prop 2013/14 113

Regeringens proposition 2013/14:113

Gränsöverskridande förvaltning och	Prop.
marknadsföring av alternativa	2013/14:113
investeringsfonder

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 mars 2014

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 22 juli 2013 trädde lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa
investeringsfonder i kraft. Lagen innehåller bestämmelser som genomför
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av
alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG
och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr
1095/2010 (AIFM-direktivet). I lagen regleras verksamhet som får drivas
av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Både
AIF-förvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) och AIF-förvaltare som är etablerade utanför
EES kan få tillstånd att driva verksamhet i Sverige med stöd av lagen.
Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare och ska ingripa om en
sådan förvaltare åsidosätter sina skyldigheter enligt nämnda lag eller
andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.
I propositionen föreslås att det införs bestämmelser i lagen om
förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de regler i
AIFM-direktivet som innebär att det blir möjligt även för icke EES-
baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investe-
ringsfonder att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett
underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES. I
enlighet med AIFM-direktivet kommer de bestämmelserna att kunna
börja tillämpas tidigast 2015. I propositionen föreslås även att nuvarande
bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-
baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alterna-
tiva investeringsfonder ska upphöra att gälla samt att vissa följdändringar	1
	1

Innehållsförteckning			Prop. 2013/14:113
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut..............................................................		6
2	Lagtext	.........................................................................................	7
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om
		åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
	.........................................................................	terrorism	7

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om

förvaltare av alternativa investeringsfonder ...................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om

förvaltare av alternativa investeringsfonder ...................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om

		förvaltare av alternativa investeringsfonder ...................	47
3	Ärendet och dess beredning.........................................................		53
4	Bakgrund....................................................................................		55
	4.1	Direktivet om förvaltare av alternativa investerings-
		fonder ...........................................................................	55

4.2Genomförandet av direktivet om förvaltare av alter-

nativa investeringsfonder ..............................................

4.3AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder

	etablerade utanför EES..................................................		57
	4.3.1	Svenska AIF-förvaltares förvaltning av
		icke EES-baserade alternativa investe-
		ringsfonder ...................................................	58
	4.3.2	Marknadsföring i Sverige av icke
		EES-baserade alternativa investerings-
		fonder som förvaltas av en EES-baserad
		AIF-förvaltare...............................................	58
	4.3.3	Marknadsföring i Sverige av alternativa
		investeringsfonder som förvaltas av en
		icke EES-baserad AIF-förvaltare...................	59
4.4	Svenska AIF-förvaltare .................................................		60
5 Harmoniserade regler för fonder och AIF-förvaltare från
tredjeland....................................................................................			61
5.1	Inledning ......................................................................		61

5.2Marknadsföring inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en

	EES-baserad AIF-förvaltare ..........................................	63
5.3	Referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare .......	67

5.4Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke

EES-baserade AIF-förvaltare ........................................

5.5Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende icke

EES-baserade AIF-förvaltare ........................................

5.6Marknadsföring över gränserna av EES-baserade

alternativa investeringsfonder som förvaltas av
icke EES-baserade AIF-förvaltare .................................	76

Prop. 2013/14:113	5.7	Marknadsföring av icke EES-baserade alterna-
		tiva investeringsfonder som förvaltas av icke
		EES-baserade AIF-förvaltare.........................................		79
	5.8	Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av
		alternativa investeringsfonder över gränserna ................		82
	5.9	Myndighetssamarbete ...................................................		85
	5.10	Lagval, behörig domstol och delgivning ........................		85
	5.11	Behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål .....		92
6	Upphävandet av vissa bestämmelser om icke EES-baserade
	AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder ........................			94
7	Övriga ändringar i lagen om förvaltare av alternativa
	investeringsfonder		.......................................................................	96
	7.1	Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som mark-
		nadsför icke EES-baserade alternativa investerings-
		fonder till professionella och vissa icke-professionella
		investerare ....................................................................		96
	7.2	Ingripanden .......mot icke EES-baserade AIF-förvaltare		97
8	Åtgärder mot penningtvätt ..............och finansiering av terrorism			98
9	Ikraftträdande- och ..............................övergångsbestämmelser			102
10	Förslagets konsekvenser............................................................			106
	10.1	Allmänt ......................................................................		106
	10.2	Möjligheten till EU-pass för icke EES-baserade
		AIF-förvaltare och EES-baserade eller icke
		EES-baserade ................alternativa investeringsfonder		107
		10.2.1	EES - baserade AIF - förvaltare och icke
			EES - baserade alternativa investerings -
		........................................................	fonder	107
		10.2.2	Icke EES - baserade AIF - förvaltare och
		......................	alternativa investeringsfonder	108
		10.2.3 .......	Särskilt om lagval och behörig domstol	109
	10.3	Upphävande av nuvarande bestämmelser om icke
		EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa
		investeringsfonder.......................................................		109
	10.4	Övriga förslag till ändringar i lagen om förvaltare
		av alternativa .................................investeringsfonder		110
	10.5	Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt
		och finansiering .......................................av terrorism		111
11	Författningskommentar .............................................................			112
	11.1	Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om
		åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
		terrorism .....................................................................		112
	11.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om
		förvaltare ..................av alternativa investeringsfonder		114
	11.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om
		förvaltare ..................av alternativa investeringsfonder		115
	11.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om
		förvaltare ..................av alternativa investeringsfonder		140
4

Bilaga 1	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU	Prop. 2013/14:113
	av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe-
	ringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG
	och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009
	och (EU) nr 1095/2010.....................................................	143
Bilaga 2	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr
	448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett
	förfarande för att fastställa referens-medlemsstaten
	för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med
	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU .........	216
Bilaga 3	Utredningens sammanfattning av förslagen i betänk-
	andet (Förvaltare av alternativa investeringsfonder,
	SOU 2012:67)..................................................................	219
Bilaga 4	Utredningens lagförslag i bilaga 3 till betänkandet
	Förvaltare av alternativa investeringsfonder
	(SOU 2012:67).................................................................	228
Bilaga 5	Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig
	eller yttrat sig över utredningens förslag (Förvaltare
	av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) ..............	264
Bilaga 6	Sammanfattning av promemorian Kompletterande
	bestämmelser för AIF-förvaltare (dnr Fi2013/4323) ..........	265
Bilaga 7	Promemorians lagförslag ..................................................	266
Bilaga 8	Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig
	eller yttrat sig över promemorians förslag .........................	278
Bilaga 9	Lagrådsremissens lagförslag .............................................	279
Bilaga 10	Lagrådets yttrande............................................................	325
Bilaga 11	Parallelluppställning över genomförandet av direktiv
	2011/61/EU (AIFM-direktivet) i svensk rätt......................	330
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 2014.......		340
Rättsdatablad.....................................................................................		341

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2013/14:107 Föreslagen lydelse Viss kreditgivning till konsumenter

1kap.

4 §

I fråga om verksamheter som			I fråga om verksamheter som
avses i 2 §	1–7, 17 och 20 gäller		avses i 2 § 1–7, 17, 19 och 20
lagen även	filialer	i Sverige till	gäller lagen även filialer i Sverige
utländska juridiska		personer med	till utländska juridiska personer
huvudkontor i utlandet.			med huvudkontor i utlandet.

2kap.

4 §

Med utomstående i 3 § tredje stycket avses
1. fysiska	eller	juridiska		per-	1. fysiska	eller	juridiska		per-
soner med verksamhet som anges i					soner med verksamhet som anges i
1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 20,					1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17, 19 och 20,
godkända eller auktoriserade revi-					godkända eller auktoriserade revi-
sorer och advokater med hemvist					sorer och advokater med hemvist
inom EES, som har tillstånd eller					inom EES, som har tillstånd eller
är registrerade i ett särskilt yrkes-					är registrerade i ett särskilt yrkes-
register, eller					register, eller
2. fysiska	eller	juridiska		per-	2. fysiska	eller	juridiska		per-
soner med verksamhet som anges i					soner med verksamhet som anges i
1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 20,					1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17, 19 och 20,
godkända eller auktoriserade revi-					godkända eller auktoriserade revi-
sorer och advokater med hemvist					sorer och advokater med hemvist
utanför EES, som har tillstånd					utanför EES, som har tillstånd
eller är registrerade i ett särskilt					eller är registrerade i ett särskilt
yrkesregister,	om	de	tillämpar		yrkesregister,	om	de	tillämpar
bestämmelser rörande kundkänne-					bestämmelser rörande kundkänne-
dom och bevarande av handlingar					dom och bevarande av handlingar
som motsvarar kraven i Europa-					som motsvarar kraven i Europa-
parlamentets	och	rådets	direktiv		parlamentets	och	rådets	direktiv
2005/60/EG av den 26 oktober					2005/60/EG av den 26 oktober
2005 om åtgärder för att förhindra					2005 om åtgärder för att förhindra

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 att det finansiella	systemet an-	att det finansiella systemet an-
vänds för penningtvätt och finan-		vänds för penningtvätt och finan-
siering av terrorism och om det		siering av terrorism1 och om det
finns tillsyn över att dessa bestäm-		finns tillsyn över att dessa bestäm-
melser följs.		melser följs.
		5 §
Bestämmelserna	om grundläggande kundkännedom och om fort-

löpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gäller inte för

1. svenska myndigheter,
2. verksamhetsutövare som an-	2. verksamhetsutövare som an-
ges i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20,	ges i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20,
och som har hemvist	och som har hemvist

a)inom EES,

b)i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs,

3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv

85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG2,

4. företag utanför EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationsskyldig- het som företag under 3,

5. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett belopp motsva- rande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp mot- svarande högst 2 500 euro,

6. pensionsförsäkringar enligt 58 kap. 4–16 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas,

7. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäkrades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten,

8. elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar

a)om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 250 euro, eller

b)när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penningvärde

som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, eller

9. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist

a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller

1EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060).

2EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls.

		12 §
Verksamhetsutövare som avses i			Verksamhetsutövare som avses i
1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20 ska			1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 ska
tillämpa	bestämmelserna	om	tillämpa	bestämmelserna	om
kundkännedom och bevarande av			kundkännedom och bevarande av
handlingar enligt 2 kap. även för			handlingar enligt 2 kap. även för
sina filialer och majoritetsägda			sina filialer och majoritetsägda
dotterföretag med hemvist utanför			dotterföretag med hemvist utanför
EES, om inte hemvistlandets lag			EES, om inte hemvistlandets lag
hindrar detta.			hindrar detta.

En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen underrätta

Finansinspektionen om detta.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
14 §3
Verksamhetsutövare som avses i	Verksamhetsutövare som avses i
1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 får inte	1 kap. 2 § 1–7 och 17–19 får inte
föra anonyma konton eller utfärda	föra anonyma konton eller utfärda
anonyma motböcker.	anonyma motböcker.
Lydelse enligt prop. 2013/14:107	Föreslagen lydelse
Viss kreditgivning till konsumenter

3kap.

7 §

En verksamhetsutövare som av- ses i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplys- ningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärs- förbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

En verksamhetsutövare som av- ses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplys- ningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärs- förbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

3 Senaste lydelse 2010:764.

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 5 kap. 7 § och 14 kap. 22 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny rubrik närmast före 5 kap. 7 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Marknadsföring av vissa andra alternativa investeringsfonder

7 §

En utländsk EES-baserad AIF- förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förval- taren förvaltad EES-baserad alter- nativ investeringsfond som upp- fyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investe- rare i Sverige samt sådana icke- professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En utländsk EES-baserad AIF- förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förval- taren förvaltad EES-baserad alter- nativ investeringsfond som upp- fyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investe- rare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

För en AIF-förvaltare med till- stånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

Prop. 2013/14:113 2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 5 kap. 4 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1, 8 och 12 §§, 4 kap. 2–6 och 8–11 §§, 5 kap. 3, 6, 7

och 11–13 §§, 8 kap. 28 §, 13 kap. 4 och					13 §§, 14 kap. 4 och 22 §§,
15 kap. 2 §, 16 kap. 2 § samt rubriken till					5 kap. och rubriken närmast
före 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse,
dels att	det i	lagen	ska införas 25	nya		paragrafer,	1 kap.	6 a	och
11 a §§,	4 kap.	8 a §,	5 kap. 10 a–10 j	och		14–18 §§,	6 kap.	4 a	och

4 b §§ och 8 kap. 32–36 §§, samt närmast före 5 kap. 10 a, 10 b, 10 c, 10 d, 10 e, 10 g, 10 i och 14 §§ och 8 kap. 32 § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 5 a kap., av följande

lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för, registrering av och till- syn över förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) samt hur deras verksamhet ska drivas.

I lagen finns även bestämmelser om förvaringsinstitut och externa

värderares skadeståndsansvar.
Lagen är indelad i sexton	Lagen är indelad i sjutton
kapitel. Dessa är	kapitel. Dessa är

–lagens innehåll, definitioner, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder (1 kap.),

–registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),

–tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.),

–svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.),

– utländska	AIF-förvaltares	– utländska		AIF-förvaltares
verksamhet i Sverige (5 kap.),		verksamhet	i	Sverige	och
		utomlands (5 kap.),
		– referensland		för icke	EES-
		baserade		AIF-förvaltare
		(5 a kap.),

–svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.),

–startkapital och kapitalbas (7 kap.),

–skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.),

–förvaringsinstitut (9 kap.),

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

–informationskrav (10 kap.),

–särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.),

–särskilt om specialfonder (12 kap.),

–tillsyn och myndighetssamarbete (13 kap.),

–ingripanden (14 kap.),

–bemyndiganden (15 kap.), och

– överklagande (16 kap.)

– överklagande (16 kap.).

	6 a §
	För icke EES-baserade AIF-
	förvaltare	ska	hänvisningar		i
	denna lag		till	förvaltarens
	hemland i stället avse förvaltarens
	referensland.
	8 §
Med en icke EES-baserad AIF-	Med en icke EES-baserad AIF-
förvaltares värdland avses det	förvaltares	värdland		avses	det
land i vilket förvaltaren	land, annat än referenslandet, i
	vilket förvaltaren

1.förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

2.marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

11 a §

I denna lag betyder 1. etablerad

a) för rättsliga representanter som är juridiska personer: där deras stadgeenliga säte finns,

b) för rättsliga representanter som är fysiska personer: där de har sin hemvist,

2. referensland: det land inom EES som fastställs i enlighet med 5 a kap. eller i enlighet med lag- stiftningen i ett annat land inom EES som genomför reglerna om referensland i direktivet om förval- tare av alternativa investerings- fonder,

3. rättslig representant: en fysisk person som har sin hemvist i ett land inom EES eller en juridisk person som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES, och som uttryckligen är utsedd av en icke EES-baserad AIF-förvaltare att handla för en sådan förvaltares räkning gentemot myndigheter,

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113	kunder, andra enheter och mot-
	parter till förvaltaren inom EES
	när det gäller förvaltarens skyldig-
	heter enligt denna lag och direk-
	tivet om förvaltare av alternativa
	investeringsfonder.

12 §

Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade.

För utländska AIF-förvaltare	För utländska AIF-förvaltare
gäller bestämmelserna i denna lag	gäller bestämmelserna i denna lag
i den utsträckning som framgår av	i den utsträckning som framgår av
5 kap. och 14 kap. 19–22 §§. För	5 kap., 5 a kap., 8 kap. 28, 30–
filialer till utländska AIF-förvalta-	36 §§ och 14 kap. 19–22 §§. För
re gäller i övrigt lagen (1992:160)	filialer till utländska AIF-förvalta-
om utländska filialer m.m.	re gäller i övrigt lagen (1992:160)
	om utländska filialer m.m.

I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden.

4 kap.

2 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad utländsk EES-baserad alternativ investeringsfond till icke- professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1.fondens enda syfte är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som avses i 12 kap. 13 § med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

2.fonden tillämpar principen om riskspridning,

3.fondens andelar eller aktier på begäran av andels- eller aktieägarna återköps eller inlöses med medel ur fondens tillgångar,

4.AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

– göra utbetalningar till andels- eller aktieägarna,

– lösa in andelar eller aktier, och

– lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla,

och

5. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om	marknadsföringen	avser	Om	marknadsföringen	avser
andelar eller aktier i en matarfond			andelar eller aktier i en matarfond
till en	alternativ investeringsfond		till en	alternativ investeringsfond
vars	mottagarfond, eller	dess	vars	mottagarfond, eller	dess
förvaltare, inte är EES-baserad,			förvaltare, inte är EES-baserad,
gäller dessutom 3 § första stycket			krävs dessutom att kraven för
1, 3 och 4 samt andra stycket.			marknadsföring till professionella
			investerare i Sverige är uppfyllda.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads- föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES- baserad alternativ investerings- fond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1.det finns skäl att anta att AIF- förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2.kraven i 2 § är uppfyllda,

3.det mellan Finansinspek- tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mot- tagarfonden eller dess förvaltare är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

4.det land där fonden eller mot- tagarfonden, eller dess förvaltare, är etablerad har vidtagit nödvän- diga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven

i9 kap. inte är uppfyllda, om AIF- förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa upp- gifter.

3 § Prop. 2013/14:113 En AIF-förvaltare med tillstånd

enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknads- föra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES- baserad alternativ investerings- fond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om kraven i 2 § första stycket och kraven för marknads- föring till professionella investe- rare i Sverige är uppfyllda.

		4 §2
En AIF-förvaltare med tillstånd			En AIF-förvaltare med tillstånd
enligt 3	kap. 1 § får, efter tillstånd		enligt 3	kap. 1 § får, efter tillstånd
av Finansinspektionen, marknads-			av Finansinspektionen, marknads-
föra andelar eller aktier i en av			föra andelar eller aktier i en av
förvaltaren förvaltad		alternativ	förvaltaren förvaltad		alternativ
investeringsfond till icke-profes-			investeringsfond till icke-profes-
sionella	investerare i	Sverige i	sionella	investerare i	Sverige i

2 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Prop. 2013/14:113 andra fall än som avses i 1–3 §§, om

1.andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller mot- svarande marknad utanför EES, och

2.det finns ett faktablad för

fonden	som uppfyller kraven i
10 kap. 2 §.
Om	marknadsföringen avser

andelar eller aktier i en icke EES- baserad alternativ investerings- fond eller i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förval- tare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.

andra fall än som avses i 1–3 §§, om

1.kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda,

2.andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller mot- svarande marknad utanför EES, och

3.det finns ett faktablad för

fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

5 §

En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden

1.saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investe- ringen, och

2.enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som

1.utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och

2.skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investe- ringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

	En sådan AIF-förvaltare får
	även, efter tillstånd av Finans-
	inspektionen, marknadsföra en av
	förvaltaren förvaltad icke EES-
	baserad alternativ investeringsfond
	som uppfyller kraven i första
	stycket 1 och 2 till investerare som
	avses i andra stycket, om kraven i
	3 § första	stycket 3 och 4 är
16	uppfyllda.	För en AIF-förvaltare

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finans- inspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES- baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare

med tillstånd enligt 3 kap. 1 § gäller även 3 § första stycket 1 och andra stycket.

med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska Prop. 2013/14:113 även kraven i 8 § andra stycket 1

och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda.

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknads- föras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES- baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke- professionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare

som anges i 5 § andra stycket.
Ytterligare	bestämmelser om	Ytterligare	bestämmelser om
marknadsföring av matarfonder till		marknadsföring av matarfonder till
alternativa	investeringsfonder	alternativa	investeringsfonder
finns i 7 och 8 §§.		finns i 7–8 a §§.

8 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknads- föras enligt 3 eller 4 §, efter tillstånd av Finansinspektionen, till profes- sionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1.icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller

2.matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd får ges om kraven i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket är uppfyllda.

Tillstånd får ges, om

1.det finns skäl att anta att AIF- förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2.det mellan Finansinspek- tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mot- tagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga sam- arbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

3.det land där fonden eller mot- tagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nöd-

vändiga åtgärder för att motverka

	Sverige och det landet.
	Vid marknadsföring enligt första
	stycket gäller även 6 § andra
	stycket.
	9 §
En underrättelse om marknads-	En underrättelse om marknads-
föring enligt 6 § ska innehålla	föring enligt 6 eller 8 a § ska inne-
	hålla

1.en verksamhetsplan med uppgifter om vilken alternativ investerings- fond som ska marknadsföras och var den är etablerad,

2.fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3.uppgift om fondens förvaringsinstitut,

4.uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond,

5.en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6.uppgifter om vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare.

		10 §
Finansinspektionen		ska senast	Finansinspektionen	ska senast
20 arbetsdagar efter det att en			20 arbetsdagar efter det att en
fullständig underrättelse som avses			fullständig underrättelse som avses
i 6 § togs emot meddela AIF-			i 6 och 8 a §§ togs emot meddela
förvaltaren om	marknadsföringen		AIF-förvaltaren om marknads-
får påbörjas eller inte. Bara om			föringen får påbörjas eller inte.
förvaltaren eller dess		förvaltning	Bara om förvaltaren eller dess
av den alternativa investerings-			förvaltning av den	alternativa
fonden inte uppfyller eller kan			investeringsfonden inte uppfyller
antas komma att uppfylla kraven i			eller kan antas komma att uppfylla
denna lag eller andra författningar			kraven i denna lag eller andra
som reglerar	verksamheten får		författningar som reglerar verk-
inspektionen besluta att marknads-			samheten får inspektionen besluta
föringen inte får påbörjas.			att marknadsföringen inte får på-
			börjas.

Marknadsföringen får påbörjas tidigast när Finansinspektionen med- delat AIF-förvaltaren om detta.

Om den alternativa investeringsfondens hemland är ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen lämna information till behörig myndighet i det landet om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.

Om underrättelsen rör en icke EES-baserad alternativ investe- ringsfond, ska Finansinspektionen lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyn- digheten om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113	11 §
	En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något
	som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för
	marknadsföring efter det att marknadsföringen har påbörjats, ska
	skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan
	ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd,
	oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter det att
	ändringen har genomförts.
	Om en planerad ändring skulle innebära att AIF-förvaltaren eller dess
	förvaltning av en alternativ investeringsfond inte längre uppfyller kraven
	i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska
	Finansinspektionen utan dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte
	får genomföras.
	Om Finansinspektionen godtar
	en ändring som innebär att
	andelar eller aktier i en sådan
	alternativ	investeringsfond som
	avses i 8 a § inte längre ska mark-
	nadsföras eller att andelar eller
	aktier i ytterligare en sådan fond
	ska marknadsföras här i landet,
	ska inspektionen utan		dröjsmål
	informera	Europeiska	värde-
	pappers-	och marknadsmyndig-

heten om ändringen.

I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf.

5 kap. Utländska AIF- förvaltares verksamhet i Sverige

5 kap. Utländska AIF- förvaltares verksamhet i Sverige och utomlands

Marknadsföring till professionella	Marknadsföring till professionella
investerare av EES-baserade	investerare
alternativa investeringsfonder
	3 §

En utländsk EES-baserad AIF- förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa invester- ingsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond.

1.EES-baserad alternativ investeringsfond,

2.icke EES-baserad alternativ

investeringsfond, eller		Prop. 2013/14:113
3. matarfond	till en	alternativ
investeringsfond	vars	mottagar-

fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Marknadsföring av andelar eller aktier i andra alternativa investe- ringsfonder än specialfonder får inledas när behörig myndighet i förval- tarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verk- samheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direk- tivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

6 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har till- stånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investerings- fonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1.fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2.andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser an-	Om marknadsföringen avser an-
delar eller aktier i en icke EES-	delar eller aktier i en icke EES-
baserad alternativ investeringsfond	baserad alternativ investeringsfond
eller en matarfond till en alternativ	eller en matarfond till en alternativ
investeringsfond vars mottagar-	investeringsfond		vars		mottagar-
fond, eller dess förvaltare inte är	fond, eller dess förvaltare, inte är
EES-baserad, gäller dessutom 5 §	EES-baserad, krävs dessutom att
andra och tredje styckena.	kraven för	marknadsföring					till
	professionella		investerare				i
	Sverige är uppfyllda.
Lydelse enligt förslaget i 2.2	Föreslagen lydelse
	7 §
En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har till-
stånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genom-
för direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter
underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, mark-
nadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad
alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första
stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av
Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges
i 4 kap. 5 § andra stycket.
En sådan AIF-förvaltare får	En sådan AIF-förvaltare med
även, efter tillstånd av Finans-	tillstånd i sitt hemland får
inspektionen, marknadsföra en av	1. efter tillstånd			av	Finans-
förvaltaren förvaltad icke EES-	inspektionen	marknadsföra				en	av
baserad alternativ investeringsfond	förvaltaren	förvaltad		icke		EES-		21

Prop. 2013/14:113 som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare med till- stånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller

2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alter- nativ investeringsfond som upp- fyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspek- tionen, till sådana icke-professio- nella investerare som avses i första stycket.

För en AIF-förvaltare som avses i andra stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alter- nativ investeringsfond som upp- fyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana icke- professionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är upp- fyllda.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Tillstånd för icke EES-baserade
	AIF-förvaltare
	10 a §
	Tillstånd som avses i direktivet
	om	förvaltare	av		alternativa
	investeringsfonder krävs för att en
	icke EES-baserad AIF-förvaltare,
	efter	underrättelse		till behörig
	myndighet, ska få förvalta en
	alternativ investeringsfond som är
	etablerad i Sverige eller ett annat
	land inom EES och marknadsföra
	andelarna eller aktierna i en av
	förvaltaren förvaltad				alternativ
22	investeringsfond		till	professionella

investerare i Sverige eller ett annat land inom EES.

Tillstånd ska sökas hos Finans- inspektionen, om Sverige är för-

valtarens		referensland.	Bestäm-
melser	om	referensland	finns i
5 a kap.	Om Finansinspektionen

finner att valet av referensland inte uppfyller kriterierna i 5 a kap. 1 eller 9 §, ska inspektionen avslå förvaltarens ansökan om tillstånd.

Tillstånd enligt andra stycket får inte ges för förvaltning av en specialfond.

För icke EES-baserade AIF- förvaltare med tillstånd enligt andra stycket gäller denna lag i tillämpliga delar.

Förutsättningar för tillstånd

10 b §

Finansinspektionen ska ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd enligt 10 a § andra stycket, om

1.Sverige har fastställts som förvaltarens referensland,

2.det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren här i landet,

3.det mellan Finansinspek- tionen, de behöriga myndigheterna för berörda EES-baserade fonder och tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

4.det land där förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penning- tvätt och finansiering av terrorism,

5.det mellan Sverige och det land där förvaltaren är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informa- tionsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet,

6.Finansinspektionens och

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113	övriga		behöriga			myndigheters
	effektiva utövande av sina tillsyns-
	uppgifter inte hindras av de lagar
	och	författningar				som	förvaltaren
	omfattas av i det land där förval-
	taren är etablerad eller av att
	undersöknings-					eller		tillsyns-
	behörigheten hos					tillsynsmyndig-
	heten i det land där förvaltaren är
	etablerad är begränsad,
	7. förvaltaren				har		tillräckligt
	startkapital och tillräcklig kapital-
	bas enligt 7 kap.,
	8. förvaltarens				aktieägare				eller
	medlemmar, som har eller kan för-
	väntas		få	kvalificerade				innehav,
	bedöms lämpliga att utöva ett
	väsentligt inflytande över förval-
	tarens ledning,
	9. de personer som ingår i led-
	ningen för förvaltarens verksamhet
	har tillräcklig insikt och erfarenhet
	för att delta i ledningen av en AIF-
	förvaltare samt även i övrigt är
	lämpliga för en sådan uppgift, och
	10. det finns skäl att anta att den
	planerade			verksamheten				kommer
	att drivas enligt bestämmelserna i
	denna lag och andra författningar
	som reglerar förvaltarens verk-
	samhet.
	AIF-förvaltaren är dock inte
	skyldig att följa en bestämmelse i
	denna lag eller annan författning,
	om förvaltaren kan visa
	1. att det är omöjligt att sam-
	tidigt följa både bestämmelsen och
	den	tvingande			lagstiftning				som
	gäller för
	a) förvaltaren, eller
	b) den icke EES-baserade alter-
	nativa		investeringsfond					som	ska
	marknadsföras, och
	2. att den lagstiftning som gäller
	för förvaltaren eller fonden i det
	land där de är etablerade inne-
	håller en likvärdig regel som har
	samma		regleringssyfte					och	som
	innebär		samma			skyddsnivå			för
	fondens investerare.
24

Ansökan	om	tillstånd	och Prop. 2013/14:113
tillståndsprövning

10 c §

En ansökan om tillstånd som avses i 10 a § andra stycket ska innehålla

1.en motivering till valet av referensland och information om marknadsföringsstrategin för den alternativa investeringsfonden,

2.en förteckning över de eventuella bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingan- de lagstiftning som gäller för AIF- förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden där dessa är etablerade,

3.ett skriftligt intyg som

a)innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstift- ningen i det land där AIF-förval- taren eller den alternativa investe- ringsfonden är etablerad som är likvärdiga med de bestämmelser som avses i 2 och ett rättsutlåtande som styrker detta, och

b)visar att förvaltaren följer dessa regler i det landet,

4. namn på förvaltarens rättsliga representant och uppgift om var denne är etablerad, och

5. de uppgifter och handlingar som anges i 3 kap. 5 § första stycket.

