Regeringens proposition 2013/14:110

En ny organisation för polisen	Prop.
	2013/14:110

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 mars 2014

Fredrik Reinfeldt

Beatrice Ask

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Svensk polis genomgår för närvarande den största omorganisationen på decennier. De 21 polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen ska ombil- das till en myndighet, Polismyndigheten, och Säkerhetspolisen ska inrät- tas som en fristående myndighet den 1 januari 2015. Syftet med reformen är att skapa tydligare styrning och bättre förutsättningar för högre kva- litet, ökad kostnadseffektivitet, större flexibilitet och förbättrade resultat i polisens verksamhet. Ombildningen ska inte ändra uppgiftsfördelningen mellan Säkerhetspolisen och polisen i övrigt.

Regeringen föreslår nu de lagändringar som behövs för omorganisa- tionen. De innebär i huvudsak

- att det tydliggörs när Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen eller båda myndigheterna har befogenheter eller fullgör uppgifter enligt viss lagstiftning,

- att den anknytning till den lokala polisorganisationen som finns i vissa lagar tas bort, och

- att många begrepp med anknytning till polisens organisation som används i dagens lagstiftning byts ut eller utmönstras.

Reformen förutsätter att regleringen av polisens personuppgiftsbehand- ling och bestämmelserna om sekretess anpassas till den nya organisatio- nen. Dessutom inrättas ett nytt register över DNA-profiler, eliminerings- databasen, för att stärka kvaliteten i den forensiska verksamheten.

1

Prop. 2013/14:110

Innehållsförteckning

Del 1
1	Förslag till riksdagsbeslut ...............................................................		23
2	Lagtext	............................................................................................	29
	2.1	Förslag till lag med vissa bestämmelser med anled -
		ning av en ny organisation för polisen .............................	29
	2.2 ........................	Förslag till lag om elimineringsdatabasen	31
	2.3 .................	Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken	34
	2.4 .....................	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken	42
	2.5 .........................	Förslag till lag om ändring i brottsbalken	44
	2.6 .........................	Förslag till lag om ändring i miljöbalken	46
	2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1918:163) med
	........................................	vissa bestämmelser om sjöfynd	48
	2.8 ........	Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130)	51
	2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om
	..............................................................................	ägofred	52
	2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1938:121) om
	...........................................................................	hittegods	53
	2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1943:881) om
	.............................................	polisens ställning under krig	56
	2.12	Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om
	...........................................................	utlämning för brott	57
	2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om
	.....................	förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m	59
	2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om
	........	blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap	61
	2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om
		samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
	..............................	angående verkställighet av straff m.m	62
	2.16	Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med
	..............	särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare	64
	2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om
	............................................................	kontinentalsockeln	66
	2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om
	..............................................	hotell - och pensionatrörelse	67
	2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om
		utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge
	......	för verkställighet av beslut om vård eller behandling	71
	2.20	Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
	........................................................................	(1970:988)	75
	2.21	Förslag till lag om ändring i rennäringslagen
	........................................................................	(1971:437)	76
	2.22	Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om
	....................................................................	överlastavgift	77
	2.23	Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
2	........................................................................	(1973:282)	78

2.24	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om	Prop. 2013/14:110
	bevakningsföretag ...........................................................	80

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om

beräkning av strafftid m.m. .............................................

81

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1065) om

visst stöldgods m.m. ........................................................

83

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods

m.m..................................................................................

84

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för

trädgårdsnäringen ............................................................

86

2.29 Förslag till lag om ändring i oljekrislagen

(1975:197) .......................................................................

87

2.30 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410) .....................................................................

88

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift...........................................................

89

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om

omhändertagande av berusade personer m.m..................

91

2.33 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:67) om

tilläggsavgift i kollektiv persontrafik ..............................

93

2.34 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160) .....................................................................

94

2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:234) om

nämnder för vissa trafikfrågor .........................................

95

2.36 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen

(1978:262) .......................................................................

96

2.37 Förslag till lag om ändring i ransoneringslagen

	(1978:268) .......................................................................	98
2.38	Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) .......	100

2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om

yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg........................

102

2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om

registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ........

104

2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om

gränsövervakningen i krig m.m. ....................................

105

2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om

åtgärder mot förorening från fartyg ...............................

108

2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om

ordningsvakter...............................................................

111

2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:324) om

medborgarvittnen...........................................................

114

2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1064) om

säkerhetskontroll i domstol............................................

116

2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1104) om

	verksamheten hos vissa regionala alarmerings-
	centraler.........................................................................	118
2.47	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om
	Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervak-
	ning................................................................................	119	3

Prop. 2013/14:110	2.48	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om
		anordnande av visst automatspel....................................	120
	2.49	Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen
		(1982:673) ......................................................................	121
	2.50	Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med
		vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m..............	123
	2.51	Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) .......	126
	2.52	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:206) om
		viten................................................................................	138
	2.53	Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen
		(1986:223) ......................................................................	139
	2.54	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om
		näringsförbud .................................................................	140
	2.55	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:1009) om
		förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. .................	141
	2.56	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om
		kommunal parkeringsövervakning m.m. ........................	143
	2.57	Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) .........	144
	2.58	Förslag till lag om ändring i konkurslagen
		(1987:672) ......................................................................	146
	2.59	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:144) om
		säkerhetskontroll i riksdagens lokaler ............................	147
	2.60	Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
		(1988:534) ......................................................................	148
	2.61	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om
		kontaktförbud .................................................................	150
	2.62	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om
		vård av missbrukare i vissa fall ......................................	152
	2.63	Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen
		(1988:950) ......................................................................	153
	2.64	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
		Sveriges riksbank ...........................................................	154
	2.65	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om
		erkännande och verkställighet av utländska vård-
		nadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn .....	155
	2.66	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med
		särskilda bestämmelser om vård av unga .......................	157
	2.67	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:712) om
		undersökning av olyckor ................................................	158
	2.68	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1079) om
		tillfälliga bilförbud .........................................................	160
	2.69	Förslag till lag om ändring i begravningslagen
		(1990:1144) ....................................................................	161
	2.70	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1157) om
		säkerhet vid tunnelbana och spårväg..............................	163
	2.71	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om
		fingerade personuppgifter...............................................	164
	2.72	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om
		särskild utlänningskontroll .............................................	166
	2.73	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
4		psykiatrisk tvångsvård....................................................	171

2.74 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård ......................................................

172

2.75 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1137) om

rättspsykiatrisk undersökning........................................

173

2.76 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden..................................	174

2.77 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om

särskild personutredning i brottmål, m.m. .....................

175

2.78 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om

	stöd och service till vissa funktionshindrade.................	177
2.79	Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)....	178
2.80	Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) ......	180

2.81 Förslag till lag om ändring i ordningslagen

(1993:1617) ...................................................................

181

2.82 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om

offentlig anställning.......................................................

187

2.83 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning ......................................................

188

2.84 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om

intensivövervakning med elektronisk kontroll ..............

189

2.85 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribuna-

	lerna för brott mot internationell humanitär rätt ............	190
2.86	Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)........	192

2.87 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi................................................................

193

2.88 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt............................................................

194

2.89 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:832) om

obduktion m.m. .............................................................

195

2.90 Förslag till lag om ändring i pantbankslagen

	(1995:1000) ...................................................................	196
2.91	Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67).......	197

2.92 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

(1996:627) .....................................................................

209

2.93 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen.............................	210

2.94 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon....................................

211

2.95 Förslag till lag om ändring i körkortslagen

(1998:488) .....................................................................

212

2.96 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.............

215

2.97 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om

det statliga personadressregistret ...................................

216

2.98 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård ...........................

217

Prop. 2013/14:110

5

Prop. 2013/14:110	2.99	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om
		belastningsregister..........................................................	219
	2.100	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:621) om
		misstankeregister............................................................	221
	2.101	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1702) om
		inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om
		fullständigt förbud mot kärnsprängningar ......................	223
	2.102	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1705) om
		inspektioner enligt konventionen om förbud mot
		användning, lagring, produktion och överföring av
		antipersonella minor (truppminor) samt om deras
		förstöring ........................................................................	224
	2.103	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om
		behandling av personuppgifter vid Skatteverkets
		medverkan i brottsutredningar........................................	225
	2.104	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:271) om
		handel med begagnade varor..........................................	226
	2.105	Förslag till lag om ändring i epizootilagen
		(1999:657) ......................................................................	228
	2.106	Förslag till lag om ändring i zoonoslagen (1999:658)....	229
	2.107	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om
		handel med ädelmetallarbeten ........................................	230
	2.108	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:130) om
		försvarsunderrättelseverksamhet ....................................	231
	2.109	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:140) om
		inspektioner enligt internationella avtal om
		förhindrande av spridning av kärnvapen ........................	232
	2.110	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om
		internationellt polisiärt samarbete ..................................	233
	2.111	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om
		Schengens informationssystem ......................................	237
	2.112	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om
		internationell rättslig hjälp i brottmål .............................	240
	2.113	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1219) om
		internationellt tullsamarbete ...........................................	241
	2.114	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om
		straff för smuggling........................................................	242
	2.115	Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281).........	243
	2.116	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
		(2001:453) ......................................................................	244
	2.117	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om
		biobanker i hälso- och sjukvården m.m..........................	247
	2.118	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:329) om
		samarbete med Internationella brottmålsdomstolen .......	248
	2.119	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:444) om
		straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslig-
		het i vissa fall .................................................................	250
	2.120	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:445) om
		medling med anledning av brott.....................................	251
	2.121	Förslag till lag om ändring i fordonslagen
6		(2002:574) ......................................................................	252

2.122	Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen	Prop. 2013/14:110
	(2003:364) .....................................................................	254
2.123	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om
	elektronisk kommunikation ...........................................	256
2.124	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:778) om
	skydd mot olyckor .........................................................	259
2.125	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om
	överlämnande från Sverige enligt en europeisk
	arresteringsorder............................................................	260
2.126	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1174) om
	vissa former av internationellt samarbete i brottsut-
	redningar........................................................................	263
2.127	Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen
	(2004:168) .....................................................................	265
2.128	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487) om
	sjöfartsskydd..................................................................	267
2.129	Förslag till lag om ändring i järnvägslagen
	(2004:519) .....................................................................	269
2.130	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1100) om
	luftfartsskydd.................................................................	271
2.131	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1167) om
	vägtransportledare .........................................................	273
2.132	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:130) om
	dödförklaring.................................................................	275
2.133	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om
	rättsintyg i anledning av brott........................................	276
2.134	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:321) om
	tillträdesförbud vid idrottsarrangemang ........................	278
2.135	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:395) om
	arbetstid vid visst vägtransportarbete ............................	280
2.136	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:426) om
	arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget ...........	281
2.137	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
	(2005:551) .....................................................................	282
2.138	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
	(2005:716) .....................................................................	283
2.139	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754) om
	transitering av tredjelandsmedborgare...........................	291
2.140	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om
	behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekäm-
	pande verksamhet ..........................................................	293
2.141	Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen
	(2006:227) .....................................................................	294
2.142	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om
	transport av farligt gods.................................................	295
2.143	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:343) om
	Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbe-
	kämpning.......................................................................	296
2.144	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:418) om
	säkerhet i vägtunnlar .....................................................	298
		7

Prop. 2013/14:110	2.145	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:444) om
		passagerarregister ...........................................................	299
	2.146	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:496) om
		blodsäkerhet ...................................................................	301
	2.147	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om
		utrymning och inkvartering m.m. under höjd bered-
		skap ................................................................................	302
	2.148	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:615) om
		samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone........	303
	2.149	Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen
		(2006:804) ......................................................................	304
	2.150	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805) om
		foder och animaliska biprodukter...................................	305
	2.151	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om
		provtagning på djur, m.m. ..............................................	306
	2.152	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807) om
		kontroll av husdjur, m.m. ...............................................	307
	2.153	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om
		hamnskydd .....................................................................	308
	2.154	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om
		skydd mot internationella hot mot människors hälsa .....	310
	2.155	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:606) om
		utredningar avseende vissa dödsfall ...............................	311
	2.156	Förslag till lag om ändring i bidragsbrottslagen
		(2007:612) ......................................................................	312
	2.157	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:980) om
		tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet .............	313
	2.158	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1150) om
		tillsyn över hundar och katter.........................................	314
	2.159	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om
		yrkesförarkompetens ......................................................	316
	2.160	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:99) om
		tillämpning av Europaparlamentets och rådets
		förordning (EG) nr 1781/2006 om information om
		betalaren som skall åtfölja överföringar av medel..........	317
	2.161	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om
		kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av
		mänskliga vävnader och celler .......................................	318
	2.162	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:322) om
		Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att
		ingripa mot rattfylleribrott..............................................	319
	2.163	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:475) om
		kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik............	320
	2.164	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:717) om
		signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet ...........	321
	2.165	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:1049) om
		förbud mot utsläppande på marknaden av päls av
		katt och hund m.m..........................................................	322
	2.166	Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om
		åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
8		terrorism .........................................................................	323

