prop 2013/14 115

Skr. 2013/14:115

Innehållsförteckning
DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE UTVECKLINGEN I EU ...............	13
1 Inledning .........................................................................................	13

1.1Information till samt överläggningar och samråd med

		riksdagen ..........................................................................	16
2	Europeiska rådet .............................................................................		17
DEL 2 FRÅGOR UNDER ALLMÄNNA RÅDET ............................			24
3	Europa 2020 och den europeiska terminen .....................................		24
	3.1	En strategi för hållbar tillväxt och sysselsättning –
		Europa 2020 .....................................................................	24

3.1.1Den europeiska terminen för stärkt ekonomisk

			samordning ......................................................	24
	3.2	Sveriges nationella reformprogram 2013 .........................		25
		3.2.1	Sveriges rekommendationer 2013 ...................	26
	3.3	Kommissionens tillväxtrapport för 2014 ..........................		27
4	EU:s fleråriga budgetram 2014–2020 och systemet för egna
	medel	...............................................................................................		27
5	Utvidgningsprocessen .....................................................................			29
	5.1 .................................	Kommissionens utvidgningsstrategi		30
	5.2 ........................	Samarbets - och verifikationsmekanismen		30
	5.3 ............................................................................	Kroatien		30
	5.4 ..............................................................................	Turkiet		31
	5.5 .....................................................	Makedonien (fYROM)		31
	5.6 ......................................................................	Montenegro		32
	5.7 ...........................................................................	Albanien		33
	5.8 ................................................................................	Island		33
	5.9 ..............................................................................	Serbien		33
	5.10 .................................................	Bosnien och Hercegovina		34
	5.11 .............................................................................	Kosovo		34
	5.12 .........	EU:s finansiella stöd till västra Balkan och Turkiet		35
6	EU:s utrikestjänst............................................................................			35
7	EU:s strategi ..................................................för Östersjöregionen			37
	7.1 .......	Ny inriktning för EU:s strategi för Östersjöregionen		37
	7.2 .........	Allmän översyn av EU:s makroregionala strategier		38
	7.3 .......................................................	Årligt forum i Vilnius		38
8	Medborgarinitiativet .......................................................................			38
9	Förordning ....................................om europeiska politiska partier			39
10	Kommittéförfarande ......................................och delegerade akter			39
11	Kärnsäkerhet ...........................................................och strålskydd			40
	11.1 ....................................................................	Kärnsäkerhet		40
	11.2 .........................................................................	Strålskydd		41
	11.3 .........................	Radioaktivt avfall och avvecklingsfrågor		41
	11.4 .........................	Internationellt samarbete med tredjeland		41

DEL 3 EU:S FÖRBINDELSER MED OMVÄRLDEN ....................				43
12	Utrikes- och säkerhetspolitik..........................................................			43
	12.1	Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken........		43
	12.2	EU som aktör i FN...........................................................		48
	12.3	OSSE och Europarådet ....................................................		49
	12.4	Internationella brottmålsdomstolen .................................		49
	12.5	Respekten för mänskliga rättigheter i världen .................		50
	12.6	Nedrustning och icke-spridning.......................................		51
	12.7	Strategisk exportkontroll .................................................		52
	12.8	Sanktioner........................................................................		53
	12.9	Terrorism	.........................................................................	54
	12.10	Konsulär beredskap .........................................................		55
13	Den gemensamma handelspolitiken...............................................			55
	13.1	Världshandelsorganisationen...........................................		56
	13.2	EU:s regionala ...................och bilaterala handelspolitik		57
	13.3	EU:s arbete .......................med ansvarsfullt företagande		58
	13.4	Övriga handelspolitiska ........................................frågor		58
		13.4.1 ..........................	Förändrade beslutsordningar	58
		13.4.2 ...........................................	Investeringsskydd	59

13.4.3Handelspolitiska skyddsinstrument (antidumpningsåtgärder, antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder). 59

13.4.4	Internationell upphandling..............................	60
13.4.5	EU:s allmänna preferenssystem......................	60
13.4.6	Aid for Trade ..................................................	61
13.4.7	Exportfinansiering ..........................................	61
14 EU som global utvecklingsaktör ....................................................		62

14.1Agenda för förändring och dess implikationer för EU:s

utvecklingspolitik ............................................................

14.2EU och gemensamprogrammering för ökad

	biståndseffektivitet ..........................................................	63
14.3	EU:s arbete för mänskliga rättigheter och demokrati ......	63

14.4EU-samarbetet med länder i Afrika, Karibien och Stilla

havet (AVS).....................................................................

14.5Post 2015 – en ny agenda för global utveckling efter

2015.................................................................................

14.6EU:s humanitära bistånd och EU:s roll som humanitär

	aktör.................................................................................	65
15 EU:s bilaterala och regionala förbindelser .....................................		65
15.1	Samarbete mellan EU och EFTA-länderna .....................	65

15.2Nordliga dimensionen och EU:s deltagande i regionalt

samarbete i norra Europa.................................................

15.3EU:s grannskapspolitik – Östliga partnerskapet och Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i södra

	Medelhavsregionen .........................................................		66
	15.3.1	Partnerskapet för demokrati och delat
		välstånd i södra Medelhavsregionen...............	67
	15.3.2	Östliga partnerskapet ......................................	67
15.4	Östeuropa och Centralasien.............................................		68

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115	15.4.1	Ryssland ..........................................................	68
	15.4.2	Ukraina ............................................................	69
	15.4.3	Moldavien ........................................................	70
	15.4.4	Vitryssland ......................................................	71
	15.4.5	Södra Kaukasien ..............................................	72
	15.4.6	Centralasien .....................................................	72
	15.4.7	Utvecklingssamarbete i regionen .....................	73
15.5	Mellanöstern.....................................................................		73
	15.5.1	Fredsprocessen i Mellanöstern ........................	73
	15.5.2	Tunisien ...........................................................	74
	15.5.3	Egypten ............................................................	74
	15.5.4	Libyen .............................................................	74
	15.5.5	Syrien .............................................................	75
	15.5.6	Unionen för Medelhavet ..................................	75
	15.5.7	Gulfstaternas samarbetsråd ..............................	76
	15.5.8	Iran .............................................................	76
	15.5.9	Irak .............................................................	77
15.6	Nordamerika.....................................................................		77
	15.6.1	EU:s ekonomiska samarbete med USA ...........	77
	15.6.2	EU:s ekonomiska samarbete med Kanada .......	78
15.7	EU:s samarbete med Latinamerika och Karibien .............		78
	15.7.1	Regionala associerings - och frihandelsavtal ....	78
	15.7.2	Utvecklingssamarbetet med Latinamerika ......	79
	15.7.3	EU:s relation med några viktiga
		latinamerikanska länder ...................................	79
15.8	Afrika	...............................................................................	80
	15.8.1	EU - Afrika - partnerskapet och Afrikanska
	............................................................	unionen	80
	15.8.2 .....................................................	Afrikas horn	81
	15.8.3 ........................................................	Västafrika	82
	15.8.4 .............................................	Stora sjöregionen	83
	15.8.5 .....................................................	Östra Afrika	84
	15.8.6 ....................................................	Södra Afrika	84
15.9	Asien ................................................................................		86
	15.9.1 ..........................................................	Sydasien	86
	15.9.2 ...........................................................	Östasien	87
	15.9.3 ...............................	Sydöstasien och Oceanien	89
	15.9.4 ..............................................	Regionala frågor	90
DEL 4 EKONOMISKA ...............OCH FINANSIELLA FRÅGOR			92
16 Ekonomi och finans ........................................................................			92
16.1	Den offentligfinansiella .........................................krisen		92
	16.1.1 .................................	Finansiellt stabilitetsstöd	92
	16.1.2 ..............	Medlemsstater som får stabilitetsstöd	94
16.2	Ekonomisk ...............................styrning och samordning		97
	16.2.1 ..........................	Stabilitets - och tillväxtpakten	97
	16.2.2	Fördraget om stabilitet, samordning och
	............................................................	styrning	98
	16.2.3	Förstärkt ekonomisk styrning för euro -
	...........................................................	länderna	98
4

		16.2.4	Makroekonomiska obalanser:
			förvarningsmekanismen ..................................	99
	16.3	Ekonomiska och monetära unionen ...............................		100
		16.3.1	Reformering av den ekonomiska och
			monetära unionen .........................................	100
	16.4	Europeiska investeringsbanken .....................................		101
		16.4.1	Europeiska investeringsfonden .....................	102
	16.5	EU i G20	........................................................................	102
17	Finansmarknaden .........................................................................			103
	17.1	Försäkringsmarknaden ..................................................		103
		17.1.1 .......	Omnibus II - direktivet/minimidirektivet	103
	17.2	Värdepappersmarknaden ...............................................		104
		17.2.1 ...........	Marknader för finansiella instrument	104
		17.2.2 ......................................	Öppenhetsdirektivet	104
		17.2.3	Marknadsmissbruk och manipulation av
		..............................................	referensvärden	105
		17.2.4 ...	Europeiska långsiktiga investeringsfonder	105
	17.3	Bankmarknaden .............................................................		106
		17.3.1	Direktiv om att förhindra att finansiella
			systemet används för penningtvätt och
		...............................	finansiering av terrorism	106
		17.3.2	Förordning om information som åtföljer
		...................................	överföringar av medel	106
		17.3.3 ..........................	Insättningsgarantidirektivet	107
		17.3.4 ..............	Lagstiftningspaket för betaltjänster	107
		17.3.5 .................................................	Bankunionen	108
		17.3.6 .............................................	Kapitaltäckning	109
		17.3.7 ...............................	Krishanteringsdirektivet	109
		17.3.8 ..........	Finansiering av europeiska ekonomin	110
		17.3.9	Initiativ för finansiering till små och
		........................................	medelstora företag	110
	17.4	Direktiv om ........................................bostadslåneavtal		110
18	Skatter	..........................................................................................		111
	18.1 ...................................................................	Punktskatter		111
	..................	18.1.1	Skatt på finansiella transaktioner	111
	...................................	18.1.2	Energiskattedirektivet	112
	18.2 ..............................................................	Mervärdesskatt		112
	.............	18.2.1	Åtgärdspaket mot momsbedrägerier	112
		18.2.2	Förordning om mervärdesskatteregler om
	.....		beskattningsland för elektroniska tjänster	113

18.2.3Standardiserad mervärdesskattedeklaration.. 113

18.3	Företagsbeskattning.......................................................		113
	18.3.1	Gemensam konsoliderad bolagsskattebas.....	113
	18.3.2	Uppförandekoden för företagsbeskattning....	114
	18.3.3	Moder-/dotterbolagsdirektivet ......................	114
18.4	Administrativt samarbete...............................................		114
	18.4.1	Sparandedirektivet........................................	114
	18.4.2	Skattebedrägeri och skatteundandragande....	115

18.4.3Direktiv om administrativt samarbete i fråga

om beskattning..............................................

115

Skr. 2013/14:115

		18.4.4	Åtgärdsprogram för skattefrågor,
			Fiscalis 2020..................................................	116
19	EU:s budget...................................................................................			116
	19.1	Förhandling om EU:s årsbudget 2014............................		117
	19.2	Sveriges EU-avgift och återflöde ...................................		118
20	Skydd av EU:s finansiella intressen..............................................			118

20.1Revisionsrättens årsrapport och ansvarsfrihet för

		kommissionen för genomförandet av budgeten samt
		bedrägeribekämpningsfrågor ..........................................		118
		20.1.1	Genomförandet av 2011 års budget...............	119
		20.1.2	Genomförandet av 2012 års budget...............	119
	20.2	Hantering och användning av EU - medel i Sverige ........		120
21	Statistik	.........................................................................................		121
DEL 5 RÄTTSLIGA .............................OCH INRIKES FRÅGOR				122
22	Civilrättsligt .................................................................samarbete			122
	22.1 ...................................................	Bryssel I - förordningen		122
	22.2 ..................................	Europeisk kvarstad på bankmedel		122
	22.3 ............................	Bättre tillgång till rättslig information		123
	22.4 ................	Arbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor)		123
	22.5 ............	Makars och partners förmögenhetsförhållanden		124
	22.6 .....	Erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor		124
	22.7 ..........................................	Gemensam europeisk köplag		125
	22.8 ....................................................	Insolvensförordningen		125
23 Polissamarbete, ..........straffrättsligt samarbete och tullsamarbete				126
	23.1 .........................................................	Horisontella frågor		126
	................................	23.1.1	Organiserad brottslighet	126
	..........	23.1.2	Europeiskt it-brottscenter vid Europol	127
	.......................................................	23.1.3	Narkotika	128
	.......................................................	23.1.4	Terrorism	128
	...............................	23.1.5	Sprängämnesprekursorer	130
	..................................................	23.1.6	Nytt Europol	130

23.1.7Statistik om brott, trygghet och åtgärder mot

brott ...........................................................

130

23.2Informationsutbyte för att förebygga och bekämpa

brott ................................................................................		130
23.2.1	Utbyte av DNA-uppgifter m.m......................	130
23.2.2	Utbyte av uppgifter ur kriminalregister .........	131

23.2.3Tillgång till informationssystemet för

viseringar i brottsbekämpande syfte ..............

131

23.2.4Förhandlingar med USA om ett dataskydds-

	avtal ...........................................................	131
23.2.5	Europeisk informationsutbytesmodell...........	132

23.3Gränsövervakning, Schengenfrågor och tullsamarbete ..132

23.3.1	Europeiskt gränsövervakningssystem............	132
23.3.2	Paket om smart gränsförvaltning...................	132

23.3.3Regler för operativt samarbete vid de yttre

	sjögränserna...................................................	133
23.3.4	Arbetsgruppen för Medelhavet......................	133

	23.3.5	Schengens informationssystem.....................	134
	23.3.6	Schengenförvaltning och Schengen-
		utvärderingar.................................................	134
	23.3.7	Gränskodexen...............................................	134
23.4	Straffrättsligt samarbete.................................................		135
	23.4.1	Europeiska utredningsordern........................	135
	23.4.2	En europeisk åklagarmyndighet ...................	135
	23.4.3	Eurojust ........................................................	136
23.5	Materiell straffrätt..........................................................		136
	23.5.1	Angrepp mot informationssystem.................	136

23.5.2Frysning och förverkande av utbyte av brott 137

23.5.3Skydd av EU:s finansiella intressen genom

straffrättsliga bestämmelser..........................

137

23.5.4Straffrättsligt skydd av euron och andra

	valutor mot förfalskning ...............................	138
23.5.5	Narkotikarambeslutet....................................	138

23.5.6 Straffrätt enligt artikel 83.2 i EUF-fördraget 139

23.6Processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade

personer .........................................................................

139

24 Asyl, invandring, visering och annan politik som rör rörlighet för

personer	........................................................................................		139
24.1	Gemensamt europeiskt asylsystem ................................		140
24.2	Europeiskt system för laglig migration ..........................		140
24.3 .............................................................	Viseringspolitik		141
.....................	24.3.1	Viseringsinformationssystemet	141
..................................	24.3.2	Viseringsförordningen	141
.............................	24.3.3	Viseringsförenklingsavtal	141
..............................................	24.3.4	Viseringsfrihet	142
	24.3.5	Fri rörlighet för EU-medborgare och deras
........................................		familjemedlemmar	142
24.4 ............................	Återvändande och olaglig invandring		143
...........................................	24.4.1	Återtagandeavtal	143
................	24.4.2	Åtgärder som rör migrationstryck	143
24.5 ................................	Migration i de yttre förbindelserna		144

24.5.1EU:s övergripande strategi för migration och

rörlighet ........................................................

144

24.5.2Regionala och bilaterala samarbetsprocesser 144

	24.5.3	Pragprocessen...............................................	144
	24.5.4	EU-Afrikas strategiska partnerskap på
		migrationsområdet........................................	145
	24.5.5	Migration och utveckling..............................	145
	24.5.6	Budapestprocessen .......................................	145
25 Grundläggande rättigheter och medborgarskap ...........................			146
25.1	EU:s anslutning till Europakonventionen......................		146
25.2	Reformen av EU:s dataskyddsreglering ........................		146
25.3	EU:s stadga om grundläggande rättigheter....................		147
25.4	EU:s byrå för grundläggande rättigheter .......................		147
25.5	Medborgarskapsåret 2013 .............................................		148
26 Finansieringsprogram för rättsliga och inrikes frågor ..................			148

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115	26.1	Asyl- och migrationsfonden ...........................................		149
	26.2	Fonden för inre säkerhet.................................................		150
		26.2.1	Ekonomiskt stöd för yttre gränser och
			viseringar.......................................................	150
		26.2.2	Ekonomiskt stöd till polissamarbete,
			förebyggande och bekämpande av
			brottslighet samt krishantering ......................	150
	26.3	Programmet för rättsliga frågor......................................		151
	26.4	Programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap..151
27	Civilskydd.....................................................................................			151
DEL 6 SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALPOLITIK, HÄLSO-
	OCH SJUKVÅRD.......................................................................			153
28	Sysselsättningspolitik....................................................................			153
	28.1	Sysselsättningsstrategin inom Europa 2020 och den
		europeiska terminen .......................................................		153
	28.2	Den sociala dimensionen av EMU .................................		155
	28.3	Sektorsstrategier på sysselsättningsområdet...................		156
29 Arbetsliv, arbetsmarknad och sociala frågor.................................				157
	29.1	Klassificering, märkning och förpackning av ämnen
		och blandningar..............................................................		157
	29.2	Pensionsrättigheter .........................................................		158
	29.3	Direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet 158
	29.4	Direktiv om åtgärder för att underlätta fri rörlighet för
		arbetstagare ....................................................................		159
	29.5	Utökat samarbete mellan de offentliga
		arbetsförmedlingarna i EU .............................................		159
	29.6	Socialt protokoll .............................................................		160
	29.7	Sociala investeringspaketet ............................................		160
	29.8	Europeisk fond för stöd till de mest behövande .............		161
30 Jämställdhet och arbetet mot diskriminering ................................				161
	30.1	Jämställdhet....................................................................		161
	30.2	Arbetet mot diskriminering ............................................		162
31	Hälsofrågor ...................................................................................			163
	31.1	Folkhälsa ........................................................................		163
	31.2	Hälso- och sjukvård........................................................		165
DEL 7 KONKURRENSKRAFTSFRÅGOR ....................................				168
32 Den inre marknadens utveckling...................................................				168
	32.1	Inremarknadsakterna ......................................................		168
		32.1.1	Första inremarknadsakten..............................	168
		32.1.2	Andra inremarknadsakten..............................	169
	32.2	Styrning av den inre marknaden.....................................		169
		32.2.1	Administrativt samarbete IMI .......................	169
		32.2.2	Solvit – ett informellt nätverk för att lösa
			handelshinder ................................................	169
		32.2.3	Resultattavlan för den inre marknaden – ny
			statistik på nätet.............................................	170
8

	32.2.4	Handlingsplan för att förbättra webbportalen
		Ditt Europa ...................................................	171
32.3	E-handel	........................................................................	172
32.4	Standardisering..............................................................		172
32.5	Associationsrätt .............................................................		173
32.6	Redovisnings ................................- och revisionsfrågor		174
33 Fri rörlighet för varor ...................................................................			174
33.1	Det harmoniserade ....................................varuområdet		175
33.2	Det icke ............................harmoniserade varuområdet		175
33.3	Omarbetning .........................................av tullkodexen		176
33.4	Nytt åtgärdsprogram ..................................– Tull 2020		177
33.5	Tullkontroll ...........................av immaterialrättsintrång		177

33.6Förordning om administrativt samarbete på tull- och

		jordbruksområdet...........................................................	177
34	Offentlig upphandling ..................................................................		178
	34.1	Nya EU-direktiv på upphandlingsområdet ....................	178
	34.2	Elektronisk upphandling................................................	179
35	Fri rörlighet för tjänster................................................................		180
	35.1	EU:s tjänstedirektiv .......................................................	180
	35.2	Detaljhandel...................................................................	181
36	Immaterialrätt...............................................................................		182
	36.1	Enhetligt patentskydd och enhetlig patentdomstol ........	182
	36.2	Översynen av EU:s varumärkessystem .........................	183
	36.3	Arbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor) ...............	183
37	Näringspolitik ..............................................................................		184
	37.1	EU:s industripolitik .......................................................	184
	37.2	Förenkla för företag inom EU/Smart lagstiftning..........	185
	37.3	Konkurrens och statsstöd...............................................	185
38	Konsumentpolitik.........................................................................		186
	38.1	Konsumentprodukters säkerhet .....................................	187
	38.2	Paketresor och liknande arrangemang...........................	187
	38.3	Konsumentprogram för 2014–2020...............................	187
39	Forskning och innovation.............................................................		188
	39.1	Europeiska forskningsområdet ......................................	188
	39.2	Horisont 2020................................................................	189
	39.3	Partnerskapsprogram .....................................................	189
	39.4	Innovationsindikator......................................................	190
	39.5	Europeiska innovationspartnerskap...............................	190
	39.6	Viktig möjliggörande teknik..........................................	190
	39.7	Europeiska institutet för innovation och teknik.............	191
40	Den europeiska rymdpolitiken .....................................................		191
	40.1	En europeisk rymdindustripolitik ..................................	191
	40.2	Jordobservationsprogrammet GMES blir Copernicus...	192
	40.3	Rymdövervakning ska utvecklas...................................	192
41	Sammanhållningspolitiken...........................................................		193
DEL 8 TRANSPORT, TELEKOM OCH ENERGI .......................			194

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115	42	Transporter....................................................................................		194
		42.1	Frågor som rör flera transportslag ..................................	194
			Transeuropeiska transportnät.........................	194
			Fonden för ett sammanlänkat Europa............	195
			Infrastruktur för alternativa drivmedel ..........	195
			Satellitnavigeringsprogrammet Galileo.........	196
		42.2	Landtransporter ..............................................................	196
			Förordningen om färdskrivare.......................	196
			Kontrollbesiktningsfrågor..............................	196
			Vägfordons mått och vikt ..............................	197
			Fjärde järnvägspaketet...................................	197
		42.3		198
			Marin utrustning............................................	198
			Finansiering av några av sjösäkerhetsbyråns
			uppgifter ........................................................	198
			Hamnpaketet..................................................	198
		42.4	Den integrerade havspolitiken ........................................	199
		42.5		200
			Översyn av flygpassagerares rättigheter........	200
			Flygplatspaketet.............................................	200
			Händelserapportering ....................................	200
			Det gemensamma luftrummet .......................	201
			Statsstöd till flygplatser .................................	201
	43	Politiken för informationssamhället..............................................		202
		43.1	E - legitimationer och betrodda tjänster ...........................	202
		43.2	Europeiska byrån för nät - och informationssäkerhet ......	203
		43.3	Direktiv om nät - och informationssäkerhet ....................	203
		43.4	Transeuropeiska telekommunikationsnät .......................	203
		43.5	Europeisk inre marknad för elektronisk kommunikation204
		43.6	Förordning om reducerade kostnader vid
			bredbandsutbyggnad .......................................................	204
		43.7	Tillgänglighet till myndigheters webbplatser .................	205
		43.8		205
		43.9	Vidareutnyttjande av information från den offentliga
				206
	44	Energi		207
		44.1	Grönboken om klimat - och energipolitiken till 2030 .....	207
		44.2 ..................	Indirekt förändrad markanvändning (ILUC)	208
		44.3 ...................	Meddelande om en inre marknad för energi	209
		44.4 ................	Meddelande om energiteknik och innovation	209
		44.5 .............	Säkerhet vid utvinning av olja och gas till havs	209
		44.6 ...............	Meddelande om långsiktig infrastrukturvision	210
		44.7 ................................................	Notifieringsförordningen	210
	DEL 9 JORDBRUK, ...........................FISKE OCH LIVSMEDEL			212
	45	Den gemensamma ...........................................jordbrukspolitiken		212
		45.1 .......	Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken	212
		45.2	Övergångsförordning för den gemensamma
		.............................................	jordbrukspolitiken år 2014	213
10

	45.3	Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för	Skr. 2013/14:115
		jordbruksprodukter ........................................................	213
46	Skogsfrågor ..................................................................................		214
	46.1	EU:s nya skogsstrategi ..................................................	214
47	Den gemensamma fiskeripolitiken...............................................		215
	47.1	Reform av den gemensamma fiskeripolitiken ...............	215
	47.2	EU:s fiskepartnerskapsavtal med tredjeland..................	217
	47.3	Fiskeriförvaltning i Östersjön........................................	217
	47.4	Fiskeriförvaltning i Västerhavet ....................................	218
48	Djur- och livsmedelsfrågor ..........................................................		219
	48.1	Friskare djur, sundare växter och säkrare livsmedel......	219
	48.2	Elektronisk märkning av djur ........................................	219
	48.3	Honung ..........................................................................	220

48.4Kommissionens handlingsplan mot livsmedels-

	bedrägerier.....................................................................	220
48.5	Ursprungsmärkning av kött ...........................................	221

48.6Livsmedel för spädbarn, småbarn och livsmedel för

		speciella medicinska ändamål .......................................	221
DEL 10 MILJÖ ..................................................................................			223
49	Horisontella miljöfrågor...............................................................		223
	49.1	EU:s sjunde miljöhandlingsprogram .............................	223
	49.2	Finansieringsprogrammet LIFE .....................................	223
	49.3	Miljökonsekvensbeskrivningar ......................................	224
50	Klimat	..........................................................................................	224
	50.1 .................	FN:s ramkonvention om klimatförändringar	224
	50.2 ..	En EU - strategi för anpassning till ett förändrat klimat	225
	50.3 ................................................	Fluorerade växthusgaser	225
	50.4 ...................	EU:s system för handel med utsläppsrätter	226
	50.5 ................................................	Utsläppsrätter och flyget	226

50.6Mätning, rapportering och verifiering av koldioxid-

		utsläpp från sjötransporter .............................................	227
	50.7	Koldioxidkrav för fordon ..............................................	227
51	Naturresurser och biologisk mångfald .........................................		228
	51.1	Invasiva främmande arter ..............................................	228
	51.2	Tillträdesregler till genetiska resurser ...........................	228
52	Kemikalier och avfall...................................................................		229

52.1Partsmöten för Basel-, Rotterdam- och

	Stockholmskonventionerna ...........................................	229
52.2	Tillsyn av avfallstransporter ..........................................	230
52.3	Batteridirektivet.............................................................	230
52.4	Fartygsåtervinning.........................................................	231
52.5	Kvicksilverförhandlingarna...........................................	231
52.6	Minskad användning av tunna plastkassar ....................	231
53 Vatten och marin miljö ................................................................		232
53.1	Planering av havets resurser ..........................................	232
53.2	Prioriterade ämnen på vattenpolitikens område.............	232

Skr. 2013/14:115	DEL 11 UTBILDNING, UNGDOM, KULTUR OCH IDROTT ....			233
	54	Utbildning .....................................................................................		233
		54.1	Utbildningens roll i Europa 2020 - strategin ....................	233
		54.2	EU:s program för utbildning, ungdom och idrott
			(Erasmus+) .....................................................................	233
		54.3	Högre utbildningens sociala dimension ..........................	234
		54.4	Europeiska högre utbildningens globala dimension .......	234
		54.5	Ledarskap inom utbildning .............................................	235
		54.6	Öppna utbildningsresurser och digital inlärning ............	235
		54.7	Yrkeskvalifikationsdirektivet .........................................	235
	55	Ungdomsfrågor .............................................................................		236
		55.1	Ungdomspolitiken ..........................................................	236
		55.2	Ungdomars utveckling, välbefinnande och sociala
			integration ......................................................................	237
		55.3	Ungdomar som varken arbetar eller studerar .................	237
		55.4	Programmet Ung och aktiv i Europa ..............................	237
	56 Kultur, medier och idrott...............................................................			238
		56.1		238
		56.2	Audiovisuella frågor .......................................................	239
		56.3	Kreativa Europa ..............................................................	240
		56.4	Programmet Ett Europa för medborgarna ......................	240
		56.5		241
	DEL 12 EU:S INSTITUTIONER ......................................................			242
	57	Institutionernas verksamhet ..........................................................		242
		57.1	Kommissionen ................................................................	242
			Kommissionens arbetsprogram .....................	242
			Arbetsgruppen för Grekland..........................	242
			Genomförande av direktiv.............................	243
			Överträdelseärenden......................................	244
		57.2	Europaparlamentet .........................................................	245
		57.3	EU - domstolen ................................................................	246
		57.4	Öppenhet och insyn ........................................................	248
		57.5	Personalpolitik i EU:s institutioner ................................	248
		57.6		249
		57.7	EU - språkvården ..............................................................	249
		57.8	Regionkommittén ...........................................................	250
		57.9	Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén ..........	250
	Bilaga 1 Mål av svenskt intresse vid EU-domstolen och tribunalen
		under 2013 ..............................................................................		251
	Bilaga 2 Under 2013 avslutade och pågående överträdelseärenden .....			300
	Bilaga 3 Beslut i rådet under 2013 som Sverige inte stött ....................			340
	Sakregister			342
	Utdrag ur protokoll .........vid regeringssammanträde den 6 mars 2014			346
12

DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE			Skr. 2013/14:115
UTVECKLINGEN I EU
1	Inledning
Liksom föregående år genomsyrades EU-samarbetet under 2013 av det
besvärliga ekonomiska läget i många medlemsländer. En viss
stabilisering kunde skönjas under året, inte minst i euroområdet. Dock
kvarstod betydande ekonomiska och finansiella svårigheter med bl.a. hög
arbetslöshet som följd. Under 2013 kunde fokus flyttas från tidigare års
mer akuta krisåtgärder till förmån för mer långsiktiga åtgärder för att
främja förutsättningarna för tillväxt och återupprätta konkurrenskraften i
Europa. Diskussionerna, inte minst bland stats- och regeringscheferna,
handlade inte sällan om avvägningar mellan behovet av konsolidering av
de offentliga finanserna och åtgärder för att stödja tillväxten på kort och
lång sikt. Finansiering av ekonomin, t.ex. initiativ för att underlätta
finansiering för små och medelstora företag, stod på Europeiska rådets
dagordning vid flera tillfällen bl.a. för att följa upp tillväxtpakten från
juni 2012.
De diskussioner om att fördjupa den ekonomiska och monetära
unionen (EMU) som inleddes under föregående år fortsatte också under
2013.	När det gäller ekonomisk-politisk samordning kretsade
diskussionerna kring fyra områden: samordning i förväg av större
ekonomisk-politiska reformer, EMU:s sociala dimension, ömsesidigt
överenskomna kontraktsmässiga arrangemang gällande reformer samt
solidaritetsmekanismer knutna till sådana kontrakt.
Diskussionerna om en bankunion fortsatte under året. I oktober antogs
förordningarna som skapar en gemensam tillsynsmekanism. Mekanismen
innebär att Europeiska centralbanken blir ansvarig för tillsynen av
bankerna i eurozonen och övriga medlemsstater som önskar delta. I
mitten av december kunde medlemsstaterna nå en allmän inriktning inför
fortsatta förhandlingar med Europaparlamentet om nästa beståndsdel i
bankunionen, nämligen den gemensamma avvecklingsmekanismen med
tillhörande avvecklingsfond för att hantera banker i kris. Rådet beslutade
att tillkalla en regeringskonferens för att förhandla fram ett mellanstatligt
avtal om avvecklingsfonden.
Genom den europeiska terminen och Europa 2020-strategin lyftes även
2013 behovet av strukturreformer på medlemsstatsnivå fram.
Kommissionen gjorde i den årliga tillväxtrapporten, som presenterades i
november, bedömningen att de reformansträngningar som medlems-
staterna genomfört börjar få positiva effekter. Men, kommissionen
underströk samtidigt att den största utmaningen under 2014 blir att
upprätthålla reformtakten för att förbättra konkurrenskraften och skapa
förutsättningar för en varaktig återhämtning av ekonomin.
Kommissionen föreslog i juni landspecifika rekommendationer till
medlemsstaterna, vilka efter vissa justeringar antogs av rådet. När det
gäller	Sverige antog rådet fyra rekommendationer	på grundval av	13

Skr. 2013/14:115	kommissionens analys om såväl genomförandet av Europa 2020-
	strategin som stabilitets- och tillväxtpakten. Regeringen redogjorde i
	budgetpropositionen för 2014 för de åtgärder som vidtas för att svara upp
	mot rekommendationerna.
	Den på många håll höga ungdomsarbetslösheten i Europa diskuterades
	såväl vid Europeiska rådets möten som vid toppmöten i tysk respektive
	fransk regi. Under året rekommenderades bl.a. medlemsstaterna att anta
	ungdomsgarantier. En särskild fond för stöd till regioner med hög
	ungdomsarbetslöshet etablerades också inom den fleråriga budgetramen.
	Regeringen fortsatte att verka för en fortsatt fördjupning av den inre
	marknaden och lyfte i olika sammanhang fram den stora tillväxtpotential
	som vilar i att ytterligare integrera tjänstemarknaden inom EU.
	Europeiska rådet kunde i oktober bl.a. på svenskt initiativ enas om att
	stats- och regeringscheferna ska få årliga rapporter om medlemsstaternas
	reformer på tjänsteområdet, att kommissionen ska ge medlemsstaterna
	vägledning för hur medlemsstaterna ska säkerställa att nationella regler
	är proportionella samt att medlemsstaterna ska minska hinder för den
	gränsöverskridande tjänstehandeln.
	Under året antogs ytterligare sex av förslagen inom ramen för den
	första inremarknadsakten, bl.a. yrkeskvalifikationsdirektivet. En
	överenskommelse nåddes också om upphandlingsregelverket.
	Kommissionen har dessutom presenterat elva av tolv förslag under den
	andra inremarknadsakten. I syfte att upprätta en digital inre marknad
	presenterade kommissionen under hösten ett förslag till förordning med
	åtgärder för att stärka den europeiska inre marknaden för elektronisk
	kommunikation.
	Det var ett stort framsteg att EU kunde enas om ett mandat för
	förhandling med USA om ett handels- och investeringsavtal (TTIP) och
	att en principöverenskommelse om frihandelsavtalet med Kanada kunde
	fattas i oktober. Dessa handelsavtal väntas bli viktiga bidrag till ökad
	tillväxt i Europa. Kommissionen uppskattar att ett ambitiöst och
	omfattande transatlantiskt handel- och investeringsavtal skulle kunna
	generera vinster för EU respektive USA motsvarande ca 100 miljarder
	euro per år.
	I februari kunde stats- och regeringscheferna nå en överenskommelse
	om nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020. Det skulle dock
	dröja tills i juni innan en principöverenskommelse med
	Europaparlamentet kunde nås. Europaparlamentet röstade därefter ja till
	uppgörelsen i december. Budgetramen innebar att den totala
	utgiftsvolymen för första gången någonsin minskade jämfört med
	föregående period. Dessutom innebar uppgörelsen en viss modernisering
	av utgiftstrukturen med ökat fokus på tillväxtfrämjande åtgärder och
	mindre resurser till den gemensamma jordbrukspolitiken och till det
	regionalpolitiska stödet. Regeringen har tillsammans med flera
	likasinnade medlemsstater varit drivande i arbetet för både en restriktiv
	och modern budget.
	I mars presenterade kommissionen en grönbok om ett klimat- och
	energiramverk till 2030, som utgjorde ett underlag för en bred europeisk
	klimat- och energidiskussion om politiken efter 2020. Avsikten är att
	skapa större säkerhet för långsiktiga investeringar och omställning till ett
14	resurseffektivt samhälle, och fortsätta att ha en ledande roll i det globala

klimatarbetet inför år 2015 då en ny global rättsligt bindande överenskommelse ska förhandlas fram. I inledningen av 2014 avser kommissionen att återkomma med förslag om hur EU bör gå vidare med ett 2030-ramverk på klimat- och energiområdet.

Utvidgningsprocessen fortsatte. Kroatien välkomnades den 1 juli som den 28:e medlemsstaten. I december enades EU om att inleda medlemskapsförhandlingar med Serbien i januari 2014. En viktig faktor bakom detta beslut var de framsteg som gjorts i normaliseringen av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo. Undertecknandet i april av ett avtal där Serbien erkände Pristinas befogenhet över Kosovos statliga institutioner var ett nyckelmoment. Medlemskapsförhandlingarna med Turkiet återupptogs och för första gången på tre år öppnades ett nytt kapitel för förhandling.

Vikten av EU som en säkerhetspolitisk och global aktör bekräftades när stats- och regeringscheferna diskuterade den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken vid toppmötet i december. Det fanns bred enighet om behoven av en samlad ansats i EU:s externa relationer mellan t.ex. den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, bistånd och handel.

I november genomfördes ett toppmöte i Vilnius inom ramen för Östliga partnerskapet. Under mötet kunde associeringsavtal med Georgien och Moldavien signeras. In i det sista var det oklart om motsvarande avtal med Ukraina skulle undertecknas, något som slutligen inte blev fallet. Den ukrainske presidentens beslut att inte underteckna avtalet ledde till starka protester i Ukraina som ännu fortgick vid årsskiftet.

Utvecklingen i södra grannskapet var fortsatt omvälvande. EU fortsatte att verka för främjandet av tillväxt, fler jobb och andra åtgärder mot fattigdomen som i sig utgör förutsättningar för att revolutionerna och reformprocesserna i regionen ska leda till mer demokrati. Särskilt inbördeskriget i Syrien stod högt på den utrikespolitiska dagordningen. Den eskalerande konflikten i landet fortsatte att innebära enorma lidanden för civilbefolkningen. Situationen i Syrien fortsatte också att sätta asylsystemen i EU under press. De asylsökande sökte sig främst till Sverige och Tyskland. Samtidigt befann sig de flesta flyktingar som lämnat Syrien i grannländerna, för vilka konflikten inneburit stora påfrestningar.

Förhandlingarna om det gemensamma asylsystemet kunde äntligen avslutas under året efter flera års förhandlingar och ska nu genomföras i medlemsstaterna. Skillnaderna i mottagnings- och asylsystem fortsatte att vara stora mellan medlemsstaterna, och fördelningen av antalet asylsökande var alltjämt mycket ojämn.

Under året inträffade återigen tragedier i medelhavsområdet då migranter och flyktingar på väg till Europa omkom i båtolyckor. Såväl migrationsministrarna som stats- och regeringscheferna diskuterade vid flera tillfällen hur liknande händelser ska kunna förhindras. En särskild arbetsgrupp tillsattes för att identifiera prioriterade åtgärder för en effektivare tillämpning av EU:s migrationspolitik. Situationen i medelhavsområdet tydliggjorde återigen vikten av ett nära samarbete med transit- och ursprungsländer inom ramen för EU:s globala strategi för migration och rörlighet, liksom vikten av att fler medlemsstater hjälps åt att ge skydd till flyktingar genom vidarebosättningsprogram.

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115 Den fria rörligheten för EU-medborgare och deras familjemedlemmar kom att ifrågasättas av en grupp medlemsstater som önskade sätta frågan om ”social turism” och missbruk av välfärdstjänster i mottagarländerna på den politiska dagordningen. Frågan aktualiserades bl.a. av att övergångsreglerna för den rumänska och bulgariska arbetskraftens rörlighet löpte ut vid årsskiftet 2013/14. Kommissionen liksom flera medlemsstater däribland Sverige lyfte dock fram den fria rörlighetens positiva inverkan på tillväxten i Europa och på det faktum att EU- migranter utnyttjar välfärdstjänster i liten utsträckning.

Den ekonomiska krisen har aktualiserat frågan om demokrati och legitimitet för unionen. En diskussion om behovet av att stärka EU:s legitimitet har förts under året. Frågorna har fått ytterligare relevans inför förestående val till Europaparlamentet. Diskussioner har också förts om vikten av att medlemsstaterna tar sitt ansvar för att se till att de grundläggande rättigheterna följs och respekteras, och om hur efterlevnaden av dessa kan stärkas.

1.1Information till samt överläggningar och samråd med riksdagen

Enligt regeringsformen är regeringen skyldig att löpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet. Denna informationsskyldighet regleras närmare i riksdagsordningen. Där anges att regeringen ska redovisa sitt agerande i EU för riksdagen och varje år lämna denna skrivelse till riksdagen över verksamheten i EU.

Enligt riksdagsordningen ska regeringen också informera riksdagen om sin syn på de dokument som EU:s institutioner överlämnat till riksdagen och som regeringen bedömer som betydelsefulla. Under året överlämnades 161 faktapromemorior (152 under 2012) i vilka regeringen har informerat riksdagen om specifika förslag och regeringens syn på dessa.

Om ett utskott begär det, har regeringen vidare en skyldighet att lämna upplysningar och avge yttranden till utskotten om EU-arbetet inom utskottens ämnesområden. Regeringen ska även överlägga med utskotten i de frågor om EU-arbetet som utskotten bestämmer. Överläggningar mellan regeringen och utskotten om EU-frågor har ägt rum vid 55 tillfällen under året.

Riksdagens arbete med subsidiaritetskontroll av lagstiftningsakter har formaliserats sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Enligt EU-fördraget ska EU på de områden där det råder delad befogenhet vidta åtgärder endast om målet med ett förslag inte kan uppnås av medlemsstaterna själva. Enligt riksdagsordningen ska riksdagen pröva om ett utkast till en lagstiftningsakt strider mot subsidiaritetsprincipen. Om det utskott som är ansvarigt för subsidiaritetsprövningen begär det, ska regeringen informera om sin bedömning av subsidiaritetsprincipen i det aktuella lagstiftningsutkastet.

Om utskottet bedömer att ett lagstiftningsutkast strider mot subsidiaritetsprincipen lämnar utskottet ett utlåtande till kammaren med

förslag att riksdagen ska anta ett motiverat yttrande till ordförandena i

Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Under 2013 har riksdagen Skr. 2013/14:115 antagit 10 motiverade yttranden om 14 subsidiaritetsärenden (ett av de

motiverade yttrandena avser fem lagstiftningsutkast). Regeringen har tagit del av samtliga motiverade yttranden.

För andra gången sedan Lissabonfördragets ikraftträdande nådde de nationella parlamenten i EU-länderna tröskeln för att utfärda ett s.k. gult kort till kommissionen om att ett lagförslag strider mot subsidiaritetsprincipen. Denna gång gällde det kommissionens förslag om att inrätta en europeisk åklagarmyndighet (första gången gällde det Monti II-förordningen 2012). Kommissionen valde att stå fast vid förslaget.

Regeringen har vidare tagit del av de 13 utlåtanden om granskningar av EU-dokument, exempelvis grönböcker och meddelanden, som riksdagen har behandlat.

Enligt regeringsformen ska regeringen löpande samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet. Denna samrådsskyldighet fullgörs enligt riksdagsordningen med EU- nämnden.

EU-nämnden ska hållas underrättad av regeringen om frågor som ska beslutas i rådet. Regeringen ska rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför besluten i rådet. Regeringen ska vidare överlägga med EU-nämnden i andra frågor om EU-arbetet när nämnden av särskilda skäl kräver en sådan överläggning. Regeringen ska också rådgöra med nämnden inför möten i Europeiska rådet. Under året ägde samråd rum inför samtliga möten i rådet och i Europeiska rådet.

En samlad redovisning av de fall där Sverige röstat nej eller avstått från att rösta i rådet finns i skrivelsens bilaga 3.

2	Europeiska rådet
Europeiska rådet den 7–8 februari
Vid Europeiska rådet den 7–8 februari nåddes, efter långa förhandlingar,
en överenskommelse mellan medlemsstaterna om EU:s fleråriga
budgetram för åren 2014–2020. Överenskommelsen om budgetramen
kan betecknas som gynnsam ur svensk synvinkel. Överenskommelsen
innebar en total volym på budgetramen på 960 miljarder euro i åtaganden
och utgjorde en avsevärd minskning jämfört med kommissionens
ursprungliga förslag från 2011. Det var första gången någonsin den totala
utgiftsvolymen minskade jämfört med föregående period.
	Överenskommelsen innebar också att budgetstrukturen till viss del
moderniserades, något som Sverige hade verkat för. Det gjordes
neddragningar av den gemensamma jordbrukspolitiken med 11 procent
och av sammanhållningspolitiken med 8 procent i jämförelse med 2007–
2013. Detta samtidigt som utgiftstaken/åtagandevolymen för forskning
och utveckling och infrastruktur ökade med 37 procent i jämförelse med
föregående period. Medlen för samarbetet på det rättsliga och inrikes
området ökade, liksom för samarbetet på det utrikespolitiska området.
Samtidigt ökade utgifterna för administrationen. När det gäller återflödet		17

Skr. 2013/14:115 från sammanhållningspolitiken får Sverige i princip behålla samma nivå som under innevarande period, medan återflödet från jordbrukspolitiken generellt kommer att minska bl.a. till följd av minskningen av de totala utgifterna för jordbrukspolitiken. På inkomstsidan överenskoms att behålla innevarande system i stort sett oförändrat, inklusive Sveriges rabatt med vissa mindre modifieringar. Överenskommelsen innebar en nyhet i form av ett initiativ för att främja ungdomssysselsättning om 6 miljarder euro till regioner med en ungdomsarbetslöshet på över 25 procent.

Europeiska rådet diskuterade också EU:s handelspolitik. Vikten av en öppen och fri handel betonades liksom att bekämpa protektionism och stärka EU:s plats i globala värdekedjor. Det pågående arbetet med att lägga grunden för ett handelsavtal med USA välkomnades särskilt. Vidare diskuterades EU:s politik i relation till länderna i södra grannskapet efter det arabiska uppvaknandet. Europeiska rådet bekräftade sitt stöd till länderna i deras ansträngningar för ett demokratiskt styrelseskick, baserat på en differentierad ansats. Samtidigt uttrycktes oro för den allvarliga situationen i Syrien.

Europeiska rådet den 14–15 mars

Europeiska rådet den 14–15 mars var ett sedvanligt vårtoppmöte med diskussion om genomförandet av den europeiska terminen med särskilt fokus på åtgärder för att skapa förutsättningar för sysselsättning och tillväxt. Slutsatserna lade fast de övergripande prioriteringarna för den europeiska terminen 2013 och betonande att dessa skulle återspeglas i medlemsstaternas nationella reform- och konvergensprogram, som i sin tur låg till grund för kommissionens landspecifika rekommendationer i slutet av maj. Det påmindes om att budgetsanering måste gå hand i hand med strukturåtgärder som främjar tillväxt, ökar konkurrenskraften och minskar ungdomsarbetslösheten. Europeiska rådet diskuterade även den höga arbetslösheten, särskilt bland unga, som en social utmaning som måste hanteras.

Den inre marknadens betydelse som central drivkraft för tillväxt och sysselsättning framhölls vid mötet, liksom vikten av att minska regelbördorna på både EU-nivå och nationell nivå. På bl.a. svenskt initiativ lyftes också vikten av att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden fram, liksom vikten av satsningar på miljöteknik och förnybar energi. Europeiska rådet enades om att de efterföljande månaderna genomföra ett antal tematiska diskussioner om Europas tillväxt och konkurrenskraft.

Europeiska rådets ordförande redogjorde för det pågående arbetet med fördjupningen av EMU. Någon diskussion om detta fördes dock inte vid detta tillfälle.

I anslutning till Europeiska rådets möte hölls ett toppmöte för eurozonen. Arbetsordningen för dessa möten antogs i närvaro av samtliga 27 medlemsstater. Denna innebär att Sverige, liksom andra icke euroländer som anslutit sig till Finanspakten, välkomnas att delta i mötena när konkurrenskraft liksom strukturförändringar i eurosamarbetet diskuteras samt åtminstone en gång om året när Finanspaktens

tillämpning diskuteras. Under det efterföljande eurozonstoppmötet

redogjorde chefen för Europeiska centralbanken för det ekonomiska läget Skr. 2013/14:115 i eurozonen varpå en diskussion om bl.a. euroländernas skiftande

konkurrenskraft följde.

Europeiska rådet diskuterade också EU:s relation till sina strategiska partner med fokus på Ryssland. Det fanns samsyn om att EU borde tala med en röst i relation till Ryssland och verka för att Ryssland demokratiseras, moderniseras och integreras i internationella ekonomiska och politiska strukturer. Slutligen berördes vapenembargot mot Syrien, efter önskemål från vissa medlemsstater.

Europeiska rådet den 22 maj

Vid Europeiska rådets möte den 22 maj diskuterades dels energifrågorna, dels skattefrågorna – två områden av stor betydelse för att långsiktigt främja tillväxt och sysselsättning i Europa.

Europeiska rådet lade i slutsatserna fast riktlinjer för att uppnå målsättningen om en fullbordad inre energimarknad till 2014 och för att utveckla sammankopplingen mellan medlemsstaterna för att eliminera energiöar till 2015. Slutsatserna lyfte vidare fram ett antal åtgärder för att underlätta investeringar i energiinfrastruktur där det också slås fast att finansieringen i huvudsak skulle komma från marknaden. Vidare kom man överens om att en översyn av statsstödsreglerna skulle göras.

Europeiska rådet enades också om att i mars 2014 återkomma till frågan om ett ramverk för energi- och klimatpolitiken för 2030 kopplat till COP 21 i Paris 2015. Sverige och flera likasinnade länder framhöll att energipolitiken inte kan frikopplas från klimatpolitiken och att ett nytt ramverk behövs för att ge industrin och konsumenter stabila och långsiktiga förutsättningar. Detta är viktigt inte minst för investeringsklimatet och främjade därmed tillväxt och konkurrenskraft i Europa. Slutsatserna berörde också diversifiering av energikällor samt vikten av att inhemska energikällor utvinns på ett säkert och hållbart sätt. Vidare berördes energieffektivitet och effekten av höga energipriser.

I diskussionen om skattefrågor betonades bl.a. vikten av att återföra de stora belopp som berövas statskassorna genom skatteflykt och skattebedrägerier. Slutsatserna framhöll bl.a. vikten av att utöka det automatiska informationsutbytet om inkomster av kapital mellan länder, både inom EU och internationellt. Vidare underströks att EU snarast skulle inleda förhandlingar med ett antal tredjeländer på grundval av förslaget till sparandedirektiv, vilket bedömdes vara en förutsättning för att sparandedirektivet slutgiltigt skulle accepteras av samtliga medlemsstater. Arbetet med att motverka aggressiv skatteplanering och vinstöverföringar skulle fortsätta och ytterligare åtgärder mot penningtvätt vidtas.

Som uppföljning till Europeiska rådets överenskommelser 2008 och 2009 beslutade Europeiska rådet vidare att antalet kommissionärer även fortsättningsvis skulle omfatta en medborgare från varje medlemsstat. De tidigare överenskommelserna var ett resultat av den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget. Slutligen berördes vapenembargot mot Syrien, efter önskemål från vissa medlemsstater.

Skr. 2013/14:115

Europeiska rådet den 27–28 juni

Europeiska rådet fokuserade framför allt på åtgärder mot ungdomsarbetslöshet och på uppföljning av tillväxtpakten som antagits i juni 2012. Inledningsvis kom dock mycket av uppmärksamheten kring mötet att kretsa kring den överenskommelse om EU:s fleråriga budgetram som nåddes tidigare på dagen mellan det irländska EU- ordförandeskapet, Europaparlamentet och kommissionen. Europeiska rådet välkomnade och ställde sig bakom uppgörelsen som låg i linje med slutsatserna från februari.

Efter en presentation av arbetsmarknadens parter, som inbjudits till mötet om sitt initiativ om en handlingsplan för sysselsättning för unga, diskuterade stats- och regeringscheferna åtgärder mot ungdoms- arbetslöshet. I slutsatserna bekräftades att ungdomsarbetslöshets- initiativet på 6 miljarder euro skulle tidigareläggas. Slutsatserna betonade också vikten av att fokusera på ungdomsarbetslösheten i användning av strukturfonderna liksom Europeiska investeringsbankens (EIB) initiativ på området. Europeiska rådet konstaterade att medlemsstaterna gjort mycket för att förbättra ungas situation bl.a. genom att stärka länken mellan utbildning och arbetsliv, modernisera utbildningssystemen och främja entreprenörskap men ansåg samtidigt att mer behövdes göras för att stödja sysselsättningen bland unga.

Europeiska rådet följde även upp genomförandet av tillväxtpakten, främst finansieringsdelen och EIB:s möjligheter att öka kreditgivningen till små och medelstora företag. I diskussionen deltog EIB:s respektive Europeiska centralbankens ordförande. Europeiska rådet enades om en investeringsplan som bl.a. innehåller snabbt genomförande av EU:s fleråriga budgetram, särskilt i de delar som gäller forskning, innovation och konkurrenskraft. Kommissionen gavs också i uppdrag att särskilt rapportera om hur tjänstehandeln fungerar inför Europeiska rådets diskussion om den europeiska tjänstemarknaden i oktober.

Stats- och regeringscheferna ställde sig bakom de landspecifika rekommendationerna varmed den europeiska terminen för 2013 avslutades.

Europeiska rådet gjorde även en avstämning om läget när det gäller den fortsatta EMU-fördjupningen och upprättandet av bankunionen. Kommissionen aviserade i sammanhanget kommande meddelanden innehållande bl.a. förslag om så kallad ex ante-samordning av större ekonomiska reformer liksom om den sociala dimensionen av EMU. I samband med EMU-diskussionen välkomnades också kommissionens förslag om Lettlands inträde i eurosamarbetet den 1 januari 2014.

Europeiska rådet beslutade att medlemskapsförhandlingar med Serbien ska öppnas och att det första förhandlingstillfället ska äga rum senast i januari 2014. Innan dess ska ett förhandlingsramverk ha antagits av rådet och bekräftas av Europeiska rådet. Samtidigt med detta beslut godkändes det att förhandlingarna med Kosovo inleds om ett stabiliserings- och associeringsavtal.

Avslutningsvis bekräftade Europeiska rådet att man avser att återkomma till en mer strategisk diskussion om rättsliga och inrikes frågor i juni 2014 som en uppföljning till Stockholmsprogrammet. Slutligen välkomnades Kroatien som EU:s 28:e medlemsland.

Europeiska rådet den 24–25 oktober

I enlighet med slutsatserna från mars utgjorde den digitala ekonomin, tjänster och innovation ett tema för Europeiska rådets oktobermöte. Europeiska rådets möte inleddes med att kommissionens ordförande gjorde en presentation som belyste många av de utmaningar som Europa står inför gällande den digitala ekonomin. Slutsatser antogs som bekräftade att den digitala inre marknaden ska fullbordas 2015 och lyfte fram initiativ som e-identifiering, e-fakturering och e-upphandling liksom ramverket för dataskydd. Europeiska rådet välkomnade presentationen av kommissionens telekompaket men underströk att förslagen måste behandlas grundligt innan de kan antas. Vidare bekräftade Europeiska rådet måldatumet 2014 för upprättandet av Europeiska forskningsområdet och att framsteg på forsknings- och innovationsområdet ska följas upp av stats- och regeringscheferna.

Europeiska rådet diskuterade åtgärder för att öka tjänstehandeln inom EU mot bakgrund av att tjänstemarknaden utgör 70 procent av EU:s samlade BNP och sysselsätter mer än 75 procent av arbetskraften. Slutsatser antogs om att Europeiska rådet ska få årliga rapporter om medlemsstaternas nationella reformer på tjänsteområdet och att kommissionen ska ge medlemsstaterna vägledning för hur de ska säkerställa att nationella regler är proportionerliga.

Europeiska rådet bekräftade behovet av åtgärder för att bekämpa arbetslösheten och vikten av att det särskilda sysselsättningsinitiativet för ungdomar är operationellt i januari 2014 liksom medlemsstaternas genomförande av rådsrekommendationen om etablerandet av en ungdomsgaranti. Europeiska rådet behandlade även frågor om regelförenkling och välkomnade kommissionens nyligen presenterade meddelande på området (REFIT). Stats- och regeringscheferna beslutade att återkomma till regelförenklingsfrågorna i juni 2014, liksom årligen inom ramen för den europeiska terminen. Vidare diskuterade Europeiska rådet frågan om utökad finansiering för små och medelstora företag via EIB.

Europeiska rådet stämde återigen av arbetet med fördjupningen av EMU. Diskussionen handlade framför allt om åtgärder för att säkerställa att nödvändiga ekonomiska reformer verkligen genomförs i medlemsstaterna. Slutsatserna slog fast att Europeiska rådet i december skulle göra en gemensam bedömning av den ekonomiska situationen, på basis av kommissionens årliga tillväxtöversikt och rapporten om förvarningsmekanismen, i syfte att enas om huvudområden för samordning av den ekonomiska politiken. Vidare välkomnade Europeiska rådet kommissionens meddelande om den sociala dimensionen av EMU.

I närvaro av Europeiska centralbankens chef gjorde Europeiska rådet en lägesavstämning när det gäller upprättandet av bankunionen, där framstegen avseende den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) välkomnades.

Vidare behandlade Europeiska rådet förberedelserna inför toppmötet i Vilnius den 28–29 november inom Östliga partnerskapet. I slutsatserna bekräftas EU:s avsikt att, om länderna uppfyllde villkoren, ingå

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115 associationsavtal, inklusive fördjupade frihandelsområden, med Ukraina, Georgien och Moldavien.

Europeiska rådet diskuterade hur en upprepning av den nyligen inträffade tragedin utanför den italienska ön Lampedusa skulle kunna förhindras. Den arbetsgrupp för Medelhavet som inrättats, under ledning av kommissionen, uppmanades av Europeiska rådet att identifiera åtgärder på kort sikt för en effektivare tillämpning av EU:s politik och verktyg. Europeiska rådet beslutade att återkomma till asyl- och migrationsfrågorna i december 2013 i syfte att få en återrapport från arbetsgruppens arbete och mer långsiktigt i juni 2014 när strategiska riktlinjer för rättsliga och inrikes frågor ska fastställas.