Uppgifter och handlingar enligt första stycket 5 behöver bara läm- nas för de EES-baserade alterna- tiva investeringsfonder som för- valtaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren ska marknadsföra inom EES med stöd av denna lag.

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 3 kap. 6–10 §§. För att en ansökan om tillstånd ska anses fullständig enligt 3 kap. 8 § andra

stycket, ska AIF-förvaltaren även

Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens referensland har med- delat förvaltaren att en under- rättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har till- stånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder har lämnats till Finansinspektionen.

10 f §

Verksamhet i Sverige enligt 10 e § får drivas genom att en AIF- förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF- förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alter- nativa investeringsfonder än

1. sådana fonder som får mark- nadsföras till icke-professionella

investerare		efter	tillstånd	enligt
11 §, och
2. sådana fonder som får mark-
nadsföras		efter	tillstånd	enligt
12 §,	till	sådana	icke-professio-
nella	investerare		som anges i

4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tilläm- pas.

Marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige

10 g §

En icke EES-baserad AIF-förval- tare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska underrätta Finansinspektionen innan förval- taren påbörjar marknadsföring av andelar eller aktier i en av förval- taren förvaltad EES-baserad alter- nativ investeringsfond till profes- sionella investerare i Sverige.

För underrättelsens innehåll,

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113	underrättelseförfarandet,			väsent-
	liga ändringar av något som har
	angetts i en underrättelse och
	Finansinspektionens handläggning
	tillämpas 4 kap. 9–11 §§. Finans-
	inspektionen ska, utöver det som
	anges i 4 kap. 10 § tredje stycket,
	lämna information till Europeiska
	värdepappers- och marknadsmyn-
	digheten om förvaltarens mark-
	nadsföring i Sverige samt infor-
	mera	myndigheten	och	berörda
	behöriga myndigheter om inspek-
	tionen finner att en ändring som
	avses i 4 kap. 11 § är godtagbar
	och medför antingen att vissa
	alternativa investeringsfonder inte
	längre marknadsförs eller att ytter-
	ligare	alternativa	investerings-
	fonder kommer att marknadsföras.

10 h §

En icke EES-baserad AIF-förval- tare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alterna- tiva investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES- baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får in- ledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat för- valtaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventu- ella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

Prop. 2013/14:113

för antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare fonder kommer att marknadsföras.

10 j §

En icke EES-baserad AIF-förval- tare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investe- ringsfond till professionella investerare här i landet. Mark- nadsföringen får inledas när be- hörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begräns- ningar avseende förvaltningsstra- tegier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

			11 §
En icke EES-baserad AIF-				En icke EES-baserad AIF-
förvaltare får, efter tillstånd av				förvaltare får, efter tillstånd av
Finansinspektionen,		marknadsföra		Finansinspektionen, marknadsföra
andelar eller aktier i en av				andelar eller aktier i en av
förvaltaren	förvaltad		alternativ	förvaltaren	förvaltad	alternativ
investeringsfond till icke-profes-				investeringsfond till icke-profes-
sionella investerare i Sverige. För				sionella investerare i Sverige. För
tillstånd krävs, utöver det som				tillstånd krävs att
anges i 10 §, att
1. fonden	uppfyller		kraven i	1. fonden	uppfyller	kraven	i
4 kap. 2 § första stycket och AIF-				4 kap. 2 § första stycket, eller
förvaltaren	driver	motsvarande
verksamhet och står under betryg-
gande tillsyn av en tillsynsmyn-
dighet i det land där förvaltaren är
etablerad, eller
2. andelarna eller aktier i fonden				2. andelarna eller		aktierna	i
är upptagna till handel på en				fonden är upptagna till handel på
reglerad marknad eller en mot-				en reglerad marknad eller en mot-
svarande marknad		utanför EES		svarande marknad utanför EES och

eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.

En icke EES-baserad AIF- förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda

och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

det finns ett faktablad för fonden Prop. 2013/14:113 som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §,

och

3. förvaltaren

a)uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verk- samhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

b)får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till profes-

sionella investerare enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.

12 § En icke EES-baserad AIF-

förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige och sådana icke-profes- sionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda.

13 §

Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIF- förvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknads- föring av andra alternativa investeringsfonder än

1.sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2.sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 9 § tillämpas.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas.

fonden är avsedd att mark- Prop. 2013/14:113 nadsföras.

7§

Sverige får vara referensland

vid marknadsföring av flera EES- baserade alternativa investerings- fonder inom EES som alla har tillstånd eller är registrerade i samma land inom EES, om

1.fonderna har tillstånd eller är registrerade här i landet, eller

2.Sverige är det land där de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras.

Beslut om referensland

8 §

I sådana fall som avses i 3–7 §§ ska AIF-förvaltaren begära att Finansinspektionen och behörig myndighet i samtliga övriga länder som är möjliga som referensland beslutar om att fastställa ett referensland.

9§

Om ett gemensamt beslut enligt

8 § inte har fattats inom en månad från det att AIF-förvaltarens begäran lämnades in eller om förvaltaren inte har informerats om beslutet inom sju dagar från det att det fattades, får förvaltaren själv välja sitt referensland på grundval av kriterierna i någon av 3–7 §§.

Prövning av AIF-förvaltarens val av referensland

10 §
Finansinspektionen		ska	pröva
AIF-förvaltarens val av referens-
land enligt 1 eller 9 § i samband
med	prövningen av	förvaltarens
ansökan om tillstånd enligt 5 kap.
10 a § andra stycket.
Om	Finansinspektionen		finner
att AIF-förvaltarens		val av	refe-	37

Prop. 2013/14:113

rensland	uppfyller	kriterierna i
1 eller 9	§, ska	inspektionen
underrätta	Europeiska värde-

pappers- och marknadsmyndig- heten samt lämna uppgifter om förvaltarens motivering och mark- nadsföringsstrategi.

Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värde- pappers- och marknadsmyndig- heten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspek- tionen.

11 §

Om Finansinspektionen avser att, i strid med ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i 10 § tredje stycket, ge AIF- förvaltaren tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket, ska inspek- tionen underrätta myndigheten och ange sina skäl för detta. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndig- het i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investerings- fond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad.

Ändring av referensland

12 §

En AIF-förvaltare som, inom två

år från	det att	tillstånd	enligt
5 kap.	10 a §	andra	stycket

beviljades, avser att ändra sin marknadsföringsstrategi på ett sådant sätt att ett nytt referensland kan behöva utses, ska anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs.

13 §

I en anmälan enligt 12 § ska AIF-förvaltaren

1. ange och motivera valet av

det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrange- mang,

3. det land där fonden är etable- rad har vidtagit nödvändiga åt- gärder för att motverka penning- tvätt och finansiering av terrorism, och

4. det mellan det land där fon- den är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skrift- lig överenskommelse som upp- fyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säker- ställer ett effektivt informations- utbyte i skatteärenden mellan berörda länder.

4 b §

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 5 och 6 §§.

Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyn- digheten om AIF-förvaltarens marknadsföring i ett annat land inom EES samt informera myndig- heten om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 § är god- tagbar och medför antingen att vissa alternativa investerings- fonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.

				8 kap.
				28 §
En sådan AIF-förvaltare som					En sådan AIF-förvaltare som
avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 eller					avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 §, 2 §,
2 §	ska ersätta	en	skada	som	eller 10 a §	andra	stycket ska
förvaltaren eller en uppdragstagare					ersätta en skada som förvaltaren
har	tillfogat	den	alternativa		eller en uppdragstagare har till-
investeringsfonden			eller	dess	fogat den alternativa investerings-
investerare genom att överträda					fonden eller	dess	investerare

Prop. 2013/14:113

hemvist inom EES och

1. en icke EES-baserad AIF-för- valtare som har Sverige som refe- rensland, eller

2. en icke EES-baserad alter- nativ investeringsfond som mark- nadsförs i Sverige.

34 §

Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp en tvist som avses i 33 § när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, är Stockholms tingsrätt behörig.

35 §

Ett avtalsvillkor om att domstol- arna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 § är ogiltigt.

36 §

En icke EES-baserad AIF-för- valtare som har Sverige som refe- rensland får delges genom förval- tarens rättsliga representant.

13 kap.

4 §

En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande

långivare och om de belopp som lånats från dessa.
Första stycket ska även tilläm-						Första stycket ska även tilläm-
pas av icke EES-baserade AIF-						pas av icke EES-baserade AIF-
förvaltare med		tillstånd			enligt	förvaltare med	tillstånd	enligt
5 kap. 10–12	§§	att	i	Sverige		5 kap. att i Sverige marknadsföra
marknadsföra	alternativa			investe-		eller förvalta alternativa investe-
ringsfonder.						ringsfonder.
					13 §
Finansinspektionen			får		hän-	Finansinspektionen får		hän-
skjuta frågor som rör ett förfa-						skjuta frågor som rör ett förfa-
rande av en annan behörig myn-						rande av en annan behörig myn-
dighet inom EES till Europeiska						dighet inom EES till Europeiska
värdepappers- och marknadsmyn-						värdepappers- och marknadsmyn-
digheten för tvistlösning i de fall						digheten för tvistlösning i de fall
som framgår	av	artiklarna			21.6,	som framgår av	artiklarna	21.6,

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direk- tivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder.

14 kap.

4 §

Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1.har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2.inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat	sig avstå från	3. har förklarat sig avstå från
tillståndet, eller		tillståndet,
4. under en sammanhängande tid		4. under en sammanhängande tid
av sex månader inte har drivit		av sex månader inte har drivit
sådan verksamhet	som tillståndet	sådan verksamhet som tillståndet
avser.		avser, eller
		5. är icke EES-baserad och inte

längre har Sverige som referens- land.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning

meddelas om det är tillräckligt.
Lydelse enligt förslaget i 2.2	Föreslagen lydelse

22 §

Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Om Finansinspektionen har skäl att anse att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verk- samhet i Sverige efter under- rättelse enligt 5 kap. inte borde ha fått tillstånd i sitt referensland enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, tillämpas 21 §.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2013/14:113

15 kap.

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska	2. vad en AIF-förvaltare ska
iaktta för att uppfylla skyldig-	iaktta för att uppfylla skyldig-
heterna i 4 kap. 2 § första stycket 4	heterna i 4 kap. 2 § första stycket 4
och 3 § andra stycket och 5 kap.	och 8 § tredje stycket och 5 kap.
5 § tredje stycket,	5 § tredje stycket,

3.vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4.vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och

ien ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5.en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt

10 kap. 3 §,

9.vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

10.vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

11.innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

12.kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för risk- hantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

13.på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

14.hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

15.vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

16.vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

17.vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finans- inspektionen enligt 13 kap. 6 §,

18.avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt

19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.

Prop. 2013/14:113

					16 kap.
						2 §
Om	Finansinspektionen			i	ett	Om	Finansinspektionen			i	ett
ärende	om	tillstånd enligt		3 kap.		ärende	om	tillstånd enligt		3 kap.
1 § första		stycket	inte meddelar			1 § första		stycket	eller	5 kap.
beslut inom sex månader från det						10 a § andra stycket inte meddelar
att ansökan gavs in, ska inspek-						beslut inom sex månader från det
tionen	underrätta		sökanden		om	att ansökan gavs in, ska inspek-
skälen för detta. Sökanden får						tionen	underrätta		sökanden		om
därefter begära förklaring av dom-						skälen för detta. Sökanden får
stol att ärendet onödigt uppehålls.						därefter begära förklaring av dom-
						stol att ärendet onödigt uppehålls.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 2 § första stycket 2 till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket 2 samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första eller andra stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Om en underrättelse som avses i andra stycket inte har lämnats över inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 6 kap. 2 § fjärde stycket 2 anses ha med- delats.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)	Prop. 2013/14:113
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 5 och 10 §§ ska utgå,

dels att 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslaget i 2.3

Föreslagen lydelse

4kap.

5 §

1.saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investe- ringen, och

2.enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

1.utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och

2.skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investe- ringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finans- inspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES- baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 a § andra stycket 1 och 2 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 a § andra stycket 3 vara uppfyllda.

En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får, efter underrättelse enligt 3 §, marknads- föra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till profes- sionella investerare och efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investe- rare som avses i första stycket.

Prop. 2013/14:113

6 §

som anges i 5 § andra stycket.
Ytterligare	bestämmelser om	Ytterligare	bestämmelser om
marknadsföring av matarfonder till		marknadsföring av matarfonder till
alternativa	investeringsfonder	alternativa	investeringsfonder
finns i 7–8 a §§.		finns i 7 och 8 a §§.

5kap.

7 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har till- stånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genom- för direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, mark- nadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får

1. efter tillstånd av Finans- inspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES- baserad alternativ investerings- fond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller

För en AIF-förvaltare som avses i andra stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alter- nativ investeringsfond som upp- fyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana icke- professionella investerare som av- ses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

1.det mellan Finansinspek- tionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrange- mang, och

2.det landet har vidtagit nöd- vändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 §
Verksamhet enligt 1–3 och 5–	Verksamhet enligt 1–3, 6	och
7 §§ får drivas genom att AIF-	7 §§ får drivas genom att	AIF-
förvaltaren inrättar en filial i	förvaltaren inrättar en filial i
Sverige eller erbjuder och utför	Sverige eller erbjuder och utför
tjänster i Sverige från sitt hemland.	tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1.specialfonder,

2.sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investe- rare efter tillstånd enligt 6 §, och

3.sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verk- samhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förval- tas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Lydelse enligt förslaget i 2.3

Föreslagen lydelse

11 §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finans- inspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att

1.fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2.andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och

3. förvaltaren

a)uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verk- samhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

b)får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.

3. förvaltaren får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt denna lag.

		12 §
En icke EES-baserad AIF-			En icke EES-baserad AIF-
förvaltare får, efter tillstånd av			förvaltare får, efter tillstånd av
Finansinspektionen, marknadsföra			Finansinspektionen,			marknadsföra
andelar eller aktier i en alternativ			andelar eller aktier i en alternativ
investeringsfond	som uppfyller		investeringsfond		som uppfyller
kraven i 4 kap. 5 § första stycket			kraven i 4 kap. 5 § första stycket
till sådana icke-professionella			till	sådana	icke-professionella
investerare som anges i 4 kap. 5 §			investerare som anges i 4 kap. 5 §
andra stycket. Tillstånd får ges			andra stycket. Tillstånd får ges
bara om kraven i 10 § är uppfyllda			bara om fonden får marknadsföras
eller fonden får marknadsföras till			till	professionella		investerare i
professionella	investerare	i	Sverige enligt denna lag.

Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.

13 §2

1.sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2.sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Vid en planerad eller en redan

2 Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

Föreslagen lydelse

genomförd, oplanerad				väsentlig						Prop. 2013/14:113
ändring av något som har angetts
i en ansökan om tillstånd enligt
10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas.
					13 kap.
					13 §
Finansinspektionen				får	hän-	Finansinspektionen får				hän-
skjuta frågor som rör ett förfa-						skjuta frågor som rör ett förfa-
rande av en annan behörig myn-						rande av en annan behörig myn-
dighet inom EES till Europeiska						dighet inom EES till Europeiska
värdepappers- och marknadsmyn-						värdepappers- och marknadsmyn-
digheten för tvistlösning i de fall						digheten för tvistlösning i de fall
som framgår av artiklarna 21.6,						som framgår av artiklarna 21.6,
35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9,						35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9,
37.12,	37.19,	40.2,	40.15,		42.1,	37.12,	37.19,	40.2,	40.15,	45.10,
45.10, 50.4 och 55 i direktivet om						50.4 och 55 i direktivet om
förvaltare av alternativa investe-						förvaltare av alternativa investe-
ringsfonder.						ringsfonder.

Nuvarande lydelse

15 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i

1.en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §,

2.en underrättelse enligt 2 kap. 4 §,

3.en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §,

4.en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §,

5. en ansökan om tillstånd	till	5. en ansökan	om tillstånd		till
marknadsföring enligt 4 kap. 2–5		marknadsföring	enligt	4 kap.	2–
och 8 §§ samt 5 kap. 5–7 och 10–		5 §§ samt 5 kap. 6,		7, 11	och
12 §§,		12 §§,
6. en anmälan om väsentlig	ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §,

5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt

7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och

3 §§.
Lydelse enligt förslaget i 2.3	Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav

som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,
2. vad	en AIF-förvaltare ska	2. vad	en AIF-förvaltare ska
iaktta för att uppfylla skyldig-		iaktta för	att uppfylla	skyldig-
heterna i 4 kap. 2 § första stycket 4		heterna	i 4 kap. 2 §	första
och 8 §	tredje stycket och 5 kap.	stycket 4,		51

Prop. 2013/14:113 5 § tredje stycket,

3.vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4.vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och

ien ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5.en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt

10 kap. 3 §,

9.vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

10.vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

11.innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

14.hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

15.vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

16.vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

17.vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finans- inspektionen enligt 13 kap. 6 §,

18.avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt

19.på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2013/14:113

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 antogs i juni 2011 (i det följande benämnt AIFM-direktivet), se bilaga 1. Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) har i enlighet med ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande antagit en rättsakt som kompletterar direktivet. Denna rättsakt är kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn. Kommissionen har även antagit genomförandebestämmelser till direktivet. En sådan rättsakt är kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förval- tare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, se bilaga 2.

Regeringen beslutade den 8 september 2011 att tillkalla en särskild ut- redare med uppdrag bl.a. att lämna förslag till hur AIFM-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet AIF-förvaltar- utredningen.

Utredningen avgav betänkandet Förvaltare av alternativa investerings- fonder (SOU 2012:67). Sammanfattningen i betänkandet finns i bilaga 3.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstans- erna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgäng- lig i Finansdepartementet (dnr Fi2012/3710).

AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155). Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013.

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innehåller dock inte några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det tidigast 2015 kan bli möjligt även för förvaltare av alter- nativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) och alternativa investerings- fonder som inte är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES. Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att nuvarande bestämmelser om AIF- förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES ska kunna upphöra att gälla tidigast 2018. Förslag till sådana be- stämmelser finns i ett beredningsunderlag till AIF-förvaltarutredningens betänkande (se bilaga 3 till betänkandet). Utredningens lagförslag finns i bilaga 4. I promemorian Kompletterande bestämmelser för AIF-förval- tare finns förslag till ytterligare bestämmelser för att genomföra dessa regler i AIFM-direktivet. Sammanfattningen i promemorian och prome- morians lagförslag finns i bilagorna 6 och 7. Promemorian har remiss- behandlats (dnr Fi2013/4323). En förteckning över remissinstanserna

4	Bakgrund	Prop. 2013/14:113

4.1Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIF-fonder. I lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder, som genomför AIFM-direktivet, benämns fonderna alterna- tiva investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 186 f.). Bakgrunden till AIFM-direktivet och till lagen behandlas i lagens förarbeten (a. prop. s. 168–183).

Genom AIFM-direktivet har det införts en harmoniserad EU-rättslig reglering av AIF-förvaltare. Alternativa investeringsfonder definieras i direktivet (artikel 4.1 a) som företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte omfattas av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS- direktivet).

AIFM-direktivet är tillämpligt på alla AIF-förvaltare oavsett de för- valtade alternativa investeringsfondernas struktur och rättsliga form. Direktivet reglerar förvaltarna men endast i begränsad utsträckning fonderna, vilka kan vara bildade på kontraktsrättslig eller associations- rättslig grund, genom trust-lagstiftning, eller på annat sätt. Av de företag för kollektiva investeringar som förekommer på den svenska marknaden träffas vissa nationellt reglerade fonder (specialfonder) av definitionen av alternativ investeringsfond. Andra fonder som förekommer i Sverige och som inbegrips i definitionen i direktivet har dock inte före ikraftträdandet av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder omfattats av svensk fondreglering. Det rör sig främst om olika typer av slutna fonder, såsom riskkapitalfonder, fastighetsfonder och infrastrukturfonder (be- greppet sluten fond används här för att beteckna en fond med en begränsad mängd kapital och som generellt sett inte är öppen för inlösen under fondens livstid). Kommissionen antog den 17 december 2013 en delegerad rättsakt som innehåller regler om vad som ska anses som en öppen alternativ investeringsfond och en sluten alternativ investerings- fond (kommissionens delegerade förordning (EU) nr …/… av den

17.12.2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn för att avgöra typ av förvaltare av alternativa investeringsfonder, C[2013] 9098 final). Den period på tre månader under vilken Europaparlamentet och rådet får invända mot den delegerade rättsakten har löpt ut (artikel 58 i AIFM- direktivet). Rättsakten har dock ännu inte offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT).

Prop. 2013/14:113 4.2	Genomförandet av direktivet om förvaltare av
	alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet har, som framgår av avsnitt 4.1, genomförts i svensk rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Av lagen följer att en alternativ investeringsfond är ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet (1 kap. 2 § första stycket). Begreppet företag har här en vidare innebörd än i andra sammanhang (a. prop. s. 427). Eftersom en alternativ investeringsfond kan vara bildad på kontraktsrättslig grund krävs inte att det rör sig om en juridisk person.

En första förutsättning för att det ska röra sig om en alternativ investe- ringsfond är således att syftet med konstruktionen i fråga är att göra kollektiva investeringar i avsikt att skapa avkastning till förmån för investerarkollektivet (a. prop. s. 193). Det krävs dock inte att investe- rarna får avkastning på sin investering på lika villkor. Det sätt på vilket avkastningen skapas är inte heller relevant: om det är genom att köpa och sälja tillgångarna eller genom att förvalta dem. Däremot ska investerarna inte ha någon löpande kontroll avseende investeringarna. Med det menas att de generellt inte bör ha någon daglig kontroll över verksamheten, även om det inte hindrar att investerare godkänner eventuella ändringar av eller påverkar den allmänna inriktningen av verksamheten.

För att betraktas som en alternativ investeringsfond ska konstruktionen också ta emot kapital från ett antal investerare (a. prop. a. s.). Det ska vara minst två investerare. Bedömningen av antalet investerare avser inte antalet faktiska investerare. Den ska i stället grunda sig på om huruvida konstruktionen enligt lag, bolagsordning, fondbestämmelser eller mot- svarande regelverk är förhindrad att ta emot kapital från fler än en investerare. Föreligger inget sådant hinder bör konstruktionen anses ta emot kapital från ett antal investerare.

Avsikten med konstruktionen ska vara att kapitalet ska investeras i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för investerarna (a. prop. s. 194 f.). Syftet med investeringen måste vara att ge avkastning till dem som investerar. En insamlingsstiftelse som samlar in pengar för andra syften än att gynna dem som skjutit till kapitalet omfattas därför inte. Även andra typer av stiftelser faller utanför definitionen av alter- nativ investeringsfond av detta skäl, t.ex. en pensionsstiftelse som bildats genom kapitaltillskott och avsättningar från ett eller flera företag som en form av säkerhet för företagets pensionsåtagande. Verksamhetsdrivande aktiebolag betraktas normalt sett inte som alternativa investeringsfonder när verksamheten utgörs av något annat än att investera bolagets kapital.

Begreppet ”verksamhetsdrivande aktiebolag” bör i detta sammanhang förstås som ett aktiebolag som driver någon annan verksamhet än att investera investerares kapital enligt en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare. Sådana bolag har inte som huvudsakligt verksamhetsföremål att investera kapitalet i tillgångar i enlighet med någon investeringspolicy, utan verksamhetsföremålet är normalt att an-

vända kapitalet för att driva en viss verksamhet och därigenom ge aktie- Prop. 2013/14:113 ägarna avkastning. Kapitalet används även i sådana fall ofta för att inför-

skaffa tillgångar men då i syfte att använda dessa för att exempelvis producera varor eller tjänster eller för att sälja vidare så snart som möjligt i en rörelse som består i att sälja sådana tillgångar. Dessutom innebär inte vinst i ett verksamhetsdrivande aktiebolag per automatik avkastning för aktieägarna.

Med en EES-baserad alternativ investeringsfond avses i lagen om för- valtare av alternativa investeringsfonder en alternativ investeringsfond som har tillstånd eller är registrerad i ett land inom EES enligt tillämplig nationell lagstiftning, har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES, eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land eller har något säte eller huvudkontor, har starkast anknytning till ett land inom EES (1 kap. 2 § andra stycket). En alternativ investe- ringsfond som inte uppfyller något av dessa villkor är en icke EES- baserad alternativ investeringsfond (1 kap. 2 § tredje stycket).

Med förvaltning av en alternativ investeringsfond avses att, i förhål- lande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning eller riskhantering (1 kap. 4 § nämnda lag). Portföljförvaltning innebär att fatta och genom- föra investeringsbeslut för fondens räkning och riskhantering att hantera de risker som uppstår i förvaltningen (a. prop. s. 197). Det anges i AIFM- direktivet vad en AIF-förvaltare ska göra inom ramen för sin riskhante- ring och hur funktionen för riskhantering ska organiseras (artikel 15).

En AIF-förvaltare är en juridisk person, vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder (1 kap. 3 § första stycket nämnda lag). En alternativ investeringsfond ska ha en enda AIF-förvaltare som ansvarar för att kraven i lagen och andra författ- ningar som reglerar verksamheten uppfylls (1 kap. 14 § första och fjärde styckena samma lag). Det kan vara antingen en intern eller en extern AIF-förvaltare. En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad alternativ investeringsfond (1 kap. 3 § andra stycket). En extern AIF-förvaltare är en från den alternativa investeringsfonden fristående juridisk person (1 kap. 3 § tredje stycket).

Med en EES-baserad AIF-förvaltare avses en förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES (1 kap. 3 § fjärde stycket nämnda lag). Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare. Inne- börden av att en AIF-förvaltare är etablerad inom EES är densamma som att förvaltaren är en EES-baserad AIF-förvaltare (1 kap. 11 § 5 b samma lag).

4.3AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder etablerade utanför EES

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns bestämmel- ser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som är etable- rade utanför EES. Dessa bestämmelser genomför de regler i AIFM- direktivet som länderna inom EES får välja att genomföra (artiklarna 36 och 42, se a. prop. s. 362 ff.). De reglerna innehåller inte några s.k. EU-

pass för sådana förvaltare och fonder, dvs. någon rätt för en AIF-

Prop. 2013/14:113 förvaltare att med stöd av ett tillstånd enligt AIFM-direktivet i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande förvalta eller marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES.

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det emel- lertid inte några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det tidigast 2015 kan bli möjligt med EU-pass även för AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES (artiklarna 35 och 37–41, se även artikel 67). Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direk- tivet som innebär att nuvarande bestämmelser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES ska kunna upphöra att gälla tidigast 2018 (artiklarna 36 och 42, se även artikel 68).

4.3.1Svenska AIF-förvaltares förvaltning av icke EES- baserade alternativa investeringsfonder

En svensk AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, för- valta en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som inte mark- nadsförs inom EES (6 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder, jfr artikel 34.1 i AIFM-direktivet). Tillstånd för sådan för- valtning får ges om AIF-förvaltaren uppfyller samtliga krav i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med undantag av kraven avseende förvaringsinstitut, kraven att tillhandahålla årsberättelse samt behörighetsvillkoren för den alternativa investeringsfondens revisorer. En förutsättning är också att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad.

4.3.2Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare

En svensk AIF-förvaltare eller en AIF-förvaltare som är etablerad i ett annat land inom EES får, efter tillstånd av Finansinspektionen, mark- nadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investe- ringsfond till professionella investerare i Sverige (4 kap. 8 § och 5 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 36.1 i AIFM-direktivet). Tillstånd får ges bara om AIF-förvaltaren uppfyller samtliga krav i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med undantag för vissa krav avseende förvaringsinstitut, om det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad avseende övervakningen av systemrisker och under förut- sättning att det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

För marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder krävs tillstånd (4 kap. 3 eller 4 § respektive 5 kap. 6 § nämnda lag, jfr artikel 43 i AIFM-

direktivet). För tillstånd för marknadsföring till icke-professionella Prop. 2013/14:113 investerare krävs dessutom

1.att den alternativa investeringsfonden omfattas av en reglering som motsvarar den som gäller för specialfonder i Sverige eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, och att AIF-förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetal- ningar till andelsägarna och lösa in andelar eller aktier, eller

2.att andelarna eller aktierna i den alternativa investeringsfonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och att det finns ett faktablad för fonden.