2.167	Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om	Prop. 2013/14:110
	verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård...............	326
2.168	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400) .............................................	327
2.169	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400) .............................................	328
2.170	Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om
	kontroll av skyddade beteckningar på jordbrukspro-
	dukter och livsmedel .....................................................	338
2.171	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) om
	säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i
	kommuner och landsting ...............................................	339
2.172	Förslag till lag om ändring i polisdatalagen
	(2010:361) .....................................................................	340
2.173	Förslag till lag om ändring i polisdatalagen
	(2010:361) .....................................................................	342
2.174	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:362) om
	polisens allmänna spaningsregister ...............................	353
2.175	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:374) om
	försöksverksamhet med trafiknykterhetskontrollan-
	ter i hamnar....................................................................	355
2.176	Förslag till lag om ändring i luftfartslagen
	(2010:500) .....................................................................	356
2.177	Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen
	(2010:659) .....................................................................	357
2.178	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om
	betaltjänster ...................................................................	359
2.179	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)........	360
2.180	Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
	(2010:900) .....................................................................	361
2.181	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om
	brandfarliga och explosiva varor ...................................	362
2.182	Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045)......	363
2.183	Förslag till lag om ändring i alkohollagen
	(2010:1622) ...................................................................	364
2.184	Förslag till lag om ändring i delgivningslagen
	(2010:1932) ...................................................................	366
2.185	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1933) om
	auktorisation av delgivningsföretag...............................	368
2.186	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:111) om
	förstörande av vissa hälsofarliga missbruks-
	substanser ......................................................................	369
2.187	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:579) om
	leksakers säkerhet..........................................................	370
2.188	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:721) om
	märkning av energirelaterade produkter........................	371
2.189	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om
	upphandling på försvars- och säkerhetsområdet............	372
2.190	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1070) om
	handel med sälprodukter................................................	373
		9

Prop. 2013/14:110

10

	2.191	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om
		överlämnande från Sverige enligt en nordisk arreste-
		ringsorder .......................................................................	374
	2.192	Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen
		(2011:1244) ....................................................................	375
	2.193	Förslag till lag om ändring i kustbevakningsdata-
		lagen (2012:145) ............................................................	376
	2.194	Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
		(2012:210) ......................................................................	378
	2.195	Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen
		(2012:211) ......................................................................	379
	2.196	Förslag till lag om ändring i lagen (2012:278) om
		inhämtning av uppgifter om elektronisk kommuni-
		kation i de brottsbekämpande myndigheternas
		underrättelseverksamhet.................................................	380
	2.197	Förslag till lag om ändring i lagen (2012:595) om
		införsel av och handel med sprutor och kanyler.............	381
	2.198	Förslag till lag om ändring i lagen (2012:806) om
		beredskapslagring av olja ...............................................	382
	2.199	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363) om
		kontroll av ekologisk produktion ...................................	383
	2.200	Förslag till lag om ändring i kameraövervaknings-
		lagen (2013:460) ............................................................	384
	2.201	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:000) om
		elimineringsdatabasen ....................................................	387
	2.202	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:000) om
		straff för penningtvättsbrott............................................	389
3	Ärendet och dess beredning ..........................................................		390
4	En ny organisation för svensk polis ..............................................		391
	4.1	Varför omorganiseras polisen?.......................................	391

4.2 Två nya myndigheter – Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen.............................................................		392
4.2.1	Den centrala och den lokala polisorgani-
	sationen slås ihop...........................................	392
4.2.2	Statens kriminaltekniska laboratorium ska
	ingå i Polismyndigheten ................................	393
4.2.3	Säkerhetspolisen blir en fristående
	myndighet......................................................	393

	4.3	Genomförandet av ombildningen...................................	394
	4.4	Utgångspunkterna för författningsregleringen ...............	395
5	Samarbetet och uppgiftsfördelningen mellan Polismyndig-
	heten och Säkerhetspolisen ...........................................................		396

5.1 Uppgiftsfördelningen mellan Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen ska framgå av polislagen ....................

396

5.2 Ansvarsfördelningen mellan Polismyndigheten och

	Säkerhetspolisen.............................................................	398
6 En ny organisation kräver delvis andra organisatoriska
begrepp	.........................................................................................	401
6.1	Polisen, polis och polisväsendet.....................................	401

6.2	Polismyndighet, polisstyrelse, polisdistrikt,	Prop. 2013/14:110
	polisnämnd, länspolismästare och polischef..................	404
6.3	Statens kriminaltekniska laboratorium ..........................	406

6.4 Rikspolisstyrelsen ersätts med Polismyndigheten

eller Säkerhetspolisen....................................................

407

6.5 Särskilda överväganden beträffande polisens

internationella samverkan..............................................

410

6.5.1 Regleringen av polisens internationella

samarbete......................................................

410

6.5.2 Lagen om internationellt polisiärt

samarbete......................................................

411

6.5.3 Transport i samband med överlämnande,

avvisning eller utvisning...............................

415

6.5.4 Lagar som syftar till att förhindra och

		utreda penningtvätt och finansiering av
		terrorism .......................................................	416
6.6	Överväganden om vissa särskilda bestämmelser...........		418
	6.6.1	Rättegångsbalken och brottsbalken ..............	418
	6.6.2	Utlänningslagen............................................	420

6.6.3 Lagen om omhändertagande av berusade

personer m.m. ...............................................

422

6.6.4 Lagen om Försvarsmaktens stöd till

polisen vid terrorismbekämpning .................

422

6.6.5 Lagen om ordningsvakter, växellagen

m.m. ........................................................... 425

7	Ärendehandläggning och överklagande .......................................			427
	7.1	Handläggning av förvaltningsärenden...........................		427
		7.1.1	Behövs det regler som styr handlägg-
			ningen inom Polismyndigheten?...................	428
		7.1.2	Ska det anges var en ansökan ska göras?......	429
	7.2	Anmälningsskyldighet i förvaltningsärenden ................		431
	7.3	Anmälningsskyldighet enligt rättegångsbalken.............		432
	7.4	Behörig domstol vid överklaganden..............................		433
		7.4.1	Behovet av särskilda forumregler vid
			överklagande till allmän förvaltnings-
			domstol .........................................................	433
		7.4.2	Ny forumregel i vapenlagen .........................	436
		7.4.3	Bör överklagande av sekretessbeslut
			styras till vissa domstolar?............................	439
	7.5	Överklagande till annan instans än domstol ..................		440
		7.5.1	Reglerna om överklagande är inte
			enhetliga .......................................................	440
		7.5.2	Överklagande till länsstyrelsen.....................	441
		7.5.3	Överklagande till regeringen ........................	444
8	Polisens behandling av personuppgifter.......................................			444
	8.1	Nuvarande reglering ......................................................		444
	8.2	Polismyndighetens behandling av personuppgifter .......		447
	8.3	Polismyndigheten får föra en elimineringsdatabas........		451
		8.3.1	Behovet av en elimineringsdatabas ..............	451

11

Prop. 2013/14:110		8.3.2	Elimineringsdatabasen författnings-
			regleras ..........................................................	454
		8.3.3	Databasens ändamål ......................................	458
		8.3.4	Databasens innehåll.......................................	460
		8.3.5	Hur får databasen användas? .........................	464
		8.3.6	Gallring av uppgifter i databasen...................	466
		8.3.7	Andra myndigheter ska inte få tillgång till
			databasen .......................................................	467
		8.3.8	Vad händer med den befintliga elimine-
			ringsdatabasen? .............................................	468
	8.4	Behandlingen av personuppgifter vid Statens
		kriminaltekniska laboratorium .......................................		470
		8.4.1	Den nuvarande personuppgiftsbehand-
			lingen ...........................................................	470
		8.4.2	Är regleringen i personuppgiftslagen till-
			räcklig? ..........................................................	472
	8.5	Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter..........		479
	8.6	Polisens tillgång till andra myndigheters uppgifter........		482
9 Behandling av personuppgifter i vapenregister och
	vapenärenden ................................................................................			483
	9.1	Den nuvarande regleringen ............................................		483
		9.1.1	Hur är vapenregistren reglerade i dag?..........	484
		9.1.2	Hur används registren i praktiken?................	485
		9.1.3	Tidigare överväganden och förslag om
			vapenregister .................................................	486
		9.1.4	Polisorganisationskommitténs förslag...........	487
	9.2	Generella regler för personuppgiftsbehandling ..............		488
		9.2.1	En samlad reglering av personuppgifts-
			behandling enligt vapenlagen ........................	488
		9.2.2	Regler om behandling av personuppgifter
			införs i vapenlagen ........................................	489
	9.3	Regleringen av vapenregister .........................................		493
		9.3.1	De lokala vapenregistren tas bort ..................	493
		9.3.2	Innehållet i vapenregistren ............................	495
		9.3.3	Ändamålen för behandling ............................	497
		9.3.4	Utlämnande av uppgifter ur registren............	498
		9.3.5	Samkörning av vapenregister ........................	499
		9.3.6	Bevarande och gallring..................................	501
10	Offentlighet och sekretess.............................................................			503
	10.1	Allmänt om offentlighet och sekretess ...........................		503
	10.2	Sekretess i polisverksamhet............................................		504
	10.3	Påverkas allmänhetens insyn i polisens verksamhet?.....		505
	10.4	Påverkas polisens möjligheter att samarbeta? ................		507
		10.4.1	Gäller sekretess inom Polismyndigheten?.....	507
		10.4.2	Sekretess vid Säkerhetspolisen......................	509
		10.4.3	Sekretess för vapenregister och vapen-
			ärenden ..........................................................	510
		10.4.4	Behövs det nya sekretessbrytande bestäm-
			melser? ..........................................................	511
12	10.5	Anställdas tillgång till uppgifter.....................................		516

10.6 Sekretess i ärenden om avskiljande från utbildning

och för uppgifter i elimineringsdatabasen .....................		519
10.6.1	Sekretess i ärenden om avskiljande av
	studerande.....................................................	519
10.6.2	Sekretess för uppgifter i eliminerings-
	databasen ......................................................	523
11 Regler för övergången till en ny organisation..............................		524

11.1 En särskild lag med anledning av ombildningen av

		polisorganisationen........................................................	524
	11.2	Ytterligare övergångsbestämmelser behövs ..................	529
	11.3	Internationella instrument..............................................	531
12	Konsekvenser...............................................................................		531
	12.1	Ekonomiska konsekvenser ............................................	531
	12.2	Konsekvenserna för brottsligheten ................................	532
	12.3	Konsekvenser för de anställda.......................................	532
13	Ikraftträdande...............................................................................		534
14	Författningskommentar................................................................		535

14.1 Förslaget till lag med vissa bestämmelser med

	anledning av en ny organisation för polisen ..................	535
14.2	Förslaget till lag om elimineringsdatabasen ..................	538
14.3	Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken............	545
14.4	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ...............	548
14.5	Förslaget till lag om ändring i brottsbalken...................	548
14.6	Förslaget till lag om ändring i miljöbalken....................	549

14.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:163) med

	vissa bestämmelser om sjöfynd .....................................	550
14.8	Förslaget till lag om ändring i växellagen (1932:130)...	551

14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om

ägofred...........................................................................

551

14.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1938:121) om

hittegods ........................................................................

552

14.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1943:881) om

polisens ställning under krig..........................................

553

14.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om

utlämning för brott.........................................................

554

14.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om

förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m..................

554

14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:642) om

blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap......

555

14.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

angående verkställighet av straff m.m...........................

555

14.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med

särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ...........

555

14.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om

kontinentalsockeln.........................................................