Avslutningsvis antog stats- och regeringscheferna på tyskt-franskt initiativ ett uttalande med anledning av rapporterna om avlyssning av EU-ledare. Stats- och regeringscheferna noterade Frankrikes och Tysklands avsikt att söka bilaterala samtal med USA i syfte att före årets slut nå samsyn på området.

Europeiska rådet den 19–20 december

Europeiska rådet möttes för sista gången under året i ljuset av en svag ekonomisk återhämtning inom EU och utan kortsiktiga krisåtgärder på dagordningen. Två huvudsakliga frågekomplex behandlades: dels den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), dels fördjupningen av EMU.

Till den inledande diskussionen om EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik hade Europeiska rådets ordförande inbjudit NATO:s generalsekreterare. Han underströk att dagens hot var globala och behovet av att bidra till stabilitet utanför Europas gränser i syfte att öka vår egen säkerhet. Vidare menade han att ytterligare samordning och samarbete mellan medlemsstaterna var nödvändigt för att få ut så mycket som möjligt av tillgängliga resurser. Europeiska rådet antog slutsatser på tre områden: stärkandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, förmågeutveckling och försvarsindustri. Som ett resultat av svenska ansträngningar finns i slutsatserna ett uppdrag till den höga representanten att 2015 rapportera om de strategiska utmaningar EU har att möta i en snabbt föränderlig omvärld och hur unionen påverkas av dessa.

Vid Europeiska rådets behandling av fördjupningen av EMU stod införandet av s.k. reformkontrakt och tillhörande solidaritetsmekanism för euroländerna i fokus. Betydande meningsskiljaktigheter kvarstod kring införandet av dessa nya instrument men Europeiska rådet kunde enas om en inriktning för det fortsatta arbetet. I slutsatserna slogs det fast att arbetet med ömsesidigt överenskomna kontraktsmässiga arrangemang (reformkontrakt) och tillhörande finansiering ska fortsätta med sikte på att man ska nå en överenskommelse vid toppmötet i oktober 2014. Reformkontrakten ska inordnas i den europeiska terminen, kunna täcka in ett brett spektrum av politikområden och ha ett starkt nationellt ägandeskap. De ska vara öppna för de icke-euroländer som vill ansluta sig, men de medlemsstater som inte deltar förväntas heller inte bidra till finansieringen. I fråga om den sociala dimensionen av EMU bekräftade

reformprogram) och stabilitets- och tillväxtpakten (stabilitets- och Skr. 2013/14:115 konvergensprogram).

Efter att samtliga medlemsstater skickat in sina nationella reformprogram och stabilitets- eller konvergensprogram i april analyserade kommissionen dessa gemensamt med hänsyn till medlemsstaternas relativa utgångslägen och nationella förutsättningar. Resultatet av analysen presenterades den 29 maj i form av ett meddelande och förslag till landspecifika rekommendationer till samtliga medlemsstater samt till eurogruppen som helhet. Rekommendationerna identifierade de huvudsakliga utmaningar som kommissionen ansåg att medlemsstaterna borde prioritera de kommande 12–18 månaderna för att leva upp till målsättningarna i Europa 2020-strategin och stabilitets- och tillväxtpakten. Kommissionens förslag till landspecifika rekommendationer behandlades under juni i olika kommittéer och rådsformationer.

Vid Europeiska rådets möte den 27–28 juni avslutade stats- och regeringscheferna den europeiska terminen genom att på ett övergripande plan diskutera och anta slutsatser om medlemsstaternas åtaganden inom ramen för Europa 2020-strategin (nationella reformprogram) och stabilitets- och tillväxtpakten (stabilitets- och konvergensprogram). Stats- och regeringscheferna ställde sig även bakom rådets förslag till rekommendationer som därefter antogs formellt av rådet i juli i syfte att vägas in i de nationella budgetprocesserna under hösten.

Regeringen har i processen särskilt verkat för att uppnå EU-målet om att eftersträva en höjning av sysselsättningsgraden till 75 procent för kvinnor och män.

Samråd ägde rum med EU-nämnden i februari inför behandlingen av tillväxtrapporten och i juni inför antagandet av de landspecifika rekommendationerna.

Samråd med arbetsmarknadens parter, det civila samhället samt den lokala och regionala nivån har ägt rum vid ett flertal tillfällen under 2013.

3.2Sveriges nationella reformprogram 2013

I enlighet med den europeiska terminen ska medlemsstaterna i april varje år skicka in nationella reformprogram till kommissionen som redogör för genomförandet av Europa 2020-strategin i den nationella politiken. Sveriges nationella reformprogram 2013 skickades in i april och där redogörs det för regeringens förslag till åtgärder i budgetpropositionen för 2013 och 2013 års ekonomiska vårproposition. Riksdagen tog del av reformprogrammet i april.

Det nationella reformprogrammet inleds med en beskrivning av det ekonomiska läget samt en redogörelse för regeringens övergripande mål för den ekonomiska politiken och dess inriktning på kort och medellång sikt. Fokus läggs sedan på uppfyllelsen av de nationella Europa 2020- målen och rekommendationerna som Sverige fick inom ramen för den europeiska terminen 2012. Rapporten lyfter även fram andra viktiga områden för tillväxt som inte direkt kan kopplas till de nationella målen

Skr. 2013/14:115 eller rekommendationerna som inre marknaden, EU:s strategi för Östersjöregionen samt sammanhållningspolitiken.

3.2.1Sveriges rekommendationer 2013

Inom ramen för den tredje europeiska terminen antog rådet fyra landspecifika rekommendationer för Sverige om genomförandet av Europa 2020-strategin och stabilitets- och tillväxtpakten. Sverige rekom- menderades att göra följande:

- Genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att fortsätta att driva en tillväxtvänlig finanspolitik och bevara sunda offentliga finanser som garanterar att det medelfristiga budgetmålet kan iakttas under programperioden.

- Fortsätta att ta itu med riskerna med den privata skuldsättningen genom att minska den skevhet i bostadsbeskattningen som gynnar skuldsättning genom att fasa ut avdragsrätten för ränteutgifter avseende bostadslån och/eller höja fastighetsskatterna. Vidta ytterligare åtgärder för att främja ansvarsfull utlåning genom åtgärder som stimulerar amortering av bostadslån. Ytterligare minska den skevhet i företagsbeskattningen som gynnar lånefinansiering.

- Öka effektiviteten på bostadsmarknaden genom fortsatta reformer av hyressättningssystemet och stärka avtalsfriheten för enskilda hyresgäster och hyresvärdar. Främja ökad konkurrens i byggsektorn och se över processerna för fysisk planering, stadsplanering och tillstånd för att öka öppenheten, förkorta ledtiderna och minska hindren för marknadstillträde för byggföretag.

- Förstärka ansträngningarna för att förbättra integrationen på arbetsmarknaden för lågutbildade ungdomar och personer med invandrarbakgrund genom kraftfullare och mer målinriktade åtgärder för att stärka deras anställbarhet och efterfrågan på dessa gruppers arbetskraft. Stärka satsningarna på att underlätta övergången från skola till arbete, bl.a. genom bredare användning av lärande på arbetsplatsen, lärlingsplatser och andra avtalsformer som kombinerar arbete och utbildning. Komplettera ungdomsgarantin så att den bättre omfattar ungdomar som varken går någon utbildning eller fortbildning. Genomföra och dra slutsatser av utvärderingen av effektiviteten av den sänkta mervärdesskattesatsen på restaurang- och

	cateringtjänster till stöd för nya arbetstillfällen.
	Regeringen välkomnar de landspecifika rekommendationerna. De utgör
	viktiga instrument för att uppmana EU:s medlemsstater att föra en
	ansvarsfull ekonomisk politik och för att uppfylla de mål som satts upp
	inom ramen för den ekonomisk-politiska samordningen i EU. Det är
	viktigt att medlemsstaterna genomför nödvändiga reformer, inte minst
	reformer för att bryta EU-ländernas minskande konkurrenskraft och
	svaga tillväxt. Rekommendationerna till Sverige ligger huvudsakligen i
	linje med regeringens politik. I budgetpropositionen för 2014 redogörs
	det för de åtgärder som regeringen vidtar för att svara upp mot
26	rekommendationerna.
26

3.3

Kommissionens tillväxtrapport för 2014

Skr. 2013/14:115

Den 13 november 2013 presenterade kommissionen sin årliga tillväxt- rapport för 2014 (se faktapromemoria 2013/14:FPM33). Rapporten utgör startskottet för den europeiska terminen 2014. I rapporten redogör kommissionen för sina övergripande prioriteringar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken för de kommande tolv månaderna. Kommissionen framhåller att den största utmaningen under 2014 blir att upprätthålla reformtakten för att förbättra konkurrenskraften och säkra en varaktig återhämtning av ekonomin. Medlemsstaterna uppmanas att under 2014 återigen fokusera sina reformansträngningar på de fem prioriteringar som varit fokus för arbetet inom den europeiska terminen de senaste två åren:

Att driva differentierad, tillväxtfrämjande finanspolitisk konsolidering

Återgå till en stabilare lånemarknad

Främja tillväxt och konkurrenskraft

Bekämpa arbetslösheten och de sociala konsekvenserna av krisen

Modernisera den offentliga förvaltningen

Regeringen välkomnar rapporten i stort och stöder det övergripande budskapet om vikten av fortsatta reformer för att förbättra konkurrenskraften och säkra en varaktig återhämtning av ekonomin. Detta förutsätter en medvetenhet om att krisen inte är över. Europas problem är i grunden långsiktiga och strukturella. Regeringen kan på ett övergripande plan ställa sig bakom förslagen till övergripande prioriteringar för 2014 års europeiska termin. Regeringen välkomnar att ett stort utrymme ägnas den centrala roll som den inre marknaden spelar för att främja tillväxt och konkurrenskraft och att tillväxtpotentialen i en grön resurseffektiv ekonomi lyfts fram.

Regeringen välkomnar även rapportens budskap om behovet av att omedelbart prioritera reformer för ökat arbetskraftsdeltagande. Åtgärder för att främja ökat arbetskraftsdeltagande för kvinnor har en övergripande betydelse för tillväxt. Regeringen välkomnar att årets tillväxtrapport tydligare än tidigare år belyser bl.a. vikten av tillgång till barnomsorg för att underlätta kvinnors arbetskraftsdeltagande. Regeringen saknar dock ett tydligare fokus på kvinnors arbetskraftsdeltagande som en betydande tillväxtresurs.

4EU:s fleråriga budgetram 2014–2020 och systemet för egna medel

Europeiska rådet nådde den 8 februari 2013 en uppgörelse om EU:s
fleråriga budgetram för perioden 2014–2020. Under våren 2013 pågick
förhandlingar mellan rådet, företrätt av det irländska ordförandeskapet,
Europaparlamentet och kommissionen. De tre förhandlingsparterna	27
	27

Skr. 2013/14:115	nådde en politisk överenskommelse om den fleråriga budgetramen vid
	Europeiska rådet den 27–28 juni. Europaparlamentet röstade sedan ja till
	uppgörelsen i november.
	Den fleråriga budgetramen reglerar framför allt totala åtaganden för
	perioden, totala betalningar, fördelningen av utgifter mellan
	politikområden och hur utgifterna på EU:s budget ska finansieras.
	Överenskommelsen har under hösten 2013 formaliserats i förordning
	1311/2013 om den fleråriga budgetramen.
	Överenskommelsen omfattar också ett s.k. interinstitutionellt avtal om
	budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk
	förvaltning mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen (OJ
	2013/C 373/01) samt flera uttalanden (relevanta dokument finns
	tillgängliga på kommissionens hemsida). Därutöver har beslutet om egna
	medel, som reglerar budgetens inkomstsida, förhandlats i rådet under
	hösten. Egna medels-beslutet ska efter att det slutligt fastställts av rådet
	ratificeras av nationella parlament med start 2014.
	Trepartsöverenskommelsen mellan rådet, Europaparlamentet och
	kommissionen sammanfaller i allt väsentligt med Europeiska rådets
	uppgörelse den 8 februari. Överenskommelsen innebär inte några
	förändringar av utgiftsnivåer, belopp eller fördelningar mellan
	politikområden. De totala åtagandena för perioden 2014–2020 får
	maximalt uppgå till 960 miljarder euro och de totala betalningarna till
	maximalt 908 miljarder euro i 2011 års priser. I förhållande till
	budgetramen för 2007–2013 innebär det en real minskning med 3,7
	procent. Jämfört med kommissionens ursprungliga förslag till budgetram
	från juni 2011 innebär utgången en minskning med 8,6 procent.
	I förhållande till Europeiska rådets uppgörelse innebär
	överenskommelsen mellan de tre institutionerna utökad flexibilitet inom
	budgetramen, framförallt mellan år genom ökade möjligheter att flytta
	outnyttjade marginaler för åtaganden och betalningar till nästkommande
	år. Den innebär också att en översyn av den fleråriga budgetramen ska
	genomföras under 2016 och att en högnivågrupp ska tillsättas för att se
	över systemet för egna medel, dvs. budgetens inkomstsida.
	Uppgörelsen vid Europeiska rådet kan ses som positiv ur svensk
	synvinkel. Anledningen till att budgetramen 2014–2020 minskar jämfört
	med innevarande period beror i huvudsak på att den totala utgiftsnivån i
	nominella termer minskar för första gången i unionens historia och att
	befintligt regelverk för medlemsländernas avgifter, inklusive rabatter,
	kvarstår med vissa förändringar. För Sverige minskar nettovärdet av
	rabatten, vilket till viss del beror på att budgetramen minskar.
	Slutresultatet är dock en klar förbättring i jämförelse med de tidigare
	förslag som diskuterades under förhandlingarna och som skulle innebära
	att Sveriges rabatt i princip avvecklades.
	Resultatet innebär också en modernisering av utgiftsstrukturen i form
	av omprioriteringar mellan politikområden, vilket var en viktig fråga för
	Sverige under förhandlingarna. Under perioden 2014–2020 minskar
	utgifterna för jordbrukspolitiken (utgiftsrubrik 2) med 11 procent och
	sammanhållningspolitiken (utgiftsrubrik 1b) med 8 procent jämfört med
	perioden 2007–2013. Samtidigt ökar utgifterna för de tillväxtfrämjande
	åtgärderna som forskning och utveckling, utbildning och
28	infrastrukturinvesteringar (utgiftsrubrik 1a) med 37 procent. Andra

Skr. 2013/14:115 utvidgningsprocessens fortsatta dragningskraft och centrala roll för att säkra fred, demokrati och rättsstatens principer i EU:s närområde.

5.1Kommissionens utvidgningsstrategi

Den 16 oktober presenterade kommissionen sitt årliga utvidgningspaket. Paketet innehåller följande dokument:

-En övergripande utvidgningsstrategi för perioden 2013–2014.

-Översynsrapporter för kandidatländerna Island, Makedonien (fYROM), Montenegro, Turkiet och Serbien samt de potentiella kandidatländerna Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Kosovo.

I ett inledande horisontellt avsnitt följer kommissionen upp de senaste årens ökade fokus på rättsstaten med konkreta förslag för att operationalisera andra delar av de centrala Köpenhamnskriterierna. Det innebär bl.a. förslag på förstärkta reformkrav avseende ekonomisk styrning, grundläggande rättigheter och demokratiska institutioner. Även behandlingen av utsatta grupper i ansökarländerna, som hbtq-personer och romer, behandlas särskilt i utvidgningsstrategin. Sverige välkomnar åtgärder som kan förbättra utvidgningsprocessen och öka dess trovärdighet.

5.2Samarbets- och verifikationsmekanismen

Den samarbets- och verifikationsmekanism (CVM) som beslutades i samband med Bulgariens och Rumäniens EU-anslutning är fortsatt i kraft. Vid två tillfällen under året redovisar kommissionen dessa länders utestående anpassningsarbete avseende rättsliga och inrikes frågor samt inom jordbruksområdet. Bulgarien uppvisar fortsatt betydande brister i genomförandet av CVM:s riktmärken, främst inom rättssystemet och när det gäller korruption. I fallet Rumänien kan vissa förbättringar noteras men riktmärkena anses inte uppfyllda.

5.3Kroatien

Den 1 juli blev Kroatien Europeiska unionens 28:e medlemsstat. I en avslutande övervakningsrapport den 26 mars konstaterade kommissionen att Kroatien har uppfyllt de utestående reformbeting som fastlades i översynsrapporten 2012, med tonvikt på åtgärder inom förhandlingskapitlen konkurrenspolitik 8, rättsväsende och grundläggande rättigheter 23 samt rättvisa, frihet och säkerhet 24.

Under perioden mellan de avslutande anslutningsförhandlingar och EU-inträdet deltog Kroatien som aktiv observatör i de flesta av rådets organ. Kroatien fick också ta del av informationsutbytet och kunde på begäran beviljas att delta i samrådsförfarandet.

Medlemsstaternas ratificering av anslutningsfördraget fortskred under

våren. Sveriges regering fattade den 13 juni beslut om ikraftträdande av

den lag som införlivade anslutningsfördraget i svensk rätt. När det gäller Skr. 2013/14:115 Schengensamarbetet kommer Kroatiens inträde i unionen inte innebära

ett omedelbart avskaffande av personkontroller, enligt övergångsregler i anslutningsfördraget.

5.4Turkiet

Turkiet bedriver anslutningsförhandlingar sedan 3 oktober 2005. Förhandlingstakten har emellertid varit förhållandevis låg. Den 5 november öppnades kapitel 22 regionalpolitik, den första kapitelöppningen på över tre år. Därmed har 14 kapitel öppnats.

Det senaste decenniets reformer i Turkiet har ökat respekten för demokratins spelregler. Under 2013 har den kurdiska fredsprocessen drivits vidare, och ett s.k. demokratipaket har lanserats. Paketet innehåller bl.a. vissa steg mot en förbättrad situation för landets minoriteter, vilka kan antas ha en lugnande effekt på den inrikespolitiska utvecklingen. EU välkomnar dessa steg som har direkt bäring på det politiska Köpenhamnskriteriet. Samtidigt konstaterar kommissionen i årets översynsrapport att allvarliga brister fortfarande kvarstår, bl.a. när det gäller minoritetsrättigheter, yttrandefrihet, jämställdhet och rättsväsende.

Sommarens hantering av de landsomfattande s.k. Gezi-protesterna tydliggjorde en oroväckande tendens när det gäller inskränkt yttrande- och mötesfrihet. Mot denna bakgrund argumenterar kommissionen, med starkt stöd av Sverige, för att Turkiet och EU nu ska inleda förhandlingar om kapitel 23 (rättsväsende och grundläggande rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) för att sätta mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen i centrum för anslutningsprocessen.

Sverige verkar aktivt för stöd till Turkiets medlemskapsförhandlingar och målet om fullt medlemskap när alla villkor är uppfyllda. En försvårande faktor för medlemskapsförhandlingarna är att Turkiet ännu inte uppfyllt EU:s krav på att öppna landets hamnar och flygplatser för fartyg och flyg också från Republiken Cypern, vilket är ett krav enligt det s.k. Ankaraprotokollet. Sverige ger starkt stöd till ansträngningarna att återuppta förhandlingarna om en återförening, som väntas inledas inom kort.

Den 16 december undertecknade Turkiet ett återtagandeavtal i samband med att en vägkarta för viseringsfrihet presenterades. Framsteg i dialogen om visaliberalisering kommer fortsättningsvis att grunda sig i att Turkiet på ett effektivt och konsekvent sätt uppfyller de krav som uppställs i vägkartan.

5.5Makedonien (fYROM)

Kommissionen upprepar i sin översynsrapport för femte året i rad rekommendationen om att inleda anslutningsförhandlingar med Makedonien. Makedonien fortsätter att uppfylla de politiska kriterierna

även om förbättringar krävs på flera områden, bl.a. avseende mediefrihet.

Skr. 2013/14:115 När det gäller den olösta namnfrågan mellan Grekland och Makedonien pågår fortsatt förhandlingar understödda av FN. Sverige fortsätter att förespråka en makedonsk förhandlingsstart och att parterna i namnfrågan tar sitt ansvar för att finna en ömsesidigt acceptabel lösning.

Den 24 december 2012 utbröt handgemäng i parlamentet i samband med att budgeten antogs. Till följd av händelserna genomfördes en bojkott av det parlamentariska arbetet från oppositionens sida, liksom av det planerade lokalvalet den 24 mars. Efter medling av EU- kommissionär för utvidgningsfrågor nådde parterna slutligen en överenskommelse den 1 mars 2013. Enligt överenskommelsen ska 1) oppositionen återgå till det parlamentariska arbetet, 2) en undersökningskommitté med uppgift att utreda händelserna i parlamentet i december bildas, 3) ett samförståndsavtal om Makedoniens EU- perspektiv undertecknas av majoritet och opposition och 4) dialogen med media återupptas. En arbetsgrupp har tillsatts för att arbeta med genomförandet av rekommendationerna från utredningskommissionen.

Vid årets slut kvarstod ännu genomförande av ett antal delar av överenskommelsen, framförallt när det gällde dialogen med media. Allmänna rådet beslutade den 17 december att återkomma till frågan om en förhandlingsstart under 2014, på basis av en uppdatering från kommissionen om landets genomförande av viktiga reformer.

5.6Montenegro

Montenegros medlemskapsförhandlingar inleddes år 2012. I enlighet med den nya förhandlingsmetodiken och den s.k. nya ansatsen ligger särskilt fokus på granskningen av rättsstatsfrågorna. Den nya ansatsen innebär att kapitel 23 (rättsväsende och fundamentala rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) öppnas tidigt och hålls öppna under hela förhandlingsprocessen. De granskningsrapporter för kapitel 23 och 24 som tidigare antagits och som innehållit omfattande öppningsvillkor var under sommar och höst föremål för utvärdering.

Under hösten behandlades utvärderingsrapporter för dessa kapitel och deras öppningsvillkor och detta resulterade i att de sedan kunde öppnas för förhandling vid regeringskonferensen (IGC) den 18 december. Vid denna regeringskonferens öppnades också förhandlingskapitel 5 för offentlig upphandling, 6 för bolagsrätt och 20 för näringslivsfrågor. Tidigare har kapitel 25 Vetenskap och forskning samt 26 Utbildning och kultur öppnats. Nu är totalt 7 kapitel öppnade, varav 5 öppnades vid IGC den 18 december 2013.

Granskningsprocessen för flera andra kapitel har också avslutats och genom årets behandling av granskningsrapporter har rapporter för sammanlagt 21 förhandlingskapitel (av totalt 35) godkänts. Flera av rapporterna innehåller omfattande öppningsvillkor.

Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna betonar Sverige aktivt vikten av att EU noggrant analyserar Montenegros reformarbete inom rättsområdet med fokus på organiserad brottslighet och korruption. En särskild rapport från Europol för att behandla dessa frågor har tillkommit efter att ha betonats från svensk sida i olika sammanhang.

5.7

Albanien

Skr. 2013/14:115

I juni hölls parlamentsval i Albanien. Valet anses ha genomförts i enlighet med internationella normer och makten kunde också överlämnas utan incidenter. Detta, och andra framsteg, har lett till att kommissionen i årets utvidgningspaket rekommenderar att Albanien ska beviljas kandidatlandsstatus, förutsatt att landet fortsätter kampen mot korruption och organiserad brottslighet.

För att Albanien ska anses redo att inleda förhandlingar om EU- medlemskap ställer kommissionen krav på att landet genomför reformer som framför allt gäller rättsstatens funktionssätt.

Den 17 december kom rådet överens om att återkomma till frågan om ett eventuellt beslut om kandidatlandsstatus i juni 2014. Rådet välkomnar de reformframsteg som gjorts, med brett politiskt stöd, men vill se ytterligare insatser mot just korruption och organiserad brottslighet, genomförande av nyligen antagen lagstiftning samt fortsatta reformer av rättsväsendet innan Albanien kan beviljas kandidatlandsstatus.

5.8Island

Efter regeringsskiftet i samband med Alltingsvalet i april beslutade sig Island för att lägga anslutningsförhandlingarna på is. Därefter har inga överläggningar hållits. Hur Island kommer att gå vidare är fortfarande oklart. Från EU:s sida har gjorts tydligt att medlemskapet fortfarande kvarstår som möjlighet då Island väl uppfyller de olika kriterierna för ett medlemskap.

Fram till förhandlingsavbrottet uppvisade Island goda framsteg i sina medlemskapsförhandlingar, med 27 kapitel öppnade för förhandling och 11 kapitel preliminärt färdigförhandlade.

5.9Serbien

En dialog understödd av EU, under ledning av den höga representanten, ledde den 19 april fram till en historisk överenskommelse mellan Serbien och Kosovo. Överenskommelsen består av ett antal principer för den fortsatta normaliseringsprocessen mellan länderna, med fokus på hur norra Kosovo ska hanteras. Den åtföljs av en plan som fastställer vilka åtgärder länderna bör genomföra för att kunna genomföra principerna. Genomförandet har fortskridit under sommaren och hösten.

Baserat framförallt på framstegen inom normaliseringsprocessen med Kosovo tog Europeiska rådet i juni beslut om att inleda Serbiens medlemskapsförhandlingar. I december bekräftade rådet Serbiens förhandlingsstart och antog ett s.k. förhandlingsramverk, vilket även kopplar fortsatta framsteg i normaliseringsprocessen med Kosovo EU- förhandlingsprocessen. Den formella förhandlingsstarten sker den 21 januari 2014.

Serbien inledde i september en genomgång av befintlig serbisk

lagstiftning i förhållande till EU:s lagstiftning inom kapitel 23

Skr. 2013/14:115 (rättsväsende och fundamentala rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet). Denna genomgång ligger sedan till grund för öppnandet av kapitlen, i enlighet med den nya förhandlingsmetodik, den s.k. nya ansatsen, som introducerades i och med Montenegros förhandlingsstart. Den nya ansatsen ökar vikten av rättsstatsfrågorna genom att kapitel 23 och 24 öppnas tidigt och hålls öppna under hela förhandlingsprocessen. Grundtanken är att ge så mycket tid som möjligt åt landet att genomföra reformer på området samt att maximera EU:s inflytande över processen.

5.10Bosnien och Hercegovina

Bosniens politiska situation präglas av interna motsättningar, vilket fördröjer reformer som är nödvändiga för landets EU-närmande. För att bistå parterna i att nå en kompromiss lanserade kommissionen s.k. högnivådialogmöten under sommaren 2012. Det tredje mötet i ordningen var planerat till april 2013 men ställdes in i slutet av mars på grund av uteblivna samtal. Nya försök att nå genombrott i oktober resulterade inte i konkreta framsteg men lade grunden för fortsatta samtal.

Översynsrapporten för Bosnien, som presenterades av kommissionen i oktober, blev återigen svag i regional jämförelse och den framhäver brister på i princip alla områden. En viktig källa till kritik är behovet av att anpassa författningen till Europarådets konvention för mänskliga rättigheter (ECHR). Kommissionen uppmanar Bosnien att skyndsamt etablera en mekanism som säkerställer en effektiv lagstiftningsapparat i landet. Man understryker också vikten av att godkänna den tekniska an- passningen av interimsavtalet och stabiliserings- och associeringsavtalet (SAA-avtalet) som krävs med anledning av Kroatiens anslutning till EU.

Vid rådet för utrikesfrågor i juli respektive oktober bekräftades tidigare fastställd villkor för ett ikraftträdande av det SAA-avtal mellan EU och Bosnien som skrevs under 2008. I december uttryckte allmänna rådet bl.a. oro över uteblivna framsteg i landets EU-närmande och pekade på bristfällig hantering av vissa mål om krigsbrott. Sverige fortsätter att inom ramen för rådsarbetet vara engagerat i att föra Bosnien närmare EU.

5.11Kosovo

Den 19 april ingick Serbien och Kosovo en historisk överenskommelse (se också avsnitt 5.9 Serbien). Med utgångspunkt i framstegen inom normaliseringsprocessen beslutade Europeiska rådet i juni om att inleda förhandlingar med Kosovo om ett s.k. stabiliserings- och associeringsavtal (SAA-avtal). Förhandlingarna inleddes den 28 oktober och kommissionen förväntar sig kunna slutföra dessa under våren 2014.

En annan viktig etapp i normaliseringsprocessen var de lokalval som hölls i Kosovo den 3 november, med en andra valomgång den 1 december. Det var första gången val hölls som omfattade hela landet inklusive de serbdominerade, norra delarna. För valets genomförande hade OSSE en viktig roll och EU bidrog med en valövervakningsinsats.

Valet anses i huvudsak ha genomförts i enlighet med internationella

normer, även om begränsade oroligheter förekom i norra Kosovo. Detta Skr. 2013/14:115 innebär ett viktigt steg för den kosovariska demokratin.

Natos insatsstyrka KFOR och EU:s civila rättsstatsinsats i Kosovo (EULEX Kosovo) spelar en fortsatt viktig roll för stabilitet och utveckling i landet, inte minst i norr. Det svenska bidraget till KFOR, som inleddes 1999, avslutades i oktober mot bakgrund av den förbättrade säkerhetssituationen.

5.12EU:s finansiella stöd till västra Balkan och Turkiet

EU:s förmedlemskapsstöd (IPA) inrättades 2007 och har haft till syfte att stödja utvidgningsländernas EU-närmandeprocesser genom riktade insatser inom bl.a. kapacitetsbyggande inom offentlig förvaltning.

2013 var sista genomförandeåret för IPA I och präglades i stort av förberedelserna inför IPA II. Den nya förordningen för förmedlemskaps¬stödet för perioden 2014–2020 antogs i slutet av året efter långdragna förhandlingar. IPA II har i stort sett oförändrad finansiering jämfört med föregående period och har utvecklats när det gäller flexibilitet och resultatfokus. Som ett resultat av i stort sett uteblivna reformframsteg i Bosnien och Hercegovina vidtog kommissionen starka åtgärder för att reducera IPA-stödet till landet. Kroatien upphörde genom sitt inträde i EU att vara en mottagare av nytt stöd från IPA.

6 EU:s utrikestjänst

EU:s utrikestjänsts (EEAS) tredje verksamhetsår, 2013, har bl.a. präglats av arbetet med den översyn av EEAS organisation och funktion som enligt rådsbeslutet om inrättande av EEAS skulle äga rum detta år. Samtidigt som fokus lagts vid arbetet med att bygga upp och utveckla utrikestjänstens organisation och arbetsformer kan noteras att EEAS i flera avseenden bidragit till att EU lyckats utnyttja flera instrument för den externa politiken på ett mer integrerat sätt än tidigare. Detta gäller exempelvis grannskapspolitiken, där EEAS och kommissionen fortsatt sitt nära och breda samarbete, och tillämpningen av en mer samlad ansats visavi Afrikas horn. Västra Balkan är ett annat exempel, där den höga representanten och EEAS i hög grad varit en central aktör bakom det genombrott i normaliseringsprocessen mellan Serbien och Kosovo som skett under året (jämför avsnitt 5.9 och 5.11).

Den höga representanten presenterade i juli en översynsrapport om EEAS organisation och funktionssätt. Rapporten innehåller 35 rekommendationer om förändringar i EEAS organisation och funktions¬sätt på kort och medellång sikt. En del rör förändringar i EEAS interna organisation, vissa förslag rör samarbetet med medlemsstaterna och en hel del av förslagen rör olika aspekter av

Skr. 2013/14:115 samarbetet mellan EEAS och kommissionen. Rapporten berör merparten av de viktigaste frågor som medlemsstaterna lyft fram i förberedelserna inför översynen. Samtidigt är antalet mer konkreta ändringsförslag begränsat, varför rapporten kommer att behöva följas upp med mer konkreta förslag och åtgärder.

Hösten har präglats av omfattande diskussioner vid ett flertal tillfällen i Coreper då medlemsstaterna har haft tillfälle att ge sin syn på rekommendationerna i EEAS-översynsrapporten, och rådet antog i december slutsatser om översynen. Slutsatserna lyfter bl.a. fram vikten av att fullt ut utnyttja den höga representantens samordnande roll som vice ordförande i kommissionen när det gäller externa relationer, och alla EU-aktörer uppmanas samarbeta för ökade synergier och samstämmighet. Den höga representanten uppmanas fortsätta arbetet med uppföljning av översynen och regelbundet informera rådet om uppnådda framsteg. Den höga representanten ges också i uppdrag att till slutet av 2015 presentera en ny utvärdering av EEAS organisation och funktion.

Statistik som EEAS presenterat sommaren 2013 visar att målet om att diplomater från medlemsstaternas utrikesförvaltningar ska representera minst en tredjedel av EEAS-personal på chefs- och handläggarnivå nu i det närmaste uppfyllts. En bra informell dialog har också förts mellan EEAS-företrädare och representanter för medlemsstaterna om rekryterings- och personalpolitiska frågor av relevans för de anställda från medlemsstaterna i EEAS.

När det gäller fördelningen kvinnor–män utgörs, enligt de senaste statistikuppgifterna, en knapp tredjedel (30,5 procent) av den samlade EEAS personalen (i Bryssel och på EU-delegationerna) på chefs- och handläggarnivå av kvinnor. På chefsnivå är andelen kvinnor drygt en femtedel (21 procent).

Den bredare informella dialog som alltsedan våren 2011 förts mellan företrädare för EEAS och medlemsstaterna om hur samarbetet mellan EEAS och medlemsstaterna ska kunna förstärkas, särskilt mellan EU- delegationerna och medlemsstaternas utlandsmyndigheter, har också fortsatt under året.

Sverige har under året fortsatt att verka för en stark och väl fungerande utrikestjänst och stött den höga representantens arbete med att bygga upp och utveckla EEAS. Sverige har aktivt medverkat i arbetet med översynen av EEAS, som varit föremål för omfattande diskussioner såväl på politisk nivå som på tjänstemannanivå mellan företrädare för EEAS och medlemsstaterna.

Sverige har särskilt betonat vikten av att fullt ut utnyttja den höga representantens ställning som vice ordförande i kommissionen för att åstadkomma en effektiv samordning över ett brett fält av politikområden och redskap i EU:s externa agerande. En ökad samordning mellan institutionerna och bättre samstämmighet mellan olika politikområden är centralt för EU:s roll som global aktör. Sverige tillhör de medlemsstater som under året varit mest pådrivande för framsteg i översynsprocessen, och betonar starkt vikten av att diskussionerna nu följs upp av EEAS och kommissionen med konkreta åtgärder och, vid behov, konkreta förslag för rådets ställningstagande. De antagna rådsslutsatserna kan ses som ett stöd för detta arbete.

EU:s strategi för Östersjöregionen

Skr. 2013/14:115

EU:s strategi för Östersjöregionen är ett viktigt instrument för att möta gemensamma utmaningar och möjligheter i Östersjöregionen. Under året presenterades kommissionens utvärdering av arbetet med att genomföra EU:s båda makroregionala strategier för Östersjö- respektive Donauregionen. Rapporten visar att samarbetsformen som sådan har medfört ett tydligt mervärde då de bl.a. har bidragit till förbättrad integration och samordning mellan länderna i EU samt till en bättre användning av EU:s resurser och fonder. De båda makroregionala strategiernas framgångar har lett till ett ökat intresse för samarbetsformen inom EU.

7.1Ny inriktning för EU:s strategi för Östersjöregionen

I början av året godkändes den nya handlingsplanen för EU:s strategi för Östersjöregionen, vilket markerar slutet på den omfattande översyn av strategin som initierades under det polska EU-ordförandeskapet. Resultatet av översynen stämmer väl överens med Sveriges vision för Östersjöregionen.

Med den nya handlingsplanen har strategin fått tre övergripande mål: att rädda havsmiljön, att sammanlänka regionen och att öka välståndet i Östersjöregionen. De tre övergripande målen konkretiseras av beskrivande delmål och indikatorer för mätbarhet. Genom översynen har en förskjutning skett från en tidigare problemorienterad ansats till en tydlig mål- och resultatinriktning. En annan förändring är att fler icke- statliga aktörer tagit på sig en samordnande roll för något av strategins 17 prioritetsområden och fem horisontella åtgärdsområden. Sverige leder fem av dessa 17 områden vilket är fler än något annat Östersjöland. Sverige genom kommunala samverkansorgan leder också ett horisontellt arbete för att stärka olika aktörers deltagande i genomförandet av strategin, s.k. flernivåstyre.

Regeringen redovisade strategins nya inriktning samt Sveriges arbete med att genomföra EU:s strategi för Östersjöregionen i Sverige genom en särskild skrivelse till riksdagen: Ny inriktning för EU:s strategi för Östersjöregionen (skr.2013/14:29). I skrivelsen redogör regeringen för vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå EU:s mål för strategin samt regeringens avsikter inom de områden där Sverige har ett ledningsansvar. Slutligen redogör skrivelsen för några av de resultat strategin har gett sedan den antogs under Sveriges EU-ordförandeskap 2009 och för hur regeringen valt att organisera sitt arbete för att leda, underlätta och stödja genomförandet av strategin i Sverige.

Skr. 2013/14:115 7.2	Allmän översyn av EU:s makroregionala
	strategier

I juni presenterade kommissionen sin rapport om de makroregionala strategiernas mervärde (se faktapromemoria 2012/13:FPM139). Kommissionens utvärdering bygger på erfarenheterna från EU:s strategi för Östersjöregionen och EU:s strategi för Donauregionen. I rapporten slår kommissionen fast att de båda makroregionala strategierna har ett tydligt mervärde då de bl.a. har bidragit till förbättrad integration och samordning mellan länderna i EU och till ett bättre nyttjande av EU:s resurser och fonder.

Andra medlemsstater och regioner följer arbetet med de båda strategierna med stort intresse och diskussion förs kring förslag om ytterligare makroregionala samarbeten. Näst på tur är en strategi för Adriatiska och Joniska havet, enligt beslut vid Europeiska rådet i december 2012. I december 2013 inbjöd Europeiska rådet kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta en makroregional strategi för Alpregionen.

I sin rapport presenterar kommissionen också ett antal rekommendationer i syfte att stärka genomslaget av de makroregionala strategierna framöver, däribland behovet av att öka möjligheterna till finansiering genom att integrera samarbetsformen i de styrdokument som reglerar EU:s fonder och program för nästa programperiod 2014–2020, och att stärka styrningen av strategierna genom ett större ägar- och ledarskap från regionerna och EU:s medlemsstater.

Den 22 oktober antog Allmänna rådet slutsatser om makroregionala strategiers mervärde. Rådets slutsatser bygger till stor del på kommissionens rapport. Rådets slutsatser förhandlades fram i en vängrupp till det litauiska EU-ordförandeskapet. Av slutsatserna framgår bl.a. att styrningsfrågan ska ses över under 2014.

7.3Årligt forum i Vilnius

Den 11–12 november hölls det fjärde årliga forumet för EU:s Östersjöstrategi i Vilnius. I fokus för diskussionen stod frågor om hur man bäst kan vända regionens gemensamma utmaningar till möjligheter för ökad tillväxt, konkurrenskraft och nya jobb i Östersjöregionen. Forumet samlade närmare 700 deltagare som kom från samtliga beslutsfattande nivåer men också från privata sektorn, civilsamhället och universitetsvärlden.

8 Medborgarinitiativet

Sedan april 2012 har EU-medborgare möjligheten att, genom att lämna in ett medborgarinitiativ, begära att kommissionen ska lägga fram ett förslag i deras intresse. Ett initiativ ska stödjas av minst en miljon

11.2

Strålskydd

Skr. 2013/14:115

Direktiv om grundläggande strålskyddsnormer

Den 5 december antog ministerrådet ett direktiv om de grundläggande strålskyddsnormerna som syftar till att ge grundläggande krav för strålskydd av allmänheten, patienter och arbetstagare mot faror av joniserande strålning. Direktivet innebär också att ett antal andra strålskyddsdirektiv slås samman så att alla strålskyddsfrågor samlas under ett direktiv (se även faktapromemoria 2011/12:FPM111).

Förslaget omfattar verksamheter med strålkällor och situationer där individer utsätts för joniserande strålning i sådan omfattning som det inte kan bortses ifrån ur ett strålskyddsperspektiv. Direktivet innehåller allmänna bestämmelser om strålskyddsprinciper, skydd av arbetstagare, patienter, allmänhet, krav på utbildning och information om strålskydd samt tillsynskontroll av verksamheter. Förutom den sammanslagning och uppdatering av regelverken som direktivet innebär innehåller även direktivet nu nya områden som inte reglerats tidigare t.ex. naturligt förekommande radioaktiva ämnen inklusive radon.

Förordning om transporter av radioaktivt material

Under året har ett förslag till förordning som syftar till att förenkla registrering av transportörer av radioaktivt material inom EU diskuterats (se även faktapromemoria 2011/12:FPM21). En omarbetning av förslaget kommer att bli nödvändig innan förslaget kan antas, då många medlemsstater har invändningar mot förslaget i dess nuvarande form.

11.3Radioaktivt avfall och avvecklingsfrågor

Kärnkraftavveckling i Litauen, Bulgarien och Slovakien

Den 13 december antog rådet två förordningar om unionsstöd för kärnkraftsavveckling i Litauen respektive för Bulgarien och Slovakien (se även faktapromemoria 2011/12:FPM107). Syftet med stödet är att bistå dessa medlemsstater med avvecklingen av kärnkraftsreaktorer som stängts i enlighet med de åtaganden som gjorts av respektive land i sina anslutningsfördrag. Avvecklingen ska ske i enlighet med kärnkraftverkens respektive planer och att högsta säkerhetsnivå upprätthålls.

11.4Internationellt samarbete med tredjeland

Instrument för kärnsäkerhetssamarbete

Den 13 december antog rådet ett nytt instrument för internationellt kärnsäkerhetssamarbete som i praktiken ska fungera som en förlängning av det instrument som antogs 2007. Detta instrument har på kärnsäkerhetsområdet ersatt det tidigare Tacis-programmet (Tacis-

programmet upprättades som stöd till länder i före detta Sovjetunionen.)

Skr. 2013/14:115 instrument. Man betonade även vikten av EU:s partnerskap med andra aktörer – globala, transatlantiska och regionala – på det säkerhets- politiska området. Europeiska rådet framhöll det strategiska värdet av insatser för att EU ska uppfattas som en trovärdig säkerhetsgarant och gav EU:s utrikestjänst i uppdrag att ytterligare förbättra planeringen och genomförandet av både civila och militära insatser.

En mer effektiv upphandling och finansiering av snabba civila insatser betonades. Europeiska rådet underströk även behovet av konkreta för- bättringar av EU:s militära snabbinsatsförmåga, inbegripet strids- grupperna, genom att öka möjligheten att använda dess beståndsdelar, i stället för endast en hel grupp samt att verka för bättre förberedelser. Vidare uppmanades kommissionen och den höga representanten att presentera en strategi för maritim säkerhet senast i juni 2014.

Europeiska rådet uttryckte även stöd för de förmågeprojekt som genomförs inom EU i samarbete med den europeiska försvarsbyrån (EDA) såsom lufttankning, fjärrstyrda flygfarkoster, satellit- kommunikationssystem och cyberförmågor. Därtill betonades att en konkurrenskraftig och innovativ europeisk försvarsindustri var avgörande för att behålla Europas militära förmåga. Betoning lades vid öppenhet, transparens och likabehandling för samtliga europeiska leverantörer och vikten av små och medelstora företag framhölls.

En uppmaning gick ut till medlemsstaterna att fortsätta investera i forskning och teknisk utveckling för att kunna behålla expertis på området och bidra till innovation och konkurrenskraft.

Insatser i kontinuerlig förändring

EU:s militära och civila krishanteringsinsatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) är ett konkret uttryck för unionens vilja och förmåga att bidra till fred och säkerhet i konfliktområden. Sammanlagt 16 insatser bedrevs under året i Europa, Afrika och Asien varav fyra är militära och tolv civila. Under 2013 har EU:s växande krishanteringsinsatser fortsatt utmärkts av ett fokus på Afrika, främst på Afrikas horn samt i Sahelregionen. Under året lanserades två nya insatser, en civil och en militär.

Den nya civila insatsen EUBAM Libyen ska stärka Libyens förmåga att kontrollera sina gränser. På kort sikt syftar insatsen till att utveckla libyernas kapacitet att förstärka säkerheten vid Libyens land-, sjö- och luftgränser. Det långsiktiga målet är att utveckla en bredare integrerad gränsförvaltningsstrategi.

Den andra nya insatsen lanserades mot bakgrund av oroligheterna i norra Mali i slutet av 2012. I mars initierade EU den militära insatsen EUTM Mali som syftar till att stärka förmågan hos Malis försvarsmakt. Under året utbildade insatsen 2000 soldater ur Malis nationella armé. Som en del av EU:s övergripande Sahelstrategi fortsatte arbetet med den civila insatsen (EUCAP SAHEL Niger) som avser stärka förmågan hos Nigers säkerhetsstyrkor. Syftet är att bistå Niger i genomförandet av landets egen strategi för utveckling och säkerhet i Sahel samt att främja en regional samverkan på säkerhetsområdet.

Det pågående engagemanget på Afrikas horn fortgick under 2013 med

fortsatt genomförande av den civila insatsen, EUCAP Nestor. Insatsen

ska bidra till att utveckla kustbevakningsförmågan i Djibouti, Kenya, Tanzania, Seychellerna och i Somalia bl.a. för att motverka sjöröveri i området.

EU:s marina insats utanför Somalias kust (EU NAVFOR Atalanta) har under året fortsatt att skydda hjälpleveranser från FN:s livsmedels- program till Somalia och tillsammans med andra internationella aktörer motverkat sjöröveri och bidragit till att hålla sjövägar öppna för handelstrafik. Sverige bidrog till insatsen under perioden april till augusti med fartyget HMS Carlskrona.

EU:s militära utbildningsinsats för somaliska säkerhetsstyrkor (EUTM Somalia) har fortsatt sitt arbete i nära samarbete med främst Afrikanska unionen. De soldater som tidigare tränats ingår nu i den somaliska försvarsmakten. Under året har också personal upp till och med kompanichef och framtida utbildare genomgått utbildning. Mot bakgrund av det förbättrade säkerhetsläget beslutades att flytta verksamheten till Mogadishu.

Under året arbetade EU vidare i Sydsudan med att stärka säkerheten vid flygplatsen i huvudstaden Juba (EUAVSEC Sydsudan). Mål- sättningen var att bidra till att flygplatsen ska kunna fungera säkrare som knutpunkt till yttervärlden och därmed underlätta landets utveckling. Insatsen avvecklades vid årsskiftet.

De två insatserna i Demokratiska republiken Kongo för polisreform (EUPOL DR Kongo) och säkerhetssektorreform (EUSEC DR Kongo) fortsatte att verka under 2013. Beslut fattades om att avsluta insatserna i september 2014.

På Balkan fortsatte EU:s krishanteringsinsatser. Rättsstatsinsatsen i Kosovo (EULEX Kosovo) är EU:s överlägset största och mest komplexa civila insats hittills. Den har bidragit till rättsskipningen i Kosovo, gräns- hantering och till att stödja rättsväsendet i stort. Därtill har den stöttat i genomförandet av den EU-ledda dialogen mellan Serbien och Kosovo. Det nuvarande mandatet för insatsen sträcker sig till december 2014.

EU:s militära insats i Bosnien och Hercegovina (EUFOR Althea) fokuserar på att stödja reformeringen av den bosniska säkerhetssektorn. Styrkan består nu av cirka 600 personer. I rådsslutsatserna om GSFP från november bekräftas EU:s beredskap att överväga alternativ för att åta sig ytterligare ansvar för säkerheten i västra Balkan.

Den civila observatörsinsatsen i Georgien (EUMM Georgien) bidrog fortsatt till stabilisering i landet genom sitt uppdrag att övervaka avtalet om eldupphör mellan Ryssland och Georgien från konflikten år 2008. Antalet observatörer uppgår fortsatt till minst 200 i enlighet med EU:s åtagande.

I Mellanöstern har polisinsatsen i de palestinska områdena (EUPOL COPPS) fortsatt sitt arbete fokuserat på att bygga upp den palestinska civilpolisen till stöd för en tvåstatslösning. EU:s rättsstatsinsats i Irak (EUJUST LEX Irak) har fortsatt att stödja reformer i såväl polis- som rättsväsendet och att främja samarbetet mellan domstols-, polis- och kriminalvårdssektorn. Insatsen avvecklades vid årsskiftet.

Polisinsatsen i Afghanistan (EUPOL Afghanistan) fortsatte sitt stöd för att bygga upp den afghanska civila polisen. Verksamheten är fortsatt koncentrerad till färre antal platser i landet, av vilka Mazar-e-Sharif, där Sveriges engagemang är störst, var en. Insatsen har en svensk chef.

Skr. 2013/14:115

Under året inledde Sverige en särskild satsning på att öka antalet poliser i insatsen.

Förbättrad förmåga att genomföra krishanteringsinsatser

EU:s förmåga att bidra till internationell fred och säkerhet är beroende av effektiva strukturer och kapaciteter för att besluta, planera, bemanna och genomföra militära och civila insatser. EU:s operationscentrum (Opcen) aktiverades under 2012 varpå arbetet fortsatt under 2013. Operationscentret stödjer koordineringen och samordningen av insatserna på Afrikas horn fram till 2015, men ska inte leda dem.

Verksamheten inom ramen för den mellanstatliga europeiska försvarsbyrån (EDA) har ytterligare stärkt samarbetet kring förmåge- utveckling, forskning, materielutveckling och den försvarsindustriella basen. Fokus har bl.a. legat på att följa upp införandet av den frivilliga koden för samutnyttjande och gemensamt ägande av militära förmågor samt förberedande av flera program med syfte att utveckla Europas försvarsförmågor.

I juli presenterade kommissionen sitt meddelande mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (se faktapromemoria 2012/13:FPM154).

Sverige har genomfört den frivilliga koden för samutnyttjande och gemensamt ägande av militära förmågor enligt vad som är möjligt med hänsyn till nationella lagar och bestämmelser. Sverige har inom det internationella försvarssamarbetet prioriterat regionala samarbeten. Den svenska synen är att en ökad transparens i förmågearbetet skapas mest effektivt på frivillig basis.

På den civila sidan har strävan fortsatt varit att förbättra och bredda medlemsstaternas arbete med att rekrytera, utbilda och sända ut civil personal i fält, liksom arbetet med att stärka utbildning inom jämställdhet och mänskliga rättigheter. Under våren reviderades krishanterings- procedurerna. Resultatet blev bättre förutsättningar till snabbare utplacering av utsända i fält samt förbättringar av de finansiella och rättsliga ramverken.

Samarbete med andra aktörer

Samarbetet mellan EU och FN är av stor betydelse både inom sekretariaten och i fält. Ett bra exempel på ett nära och framgångsrikt samarbete mellan organisationerna är samarbetet med FN:s livsmedels- program inom ramen för EU:s marina insats utanför Somalias kust.

Ett effektivt samarbete mellan EU och Nato är av avgörande betydelse för internationell krishantering. Behovet av nära samarbete är särskilt stort i områden där både EU och Nato är närvarande och aktiva med fredsfrämjande personal, t.ex. i Afghanistan och Kosovo.

Samarbetet med regionala afrikanska organisationer (som Afrikanska unionen och den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS) har fortsatt att spela en framträdande roll i EU:s arbete för att stärka fred och säkerhet i Afrika. Samarbetet har varit särskilt starkt när det gäller ansträngningarna att stabilisera säkerhetssituationen i Somalia och i Sahel. Under året har förberedelserna inför toppmötet mellan EU och AU i april 2014 intensifierats.

2013 fortsatte även samarbetet med ett antal länder utanför EU som deltar i unionens fredsfrämjande insatser. EU fattade beslut om ett ramavtal med Australien, Chile och Georgien om deras deltagande i krishanteringsinsatser. Fler liknande ramavtal med andra nationer är att vänta under den närmaste tiden.

Samarbetet mellan EU och länderna inom Östliga partnerskapet har under året utvecklats till att omfatta frågor som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Inom ramen för samarbetet upprättades en panel där de sex länderna och EU kan diskutera möjligt samarbete inom ramen för GSFP.

Konfliktförebyggande och medling

Som ett led i att stärka EU:s roll inom medling i konflikter har EU:s utrikestjänst (EEAS) börjat bygga upp en egen förmåga att stödja sådana insatser. Sverige och Finland föreslog 2010 att, som ett komplement till EEAS, upprätta ett europeiskt fredsinstitut som en oberoende organisation med en priviligierad relation till EU.

Under 2013 har Sverige med olika partner arrangerat flera seminarier runtom i Europa och en större konferens i Bryssel. Förberedelser har under hösten inriktats på praktiska förberedelser för att institutet ska upprättas och kunna inleda sin verksamhet 2014. Ett sådant institut skulle finansieras tillsammans med andra internationella intressenter och ägna sig åt medling och informell dialog till stöd för internationell fred och säkerhet.

Kvinnor, fred och säkerhet

Sverige arbetar aktivt inom EU för att stärka genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 (2000) och de efterföljande resolutionerna 1820, 1888, 1889, 1960, 2106 och 2122 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionerna behandlar frågan om hur krig och konflikter påverkar kvinnor och flickor samt kvinnors deltagande i konfliktlösning och i arbetet med att uppnå långsiktigt hållbar fred. Arbetet vilar på en helhetssyn på säkerhet, utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Sverige har ett särskilt intresse av, och ansvar för, att resolution 1325 och de efterföljande resolutionerna genomförs fullt ut i EU:s freds- och säkerhetsskapande arbete – såväl i den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken som inom humanitära och återuppbyggnadsinsatser i konflikt- och postkonfliktländer.

Klimat, utveckling och säkerhet

Under året har EU:s arbete med klimat och säkerhet utvecklats. EU har i multilaterala och bilaterala sammanhang fortsatt arbetet med bl.a. klimatförändringar, konfliktförebyggande och konflikthantering. EU har även fortsatt stärka sin kapacitet för att hantera säkerhetspolitiska konsekvenser av klimatförändringar. Vid högnivåmötet i Busan i december 2011 togs ett beslut av en grupp konfliktdrabbade och sviktande stater, g7+, tillsammans med givarländer, att påbörja ett initiativ: New Deal for Engagement in Fragile States. Initiativet erbjuder nya möjligheter att stödja konfliktdrabbade länder för att minska

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115 fattigdom och främja utveckling. I samband med detta etablerade man den internationella dialogen om freds- och statsbyggande. EU deltar aktivt i den globala dialogen och har varit särskilt drivande för att genomföra New Deal på landnivå i Somalia. EU genomförde en högnivåkonferens om New Deal tillsammans med Somalia i september.

12.2EU som aktör i FN

I och med resolution 65/276 av den 3 maj 2011, som reglerar EU:s deltagande i FN, formaliserades EU:s status i FN. Liksom tidigare år har EU under 2013, med aktiv svensk medverkan, spelat en viktig roll i FN:s arbete. EU har fortsatt att vara drivande i flera förhandlingsprocesser, resolutioner och initiativ. Därutöver är EU:s medlemsstater betydande aktörer i FN.

EU har talat i flera debatter i FN:s generalförsamling och regelbundet hållit anföranden i öppna tematiska och geografiska debatter i FN:s säkerhetsråd, bl.a. den årliga debatten om resolution 1325. I FN:s arbete med att genomföra resolutionerna 1325 och 1820 (och de efterföljande resolutionerna) har EU varit en viktig aktör. Sverige och EU har också stöttat FN:s generalsekreterares särskilda representant för frågor om sexuellt våld i konflikt.

EU har spelat en aktiv roll i kommittén som behandlar FN:s fredsfrämjande kapacitet. Samarbetet mellan EU och FN när det gäller fredsfrämjande insatser har fortsatt att utvecklas under året. Ett närmare samarbete mellan rådssekretariatet och FN-sekretariatet i New York har etablerats. Möten har ägt rum mellan säkerhetsrådets medlemmar och EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP). FN och EU genomför krishanteringsinsatser sida vid sida i Mali, Sydsudan, DR Kongo, Kosovo och för Somalia. Koordinering gällande insatserna sker både i fält och mellan FN-sekretariatet och EEAS.

I FN är EU en ledande aktör inom de olika organ som behandlar mänskliga rättigheter. EU har under året varit djupt engagerat i att verka för att FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève ska bli ett verksamt forum för behandling av såväl utvecklingen i världens länder som av tematiska frågor på området.

I ansträngningarna för att uppnå millenniemålen inom FN spelar EU en aktiv och pådrivande roll. Det är genom EU som Sveriges talan förs. Rådsslutsatserna från juni lägger grunden för EU:s förhandlingar inom FN. Nästa meddelande från EU väntas under senare delen av 2014.

EU har arbetat aktivt för fortsatt reformering och modernisering av FN:s styrning och förvaltning. Samtidigt har EU i rådande finansiella läge betonat vikten av effektiv användning av organisationens resurser, prioriteringar i verksamheten och budgetar på rimliga nivåer. Medan EU:s medlemsstater är överens om vikten av att reformera säkerhetsrådet råder det oenighet om hur detta bör ske.

12.3 OSSE och Europarådet

Skr. 2013/14:115

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)

Under 2013 har EU fortsatt drivit frågor som var aktuella både i OSSE:s löpande verksamhet och i samband med speciella mötet som OSSE:s årliga översynskonferens om den mänskliga dimensionen (HDIM) och det årliga ministermötet. Prioriterat har varit arbetet i OSSE:s första dimension med inriktning mot att förstärka OSSE:s kapacitet inom rustningskontroll och militär transparens, konfliktförebyggande, kris- hantering samt arbetet i OSSE:s tredje dimension där frågor om mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati, inklusive mediefrihet behandlas. Även transnationella hot, cyberfrågor och gränssäkerhet har prioriterats. Till grund för det operativa samarbetet ligger de riktlinjer för samarbete med OSSE som EU:s utrikesministrar antog 2003.