I fråga om alternativa investeringsfonder där andels- eller aktieägaren saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen och som enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem (riskkapital- fonder) finns särskilda krav (4 kap. 5 § och 5 kap. 7 § nämnda lag, jfr artiklarna 42 och 43 i AIFM-direktivet). Tillstånd för marknadsföring av sådana fonder till professionella och vissa icke-professionella investerare, s.k. semi-professionella investerare, får ges även om villkoren som anges ovan inte är uppfyllda (i fråga om begreppet semi-professionella investe- rare, se a. prop. s. 446). Dessa semi-professionella investerare ska utfästa sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro och skrift- ligen uppge att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

4.3.3Marknadsföring i Sverige av alternativa investeringsfonder som förvaltas av en icke EES- baserad AIF-förvaltare

En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspek-
tionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad alternativ investerings-
fond till professionella investerare i Sverige (5 kap. 10 § lagen om förval-
tare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 42 i AIFM-direktivet).
Tillstånd får ges bara om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i lagen om
förvaltare av alternativa investeringsfonder avseende årsberättelse, infor-
mation till investerare och behöriga myndigheter samt information m.m.
om en förvaltad alternativ investeringsfond har kontroll över onoterade
företag eller emittenter. Dessutom ska det finnas lämpliga arrangemang
för samarbete avseende övervakning av systemrisker mellan å ena sidan
Finansinspektionen och å andra sidan tillsynsmyndigheten för AIF-
förvaltaren och den behöriga myndigheten för den EES-baserade alterna-
tiva investeringsfonden eller tillsynsmyndigheten för den icke EES-
baserade alternativa investeringsfonden. Slutligen krävs även att det land
där AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investerings-
fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka
penningtvätt och finansiering av terrorism.
Tillstånd för sådan marknadsföring till icke-professionella investerare i
Sverige förutsätter dessutom
1. att den alternativa investeringsfonden omfattas av en reglering som
motsvarar den som gäller för specialfonder i Sverige eller, om sådan
reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, och att AIF-förvaltaren	59
	59

5	Harmoniserade regler för fonder och	Prop. 2013/14:113

AIF-förvaltare från tredjeland

5.1Inledning

Reglerna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra EU-direktiv på värdepappers- marknadsområdet (t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i det följande benämnt UCITS-direktivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, i det följande benämnt MiFID). Den som i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet och som vill driva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet vilken, i sin tur, ska överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land inom EES där verksamheten ska drivas. Möjligheten för någon att med stöd av sitt verksamhetstillstånd i hemlandet få driva verksamhet även i andra länder inom EES genom ett sådant underrättelseförfarande brukar benämnas EU-pass.

I likhet med UCITS-direktivet kompliceras reglerna i AIFM-direktivet av att förvaltaren och fonden kan ha olika hemland. Till skillnad från UCITS-direktivet gäller EU-passet enligt AIFM-direktivet bara för marknadsföring till professionella investerare. Länderna inom EES får dock enligt AIFM-direktivet tillåta marknadsföring av alternativa investeringsfonder även till icke-professionella investerare på det egna territoriet (artikel 43). För sådan marknadsföring får länderna behålla eller införa striktare krav än de som gäller för marknadsföring till professionella investerare (bl.a. finansiella företag och stora icke- finansiella företag samt fysiska personer som har erfarenhet från finansmarknaderna eller stora portföljer med finansiella instrument och som själva har valt att bli betraktade som professionella investerare). Reglerna beträffande alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare som hör hemma utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare (artiklarna 35–42). Någon motsvarighet till de reglerna finns inte i UCITS-direktivet utan det direktivet omfattar bara förvaltare och fonder som hör hemma inom EES.

Artiklarna 32 och 33 i AIFM-direktivet, som möjliggör marknads- föring och förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna när både AIF-förvaltaren och fonden är EES-baserade, har genomförts i svensk rätt i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings- fonder (5 och 6 kap., se prop. 2012/13:155 s. 356 ff. och 1034 f.). Artiklarna 36 och 42 i direktivet rör situationer när antingen AIF- förvaltaren eller fonden, eller båda, hör hemma utanför EES. De artiklarna innehåller minimikrav som ska vara uppfyllda om ett land inom EES väljer att i sin nationella lagstiftning tillåta viss marknads-

Prop. 2013/14:113

föring enligt reglerna i dessa artiklar (s.k. private placement). Även de två artiklarna har genomförts i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (4 och 5 kap., se a. prop. s. 362 ff. och 1035).

AIFM-direktivet syftar bl.a. till att skapa en inre marknad för AIF- förvaltare samt ett harmoniserat och konsekvent ramverk för reglering och tillsyn avseende både EES-baserade och icke EES-baserade AIF- förvaltares verksamhet inom EES. Direktivet innehåller därför även harmoniserade regler avseende förvaltare och fonder från tredjeland. Artiklarna 35 och 37–41 innehåller regler om förvaltning och marknads- föring av alternativa investeringsfonder i de fall fonden, AIF-förvaltaren eller båda hör hemma utanför EES. Regleringen är omfattande, relativt komplicerad och ställer en rad krav på samarbete mellan olika behöriga myndigheter, tillsynsmyndigheter i länder utanför EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa regler bygger på samma principer för gränsöverskridande verksamhet som gäller då både fond och AIF-förvaltare är etablerade inom EES, dvs. principen om hemlandstillsyn och underrättelseförfarande.

Med hänsyn till de praktiska svårigheter som harmoniserade regler för alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare som inte är EES- baserade kan medföra är tillämpningen av reglerna i artiklarna 35 och 37–41 både villkorad och senarelagd. Enligt artikel 67.1 ska Esma senast den 22 juli 2015 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen avge ett yttrande både om hur marknadsföringspasset (EU-passet) för EES- baserade AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade alternativa investe- ringsfonder (enligt artiklarna 32 och 33) fungerar och hur de nationella reglerna för icke EES-baserade fonder och förvaltare (enligt artiklarna 36 och 42) fungerar. Esma ska samtidigt ge råd om huruvida marknads- föringspasset bör utökas till att även omfatta EES-baserade AIF- förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investe- ringsfonder och icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder, dvs. om artiklarna 35 och 37–41 ska börja tillämpas. Esma ska grunda sitt råd på ett antal olika parametrar, bl.a. hur marknadsföringspasset har använts, eventuella problem avseende sam- arbetet mellan behöriga myndigheter, hur väl minimikraven i de natio- nella regleringarna av tredjelandssituationer har uppfyllts, potentiella marknadsstörningar och konkurrenssnedvridningar (se artikel 67.2). Kommissionen ska enligt artikel 67.6 inom tre månader från det att Esma har lämnat ett positivt råd och yttrande anta en delegerad akt som närmare anger när reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen ska börja tillämpas för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES- baserade alternativa investeringsfonder. Det innebär enligt artikel 66.3 att svenska bestämmelser på detta område ska börja gälla först om och när kommissionen under 2015 har bestämt ett datum för när reglerna i artiklarna 35 och 37–41 ska börja tillämpas. Detta innebär även att de nya EU-passen för icke EES-baserade AIF-förvaltare kommer att gälla parallellt med nu tillämpliga regler om tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare och fonder.

I propositionen behandlas inte frågan om huruvida de ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås bör för- anleda några ändringar i andra lagar. Skälet för det är den osäkerhet som råder kring om och när de föreslagna nya bestämmelserna ska träda i

kraft. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringarna Prop. 2013/14:113 i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att över-

vägas i ett annat sammanhang.

5.2Marknadsföring inom EES av icke EES- baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare

Regeringens förslag: I lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder tas in bestämmelser om att en svensk AIF-förvaltare med tillstånd som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mot- tagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, och som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en sådan fond till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Sådan marknadsföring förutsätter att

1.det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang,

2.det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

3.det land där fonden är etablerad har undertecknat ett avtal med Sverige och med varje land inom EES där andelarna eller aktierna i fonden är avsedda att marknadsföras, som uppfyller kraven i artikel 26

iOECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet

och väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har till- stånd som AIF-förvaltare får till professionella investerare i Sverige, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag avviker från regeringens genom att det i utred-
ningens förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang endast
avseende övervakning av systemrisker mellan Finansinspektionen och
tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad. I utredningens
förslag anges även de förutsättningar som en utländsk EES-baserad AIF-
förvaltare måste uppfylla i sitt hemland för att den ska få marknadsföra
en icke EES-baserad alternativ investeringsfond.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 35 i AIFM-direktivet
får en EES-baserad AIF-förvaltare som har tillstånd i sitt hemland
marknadsföra andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ	63

Prop. 2013/14:113 investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare inom EES, om de förutsättningar som anges i artikeln är uppfyllda. Detsamma gäller i fråga om marknadsföring av en alternativ investe- ringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller vars AIF- förvaltare, inte är etablerad inom EES (jfr artikel 31.1 andra stycket).

AIF-förvaltaren ska i så fall uppfylla samtliga krav i AIFM-direktivet. Därutöver krävs

att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informations- utbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter (artikel 35.2 första stycket a),

att det land där den icke EES-baserade alternativa investerings- fonden är etablerad inte får vara uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penning- tvätt, Financial Action Task Force (FATF) (artikel 35.2 första stycket b), och

att det mellan det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, AIF-förvaltarens hemland och varje land inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och för-

mögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatte- ärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 35.2 första stycket c).

Det är den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland som ska kontrollera att dessa förutsättningar är uppfyllda. När det gäller kravet på samarbetsarrangemang i artikel 35.2 första stycket a i AIFM-direktivet, anser regeringen att direktivet innebär att sådana arrangemang inte kan begränsas till att endast omfatta övervakning av systemrisker såsom utredningen föreslår. Samarbetsarrangemangen i artikel 35.2 första stycket a i AIFM-direktivet ska åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan myndigheterna, men de ska inte vara begränsade till endast övervakning av systemrisker, vilket t.ex. är fallet med de samarbetsarrangemang som avses i artikel 36.1 b.

Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning som myndigheten i förvaltarens hemland har gjort beträffande samarbetsarrangemangen mellan myndigheter och huruvida den alternativa investeringsfondens hemland är uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta frågan till Esma. Esma får då agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten har tilldelats genom artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn- dighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommis-

sionens beslut 2009/77/EG, i det följande benämnd Esma-förordningen. Se även avsnitt 5.9.

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investerings- fond i AIF-förvaltarens hemland inleds, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren avser att marknads- föra (artikel 35.3). En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad, vilket som är dess förvaringsinstitut, fondens fondbestämmelser eller bolagsordning. Under- rättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF- förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke- professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan mark- nadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende alternativa investeringsfonder, t.ex. värdepappersinstitut. Formkraven för sådana underrättelser får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 35.16 a).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse meddela förvaltaren om huruvida marknadsföringen av den alternativa investe- ringsfonden får inledas (artikel 35.4). Underrättelseförfarandet överens- stämmer även i övrigt med det som gäller för marknadsföring av EES- baserade alternativa investeringsfonder i förvaltarens hemland (se artikel 31). Den behöriga myndigheten ska dock även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra fonden (artikel 35.4 andra stycket).

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investerings- fond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens hemland, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som avses marknadsföras (artikel 35.5). Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet. De uppgifter och handlingar som ska ges in till den behöriga myndigheten motsvarar det som enligt bilaga III ska ges in då marknadsföringen ska ske i AIF- förvaltarens hemland men med den skillnaden att förvaltaren ska ange i vilka länder inom EES som marknadsföringen avses ske.

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den i dess helhet till den behöriga myndigheten i det land inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden (artikel 35.6). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska även bifoga ett intyg om att förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi. Formkraven för underrättelsen, intyget och formen för vidarebefordran till den behöriga myndigheten i värdlandet får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 35.16 b, c och d). Under- rättelseförfarandet överensstämmer med det som gäller för marknads- föring av EES-baserade alternativa investeringsfonder över gränserna (se artikel 32). AIF-förvaltarens behöriga myndighet ska dock även under- rätta Esma (artikel 35.7).

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska utan dröjs- mål meddela förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats. Förvaltaren får då börja marknadsföra fonden i värdlandet (artikel 35.7).

AIF-förvaltarens underrättelse och den behöriga myndighetens intyg om tillståndet ska vara tillgängliga på ”ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska (artikel 35.9). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt.

Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som AIF- förvaltaren har lämnat i underrättelse om marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i hemlandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 35.10). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att AIF-förvaltaren inte uppfyller kraven i AIFM- direktivet, ska den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland vidta de åtgärder som krävs, inbegripet förbjuda marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden om det bedöms nödvändigt. Om ändringen är godtagbar och innebär att en alternativ investeringsfond inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder ska mark- nadsföras, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland informera Esma och den berörda behöriga myndigheten i förvaltarens värdland. Formkraven för AIF-förvaltares anmälan om ändring får specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 35.16 e).

I artikel 35 i AIFM-direktivet regleras, ur ett svenskt perspektiv, tre olika situationer:

När en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra en icke EES- baserad alternativ investeringsfond i Sverige.

När en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra en sådan fond i ett annat land inom EES.

När en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige.

Reglerna om EU-pass för de tredjelandssituationer som avses i artikel 35 i AIFM-direktivet är, som beskrivits ovan, utformade enligt samma principer som reglerna om EU-pass då både AIF-förvaltaren och den alternativa investeringsfonden är etablerade inom EES (artiklarna 31 och 32). Detta talar enligt regeringens uppfattning för att reglerna bör genomföras i svensk rätt på ett enhetligt sätt. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det därför tas in bestämmelser utformade efter förebild av 4 kap. 6, 7 och 9–11 §§ samt 5 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ samma lag.

De nya bestämmelserna bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder om tillståndskrav avseende marknadsföring av andelar eller aktier i nu aktuella fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna för tillstånd kommer

således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. Prop. 2013/14:113 4 kap. 3 och 4 §§ samt prop. 2012/13:155 s. 363 ff.).

När det gäller utländska EES-baserade AIF-förvaltare är det hos den behöriga myndigheten i hemlandet som förvaltaren ska lämna in en underrättelse om den avser att marknadsföra en alternativ investerings- fond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i Sverige. Det är sedan den behöriga myndigheten som ska göra en bedömning av om förvaltaren uppfyller de krav som ställs upp i AIFM-direktivet för sådan marknadsföring. Regeringen anser mot den bakgrunden och till skillnad från utredningen att det inte bör tas in några bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som reglerar den underrättelse som en sådan AIF-förvaltare ska ge in till den behöriga myndigheten i sitt hemland och de krav som förvaltaren ska uppfylla för att den myndigheten ska meddela att förvaltaren får marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige.

5.3	Referensland för icke EES-baserade AIF-
	förvaltare

Regeringens förslag: I lagen om förvaltare av alternativa investe-
ringsfonder tas in bestämmelser om definition av referensland för icke
EES-baserade AIF-förvaltare och tillvägagångssätt för att bestämma
och byta referensland.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 37 i AIFM-direktivet
krävs att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd som avses i
direktivet för att förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder,
marknadsföra dessa eller icke EES-baserade alternativa investerings-
fonder inom EES. Artikeln innehåller en omfattande reglering av
tillståndsförfarandet.
Tillstånd som AIF-förvaltare ska sökas hos den behöriga myndigheten
i förvaltarens referensland. Begreppet referensmedlemsstat används i
AIFM-direktivet och har sin grund i att EU och medlemsstaterna är
utgångspunkten i direktivtexten. Enligt EES-avtalet är AIFM-direktivet
tillämpligt även i de länder inom EES som inte är medlemmar i EU.
Rätten att driva verksamhet över gränserna m.m. gäller således även AIF-
förvaltare i länder som inte är medlemsstater. För att vara konsekvent i
förhållande till den terminologi som används i lagen om förvaltare av
alternativa investeringsfonder används därför begreppen EES och
referensland genomgående i denna proposition och förslag till lagtext.
Enligt definitionen i artikel 4.1 z i AIFM-direktivet ska med referensland
förstås den medlemsstat som fastställs i enlighet med artikel 37.4.
Begreppets innebörd framgår alltså av artikel 37.4 i AIFM-direktivet och
förfarandet för att fastställa referenslandet preciseras ytterligare genom
kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15
maj 2013	om införande av ett förfarande för att fastställa referens-	67

Prop. 2013/14:113

medlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. Enligt artikel 37.4 i AIFM-direktivet ska referenslandet fastställas enligt följande förfarande:

Om AIF-förvaltaren avser att endast förvalta EES-baserade alter- nativa investeringsfonder och inte marknadsföra fonderna inom EES, är referenslandet det land där fonderna är etablerade (artikel 37.4 första stycket a).

Om AIF-förvaltaren avser att förvalta flera EES-baserade alter- nativa investeringsfonder som är etablerade i olika länder, men inte marknadsföra fonderna inom EES, är referenslandet antingen det land där flest fonder är etablerade eller det land där den största andelen av tillgångarna förvaltas (artikel 37.4 första stycket b).

Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i endast ett land inom EES, är referens- landet det landet där fonden har tillstånd eller är registrerad. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land är referenslandet det land där marknadsföringen ska ske (artikel 37.4 första stycket c).

Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EES- baserad alternativ investeringsfond i endast ett land inom EES, är referenslandet det landet (artikel 37.4 första stycket d).

Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera länder inom EES, är referens- landet det land där fonden har tillstånd eller är registrerad eller ett av de länder där förvaltaren avser att marknadsföra fonden. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land inom EES, är referenslandet ett av de länder där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra fonden (artikel 37.4 första stycket e).

Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EES- baserad alternativ investeringsfond i olika länder inom EES, är referenslandet ett av dessa länder (artikel 37.4 första stycket f).

Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, är referenslandet det land där samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade, eller det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av fonderna (artikel 37.4 första stycket g).

Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder är referenslandet det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av fonderna (artikel 37.4 första stycket h).

I flera av de ovanstående situationerna kan mer än ett land inom EES vara möjligt som referensland. I dessa fall ska AIF-förvaltaren hos de behöriga myndigheterna i alla dessa länder begära beslut om vilket land som ska vara referensland (artikel 37.4 andra stycket). AIF-förvaltaren ska kunna styrka sina avsikter att bedriva aktiv marknadsföring i ett visst land med en redogörelse för sin marknadsföringsstrategi (artikel 37.4 tredje stycket). De behöriga myndigheterna ska inom en månad från att de tog emot begäran, gemensamt besluta vilket land som ska vara förvaltarens referensland. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska

därefter utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren. Om de behöriga myndigheterna inte kan enas om ett beslut kan de hänskjuta frågan till Esma, som då får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (artikel 37.6 i AIFM-direktivet). I de fall där de behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket land som ska vara referensland innebär detta en sådan internationell överenskommelse som enligt 10 kap. 2 § regeringsformen kräver ett uttryckligt bemyndigande från regeringen. Om AIF-förvaltaren inte har fått besked inom sju dagar från beslutet, eller om det inte har fattats något beslut inom fristen på en månad, får förvaltaren själv välja ett av dessa länder som referensland.

I artikel 37.4 i AIFM-direktivet används begreppet aktivt marknadsföra en alternativ investeringsfond. Det framstår som rimligt att tolka det som att den alternativa investeringsfonden inte bara ska vara formellt anmäld för marknadsföring i ett land inom EES, utan att AIF-förvaltaren ska ha för avsikt att sälja andelar eller aktier i fonden till investerare i det landet och att den avsikten ska framgå av faktiska marknadsföringsåtgärder.

När ett referensland är fastställt eller, i tillämpliga fall, har valts av AIF-förvaltaren, ska förvaltaren lämna in en ansökan om tillstånd som avses i AIFM-direktivet till den behöriga myndigheten i referenslandet. Tillståndsförfarandet behandlas i avsnitt 5.4.

Den behöriga myndigheten ska vid sin tillståndsprövning först ta ställning till om AIF-förvaltaren har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna i artikel 37.4 i AIFM-direktivet (artikel 37.5). Denna fråga bör således inte bli aktuell för de fall de behöriga myndigheterna i de möjliga referensländerna gemensamt beslutat om vilket land som ska fastställas som referensland. Om den behöriga myndigheten anser att AIF- förvaltaren inte har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna, ska myndigheten inte bevilja något tillstånd. I sitt avslagsbeslut ska myndigheten ange skälen för beslutet. Om den behöriga myndigheten anser att förvaltaren har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna, ska myndigheten begära att Esma avger ett råd i fråga om myndighetens bedömning. Meddelandet från myndigheten till Esma ska innehålla AIF- förvaltarens motivering av sitt val av referensland och information om förvaltarens marknadsföringsstrategi. Esma ska inom en månad från mottagandet av meddelandet lämna sitt råd om huruvida de behöriga myndigheternas bedömning är korrekt. Om en behörig myndighet avser att ge tillstånd till en AIF-förvaltare i strid med Esmas råd, ska myndigheten informera Esma och ange sina skäl för detta. Esma ska då, efter att ha informerat myndigheten, offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Esma får också offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten har anfört för att inte följa Esmas råd. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra alternativa investerings- fonder i flera länder inom EES, ska den behöriga myndigheten även informera de behöriga myndigheterna i dessa länder samt, i före- kommande fall, den alternativa investeringsfondens behöriga myndighet om att myndigheten inte avser att följa Esmas råd.

Hur en AIF-förvaltares verksamhet inom EES utvecklas sedan den inletts ska som huvudregel inte påverka valet av referensland (artikel 37.11 första stycket). Däremot ska ett nytt referensland fastställas om AIF-förvaltaren, inom två år från det ursprungliga tillståndet, ändrar sin

Prop. 2013/14:113

marknadsföringsstrategi i sådan utsträckning att det hade påverkat valet av referensland i den ursprungliga bedömningen. En AIF-förvaltare som avser att ändra sin marknadsföringsstrategi i sådan utsträckning, ska underrätta den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet innan ändringen genomförs. AIF-förvaltaren ska i underrättelsen ange vilket land som bör anses vara det nya referenslandet i enlighet med kriterierna i punkterna ovan samt lämna information om sin nya marknadsföringsstrategi och rättsliga representant. Den rättsliga representanten ska vara etablerad i det nya referenslandet.

Den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet ska undersöka om AIF-förvaltarens val av nytt referensland är korrekt och ska sedan meddela Esma om sin bedömning (artikel 37.11 andra stycket). Esma ska inom en månad efter mottagandet av meddelandet lämna ett råd avseende den behöriga myndighetens bedömning (artikel 37.11 tredje stycket). Den behöriga myndigheten ska, efter att ha mottagit Esmas råd, informera AIF-förvaltaren, dess ursprungliga rättsliga representant och Esma om sitt beslut (artikel 37.11 fjärde stycket). Om beslutet innebär att den behöriga myndigheten instämmer i AIF-förvaltarens bedömning om nytt referensland, ska myndigheten informera den behöriga myndigheten i det nya referenslandet samt utan onödigt dröjsmål översända kopior på tillstånds- och tillsynsdokumentation (artikel 37.11 femte stycket). Från och med det att dokumentationen översänts, ska den behöriga myndig- heten i det nya referenslandet vara behörig när det gäller tillstånd för och tillsyn över AIF-förvaltaren.

För det fall den behöriga myndighetens bedömning inte följer Esmas råd, ska myndigheten informera Esma och ange sina skäl (artikel 37.11 sjätte stycket). Esma ska då, efter att ha informerat myndigheten, offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Esma får också offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten har anfört för att inte följa Esmas råd. Om AIF-förvaltaren marknadsför alternativa investeringsfonder i andra länder inom EES än det ursprung- liga referenslandet, ska den behöriga myndigheten i referenslandet infor- mera de behöriga myndigheterna i dessa länder, samt, i förekommande fall, den alternativa investeringsfondens behöriga myndighet om att Esmas råd inte har följts och ange skälen för detta.

Om det inom två år från det att AIF-förvaltaren beviljats tillstånd visar sig genom den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet att den marknadsföringsstrategi som förvaltaren presenterade i sin ursprungliga ansökan inte har följts, att förvaltaren har gjort felaktiga påståenden om strategin eller om den har ändrats utan att förvaltaren har anmält detta, ska den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet uppmana AIF-förvaltaren att välja ett nytt referensland på grundval av den faktiska marknadsföringsstrategin (artikel 37.12 första stycket). Om AIF- förvaltaren inte rättar sig efter den behöriga myndighetens uppmaning, ska myndigheten återkalla förvaltarens tillstånd.

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter två år från det att tillstånd beviljats, och avser att ändra sitt referensland, ska förvaltaren lämna in en begäran om att ändra referensland till den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet (artikel 37.12 andra stycket). I sådana fall den process som beskrivs ovan följas i tillämpliga delar.

För det fall ett byte av referensland är aktuellt och en behörig Prop. 2013/14:113 myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den

bedömning av referensland som en behörig myndighet har gjort, får de myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma. Esma får då agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (artikel 37.12 tredje stycket i AIFM- direktivet).

Definitionen av referensland samt reglerna om processen för fast- ställande och ändring i AIFM-direktivet bör tas in i nya bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna om processen för fastställande och ändring av referensland bör tas in i ett nytt kapitel i lagen.

5.4Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare får av Finansinspektionen ges tillstånd som AIF-förvaltare, om Sverige är förvaltarens referensland. Kraven för tillstånd, bestämmelser om tillståndsprocessen och Finansinspektionens samarbete med Esma i tillståndsprocessen tas in i nya bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang endast avseende övervakning av systemrisker mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad. I utredningens förslag får tillstånd ges även för förvaltning av en specialfond.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: När väl frågan om referensland är avgjord ska den behöriga myndigheten i referenslandet pröva AIF- förvaltarens ansökan om tillstånd. För att tillstånd ska beviljas måste vissa förutsättningar vara uppfyllda.

Referenslandet för AIF-förvaltaren ska ha fastställts enligt det förfarande som beskrivs i avsnitt 5.3. För det fall behöriga myndigheter i flera möjliga referensländer gemensamt har fastställt ett referensland i enlighet med artikel 37.4 andra stycket i AIFM-direktivet, blir denna fråga inte aktuell.

En AIF-förvaltare ska enligt huvudregeln följa samtliga regler i AIFM- direktivet (artikel 37.2). Förvaltaren behöver emellertid inte följa en regel i direktivet om efterlevnaden av den inte är förenlig med efterlevnaden av den lagstiftning som gäller för den icke EES-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden som marknadsförs inom EES, om förvaltaren kan visa att

det är omöjligt att kombinera efterlevnad av regeln i AIFM- direktivet med efterlevnad av en tvingande bestämmelse i den

lagstiftning som gäller för förvaltaren och/eller fonden, och	71

Prop. 2013/14:113 	den lagstiftning som gäller för förvaltaren och/eller	fonden inne-
	håller en likvärdig regel med samma regleringssyfte som ger samma
	skyddsnivå för investerarna i fonden och förvaltaren och/eller
	fonden följer denna regel.
	AIF-förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant som är etablerad i
referenslandet (artikel 37.7 första stycket b och c).		Den rättsliga

representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för de behöriga myndig- heterna när det gäller den verksamhet för vilken förvaltaren har tillstånd. Den rättsliga representanten ska tillsammans med AIF-förvaltaren sköta funktionen för regelefterlevnad i enlighet med AIFM-direktivet.

Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan den behö- riga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland, den behöriga myndig- heten i hemlandet för de berörda EES-baserade alternativa investerings- fonderna och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-förvaltaren är etablerad (artikel 37.7 första stycket d). Syftet med detta krav är att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet. Regeringen anser därför inte, såsom utredningen föreslår, att samarbetsarrangemangen kan vara begränsade till endast övervakning av systemrisker, vilket t.ex. är fallet med de samarbets- arrangemang som avses i artikel 36.1 b. Noteras bör att det i den svenska språkversionen av AIFM-direktivet i artikel 37.7 d felaktigt anges

”tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF- fonden är etablerad”. I den engelska språkversionen anges nämligen ”the supervisory authorities of the third country where the non-EU AIFM is established”. Det som avses är således tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad.

Vidare krävs att det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad inte är uppfört på förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier, vilken upprättas av den internationella arbets- gruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force, (FATF) (artikel 37.7 första stycket e). Det land där den icke EES- baserade AIF-förvaltaren är etablerad ska dessutom ha undertecknat ett avtal med referenslandet, som uppfyller kriterierna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multi- laterala skatteavtal (artikel 37.7 första stycket f).

För att tillstånd ska få ges får den behöriga myndighetens effektiva utövande av sin tillsyn enligt AIFM-direktivet över AIF-förvaltaren inte hindras av den lagstiftning i tredjeland som är tillämplig för förvaltaren eller av begränsningar i de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten i det tredjelandet har (artikel 37.7 första stycket g).

Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om huruvida de kriterier för tillstånd som beskrivs ovan, med undantag för kravet på ett skatteavtal, är uppfyllda får ärendet hänskjutas till Esma, som får agera i enlighet artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.7 andra stycket i AIFM-direktivet). Om en behörig myndighet för en EES-baserad alternativ investeringsfond inte inom en rimlig tidsperiod

medverkar i de samarbetsarrangemang som krävs, får de behöriga myndigheterna i referenslandet hänskjuta ärendet till Esma, som även i det fallet får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.7 tredje stycket i AIFM-direktivet).

För tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare gäller i huvudsak samma förfarande och krav på information som för en ansökan av en EES-baserad AIF-förvaltare. Utöver den information som ska lämnas enligt artikel 7.2 i AIFM-direktivet, ska en ansökan enligt artikel 37.8 första stycket a innehålla följande:

AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensland inklusive information om marknadsföringsstrategin.

En förteckning över de regler i AIFM-direktivet som det är omöjligt för förvaltaren att följa på grund av tvingande bestämmelser i den lagstiftning i tredjeland som gäller för förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden.

Ett skriftligt intyg (baserat på Esmas tekniska standarder för tillsyn) som styrker att den relevanta lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är likvärdig med de regler i AIFM-direktivet som det är omöjligt att följa, med samma regleringssyfte och skyddsnivå för investerarna i den alternativa investeringsfonden i fråga, inklusive ett rättsligt utlåtande, och att förvaltaren följer denna likvärdiga regel.

Namn på AIF-förvaltarens rättsliga representant och plats där denne är etablerad.