556

14.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:742) om

hotell- och pensionatrörelse...........................................

556

Prop. 2013/14:110

13

Prop. 2013/14:110	14.19	Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:375) om
		utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge
		för verkställighet av beslut om vård eller behandling ....558
	14.20	Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildnings-
		lagen (1970:988) ............................................................	559
	14.21	Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen
		(1971:437) ......................................................................	559
	14.22	Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om
		överlastavgift..................................................................	560
	14.23	Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen
		(1973:282) ......................................................................	560
	14.24	Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:191) om
		bevakningsföretag ..........................................................	561
	14.25	Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om
		beräkning av strafftid m.m. ............................................	561
	14.26	Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1065) om
		visst stöldgods m.m. .......................................................	562
	14.27	Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1066) om
		förfarande med förverkad egendom och hittegods
		m.m. ...............................................................................	562
	14.28	Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:74) med
		bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för
		trädgårdsnäringen ...........................................................	563
	14.29	Förslaget till lag om ändring i oljekrislagen
		(1975:197) ......................................................................	563
	14.30	Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen
		(1975:1410) ....................................................................	563
	14.31	Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om
		felparkeringsavgift .........................................................	563
	14.32	Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:511) om
		omhändertagande av berusade personer m.m.................	564
	14.33	Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:67) om
		tilläggsavgift i kollektiv persontrafik .............................	565
	14.34	Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen
		(1977:1160) ....................................................................	565
	14.35	Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om
		nämnder för vissa trafikfrågor........................................	565
	14.36	Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen
		(1978:262) ......................................................................	566
	14.37	Förslaget till lag om ändring i ransoneringslagen
		(1978:268) ......................................................................	566
	14.38	Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302) .....	567
	14.39	Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:357) om
		yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg.........................	567
	14.40	Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:377) om
		registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. .........	568
	14.41	Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1088) om
		gränsövervakningen i krig m.m......................................	568
	14.42	Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om
14		åtgärder mot förorening från fartyg................................	570

14.43	Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om	Prop. 2013/14:110
	ordningsvakter...............................................................	571

14.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:324) om

medborgarvittnen...........................................................

572

14.45 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1064) om

säkerhetskontroll i domstol............................................

573

14.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmerings-

centraler.........................................................................

573

14.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär

övervakning...................................................................

574

14.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:636) om

anordnande av visst automatspel ...................................

574

14.49 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen

(1982:673) .....................................................................

574

14.50 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1097)

	med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. ....	575
14.51	Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)....	576
14.52	Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:206) om
	viten...............................................................................	582

14.53 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen

(1986:223) .....................................................................

582

14.54 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:436) om

näringsförbud ................................................................

582

14.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1009) om

förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. ................

583

14.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:24) om

	kommunal parkeringsövervakning m.m. .......................	583
14.57	Förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) .....	583
14.58	Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
	(1987:672) .....................................................................	584

14.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:144) om

säkerhetskontroll i riksdagens lokaler ...........................

584

14.60 Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534) .....................................................................

585

14.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om

kontaktförbud ................................................................

585

14.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om

vård av missbrukare i vissa fall .....................................

586

14.63 Förslaget till lag om ändring i kulturmiljölagen

(1988:950) .....................................................................

586

14.64 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank ..........................................................

586

14.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vård-

nadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn..... 586

14.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga ......................

587

14.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:712) om

undersökning av olyckor ...............................................

587

15

Prop. 2013/14:110	14.68	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1079) om
		tillfälliga bilförbud .........................................................	587
	14.69	Förslaget till lag om ändring i begravningslagen
		(1990:1144) ....................................................................	587
	14.70	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1157) om
		säkerhet vid tunnelbana och spårväg..............................	588
	14.71	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om
		fingerade personuppgifter...............................................	588
	14.72	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572) om
		särskild utlänningskontroll .............................................	589
	14.73	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om
		psykiatrisk tvångsvård....................................................	590
	14.74	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om
		rättspsykiatrisk vård .......................................................	591
	14.75	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1137) om
		rättspsykiatrisk undersökning.........................................	591
	14.76	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559)
		med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
		yttrandefrihetsgrundlagens områden ..............................	591
	14.77	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:2041) om
		särskild personutredning i brottmål, m.m.......................	591
	14.78	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om
		stöd och service till vissa funktionshindrade..................	591
	14.79	Förslaget till lag om ändring i tobakslagen
		(1993:581) ......................................................................	592
	14.80	Förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) ....	592
	14.81	Förslaget till lag om ändring i ordningslagen
		(1993:1617) ....................................................................	593
	14.82	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:260) om
		offentlig anställning........................................................	593
	14.83	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:261) om
		fullmaktsanställning .......................................................	594
	14.84	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om
		intensivövervakning med elektronisk kontroll ...............	594
	14.85	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:569) om
		Sveriges samarbete med de internationella tribuna-
		lerna för brott mot internationell humanitär rätt.............	594
	14.86	Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)......	595
	14.87	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
		skatt på energi ................................................................	595
	14.88	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1809) om
		totalförsvarsplikt.............................................................	595
	14.89	Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:832) om
		obduktion m.m. ..............................................................	595
	14.90	Förslaget till lag om ändring i pantbankslagen
		(1995:1000) ....................................................................	596
	14.91	Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67).....	596
	14.92	Förslaget till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen
		(1996:627) ......................................................................	603
16

14.93	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om	Prop. 2013/14:110
	Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
	annat land inom Europeiska unionen.............................	603

14.94 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon....................................

604

14.95 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen

(1998:488) .....................................................................

604

14.96 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.............	605

14.97 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:527) om

det statliga personadressregistret ...................................

606

14.98 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård ...........................

606

14.99 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om

	belastningsregister .........................................................	606
14.100	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:621) om
	misstankeregister ...........................................................	607
14.101	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1702) om
	inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om
	fullständigt förbud mot kärnsprängningar .....................	608
14.102	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1705) om
	inspektioner enligt konventionen om förbud mot
	användning, lagring, produktion och överföring av
	antipersonella minor (truppminor) samt om deras
	förstöring .......................................................................	609
14.103	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:90) om
	behandling av personuppgifter vid Skatteverkets
	medverkan i brottsutredningar.......................................	609
14.104	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:271) om
	handel med begagnade varor .........................................	609
14.105	Förslaget till lag om ändring i epizootilagen
	(1999:657) .....................................................................	610
14.106	Förslaget till lag om ändring i zoonoslagen
	(1999:658) .....................................................................	610
14.107	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:779) om
	handel med ädelmetallarbeten .......................................	611
14.108	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:130) om
	försvarsunderrättelseverksamhet ...................................	611
14.109	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:140) om
	inspektioner enligt internationella avtal om förhind-
	rande av spridning av kärnvapen ...................................	611
14.110	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:343) om
	internationellt polisiärt samarbete .................................	611
14.111	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:344) om
	Schengens informationssystem .....................................	613
14.112	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om
	internationell rättslig hjälp i brottmål ............................	615
14.113	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1219) om
	internationellt tullsamarbete ..........................................	615

17

Prop. 2013/14:110	14.114	Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1225) om
		straff för smuggling........................................................	615
	14.115	Förslaget till lag om ändring i tullagen (2000:1281) ......	615
	14.116	Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
		(2001:453) ......................................................................	615
	14.117	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om
		biobanker i hälso- och sjukvården m.m..........................	616
	14.118	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:329) om
		samarbete med Internationella brottmålsdomstolen .......	617
	14.119	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:444) om
		straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslig-
		het i vissa fall .................................................................	617
	14.120	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:445) om
		medling med anledning av brott.....................................	617
	14.121	Förslaget till lag om ändring i fordonslagen
		(2002:574) ......................................................................	617
	14.122	Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
		(2003:364) ......................................................................	618
	14.123	Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om
		elektronisk kommunikation............................................	618
	14.124	Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:778) om
		skydd mot olyckor..........................................................	619
	14.125	Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om
		överlämnande från Sverige enligt en europeisk
		arresteringsorder.............................................................	619
	14.126	Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1174) om
		vissa former av internationellt samarbete i brotts-
		utredningar .....................................................................	620
	14.127	Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen
		(2004:168) ......................................................................	620
	14.128	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) om
		sjöfartsskydd ..................................................................	621
	14.129	Förslaget till lag om ändring i järnvägslagen
		(2004:519) ......................................................................	621
	14.130	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1100) om
		luftfartsskydd..................................................................	622
	14.131	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1167) om
		vägtransportledare ..........................................................	622
	14.132	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:130) om
		dödförklaring..................................................................	623
	14.133	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:225) om
		rättsintyg i anledning av brott.........................................	623
	14.134	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:321) om
		tillträdesförbud vid idrottsarrangemang .........................	624
	14.135	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:395) om
		arbetstid vid visst vägtransportarbete .............................	624
	14.136	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:426) om
		arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget............	624
	14.137	Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
18		(2005:551) ......................................................................	624

14.138	Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen		Prop. 2013/14:110
	(2005:716) .....................................................................	624
14.139	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:754) om
	transitering av tredjelandsmedborgare...........................	629
14.140	Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om
	behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekäm-
	pande verksamhet ..........................................................	630
14.141	Förslaget till lag om ändring i vägtrafikskattelagen
	(2006:227) .....................................................................	630
14.142	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:263) om
	transport av farligt gods.................................................	630
14.143	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:343) om
	Försvarsmaktens stöd till polisen vid
	terrorismbekämpning.....................................................	630
14.144	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:418) om
	säkerhet i vägtunnlar .....................................................	631
14.145	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:444) om
	passagerarregister ..........................................................	631
14.146	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:496) om
	blodsäkerhet ..................................................................	632
14.147	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:546) om
	utrymning och inkvartering m.m. under höjd
	beredskap.......................................................................	633
14.148	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:615) om
	samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone.......	633
14.149	Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen
	(2006:804) .....................................................................	633
14.150	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:805) om
	foder och animaliska biprodukter..................................	633
14.151	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:806) om
	provtagning på djur, m.m. .............................................	633
14.152	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:807) om
	kontroll av husdjur, m.m. ..............................................	634
14.153	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om
	hamnskydd ....................................................................	634
14.154	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1570) om
	skydd mot internationella hot mot människors hälsa.....	634
14.155	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:606) om
	utredningar avseende vissa dödsfall ..............................	635
14.156	Förslaget till lag om ändring i bidragsbrottslagen
	(2007:612) .....................................................................	635
14.157	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:980) om
	tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet ............	635
14.158	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1150) om
	tillsyn över hundar och katter ........................................	635
14.159	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1157) om
	yrkesförarkompetens .....................................................	636
14.160	Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:99) om
	tillämpning av Europaparlamentets och rådets för-
	ordning (EG) nr 1781/2006 om information om
	betalaren som skall åtfölja överföringar av medel.........	636	19

Prop. 2013/14:110	14.161	Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:286) om
		kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av
		mänskliga vävnader och celler .......................................	636
	14.162	Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:322) om
		Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att
		ingripa mot rattfylleribrott..............................................	637
	14.163	Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:475) om
		kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik............	637
	14.164	Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:717) om
		signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet ...........	637
	14.165	Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:1049) om
		förbud mot utsläppande på marknaden av päls av
		katt och hund m.m..........................................................	637
	14.166	Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om
		åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
		terrorism .........................................................................	638
	14.167	Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:302) om
		verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ...............	639
	14.168	Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400) ..............................................	639
	14.169	Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400) ..............................................	640
	14.170	Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:1424) om
		kontroll av skyddade beteckningar på jordbrukspro-
		dukter och livsmedel ......................................................	645
	14.171	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:294) om
		säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i
		kommuner och landsting ................................................	645
	14.172	Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen
		(2010:361) ......................................................................	645
	14.173	Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen
		(2010:361) ......................................................................	647
	14.174	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:362) om
		polisens allmänna spaningsregister ................................	652
	14.175	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:374) om
		försöksverksamhet med trafiknykterhetskontrollan-
		ter i hamnar ....................................................................	653
	14.176	Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen
		(2010:500) ......................................................................	654
	14.177	Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen
		(2010:659) ......................................................................	654
	14.178	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om
		betaltjänster ....................................................................	655
	14.179	Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)......	655
	14.180	Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
		(2010:900) ......................................................................	655
	14.181	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1011) om
		brandfarliga och explosiva varor....................................	655
	14.182	Förslaget till lag om ändring i postlagen (2010:1045)....	655
	14.183	Förslaget till lag om ändring i alkohollagen
20		(2010:1622) ....................................................................	656