Europarådet

Samarbetet mellan Europarådet och EU återspeglas i ett samarbetsavtal från 2007. Dessutom finns ett särskilt samarbetsavtal mellan Europarådet och EU:s byrå för grundläggande rättigheter i Wien samt gemensamma biståndsprogram. Under senare år har ett gemensamt ramverk för demokratiarbete och normutveckling inom arbetet för mänskliga rättigheter utvecklats. I och med Lissabonfördragets ikraftträdande inträdde en skyldighet för EU att ansluta sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, se även avsnitt 25.1. Denna process är ännu inte avslutad men har resulterat i ökad dialog även på andra områden och avsikten är att inom kort se över möjligheterna för EU att ansluta sig till andra Europarådskonventioner. Bland annat finns det ett ökat intresse från EU:s sida att närma sig Europarådets arbete på korruptionsområdet (GRECO). Under 2013 har EU:s utrikesministrar antagit prioriteringar för samarbetet med Europarådet.

12.4	Internationella brottmålsdomstolen
Det finns ett starkt stöd från EU till Internationella brottmålsdomstolens
(ICC) arbete för att förebygga folkmord, brott mot mänskligheten och
krigsförbrytelser och förhindra att förövarna av dessa brott får straffrihet.
Stödet manifesterades och tydliggjordes 2011 genom ett rådsbeslut och
handlingsplan om ICC. EU har under året fortsatt arbetet med
genomförande av dessa dokument.
Enskilda länder som ännu inte tillträtt Romstadgan uppvaktades med
uppmaning om att tillträda den. Redan anslutna stater påmindes om den
skyldighet de har att samarbeta med domstolen. Den höga representanten
gjorde flera uttalanden till stöd för ICC, bl.a. vid fall av icke-samarbete
med domstolen. EU verkade även för att de lagändringar som krävs för
att leva upp till stadgans bestämmelser genomförs i statsparternas
nationella lagstiftning. Stöd har vidare getts till enskilda organisationer
som på olika sätt främjar universell anslutning till domstolens stadga och
ICC:s arbete.		49

Skr. 2013/14:115	12.5	Respekten för mänskliga rättigheter i världen
	EU är en global aktör för de mänskliga rättigheterna. Arbete för
	mänskliga rättigheter som yttrandefrihet och religions- och
	övertygelsefrihet samt kampen mot dödsstraff, tortyr, våld mot kvinnor
	och diskriminering av hbt-personer, skyddet av människorättsförsvarare,
	barnets rättigheter, barn i väpnade konflikter och respekten för den
	internationella humanitära rätten har fortsatt i enlighet med de särskilda
	EU-riktlinjer som finns på dessa områden.
	Under året har flera individuella fall där människorättsförsvarares
	mänskliga rättigheter kränkts tagits upp genom uppvaktningar och
	uttalanden. EU har också systematiskt uppmärksammat, i tal och på
	andra sätt, den globala trenden mot att försvåra civilsamhällets
	möjligheter att verka. I december hölls EU:s årliga NGO-forum med
	temat ansvarsutkrävande.
	FN:s arbete för mänskliga rättigheter har hög prioritet för EU. Detta
	har bl.a. kommit till uttryck genom att rådet antagit och numera arbetar
	utifrån en gemensam strategi för EU:s agerande i FN:s råd för mänskliga
	rättigheter och FN:s generalförsamlings tredje utskott.
	EU har fortsatt sitt strategiska engagemang för mänskliga rättigheter i
	utrikespolitiken och genomfört viktiga delar av det strategiska ramverk
	för mänskliga rättigheter och demokrati som EU:s utrikesministrar antog
	i juni 2012. Ramverket innehåller en politisk deklaration och en
	handlingsplan med drygt 90 åtgärder som ska genomföras före utgången
	av 2014.
	Under 2013 har bl.a. riktlinjer för tillämpning av religions- och
	övertygelsefrihet antagits, liksom riktlinjer för efterlevnad av hbt-
	personers åtnjutande av mänskliga rättigheter. Riktlinjernas syfte är att
	ge stöd och vägledning åt ambassader och EU-delegationer runt om i
	världen i syfte att uppnå en mer enhetlig och tydlig gemensam EU-politik
	för mänskliga rättigheter. Genomförandet av handlingsplanen följs upp i
	EU:s årliga rapport för mänskliga rättigheter. Utöver det strategiska
	ramverket har drygt 150 landstrategier utarbetas, med prioriteringar inom
	området mänskliga rättigheter för varje land, och arbetet med att
	implementera dessa pågår.
	I FN-arbetet bidrog EU under året till att situationen i Vitryssland
	fortsatt uppmärksammades, genom en förlängning av specialrapportörens
	mandat. Mandatet innehas av OSSE:s f.d. representant för mediefrihet
	som årligen rapporterar om situationen för mänskliga rättigheter i
	Vitryssland.
	EU-länder har också varit mycket aktiva att presentera nationella
	initiativ som rönt brett stöd från EU, bl.a. på området kvinnors åtnjutande
	av mänskliga rättigheter. I juni gjordes ett uttalande om mänskliga
	rättigheter och internet, på svenskt initiativ, med stöd av 75 länder, i FN:s
	råd för mänskliga rättigheter.
	I FN:s generalförsamling har EU under året framför allt arbetat för
	antagande av resolutioner om situationen för mänskliga rättigheter i
	Myanmar, Nordkorea och Iran samt tematiska resolutioner, exempelvis
	om religions- och övertygelsefrihet och om barnets rättigheter.
	EU:s nytillsatta särskilda representant (EUSR) för mänskliga
50	rättigheter har under året genomfört ett stort antal resor och besök bl.a. i

Ryssland, Kina och Sydafrika där han inledde EU:s dialog om mänskliga Skr. 2013/14:115 rättigheter. EU genomförde särskilda dialogmöten om de mänskliga

rättigheterna med ett 30-tal organisationer och stater. Sverige har stött den särskilde representantens arbete genom sekondering av en rådgivare till EUSR:s stab.

12.6 Nedrustning och icke-spridning

Massförstörelsevapen
EU fortsatte under året att följa upp den strategi mot spridning av mass-
förstörelsevapen som rådet antog 2003. Inom ramen för strategin antas
regelbundet rådsbeslut till stöd för de olika internationella
konventionerna på området. Uppföljning sker även genom en s.k. icke-
spridningsklausul i samarbetsavtal mellan EU och tredjeland. Vidare
fortsatte under 2013 genomförandet av den handlingsplan om icke-
spridning som EU antog 2008. För Sverige är det angeläget att EU driver
en politik för både nedrustning och icke-spridning av massförstörelse-
vapen.
EU, genom den höga representanten samt Frankrike, Storbritannien
och Tyskland, fortsatte tillsammans med Kina, Ryssland och USA de
diplomatiska samtalen med Iran för att nå en lösning på frågan om Irans
kärntekniska program. I november resulterade samtalen i en gemensam
handlingsplan, där genomförandet av de kärntekniska aspekterna ska
övervakas av det internationella atomenergiorganet (IAEA). Sverige har
stött EU:s sanktionspolitik mot Iran och samtidigt förespråkat en
fortsättning av de diplomatiska ansträngningarna att lösa frågorna kring
Irans kärntekniska program.
EU deltog aktivt i den andra förberedande konferensen inför icke-
spridningsfördragets (NPT) översynskonferens 2015. EU var även
fortsatt engagerad i genomförandet av NPT:s handlingsplan från 2010,
som innehåller åtgärder för nedrustning, icke-spridning och fredlig
användning av kärnenergi. EU verkade till stöd för processen för en
massförstörelsevapenfri zon i Mellanöstern.
EU fortsatte också att stödja USAs och Rysslands bilaterala överens-
kommelser om att minska de båda ländernas antal kärnvapen och
uppmuntrade till vidare transparens och förtroendeskapande åtgärder.
En universell ratificering av provstoppsavtalet (CTBT) förblir en
utrikes-politisk målsättning för EU som under året fortsatt främja avtalets
ikraftträdande. EU fördömde Nordkoreas kärnsprängning i februari. EU
har även verkat för att förhandlingar ska kunna inledas om ett avtal som
förbjuder produktion av klyvbart material för vapenändamål (FMCT).
EU deltog aktivt i kemvapenkonventionens (CWC:s) tredje översyns-
konferens i april med utgångspunkt i en gemensam ståndpunkt om vikten
av slutförandet av destruktionen av existerande kemvapenlager,
universell anslutning till och nationellt genomförande av CWC, vikten av
expertis inom Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW)
samt konventionens framtid.
EU fördömde användandet av kemiska vapen i Syrien, inklusive den
omfattande attacken i Damaskus 21 augusti, som FN:s undersöknings-	51
	51

Skr. 2013/14:115 grupp skrivit om i en särskild rapport. EU har uttryckt starkt stöd för FN:s säkerhetsrådsresolution 2118 (2013) och OPCW:s beslut om omedelbar eliminering av Syriens kemiska vapen. EU har även bistått FN:s och OPCW:s insats med bl.a. bepansrade fordon.

Världshälsoorganisationens (WHO) arbete för att stärka nationell kontroll och hantering av smittsamma sjukdomar minskar risken att relaterat material kan komma att användas som massförstörelsevapen. EU har därför under året kommit överens om ett rådsbeslut om stöd för de delar av WHO:s verksamhet som särskilt främjar konventionen mot biologiska vapen.

Konventionella vapen

EU:s strategi och handlingsplan för bekämpning av illegal spridning av små och lätta vapen (SALW), som antogs av Europeiska rådet 2005, har fortsatt att genomföras. Rådets slutsatser från 2008 om införande av en särskild SALW-klausul i samarbetsavtal mellan EU och tredjeland, har fortsatt följts upp. EU bidrog aktivt till att 2012 års översynskonferens för FN:s handlingsplan om SALW kunde enas om ett slutdokument som bekräftar att åtagandena i handlingsplanen ligger fast.

Under årets statspartsmöte för konventionen om klusterammunition i Lusaka höll EU ett gemensamt anförande om stödet till konventionen. EU betonade vikten av stöd till offren för klusterammunition och destruktion av existerande lager.

EU har vidare verkat för universell anslutning till Ottawakonventionen, som förbjuder antipersonella landminor. Samtliga EU:s medlemsstater är parter till konventionen. EU har fortsatt genomföra 2012 års rådsbeslut till stöd för genomförandet av konventionens handlingsplan (Cartagena handlingsplan 2010–2014).

Rymden

EU fortsatte främja arbetet med den internationella uppförandekod för rymdaktiviteter som presenterades 2007. EU anordnade två öppna konsultationer, i Kiev i maj respektive i Bangkok i november, med deltagande av ett 60-tal länder, i syfte att söka bredast möjliga stöd för koden.

12.7Strategisk exportkontroll

Krigsmateriel

Sverige har aktivt deltagit i diskussionerna inom EU om medlems- staternas tillämpning av den gemensamma ståndpunkten om vapenexport (2008/944/GUSP) och medverkat i utbytet av information om olika exportdestinationer. Arbetet har inkluderat översyn av EU:s gemen- samma ståndpunkt om vapenexport, i enlighet med ståndpunktens artikel 15. Fokus har framförallt legat på kriterium 7 (risk för avledning) och 8 (hållbar utveckling). Merparten av arbetet är genomfört och har resulterat i en uppdatering av ståndpunktens användarguide i form av interimistiska

riktlinjer. Användarguiden kommer att uppdateras i nya rådsslutsatser när Skr. 2013/14:115 översynen formellt är avslutad.

Efter sju års förhandlingar antog FN:s generalförsamling i april vapenhandelsfördraget (ATT) med 153 ja-röster, 22 avstående och 3 nej- röster. ATT är det första avtalet som sätter upp regler för internationell vapenhandel och har varit högt prioriterat för EU. EU har spelat en viktig roll under förhandlingarna och Sverige har bidragit aktivt. Inom en månad efter fördragets öppnande för underskrift hade samtliga medlemsstater skrivit under.

Då ATT även berör gemenskapskompetens behövs dock också råds- beslut och godkännande av Europaparlamentet innan medlemsstater kan ratificera. Fördraget träder i kraft när 50 stater har ratificerat det. ATT:s framgång är avhängigt att så många stater som möjligt ratificerar och genomför avtalet. EU har därför demarcherat i ett tjugotal länder för att främja tidig ratificering och genomförande. Sverige har i många fall deltagit i uppvaktningarna. För att bidra till genomförandet har EU även antagit ett treårigt program för genomförandestöd till tredjeland. Sverige och andra länder har anmält experter som står till förfogande för programmet.

Produkter med dubbla användningsområden

Medlemsstaterna fortsatte sitt arbete att stärka regelverk, arbetsrutiner och samarbetsformer bl.a. som en följd av skyldigheter genom FN:s säkerhetsrådsresolutioner om icke-spridning och åtaganden i de multilaterala exportkontrollregimerna Australiengruppen, Nuclear Suppliers Group, Zangger-kommittén, Missilteknologikontrollregimen samt Wassenaar-arrangemanget. Dessa regimer reglerar produkter med dubbla användningsområden inom de nukleära, biologiska, kemiska och konventionella vapenområdena.

Inom EU fortsatte diskussionen om förslaget till delegerad befogenhet för kommissionen att uppdatera bilaga 1 i EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden (EG/428/2009).

Som del i en pågående översyn av EU:s exportkontrollpolicy för produkter med dubbla användningsområden, som inleddes med den grönbok som lades fram år 2011, presenterade kommissionen i januari 2013 resultatet av sina konsultationer. Kommissionen avser återkomma med konkreta förslag till hur EU:s exportkontrollsystem kan utvecklas under första halvan av 2014.

En arbetsgrupp har under året inrättats under rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden (WPDU) för att granska förteckningen över produkter som kräver tillstånd för överföring inom EU (bilaga 4 i EU:s förordning om produkter med dubbla användnings- områden).

12.8Sanktioner

EU använder s.k. riktade sanktioner som ett utrikespolitiskt instrument för att påverka regimer i vissa länder. Under året har EU genomfört FN-

sanktioner, infört nya självständiga sanktioner eller förstärkt, förlängt,

Skr. 2013/14:115 suspenderat eller moderniserat befintliga sanktioner avseende följande länder:

–Afghanistan

–Egypten

–Elfenbenskusten

–Guinea

–Guinea-Bissau

–Iran

–Kongo (Demokratiska republiken)

–Liberia

–Moldavien (avseende regionen Transnistrien)

–Myanmar (Burma)

–Nordkorea

–Somalia

–Syrien

–Tunisien

–Vitryssland och

–Zimbabwe

EU:s sanktioner mot vissa andra länder har lämnats oförändrade.

Dessutom har EU beslutat om sanktioner mot personer och enheter som saknar särskild koppling till ett bestämt land eller en bestämd region samt personer och enheter som har samröre med al-Qaida-nätverket. Vidare finns en separat ordning för sanktioner mot andra som är inblandade i terroristhandlingar.

12.9Terrorism

EU har fortsatt sitt arbete mot terrorism internt inom EU (se även avsnitt 23.1.4) och externt med utgångspunkt i EU:s övergripande strategi mot terrorism och EU:s handlingsplan mot terrorism. Terrorism är ett gränsöverskridande fenomen som kräver internationell samverkan baserad på multilaterala ramverk.

På det externa området har det i första hand rört sig om förebyggande insatser med särskild betoning på att motverka rekrytering och radikalisering och att bygga upp rätts- och polisväsendet i tredjeland. Kopplingen mellan utveckling och säkerhet har alltmer uppmärksammats inom ramen för arbetet mot terrorism. Utvecklingen i Sahel, på Afrikas horn, i Jemen och Pakistan har ägnats stor uppmärksamhet och varit föremål för särskilda insatser. Utvecklingen i Syrien har krävt större uppmärksamhet.

EU har också uppmärksammat problemet med personer från medlems- stater som reser till konfliktområden i syfte att tränas eller delta i terroristaktiviteter.

EU har medverkat i genomförandet av FN:s strategi mot terrorism och bidragit aktivt i arbetet med att försöka nå ett positivt avslut i de långvariga förhandlingarna om en övergripande FN-konvention mot terrorism.

12.10	Konsulär beredskap	Skr. 2013/14:115
EU:s medlemsstater fortsätter att arbeta med att stärka informations- och
erfarenhetsutbytet för att utarbeta god praxis och smidiga samarbets-
former i det dagliga konsulära arbetet. Verktyg och rutiner för samverkan
vid större konsulära kriser som drabbar EU-medborgare har använts vid
ett antal tillfällen under året. Förhandlingar kring ett förslag till nytt
direktiv pågår.
Ett löpande informationsutbyte har skett mellan EU-huvudstäderna om
reseråd, strandsatta EU-medborgare och befintliga transportmöjligheter
ut ur länder som drabbats av kriser, framför allt gällande konflikterna i
Egypten, Libanon och Sydsudan samt även i samband med stormen
Haiyan på Filippinerna.
Samarbetet har under året annars främst fokuserat på fortsatt
behandling av det förslag till direktiv som kommissionen lade fram i
december 2011 om konsulärt skydd för EU-medborgare utomlands (se
faktapromemoria 2011/12:FPM86). Enligt artikel 23 i EUF-fördraget har
den EU-medborgare som befinner sig i ett tredjeland där hennes eller
hans eget land saknar representation rätt att söka konsulär hjälp av någon
annan EU-medlemsstat som finns representerad i landet, på samma
villkor som den statens medborgare. Syftet med direktivet är att
förtydliga formerna för hur denna rätt ska tillgodoses.
Sverige har hittills ställt sig försiktigt positivt till införandet av ett
direktiv. Förslagets ambition att tydliggöra ansvaret för icke-
representerade EU-medborgare och fördjupa beredskapssamarbetet väl-
komnas. Positionerna bland medlemsstaterna är dock spridda, då många
bland dessa strikt värnar den nationella kompetensen för de konsulära
frågorna. Under året har ett visst närmande medlemsstaterna emellan
skett, men förhandlingarna kan förväntas fortgå även under 2014.

13 Den gemensamma handelspolitiken

EU:s handelspolitik fokuserar på EU:s gemensamma agerande i skapandet av globala och regionala regler för import och export t.ex. i Världshandelsorganisationen WTO. På handelsområdet är Sverige en stark förespråkare för frihandel, ökad öppenhet och mot protektionism. EU:s externa handel bidrar till EU:s tillväxt och sysselsättning och är en central del i EU:s roll som global aktör.

Den största framgången under året på det multilaterala handels- området är att WTO:s ministermöte på Bali den 3–6 december kunde notera vissa framsteg inom Doharundan, bl.a. genom ett avtal om handelsprocedurer samt överenskommelser om vissa frågor på jordbruks- och utvecklingsområdena. Till framgångarna under året hör även att förhandlingar lanserades med USA och Japan och att en principöverenskommelse nåddes med Kanada.

Skr. 2013/14:115 13.1

Världshandelsorganisationen

De förhandlingar som går under benämningen Doharundan omfattar bl.a. handel med jordbruksvaror, industrivaror, miljövaror och tjänster. Förhandlingarna, som inleddes 2001, har varit svåra och präglats av flera sammanbrott. Det finns inga förhoppningar om att de kan komma att avslutas i närtid. Det är därför positivt att, som ett resultat av Världshandelsorganisationens (WTO) åttonde ministermöte 2011, möjligheterna har öppnats upp för separata överenskommelser i enskilda sakfrågor och att det samtidigt fattades flera beslut som är av vikt för de minst utvecklade länderna.

Förhandlingar har under året förts om ett avtal om förenklade handelsprocedurer, om vissa frågor på jordbruksområdet samt även om vissa frågor av intresse för utvecklingsländer och då särskilt för de minst utvecklade länderna. Vid WTO:s nionde ministerkonferens i Bali den 3– 6 december enades WTO:s medlemmar om ett förhandlingspaket bestående av ett avtal om förenklade handelsprocedurer, överens- kommelser på jordbruksområdet om bl.a. offentlig lagerhållning för tryggad livsmedelsförsörjning, tullkvotsadministration och export- konkurrens samt överenskommelser på utvecklingsområdet om bl.a. förmånliga ursprungsregler, tull- och kvotfritt marknadstillträde för de minst utvecklade länderna och bomull.

Förhoppningen är att förhandlingar om andra multilaterala handels- frågor, inklusive marknadstillträde, ska kunna återupptas under 2014. Även framsteg för förhandlingar inom plurilaterala områden såsom ITA, Tjänster och Miljövaror och tjänster är viktiga för Sverige.

De informella samtalen om en översyn av Informationsteknik avtalet (ITA) som påbörjades 2012, övergick under året i regelrätta förhandlingar. Syftet med översynen var att utöka produktomfattningen och att även få fler länder att ansluta sig. Avtalet innebär borttagande av tullar på viktiga insatsvaror för it- och telekomindustrin, vilket har bidragit positivt till världsekonomin. Förhoppningen att en överenskommelse om ett reviderat avtal skulle föreligga till WTO:s nionde ministerkonferens kunde inte infrias eftersom förhandlingarna bröt samman några veckor före ministerkonferensen, främst beroende på krav från vissa länder om omfattande undantag för känsliga produkter.

Sedan i mars 2013 pågår framgångsrika förhandlingar om ett plurilateralt tjänsteavtal, TiSA (Trade in Services Agreement). Gruppen länder växer gradvis, just nu 50 stycken. EU driver att avtalet ska bli av hög standard, med t.ex. en del nya regler mot begränsningar av utländskt ägande. Tjänster står för 20 procent av världshandeln brutto, men nästan 50 procent mätt i förädlingsvärde. Efter att APEC-länderna i september 2012 kommit överens om liberalisering av ett antal miljövaror, förs informella samtal om att föra in uppgörelsen i WTO och en plurilateral lösning kan även här vara en möjlig väg framåt.

Under året blev Tadjikistan och Laos nya medlemmar i WTO och vid ministerkonferensen antogs Jemen som WTO:s 160:e medlem.

13.2EU:s regionala och bilaterala handelspolitik

Regionala och bilaterala frihandelsavtal

EU förhandlar bilaterala och regionala frihandelsavtal med prioriterade länder och regioner som komplement till det multilaterala regelverket i WTO.

Kommissionen fick 2007 mandat att inleda förhandlingar om frihandelsavtal med Sydkorea, Indien och länderna i Sydöstasien (ASEAN) samt förhandlingar om associeringsavtal med Centralamerika och frihandelsavtal med Andinska gemenskapen, där handel utgör en viktig del. Under 2008 inleddes dessutom förhandlingar med Ukraina och under 2009 med Kanada. Förhandlingarna har i princip slutförts med Ukraina 2011 och med Kanada i oktober 2013.

Sedan tidigare förs även förhandlingar med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) samt med Mercosur. Förhandlingarna mellan EU och Mercosur återupptogs 2010 efter ett längre uppehåll men framsteg har ännu inte uppnåtts.

EU inledde 2010 bilaterala förhandlingar om frihandelsavtal med ASEAN-länderna Singapore och Malaysia, under 2012 med Vietnam, och i mars 2013 lanserades även förhandlingar med Thailand. Förhandlingarna med Singapore avslutades i december 2012. Mål- sättningen att på sikt sluta ett interregionalt avtal mellan EU och ASEAN kvarstår. Förhandlingar om ett frihandelsavtal med Indien pågår fortsatt men har tappat fart.

I mars lanserades FTA-förhandlingar med Japan, och i juni lanserade EU och USA frihandelsförhandlingar inom ramen för TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Det är det mest omfattande regionala frihandelsavtal som EU påbörjat. Tillsammans representerar EU och USA halva världens BNP och en tredjedel av världshandeln.

Diskussioner pågår även för att fortsatt fördjupa existerande handels- relationer mellan EU och grannländerna i det Östliga partnerskapet och Södra grannskapet. Förhandlingar om djupgående frihandelsavtal inleds när respektive land är redo. I förhandlingarna ska kommissionen verka för breda och ambitiösa frihandelsavtal som även innefattar frågor som investeringar, standarder, offentlig upphandling och frågor med koppling till miljö och klimat. Förhandlingarna har kommit olika långt. Betydande framsteg har gjorts i flertalet fall.

I december 2011 inleddes DCFTA-förhandlingar med Georgien, Moldavien och Armenien, vilka avslutades sommaren 2013. Armenien beslutade senare att inte gå vidare med ett frihandelsavtal med EU utan valde att koppla kontakterna mot den ryska tullunionen. I december 2011 antogs DCFTA-förhandlingsdirektiv för Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien, och förhandlingar med Marocko inleddes i april 2013.

Frihandelsavtalet med Sydkorea undertecknades hösten 2009 och tillämpas provisoriskt sedan juli 2011. Frihandelsavtalet med Colombia och Peru samt associeringsavtalet med Centralamerika undertecknades 2012 och började tillämpas provisoriskt 2013.

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115 De ekonomiska partnerskapsavtalen

Arbetet med att förhandla de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) mellan EU och AVS-länderna (ett 70-tal utvecklingsländer i Afrika, Karibien och Stilla havet) fortsatte under året utan att något ytterligare avtal kunde slutföras. Processen är komplicerad då förhandlingarna sker mellan parter på olika utvecklingsnivåer. Av den anledningen finns en medvetenhet om betydelsen av stöd till AVS-länderna för anpassning och utveckling samt av att EU erbjuder ett generöst tillträde för produkter från AVS-länderna till EU:s marknad.

Kommissionen presenterade i oktober 2011 förslaget att den nuvarande tillfälliga EPA-förordningen för marknadstillträde till EU ska upphöra. Efter förhandlingar enades rådet och Europaparlamentet om att förordningen upphör den 1 oktober 2014. Förhandlingarna kommer att fortsätta med målsättningen att de länder som väljer att ingå ett partnerskapsavtal med EU dessförinnan ska ha kunnat avsluta förhandlingarna.

13.3EU:s arbete med ansvarsfullt företagande

Frågor om hållbart företagande (CSR) behandlas i en högnivågrupp med representanter från medlemsstaterna som möts två gånger per år. Under året har kommissionen följt upp åtgärder som aviserades i meddelandet om en CSR-strategi för 2011–2014, där fokus bl.a. har legat på hur EU kan underlätta samstämmigheten i hur medlemsstaterna genomför FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter. Medlems- staterna har utarbetat nationella handlingsplaner på CSR-området. Sverige överlämnade sin handlingsplan i november. Sverige var i september dessutom föremål för en s.k. peer review på CSR-området.

Under våren presenterade kommissionen ett lagförslag om obligatorisk hållbarhetsrapportering för större företag inom EU. Förhandlingar mellan rådet och Europaparlamentet kommer ske i början av 2014.

Inom ramen för Europa 2020-strategin prioriteras också CSR-frågorna, framför allt med tonvikt på små och medelstora företag. EU utvecklar också referenser till CSR inom de bilaterala frihandelsavtal som unionen förhandlar med en rad länder och regioner.

13.4Övriga handelspolitiska frågor

13.4.1Förändrade beslutsordningar

Lissabonfördraget har inneburit betydande förändringar för handels- politiken, både när det gäller kompetens och beslutsprocedurer. Dels har kommissionen fått ökade befogenheter, dels har Europaparlamentet fått en betydande roll genom bl.a. medbeslutande i rättsakter samt god- kännande av avtal.

Genom lagförslaget Trade Omnibus I kan kommissionen tilldelas

befogenhet att anta beslut om hur EU:s regelverk ska genomföras genom

ett så kallat kommittologiförfarande. Genom lagförslaget Trade Omnibus Skr. 2013/14:115 II om delegerad beslutsrätt kan medlemsländerna och Europaparlamentet

övervaka kommissionens beslut i efterhand.

Syftet med förändringarna har varit att skapa en mer enhetlig struktur för genomförande av EU:s rättsakter och anpassa beslutsordningarna till Lissabonfördraget.

Sverige har i de diskussioner som följt efter förslagen haft som ståndpunkt att Lissabonfördraget ska respekteras, liksom balansen och rollerna mellan institutionerna som de fastlagts i fördraget. Målet har varit att stödja de beslutsprocedurer och förfaranden som mest gynnar ett frihandelsvänligt genomförande. Sverige står bakom ordförandeskapets kompromissförslag för Trade Omnibus I och Trade Omnibus II inför fortsatta trepartsförhandlingar med Europaparlamentet och kommissionen.

13.4.2Investeringsskydd

Genom Lissabonfördragets ikraftträdande har beslutsbefogenheten på investeringsområdet förskjutits från medlemsstaterna till EU. Denna för- skjutning påverkar medlemsstaternas bilaterala investeringsskyddsavtal. En övergångsförordning för bilaterala investeringsavtal som reglerar avtalens EU-rättsliga status trädde i kraft den 9 januari (se även fakta- promemoria 2009/10:FPM108).

När EU sluter de första investeringsavtalen med tredjeland kan en investerare från det landet väcka talan om den anser att EU eller en EU- medlemsstat har handlat på ett sätt som strider mot avtalet. En förordning har presenterats för att reglera hur det ekonomiska ansvaret ska fördelas mellan EU och medlemsstaterna liksom andra processfrågor (se även faktapromemoria 2011/12:FPM167). I oktober enades medlemsstaterna om en position i frågan och att ge mandat till inledande av informella trepartsförhandlingar med Europaparlamentet och kommissionen.

13.4.3Handelspolitiska skyddsinstrument (antidumpningsåtgärder, antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder)

Handelspolitiska skyddsinstrument är samlingsnamnet för åtgärder (skyddstullar) mot import som befunnits vara prisdumpad eller subventionerad, eller mot import som kraftigt ökat. Åtgärderna får bara användas om man funnit att europeisk industri lider skada, och att det inte går emot EU:s intresse att införa åtgärderna.

Regeringen anser att handelsskyddsåtgärder, och i synnerhet antidumpningsåtgärder, är allvarliga ingrepp i det fria handelsutbytet och bör användas restriktivt. Regeringen har konsekvent framfört behovet av en reform av regelverket i frihandelsvänlig riktning.

Under året har Sverige fortsatt att kritiskt granska kommissionens förslag till åtgärder. Ett antal nya åtgärder har införts under året. Till detta kommer frågor om förlängning och utvidgning av existerande

åtgärder. I de flesta fallen har förslagen godkänts med en klar majoritet.

Skr. 2013/14:115 Sverige har följt sin traditionella frihandelslinje och motsatt sig förslag på nya och förlängda åtgärder. I juni 2013 hade EU 111 åtgärder i kraft, vilket är en historiskt låg siffra och den lägsta sedan Sveriges EU-inträde, men värdet på importen som drabbas av åtgärderna tenderar att stiga. Som vanligt är Kina det land som flest nya undersökningar riktas mot.

När det gäller nya åtgärder kan noteras att dessa i stor utsträckning riktats mot alternativa energislag som bioetanol, biodiesel och solpaneler. De under året införda antidumpnings- och antisubventionsåtgärderna mot solpaneler från Kina samt antidumpningsåtgärderna på biodiesel från Argentina och Indonesien, är sett till importvärdet bland de största åtgärderna någonsin.

Sverige har varit aktivt, såväl på egen hand som tillsammans med likasinnade länder, i kommissionens pågående ansats till modernisering av förordningarna på handelsskyddsområdet. Från svensk sida har det varit särskilt viktigt att försöka värna olika berörda parters möjlighet att fortsatt påverka kommissionens undersökningar, behålla regeln om användandet av lägsta tull samt att undersökningarna och åtgärdernas införande kännetecknas av ökad transparens och förutsägbarhet.

13.4.4Internationell upphandling

Ett förslag till förordning som innehåller möjligheter att exkludera anbud från tredjeland där internationella åtaganden om marknadstillträde inte gäller presenterades under 2012. Syftet med förordningen är att förbättra EU:s marknadstillträde vid offentlig upphandling i tredjeland. Sverige är kritisk till förslaget av såväl principiella som ekonomiska och administrativa skäl och anser inte att förslaget kommer att leda till bättre marknadstillträde för europeiska företag (se även faktapromemoria 2011/12:FPM133). Europeiska rådet har tagit upp behandlingen av förslaget senast i sina slutsatser i februari.

13.4.5EU:s allmänna preferenssystem

EU har sedan 1971 ett system, Allmänna preferenssystemet (GSP), med tullsänkningar och tullfrihet för utvecklingsländer vid import till EU. Syftet med EU:s GSP-system är att bidra till att skapa inkomster i utvecklingsländerna genom ökad handel.

EU:s GSP-system innehåller tre delsystem som erbjuder tullfrihet eller tullnedsättning beroende på land och produkt. En ny förordning har antagits som kommer att träda i kraft den 1 januari 2014. De mest betydande förändringarna är att systemet inte ska gälla för länder som klassificeras av Världsbanken som ett höginkomstland eller ett övre medelinkomstland eller som har ingått ett preferensavtal med EU. De ekonomiska kriterierna för det särskilda delsystemet för hållbar utveckling utvidgas så att ytterligare länder ska kunna ansöka om att omfattas av det, exempelvis tillkom Pakistan, Ukraina och Filippinerna. Under 2013 har arbetet fokuserats på att ta fram beslut inför ikraftträdandet av förordningen, exempelvis har processen för och ansökningar till delsystemet för hållbar utveckling hanterats.

13.4.6	Aid for Trade	Skr. 2013/14:115
Aid for Trade-arbetet syftar till att ta ett helhetsgrepp om det handels-
relaterade stödet till låg- och medelinkomstländer. Det handlar om att
stödja deras deltagande i handelsförhandlingar och att utveckla kapacitet
såväl att producera som att exportera och importera. Sverige har spelat en
central roll i Aid for Trade-arbetet och fortsätter att avsätta betydande
resurser på området.
Den fjärde globala översynen av Aid for Trade-initiativet ägde rum i
juli under temat anslutning till värdekedjor. Huvudbudskapet från mötet
att den privata sektorns engagemang ska stärkas. Aid for Trade ska
användas för att stimulera investeringar genom att reducera omkostnader
och risker för näringslivet. I det fortsatta arbetet kommer fokus att ligga
på finansiering, handelsprocedurer, standarder, affärs- och investerings-
klimat, kompetensfrågor och infrastruktur. Översynen konstaterade också
att sambandet mellan det globala, regionala och lokala arbetet. Liksom
samarbetet mellan ansvariga för frågor om handel, utveckling och
finanssektor.
Avtalet om förenklade handelsprocedurer som slöts vid WTO:s
ministermöte på Bali den 3–6 december innebär också åtaganden om att
utvecklingsländerna, främst de minst utvecklade, ska få bistånd för att
kunna följa avtalet. I samband med mötet beslutade regeringen ge nya
medel till Sida för att utöka bidraget till ett institut i Tanzania (Trade
policy Training Centre on Africa) för utbildning av t.ex. tulltjänstemän.
Regeringens prioritering är fortsatt att analysera fattigdomsperspektivet
i det handelsrelaterade biståndet för att se hur ökad handel gynnar de
allra fattigaste människorna i låg- och medelinkomstländer.
13.4.7	Exportfinansiering
Osäkerheten på finansmarknaderna gör att behoven av statliga export-

krediter fortfarande är större än normalt. Regelverken på området finns främst i OECD men även i WTO:s och EU:s statsstödsregler.

En separat internationell förhandlingsprocess som involverar Kina inleddes år 2012 och förhandlingarna fördjupades under år 2013, med aktivt deltagande från EU. I den internationella förhandlingsgruppen ingår utöver OECD-länderna även andra exportländer utanför OECD som Ryssland, Indien, Brasilien och Sydafrika. EU förhandlar för att skapa ett globalt regelverk för exportfinansiering med bl.a. Kina, som blivit världens största statliga exportkreditgivare. Sverige tillhör de pådrivande länderna för detta inom EU-kretsen eftersom svenska exportföretag påverkas negativt av kinesisk konkurrens med olika finansieringsvillkor.

Under året har Sverige drivit på förhandlingarna genom EU avseende mer flexibla exportfinansieringsvillkor för klimatrelaterade projekt inom OECD. Sverige har inom EU varit särskilt pådrivande för att smarta elnät ska omfattas av mer flexibla exportfinansieringsvillkor, där förhandlingarna fortgår inom OECD.

Skr. 2013/14:115 14

EU som global utvecklingsaktör

EU är en central global utvecklingspolitisk aktör och står tillsammans med medlemsstaterna för mer än hälften av världens totala utvecklingsbistånd. EU:s externa politik genom utrikestjänsten (EEAS), där utvecklingspolitiken utgör en integrerad del, ger EU en avsevärd politisk tyngd i dialogen med tredjeland. EU är också en stor aktör i det multilaterala systemet. Genomförandet av EU:s uppdaterade utvecklingspolitik – Agenda för förändring – inkluderar bl.a. EU-gemensam programmering som Sverige aktivt ska medverka i samt samordning av olika givares förhållningssätt och regelverk avseende budgetstöd.

14.1Agenda för förändring och dess implikationer för EU:s utvecklingspolitik

EU och dess medlemsstater står för mer än hälften av världens totala bistånd (ODA). År 2012 motsvarade det 55 miljarder euro. Artikel 208 i Lissabonfördraget anger att utvecklingsmålen ska beaktas vid beslut inom EU:s olika politikområden som kan påverka låginkomstländer, för att främja s.k. samstämmighet för utveckling (PCD). Ambitionen från svensk sida är att EU ska arbeta med en samlad ansats. I sammanhanget läggs stor vikt från svensk sida vid att få EU att arbeta med en samlad ansats i krishantering från förebyggande till transition och långsiktigt bistånd.

Målet med EU:s utvecklingspolitik är enligt Lissabonfördraget att minska och på sikt utrota fattigdomen. Sedan 2005, då EU:s policydokument för utvecklingssamarbete, Europeiskt samförstånd för utveckling, undertecknades har EU även som målsättning att bidra till hållbar utveckling och till att millenniemålen uppnås.

Sverige var drivande i framtagandet av rådsslutsatser om en ny strategisk inriktning för EU:s utvecklingssamarbete – Agenda för förändring – och driver nu dess genomförande. Frågor som Sverige särskilt driver inom ramen för denna agenda är bl.a. att mer resurser riktas till områdena mänskliga rättigheter, demokrati och andra nyckelfrågor för god samhällsstyrning samt till inkluderande och hållbar tillväxt för mänsklig utveckling. Därtill drivs frågor som bidrar till stärkt effektivitet, bättre resultat, ökad transparens och aktiv korruptions- bekämpning inom EU:s utvecklingspolitik. Rådsslutsatser om budgetstöd från maj 2012 och de nya principerna som betonar att stödet ska bygga på samarbetsländernas ägarskap och utformas som ett resultatbaserat kontrakt mellan EU och respektive partnerland, är ytterligare viktiga frågor för Sverige.

Kommissionen rapporterar vartannat år om EU:s arbete med samstämmighetspolitiken för utveckling (PCD). Sverige bidrog under 2013 till att rådsslutsatser kunde tas fram om PCD på basis av den senaste rapporten från december 2011. Rådsslutsatserna betonade bl.a.

frågor om bättre resultatuppföljning samt att samordning och

genomförande av PCD inom de olika EU-institutionerna och Skr. 2013/14:115 medlemsstaterna stärks och tydliggörs. Nära samarbete mellan EU:s

utrikestjänst och kommissionen samt EU-delegationernas viktiga roll i PCD-arbetet betonades också.

14.2EU och gemensamprogrammering för ökad biståndseffektivitet

EU-gemensam programmering av kommissionens och medlemsstaternas bistånd syftar till att minska fragmenteringen av biståndet och öka resultatet av det totala biståndet. Därtill att planering och samordning av biståndet ska göras med utgångspunkt i samarbetsländernas egna utvecklingsplaner, fattigdomsstrategier eller motsvarande. Den gemen- samma programmeringen inleddes 2012 och omfattar i dag en rad länder varav Etiopien, Sydsudan, Mali, Rwanda, Kenya, Tanzania, Uganda, Mocambique, Bolivia, Afghanistan, Bangladesh, Burma/Myanmar, Kambodja, Georgien samt de palestinska områdena berör Sverige.

14.3EU:s arbete för mänskliga rättigheter och demokrati

Under hösten 2012 presenterades ett meddelande om EU:s stöd till hållbar förändring i transitionsländer varefter rådsslutsatser antogs i januari 2013. EEAS och kommissionen har fortsatt arbetet med att genomföra rådsslutsatserna om demokratistöd i EU:s yttre förbindelser, som beslutades under det svenska EU-ordförandeskapet 2009. EU:s demokratistöd har utvecklats väsentligt sedan 2009, både kvalitets- mässigt och i prioriteringsgrad. Samstämmigheten mellan utrikes-, säkerhets- och utvecklingspolitiken har förbättrats. EU:s strategiska ramverk för mänskliga rättigheter och demokrati med tillhörande handlingsplan är ett uttryck för detta. Under året fortskred arbetet med att implementera rådsslutsatser om demokratistöd i en andra generation av pilotländer. Ett seminarium genomfördes i Bryssel under november månad som ett led i arbetet med att utarbeta en verktygslåda för rättighetsperspektivet i EUs bistånd. Sverige bidrog vid seminariet med svenska erfarenheter av rättighetsperspektivet.

En demokratistödjande stiftelse (EED) med säte i Bryssel, har under 2013 inlett sitt arbete. Medlemmar i EED är EU:s medlemsstater, EEAS, kommissionen, företrädare för Europaparlamentet samt Schweiz. Syftet är att främja och uppmuntra hållbar demokrati i transitionsländer och i samhällen som verkar för demokratisering genom stöd till demokratiska aktörer. Stödet ska initialt huvudsakligen riktas mot länder i det östra och södra grannskapet.

Rådsslutsatser antogs den 18 december 2013 om EU:s stöd för demokratisk samhällsstyrning. Rådet underströk då att demokratisk samhällsstyrning fortsatt ska vara en prioritet i EU:s utvecklings- samarbete.

14.6	EU:s humanitära bistånd och EU:s roll som	Skr. 2013/14:115
	humanitär aktör

Kommissionen är världens näst största humanitära givare. Tillsammans med medlemsstaterna är EU världens största givare av humanitärt bistånd. EU bidrar till att stärka det internationella humanitära systemet som leds och samordnas av FN. Användandet av den humanitära budgeten är behovsbaserat och styrs av de internationella humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende. De fem länder som mottog störst humanitärt stöd från kommissionen under 2012 var Sudan, Syrien, Pakistan, Demokratiska republiken Kongo och Somalia. Sverige har under 2013 verkat för att öka fokus, kunskap och medvetenhet om humanitära principer och humanitärt arbete inom alla relevanta delar av rådsstrukturen. Rådet har förhandlat om kommissionens förslag till förordning om inrättandet av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd (se faktapromemoria 2012/13:FPM9). Ett sådant upprättande av en frivilligkår omnämns i Lissabonfördraget.

Förhandlingarna inom rådet avslutades i juli. Förhandlingarna mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen är i sitt slutskede. Kommissionen har, i linje med det arbete som påbörjades under 2012, fortsatt att arbeta för att bättre länka humanitärt bistånd med åter- uppbyggnad och utvecklingsinsatser. Rådsslutsatser om förebyggande av humanitära kriser har antagits och kommissionen har presenterat en handlingsplan som sträcker sig fram till 2020 för att stärka förmågan hos krisdrabbade länder att stå emot kriser. Kommissionen har även påbörjat en utvärdering av det europeiska konsensusdokumentet om humanitärt bistånd.

15EU:s bilaterala och regionala förbindelser

Goda förbindelser till omvärlden främjar EU:s ekonomiska, politiska, sociala och kulturella utveckling. Som exempel på EU:s bilaterala och regionala arbete under året kan nämnas fortsatt engagemang i det östra och södra grannskapet, utökade sanktioner mot Syrien, öppnandet av frihandelsförhandlingar med USA samt fortsatt arbete med den gemensamma EU-Afrikastrategin.

15.1	Samarbete mellan EU och EFTA-länderna
I Norge tillträdde en ny regering i november 2013. Företrädare för den
nya norska regeringen har gett uttryck för en ambition att stärka Norges
samarbete med EU. Schweiz förhållande till EU och deltagande i den
inre marknaden är reglerat i ett stort antal bilaterala avtal. I Schweiz har
man under året arbetat med ett förslag som är ett steg mot en
helhetslösning av det rättsliga förhållandet mellan EU och Schweiz. Från		65

Skr. 2013/14:115 EU:s sida är anpassningen till EU:s regelverk och en oberoende prövningsinstans i tvister mellan EU och Schweiz viktiga frågor.

Två möten hölls under året med EES-rådet, Europeiska ekonomiska samarbetsområdets (EU, Island, Liechtenstein och Norge) högsta organ. Vid novembermötet underströk EES-rådet bl.a. vikten av ett snabbt införlivande av EU:s rättsakter i EES-avtalet. Förhandlingar under år 2014 mellan EU och Norge om handel med jordbruksprodukter förutskickades liksom ambitionen att öka handeln med Norge med bearbetade jordbruksprodukter. Den norske Europaministern tillkänna- gav vid mötet att man från norsk sida kommer att se över de höga tullarna på livsmedel.

15.2Nordliga dimensionen och EU:s deltagande i regionalt samarbete i norra Europa

Det främsta syftet med EU:s deltagande i regionalt samarbete i norra Europa är att bidra till ett konstruktivt samarbete med Ryssland.

Nordliga dimensionen (ND) är en gemensam politik mellan EU, Island, Norge och Ryssland. ND har på relativt kort tid utvecklats till ett väl fungerande ramverk för konstruktivt och resultatorienterat regionalt sam- arbete i en rad sektorer. För det konkreta samarbetet har fyra partnerskap bildats. Kommissionen deltar i alla fyra. Särskilt framgångsrikt är samarbetet inom ND:s miljöpartnerskap, där viktiga insatser görs för att åtgärda gränsöverskridande källor till förorening av Östersjön.

Kommissionen deltar även som fullvärdig medlem i Östersjöstaternas råd (CBSS) och Barentsrådet (BEAC). Inom BEAC planeras för närmare kontakt och samarbete med EU:s Kolarcticprogram, eftersom deras verksamhetsområden i stort sett sammanfaller geografiskt.

De arktiska frågorna tilldrar sig ett ständigt ökat intresse. EEAS och kommissionen presenterade i juni 2012 ett gemensamt meddelande om Arktis, som beskriver EU:s intressen och politik för den arktiska regionen. Som EU-medlemsstat välkomnar Sverige en aktiv EU-politik för Arktis. Sverige avslutade sitt tvååriga ordförandeskap med ministermötet i Kiruna i maj 2013. Vid mötet fattades ett principbeslut om att bevilja EU status som observatör i Arktiska rådet.

15.3EU:s grannskapspolitik – Östliga partnerskapet och Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i södra Medelhavsregionen

Den europeiska grannskapspolitiken (ENP) omfattar 16 länder i södra Medelhavsregionen och Östeuropa. Under 2012 låg fokus på att genomföra den nya ansats inom ENP som föreslogs i kommissionens och utrikestjänsten (EEAS) meddelande Ny respons på ett grannskap i förändring (i maj 2011). Den nya ansatsen fastslogs i slutsatser från rådet för utrikesfrågor i juni 2011 och bekräftades genom Europeiska rådets slutsatser samma månad. Den föranleddes av förändringarna i grann-

skapet, tillkomsten av Östliga partnerskapet och Unionen för Skr. 2013/14:115 Medelhavet, den nya kommissionens tillträde och Lissabonfördragets

ikraftträdande. ENP präglas av EU:s behov av att möta de historiska utmaningarna i dess sydliga och östeuropeiska grannskap samt krav på större flexibilitet och skräddarsydda åtgärder. En central utgångspunkt är principen om mer för mer, enligt vilken EU ska erbjuda de partnerländer som gör störst framsteg mot demokrati och i sitt reformarbete starkare stöd och mer omfattande samarbete.

I mars 2013 presenterade kommissionen och utrikestjänsten (EEAS) ett meddelande om genomförande av ENP under 2013, som också innehöll förslag om det fortsatta genomförandet av politiken inom ramen för Östliga partnerskapet respektive Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i södra Medelhavsregionen.

15.3.1Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i södra Medelhavsregionen

Kommissionen/EEAS presenterade i mars ett nytt meddelande om den europeiska grannskapspolitiken (ENP). Dessa meddelanden kommer årligen och handlar främst om genomförandet i partnerländerna. En övergripande översyn av grannskapspolitiken initierades sommaren 2010 och resulterade, efter förslag från kommissionen/EEAS i 2012 års ENP- meddelande, i beslut om en förnyad grannskapspolitik. Översynen kom särskilt att präglas av den dramatiska utvecklingen i det södra grann- skapet, som kulminerade under det första halvåret 2011. Efter 2012 års genomgripande översyn ligger fokus nu fortsatt på genomförande snarare än nya förslag. På handelsområdet har förhandlingar om djupgående frihandelsavtal (DCFTA:s) inletts med Marocko, och näst i tur står Tunisien.

På migrationsområdet har kommissionen etablerat ett partnerskap för rörlighet med Marocko, i enlighet med kommissionens meddelande En dialog om migration, rörlighet och säkerhet med länderna i södra Medelhavsområdet. Partnerskap för rörlighet med Marocko etablerades i samband med undertecknandet av den politiska deklarationen i juni vid migrations-/inrikesministrarnas rådsmöte. Förhandlingar pågår ännu med Tunisien. Det ekonomiska biståndet till regionen har varit betydande, och den viktigaste komponenten utgörs av det s.k. SPRING-programmet om totalt 150 miljoner euro för 2013. Tunisien är det land som fått störst andel av dessa medel.

15.3.2	Östliga partnerskapet
Under året har arbetet fortsatt med att fördjupa och utveckla Östliga
partnerskapet, som är en regional dimension av ENP omfattande EU:s
bilaterala och multilaterala relationer med länderna i Östeuropa
(Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och
Vitryssland). Fokus har i hög grad legat på genomförandet av den färd-
plan för genomförandet av Östliga partnerskapet som fastslogs av EU:s
och partnerländernas utrikesministrar vid ett möte i juli 2012. Färdplanen
fastslog	en rad mål inom såväl det multilaterala samarbetet som i	67

Skr. 2013/14:115 relationerna med varje enskilt partnerland samt vilka steg som partnerländerna respektive EU väntades ta under 2012 och 2013, liksom vilket stöd som EU kunde erbjuda i sammanhanget.

Den 28–29 november genomfördes ett toppmöte inom partnerskapet i Vilnius, Litauen. Toppmötet kunde välkomna en rad framsteg inom både det bi- och multilaterala samarbetet, samtidigt som det kunde konstateras att det fortsatt finns stora reformbehov i partnerländerna. Liksom vid tidigare toppmöten (i Prag 2009 och i Warszawa 2011) antogs en gemensam deklaration, som fastslår en rad mål inför nästa toppmöte inom Östliga partnerskapet i Riga 2015.

På det bilaterala området har flera framsteg gjorts, samtidigt som utvecklingen i flera av partnerländerna varit en källa till oro avseende den demokratiska utvecklingen. Förhandlingarna om associeringsavtal med Moldavien, Georgien och Armenien kunde avslutas under 2013, medan förhandlingarna med Azerbajdzjan har fortsatt i en långsammare takt. Avtalen med Moldavien och Georgien paraferades i samband med toppmötet.

Armenien fattade i september 2013 beslut om att gå med i den tullunion som bildats av Ryssland, Vitryssland och Kazakstan, vilket innebar åtaganden som gjorde det omöjligt att gå vidare med landets färdigförhandlade avtal med EU.

Ukraina avslutade sina förhandlingar om ett associeringsavtal med EU i december 2011, men i november 2013 fattade landets regering beslut om att ta en paus i arbetet med att förbereda ett undertecknande av avtalet. På rörlighetsområdet lade kommissionen i november 2013 fram ett förslag om att moldaviska medborgare ska undantas från viserings- krav för inresa i Schengenområdet. Samtidigt fortsätter genomförandet av Ukrainas och Georgiens handlingsplaner för viseringsfrihet. Vitryssland meddelade i november att landet är redo att inleda förhandlingar om viseringsförenklings- och återtagandeavtal som EU erbjudit för att förenkla resande för den vitryska allmänheten.

Partnerskapets multilaterala samarbete har under året utvecklats ytterligare inom områden som säkerhetspolitik, forskning och innovation samt på jordbruksområdet. Samarbetet med det civila samhället har intensifierats, bl.a. med svenskt stöd.

15.4Östeuropa och Centralasien

Fortsatta framsteg kunde noteras i genomförandet och utvecklingen av Östliga partnerskapet, både bilateralt och multilateralt. Utmaningarna för demokrati och mänskliga rättigheter i regionen kvarstår.

	15.4.1	Ryssland
	Sedan 2008 förhandlar EU och Ryssland om ett nytt avtal som ska ersätta
	det gamla Partnerskaps- och samarbetsavtalet från 1994. Förhandlingar
	om det så kallade Nya Avtalet fortsatte under 2012 men har avstannat
	under 2013. Sverige har under processens gång eftersträvat ett juridiskt
68	bindande	avtal som täcker flera strategiskt viktiga områden i den

bilaterala relationen mellan EU och Ryssland. Det är emellertid oklart Skr. 2013/14:115 om EU och Ryssland kan slutföra avtalsförhandlingarna inom en snar

framtid, då parterna står förhållandevis långt ifrån varandra i flera viktiga frågor.

Ryssland blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) i augusti 2012. Förhandlingarna hade då pågått i 18 år. Medlemskapet välkomnades av både EU och Sverige. De förväntade ekonomiska fördelarna av det ryska medlemskapet är betydande för både Sverige och EU. På sikt kan WTO-medlemskapet innebära en möjlighet för strategiskt samarbete och förbättrade handels- och investerings- möjligheter i Ryssland. Det ryska medlemskapet förutses också medföra direkta vinster för EU och Sverige i form av minskade importtullar samt en ökad förutsägbarhet och större transparens på den ryska marknaden.

Ryssland har dock inte fullföljt sina åtaganden inom ramen för WTO- avtalet, exempelvis avseende reglerna för virkesexport och tull- sänkningar. Nya handelshinder har införts som neutraliserar eller mot- verkar vissa av WTO-avtalets centrala krav. För Sverige har en av de viktigaste frågorna varit de återvinningsavgifter på importerade bilar som Ryssland införde en vecka efter WTO-inträdet. Någon bilateral lösning mellan EU och Ryssland i denna fråga kunde inte uppnås. EU anmälde därför Ryssland till WTO:s tvistlösning i juli 2013.

Traditionellt genomförs två toppmöten mellan EU och Ryssland per år, men under 2013 genomfördes endast ett toppmöte av kalenderskäl. Mötet ägde rum i Jekaterinburg i juni och berörde främst den ekonomiska utvecklingen i Ryssland och i eurozonen, Nya Avtalet, personrörlighets- frågor, energi, handelsfrågor, mänskliga rättigheter samt Arktis. I samband med toppmötet undertecknades ett avtal mellan EU och Ryssland om narkotikakemikalier.

I enlighet med Partnerskaps- och samarbetsavtalet genomförde EU och Ryssland under 2013 möten på ministernivå om utrikesfrågor, om rättsliga och inrikes frågor samt om miljö. Därtill har två konsultationsrundor om mänskliga rättigheter genomförts på hög tjänstemannanivå. Tekniska expertmöten genomfördes också inom ramen för förhandlingarna om viseringsfrihet mellan EU och Ryssland.

Sverige har fortsatt betonat vikten av att demokrati och mänskliga rättigheter har en framskjuten plats i EU:s dialog med Ryssland, inte minst mot bakgrund av de nuvarande repressiva tendenserna i landet. Sverige har vidare kritiserat Rysslands politiska, ekonomiska och handelsrelaterade påtryckningar mot partnerländerna i Östra partnerskapet.

15.4.2Ukraina

Situationen avseende demokrati och respekt för rättsstatsprinciper har successivt försämrats i Ukraina under de senaste tre åren, vilket har föranlett EU att uttrycka allt mer offentlig kritik mot utvecklingen. Parlamentsvalet i oktober 2012 betraktades av många som ett steg bakåt för demokratin i Ukraina. EU har samtidigt fortsatt att ge stöd till Ukrainas reformagenda inom ramen för Östliga partnerskapet.

Skr. 2013/14:115 Sedan 2011 finns ett associeringsavtal färdigförhandlat som omfattar ett närmare samarbete inom ett stort antal sektorer. Det har dock ännu inte undertecknats. Avtalet syftar till att fördjupa relationerna och anpassa Ukrainas regelverk till EU:s på grundval av gemensamma värderingar. En huvudkomponent i avtalet utgörs av ett s.k. fördjupat frihandelsområde.

Rådet för utrikes frågor fastslog i december 2012 tre kriterier för att avtalet skulle kunna undertecknas. Dessa rör förutsättningarna för fria och rättvisa val, ett upphörande av selektiv rättsskipning riktad mot företrädare för oppositionen samt fortsatta framsteg på reformområdet. Under förutsättning att Ukraina levt upp till kriterierna skulle ett undertecknande ha ägt rum vid toppmötet för Östliga partnerskapet den 28 till 29 november i Vilnius. Kort före, och innan EU fattat beslut om huruvida kriterierna kunde anses som uppfyllda, meddelade den ukrainska regeringen att man önskade en paus i processen och att avtalet inte skulle undertecknas vid toppmötet. Som motivering angavs höga omställningskostnader för industrin och påtryckningar från Ryssland. Efter beskedet utbröt omfattande demonstrationer i Ukraina till stöd för landets EU-närmande.

På viseringsområdet har Ukraina börjat genomföra en handlingsplan som, när alla ingående åtgärder bedöms vara genomförda, ska leda till viseringsfrihet för ukrainska medborgare till Schengenområdet.

Ukraina är sedan februari 2011 även fullvärdig medlem av Energi- gemenskapen. Reformerna i den ukrainska energisektorn fortskrider dock i långsam takt. I november 2009 lanserades ett svenskt EU-initiativ för stärkt samarbete kring finansiering av större investeringar på energieffektiviserings- och miljöområdet i Östeuropa (E5P), med inledande fokus på Ukrainas fjärrvärmesektor. Hittills har femton insatser godkänts inom ramen för E5P. E5P har sedermera utvidgats till att även omfatta Armenien, Georgien och Moldavien.