Därutöver anges i artikel 37.8 första stycket b–e i AIFM-direktivet hur informationskraven i artiklarna 7 och 8 ska tillämpas i fråga om en icke EES-baserad AIF-förvaltare. Kravet på information om investerings- strategier m.m. enligt artikel 7.3 behöver bara avse de EES-baserade alternativa investeringsfonder som ska förvaltas och de alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras inom EES med stöd av mark- nadsföringspass. Kravet i artikel 8.1 a om att AIF-förvaltaren ska upp- fylla samtliga krav i direktivet ska inte förhindra tillämpningen av den regel som innebär att förvaltaren under vissa förutsättningar inte behöver följa regler i AIFM-direktivet om dessa står i konflikt med tillämpliga regler i tredjeland. Kravet i artikel 8.1 e om att huvudkontoret och det stadgeenliga sätet ska vara lokaliserade i samma land inom EES gäller inte icke EES-baserade AIF-förvaltare. Dessutom ska artikel 8.5 andra stycket, som preciserar vilken information som ska ingå i en ansökan om tillstånd för att den ska anses vara fullständig, förstås som att den in- begriper en hänvisning till den information som avses i punkterna ovan.

Om en behörig myndighet i ett tillståndsärende anser att AIF- förvaltaren bör få undantag från kravet att följa alla regler i enlighet med artikel 37.2 i AIFM-direktivet, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Esma om detta (artikel 37.9 första stycket). Den behöriga myndigheten ska även bifoga den förteckning över de regler som AIF-förvaltaren anser sig inte kunna efterleva samt det skriftliga intyget, inklusive det rättsliga utlåtandet, som förvaltaren har gett in till myndigheten. Esma ska lämna råd om tillämpningen inom en månad efter mottagandet av underrättelsen (artikel 37.9 andra stycket). Esma ska sträva efter att bygga upp en

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 gemensam tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt arbetssätt vid bedöm- ningen om undantag från vissa bestämmelser kan ges.

Om den behöriga myndigheten avser att bevilja eller beviljar AIF- förvaltaren tillstånd i strid med Esmas råd, ska myndigheten underrätta Esma och ange sina skäl för detta (artikel 37.9 fjärde stycket). Esma ska offentliggöra att den behöriga myndigheten inte avser att följa eller inte följer Esmas råd. Esma får också besluta om att offentliggöra de skäl som myndigheten har angett. Den behöriga myndigheten ska i så fall få ett förhandsbesked från Esma om ett sådant offentliggörande. För det fall AIF-förvaltaren avser att marknadsföra alternativa investeringsfonder i andra länder inom EES ska den behöriga myndigheten i referenslandet även informera de behöriga myndigheterna i de berörda länderna och ange sina skäl (artikel 37.9 femte stycket). Om en av dessa behöriga myndigheter har en avvikande åsikt om den bedömning som den behöriga myndigheten i referenslandet gjort, får de båda myndigheterna hänskjuta frågan till Esma, som får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.9 sjätte stycket i AIFM-direktivet).

Den behöriga myndigheten i referenslandet ska informera Esma om de tillstånd för AIF-förvaltare som beviljas, eventuella ändringar och återkallelser av tillstånd (artikel 37.10). De behöriga myndigheterna ska även informera Esma om de tillståndsansökningar som avslagits samt lämna uppgifter om förvaltaren och skälen för avslaget. Esma ska föra ett register över avslag på tillståndsansökningar. Registret ska vara tillgängligt för behöriga myndigheter. Myndigheterna ska behandla informationen i registret som konfidentiell (jfr 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]).

Reglerna i AIFM-direktivet om tillstånd och tillståndsförfarande när det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Om Sverige har fastställts som en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland och förvaltaren har fått tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska det tillståndet återkallas om Sverige inte längre ska vara förvaltarens referensland (jfr artikel 37.11 femte stycket).

En icke EES-baserad AIF-förvaltare bör inte kunna få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Specialfonder utgör en särskild kategori alternativa investeringsfonder som i hög utsträckning marknadsförs till icke-professionella investerare. Det är därför särskilt viktigt att Finans- inspektionen kan utöva effektiv tillsyn över sådana fonder och deras förvaltare. I dagsläget framstår det som oklart hur EU-passen och Finans- inspektionens tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd i Sverige kommer att fungera i praktiken. Regeringen anser därför att med hänsyn till investerarskyddet bör sådana förvaltare inte få möjlighet att få tillstånd att förvalta en specialfond.

5.5Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens bedömning: Reglerna i artikel 38 i AIFM-direktivet, som avser Esmas utvärdering av tillstånd för och tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare, föranleder inte någon lagstiftnings- åtgärd.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att erinra

mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Esma ska årligen utvärdera de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet avseende icke EES- baserade AIF-förvaltare, i syfte att uppnå större enhetlighet när det gäller resultatet av tillsynen (artikel 38.1 i AIFM-direktivet).

Esma ska utarbeta metoder för att bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas (artikel 38.2). Utvärderingen ska inbegripa

graden av konvergens i tillsynspraxis avseende tillstånd för och tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare,

i vilken utsträckning tillsynspraxisen leder till att målen i AIFM- direktivet uppfylls, samt

effektiviteten och graden av konvergens som uppnåtts när det gäller efterlevnaden av AIFM-direktivet, genomförandeåtgärderna och de tekniska standarderna samt eventuella administrativa sanktioner mot icke EES-baserade AIF-förvaltare vid överträdelser av direk- tivet.

Mot bakgrund av resultatet av utvärderingen får Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer för att etablera enhetlig, effektiv och ändamåls- enlig tillsynspraxis avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare (artikel 38.4). De behöriga myndigheterna ska följa Esmas riktlinjer och rekommendationer med alla tillgängliga medel (artikel 38.5). Inom två månader från det att Esma har utfärdat riktlinjer eller rekommendationer ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer eller avser att följa riktlinjerna eller rekommendationerna (artikel 38.6). Om myndigheten inte följer eller avser att följa riktlinjerna eller rekommendationerna, ska den informera Esma och ange skälen för detta. Esma ska offentliggöra det faktum att en behörig myndighet inte följer eller avser att följa riktlinjer eller rekommendationer (artikel 38.7). Esma får även besluta om att offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten angett. Den behöriga myndigheten ska få ett förhandsbesked av Esma om ett sådant offentliggörande.

Esma ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats (artikel 38.8). Esma ska även informera dessa institutioner om vilka behöriga myndigheter som inte följer riktlinjerna och rekommendationerna samt redogöra för vilka åtgärder som Esma avser att vidta för att dessa behöriga myndigheter ska följa riktlinjerna och rekommendationerna. Kommis- sionen ska ta vederbörlig hänsyn till dessa rapporter vid sin översyn av AIFM-direktivet (artikel 38.9).

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 Esma ska offentliggöra den bästa praxis som identifierats i samband med utvärderingen av de behöriga myndigheterna (artikel 38.10). Esma ska även, efter att berörda behöriga myndigheter samtyckt, offentliggöra samtliga resultat av utvärderingen av de behöriga myndigheterna.

Artikel 38 i AIFM-direktivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd. Artikeln riktar sig huvudsakligen till Esma och reglerar främst den utvärdering som Esma ska göra och de åtgärder som Esma ska vidta. När det gäller Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med Esma följer det redan av nuvarande allmänna bestämmelser om samarbete. Finans- inspektionen ska enligt lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och Esma i den utsträckning som följer av AIFM-direktivet (13 kap. 10 §). Vidare följer det av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen att inspektionen ska delta aktivt i det samarbete inom EU som sker inom ramen för Esma och samarbeta med utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över finansiella marknader och finansiella företag samt i det sammanhanget bidra till att tillsynen samordnas (se 5 § 1 och 5 a §).

	5.6	Marknadsföring över gränserna av EES-
		baserade alternativa investeringsfonder som
		förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare

	Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har
	Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av
	alternativa investeringsfonder och som förvaltar en EES-baserad
	alternativ investeringsfond, ska underrätta Finansinspektionen innan
	förvaltaren börjar marknadsföra andelar eller aktier i fonden till
	professionella investerare i Sverige eller ett annat land inom EES.
	Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet
	och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av
	alternativa investeringsfonder.
	En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än
	Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet i det landet får, utan
	tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
	till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller
	aktier i en av denne förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
	det.
	Skälen för regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare
	med tillstånd som avses i AIFM-direktivet i ett land inom EES får efter
	ett underrättelseförfarande marknadsföra EES-baserade alternativa
	investeringsfonder som den förvaltar i referenslandet och i andra länder
	inom EES (artikel 39 i AIFM-direktivet).
	Om fonderna ska marknadsföras i referenslandet, ska AIF-förvaltaren
	anmäla detta till den behöriga myndigheten där (artikel 39.2). Under-
76	rättelseförfarandet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares

marknadsföring här i landet (jfr artikel 31.2 och se prop. 2012/13:155 s. 235 ff.). En underrättelse ska innehålla den information som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad, vilket som är dess förvaringsinstitut samt fondbestämmelserna eller bolagsordningen. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investe- ringstjänster avseende fonder, t.ex. värdepappersinstitut.

Den behöriga myndigheten i referenslandet ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse, meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får inledas (artikel 39.3 första stycket). Myndig- heten ska även informera Esma om att marknadsföring får inledas och, i tillämpliga fall, också den behöriga myndigheten i det andra land inom EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad (artikel 39.3 andra stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera form och innehåll för en mall för sådana underrättelser som AIF-förvaltaren ska lämna (artikel 39.10 första stycket a).

Den behöriga myndigheten i referenslandet får hindra marknads- föringen av den alternativa investeringsfonden endast om AIF-förval- tarens förvaltning av fonden inte är förenlig med AIFM-direktivet eller om förvaltaren i övrigt inte efterlever direktivet (artikel 39.3 första stycket). Det är emellertid inte fråga om någon ny tillståndsprövning. Det får snarare anses föreligga en presumtion för att marknadsföringen får påbörjas så snart AIF-förvaltaren har underrättat den behöriga myndig- heten och myndigheten har meddelat att marknadsföringen får inledas (jfr a. prop. s. 358).

En AIF-förvaltare som avser att marknadsföra EES-baserade alterna- tiva investeringsfonder i ett annat land inom EES än referenslandet ska, för varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra, underrätta den behöriga myndigheten i referenslandet. Underrättelseförfarandet är det- samma som för en svensk AIF-förvaltares marknadsföring över gräns- erna (jfr artikel 32.2 och se a. prop. s. 356 ff.) En underrättelse ska innehålla den information som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet, dvs. samma information som anges ovan men med det tillägget att även de länder inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden ska anges (artikel 39.4). Som huvudregel ska AIF-förvaltaren följa den nationella lagstiftning i referenslandet som genomför AIFM-direktivet. Däremot ska lagstiftningen i AIF-förvaltarens värdland tillämpas av- seende marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden och de åtgärder som fastställts för att förhindra att fonden marknadsförs till icke- professionella investerare, inbegripet i de fall då förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende fonden, t.ex. värdepappersinstitut (artikel 39.7).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidare- befordra den till den behöriga myndigheten i det land inom EES där fonden ska marknadsföras (artikel 39.5 första stycket). Underrättelsen ska vidarebefordras om AIF-förvaltarens förvaltning är och kommer att

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska bifoga ett intyg om att AIF-förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investerings- strategi (artikel 39.5 andra stycket). Underrättelsen och intyget ska vara tillgängliga på ”ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska (artikel 39.8 första stycket). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt (artikel 39.8 andra stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera form och innehåll för en mall för underrättelsen och en mall för intyget samt formen för överlämnandet till den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 39.10 första stycket a, b och c).

När den behöriga myndigheten i referenslandet har vidarebefordrat underrättelsen, ska myndigheten utan dröjsmål informera AIF-förvaltaren om detta (artikel 39.6 första stycket). Myndigheten ska även informera Esma om att marknadsföring får inledas i ett annat land än referenslandet och, i tillämpliga fall, också den behöriga myndigheten i det andra land inom EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad (artikel 39.6 andra stycket).

Om AIF-förvaltaren planerar eller har genomfört en väsentlig ändring av någon av de uppgifter som har lämnats i en underrättelse, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 39.9 första stycket). Denna anmälningsskyldighet motsvarar det som gäller för svenska AIF-förvaltare vid marknadsföring över gränserna enligt 6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se a. prop. s. 358). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i referens- landet, utan dröjsmål, underrätta AIF-förvaltaren om att ändringen inte får genomföras (artikel 39.9 andra stycket). Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att reglerna i AIFM-direktivet inte efterlevs, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföring av den alternativa investeringsfonden (artikel 39.9 tredje stycket). Om ändringen är godtagbar och innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder marknadsförs eller att vissa fonder inte längre marknadsförs, ska den behöriga myndigheten i referenslandet utan dröjsmål informera Esma och, i tillämpliga fall, även den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 39.9 fjärde stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera formkraven för AIF- förvaltarens anmälan om ändringar (artikel 39.10 första stycket d).

En icke EES-baserad förvaltare med Sverige som referensland och tillstånd som AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder får således genom artikel 39 rätt att efter ett underrättelseförfarande marknadsföra en förvaltad EES-baserad alterna- tiv investeringsfond till professionella investerare i Sverige och i andra länder inom EES. Motsvarande rätt till marknadsföring i Sverige får en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES som referensland och tillstånd som avses i AIFM-direktivet i det landet.

Artikel 39 i AIFM-direktivet innebär alltså att en icke EES-baserad Prop. 2013/14:113 AIF-förvaltare – i likhet med en EES-baserad AIF-förvaltare – ska få

möjlighet att inom EES marknadsföra alternativa investeringsfonder med ett marknadsföringspass. Reglerna i artikeln bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av bestämmelserna i den lagen avseende svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige och utomlands (4 och

6kap.).

Genomförandet av reglerna om marknadsföringspass för icke EES-

baserade AIF-förvaltare bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder om tillståndskrav avseende sådana förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 5 kap. 11 och 12 §§ samt a. prop. s. 366 ff.).

5.7Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES. Bestämmelser om förutsätt- ningarna för sådan marknadsföring, underrättelsens innehåll, under- rättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare
med tillstånd enligt AIFM-direktivet får marknadsföra en icke EES-
baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare inom
EES om de förutsättningar som anges i artikel 40 i direktivet är upp-
fyllda.
Kraven i artikel 40 innebär att AIF-förvaltaren ska uppfylla samtliga
krav i AIFM-direktivet.
Därutöver krävs
 att det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan behö-
rig myndighet i AIF-förvaltarens referensland och tillsyns-
myndigheten i det land där den icke EES-baserade alternativa
investeringsfonden är etablerad, för att åtminstone säkerställa ett
effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den
behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter enligt direktivet
(artikel 40.2 första stycket a),	79

Prop. 2013/14:113	 att det land där den icke EES-baserade alternativa investerings-
	fonden är etablerad inte är uppfört på förteckningen över icke
	samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av den
	internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot
	penningtvätt (Financial Action Task Force, FATF) (artikel
	40.2 första stycket b), och
	 att det mellan det land där den icke EES-baserade alternativa
	investeringsfonden är etablerad, AIF-förvaltarens referensland
	och varje annat land inom EES där fonden ska marknadsföras,
	finns en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller
	normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på
	inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informa-
	tionsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala
	skatteavtal (artikel 40.2 första stycket c).
	Det är den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland som
	ska kontrollera att dessa förutsättningar är uppfyllda. Om en behörig
	myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den
	bedömning som myndigheten i förvaltarens referensland har gjort beträf-
	fande samarbetsarrangemangen mellan myndigheter och huruvida det
	land där den alternativa investeringsfonden är etablerad är uppfört på
	FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder, får de berörda
	behöriga myndigheterna hänskjuta frågan till Esma (artikel 40.2 andra
	stycket). Esma får då agera i enlighet med de befogenheter som myndig-
	heten har tilldelats genom artikel 19 i Esma-förordningen.
	Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investerings-
	fond i AIF-förvaltarens referensland inleds, ska förvaltaren underrätta sin
	behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren avser att marknads-
	föra där (artikel 40.3 första stycket). En sådan underrättelse ska innehålla
	de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet,
	dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad
	och vilket som är dess förvaringsinstitut samt fondens fondbestämmelser
	eller bolagsordning. Underrättelsen ska också innehålla information om
	vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknads-
	föring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet,
	och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren förlitar
	sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster av-
	seende alternativa investeringsfonder, t.ex. värdepappersinstitut. Form-
	kraven för sådana underrättelser får specificeras i tekniska standarder för
	genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma
	(artikel 40.16 första stycket a).
	Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom
	20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse meddela
	förvaltaren om huruvida marknadsföringen av den alternativa investe-
	ringsfonden får inledas i referenslandet (artikel 40.4 första stycket). Den
	behöriga myndigheten får hindra marknadsföringen enbart om AIF-
	förvaltarens förvaltning av fonden strider mot eller kommer att strida mot
	AIFM-direktivet eller om förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer att
	följa direktivet. Om myndigheten meddelar ett positivt beslut får AIF-
	förvaltaren börja marknadsföra fonden i referenslandet från och med den
80

dag som beslutet meddelas. Underrättelseförfarandet stämmer således även i övrigt överens med det som gäller för en EES-baserad AIF- förvaltares marknadsföring av en EES-baserad alternativ investerings- fond i förvaltarens hemland (se artikel 31). Den behöriga myndigheten ska dock även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark- nadsföra fonden i referenslandet (artikel 40.4 andra stycket).

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investerings- fond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens referensland, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som avses marknadsföras (artikel 40.5 första stycket). Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFM- direktivet (artikel 40.5 andra stycket).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidare- befordra den i dess helhet till den behöriga myndigheten i det land inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden (artikel 40.6 första stycket). Den behöriga myndigheten ska även bifoga ett intyg om att förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi. En förutsättning för att myndigheten ska vidarebefordra underrättelsen är att AIF-förvaltarens förvaltning av fonden följer och kommer att följa AIFM-direktivet och förvaltaren i övrigt följer direktivet. Formkraven för underrättelsen, intyget och formen för vidarebefordran till den behöriga myndigheten i värdlandet får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 40.16 första stycket a, b och c). Underrättelseförfarandet stämmer överens med det som gäller för en EES-baserad AIF-förvaltares marknadsföring av en EES-baserad alternativ investeringsfond över gränserna (se artikel 32). Den behöriga myndigheten i referenslandet ska dock även underrätta Esma (artikel 40.7 andra stycket).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska utan dröjsmål meddela förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats (artikel 40.7 första stycket). Förvaltaren får börja marknadsföra fonden i värdlandet från och med dagen för det meddelandet.

Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt.

Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som AIF-förval- taren har lämnat i en underrättelse om marknadsföring av en icke EES- baserad alternativ investeringsfond, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 40.10 första stycket). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM- direktivet, ska den behöriga myndigheten utan onödigt dröjsmål under- rätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att AIF-förvaltaren inte uppfyller kraven i AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknads-

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 föringen av den alternativa investeringsfonden. Om ändringen är godtag- bar och innebär att en alternativ investeringsfond inte längre marknads- förs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras, ska den behöriga myndigheten i referenslandet informera Esma och den berörda behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdland. Formkraven för AIF-förvaltares anmälan om ändring får specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 40.16 första stycket d).

Reglerna i artikel 40 i AIFM-direktivet omfattar således dels icke EES- baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige och andra länder inom EES, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med ett annat land inom EES som referensland som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i Sverige.

Reglerna om EU-pass för de tredjelandssituationer som avses i artikel 40 i AIFM-direktivet är, som beskrivs ovan, utformade enligt samma principer som reglerna om EU-pass då både AIF-förvaltaren och den alternativa investeringsfonden är EES-baserade (artiklarna 31 och 32). Reglerna i artikel 40 bör därför genomföras på så sätt att det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser utfor- made efter förebild av 4 kap. 6, 7 och 9–11 §§ samt 5 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ samma lag.

De nya bestämmelserna bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder om tillståndskrav avseende marknadsföring av nu aktuella fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna för tillstånd kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 5 kap. 11 och 12 §§ samt prop. 2012/13:155 s. 366 ff.).

5.8Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna

Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och som avser att förvalta en EES- baserad alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltningen påbörjas. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelse- förfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och som inte är en specialfond. Vid förvaltning från filial här i landet ska bestämmelserna med uppföranderegler och om intressekonflikter i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tillämpas. För

förvaringsinstitut för sådana alternativa investeringsfonder	gäller	Prop. 2013/14:113
bestämmelserna i samma lag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i
utredningens förslag anges att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med
ett annat referensland än Sverige, efter tillstånd från Finansinspektionen,
ska få förvalta en specialfond.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 41 i AIFM-direktivet följer
att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd i sitt referensland,
efter ett underrättelseförfarande, får förvalta en alternativ investerings-
fond i ett annat land inom EES än referenslandet. En ytterligare förut-
sättning är att förvaltarens tillstånd i referenslandet omfattar förvaltning
av alternativa investeringsfonder av motsvarande slag som den eller de
som ska förvaltas i värdlandet.
Reglerna motsvarar vad som gäller för EES-baserade AIF-förvaltare
enligt artikel 33 i AIFM-direktivet. Verksamheten kan enligt artikel 41.1
i direktivet drivas antingen genom en filial i värdlandet (filialverksamhet)
eller genom att fonden förvaltas från förvaltarens referensland (gräns-
överskridande verksamhet).
Principen för sådan förvaltning är densamma som för gränsöver-
skridande marknadsföring, dvs. en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt
referensland får förvalta alternativa investeringsfonder i ett annat land än
referenslandet efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande. Det är den
behöriga myndigheten i förvaltarens referensland som ska underrättas om
verksamheten och överlämna underrättelser till den behöriga myndig-
heten i förvaltarens värdland. Det är alltså inte fråga om något nytt
tillståndsförfarande.
Innan förvaltningen av en alternativ investeringsfond över gränserna
får påbörjas ska AIF-förvaltaren underrätta den behöriga myndigheten i
referenslandet om i vilket land fonden ska förvaltas och om förvaltningen
ska ske genom filial eller gränsöverskridande verksamhet. Förvaltaren
ska också lämna en verksamhetsplan där det framgår vilken verksamhet
som ska drivas i värdlandet och vilka fonder som ska förvaltas där
(artikel 41.2 i AIFM-direktivet). Om AIF-förvaltaren avser att etablera en
filial, ska förvaltaren därutöver informera om filialens organisatoriska
struktur och adress samt namn och kontaktuppgifter för de personer som
ansvarar för ledningen av filialen. Vilken information som ska lämnas i
en underrättelse och utformningen av formulär för underrättelser får
specificeras i tekniska standarder för tillsyn respektive genomförande
(artikel 41.7 och 41.8 i AIFM-direktivet).
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska därefter
– inom en eller två månader, beroende på om det är fråga om gräns-
överskridande verksamhet eller filialverksamhet, från det att myndig-
heten har fått en komplett underrättelse – överlämna underrättelsen till
den behöriga myndigheten i förvaltarens värdland tillsammans med ett
intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En
förutsättning för att överlämna underrättelsen är att den	behöriga
		83

Prop. 2013/14:113

myndigheten i förvaltarens referensland anser att förvaltningen är och kommer att vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Därutöver krävs att förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av alternativa investeringsfonder av motsvarande slag som ska förvaltas i värdlandet. När den behöriga myndigheten har överlämnat underrättelsen ska myndigheten informera AIF-förvaltaren om detta. AIF-förvaltaren får då inleda verksamheten i värdlandet (artikel 41.4).

På motsvarande sätt som gäller enligt andra direktiv på värdepappers- marknadsområdet får AIF-förvaltarens värdland inte ställa upp några ytterligare krav på verksamheten inom de områden som täcks av AIFM- direktivet (artikel 41.5).

Även vid förvaltning över gränserna ska AIF-förvaltaren anmäla till den behöriga myndigheten i referenslandet om någon av de uppgifter som ingår i den information som har lämnats i en underrättelse har ändrats (artikel 41.6 i AIFM-direktivet). Reglerna om skyldighet att anmäla ändringar vid förvaltning över gränserna motsvarar i huvudsak dem vid marknadsföring över gränserna (artiklarna 39.9 och 40.10).

Reglerna om gränsöverskridande förvaltning i artikel 41 i AIFM- direktivet omfattar dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland och som avser att förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder etablerade i ett annat land inom EES, dels icke EES- baserade AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige och som avser att förvalta alternativa investeringsfonder etablerade i Sverige.

Regeringen delar inte utredningens uppfattning att en icke EES- baserad AIF-förvaltare bör kunna få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Som konstateras i avsnitt 5.4 utgör specialfonder en särskild kategori alternativa investeringsfonder som i hög utsträckning marknads- förs till icke-professionella investerare. Det är därför särskilt viktigt att Finansinspektionen kan utöva effektiv tillsyn över sådana fonder och deras förvaltare. I dagsläget framstår det som oklart hur EU-passen och Finansinspektionens tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd i Sverige kommer att fungera i praktiken. Regeringen anser därför att med hänsyn till investerarskyddet bör sådana förvaltare inte få möjlighet att få tillstånd att förvalta en specialfond.

Reglerna i artikel 41 i AIFM-direktivet bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av 5 kap. 1, 8 och 9 §§ samt 6 kap. 1, 2 och 6 §§ samma lag.

När förvaltningen av en alternativ investeringsfond sker genom en filial är det enligt AIFM-direktivet de behöriga myndigheterna i AIF- förvaltarens värdland som ska övervaka efterlevnaden av kraven i artiklarna 12 och 14 (enligt artikel 45.2). Det bör av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder framgå att för en AIF-förvaltare med ett annat land inom EES som referensland och som driver filialverksamhet här i landet ska de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de artiklarna i direktivet gälla (8 kap. 1, 19–21 och 23 §§, se prop. 2012/13:155 s. 1031 f.). Regeln i artikel 21.5 a i AIFM-direktivet om att förvaringsinstitutet ska vara etablerat i samma land som fonden innebär att också de svenska bestämmelserna om förvaringsinstitut blir tillämpliga. Ett förvaringsinstitut för en svensk alternativ investeringsfond ska således tillämpa lagen om förvaltare av

alternativa investeringsfonder, oavsett i vilket land AIF-förvaltaren är Prop. 2013/14:113 etablerad.

5.9Myndighetssamarbete

Regeringens förslag: Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2 och 40.15 i AIFM-direktivet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I flera artiklar i AIFM-direktivet finns regler om att en behörig myndighet får hänskjuta en fråga till Esma, t.ex. när en behörig myndighet i ett land inom EES ifrågasätter en behörig myndighets i ett annat land inom EES beslut, agerande eller brist på agerande (se prop. 2012/13:155 s. 386 ff.). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges de fall när Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Esma för tvistlösning (13 kap. 13 §).

I och med införandet av EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och för EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES- baserade alternativa investeringsfonder införs möjlighet för behöriga myndigheter att hänskjuta ytterligare frågor till Esma (artiklarna 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2 och 40.15). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det tas in hänvisningar till berörda artiklar i direktivet så att Finansinspektionen kan hänskjuta en fråga till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av de artiklarna.

5.10Lagval, behörig domstol och delgivning

Regeringens förslag: På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett rättsför- hållande mellan en sådan investerare och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas.

En tvist om rättigheter eller skyldigheter för en ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk dom- stol, om tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som refe- rensland. Detsamma ska gälla en sådan tvist mellan investeraren och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige. Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken

Prop. 2013/14:113 är behörig när svensk domsrätt föreligger, är Stockholms tingsrätt behörig (reservforum).

Det ska vara tillåtet att avtala om att ett rättsförhållande ska vara underkastat lagen i ett visst land inom EES. Ett avtalsvillkor om att lagstiftningen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet ska dock vara ogiltigt. Detsamma ska gälla ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES är behöriga att pröva en tvist om ett sådant rättsförhållande.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referens- land får delges genom förvaltarens rättsliga representant.

Utredningen berör inte frågorna om lagval, behörig domstol och delgivning i tvistemål.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag anges att svensk domsrätt föreligger även om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond förvaltas i Sverige. Promemorians förslag avseende lagval omfattar också sådana fonder som förvaltas i Sverige.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att uttrycken referensland respektive rättslig representant inte har definierats i prome- morians förslag. Vidare anser Advokatsamfundet att det är tveksamt om förslaget till ny 8 kap. 32 § i promemorian verkligen genomför artikel 37.13 i AIFM-direktivet, eftersom direktivet förefaller begränsa sig till det obligationsrättsliga förhållandet mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och investeraren. Emellertid omfattar förslaget enligt sin ordalydelse också sakrättsliga frågor. Om detta är avsikten bör enligt Advokatsamfundets mening förhållandet mellan förslaget och 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument klargöras. På motsvarande sätt bör det klargöras hur förslaget förhåller sig till de allmänna internationellt privaträttsliga principerna om dels att lex rei sitae styr sakrätten avseende aktier eller fondandelar, dels att gäldenärens hemvistlag styr sakrätten avseende fordringar. Om avsikten däremot är att det föreslagna lagrummet inte ska omfatta också sakrättsliga frågor bör detta klargöras. Fondbolagens förening anser att det bör förtydligas vad som avses med förslaget i fråga om domsrätt, mot bakgrund av att artikel 37 i AIFM-direktivet förefaller gälla enbart icke EES-baserade AIF-förvaltare och inte icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Föreningen påtalar vidare att en alternativ investe- ringsfond som förvaltas i Sverige alltid torde vara EES-baserad. Föreningen efterfrågar därutöver vissa andra förtydliganden som behandlas i författningskommentaren. Övriga remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inte något att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag

Reglerna i AIFM-direktivet

Enligt AIFM-direktivet ska eventuella tvister mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och EES-baserade investerare i

fonden avgöras i enlighet med lagstiftningen i ett land inom EES och

under dess jurisdiktion (artikel 37.13 andra stycket). Med tvist avses här civilprocesser som t.ex. talan om skadestånd enligt bestämmelserna i 8 kap. 28, 30 och 31 §§ lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder. Sådana tvister handläggs i Sverige enligt bestämmelserna om tvistemål i rättegångsbalken. Den aktuella regeln i AIFM-direktivet gäller hur sådana tvister ska hanteras avseende såväl lagval som domsrätt i förhållande till olika stater.