14.184	Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen	Prop. 2013/14:110
	(2010:1932) ...................................................................	656
14.185	Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1933) om
	auktorisation av delgivningsföretag...............................	657
14.186	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:111) om
	förstörande av vissa hälsofarliga missbruks-
	substanser ......................................................................	657
14.187	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:579) om
	leksakers säkerhet..........................................................	658
14.188	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:721) om
	märkning av energirelaterade produkter........................	658
14.189	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1029) om
	upphandling på försvars- och säkerhetsområdet............	658
14.190	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1070) om
	handel med sälprodukter................................................	658
14.191	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1165) om
	överlämnande från Sverige enligt en nordisk
	arresteringsorder............................................................	659
14.192	Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen
	(2011:1244) ...................................................................	659
14.193	Förslaget till lag om ändring i kustbevakningsdata-
	lagen (2012:145)............................................................	659
14.194	Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen
	(2012:210) .....................................................................	660
14.195	Förslaget till lag om ändring i taxitrafiklagen
	(2012:211) .....................................................................	660
14.196	Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:278) om
	inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunika-
	tion i de brottsbekämpande myndigheternas under-
	rättelseverksamhet .........................................................	660
14.197	Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:595) om
	införsel av och handel med sprutor och kanyler............	661
14.198	Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:806) om
	beredskapslagring av olja ..............................................	661
14.199	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:363) om
	kontroll av ekologisk produktion...................................	661
14.200	Förslaget till lag om ändring i kameraövervaknings-
	lagen (2013:460)............................................................	661
14.201	Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:000) om
	elimineringsdatabasen ...................................................	662
14.202	Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:000) om
	straff för penningtvättsbrott...........................................	663
Del 2 Bilagor
Bilaga 1	Sammanfattning SOU 2012:13......................................	687
Bilaga 2	Lagförslag SOU 2012:13...............................................	701
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna SOU 2012:13 .......	703
Bilaga 4	Sammanfattning SOU 2012:77......................................	705
		21

Prop. 2013/14:110 Bilaga 5	Sammanfattning SOU 2012:78 ......................................	713
Bilaga 6	Lagförslag SOU 2012:78................................................	717
Bilaga 7	Förteckning över remissinstanserna SOU 2012:77
	och 2012:78..................................................................	1017
Bilaga 8	Sammanfattning Ds 2013:22 ........................................	1018
Bilaga 9	Lagförslag Ds 2013:22 .................................................	1020
Bilaga 10	Förteckning över remissinstanserna Ds 2013:22..........	1028
Bilaga 11	Sammanfattning Ds 2013:34 ........................................	1029
Bilaga 12	Lagförslag Ds 2013:34 .................................................	1030
Bilaga 13	Förteckning över remissinstanserna Ds 2013:34..........	1051
Bilaga 14	Lagförslag Promemoria om forumregeln i vapen-
	lagen .............................................................................	1052
Bilaga 15	Förteckning över remissinstanserna promemoria om
	forumregel i vapenlagen...............................................	1053
Bilaga 16	Lagrådsremissens lagförslag ........................................	1054
Bilaga 17	Lagrådets yttrande........................................................	1374
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 2014 .....		1400
Rättsdatablad	.......................................................................................	1401

22

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2013/14:110

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag med vissa bestämmelser med anledning av en ny organisation för polisen,

2. lag om elimineringsdatabasen,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i föräldrabalken,

5. lag om ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i miljöbalken,

7. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,

8. lag om ändring i växellagen (1932:130),

9. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

10. lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods,

11. lag om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig,

12. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

13. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhal- tiga drycker m.m.,

14. lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap,

15. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

16. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

17. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

18. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

19. lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

20. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

21. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

22. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

23. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

24. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

25. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

26. lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.,

28. lag om ändring i lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen,

29. lag om ändring i oljekrislagen (1975:197),

30. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

31. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

32. lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av beru- sade personer m.m.,

33. lag om ändring i lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv per-

sontrafik,
34. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),	23

Prop. 2013/14:110	35.	lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrå-
		gor,
	36.	lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),
	37.	lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268),
	38.	lag om ändring i passlagen (1978:302),
	39.	lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av
		dyrkverktyg,
	40.	lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för
		yrkesmässig sjöfart m.m.,
	41.	lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig
		m.m.,
	42.	lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
		från fartyg,
	43.	lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter,
	44.	lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen,
	45.	lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i dom-
		stol,
	46.	lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa
		regionala alarmeringscentraler,
	47.	lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medver-
		kan vid polisiär övervakning,
	48.	lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst auto-
		matspel,
	49.	lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
	50.	lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om
		larmanläggningar m.m.,
	51.	lag om ändring i polislagen (1984:387),
	52.	lag om ändring i lagen (1985:206) om viten,
	53.	lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),
	54.	lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud,
	55.	lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid
		förverkande m.m.,
	56.	lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsöver-
		vakning m.m.,
	57.	lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
	58.	lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
	59.	lag om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksda-
		gens lokaler,
	60.	lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),
	61.	lag om ändring i lagen (1988:688) om kontaktförbud,
	62.	lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
	63.	fall,
		lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950),
	64.	lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
	65.	lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställig-
		het av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning
		av barn,
	66.	lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
		vård av unga,
	67.	lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,
24	68.	lag om ändring i lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud,

69. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

Prop. 2013/14:110

70. lag om ändring i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg,

71. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,

72. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

73. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

74. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

75. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersök- ning,

76. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfri- hetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

77. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

78. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

79. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),

80. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

81. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),

82. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,

83. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning,

84. lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll,

85. lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

86. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

87. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

88. lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

89. lag om ändring i lagen (1995:832) om obduktion m.m.,

90. lag om ändring i pantbankslagen (1995:1000),

91. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

92. lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),

93. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

94. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon,

95. lag om ändring i körkortslagen (1998:488),

96. lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av tran- sporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

97. lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressre- gistret,

98. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ung- domsvård,

99. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,

100.lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister,

101.lag om ändring i lagen (1998:1702) om inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar,

102.lag om ändring i lagen (1998:1705) om inspektioner enligt kon- ventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och

överföring	av antipersonella minor (truppminor) samt om deras
förstöring,	25

Prop. 2013/14:110	103.lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgif-
	ter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar,
	104.lag om ändring i lagen (1999:271) om handel med begagnade
	varor,
	105.lag om ändring i epizootilagen (1999:657),
	106.lag om ändring i zoonoslagen (1999:658),
	107.lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbe-
	ten,
	108.lag om ändring i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverk-
	samhet,
	109.lag om ändring i lagen (2000:140) om inspektioner enligt interna-
	tionella avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen,
	110.lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt sam-
	arbete,
	111.lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssys-
	tem,
	112.lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
	brottmål,
	113.lag om ändring i lagen (2000:1219) om internationellt tullsamar-
	bete,
	114.lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling,
	115.lag om ändring i tullagen (2000:1281),
	116.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
	117.lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjuk-
	vården m.m.,
	118.lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbetet med Internatio-
	nella brottmålsdomstolen,
	119.lag om ändring i lagen (2002:444) om straff för finansiering av
	särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall,
	120.lag om ändring i lagen (2002:445) om medling med anledning av
	brott,
	121.lag om ändring i fordonslagen (2002:574),
	122.lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),
	123.lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,
	124.lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,
	125.lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige
	enligt en europeisk arresteringsorder,
	126.lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internatio-
	nellt samarbete i brottsutredningar,
	127.lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168),
	128.lag om ändring i lagen (2004:487) om sjöfartsskydd,
	129.lag om ändring i järnvägslagen (2004:519),
	130.lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd,
	131.lag om ändring i lagen (2004:1167) om vägtransportledare,
	132.lag om ändring i lagen (2005:130) om dödförklaring,
	133.lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av
	brott,
	134.lag om ändring i lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrotts-
	arrangemang,
	135.lag om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtrans-
26	portarbete,

136.lag om ändring i lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygper- Prop. 2013/14:110 sonal inom civilflyget,

137.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

138.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

139.lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelands- medborgare,

140.lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,

141.lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227),

142.lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods,

143.lag om ändring i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning,

144.lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar,

145.lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister,

146.lag om ändring i lagen (2006:496) om blodsäkerhet,

147.lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap,

148.lag om ändring i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdom- stolen för Sierra Leone,

149.lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804),

150.lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska bipro- dukter,

151.lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.,

152.lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.,

153.lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd,

154.lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa,

155.lag om ändring i lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa dödsfall,

156.lag om ändring i bidragsbrottslagen (2007:612),

157.lag om ändring i lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbe- kämpande verksamhet,

158.lag om ändring i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter,

159.lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens,

160.lag om ändring i lagen (2008:99) om tillämpning av Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel,

161.lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnor- mer vid hantering av mänskliga vävnader och celler,

162.lag om ändring i lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevak- ningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott,

163.lag om ändring i lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid interna- tionell järnvägstrafik,

164.lag om ändring i lagen (2008:717) om signalspaning i försvars- underrättelseverksamhet,

165.lag om ändring i lagen (2008:1049) om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m.,

166.lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,

27

Prop. 2013/14:110	167.lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens
	hälso- och sjukvård,
	168.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
	169.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
	170.lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade be-
	teckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,
	171.lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid of-
	fentliga sammanträden i kommuner och landsting,
	172.lag om ändring i polisdatalagen (2010:361),
	173.lag om ändring i polisdatalagen (2010:361),
	174.lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spanings-
	register,
	175.lag om ändring i lagen (2010:374) om försöksverksamhet med tra-
	fiknykterhetskontrollanter i hamnar,
	176.lag om ändring i luftfartslagen (2010:500),
	177.lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),
	178.lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster,
	179.lag om ändring i skollagen (2010:800),
	180.lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900),
	181.lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva
	varor,
	182.lag om ändring i postlagen (2010:1045),
	183.lag om ändring i alkohollagen (2010:1622),
	184.lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932),
	185.lag om ändring i lagen (2010:1933) om auktorisation av delgiv-
	ningsföretag,
	186.lag om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälso-
	farliga missbrukssubstanser,
	187.lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet,
	188.lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelatera-
	de produkter,
	189.lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars-
	och säkerhetsområdet,
	190.lag om ändring i lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter,
	191.lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige
	enligt en nordisk arresteringsorder,
	192.lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),
	193.lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145),
	194.lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210),
	195.lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211),
	196.lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om
	elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheter-
	nas underrättelseverksamhet,
	197.lag om ändring i lagen (2012:595) om införsel av och handel med
	sprutor och kanyler,
	198.lag om ändring i lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja,
	199.lag om ändring i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk pro-
	duktion,
	200.lag om ändring i kameraövervakningslagen (2013:460),
	201.lag om ändring i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen,
28	202.lag om ändring i lagen (2014:000) om straff för penningtvättsbrott.

2

Lagtext

Prop. 2013/14:110

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag med vissa bestämmelser med anledning av en ny organisation för polisen

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser med anledning av inrättandet av Polismyndigheten och Säkerhetspolisen och avvecklingen av Rikspolis- styrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium.

Allmänna övergångsregler

2 § Ett beslut som har fattats eller en åtgärd som har vidtagits av en polis- myndighet, Rikspolisstyrelsen eller Statens kriminaltekniska laborato- rium före utgången av 2014 ska anses ha fattats eller vidtagits av den av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som därefter ska handlägga sådana frågor som beslutet eller åtgärden avser.

Övergångsregler för avvecklingen av Rikspolisstyrelsen

3 § Det som är föreskrivet i lag eller annan författning om Rikspolissty- relsen ska efter utgången av 2014 i stället tillämpas på

1. Säkerhetspolisen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspoli- sen ska handlägga enligt lag eller förordning eller enligt annat beslut av regeringen, och

2. Polismyndigheten i övriga fall.

4 § En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som har kom- mit in till Rikspolisstyrelsen och som inte har slutligt behandlats före ut- gången av 2014, ska anses ha kommit in till

1. Säkerhetspolisen den dag som den kom in till Rikspolisstyrelsen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska handlägga enligt lag eller förordning eller enligt annat beslut av regeringen, och

2. Polismyndigheten den dag som den kom in till Rikspolisstyrelsen i övriga fall.

En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som är ställd till Rikspolisstyrelsen efter den 1 januari 2015 ska handläggas av den myndighet som enligt första stycket övertagit styrelsens uppgift.