15.4.3 Moldavien

	Förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Moldavien
	slutfördes under 2013 och paraferades av parterna under toppmötet för
	Östliga partnerskapet i Vilnius den 29 november. Avtalet omfattar ett
	närmare samarbete inom ett stort antal sektorer, i syfte att fördjupa
	relationerna och anpassa Moldaviens regelverk till EU:s på grundval av
	gemensamma värderingar. Avtalet kommer även att etablera ett fördjupat
	frihandelsområde mellan EU och Moldavien genom ett avtal som är en
	integrerad del av associeringsavtalet.
	Ett förslag från kommissionen om att ta bort EU:s kvotbegräsning för
	import av vin från Moldavien har diskuterats under hösten 2013.
	Bakgrunden är att Ryssland infört ett importstopp för moldaviskt vin och
	förändringen beräknas kunna träda i kraft i början av 2014.
	På viseringsområdet har Moldavien fortsatt att genomföra den
	handlingsplan som kan leda till viseringsfrihet för moldaviska
	medborgare till Schengenområdet, när fastslagna åtgärder har bedöms
	vara genomförda och förutsättningarna finns för viseringsfritt resande i
70	en ordnad och säker miljö. Kommissionen bedömde i november 2013 att
70

landet uppfyllt villkoren i handlingsplanen, och föreslog att moldaviska Skr. 2013/14:115 medborgare ska undantas från viseringskrav för inresa i Schengenområdet.

Relationerna mellan EU och Moldavien inom ramen för Östliga partnerskapet har under året även i övrigt fortsatt att utvecklas positivt. Efter en politisk kris i Moldavien under våren 2013 har dock EU betonat vikten av att regeringen i Chisinau vidtar åtgärder mot bl.a. korruption och bristande oberoende hos landets myndigheter.

Den moldaviska regeringen har, med stöd från bl.a. EU och OSSE, under året verkat för en dialog med de facto-myndigheterna i utbrytarregionen Transnistrien, inte minst genom förtroendeskapande åtgärder. De formella förhandlingarna, där EU deltar som observatör, har fortsatt under året, dock utan större konkreta resultat.

I september beslöt EU att formellt förlänga de reserestriktioner som tidigare riktats mot personer med ansvar för en kampanj mot skolor i Transnistrien som använder latinskt alfabet. EU beslutade dock att listan med personer som ska omfattas av sanktionerna ska förbli tom.

EU:s gränsövervakningsinsats (EUBAM), som verkar på gränsen mellan Moldavien och Ukraina, har fortsatt sitt arbete under året.

15.4.4Vitryssland

EU har under året fortsatt att uppmana Vitryssland att leva upp till sina internationella åtaganden avseende demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för rättsstatens principer samt krävt att samtliga politiska fångar ska friges och rehabiliteras.

EU:s sanktioner mot Vitryssland omfattar viseringsförbud och frysningar av tillgångar för en rad personer och företag samt förbud mot handel med vapen och materiel för intern repression. Sanktionerna för- längdes i oktober 2013 med ytterligare ett år, mot bakgrund av otillräckliga framsteg avseende de områden som EU identifierat. Under året fattades ett antal beslut om uppdateringar av listan med personer som är föremål för restriktiva åtgärder. Vidare beslutade rådet att suspendera tillämpningen av viseringsförbudet avseende den vitryske utrikes- ministern, för att möjliggöra dialog.

På grund av bristen på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter saknar Vitryssland ett uppdaterat kontraktuellt ramverk för samarbete med EU, men landet tillhör de sex länder som omfattas av det Östliga partnerskapet och Vitryssland deltar aktivt i samarbetets multilaterala del. EU har haft en uttalad beredskap att uppgradera den bilaterala relationen till Vitryssland, förutsatt att landet uppfyller kraven att släppa och rehabilitera alla politiska fångar samt gör framsteg inom demokrati, mänskliga rättigheter och när det gäller ökad rättssäkerhet. Vitryssland meddelade i november att landet är redo att inleda förhandlingar om de viseringsförenklings- och återtagandeavtal som EU erbjudit för att förenkla resande för den vitryska allmänheten.

Skr. 2013/14:115 15.4.5 Södra Kaukasien

Reformsamarbetet med Armenien, Azerbajdzjan och Georgien har fortsatt under året inom ramen för Östliga partnerskapet. Frågor om demokrati, mediefrihet och respekt för mänskliga rättigheter i regionen ägnades fortsatt uppmärksamhet, särskilt inför presidentval i alla tre länderna under året.

Förhandlingarna om ett associeringsavtal inklusive s.k. fördjupade frihandelsområden mellan EU och Georgien slutfördes under 2013 och paraferades av parterna under toppmötet för Östliga partnerskapet i Vilnius den 29 november.

Förhandlingarna med Armenien avslutades i juni. I september meddelade Armeniens president att man beslutat sig för att ansöka om medlemskap i den rysslandsledda Tullunionen, varvid undertecknande av Associeringsavtalet inte längre var möjligt.

För Azerbajdzjan har associationsavtalsförhandlingarna varit mer komplicerade och ett fördjupat frihandelsområde med EU kan först bli aktuellt först efter att landet antagits som medlem i WTO.

Viseringsdialogen mellan EU och Georgien förs inom ramen för en handlingsplan för viseringsliberalisering. Viseringsförenklings- och återtagandeavtalen med Armenien undertecknades och beräknas träda i kraft under 2014, medan viseringsförenklingsavtalet med Azerbajdzjan undertecknades.

Samarbetet mellan EU och Georgien respektive EU och Armenien inom partnerskapen för mobilitet har fortsatt. EU:s civila observatörs- insats EUMM Georgien, som upprättades efter den väpnade konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008, fortsatte under året att övervaka eldupphöravtalets genomförande. Insatsens mandat förlängdes till 14 december 2014. De internationella samtalen i Genève som in- leddes som en del av eldupphöravtalet 2008 fortsatte under året. Ett ram- avtal för Georgiens deltagande i krishanteringsinsatser inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik undertecknades.

15.4.6Centralasien

Under året har EU genomfört möten på utrikesministernivå, dels bilateralt, i form av samarbetsråd, med Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan, dels gemensamt, i form av en ministerkonferens med samtliga fem centralasiatiska republiker. Ministerkonferensen ägde rum i november i Bryssel. Ett första möte har genomförts i den så kallade högnivåsäkerhetsdialogen mellan EU och de centralasiatiska staterna. Dialogen är en plattform för att diskutera regionens säkerhetspolitiska utmaningar. Under mötet lades tonvikt på samarbete mot terrorism och narkotikahandel mot särskild bakgrund av utvecklingen i Afghanistan.

Dialoger om mänskliga rättigheter har genomförts med Kazakstan, Turkmenistan och Uzbekistan.

Kommissionens ordförande besökte i juni Kazakstan för möten med bl.a. presidenten. På dagordningen stod ett fördjupande av relationerna för att stödja Kazakstan i landets modernisering samt utökad handel. I september besökte Kirgizistans president Bryssel och undertecknade ett

avtal om stöd från EU för stärkt rättssäkerhet i landet. Tadzjikistans Skr. 2013/14:115 president besökte Bryssel i april.

Arbetet med att genomföra EU:s strategi för Centralasien fortgår på områdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat, utbildning, ekonomi, handel och investeringar, energi och transport, miljö och vatten samt gemensamma hot och utmaningar. EU fortsätter ge sitt stöd till förhandlingarna mellan Turkmenistan och Azerbajdzjan om en transkaspisk rörledning. Ambitionen att ytterligare stärka den diplomatiska närvaron i regionen genom att öppna en EU-delegation i Turkmenistan kvarstår.

Patricia Flor är sedan 2012 EU:s särskilda representant (EUSR) för Centralasien. Hennes mandat är att stärka EU:s relationer med de central- asiatiska länderna, bidra till samordningen av EU:s Centralasienpolitik samt till genomförandet av EU:s Centralasienstrategi. Under 2013 har Flor genomfört besök i samtliga fem centralasiatiska länder.

15.4.7Utvecklingssamarbete i regionen

Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) lanserades 1 januari 2007 och syftar till att främja samarbete och integration mellan EU och dess partnerländer i Östeuropa och Medelhavsområdet, särskilt genom att stärka genomförandet av de handlingsplaner som upprättats som en del av den europeiska grannskapspolitiken ENP. Kommissionens och EU:s utrikestjänsts meddelande om ENP 2011 lade grunden för det fortsatta grannskapsstödet för perioden 2014 till 2020 som kommer att benämnas europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) då instrumentet inte längre kommer att omfatta Rysslands strategiska partnerskap med EU. Förslaget preciserades genom ett utkast till förordning i december 2011. Under 2013 antogs en ny förordningstext efter att förhandlingar förts inom rådet och med Europaparlamentet. En viktig aspekt i den nya förordningen är att principen om mer för mer ska få tydligare genomslag i praktiken, bl.a. avseende hur resurser fördelas.

Energieffektiviserings- och miljöinitiativet för Östeuropa (E5P) utvidgades under året till att, utöver Ukraina, omfatta även Moldavien, Georgien och Armenien.

15.5Mellanöstern

15.5.1Fredsprocessen i Mellanöstern

Den israelisk-palestinska fredsprocessen är en prioriterad fråga för EU. Rådsslutsatserna som antogs av rådet för utrikes frågor i december 2009 ligger fortsatt till grund för EU:s Mellanösternpolitik.

För första gången på nära tre år inleddes den 14 augusti 2013 freds- förhandlingar mellan palestinier och israeler. Förhandlingarna fokuserar på de så kallade slutstatusfrågorna gränser, säkerhet, flyktingar, Jerusalem och vatten/naturresurser. Målsättningen är att förhandlingarna

ska slutföras nio månader efter att de inleddes. EU stöder

Skr. 2013/14:115 förhandlingarna och de amerikanska ansträngningarna samt Kvartettens (FN, EU, USA, Ryssland) arbete. EU har beredskap att bidra till genom- förandet av en framtida överenskommelse. Den 22 juli 2013 antog rådet för utrikes frågor rådsslutsatser som uppmanade parterna att avstå från agerande som kan underminera förhandlingarna och möjligheterna till fred.

EU har under året fortsatt att genomföra rådsslutsatserna från maj och december 2012. I juli publicerade kommissionen riktlinjer för israeliska entiteters möjligheter att delta i EU:s samarbetsprogram. De klargör att endast israeliska entiteter som är registrerade och bedriver sin verksamhet i Israel inom 1967 års gränser kan bli aktuella för EU-stöd.

EU är den största givaren till den palestinska myndigheten och ger omfattande stöd till palestinskt statsbyggande. EU har fortsatt att uppmärksamma den allt sämre humanitära situationen i Gaza. Sverige bidrog också under 2013 med personal till EU:s polisinsats i de palestinska områdena, EUPOL COPPS, som har gjort betydande insatser för att stärka den palestinska säkerhets- och rättssektorn.

15.5.2Tunisien

Under 2012 intensifierade EU sitt samarbete med Tunisien och en ny handlingsplan, som ger Tunisien ett ”privilegierat partnerskap” med EU, endosserades i samband med Associeringsrådet EU-Tunisien den 19 november 2012. Under 2013 har samarbetet fortsatt och resulterat i bl.a. ett s.k. partnerskap för rörlighet med Tunisien (i vilket Sverige deltar). Tunisien är också ett av de länder med vilka EU har inlett diskussioner om djupgående frihandelsavtal (DCFTA).

15.5.3Egypten

Sedan Egyptens första demokratiskt valda president avsattes den 3 juli av den egyptiska militären har den politiska polariseringen och våldet ökat. EU har under året uttryckt oro över utvecklingen i Egypten men också gett fortsatt stöd för en övergång till demokrati och betonat vikten av att den framtida konstitutionen garanterar grundläggande maktdelnings- principer respektive individuella fri- och rättigheter för alla medborgare.

I ljuset av utvecklingen i landet beslutade EU:s medlemsstater i augusti att till viss del omfördela biståndet till Egypten samt att suspendera exporttillstånd av materiel som kan användas för internt förtryck.

En dialog om djupgående frihandelsavtal (DCFTA) mellan Egypten och EU inleddes. Den höga representanten besökte Egypten fem gånger under 2013.

15.5.4Libyen

Övergångsprocessen i Libyen har under året inte rört sig nämnvärt framåt. Arbetet med att utarbeta en ny konstitution stannade upp och flera kontroversiella lagar, som inte underlättar övergångsprocessen,

antogs. EU uttryckte stöd för den fortsatta libyska övergångsprocessen

och påtalade särskilt vikten av att en ny konstitution antas som Skr. 2013/14:115 respekterar grundläggande demokratiska värderingar och respekt för

individuella fri- och rättigheter för alla medborgare.

I maj sjösattes en civil GSFP-insats i Libyen i syfte att utbilda libysk personal inom gränsbevakning. Uppdraget omfattades inte av några exekutiva uppgifter. Kommissionens ordförande och den höga representanten träffade under året Libyens premiärminister.

15.5.5Syrien

I mars 2011 inleddes oroligheterna i Syrien då demonstranter som försökte uttrycka sitt missnöje mot den syriska regimen brutalt slogs ned. Sedan dess har konflikten utvecklats till ett regelrätt inbördeskrig som orsakat över 110 000 dödsoffer, ca 7 miljoner internflyktingar och att över 2,2 miljoner syrier har tvingats lämna landet.

EU har återkommande, i rådsslutsatser och i uttalanden från den höga representanten för utrikes- och säkerhetsfrågor, fördömt våldet och uppmanat parterna till en fredlig lösning. För Sverige var Syrien tidigt en prioriterad fråga. Sverige var ett av de första länderna att utnämna ett speciellt sändebud till den demokratiska syriska oppositionen och är också en betydande humanitär givare.

EU beslutade i maj 2011 att införa sanktioner mot den syriska regimen och mot de personer, företag och institutioner som är ansvariga för det våldsamma förtrycket.

Efter c-vapenattacken i augusti enades FN:s säkerhetsråd om att eliminera Syriens samtliga c-vapen, ett arbete som har påbörjats och som EU gett stöd till. Mot bakgrund av den kraftigt försämrade humanitära situationen och det begränsade tillträdet för humanitära aktörer, gjorde FN:s säkerhetsrådsordförande ett uttalande som uppmanade samtliga aktörer att respektera internationell humanitär rätt.

EU och dess medlemsstater är tillsammans de största givarna av humanitärt stöd till den syriska befolkningen. EU har vid flera tillfällen uttryckt oro för att Syrienkonflikten påverkar inte bara Syrien allvarligt utan även dess grannländer. Mot bakgrund av bl.a. de regionala konsekvenserna har EU välkomnat att FN:s säkerhetsråd betonat vikten av att hitta en politisk lösning på Syrienkonflikten. En FN-ledd Syrienkonferens är planerad till början av 2014.

15.5.6	Unionen för Medelhavet
Unionen för Medelhavet (UfM) bildades 2008 och är en fortsättning på
Barcelonaprocessen. Syftet med ombildningen var att ge samarbetet
mellan EU och dess sydliga partnerländer en starkare politisk förankring.
Utöver EU:s medlemsstater deltar Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten,
Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Turkiet, Palestina, Albanien,
Mauretanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Monaco och
Montenegro. Syrien har meddelat att de suspenderat medlemskapet i
UfM.
Detta samarbete, som ofta övergripande kallas EuroMed, har en
betoning	på gemensamma värderingar om demokrati och mänskliga	75

Skr. 2013/14:115 rättigheter och är ett forum där en politisk dialog kan föras mellan arabstaterna, EU, Palestina och Israel. UfM har utsett nytt sam- ordförandeskap där EU:s utrikestjänst representerar EU och Jordanien partnerländerna.

Sekretariatet i Barcelona har under generalsekreteraren konsoliderat organisationen och drivit arbetet exempelvis med att identifiera projekt inom prioriterade områden, bl.a. solenergi, transport, stöd till företag, räddningstjänst och sociala frågor, högre utbildning samt vatten. Kontakter har utvecklats med möjliga finansiärer för dessa projekt. Riksdagens delegation till UfM:s parlamentariska församling besökte sekretariatet 2012. I oktober 2013 besökte generalsekreteraren Stockholm. Ett stort antal expertmöten har hållits under året. Minister- möten har ägt rum om kvinnors roll i samhället, transport och energi och fler förutses äga rum under 2014.

15.5.7Gulfstaternas samarbetsråd

Kommissionen fortsätter sina ansträngningar att kunna avsluta förhandlingarna om ett frihandelsavtal (FTA) med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). GCC:s generalsekreterare besökte Stockholm i november och ställde sig positiv till möjligheten att nå ett färdig- förhandlat FTA.

EU:s relation med GCC innefattar också samarbetsprojekt och dialog inom bl.a. områden som energi, klimat och utbildning. EU och GCC för en politisk dialog om regionala frågor av gemensamt intresse, inte minst om Syrien och Egypten. Den politiska dialogen omfattar även mänskliga rättigheter EEAS utökade sin närvaro i GCC med inrättandet av en EU- delegation i Abu Dhabi.

	15.5.8	Iran
	Frågan om Irans kärntekniska program har under året fortsatt att stå högt
	på EU:s dagordning. Under den höga representantens för utrikes- och
	säkerhetsfrågor ledning gjordes framsteg i förhandlingarna mellan Iran
	och de s.k. E3+3 (Frankrike, Storbritannien och Tyskland samt Kina,
	Ryssland och USA). I november slöts en interimsöverenskommelse som
	innebär ett halvårslångt utvecklingsstopp för det kärntekniska
	programmet samtidigt som i första hand USA och EU utfäster sig att inte
	införa nya sanktioner och i stället suspendera vissa sanktioner under
	avtalsperioden. Målet är att inom denna sexmånadersperiod nå fram till
	en slutlig förhandlingslösning av den kärntekniska frågan.
	Till följd av väsentligt utökade sanktioner har handeln med Iran
	minskat kraftigt särskilt under det senaste året. Sverige har stött EU:s
	sanktionspolitik mot Iran och samtidigt förespråkat en fortsättning av de
	diplomatiska ansträngningarna att lösa frågorna kring Irans kärntekniska
	program. Sverige har konsekvent förordat att sanktionspolitiken ska vila
	på rättssäker grund och inte störa legitim handel eller humanitära behov.
	EU har reagerat kraftfullt mot den försämrade situationen för de
	mänskliga rättigheterna i Iran. I mars införde EU nya riktade restriktiva
76	åtgärder	mot ytterligare nio högt uppsatta iranska tjänstemän och

individer som är ansvariga, eller har koppling till personer som är Skr. 2013/14:115 ansvariga, för genomförande av allvarliga kränkningar mot mänskliga

rättigheter i Iran. Sanktionerna innebär frysning av eventuella tillgångar och reseförbud inom EU och omfattar för närvarande 87 individer och en enhet.

EU följer situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran noga och kommer kontinuerligt att se över listan över individer och enheter, dock senast i april 2014. Irans bristande respekt för de mänskliga rättigheterna har också uppmärksammats och kritiserats hårt av EU genom uttalanden av den höga representanten för utrikes- och säkerhetsfrågor.

15.5.9Irak

Genomförandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak (PSA) har fortsatt under året genom möten i sub-kommittéer om handel, energi och mänskliga rättigheter. Avtalet tillämpas provisoriskt till dess att samtliga medlemsstater ratificerat det. Avtalet är en del av EU:s långsiktiga målsättning att normalisera och fördjupa relationerna med Irak.

EU:s bistånd till Irak har sedan 2003 uppgått till närmare en miljard euro. Kommissionen arbetar utifrån sitt landstrategidokument för perioden 2011–13, ett dokument som samordnats med Sverige och Italien. Kommissionens insatser uppgår till cirka 95 miljoner euro.

EU:s gemensamma rättsstatsinsats EUJUST LEX, med syfte att stödja reformer inom polis- och rättsväsendet och främja samarbetet mellan domstols-, polis- och kriminalvårdssektorn, avslutades i december.

Den svåra situationen för minoriteter, bruket av dödsstraffet, situationen i fängelser m.m. i Irak väcker stort engagemang i EU. Den höga representanten har under året gjort flera uttalanden om Irak. EU har vid flera tillfällen tagit upp den ökade tillämpningen av dödstraffet med irakiska företrädare.

15.6Nordamerika

15.6.1EU:s ekonomiska samarbete med USA

Vid toppmötet mellan EU och USA i november 2011 togs beslut om inrättandet av en gemensam högnivåarbetsgrupp för jobb och tillväxt med uppgift att identifiera och bedöma alternativ för en fördjupad ekonomisk relation. Högnivågruppens analyser resulterade i en rapport som publicerades i februari 2013 i vilken gruppen rekommenderade parterna att lansera förhandlingar om ett ambitiöst och långtgående partnerskapsavtal (TTIP). Förhandlingarna lanserades snart därefter av USA:s president och Europeiska rådets ordförande.

Det första förhandlingsmötet ägde rum den 8–12 juli i Washington efter att båda parter fått sina förhandlingsmandat accepterade. Den andra rundan, som var planerad äga rum i Bryssel den 7–10 oktober, ställdes in

till följd av att USA:s administration stängdes ned p.g.a. av att

Skr. 2013/14:115 kongressen inte lyckats enas kring den amerikanska budgeten och ägde i stället rum den 11–15 november.

Förhandlingen om TTIP är den viktigaste regionala frihandels- förhandlingen som EU hittills genomfört. Avtalet är tänkt bli mer omfattande och djupgående än något av de avtal som EU tidigare ingått. EU och USA svarar för ca 30 procent av världshandeln. Ekonomiska analyser visar att ett ambitiöst TTIP kommer att ge Sverige en exportökning till USA med ca 17 procent och en importökning med ca 15 procent.

15.6.2 EU:s ekonomiska samarbete med Kanada

Förhandlingarna mellan EU och Kanada om ett omfattande frihandels- avtal (CETA) har pågått sedan maj 2009. Den 18 oktober lyckades parternas enas kring en politisk principöverenskommelse. Vissa områden, t.ex. vissa delar av investeringskapitlet och vissa ursprungs- regler, kräver ytterligare förhandlingar men dessa kommer inte att kunna ändra balansen i CETA.

Parallellt med CETA-förhandlingen har en uppdatering gjorts av 1976 års Ramavtal EU-Kanada om handel och ekonomiskt samarbete, numera kallat Strategiskt Partnerskapsavtal. Denna förhandling är ännu inte avslutad.

15.7 EU:s samarbete med Latinamerika och Karibien

Toppmöten mellan EU och Latinamerika och Karibien hålls som regel vartannat år. Det senaste mötet hölls i Santiago de Chile i januari 2013 mellan EU och den 2010 bildade regionala organisationen CELAC. Toppmötet fokuserade på att främja socialt och miljömässigt hållbara investeringar.

15.7.1 Regionala associerings- och frihandelsavtal

EU arbetar med Latinamerika och Karibien för att utöka frihandeln mellan regionerna. Associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika (Guatemala, Panama, Costa Rica, El Salvador, Honduras och Nicaragua) och frihandelsavtalet mellan unionen och Colombia och Peru ingicks 2010. Europaparlamentet antog avtalen i december 2012 och under 2013 började den provisoriska tillämpningen av avtalen att gälla. EU:s medlemsstaters ratificeringsprocess har påbörjats. Inledande samtal pågår mellan EU och Ecuador om ett frihandelsavtal.

EU har sedan 2000 ett frihandelsavtal med Mexiko och sedan år 2002 ett associeringsavtal med Chile. Båda avtalen fungerar väl och årliga konsultationer, där avtalen utvärderas, hålls. Såväl Mexiko som Chile har efterfrågat en uppdatering av avtalen.

EU och den s.k. Sydliga gemensamma marknaden (Mercosur) har

sedan 1995 ett ramavtal för samarbete. År 2010 återupptogs

förhandlingarna om ett djupare samarbete, ett associeringsavtal, mellan Skr. 2013/14:115 EU och Mercosur och nio förhandlingsrundor har genomförts sedan dess.

Avsikten är att utbyta tullbud under början av 2014. Ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur skulle skapa ett av världens största frihandelsområden med över 700 miljoner människor.

15.7.2Utvecklingssamarbetet med Latinamerika

Utvecklingsinstrumentet (DCI) styr sedan 2007 EU:s samarbete med både Asien och Latinamerika, och för arton latinamerikanska mottagarländer gäller sjuåriga strategier från 2007–2013. Det finns även regionala och subregionala samarbetsprogram. De två övergripande prioriteringarna för EU:s bistånd till Latinamerika är att främja social sammanhållning och att stödja regional integration – ett område där EU kan dela med sig av sina erfarenheter.

Fördjupad regional integration i Latinamerika är också en förutsättning för att frihandelsområden med EU ska kunna upprättas. En annan övergripande målsättning är att stödja mottagarländernas ansträngningar att uppnå millenniemålet om att halvera fattigdomen till 2015. Jämställdhetsfrågor samt demokrati och mänskliga rättigheter betonas också. Sverige har i DCI-kommittén bl.a. betonat vikten av nationellt ägarskap, komplementaritet och givarsamordning med betoning på lokal samordning. I linje med dessa tankar genomför EU nu gemensam- programmering av biståndet också i några latinamerikanska länder.

Europeiska utvecklingsfonden (EDF) samlar EU:s resurser för utvecklingssamarbete med Afrika, Karibien och Stillahavsområdet. I Karibien ligger fokus på att förändra ensidigt beroende av råvaruexport genom att utveckla tjänstesektorerna samt förbättra integrationen i den globala ekonomin. Det regionala forumet CARIFORUM med 15 deltagande stater är dialogpart inom EU:s utvecklingssamarbete med Karibien.

15.7.3EU:s relation med några viktiga latinamerikanska länder

Brasilien

Brasilien och EU inrättade 2007 en fördjupad relation i form av ett strategiskt partnerskap. Den gemensamma handlingsplanen fortsatte att genomföras under året. Partnerskapet omfattar bl.a. politiska och ekonomiska frågor, handelsfrågor, klimatförändringar och hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, utbildning och vetenskap samt kulturella frågor.

Colombia

EU:s övergripande mål är att stödja Colombias ansträngningar att nå fred. För åren 2007–2013 har EU avsatt 113 miljoner euro, varav den största delen till stöd för fred och stärkande av rättsstatliga funktioner, inklusive narkotikabekämpning.

15.8.2Afrikas horn

Etiopien

I Etiopien har EU särskilt följt demokratiutvecklingen, situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna samt den humanitära situationen i landet. Den politiska utvecklingen med ny premiärminister och lokalval har också varit i fokus. Dialogen med den etiopiska regeringen har fortsatt om mänskliga rättigheter och demokrati och samarbetet om fred och säkerhet i regionen. Såväl kommissionens ordförande som Europeiska rådets ordförande har under året haft möten med premiärministern. EU fortsatte att genom dialog och påverkansarbete driva på för att gränstvisten mellan Etiopien och Eritrea fortsatt skulle uppmärksammas, och att gränskommissionens beslut ska genomföras.

Eritrea

EU har följt den ekonomiska och politiska utvecklingen i Eritrea nära. Den höga representanten gjorde den 18 september å EU:s vägnar ett, årligen återkommande, uttalande med krav på att de fängslade journalisterna och politikerna omgående släpps.

Den europeisk-eritreanska medborgaren Dawit Isaak omnämns specifikt i EU-uttalandet. EU krävde i uttalandet att regeringen i Eritrea villkorslöst försätter dessa fångar på fri fot, offentliggör var de befinner sig och ger dem möjlighet att få kontakt med sina familjer och juridiska ombud, om inte annat av humanitära skäl. EU tog inom ramen för den politiska dialogen med Eritrea upp Dawit Isaaks fall. EU ställde sig också bakom den resolution om Eritrea som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter i juli. Med resolutionen förlängdes mandatet för den särskilda rapportören för mänskliga rättigheter i Eritrea, som presenterade sin första rapport i juni.

Under 2013 har utbetalningar av en begränsad volym från EU:s utvecklingsfond till Eritrea gjorts.

Somalia

Under 2013 intensifierades arbetet för den nya somaliska regeringen. Det internationella samfundets starka stöd till Somalia fortsatte, bl.a. genom den internationella högnivåkonferens i Bryssel som EU tillsammans med den somaliska regeringen stod värd för. Vid mötet antogs en gemensam överenskommelse om ansvarstagande och prioriteringar i uppbyggnaden av Somalia, i enlighet med den så kallade New Deal-processen, dit EU utlovade ett stöd om 650 miljoner euro. EU intog också en mycket aktiv roll i de förberedande processerna inför konferensen.

Under året har rådet antagit slutsatser om Somalia i januari och juli. I slutsatserna betonas bl.a. vikten av somaliskt ägarskap och internationell givarsamordning.

EU är en central aktör i Somalia, bl.a. genom EU:s särskilda representant för Afrikas horn och genom deltagande i den internationella kärngruppen för Somalia. EU är även en av de tre största finansiärerna av AU:s fredsbevarande styrka, AMISOM, vars trupper är en förutsättning för stabiliteten i stora delar av landet. Därtill genomför EU GSFP-

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115 insatserna EU NAVFOR Atalanta för att bemöta problematiken med sjöröveri och skydda matsändningar från FN:s livsmedelsprogram samt EUTM för utbildning av somaliska säkerhetsstyrkor.

Under året har den marina kapacitetsbyggande insatsen EUCAP Nestor påbörjat sitt arbete, med syfte att förstärka kustbevakningsförmågan i regionen. Den politiska utvecklingen och sjöröveriproblemet utanför Somalias kust har fortsatt behandlats i rådets arbetsgrupper. Sverige bidrog personellt både till EUTM och EU NAVFOR Atalanta.

Sudan

EU följer situationen i Sudan nära och fortsätter verka för fred och försoning i landet samt för att utestående frågor i fredsavtalet med Sydsudan ska lösas. EU har varit tydlig när det gäller Sudans skyldighet att samarbeta med den internationella brottmålsdomstolen (ICC) och följa de häktningsbeslut som utfärdats av domstolen. EU utgör den största biståndsgivaren till Sudan. EU:s särskilda representant för Sudan och Sydsudan (EUSR), har under året överlämnat ansvaret för de två länderna till EU:s särskilda representant för Afrikas horn.

EU har fortsatt vapenembargo mot Sudan och reserestriktioner samt frysning av tillgångar för personer som motverkar fredsprocessen.

När det gäller samarbetet och dialogen under Cotonou-avtalet, och det gemensamma EU-biståndet under den europeiska utvecklingsfonden (EUF), har Sudan fortsatt avstått från att ratificera det reviderade Cotonou-avtalet från 2005, delvis på grund av dess skrivningar om straffrihet och stöd till ICC. Sudan omfattas därför i nuläget inte av Cotonou-avtalet.

Sydsudan

EU följer situationen i Sydsudan nära och fortsätter verka för fred och försoning i landet samt för att utestående frågor i fredsavtalet med Sydsudan ska lösas. EU:s särskilda representant för Sudan och Sydsudan (EUSR) har under året överlämnat ansvaret för de två länderna till EU:s särskilda representant för Afrikas horn.

EU:s civila krishanteringsinsats till stöd för säkerhet vid Juba flygplats (EU AVSEC Sydsudan) har fortsatt under året och kommer att avslutas i januari 2014. EU:s insats har samarbetat nära med FN-insatsen UNMISS. EU utgör den största biståndsgivaren till Sydsudan och medlemsstaternas bistånd samordnas genom s.k. gemensamprogrammering.

Sydsudan har valt att i nuläget inte ansluta sig till Cotonou-avtalet.

15.8.3Västafrika

Nigeria

EU genomförde under 2013 ett politiskt dialogmöte med Nigeria, där EU företräddes av den irländske handelsministern. Den höga representanten har i uttalanden fördömt rebellrörelsen Boko Harams attacker mot civila.

Guinea-Bissau

EU införde i maj 2012 restriktiva åtgärder i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar för vissa personer och entiteter, däribland företag, som ansågs hota fred, säkerhet och stabilitet i Guinea-Bissau, till följd av statskuppen i april 2012. Genom rådsbeslut i juni 2013 förlängde EU dessa åtgärder mot Guinea-Bissau till 19 juli 2014.

EU genomförde en gemensam resa tillsammans med AU, FN, ECOWAS, CPLP och OIF i juli för att utvärdera situationen i landet. De allmänna val som skulle genomförts 24 november har skjutits upp till första kvartalet 2014.

EU väntas fortsätta sitt engagemang i landet under 2014, exempelvis genom en valobservatörsinsats.

Mali/Sahel

Efter begäran från Malis president inledde Frankrike en militär insats, Serval, mot de väpnade islamistiska grupperna som ockuperade norra Mali, med logistiskt stöd från flera västländer. EU påskyndade etableringen av utbildningsinsats till Malis försvarsmakt, EUTM Mali, och den afrikanskledda insatsen i Mali, Afisma, utgrupperades tidigare än planerat. Afisma fick sitt mandat från säkerhetsrådet genom resolution 2085 (2012).

Under våren pressades de väpnade islamistiska grupperna tillbaka, och kontrollen över städerna i norr återtogs. Processen mot återgång till konstitutionell ordning, efter statskuppen i mars 2012, tog flera viktiga steg framåt. EU kunde därmed häva suspenderingen av sitt utvecklingssamarbete med Mali.

I maj organiserades en givarkonferens för Mali i Bryssel, gemensamt ledd av Mali, EU och Frankrike, med över hundra deltagande delegationer. I juli övertog FN, genom sin insats Minusma, Afismas uppgifter. I slutet av juli och början av augusti hölls presidentval i Mali, och i november hölls parlamentsval.

Rådet för utrikes frågor har diskuterat utvecklingen i Mali kontinuerligt under året. EU har utsett en särskild representant (EUSR) för Sahel under 2013.

15.8.4Stora sjöregionen

I februari undertecknades ett ramavtal för fred och säkerhet i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) och regionen av elva afrikanska länder. Genomförandet har förblivit en stor utmaning. Under 2013 har säkerhetsläget och den humanitära situationen i östra DRK fortsatt varit mycket allvarligt. Detta är följden av återkommande stridigheter mellan dels rebellgruppen M23, dels regeringsarmén med stöd av MONUSCO, FN:s stabiliseringsinsats. MONUSCO har i sin tur förstärkts med en interventionsbrigad med mandat att neutralisera alla rebellgrupper i DRK. Detta möjliggjorde en militär utveckling som ledde till att M23 under hösten lade ned vapnen, något som i kombination med ramavtalet har skapat ett positivt momentum för långsiktig stabilitet och utveckling i regionen.

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115 EU har, bl.a. med aktivt engagemang av EU:s seniore samordnare för Stora sjöregionen, gett starkt stöd till ramavtalet och dess genomförande. I juni antog EU:s utrikestjänst och kommissionen ett gemensamt strategiskt ramverk för Stora sjöregionen, vilket anger den övergripande inriktningen på EU:s insatser i regionen. I juli och december antogs rådsslutsatser om Stora sjöregionen av EU:s utrikesministrar.

EU är fortsatt en politisk aktör och ledande inom humanitärt stöd och utvecklingssamarbete i DRK. EU:s polisinsats i DRK, EUPOL, fortsatte under året sin verksamhet till stöd för den nationella polisen. Även EU:s insats för säkerhetssektorreform, EUSEC, fortsatte bistå den kongolesiska försvarsmakten för att reformera de nationella väpnade styrkorna. Båda dessa insatser kommer att avslutas i september 2014.

15.8.5Östra Afrika

Kenya

Kenya höll i mars 2013 ett relativt fredligt val, vilket övervakades av bl.a. EU:s valobservatörsmission. EU gratulerade Kenya för demokratiskt genomförda, fredliga val. Resultat var dock problematiskt eftersom både den valde presidenten och vicepresidenten står åtalade vid den internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag för brott mot mänskligheten i samband med våldet i anslutning till valet 2007. EU har påtalat vikten av att de tilltalade fortsätter att samarbeta med den internationella brottsmålsdomstolen i dessa mål.

Madagaskar

Sedan statskuppen i Madagaskar 2009 har EU begränsat sitt samarbete med landet. I oktober 2013 genomförde Madagaskar val som övervakades av EU. EU bedömde valet som fritt, fredligt och transparent, men uppmanade Madagaskar att stärka vissa aspekter av valprocessen inför den andra valomgången.

15.8.6 Södra Afrika

	Sydafrika
	Inom ramen för det strategiska partnerskapet mellan EU och Sydafrika
	genomfördes den 18 juli ett sjätte bilateralt toppmöte. Huvudfokus för
	diskussionerna var ekonomisk tillväxt och sysselsättning. En dialog
	fördes även inom för samarbetet viktiga regionala och globala områden
	som handel, migration, bistånd, energi, miljö, klimat och utrikes- och
	säkerhetspolitik.
	Under året har en rad politiska överläggningar ägt rum på hög officiell
	nivå. EU-Sydafrikatoppmötet föregicks av möte mellan den höga
	representanten och Sydafrikas utrikesminister, i Bryssel i juni.
	I maj genomfördes en årlig freds- och säkerhetsdialog, och för första
	gången fördes en mellanstatlig dialog mellan EU och Sydafrika om
	mänskliga rättigheter. Samtal fördes då kring frågor som yttrandefrihet i
84	bred bemärkelse, skydd för homo-, bi- och transsexuella personers
84

rättigheter, företags samhällsansvar (CSR) och stöd i kampen mot Skr. 2013/14:115 straffrihet, dödstraff och genderbaserat våld. Många beröringspunkter för

framtida samarbete identifierades och utvecklades.

Möten på hög nivå har också ägt rum i syfte att föra förhandlingarna om det ekonomiska partnerskapsavtalet (EPA) vidare. Inför EU- Sydafrikatoppmötet hölls den 17 september även ett möte med näringslivet, där ett antal företag från EU:s medlemsstater deltog.

Zimbabwe

EU följer den politiska utvecklingen i Zimbabwe nära. I februari skedde en årlig översyn av EU:s viseringsrestriktioner och frysning av tillgångar. Ytterligare 21 personer och ett företag avfördes då från listan om frysning av tillgångar, och reserestriktionerna hävdes för ytterligare sex ministrar.

I mars, efter folkomröstningen om en ny konstitution i Zimbabwe, gjordes ytterligare en genomgång av de restriktiva åtgärderna och tillämpningen av restriktionerna gentemot 81 personer och åtta företag suspenderades. I september enades EU om att avföra ytterligare ett företag från listan över frysning av tillgångar.

Efter de allmänna valen i Zimbabwe i juli har den höga representanten gjort tre uttalanden om valet, den 1, 3 och 22 augusti. I dessa uttrycktes i tur och ordning uppskattning över att en stor del av Zimbabwes folk röstade och över att valen tycktes ha gått fredligt till, över AU:s och SADC:s engagemang i genomförandet av valet samt oro över påstådda oegentligheter.

Vidare konstaterades att EU ska se över sina relationer med Zimbabwe. Målet med en sådan översyn är att stödja det zimbabwiska folket att uppnå ett mer välmående och demokratiskt Zimbabwe som kan lägga en säker grund för en framtida full normalisering av relationerna mellan Zimbabwe och EU.

Situationen i Zimbabwe behandlas regelbundet i EU:s politiska dialog med regionen, framför allt Sydafrika.

Moçambique

EU följer noga händelseutvecklingen i landet inför presidents- och parlamentsvalen 15 oktober 2014. Flera väpnade attacker inträffade under hösten, liksom skottutväxlingar mellan regeringsstyrkor och den forna rebellrörelsen Renamo.

Den politiska krisen fördjupades efter det militära övertagandet av Renamos bas i Gorongosa i oktober 2013. Den höga representanten uttryckte den 22 oktober oro över den senaste tidens våld och förlust av liv.

Vidare uppmanades parterna att föra en konstruktiv dialog för att lösa politiska motsättningar och stödja demokratiska processer. Sverige verkar för ett gemensamt EU-agerande för att stödja den demokratiska utvecklingen i landet och en fredlig och bestående lösning på oroligheterna.

Skr. 2013/14:115 15.9

Asien

15.9.1Sydasien

Indien

EU:s samarbete med Indien har under 2013 fortsatt att fördjupas inom ramen för det strategiska partnerskapet och den gemensamma handlingsplanen.

Förhandlingarna om ett bilateralt frihandelsavtal mellan EU och Indien, som inleddes 2007, fortgår men har tappat fart. Den säkerhetspolitiska dialogen mellan EU och Indien fortsätter att utvecklas och flera överläggningar har under året ägt rum, inklusive på utrikesministernivå.

Dialog äger även rum inom områden som internationell terrorism, cybersäkerhet och internationell bekämpning av sjöröveri. Andra viktiga områden för samarbete och dialog mellan EU och Indien är bl.a. mänskliga rättigheter, icke-spridning, regionala frågor samt miljö-, klimat- och energifrågor.

Pakistan

EU har ägnat Pakistan fortsatt stor uppmärksamhet under 2013, framförallt med fokus på den demokratiska utvecklingen, situationen för de mänskliga rättigheterna, handelsfrågor och landets roll i utvecklingen i Afghanistan.

Ett viktigt bidrag till en fortsatt positiv demokratisk utveckling var EU:s valobservatörsmission i samband med valen i maj. Dessa val var de första i landets historia där en demokratiskt vald regering efter fullgjord mandatperiod lämnade över makten till en annan demokratiskt vald regering. Rådsslutsatser antogs 11 mars och 24 juni. I de senare välkomnas valen och den nya regeringens engagemang för att hantera de ekonomiska utmaningarna. Vidare lyfts vikten av god samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna fram, liksom EU:s önskan att intensifiera samarbetet med den gemensamma femåriga engagemangs- plan som antogs 2012.

Under året har även Pakistans ansökan om att omfattas av EU:s extra tullförmåner för hållbar utveckling under det allmänna preferenssystemet behandlats.

Afghanistan

Diskussionen om hur det internationella samfundet långsiktigt ska kunna bistå Afghanistan har intensifierats under 2013. I och med det internationella militära tillbakadragandet och med biståndet och nationsbyggandet alltmer i centrum kommer EU, tillsammans med FN, att framöver bli en allt viktigare aktör.

EU:s engagemang i Afghanistan har varit fortsatt stort under året. Huvudfokus har varit förberedelserna inför president- och provinsvalen i april 2014.

EU, liksom övriga delar av det internationella samfundet, understryker Skr. 2013/14:115 betydelsen av ett tydligt afghanskt ägarskap av landets utvecklings-

ansträngningar och betonar vikten av genomförande av de ömsesidiga åtaganden som gjordes vid ministerkonferens i Tokyo 2012.

EU:s bistånd till Afghanistan är omfattande. Under 2013 uppgick kommissionens stöd till knappt 250 miljoner euro. Det totala stödet från EU inklusive medlemsstaterna uppgick till ungefär en och en halv miljard euro.

Rådsslutsatser antogs den 24 juni i vilka Afghanistan bl.a. uppmanas att respektera mänskliga rättigheter, i synnerhet gällande kvinnor, utveckla landets politiska och ekonomiska institutioner samt att arbeta mot korruption. EU uttrycker i slutsatserna även stöd för det regionala samarbetet för ökad stabilitet och utveckling i Afghanistan samt en framtida afghanskledd fredsprocess som baseras på konstitutionen. Som en uppföljning till rådsslutsatserna i juni har även ett arbete med att ta fram en ny strategi för EU:s engagemang i Afghanistan påbörjats.

På svenskt initiativ har ett förhandlingsmandat för ett fördjupat partner- skap mellan EU och Afghanistan utarbetats och antagits. Förhandlingarna inleddes i mars 2012. Förhandlingar om avtalet, som omfattar ett antal samarbetsområden och bekräftar EU:s engagemang i landet, har försenats även om endast några frågor återstår att lösa ut.

EU:s särskilda representant och chef för EU-kontoret i Kabul har spelat en fortsatt viktig roll i att representera EU på plats samt i samordningen med den afghanska regeringen och företrädare för det internationella samfundet.

Genom deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan ISAF bidrar EU:s medlemsstater med en stor andel av det internationella stöd som har funnits på plats för att stabilisera Afghanistan och bidra till att förbättra förmågan hos afghansk militär och polis.

EU:s polisinsats i Afghanistan (EUPOL) etablerades i juni 2007. Insatsens syfte är att bidra till uppbyggnaden av en effektiv polis och rättsapparat.

15.9.2Östasien

Kina

Under året har EU:s strategiska relation till Kina behandlats i olika rådskonstellationer. Diskussioner har förts om hur EU bäst ska ta tillvara sina intressen och prioriteringar i relationen till Kina. Det sextonde toppmötet mellan EU och Kina ägde rum den 21 november i Peking. Toppmötet fokuserade på EU:s och Kinas strategiska partnerskap, globala och internationella frågor, ekonomi och handel samt särskilda temata som urbanisering, grön tillväxt, innovation och former för utökade mellanfolkliga kontakter.

Vid toppmötet lanserades förhandlingarna om ett bilateralt investeringsavtal, som ska omfatta både investeringsskydd och ökat marknadstillträde. Mandatet för dessa förhandlingar antogs av rådet i oktober.

Skr. 2013/14:115

Ett möte i den strategiska högnivådialog som EU och Kina etablerade 2010 skulle ha ägt rum i november men sköts upp till 2014.

Ett fjärde möte inom ramen för högnivådialogen om handel och ekonomi ägde rum den 24 oktober.

Inget möte ägde rum i högnivådialogen om mellanfolkliga kontakter som inrättades 2012.

Utöver de tre högnivådialogerna för EU sammanlagt ett sextiotal dialoger med Kina inom en rad policyområden. I juni genomfördes i Guiyang den 32:a halvårsvisa dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter. Dialogen utgör ett centralt instrument för EU:s politik beträffande mänskliga rättigheter i förhållande till Kina.

Japan

Den 25 mars lanserades förhandlingar om såväl ett strategiskt partnerskapsavtal som ett frihandelsavtal mellan EU och Japan. Detta föregicks av rådets beslut i november 2012 att inleda förhandlingar med Japan.

Sverige var pådrivande för att så skulle ske. Förhandlingar om båda avtalen inleddes i april och totalt har tre förhandlingsrundor ägt rum under året. Syftet är ett stärkt samarbete med Japan inom flera politiska och sektoriella områden samt ett brett och ambitiöst frihandelsavtal. Ett ambitiöst frihandelsavtal mellan EU och Japan, som tillsammans står för cirka 30 procent av världens BNP, har en stor ekonomisk potential.

Ett toppmöte mellan EU och Japan ägde rum den 19 november i Tokyo. Toppmötet gav förnyad politisk drivkraft till de pågående avtalsförhandlingarna. Andra frågor på toppmötets dagordning var det världsekonomiska läget, klimatförändringar, ickespridning och regionala frågor. EU och Japan enades om att ytterligare utveckla samarbetet inom forskning och innovation, att inleda en dialog om rymdfrågor samt att se över möjligheten till en dialog om cyberfrågor.

Nordkorea

EU har under året fortsatt att verka för att Nordkorea ska avbryta sitt kärnvapenprogram. EU:s förhållande till Nordkorea bygger på ett kritiskt engagemang kring fred och säkerhet, ickespridning och mänskliga rättigheter.

I februari genomförde Nordkorea en tredje kärnprovsprängning vilket fick som följd att FN:s säkerhetsråd införde hårdare sanktioner gentemot Nordkorea. I april antog EU ytterligare restriktiva åtgärder, utöver de av FN redan föreskrivna, mot Nordkorea.

Liksom tidigare år lade EU, tillsammans med Japan, fram en resolution i FN:s generalförsamling om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea. EU saknar delegation i Pyongyang och ansvaret att representera EU roterar halvårsvis mellan de medlemsstater som har ambassad i landet. Våren 2013 var Sveriges ambassad lokal EU- representant.

Sydkorea

I november genomfördes ett toppmöte mellan EU och Sydkorea som en del av det strategiska partnerskapet. Toppmötet markerade 50 år av

diplomatiska relationer. Sedan 2011 tillämpas provisoriskt ett Skr. 2013/14:115 frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea, medan ratificeringsprocessen

pågår i EU:s medlemsstater. Ratificeringsprocessen pågår även för det ramavtal som undertecknades 2010. Under oktober hölls en konsultation om mänskliga rättigheter, den första i sitt slag mellan EU och Sydkorea.

Mongoliet

I april undertecknades ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Mongoliet i samband med besök av den höga representanten. EU:s uppgradering av relationen med Mongoliet tydliggjordes även genom besöket av kommissionens ordförande i november.

15.9.3Sydöstasien och Oceanien

Myanmar (Burma)

Den demokratiska utvecklingen i Myanmar har kontinuerligt stått på EU:s utrikespolitiska dagordning under året. I januari togs beslut om att öppna en EU-delegation i Yangon. I mars besökte Myanmars president Bryssel och togs emot av Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och den höga representanten.

För att välkomna de reformer som redan gjorts och uppmuntra till fler reformer beslutade rådet den 22 april att häva EU:s samtliga sanktioner mot Myanmar med undantag för vapenembargot.

Tullförmåner för Myanmar enligt GSP-förordningen (allmänt preferenssystem) återinfördes av kommissionen i juli. Rådet antog 22 juli en övergripande ram med prioriteringar för EU:s politik och stöd till de pågående reformerna i Myanmar för de kommande tre åren. I oktober gästades rådet för utrikesfrågor av oppositionsledaren Aung San Suu Kyi.

Den 13–15 november ägde ”EU-Myanmar Task Force” rum i Myanmar, med parallella högnivåmöten och seminarier om politik, ekonomi och utveckling samt ett stort antal deltagande europeiska företag med intresse av att investera i Myanmar. Under besöket aviserades en ökning av EU:s bistånd till Myanmar. Fokus för EU:s bistånd kommer att ligga på landsbygdsutveckling, utbildning, god samhällsstyrning och fredsbyggande.

I likhet med föregående år har ett antal förändringar i positiv riktning skett i Myanmar under 2013 (frigivande av ett antal politiska fångar, tillstånd att publicera dagstidningar, strävan mot ett nationellt fredsavtal) vilket EU välkomnat. Samtidigt har EU uttryckt oro för den fortsatta konflikten i Kachin och våldet mot muslimer som blossat upp på flera ställen i Myanmar.

EU har även betonat vikten av grundlagsreformer i landet inför valen 2015. Inom ramen för den resolution om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar som EU presenterar årligen i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamling har situationen för folkgruppen rohingya särskilt uppmärksammats.

Skr. 2013/14:115 15.9.4

Regionala frågor

Regionalt samarbete (ASEAN och ASEM)

EU har under året fortsatt gett stöd till ASEAN:s integrationsprocess och bidragit till upprättandet av nya organisatoriska strukturer. Genomförandet av den gemensamma handlingsplan för samarbetet mellan EU och ASEAN, vilken antogs vid utrikesministermötet i Brunei i april 2012, har fortsatt.

Vid ASEAN Regional Forums (ARF) ministermöte i juli representerades EU av den höga representanten. Samarbetet mellan Europa och Asien inom ramen för Asia Europe Meeting (ASEM) har fortsatt. Det elfte utrikesministermötet i ASEM genomfördes den 11–12 november i Indien.

Frihandelsavtal

Under året fortsatte förhandlingar om frihandelsavtal med Indien, Japan, Malaysia och Vietnam.

Förhandlingarna med Malaysia inleddes 2010 och hittills har fem rundor genomförts. En paus har tagits i förhandlingarna med anledning av det malaysiska valet i maj 2013.

Förhandlingarna med Vietnam inleddes i oktober 2012 och fem förhandlingsrundor har genomförts.

Det färdigförhandlade frihandelsavtalet med Singapore paraferades av EU och Singapore den 20 september 2013. Förhandlingar pågår dock fortfarande om investeringsskydd. Avsikten är att inkludera denna del i ett senare skede.

Till följd av de avstannade förhandlingarna om ett samlat frihandels- avtal mellan EU och ASEAN har EU under 2013 fortsatt verka för bilaterala frihandelsavtal med enskilda ASEAN-länder.

Förhandlingar om frihandelsavtal med Thailand lanserades den 6 mars. Under året genomfördes tre förhandlingsrundor med Thailand.

Preliminära diskussioner om eventuellt inledande av förhandlingar förs med fler ASEAN-länder, bl.a. Indonesien och Filippinerna. Målsättningen kvarstår att på sikt sluta ett interregionalt avtal mellan EU och ASEAN.

Övriga samarbetsavtal med länder i Asien

Samarbetet mellan EU och flertalet ASEAN-länder har breddats genom förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtal. Under 2013 har förhandlingsarbetet varit intensivt med dessa breda avtal som omfattar samarbete på en rad områden, bl.a. mänskliga rättigheter, handel och investeringar, miljö och migration.

Färdigförhandlade partnerskaps- och samarbetsavtal finns med Indonesien, Filippinerna, Vietnam, Singapore och Thailand. Avtalen kommer att ratificeras av parterna under de kommande åren.

Avtalsförhandlingar pågår fortfarande med Malaysia och Brunei. Sedan tidigare har EU även tagit beslut om inledande av förhandlingar

om rättsligt bindande ramavtal med såväl Australien som Nya Zeeland. Avtalen ska omfatta samarbete på en rad områden, bl.a. utrikes- och

450 miljarder euro) var tillgängligt vid slutet av 2013. ESM har ett kapital på 700 miljarder euro, bestående av 620 miljarder euro i garantikapital och 80 miljarder euro i inbetalt kapital. Under 2013 betalade euroländerna de tredje och fjärde trancherna av det inbetalda kapitalet, i enlighet med uppgjord plan. En tranch återstår att betala in 2014.

ESM har tagits i anspråk för två program. Spanien har fått finansiellt stöd genom ESM:s särskilda instrument för rekapitalisering av finansiella institutioner. Detta instrument kan användas då problem har sin huvudsakliga grund i den finansiella sektorn. En ram på 100 miljarder euro har satts för stödet till Spanien av vilket 41,3 miljarder euro har betalats ut. Under 2013 gjordes endast en mindre utbetalning på 1,9 miljarder euro. Ytterligare utbetalningar förutses inte.

Programmet för Cypern omfattar upp till 9 miljarder euro, varav 4,5 miljarder euro har betalats ut.

Euroländerna har kommit överens om att ytterligare ett finansiellt stödinstrument för ESM ska inrättas, nämligen direktrekapitalisering av finansiella institutioner. Under 2013 diskuterades regler och villkor för detta nya instrument. I juni kom Eurogruppen överens om huvuddragen i instrumentets utformning, som innebär att direktrekapitalisering inom en ram på 60 miljarder euro kan äga rum under vissa restriktiva villkor.

Den tillfälliga stabilitetsmekanismen Europeiska finansiella stödfaciliteten (EFSF) stängdes för nya program i juni, i enlighet med tidigare beslut. EFSF fullföljer dock programmen för Irland, Portugal och Grekland. En sista utbetalning till Irland på 2,27 miljarder euro gjordes i december.

Europeiska finansiella stödmekanismen (EFSM), som samtliga EU- länder står bakom, har en kapacitet på 60 miljarder euro varav 11,5 miljarder euro återstår. EFSM används för programmen till Irland och Portugal. Den kan i och med etablerandet av ESM inte användas för nya program. Under 2013 gjordes inga utbetalningar från EFSM. Under året förlängdes löptiderna på lånen till Irland och Portugal.

Inrättandet av ESM föregicks av en överenskommelse om en ändring i artikel 136 i EUF-fördraget, i vilken euroländernas rätt att bilda en stabilitetsmekanism klargörs. Fördragsändringen trädde i kraft den 1 maj.

Betalningsbalansstödet för medlemsstater med nationell valuta

Medlemsstater med nationell valuta som har drabbats av, eller allvarligt hotas av, svårigheter i betalningsbalansen kan söka stöd från en särskild facilitet. Stöd ges i form av medelfristiga lån, med konditionalitet, som finansieras genom marknadsupplåning av kommissionen i EU:s namn. Hittills har stöd getts tillsammans med stöd från Internationella valutafonden (IMF) och de båda organisationernas villkor har i huvudsak varit identiska. Medverkan från IMF är dock inte ett krav.

Under 2013 har Rumänien haft pågående program inom ramen för betalningsbalansstödet. Lettland och Ungern har varit föremål för särskild bevakning efter avslutade program.

I juni 2012 presenterade kommissionen ett förslag till en ny förordning om EU:s betalningsbalansstöd för icke-euroländer. Avsikten var att den skulle ersätta den existerande förordningen från 2002. Ett reviderat

Skr. 2013/14:115

Skr. 2013/14:115 förslag inkom till Regeringskansliet i juni, vilket innehöll mer omfattande ändringar av förordningen än kommissionens ursprungliga förslag. Förslaget har behandlats i rådet under hösten men någon överenskommelse kunde inte nås vid Ekofin-rådet i december.

Finansutskottet informerades skriftligen om förslaget till ny förordning i juni. Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

Makrofinansiellt stöd för länder utanför EU

EU:s makrofinansiella stöd kan ges till länder i unionens närområde som drabbats av kortfristiga betalningsbalansproblem med syfte att stabilisera de offentliga finanserna och att stimulera strukturreformer. Det makrofinansiella stödet ges under vissa villkor som anges i ett s.k. samförståndsavtal och under förutsättning att ett IMF-program genomförs i landet under hela tiden stödet betalas ut. I juli 2011 presenterade kommissionen ett förslag till ramverksförordning för makrofinansiellt stöd. Förhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet inleddes i juni 2012 och ledde till att dessa parter var nära att nå en överenskommelse. Kommissionen valde dock att i ett sent skede dra tillbaka sitt ramverksförslag. Rådet lämnade då in en stämningsansökan mot kommissionen, då det ansåg att tillbakadragandet går emot den grundläggande principen om lojalt samarbete mellan EU-institutionerna och medlemsländerna. Sverige har efter ett regeringsbeslut 31 oktober valt att formellt stödja rådet i denna process.

