—						Artikel 5
	—						Artikel 6
	Artikel 5.1						Artikel 7.1
	Artikel 5.2						Artikel 7.2
	—						Artikel 7.3
	Artikel 6 första stycket						Artikel 8.1
	—						Artikel 8.3
	Artikel 6 andra stycket						Artikel 8.4
	Artikel 7						Artikel 9

					Prop. 2013/14:197
					Bilaga 2
L 180/56			Europeiska unionens officiella tidning		29.6.2013
L 180/56		SV	Europeiska unionens officiella tidning		29.6.2013


			Förordning (EG) nr 343/2003	Denna förordning

	Artikel 8			Artikel 10
	Artikel 9			Artikel 12
	Artikel 10			Artikel 13
	Artikel 11			Artikel 14
	Artikel 12			Artikel 15
	—			Artikel 16
	Artikel 13			Artikel 3.2
	Artikel 14			Artikel 11
	Artikel 15.1			Artikel 17.2 första stycket
	Artikel 15.2			Artikel 16.1
	Artikel 15.3			Artikel 8.2
	Artikel 15.4			Artikel 17.2 fjärde stycket
	Artikel 15.5			Artiklarna 8.5, 8.6 och 16.2
	Artikel 16.1 a			Artikel 18.1 a
	Artikel 16.1 b			Artikel 18.2
	Artikel 16.1 c			Artikel 18.1 b
	Artikel 16.1 d			Artikel 18.1 c
	Artikel 16.1 e			Artikel 18.1 d
	Artikel 16.2			Artikel 19.1
	Artikel 16.3			Artikel 19.2 första stycket
	—			Artikel 19.2 andra stycket
	Artikel 16.4			Artikel 19.3
	—			Artikel 19.3 andra stycket
	Artikel 17			Artikel 21
	Artikel 18			Artikel 22
	Artikel 19.1			Artikel 26.1
	Artikel 19.2			Artikel 26.2 och artikel 27.1
	—			Artikel 27.2–27.6
	Artikel 19.3			Artikel 29.1
	Artikel 19.4			Artikel 29.2
	—			Artikel 29.3
	Artikel 19.5			Artikel 29.4
	Artikel 20.1 första meningen			Artikel 23.1
	—			Artikel 23.2
	—			Artikel 23.3

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013			SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 180/57


				Förordning (EG) nr 343/2003		Denna förordning

		—				Artikel 23.4
		Artikel 20.1 a				Artikel 23.5 första stycket
		—				Artikel 24
		Artikel 20.1 b				Artikel 25.1
		Artikel 20.1 c				Artikel 25.2
	Artikel 20.1 d					Artikel 29.1 första stycket
	Artikel 20.1 e					Artikel 26.1 och 26.2, artikel 27.1, artikel 29.1 andra och
						tredje styckena
	Artikel 20.2					Artikel 29.2
	Artikel 20.3					Artikel 23.5 andra stycket
	Artikel 20.4					Artikel 29.4
	—					Artikel 28
	—					Artikel 30
	—					Artikel 31
	—					Artikel 32
	—					Artikel 33
	Artikel 21.1–21.9					Artikel 34.1–34.9 första till tredje styckena
	—					Artikel 34.9 fjärde stycket
	Artikel 21.10–21.12					Artikel 34.10–34.12
	Artikel 22.1					Artikel 35.1
	—					Artikel 35.2
	—					Artikel 35.3
	Artikel 22.2					Artikel 35.4
	Artikel 23					Artikel 36
	—					Artikel 37
	—					Artikel 40
	Artikel 24.1					—
	Artikel 24.2					Artikel 41
	Artikel 24.3					—
	Artikel 25.1					Artikel 42
	Artikel 25.2					—
	Artikel 26					Artikel 43

					Prop. 2013/14:197
					Bilaga 2
L 180/58			Europeiska unionens officiella tidning		29.6.2013
L 180/58		SV	Europeiska unionens officiella tidning		29.6.2013


			Förordning (EG) nr 343/2003	Denna förordning

	Artikel 27.1 och 27.2			Artikel 44.1 och 44.2
	Artikel 27.3			—
	—			Artikel 45
	Artikel 28			Artikel 46
	—			Artikel 47
	—			Artikel 48
	Artikel 29			Artikel 49


			Förordning (EG) nr 1560/2003	Denna förordning

	Artikel 11.1			—
	Artikel 13.1			Artikel 17.2 första stycket
	Artikel 13.2			Artikel 17.2 andra stycket
	Artikel 13.3			Artikel 17.2 tredje stycket
	Artikel 13.4			Artikel 17.2 första stycket
	Artikel 14			Artikel 37
	Artikel 17.1			Artiklarna 9, 10, 17.2 första stycket
	Artikel 17.2			Artikel 34.3