Övergångsregler för avvecklingen av polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium

5 § Det som är föreskrivet i lag eller annan författning om polismyndig- heter eller en viss polismyndighet ska efter utgången av 2014 i stället tillämpas på Polismyndigheten.

29

Prop. 2013/14:110 6 § En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som har kom- mit in till en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium och som inte har slutligt behandlats före utgången av 2014, ska anses ha kommit in till Polismyndigheten den dag som den kom in till polismyn- digheten eller Statens kriminaltekniska laboratorium.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

30

2.2

Förslag till lag om elimineringsdatabasen

Prop. 2013/14:110

Härigenom föreskrivs följande.

Ändamål

1 § Rikspolisstyrelsen får föra ett register över DNA-profiler i syfte att stärka kvaliteten i den forensiska verksamheten med DNA-analyser (eli- mineringsdatabasen) i enlighet med denna lag.

Uppgifter i elimineringsdatabasen får endast behandlas för att upptäcka och utreda kontamineringar vid DNA-analyser och hanteringen av DNA- spår.

Begreppen DNA-profil och DNA-analys som används i lagen har samma betydelse som i polisdatalagen (2010:361).

Förhållandet till personuppgiftslagen

2 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204).

Innehåll

3 § Elimineringsdatabasen får innehålla DNA-profiler från personer som anges i 8 och 9 §§ och som genom att komma i kontakt med material el- ler prover som ska bli föremål för DNA-analys eller lokaler där sådana analyser utförs riskerar att kontaminera dessa.

En DNA-profil som registreras i databasen får endast ge information om identitet och inte om personliga egenskaper.

Utöver DNA-profiler får elimineringsdatabasen innehålla uppgifter om vem DNA-profilen avser.

Behandling av uppgifter i databasen

4 § En DNA-profil som har tagits fram under utredning av brott och som inte kan hänföras till en identifierbar person får vid ett tillfälle jämföras med DNA-profiler i elimineringsdatabasen. Jämförelsen ska göras innan jämförelse görs med andra DNA-profiler i de DNA-register som regleras i 4 kap. polisdatalagen (2010:361).

En DNA-profil från prov som har tagits med stöd av 28 kap. rätte- gångsbalken får vid ett tillfälle jämföras med DNA-profiler i elimi- neringsdatabasen. Avser DNA-profilen en misstänkt ska jämförelsen göras innan profilen läggs in i det utredningsregister eller det DNA-re- gister som regleras i 4 kap. polisdatalagen.

En DNA-profil som har tagits fram för att kvalitetssäkra den forensiska verksamheten med DNA-analyser och som inte hänför sig till brottsutre- dande verksamhet får jämföras med DNA-profiler i elimineringsdataba- sen.

Personuppgiftsansvar

5 § Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandling av per- sonuppgifter i elimineringsdatabasen.

31

Prop. 2013/14:110 6 § Rikspolisstyrelsen ska utse ett eller flera personuppgiftsombud för behandlingen av personuppgifter i elimineringsdatabasen.

Styrelsen ska anmäla till tillsynsmyndigheten enligt personuppgifts- lagen (1998:204) när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

Tillgången till uppgifter

7 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter.

Provtagning

8 § Anställda vid Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium och andra som återkommande kan komma i kontakt med och därigenom riskerar att kontaminera material som används vid DNA-analys, prover som ska bli föremål för DNA-analys eller lokaler där sådana analyser utförs, är skyldiga att lämna prov för DNA-analys i syfte att DNA-profilen ska registreras i eliminerings- databasen. Provet tas i form av salivprov.

9 § För att få tillträde till en lokal där DNA-spår från brottsplatser hanteras eller förvaras är även den som inte omfattas av 8 § men som riskerar att kontaminera lokalen, prover som ska bli föremål för DNA- analys eller material som används för DNA-analys skyldig att lämna prov för DNA-analys i syfte att DNA-profilen ska registreras i elimine- ringsdatabasen. Provet tas i form av salivprov.

10 § Ett prov för DNA-analys som har tagits med stöd av 8 eller 9 § får inte användas för något annat ändamål än det som provet togs för och ska förstöras senast sex månader efter det att provet togs.

Gallring

11 § Uppgifter i elimineringsdatabasen ska gallras när de inte längre behövs för att utreda om en persons DNA kan ha kontaminerat material, prover eller lokaler.

Uppgifter som rör anställda vid Rikspolisstyrelsen, en polismyndighet eller Statens kriminaltekniska laboratorium ska gallras senast två år efter det att det förhållande som grundade skyldigheten att lämna prov upphör- de.

Uppgifter som har registrerats med stöd av 9 § ska gallras senast ett år efter det att uppgifterna registrerades.

Uppgifter som rör andra än de som anges i andra och tredje styckena ska gallras senast ett år efter det att det förhållande som grundade skyl- digheten upphörde.

Rättelse och skadestånd

12 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd tillämpas på motsvarande sätt vid behandling av personupp- gifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som avses i 13 eller 14 §.

32

Ytterligare föreskrifter

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vilka personalkategorier vid Rikspo- lisstyrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laborato- rium och vilka andra personkategorier enligt 8 § som är skyldiga att lämna prover för DNA-analys till elimineringsdatabasen.

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde- lar föreskrifter om tillgången till elimineringsdatabasen och förfarandet vid överensstämmelser mellan en DNA-profil i elimineringsdatabasen och en annan DNA-profil.

Övriga bestämmelser

15 § Statens kriminaltekniska laboratorium har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 19 a § offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter om huruvida personer före- kommer i elimineringsdatabasen, om laboratoriet behöver uppgifterna i sin verksamhet.

16 § Statens kriminaltekniska laboratorium får medges direktåtkomst till elimineringsdatabasen.

Laboratoriet ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsupp- gifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

2. En DNA-profil som har registrerats före den 1 juli 2014 i syfte att upptäcka och utreda kontamineringar vid DNA-analyser och hanteringen av DNA-spår får registreras i elimineringsdatabasen om den registrerade samtycker till det. De DNA-profiler som inte registeras i elimineringsda- tabasen ska gallras senast den 1 januari 2015.

3.DNA-profiler från anställda vid Rikspolisstyrelsen, polismyndig- heterna och Statens kriminaltekniska laboratorium som registreras i eli- mineringsdatabasen får till och med den 31 december 2014 vid ett tillfäl- le jämföras med DNA-profiler i spårregistret som regleras i 4 kap. polisdatalagen (2010:361). En överensstämmelse mellan en DNA-profil i elimineringsdatabasen och en DNA-profil i spårregistret får inte utredas vidare.

Prop. 2013/14:110

33

Ska någon hämtas till ett sam- manträde inför rätten, får han eller hon, om inte annat följer av det som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han eller hon ska kunna in- ställas omedelbart till sammanträ- det.

Om ett hämtningsförsök tidigare har misslyckats, eller det annars på grund av vad som är känt om den som ska hämtas finns särskild an- ledning till det, får rätten eller Po- lismyndigheten besluta att han el- ler hon får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall äga rum högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens pröv-

Prop. 2013/14:110 2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken1 dels att 23 kap. 17 § ska upphöra att gälla,

dels	att 7 kap. 9 §, 9 kap. 10 §, 20 kap. 5 §, 23 kap. 3 och 4 a §§,
24 kap.	8 §, 25 kap. 1 §, 28 kap. 4 §, 35 kap. 14 §, 36 kap. 16 § och

48 kap. 14 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 7 kap. ska lyda ”Om åklagare och om jäv mot anställda vid brottsbekämpande myndigheter”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

9 §2

Det som anges i 6 § om åklagare	Det som anges i 6 § om åklagare
tillämpas även på anställda inom	tillämpas även på anställda vid
polisväsendet eller vid Skattever-	Polismyndigheten, Säkerhetspoli-
ket, Tullverket eller Kustbevak-	sen, Skatteverket, Tullverket eller
ningen som har att vidta åtgärd el-	Kustbevakningen som har att vidta
ler meddela beslut enligt denna	åtgärd eller meddela beslut enligt
balk. En fråga om jäv prövas av	denna balk. En fråga om jäv prö-
respektive myndighet.	vas av respektive myndighet.

9 kap.

10 §3 Skall någon hämtas till ett sam-

manträde inför rätten, får han, om ej annat följer av vad som sägs ne- dan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han skall kunna inställas omedelbart till sammanträdet.

Har ett hämtningsförsök tidigare misslyckats eller finns det annars på grund av vad som är känt om den som skall hämtas särskild an- ledning till det, får rätten eller polismyndighet besluta att han får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhänder- tagande får i sådant fall ske högst sex timmar eller, om rätten beslu- tat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning skall särskilt

1	Senaste lydelse av rubriken till 7 kap. 2006:83.
2	Senaste lydelse 2006:83.
3	Senaste lydelse 1998:24.
34

Beslut att inleda en förundersök- ning ska fattas av Polismyndighe- ten, Säkerhetspolisen eller åkla- garen. Har förundersökningen in- letts av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen och är saken inte av enkel beskaffenhet, ska led- ningen av förundersökningen om brottet övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan miss- tänkas för brottet. Åklagaren ska också i annat fall överta ledningen när det är motiverat av särskilda skäl.

När förundersökningen leds av

beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som skall hämtas inte är närvarande vid sam- manträdet inför rätten.

Den som har omhändertagits en- ligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på polisstation eller annan plats som bestäms av polismyn- digheten. Om den omhändertagne skall inställas i brottmål som till- talad får han tas i förvar.

Den som har omhändertagits en- ligt denna paragraf får inte under- kastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamå- let med omhändertagandet, ord- ningen eller allmän säkerhet.

ning ska det särskilt beaktas vilka	Prop. 2013/14:110
olägenheter det kan antas medföra
att den som ska hämtas inte är när-

varande vid sammanträdet inför rätten.

Den som har omhändertagits en- ligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på den plats som bestäms av

Polismyndigheten. Om den om- händertagne ska inställas i brott- mål som tilltalad får han eller hon tas i förvar.

Den som har omhändertagits en- ligt denna paragraf får inte under- kastas annan inskränkning i sin frihet än vad som krävs med hän- syn till ändamålet med omhänder- tagandet, ordningen eller allmän säkerhet.

20 kap.

5 §

Brott må av målsägande angivas till åtal hos åklagare eller polis- myndighet. Har angivelse skett hos myndighet å annan ort än den, där åtal för brottet må väckas, skall angivelsen omedelbart tillställas myndigheten i den orten.

En målsägande får ange ett brott till åtal hos åklagare eller Polis- myndigheten.

23 kap.

3 §4 Beslut att inleda en förundersök-

ning skall fattas av polismyndighet eller åklagaren. Har förundersök- ningen inletts av polismyndighet och är saken inte av enkel beskaf- fenhet, skall ledningen av förun- dersökningen avseende brottet övertas av åklagaren, så snart nå- gon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall också i an- nat fall överta ledningen när det är påkallat av särskilda skäl.

När förundersökningen leds av

4 Senaste lydelse 1994:1412.

35

Prop. 2013/14:110 åklagaren, får han vid undersök- ningens verkställande anlita biträ- de av polismyndigheten. Han får också uppdra åt polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förun- dersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaf- fenhet.

Innan förundersökning hunnit inledas, får polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utred- ningen.

åklagaren, får han eller hon anlita biträde av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen för att genomföra den. Åklagaren får också uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

Det som i denna balk föreskrivs om Polismyndigheten gäller för Säkerhetspolisen då den leder för- undersökning eller biträder åkla- gare i en förundersökning.

Innan förundersökning hunnit inledas, får en polisman hålla för- hör och vidta andra utredningsåt- gärder som är av betydelse för ut- redningen.