Under 2013 fanns pågående program i Bosnien och Hercegovina, Ukraina, Georgien och Kirgizistan. Nytt beslut om att bevilja makrofinansiellt stöd fattades för Jordanien och i slutet av året presenterade kommissionen ett förslag om att bevilja stöd även till Tunisien.

16.1.2Medlemsstater som får stabilitetsstöd

EU-nämnden och finansutskottet informerades löpande under året om det ekonomiska läget i EU i allmänhet och i nedan beskrivna länder i synnerhet. Samråd med EU-nämnden har ägt rum vid översyner av anpassningsprogrammen i Portugal och Irland, där Sverige bidrar med finansiering via EFSM och Sveriges andel i IMF. Sverige bidrar också med ett bilateralt lån till Irland och samråd med EU-nämnden har även skett om detta.

Grekland

Den ekonomiska situationen i Grekland är fortsatt svår. Landet befinner sig för sjätte året i rad i recession med sjunkande ekonomisk tillväxt och rekordhög arbetslöshet. Samtidigt finns tecken på att den ekonomiska nedgången är på väg att plana ut. Grekland följer sedan 2010 ekonomiska anpassningsprogram kopplade till finansiellt stöd från euroländerna och IMF. Syftet med stödinsatserna är att underlätta den grekiska regeringens ansträngningar att minska budgetunderskottet och genomföra tillväxt- främjande strukturella reformer. Programmen har utformats gemensamt med kommissionen, Europeiska centralbanken och IMF.

Det nu pågående anpassningsprogrammet är det andra i ordningen och beslutades i mars 2012. Det finansiella stödet under programmet förutses omfatta sammanlagt 164,5 miljarder euro till slutet av 2014 varav den största delen, 144,7 miljarder euro, är ett åtagande av euroländerna. Den skuldomstrukturering som genomfördes våren 2012 med privata fordringsägare innebar en skuldlättnad om drygt 100 miljarder euro för Grekland. Trots skuldlättnaden beräknas den offentliga bruttoskulden uppgå till 176 procent av BNP 2013.

Under 2013 har Grekland fortsatt att vidta åtgärder inom ramen för det ekonomiska programmet. Framsteg har gjorts som innebär att stats- finanserna har stärkts och budgetunderskottet minskat. Genomförandet av strukturreformer har också gått vidare men inte i den takt och omfattning som förutsetts enligt programmet. Bland annat har privatisering av statliga företag och effektivisering av den offentliga förvaltningen gått långsammare än planerat. Förseningar i reformarbetet har inneburit att vissa låneutbetalningar av programfinansieringen senarelagts något under året.

Euroländerna gjorde i november 2012 en utfästelse om fortsatt stöd till Grekland i syfte att uppnå en hållbar skuldsituation på medellång sikt. Målsättningen är att nedbringa statsskulden till 124 procent av BNP till 2020 och ännu lägre åren därefter. Åtagandet förutsätter att Grekland genomför åtgärder under anpassningsprogrammet fullt ut och att landet uppnår ett överskott i primärbalansen, dvs. budgetsaldot undantaget statsskuldräntor. Hur det fortsatta samarbetet kring Greklands anpassningspolitik konkret ska utformas och finansieras från 2014 och framåt har ännu inte specificerats. Oron över den ekonomiska situationen och statsskuldens långsiktiga hållbarhet kvarstår. Sverige bidrar med finansiering till Grekland via sin andel av IMF:s resurser.

Irland

År 2010 beslutades om ett anpassningsprogram för Irland, omfattande 85 miljarder euro. 67,5 miljarder utav detta utgjordes av externt stöd, lika fördelat mellan IMF, EFSM och EFSF (inklusive bilaterala långivare). De bilaterala långivarna är Sverige, Danmark och Storbritannien.

Sveriges andel av Irlands finansiella stöd är dels genom EFSM och IMF, dels genom ett bilateralt lånelöfte om 600 miljoner euro.

Utbetalningen av det svenska lånet har skett i fyra lika stora trancher på 150 miljoner euro var under 2012 och 2013. Den första och andra utbetalningen gjordes 2012 efter godkännande av den femte och sjunde översynen av Irlands anpassningsprogram. Under 2013 gjordes de sista två utbetalningarna i juni och november efter godkännande av den nionde och elfte översynen.

De översyner som gjorts av Irland under året har varit positiva och landet har följt anpassningsprogrammet väl. I mitten av december lämnade landet anpassningsprogrammet, utan att ansöka om någon ytterligare säkerhet i form av exempelvis en kreditlina. Tillväxten var positiv 2012. Utfallen för 2013 var vid årets slut inte publicerade, men tillväxten beräknas vara positiv även 2013. Arbetslösheten är fortfarande hög men minskar från den högsta nivån 2011–2012 och beräknas uppgå

Skr. 2013/14:115

till strax över 13 procent 2013. Den offentliga sektorns bruttoskuld beräknas uppgå till ca 124 procent som andel av BNP vid slutet av 2013.

Portugal

I maj 2011 beslutade Ekofin-rådet om ett finansiellt stöd till Portugal om totalt 78 miljarder euro, varav IMF, EFSF och EFSM står för 26 miljarder vardera. Stödet är knutet till ett ekonomiskt anpassnings- program som syftar till att återställa förtroendet för den portugisiska ekonomin, möjliggöra en återgång till hållbar tillväxt och värna den finansiella stabiliteten.

Programmet bedöms enligt de översyner som gjorts under 2013 i stort sett genomföras planenligt, och ett betydande reformarbete fortgår. Utfallen för 2013 hade vid årets slut inte publicerats, men BNP-tillväxten beräknas förbli negativ 2013 och arbetslösheten är fortsatt hög.

Den offentliga sektorns bruttoskuld beräknas kulminera på ca 128 procent av BNP vid slutet av 2013, och budgetunderskottet beräknas uppgå till strax under 6 procent av BNP. Ekofin-rådet beslutade i juni att landets underskottsförfarande ska förlängas med ett år, från 2014 till 2015. Rådet beslöt samtidigt att förlänga löptiderna på Portugals lån från EFSM med 7 år. Sverige bidrar med finansiering till Portugal via EFSM och Sveriges andel av IMF.

Spanien

I juli 2012 lämnade den spanska regeringen en formell begäran om lån till eurogruppen för rekapitalisering av den spanska banksektorn. Euroländerna enades därefter om att genom ESM låna ut upp till 100 miljarder euro till den spanska staten för rekapitalisering av landets banker samt om ett anpassningsprogram för banksektorn.

Efter en första utbetalning om 39,5 miljarder euro i december 2012 genomfördes en andra utbetalning om 1,9 miljarder euro i februari 2013. Efter eurogruppens möte i november meddelades att Spanien skulle lämna anpassningsprogrammet i januari 2014, utan att ansöka om ytterligare stöd från ESM.

Enligt de översyner som gjorts av Spaniens anpassningsprogram under 2013 följs programmet väl. Programvillkoren har genomförts och de finansiella marknaderna har gradvis stabiliserats. Efter två år av recession återgick ekonomin till tillväxt under andra halvåret 2013. Samtidigt är den reala ekonomin skör, med 26 procents arbetslöshet och hög privat skuldsättning. Dessutom fortsätter statsskulden öka, och beräknas i slutet av 2013 överstiga 94 procent av BNP.

Cypern

Efter att Cypern i juni 2012 lämnat in en formell begäran om finansiellt stöd till ESM kunde kommissionen, ECB och IMF tillsammans med de cypriotiska myndigheterna nå en överenskommelse i början av april 2013. Cypern beviljades ett lån om upp till 10 miljarder euro under ett ekonomiskt anpassningsprogram, varav 9 miljarder euro via ESM och 1 miljard euro via IMF.

Målet med anpassningsprogrammet, som sträcker sig t.o.m. 2016, är bl.a. att återställa sundheten i banksektorn, korrigera landets alltför stora

budgetunderskott och genomföra strukturreformer för att stärka landets Skr. 2013/14:115 konkurrenskraft. Enligt de två översyner som gjorts under året följer

Cypern anpassningsprogrammet väl och totalt har ca 4,8 miljarder euro betalats ut till landet. Omstruktureringen av banksektorn, som bl.a. omfattat en nedläggning av landets näst största bank och en nedskrivning av en andel av oförsäkrade insättningar i landets största bank, går framåt. De finanspolitiska målen för perioden har mötts och ett omfattande reformarbete pågår. De kapitalkontroller som infördes i samband med programöverenskommelsen var vid årets slut fortfarande på plats, även om de gradvis lättats något.

Det ekonomiska läget är dock fortsatt mycket svagt och prognosen omfattas av osäkerhet. Utfallen för 2013 var vid årets slut inte publicerade, men BNP beräknas minska med 7,7 procent 2013 och prognosen för 2014 var fortsatt negativ. Budgetunderskottet som andel av BNP beräknas till 8,4 procent 2013 och statsskulden väntas nå 116 procent av BNP 2013. Arbetslösheten fortsätter att stiga som en följd av det ekonomiska läget och beräknas uppgå till ca 19 procent under året. Sverige bidrar med finansiering till Cypern via sin andel av IMF:s resurser.

16.2Ekonomisk styrning och samordning

16.2.1Stabilitets- och tillväxtpakten

Stabilitets- och tillväxtpakten är EU:s gemensamma regelverk för att säkra sunda offentliga finanser. Pakten består av en förebyggande och en korrigerande del, det så kallade underskottsförfarandet. Medlemsstater med alltför stora underskott eller alltför hög skuldkvot kan bli föremål för ett underskottsförfarande. Vid ingången av 2013 var 20 av EU:s då 27 medlemsländer i underskottsförfarande. Förutom Sverige var det endast Bulgarien, Estland, Finland, Luxemburg, Malta och Tyskland som inte var föremål för underskottsförfarande.

Underskottsförfarandena har löpande följts upp vid rådsmöten under året. Ekofin-rådet beslutade i juni om att avsluta underskottsförfarandet för Italien, Lettland, Litauen, Malta och Rumänien. Dessa länder ansågs då av rådet ha korrigerat sina alltför stora budgetunderskott på ett hållbart och varaktigt sätt enligt de rekommendationer som rådet gett. Ett nytt underskottsförfarande har sedermera öppnats för Malta.

Ekofin-rådet beslutade vidare i juni att Frankrike, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovenien och Spanien skulle få förlängd tidsfrist för att korrigera sina alltför stora underskott. Som en konsekvens av detta antog Ekofin-rådet i juni nya rekommendationer till dessa länder. I december beslutade Ekofin-rådet om att Polen inte vidtagit effektiva åtgärder för att korrigera underskottet och en ny rekommendation med en förlängd tidsfrist antogs.

Skr. 2013/14:115 16.2.2 Fördraget om stabilitet, samordning och styrning

I januari trädde fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom den ekonomiska och monetära unionen, den s.k. Finanspakten, i kraft. Detta mellanstatliga fördrag, som etablerades vid sidan av de befintliga EU-fördragen, har ratificerats av 25 av EU:s medlemsstater, däribland Sverige. Fördraget innehåller bestämmelser som syftar till att stärka de offentliga finanserna och samordningen av den ekonomiska politiken i euroområdet.

Fördraget innebär bl.a. följande.

-Euroländerna ska ha ett strukturellt saldo som överensstämmer med det landspecifika medelfristiga budgetmålet med ett nedre gränsvärde för det strukturella underskottet om 0,5 procent av BNP. Om ett euroland avviker från sitt medelfristiga budgetmål ska en automatisk korrigeringsmekanism aktiveras. Båda dessa regler ska senast ett år efter fördragets ikraftträdande föras in i euroländernas nationella lagstiftning så att reglerna respekteras och efterlevs i den nationella budgetprocessen.

-En högre grad av automatik ska införas i stabilitets- och tillväxtpaktens underskottsförfarande.

-Det ska hållas eurotoppmöten minst två gånger per år och icke- euroländer som ratificerat fördraget ska bjudas in till dessa toppmöten minst en gång per år.

Efter godkännande från riksdagen har regeringen i mars ratificerat, och därmed anslutit Sverige till, fördraget. Fördragets bestämmelser är bindande för euroländerna. Fördraget innebär inte några rättsliga förpliktelser för de medlemsstater i EU som, i likhet med Sverige, inte har euron som valuta såvida de inte förklarar sin avsikt att vara bundna av fördraget.

Genom att ansluta sig till fördraget ger Sverige sitt stöd till euroländernas arbete med att stärka det ekonomisk-politiska regelverket i euroområdet. Det innebär också en möjlighet för Sverige att få delta vid eurotoppmötena minst en gång per år och få visst inflytande i frågor som är av stor betydelse för Europas framtid. Sverige har ett starkt intresse av att euroområdet fungerar väl eftersom den svenska ekonomin i hög grad är integrerad med euroområdets.

16.2.3Förstärkt ekonomisk styrning för euroländerna

I maj trädde två förordningar om stärkt ekonomisk styrning i euro- området i kraft (det s.k. tvåpacket, se faktapromemoria 2011/12:FPM70). Den ena förordningen syftar till att säkra samstämmigheten mellan villkor som ställs på euroländer som mottar finansiellt stöd och de krav som följer av EU:s samordningsförfaranden samt att ge möjligheter till skärpt övervakning av euroländer som har, eller hotas av, finansiella problem. Den andra förordningen fastslår att kommissionen ska granska och lämna yttranden på euroländernas budgetplaner samt utökar

Skr. 2013/14:115 16.3

Ekonomiska och monetära unionen

16.3.1Reformering av den ekonomiska och monetära unionen

Inför Europeiska rådets möte i december 2012 fördes en diskussion om vissa långtgående förslag inriktade på en centralisering av beslutsfattandet om den ekonomiska politiken. Förslagen baserades på en rapport från Europeiska rådets ordförande och ett meddelande från kommissionen – ”En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union” (KOM(2012)777). Europeiska rådet beslutade emellertid att lägga de mest långtgående förslagen åt sidan och låta uppföljningen under året omfatta följande fyra frågor (utöver bankunionen, se avsnitt 17.3.5):

a)samordning i förväg av nationella ekonomiska reformer,

b)den sociala dimensionen av EMU,

c)individuella arrangemang av kontraktsmässig art, och

d)solidaritetsmekanismer knutna till dylika arrangemang.

Arbete med de fyra frågorna har pågått under hela 2013. Angående den sociala dimensionen se avsnitt 28.2. Europeiska rådet har behandlat fördjupning av EMU vid alla sina ordinarie möten. Vidare har Ekofin- rådet och EPSCO-rådet med berörda underorgan behandlat ärendet. Kommissionen lade i mars fram två meddelanden. Det ena meddelandet (KOM(2013)165) handlade om individuella arrangemang av kontraktsmässig art samt tillhörande solidaritetsmekanismer, gemensamt benämnda ”instrument för konvergens och konkurrenskraft”. Det andra meddelandet (KOM(2013)166) handlade om förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen samrått med riksdagen om reformeringen av EMU. Två faktapromemorior har överlämnats (2012/13:FPM57 och 2013/14FPM19). Regeringen anser att det är viktigt med ett väl fungerande EMU men EMU bör inte utvecklas i starkt centraliserande riktning. Det gäller nu framför allt att effektivt genomföra och tillämpa det förstärkta regelverket för ekonomisk-politisk samordning. Demokratisk legitimitet, ansvarsutkrävande och de nationella parlamentens roll är mycket centrala aspekter. Regeringen anser också att eventuella nya förfaranden måste ha ett tydligt mervärde. Regeringen betonar även att EU ska hållas samman.

När det gäller frågorna (a), (c) och (d) ovan har ingående diskussioner ägt rum. De har visat på en hel del problem och svårigheter och att det behövs mycket arbete innan det är möjligt att nå fram till lösningar som är praktiskt fungerande och acceptabla för samtliga medlemsstater. Bland de frågor som diskuterats finns mervärdet av nya förfaranden, anknytningen till redan befintliga förfaranden samt medlemsstaternas ägarskap av ekonomiska reformer. De föreslagna solidaritets- mekanismerna, som gäller finansiellt stöd för de kontraktsmässiga arrangemangen, har rest frågor om huruvida incitamenten för ekonomiska reformer verkligen kommer att stärkas.

100

Europeiska rådet i december beslutade om fortsatt arbete fram till Skr. 2013/14:115 oktober 2014 med ett system av ömsesidigt överenskomna kontrakts-

mässiga arrangemang och tillhörande solidaritetsmekanismer. Arbetet skulle baseras på vissa överenskomna huvuddrag. De innebär bl.a. att de nämnda arrangemangen skulle ha starkt nationellt ägarskap. Arrangemangen ska inriktas på ett begränsat antal centrala drivkrafter för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.

När det gäller solidaritetsmekanismerna ska olika alternativ undersökas när det gäller form för stödet (bidrag, lån, garanti), institutionell form samt storlek på stödet. Systemet ska vara tillämpligt på euroländer (utom de med makroekonomiska anpassningsprogram) men stå öppet för medlemsstater utanför euroområdet och vara förenligt med den inre marknaden.

Förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken är föremål för en pilotstudie som utförs av Kommittén för ekonomisk politik. Pilotstudien syftar till att undersöka hur denna samordning kan fungera bra i praktiken. Studien förväntas vara färdig i början av 2014.

16.4Europeiska investeringsbanken

Europeiska investeringsbanken (EIB) är en fristående institution inom EU. Bankens huvudsyfte är att bidra till en balanserad och störningsfri utveckling av den inre marknaden. Detta görs genom långsiktig finansiering av samhällsekonomiskt lönsamma projekt som främjar detta syfte. Prioriterade områden för bankens verksamhet är finansiering till forskning och utveckling, innovation, energi, miljöskydd, motverkande av klimatförändringar, små och medelstora företag samt transporter.

Under 2013 har EIB:s finansiering legat på en högre nivå än föregående år, ca 69 miljarder euro i tecknade lån (prognos). Detta framförallt till följd av det kapitaltillskott som det beslutades om under 2012.

Huvudsakliga frågor som behandlades under året var:

Kriterier för EIB:s energiinvesteringar

Utformning av det nya lönesystem som ska gälla för alla som anställs vid banken från och med juli 2013

Gemensamt förslag från kommissionen och EIB om ett initiativ för finansiering av små och medelstora företag

Kapitaltillskott för Europeiska investeringsfonden (EIF) samt ett ytterligare mandat från EIB

Renovering och utbyggnad av EIB:s campus

EIB:s budget inklusive löner

Europeiska rådet beslöt under 2012 om ett kapitaltillskott till EIB om 10
miljarder euro med syftet att öka EIB:s sammanlagda utlåningskapacitet i
EU med 60 miljarder euro samt för att stärka EIB:s finansiella ställning.
Den ökade utlåningen ska ske över tre år och förväntas bidra till ökad
tillväxt och sysselsättning i EU. Ökade investeringar förväntas särskilt	101
	101

Skr. 2013/14:115 ske inom följande områden: forskning, utveckling, innovationer och utbildning, små och medelstora företag, resurseffektivitet samt strategisk infrastruktur.

16.4.1Europeiska investeringsfonden

Europeiska investeringsfonden (EIF), som ingår i EIB-gruppen, är unionens gemensamma organ för riskkapital och garantier till små och medelstora företag. Fonden investerar indirekt i företag via europeiska riskkapitalfonder. Under året har fondens investeringar legat på ungefär samma nivå som föregående år.

Ett förslag om kapitaltillskott om 1,6 miljard euro till EIF diskuteras för närvarande och till detta förväntas EIB bidra med 994 miljoner euro, baserat på att man äger 62 procent av fonden. Utöver detta föreslås ett mandat om 4 miljarder euro över de kommande sju åren från EIB för EIF:s kapitalförstärkningsverksamhet.

16.5EU i G20

Vid G20:s toppmöten representeras EU av ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen. På finansministermöten representeras EU av ordförandeskapet, kommissionen och ECB. Inför varje G20-möte tas gemensamma ståndpunkter fram och godkänns av respektive rådskonstellation eller Europeiska rådet. Utöver EU är följande länder medlemmar i G20: Argentina, Australien, Brasilien, Kanada, Kina, Frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Italien, Japan, Mexiko, Ryssland, Saudiarabien, Sydafrika, Sydkorea, Turkiet, Storbritannien och USA. Spanien deltar vid G20-möten som observatör.

Under 2013 hölls ett stats- och regeringschefsmöte, fyra finansminister- möten och ett gemensamt finans- och arbetsmarknadsministermöte.

Det ryska ordförandeskapet 2013 hade fem huvudprioriteringar:

i)den globala ekonomin och arbetet med att främja hållbar tillväxt,

ii)reform av den internationella finansiella arkitekturen, inklusive inflytande och representation i IMF,

iii)initiativ för att främja långsiktiga investeringar,

iv)reformprocessen i finansiell sektor,

v)ökad transparens och informationsutbyte på skatteområdet

G20-agendan har även präglats av den ekonomiska och finansiella krisen. Vid toppmötet i St. Petersburg kom stats- och regeringscheferna bl.a. överens om att

-ge fullt stöd till G20:s finansministrars och centralbankschefers arbete med att öka transparens och informationsutbyte på skatteområdet

-välkomna inrättandet av Financial Stability Board (FSB) som en

	juridisk person med större ekonomisk självständighet och utökad
102	kapacitet
102

- sätta press på strandade förhandlingar i Världshandelsorganisationen Skr. 2013/14:115 (WTO) och bekämpa protektionism

Inför toppmötet prioriterade ordförandelandet en överenskommelse om ökad tillgång till resurser för investeringar i låg- och medelinkomstländer, särskilt infrastruktur och finansiering för små och medelstora företag i syftet öka tillväxt och skapa fler arbetstillfällen. Det som diskuterades var framförallt hur förhållandet mellan kapitalmarknaden och stater kunde stärkas bl.a. genom att mobilisera resurser inom den privata sektorn.

Samråd med EU-nämnden har skett vid de tillfällen som Europeiska rådet eller Ekofin-rådet diskuterat EU:s gemensamma ståndpunkter. Australien är sedan december 2013 nytt ordförandeland.

17 Finansmarknaden

Arbetet med att förstärka regelverket på finansmarknadsområdet har under året varit präglat av en fortsatt hög regleringstakt. Ett flertal nya förslag har lagts, bl.a. om en gemensam avvecklingsmekanism, penningmarknadsfonder, bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, långsiktiga investeringsfonder, index och lagstiftningspaketet för betaltjänster, vilket inkluderar frågor om betalkonto, betaltjänster och mellanbanksavgifter.

17.1Försäkringsmarknaden

17.1.1	Omnibus II-direktivet/minimidirektivet
Omnibus II-direktivet är ett direktiv där kommissionen föreslår en rad
ändringar i Solvens II-direktivet och prospektdirektivet (se fakta-
promemoria 2010/11:FPM76). Solvens II-direktivet innehåller ett nytt
riskbaserat regelverk för försäkringsföretag och syftar bl.a. till att stärka
sambandet mellan kapitalkrav och de risker som företagen är exponerade
mot. I prospektdirektivet finns regler om de prospekt som ska upprättas
och offentliggöras när överlåtbara värdepapper erbjuds till allmänheten
eller tas upp till handel på en reglerad marknad.
Genom Omnibus II-direktivet föreslås bl.a. ändringar i fråga om de
områden där kommissionen ska ges befogenhet att besluta om tekniska
standarder samt hur försäkringsföretagen ska beräkna och hantera sina
långa försäkringsskulder. Vidare har frågan om när Solvens II-direktivet
ska införlivas och tillämpas hanterats i ett separat direktiv det s.k.
minimidirektivet. I september 2012 antog rådet och Europaparlamentet
ett direktiv som innebär att datumen för införlivande och tillämpning av
Solvens II-direktivet skulle flyttas fram till den 30 juni 2013 respektive
den 1 januari 2014. I oktober 2013 presenterade kommissionen ett nytt
förslag	till ändring i Solvens II-direktivet gällande datumen för	103

Skr. 2013/14:115 införlivande och tillämpning (minimidirektiv II). Där föreslogs att datum för införlivande skulle flyttas fram till den 31 januari 2015 och att datum för tillämpning skulle flyttas fram till den 1 januari 2016.

Bakgrunden till förslaget är att förhandlingarna angående Omnibus II- direktivet fortsatt under hösten 2013 och därmed har flera medlemsstater aviserat att datumen måste flyttas fram ytterligare för att Solvens II- direktivet ska kunna färdigställas och införlivas i tid. Förhandlingarna under hösten – i rådet och i s.k. triloger mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet – har utmynnat i kompromissförslag när det gäller de båda direktivförslagen. Kompromissförslaget innehåller bl.a. att datumet för införlivande av Solvens II-direktivet flyttas fram ytterligare, nu till den 31 mars 2015. Minimidirektivet och Omnibus II-direktivet antogs i Coreper i november respektive december, och kommer sannolikt antas i rådet i början av 2014.

17.2Värdepappersmarknaden

17.2.1Marknader för finansiella instrument

I juni enades rådet om en allmän inriktning om kommissionens förslag till en förordning och ett nytt direktiv om marknader för finansiella instrument (MiFIR/MiFID II) som lades fram under hösten 2011 (se faktapromemoria 2011/12:FPM34). Inför den allmänna inriktningen skedde samråd med EU-nämnden. Sedan dess har medlemsstaterna förhandlat med Europaparlamentet om förslagen som innebär ändringar i de regler som gäller enligt direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID I), som huvudsakligen har genomförts i svensk rätt genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Sverige är positivt till att regelverket på värdepappersmarknadsområdet anpassas till den utveckling som har skett sedan 2007.

Förslagen ingår som en del i reformeringen av det EU-rättsliga regelverket på finansmarknadsområdet och tar sikte på att uppnå ett säkrare, sundare, mer genomlyst och ansvarstagande finansiellt system, att uppfylla åtaganden i G20, att ta itu med finanssystemets mindre reglerade delar och förbättra genomlysning och tillsyn, inte minst för finansiella instrument som främst handlas vid sidan av handelsplatser (OTC). Förslagen tar främst sikte på verksamhet som drivs av värdepappersföretag och börser.

Regeringen tillsatte i våras en utredning som ska ta fram förslag till nödvändiga ändringar i svensk rätt. Avsikten är att utredningens förslag ska remitteras hösten 2014.

17.2.2Öppenhetsdirektivet

Europaparlamentet och rådet kom i våras överens om ändringar i det s.k. öppenhetsdirektivet (se faktapromemoria 2011/12:FPM40). Öppenhets- direktivet reglerar vilken finansiell information som ska offentliggöras av

emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad

104

marknad samt skyldigheten att anmäla större innehav av exempelvis Skr. 2013/14:115 aktier i sådana bolag i samband med att vissa angivna tröskelvärden

tangeras eller passeras (s.k. flaggningsskyldighet). Sverige ser positivt på att öppenhetsdirektivet har förtydligats, förstärkts och anpassats till den utveckling som har skett på finansmarknaderna sedan direktivet trädde i kraft. Bland annat har det nu införts åtgärder för att öka bolags intresse för att ta upp sina värdepapper till handel på en reglerad marknad, förbättra informationen om ägarstrukturen i emittenter och göra tillämpningen av öppenhetsdirektivet mer effektiv. Rådet antog i oktober det direktiv som ändrade öppenhetsdirektivet. Inför detta skedde skriftligt samråd med EU-nämnden. Ändringsdirektivet trädde i kraft den 26 november. Regeringen har under hösten tillsatt en utredning som ska ta fram förslag till nödvändiga ändringar i svensk rätt. Avsikten är att utredningens förslag ska remitteras under hösten 2014.

17.2.3Marknadsmissbruk och manipulation av referensvärden

Rådet beslutade i december 2012 om en allmän inriktning avseende kommissionens förslag till förordning respektive direktiv om marknadsmissbruk (se faktapromemoria 2012/13:FPM1 samt de tidigare faktapromemoriorna 2011/12:FPM35 och 2011/12:FPM36). Under våren inleddes förhandlingar med Europaparlamentet om förslaget till marknadsmissbruksförordning. Förhandlingarna avslutades genom att Europaparlamentet och rådet träffade en principöverenskommelse, vilken antogs i Coreper i juni.

Principöverenskommelsen innebär att den för Sverige viktiga frågan om att medlemsstaterna inte ska vara skyldiga att införa administrativa sanktioner för överträdelser som är straffbelagda har tillgodosetts.

Under hösten inleddes förhandlingar med Europaparlamentet om direktivförslaget om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk. En principöverenskommelse ingicks i december och antogs i Coreper strax före jul.

Kommissionens justerade förslag, som syftade till att manipulation av referensvärden ska omfattas av bestämmelserna om marknadsmissbruk, har omhändertagits i överenskommelserna.

Slutligt antagande av rättsakterna kommer inte att kunna ske förrän en överenskommelse har ingåtts angående kommissionens förslag till ändringar i direktivet om marknader för finansiella instrument (se faktapromemoria 2011/12:FPM34 och avsnitt 17.2.1), till vilket flera bestämmelser i förordningen respektive direktivet hänvisar.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i juli inför att principöverens- kommelsen om marknadsmissbruksförordningen skulle diskuteras i Ekofin-rådet.

17.2.4	Europeiska långsiktiga investeringsfonder
Förslaget om europeiska långsiktiga investeringsfonder syftar till att
förbättra möjligheterna till finansiering av små och medelstora företag
och långsiktiga projekt inom EU (se faktapromemoria 2012/13:FPM		105

Skr. 2013/14:115 140). Förslaget kompletterar direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder (2011/61/EU). Genom att uppfylla de krav som föreslås i förordningen ges förvaltare som har auktoriserats i enlighet med detta direktiv möjlighet att marknadsföra andelar eller aktier i europeiska långsiktiga investeringsfonder i sitt hemland och, efter underrättelse till den behöriga myndigheten i hemlandet, även i andra länder inom ESS.

Marknadsföring av andelar eller aktier föreslås kunna ske till alla kategorier av investerare, inklusive konsumenter. I enlighet med fondernas långsiktiga inriktning saknar andelsägarna enligt förslaget möjlighet till förtidsinlösen av fondandelar, innan fonden upplöses genom avveckling av dess innehav. Sverige stöder inte att andelar eller aktier i en europeisk långsiktig investeringsfond ska kunna marknadsföras till konsumenter.

Överläggning med finansutskottet ägde rum i november.

17.3Bankmarknaden

17.3.1Direktiv om att förhindra att finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism

I början av året presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism. Förslaget syftar till att uppdatera och anpassa den befintliga lagstiftningen till reviderade internationella standarder. Revidering sker också med hänsyn till utfallet av den interna översyn som har gjorts av tillämpningen av det befintliga direktivet (2005/60/EG). Förslagen medför bl.a. att omfattningen av det administrativa ramverket för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa delar utvidgas (se faktapromemoria 2012/13:FPM72).

I sina slutsatser den 22 maj manade Europeiska rådet till snabba framsteg med sikte på ett antagande av en revidering innan årets slut. Förslaget har förhandlats under året och varit uppe dels för information vid Ekofin-rådet i maj, dels för diskussion vid Ekofin-rådet i november. Samråd med EU-nämnden ägde rum inför båda dessa tillfällen.

17.3.2 Förordning om information som åtföljer överföringar av medel

	Tillsammans med direktivet om förhindrande av att det finansiella
	systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism
	presenterade kommissionen också ett förslag till förordning om
	information som åtföljer överföringar av medel. I likhet med
	direktivförslaget syftar även detta förslag till att uppdatera och anpassa
	den befintliga förordningen (1781/2006) med hänsyn till reviderade
106	internationella standarder och till utfallet av den interna översyn som har
106

gjorts av tillämpningen av den befintliga förordningen. Revideringen Skr. 2013/14:115 medför bl.a. att omfattningen av förordningen i vissa delar utvidgas och

att tidigare luckor beträffande genomlysningskraven åtgärdas (se faktapromemoria 2012/13:FPM73). Förhandlingar har inte inletts under året men information om förslaget lämnades till finansutskottet i mars.

17.3.3Insättningsgarantidirektivet

I juli 2010 presenterade kommissionen ett förslag till ett omarbetat insätt- ningsgarantidirektiv (se faktapromemoria 2009/10:FPM121). Förslaget syftar till att harmonisera och stärka insättningsgarantisystemen i EU och därigenom öka konsumenternas skydd samt främja den finansiella stabiliteten.

Förslaget innebär bl.a. att det införs harmoniserade regler för finansieringen av insättningsgarantisystemen, att utbetalningstiden vid ersättningsfall förkortas och att informationen till insättarna förbättras. En allmän inriktning antogs i juni 2011. Trilogförhandlingar inleddes i september 2011 men har varit vilande i väntan på bl.a. krishanteringsdirektivet. Förhandlingarna återupptogs i en andra läsning i oktober 2013 och en politisk överenskommelse nåddes i december.

17.3.4Lagstiftningspaket för betaltjänster

Betalkontodirektivet

I maj lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (se faktapromemoria 2012/13:FPM117). Förslaget syftar till att fortsätta utveckla den inre marknaden för finansiella tjänster och ge alla konsumenter möjlighet att dra fördel av den inre marknaden genom att förbättra insynen i och öka jämförbarheten av avgifter i samband med betalkonton, underlätta byte av betalkonto samt ge konsumenter inom EU tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner.

Förhandlingar i rådsarbetsgrupp inleddes i september och Coreper enades om en allmän inriktning i december. Överläggning med finansutskottet ägde rum i november.

Revidering av betaltjänstdirektivet

Kommissionen presenterade den 24 juli förslag till ett reviderat betaltjänstdirektiv (se faktapromemoria 2012/13:FPM156), vilket syftar till att anpassa ramverket för marknaden för elektroniska betalningar i EU till den utveckling som ständigt sker. De föreslagna nya reglerna är tänkta att säkerställa att det inte uppstår luckor i regelverket. Revideringen syftar även till att bidra till lika konkurrensvillkor, konsumentskydd och den inre marknadens funktionalitet. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp har ännu inte inletts. Information lämnades till finansutskottet i september.

107

Skr. 2013/14:115 Förordningen om förmedlingsavgifter

Kommissionen presenterade den 24 juli en förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (se faktapromemoria 2012/13:FPM155), som hör ihop med förslaget till ett reviderat betaltjänstdirektiv (se ovan). Förordningen innebär att det föreslås gemensamma regler för tak för förmedlingsavgifter (vanligen kallade mellanbanksavgifter) i EU, när man betalar med kort som är vanligen förekommande hos konsumenter. Förordningen innehåller också ett antal företagsregler som riktar in sig mot kortföretagen. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp har ännu inte inletts. Information lämnades till finansutskottet i september.

17.3.5 Bankunionen

	I september 2012 presenterade kommissionen ett meddelande om en
	samlad bankunion. Enligt kommissionen är syftet med att skapa en
	europeisk bankunion att återskapa förtroende i den europeiska
	banksektorn och för euron.
	I samma månad presenterade kommissionen också ett förslag om en
	gemensam mekanism för banktillsyn i EU (se faktapromemoria
	2012/13:FPM10). Förslaget innebar att Europeiska centralbanken får
	tillsynsbefogenheter över kreditinstitut i eurozonen samt i övriga
	medlemsstater som väljer att ingå nära samarbete med tillsyns-
	mekanismen. Under hösten 2012 pågick intensiva förhandlingar av
	förslaget om den gemensamma tillsynsmekanismen och i december
	nåddes en uppgörelse i Ekofin-rådet. Under våren 2013 pågick trilog-
	förhandlingar med Europaparlamentet som ledde till en preliminär
	överenskommelse i maj. Resultatet i de frågor som var viktiga för
	Sverige i förhandlingarna i rådet påverkades inte av trilog-
	förhandlingarna. Förordningarna om den gemensamma tillsyns-
	mekanismen antogs slutligt vid Ekofin-rådet i oktober 2013 och har
	publicerats.
	I juli 2013 presenterade kommissionen nästa delförslag i bankunionen,
	om en gemensam avvecklingsmekanism (se faktapromemoria
	2012/13:FPM148). Förslaget innebär att bankavveckling i de
	medlemsstater som ingår i bankunionen hanteras centralt och att
	kommissionen ges befogenhet att besluta om avveckling av enskilda
	banker. Det skapas också en gemensam avvecklingsfond för att täcka
	vissa avvecklingskostnader.
	Under hösten har intensiva förhandlingar om förslaget om den
	gemensamma avvecklingsmekanismen pågått i en särskilt skapad
	tillfällig arbetsgrupp, i Coreper och i Ekofin-rådet.
	Sverige har under förhandlingarna drivit att skapandet av
	avvecklingsmekanismen inte får leda till att medlemsstater som inte
	deltar diskrimineras eller påverkas negativt samt att nationella
	avvecklingsmyndigheter i deltagande medlemsstater bör ha så stort
	inflytande som möjligt i beslutsfattandet. En överenskommelse i Ekofin-
	rådet nåddes i december. I överenskommelsen fick Sverige gehör för sina
	krav och inför trilogförhandlingar med Europaparlamentet finns inga
108	kvarstående frågor för svensk del.
108

Information och samråd med EU-nämnden har skett inför Europeiska Skr. 2013/14:115 rådets möten i oktober och december samt inför Ekofin-rådet i november

och december. Överläggningar med finansutskottet hölls i november.

17.3.6Kapitaltäckning

Förslaget om ett nytt lagstiftningspaket om bl.a. kapitaltäckning för kreditinstitut och värdepappersföretag har behandlats i Ekofin-rådet där en allmän inriktning antogs i mitten av maj 2012. Efter detta följde förhandlingar mellan rådet och Europaparlamentet som avslutades med en överenskommelse som antogs av rådet i slutet av mars 2013.

De resulterande lagstiftningsakterna (tillsynsförordningen och fjärde kapitaltäckningsdirektivet) publicerades sedan i slutet av juni i EU:s officiella tidning. Tillsynsförordningen börjar gälla direkt den 1 januari 2014 medan det fjärde kapitaltäckningsdirektivet ska föras in i svensk rätt.

De nya kapitaltäckningsreglerna syftar i huvudsak till att genomföra den internationella Basel 3-överenskommelsen inom EU och ska ersätta gällande direktiv (se faktapromemoria 2010/11:FPM148). Det föreslagna regelverket innehåller bl.a. bestämmelser om krav på kapitaltäckning, skuldsättningsgrad, likviditetskrav samt bestämmelser om tillsyn, bolagsstyrning, sanktioner och kapitalbuffertar.

Samråd med och informationsgivning till riksdagen har ägt rum vid flera tillfällen, inklusive informationsgivning till finansutskottet i februari och samråd med EU-nämnden i mars.

17.3.7Krishanteringsdirektivet

I juni 2012 presenterade kommissionen ett förslag till ett ramverk för hantering av banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersföretag i kris (se faktapromemoria 2011/12:FPM165). Förslaget syftar till att säkerställa att myndigheter har trovärdiga verktyg för att avveckla institut på ett sätt som minimerar spridningsrisker och samtidigt behåller till- gången på grundläggande finansiella tjänster. Aktieägarna, åtminstone vissa borgenärer och bankindustrin i stort – genom någon form av stabilitetsfond – ska bära kostnaderna för ett eventuellt omhändertagande av en bank i kris. På så sätt ska incitamenten för ett överdrivet risk- tagande minskas.

Genom direktivet föreslår kommissionen åtgärder inom följande områden: förberedande och förebyggande åtgärder, åtgärder för tidigt ingripande, avvecklingsåtgärder, samordning av gränsöverskridande krishantering samt finansiering av kostnaderna för avveckling och sanktioner.

En allmän inriktning nåddes i rådet i juni 2013, och därefter påbörjades trilogförhandlingar med Europaparlamentet som ledde till en politisk överenskommelse i december. Finansutskottet informerades i februari, mars, juni och november (samt vid tre tillfällen under 2012). Samråd med och informationsgivning till EU-nämnden skedde vid flera tillfällen, senast i december.

109

Skr. 2013/14:115 17.3.8 Finansiering av europeiska ekonomin

Den 25 mars i år antog kommissionen en grönbok om långsiktig finansieringen av Europas ekonomi. Då finanskrisen påverkat den europeiska finansiella sektorns förmåga att kanalisera sparande till långsiktiga investeringar, finns det ett behov att undersöka vad som kan göras för att förbättra tillgången till långsiktig finansiering samt finansiering till små och medelstora företag. Grönboken koncentreras på hur den processen fungerar och identifierar alternativ till de traditionella kapitalkanalerna som banker (se faktapromemoria 2012/13:FPM93). Grönboken följdes av en konsultation samt tillsättandet av en högnivågrupp med uppgift att utreda alternativen vidare.

17.3.9Initiativ för finansiering till små och medelstora företag

För att förstärka finansieringskanalerna för europeiska små och medelstora företag, lade kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB) i juni fram ett förslag där medlemsstater frivilligt får allokera om strukturfondsmedel för att garantera banklån till små och medelstora företag. Detta förslag behandlades på Europeiska rådet både i juni och i oktober. Sverige har haft en skeptisk inställning till förslaget och var drivande i att begränsa dess omfattning. Initiativet kommer att gälla från 1 januari 2014 och det är fortfarande oklart hur många medlemsstater som kommer att delta. Samråd med EU-nämnden skedde i oktober.

17.4Direktiv om bostadslåneavtal

Kommissionen presenterade under våren 2011 ett direktivförslag om bostadslåneavtal och intensiva förhandlingar har pågått sedan dess (se faktapromemoria 2010/11:FPM104). Coreper enades i maj 2012 om en allmän inriktning och gav ordförandeskapet mandat att inleda förhandlingar med Europaparlamentet. Förhandlingarna mellan rådet och Europaparlamentet pågår sedan juli 2012. Europaparlamentet antog sin ståndpunkt den 10 december. Enligt kommissionen finns det två syften med förslaget. Dessa är dels att skapa en effektiv och konkurrenskraftig inre marknad för konsumenter, kreditgivare och kreditförmedlare med en hög skyddsnivå, dels att främja finansiell stabilitet genom att sörja för ansvarsfullt fungerande marknader för hypotekslån.

Direktivet är tänkt att leda till en harmonisering av bestämmelserna på de områden som det reglerar. Förslaget innehåller vissa krav på kreditgivare och kreditförmedlare, t.ex. om hur de ska uppföra sig vid tillhandahållande av bostadskrediter och vilken minimikompetens de ska ha. Kreditförmedlare föreslås ställas under tillsyn och övervakning.

Förslaget innehåller också bestämmelser om utformningen av reklam och marknadsföring för bostadskrediter, vilken information konsumenterna ska få innan ett kreditavtal ingås, krav på kreditprövning

av konsumenter, hur den effektiva räntan ska beräknas, rådgivning om

110

kredit samt om konsumenternas rätt till förtidsbetalning av sina skulder Skr. 2013/14:115 enligt bostadskreditavtal.

Förnyad överläggning har under året ägt rum med civilutskottet. Information har även vid annat tillfälle lämnats till utskottet.

18 Skatter

Skattesystemet är ett viktigt nationellt instrument för att främja en god ekonomisk utveckling, en varaktig hög sysselsättning och en uthållig finansiering av offentliga utgifter. Samarbetet inom EU på skatteområdet syftar bl.a. till att säkerställa den inre marknadens upprättande och funktion och att undvika snedvridning av konkurrensen. Under året har man kommit överens om ett åtgärdspaket om momsfusk, en förordning om tillämpningen av mervärdesskatteregler om beskattningsland för elektroniska tjänster och en förordning om en fortsättning av åtgärdsprogrammet för skattefrågor (Fiscalis 2020). Vidare har diskussioner förts om kommissionens förslag om bl.a. sparandedirektivet, energiskattedirektivet, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och en skatt på finansiella transaktioner.

18.1Punktskatter

18.1.1 Skatt på finansiella transaktioner

Den 22 januari bemyndigade Ekofin-rådet elva medlemsstater (Belgien,
Estland, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Slovenien, Slovakien,
Spanien, Tyskland och Österrike) att inleda ett fördjupat samarbete om
en skatt på finansiella transaktioner (FTT). Detta skedde sedan dessa
medlemsstater uppmanat kommissionen att lämna ett förslag till
bemyndigande om fördjupat samarbete avseende FTT. Bakgrunden var
att det vid Ekofin-rådet i juni 2012 bekräftats att det inte fanns enhälligt
stöd för den FTT som i september 2011 föreslagits av kommissionen
(inom EU27).
Sverige röstade ja till bemyndigandet, men gjorde tillsammans med
Bulgarien, Danmark, Polen, Rumänien och Ungern ett gemensamt
protokolluttalande i vilket undertecknande medlemsstater förutsatte att
icke deltagande medlemsstaters intressen skulle beaktas i den fortsatta
behandlingen av skatteförslaget efter att bemyndigandet om ett fördjupat
samarbete hade godkänts.
Den 14 februari 2013 presenterade kommissionen ett förslag till rådets
direktiv om genomförande av det fördjupade samarbetet på området (se
faktapromemoria 2012/13:FPM76).
Under året har förhandlingar om direktivförslaget pågått i
rådsarbetsgruppen för skattefrågor. Sverige har deltagit aktivt, men har
inte rösträtt. Den första läsningen av förslaget inom ramen för ett	111
	111

Skr. 2013/14:115 fördjupat samarbete har avslutats. Rådets rättstjänst presenterade i september ett yttrande om förslagets förenlighet med bl.a. EU-rätten. Rättstjänsten anser att förslagets etableringsprincip (när det gäller finansinstitut från icke deltagande medlemsstater) inte är förenlig med EU-rätten. Etableringsprincipen är basen för beskattning av företag utanför de elva deltagande medlemsstaterna vid transaktioner med anknytning till de deltagande.

Regeringen anser att Sverige inte ska delta i ett fördjupat samarbete i EU om en skatt på finansiella transaktioner. Regeringen har dock respekt för att en sådan skatt har hög politisk prioritet för flera medlemsstater. Regeringen förutsätter att icke deltagande medlemsstaters intressen beaktas i den fortsatta behandlingen av skatteförslaget efter att bemyndigandet om ett fördjupat samarbete godkänts. En skatt med smalare skattebas är ett sätt att minska de negativa effekterna av FTT och skulle därför vara att föredra. Regeringen motsätter sig FTT som egna medel.

Samråd med EU-nämnden och överläggning med skatteutskottet ägde rum i januari.

18.1.2Energiskattedirektivet

Det nuvarande energiskattedirektivet är föråldrat och behöver samordnas med EU:s ambitiösa klimat- och energipolitiska mål. För att uppfylla dessa mål behövs väl fungerande, samordnade och effektiva verktyg. Kommissionen presenterade därför under 2011 en översyn och förslag till ändringar av direktivet (se faktapromemoria 2010/11:FPM113).

Förslaget har under drygt två års tid diskuterats i rådsarbetsgruppen för skattefrågor utan att enighet kunnat nås. Europeiska rådet efterfrågade i mars 2013 att arbetet med direktivförslaget drivs framåt. Ekofin-rådet noterade en framstegsrapport över arbetet i juni.

Sverige verkar för en kompromisslösning som bevarar de huvudsakliga grundelementen i kommissionens förslag.

18.2Mervärdesskatt

18.2.1Åtgärdspaket mot momsbedrägerier

Vid Ekofin-rådet i juni nåddes en politisk överenskommelse om två direktivförslag, dels om en mekanism för snabba insatser mot momsbedrägeri (se faktapromemoria 2012/13:FPM3), dels om omvänd skattskyldighet för moms för vissa varor och tjänster som är särskilt utsatta för bedrägerier.

Direktiven, som behandlades som ett paket mot momsbedrägerier, antogs sedan slutligt av rådet för utrikesfrågor den 22 juli. Direktiven har nu trätt i kraft och har båda en begränsad löptid till utgången av 2018.

Överläggning har skett med skatteutskottet i juni och samråd har ägt rum med EU-nämnden i maj och juni.

112

18.2.2	Förordning om mervärdesskatteregler om	Skr. 2013/14:115
	beskattningsland för elektroniska tjänster
Den 21 juni nådde Ekofin-rådet en politisk överenskommelse om det
förslag om nya regler i rådets genomförandeförordning som
kommissionen lade fram i december 2012 i syfte att förtydliga och
klargöra tillämpningen av nya regler i mervärdesskattedirektivet (se
faktapromemoria 2012/13:FPM45). Slutligt beslut fattades av rådet för
rättsliga och inrikes frågor den 7 oktober.
Enligt de nya reglerna i mervärdesskattedirektivet ska tele-
kommunikationstjänster, elektroniska tjänster samt radio- och tv-
sändningar som säljs till privatpersoner i en annan medlemsstat beskattas
i köparens medlemsstat (i stället för i säljarens medlemsstat) från och
med den 1 januari 2015.
Sverige instämmer i kommissionens uppfattning att det är viktigt att
reglerna är enkla och förutsägbara för företagen. Det är också viktigt att
reglerna tillämpas på ett enhetligt sätt så att företag i olika EU-länder
behandlas lika och såväl dubbelbeskattning som icke-beskattning
undviks.
Överläggning ägde rum med skatteutskottet i juni.
18.2.3	Standardiserad mervärdesskattedeklaration

I oktober presenterade kommissionen ett förslag om standardiserad mervärdesskattedeklaration (se faktapromemoria 2013/14:FPM26). Syftet med förslaget är att företag i EU ska kunna lämna standardiserade mervärdesskatteuppgifter till skattemyndigheterna i ett gemensamt, företrädesvis elektroniskt, format. I förslaget behandlas innehållet i den standardiserade mervärdesskattedeklarationen samt hur och när den ska lämnas.

Kommissionen presenterade föreslaget vid Ekofin-rådet den 15 november.

18.3Företagsbeskattning

18.3.1Gemensam konsoliderad bolagsskattebas

Diskussioner har under året ägt rum i rådsarbetsgruppen för skattefrågor om det förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) som kommissionen överlämnade i mars 2011 (se faktapromemoria 2010/11:FPM96). En första övergripande läsning av förslaget avslutades förra året. Under året har diskussioner om olika kompromissförslag avseende beräkningen av skattebasen och en generell regel mot missbruk förts i rådsarbetsgruppen.

Enligt kommissionen är ett av huvudsyftena med förslaget att lösa problemen med internprissättning och gränsöverskridande förlust- utjämning. Enligt förslaget ska CCCTB fungera parallellt vid sidan av nuvarande nationella bestämmelser och vara frivilligt, dvs. företagen ska

113

Skr. 2013/14:115 kunna välja om de vill bli beskattade enligt de vanliga nationella skattereglerna eller enligt CCCTB.

Modellen innebär att en gemensam skattebas räknas fram för alla EU- företag i en koncern. Basen kommer därefter att fördelas på ett schablonmässigt sätt mellan dessa företag. Företagen ska alltså beskattas utifrån en schablonmässigt fördelad vinst och inte utifrån den verkliga vinsten. Varje stat tillämpar sedan sin bolagsskattesats på sin andel av skattebasen.

18.3.2Uppförandekoden för företagsbeskattning

Enligt uppförandekoden ska skatteåtgärder som innebär en påtagligt lägre effektiv beskattningsnivå än den som normalt tillämpas i en medlemsstat granskas. Medlemsstaterna åtar sig också att inte införa nya skadliga skatteåtgärder samt att se över nuvarande bestämmelser (frysning). Vidare ska medlemsstaterna avveckla de skatteåtgärder som bedöms vara skadliga (avveckling).

En särskild högnivågrupp, uppförandekodgruppen, har inrättats inom rådet för att genomföra uppförandekodens bestämmelser. Vissa andra frågor inom kodens ram ska därutöver behandlas enligt gruppens arbetsprogram. Detta gäller förhållandet till tredjeland, administrativ praxis, åtgärder för att motverka skattebedrägeri och annat missbruk, övervakning av genomförande av överenskomna riktlinjer, framtagande av riktlinjer för olika typer av förmånliga regimer samt vissa frågor om skatteplanering med hjälp av särskilda skatteregimer för investerings- fonder. Gruppen lämnar varje halvår en rapport som antas av rådet.

Samråd har skett med EU-nämnden i juni.

18.3.3Moder-/dotterbolagsdirektivet

Den 25 november presenterade kommissionen ett förslag till ändring i rådets direktiv 2011/96/EU om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (se faktapromemoria 2013/14:FPM38).

Syftet är att dels förhindra dubbel icke-beskattning, dels förhindra skatteundandragande och skattemissbruk genom artificiella arrangemang. Kommissionen föreslår att utdelningar och övriga vinstöverföringar från dotterbolag till moderbolag ska vara skattefria i moderbolaget endast i den mån betalningen inte är avdragsgill i dotterbolaget. Kommissionen föreslår även en gemensam obligatorisk anti-missbruksbestämmelse för medlemsstaterna.

18.4 Administrativt samarbete

18.4.1 Sparandedirektivet

	Under året har flera försök gjorts i rådet att nå en politisk
114	överenskommelse om ändringar i sparandedirektivet, som kommissionen
114

föreslog 2008 (se faktapromemoria 2008/09:FPM71). Syftet var att täppa Skr. 2013/14:115 till vissa kryphål i det nuvarande sparandedirektivet, som började

tillämpas den 1 juli 2005. Ändringarna innebär bl.a. att även betalningar som går via vissa obeskattade juridiska konstruktioner, såväl inom som utanför EU, till fysiska personer inom EU, ska omfattas av direktivet. Dessutom avses tillämpningsområdet utökas till att bl.a. omfatta vissa livförsäkringar. Förändringarna syftar också till att höja kvaliteten på den information som utbyts så att den fysiska person som mottar en räntebetalning med större säkerhet kan identifieras.

Vidare har under året ett mandat antagits för kommissionen att förhandla med Schweiz, Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino så att även dessa länder ska tillämpa de föreslagna ändringarna av direktivet. Att kommissionen kan påbörja förhandlingarna med relevanta tredjeländer är ett viktigt steg för att komma vidare i processen mot ett antagande av ett reviderat sparandedirektiv.

Sverige anser att det är angeläget att kvaliteten på den information som utbyts enligt sparandedirektivet förbättras och att de kryphål som uppmärksammats täpps till och stöder därför det kompromissförslag som har tagits fram.

Samråd har ägt rum med EU-nämnden i maj, november och december.

18.4.2Skattebedrägeri och skatteundandragande

Ekofin-rådet antog i maj slutsatser om den handlingsplan som kommissionen presenterade i december 2012 för att stärka bekämpningen av skattebedrägeri och skatteundandragande. I handlingsplanen presenterar kommissionen de initiativ den redan har tagit, nya initiativ som kan utvecklas under innevarande år, initiativ som planeras för nästa år och initiativ som kräver en längre tidsram (se faktapromemoria 2012/13:FPM62). Vid samma tillfälle presenterade kommissionen en rekommendation om en samordnad skattepolitik gentemot tredjeland och en rekommendation om arbetet mot aggressiv skatteplanering.

I Europeiska rådets slutsatser från maj uttalades bl.a. att en prioriterad uppgift var att utöka det automatiska informationsutbytet inom EU och globalt. Vidare uppmanade man till antagande av det reviderade sparandedirektivet före årets utgång (se avsnitt 18.4.1).

Sverige ser det som angeläget att först fullfölja det arbete som redan har inletts på området. Det gäller främst sparandedirektivet och genom- förandet av det nya direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning på den direkta skattens område (se avsnitt 18.4.3). Samråd med EU-nämnden har ägt rum i maj.

18.4.3Direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning

I juni presenterade kommissionen ett förslag om ändring av direktivet om
administrativt samarbete i fråga om beskattning (se faktapromemoria
2012/13:FPM150). I sin nuvarande utformning innehåller direktivet
bestämmelser om automatiskt informationsutbyte mellan medlems-	115

Skr. 2013/14:115 staterna när det gäller vissa kategorier av inkomster och kapital, dock inte inkomster och tillgångar på finansiella konton.

Med anledning av att samtliga medlemsstater har ingått eller förväntas ingå avtal med USA om automatiskt informationsutbyte när det gäller inkomster och tillgångar på finansiella konton, föreslog kommissionen att det automatiska informationsutbytet enligt direktivet ska utvidgas till att avse också sådana inkomster och tillgångar.

OECD har påbörjat ett arbete med att ta fram en global standard för ett sådant automatiskt informationsutbyte. Det råder enighet mellan medlemsstaterna om att en utveckling av olika standarder för det nya automatiska informationsutbytet bör undvikas. Planen är att arbetet med OECD:s globala standard ska avslutas under 2014.

Regeringen stöder arbetet med inriktning på en enda global standard för automatiskt informationsutbyte. Sverige var ett av de länder som anslöt sig till det multilaterala samarbetet, i enlighet med den globala standarden, som Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien och Tyskland tagit initiativ till och de uttalanden som gjordes om detta i samband med Ekofin-rådet i maj. Samtidigt uttalade Danmark, Finland och Sverige också att det utökade automatiska informationsutbytet måste hanteras på EU-nivå för att på ett effektivt sätt kunna samordnas med redan beslutade åtgärder för automatiskt informationsutbyte inom EU. Regeringen är positiv till att direktivet om administrativt samarbete justeras för att överensstämma med den globala standarden som OECD arbetar med att ta fram.

18.4.4Åtgärdsprogram för skattefrågor, Fiscalis 2020

Ett nytt åtgärdsprogram för skattefrågor (Fiscalis 2020), som ska ersätta det nuvarande programmet (Fiscalis 2013) antogs av rådet den 5 december.

Programmet syftar till att främja samarbetet i skattefrågor i unionen baserat på dels multilaterala kontroller, personligt nätverksbyggande och kompetensuppbyggnad, dels uppbyggnad och behållande av it-kapacitet (se faktapromemoria 2012/13:FPM25).

Det möjliggör ett operativt samarbete samt utbyte av bästa praxis och operativa kunskaper bland medlemsstaterna och de andra länder som deltar i programmet. Programmet kan också finansiera avancerad it- infrastruktur och avancerade it-system som möjliggör informationsutbyte samt att unionens skatteförvaltningar utvecklas till e-förvaltningar.