Regeln i AIFM-direktivet bör läsas i ljuset av att artikel 37 i övrigt gäller icke EES-baserade AIF-förvaltares verksamhet inom EES. Syftet med regeln torde vara att skydda investerarna genom att tvister av aktuellt slag inte ska avgöras enligt lagen i ett land utanför EES eller av en domstol i ett sådant land. Det land inom EES vars lag ska tillämpas på tvisten bör i allmänhet också vara samma land som har domsrätt i tvisten. Fondbolagens förening anför att artikel 37 i AIFM-direktivet endast omfattar icke EES-baserade AIF-förvaltare, varför de tvister med alter- nativa investeringsfonder som omfattas av lagrummet endast torde kunna gälla sådana fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare och således inte av EES-baserade AIF-förvaltare. Enligt regeringens bedömning torde emellertid såväl icke EES-baserade AIF-förvaltare som icke EES-baserade alternativa investeringsfonder omfattas av regeln. Detta med anledning av att någon begränsning i fråga om vilka icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som avses inte framgår av artikeln och att behovet av investerarskydd torde vara detsamma vid en talan mellan investeraren och fonden som vid en talan mellan investe- raren och AIF-förvaltaren.

Kommissionen har på sin webbplats kommenterat hur medlemsstaterna enligt kommissionens uppfattning bör genomföra artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet. Kommissionen anför att medlemsstaterna får bestämma lämplig jurisdiktion med beaktande av de relevanta internatio- nella privaträttsliga instrumenten. I princip kräver regeln i direktivet att en medlemsstat har domsrätt över tvisten, men inte nödvändigtvis att det rör sig om referensmedlemsstaten. Referensmedlemsstaten är det land inom EES där en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska ansöka om tillstånd (artiklarna 4.1 z och 37.5 i AIFM-direktivet). I det följande används begreppet referensland i stället för begreppet referensmedlems- stat (se avsnitt 5.3 och definitionen i nya 1 kap. 11 a § 2 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Motsatsvis får inte medlemsstaterna, enligt kommissionens uppfattning, tillåta att den tillämpliga lagen eller de behöriga domstolarna finns i ett land utanför EU. I fråga om behöriga domstolar torde kommissionen avse att medlemsstaterna ska säkerställa att tvister av ifrågavarande slag kan avgöras av domstolar i en medlemsstat. Med medlemsstater i EU jämställs i nu aktuellt avseende länder inom EES.

Lagval

När ett avtal har anknytning till flera olika länder måste det avgöras vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet. Lagvalet bestäms av regler inom den internationella privat- och processrätten. Frågor om lagval i privaträttsliga sammanhang regleras i den s.k. Rom I-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)) när det gäller avtalsförpliktelser och i den s.k. Rom II-förordningen (Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)) när det gäller förhållanden utanför avtalsförpliktelser (utomobligatoriska förhållanden). Dessa EU-förordningar är direkt tillämpliga.

Sådana tvister som avses i artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direk- tivet kan vara t.ex. en skadeståndstalan som väcks av en investerare i en alternativ investeringsfond gentemot antingen en AIF-förvaltare eller fonden. I det senare fallet förutsätts att det rör sig om en sådan fond som har bildats på associationsrättslig grund och således har rättskapacitet. Om den alternativa investeringsfonden i stället är bildad på kontrakts- rättslig grund saknar den rättskapacitet enligt svensk rätt (jfr 4 kap. 1 § första stycket lagen [2004:46] om värdepappersfonder och prop. 2012/13:155 s. 291). Om det rör sig om en talan mot AIF-förvaltaren, och denne är en extern AIF-förvaltare som har ett avtalsförhållande med fonden, kan det förhålla sig så att det inte finns något direkt avtalsförhållande mellan AIF-förvaltaren och investeraren. I ett sådant fall är investerarens eventuella anspråk mot AIF-förvaltaren närmast av utomobligatorisk karaktär (a. prop. s. 292).

Vid genomförandet av artikel 37.13 andra stycket är således såväl Rom I-förordningen som Rom II-förordningen av intresse. Båda förord- ningarna har en universell tillämpning, dvs. den lag som anvisas i förord- ningarna ska tillämpas även om det är lagen i en icke medlemsstat (artikel 2 i Rom I-förordningen och artikel 3 i Rom II-förordningen). Det innebär att det land vars lag ska tillämpas i det enskilda fallet kan vara såväl ett land inom EES som ett land utanför EES. Förordningarna innebär att avtal om lagval som huvudregel är giltiga (artikel 3 respektive artikel 14). Ingen av förordningarna ska dock inverka på tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser på särskilda delar av respektive rättsområde (artikel 23 respektive artikel 27). Således har regeln om lagval i AIFM-direktivet företräde framför förordningarna. Det innebär alltså att det är möjligt att vid genomförandet av regeln i AIFM-direktivet föreskriva särskilda bestämmelser om lagval som har företräde framför förordningarna.

Med hänsyn till det anförda bör det tas in bestämmelser om lagval i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har företräde framför Rom I-förordningen och Rom II-förordningen. Sådana bestäm- melser bör avse de delar av parternas rättsförhållande som rör en investe- rares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF- förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas. På ett rättsför- hållande mellan en sådan investerare och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som har rättskapacitet och som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. I linje med synpunkterna från Fondbolagens förening saknas det anledning att i bestämmelsen beröra förvaltning som sker i Sverige, eftersom en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige inte kan vara icke EES-baserad.

Med rättsförhållande avses här avtalsförpliktelser eller utomobliga- toriska förpliktelser som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investerings- fond. Bestämmelserna om lagval bör således ha ett vidare tillämpnings- område än vad som följer av ordalydelsen av artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet. En sådan lydelse av bestämmelserna bedöms dock vara förenlig med AIFM-direktivet. Avsikten med artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet torde inte vara att vilken lag som är tillämplig ska ändras under ett rättsförhållande beroende på om det pågår en tvist i domstol eller inte. Begreppet ”tvist” får därför anses omfatta hela rätts- förhållandet. Med anledning av Sveriges advokatsamfunds påpekanden finns det skäl att förtydliga att sakrättsliga frågor inte omfattas av bestämmelserna. Det följer av att sakrättsliga frågor, t.ex. vad avser äganderätt, avser rättsförhållandet till tredjeman i allmänhet och inte endast förhållandet mellan en investerare och en AIF-förvaltare eller en alternativ investeringsfond, vilket förutsätts i artikel 37.13 andra stycket AIFM-direktivet.

Det bör inte vara tillåtet för en icke EES-baserad AIF-förvaltare som marknadsför alternativa investeringsfonder i Sverige att ingå avtal om lagval som innebär att lagen i land utanför EES ska tillämpas på ett rättsförhållande av nu aktuellt slag. Anledningen till detta är att ett sådant avtal skulle innebära att regeln i AIFM-direktivet kringgås. Ett sådant avtalsvillkor bör därför vara ogiltigt. Det finns dock ingen anledning att begränsa avtalsfriheten avseende lagval i förhållande till olika länder inom EES. Även i dessa avseenden bör bestämmelser tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Med investerare avses här en investerare i en alternativ investerings- fond.

Att begreppet referensland vad gäller AIF-förvaltare inte definieras i promemorians förslag, vilket Advokatsamfundet påpekar, beror på att en sådan definition finns i utredningens betänkande (bilaga 3, 1 kap. 11 § 23). I förevarande proposition föreslås i avsnitt 5.3 att en mot- svarande definition ska införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (1 kap. 11 a § 2).

Domsrätt

Som framgår ovan reglerar artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet även under vilken stats jurisdiktion som en tvist mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och EES-baserade investerare i fonden ska avgöras. Med jurisdiktion avses vilken stat som enligt den internationella privat- och processrätten har domsrätt över tvisten, dvs. vilken stats domstolar som är behöriga i förhållande till domstolarna i andra stater. Avsikten med regeln i AIFM-direktivet är således att medlemsstaterna ska säkerställa att tvister av ifrågavarande slag kan avgöras av domstolar i ett land inom EES.

Frågor om domsrätt m.m. avseende privaträttsliga frågor i allmänhet regleras i den s.k. Bryssel I-förordningen (Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) när det gäller svarande som har hemvist i en medlemsstat i EU och i

Prop. 2013/14:113

Luganokonventionen (Konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [Nya Luganokonventionen, EUT L 339, 21.12.2007, s. 3, Celex 22007A1221(03)]) beträffande svarande som har hemvist i Norge, Schweiz eller i Island. Inom EU har det antagits en reviderad Bryssel I- förordning som börjar tillämpas den 10 januari 2015 (Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privat- rättens område). Förordningen i dess nuvarande lydelse och konven- tionen är likalydande i sak och reglerar frågor om domsrätt mellan medlemsstaterna respektive konventionsstaterna. Vid tillämpningen av förordningen bör således inte domstolarna i ett land utanför EES kunna bli behöriga att pröva en sådan tvist som avses i AIFM-direktivet. Någon lagstiftningsåtgärd krävs därför inte för att genomföra artikel 37.13 andra stycket i det avseendet.

Vid tillämpningen av Luganokonventionen kan det dock tänkas att domstolarna i Schweiz får domsrätt över en tvist av aktuellt slag, t.ex. beträffande en alternativ investeringsfond som har sitt säte där och är svarande. Schweiz är inte ett land inom EES. Det torde inte vara förenligt med AIFM-direktivet att en tvist mellan en investerare som har hemvist inom EES och t.ex. en alternativ investeringsfond enbart kan prövas av schweizisk domstol. Av Luganokonventionen följer emellertid att regler som med avseende på särskilda frågor reglerar domstols behörighet och som finns i rättsakter som utfärdats av EU:s institutioner ska behandlas på samma sätt som konventioner enligt artikel 67.1 (punkten 1 i proto- koll 3 till konventionen). Om en avtalsslutande part, eller flera avtals- slutande parter gemensamt, införlivar regler i EU:s rättsakter med natio- nell rätt, ska dessa bestämmelser i nationell lag också behandlas på samma sätt som de konventioner som avses i artikel 67.1 (punkten 3 i protokoll 3 till konventionen). Artikel 67.1 innebär i sin tur att konven- tionen inte ska inverka på andra konventioner som de avtalsslutande staterna och/eller konventionsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet. Enligt artikeln ska inte heller Luganokonventionen hindra sådana stater från att tillträda dessa konventioner. Innebörden av dessa regler i konventionen bedöms vara att det är möjligt att i svensk rätt, i syfte att genomföra artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet i fråga om domsrätt, införa en bestämmelse om domsrätt som gäller i stället för Luganokonventionens regler. En sådan bestämmelse bör tas in i lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder. Till följd av artikel 67 och protokoll 3 till konventionen strider inte en sådan bestämmelse mot Sveriges åtaganden gentemot Schweiz i dess egenskap av konventionsstat.

Utanför förordningens och konventionens tillämpningsområde, tilläm- pas vissa av bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken analogt. Det avser frågan om svensk domstol är behörig att pröva en tvist. Det saknas förutsättningar för att i lag reglera att ett tredjelands domstolar inte ska vara behöriga att pröva en viss tvist. Den ovannämnda bestämmelsen om domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör emellertid vara generellt tillämplig i förhållande till tredjeland. På så sätt uppnås det investerarskydd som eftersträvas i AIFM-direktivet även i förhållande till andra länder utanför EES än Schweiz.

Artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet reglerar även frågan om jurisdiktion beträffande en tvist mellan en investerare och en alternativ investeringsfond. Om fonden är bildad på kontraktsrättslig grund saknar den rättskapacitet enligt svensk rätt (jfr 4 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersfonder och a. prop. s. 291). En sådan fond kan därför inte vara part i ett tvistemål, vilket innebär att det saknas anledning att reglera frågan om domsrätt i det avseendet. För alternativa investeringsfonder som har rättskapacitet bör det emellertid tas in en bestämmelse om doms- rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Den bör avse sådana fonder som inte är EES-baserade och som marknadsförs i Sverige. Detta förklaras av att regeln i AIFM-direktivet syftar till att undvika att vissa tvister enbart kan prövas av domstolar utanför EES. För alternativa investeringsfonder som är etablerade inom EES är redan domstolar i ett eller flera länder inom EES behöriga att pröva tvister i vilka fonden är svarande. Beträffande icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som inte marknadsförs i Sverige saknas det skäl att föreskriva svensk domsrätt. Om däremot en icke EES-baserad alternativ investeringsfond marknadsförs i Sverige, bör det av investerarskyddsskäl finnas svensk domsrätt. Svensk domsrätt i ett sådant fall bedöms även vara förenligt med AIFM-direktivet.

Sammantaget bör det tas in en bestämmelse om svensk domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder beträffande dels icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, dels alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige. Som Fondbolagens förening påtalar saknas det anledning att i bestämmelsen beröra förvaltning som sker i Sverige, eftersom en alternativ investe- ringsfond som förvaltas i Sverige inte kan vara icke EES-baserad.

Om svensk domsrätt föreligger och någon behörig domstol inte finns enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken, bör Stockholms tingsrätt vara reservforum.

Vidare bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in en bestämmelse om prorogationsavtal. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som marknadsför en alternativ investeringsfond i Sverige ingår ett avtal om att en tvist av nu aktuellt slag ska avgöras av en domstol i ett land utanför EES, bör avtalet vara ogiltigt.

Delgivning

En icke EES-baserad AIF-förvaltare ska utse en rättslig representant som är etablerad i referenslandet (artikel 37.7 b och c i AIFM-direktivet). Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för behörig myndighet vad gäller den verksamhet för vilken AIF-förvaltaren har tillstånd.

I syfte att underlätta för investerare att väcka talan mot en icke EES- baserad AIF-förvaltare bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges att delgivning med förvaltaren får ske genom dennes rättsliga representant. I annat fall kan det för en investerare vara förenat med praktiska problem att väcka en sådan talan. Frågor om delgivning regleras främst i delgivningslagen (2010:1932).

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 Att begreppet rättslig representant inte definieras i promemorians förslag, vilket Sveriges advokatsamfund påpekar, beror på att en sådan definition finns i utredningens betänkande (bilaga 3, 1 kap. 11 § 25). I förevarande proposition föreslås i avsnitt 5.3 att en motsvarande defini- tion ska införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (1 kap. 11 a § 3).

5.11Behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål

Regeringens bedömning: Reglerna i artikel 37.13 första stycket i AIFM-direktivet, som gäller tillämplig lag och behörig domstol beträffande tvister mellan AIF-förvaltaren och behörig myndighet i referenslandet, kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.

Utredningen berör inte frågorna om behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att det bör över- vägas att justera förslaget så att detta bättre motsvarar direktivets lydelse och bättre stämmer överens med svenskt juridiskt språkbruk. Enligt Advokatsamfundet syftar möjligen artikel 37.13 första stycket i AIFM- direktivet på situationer där en AIF-förvaltare har överklagat ett beslut av tillsynsmyndigheten. Övriga remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inte något att erinra mot det.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt AIFM-direktivet ska eventuella ”tvister” mellan AIF-förvaltaren och behörig myndighet i refe- renslandet avgöras i enlighet med lagstiftningen i referenslandet och under dess jurisdiktion (artikel 37.13 första stycket). I detta sammanhang torde inte med tvister avses civilrättsliga tvister (tvistemål), till skillnad från de tvister som behandlas i avsnitt 5.10. Det som torde avses är, vilket även Sveriges advokatsamfund anför, förvaltningsärenden som handläggs av förvaltningsmyndighet och förvaltningsmål som handläggs vid allmän förvaltningsdomstol. Med anledning av Advokatsamfundets synpunkter finns det anledning att understryka att första och andra styckena i artikel 37.13 i AIFM-direktivet avser olika saker och att för- slaget till nya 8 kap. 32 § lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder inte syftar till att genomföra det första stycket i artikeln.

Av 16 kap. 1 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder följer att Finansinspektionens beslut enligt lagen i allmänhet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I praktiken är det Förvalt- ningsrätten i Stockholm som prövar sådana överklaganden. Även beslut som avser en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som refe- rensland enligt de bestämmelser som nu föreslås kommer att kunna över- klagas på samma sätt. Det saknas därför anledning att överväga några lagstiftningsåtgärder beträffande behörig domstol i dessa frågor. Om svensk förvaltningsdomstol är behörig att pröva ett mål om sådana frågor ska svensk rätt, huvudsakligen lagen om förvaltare av alternativa investe-

Prop. 2013/14:113 6	Upphävandet av vissa bestämmelser om
	icke EES-baserade AIF-förvaltare och
	alternativa investeringsfonder

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om icke EES- baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investe- ringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, ska upphöra att gälla. Hänvisningarna till bestämmelserna som upphävs tas bort.

Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare får, som ett minimikrav, ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorias förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i tredjeland och Finansinspektionen vid mark- nadsföring till icke-professionella investerare av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Esma ska inom tre år efter ikraft- trädandet av en delegerad rättsakt som kommissionen har antagit, enligt vilken reglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet om EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder ska börja tillämpas, göra en utvärdering och ta ställ- ning till om medlemsstaternas nationella bestämmelser för sådana förval- tare och fonder bör upphöra att gälla, dvs. de bestämmelser som genom- för artiklarna 36 och 42 (artikel 68, se även prop. 2012/13:155 s. 362 ff. och 1035). Om Esma kommer fram till att det utifrån vissa angivna aspekter inte finns några väsentliga hinder mot att de bestämmelserna upphör att gälla och att reglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFM- direktivet blir den enda möjligheten för sådan verksamhet inom EU, ska Esma avge ett positivt yttrande (artikel 68.4). Kommissionen ska i sådant fall därefter, genom att anta en delegerad rättsakt, besluta om och när de nationella bestämmelserna som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM- direktivet ska upphöra att gälla (artiklarna 66.4 och 68.6).

För att genomföra dessa regler i svensk rätt bör nuvarande bestäm- melser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer (se av- snitt 9). I 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§ samt 15 kap. 1 och 2 §§ samma lag finns hänvisningar till de bestämmelser som upphävs. I 13 kap. 13 § samma lag finns även en hänvisning till artikel 42 i AIFM- direktivet, som ska upphöra att tillämpas. Dessa hänvisningar bör således tas bort.

Från den tidpunkt då 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder upphör att gälla kommer den enda möjligheten för marknadsföring till professionella investerare inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder vara att upp- fylla kraven i de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, se avsnitt 5. Vid marknadsföring till icke-professionella investerare måste åtminstone kraven för marknadsföring till professionella investerare vara uppfyllda. Därutöver gäller oförändrat för marknadsföring till icke- professionella investerare i Sverige att fonden ska uppfylla kraven i 4 kap. 2 § första stycket samma lag eller att andelarna eller aktierna ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden.

Länderna inom EES får enligt AIFM-direktivet ställa upp högre krav i fråga om marknadsföring till icke-professionella investerare än dem som gäller för marknadsföring till professionella investerare (artikel 43). För marknadsföring till icke-professionella investerare krävs således för det första att kraven för marknadsföring till professionella investerare är uppfyllda. Till följd av att det för marknadsföring till icke-professionella investerare krävs att den alternativa investeringsfonden får marknads- föras till professionella investerare i Sverige måste AIF-förvaltaren ha ett sådant tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En förutsättning för det är att de krav som gäller för tillstånd enligt direktivet ska vara uppfyllda (artikel 37.7). De krav som anges i direktivet föreslås införas i bestäm- melser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se avsnitt 5. Det innebär att hänvisningarna till 5 kap. 5 § andra stycket och 10 § inte behöver ersättas med nya bestämmelser som anger dessa krav. Till skillnad från promemorians förslag anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att ställa upp ett särskilt krav på att det ska finnas samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i det land där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond är etablerad och Finans- inspektionen vid marknadsföring av sådana fonder till icke-professionella investerare. För att en sådan fond ska få marknadsföras till professionella investerare inom EES krävs att det finns samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad och behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland eller referensland (artiklarna 35.3 och 40.2 i AIFM-direktivet). Sådana samarbetsarrangemang bör vara tillräckliga för att tillgodose behoven av samarbete mellan berörda myndigheter även vid marknadsföring till icke-professionella investerare.

I propositionen behandlas inte frågan om huruvida de ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås bör föran- leda några ändringar i andra lagar. Skälet för det är den osäkerhet som råder kring om och när de föreslagna nya bestämmelserna ska träda i kraft. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändring- arna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att övervägas i ett annat sammanhang.

Prop. 2013/14:113

Prop. 2013/14:113 7	Övriga ändringar i lagen om förvaltare
	av alternativa investeringsfonder

7.1Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare

Regeringens förslag: En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet, får efter tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till vissa icke-professionella investerare i Sverige.

Tillstånd ska ges om förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet med undantag för vissa krav avseende förvaringsinstitut, om det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan berörda tillsynsmyndig- heter avseende övervakning av systemrisker och under förutsättning att det land där fonden är etablerad inte är upptaget i FATF:s förteck- ning över icke samarbetsvilliga länder.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Utländska EES-baserade AIF-förval- tare som i sitt hemland är registrerade eller har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, efter tillstånd från Finansinspektionen, marknads- föra riskkapitalfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare enligt 5 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 249 ff.).

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har till- stånd som avses i AIFM-direktivet får efter underrättelse enligt 5 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, utan tillstånd enligt 5 kap. 7 § samma lag, marknadsföra andelar eller aktier i EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. Sådant tillstånd krävs emellertid för utländska EES-baserade AIF-förval- tare som endast är registrerade i hemlandet även för marknadsföring till professionella investerare här i landet. Vidare krävs tillstånd för samtliga utländska EES-baserade AIF-förvaltare beträffande marknadsföring till s.k. semi-professionella investerare (se a. prop. s. 249 ff.). I 5 kap. 7 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är det således fråga om dels två kategorier av AIF-förvaltare, dels två kate- gorier av investerare. Lydelsen av första stycket i paragrafen bör därför justeras så att det på ett tydligare sätt framgår när det endast krävs underrättelse och när det krävs tillstånd av Finansinspektionen för att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra en riskkapitalfond till investerare i Sverige.

Också i 5 kap. 7 § andra stycket finns det skäl att justera lydelsen och förtydliga de krav som ska vara uppfyllda om den alternativa investe-

ringsfonden inte är EES-baserad. Samma krav ska således gälla för en Prop. 2013/14:113 utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som

avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare (se 4 kap. 5 § tredje stycket och a. prop. s. 249 ff.).

7.2Ingripanden mot icke EES-baserade AIF- förvaltare

Regeringens förslag: Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, får Finansinspektionen vidta samma åtgärder som mot en svensk AIF-förvaltare.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Om en icke EES-baserad AIF-förval- tare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, har Finansinspektionen enligt 14 kap. 22 § den lagen samma möjligheter att ingripa som mot en svensk AIF- förvaltare.

Av förarbetena till sistnämnda paragraf framgår att avsikten är att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare ska kunna vidtas mot en förvaltare från ett land utanför EES som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt den lagen (se prop. 2012/13:155 s. 378 och 513).

En AIF-förvaltare från ett land utanför EES kan emellertid driva verksamhet med stöd av tillstånd även enligt andra paragrafer i 5 kap. än 10 §. Genom den felaktiga hänvisningen till 5 kap. 10 § i 14 kap. 22 § har tillämpningsområdet för sistnämnda paragraf således blivit snävare än det som är avsett. Härvid kan även jämföras med motsvarande bestämmelser om ingripande i fråga om utländska EES-baserade AIF- förvaltare som driver verksamhet i Sverige och de hänvisningar till 5 kap. som finns där (se 14 kap. 19–21 §§). Hänvisningen i 14 kap. 22 § bör därför ändras så att den avser 5 kap. och inte bara 10 § i det kapitlet. Finansinspektionen får därmed möjlighet att ingripa oavsett enligt vilken paragraf i 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd att driva verk- samhet i Sverige.

Prop. 2013/14:113 8	Åtgärder mot penningtvätt och
	finansiering av terrorism

Regeringens förslag: Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska gälla även för filialer i Sverige till utländska AIF-förvaltare som driver förvaltning av alternativa investe- ringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder.

AIF-förvaltare ska anses som utomstående i bestämmelserna om grundläggande åtgärder för kundkännedom i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fort- löpande uppföljning av affärsförbindelser ska inte gälla för AIF- förvaltare som har hemvist

–inom EES,

–i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem i tredje penningtvättsdirektivet och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte det landets lag hindrar detta.

AIF-förvaltare får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

AIF-förvaltare ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att för- hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansie- ring av terrorism (tredje penningtvättsdirektivet) har i svensk rätt ge- nomförts i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finan- siering av terrorism (se prop. 2008/09:70, bet. 2008/09:JuU13, rskr. 2008/09:163).

I samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt infördes det i 1 kap. 2 § 19 nämnda lag en hänvisning till förvaltning av alterna- tiva investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alterna- tiva investeringsfonder (se SFS 2013:580 samt prop. 2012/13:155 s. 146 f. och 538). Därigenom omfattas AIF-förvaltare, i likhet med andra finansiella företag, av regler om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

I tredje penningtvättsdirektivet definieras begreppet finansiellt institut i artikel 3.2. I led d i den uppräkning som finns i punkten 2 anges företag

för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till

försäljning. Motsvarande bestämmelse i svensk rätt är 1 kap. 2 § 7 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som avser fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder (jfr prop. 2008/09:70 s. 59, 66 och 180).

I definitionen av finansiellt institut i tredje penningtvättsdirektivet finns det inte någon hänvisning till Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (UCITS-direktivet). Det framstår därför som att även andra företag för kollektiva investeringar än sådana som omfattas av UCITS-direktivet inbegrips i definitionen av finansiellt insti- tut. I AIFM-direktivet definieras en alternativ investeringsfond som ett företag för kollektiva investeringar (artikel 4.1 a). Som nämnts ovan infördes därför i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt i 1 kap. 2 § 19 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism en hänvisning till förvaltning av alternativa investerings- fonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I flera av bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns hänvisningar till fondverksamhet som avses i 1 kap. 2 § 7 lagen om värdepappersfonder (se 1 kap. 4 §, 2 kap. 4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 §). Det bör därför övervägas om det i de bestämmelserna bör införas hänvisningar även till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 2 § 19.

I prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter, som överläm- nades till riksdagen den 26 februari 2014, föreslås även ändringar i flera av de nu aktuella bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. De ändringarna berörs dock inte i före- varande proposition.

Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller enligt 1 kap. 4 § i fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7 och 17 även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkon- tor i utlandet. Den paragrafen genomför artikel 3.2 f i tredje penning- tvättsdirektivet, vilken innebär att som finansiella institut ska även avses inom EES belägna filialer till finansiella institut som avses i leden a–e med huvudkontor inom eller utanför EES (se prop. 2008/09:70 s. 182). Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör i enlighet med detta omfatta även en filial i Sverige till en utländsk AIF- förvaltare som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I förstnämnda lag bör det därför i 1 kap. 4 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

I 2 kap. 3 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkänne- dom. Enligt tredje stycket får en verksamhetsutövare även förlita sig på åtgärder för att uppnå kundkännedom som har utförts av vissa utom- stående, om verksamhetsutövaren på begäran och utan dröjsmål kan få del av de uppgifter om kunden som den utomstående har inhämtat. I 2 kap. 4 § anges vad som avses med utomstående i 3 §. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §, som omfattar bl.a. verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5– 7 och 17, genomför artikel 16 i tredje penningtvättsdirektivet, i vilken det anges att de som avses är de institut och företag som anges i artikel 2 och

Prop. 2013/14:113

100

motsvarande institut och personer i tredjeland (se prop. 2008/09:70 s. 188). I artikel 2 anges att direktivet ska vara tillämpligt bl.a. på kredit- institut och finansiella institut. I enlighet med den bedömning som görs ovan när det gäller hur begreppet finansiella institut bör förstås i tredje penningtvättsdirektivet, bör en sådan utomstående som avses i 2 kap. 3 § tredje stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism även kunna vara någon som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det därför i 2 kap. 4 § införas hänvisningar till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

Från kraven på åtgärder för grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser görs det flera undantag i 2 kap. 5 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terror- ism. Genom en hänvisning i 2 kap. 5 § 2 till 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 undantas bl.a. verksamhetsutövare som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Det undantaget gäller både verksamhets- utövare som hör hemma inom EES och verksamhetsutövare som hör hemma i ett land utanför EES, om landet har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem i tredje penningtvättsdirektivet och det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. Genom 2 kap. 5 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har artikel 11 i tredje penningtvättsdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 189 ff.). Enligt artikel 11.1 ska de institut och per- soner som omfattas av direktivet inte vara underkastade de krav som anges i angivna artiklar, om kunden är ett kreditinstitut eller ett finan- siellt institut som omfattas av det direktivet eller ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut i ett tredjeland som fastställer krav som motsvarar dem som fastställs i direktivet och vars överensstämmelse med dessa krav är föremål för tillsyn. Det innebär att det även i 2 kap. 5 § 2 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

Enligt 2 kap. 12 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar i 2 kap. samma lag även beträffande sina filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte det landets lag hindrar detta. I 2 kap. 12 § har artikel 31.1 och 31.3 i tredje penning- tvättsdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 195 f.). Enligt artikel 31.1 ska de kreditinstitut och finansiella institut som om- fattas av det direktivet vid sina filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer i förekommande fall tillämpa åtgärder som är minst likvärdiga med dem som anges i direktivet i fråga om kundkontroll och bevarande av uppgifter. Om tredjelandets lagstiftning inte tillåter tillämp- ning av sådana likvärdiga åtgärder, ska de berörda kreditinstituten och finansiella instituten underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om detta. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det därför även i 2 kap. 12 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism får enligt 2 kap.