Prop. 2013/14:197

Bilaga 2

29.6.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 180/59

UTTALANDE FRÅN RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH KOMMISSIONEN

Rådet och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utan att det påverkar dess initiativrätt, överväga att revidera artikel 8.4 i den omarbetade Dublinförordningen när domstolen har avgjort mål C-648/11, MA m.fl. mot Secretary of State for the Home Department, dock senast inom de tidsfrister som anges i artikel 46 i Dublinförordningen. Därefter kommer Europaparlamentet och rådet att utöva sin lagstiftningsbehörighet med beaktande av barnets bästa.

I god kompromissanda och för att säkra att förslaget antas direkt hörsammar kommissionen denna upp maning, men utgår ifrån att den endast gäller dessa särskilda omständigheter och inte kommer att skapa ett prejudikat.

Sammanfattning av utkastet till lagrådsremiss

I utkastet till lagrådsremiss föreslås bl.a. en ändring av bestämmelserna i utlänningslagen (2005:716) om när en asylansökan får avvisas. Den föreslagna ändringen innebär ett genomförande i svensk rätt av artikel 33.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning), det omarbetade asylprocedurdirektivet, som medger att en asylansökan får nekas prövning om sökanden har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. En sådan ändring är nödvändig för att bestämmelserna om när en asylansökan får avvisas ska stå i överenstämmelse med bestämmelserna om när ett beslut om överföring av en asylsökande kan fattas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning), den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen är tillämplig från och med den 1 januari 2014.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Prop. 2013/14:197

Bilaga 3

Prop. 2013/14:197

Bilaga 4

Lagförslaget i utkastet till lagrådsremiss

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om utlänningslagen (2005:716) att 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 b § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

(Dublinförordningen).

9 §

Vad som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag gäller i tillämpliga delar också för beslut om överföring enligt

(Dublinförordningen).

5 kap.

1 b §3

En asylansökan får avvisas om sökanden
1. i en annan EU-stat har	1. i en annan EU-stat	har
förklarats vara flykting,	förklarats vara flykting	eller
	alternativt skyddsbehövande,

3.kan sändas till ett land där han eller hon

– inte riskerar att utsättas för förföljelse,

1Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31, Celex 32013R0604) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60, Celex 32013L0032).

2EUT L 180, 29.6.2013, s. 31 (Celex 32013R0604).

3Senaste lydelse 2009:1542.

– inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan	Prop. 2013/14:197
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,	Bilaga 4

–är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon inte har motsvarande skydd,

–har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och

–har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är rimligt för honom eller henne att resa dit.

I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte avvisas om

1. sökanden har en make, ett barn eller en förälder som är bosatt i Sverige och sökanden inte har en lika nära familjeanknytning till det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske, eller 2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga i det land dit

verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

2.För beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra

vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat4 gäller 1 kap.

9§ i sin äldre lydelse.

4 EUT L 50, 25.2.2003, s. 1 (Celex 32003R0343).

Prop. 2013/14:197

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över utkast till lagrådsremissen Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande avgetts av Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Luleå, Justitiekanslern, Domstolsverket, Migrationsverket, Uppsala universitet (Juridiska fakulteten), Barnombudsmannen, Sveriges advokatsamfund och UNHCR:s regionkontor för de baltiska och nordiska länderna.

Följande instanser har inbjudits men avstått från att yttra sig: Riksdagens ombudsmän.

Följande instanser har erbjudits att lämna yttrande men inte inkommit med något: Amnesty International, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd (FARR), Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och Svenska Röda Korset.

	Lagrådets yttrande	Prop. 2013/14:197
	Lagrådets yttrande	Bilaga 6
		Bilaga 6
	Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-03-12
	Närvarande: F.d. justitieråden Torgny Håstad och Sten Heckscher samt
	justitierådet Göran Lambertz.
	Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade
	Dublinförordningens ikraftträdande
	Enligt en lagrådsremiss den 6 mars 2014 (Justitiedepartementet) har
	regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
	lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
	Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Helena Tyni.
	Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 2013/14:197 Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 2014

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Borg, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf, Enström, Arnholm

Föredragande: statsrådet Ask

Regeringen beslutar proposition 2013/14:197 Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande.

Rättsdatablad			Prop. 2013/14:197
Rättsdatablad

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Utlänningslagen		32013L0032
(2005:716)