19 EU:s budget

EU:s budget omfattar den europeiska unionens samtliga förväntade inkomster och utgifter. Under 2013 förhandlades budgeten för 2014, vilket är det första året i den fleråriga budgetram som omfattar perioden 2014–2020. Förhandlingarna mellan rådet och

Europaparlamentet resulterade i en kompromiss omfattade åtagande-

116

anslag om 142 640 miljoner euro och betalningsanslag om 135 500	Skr. 2013/14:115
miljoner euro. Den svenska EU-avgiften bestäms utifrån betalnings-
anslagen på EU:s årsbudget och beräknas uppgå till 37 270 miljoner
kronor för 2013.

19.1 Förhandling om EU:s årsbudget 2014

EU-budgetens inriktning och nivå bestäms dels av den fleråriga budgetramen som anger ramar för samtliga utgifter och åtaganden under varje utgiftsrubrik för en sjuårsperiod, dels av EU:s årliga budgetprocess. Utgifterna bestäms även av de nivåer som fastställs i det löpande lagstiftningsarbetet i EU.

Budgeten för 2014 är den första i den fleråriga budgetram som omfattar perioden 2014–2020. Årsbudgetförfarandet för 2014 inleddes med att kommissionen den 26 juni 2013 presenterade sitt budgetförslag. Processen var försenad med anledning av förhandlingen om den fleråriga budgetramen. Åtagandeanslagen föreslogs uppgå till 142 011 miljoner euro, vilket lämnar en marginal på 528,6 miljoner euro. Betalningsanslagen föreslogs uppgå till 135 866 miljoner euro med en marginal på endast 0,2 miljoner euro. Sverige har under förhandlingarna i rådet, mot bakgrund av Sveriges allmänna budgetrestriktiva hållning samt det behov av budgetkonsolidering som finns i många medlemsstater till följd av det finansiella och ekonomiska läget, ansett att kommissionens förslag legat för högt och saknar tillräckliga marginaler för att kunna möta oförutsedda händelser under budgetåret.

Rådet antog den 2 september med kvalificerad majoritet sin ståndpunkt avseende förslaget till årsbudget för år 2014. Rådets kompromiss innebar att åtagandeanslagen minskade med 241 miljoner euro och betalningsanslagen minskade med 1061 miljoner euro jämfört med kommissionens budgetförslag, för att skapa större marginaler till utgiftstaken. Det ger en marginal om 769 miljoner euro för åtaganden och 1 061 miljoner euro för betalningar. Två medlemsstater lade ner sina röster. Övriga medlemsstater, inklusive Sverige, gav sitt stöd till ordförandeskapets kompromissförslag.

Den 23 oktober antog Europaparlamentet sin läsning av budget- förslaget, vilket innebar en ökning av åtagandeanslagen i förhållande till kommissionens budgetförslag med 519 miljoner euro till 142 626 miljoner euro och en ökning av betalningsanslagen med 216 miljoner euro till 136 077 miljoner euro. Europaparlamentet föreslog att flexibilitetsinstrumentet – som ligger utanför budgettaken – mobiliseras för såväl åtaganden och betalningar med 274 respektive 211 miljoner euro.

Därefter vidtogs ett förlikningsförfarande i tre veckor mellan rådet och Europaparlamentet. Vid Ekofin-rådet den 11 november behandlades årsbudgeten för 2014 samt ändringsbudget 9 för år 2013. Ändringsbudget 9 avsåg mobilisering av Solidaritetsfonden för fyra medlemsstater som drabbats av översvämningar och skogsbränder under 2012 och 2013. Kompromissen omfattade åtagandeanslag om 142 640 miljoner euro och

betalningsanslag om 135 500 miljoner euro. Trots att flera medlemsstater

117

Skr. 2013/14:115 efterfrågade högre marginaler för både åtaganden och betalningar så kunde rådet med kvalificerad majoritet godkänna kompromissen om årsbudget för 2014 samt om ändringsbudget 9. Sverige, tillsammans med tre andra medlemsstater, kunde inte ge stöd för kompromissen eftersom marginalerna i årsbudgeten för 2014 var för små. Kompromissen antogs formellt av rådet den 19 november och slutligen av Europaparlamentet vid dess plenarsession den 20 november. Samråd med EU-nämnden och information till finansutskottet genomfördes inför rådets läsning av budgetförslaget i juli samt inför förlikningen i november.

19.2Sveriges EU-avgift och återflöde

Den svenska EU-avgiften bestäms utifrån betalningsanslagen på EU:s årsbudget. I budgetpropositionen för 2014 beräknas den svenska avgiften uppgå till 37 270 miljoner kronor för 2013.

Sveriges EU-avgift fördelar sig på fem olika avgifter. För 2013 uppgår dessa enligt prognosen i budgetpropositionen för 2014 till 4 201 miljoner kronor för tullavgiften, 22 miljoner kronor för sockeravgiften, 1 743 miljoner kronor för den mervärdesskattebaserade avgiften, 30 868 miljoner kronor för den BNI-baserade avgiften samt 436 miljoner kronor för finansieringen av Storbritanniens budgetreduktion. Dessa belopp är beräknade efter Sveriges särskilda avgiftsreduktioner.

Enligt årsredovisningen för staten uppgick Sveriges återflöde från EU- budgeten under 2012 till sammanlagt ca 13,5 miljarder kronor. Återflödet fördelade sig huvudsakligen på gårdsstöd till lantbrukare (5 922 miljoner kronor), EU-finansiering av landsbygdsprogrammet (2 659 miljoner kronor), bidrag från EU:s regionalfond (1 546 miljoner kronor) samt bidrag från EU:s socialfond (1 084 miljoner kronor).

20 Skydd av EU:s finansiella intressen

Europeiska revisionsrättens granskning av kommissionens genom- förande av budgeten ligger till grund för bedömningen av om kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för aktuellt budgetår. Sverige röstade nej till rådets rekommendation till Europaparlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten 2011 vid Ekofin-rådet i februari 2013.

20.1 Revisionsrättens årsrapport och ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av budgeten samt bedrägeribekämpningsfrågor

	I november varje år presenterar den Europeiska revisionsrätten sin
	årsrapport för föregående budgetår. I november 2013 var det således
118	rapporten avseende 2012 års budgetår som presenterades.
118

Revisionsrättens slutsatser ligger till grund för den rekommendation som Skr. 2013/14:115 rådet ska lämna till Europaparlamentet om kommissionen ska beviljas

ansvarsfrihet för det aktuella budgetåret. Detta görs vid ett rådsmöte i februari 2014.

Kommissionen presenterade under sommaren 2013 sin årliga rapport om skydd av EU:s ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (KOM(2013) 548 final). I rapporten redovisas vilka åtgärder kommissionen vidtagit på unionsnivå och vilka åtgärder medlemsstaterna vidtagit på nationell nivå. Dessutom sammanställs resultaten från bedrägeribekämpningsarbetet under året. Därtill antogs under året en ny förordning för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), 833/2013 (se faktapromemoria 2010/11:FPM94).

20.1.1Genomförandet av 2011 års budget

Ekofin-rådet beslutade i februari 2013 att rekommendera Europaparlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten 2011.

Samråd med EU-nämnden skedde i februari.

Sverige, Nederländerna och Storbritannien röstade nej till rekommendationen vid omröstningen i Ekofin-rådet. Övriga medlemsstater ställde sig bakom rekommendationen. Rådets rekommendation kompletterades med slutsatser som innehöll rådets bedömning av läget och utvecklingen samt uppmaning till åtgärder från kommissionens sida för att komma till rätta med de brister som revisionsrätten konstaterat. Europaparlamentet beslutade i maj att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten 2011.

Regeringen informerade riksdagen om innehållet i revisionsrättens årsrapport avseende 2011 i Årsredovisning för staten 2012 (regeringens skrivelse 2012/13:101).

20.1.2Genomförandet av 2012 års budget

I början av november publicerade revisionsrätten årsrapporten avseende
budgetåret 2012. Rapporten presenterades för Ekofin-rådet av revisions-
rätten i december. För 19:e året i rad lämnar revisionsrätten en revisions-
förklaring med reservation när det gäller genomförandet av EU:s budget.
Revisionsrätten lämnar dock ett uttalande utan reservation för EU:s
räkenskaper. Revisionsrättens granskning visar att betalningarna från
budgeten innehåller väsentliga fel för alla utgiftsområden utom ett –
Administration och andra utgifter. Även inkomster bedöms av revisions-
rätten vara utan väsentliga fel. De utgiftsområden som enligt revisions-
rättens granskning	har väsentliga	fel är följande:	a) landsbygds-
utveckling, b) miljö,	fiske och hälsa, c) regionalpolitik,		d) energi och
transport, e) jordbruk: marknads- och direktstöd, f) forskning och annan
inre politik, g) sysselsättning och		socialpolitik, h) yttre förbindelser,
bistånd och utvidgning samt i) forskning och annan inre politik.
Sverige nämns i årsrapporten då Sverige har ingått i urvalet för
granskning av landsbygdsutveckling. Revisionsrätten har vid sin
granskning konstaterat att det finns vissa brister i Sverige. Bristerna avser				119

Skr. 2013/14:115 otillräcklig utvärdering av om kostnader är rimliga och att landsbygds- utvecklingssystemen för övervakning och kontroll enbart är delvis ändamålsenliga.

Regeringen avser att på sedvanligt sätt informera riksdagen om vilka åtgärder Sverige har vidtagit med anledning av revisionsrättens granskning i Årsredovisning för staten 2013.

20.2Hantering och användning av EU-medel i Sverige

Regeringen lämnar i ett särskilt avsnitt av Årsredovisningen för staten ett intygande avseende hanteringen av EU-medel i Sverige. Intygandet innehåller en årlig räkenskapssammanställning över de medel som har tagits emot från EU:s budget och en redogörelse för hur dessa medel har använts. Årsredovisningen för staten, och därmed även intygandet, lämnas till riksdagen. Efter att Årsredovisningen för staten har lämnats till riksdagen översätts avsnittet med intygandet till engelska och skickas till kommissionen och revisionsrätten.

I intygandet bedömer regeringen om EU-räkenskaperna i allt väsentligt är rättvisande och intygar att det finns ett ramverk för staten som syftar till att säkerställa en betryggande intern styrning och kontroll av EU- medlen i Sverige. Intygandet grundas på ansvariga myndigheters intyganden och bedömningar avseende hanteringen av EU-medel, Ekonomistyrningsverkets revisionsutlåtanden och Riksrevisionens uttalanden från granskningar av myndigheternas räkenskaper och deras interna styrning och kontroll. Ekonomistyrningsverket har under det senaste året lämnat revisionsutlåtanden med reservation för följande fonder: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska fiskerifonden, Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare, Europeiska flyktingfonden och Europeiska återvändandefonden. Regeringen noterar att ansvariga myndigheter vidtar åtgärder för att säkerställa korrekt hantering av EU-medel. Myndigheterna har dock inte redovisat några allvarliga brister avseende hanteringen av EU-medel för räkenskapsåret 2012 eller fått revisionsuttalanden med reservation från Riksrevisionen, varpå regeringen har lämnat följande intygande.

-Rättvisande räkenskaper: Sammanställningen av EU-räkenskaperna, omfattande resultat- och balansräkning samt en kassamässig redovisning, har upprättats enligt god redovisningssed. Regeringen bedömer att räkenskaperna i allt väsentligt är rättvisande.

-Betryggande intern styrning och kontroll: Det finns ett ramverk för staten som syftar till att säkerställa en betryggande intern styrning och kontroll av EU-medlen.

120

Statistik

Skr. 2013/14:115

Samarbetet handlar om att harmonisera statistiken i medlemsstaterna. Jämförbar statistik är grundläggande för att kunna utveckla, analysera, genomföra, övervaka och utvärdera EU:s politik. Under året har Europaparlamentet och rådet beslutat om bl.a. revidering av det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen och om europeisk befolkningsstatistik.

I april 2012 presenterade kommissionen förslag till förordning om ändring av förordningen om europeisk statistik (se faktapromemoria 2011/12:FPM144). Förslaget syftar till att säkerställa trovärdigheten i den europeiska statistiken. Det ska, enligt kommissionen, uppnås genom att stärka det professionella oberoendet hos de nationella statistikmyndigheterna och deras chefer och samtidigt stärka samordningen av produktionen av europeisk statistik på nationell nivå. Under fjolåret och innevarande år har förhandlingar pågått i rådsarbetsgrupp och i Coreper om förslaget.

Utskottet informerades om förhandlingsläget i februari. Överlägg- ningar med konstitutionsutskottet i de delar av förslaget som berör utskottet hölls i mars.

Europaparlamentet och rådet har under året beslutat om förordning om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (se faktapromemoria 2010/11:FPM63) och förordning om europeisk befolkningsstatistik (se faktapromemoria 2011/12:FPM100).

Härutöver har under året pågått förhandlingar om ett flertal förslag till förordningar på statistikområdet (se faktapromemoria 2012/13:FPM46, 89, 104, 130, 131, 145, 157, 158 och 2013/14FPM28).

Det europeiska rådgivande organet för statistikstyrning presenterade i oktober sin femte årsrapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av uppförandekoden för europeisk statistik. Uppförande- koden är ett självregleringsinstrument som består av femton principer som ska tillämpas vid framställningen av gemenskapsstatistik. Rapporten behandlar huvudsakligen frågan om samordning av statistiken på nationell nivå och om kvaliteten i europeisk statistik.

Ekofin-rådet antog i november slutsatser om EU-statistik. Slutsatserna innehåller en bedömning av utvecklingen inom de statistikområden som rådet tidigare pekat ut som prioriterade. Det handlar om styrning av europeisk statistik och modernisering av det europeiska statistiksystemet, kvalitet i och tillgänglighet till ett antal centrala ekonomiska indikatorer samt pågående utvecklingsarbete av strukturstatistik. Samråd med EU- nämnden ägde rum i november.

121

Förslaget innebär att det inrättas ett europeiskt förfarande för kvarstad Skr. 2013/14:115 på bankmedel, som är tillämpligt i gränsöverskridande fall beträffande

fordringar på privaträttens område. I förslaget finns även regler om verkställighet av kvarstadsbeslut som har meddelats med stöd av förordningen.

Under året har förslaget förhandlats i rådsstrukturen. Förslaget har behandlats vid rådet för rättsliga och inrikes frågor vid två tillfällen, först i juni då det antogs generella politiska riktlinjer för det fortsatta arbetet med förslaget och sedan i december då det nåddes en överenskommelse om allmän inriktning om förordningstexten.

Civilutskottet har informerats om förhandlingarna och överläggning har ägt rum. Samråd med EU-nämnden har ägt rum i anslutning till rådsmötena.

22.3Bättre tillgång till rättslig information

Medlemsstaterna samarbetar under samlingsnamnet e-Justice för att skapa lättillgänglig och sammanhållen information om medlemsstaternas rättssystem. Arbetet syftar till att förbättra medborgarnas, företagens och rättstillämpares tillgång till nationella rättsliga förfaranden och till statliga register med rättslig information. Bland annat pågår ett arbete som Sverige deltar i för att koppla samman medlemsstaternas fastighets- register. Den information som tas fram inom samarbetet presenteras och tillgängliggörs på en enhetlig webbplats – e-juridikportalen. Portalen utvecklas kontinuerligt både till innehåll och till funktionssätt. Arbetet, som bygger på frivillighet, bedrivs i en särskild rådsarbetsgrupp.

Inom rådsarbetsgruppen pågår även ett kontinuerligt arbete för att förenkla tillgången till medlemsstaternas lagstiftning och EU:s egen rättsliga information. Informationen presenteras på särskilda webbplatser (N-Lex för nationell lagstiftning och EUR-Lex för EU:s egen rättsinformation) men är sökbar via e-juridikportalen. För närvarande pågår bl.a. ett projekt för att, genom en gemensam standard, förbättra möjligheten till sökning i nationell lagstiftning som bygger på EU-rätten. Arbetet bedrivs under samlingsnamnet e-Law.

Rådsarbetsgruppen för e-Justice har under året arbetat fram strategiska riktlinjer för e-Justicesamarbetet 2014–2018. Rådet för rättsliga och inrikes frågor godkände det strategiska dokumentet i december.

22.4Arbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor)

I arbetsgruppen behandlas löpande en rad övergripande frågor om bl.a. förhandlingsmandat för kommissionen om internationella avtal och EU:s externa relationer. Under året har man bl.a. tagit fram gemensamma EU- ståndpunkter till förhandlingar inom ramen för Haagkonferensen och förhandlingsmandat för att ingå parallellavtal med Luganostaterna om delgivning av handlingar och bevisupptagning. Vidare har kommissionens befogenhet att anta vissa rättsakter på civilrättens område

123

Skr. 2013/14:115 (delegerande akter) och strategiska riktlinjer för arbetet på det rättsliga och inrikes området diskuterats.

22.5Makars och partners förmögenhetsförhållanden

I mars 2011 presenterade kommissionen två förslag till förordningar på familjerättens område. Det är fråga om förslag till förordning om makars förmögenhetsförhållanden och förslag till förordning om förmögenhets- rättsliga verkningar av registrerade partnerskap. Förslagen innehåller regler om behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i frågor om makars respektive registrerade partners förmögenhets- förhållanden. I praktiken rör det främst frågor om bodelning och andra slags ekonomiska uppgörelser mellan makar eller partners i samband med laglig separation eller dödsfall. Regleringen omfattar även den löpande förvaltningen av makars respektive registrerade partners egendom, så som t.ex. bodelning under bestående äktenskap eller partnerskap. Förslagen syftar till att skapa rättslig klarhet för internationella par och förenkla hanteringen av främst bodelningsärenden oavsett var i Europa egendomen finns.

Regeringens bedömning är att det finns ett stort praktiskt behov av gemensamma internationellt privaträttsliga regler i fråga om de förmögenhetsrättsliga verkningarna av äktenskap respektive registrerade partnerskap och har därför välkomnat att förslagen lagts fram.

Under året har förhandlingar förts i rådsarbetsgruppen. I april hölls överläggning med civilutskottet och i november informerades civilutskottet om läget i förhandlingarna.

22.6Erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor

Förslaget till förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor presenterades våren 2011 och var en del av ett lagstiftningspaket som syftade till att stärka brottsoffrens rättigheter inom EU. Förordningen gör det möjligt för personer som erhållit skyddsåtgärder beslutade i civilrättsliga frågor att ta med sig detta skydd till en annan medlemsstat (se faktapromemoria 2010/11:FPM125). Förordningen kompletterar direktivet om en europeisk skyddsorder som gäller för skyddsåtgärder beslutade i straffrättsliga frågor. De skyddsåtgärder som avses med förordningen och direktivet motsvaras i svensk rätt närmast av kontaktförbud.

Vid rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor i december 2012 kom rådet överens om en allmän inriktning för hela förordningstexten och i mars 2013 träffades en överenskommelse om texten med Europaparlamentet. I maj och juni beslutade Europaparlamentet respektive rådet att anta den överenskomna texten.

Information lämnades till justitieutskottet och samråd med EU- nämnden skedde i samband med att information om överenskommelsen

124

med Europaparlamentet lämnades vid rådsmötet för rättsliga och inrikes Skr. 2013/14:115 frågor i mars.

22.7Gemensam europeisk köplag

Under året har förhandlingarna om det i oktober 2011 presenterade förslaget till förordning om en gemensam europeisk köplag fortsatt (se faktapromemoria 2011/12:FPM29). Förslaget syftar till att underlätta den gränsöverskridande handeln och därmed förbättra den inre marknadens funktion. Förordningen innebär i korthet att en näringsidkare och en konsument i ett gränsöverskridande kontrakt om försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och av anknytande tjänster ska kunna välja att en enhetlig gemensam europeisk köplag tillämpas på kontraktet.

Även två näringsidkare där minst en av dem hör till kategorin små och medelstora företag ska kunna välja köplagen. Om parterna på ett giltigt sätt har kommit överens om att använda köplagen, ska frågor som omfattas av dess bestämmelser uteslutande regleras av den. I ett sådant fall blir inte längre den annars gällande dispositiva eller tvingande nationella kontraktsrätten tillämplig. Förordningen innebär alltså inte någon sedvanlig harmonisering av nationell lagstiftning.

Information har under året lämnats till civilutskottet.

22.8Insolvensförordningen

I december 2012 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om ändring av EU:s insolvensförordning. I förslaget föreslås att tillämpningsområdet för insolvensförordningen utökas i syfte att inkludera fler insolvensförfaranden, bl.a. skuldsaneringsförfaranden. Det föreslås också att reglerna om domsrätt förtydligas, bl.a. genom att behörighetsreglerna för fysiska personer klargörs. Vidare föreslås bestämmelser i syfte att förbättra och förtydliga reglerna om samordning mellan samtidigt pågående insolvensförfaranden i olika medlemsstater, att underlätta för utländska fordringsägare att anmäla fordringar i insolvensförfaranden, att öka kraven på att information om insolvens- förfaranden offentliggörs samt att förbättra samordningen mellan insolvensförfaranden för företag i en koncern. Förslaget syftar till att komma till rätta med identifierade brister i insolvensförordningen och att modernisera den. Syftet med förslaget är också att anpassa insolvens- förordningen för att möta behovet av ett modernt och företagsvänligt klimat och att effektivisera hanteringen av gränsöverskridande insolvens- förfaranden.

Regeringen har ställt sig positiv till att modernisera och förbättra insolvensförordningen och har också välkomnat förslagets övergripande målsättning att främja tillämpningen av förordningen och att bidra till en väl fungerande inre marknad.

Förhandlingar i rådsarbetsgrupp har pågått i knappt ett år och kan

förväntas pågå ytterligare en tid, i vart fall under första halvåret 2014.

125

Skr. 2013/14:115 Vid rådet den 6–7 juni och den 5–6 december nåddes politiska överens- kommelser om riktlinjer för det fortsatta arbetet i delar av förslaget.

Samråd har ägt rum med EU-nämnden. Civilutskottet har informerats om förhandlingarna och överläggning med civilutskottet har också skett.

23Polissamarbete, straffrättsligt samarbete och tullsamarbete

Medlemsstaterna samarbetar för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag, t.ex. organiserad brottslig- het, terrorism, penningtvätt, människohandel, narkotikahandel och it- brottslighet. EU:s åtgärder för att förebygga och bekämpa denna brottslighet ska ge ett mervärde och bedrivas på ett effektivt sätt. Sverige bevakar att samtliga åtgärder är förenliga med grundläggande principer om rättssäkerhet och respekterar den personliga integriteten.

Under året har en överenskommelse träffats om ett initiativ från bl.a. Sverige som kommer att leda till en mer effektiv och rättssäker bevis- inhämtning över gränserna. Under året antogs även direktivet om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden. Under 2013 har rådet beslutat om nio prioriterade brottsområden där medlemsstaternas myndigheter ska samarbeta i operativa projekt under de kommande fyra åren. Europeiska it-brottscentret vid Europol har inlett sitt arbete under året. Även ett direktiv om angrepp på informationssystem antogs.

	23.1	Horisontella frågor
	23.1.1	Organiserad brottslighet
	EU:s policycykel för arbetet mot allvarlig organiserad brottslighet
	I Stockholmsprogrammet framgår att rådet ska anta en strategi mot
	organiserad brottslighet och andra säkerhetshot samt identifiera
	prioriteringar och utveckla metoder för samarbetet mellan medlems-
	staterna. En intern säkerhetsstrategi antogs av rådet för rättsliga och
	inrikes frågor våren 2010. Under hösten samma år utarbetades
	prioriteringar och metoder, vilket utmynnade i rådsslutsatser om att
	inrätta en s.k. policycykel för EU för arbetet mot allvarlig och
	organiserad internationell brottslighet.
	Inom policycykeln antas prioriteringar, efter förslag som lämnas av
	Europol i den årliga hotbedömningsrapporten över den organiserade
	brottsligheten (SOCTA), av Ständiga kommittén för operativt samarbete
	i frågor som rör den inre säkerheten (COSI) och därefter av rådet. Dessa
	prioriteringar bryts sedan ner till ett antal operativa projekt med tematiskt
	fokus som medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och berörda
126	EU-myndigheter deltar i.

Under 2013 har rådet efter förslag av COSI och på basis av Europols Skr. 2013/14:115 hotbedömning antagit följande prioriteringar mot grov och organiserad

brottslighet för perioden 2014–2017:

-Störa brottssyndikat som är inblandade i verksamhet för att underlätta illegal invandring

-Störa brottssyndikat som är inblandade i människohandel

-Störa brottssyndikat som är inblandade i produktion och spridning av varumärkesförfalskade varor som bryter mot hälso-, säkerhets- och livsmedelsbestämmelser

-Störa brottssyndikat och specialister som är inblandade i punktskattebedrägerier och gemenskapsinterna bedrägerier

-Minska produktionen av syntetisk narkotika i EU och störa brottssyndikat som är inblandade i handel med syntetisk narkotika

-Minska kokain- och heroinhandeln till EU och störa brottssyndikat som underlättar spridningen inom EU och it-angrepp som påverkar viktig infrastruktur och informationssystem inom EU

-Minska risken för medborgarna att utsättas för skjutvapen

-Bekämpa organiserade egendomsbrott som begås av rörliga brottssyndikat

En aktiv uppföljning har också gjorts av den nuvarande policycykeln som avslutas vid årsskiftet 2013/2014.

Andra åtgärder mot grov, organiserad brottslighet

Medlemsstaterna utvärderar fortlöpande varandra för att se över hur EU- beslut för att bekämpa olika former av organiserad brottslighet efterlevs. Under året har den så kallade sjätte utvärderingsrundan inom ramen för den ömsesidiga utvärderingen bedrivits. Den sjätte utvärderingsrundan handlar om att utvärdera hur väl medlemsstaterna samarbetar med Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket. Sverige utvärderades i den sjätte rundan i maj 2012 genom ett besök av experter från andra medlemsstater. Rapporten om Sverige behandlades i rådet i oktober 2012. Den sjätte rundan beräknas bli avslutad under våren 2014 genom att resultatet presenteras i en slutrapport som överlämnas till ministrarna.

Den sjunde utvärderingsrundan ska handla om hur väl medlemsstaterna samarbetar för att bekämpa it-brottslighet, internt så väl som i samarbete med Europols it-brottscenter. Den sjunde rundan beräknas inledas under våren 2014 och pågå fram till år 2015.

23.1.2 Europeiskt it-brottscenter vid Europol

Ett europeiskt it-brottscenter etablerades den 1 januari vid Europol på
basis av kommissionens förslag i ett meddelande från mars 2012.
Centrets uppgift är att stödja medlemsstaterna i deras brottsutredningar
och bidra till att bygga upp kapaciteten hos medlemsstaternas nationella
myndigheter bl.a. genom expertkunskap och utbildning. Ett stärkt
samarbete med den privata sektorn på detta område utvecklas också.
Centret kompletterar andra liknande inrättningar, så som Interpols
planerade it-brottscenter i Singapore, som ska vara verksamt från 2015.	127
	127

Skr. 2013/14:115 Uppbyggnaden av centret till full kapacitet väntas pågå ytterligare ett antal år.

Sverige stöder etablerandet av centret och menar att utredningar av it- brott till stor del bygger på internationellt samarbete och att information inhämtas från aktörer i andra länder. De särskilda utmaningar it-brott innebär för polisen motiverar därför en kraftsamling på EU-nivå.

23.1.3Narkotika

I december 2012 antog rådet en ny EU-strategi mot narkotika för perioden 2013–2020. I juni 2013 antogs kommissionens förslag till EU- handlingsplan mot narkotika för den första halvan av perioden, dvs. åren 2013–2016.

För varje period presenterar alltså kommissionen en handlingsplan med konkreta förslag till operativa åtgärder och lagstiftningsåtgärder. EU- strategin bygger vidare på den tidigare strategin som gällde för perioden 2005–2012 och är liksom denna uppdelad i två policyområden, nämligen minskning av efterfrågan och minskning av utbudet. För båda områdena innehåller strategin och handlingsplanen tre tematiska delar, nämligen 1) samarbete och samordning, 2) internationellt samarbete samt 3) information, forskning och utvärdering.

Under hösten har arbetet med att genomföra handlingsplanen inletts. Kommissionen har lagt fram förslag till direktiv respektive förordning om förstärkt kontroll av s.k. nya psykoaktiva substanser (se avsnitt 31.1). De båda rättsakterna kommer att förhandlas i rådet och Europa- parlamentet och förväntas bli antagna under 2014.

	23.1.4	Terrorism
	Terrorism är ett gränsöverskridande fenomen som kräver internationell
	samverkan. EU:s insatser omfattar konkreta stödåtgärder i särskilt utsatta
	länder och områden (se vidare avsnitt 12.9). Den övergripande EU-
	strategin mot terrorism som Europeiska rådet antog 2005 ligger fortsatt
	till grund för EU:s arbete på området. Flera tematiska handlingsplaner
	har också antagits sedan dess.
	Det internationella samarbetet syftar bl.a.		till	att använda
	flygpassageraruppgifter, s.k. PNR-uppgifter, för att bekämpa terrorism
	och annan grov gränsöverskridande brottslighet. Under 2013 har
	kommissionen avslutat förhandlingarna med Kanada om ett avtal mellan
	EU och Kanada om reglering av användningen av PNR-uppgifter.
	Kommissionen har också inlett förhandlingar med Ryssland om ett
	liknande avtal. Kommissionen leder alltså förhandlingarna varefter rådet
	och Europaparlamentet godkänner de färdiga avtalsförslagen.
	Syftet med avtalen är att så enhetligt som möjligt reglera
	informationsutbytet mellan berörda parter för att förbättra det
	internationella samarbetet och samtidigt garantera grundläggande rätt till
	privatliv och skydd för personuppgifter.
	Eftersom Ryssland och flera andra länder aviserat sitt intresse för att
	ingå PNR-avtal med EU, så har kommissionen		efter	samråd med
128	medlemsstaterna meddelat att man överväger att lägga fram ett förslag

till standardavtal att användas vid framtida förhandlingar med Skr. 2013/14:115 tredjeländer. Förslaget förväntas bli presenterat under våren eller

sommaren 2014.

Sverige har fortlöpande under avtalsförhandlingarna bevakat frågan om balansen mellan å ena sidan behovet av brottsbekämpning som krävs för att skydda människors säkerhet, och å andra sidan skyddet för den enskildes personliga integritet.

Överläggningar har ägt rum i justitieutskottet och samråd har skett med EU-nämnden om de avtal mellan EU och USA, Australien och Kanada som redan har ingåtts.

I april 2012 antog rådet en allmän inriktning till ett förslag till direktiv om behandling av flygpassageraruppgifter inom EU. Ett kompromissförslag har lämnats till Europaparlamentet. Direktivet syftar till att bekämpa allvarliga brott samt harmonisera bestämmelser om integritetsskydd m.m. Kompromissförslaget har dock under 2013 ännu inte slutligt avgjorts av Europaparlamentet och det är för närvarande oklart när det kommer att ske.

Sveriges grundläggande inställning till ett direktiv om användning av flygpassageraruppgifter (PNR) för brottsbekämpande ändamål är positiv under förutsättning att direktivet innebär en god balans mellan behovet av att bekämpa brott å ena sidan och den grundläggande rätten till privatliv, skydd av den personliga integriteten och dataskydd å den andra sidan.

Överläggningar har ägt rum i justitieutskottet och samråd har skett med EU-nämnden under året.

Inom EU har man under året utvecklat förmågan att förebygga, upptäcka och hantera terroristattacker med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen. Med utgångspunkt i förslag från kommissionen har arbetet med att genomföra handlingsplanen på detta område påbörjats under 2010 och det har fortskridit under 2011–2013.

Under 2013 har kommissionen förklarat att den för närvarande inte ser behov av att föra fram förslag till en ram för administrativa åtgärder, såsom frysning av tillgångar, för att förebygga och bekämpa terrorism.

Under 2013 har EU:s antiterrorismsamordnare presenterat ytterligare en av sina årligen återkommande rapporter om åtgärder som vidtagits inom EU i kampen mot terrorism i enlighet med den övergripande EU- strategin från 2005.

Under året har rådet för rättsliga och inrikes frågor framförallt diskuterat problematiken med personer som reser till konfliktområden, särskilt Syrien, för att delta i olagliga våldshandlingar eller få träning i strid. Sverige har aktivt deltagit i dessa diskussioner. EU:s antiterrorism- samordnare har även presenterat sin syn på vilka åtgärder som bör vidtas för att bemöta problematiken. Justitieministern har deltagit i en konferens i januari, organiserad av kommissionen och ett nätverk för kunskapsspridning om radikalisering (RAN) om det förebyggande arbetet på området.

Rådet har även antagit slutsatser om att uppdatera EU:s strategi för att motverka radikalisering och rekrytering till terrorism, en fråga som Sverige har varit delaktig i att driva framåt.

129

Skr. 2013/14:115

130

23.1.5Sprängämnesprekursorer

I syfte att motverka olaglig tillverkning av sprängämnen och därigenom minska risken för attacker utförda av terrorister och andra kriminella antog EU den 15 januari förordningen (98/2013) om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer. Förordningen ska tillämpas från och med den 2 september 2014.

Förordningens syfte ska uppnås dels genom att allmänheten hindras från att få tillgång till vissa nyckelkemikalier, sprängämnesprekursorer, dels genom att aktörer i distributionskedjan ska rapportera misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder av sprängämnes- prekursorer.

Under året började kommissionen, i enlighet med artikel 9.5 i EU- förordningen om sprängämnesprekursorer, att ta fram riktlinjer till stöd för ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter.

Regeringskansliet har under året berett förslag till den lagstiftning som behövs för att komplettera EU-förordningen.

23.1.6Nytt Europol

Kommissionen antog i mars ett förslag till förordning om EU:s byrå för samarbete och utbildning i brottsbekämpning (Europol). Förordningen är en uppdatering av nu gällande rådsbeslut som reglerar Europol. Syftet är att förstärka Europol och anpassa byrån till nya krav i Lissabonfördraget.

Förhandlingarna i rådet om det nya förslaget inleddes i juni och pågick under året. Europaparlamentet genomför parallellt sin granskning.

23.1.7Statistik om brott, trygghet och åtgärder mot brott

Sverige deltar i kommissionens expertgrupp och i Eurostats arbetsgrupp för att stödja genomförandet av kommissionens handlingsplan för brottsstatistik 2011–2015 (se faktapromemoria 2011/12:FPM115). Kommissionens förslag till förordning om europeisk statistik om trygg- het mot brott förhandlades i rådsarbetsgruppen om statistik under andra halvåret 2011 (se faktapromemoria 2010/11:FPM140). Europa- parlamentet avvisade i december 2012 kommissionens utkast till förordning och uppmanade kommissionen att dra tillbaka det och återkomma med ett nytt förslag. Kommissionen har under 2013 dragit tillbaka sitt förslag.

23.2Informationsutbyte för att förebygga och bekämpa brott

23.2.1Utbyte av DNA-uppgifter m.m.

Ett viktigt steg mot ett effektivare informationsutbyte är genomförandet av Prüm-rådsbeslutet, med dess möjligheter till ett effektivare utbyte

mellan medlemsstaterna av DNA-, fingeravtrycks- och fordonsregister- Skr. 2013/14:115 uppgifter. Uppkoppling mot övriga medlemsstaters fordonsregister har

genomförts. Under året godkändes Sverige för det automatiserade utbytet av DNA-uppgifter. Godkännande för utbyte av fingeravtrycksuppgifter planeras under 2014.

23.2.2Utbyte av uppgifter ur kriminalregister

Det förbättrade utbytet av uppgifter mellan medlemsstaternas kriminal- register syftar till att varje medlemsstat ska ha information om alla de domar som har meddelats inom EU mot de egna medborgarna. Det ska också påskynda och förenkla förfarandet när uppgifter ur kriminalregister begärs i ett enskilt ärende från en annan medlemsstat. Informationen ska göras tillgänglig i mer begriplig form och via elektronisk överföring.

De svenska författningsändringarna trädde i kraft den 1 januari och Sverige har under året efterhand kopplat upp sig mot ett antal medlems- stater. Arbetet kommer att fortsätta under 2014.

23.2.3Tillgång till informationssystemet för viseringar i brottsbekämpande syfte

Rådet beslutade i juli att rådets beslut 2008/633/RIF skulle träda i kraft och få verkan från den 1 september. Det handlar om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för nationella brotts- bekämpande myndigheter och Europol. Syftet är att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.

Regeringskansliet bereder för närvarande förslag till de författnings- ändringar som behövs för att genomföra rådsbeslutet.

23.2.4Förhandlingar med USA om ett dataskyddsavtal

Den gränsöverskridande brottsbekämpningen förutsätter ett gräns- överskridande informationsutbyte. För att möjliggöra fortsatt utveckling av informationsutbytet är det viktigt att parterna som utbyter information kan lita på varandras regelverk när det gäller dataskydd.

För att det viktiga informationsutbytet mellan EU och USA ska kunna utvecklas anser EU:s medlemsstater att det är önskvärt med ett rättsligt bindande avtal om skydd av personuppgifter inom ramen för det brotts- bekämpande informationsutbytet mellan parterna.

I slutet av 2010 antog rådet för rättsliga och inrikes frågor ett beslut om att inleda förhandlingar med USA och gav kommissionen mandat att genomföra förhandlingarna. Förhandlingarna har pågått sedan 2011 men försenades under 2013 av diskussionerna kring amerikanska myndig- heters övervakning av telefonsamtal och internettrafik. För detta ändamål tillsattes en särskild ad hoc-grupp som avlämnade sin rapport i november. Beslut om att ingå dataskyddsavtalet kommer att fattas först när ett beslut av alla parter att godkänna förhandlingsresultat finns.

131

Skr. 2013/14:115 23.2.5 Europeisk informationsutbytesmodell

Kommissionen presenterade i december 2012 enligt uppdrag i Stockholmsprogrammet ett meddelande om en europeisk informations- utbytesmodell. I meddelandet konstaterar kommissionen att informa- tionsutbytet i allmänhet fungerar väl och att det inte finns behov av någon ny EU-lagstiftning eller några nya system på EU-nivå. Däremot konstateras att existerande instrument kan och bör genomföras bättre och att informationsutbytet borde organiseras mer konsekvent. Meddelandet och dess rekommendationer diskuterades i rådet under 2013 och har legat till grund för rådsslutsatser om det fortsatta arbetet med ett effektiviserat informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter.

23.3Gränsövervakning, Schengenfrågor och tullsamarbete

23.3.1Europeiskt gränsövervakningssystem

I december trädde det europeiska gränsövervakningssystemet EUROSUR i kraft (se faktapromemoria 2011/12:FPM88). Syftet med EUROSUR är att upptäcka, förhindra och bekämpa olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet och bidra till att säkerställa skydd för och att rädda migranters liv. EUROSUR ska bygga på redan befintliga lösningar och skapa en helhetsbild av gränsövervakningen i hela EU. De medlemsstater som har sydlig yttre sjögräns och östlig yttre landgräns är anslutna från den 2 december. Övriga medlemsstater, däribland Sverige, ska vara anslutna senast den 1 december 2014.

För svensk del har det varit viktigt att EUROSUR även ska ha som syfte att bidra till att rädda migranters liv. Sverige välkomnar att detta syfte nu finns med i förordningen och hoppas att systemet kommer att bidra till att sjöodugliga båtar upptäcks i tid.

23.3.2Paket om smart gränsförvaltning

Kommissionen antog den 28 februari ett paket om smart gränsförvaltning som innehåller tre förslag till förordningar (se faktapromemoria 2012/13:FPM80). Kommissionen föreslår att ett in- och utresesystem och ett program för registrerade resenärer inrättas. Dessutom föreslås ändringar i gränskodexen med anledning av inrättandet av de två systemen.

Förslaget om att inrätta ett in- och utresesystem syftar till att förbättra förvaltningen av den yttre gränsen genom att skapa ett tillförlitligt och mer skyndsamt sätt att kontrollera tredjelandsmedborgares resor till och från Schengenområdet. Detta ska ske genom att kravet på stämpling av tredjelandsmedborgares pass vid in- och utresa ersätts med en datoriserad registrering för att på ett mer tillförlitligt sätt kunna bedöma den tillåtna vistelsetiden för den resande enligt gränskodexen.

132

Förslaget om ett program för registrerade resenärer syftar till att skapa Skr. 2013/14:115 möjlighet att utnyttja ny teknik för att underlätta passage av yttre gräns

för att möta det ökande passagerarflödet. Alla tredjelandsmedborgare, oavsett om de är viseringspliktiga eller inte, föreslås kunna ansöka om att bli en registrerad resenär, dvs. en på förhand kontrollerad resenär. Om en sådan ansökan godkänns kan resenären vid ankomst och avresa kontrolleras i och passera genom en automatisk spärr, om sådan finns vid den aktuella gränsövergången.

En första genomgång av förslagen avslutas under våren 2014. Därefter kommer en studie och ett pilotprojekt att genomföras. Varken studien eller pilotprojektet bör innebära ett avbrott i förhandlingarna om paketet då rådet bör kunna fortsätta hantera de frågor som inte är direkt kopplade till dessa delar.

Avsikten är att paketet ska vara färdigförhandlat i mitten av 2016. Överläggning med justitieutskottet ägde rum i april. Därutöver har

utskottet informerats om paketet vid två tillfällen.

23.3.3Regler för operativt samarbete vid de yttre sjögränserna

Kommissionen presenterade i april ett förslag till förordning om regler för operativt samarbete vid de yttre sjögränserna (se faktapromemoria 2012/2013:FPM99). Förslaget bygger på ett rådsbeslut som antogs år 2010 men som på formella grunder underkändes av EU-domstolen i september 2012. EU-domstolen ansåg att rådsbeslutet borde ha fattats inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet (det vill säga rådet tillsammans med Europaparlamentet).

Förordningen omfattar medlemsstaternas operativa samarbete som samordnas av EU:s gränsbyrå Frontex vid de yttre sjögränserna. Förordningen reglerar hur de medlemsstater som deltar i en sådan sjöoperation ska agera om de upptäcker ett fartyg på ett territorialhav, en angränsande zon eller på det fria havet. Förordningen reglerar även hur sjöräddning och landsättning av migranter ska gå till.

Förhandlingarna har gått in i sitt slutskede.

23.3.4	Arbetsgruppen för Medelhavet
Efter de allvarliga olyckorna utanför Lampedusa och Malta i oktober
2013, där hundratals migranter omkom på resan till Europa, enades EU
på rådet för rättsliga och inrikes frågor den 7–8 oktober 2013 om att
sådana tragiska händelser var en EU-angelägenhet som krävde
gemensamma ansträngningar. Efter rådsmötet		sammankallade
kommissionen medlemsstaterna till en särskild arbetsgrupp för att
diskutera möjliga åtgärder.
Arbetsgruppen sammanträdde vid två tillfällen under hösten 2013 och
Sverige deltog vid båda tillfällena. Vid Europeiska rådet den 24–25
oktober 2013 efterfrågades åtgärder för att förhindra förlust av
människoliv till havs. Europeiska rådet efterfrågade även åtgärder för att
bekämpa människohandel och människosmuggling, en förstärkning av
Frontex	verksamhet och ett stärkt samarbete med	ursprungs- och	133

23.4

Straffrättsligt samarbete

Skr. 2013/14:115

23.4.1Europeiska utredningsordern

År 2010 presenterade Sverige tillsammans med sex andra medlemsstater ett förslag till direktiv om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (se faktapromemoria 2009/10:FPM94).

Direktivet syftar till att förbättra det straffrättsliga samarbetet om bevisinhämtning mellan åklagare och domstolar inom EU. Tanken med direktivet är att skapa ett heltäckande instrument för bevisinhämtning baserat på principen om ömsesidigt erkännande, i enlighet med målsättningarna i bl.a. Stockholmsprogrammet.

En europeisk utredningsorder ska kunna utfärdas i syfte att hämta in bevisning som finns i en annan medlemsstat. Det kan röra sig om att hålla ett förhör, ta egendom i beslag eller att genomföra en hemlig teleavlyssning. Förslaget är i princip grundat på en skyldighet för den verkställande staten att inom en viss tidsfrist erkänna och verkställa en utredningsorder, under förutsättning att någon av direktivets vägrans- grunder inte är tillämpliga.

Vid rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor i december 2011 enades rådet om en allmän inriktning för direktivet. Direktivet ska antas inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, vilket bl.a. innebär att Europaparlamentet är medbeslutande. Förslaget har behandlats av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) och efter flera informella trilogförhandlingar har en överenskommelse träffats. Ett antagande av direktivet i dess helhet väntas ske i början av år 2014.

Frågan har behandlats vid flera möten med justitieutskottet, senast vid överläggning i april. Frågan har även behandlats vid två samråd med EU- nämnden 2010. Konstitutionsutskottet informerades i februari och november 2012.

23.4.2En europeisk åklagarmyndighet

Den 17 juli presenterade kommissionen ett förslag till förordning om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet (se faktapromemoria 2013/14:FPM10). Förslaget lades fram som ett lagstiftningspaket tillsammans med förslaget till förordning om Eurojust. Förslaget syftar till att stärka skyddet av EU:s finansiella intressen och är enligt kommissionen nödvändigt eftersom medlemsstaterna inte förmår att bekämpa denna brottslighet tillräckligt effektivt.

Den europeiska åklagarmyndigheten ska enligt förslaget ha exklusiv behörighet att utreda och åtala för brott mot EU:s finansiella intressen. Med brott mot EU:s finansiella intressen avses exempelvis bedrägerier riktade mot EU. Enligt förslaget ska myndigheten ledas av en europeisk åklagare med placering i Luxemburg. I varje medlemsstat ska det finnas minst en delegerad europeisk åklagare som ska genomföra utredningar och föra talan i nationella domstolar på den europeiska åklagarens vägnar

135

Skr. 2013/14:115 och i enlighet med dennes instruktioner. Den europeiska åklagar- myndigheten ska få såväl administrativt som operativt stöd av Eurojust.

Det står medlemsstaterna fritt att ställa sig utanför den europeiska åklagarmyndighetens verksamhet och regeringens ståndpunkt är att Sverige i dagsläget inte bör delta i den föreslagna myndigheten.

Förhandlingar om förslaget inleddes i början av oktober. Samma månad stod det klart att tillräckligt många av medlemsstaternas parlament invänt att förslaget stred mot subsidiaritetsprincipen. Riksdagen var ett av dessa. Kommissionen meddelade i slutet av november att man stod fast vid sitt förslag i oförändrat skick.

Information lämnades till justitieutskottet i februari och oktober och samråd skedde med EU-nämnden inför rådet för rättsliga och inrikes frågor i oktober.

23.4.3Eurojust

Den 17 juli presenterade kommissionen ett förslag till förordning om EU:s organ för straffrättsligt samarbete – Eurojust (se faktapromemoria 2013/14:FPM1). Förslaget lades fram som ett lagstiftningspaket tillsammans med förslaget till förordning om den europeiska åklagarmyndigheten. Syftet med förslaget är i huvudsak att effektivisera verksamheten vid Eurojust genom att införa en ny ledningsstruktur och att säkerställa Eurojusts nära samarbete med den föreslagna europeiska åklagarmyndigheten. Förslaget förändrar inte Eurojusts kärnverksamhet; Eurojust ska även i framtiden främja och förbättra samordning och samarbete mellan medlemsstaterna när de bekämpar grov gränsöverskridande brottslighet.

Regeringen, som välkomnar initiativet att reformera och effektivisera Eurojust, ställer sig i huvudsak positiv till förslaget.

Förhandlingarna om förslaget inleddes i september. Information lämnades till justitieutskottet i februari och oktober och samråd skedde med EU-nämnden inför rådet för rättsliga och inrikes frågor i oktober.

23.5Materiell straffrätt

23.5.1Angrepp mot informationssystem

Hösten 2010 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om angrepp mot informationssystem och om ersättande av rådets rambeslut 2005/222/RIF (se faktapromemoria 2010/11:FPM15). Förslaget byggde i stora delar på det tidigare rambeslutet. Direktivet blev antaget den 22 juli och ska vara genomfört i nationell rätt senast den 4 september 2015.

Direktivet syftar till att ytterligare tillnärma medlemsstaternas strafflagstiftning för att bekämpa angrepp mot informationssystem genom att fastställa minimiregler för brottsrekvisit och påföljder. Avsikten är även att främja förebyggandet av sådana brott och förbättra samarbetet mellan rättsliga och andra behöriga myndigheter. Direktivet

innehåller bestämmelser om kriminalisering av angrepp mot

136

informationssystem, liksom av anstiftan, medhjälp och försök. Vidare Skr. 2013/14:115 föreskrivs lägsta maximistraff och regler om försvårande omständigheter.

I övrigt innehåller direktivet regler om ansvar och sanktioner för juridiska personer, domsrätt, utbyte av uppgifter samt statistik.

23.5.2Frysning och förverkande av utbyte av brott

Under våren 2012 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om frysning och förverkande av utbytet av brott inom Europeiska unionen (se faktapromemoria 2011/12:FPM132). Förslaget bygger på två rambeslut från 2001 och 2005 inom samma område och syftar till att stärka medlemsstaternas system för frysning och förverkande av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. Med frysning – ett begrepp som vanligen inte används i svensk lagtext – menas att egendom tillfälligt tas om hand eller görs omöjlig att disponera i avvaktan på ett beslut om förverkande. I förslaget finns bestämmelser om bl.a. förverkande i vissa fall utan samband med fällande dom, förverkande hos tredje man, utvidgat förverkande och frysning av egendom för framtida förverkande. Det innehåller även regler om hantering av fryst egendom och krav på effektiv verkställighet av förverkandebeslut samt vissa skyldigheter att föra statistik.

Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor i december 2012 nåddes enighet om en allmän inriktning om förslaget. Förhandlingar med Europaparlamentet inleddes först i juni 2013 och har varit svåra. Europaparlamentet har i fråga om bl.a. utvidgat förverkande och förverkande utan en fällande brottmålsdom velat gå betydligt längre än vad som följer av den allmänna inriktningen i rådet. Direktivet kan förväntas antas under våren 2014. Sverige har i förhandlingarna verkat aktivt för att förverkande av vinning av brott ska vara ett effektivt verktyg i kampen mot allvarlig brottslighet, men har samtidigt också verkat för att förslaget ska leva upp till högt ställda rättssäkerhetskrav.

23.5.3Skydd av EU:s finansiella intressen genom straffrättsliga bestämmelser

Hösten 2012 inleddes förhandlingar med anledning av kommissionens förslag till ett direktiv om skydd av EU:s finansiella intressen genom straffrättsliga bestämmelser (se faktapromemoria 2011/12:FPM181). Förhandlingarna fortsatte under våren 2013. Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor i juni nåddes enighet om en allmän inriktning om direktivet inför fortsatta förhandlingar med Europaparlamentet. Europaparlamentet har ännu inte antagit någon ståndpunkt i frågan.

Det föreslagna direktivet syftar till att förebygga och bekämpa bedrägerier och annan bedrägerirelaterad brottslighet som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Direktivet ska ersätta 1995 års bedrägerikonvention och dess tre protokoll. Förslaget innehåller brottsdefinitioner avseende bedrägerier och bedrägerirelaterad brottslighet som riktar sig mot EU:s finansiella intressen. Det innehåller också regler om påföljder, jurisdiktion och preskription.

137

Skr. 2013/14:115 Kommissionen har som rättslig grund för direktivförslaget angett en bestämmelse om förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen (artikel 325.4 i EUF-fördraget). Förhandlingarna i rådet har emellertid förts med utgångspunkt i en annan rättslig grund än den som kommissionen åberopat för förslaget. I rådets överenskommelse om allmän inriktning anges som rättslig grund artikel 83.2 i EUF-fördraget (se avsnitt 23.5.6). I förhandlingarna har Sverige verkat aktivt för den linje som sedermera blev rådets. Sverige har även drivit och vunnit gehör i andra frågor, exempelvis om påföljdsregleringens utformning.

Regeringen har under året informerat och haft överläggning med justitieutskottet och samrått med EU-nämnden.

23.5.4Straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot förfalskning

Under våren lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot förfalskning (se faktapromemoria 2012/13:FPM70). Förslaget bygger vidare på ett rambeslut från 2000 inom samma område och syftar till att ytterligare förstärka arbetet inom EU med att bekämpa penningförfalskning.

Förslaget innehåller bestämmelser om kriminalisering av penning- förfalskning och distribution av falska pengar, liksom av anstiftan, medhjälp och försök till sådana brott. Vidare föreskrivs skärpta lägsta maximistraff för vissa brott. I övrigt innehåller förslaget regler om ansvar och sanktioner för juridiska personer, tillhandahållande av tvångsmedel vid utredning av misstänkt penningförfalskning samt skyldighet att överlämna falska eurosedlar och euromynt till analysmyndigheten för analys och spårning.

Sverige har under förhandlingarna verkat aktivt för att påföljds- bestämmelserna ska få ett lämpligt innehåll. Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor i oktober nåddes enighet om en allmän inriktning om förslaget. Förhandlingarna med Europaparlamentet har inte inletts.

Regeringen informerade justitieutskottet och höll samråd med EU- nämnden om förslaget i februari, april och oktober.

	23.5.5	Narkotikarambeslutet
	Kommissionen presenterade under hösten ett förslag till direktiv om
	ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF om minimibestämmelser för
	brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (narkotika-
	rambeslutet) när det gäller definitionen av narkotika (se faktapromemoria
	2013/14:FPM 12). Förslaget lämnades samtidigt med ett förslag till en
	förordning om nya psykoaktiva ämnen som ska ersätta rådets beslut
	2005/387/RIF (se avsnitt 31.1).
	Direktivförslaget syftar till att utvidga tillämpningsområdet för
	narkotikarambeslutet till att även omfatta sådana nya psykoaktiva ämnen
	som är föremål för kontrollåtgärder enligt rådets beslut 2005/387/RIF
	samt sådana ämnen som efter kommissionens beslut ska vara föremål för
138	permanent	marknadsbegränsning enligt den föreslagna förordningen.

Kampen mot narkotika är en högt prioriterad fråga och regeringen är mot Skr. 2013/14:115 den bakgrunden positiv till förslaget. Det är dock angeläget att de

nationella möjligheterna att förklara ämnen som narkotika inte inskränks genom kommissionens förslag. Justitieutskottet informerades om direktivförslaget i oktober. Förslaget har ännu inte börjat förhandlas.

23.5.6Straffrätt enligt artikel 83.2 i EUF-fördraget

Enligt artikel 83.2 i EUF-fördraget får minimiregler för fastställande av brottsrekvisit och påföljder antas på ett harmoniserat område, om det är nödvändigt för att effektivt genomföra unionens politik på det berörda området.

Kommissionen lade det första förslaget om straffrätt enligt denna rättsliga grund hösten 2011. Förslaget gäller ett direktiv om straff för marknadsmissbruk (se avsnitt 17.2.3). Grunden har även aktualiserats i förhandlingarna om direktivet om skydd av EU:s finansiella intressen genom straffrättsliga bestämmelser (se avsnitt 23.5.3).

23.6Processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade personer

I juni 2011 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och rätt att kommunicera vid frihetsberövande (se faktapromemoria 2010/11:FPM126). Direktivet antogs den 7 oktober. Direktivet behandlar rätten för misstänkta och tilltalade att få tillgång till försvarare i straff- rättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder. Direktivet innehåller även regler om rätten att få tredje parter underrättade vid frihetsberövande samt rätten att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet.

Regeringen har under året informerat justitieutskottet.

24Asyl, invandring, visering och annan politik som rör rörlighet för personer

EU har som mål att skapa en gemensam politik för invandring vilket också stärker unionens konkurrenskraft. Etableringen av ett gemensamt europeiskt asylsystem är ett viktigt övergripande mål inom ramen för EU:s asylpolitik.

Under året har Sverige verkat aktivt för att avsluta förhandlingarna om de rättsakter som ingår i det gemensamma europeiska asyl- systemet. Sverige verkar för att genom ett fördjupat europeiskt sam- arbete säkerställa en långsiktigt hållbar migrationspolitik som värnar asylrätten och som, inom ramen för den reglerade invandringen, underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskrafts-

139

Skr. 2013/14:115 invandring och tillvaratar och beaktar migrationens positiva effekter för utvecklingsländer.

24.1Gemensamt europeiskt asylsystem

I juni antog rådet och Europaparlamentet gemensamt de omarbetade asylprocedur- och mottagandedirektiven och Dublin- och Eurodac- förordningarna. Det omarbetade skyddsgrundsdirektivet antogs 2011. Därmed har samtliga rättsakter som ingår i det europeiska asylsystemet antagits. Syftet med det gemensamma asylsystemet är bl.a. att uppnå ett mer likvärdigt skydd i hela EU genom att höja nivåerna på mottagande av asylsökande och ställa högre krav på asylförfarandet samt säkerställa ökad solidaritet mellan EU:s medlemsstater. Genom den omarbetade Eurodacförordningen ges nationella brottsbekämpande myndigheter och Europol under vissa förutsättningar åtkomst till Eurodac i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. Rättsakterna ska nu genomföras i nationell rätt.

Det europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) har under året varit verksamt på flera olika fronter. Stödkontoret har arbetat med utbildning och kvalitet, landinformation, inrättande av ett system för tidig varning och beredskap samt bidragit med expertinsatser i länder där behov förelegat (Grekland, Italien och Bulgarien). Regeringen har framhållit vikten av att medlemsstaterna fortsätter att stärka det praktiska samarbetet, främst inom ramen för stödkontorets verksamhet, för att förbättra tillämpningen av den gemensamma lagstiftningen.