4 a §5 En förundersökning får vidare läggas ned

1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader, eller

2. om det kan antas att åtal för				2. om det kan antas att åtal för
brottet inte skulle komma att ske				brottet inte skulle komma att ske
till följd av bestämmelser om				till följd av bestämmelser om
åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om				åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om
särskild	åtalsprövning samt något			särskild	åtalsprövning samt något
väsentligt allmänt eller enskilt in-				väsentligt allmänt eller enskilt in-
tresse ej åsidosätts genom att för-				tresse inte åsidosätts genom att
undersökningen läggs ned.				förundersökningen läggs ned.
Om förutsättningar för att lägga				Om det finns förutsättningar för
ned en förundersökning enligt för-				att lägga ned en förundersökning
sta stycket föreligger redan innan				enligt första stycket redan innan en
en sådan har inletts, får det bes-				sådan har inletts, får det beslutas
lutas att förundersökning inte ska				att förundersökning inte ska in-
inledas.				ledas.
Beslut enligt denna paragraf att				Beslut enligt denna paragraf att
lägga	ned	en	förundersökning	lägga	ned en förundersökning
meddelas av		den	polismyndighet	meddelas av den åklagare som le-
eller åklagare som leder förunder-				der förundersökningen om det kan
sökningen om det kan antas att åtal				antas att åtal för brottet inte skulle
för brottet inte skulle komma att				komma att ske till följd av bestäm-
ske till följd av bestämmelserna				melserna om åtalsunderlåtelse i
om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 §				20 kap. 7 § första stycket eller om
första stycket eller om särskild				särskild	åtalsprövning. Detsamma
åtalsprövning. Detsamma gäller be-				gäller beslut att inte inleda förun-

5	Senaste lydelse 2012:46.
36

Har ett beslut att anhålla en misstänkt meddelats i hans eller hennes frånvaro, ska han eller hon, så snart beslutet har verkställts, förhöras av en polisman eller åkla- gare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte ska förbli anhållen.

Har någon gripits enligt 7 §, ska han eller hon så snart som möjligt förhöras av en polisman eller åkla- gare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Åklagaren ska efter förhöret omedelbart besluta om den misstänkte ska anhållas. Anhålls inte den misstänkte, ska åklagaren omedelbart häva beslu- tet om gripande.

Innan åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får beslutet om gripande hävas av Polismyn- digheten, om det är uppenbart att det inte finns skäl för fortsatt fri- hetsberövande. I omedelbar anslut- ning till gripandet får beslutet un- der samma förutsättningar hävas även av den polisman som har fat- tat beslutet.

Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl för an- hållande, får åklagaren efterlysa honom eller henne.

slut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare.

dersökning i motsvarande fall. Om Prop. 2013/14:110 förundersökningen leds av Polis-

myndigheten beslutar undersök- ningsledaren i dessa frågor. Övri- ga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare.

24 kap.

8 §6 Har beslut att anhålla någon

meddelats i hans frånvaro, skall han, så snart beslutet har verk- ställts, förhöras av polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, skall det skyndsamt anmälas till honom. Åklagaren skall efter för- höret omedelbart besluta om den misstänkte skall förbli anhållen.

Har någon gripits enligt 7 §, skall han så snart som möjligt för- höras av polisman eller åklagare. Har åklagaren inte redan underrät- tats om frihetsberövandet, skall det skyndsamt anmälas till honom. Åklagaren skall efter förhöret omedelbart besluta om den miss- tänkte skall anhållas. Anhålls inte den misstänkte, skall beslutet om gripande omedelbart hävas.

Innan åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får beslutet om gripande hävas av polismyn- digheten, om det är uppenbart att det inte finns skäl för fortsatt fri- hetsberövande. I omedelbar anslut- ning till gripandet får beslutet un- der samma förutsättningar hävas även av en polisman som har fattat beslutet.

Om den som misstänks för brott avviker och det finns skäl att an- hålla honom, får åklagaren efter- lysa honom.

6 Senaste lydelse 1998:24.

37

Prop. 2013/14:110		25 kap.
		1 §7
Är någon skäligen misstänkt för			Om någon är skäligen misstänkt
ett brott, på vilket fängelse kan föl-			för ett brott på vilket fängelse kan
ja, och finns det med hänsyn till			följa och det med hänsyn till brot-
brottets beskaffenhet, den miss-			tets beskaffenhet, den misstänktes
tänktes förhållande eller någon an-			förhållande eller någon annan om-
nan omständighet risk för att han			ständighet finns risk för att han
avviker eller på något annat sätt			eller hon avviker eller på något an-
undandrar sig lagföring eller straff,			nat sätt undandrar sig lagföring el-
men finns det i övrigt inte anled-			ler straff men det i övrigt inte finns
ning att anhålla eller häkta honom,			anledning att anhålla eller häkta
får, om det är tillräckligt, i stället			den misstänkte, får han eller hon,
förbud meddelas honom att utan			om det är tillräckligt, i stället
tillstånd lämna honom anvisad vis-			1. meddelas förbud att utan till-
telseort (reseförbud) eller före-			stånd	lämna		anvisad vistelseort
skrivas att han på vissa tider skall			(reseförbud), eller
anmäla sig hos anvisad polismyn-			2. föreläggas att på viss ort och
dighet	(anmälningsskyldighet).		vissa tider anmäla sig hos Polis-
Oberoende av brottets beskaffen-			myndigheten			(anmälningsskyldig-
het får också reseförbud eller an-			het).
mälningsskyldighet beslutas,		om
det finns risk för att den misstänkte
genom att bege sig från riket un-
dandrar sig lagföring eller straff.			Oberoende av brottets beskaf-
			fenhet får också reseförbud eller
			anmälningsskyldighet beslutas, om
			det finns risk för att den misstänkte
			genom att bege sig från riket
			undandrar		sig		lagföring	eller
			straff.
Föreligger mot någon skäl till			Finns det skäl att häkta eller an-
häktning eller anhållande men kan			hålla någon, men kan det antas att
det antas att syftet därmed kan till-			syftet	kan		tillgodoses		genom
godoses	genom reseförbud	eller	reseförbud		eller		anmälningsskyl-
anmälningsskyldighet, får beslut			dighet, får beslut om detta medde-
härom meddelas även i andra fall			las även i andra fall än som avses i
än som avses i första stycket.			första stycket.

Reseförbud eller anmälningsskyldighet får åläggas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse.

7 Senaste lydelse 1989:650.

38

En berättelse, som någon har avgett skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse, som någon med anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller Polis- myndigheten eller annars utom rätta, får åberopas som bevis i rättegången endast

Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i tredje stycket, av undersökningsle- daren, åklagaren eller rätten. För- ordnande om husrannsakan för delgivning ska alltid meddelas av rätten. Kan i annat fall husrannsa- kan antas bli av stor omfattning el- ler medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden före- tas, bör, om det inte är fara i dröjs- mål, åtgärden inte vidtas utan rät- tens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rät- ten ta upp på yrkande av undersök- ningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrann- sakan för delgivning tas upp av rätten självmant eller på yrkande av Polismyndigheten eller åklaga- ren.

Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som ska häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till inställelse vid rätten meddelas av Polismyndigheten eller polisman enligt bestämmelser i polislagen (1984:387).

28 kap.

4 §8 Förordnande om husrannsakan

meddelas, utom i fall som avses i tredje stycket, av undersökningsle- daren, åklagaren eller rätten. För- ordnande om husrannsakan för delgivning skall alltid meddelas av rätten. Kan i annat fall husrannsa- kan antas bli av stor omfattning el- ler medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden före- tas, bör, om det inte är fara i dröjs- mål, åtgärden inte vidtas utan rät- tens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rät- ten ta upp på yrkande av undersök- ningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrann- sakan för delgivning tas upp av rätten självmant eller på yrkande av polismyndighet eller åklagaren.

Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som skall häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till inställelse vid rätten meddelas av polismyndighet eller polisman enligt bestämmelser i po- lislagen (1984:387).

35 kap.

14 §9 En berättelse, som någon har av-

gett skriftligen i anledning av en redan inledd eller förestående rät- tegång, eller en uppteckning av en berättelse, som någon i anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller polismyndighet eller annars utom rätta, får åberopas som bevis i rättegången endast

1. om det är särskilt föreskrivet,

8 Senaste lydelse 1995:637.

9 Senaste lydelse 2005:683.

Prop. 2013/14:110

39

Ett vittne ska lämna sin berät- telse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.

Vid ett vittnesförhör får det som vittnet tidigare har berättat inför rätta eller inför åklagare eller Polis- myndigheten läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret av- viker från vad han eller hon tidi- gare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätta och har det förra förhöret dokumenterats ge- nom en ljud- och bildupptagning, får dock förhöret inledas med en uppspelning av upptagningen. Har den tidigare bevisupptagningen skett i lägre rätt, ska förhöret i högre rätt inledas med en sådan uppspelning, om det inte är olämp- ligt.

Prop. 2013/14:110	2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller
	utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten eller
	3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olä-
	genheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas med-
	föra, vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens
	betydelse och övriga omständigheter.
	Även i annat fall än som sägs i första stycket får dock i tvistemål en
	sådan skriftlig berättelse eller uppteckning av en berättelse som avses där
	åberopas som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är
	uppenbart olämpligt.
	Vad som sägs i första och andra	Vad som sägs i första och andra
	styckena om en skriftlig eller upp-	styckena om en skriftlig eller upp-
	tecknad berättelse skall också till-	tecknad berättelse ska också till-
	lämpas i fråga om en ljudupptag-	lämpas i fråga om en ljudupptag-
	ning eller en ljud- och bildupptag-	ning eller en ljud- och bildupptag-
	ning av en berättelse.	ning av en berättelse.

36 kap.

16 §10 Ett vittne skall lämna sin berät-

telse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.

Vid ett vittnesförhör får det som vittnet tidigare har berättat inför rätta eller inför åklagare eller po- lismyndighet läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidi- gare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätta och har det förra förhöret dokumenterats ge- nom en ljud- och bildupptagning, får dock förhöret inledas med en uppspelning av upptagningen. Har den tidigare bevisupptagningen skett i lägre rätt, skall förhöret i högre rätt inledas med en sådan uppspelning, om det inte är olämp- ligt.

10 Senaste lydelse 2005:683.

40

48 kap.	Prop. 2013/14:110
14 §11

Regeringen får meddela föreskrifter om det högsta belopp, till vilket ordningsbot får bestämmas, och om andra begränsningar för använd-

ningen av föreläggande av ordningsbot.
Riksåklagaren	väljer, i samråd	Riksåklagaren	väljer, i samråd
med Rikspolisstyrelsen, ut de brott		med Polismyndigheten, ut de brott
för vilka ordningsbot skall bestäm-		för vilka ordningsbot ska bestäm-
mas.	bestämmer för	mas.
Riksåklagaren		Riksåklagaren	bestämmer ord-
olika brott ordningsbotens belopp.		ningsbotens belopp för olika brott
Därvid anges även grunder för be-		och anger även grunder för be-
räkning av gemensam ordningsbot		räkning av gemensam ordningsbot
för flera brott. Om det finns sär-		för flera brott. Om det finns sär-
skilda skäl får riksåklagaren upp-		skilda skäl, får riksåklagaren upp-
dra åt överåklagare som är myn-		dra åt en överåklagare att i fråga
dighetschef inom åklagarväsendet		om vissa brott bestämma ordnings-
att i fråga om vissa brott bestämma		botens belopp.
ordningsbotens belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

11 Senaste lydelse 2001:280.

41

Prop. 2013/14:110 2.4	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 21 kap. 3, 4 och 10 §§ föräldrabalken1 ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	21 kap.
	3 §2
Beslutar rätten om verkställig-		Beslutar rätten om verkställig-
het, får den även utan yrkande fö-		het, får den även utan yrkande fö-
relägga vite eller besluta att barnet		relägga vite eller besluta att barnet
skall hämtas genom polismyndig-		ska hämtas genom Polismyndig-
hetens försorg. Hämtning får dock		hetens försorg. Hämtning får dock
beslutas endast i de fall och under		beslutas endast i de fall och under
de förutsättningar som anges i and-		de förutsättningar som anges i and-
ra och tredje styckena.		ra och tredje styckena.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller överlämnande av barn, får rätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att undvika att barnet lider allvarlig skada.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om umgänge mellan barnet och en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får rätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske och barnet har ett särskilt starkt behov av umgänge med föräldern.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på ansökan av den part som har begärt verkställigheten.