Prop. 2013/14:113 9	Ikraftträdande- och
	övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, ska upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer. De följdändringar som krävs när dessa bestämmelser upphävs ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som innebär förtydligande i bestämmelserna om utländska EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke- professionella investerare och rättelse i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare, ska träda i kraft den 1 augusti 2014.

Regeringens bedömning: Några övergångsbestämmelser krävs inte.

Utredningen lämnar inte något förslag om ikraftträdande av lagändringarna. Utredningen lämnar dock ett beredningsunderlag för hur artiklarna 35 och 37–41 ska genomföras (bilaga 3 till betänkandet) i ett nytt lagstiftningsärende vid en senare tidpunkt (se avsnitt 5). Utredningen föreslår att ett tillstånd till marknadsföring motsvarande det som numera följer av 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder ska gälla fram till dagen för upphörande av artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet. Om AIF-förvaltaren före dess har lämnat in en underrättelse eller en ansökan om tillstånd till marknads- föring enligt de föreslagna bestämmelserna om marknadsföringspass, ska ett tillstånd enligt de äldre bestämmelserna enligt utredningens förslag gälla även för tiden fram till dess att Finansinspektionen har prövat underrättelsen respektive ansökan enligt de nya bestämmelserna.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag avviker från regeringens genom att det i promemorians förslag anges att ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som innebär förtyd- ligande i bestämmelserna om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare och rättelse i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare ska träda i kraft den 1 juli 2014.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

102

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Reglerna i AIFM-direktivet

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Lagen innehåller dock inte några bestämmelser som genom- för de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, dvs. de regler som gäller förvaltnings- och marknadsföringspass vid gränsöverskri- dande verksamhet avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder (artiklarna 35 och 37–41). Förslag till hur de reglerna ska genomföras i svensk rätt finns i avsnitt 5.

Enligt AIFM-direktivet skulle medlemsstaterna senast den 22 juli 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvän- diga för att genomföra det direktivet (artikel 66.1). Dessa lagar och andra författningar ska tillämpas fr.o.m. den 22 juli 2013 (artikel 66.2). Det finns emellertid ett undantag från detta. De lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra artiklarna 35 och 37–41 behöver nämligen inte träda i kraft före det datum som anges i den delegerade rättsakt som ska antas av kommissionen med stöd av artikel 67.6. För dessa artiklar gäller således en villkorad och senarelagd tillämpning.

I AIFM-direktivet finns särskilda regler av intresse för tillämpningen av artiklarna 35 och 37–41 (artikel 67). Reglerna innebär bl.a. att kommissionen ska anta den delegerade rättsakten under vissa förutsätt- ningar och i rättsakten ”närmare ange när reglerna i artiklarna 35 och 37– 41 ska bli tillämpliga i alla medlemsstater”. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot den delegerade rättsakten inom tre månader, om inte denna period förlängs (artikel 58). Såvida inte någon sådan invändning görs inom föreskriven tid, kommer således den delegerade rättsakten innebära att medlemsstaterna ska ha genomfört artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet senast vid ett visst datum.

Före det att den ovannämnda delegerade rättsakten antas, ska Esma senast den 22 juli 2015 ha gjort en utvärdering av hur de gällande nationella bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet har funge- rat (artikel 67.1–67.4). De bestämmelser som avses här är dels de som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet, dels de som genomför reglerna om förvaltningspass och marknadsföringspass i artiklarna 32 och 33 i direktivet. Utvärderingen ska bl.a. avse frågor om investerar- skydd, marknadsstörningar, konkurrens och övervakning av system- risker. Den gäller såväl EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som icke EES-baserade AIF-förvaltare och fonder. När det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investe- ringsfonder är det fråga om en utvärdering av medlemsstaternas natio- nella regler, i motsats till de harmoniserade tredjelandsregler som om- fattas av den senarelagda tidpunkten för tillämpning.

Inom tre år efter ikraftträdandet av nämnda delegerade rättsakt ska Esma göra en ny utvärdering och då ta ställning till medlemsstaternas nationella bestämmelser för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, dvs. de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 (artikel 68). Om Esma då kommer fram till att det utifrån vissa angivna aspekter inte finns några väsentliga hinder mot att bestämmelserna upphör att gälla och att reglerna i artik- larna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet blir den enda möjligheten för så-

Prop. 2013/14:113

103

Prop. 2013/14:113 dan verksamhet inom EU, ska Esma avge ett positivt yttrande (artikel 68.4). Kommissionen ska i sådant fall därefter besluta om och när de nationella bestämmelserna som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla, genom att anta en delegerad rättsakt (artiklarna 66.4 och 68.6).

De nya bestämmelserna om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder

Till följd av den i AIFM-direktivet angivna ordningen och det förhål- landet att någon delegerad rättsakt enligt artiklarna 66.3 och 67.6 inte har antagits, är det inte möjligt att ange ett visst datum för ikraftträdandet av de lagändringar som föreslås i avsnitt 5. Lagändringarna bör i stället träda i kraft den dag regeringen bestämmer (jfr 8 kap. 5 § 1 regerings- formen). Därigenom har regeringen en möjlighet att anpassa ikraftträ- dandet av lagändringarna till det datum som anges i den kommande delegerade rättsakten. När den delegerade rättsakten väl har antagits kommer det sannolikt inte att finnas tid vare sig för att ta fram en lagrådsremiss och en proposition i frågan eller för riksdagsbehandlingen av propositionen. För frågan om ikraftträdandet av lagändringarna har det givetvis också betydelse om Europaparlamentet eller rådet kommer att göra någon invändning mot den delegerade rättsakten.

Upphävandet av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF- förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder

Under en övergångsperiod som pågår från det att den första delegerade rättsakten har antagits till dess att kommissionen, enligt artiklarna 66.4 och 68.6, har antagit en andra delegerad rättsakt genom vilken de natio- nella bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 ska upphävas, kommer två parallella regelverk att gälla. Således kommer de nu gällande bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§) att tillämpas parallellt med de nya bestämmelserna om EU-pass som föreslås i avsnitt 5. Det gäller bestäm- melserna om tillståndskrav för dels icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring, dels marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och vissa alternativa investeringsfonder som är matar- fonder vars mottagarfonder eller vars förvaltare inte är EES-baserade.

De lagändringar om förvaltnings- och marknadsföringspass som före- slås i beredningsunderlaget till AIF-förvaltarutredningens betänkande (SOU 2012:67, se bilaga 3 till betänkandet) syftar till att genomföra de harmoniserade tredjelandsreglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFM- direktivet och därigenom ge icke EES-baserade AIF-förvaltare tillträde till hela EES. Direktivet uppställer i dessa avseenden andra krav än vad som följer av 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det bör därför inte vara förenligt med AIFM-direktivet att tillåta att marknadsföring eller förvaltning får ske inom hela EES enbart på den grunden att ett tillstånd enligt dessa nationella bestämmelser i lagen finns sedan tidigare, inte ens under tiden till dess att ett ärende har avgjorts slutligt.

En AIF-förvaltare som önskar utnyttja de bestämmelser om förvalt-

nings- och marknadsföringspass som föreslås i avsnitt 5 bör i stället

104

tillämpa dem. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte har rätt att Prop. 2013/14:113 driva verksamhet enligt de nya bestämmelserna, måste verksamheten

upphöra. Detsamma gäller svenska och utländska EES-baserade AIF- förvaltare som har marknadsfört icke EES-baserade alternativa investe- ringsfonder med stöd av 4 kap. 8 § eller 5 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. De nya bestämmelserna kommer att träda i kraft i god tid före det att de äldre bestämmelserna upphävs. Således behövs det inte några övergångsbestämmelser.

Den andra delegerade rättsakten enligt artiklarna 66.4 och 68.6 kan tidigast antas 2018. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har vidtagit de lagstiftningsåtgärder som krävs för att genomföra AIFM- direktivet i dess helhet, bör regeringen bemyndigas att föreskriva när de nu gällande bestämmelserna om tredjelandssituationer i lagen om förval- tare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla, se avsnitt 6. Således bör 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer. De följdändringar som krävs i denna lag när dessa bestäm- melser upphör att gälla bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bestämmelserna om utländska AIF-förvaltares marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och icke-professionella investerare samt om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare

Förslaget att 5 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder ska ändras innebär ett förtydligande av första stycket samt en komplettering i andra stycket, se avsnitt 7.1.

Förslaget att hänvisningen i 14 kap. 22 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till 5 kap. 10 § samma lag ska ändras utgör en rättelse, se avsnitt 7.2. Genom rättelsen blir tillämpningsområdet för 14 kap. 22 § det avsedda.

Den nya lydelsen av paragraferna bör därför kunna tillämpas så snart som möjligt. Lagändringen bör således träda i kraft den 1 augusti 2014.

Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Förslagen om ändring i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansie- ring av terrorism avser ändringar som borde ha gjorts i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt, se avsnitt 8. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt. I prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter föreslås också ändringar i samma para- grafer som i förevarande proposition. De lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Ändringarna i förevarande proposition bör dock inte träda i kraft samma dag. De lagändringarna bör därför i stället träda i kraft den 1 augusti 2014.

105

Prop. 2013/14:113 10

Förslagets konsekvenser

10.1Allmänt

När det gäller konsekvenser av genomförandet av AIFM-direktivet och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder hänvisas till förarbetena till den lagen (prop. 2012/13:155 s. 409 ff.). Förslagen i propositionen bedöms inte innebära några ytterligare konsekvenser, ut- över vad som anges nedan.

Enligt Finansinspektionen finns det i dag endast två svenska bolag som har tillstånd att driva verksamhet som AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Enligt övergångsbestämmel- serna till den lagen behöver ansökan om tillstånd nämligen ske senast den 22 juli 2014.

Förslagen i propositionen innebär att bestämmelser införs i lag i syfte att fullt ut genomföra AIFM-direktivet i svensk rätt. Någon alternativ lösning finns därför inte. Om Sverige inte gör nödvändiga ändringar är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Detta gäller oavsett om det är tidigast 2015 respektive 2018 som kommissionen kommer att ta ställning till om man ska anta sådana delegerade akter som innebär att de nu aktuella reglerna i AIFM- direktivet ska börja att tillämpas respektive upphöra att gälla och lagändringarna därmed ska träda i kraft och, i så fall, när de ska träda i kraft (se avsnitt 9).

Vad gäller konsekvenser för domstolarna påtalar Kammarrätten i Stockholm i sitt remissyttrande över promemorian Kompletterade bestämmelser för AIF-förvaltare att införandet av omfattande och komplex näringsrättslig reglering på finansmarknadsområdet med ökade ingripandemöjligheter och nya verksamheter att ingripa mot, medfört ett ökat antal överklaganden av Finansinspektionens beslut till allmän för- valtningsdomstol. Kammarrätten anser därför att det är viktigt att dom- stolarna ges tillräckliga resurser för att handlägga den ökade måltill- strömningen och för utbildning avseende finansmarknadsområdets olika lagstiftningar. Även Förvaltningsrätten i Stockholm tar i sitt remissvar upp frågan om resurser till domstolarna. Regeringen avser att följa frågan. Domstolsverket har i anledning av förslaget om nya bestämmelser om lagval och domsrätt framfört att förslaget kan innebära ökade kostnader för Sveriges domstolar om tvister väcks vid allmän domstol. Som påtalats i promemorian Kompletterande bestämmelser för AIF- förvaltare får dock antas att antalet tvistemål om frågor anknytning till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att vara mycket begränsat under de närmast kommande åren.

106

10.2Möjligheten till EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och EES-baserade eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder

10.2.1EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES- baserade alternativa investeringsfonder

Förslaget i propositionen enligt vilket det införs EU-pass även för mark- nadsföring av andelar eller aktier i icke EES-baserade alternativa investe- ringsfonder till professionella investerare berör både svenska AIF-förval- tare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare, se avsnitt 5. Bestäm- melserna om sådan marknadsföring kommer emellertid att träda i kraft tidigast 2015, se avsnitt 9.

Med stöd av EU-passet kommer en EES-baserad AIF-förvaltare att få möjlighet att marknadsföra sådana fonder utan något krav på tillstånd i varje land inom EES där fonderna marknadsförs. Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder med stöd av EU-pass (artikel 35 i AIFM-direktivet) innebär att ytterligare krav blir tillämpliga på AIF-förvaltaren i förhållande till de krav som gäller vid marknads- föring utan stöd av EU-pass (artikel 34). Däremot kommer ordningen med EU-pass och möjligheten till gränsöverskridande marknadsföring utan EU-pass enligt nuvarande nationella regler att existera parallellt, i vart fall fram till 2018, och en AIF-förvaltare kan således välja på vilket sätt den gränsöverskridande verksamheten ska utföras.

Engångskostnaden för att upprätta en ansökan om tillstånd för mark- nadsföring av en alternativ investeringsfond har enligt tidigare beräk- ningar uppskattats till 13 000–26 000 kronor (se a. prop. s. 421). Avgiften för Finansinspektionens prövning av ansökan om tillstånd att marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till profes- sionella investerare i Sverige är i dag 16 000 kronor (se förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Avgiften för en underrättelse från en svensk AIF-förvaltare om mark- nadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES är i dag 7 000 kronor enligt samma förordning. Med utgångspunkt i dessa kostnader och avgifter torde förslaget medföra en minskad engångs- kostnad för varje sådan alternativ investeringsfond som marknadsförs. Den totala kostnadsminskningen blir naturligtvis beroende av i hur många olika länder inom EES som en AIF-förvaltare marknadsför en icke EES-baserad fond och storleken på de avgifter som i dag tas ut i de berörda länderna.

Det kommer att bli enklare för svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare att marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i olika länder inom EES när det får ske med stöd av EU-pass och inte längre kräver tillstånd i varje land där marknadsföringen ska ske. Det torde innebära att professionella investerare kan få tillgång till ett ökat utbud av sådana investeringsfonder att investera i. Investerarskyddet upprätthålls genom de harmoniserade krav som ställs upp för att en sådan AIF-förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond med stöd av EU-pass. Förslaget innebär inte någon ändring i sak när det gäller

Prop. 2013/14:113

107

Prop. 2013/14:113 de ytterligare krav som en AIF-förvaltare måste uppfylla för att få mark- nadsföra andelar eller aktier i icke EES-baserade alternativa investerings- fonder till icke-professionella investerare i Sverige, se avsnitt 5.

Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag på statsbud- geten och genom de avgifter som tas ut av berörda företag för prövning av ansökningar och anmälningar. Finansinspektionen tar ut årliga av- gifter av de företag som står under inspektionens tillsyn (se förordningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet). De avgifterna redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. De avgifter som inspektionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar disponeras av inspektionen och ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten. EU-passet innebär att det inte längre kommer att krävas tillstånd av Finansinspektionen för att en AIF- förvaltare som har tillstånd enligt AIFM-direktivet i ett annat land inom EES ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investerings- fond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i Sverige. AIF-förvaltaren måste dock till den behöriga myndigheten i sitt hemland ge in en underrättelse om sådan marknadsföring. Det är den myndigheten som ska pröva om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet för att få marknadsföra fonden. Om så är fallet ska myndigheten över- lämna underrättelsen och ett intyg om detta till Finansinspektionen. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att ta ut avgifter för underrättelser som överlämnas av behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Finansinspektionens arbetsbelastning bedöms inte öka i någon påtaglig utsträckning med anledning av sådana underrättelser. Om kostnader för detta eller andra merkostnader skulle uppstå till följd av förslaget, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

10.2.2Icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder

Förslaget i propositionen enligt vilket det införs EU-pass för icke EES- baserade AIF-förvaltare berör dels sådana förvaltares marknadsföring av andelar eller aktier i EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare, dels sådana förvaltares förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES än förvaltarens referensland, se avsnitt 5. Bestämmelserna om sådan marknadsföring och förvaltning kommer emellertid att träda i kraft tidigast 2015, se avsnitt 9.

När AIFM-direktivet genomfördes använde sig Sverige av den möjlig- het som direktivet ger länderna inom EES att tillåta att icke EES-base- rade AIF-förvaltare marknadsför andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som de förvaltar till investerare på landets eget territorium (se prop. 2012/13:155 s. 368). Detta innebär att nuvarande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ger icke EES-baserade AIF-förvaltare möjlighet att få tillstånd att marknads- föra alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige om de uppfyller krav som i många avseenden överensstämmer helt eller delvis med dem i förslaget.

108

Konsekvenserna av förslaget bedöms bli i det närmaste desamma som Prop. 2013/14:113 beträffande förslaget om EU-pass för EES-baserade AIF-förvaltares

marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, se avsnitt 10.2.1.

Förslaget innebär inte någon ändring i sak när det gäller de ytterligare krav som en icke EES-baserad AIF-förvaltare måste uppfylla för att få marknadsföra andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige, se avsnitt 5.

10.2.3Särskilt om lagval och behörig domstol

Till följd av förslaget att ta in bestämmelser om lagval och domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (8 kap. 32–36 §§) kommer svensk lag att tillämpas på vissa tvister mellan investerare som har hemvist inom EES och dels icke EES-baserade AIF-förvaltare, dels icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige. För att så ska ske förutsätts i det första fallet att AIF-förvaltaren har Sverige som referensland och det i andra fallet att den förvaltare som förvaltar den alternativa investeringsfonden har Sverige som hemland eller referensland. Att svensk lag tillämpas på tvister som har anknytning till Sverige bör medföra ett starkare investerarskydd.

Genom förslaget kommer det inte vara möjligt att avtala om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på en tvist av aktuellt slag. Det bör också kunna medföra ett starkare investerarskydd. De konsekvenser som bestämmelserna om lagval medför är emellertid ytterst en effekt av reglerna i AIFM-direktivet.

Även det förhållandet att svenska domstolar ska vara behöriga att ta upp vissa tvister med anknytning till Sverige bör medföra ett starkare investerarskydd, särskilt för icke-professionella investerare. Detsamma gäller begränsningen av möjligheterna till avtal om att en viss domstol ska vara behörig att pröva en tvist (prorogationsavtal). Det förhållandet att svensk domsrätt ska gälla för mål som annars inte skulle kunna prövas av svensk domstol kan givetvis innebära ökade kostnader för Sveriges Domstolar om tvister av aktuellt slag väcks vid allmän domstol. Det gäller särskilt för Stockholms tingsrätt, som är reservforum enligt 8 kap. 34 §. Antalet tvistemål om frågor med anknytning till lagen om förval- tare av alternativa investeringsfonder får dock antas vara mycket begrän- sat under de närmast kommande åren. Om merkostnader ändå skulle uppstå till följd av förslagen, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

10.3Upphävande av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder

Förslaget om att upphäva vissa av de nuvarande bestämmelserna som avser dels EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alterna- tiva investeringsfonder, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare och

109

Prop. 2013/14:113 alternativa investeringsfonder oavsett om det är EES-baserade eller inte (4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder) innebär att sådana AIF-förvaltare inte längre kommer att få driva verksamhet i Sverige med stöd av de bestämmelserna. Dessa AIF-förvaltare kommer i stället att behöva uppfylla kraven i de bestämmelser som föreslås träda i kraft tidigast 2015, se avsnitten 5, 9 och 10.2.1. De bestämmelserna innebär dock en samtidigt en möjlighet även för icke EES-baserade AIF-förvaltare att med stöd av EU-pass marknadsföra alternativa investeringsfonder och för EES-baserade AIF- förvaltare att med stöd av EU-pass marknadsföra icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.

Förslaget kan således medföra negativa konsekvenser för dessa AIF- förvaltare genom att de behöver ansöka om nytt tillstånd eller lämna in en underrättelse beträffande marknadsföring av en alternativ investe- ringsfond i ett annat land inom EES. Avgiften för prövning av ansökan om tillstånd enligt 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är i dag 16 000 kronor (se förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Därtill kommer kostnaden för att upprätta en ansökan om marknadsföring, se avsnitt 10.2.1.

Enligt den bedömning som redovisas i avsnitt 10.2.1 torde professio- nella investerare kunna komma att få tillgång till ett ökat utbud av investeringsfonder att investera i när det tidigast 2015 kommer att finnas EU-pass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES- baserade alternativa investeringsfonder. Det finns emellertid risk för att de ytterligare högre krav som ställs upp i de bestämmelserna jämfört med de nuvarande kan få motsatt effekt. I nuläget är det dock svårt att göra någon bedömning av vilken den samlade effekten kommer att bli i detta avseende.

De avgifter som Finansinspektionen kommer att ta ut av AIF-förvaltare för prövning av ärenden som avser nya tillstånd eller underrättelser om marknadsföring ska täcka inspektionens kostnader, se avsnitt 10.2.1. Om merkostnader trots det skulle uppstå för Finansinspektionen till följd av förslaget, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

10.4Övriga förslag till ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

I övrigt innebär förslagen i propositionen endast att en felaktighet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder rättas och några förtyd- liganden görs, se avsnitt 7.

I bestämmelsen om utländska EES-baserade AIF-förvaltares mark- nadsföring av riskkapitalfonder (se prop. 2012/13:155 s. 446) görs dels ett förtydligande, dels en komplettering. Kompletteringen innebär att det anges att samma krav ska gälla för en utländsk EES-baserad AIF- förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare. Förtydligandena innebär att några nya hänvisningar införs.

110

Prop. 2013/14:113 11

Författningskommentar

11.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap. 4 §

I paragrafen, som genomför artikel 3.2 f i tredje penningtvättsdirektivet, klargörs att lagen, i fråga om angivna verksamheter, ska tillämpas även på filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet (se prop. 2008/09:70 s. 182).

Av den hänvisning till 2 § 19 som införs följer att lagen är tillämplig också på filialer i Sverige till utländska AIF-förvaltare.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap. 4 §

Av paragrafen, som genomför artikel 16 i tredje penningtvättsdirektivet, framgår vilka utomstående som en verksamhetsutövare får förlita sig på för att utföra åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom (se prop. 2008/09:70 s. 188).

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs följer att bestämmel- serna är tillämpliga också på AIF-förvaltare.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap. 5 §

Paragrafen, som genomför artikel 11.1, 11.2 a–c och 11.5 a–d i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller undantag från skyldigheten att vidta åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom (se prop. 2008/09:70 s. 189 ff.).

I praktiken är det fråga om ett förenklat förfarande i situationer som karakteriseras av att risken för penningtvätt eller finansiering av terror- ism är låg. Åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom enligt 3 § behöver därför inte utföras.

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i punkten 2 följer att undantaget är tillämpligt också på AIF-förvaltare.

Enligt led a får undantaget tillämpas på verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 som har hemvist inom EES. I led b krävs att sådana verksamhetsutövare som hör hemma utanför EES ska omfattas av tillsyn för fullgörande av krav motsvarande dem som anges i tredje penningtvättsdirektivet för att omfattas av undantaget.

Om verksamhetsutövaren bedömer att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism av något skäl är hög i ett fall som omfattas av undantaget i paragrafen, ska skärpta åtgärder enligt 6 § under alla förhållanden vidtas.

Trots undantaget i paragrafen ska verksamhetsutövaren alltid vidta de åtgärder för kundkännedom som krävs för att kunna uppfylla övriga förpliktelser i lagen, t.ex. enligt 11 § och 3 kap. 1 §. Givetvis ska tillräck-

112

ligt med information alltid inhämtas för att kunna pröva om något av Prop. 2013/14:113 undantagen är tillämpligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om undantag från bestämmelser om grundläggande åt- gärder för kundkännedom (se 8 kap. 1 § 3). Finansinspektionen får enligt förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism meddela sådana föreskrifter (18 § första stycket 3).

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap. 12 §

Paragrafen, som genomför artikel 31.1 och 31.3 i tredje penningtvätts- direktivet, innehåller krav på att verksamhetsutövare ska tillämpa bestämmelserna i förevarande kapitel även beträffande filialer och dotter- företag i länder utanför EES (se prop. 2008/09:70 s. 195 f.).

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i första stycket följer att AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även beträffande filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte lagen i det landet förbjuder detta. Förevarande lag är inte direkt tillämplig på dessa filialer utan skyldigheten ligger på den AIF-förvaltare som har en filial i tredjeland att se till att filialen tillämpar regler som motsvarar de svenska.

Uttrycket dotterföretag är inte definierat i tredje penningtvätts- direktivet, men ansluter sig för svenskt vidkommande till definitionen av dotterföretag i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). Det faktum att dotterföretaget ska vara majoritetsägt innebär att verksamhetsutövaren ska inneha mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, som utövar tillsyn över de verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20, skriftligen underrättas om åtgärder enligt första stycket förhindras. Underrättelse bör göras utan dröjsmål vid den tidpunkt då verksamhetsutövaren fått känne- dom om att åtgärder som avses i första stycket inte kan tillämpas.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap. 14 §

Paragrafen, som genomför artikel 6 i tredje penningtvättsdirektivet, inne- håller ett förbud för kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker (se prop. 2008/09:70 s. 196). Förbudet omfattar alla slags konton och förbudet mot anonymitet gäller i förhållande till behöriga myndigheter.

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i paragrafen följer att förbudet gäller också för AIF-förvaltare. En AIF-förvaltare har enligt 3 kap. 2 § andra stycket 2 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder möjlighet att få tillstånd att ta emot medel med redo- visningsskyldighet.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

113

Prop. 2013/14:113 3 kap. 7 §

Paragrafen, som genomför artikel 32 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller krav på att en verksamhetsutövare ska ha ett system för att besvara förfrågningar (se prop. 2008/09:70 s. 199).

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i paragrafen följer att skyldigheten att ha ett sådant system gäller också för AIF-förvaltare.

Av paragrafen följer att fysiska eller juridiska personer med verksam- het som anges i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 ska inrätta system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Detta innebär inte något krav på att inrätta elektroniska system. I stället får verksamhetsutövare med hänsyn till den egna verksamhetens art och omfattning anpassa system och rutiner utifrån kraven, dvs. att snabbt och fullständigt lämna upplysningar om viss affärsförbindelse. Paragrafen omfattar inte enstaka transaktioner som inte är att karaktärisera som en affärsförbindelse enligt definitionen i förevarande lag.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

11.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

5 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIF- förvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).

I första stycket införs ett tillägg beträffande underrättelse enligt 3 §. Fondbolagens förening påtalar att paragrafen enligt gällande lydelse omfattar AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet som marknadsför riskkapitalfonder till professionella investerare, vilket redan regleras i 3 §. Tillägget innebär således endast ett förtydligande. Tillstånd krävs emellertid för AIF-förvaltare som endast är registrerade (jfr 2 kap. beträffande svenska AIF-förvaltare). Vidare krävs tillstånd för samtliga AIF-förvaltare beträffande marknadsföring till sådana icke-professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket (s.k. semi-professionella investerare, se a. prop. a. s.). Därför görs ett tillägg också om att ett tillstånd från Finansinspektionen krävs i sådana fall.

I andra stycket anges de krav som ställs upp för marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond. Genom andra meningen, som är ny, görs en anpassning till det som gäller enligt 4 kap. 5 § tredje stycket andra meningen om en svensk AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska få tillstånd för att marknadsföra en sådan alternativ investeringsfond. Samma krav gäller således för en utländsk EES- baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare. För en utländsk EES- baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet gäller 3 § även för marknadsföring av en sådan

114

alternativ investeringsfond som avses i paragrafen, om marknadsföringen Prop. 2013/14:113 ska ske endast till professionella investerare i Sverige.

Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

14 kap. 22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot utländska AIF- förvaltare som inte är etablerade inom EES.

I första stycket ersätts hänvisningen till 5 kap. 10 § med en hänvisning till hela 5 kap.

Paragrafen innebär att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare kan vidtas mot en AIF-förvaltare från ett land utanför EES som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt 5 kap. (se även prop. 2012/13:155 s. 513 f.). En icke EES-baserad AIF-förvaltare kan driva verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10, 11 eller 12 §.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

11.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1 kap. 1 §

Av paragrafen framgår lagens innehåll och disposition.