24.2Europeiskt system för laglig migration

EU har som mål att utforma en gemensam politik för laglig migration. Syftet är att bl.a. främja ekonomisk tillväxt och öka unionens konkurrenskraft.

Som ett led i detta arbete har två direktiv antagits på området. Direktivet om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd samt en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland, det så kallade ramdirektivet, antogs i december 2011. I departementspromemorian Genomförande av direktivet om ansökningsförfarandet för vissa uppehålls- och arbetstillstånd (Ds 2013:62) ges förslag till hur direktivet kan genomföras i svensk rätt. Direktivet om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning, det så kallade blåkortsdirektivet, antogs i maj 2009 och har genomförts i svensk rätt. Lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2013.

För närvarande förhandlas två direktiv avseende arbetskrafts- invandring, ett direktiv som rör säsongsarbetare och ett som rör företagsinterna förflyttningar. Förslagen till direktiv presenterades i juli 2010 och förväntas antas under 2014.

Under 2013 har ytterligare ett förslag presenterats på området laglig

migration. Den 25 mars presenterade kommissionen ett direktivförslag

140

om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för Skr. 2013/14:115 forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad praktik,

volontärarbete och au pair-arbete. Tanken är att gällande direktiv för forskare respektive studerande ska ersättas av ett nytt, sammanslaget direktiv som syftar till att göra EU mer attraktivt för tredjelands- medborgare. Direktivförslaget omfattar även au-pairer och avlönade praktikanter, två kategorier som inte omfattas av gällande EU- lagstiftning. Förhandlingar pågår på rådsarbetsgruppsnivå.

24.3Viseringspolitik

24.3.1Viseringsinformationssystemet

Utrullningen av viseringsinformationssystemet (VIS) fortsatte under året. VIS togs i bruk den 11 oktober 2011 och systemet ska användas av samtliga länder som är medlemmar i Schengensamarbetet. Med VIS kommer alla viseringsansökningar att samlas i en central databas för att säkerställa identifieringen av den som söker visering. Biometri (finger- avtryck och foto) ska lämnas vid varje förstagångsansökan om visering.

Driftsättningen av VIS startade i Nordafrika. Sedan dess har VIS in- förts i ytterligare sju regioner i Mellanöstern. Under 2013 driftsattes VIS i övriga Afrika, Sydamerika, Central- och Sydostasien samt Palestina. Den globala driftsättningen av VIS ska vara slutförd i början av 2015.

24.3.2Viseringsförordningen

Den 24 maj 2011 antog kommissionen ett förslag om att ändra i viseringsförordningen så att det under vissa omständigheter (nöd- situationer, exempelvis vid plötslig och hög inströmning av ogrundade asylansökningar från ett viseringsfritt land) ska vara möjligt att tillfälligt återinföra viseringstvånget, en så kallad suspenderingsmekanism. Dessutom antogs en mekanism för att hantera situationer då det brister i ömsesidigheten när det gäller viseringskraven från ett enskilt tredjeland, en så kallad reciprocitetsmekanism. Förslaget om en suspenderings- mekanism lades mot bakgrund av den ökade inströmningen av ogrundade asylansökningar från personer från länderna på västra Balkan efter att viseringsfrihet införts där.

Förslaget antogs av Europaparlamentet den 12 september och av rådet i december.

24.3.3 Viseringsförenklingsavtal

Ett viseringsförenklingsavtal innebär fördelar för medborgarna i samband
med utfärdande av Schengenviseringar (korttidsviseringar) i det land
med vilket avtalet ingåtts. Förutom de förenklade rutinerna, bl.a. i form
av kortare handläggningstider och lägre krav på dokumentation, är
ansökningsavgiften ofta också betydligt lägre. För vissa personkategorier
är avgiften helt borttagen.	141
	141

Skr. 2013/14:115 Viseringsförenklingsavtalen är uttryck för en politisk vilja inom EU att öka samarbetet och utbytet mellan EU och tredjeländer.

Det första viseringsförenklingsavtalet ingicks med Ryssland och trädde i kraft 2007. Därefter har avtal ingåtts också med Ukraina, Moldavien och Georgien samt länderna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien, Montenegro och Serbien). Ett mandat för kommissionen att förhandla ett viseringsförenklingsavtal med Vitryssland är antaget. Några förhandlingar har dock ännu inte inletts. Omförhandlingar av viseringsförenklingsavtalen med Ryssland, Ukraina och Moldavien inleddes under våren 2011. Anledningen till om- förhandlingarna var viseringskodexens ikraftträdande och önskan att i vissa delar harmonisera avtalen med kodexen samt att införa ytterligare förenklingar och förbättringar av avtalen. De omförhandlade avtalen med Ukraina och Moldavien trädde i kraft under sommaren 2013. Avtalet med Ryssland är ännu inte färdigförhandlat.

Under våren 2009 beviljades kommissionen mandat att förhandla fram ett viseringsförenklingsavtal med Kap Verde. Förhandlingarna avslutades under hösten 2012 och avtalet antogs i oktober 2013. Avtalet kommer att träda i kraft när Kap Verde har slutfört sina interna beredningsprocesser.

Hösten 2011 presenterade kommissionen förslag till förhandlings- mandat för viseringsförenklingsavtal med Armenien och Azerbajdzjan vartefter förhandlingar inleddes. Avtalet med Armenien undertecknades i december 2012 och förväntas träda i kraft den 1 januari 2014. Avtalet med Azerbajdzjan undertecknades i november 2013 och förväntas träda i kraft under 2014.

Ett mandat att inleda förhandlingar om ett viseringsförenklingsavtal med Marocko antogs i december 2013.

24.3.4Viseringsfrihet

I rådets förordning (EG) 539/2001 regleras vilka medborgare från tredjeland som är viseringsfria respektive inte viseringsfria vid inresa i Schengenområdet. Förordningen revideras regelbundet.

I november 2012 presenterade kommissionen ett förslag om att sexton nya länder ska överföras till den viseringsfria listan i viserings- förordningen. De föreslagna länderna var Dominica, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Solomonöarna, Timor-Leste, Tonga, Trinidad-Tobago, Tuvalu samt Vanuatu. Utöver detta har Förenade Arabemiraten lagts till i förslaget på initiativ av ett flertal medlemsstater samt Europaparlamentet. Förslaget har behandlats under året och förhandlingar mellan rådet och Europaparlamentet har inletts.

I november presenterade kommissionen ett förslag om viseringsfrihet för Moldavien (se faktapromemoria 2013/14:FPM41).

	24.3.5 Fri rörlighet för EU-medborgare och deras
	familjemedlemmar
	Frågan om fri rörlighet för personer har fortsatt vara aktuell under 2013.
142	Ansvariga ministrar i Storbritannien, Nederländerna, Tyskland och

Österrike har lyft fram utmaningar i relation till denna fråga. Skr. 2013/14:115 Medlemsstaterna har uppmanats att lämna in uppgifter och statistik om

arten och omfattningen av det påstådda missbruket av den fria rörligheten. Under rådet för rättsliga och inrikes frågor i juni gavs kommissionen i uppdrag att presentera en rapport mot bakgrund av dessa uppgifter. I sin rapport uttrycker kommissionen förståelse för de utmaningar som vissa medlemsstater gett uttryck för, men menar att det finns fungerande skyddsmekanismer i systemet. Sverige har i sammanhanget framfört sin syn på vikten av den fria rörligheten som en rättighet att värna.

24.4Återvändande och olaglig invandring

24.4.1Återtagandeavtal

Rådet har sedan år 2000 gett kommissionen mandat att förhandla om återtagandeavtal med ett antal länder utanför EU. Avtalen reglerar villkor och procedurer för återtagande av egna medborgare, medborgare i tredjeland samt statslösa, liksom transitering. Avtal har hittills trätt i kraft med Albanien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien, Georgien, Hongkong, Macao, Moldavien, Montenegro, Ryssland, Serbien, Sri Lanka, Ukraina och Pakistan.

Under 2013 beslutade rådet om undertecknande och ingående av återtagandeavtalet med Azerbajdzjan och avtalen med Armenien, Kap Verde och Turkiet undertecknades.

Förhandlingsmandat har sedan tidigare även beslutats avseende Algeriet, Kina, Marocko och Vitryssland men förhandlingarna har inte avslutats.

Sverige stöder ingående av återtagandeavtal mellan EU och tredjeländer. Det finns ett värde i att medlemsländerna nära samverkar i återtagandefrågor och avtalen kan bidra till att avlägsnandebeslut verkställs på ett effektivt och humant sätt.

24.4.2Åtgärder som rör migrationstryck

I april 2012 godkände rådet en handlingsplan mot olaglig invandring: EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar. Handlingsplanen utgör en redovisning och inventering av konkreta åtgärder för att motverka olaglig invandring till EU. Handlingsplanen uppdaterades under det irländska ordförandeskapet i juni och under det litauiska i november i syfte att bl.a. beakta de framsteg som uppnås i genomförandet av de konkreta åtgärder som redovisas i handlingsplanen.

Sverige stöder handlingsplanen som ger en bra översyn av konkreta och resultatinriktade åtgärder. Arbetet med framtagande av handlings- planen och statusen av ett ”levande” dokument bidrar till att konsolidera och sammanlänka pågående åtgärder.

143

Skr. 2013/14:115 24.5

Migration i de yttre förbindelserna

I takt med en ökad globalisering har migrationsfrågorna blivit en alltmer integrerad del av EU:s yttre förbindelser. Nära och fördjupat samarbete med tredjeländer och med internationella organisationer är en förutsätt- ning för att kunna omsätta politiska prioriteringar i konkreta handlingar, dvs. i syfte att stärka tredje länders kunskap, strukturer och kapacitet att hantera alla aspekter av migration. Det handlar om ett brett angreppssätt, EU-intern solidaritet, balans och partnerskap. I detta arbete verkar Sverige bl.a. genom aktivt deltagande i flera partnerskap för rörlighet.

24.5.1EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet

EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet etablerar strukturerade dialoger och samarbeten med prioriterade transit- och ursprungsländer i syfte att stärka dessa länders kunskap och kapacitet att hantera migration, inklusive kapacitet att ge skydd. Genom rådsslutsatser 2012 har strategin utökats geografiskt och tematiskt. Ett fjärde område – asyl och internationellt skydd – har tillkommit och geografiskt befäst strategins globala användningsområde. Rörlighetsfrågan har fått ett större fokus med tillägget rörlighet i strategins titel. Jämte de etablerade regionala och bilaterala migrationsdialoger och samarbetsprocesser finns två typer av instrument för strategins genomförande: partnerskap för rörlighet och den gemensamma agendan för migration och rörlighet.

Sverige har fortsatt att bidra till genomförandet av den övergripande strategin, inte minst genom deltagande i partnerskapen för rörlighet med Moldavien, Georgien, Armenien och det under året undertecknade avtalet med Marocko samt inför det planerade partnerskapet för rörlighet med Tunisien.

24.5.2Regionala och bilaterala samarbetsprocesser

Utöver nedan uppräknade samarbetsprocesser har Sverige under året deltagit i de dialoger som finns på migrationsområdet med USA, Ryssland, Indien, Kina, Nordafrika, Latinamerika och Karibien samt med AVS (Afrika, Västindien och Stillahavsregionen).

24.5.3Pragprocessen

Pragprocessen är det huvudsakliga operativa ramverket för genom- förandet av den övergripande strategin för migration och rörlighet i den östliga dimensionen. Sverige ingår i processens kärngrupp. Som en del av den handlingsplan för 2012–2016 som antogs 2011 har fyra pilot- projekt initierats. Sverige (Migrationsverket) och Tyskland leder, i samarbete med UNHCR och Europeiska stödkontoret för asylfrågor, pilotprojektet på området för asyl och internationellt skydd. Projektet syftar till att utbilda handläggare och beslutsfattare i länderna inom det

144

Skr. 2013/14:115 25	Grundläggande rättigheter och
	medborgarskap

Ett av EU:s fundament är grundläggande rättigheter. Att slå vakt om dess efterlevnad i medlemsstaterna och garantera rättigheterna uttryckta i stadgan om de grundläggande rättigheterna är något EU har åtagit sig. Som ett led i detta arbete har EU under året antagit rådsslutsatser om grundläggande rättigheter, EU:s byrå för grundläggande rättigheter och medborgarskapsfrågor. Därutöver har EU och Europarådet träffat en överenskommelse om ett utkast till avtal om EU:s anslutning till Europakonventionen.

25.1EU:s anslutning till Europakonventionen

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande finns en skyldighet för EU att ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa- konventionen). Genom EU:s anslutning till Europakonventionen kommer EU och dess institutioner att sättas under extern kontroll av Europadomstolen som kan hålla EU:s institutioner ansvariga för kränkningar av de grundläggande rättigheterna i konventionen.

Sveriges övergripande målsättning har sedan länge varit att anslutningen till Europakonventionen ska komma till stånd så snart som möjligt och att anslutningen ska bidra till att stärka både den enskildes och Europakonventionens ställning.

Förhandlingarna mellan EU och Europarådet har pågått sedan i juli 2010 och resulterade under våren 2013 i en överenskommelse om ett avtalsutkast. I juli begärde kommissionen att EU-domstolen skulle yttra sig över om det framförhandlade avtalet är förenligt med EU-fördragen. Parallellt med processen i EU-domstolen pågår en diskussion i en arbetsgrupp i Bryssel om de EU-interna regler som ska komplettera anslutningsavtalet. EU-domstolen förväntas lämna sitt yttrande tidigast under andra halvåret 2014. Under förutsättning att EU-domstolen inte invänder mot avtalsutkastet förväntas kommissionen att lägga fram ett komplett förslag till EU-interna regler under 2014.

Samråd med riksdagen ägde rum i maj och november.

25.2 Reformen av EU:s dataskyddsreglering

	I januari 2012 lade kommissionen fram förslag till en omfattande reform
	av EU:s dataskyddsreglering. Kommissionens förslag innebär att en
	allmän dataskyddsförordning (se faktapromemoria 2011/12:FPM117) ska
	ersätta det s.k. dataskyddsdirektivet som genomförts i svensk rätt genom
	personuppgiftslagen (1998:204). I reformpaketet ingår också ett förslag
	till dataskyddsdirektiv för det brottsbekämpande området (se
	faktapromemoria 2011/12:FPM119) som ska ersätta dataskydds-
146	rambeslutet från 2008.
146

Det huvudsakliga syftet med kommissionens förslag till allmän Skr. 2013/14:115 dataskyddsförordning är att ytterligare harmonisera och effektivisera

skyddet av personuppgifter för att förbättra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina personuppgifter. Förslaget till direktiv för det brottsbekämpande området syftar till att säkerställa ett effektivt informationsutbyte inom ramen för det brottsbekämpande samarbetet till skydd för medborgarna. Detta förutsätter ett stort förtroende för andra medlemsstaters informationshantering både när det gäller dataskydd och informationssäkerhet.

Det är av yttersta vikt att EU:s nya dataskyddsregelverk inte kommer i konflikt med grundlagsregleringen om offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten. Regeringen verkar därför för att den allmänna dataskyddsregleringen ges formen av ett direktiv i stället för en förordning. Regeringen anser vidare att direktivförslaget för det brotts- bekämpande området inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen när det gäller tillämpningen på renodlat nationell personuppgiftsbehandling som inte omfattas av rambeslutets tillämpningsområde. Det måste alltjämt finnas ett tillräckligt utrymme för att på nationell nivå ha den reglering som krävs bl.a. mot bakgrund av grundläggande principer i brottmåls- förfarandet liksom medlemsstaternas vitt skilda lagstiftning och organisation när det gäller brottsbekämpning.

Förslagen har under året förhandlats i rådsstrukturen. Förhandlingarna kommer att fortsätta under 2014.

Informationsgivning, överläggning och samråd med riksdagen ägde rum i januari, mars, maj, oktober och november.

25.3EU:s stadga om grundläggande rättigheter

Kommissionen lämnade för tredje året en rapport om tillämpningen av EU:s stadga för grundläggande rättigheter. Rådet antog därefter rådsslutsatser på rådet för rättsliga frågor den 7 juni, med fokus på frågor om grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen. I rådsslutsatserna uppmanas kommissionen att initiera en diskussion om det finns ett behov av en metod för granskning av medlemsländernas efterlevnad av grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen och hur en sådan metod bör se ut. Viktiga utgångspunkter för en sådan diskussion är bl.a. att det behövs en gemensam förståelse för initiativets omfattning och att samarbete bör ske med bl.a. Europarådet som har lång erfarenhet av granskning av mänskliga rättigheter. Sverige är positivt till att stärka efterlevnaden av grundläggande värden inom EU och medlemsstaterna och välkomnar en fortsatt diskussion kring hur det kan ske.

Samråd med riksdagen ägde rum i maj.

25.4EU:s byrå för grundläggande rättigheter

EU:s byrå för grundläggande rättigheter blev operativ 2007 och dess sammansättning, mål, uppgifter, m.m. regleras i rådets förordning (EG)

nr 168/2007. Enligt förordningen om byrån ska en oberoende utvärdering

147

Skr. 2013/14:115 göras av byråns verksamhet efter de första fem verksamhetsåren. Resultatet av utvärderingen som blev klar under 2013, har analyserats av byråns styrelse som därefter har lämnat rekommendationer till kommissionen om byråns framtida arbete och roll. Kommissionen kan därefter komma att lämna förslag på ändringar i byråns mandat. Rådet har som ett inspel till kommissionens överväganden i frågan antagit rådsslutsatser på rådet för rättsliga frågor den 6 december. I rådsslutsatserna välkomnas utvärderingen. Rådet noterar även idén om att EU:s byrå för grundläggande rättigheter i lagstiftningsprocessen skulle kunna lämna egna yttranden samt att byråns nuvarande mandat bör granskas. I sammanhanget påminns också om rådets tidigare överens- kommelse om att frågan om att inkludera polisiärt och straffrättsligt samarbete ska tas upp för diskussion när utvärderingen är gjord. Sverige har gett sitt stöd till rådsslutsatserna.

Samråd med riksdagen ägde rum i september och november.

25.5Medborgarskapsåret 2013

År 2013 har utsetts till Europaåret för medborgarna och har till syfte att främja debatten och öka medvetenheten om de rättigheter och skyldigheter som är kopplade till unionsmedborgarskapet. Debatter och seminarier har därför hållits på flera platser i landet under året. Justitiedepartementet har deltagit i egenskap av kontaktpunkt.

Kommissionen presenterade i maj ett meddelande och en rapport om den viktigaste utvecklingen när det gäller EU-medborgarskapet 2013. Därefter har rådet antagit rådsslutsatser på rådet för rättsliga frågor den 6 december om arbetet för att undanröja de hinder som gör att medborgarna inte kan utöva sina EU-rättigheter. I rådsslutsatserna tas bl.a. frågan om att ta bort hinder för arbetstagare, studerande och praktikanter, exempelvis genom att främja och underlätta rörligheten inom EU upp, liksom frågan att stärka och utveckla EU-medborgares möjligheter att delta i det demokratiska och politiska livet i EU. Kommissionen uppmanas att fortsätta med de åtgärder på området som de initierat och medlemsstaterna uppmanas också att bidra till processen för att öka medvetenheten om de rättigheter som följer med EU- medlemskapet. Sverige var positivt till att undanröja hinder för den fria rörligheten inom EU och till att stärka det demokratiska deltagandet, och välkomnade därför rådsslutsatserna.

Samråd med riksdagen ägde rum i november.

26Finansieringsprogram för rättsliga och inrikes frågor

I EU:s fleråriga budgetram för perioden 2014–2020 finns följande fonder och program som finansierar åtgärder inom politikområdet för

rättsliga och inrikes frågor: Asyl-, migration- och integrationsfonden,

148

Fonden för inre säkerhet, programmet Rättsliga frågor och	Skr. 2013/14:115
programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap. Regeringen
anser att ett gemensamt agerande inom området rättsliga och inrikes
frågor har ett tydligt europeiskt mervärde. Det gäller främst genom
lagstiftning och samarbete, men gemensam finansiering kan i vissa
fall också bidra till att vidareutveckla gemensamma prioriteringar.
Kommissionen presenterade i november 2011 de sex förordningar som
reglerar de fyra fonderna/programmen på det rättsliga och inrikes
området inom ramen för EU:s fleråriga budgetram. I juni 2012 enades
rådet om en partiell allmän inriktning om programmen för Rättsliga
frågor samt för Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och i december
samma år nåddes en partiell allmän inriktning för Asyl-, migration- och
integrationsfonden och Fonden för inre säkerhet. Under 2013 har
trepartsförhandlingar pågått mellan Europaparlamentet, rådet och
kommissionen. I december enades rådet och Europaparlamentet om
programmen för Rättsliga frågor samt Rättigheter, jämlikhet och
medborgarskap. Beslut om Asyl-, migration- och integrationsfonden
samt Fonden för inre säkerhet fattas sannolikt under första kvartalet
2014. Dessa beslut fattas enligt det ordinarie beslutsförfarandet där
Europaparlamentet är medbeslutande.
En överläggning om Asyl-, migration- och integrationsfonden
genomfördes i socialförsäkringsutskottet i januari 2012. Riksdagens
justitieutskott informerades i maj 2012 om alla finansieringsprogram och
i juni samma år specifikt om programmen för Rättsliga frågor och
Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap. Samråd skedde med EU-
nämnden om dessa program i juni 2012.

26.1 Asyl- och migrationsfonden

Det övergripande syftet med Asyl-, migration- och integrationsfonden är att bidra till en effektivare hantering av migrationsströmmar inom EU – i enlighet med EU:s gemensamma asyl- och migrationspolitik. Förslaget syftar även till att förenkla administration och förvaltning av fonden samt att främja ett effektivare och mer resultatinriktat genomförande.

Fonden föreslås bli reglerad av två förordningar, dels förordningen om inrättandet av Asyl-, migration- och integrationsfonden (KOM(2011) 751), dels genom en horisontell förordning som fastställer administrativa regler för programplanering, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslutning, rapportering och utvärdering (KOM(2011) 752).

Budgeten för Asyl-, migration- och integrationsfonden uppgår till 3 137 miljoner euro för perioden 2014–2020. Den föreslagna fonden är en sammanslagning av den nuvarande Flyktingfonden, Återvändande- fonden samt Integrationsfonden. Kommission föreslår ökad tillämpning av delad förvaltning i fonden, dvs. att genomförandeuppgifter delegeras till medlemsstaterna.

149

Skr. 2013/14:115 26.2

Fonden för inre säkerhet

Fonden för inre säkerhet är uppdelad i två instrument, ett för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar (KOM(2011) 750) och ett för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (KOM(2011) 753). På grund av det breda spektrumet av strategiska mål i Fonden för inre säkerhet består den rätts- liga grunden av olika fördragsbestämmelser, och kommissionen anser det därför inte rättsligt möjligt att inrätta fonden som ett enda finansierings- program. Administrativa regler för programplanering, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslutning, rapportering och utvärdering föreslås bli reglerad genom en horisontell förordning (KOM(2011) 752).

Budgeten för Fonden för inre säkerhet uppgår till 3 764 miljoner euro för perioden 2014–2020.

26.2.1Ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar

Det övergripande syftet med gräns- och viseringsinstrumentet är att stödja en gemensam viseringspolitik och därigenom underlätta lagligt resande, säkra lika behandling av tredjelandsmedborgare samt hantera irreguljär migration. Därtill ska instrumentet stödja gränsförvaltningen för att dels säkerställa en hög skyddsnivå dels en smidig passage vid de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket.

Instrumentet motsvarar den nuvarande Gränsfonden. Kommission föreslår ökad tillämpning av delad förvaltning i fonden, dvs. att genomförandeuppgifter delegeras till medlemsstaterna.

26.2.2Ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

Det övergripande syftet med detta instrument är att förebygga och bekämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och mellan dessa och berörda tredjeländer. Dessutom ska instrumentet främja medlems- staternas och unionens förmåga att effektivt hantera säkerhetsrelaterade risker och kriser och förbereda sig för och skydda människor och kritisk infrastruktur mot terroristattacker och andra säkerhetsrelaterade händelser.

Instrumentet motsvarar de nuvarande programmen Förebyggande och bekämpande av brottslighet samt Förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism och andra säkerhets- relaterade risker. Kommission föreslår att delad förvaltning ska tillämpas i instrumentet, dvs. att genomförandeuppgifter delegeras till medlems- staterna.

150

26.3

Programmet för rättsliga frågor

Skr. 2013/14:115

Det övergripande syftet med programmet för rättsliga frågor föreslås vara att 1) underlätta och stödja civilrättsligt och straffrättsligt samarbete, 2) stödja och främja rättslig fortbildning, inbegripet språklig fortbildning på området för juridisk terminologi, i syfte att främja en gemensam rättslig kultur, 3) underlätta den faktiska tillgången till rättslig prövning för alla, inbegripet främjande och stödjande av brottsoffers rättigheter, samtidigt som rätten till försvar respekteras samt 4) stödja initiativ på området för narkotikapolitik avseende rättsligt samarbete och brottsförebyggande aspekter.

Budgeten för programmet rättsliga frågor uppgår till 378 miljoner euro för perioden 2014–2020. Programmet ersätter följande tre program: Civilrätt, Straffrätt och Förebyggande av och information om narkotikamissbruk. Programmet administreras och förvaltas av kommissionen.

26.4Programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap

Programmet syftar till att bidra till att individers rättigheter främjas och skyddas i enlighet med fördraget och EU:s stadga för grundläggande rättigheter. Programmet ska särskilt främja:

-rättigheter som härrör från unionsmedborgarskapet,

-principerna om icke-diskriminering,

-jämställdhet mellan kvinnor och män,

-rättigheter för äldre och personer med funktionshinder,

-rätten till dataskydd,

-barnets rättigheter,

-konsumenters rättigheter, och

-friheten att driva ett företag på den gemensamma marknaden.

Budgeten för programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap uppgår till 439 miljoner euro för perioden 2014–2020. Programmet ersätter följande tre finansieringsprogram: Grundläggande rättigheter och medborgarskap, Daphne III och sektionerna icke-diskriminering och jämlikhet inom Progress. Sammanslagningen av dessa tre syftar till att öka effektiviteten i administrationen av programmet. Programmet administreras och förvaltas av kommissionen.

27 Civilskydd

Civilskyddssamarbetet inom EU syftar till att skydda människor, miljö, egendom och kulturarv i händelse av en naturkatastrof eller

katastrof orsakad av människan. EU genomför katastrofinsatser såväl

151

DEL 6 SYSSELSÄTTNING OCH		Skr. 2013/14:115
SOCIALPOLITIK, HÄLSO- OCH
SJUKVÅRD
28	Sysselsättningspolitik

Att öka sysselsättningsgraden bland kvinnor och män är betydelsefullt
för tillväxten, välfärden och jämställdheten i EU. Under året har
Sverige aktivt deltagit i genomförandet av den europeiska syssel-
sättningsstrategin inom ramen för den europeiska terminen. Ett
effektivt samarbete på sysselsättningsområdet är viktigt för att
stimulera medlemsstaterna att genomföra nödvändiga reformer för att
få fler i arbete. Huvudansvaret och de främsta instrumenten på
sysselsättningsområdet ligger hos medlemsstaterna.

28.1Sysselsättningsstrategin inom Europa 2020 och den europeiska terminen

Sysselsättningsriktlinjerna

Rådet antog 2010 riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Riktlinjerna antas årligen. Mot bakgrund av att rådet har betonat att riktlinjerna bör förbli oförändrade fram till 2014, beslutade rådet att riktlinjerna antagna från 2010 fortsatt även skulle gälla under 2013. Samråd med EU-nämnden i februari följdes av ett skriftligt samråd i april. Arbetsmarknadsutskottet informerades i frågan i januari.

Sverige ställde sig bakom sysselsättningsriktlinjerna. Riktlinjerna, som
medlemsstaterna ska beakta i sin nationella politik, utgör ett viktigt
instrument inom ramen för den öppna samordningsmetoden på
sysselsättningsområdet. I november 2013 presenterade kommissionen ett
förslag om att även under 2014 behålla riktlinjerna oförändrade.
Behandling och antagande av dessa är planerat till 2014.
Gemensam sysselsättningsrapport
Inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin ska rådet och
kommissionen årligen upprätta en sysselsättningsrapport till Europeiska
rådet om sysselsättningsläget och genomförandet av de integrerade
sysselsättningsriktlinjerna.
Den 28 november 2012 presenterade kommissionen ett utkast till
rapport. Utkastet utgjorde en integrerad bilaga till kommissionens tredje
årliga tillväxtrapport.
I rapportens inledande del konstateras bl.a. att återhämtningen av
sysselsättningen stannat upp och att arbetslösheten ökar igen. Rapporten
går också på ett övergripande plan igenom medlemsstaternas åtgärder på
sysselsättningsriktlinjernas och de landspecifika rekommendationernas	153
	153

Skr. 2013/14:115

154

område. Vidare poängteras att ambitiösa reformer nu genomförs i medlemsländerna, men att ytterligare ansträngningar behövs för att modernisera arbetsmarknaderna och investera i humankapital för att skapa förutsättningar för en sysselsättningsrik återhämtning.

Regeringen informerade arbetsmarknadsutskottet i januari. Samråd i EU-nämnden hölls i februari. Sverige ställde sig bakom antagandet av rapporten i februari och välkommande rapportens budskap om behovet av ytterligare ansträngningar för att skapa förutsättningar för en sysselsättningsrik återhämtning.

I november presenterade kommissionen utkast till en sysselsättningsrapport för den fjärde europeiska terminen. Antagande av denna är planerat till 2014.

Landspecifika rekommendationer på sysselsättningsområdet

Rekommendationer på sysselsättningsstrategins område inom Europa 2020-strategin antogs av rådet i juli (se avsnitt 3.2.1) om Europa 2020- strategin. På sysselsättningsområdet rekommenderas Sverige att:

–Förstärka ansträngningarna för att förbättra integrationen på arbetsmarknaden för lågutbildade ungdomar och personer med invandrarbakgrund genom kraftfullare och mer målinriktade åtgärder för att stärka deras anställbarhet och efterfrågan på dessa gruppers arbetskraft.

–Stärka satsningarna på att underlätta övergången från skola till arbete, bl.a. genom bredare användning av lärande på arbetsplatsen, lärlingsplatser och andra avtalsformer som kombinerar arbete och utbildning.

–Komplettera ungdomsgarantin så att den bättre omfattar ungdomar som varken går någon utbildning eller fortbildning.

–Genomföra och dra slutsatser av utvärderingen av effektiviteten av den sänkta mervärdesskattesatsen på restaurang- och cateringtjänster till stöd för nya arbetstillfällen.

Rekommendationen på arbetsmarknadsområdet ligger helt i linje med regeringens politik för att föra Sverige mot full sysselsättning genom minskat utanförskap.

Rådsrekommendation om inrättande av ungdomsgarantier

Mot bakgrund av den höga ungdomsarbetslösheten i Europa presenterade kommissionen i december 2012 ett ungdomspaket, som bl.a. innehöll ett förslag till rådsrekommendation om inrättande av ungdomsgarantier. Kommissionens förslag innebär att alla medlemsstater bör se till att ”alla ungdomar under 25 år inom en period av fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning får ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik”. Detta är ungdomsgarantin (se faktapromemoria 2012/13:FPM42). Sverige välkomnade förslaget om rådsrekommenda-

tion av inrättande av ungdomsgarantier, som kan bidra till att minska Skr. 2013/14:115 ungdomsarbetslösheten och utanförskapet bland unga.

Regeringen överlade och samrådde med riksdagen i januari och i februari.

Förslaget antogs av EPSCO-rådet i april. Frågan om ungdomars sysselsättning och arbetslöshet diskuterades under våren på EPSCO- rådets möte i juni och senare i juni utgjorde den huvudfrågan vid Europeiska rådets möte.

Relaterat till ungdomsgarantin antog EPSCO-rådet i oktober även ett uttalande till stöd för den europeiska alliansen för lärlingsutbildning som lanserades i juli.

28.2Den sociala dimensionen av EMU

Sverige har välkomnat diskussionen om den sociala dimensionen av EMU liksom införandet en social resultattavla inom ramen för de existerande processerna inom Europa 2020-strategin. Sverige har också ansett det vara viktigt att arbetsmarknadens parter, såväl på nationell som på EU-nivå, involveras i Europa 2020-strategin och den europeiska terminen. En viktig utgångspunkt för Sverige i diskussionen om den sociala dimensionen av EMU har varit att medlemsstaternas befogenheter gällande arbetsmarknad, sociala frågor och på skatteområdet inte försvagas.

Den ekonomiska och finansiella krisen har väckt en debatt om EMU:s grundkonstruktion. Som en uppföljning på tidigare diskussioner under 2012, beslutade Europeiska rådet i december 2012 att man till Europeiska rådet i juni 2013 skulle utföra arbete om fyra identifierade frågor, varav en var frågan om den sociala dimensionen av EMU, inklusive social dialog.

Vid Europeiska rådets möte i juni beslutades att den sociala dimensionen av EMU borde stärkas genom att bättre övervaka och beakta den sociala situationen och läget på arbetsmarknaderna. Stats- och regeringscheferna betonade också vikten av att säkerställa bättre samordning av sysselsättningspolitiken och den sociala politiken samtidigt som de nationella befogenheterna respekteras till fullo. Arbetsmarknadsparternas roll och den sociala dialogen avsågs också vara viktigt. Frågan om den sociala dimensionen var också uppe för diskussion vid ett informellt möte för arbetsmarknads- och socialministrarna i EU.

I ett meddelande från oktober presenterade kommissionen initiativ i syfte att stärka den sociala dimensionen av EMU. Kommissionen anser att övervakningen av problem som rör sysselsättningen och den sociala situationen behöver stärkas, bl.a. genom inrättande av en ny social resultattavla. Det föreslås även att samordningen av sysselsättnings- och socialpolitiken inom den europeiska terminen ska stärkas. Vidare anser kommissionen att de möjligheter som EU:s budget erbjuder måste tas till vara för att utveckla den sociala dimensionen. Kommissionen menar också att det behövs fler insatser för sysselsättning och för att öka

155

Skr. 2013/14:115 arbetskraftens rörlighet liksom en förstärkt dialog med arbetsmarknadens parter.

Regeringen välkomnade vid EPSCO-rådets diskussion i oktober kommissionens bidrag till diskussionen om den sociala dimensionen av EMU. Medlemsstaterna välkomnade kommissionens förslag om inrättandet av en social resultattavla. Vid Europeiska rådets möte i oktober följde man, mot bakgrund av Europeiska rådets slutsatser i juni och kommissionens meddelande, upp frågan om den sociala dimensionen av EMU. Bland annat anvisades fortsatt arbete med en social resultattavla inom ramen för Europa 2020 och om att stärka den sociala dialogen, vilket följdes upp i december månad. Användandet av denna nya resultattavla inom den europeiska terminen godkändes av EPSCO- rådet i december följt av Europeiska rådets bekräftelse samma månad.

Regeringen samrådde med riksdagen i juni, oktober och december. Regeringen överlade med riksdagen i november.

28.3Sektorsstrategier på sysselsättningsområdet

Programmet för sysselsättning och social innovation

Under året avslutades förhandlingarna om förslaget att instifta programmet för sysselsättning och social innovation (EaSI), vilket bygger på och utvidgar tre befintliga instrument på det social- och sysselsättningspolitiska området. Programmet bygger på och utvidgar programmen Progress, EURES samt EU:s instrument för mikrokrediter. Ursprungsförslaget presenterades 2011 (se faktapromemoria 2011/12:FPM28).

Programmets syfte är att bidra till genomförandet av Europa 2020- strategin. Programmet ska pågå från 2014 till 2020. Programmets första del, Progress, ska stödja utveckling, genomförande, övervakning och utvärdering av Europa 2020-strategin och lagstiftning om arbetsvillkor. Programmet ska även främja evidensbaserat beslutsfattande och social innovation, i partnerskap med arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer och andra berörda organ. Programdelen Eures ska stödja verksamhet som utförs av Eures för att utveckla utbyte och spridning av information och andra former av samarbete för att främja arbetstagarnas frivilliga geografiska rörlighet. Den tredje delen av programmen, programdelen Mikrofinansiering och socialt entreprenörskap, ska öka tillgången till och utbudet av finansiering för utsatta personer, bygga upp institutionella kapaciteten för mikrokreditgivare och stödja utvecklingen av sociala företag.

Rådet antog förslaget till program i december. Regeringen informerade riksdagen i januari och samråd ägde rum i november.

Europeiska globaliseringsfonden

Under året har förhandlingar om förslaget att förlänga Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter slutförts. Ursprungsförslaget presenterades av EU-kommissionen år 2011 (se faktapromemoria 2011/12:FPM27).

156

Globaliseringsfonden kommer under perioden 2014–2020 liksom inom Skr. 2013/14:115 tidigare period (2007–2013) kunna ge stöd till arbetstagare som sagts upp

till följd av förändrade världshandelsmönster (globalisering). Tillämp- ningsområdet har däremot utvidgats för att fonden också ska kunna ingripa vid uppsägningar som orsakats av globala finansiella och ekonomiska kriser. Temporärt ska stöd också kunna ges till unga som varken studerar eller arbetar i regioner med hög ungdomsarbetslöshet. Medfinansieringsgraden från EU blir som mest 60 procent. I förhand- lingen om utformningen av fondens regelverk har Sverige verkat för ett restriktivt regelverk.

Rådet antog förslaget i december. Regeringen överlade med riksdagen i september och samråd ägde rum i juni och december.

29Arbetsliv, arbetsmarknad och sociala frågor

Arbetsrätt och arbetsmiljöfrågor ingår i området sysselsättnings- och socialpolitik, där en central målsättning är att förbättra arbetstagares levnads- och arbetsvillkor. Ett viktigt inslag på detta område är dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Samarbetet inom social- politikens område sker inom ramen för den öppna samordnings- metoden för social trygghet och social delaktighet. Samarbetet har som övergripande syfte att öka den sociala sammanhållningen inom EU med utgångspunkt i mål för fattigdomsbekämpning, för arbetet med att skapa hållbara och adekvata pensionssystem och för ökad tillgång till hälso- och sjukvård och äldreomsorg.

29.1	Klassificering, märkning och förpackning av
	ämnen och blandningar
Kommissionen lämnade i februari 2013 ett förslag till ändring av fem
arbetsmiljödirektiv för anpassning till förordningen om klassificering och
märkning av ämnen och blandningar (CLP-förordningen). Syftet med det
föreslagna direktivet är att uppdatera referenser och terminologi i
skyltdirektivet, minderårigdirektivet, direktivet om kemiska agenser,
direktivet om gravida och ammande och direktivet om carcinogener och
mutagena ämnen i arbetet, så att de överensstämmer med gällande EU-
klassificering och märkning av kemiska ämnen i CLP-förordningen.
Sverige delade kommissionens bedömning att det fanns behov av
harmonisering av reglerna. Sverige hade som utgångspunkt att det är
viktigt att försöka undvika att anpassningarna till CLP-direktivet leder till
oavsiktliga och icke önskvärda materiella ändringar i gällande rätt. De
anpassningar som görs bör leda till att direktiven blir mer tydliga och
användarvänliga. De bör inte leda till ändrat skydd för arbetstagare
jämfört med i dag eller till krångligare regler.
Regeringen höll överläggningar med riksdagen i maj.		157

Skr. 2013/14:115 29.2

Pensionsrättigheter

Efter att ha legat nere under flera år återupptogs i november 2012 förhandlingar om ett direktiv om intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter (KOM(2007) 603 slutlig). Direktiv- förslaget innehåller bestämmelser som syftar till att främja den fria rörligheten för arbetstagare och att underlätta arbetstagares rörlighet i arbetslivet, genom att förbättra villkoren för intjänande och bevarande av tjänstepensionsrättigheter (se faktapromemoria 2007/08:FPM27).

Direktivförslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen under hösten 2012 och våren 2013. På EPSCO-rådet i februari hölls en informell lunchdiskussion om förslaget. I juni nåddes i EPSCO-rådet en allmän inriktning. Därefter har det litauiska ordförandeskapet fört informella trepartssamtal med Europaparlamentet i syfte att nå en överenskommelse om förslaget. I slutet av november nådde ordförandeskapet och Europaparlamentets förhandlingsdelegation en preliminär överens- kommelse. Denna överenskommelse bekräftades i Coreper den 4 december och av Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor den 9 december. Det formella antagandet av direktivet väntas därmed kunna äga rum i början av 2014.

Utgångspunkten för Sverige under förhandlingen har varit att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen där tjänstepensioner huvudsakligen regleras i kollektivavtal. Sverige har under förhandlingen drivit och fått gehör för att direktivet ska medge möjlighet till avvikelse genom kollektivavtal. Vidare har Sverige verkat för att direktivets materiella bestämmelser endast ska ta sikte på sådana system som faktiskt utgör hinder för den fria rörligheten, såsom långa förvärvandetider eller kvalifikationstider.

Riksdagen har under året informerats om läget i förhandlingen. Överläggning och samråd med riksdagen ägde rum i maj och i juni.

29.3Direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet

Kommissionen kom i mars 2012 med ett förslag om ett direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet (tillämpningsdirektivet). Förslaget är en av de tolv nyckelåtgärder som kommissionen antog i sitt meddelande 2011 för att stimulera tillväxt och stärka förtroendet för den inre marknaden. Förslaget om ett tillämpningsdirektiv syftar till att skapa ett allmänt regelverk för utstationeringar med en bättre och mer enhetlig tillämpning av direktivet 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet). Genom att klargöra och förtydliga hur bestämmelserna i utstationeringsdirektivet ska tillämpas kan skyddet för utstationerade arbetstagares villkor säkerställas och en sund konkurrens på den inre marknaden främjas, samtidigt som missbruk av utstationeringsreglerna motverkas (se faktapromemoria 2011/12:FPM135).

Regeringen är positiv till kommissionens initiativ att förbättra och

förtydliga tillämpningen av utstationeringsreglerna. Det är angeläget att

158

säkerställa skyddet för utstationerade arbetstagares villkor och främja en Skr. 2013/14:115 sund konkurrens på den inre marknaden, samtidigt som det är viktigt att utstationeringsreglerna respekterar medlemsstaternas olika arbets- marknadsmodeller.

På EPSCO-rådet i december kom medlemsstaterna överens om en allmän inriktning. Samråd skedde med riksdagen i juni, oktober och december och överläggning i mars och oktober. Information lämnades till utskottet i januari, juni och september.

29.4Direktiv om åtgärder för att underlätta fri rörlighet för arbetstagare

Kommissionen antog i april 2013 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare (se faktapromemoria 2012/13:FPM109). Förslaget syftar till att förbättra och fördjupa den praktiska tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, men innebär inte några nya materiella rättigheter för EU-arbetstagare. Kommissionen avser genom direktivet att tillförsäkra arbetstagare förbättrade möjligheter att göra sina rättigheter enligt förordning (EU) nr 492/2011 gällande.

Regeringen ser positivt på syftet med förslaget, att verka för att undanröja hinder mot den fria rörligheten för arbetskraft. Myndigheter, organisationer och arbetsgivare är redan i dag skyldiga att tillämpa förordning (EU) 492/2011. Regeringen anser att medlemsstaterna bör ges stort utrymme att själva besluta om konkreta åtgärder som bör vidtas för att uppnå syftet med förordningen.

Under året inleddes förhandlingar om förslaget. Regeringen har under året informerat och överlagt med riksdagen i maj respektive september.

29.5 Utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna i EU

Kommissionen antog i juni ett förslag till beslut om ett utökat samarbete
mellan de offentliga arbetsförmedlingarna (se faktapromemoria
2012/13:FPM137). Förslaget innebär att det inrättas ett europeiskt
nätverk för offentliga arbetsförmedlingar som ska möjliggöra jämförelser
av arbetsförmedlingarnas resultat på europeisk nivå, kartlägga god praxis
och främja ömsesidigt lärande för att förbättra arbetsförmedlingarnas
kapacitet och flexibilitet. Förslaget syftar till att förstärka och befästa
existerande samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingar i
medlemsstaterna. Det nuvarande samarbetet i nätverket för nationella
offentliga arbetsförmedlingar är frivilligt och inte formaliserat.
Regeringen ser positivt på syftet med förslaget, det vill säga att utöka
erfarenhetsutbytet mellan offentliga arbetsförmedlingar. Regeringen
anser dock att förslaget inte får innebära en förändring av nätverkets
nuvarande samarbetsform. Nätverket får inte ges en beslutande roll och	159
	159

Skr. 2013/14:115 det får inte heller dubblera existerande strukturer för samverkan på sysselsättningsområdet.

Under året har förslaget förhandlats i rådet. Vid EPSCO-rådet i december antogs en allmän inriktning om förslaget. Regeringen har under året informerat och överlagt med riksdagen i september och december.

29.6Socialt protokoll

Riksdagen gav 2012 regeringen tillkänna att Sverige bör kräva att EU ska anta ett juridiskt bindande protokoll, som tydliggör att grundläggande fackliga rättigheter såsom den fria förhandlings- och konflikträtten samt rätten att fritt teckna kollektivavtal gäller inom EU och att dessa inte underordnas EU:s ekonomiska friheter. Anställda ska bl.a. ha rätt att vidta sympatiåtgärder för löntagare i ett annat land. I tillkännagivandet anges att en sådan femte frihet bör gälla inom hela EU och komplettera dagens fyra friheter på den inre marknaden.

29.7Sociala investeringspaketet

I februari presenterade kommissionen ett initiativ för att främja sociala investeringar för tillväxt och sammanhållning det s.k. sociala investeringspaketet.

Initiativet är kopplat till Europa 2020-strategin och kan ses som en motsvarighet till det s.k. sysselsättningspaketet som presenterades föregående vår. Meddelandet presenterar inga nya lagstiftningsinitiativ utan syftar till att ge medlemsstaterna strategisk vägledning i arbetet med att modernisera välfärdssystemen. Syftet är att säkerställa långsiktig hållbarhet, underlätta arbetsmarknadsdeltagande och ge tillräckligt stöd och trygghet för att möta utmaningar under olika skeden i livet.

Investeringspaketet innehåller ett meddelande om sociala investeringar (se faktapromemoria 2012/13:FPM78), en rekommendation om att investera i barns framtid (se faktapromemoria 2012/13:FPM79) samt ett antal arbetsdokument. Arbetsdokumenten berör den demografiska utvecklingen, investeringar i hälsa, uppföljning av strategin för aktiv inkludering, utnyttjande av Europeiska socialfonden, hemlöshet, äldreomsorg samt en rapport om sociala tjänster av allmänt intresse.

Tre övergripande områden i meddelandet för fortsatt arbete pekas särskilt ut; Sociala investeringar som del av den europeiska terminen; EU-medel som stöd för sociala investeringar (ESF) samt Förenklad förvaltning (styrning) och rapportering. Regeringen välkomnar initiativets inriktning och fokus på långsiktigt hållbara lösningar och ett ändamålsenligt och effektivt användande av resurser. Det innebär ett välkommet skifte bort ifrån riktade insatser och utpekande av utsatta grupper. Denna inriktning ligger väl i linje med regeringens politik på området.

EPSCO-rådet antog i juni rådsslutsatser om meddelandet.

160

Skr. 2013/14:115 omsättning på minst 50 miljoner euro senast 2020 ska bestå av 40 procent av vartdera könet. Offentligt ägda företag ska uppnå målet senast 2018. Förslaget har bl.a. föregåtts av en öppen konsultation om möjliga åtgärder på EU-nivå. Som ett inspel i den processen diskuterade jämställdhetsministrarna i rådet frågan i februari 2012. Jämställdhetsministerns inlägg i debatten behandlades i EU-nämnden i februari, efter samråd med civilutskottet. Ämnet var också uppe för debatt på EPSCO-rådet i december och behandlades dessförinnan i EU- nämnden i november.

Uppföljning av Pekingplattformen

Inom EU sker ett strategiskt arbete med att följa upp FN:s handlingsplan för jämställdhet som antogs i Peking 1995. Handlingsplanen är den formella utgångspunkten för EU:s medlemsstaters åtagande beträffande jämställdhetsintegrering och för framtagande av indikatorer för uppföljning av Pekingplattformens 12 kritiska områden. Inom denna process antog rådet slutsatser och beslutade om nya indikatorer med fokus på kvinnors deltagande i beslutsfattande positioner inom mediaorganisationer. Överläggning med arbetsmarknadsutskottet hölls i april och samråd med EU-nämnden i juni. På rådsmötet i december antog rådet slutsatser om institutionella mekanismer för jämställdhetsarbetet. Överläggning med arbetsmarknadsutskottet hölls i oktober och samråd med EU-nämnden i december. Jämställdhetsinstitutet i Vilnius, har presenterat omfattande rapporter på respektive tema som bakgrunds- underlag till slutsatserna.

30.2Arbetet mot diskriminering

Antidiskrimineringsdirektivet

Kommissionen lämnade 2008 ett förslag till skydd mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Sverige har välkomnat förslaget och verkat för ett antagande av ett direktiv som säkerställer samma nivå av skydd mot diskriminering inom EU oavsett diskrimineringsgrund (se faktapromemoria 2007/08:FPM127).

Irland och Litauen har under 2013 arbetat vidare med förslaget. Frågor om direktivets räckvidd, skäliga stöd- och anpassningsåtgärder för personer med funktionshinder samt innebörden av vissa begrepp har diskuterats. Det krävs enhällighet i rådet för att direktivet ska antas. Vid EPSCO-rådet i juni och december presenterades en lägesrapport.

Samråd med riksdagen ägde rum i juni och december.

Arbetet avseende romers situation

Kommissionen presenterade i juni ett meddelande om en utvärdering av medlemsstaternas genomförande av de nationella strategierna för integrering av romer. Kommissionen presenterade samtidigt även ett förslag till rådsrekommendation om effektiva åtgärder för romsk

inkludering i medlemsstaterna.

162

Regeringen välkomnade meddelandet och ställde					sig i huvudsak Skr. 2013/14:115
positiv till förslagets inriktning (se faktapromemoria 2012/13:FPM 132).
Romer är en särskilt utsatt grupp i Europa när det gäller såväl
diskriminering	som	socialt	och	ekonomiskt	utanförskap.

Rådsrekommendationen bidrar till att fortsatt hålla frågan om romers inkludering högt på den politiska dagordningen. I december beslutade rådet enhälligt om att anta förslaget. I förhandlingarna verkade Sverige särskilt för att stärka jämställdhets- och icke-diskrimineringsperspektivet. Överläggning med riksdagen ägde rum i september.

Under året höll kommissionen två möten med nätverket för medlemsstaternas nationella kontaktpunkter för romska frågor. Frågor som var i särskilt fokus under dessa möten var en effektivare användning av EU-fonder för att finansiera insatser för romsk integrering och arbetet för romsk integrering på lokal nivå. Den sistnämnda frågan samt frågan om romska barn och ungdomars situation var huvudämnen vid mötet för plattformen för romers integrering som hölls i juni.

31 Hälsofrågor

Folkhälsa respektive hälso- och sjukvård är huvudsakligen nationell kompetens, men det finns ett mervärde i att arbeta tillsammans i EU inom vissa områden. Som exempel kan nämnas arbetet inom läke- medelsområdet, t.ex. utveckling av läkemedelslagstiftning inom EU. Regeringen fortsatte att aktivt verka för trygg och effektiv vård över gränserna. Det svenska engagemanget var särskilt stort inom arbetet mot antibiotikaresistens och revideringen av tobaksproduktsdirektivet. Det pågår även ett utvecklat samarbete när det gäller hälsohot och Sverige har ansvarat för ordförandeskapet i en arbetsgrupp som syftar till att hitta rutiner för att följa upp och jämföra effekt i sjukvårds- system inom EU.

31.1Folkhälsa

Tobaksproduktdirektivet

Ett förslag till direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter presenterades av kommissionen i december 2012. Förslaget syftar till att uppnå en hög grad av skydd för människors hälsa, att stärka konsumentskyddet och att få en bättre fungerande inre marknad inom EU. Förslaget ökar förutsättningarna för minskade tobaksskador och ett ökat konsumentskydd för EU:s medborgare. Direktivet föreslås ersätta nuvarande tobaksproduktdirektiv från 2001.

I kommissionens förslag ställs t.ex. krav på medlemsstaterna att tobaksprodukter med karakteristisk smak ska förbjudas och att

163

Skr. 2013/14:115

164

kombinerade text- och bildvarningar ska täcka 75 procent av ytan på vilken de trycks (avser t.ex. cigarettpaket).

Vid EPSCO-rådet i juni antogs en allmän inriktning av direktivet som innebar att snuset inte omfattades av vissa av regleringarna om tillsatser samt att de kombinerade hälsovarningarnas storlek ska täcka 65 procent av ytan på vilken de trycks. Vid EPSCO-rådet presenterade Sverige en deklaration om att förslaget om hälsovarningarnas storlek är problematiskt utifrån ett grundlagsperspektiv.

Den 8 oktober röstade Europaparlamentet om sina ändringsförslag i kommissionens förslag till reviderat tobaksproduktdirektiv. Efter förhandlingar mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet kunde parterna i december enas kring ett kompromissförslag till nytt direktiv. Innan ett slutligt reviderat direktiv kan antas återstår formella beslut i Europaparlamentet och rådet.

Överläggning skedde med socialutskottet i februari och socialutskottet har även informerats i juni, september och november. Samråd skedde också med EU-nämnden i juni. Överläggning har också skett med konstitutionsutskottet i juni och information har lämnats till konstitutionsutskottet i november.

Hälsosäkerhet

Under året har en överenskommelse nåtts mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet om ett beslut om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa. Reglerna innebär att samarbetet stärks mellan medlemsstaterna när det gäller olika typer av gränsöverskridande hälsohot. Regelverket är brett och omfattar alla typer av hälsohot i likhet med WHO:s internationella hälsoreglemente. EU:s beslut och även WHO:s hälsoreglemente ställer krav på medlemsländerna att ha kapacitet att hantera hälsohot samt att varna och agera vid sådan hot. Ett flertal genomföranderättsakter kommer att tas fram under 2014 för att implementera beslutet.

Överläggning skedde med socialutskottet i februari 2012, och samråd med EU-nämnden i juni 2012.

Programmet för hälsa och tillväxt 2014–2020

Kommissionen lämnade i november 2011 förslag om inrättande av ett program för hälsa och tillväxt; det tredje fleråriga programmet för EU- åtgärder på hälsoområdet för perioden 2014–2020 (se faktapromemoria 2011/12:FPM53).

En överenskommelse om hälsoprogrammet nåddes i november efter förhandlingar mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet. De allmänna målen för programmet är att stödja samarbete mellan medlemsländerna för att stimulera innovation inom hälso- och sjukvården, göra hälso- och sjukvårdssystemen mer hållbara, förbättra EU-medborgarnas hälsa samt att skydda dem mot gränsöverskridande hälsohot. Budgeten för programperioden uppgår till 449,4 miljoner euro.

Handlingsplan mot narkotika

Under året antogs en handlingsplan mot narkotika 2013–2016. Handlingsplanen anger insatser för att genomföra målen för EUs

narkotikastrategi som antogs under hösten 2012. Förutom de båda målen Skr. 2013/14:115 att minska både utbud och efterfrågan av narkotika innehåller strategin

och handlingsplanen även tre tvärsektoriella teman. Dessa är samordning, internationell samordning samt information, forskning, uppföljning och utvärdering.

Förslag till förordning om nya psykoaktiva ämnen

Genom rådets beslut 2005/387/RIF inrättades ett system för hantering av nya psykoaktiva ämnen (syntetiska och naturliga) som ger anledning till oro på EU-nivå kallat ”Early warning system”. I beslutet fastställs bestämmelser om informationsutbyte om dessa ämnen mellan medlemsstaterna vilket samordnas av ECNN och Europol, om ämnenas riskbedömning och kontroller och straffrättsliga påföljder i hela EU för de ämnen som utgör en risk. Beslut om kontrollåtgärder och påföljder är inte bindande för medlemsstater.

I september 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning där kommissionen övertar rådets nuvarande rätt att besluta om att begära riskbedömningar av nya psykoaktiva ämnen och på grundval av dessa också besluta om kontrollåtgärder inom EU. Beslut 2005/387/RIF avses upphävas och ersättas av den föreslagna förordningen. Regeringen är allmänt positiv till förslaget, som dock behöver analyseras närmare (se faktapromemoria 2013/14:FPM11). Förslaget lämnades samtidigt med ett förslag till direktiv om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (narkotikarambeslutet) när det gäller definitionen av narkotika (se avsnitt 23.5.5).

Överläggning med socialutskottet ägde rum i oktober.

Narkotikaprekursorer

En överenskommelse nåddes under året mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen om förslaget till förordning om ändring i förordning nr 273/2004. Förordningen reglerar kontrollen med mera av handeln på EU:s inre marknad med sådana kemiska ämnen som ofta används vid illegal framställning av narkotika.

Beslutet innehåller bättre förebyggande åtgärder mot avledning av ättiksyraanhydrid för att förhindra avledning av detta ämne för olaglig framställning av heroin. I beslutet framgår också att marknadsaktörerna förser de behöriga myndigheterna med sammanfattad information om sina transaktioner med förtecknade ämnen. Kommissionen inrättar en europeisk databas för narkotikaprekursorer i syfte att modernisera insamlingen av de uppgifter som medlemsstaterna tillhandahåller om beslag och stoppade leveranser av narkotikaprekursorer.

31.2Hälso- och sjukvård

Hållbara hälsosystem

EPSCO-rådet antog den 10 december rådsslutsatser om moderna, flexibla

och hållbara hälso- och sjukvårdssystem. Rådsslutsatserna sammanfattar

165

Skr. 2013/14:115 och avslutar den så kallade reflektionsprocessen om hållbara hälsosystem, där Sverige varit ordförande i en arbetsgrupp som utvecklat förslag kring uppföljning inom hälso- och sjukvårdssystem. I övrig behandlade rådsslutsatserna frågor kring gemensamma utmaningar inom hälsosystemen där kunskapsutbyte mellan medlemsländerna är av värde, med utgångspunkt i de utmaningar som medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem möter.