4 §3
Beslutar rätten om verkställig-	Beslutar rätten om verkställig-
het, kan den även lämna uppdrag	het, kan den även lämna uppdrag
enligt 2 §. Har rätten beslutat att	enligt 2 §. Har rätten beslutat att
barnet skall hämtas genom polis-	barnet ska hämtas genom Polis-
myndighetens försorg, skall ett	myndighetens försorg, ska ett upp-
uppdrag enligt 2 § lämnas, om inte	drag enligt 2 § lämnas, om inte
särskilda skäl talar mot det.	särskilda skäl talar mot det.
Om det finns särskilda skäl, får	Om det finns särskilda skäl, får
rätten för att underlätta att barnet	rätten för att underlätta att barnet
överflyttas besluta att barnet tillfäl-	överflyttas besluta att barnet tillfäl-
ligt skall tas om hand av social-	ligt ska tas om hand av social-
nämnden eller på annat lämpligt	nämnden eller på annat lämpligt
sätt. Rätten får besluta att omhän-	sätt. Rätten får besluta att omhän-
dertagandet skall verkställas ge-	dertagandet ska verkställas genom
nom polismyndighetens försorg.	Polismyndighetens försorg.
Beslutar rätten om verkställighet	Beslutar rätten om verkställighet
av en dom eller ett beslut om um-	av en dom eller ett beslut om um-

1	Balken omtryckt 1995:974.
2	Senaste lydelse 2006:458.
3	Senaste lydelse 2006:458.
42

Om det är fara för att barnet förs ur landet eller om saken av annan anledning är brådskande, kan rät- ten omedelbart besluta att barnet ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet ska verkställas genom Polismyn- dighetens försorg.

Kan ett beslut enligt första stycket inte avvaktas, får Polis- myndigheten, oavsett om något ärende är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden ska genast anmälas till rätten, som utan dröjsmål prövar om den ska bestå.

Har rätten meddelat ett beslut om omhändertagande enligt första eller andra stycket som ännu gäller när ärendet ska avgöras, ska rätten ompröva beslutet.

gänge som har vunnit laga kraft, kan rätten komplettera eller ändra vad som har bestämts om de prak- tiska arrangemangen för utövandet av umgänget, om det är nödvän- digt för att umgänget skall kunna ske.

gänge som har vunnit laga kraft, Prop. 2013/14:110 kan rätten komplettera eller ändra

vad som har bestämts om de prak- tiska arrangemangen för utövandet av umgänget, om det är nödvän- digt för att umgänget ska kunna ske.

10 §4 Om det är fara för att barnet förs

ur landet eller om saken av annan anledning är brådskande, kan rät- ten omedelbart besluta att barnet skall tas om hand av socialnämn- den eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhänderta- gandet skall verkställas genom po- lismyndighetens försorg.

Kan ett beslut enligt första styc- ket inte avvaktas, får polismyndig- heten, oavsett om något ärende är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden skall genast anmälas till rätten, som utan dröjs- mål prövar om den skall bestå.

Har rätten meddelat ett beslut om omhändertagande enligt första eller andra stycket som ännu gäller när ärendet skall avgöras, skall rätten ompröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

4 Senaste lydelse 2006:458.

43

Prop. 2013/14:110 2.5	Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 § och 16 kap. 15 § brottsbalken ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	15 kap.
Den som, i annat fall än 6 § av-		7 §
		Den som, i annat fall än som av-
ser, hos åklagare, polismyndighet		ses i 6 §, hos åklagare, Polismyn-
eller annan myndighet sannings-		digheten eller annan myndighet
löst tillvitar annan brottslig gär-		sanningslöst tillvitar någon annan
ning, föregiver besvärande om-		en brottslig gärning, påstår besvä-
ständighet	eller förnekar friande	rande omständighet eller förnekar
eller mildrande omständighet, dö-		friande eller mildrande omständig-
mes, om myndigheten har att upp-		het, döms, om myndigheten ska ta
taga anmälan i sådan sak, för falsk		upp anmälan i sådan sak, för falsk
tillvitelse till fängelse i högst två år		tillvitelse till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter		eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.		eller fängelse i högst sex månader.
Om han icke insåg men hade		Om han eller hon inte insåg men
skälig anledning antaga, att ut-		hade skälig anledning att anta att
sagan var sanningslös, dömes för		utsagan var sanningslös, döms för
vårdslös tillvitelse till böter eller		vårdslös tillvitelse till böter eller
fängelse i högst sex månader.		fängelse i högst sex månader.
	16 kap.
	15 §1

Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom föranleder onödig säkerhetsåtgärd, döms för falskt larm till böter eller

fängelse i högst ett år.
Är brott som avses i första	Är brott som avses i första
stycket grovt, döms till fängelse,	stycket grovt, döms till fängelse i
lägst sex månader och högst fyra	lägst sex månader och högst fyra
år.	år.
Den som genom missbruk av	Den som genom missbruk av
larm, nödsignal eller annan liknan-	larm, nödsignal eller annan liknan-
de anordning föranleder onödig ut-	de anordning föranleder onödig ut-
ryckning av polis, kommunal orga-	ryckning av Polismyndigheten,
nisation för räddningstjänst, ambu-	kommunal organisation för rädd-
lans, militär, sjöräddning eller an-	ningstjänst, ambulans, militär, sjö-
nat organ för allmän bevaknings-	räddning eller annat organ för all-
tjänst, döms för missbruk av larm-	män bevakningstjänst, döms för
anordning till böter eller fängelse i	missbruk av larmanordning till bö-
högst sex månader.	ter eller fängelse i högst sex måna-
	der.

1 Senast lydelse 2003:780.

44

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

45

Prop. 2013/14:110 2.6

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken

dels att 26 kap. 2, 24 och 25 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 28 kap. 8 § ska lyda ”Hjälp av Polismyn- digheten”.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					26 kap.
					2 §1
Tillsynsmyndigheten				skall	an-	Tillsynsmyndigheten ska anmäla
mäla överträdelser av bestämmel-						överträdelser		av	bestämmelser i
ser i balken eller i föreskrifter som						balken eller i föreskrifter som har
har meddelats med stöd av balken						meddelats med stöd av balken till
till polis- eller åklagarmyndighe-						Polismyndigheten			eller Åklagar-
ten, om det finns misstanke om						myndigheten, om det finns miss-
brott.						tanke om brott.
Om	tillsynsmyndigheten finner					Om tillsynsmyndigheten				finner
att villkoren i ett tillstånd till mil-						att villkoren i ett tillstånd till mil-
jöfarlig verksamhet eller vatten-						jöfarlig verksamhet eller vatten-
verksamhet inte är tillräckliga och						verksamhet inte är tillräckliga och
förutsättningar		i	övrigt	föreligger		det finns	förutsättningar			enligt
enligt	24 kap.	5	eller	6 §,	skall	24 kap. 5 eller 6 §, ska myndighe-
myndigheten ansöka om prövning						ten ansöka om prövning eller ta
eller ta upp frågan om att ändra el-						upp frågan om att ändra eller upp-
ler upphäva villkor utan någon sär-						häva villkor utan någon särskild
skild framställning om detta enligt						framställning om detta enligt vad
vad som sägs i 24 kap. 7 §.						som sägs i 24 kap. 7 §.
					24 §
Om en naturvårdsvakt har tagit						Om en naturvårdsvakt har tagit
ett föremål i beslag, skall vakten						ett föremål i beslag, ska vakten
skyndsamt anmäla detta till polis-						skyndsamt anmäla detta till Polis-
eller	åklagarmyndigheten.				Den	myndigheten		eller Åklagarmyn-
tjänsteman som tar emot en anmä-						digheten. Den polisman eller åkla-
lan skall vidta samma åtgärder						gare som tar emot en sådan anmä-
som om tjänstemannen själv hade						lan om beslag ska vidta samma åt-
gjort beslaget.						gärder som om han eller hon själv
						hade gjort beslaget.
					25 §
Den som har fått dispens från en						Den som har fått dispens från en
föreskrift för områden eller natur-						föreskrift för ett område eller na-
föremål som omfattas av förord-						turföremål som omfattas av ett för-
nande	enligt	7	och 8 kap.		eller	ordnande	enligt		7 kap.,	dispens
11 kap. 14 § är skyldig att efter be-						från en föreskrift som har medde-
gäran visa upp beslutet för en na-						lats med stöd av 8 kap. eller dis-

1	Senaste lydelse 2002:175.
46

turvårdsvakt eller en polis vid vis- telse inom det område där dispen- sen gäller.

pens enligt 11 kap. 14 § är skyldig Prop. 2013/14:110 att på begäran visa upp beslutet för

en naturvårdsvakt eller en polis- man vid vistelse inom det område där dispensen gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

47

Prop. 2013/14:110 2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1918:163)
	med vissa bestämmelser om sjöfynd

Härigenom föreskrivs att 1–3, 5–7 och 8 a §§ lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Var och en, som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergiv- na fartyg eller skeppsvrak eller redskap eller gods, som hör till far- tyg, vare sig sådant tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller uppdrivet på stran- den, är skyldig att anmäla fyndet hos en polismyndighet, tjänsteman vid kustbevakningen eller tull- tjänsteman. Har en tjänsteman vid kustbevakningen eller en tulltjän- steman tagit emot en sådan anmä- lan, skall han ofördröjligen under- rätta polismyndigheten om denna.

1 §1

Den som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna far- tyg eller fartygslämningar eller redskap eller gods som hör till far- tyg är skyldig att anmäla fyndet till Polismyndigheten, Kustbevakning- en eller Tullverket. Detta gäller oavsett om fyndet tas upp från bot- ten eller anträffas flytande på vatt- net eller är uppdrivet på stranden.

Om en tjänsteman vid Kustbevak- ningen eller Tullverket har tagit emot en sådan anmälan, ska han el- ler hon omedelbart underrätta Po- lismyndigheten om denna.

		2 §2
Har fartyg under resa bärgat nå-			Om ett fartyg under resa har
got, som i 1 § sägs, avlämne befäl-			bärgat något av det som anges i
havaren det bärgade, jämte redo-			1 §, ska befälhavaren lämna det
görelse för omständligheterna vid			bärgade, tillsammans med en redo-
bärgningen, till polismyndigheten å			görelse	för omständigheterna vid
den svenska ort, dit han först an-			bärgningen, till Polismyndigheten.
länder.			Om fartyget inte anlöper svensk
Anlöpes ej svensk hamn, give
befälhavaren, å den utländska ort			hamn, ska befälhavaren underrätta
som han först anlöper, hos svensk			svensk konsul på den utländska ort
konsul eller, där sådan ej finnes,			som fartyget först anlöper om
hos annan	behörig	myndighet	bärgningen. Finns det inte en
bärgningen till känna och låte, för			svensk konsul på orten, ska i stäl-
så vitt det främmande landets lag			let en annan behörig myndighet
ej annorledes stadgar, det bärgade			underrättas. Om inte annat följer
å offentlig auktion försäljas; in-			av lagstiftningen i det landet, ska
sände ock till redaren redogörelse			det bärgade godset säljas på of-
för omständigheterna vid bärg-			fentlig	auktion.	När auktionen
ningen samt	redovise	honom för-	genomförts ska		befälhavaren till

1	Senaste lydelse 1988:439.
2	Senaste lydelse 1984:984.
48

säljningssumman. Redaren åligge därefter att till närmaste polismyn- dighet avlämna de insända medlen jämte sagda redogörelse.

redaren skriftligen redogöra för Prop. 2013/14:110 omständigheterna vid bärgningen

och redovisa försäljningssumman. Redaren ska därefter lämna de insända medlen och redogörelsen till Polismyndigheten.