Andra stycket ändras med anledning av att rubriken till 5 kap. får en ny
lydelse och det i lagen införs ett nytt kapitel, 5 a kap., med bestämmelser
om referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Ändringen i den
sista strecksatsen är av enbart redaktionell art.
1 kap. 6 a §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.1 q i AIFM-direktivet såvitt
avser icke EES-baserade AIF-förvaltare.
Av 6 § följer att med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom
EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. Enligt paragrafen ska för
en icke EES-baserad AIF-förvaltare hänvisningar i lagen till förvaltarens
hemland i stället avse förvaltarens referensland. En definition av
begreppet referensland finns i 11 a § 2. Bestämmelser om hur referens-
land ska fastställas finns i 5 a kap. En icke EES-baserad AIF-förvaltare
som avser att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller
marknadsföringspass ska ansöka om tillstånd hos den behöriga myndig-
heten i referenslandet.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
1 kap. 8 §
Paragrafen genomför artikel 4.1 r iv–vi i AIFM-direktivet.
Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att även en icke EES-
baserad AIF-förvaltare kan driva verksamhet inom EES med stöd av
förvaltnings- eller marknadsföringspass. Av paragrafen följer att med en
sådan AIF-förvaltares värdland avses ett land inom EES, annat än	115
	115

Prop. 2013/14:113 referenslandet, i vilket förvaltaren driver verksamhet med stöd av passet. En definition av begreppet referensland finns i 11 a § 2.

	Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
	1 kap. 11 a §
	Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.1 j iv och v, 4.1 u samt 4.1 z i
	AIFM-direktivet.
	I punkten 1 definieras begreppet etablerad när det gäller rättsliga
	representanter. Rättslig representant definieras i punkten 3.
	I punkten 2 definieras en icke EES-baserad AIF-förvaltares referens-
	land.
	Bestämmelser om hur referensland ska fastställas finns i 5 a kap. En
	icke EES-baserad AIF-förvaltare som avser att driva verksamhet inom
	EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass ska ansöka om
	tillstånd hos den behöriga myndigheten i referenslandet. Två av villkoren
	som måste vara uppfyllda för att tillstånd ska få ges är att det har fast-
	ställts ett referensland för förvaltaren och att det finns en utsedd rättslig
	representant för förvaltaren i referenslandet (se 5 kap. 10 b § första
	stycket 1 och 2). Den rättslige representanten kan vara antingen en
	juridisk eller en fysisk person och den ska vara etablerad i referenslandet.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
	1 kap. 12 §
	Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.
	I andra stycket införs hänvisningar till 5 a kap. samt 8 kap. 28 och 30–
	36 §§. Det innebär att beträffande icke EES-baserade AIF-förvaltare är
	även bestämmelserna om referensland i 5 a kap. samt om lagval och
	domsrätt i 8 kap. 32–36 §§ tillämpliga, om förvaltaren väljer att driva
	verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknads-
	föringspass. Av 8 kap. 28, 30 och 31 §§ följer att för utländska EES-
	baserade AIF-förvaltare är bestämmelserna om skadeståndsansvar
	tillämpliga när de förvaltar en alternativ investeringsfond i Sverige.
	4 kap. 2 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares mark-
	nadsföring av utländska EES-baserade motsvarigheter till specialfonder
	till icke-professionella investerare i Sverige.
	I andra stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för tillstånd
	enligt paragrafen om marknadsföringen avser en matarfond till en
	alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte
	är EES-baserad. Ändringen är en följd av dels att de krav som nu finns i
	3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket flyttas till 8 § andra och
	tredje styckena, dels att det införs en ny 8 a §.
	En AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd för marknadsföring som
	avses i andra stycket kan välja att uppfylla kraven i antingen 8 eller 8 a §.
	För tillstånd krävs att kraven för marknadsföring till professionella
	investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock
	inte något tillstånd även enligt 8 § för den AIF-förvaltare som väljer att
116	uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som

väljer att uppfylla kraven i 8 a § även ha lämnat in en sådan underrättelse Prop. 2013/14:113 om marknadsföring som avses i 8 a § första stycket.

Ändringen är föranledd av att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Det innebär att en svensk AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige efter antingen tillstånd enligt 8 § eller underrättelse enligt nya 8 a §. I 8 § genomförs artikel 36 i AIFM- direktivet och i 8 a § genomförs artikel 35.2 första stycket i direktivet (se även författningskommentarerna till de paragraferna).

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares mark- nadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke- professionella investerare i Sverige.

Ändringarna motsvarar dem som görs i 2 § och innebär att kraven i första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket flyttas till 8 § andra och tredje styckena. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till 2 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares mark- nadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1–3 §§.

Ändringarna motsvarar dem som görs i 2 §. För en kommentar hän- visas till författningskommentaren till den paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares mark-
nadsföring av alternativa investeringsfonder till en särskild kategori av
icke-professionella investerare i Sverige som	avses i artikel 6	i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17
april 2013 om europeiska riskkapitalfonder. De fonder som avses är risk-
kapitalfonder (se prop. 2012/13:155 s. 446).
Ändringarna i tredje stycket första meningen är en följd av att de
särskilda krav för tillstånd till marknadsföring av icke EES-baserade
alternativa investeringsfonder som nu finns i 3 § första stycket 3 och 4
flyttas till 8 § andra stycket 2 och 3. Det innebär inte någon ändring i sak
beträffande de minimikrav som måste vara uppfyllda för att en AIF-
förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § ska få tillstånd för mark-
nadsföring av sådana fonder enligt paragrafen.
Ändringen i tredje stycket andra meningen är en följd dels av de
särskilda krav för tillstånd till marknadsföring av icke EES-baserade
alternativa investeringsfonder som finns i 3 § första stycket 1 och andra
stycket flyttas till 8 § andra stycket 1 och tredje stycket, dels av att det
införs en ny 8 a §. En AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd för mark-
nadsföring som avses i tredje stycket kan välja	att uppfylla kraven	i	117

Prop. 2013/14:113 antingen 8 eller 8 a §. För tillstånd enligt paragrafen krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda para- graferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 8 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i 8 a § även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 8 a § första stycket.

	Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
	4 kap. 6 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares mark-
	nadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professio-
	nella investerare i Sverige.
	Ändringen i tredje stycket är en följd av att det införs en ny 8 a §, där
	det finns ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till
	alternativa investeringsfonder.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
	4 kap. 8 §
	Paragrafen, som genomför artikel 36.1 i AIFM-direktivet, innehåller
	bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-
	baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i
	Sverige.
	I andra stycket och nya tredje stycket införs de krav för tillstånd som
	nu följer av hänvisningen till 3 §. Detta innebär inte någon ändring i sak.
	Fjärde stycket motsvarar tidigare tredje stycket och är oförändrat.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
	4 kap. 8 a §
	Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.1 och 35.2 första stycket samt
	35.3 första stycket i AIFM-direktivet.
	En svensk AIF-förvaltare som förvaltar en icke EES-baserad alternativ
	investeringsfond får enligt första stycket marknadsföra fonden till profes-
	sionella investerare i Sverige efter underrättelse till Finansinspektionen.
	Detsamma gäller även en EES-baserad matarfond vars mottagarfond eller
	dess förvaltare inte är EES-baserad. Något särskilt tillstånd krävs således
	inte för sådan marknadsföring. Paragrafen innebär att det införs mark-
	nadsföringspass även beträffande sådana icke EES-baserade alternativa
	investeringsfonder och matarfonder. I 9 § anges vad en underrättelse om
	marknadsföring ska innehålla. Bestämmelser om Finansinspektionens
	handläggning finns i 10 §. Av 10 § andra stycket följer att marknads-
	föringen får påbörjas tidigast när inspektionen meddelat AIF-förvaltaren
	om detta. En AIF-förvaltare är enligt 11 § skyldig att skriftligen anmäla
	väsentliga ändringar av uppgifter som har lämnats i en underrättelse.
	I andra stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för att
	marknadsföring ska få ske. Kraven motsvarar delvis dem som gäller för
	tillstånd enligt 8 §. I paragrafen finns det dock inte något undantag för
	kraven beträffande förvaringsinstitut i 9 kap. som motsvarar det i 8 §
118	tredje stycket. Det innebär att AIF-förvaltaren måste uppfylla samtliga

krav enligt lagen och andra författningar som reglerar verksamheten för Prop. 2013/14:113 att marknadsföring ska få ske enligt paragrafen.

Enligt punkten 1 ska det finnas lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land utanför EES där den alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad. Till skillnad från de samarbetsarrangemang som krävs enligt 8 § andra stycket 2 får arrangemangen inte vara begränsade till att avse endast övervakning av systemrisker.

Kravet i punkten 2 innebär i praktiken att det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). Om den alternativa investerings- fonden är en matarfond, gäller kravet även det land där mottagarfonden är etablerad och det land där mottagarfondens förvaltare är etablerad. FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org.

Av punkten 3 följer att det vid marknadsföring med marknadsförings- pass också krävs att det mellan Sverige och det berörda landet utanför EES ska finnas en överenskommelse om informationsutbyte i skatte- ärenden som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal. Avtalet ska säkerställa ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet.

Av hänvisningen i tredje stycket följer att AIF-förvaltaren är skyldig att fastställa och vidta åtgärder som förhindrar marknadsföring till icke- professionella investerare.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 9 §

Paragrafen genomför artiklarna 31.2 andra stycket och 35.3 andra stycket samt bilaga III till AIFM-direktivet.

I paragrafen anges vad som ska ingå i den underrättelse som en AIF- förvaltare enligt 6 eller 8 a § ska lämna till Finansinspektionen innan marknadsföring av en alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige får påbörjas.

Ändringen innebär endast att det införs en hänvisning även till under- rättelse om marknadsföring enligt nya 8 a §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 10 §

Paragrafen genomför artiklarna 31.3 och 35.4 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om förfarandet när en underrättelse enligt 9 § har lämnats in till Finansinspektionen.

Ändringen i första stycket innebär endast att det införs en hänvisning även till underrättelse om marknadsföring enligt nya 8 a §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.

119

Prop. 2013/14:113	Enligt fjärde stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen informera
	Esma om att marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investe-
	ringsfond får påbörjas i Sverige.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
	4 kap. 11 §
	Paragrafen genomför artiklarna 31.4 och 35.10 fjärde stycket i AIFM-
	direktivet.
	I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare att
	skriftligen anmäla väsentliga ändringar i förhållande till de uppgifter som
	har lämnats i en underrättelse om marknadsföring eller en ansökan om
	tillstånd eller innehållet i de handlingar som ska bifogas en sådan under-
	rättelse eller ansökan. Anmälningsskyldigheten omfattar även under-
	rättelser enligt nya 8 a §.
	Enligt tredje stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen informera
	Esma om inspektionen finner att en ändring ska godtas om den innebär
	att en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska
	marknadsföras eller att ytterligare sådana fonder ska marknadsföras med
	stöd av marknadsföringspass.
	Fjärde stycket motsvarar tidigare tredje stycket och är oförändrat.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
	5 kap. 3 §
	Paragrafen genomför artiklarna 32.1 första stycket, 32.4 första stycket
	samt 35.1 och 35.4 andra stycket i AIFM-direktivet.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-
	förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till profes-
	sionella investerare i Sverige. Ändringarna i första stycket innebär att det
	införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa
	investeringsfonder och matarfonder vars mottagarfond, eller dess
	förvaltare, inte är EES-baserad. Som en följd av detta upphävs 4 §.
	Överväganden finns i avsnitt 5.2.
	5 kap. 6 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-
	förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-
	professionella investerare i Sverige.
	Ändringen i andra stycket är föranledd av att det införs marknads-
	föringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.
	En EES-baserad AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra en sådan
	fond till professionella investerare i Sverige efter antingen tillstånd enligt
	5 § eller enligt underrättelse enligt 3 § första stycket 2 (se även författ-
	ningskommentarerna till de paragraferna).
	Detta innebär att en AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd enligt
	paragrafen för marknadsföring som avses i andra stycket kan välja att
	uppfylla kraven i antingen 5 § eller 3 § första stycket 2. För tillstånd
	enligt paragrafen krävs att kraven för marknadsföring till professionella
	investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs inte
120	något tillstånd även enligt 5 § för den AIF-förvaltare som väljer att

uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som Prop. 2013/14:113 väljer att uppfylla kraven i 3 § första stycket 2 även ha lämnat in en

sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 3 § andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

5 kap. 7 §

Ändringen i andra stycket är föranledd av att EES-baserade AIF- förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som de förvaltar till professionella investerare i andra länder inom EES än hemlandet. Den nuvarande möjligheten att ansöka om tillstånd i varje land där marknads- föring ska ske kvarstår dock. Det innebär att AIF-förvaltaren får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige antingen efter tillstånd eller efter underrättelse enligt 3 § (se även författningskommentaren till 3 §). En AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland som ansöker om tillstånd enligt paragrafen kan välja att upp- fylla kraven i antingen 5 eller 3 §. För tillstånd krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda para- graferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 5 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. För en sådan AIF-förvaltare gäller emellertid enligt tredje stycket även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

En AIF-förvaltare som är registrerad har inte något marknadsförings- pass. För att en sådan AIF-förvaltare ska få marknadsföra en alternativ investeringsfond krävs det enligt fjärde stycket tillstånd, oavsett om marknadsföringen ska ske till professionella investerare eller icke- professionella investerare.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

5 kap. 10 a §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.1, artikel 37.2 delvis, artikel 37.5 första stycket samt artiklarna 39.1, 40.1 och 41.1 i AIFM-direktivet och innehåller bestämmelser om tillstånd för icke EES-baserade AIF- förvaltare.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare får i dag marknadsföra EES- baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i Sverige endast efter tillstånd av Finansinspektionen. När också icke EES- baserade AIF-förvaltare får vara verksamma inom EES på samma villkor som EES-baserade AIF-förvaltare innebär det inte bara rättigheter utan även skyldigheter.

Av första stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, efter underrättelse till behörig myndighet, förvalta och marknadsföra EES-baserade alternativa investe-

ringsfonder, och därmed också sådana fonder som hör hemma i Sverige.

121

Prop. 2013/14:113 Ett sådant tillstånd innebär också att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra alterna- tiva investeringsfonder som förvaltaren förvaltar till professionella investerare inom EES.

Enligt andra stycket ska tillstånd sökas i AIF-förvaltarens referensland. Referenslandet ska fastställas enligt kriterierna i 5 a kap. En definition av begreppet referensland finns i 1 kap. 11 a § 2. Om Sverige är förvaltarens referensland, ska förvaltaren ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Det är enbart behörig myndighet i en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland som får bevilja tillstånd som avses i paragrafen. Bestäm- melser om förutsättningar för tillstånd och om ansökan om tillstånd finns i 10 b och 10 c §§.

Av tredje stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte kan få tillstånd för förvaltning av en specialfond.

Av fjärde stycket framgår att för icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt andra stycket gäller lagen i tillämpliga delar. Således gäller t.ex. inte 2 kap. om registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden och 12 kap. särskilt om specialfonder. Stycket motsvarar 10 e § i lagråderemissens förslag och har i enlighet med vad Lagrådet har anfört flyttats till före- varande paragraf. Enligt Lagrådet borde bestämmelsen kunna utgå. Om den behålls, är det lämpligare att den placeras som ett sista stycke i 10 a §. Regeringen anser att bestämmelsen bör behållas för att det tydligt ska framgå att lagen ska tillämpas även i delar som inte uttryckligen tar sikte på icke EES-baserade AIF-förvaltare. Bestämmelsen kompletterar således 1 kap. 12 § andra stycket avseende lagens tillämpningsområde när det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare (se även författnings- kommentaren till den paragrafen).

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

5 kap. 10 b §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.2 delvis, artikel 37.3, 37.5 andra stycket och artikel 37.7 första stycket i AIFM-direktivet. I para- grafen anges förutsättningarna för tillstånd för icke EES-baserade AIF- förvaltare enligt 10 a § andra stycket. Förutsättningarna överensstämmer i huvudsak med dem som gäller för att en EES-baserad AIF-förvaltare ska få motsvarande tillstånd.

I första stycket anges vad som krävs för att en icke EES-baserad AIF- förvaltare ska få tillstånd enligt 10 a § andra stycket.

Enligt punkten 1 ska Sverige ha fastställts som AIF-förvaltarens referensland enligt 5 a kap. En definition av begreppet referensland finns i 1 kap. 11 a § 2.

Kravet i punkten 2 innebär att AIF-förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant som är etablerad i Sverige. En definition av begreppet rätts- lig representant finns i 1 kap. 11 a § 3. Den rättsliga representanten ska vara AIF-förvaltarens kontaktpunkt inom EES och all formell skriftväx- ling mellan Finansinspektionen och AIF-förvaltaren samt mellan investe- rare och AIF-förvaltaren ska ske genom den rättsliga representanten. Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, fullgöra

122

funktionen för regelefterlevnad avseende förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder som utförs enligt denna lag.

I punkten 3 finns krav på att det mellan Finansinspektionen, behöriga myndigheter för berörda EES-baserade alternativa investeringsfonder och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förval- taren är etablerad ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang. Punkten har ändrats i förhållande till lagrådsremissen. Ändringen har gjorts med anledning av att det efter det att lagrådsremissen beslutades har uppmärk- sammats att artikel 37.7 första stycket d i AIFM-direktivet innehåller en felaktighet i den svenska språkversionen. Där hänvisas nämligen till tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad trots att det i de engelska, franska och tyska språkversionerna hänvisas till tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad. Med hänsyn till att artikel 37 rör tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare är det rimligt att det är tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-base- rade AIF-förvaltaren, inte den icke EES-baserade alternativa investe- ringsfonden, är etablerad, ska vara den myndighet med vilken det ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang. Som Lagrådet har påpekat bör samarbetsarrangemangen med en tillsynsmyndighet i ett land utanför EES möjliggöra för Finansinspektionen att göra en välgrundad bedöm- ning av om huruvida kraven för tillstånd är uppfyllda i samband med tillståndsgivning avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare.

Enligt punkten 10 ska tillstånd ges bara om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. Bestämmelser om i vilken omfattning denna lag gäller för en icke EES- baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket finns i fjärde stycket samma paragraf. Se även författningskommentaren till den paragrafen.

Andra stycket innebär att AIF-förvaltaren kan få undantag från kravet att följa någon bestämmelse som avses i första stycket 10. Undantag får dock medges bara om efterlevnad av en bestämmelse skulle vara ofören- lig med efterlevnad av en tvingande bestämmelse som gäller för förvalta- ren eller den alternativa investeringsfonden i det land där de är etable- rade.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

5 kap. 10 c §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.8 första stycket i AIFM- direktivet. I paragrafen anges vad en ansökan om tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska innehålla.

Av första stycket 1 följer att AIF-förvaltaren i ansökan ska lämna en motivering av valet av referensland. Bestämmelser om hur referensland ska bestämmas finns i 5 a kap.

Enligt punkten 2 ska en ansökan, i tillämpliga fall, innehålla en förteck- ning över de bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfond som ska marknadsföras (se 10 b § andra stycket). Enligt punkten 3 ska ansökan innehålla ett skriftligt intyg som

Prop. 2013/14:113

123

Prop. 2013/14:113

124

innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdig med de bestämmelser i denna lag som AIF- förvaltaren angett i förteckningen enligt punkten 2. Till ansökan ska bifogas ett rättsutlåtande som styrker detta. Av rättsutlåtandet ska det även framgå regleringssyftet och den typ av investerarskydd som efter- strävas av de likvärdiga reglerna i den tvingande lagstiftningen som gäller för AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden. Av det skriftliga intyget ska det också framgå hur AIF-förvaltaren följer reglerna i den tvingande lagstiftningen.

Enligt punkten 4 ska en ansökan innehålla namn på och plats där förvaltarens rättsliga representant är etablerad. I 1 kap. 11 a § 1 och 3 finns definitioner av vad som avses med etablerad när det gäller en rättslig representant och av begreppet rättslig representant.

I övrigt ska en ansökan om tillstånd, enligt punkten 5, innehålla samma uppgifter och handlingar som en ansökan om tillstånd för svenska AIF- förvaltare. Dock får dessa uppgifter och handlingar, enligt andra stycket, begränsas till att enbart gälla de EES-baserade alternativa investerings- fonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investerings- fonder som förvaltaren avser att marknadsföra inom EES.

Av tredje stycket följer att för underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspek- tionens handläggning tillämpas samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. För att en ansökan ska anses vara fullständig ska den dock, utöver det som anges i 3 kap. 8 § andra stycket, även innehålla de uppgifter som anges i första stycket 1–4. Detta innebär att den tidsfrist för Finansinspektionens tillståndsprövning som anges i 3 kap. 8 § första stycket inte börjar löpa förrän även de uppgifterna har getts in.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

5 kap. 10 d §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.9 första, tredje, fjärde och femte styckena i AIFM-direktivet. I paragrafen anges det förfarande som ska följas om Finansinspektionen avser att medge undantag med stöd av 10 b § andra stycket när tillstånd ges till en AIF-förvaltare.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera Esma om inspektionen har för avsikt att ge tillstånd med stöd av undan- taget i 10 b § andra stycket. Esma ska ge råd till Finansinspektionen om huruvida villkoren för ett sådant undantag bör anses vara uppfyllda.

Av andra stycket följer att tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket inte ska löpa under den tid som Esma gör sin granskning. Enligt det lagrummet ska Finansinspektionen inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in skriftligen underrätta AIF-förvaltaren om sitt beslut i tillståndsfrågan. Om det finns särskilda skäl, får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader.

För det fall Finansinspektionen inte avser att följa Esmas råd, ska inspektionen, enligt tredje stycket, informera Esma om detta. Finans- inspektionen ska även informera behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIF-förvaltaren ska marknadsföra en alternativ investeringsfond.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

Prop. 2013/14:113

5 kap. 10 e §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1 i AIFM-direktivet delvis. Enligt paragrafen får en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat referensland än Sverige, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond. Paragrafen är utformad efter förebild av 1 §.

Enligt andra stycket får AIF-förvaltaren inleda verksamheten i Sverige när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att underrättelse om verksamheten och intyg har lämnats till Finansinspek- tionen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

5 kap. 10 f §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1 delvis och artikel 41.5 i AIFM-direktivet. Verksamheten får, enligt första stycket, drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial här i landet eller genom att förval- taren utför sina tjänster från det land där den är etablerad. Av hänvis- ningen till 4 kap. 6 § följer att AIF-förvaltaren är skyldig att fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare. Skyldigheten gäller dock inte om marknadsföring till icke-professionella investerare är tillåten enligt det som anges i punkterna 1 och 2.

I andra stycket anges de bestämmelser i lagen som ska tillämpas på verksamhet som AIF-förvaltaren driver i Sverige genom en filial. Det är de bestämmelser som genomför artiklarna 12 och 14 i AIFM-direktivet i svensk rätt (se bilaga 11). Enligt artikel 45.2 i AIFM-direktivet ska näm- ligen den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdland övervaka förvaltarens efterlevnad av artiklarna 12 och 14 i direktivet när förvalta- ren förvaltar eller marknadsför alternativa investeringsfonder genom en filial i värdlandet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

5 kap. 10 g §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.2, 39.3 och 39.9 i AIFM- direktivet.

Enligt första stycket ska en icke EES-baserad AIF-förvaltare med till- stånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra en EES- baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.

För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspek- tionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestäm- melser som för svenska AIF-förvaltare. Finansinspektionen ska emeller- tid även lämna information om förvaltarens marknadsföring till Esma. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska

125

Prop. 2013/14:113 Finansinspektionen informera både Esma och, i tillämpliga fall, berörda behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens värdland.

Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

5 kap. 10 h §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.1 och 39.4 i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES än Sverige som referensland och som med stöd av marknadsföringspass avser att marknadsföra en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige får inleda verksamheten när behörig myndighet i referenslandet har meddelat AIF-förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och

ett intyg har lämnats till Finansinspektionen.

Underrättelseförfarandet sker i sådant fall i AIF-förvaltarens referens- land. Detta motsvarar det som gäller då en EES-baserad AIF-förvaltare ska marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare här i landet (se 3 §).

Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

5 kap. 10 i §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1 delvis samt artikel 40.2 första stycket, 40.3, 40.4 och 40.10 i AIFM-direktivet. Paragrafen inne- bär att en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket, efter underrättelse till Finansinspektionen, får marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

I första stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för att sådan marknadsföring ska få ske. Dessa krav motsvarar i huvudsak dem som ska vara uppfyllda för att en svensk AIF-förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (se 4 kap. 8 a § andra stycket).

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

5 kap. 10 j §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1 i AIFM-direktivet delvis. Paragrafen innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett

annat land inom EES än Sverige som referensland och som med stöd av marknadsföringspass avser att marknadsföra en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet får inleda verksamheten när behörig myndighet i referenslandet

126

har meddelat AIF-förvaltaren att en underrättelse och ett intyg har Prop. 2013/14:113 lämnats till Finansinspektionen.

Underrättelseförfarandet sker i ett sådant fall i AIF-förvaltarens referensland. Detta motsvarar det som gäller då en EES-baserad AIF- förvaltare ska marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare här i landet (se 3 §).

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

5 kap. 11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förval- tares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professio- nella investerare i Sverige.

Ändringen är föranledd av det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Det innebär att en sådan AIF- förvaltare får möjlighet att marknadsföra alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige antingen efter tillstånd enligt 10 § eller efter underrättelse enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § (se även författ- ningskommentaren till de paragraferna). För marknadsföring till icke- professionella investerare gäller dock krav på tillstånd.

Det nuvarande slutledet i inledningen av paragrafen och slutledet i punkten 1 flyttas till punkten 3 a, som är ny. Det innebär inte någon ändring i sak i förhållande till gällande rätt. En AIF-förvaltare som uppfyller de krav som anges i 10 § och som driver motsvarande verk- samhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad kan således få tillstånd enligt före- varande paragraf, under förutsättning att övriga krav är uppfyllda. För att tillstånd ska få ges måste kraven för tillstånd enligt 10 § vara uppfyllda. Förvaltaren behöver däremot inte ha tillstånd också enligt 10 §. Även en AIF-förvaltare som med stöd av marknadsföringspass får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § kan få tillstånd enligt förevarande paragraf genom kravet i punkten 3 b. Det är också i det fallet en förutsättning för tillstånd att även övriga krav i paragrafen är uppfyllda.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7

5 kap. 12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förval- tares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke- professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket i Sverige av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (s.k. semi-professionella investerare respektive riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).

Ändringen har samma syfte som den som görs i 11 §. Tillstånd enligt paragrafen får ges bara om en AIF-förvaltare antingen uppfyller de krav som anges i 10 § för att tillstånd ska få ges enligt den paragrafen eller med stöd av marknadsföringspass får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § (se även författningskommentarerna till de para-

graferna).

127

Prop. 2013/14:113	Övervägandena finns i avsnitt 5.7.
	5 kap. 13 §
	Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förval-
	tares filialverksamhet respektive gränsöverskridande verksamhet i
	Sverige.
	Tillägget i tredje stycket innebär inte någon ändring i sak. Det som
	anges i 9 § om väsentliga ändringar gäller även fortsättningsvis de icke
	EES-baserade AIF-förvaltare som utan marknadsföringspass marknads-
	för alternativa investeringsfonder med stöd av tillstånd enligt 10, 11 eller
	12 §. För sådana icke EES-baserade AIF-förvaltare som använder sig av
	marknadsföringspass följer skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar
	av 10 g och 10 i §§ när Sverige är förvaltarens referensland. Om AIF-
	förvaltaren har ett annat land inom EES som referensland, regleras
	underrättelseförfarandet och skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar
	i det landets regler (se författningskommentarerna till 10 h och 10 j §§).
	Överväganden finns i avsnitt 5.7.
	5 kap. 14 §
	Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1–41.3 i AIFM-direktivet. I
	paragrafen finns bestämmelser om förvaltningspass för icke EES-
	baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland.
	Av första stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med
	Sverige som referensland som, med stöd av sitt tillstånd enligt 10 a §
	andra stycket, avser att förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat
	land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten
	inleds. AIF-förvaltaren får enbart förvalta en alternativ investeringsfond i
	ett annat land inom EES, om förvaltarens tillstånd omfattar förvaltning
	av fonder av det aktuella slaget.
	I andra och tredje styckena anges de uppgifter som en underrättelse
	ska innehålla om verksamheten ska drivas genom att förvaltaren erbjuder
	och utför sina tjänster från Sverige respektive genom en filial i värd-
	landet.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
	5 kap. 15 §
	Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.4 och 41.6 i AIFM-direktivet.
	I paragrafen finns bestämmelser om underrättelseförfarandet för en icke
	EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland som avser att
	förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land
	inom EES.
	För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har
	angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tilläm-
	pas samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare som avser att
	förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Finans-
	inspektionen ska emellertid även informera Esma om den icke EES-
	baserade AIF-förvaltarens gränsöverskridande verksamhet.
	I andra stycket finns en hänvisning till 16 kap. 2 § andra–fjärde
128	styckena. Hänvisningen innebär att möjligheten att begära en förklaring

gäller även i ärende om underrättelse för filialverksamhet avseende en Prop. 2013/14:113 icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

5 kap. 16 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.4 första stycket i AIFM- direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder.

Av paragrafen följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland, efter att ha underrättat Finansinspektionen, får marknadsföra en EES-baserad alternativ investeringsfond till professio- nella investerare i ett annat land inom EES. Bestämmelser om under- rättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens hand- läggning finns i 18 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

5 kap. 17 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1, 40.2 första stycket och 40.5 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland för marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.

Av paragrafen följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med till- stånd enligt 10 a § andra stycket, efter att ha underrättat Finansinspek- tionen, får marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelse- förfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en under- rättelse och Finansinspektionens handläggning finns i 18 §.