E-hälsa

Regeringen har fortsatt e-hälsoarbetet i Europa genom olika insatser. Inom eHealth Network, en del av patientrörlighetsdirektivet, har det beslutats om en patientöversikt för Europa, vidare samarbete och användning av terminologin SNOMED CT samt diskuterats den ehealth action plan som tagits fram av kommissionen.

Inom det Sverige-ledda EU-projektet epSOS (Smart Open Services for European Patients) har i dagsläget nio länder tagit sina pilotprojekt i drift, inklusive Sverige. Ytterligare sju länder har ambitionen att vara i drift senast till årsskiftet. Syftet med epSOS är att möjliggöra utbyte av patientinformation mellan medlemsstater samt expediering av elektroniska läkemedelsrecept. Projektet pågår fram till sommaren 2014.

Transparensdirektivet

Kommissionen presenterade i mars 2013 ett reviderat förslag till direktiv om transparens gällande insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen. Det ursprungliga förslaget presenterades i mars 2012 (se faktapromemoria 2011/12:FPM125). Överläggningar skedde med socialutskottet i maj 2012 angående det ursprungliga förslaget. Förslaget är framförallt fokuserat på kortare tidsgränser för prissättning av läkemedel framförallt för generiska läkemedel. Förhandlingarna i rådet hölls under våren men har under hösten legat helt nere.

Kliniska prövningar

I juli 2012 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om kliniska prövningar (se faktapromemoria 2011/12:FPM182). Förslagen har som syfte att öka Europas attraktionskraft för kliniska prövningar. Kliniska prövningar är en viktig del av den kliniska forskningen, som i sin tur är nödvändig för att man ska kunna utveckla läkemedel och förbättra vården.

Nyheter i den nya förordningen, som är tänkt att ersätta nuvarande direktiv, är bl.a. ett förenklat centralt ansökningsförfarande för att få starta kliniska prövningar, ett ansökningsförfarande för prövningar som ska utföras i flera medlemsstater samt ett förbättrat säkerhetsöver- vakningssystem för incidenter i samband med kliniska prövningar. Efter intensiva förhandlingar under hösten lyckades rådet nå en förstaläsnings- överenskommelse med Europaparlamentet i december.

Överläggning skedde med socialutskottet om förslaget i oktober 2012.

166

32.1.2 Andra inremarknadsakten Skr. 2013/14:115

Kommissionen har under året presenterat samtliga förslag som aviserades i meddelandet om SMA II från den 2 oktober 2012, förutom den s.k. Euresförordningen (samarbete mellan arbetsförmedlingar) som väntas presenteras i januari 2014.

Regeringen har under året överlagt och samrått med näringsutskottet respektive EU-nämnden vid ett flertal tillfällen. Regeringen har dessutom överlagt med andra utskott då dessa berörts av ett förslag.

32.2 Styrning av den inre marknaden

I november presenterade kommissionen integrationsrapporten för den inre marknaden (se faktapromemoria 2013/14:FPM29). Detta är andra gången en årlig integrationsrapport presenteras som ett bidrag till kommissionens årliga tillväxtrapport (se faktapromemoria 2013/14:FPM33).

Regeringen delar kommissionens bedömning om vikten av att förbättra styrningen av den inre marknaden. Integrationsrapporten spelar en viktig roll i arbetet med att upprätthålla trycket på genomförande och en korrekt tillämpning av lagstiftningen på nationell nivå.

32.2.1Administrativt samarbete IMI

Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett onlineverktyg för informationsutbyte mellan myndigheter i EU och mellan myndig- heterna och kommissionen. IMI är ett effektivt och användarvänligt system som underlättar det gränsöverskridande administrativa samarbetet i nationella myndigheters löpande verksamhet. Kommerskollegium är nationell samordnare för IMI i Sverige. IMI används i dag för att underlätta informationsutbyte inom ramen för tjänstedirektivet, yrkeskvalifikationsdirektivet, direktivet om tillämpningen av patient- rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, förordningen om transport över gränserna av kontanter i euro och nätverket för problem- lösning Solvit. Det pågår dessutom pilotprojekt för bl.a. utstationerings- direktivet och e-handelsdirektivet. Kommissionen arbetar med att utvidga IMI till att omfatta fler rättsakter. Från april 2012 till april 2013 har informationsutbytet över gränserna via IMI ökat med 24 procent. Regeringen är positiv till utvecklingen och utvidgningen av IMI som effektiviserar och underlättar det administrativa samarbetet inom unionen.

32.2.2Solvit – ett informellt nätverk för att lösa handelshinder

Solvit är ett informellt nätverk	som etablerades år	2002. Det finns ett
Solvit-center i varje EU/EES-land och det svenska Solvit-centret finns på
Kommerskollegium. Solvit tar	emot ärenden där	privatpersoner och
företag upplever sig begränsade av nationella myndigheter i rätten till			169
			169

Skr. 2013/14:115 den fria rörligheten inom EU/EES. Ett Solvit-ärende definieras som ett gränsöverskridande problem som uppstår till följd av att en myndighet kan ha överträtt unionslagstiftning om den inre marknaden. Solvit har inga formella påtryckningsmedel till sitt förfogande. Trots detta leder Solvit:s arbete ofta till ett positivt resultat. Det är regeringens mening att Solvit:s verksamhet bidrar till att minska gränsöverskridande hinder inom EU/EES.

Under 2013 har Solvit hanterat 196 ärenden varav 124 ärenden gäller problem som utländska privatpersoner och företag upplever i Sverige. Merparten av ärendena rör personrörlighet och har anknytning till ärenden där EU-medborgare och deras familjemedlemmar har haft svårigheter att få ett svenskt personnummer. Ett svenskt personnummer är i många fall grundläggande för att få tillgång till flertalet tjänster och funktioner i det svenska samhället. Problematiken blir ett hinder för de personer som vill etablera sig i Sverige. Resterande ärenden gäller hinder som svenska företag och privatpersoner har upplevt i en annan medlemsstat och är jämt fördelade mellan fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Statistiken ger en indikation på vilka områden som är särskilt problematiska på den inre marknaden.

Kommissionen har under året kommit med en ny rekommendation om principerna för Solvit (se faktapromemoria 2013/14:FPM16). Rekommendationen ska återspegla nätverkets ärendehantering och förtydliga omfattningen av de ärenden som Solvit ska ta sig an för att skapa en enhetlig funktion av Solvit-nätverket. Solvit-centren rekommenderas att använda sig av den s.k. Solvit plus-funktionen för att komma till rätta med strukturella problem gällande lagstiftning i medlemsstaterna. Med detta avses att Solvit tar kontakt med berörda myndigheter och departement för att försöka informera om och påverka dem att ändra lagstiftning som eventuellt står i konflikt med EU-rätten. Det görs i de fall Solvit har fått kännedom om problematik gällande nationell och inre marknadslagstiftning via ett ärende. Vidare ges rekommendation om minimistandarder och servicenivå gällande centrets hantering av ärenden. Regeringen stöder kommissionens rekommendation för Solvit då den stärker möjligheterna att undanröja handelshinder och bidrar till att underlätta den fria rörligheten inom EU.

32.2.3 Resultattavlan för den inre marknaden – ny statistik på nätet

	I juli lanserade kommissionen en ny nätupplaga av resultattavlan för den
	inre marknaden på nätet. Därmed infördes en mer användarvänlig
	översikt av hur den inre marknaden fungerar och hur situationen ser ut i
	enskilda medlemsstater. De länder som lyckats bäst överlag när det gäller
	den sammantagna statistiken över t.ex. genomförande av direktiv,
	överträdelseärenden och Solvit-problemlösning är i rangordning Estland,
	Sverige, Österrike, Storbritannien, Tyskland, Cypern, Litauen, Ungern,
	Danmark, Malta och Finland. När det gäller införlivande av
	inremarknadsdirektiv var det endast 0,6 procent som inte införlivats i tid
	i nationell lagstiftning under årets första sex månader. Sverige hade det
170	lägsta genomförandeunderskottet av alla medlemsstater med endast ett
170

utestående icke införlivat direktiv, vilket gav en siffra på 0,1 procent. När Skr. 2013/14:115 det gäller överträdelseförfaranden med koppling till den inre marknaden

hade EU-genomsnittet minskat något från 31 pågående ärenden till 30 per medlemsstat. Dessa siffror bekräftar den långsamma men stadiga minskningen av överträdelseärenden. Den svenska nivån var den lägsta sedan 2004 med 28 pågående ärenden.

Regeringen anser att resultattavlan ger en god bild av den inre marknadens styrka och svagheter och vilka områden som behöver förbättras i de olika EU-länderna. Resultattavlan visar t.ex. att det fortfarande finns många hinder kvar när det gäller social trygghet, rätt till bosättning, erkännande av yrkeskvalifikationer och registrering av motorfordon.

32.2.4Handlingsplan för att förbättra webbportalen Ditt Europa

Ditt Europa är kommissionens webbplats som syftar till att informera såväl företag som privatpersoner om deras respektive EU-rättigheter. Webbplatsen har existerat sedan 2005 och Kommerskollegium och Tillväxtverket företräder Sverige i webbplatsens redaktionsstyrelse. Som svar på Europaparlamentets uppmaning att utveckla portalen så att den blir en verklig digital gemensam kontaktpunkt presenterade kommissionen i september ett meddelande inklusive en handlingsplan för att förbättra webbplatsen. Webbplatsen har ca 16 000 besökare varje dag, varav 93 procent anser att webbplatsen fungerar tillfredställande. Kommissionen konstaterar dock att det finns utrymme för förbättringar.

I stora drag identifieras tre områden där förbättringar är möjliga:

–Otillräcklig information. I kommissionens undersökningar uppger endast 10 procent av besökarna att de hittat all information de letat efter. En orsak till detta är att viss information saknas på nationell nivå.

–Otillgänglig information. En annan orsak till att de som besöker sidan inte alltid hittar den information som de söker är att det finns brister i sökfunktionen och vägledningen på sidan. För att åtgärda detta har kommissionen åtagit sig att förbättra webbplatsens sökfunktion. Även medlemsstaterna kan bidra genom att förslagsvis skapa länkar mellan nationella webbplatser och Ditt Europa.

–För få besökare. Kommissionen konstaterar att det alltjämt finns möjligheter för webbplatsen att expandera. För att bidra till detta åtar sig kommissionen att synliggöra Ditt Europa genom bl.a. sökmotoroptimering, onlinereklam och ökad integrering i sociala medier. Medlemsstaterna uppmanas att göra reklam för webbplatsen genom att länka till den från sina nationella portaler samt genomföra informationskampanjer.

171

Skr. 2013/14:115 Regeringen gör bedömningen att Sverige i dag håller en hög nivå på sin information. Möjligen kan framtida åtgärder bli aktuella på området t.ex. informationskampanjer för Ditt Europa eller utökad länkning från svenska myndigheters webbplatser till kommissionens webbplats.

32.3E-handel

Den digitala inre marknaden och utvecklingen av e-handel och online- tjänster har stor tillväxtpotential och prioriteras högt av regeringen. Gränsöverskridande e-handel ökar även konsumenternas valfrihet såväl som företags möjligheter att nå ut till en större marknad. Regeringen stöder EU:s målsättning att till 2015 fördubbla e-handelns andel av detaljhandeln samt internetbaserade verksamheters andel av EU:s BNP.

Det finns dock vissa hinder som måste undanröjas för att e-handeln ska fungera effektivt. Inte alla är specifika för just e-handeln, men kan ha kommit i dager för att e-handeln på ett nytt sätt tydliggör onödiga handelshinder. Såväl kommissionen som regeringen har tagit initiativ till åtgärder som syftar till att undanröja hinder och stärka förtroendet för e- handel.

Den gränsöverskridande e-handeln främjas vidare bl.a. genom bättre fungerande lösningar för e-signaturer, e-fakturering och mer utvecklade betalningslösningar. På EU-nivå har regeringen i flera fora arbetat för att uppmärksamma den digitala inre marknadens tillväxtpotential och vikten av att främja e-handeln, bl.a. inom ramen för inremarknadsakterna, vid kontakter med kommissionen och rådet samt i Europeiska rådets slutsatser.

Rådsslutsatser om den digitala ekonomin, digital innovation och tjänster inom den digitala sektorn antogs vid Europeiska rådet i oktober.

I december 2012 presenterade kommissionen grönboken En integrerad marknad för leverans av paket i syfte att främja e-handeln inom EU. Samrådet om grönboken avslutades under våren. Regeringen anser att det är positivt att kommissionen ser över hur leveranser på den inre marknaden kan bli t.ex. säkrare, snabbare och mer tillförlitliga (se faktapromemoria 2012/13:FPM48). Den 16 december antog kommissionen meddelandet Färdplan för fullbordandet av den inre marknaden för paketleveranser – bygga upp förtroendet för leveranstjänster och uppmuntra av nätförsäljningen. Färdplanen ger ett antal rekommendationer till marknadsaktörerna och kommissionen för att fullborda den inre marknaden för paket. Huruvida målsättningarna i planen har uppnåtts ska utvärderas efter 18 månader.

32.4Standardisering

Standardiseringen är ett viktigt instrument för svensk tillväxt och konkurrenskraft och därmed även till tillväxt för svensk export. De viktigaste processerna sker inom det europeiska och det internationella standardiseringsarbetet och där måste de svenska intressena bevakas och

främjas.

172

Ett angeläget mål för den svenska standardiseringen är att den ska Skr. 2013/14:115 bidra till en hållbar utveckling för det svenska samhället i vid mening.

Det är önskvärt att de svenska standardiseringsinsatserna bygger både på svensk kompetens liksom medvetenhet om att en del sektorer måste byggas upp eller förstärkas när det gäller standardisering. I EU:s förordning om europeisk standardisering som trädde i kraft 2012 framhålls bl.a. betydelsen av att beakta funktionshinderfrågorna liksom medverkan i standardiseringsprocessen från de slutliga användarnas sida (konsumenter och arbetstagare). Det är områden där Sverige har lång tradition och kompetens som kan bidra till ändamålsenlig utveckling av standarder.

32.5Associationsrätt

Kommissionen presenterade i december 2012 en handlingsplan på bolagsrättens område. Planen syftar bl.a. till att öka bolagens öppenhet och uppmuntra ett långsiktigt ägarengagemang. Kommissionen har bl.a. meddelat att ändringar i direktivet om aktieägares rättigheter och en rekommendation om självregleringens ”följ eller förklara-princip” är att vänta.

I november 2012 lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om en jämnare könsfördelning bland styrelseledamöter i stora börsnoterade bolag (se faktapromemoria 2012/13:FPM33). I förslaget finns regler om tillsättning av styrelseledamöter i bolag där färre än 40 procent av styrelseledamöterna tillhör det underrepresenterade könet. Bolagen ska vid tillsättningen tillämpa fastställda kriterier i syfte att senast år 2020 uppnå en jämnare könsfördelning. Förslaget har under året förhandlats i rådet. Förhandlingarna har ännu inte avslutats. Europaparlamentet har haft omröstning och antagit ett förslag som i huvudsak överensstämmer med kommissionens. Civilutskottet har informerats och samråd har skett med EU-nämnden.

Det finns i dag enbart nationella stiftelseformer. Dessa skiljer sig åt mellan olika medlemsstater och det kan upplevas som ett hinder för gränsöverskridande verksamhet. Kommissionen presenterade därför i februari 2012 ett förslag till en förordning om en europeisk stiftelseform (se faktapromemoria 2011/12:FPM123). Avsikten är att stärka den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande verksamhet med allmännyttiga ändamål. Förhandlingar om förslaget påbörjades i rådet 2012 och har fortsatt under året. Civilutskottet har informerats.

I december 2013 lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om skyddet för företagshemligheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM42) . I förslaget finns krav på en civilrättslig reglering av skyddet mot att företagshemligheter anskaffas, röjs och utnyttjas utan lov. Syftet är att öka europeiska företags konkurrenskraft. Förhandlas i rådet under 2014.

173

Skr. 2013/14:115 32.6

Redovisnings- och revisionsfrågor

Under hösten 2011 lade kommissionen fram ett förslag till nytt redovisningsdirektiv (se faktapromemoria 2011/12:FPM42). Ett av huvudsyftena med direktivet är att minska byråkratin och förenkla bestämmelserna för små företag. Direktivet innehåller bl.a. också en ny skyldighet för vissa företag att redovisa vilka betalningar som görs till regeringar i de länder där naturtillgångar hämtas. Förhandlingar skedde under 2011, 2012 och 2013. Direktivet antogs i juni i år. Civilutskottet har informerats och samråd har skett med EU-nämnden.

Revisorernas och revisionens roll under och efter den finansiella krisen har uppmärksammats genom en översyn av EU-regelverket om revision. Kommissionen lämnade i november 2011 ett förslag till ändringar av det s.k. revisorsdirektivet och ett förslag till förordning med nya regler om revisionen av företag av allmänt intresse, dvs. börsnoterade och finansiella företag, (se faktapromemoria 2011/12:FPM82). Förslagen ska bl.a. bidra till ökad finansiell stabilitet och förbättra förutsättningarna för och tillsynen över gränsöverskridande revisionsverksamhet på den inre marknaden. Bland delförslagen märks ett förbud för revisorer att tillhandahålla revisionsklienterna vissa andra tjänster än revision och en skyldighet för revisionsklienter att efter viss tid välja en revisor från en ny revisionsbyrå (s.k. byrårotation). Följderna kan bli ökade kostnader för klienterna, vilket Sverige har framhållit. Sverige har också påtalat att förändringsbehovet i fråga om icke-finansiella företag är oklart. Förhandlingar om förslagen har pågått i rådet sedan början av 2012. Informella trepartssamtal inleddes under hösten 2013. En prognos är att förhandlingarna kan slutföras under 2014. Civilutskottet har informerats om förslagen och dessutom har överläggningar med utskottet ägt rum.

Våren 2013 föreslog kommissionen ändringar i EU:s redovisnings- direktiv. Förslaget innebär att stora bolag ska göra ett uttalande om bl.a. miljöaspekter och respekt för mänskliga rättigheter (icke-finansiell information) i sin årsredovisning (se faktapromemoria 2012/13:FPM101). Stora noterade bolag ska också lämna information om mångfaldspolicy i styrelsen. Informationen ska belysa aspekter som t.ex. ålder och kön. Ett bolag som inte tillämpar en policy ska vara tvunget att förklara varför man inte gör det. Förhandlingar i rådet påbörjades i juli. Civilutskottet har informerats.

	33		Fri rörlighet för varor

		Varuhandeln står för den största andelen av handeln på EU:s inre
		marknad med 75 procent av den totala handeln. Ett gemensamt och
		väl utbyggt regelverk för varuhandeln är en förutsättning för varors
		fria rörlighet på den inre marknaden. Under året har viktiga framsteg
		gjorts på såväl det harmoniserade varuområdet där regelverk har
		reviderats och förenklats som på det icke harmoniserade området där
		arbete	har skett inom ramen för befintliga procedurer.
174		Industrivaruområdet är till skillnad från tjänsteområdet reglerat sedan
174

länge i EU. Initiativ för att modernisera ramverket har emellertid	Skr. 2013/14:115
inletts dels i form av en allmän översyn, dels i form av förhandlingar
om marknadskontroll och om anpassning av nio olika direktiv. Vidare
har man även kommit överens om en ny tullkodex för unionen och en
förordning om en fortsättning av åtgärdsprogrammet för tullfrågor
(Tull 2020).

33.1 Det harmoniserade varuområdet

I februari presenterade kommissionen ett paket om produktsäkerhet och marknadskontroll (se faktapromemoria 2012/13:FPM74). Paketet är en av nyckelåtgärderna i den andra inremarknadsakten och innehåller en handlingsplan för marknadskontroll samt förslag till två rättsakter. De rör dels ett förslag till förordning om konsumentprodukters säkerhet (se även avsnitt 38.1), dels ett förslag till förordning om marknadskontroll av produkter. Syftet med paketet är att reformera och förenkla reglerna om marknadskontroll av produkter och samla regler i färre rättsakter. När förordningen om marknadskontroll beslutas kommer regler som i dag återfinns i ett stort antal rättsakter som gäller för enskilda typer av produkter att upphävas och motsvarande regler endast återfinnas i förordningen om marknadskontroll. Vissa regler som i dag återfinns i det allmänna produktsäkerhetsdirektivet kommer också att flyttas över till den nya förordningen om marknadskontroll.

Marknadskontrollförordningen har diskuterats i berörd rådsarbetsgrupp under året och beslut väntas i början av 2014 under förutsättning att en överenskommelse nås. Förordningen kan förväntas ha regelförenklande effekter när det gäller kontroll av varor på det harmoniserade området och vara till nytta för både myndigheter och företag. Därigenom kan i förlängningen mer gynnsamma förutsättningar för den fria rörligheten för varor inom EU skapas. Regeringen välkomnar översynen av regelverket för marknadskontroll och stöder förslagets övergripande målsättning att förbättra och stärka marknadskontrollen av produkter på den inre marknaden. Under året har förhandlingar om revidering av de nio olika harmoniserade produktdirektiven som presenterades under 2011 (se faktapromemoria 2011/12:FPM66) avslutats. Genom revideringen har direktiven gjorts mer enhetliga genom att anpassas efter en gemensam mall. Även denna revidering kan på motsvarande sätt som förordningen om marknadskontroll förväntas ha regelförenklande effekter. Beslut i rådet väntas även gällande dessa rättsakter under början av 2014.

33.2 Det icke harmoniserade varuområdet

Det icke harmoniserade området bedöms täcka 20–25 procent av varuområdet. Inom denna sfär förväntas fri varurörlighet gälla på basis av ömsesidigt erkännande. I den av kommissionen i slutet av år 2012 aviserade översynen av regelverket på industrivaruområdet lyftes bl.a. detta område fram.

175

Skr. 2013/14:115 Den preventiva proceduren i direktiv 98/34/EG om ett informations- förfarande för tekniska föreskrifter genererade på sedvanligt vis över 700 anmälningar från medlemsstaterna. Av dessa blev cirka 30 procent föremål för reaktioner. För Sveriges del anmäldes 33 förslag och dessa kommenterades i 8 av fallen (under året).

Ett stort antal aktörer använder den öppna databasen TRIS som hör till proceduren. Databasen ger möjlighet inte bara för företagen att upptäcka handelshinder utan även för medlemsstaternas myndigheter att jämföra bästa regelpraxis. En modell för frivilligt inkluderande av konsekvensanalyser aviserades under hösten av kommissionen. I december presenterades ett förslag till kodifiering av direktivet med anledning av exkluderandet av direktivets del om standardisering.

33.3Omarbetning av tullkodexen

Vid Corepers möte den 25 januari gavs ordförandeskapet mandat att inleda trilog med kommissionen och Europaparlamentet om förslaget till omarbetning av tullkodexen, den s.k. unionstullkodexen (se faktapromemoria 2011/12:FPM12).

I juni 2008 trädde förordningen (EG) nr 450/2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen i kraft. Avsikten var att den moderniserade tullkodexen skulle börja tillämpas när dess tillämpningsföreskrifter trätt i kraft, dock senast den 24 juni 2013. Den moderniserade tullkodexen innehåller regler om de förfaranden och tullformaliteter som ska tillämpas då varor förs in i eller ut ur unionen. I februari 2012 lämnade emellertid kommissionen ett förslag till Europaparlamentet och rådet om en omarbetning av denna tullkodex.

Anledningen till detta var dels ikraftträdandet av Lissabonfördraget, dels ett behov av att anpassa den moderniserade tullkodexen till den utveckling som skett inom tullagstiftningen och andra politikområden. Slutligen finns ett behov av att anpassa förordningen till den tid som krävs för utveckling av stödjande it-system.

Efter det att triologen genomfördes under våren godkändes förslaget av Europaparlamentet och rådet i september.

Lagstiftningsakten är nu publicerad (förordning 952/2013) och den nya tullkodexen för unionen trädde i kraft den 30 oktober 2013 och ska tillämpas från och med den 1 maj 2016. Under tiden fram till dess kommer arbete att pågå inom EU med kommissionens delegerade akter och genomförandeakter. För svenskt vidkommande behöver en ny tullag beredas. Sverige har under förhandlingarna i likhet med flertalet andra medlemsstater motsatt sig att beslutanderätt delegeras till kommissionen i den utsträckning som kommissionen föreslagit. I den antagna förordningen har omfattningen på delegeringarna till kommissionen begränsats.

I januari hölls överläggning med skatteutskottet.

176

33.4

Nytt åtgärdsprogram – Tull 2020

Skr. 2013/14:115

Ett nytt åtgärdsprogram för tullfrågor (Tull 2020), som ska ersätta det nuvarande åtgärdsprogrammet (Tull 2013) antogs av rådet i december.

Tull 2020 har utarbetats med målsättningen att stärka den inre marknaden genom en ändamålsenlig och effektiv tullunion. Det föreslagna programmet syftar till att främja samarbetet i tullfrågor i unionen, bl.a. genom kompetensutbyte, personligt nätverksbyggande och uppbyggnad av it-kapacitet (se faktapromemoria 2012/13:FPM6).

Överläggning skedde med skatteutskottet i januari.

33.5Tullkontroll av immaterialrättsintrång

Under hösten 2012 diskuterade Europaparlamentet, rådet och kommissionen förslaget om en förordning om tullkontroller för immaterialrättsintrång (se faktapromemoria 2010/11:FPM130).

Enighet i diskussionerna nåddes i december 2012 och förslaget godkändes av rådet i mars och av Europaparlamentet i juni. Den nya förordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, antogs den 12 juni. Den ska börja tillämpas den 1 januari 2014.

Överläggning ägde rum med skatteutskottet i januari.

Under hösten 2012 tog kommissionen fram ett förslag till ny handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i de immateriella rättigheterna för perioden 2013–2017.

Handlingsplanen antogs av konkurrenskraftsrådet i december 2012. Samråd skedde med EU-nämnden samma månad. I juli 2013 inleddes genomförandet på expertnivå. Sverige deltar i arbetet.

33.6 Förordning om administrativt samarbete på tull- och jordbruksområdet

I november presenterade kommissionen ett förslag om ändring av
förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlems-
staternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och
kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och
jordbrukslagstiftningen (se faktapromemoria 2013/14:FPM43). Syftet är
att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.
Kommissionen föreslår bl.a. inrättandet av två nya databaser om
containerrörelser respektive import-, export- och transiteringsuppgifter.
Förslaget innebär också möjligheten att använda information som
samlats in genom ömsesidigt bistånd som bevisning i nationella
straffrättsliga förfaranden. Likaså föreslås en högsta tillåtna lagringstid
på tio år för uppgifter som finns i tullinformationssystemet. Förslaget
innebär också att den nuvarande förordningen görs förenlig med
Lissabonfördraget. Även frågor om dataskydd berörs. Förhandlingarna i
rådsarbetsgruppen för tullunionen kommer att inledas i januari 2014.	177
	177

Skr. 2013/14:115 34

Offentlig upphandling

Offentlig upphandling spelar en viktig roll i EU:s gemensamma tillväxt- och sysselsättningsstrategi Europa 2020. Reformen av upphandlingslagstiftningen är en av de tolv prioriterade åtgärderna i den första inremarknadsakten. Under året avslutades förhandlingarna om nya EU-direktiv på upphandlingsområdet, då en politisk överenskommelse uppnåddes i juli. De nya direktiven förväntas bli antagna i början av 2014.

	34.1	Nya EU-direktiv på upphandlingsområdet
	Offentlig upphandling spelar en viktig roll i EU:s gemensamma strategi
	för smart och hållbar tillväxt för alla – Europa 2020. Den pågående
	reformen av lagstiftningen om offentlig upphandling är en av tolv
	prioriterade nyckelåtgärder i inremarknadsakten från april 2011.
	Reformen omfattar förslag till tre nya direktiv på upphandlingsområdet
	(se faktapromemoria 2011/12:FPM90). Två av dessa avser att ersätta nu
	gällande direktiv 2004/18/EG om offentlig upphandling (det s.k.
	klassiska direktivet) och direktiv 2004/17/EG om upphandling på
	områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (det s.k.
	försörjningsdirektivet). Det tredje direktivet är nytt och rör tilldelning av
	koncessioner.
	Reformen av de befintliga upphandlingsdirektiven har som över-
	gripande mål att öka effektiviteten i de offentliga utgifterna när det gäller
	att få mer värde för pengarna och att ge upphandlande myndigheter och
	enheter bättre möjlighet att använda upphandling till stöd för
	gemensamma samhälleliga mål, såsom skyddet av miljön samt främjande
	av innovation, sysselsättning och social integration.
	Reformen omfattar fem huvudområden: förenkling av och ökad
	flexibilitet i upphandlingsreglerna, strategisk användning av upp-
	handling, bättre tillgång till marknaden för små, medelstora och
	nystartade företag, sunda förfaranden samt tillsyn och vägledning (se
	vidare nedan). Det kommande direktivet om tilldelning av koncessioner
	syftar till att minska osäkerheten kring tilldelning av koncessioner och
	därmed vara en hjälp för myndigheter och leverantörer samt att garantera
	alla företag i EU ett effektivt marknadstillträde.
	Sedan rådet i december 2012 enats om en allmän inriktning om de tre
	förslagen och Europaparlamentet i början av året avslutat sin interna
	behandling inleddes intensiva förhandlingar mellan Europaparlamentet
	och rådet, som pågick under första halvåret 2013. I juli avslutades
	förhandlingarna då en politisk överenskommelse uppnåddes om alla tre
	direktiven. De nya direktiven har ännu inte antagits, men förväntas bli
	antagna och träda i kraft i början av 2014.
	Några av nyheterna i de kommande reformerade upphandlings-
	direktiven är att möjligheten att förhandla om anbuden i den s.k.
	klassiska sektorn ökar, ett nytt förfarande, innovationspartnerskap,
	introduceras och elektronisk kommunikation görs obligatorisk inom en
178	övergångstid på fyra och ett halvt år från direktivens ikraftträdande.

Genom de kommande direktiven betonas vidare möjligheterna att beakta Skr. 2013/14:115 miljöhänsyn och sociala hänsyn, bl.a. genom en allmän bestämmelse om

säkerställandet av leverantörers efterlevnad av miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter och bestämmelser om livscykelkostnader.

Den nuvarande uppdelningen i A- och B-tjänster ersätts av en ordning med enklare regler för s.k. sociala och andra särskilda tjänster. Ytterligare en nyhet är att undantag för s.k. offentligt–offentligt samarbete, som avser i vilken utsträckning avtal kan ingås mellan offentliga aktörer utan att det behövs någon upphandling, regleras i direktiven.

De nya direktiven kommer också att innehålla regler om tillsyn, vägledning, rapportering och statistik. Reglerna är inriktade på vilka uppgifter som ska utföras, men inte hur verksamheten ska organiseras. Det kommande direktivet om tilldelning av koncessioner kommer att reglera såväl byggkoncessioner som tjänstekoncessioner. Regleringen är mindre detaljerad än i de båda övriga direktiven. Enligt de nya direktiven bör valfrihetssystem och andra liknande arrangemang inte anses utgöra koncessioner och inte heller ses som upphandling.

Finansutskottet informerades om förhandlingarna i augusti.

34.2Elektronisk upphandling

I juni 2013 presenterade kommissionen meddelandet ”Genomgående e- upphandling för att modernisera offentlig förvaltning”. Meddelandet betonar vinsterna med att införa en genomgående elektronisk inköpsprocess (från elektronisk annonsering till elektronisk betalning).

Bland de föreslagna åtgärderna kan nämnas att Europaparlamentet och rådet föreslås komma överens om en ny rättslig ram enligt vilken det blir obligatoriskt för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter att godta e-fakturor som uppfyller en ny europeisk standard. Åtgärden knyter an till det förslag till direktiv om elektronisk fakturering i offentlig upphandling, som presenterades samma dag som det aktuella meddelandet. Bland övriga åtgärder kan nämnas att medlemsstaterna uppmanas att upprätta nationella strategier med detaljerade handlingsplaner för att säkerställa införandet av e-upphandling och e- fakturering inom de tidsfrister som anges i direktiven för offentlig upphandling och e-fakturering.

Under hösten 2012 beslutade kommissionen att ett konsortium och projekt med namnet Electronic Simple European Networked Services (e- SENS) ska etableras. Kammarkollegiet har sedan den 27 mars 2013 haft uppdraget att, inom ramen för e-SENS, ge stöd till piloter för elektroniska inköp i de delar som avser hanteringen från annonsering till tecknande av kontrakt.

Konsortiet Pan European Procurement OnLine (Peppol) bildades i syfte att stimulera den gränsöverskridande handeln och att förenkla upphandlingsprocessen genom elektroniska förfaranden. Peppol- projektet avslutades i augusti 2012 och avsikten är att den långsiktiga förvaltningen av Peppol-arbetet ska ske bl.a. inom organisationen Open Peppol samt av ett antal s.k. Peppol-myndigheter.

179

Skr. 2013/14:115 Ekonomistyrningsverket har sedan augusti 2012 uppdragen att utgöra Peppol-myndighet samt att som medlem delta i organisationen OpenPeppol och bidra till organisationens arbete för att säkerställa att de operativa aspekterna av lösningar för elektronisk upphandling och handel fungerar och utvecklas på ett positivt sätt samt att de stöder EU:s och Sveriges långsiktiga planer på området.

35 Fri rörlighet för tjänster

Det finns fortfarande en outnyttjad potential för ökad tillväxt och sysselsättning inom tjänstehandeln. Europeiska rådet har uppmanat medlemsstaterna att förbättra genomförandet av tjänstedirektivet. Ambitionen är att öppna upp tjänstemarknaderna och undanröja omotiverade eller oproportionerliga hinder för att garantera lika villkor på tjänstemarknaden. Regeringen välkomnar Europeiska rådets slutsatser om att driva på reformarbetet på tjänsteområdet och kommer att fortsätta verka för att undanröja hinder för tjänsteföretagen.

	35.1	EU:s tjänstedirektiv
	EU:s tjänstedirektiv är numera genomfört i alla medlemsstater. Inför
	Europeiska rådets tematiska diskussion om bl.a. tjänster i oktober
	presenterade kommissionen en tjänstemannarapport över resultatet av
	den ömsesidiga granskning som medlemsstaterna tillsammans med
	kommissionen varit involverade i under det senaste året. Den s.k. peer
	review-processen har i princip gått ut på att jämföra nationella krav som
	ställs på företag som vill tillhandahålla tjänster samt etablera sig i olika
	länder inom EU.
	Medlemsstaterna har dessutom fått redogöra för vilka nationella krav
	och villkor man avser behålla under tjänstedirektivet och hur dessa krav
	rättfärdigas. Av rapporten framgår att många medlemsstater fortfarande
	ställer oproportionerliga krav på att utländska tjänsteföretag t.ex. ska ha
	en särskild bolagsform eller att aktieägarinnehavet ska se ut på ett visst
	sätt när utländska företag vill upprätta en filial i landet.
	När det gäller kvarvarande hinder inom tjänstesektorn ligger
	problematiken i att direktivet i sig medger ett stort tolkningsutrymme för
	vilka krav och tillstånd en medlemsstat kan välja att behålla. Ett krav för
	att få bedriva viss typ av tjänsteverksamhet ska motiveras genom ett
	tvingande samhällshänsyn, men hur en enskild medlemsstat har
	definierat detta begrepp skiljer sig åt och det kan konstateras att länderna
	har olika syn på vad som faktiskt kan anses vara proportionerligt. Sverige
	omnämns endast i rapporten som ett gott exempel, bl.a. när det gäller
	arkitekter som utgör ett helt oreglerat yrke i landet.
	Regeringen beklagar att kommissionen inte presenterat några konkreta
	förslag till åtgärder trots den övertygande sammanställningen och
	identifieringen av hinder för tjänsteföretag. Det är		därför,	enligt
180	regeringens mening, mycket värdefullt att Europeiska		rådet	genom

offensiva slutsatser från oktober gav ett starkt budskap om att driva på Skr. 2013/14:115 reformarbetet på tjänsteområdet. De åtgärder som presenterades

omfattade bl.a. en uppmaning till kommissionen att presentera en skriftlig vägledning för hur s.k. proportionalitetsbedömningar ska göras och att skapa en årlig uppföljning på stats- och regeringschefsnivå på grundval av rapporter från kommissionen och rådet om hur reformarbetet fortskrider.

35.2Detaljhandel

Sektorn handel och distribution utgör 11 procent av EU:s samlade BNP och nästan 15 procent av den totala sysselsättningen inom unionen. Fler än sex miljoner företag, motsvarande 29 procent av alla företag i EU, är verksamma inom denna sektor. I januari 2013 presenterade kommissionen ett meddelande om en europeisk handlingsplan för detaljhandel. Meddelandet syftar bl.a. till att undanröja hinder för utvecklingen av en inre marknad för detaljhandel genom att ta fram en strategi för att förbättra konkurrenskraften och stärka sektorns ekonomiska, sociala och miljömässiga resultat.

Kommissionen har identifierat fem särskilt prioriterade områden som viktiga drivkrafter för en mer konkurrenskraftig och hållbar detaljhandel:

i)ökat inflytande för konsumenter,

ii)tillgång till mer konkurrenskraftiga detaljhandelstjänster,

iii)rättvisare affärsförbindelser i alla led i detaljhandelskedjan som också bör göras mer miljömässigt hållbar,

iv)främja innovativa lösningar, och

v)skapa mer gynnsamma arbetsvillkor.

Inom ramen för dessa områden har kommissionen tagit fram 11 konkreta åtgärder. Dessa åtgärder ska bl.a. underlätta nyetablering av försäljningsställen, få medlemsstaterna att uppfylla sina otvetydiga skyldigheter enligt tjänstedirektivet däribland förbudet mot s.k. ekonomiska behovsprövningar och stärka möjligheterna för gränsöverskridande e-handel. Ekonomisk behovsprövning innebär att myndigheter gör en bedömning av om marknaden är mättad och om så anses fallet får tjänsteföretaget inte tillstånd att etablera sig med hänvisning till att det skulle påverka den befintliga konkurrensen (se faktapromemoria 2012/13:FPM69).

Detaljhandelns ekonomiska betydelse och tillväxtpotential har även belysts i Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 om den inre marknaden för tjänster: lägesrapport och kommande steg (2012/2144(INI)).

Regeringen har välkomnat kommissionens initiativ till att utveckla den inre marknaden för detaljhandel och anser att samtliga områden som lyfts upp i meddelandet är relevanta och av betydelse för utvecklingen av handel och distribution inom EU. Regeringen har särskilt välkomnat kommissionens avisering om nolltolerans för åsidosättande av skyldigheter enligt tjänstedirektivet.

181

Skr. 2013/14:115 36

Immaterialrätt

Immateriella rättigheter – bl.a. upphovsrätt, patent, varumärken och mönster – representerar betydande värden och har en nyckelfunktion i den globala ekonomin. Utvecklingen och förbättringen av systemen genom förhandlingar inom EU – men även globalt – är av centralt intresse för en kunskapsintensiv ekonomi som den svenska. Arbetet på immaterialrättsområdet syftar till främjandet av innovation och skapande och därmed till målet att främja tillväxt och sysselsättning. Sedan förordningarna om det enhetliga patentskyddet antogs och avtalet om den enhetliga patentdomstolen undertecknades har ett intensivt förberedelsearbete påbörjats för att få det enhetliga patentskyddet och den enhetliga patentdomstolen på plats.

36.1Enhetligt patentskydd och enhetlig patentdomstol

Det enhetliga patentskyddet och en enhetlig europeisk patentdomstol är av stor betydelse för Europas konkurrenskraft. Det enhetliga patentskyddet kommer att göra det möjligt att genom en ansökan få ett patent som täcker hela EU utom Spanien, Italien och Kroatien. Europeiska patentverket som i dag beviljar europeiska patent enligt den europeiska patentkonventionen kommer att bevilja även det enhetliga patentskyddet. Den enhetliga patentdomstolen kommer att hantera tvister om både det enhetliga patentskyddet och de befintliga europeiska patenten. Domstolen ska ha en första instans bestående av en central avdelning samt lokala och regionala avdelningar. Den centrala avdelningen ska ligga i Paris med underavdelningar i München och London. Andra instansen ska ha sitt säte i Luxemburg.

I december 2012 antog Europaparlamentet och rådet dels förordning (EU) nr 1257/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd, dels förordning (EU) nr 1260/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang.

Förordningarna antogs inom ramen för ett fördjupat samarbete mellan alla EU:s medlemsstater utom Spanien och Italien. I februari i år undertecknande alla EU:s medlemsstater utom Spanien och Polen avtalet om den enhetliga patentdomstolen. Det är oklart om Kroatien, som blev ny EU medlemsstat i juli i år, kommer att ansluta sig till det enhetliga patentsystemet inom de närmaste åren.

Avtalet kommer att träda i kraft och förordningarna bli tillämpliga när minst tretton avtalsstater, inklusive Frankrike, Storbritannien och Tyskland, har ratificerat avtalet.

Den nuvarande officiella målsättningen är att det enhetliga patentsystemet ska vara operativt tidigt 2015. Det är emellertid uppenbart att detta kommer att försenas. Ett sannolikt ikraftträdande är årsskiftet 2015/2016.

182

Förberedelserna för att få det nya patentsystemet på plats sker i två Skr. 2013/14:115 olika processer – en för att införa det enhetliga patentskyddet och en för

att inrätta den enhetliga patentdomstolen.

För det enhetliga patentskyddet har ett särskilt utskott (under den Europeiska patentorganisationens, EPO, förvaltningsråd) etablerats där de deltagande medlemsstaterna deltar. Det särskilda utskottet har getts i uppdrag att bl.a. se till att nivån och fördelningen av årsavgifter för de europeiska patenten med enhetlig verkan bestäms efter principer som följer av EU-förordningarna om det enhetliga patentskyddet.

För inrättandet av den enhetliga patentdomstolen har en förberedande kommitté etablerats där de deltagande medlemsstaterna deltar. Sverige innehar posten som vice ordförande i kommittén. Kommittén ska bl.a. ta fram rättegångsregler, rekrytera domare, bygga upp ett it-system och i övrigt se till att domstolen har de förutsättningar som krävs för att den ska fungera när avtalet träder i kraft.

Sedan domstolsavtalet undertecknades i februari, har Sverige fört förhandlingar med Danmark, Estland, Finland, Lettland och Litauen om att inrätta en nordisk-baltisk regional avdelning.

Finland beslutade i december att lämna samarbetet och i stället inrätta en lokal finsk avdelning. De kvarvarande medlemsstaterna har dock fortsatt förhandlingarna och kommit överens om ett avtal som bl.a. innebär att avdelningens säte placeras i Stockholm och att rättegångsspråket vid avdelningen ska vara engelska. Målsättningen är att avtalet om en nordisk-baltisk regional avdelning ska undertecknas i början av mars 2014.

36.2Översynen av EU:s varumärkessystem

I mars presenterade kommissionen förslag till ändringar i den förordning som gör det möjligt att registrera ett varumärke med giltighet i hela EU (gemenskapsvarumärke) och omarbetning av det direktiv som i hög grad harmoniserar den nationella varumärkesrätten inom EU (se faktapromemoria 2012/13:FPM94). Förslagen syftar till att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra EU:s varumärkessystem mer tillgängliga och ändamålsenliga. Bland annat ska åtgärderna leda till lägre kostnader, förenklingar, snabbare förfaranden samt ökad förutsebarhet och rättssäkerhet. Samexistensen mellan de nationella varumärkena och gemenskapsvarumärkena ska upprätthållas.

Förhandlingar i rådet inleddes under våren och förväntas pågå i vart fall till och med våren 2014. En lägesrapport från förhandlingarna presenterades på rådsmötet i december, vilket föregicks av samråd med EU-nämnden i slutet av november.

36.3Arbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor)

I arbetsgruppen behandlas löpande en rad övergripande frågor om bl.a. förhandlingsmandat för kommissionen om internationella avtal och EU:s

externa relationer. Under året har man bl.a. tagit fram gemensamma EU-

183

Skr. 2013/14:115 ståndpunkter till förhandlingar inom ramen för Haagkonferensen och förhandlingsmandat för att ingå parallellavtal med Luganostaterna om delgivning av handlingar och bevisupptagning. Vidare har kommissionens befogenhet att anta vissa rättsakter på civilrättens område (delegerande akter) och strategiska riktlinjer för arbetet på det rättsliga och inrikes området diskuterats.

37 Näringspolitik

Syftet med EU:s industripolitik är att skapa bästa möjliga förutsättningar för konkurrenskraften och goda ramvillkor för närings- livet. Sverige verkar för en branschövergripande och långsiktigt hållbar europeisk näringspolitik. I arbetet driver Sverige på för goda ramvillkor för företag där hållbarhet, energi- och resurseffektivitet är viktiga teman, att principerna om smart lagstiftning tillämpas och att arbetet för småföretag stärks. Sverige verkar också för frihandel och öppenhet i EU:s internationaliseringsarbete.

37.1EU:s industripolitik

	Under året har rådet diskuterat industripolitik vid tre tillfällen, maj,
	oktober och december. Vid decembermötet antogs även rådsslutsatser
	med syfte att förbereda ett inspel till Europeiska rådets diskussion om
	industripolitik i februari 2014.
	Vid mötet i februari behandlade rådet kommissionens handlingsplan
	för entreprenörskap (se faktapromemoria 2012/13:FPM60). Sverige
	välkomnade prioriteringen av arbetet med att stärka företagandet och
	entreprenörskap. Samtidigt påminde Sverige att medlemsstaternas
	befogenheter på exempelvis skatteområdet och utbildningsområdet ska
	respekteras samt att förslag på skatteområdet inte bör vara alltför
	långtgående och detaljerade avseende utformningen av medlemsstaternas
	skattesystem.
	Rådet antog vid sitt möte i mars förordningen om europeiska sociala
	entreprenörskapsfonder		(se	faktapromemoria		2011/12:FPM80).
	Förordningen syftar till att stärka utvecklingen av sociala företag genom
	att skapa förutsättningar för en mer effektiv kapitalanskaffning för
	investeringsfonder som verkar med inriktning på dessa företag.
	Vid rådets möte i december antogs förordningen med program för
	företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020)
	– COSME (se faktapromemoria 2011/12:FPM77), som är ett program
	inom ramen för nästa långtidsbudget. COSME innehåller förslag för att
	underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag.
	Vidare är syftet att främja entreprenörskap och attityder till företagande i
	EU och att underlätta företags internationalisering.
	Vid rådsmötet den 11 oktober behandlades kommissionens
	meddelande	om hållbar	konkurrenskraft		i byggsektorn (se fakta-
184	promemoria	2012/13:FPM4)		i samband	med	den övergripande

industripolitiska diskussionen. Sverige välkomnade åtgärder som främjar Skr. 2013/14:115 hållbar konkurrenskraft i byggsektorn på såväl kort som lång sikt och

framhöll att byggsektorn kan i stor utsträckning stärkas och förverkligas inom ramen för EU:s befintliga strategier och instrument. Information till näringsutskottet och samråd med EU-nämnden skedde i oktober.

I slutrapporten från kommissionens högnivågrupp om fordonsindustrin, CARS 21, föreslås ett brett spektrum av åtgärder. I november 2011 kom ett meddelande från kommissionen (KOM(2012) 636) CARS 2020, med en aktionsplan med åtgärder i linje med de som skissats på i CARS 21- rapporten. Som ett led i uppföljningen av CARS 2020-planen har under året Sverige deltagit i ett antal arbetsgruppsmöten och ett högnivåmöte med samma syfte planeras till våren 2014. Kommissionen har med erfarenheterna från bl.a. CARS 21 tagit fram eller aviserat fler sektors- meddelanden och tillsatt högnivågrupper för bl.a. stålindustrin (se fakta- promemoria 2012/13:FPM124), försvarsindustrin (se faktapromemoria 2011/12:FPM179) och kemiindustrin.

37.2Förenkla för företag inom EU/Smart lagstiftning

Vid rådets möte i maj och december antogs rådsslutsatser om smart lagstiftning. Arbetet inom rådet syftar till att stärka och ta ytterligare steg i arbetet med att förenkla för företag på EU-nivå. Det har även i rådsslutsatser från Europeiska rådet i mars, juni och oktober lyfts fram att regelbördan för framförallt små och medelstora företag bör minska på EU-nivå.

Kommissionen har under året presenterat fyra nya meddelanden som beskriver kommissionens arbete med att förenkla för företag inom Europeiska unionen:

-meddelande om smart lagstiftning – tillgodose de små och medelstora företagens behov (se faktapromemoria 2012/13:FPM47),

-meddelande om programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet): resultat och nästa steg (se faktapromemoria 2013/14:FPM20),

-meddelande om kommissionens uppföljning av topp 10-samrådet med små och medelstora företag om EU-lagstiftningen med hänvisning till KOM(2013) 446,

-meddelande om stärkta grunder för smart lagstiftning – utvärdera bättre med hänvisning till KOM(2013) 686.

37.3 Konkurrens och statsstöd

I juni presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om
skadeståndstalan vid konkurrensöverträdelser (se faktapromemoria
2012/13:FPM125). Förslaget syftar till att säkerställa att den som lidit
skada till följd av konkurrensöverträdelser ska kunna utöva sin rätt till
full ersättning för skadan. Förslaget syftar även till att optimera
samspelet mellan offentlig och privat tillämpning av konkurrensreglerna,	185
	185

Skr. 2013/14:115 särskilt med avseende på program för eftergift, och tillämpningen av skadeståndsregler i nationella domstolar. Förslaget är ett led i Lissabonstrategin.

Sveriges ståndpunkt har varit att, med beaktande av svenska nationella processrättsliga principer och domstolars självständighet, ett direktiv kan antas som underlättar för skadelidande att få ersättning för skador orsakade av överträdelser av konkurrensreglerna och som effektiviserar tillämpningen av konkurrensreglerna. Sverige har särskilt drivit frågor för att förhindra en inskränkning i den fria bevisföringen.

Under året har behandling av förslaget påbörjats i rådet. Beslut om allmän inriktning togs vid konkurrenskraftsrådet i december. Samråd med näringsutskottet och EU-nämnden skedde i november.

Kommissionens arbete med moderniseringen av statsstödsregelverket har fortgått under 2013. Kommissionens övergripande ambition med reformen är att stimulera till bärkraftig tillväxt på en konkurrenskraftig inre marknad. Detta för att stötta målsättningarna i Europa 2020-strategin och bidra till att främja innovationer, tillväxt och sysselsättning.

Under våren har kommissionens förslag på komplettering av procedur- förordningen och bemyndigandeförordningen (se faktapromemoria 2012/13:FPM43) förhandlats med medlemsstaterna och slutligen antagits av rådet den 22 juli. Frågan behandlades av EU-nämnden i februari och i maj. Som en följd av beslutet i rådet har kommissionen därefter öppnat översynen av sin egen förordning om stöd av försumbar betydelse (de minimis) och den allmänna gruppundantagsförordningen. Förslagen beräknas kunna antas av kommissionen till sommaren 2014.

Arbetet med översynen av enskilda riktlinjer inom moderniserings- arbetet har också fortgått. Beslut om riktlinjerna för regionalstöd samt statligt stöd till bredband och film antogs av kommissionen under början av året. Riktlinjer för stöd till banker i kris antogs under hösten. Därutöver pågår översynen av en mängd centrala riktlinjer, såsom stöd till flyg- och flygplatser, forskning, utveckling och innovationer, miljö- och energi, riskkapital samt riktlinjer för hur dessa stödordningar ska utvärderas. Arbetet kommer att fortgå under första hälften av 2014.

38 Konsumentpolitik

EU-samarbetet på konsumentområdet syftar till att stärka konsumentens ställning på den inre marknaden. En prioritering under året har varit förhandlingarna om ett förslag till förordning om konsumentprodukters säkerhet. Under året antogs direktivet om alternativ tvistlösning och en förordning om tvistlösning på internet, vilka syftar till att öka konsumenters förtroende för gräns- överskridande handel genom att säkerställa att de har tillgång till tvistlösning utanför domstol inom hela EU.

186

38.1

Konsumentprodukters säkerhet

Skr. 2013/14:115

Kommissionen presenterade i februari ett förslag till ett produkt- säkerhetspaket med två förordningar om konsumentprodukters säkerhet (se faktapromemoria 2012/13:FPM77) respektive marknadskontroll av produkter (se avsnitt 33.1). Förslagen syftar till mer säkra konsument- varor på den inre marknaden genom ett mer enhetligt och tydligt regelverk och ett förbättrat system för marknadskontroll av produkter.

Produktsäkerhetspaketet är en av nyckelåtgärderna i den andra inremarknadsakten och ett intensivt förhandlingsarbete har pågått under året. Målsättningen är att produktsäkerhetspaketet ska antas i maj 2014 och att de nya rättsakterna ska träda i kraft den 1 januari 2015. Regeringen ställer sig positiv till att regelverket för produktsäkerhet och marknadskontroll förbättras men motsätter sig den föreslagna bestäm- melsen om obligatorisk ursprungsmärkning. Civilutskottet informerades i april och överläggning hölls i juni.

38.2Paketresor och liknande arrangemang

Kommissionen presenterade i juli ett direktivförslag med reviderade regler om paketresor (se faktapromemoria 2012/13:FPM149). Förslaget syftar till enhetliga konsumentregler inom EU för paketresor och s.k. assisterade researrangemang och till att förtydliga vilka kombinationer av resetjänster som omfattas av EU:s regelverk. Resemarknaden har genomgått omfattande förändringar sedan det nu gällande paketresedirektivet antogs. Resetjänster säljs numera ofta via internet genom att kunden själv kombinerar sin resa. Vissa reseprodukter har därmed hamnat i en rättslig gråzon. Förslaget syftar till att utvidga direktivets tillämpningsområde. Bestämmelserna handlar framför allt om vilken information konsumenter ska få, liksom vilket stöd och vilken ersättning de har rätt till när deras rättigheter inte har blivit tillgodosedda. Förhandlingarna påbörjades i september. Regeringen ställer sig i huvudsak positiv till förslaget och avser att arbeta för enhetliga regler på en hög konsumentskyddsnivå. Civilutskottet informerades i november.

38.3Konsumentprogram för 2014–2020

Ett förslag till förordning om ett nytt konsumentprogram för 2014–2020 presenterades i november 2011 (se faktapromemoria 2011/12:FPM67). Konsumentprogrammet utgör grunden för hur EU-budgeten får användas på konsumentområdet och innebär i huvudsak en fortsättning på nuvarande program. Programmet avser bl.a. att finansiera ett brett kunskapsunderlag, stöd till samarbete mellan tillsynsmyndigheter, stöd till konsumenter vid gränsöverskridande handel samt stöd till konsumentorganisationer på EU-nivå. Regeringen anser att de åtgärder som tas upp i konsumentprogrammet i princip är ändamålsenliga. Förhandlingar med Europaparlamentet inleddes hösten 2012. I oktober i

187

39.2

Horisont 2020

Skr. 2013/14:115

I november 2011 publicerade kommissionen sitt förslag till ramprogram för forskning och innovation för perioden 2014–2020, Horisont 2020 (se faktapromemoria 2011/12:FPM69). Lagstiftningspaketet för Horisont 2020 rymmer sex olika förslag:

1.ramprogram,

2.särskilt program,

3.kärnforskningsprogram (Euratom),

4.deltaganderegler,

5.förordning för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), och

6.strategisk innovationsagenda för EIT.

Det ordinarie beslutsförfarandet gäller för det övergripande ramprogrammet, deltagarreglerna samt för EIT:s förordning och strategiska innovationsagenda. Rådet tog ställning till dessa förslag vid konkurrenskraftsrådets möten i maj, oktober och december 2012. Det ansvariga utskottet i Europaparlamentet tog ställning till förslagen i november 2012.

Förhandlingar mellan rådet och Europaparlamentet inleddes i början av 2013. Totalt hölls nio trepartssamtal första halvåret 2013. En kompromisslösning kunde godkännas i Coreper i juli. Sverige har under förhandlingen bl.a. drivit frågan om förenkling på ett framgångsrikt sätt. Europaparlamentet godkände kompromissen i november. Ett slutgiltigt beslut om Horisont 2020 kunde sedan fattas vid konkurrenskraftsrådets möte den 3 december. Utbildningsutskottet informerades om utfallet av förhandlingen i september.

Förhandlingen i rådet om förslaget till kärnforskningsprogram (Euratom) fortsatte under året och ett beslut kunde fattas i rådet den 16 december. Samråd med EU-nämnden skedde i maj och december 2012.

39.3Partnerskapsprogram

I juli presenterades kommissionens meddelande om partnerskapsprogram inom forskning och innovation (se faktapromemoria 2012/13:FPM153). I samband med detta lades ett antal specifika förslag till program inom olika forsknings- och innovationsområden under artikel 185 och artikel 187 i EUF-fördraget. Förhandlingar i rådet har pågått under hösten. Sammantaget syftar programmen till att mobilisera en total investering på ca 22 miljarder euro, varav ca en tredjedel finansieras från EU:s budget och resten från näringslivet och medlemsstaterna. Sverige har generellt ställt sig positiv till de föreslagna programmen. Europa- parlamentet är medbeslutande för de partnerskap som baseras på artikel 185 och för programmen under 187 ska rådet fatta beslut efter att Europaparlamentet hörts.

189

Skr. 2013/14:115 14.4	EU-samarbetet med länder i Afrika, Karibien
	och Stilla havet (AVS)

Skr. 2013/14:115 40.2	Jordobservationsprogrammet GMES blir
	Copernicus