För sådan marknadsföring krävs enligt punkten 1 att det mellan Finans- inspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga arrangemang för samarbete som säkerställer ett effektivt informationsutbyte och gör det möjligt för Finansinspektionen att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet.

Kravet i punkten 2 innebär i praktiken att det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finan- siering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisa- tionens webbplats: www.fatf-gafi.org.

Av punkten 3 följer att det därutöver krävs att det mellan Sverige, det land utanför EES där fonden är etablerad och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras ska finnas en överenskommelse om informationsutbyte i skatteärenden som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal. Avtalet ska säkerställa ett effektivt informations-

utbyte i skatteärenden mellan berörda länder.

129

Prop. 2013/14:113	Övervägandena finns i avsnitt 5.7.
	5 kap. 18 §
	Paragrafen, som är ny, genomför artiklarna 39.4 andra stycket, 39.5,
	39.6, 39.9, 40.5 andra stycket, 40.6, 40.7 och 40.10 i AIFM-direktivet. I
	paragrafen finns bestämmelser om vad en underrättelse om marknads-
	föring enligt 16 eller 17 § ska innehålla, underrättelseförfarandet,
	väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och
	Finansinspektionens handläggning.
	I första stycket anges vad som ska ingå i den underrättelse som en AIF-
	förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 16 eller 17 § innan
	förvaltaren får inleda marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad
	alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Det innebär att
	innehållet motsvarar det i en underrättelse som en svensk AIF-förvaltare
	ska lämna innan den får inleda marknadsföring av en alternativ investe-
	ringsfond i ett annat land inom EES (6 kap. 3 §).
	För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har
	angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tilläm-
	pas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIF-
	förvaltare som avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett
	annat land inom EES. Finansinspektionen ska emellertid även informera
	Esma om att den icke EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av
	fonden får påbörjas. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa
	investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre
	ska marknadsföras, ska Finansinspektionen informera både Esma och
	berörda behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens värdland.
	Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 5.7.
	5 a kap. 1 §
	Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket a, c ii, d, g ii
	och h i AIFM-direktivet.
	I paragrafen anges de kriterier utifrån vilka Sverige ska fastställas som
	referensland. I angivna situationer saknar AIF-förvaltaren helt valmöj-
	lighet avseende vilket land inom EES som ska vara förvaltarens referens-
	land.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
	5 a kap. 2 §
	Paragrafen, som är ny, innebär att Sverige även i andra fall än de som
	anges i 1 § får utses till referensland.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
	5 a kap. 3 §
	Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket b i AIFM-
	direktivet.
	Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i
	antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda.
130	Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
130

5 a kap. 4 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket c i i AIFM- direktivet.

Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda. Enligt punkten 2 får Sverige utses till referensland om fonden är avsedd att marknadsföras här i landet, oavsett i vilket land som fonden har tillstånd eller är registrerad.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 5 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket e i AIFM- direktivet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 6 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket f i AIFM- direktivet.

Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om Sverige är ett av de länder inom EES där en icke EES-baserad alternativ investe- ringsfond ska marknadsföras till professionella investerare.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 7 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket g i i AIFM- direktivet.

Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda om samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade i ett och samma land inom EES. För att Sverige ska få utses till referensland enligt punkten 2 behöver Sverige således inte vara det land inom EES i vilket någon fond har tillstånd eller är registrerad.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 8 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 andra stycket i AIFM- direktivet delvis.

Enligt paragrafen ska en AIF-förvaltare begära ett beslut om referens- land hos behöriga myndigheter i samtliga länder som är möjliga som referensland. Myndigheterna ska därefter gemensamt avgöra vilket land som ska utgöra förvaltarens referensland.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2013/14:113

131

Prop. 2013/14:113

132

5 a kap. 9 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 andra stycket i AIFM- direktivet delvis.

I paragrafen anges det fall när en AIF-förvaltare själv får välja refe- rensland. Förvaltaren måste då välja ett av de länder som avses i 8 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 10 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.5 andra, tredje och fjärde styckena i AIFM-direktivet.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen pröva AIF-förvaltarens val av referensland i samband med tillståndsprövningen enligt 5 kap. 10 a § andra stycket.

Finansinspektionen ska enligt andra stycket underrätta Esma om inspektionen instämmer i AIF-förvaltarens val av referensland. I så fall ska Finansinspektionen lämna uppgifter om förvaltarens motivering avseende valet av referensland samt information om marknadsförings- strategin till Esma.

Av 5 kap. 10 a § fjärde stycket följer att den tidsfrist som anges i 3 kap. 8 § första stycket gäller även vid en tillståndsprövning enligt 5 kap. 10 a § andra stycket. Enligt tredje stycket ska dock den tidsfrist som anges i 3 kap. 8 § första stycket inte löpa under tiden från det att Finans- inspektionen har underrättat Esma till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen. Esma ska lämna sitt besked till Finans- inspektionen inom en månad från det att myndigheten mottagit en sådan underrättelse som avses i andra stycket (artikel 37.5 tredje stycket i AIFM-direktivet).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 11 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.5 femte stycket delvis och sjätte stycket i AIFM-direktivet.

Paragrafen innebär att om Finansinspektionen föreslår att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket ska ges i strid med ett besked från Esma, ska inspektionen först underrätta Esma om det och ange sina skäl för detta. Esma ska enligt artikel 37.5 femte stycket i AIFM-direktivet offentliggöra det faktum att Finansinspektionen avser att fatta beslut i strid med Esmas besked. Esma får också, efter att först ha informerat Finansinspektionen, offentliggöra de skäl som inspektionen har anfört för att inte följa Esmas besked.

Finansinspektionen ska också, i tillämpliga fall, informera de behöriga myndigheterna i de länder inom EES där de alternativa investerings- fonderna ska marknadsföras och där dessa har tillstånd eller är registrerade. Finansinspektionen ska även ange sina skäl för att bevilja tillstånd i strid med Esmas besked.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 12 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första stycket i AIFM- direktivet delvis.

Hur en AIF-förvaltares verksamhet inom EES utvecklas sedan den har inletts ska som huvudregel inte påverka fastställandet av referensland.

AIF-förvaltaren är dock skyldig att informera Finansinspektionen om denne avser att genomföra en ändring av marknadsföringsstrategi inom två år från det att tillstånd meddelats, om ändringen skulle ha påverkat valet av referensland om den nya marknadsföringsstrategin hade varit den ursprungliga.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 13 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första stycket i AIFM- direktivet delvis. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört.

I paragrafen anges vad en anmälan om ändring av referensland ska innehålla.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 14 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 andra, fjärde och femte styckena i AIFM-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört.

I första stycket anges att Finansinspektionen ska pröva AIF-förval- tarens motivering till byte av referensland enligt 13 § och underrätta Esma. Enligt artikel 37.11 tredje stycket i AIFM-direktivet ska Esma lämna sitt besked till Finansinspektionen inom en månad från det att myndigheten tagit emot underrättelsen.

Andra stycket innebär att om både Finansinspektionen och Esma godtar AIF-förvaltarens byte av referensland, ska inspektionen meddela förval- taren, dess ursprungliga rättsliga representant och Esma om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta det nya referenslandet och över- lämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIF- förvaltaren.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 15 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 sjätte stycket i AIFM- direktivet.

I paragrafen anges hur Finansinspektionen ska agera om inspektionen avser att fatta beslut i strid med Esmas besked. Det motsvarar hur inspektionen ska agera i den situation som avses i 11 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 16 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.12 första stycket i AIFM- direktivet.

Prop. 2013/14:113

133

Prop. 2013/14:113 Paragrafen innebär att Finansinspektionen får rätt att begära att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland ska lämna en underrättelse enligt 12 § och att ett annat land därigenom kan fastställas som referensland. I första stycket anges under vilka förutsättningar inspektionen kan framställa en sådan begäran. Det förfarande som anges i 14 och 15 §§ gäller i så fall i tillämpliga delar.

Av hänvisningen i andra stycket följer att förvaltarens tillstånd kan återkallas om Finansinspektionens begäran inte följs.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 17 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.12 andra stycket i AIFM- direktivet.

Efter det att tvåårsperioden, räknat från tidpunkten för beslutet om det ursprungliga verksamhetstillståndet, har löpt ut har AIF-förvaltaren möjlighet att hos Finansinspektionen begära att referenslandet ska ändras med anledning av en förändrad marknadsföringsstrategi.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

6 kap. 4 a §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.1 och 35.2 första stycket i AIFM-direktivet.

Paragrafen innebär att en svensk AIF-förvaltare får möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i andra länder inom EES.

De förutsättningar som ska vara uppfyllda för att marknadsföring ska få ske framgår av punkterna 1–4. I 3 och 4 b §§ finns bestämmelser om vad som ska ingå i en underrättelse, skyldighet för förvaltaren att anmäla väsentliga ändringar i en underrättelse samt om Finansinspektionens handläggning.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

6 kap. 4 b §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.5–35.7 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare att anmäla väsentliga ändringar i en underrättelse enligt 4 a § och om Finansinspektionens handläggning.

Enligt första stycket gäller ett underrättelseförfarande som motsvarar det som gäller när en svensk AIF-förvaltare ska marknadsföra en EES- baserad alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES (3, 5 och 6 §§).

Av andra stycket följer att Finansinspektionen ska informera Esma om att AIF-förvaltarens marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i ett annat land än Sverige samt om vissa ändringar som AIF-förvaltaren avser att göra eller har gjort efter det att verksamheten har inletts.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

134

8 kap. 28 §

Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om skadeståndsansvar för AIF-förvaltare.

Ändringen i första stycket är en följd av att även icke EES-baserade AIF-förvaltare får förvalta en alternativ investeringsfond inom EES enligt 5 kap. 10 a §. Hänvisningen till 5 kap. 10 a § andra stycket innebär att enbart sådana icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och därför har tillstånd från Finansinspektionen avses.

Det som anges om hemland i första stycket 1 ska för icke EES-base- rade AIF-förvaltare i stället avse referensland (1 kap. 6 a §).

8 kap. 32 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFM- direktivet delvis. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört.

I paragrafen regleras frågor om lagval i rättsförhållanden som rör investerare som har hemvist inom EES. Om investeraren är en juridisk person är dess säte avgörande för frågan om hemvist. Det saknar bety- delse om talan har väckts vid domstol eller inte och om investeraren i sådant fall är kärande eller svarande i målet. I praktiken torde det i ett tvistemål uteslutande röra sig om att investeraren är kärande. De rätts- förhållanden som avses är sådana som rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Det kan t.ex. gälla en investerare som yrkar att en AIF- förvaltare ska förpliktas att utge skadestånd med anledning av överträ- delser av de regelverk som avses i 28 § första stycket. Även anspråk som inte grundas på ett avtalsförhållande, dvs. utomobligatoriska anspråk, omfattas i vissa fall (se avsnitt 5.10). Sakrättsliga frågor omfattas där- emot inte av paragrafen, eftersom sakrätten gäller förhållandet till tredje- man i allmänhet och inte endast förhållandet mellan två parter. Vissa frågor om lagval i sakrättsliga frågor vad gäller finansiella instrument regleras i stället i 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) finns regler om lagval. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser som har företräde framför dessa förordningar. Reglerna i förordningarna ska således inte tillämpas på sådana rättsförhållanden som avses i para- grafen (se vidare avsnitt 5.10). Vid en tillämpning av reglerna i förord- ningarna skulle annars lagen i ett land utanför EES kunna tillämpas om t.ex. en alternativ investeringsfond har sin ”vanliga vistelseort” i det landet (artikel 4 i Rom I-förordningen).

Första stycket gäller sådana AIF-förvaltare som inte är EES-baserade. Vid rättsförhållanden mellan en sådan förvaltare och en investerare som har hemvist inom EES, ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas. Eftersom referenslandet alltid är ett land inom EES, kommer inte lagen i något land utanför EES att tillämpas. I 1 kap. 11 a § 2 finns en definition av referensland. Begreppet referensland är detsamma som begreppet

Prop. 2013/14:113

135

Prop. 2013/14:113 referensmedlemsstat som definieras i artikel 4.1 z i AIFM-direktivet men inbegriper även de länder inom EES som inte är medlemsstater. Fond- bolagens förening efterfrågar ett klargörande om vad som ska gälla vid tvister mellan investerare med hemvist inom EES och en EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltas av en icke EES-baserad AIF- förvaltare. Med anledning därav finns det skäl att erinra om att förevarande stycke är tillämpligt om det rör sig om en icke EES-baserad AIF-förvaltare, oavsett om den alternativa investeringsfonden är EES- baserad eller inte.

Andra stycket gäller sådana alternativa investeringsfonder som mark- nadsförs i Sverige och som inte är baserade inom EES. Eftersom alterna- tiva investeringsfonder som har bildats på kontraktsrättslig grund ofta saknar rättskapacitet (prop. 2012/13:155 s. 291), gäller bestämmelsen i praktiken sådana fonder som är juridiska personer. En icke EES-baserad alternativ investeringsfond får marknadsföras i Sverige med stöd av marknadsföringspass. Om fonden marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. Om det rör sig om en EES-baserad AIF-förvaltare har denne ett hemland inom EES (1 kap. 6 §). Rör det sig om en icke EES- baserad AIF-förvaltare, har denne i stället ett referensland (se den ovan berörda definitionen och artikel 37.4 i AIFM-direktivet). Eftersom referenslandet är ett land inom EES, kommer inte lagen i något land utanför EES att tillämpas på ett rättsförhållande av aktuellt slag. Det kan inte heller bli frågan om att tillämpa lagen i två olika länder på samma rättsförhållande.

Fondbolagens förening anser att det är oklart vad som avses med lagen i hemlandet. Eftersom bestämmelsen rör icke EES-baserade AIF- förvaltare har enligt föreningens mening en förvaltare som omfattas av bestämmelsen sitt hemland utanför EES. Andra stycket gäller alternativa investeringsfonder som är icke EES-baserade. Dessa kan förvaltas av såväl EES-baserade som icke EES-baserade AIF-förvaltare. Som framgår av definitionen i 1 kap. 6 § syftar uttrycket ”hemlandet” på det land inom

EES där en EES-baserad AIF-förvaltare har sitt säte. En AIF-förvaltares hemland kan således inte vara ett land utanför EES. Av 1 kap. 6 a § följer att för icke EES-baserade AIF-förvaltare ska hänvisningar i lagen till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland.

Tredje stycket gäller frågan om en AIF-förvaltare får ingå ett avtal om att lagen i ett visst land ska tillämpas på ett rättsförhållande av det slag som avses i paragrafen. Av bestämmelsen följer att ett sådant avtal är giltigt endast om det föreskriver att lagen i ett visst land inom EES ska tillämpas. Bestämmelsen har således en avtalsrättslig betydelse. Det åligger emellertid i allmänhet AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige att följa bestämmelserna i bl.a. 8 kap. I fråga om t.ex. svenska AIF-förvaltare kan Finansinspektionen ingripa mot den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förevarande lag (14 kap. 1 §). Bestämmelsen har därför även en näringsrättslig innebörd.

Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

136

8 kap. 33 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFM- direktivet delvis.

Paragrafen reglerar i vilka situationer som vissa tvister om frågor som omfattas av AIFM-direktivet får tas upp av svensk domstol. För att det ska vara möjligt att väcka talan vid svensk domstol förutsätts att tvisten gäller en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Tvisten ska således röra sådana rättsförhållanden som avses i 32 §. Det kan t.ex. vara frågan om att investeraren väcker talan om skadestånd enligt 28 § mot en AIF- förvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond i Sverige. Investe- raren kan dock vara såväl kärande som svarande i målet. För att para- grafen ska vara tillämplig förutsätts att investerarens motpart är antingen en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland eller en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige.

I konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verk- ställighet av domar på privaträttens område av den 30 oktober 2007 (Luganokonventionen) finns allmänna regler om domstols behörighet m.m. Konventionen reglerar bl.a. frågor om domsrätt i förhållande till Norge, Island och Schweiz. Den aktuella paragrafen tillämpas i stället för Luganokonventionen (se avsnitt 5.10). I praktiken kan det medföra att svensk domstol är behörig att pröva en viss tvist trots att en tillämpning av Luganokonventionen skulle medföra att schweizisk domstol är behörig, t.ex. eftersom svaranden har hemvist där.

Om svensk domstol har domsrätt, bestäms vilken domstol i Sverige som ska vara behörig av allmänna bestämmelser för domstols behörighet (jfr 10 kap. rättegångsbalken).

Det som anges om alternativa investeringsfonder i paragrafen förut- sätter att fonden är en juridisk person (se avsnitt 5.10).

Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

8 kap. 34 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFM- direktivet delvis.

Enligt paragrafen är Stockholms tingsrätt reservforum i fråga om sådana tvister som avses i 33 §. Eftersom svensk domsrätt kan föreligga enligt 33 § även i de fall där svaranden har hemvist i t.ex. Schweiz, kan det förhålla sig så att någon behörig domstol enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken inte finns.

Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

8 kap. 35 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFM- direktivet delvis.

Paragrafen gäller avtal om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 §. Ett sådant avtals- villkor är utan verkan. Till följd av paragrafen är det inte möjligt att kringgå regeln om domsrätt i artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direk-

Prop. 2013/14:113

137

Prop. 2013/14:113 tivet genom att avtala om att en tvist som avses i 33 § ska prövas av domstolarna i ett land utanför EES. Se även 32 § tredje stycket och författningskommentaren till den paragrafen.

	Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
	8 kap. 36 §
	Paragrafen, som är ny, saknar motsvarighet i AIFM-direktivet.
	Av paragrafen följer att en AIF-förvaltare får delges handlingar genom
	förvaltarens rättsliga representant (se 1 kap. 11 a § 3 och definitionen i
	artikel 4.1 u i AIFM-direktivet). Det avser såväl en ansökan om stämning
	som andra handlingar enligt delgivningslagen (2010:1932). Frågor om
	delgivning regleras främst i delgivningslagen. Paragrafen är avsedd att
	underlätta för en investerare att väcka talan mot en icke EES-baserad
	AIF-förvaltare (se avsnitt 5.10). Även om paragrafen saknar motsvarig-
	het i AIFM-direktivet, syftar den till att regeln om domsrätt i artikel
	37.13 andra stycket ska få avsedd effekt för svensk del.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
	13 kap. 4 §
	Paragrafen innebär att AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investe-
	ringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång regel-
	bundet ska ge in information till Finansinspektionen. Paragrafen omfattar
	även icke EES-baserade AIF-förvaltare i den mån de marknadsför
	alternativa investeringsfonder i Sverige.
	Ändringen innebär att skyldigheten även omfattar icke EES-baserade
	förvaltare som marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder
	i Sverige.
	13 kap. 13 §
	Paragrafen innebär att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Esma
	för tvistlösning i de fall som följer av angivna artiklar i AIFM-direktivet.
	Ändringen i paragrafen är föranledd av införandet av förvaltnings- och
	marknadsföringspass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke
	EES-baserade alternativa investeringsfonder. I de angivna artiklarna
	anges de olika situationer när en behörig myndighet får hänskjuta en
	fråga som rör ett sådant EU-pass till Esma. Detta gäller t.ex. vid oenighet
	mellan behörig myndighet i ett land inom EES och behörig myndighet i
	en AIF-förvaltares referensland i fråga om huruvida förvaltaren uppfyller
	kraven för att få tillstånd enligt AIFM-direktivet (artikel 37.7 andra
	stycket). Om en sådan fråga hänskjuts till Esma, ska den hanteras enligt
	artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010
	av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndig-
	het (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring
	av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut
	2009/77/EG (Esma-förordningen). Förfarandet enligt artikel 19 i Esma-
	förordningen innebär i korthet att Esma i första hand agerar som medlare
	och försöker få myndigheterna att enas om ett beslut inom en av Esma
	beslutad tidsfrist (artikel 19.2). Om myndigheterna inte kommer överens
138	inom tidsfristen, kan Esma fatta ett för de berörda myndigheterna

bindande beslut i frågan (artikel 19.3). Om en behörig myndighet inte Prop. 2013/14:113 följer Esmas beslut, kan Esma fatta beslut som är bindande även för

berört företag (artikel 19.4). Ett sådant beslut gäller före en nationell behörig myndighets beslut i samma fråga (artikel 19.5).

Övervägandena finns i avsnitt 5.9.
14 kap. 4 §
I paragrafen anges när Finansinspektionen ska återkalla en AIF-
förvaltares tillstånd.
Första stycket 5, som är nytt, genomför artikel 37.11 femte stycket i
AIFM-direktivet delvis. Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd
enligt 5 kap. 10 a § andra stycket för en icke EES-baserad AIF-förvaltare,
om Sverige inte längre ska vara förvaltarens referensland. I 5 a kap. 14 §
finns bestämmelser om ändring av referensland, se även författnings-
kommentaren till den paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
14 kap. 22 §
Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i AIFM-direktivet, innebär
att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare kan
vidtas mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet
enligt lagen.
Andra stycket, som är nytt, genomför artikel 45.9 i AIFM-direktivet
(artikel 45.7 och 45.8 i direktivet genomförs i 21 §). Stycket har ut-
formats i enlighet med vad Lagrådet har anfört. Om en icke EES-baserad
AIF-förvaltare driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt
5 kap., ska Finansinspektionen på motsvarande sätt som i 21 § underrätta
behörig myndighet i förvaltarens referensland, om inspektionen har klara
och verifierbara skäl för att anse att förvaltaren inte borde ha fått tillstånd
i referenslandet enligt AIFM-direktivet. I så fall kan Finansinspektionen
även vida de åtgärder som anges i 21 § andra stycket.
Tredje stycket motsvarar tidigare andra stycket och är oförändrat.
15 kap. 2 §
I paragrafen finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämer att meddela föreskrifter.
Ändringen i punkten 2 innebär endast en följdändring med anledning
av att den bestämmelse som finns i nuvarande 4 kap. 3 § andra stycket
i stället införs i 4 kap. 8 § tredje stycket, se även författningskommen-
taren till sistnämnda paragraf.
16 kap. 2 §
Genom ändringen i första stycket gäller bestämmelsen om möjligheten
att begära en förklaring även vid tillståndsärenden avseende icke EES-
baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland. Beträffande en
sådan AIF-förvaltare gäller därmed samma tidsfrister och förfaranden för
prövning av en motsvarande ansökan eller underrättelse från en svensk
AIF-förvaltare (jfr prop. 2012/13:155 s. 518).	139
	139

Prop. 2013/14:113 Ikraftträdandebestämmelser

Av ikraftträdandebestämmelsen följer att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Ikraftträdandebestämmelsen är en följd av att de bestämmelser som genomför artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet ska börja tillämpas först efter det att kommissionen har antagit en delegerad rättsakt, vilket kan ske tidigast 2015 (artiklarna 66.3 och 67).

Övervägandena finns i avsnitt 9.

11.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 8 § samt 15 kap. 1 och 2 §§

I paragraferna tas hänvisningar till de bestämmelser i lagen som ska upphöra att gälla, dvs. 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§, bort. Ändring- arna är således endast en följd av att dessa bestämmelser upphävs och i vissa fall ersätts av andra.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

5 kap. 7 §

I andra stycket tas den nuvarande punkten 1 bort. Ändringen är en följd av att 5 § upphävs med anledning av att marknadsföring till professio- nella investerare får ske enbart efter underrättelse enligt 3 §. Av samma anledning tas tredje stycket bort.

Tredje stycket motsvarar i sak nuvarande fjärde stycket. Förutsätt- ningarna för tillstånd, som följer av hänvisningen till 5 § andra stycket 2 och 3, tas i stället in i paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

5 kap. 11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förval- tares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professio- nella investerare i Sverige.

Ändringen i punkten 3 är en följd av att 10 § upphävs. Det innebär att marknadsföring till professionella investerare får ske enbart med stöd av marknadsföringspass. En förutsättning för att tillstånd enligt paragrafen får ges för marknadsföring till icke-professionella investerare är att AIF- förvaltaren får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

140

5 kap. 12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förval- tares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professio- nella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket i Sverige av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (s.k. semi-professionella investerare respektive riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).

Ändringen, som är en följd av att 10 § upphävs, motsvarar ändringen i 11 §. En förutsättning för att tillstånd enligt paragrafen får ges är att AIF- förvaltaren får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige. Bestämmelser om marknadsföring till professionella investerare i Sverige finns i 10 g–10 j §§ (se författ- ningskommentarerna till de paragraferna).

Övervägandena finns i avsnitt 6.

5 kap. 13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förval- tares filialverksamhet respektive gränsöverskridande verksamhet i Sverige.

Ändringen i tredje stycket är en följd dels av att 10 § upphävs, dels av ändringarna i 11 och 12 §§. Skyldigheten för en AIF-förvaltare att anmäla väsentliga ändringar följer av 10 g eller 10 i § om Sverige är förvaltarens referensland, se författningskommentarerna till de para- graferna. För en AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES som referensland regleras underrättelseförfarandet och skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar i det landet (se författningskommentarerna till 10 h och 10 j §§).

Överväganden finns i avsnitt 6.

13 kap. 13 §

Paragrafen anger de fall när Finansinspektionen får hänskjuta en fråga som rör en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Esma för tvistlösning.

Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till artikel 42.1 i AIFM-direktivet tas bort. Eftersom artikel 42.1 inte längre ska tillämpas kommer det inte att förekomma några frågor som rör den artikeln som kan hänskjutas till Esma.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ikraftträdandebestämmelser

Av ikraftträdandebestämmelsen följer att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Det innebär att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings- fonder ska upphöra att gälla vid ikraftträdandet. Det innebär också att följdändringarna i 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska träda i kraft vid den tidpunkten.

Ikraftträdandebestämmelsen är en följd av att de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla

Prop. 2013/14:113

141

				Prop. 2013/14:113
				Bilaga 1
1.7.2011			Europeiska unionens officiella tidning	L 174/1
1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/1

			I
			(Lagstiftningsakter)
			DIREKTIV
			EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/61/EU
			av den 8 juni 2011
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv			2003/41/EG och
			2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 53.1,

auktorisation av och tillsyn över AIF-förvaltare för att på ett enhetligt sätt kunna bemöta riskerna i sammanhanget och deras effekter på investerare och marknader inom unionen.

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förval

tare) ansvarar för förvaltningen av en väsentlig del av de investerade tillgångarna i unionen och står för en betydande del av handeln på marknaderna för finansiella instrument, och kan utöva ett betydande inflytande på de marknader och företag som är föremål för deras investe ringar.

(2)AIF-förvaltarna har i stort sett en positiv inverkan på de marknader där de är verksamma, men de finansiella svå righeterna nyligen har visat att de genom sin verksamhet också kan sprida eller förstärka risker i hela det finansi ella systemet. Det är svårt att hantera dessa risker effek tivt utan samordnade nationella svarsåtgärder. Detta di rektiv syftar därför till att fastställa gemensamma krav för

(1) EUT C 272, 13.11.2009, s. 1. (2) EUT C 18, 19.1.2011, s. 90.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 november 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 maj 2011.

(3)Den senaste tidens svårigheter på de finansiella mark naderna har visat att många av de strategier som används av AIF-förvaltare är sårbara för vissa eller flera betydande risker med avseende på investerare, andra marknadsaktö rer och marknader. För att skapa en övergripande gemen sam ordning för tillsynen är det nödvändigt att upprätta ett ramverk som gör det möjligt att hantera dessa risker och samtidigt beakta hela skalan av investeringsstrategier och tekniker som AIF-förvaltarna använder. Detta direk

tiv bör därför vara tillämpligt på AIF-förvaltare som för valtar alla slag av fonder som inte omfattas av Europa parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författ ningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (4), oberoende av hur AIF-förvaltarna rättsligt eller avtalsmässigt har anför trotts detta ansvar. En auktorisation enligt detta direktiv bör inte ge AIF-förvaltare rätt att förvalta sådana fondfö retag som avses i direktiv 2009/65/EG.

(4)Detta direktiv syftar till att skapa en inre marknad för AIF-förvaltare och ett harmoniserat konsekvent ramverk för reglering och tillsyn avseende alla AIF-förvaltares verksamheter inom unionen, inklusive de som har sitt säte i en medlemsstat (EU-baserade AIF-förvaltare) och de som har sitt säte i ett tredjeland (icke EU-baserade AIF-förvaltare). Eftersom de praktiska konsekvenser och de möjliga svårigheter som ett harmoniserat regelverk och en inre marknad kan ge upphov till för icke EU- baserade AIF-förvaltare som utför förvaltnings- och/eller marknadsföringsverksamhet inom unionen och för EU- baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke EU-baserade alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), är osäkra

(4) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

143

Om en icke EES-baserad AIF-	Om en icke EES-baserad AIF-
förvaltare som driver verksamhet i	förvaltare som driver verksamhet i
Sverige med stöd av tillstånd	Sverige med stöd av tillstånd
enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina	enligt 5 kap. åsidosätter sina
skyldigheter enligt denna lag eller	skyldigheter enligt denna lag eller
andra författningar som reglerar	andra författningar som reglerar
förvaltarens verksamhet i Sverige,	förvaltarens verksamhet i Sverige,
gäller 1 och 2 §§.	gäller 1 och 2 §§.

som anges	i	6 kap. 2 § tredje Prop. 2013/14:113
stycket, lämna		information	till
Europeiska	värdepappers-		och