			3 §3
En polismyndighet som har un-				Har Polismyndigheten underrät-
derrättats om bärgning enligt 1 §				tats om bärgning enligt 1 § eller
eller 2 § första stycket skall låta				2 § första stycket ska den låta be-
besiktiga fyndet och därefter låta				siktiga fyndet och därefter låta
kungöra bärgningen i de av sjö-				kungöra bärgningen i Underrättel-
fartsverket utgivna Underrättelser				ser för sjöfarande. Om det finns
för sjöfarande. Om särskilda skäl				särskilda skäl, får fyndet kungöras
föreligger, får fyndet kungöras				även på något annat lämpligt sätt.
även på något annat lämpligt sätt.				Kungörelsen ska innehålla ett före-
Kungörelsen skall innehålla före-				läggande för ägaren till det bärga-
läggande för ägaren till det bär-				de godset att anmäla sig till Polis-
gade godset att anmäla sig hos				myndigheten inom 90 dagar från
polismyndigheten	inom	90	dagar	kungörandet i Underrättelser för
från kungörandet	i Underrättelser			sjöfarande eller inom den längre
för sjöfarande eller inom den läng-				tid från kungörandet, dock högst
re tid från kungörandet, dock högst				ett år, som Polismyndigheten be-
ett år, som rikspolisstyrelsen be-				stämmer i det särskilda fallet.
stämmer i det särskilda fallet.				Om det bärgade godset inte kan
Om det bärgade godset inte kan
vårdas utan fara för försämring,				vårdas utan fara för försämring,
skall det säljas på offentlig auk-				ska det säljas på offentlig auktion.
tion. Om detta inte är lämpligt,				Om det inte är lämpligt, ska godset
skall det säljas på något annat sätt				säljas på något annat sätt som är
som är betryggande för den som				betryggande för den som har rätt
har rätt till godset. Efter utgången				till godset. Efter utgången av den
av den tid som anges i första				tid som anges i första stycket ska
stycket skall det influtna beloppet				det influtna beloppet överlämnas
överlämnas till bärgaren.				till bärgaren.
			5 §4
Om de medel som har influtit				Om de medel som har influtit
vid fyndets försäljning har lämnats				vid försäljningen av fyndet har
till polismyndigheten när bärgning				lämnats till Polismyndigheten när
har skett enligt vad som sägs i 2 §				bärgning har skett enligt vad som
andra stycket, gäller		3 §	första	sägs i 2 § andra stycket, gäller 3 §
stycket och 4 § i tillämpliga delar i				första stycket och 4 § i tillämpliga
fråga om kungörande av bärgnin-				delar i fråga om kungörande av
gen och utbetalning av de influtna				bärgningen och utbetalning av de
medlen.				influtna medlen.

3 Senaste lydelse 1984:984.

4 Senaste lydelse 1984:984.

49

Polismyndighetens beslut i frå- gor som avses i denna lag får över- klagas till allmän förvaltningsdom- stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2013/14:110

			6 §5
Finnes vid besiktning, som i 3 §				Om det vid besiktning enligt 3 §
omförmäles, sammanlagda kostna-				framkommer att den sammanlagda
den för	bärgningens kungörande			kostnaden	för	kungörande		av
samt för fyndets vård och försälj-				bärgningen, vården av fyndet och
ning böra beräknas till så högt be-				försäljningen uppgår till ett så
lopp, att efter gäldande av nämnda				högt belopp att, sedan detta beta-
kostnad skälig bärgarlön ej kan ur				lats, resterande belopp inte räcker
fyndet utgå, skall polismyndig-				till skälig bärgarlön, får Polismyn-
heten äga att, utan kungörande av				digheten, utan att kungöra bärg-
bärgningen, omedelbart efter be-				ningen, omedelbart efter besiktnin-
siktningen utlämna fyndet till bär-				gen lämna ut fyndet till bärgaren.
garen.
			7 §6
Om ett fynds värde inte översti-				Om ett fynds värde inte översti-
ger 100 kronor,		enligt	intyg av	ger 100 kronor,		enligt	intyg	av
polismyndighet,		kustbevakningen		Polismyndigheten, Kustbevaknin-
eller av en tulltjänsteman som				gen eller av en tulltjänsteman som
Tullverket har bemyndigat att ut-				Tullverket har bemyndigat att ut-
färda sådana intyg, får polismyn-				färda sådana intyg, får Polismyn-
digheten	utan	vidare	besiktning	digheten	utan vidare		besiktning
och utan kungörande av bärg-				och utan kungörande av bärg-
ningen lämna ut fyndet till bärga-				ningen lämna ut fyndet till bärga-
ren. Detta gäller dock bara om po-				ren. Detta gäller dock bara om
lismyndigheten inte finner att fyn-				Polismyndigheten		inte	finner	att
det av någon särskild anledning				fyndet av någon särskild anledning
skall behandlas på annat sätt.				ska behandlas på annat sätt.

8 a §7 Polismyndighetens beslut i frå-

gor som avses i denna lag får över- klagas hos länsstyrelsen. Länssty- relsens beslut får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har medde- lats före ikraftträdandet.

5	Senaste lydelse 1984:984.
6	Senaste lydelse 1999:399.
7	Senaste lydelse 1988:951.
50

2.8	Förslag till lag om ändring i växellagen		Prop. 2013/14:110
	(1932:130)
Härigenom föreskrivs att 89 § växellagen (1932:130) ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	89 §
Protest skall, där ej annat över-		En protest ska, om inte annat har
enskommits, upptagas mellan kloc-		överenskommits, tas upp mellan
kan 9 förmiddagen och 7 eftermid-		klockan 9 och 19 hos den protesten
dagen hos den protesten gäller, i		gäller, i hans eller hennes affärs-
hans affärslokal eller, om han icke		lokal eller, om en sådan inte finns
har sådan å orten, i hans bostad.		på orten, i hans eller hennes bo-
Träffas han ej, må protesten i stäl-		stad. Om den protesten gäller inte
let upptagas vid affärslokalen eller		påträffas, får protesten i stället tas
bostaden. Är denna icke känd, och		upp vid affärslokalen eller bosta-
kan förrättningsmannen icke heller		den. Är denna inte känd, ska detta
hos ortens polismyndighet därom		anmärkas i protesten.
erhålla upplysning, varde förhål-
landet anmärkt i protesten.		I fråga om tid och plats för att
I fråga om tid och plats för
växels uppvisande till godkännan-		visa upp växel till godkännande
de eller betalning skall vad nu är		eller betalning gäller vad som nu
sagt om protest äga tillämpning.		är sagt om protest.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

51

Om ett år har förflutit från det att intagningen anmäldes till Polis- myndigheten, och ägaren fortfa- rande är okänd, ska djuret eller, om detta sålts, försäljningssum- man i dess helhet tillfalla inta- garen.

Blir ägaren till intaget hemdjur inte känd inom fjorton dagar efter det kungörelse enligt 52 § ägt rum, ska intagaren utan dröjsmål an- mäla intagningen till Polismyndig- heten.

Sedan anmälan gjorts har inta- garen rätt att sälja djuret på offentlig auktion och ta ut sin lösen ur försäljningssumman.

Prop. 2013/14:110 2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269)
	om ägofred
Härigenom föreskrivs att 57 § lagen (1933:269) om ägofred ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

57 §1 Bliver ägare till intaget hemdjur

ej känd inom fjorton dagar efter det kungörelse enligt 52 § ägt rum, göre intagaren utan dröjsmål an- mälan om intagningen hos polis- myndigheten i orten.

Vill intagaren, sedan anmälan skett, sälja djuret å offentlig auk- tion och ur köpeskillingen uttaga honom tillkommande lösen, vare därtill berättigad.

Har ett år förflutit från det intag- ningen anmälts hos polismyndig- heten, och är ägaren alltjämt okänd, skall djuret eller, där det blivit sålt, köpeskillingen i dess helhet tillfalla intagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1938:122.

52

2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1938:121)		Prop. 2013/14:110
	om hittegods
Härigenom föreskrivs att 1–4 a, 9 a, 10 och 11 §§ lagen (1938:121) om
hittegods ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	1 §1
Var och en som hittar något		Den som hittar något ska utan
skall utan oskäligt dröjsmål anmä-		oskäligt dröjsmål anmäla fyndet
la fyndet hos polismyndighet. Är		till Polismyndigheten. Är ägaren
ägaren till godset känd, får upphit-		till godset känd, får upphittaren i
taren i stället underrätta honom om		stället underrätta honom eller hen-
fyndet.		ne om fyndet.
När anmälan om hittegods har		När anmälan om hittegods har
gjorts skall polismyndigheten un-		gjorts ska Polismyndigheten un-
derrätta ägaren till godset, om han		derrätta ägaren till godset, om han
är känd.		eller hon är känd.
		2 §
Hittegods skall väl vårdas. Vill		Hittegods ska vårdas väl. Upp-
upphittaren överlämna godset till		hittaren får överlämna godset till
polismyndighet, have rätt därtill.		Polismyndigheten. Polismyndighe-
Polismyndighet må ock eljest, där		ten får även i annat fall, om det
så finnes	påkallat, omhändertaga	behövs, omhänderta godset.
godset.
Polismyndighet må låta försälja		Polismyndigheten får låta sälja
hittegods, när godset ej kan vårdas		hittegodset, om
utan fara för försämring eller vår-		1. godset inte kan vårdas utan
den är förenad med alltför stora		fara för försämring,
kostnader eller eljest särskilda skäl		2. vården är förenad med alltför
till försäljning finnas.		stora kostnader, eller
		3. det annars finns särskilda skäl
		för försäljning.
		3 §

Ägaren vare berättigad taga hittegods åter mot det han gäldar polismyndighets och upphittares skäliga kostnader i anledning av fyndet ävensom skälig hittelön.

Uppkommer tvist rörande löse- summans belopp, skall frågan härom avgöras av domstol; polis- myndighet som har godset i sin vård dock obetaget att utlämna det till ägaren mot lösen som polis-

Ägaren har rätt att återta hitte- godset om han eller hon betalar Polismyndighetens och upphitta- rens skäliga kostnader i anledning av fyndet och skälig hittelön.

Uppkommer tvist om lösesum- mans belopp, ska frågan avgöras av allmän domstol. Om godset finns i Polismyndighetens vård, får dock myndigheten lämna ut det till ägaren mot lösen som Polismyn-

1 Senaste lydelse 1982:1119.

53

Om ägaren till hittegods inte blir känd inom tre månader från det att fyndet anmäldes till Polismyndig- heten, tillfaller godset upphittaren. Detsamma gäller om ägaren inte hämtar ut godset inom en månad från det att han eller hon under- rättats om fyndet av Polismyndig- heten, eller om ägaren i annat fall kan anses ha avstått sin rätt till godset. Upphittaren är dock skyl- dig att betala Polismyndighetens kostnader i anledning av fyndet. Om godset är i Polismyndighetens vård och upphittaren inte inom en månad efter uppmaning betalar myndighetens kostnader, eller om han eller hon annars kan anses ha avstått sin rätt till godset, tillfaller godset staten.

Prop. 2013/14:110 myndigheten finner skälig.

digheten finner skälig.

4 §2

Varder ägare till hittegods ej känd inom tre månader från det fyndet anmäldes hos polismyndig- het, eller kommer ägaren ej inom en månad från det han av polis- myndighet underrättats om fyndet, eller kan ägaren eljest anses hava uppgivit sin rätt, tillfalle godset upphittaren; dock vare denne skyl- dig gälda polismyndighets kost- nader i anledning av fyndet. Är godset i polismyndighets vård, och underlåter upphittaren att inom en månad efter anmaning gälda polis- myndighetens kostnader, eller kan han eljest anses hava uppgivit sin rätt, skall godset tillfalla staten.

4 a §3
I stället för vad som sägs i 4 §	I stället för vad som sägs i 4 §
gäller i fråga om en hund att hun-	gäller i fråga om en hund att hun-
den tillfaller staten, om ägaren inte	den tillfaller staten, om ägaren inte
återtar hunden inom fem dagar	återtar hunden inom fem dagar
från det att han eller hon underrät-	från det att han eller hon underrät-
tades om fyndet eller, om ägaren	tades om fyndet eller, om ägaren
inte är känd, inom tio dagar från	inte är känd, inom tio dagar från
det att fyndet anmäldes till polis-	det att fyndet anmäldes till Polis-
myndigheten.	myndigheten.
9 a §4
Polismyndighetens beslut i frå-	Polismyndighetens beslut i frå-
gor som avses i denna lag får över-	gor som avses i denna lag får över-
klagas hos länsstyrelsen genom	klagas till allmän förvaltningsdom-
besvär. Länsstyrelsens beslut får	stol. Prövningstillstånd krävs vid
inte överklagas.	överklagande till kammarrätten.
10 §5
Regeringen eller, efter regering-	Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, rikspolissty-	ens bemyndigande, Polismyndig-

2	Senaste lydelse 1982:1119.
3	Senaste lydelse 2007:1243.
4	Senaste lydelse 1985:933.
5	Senaste lydelse 1982:1119.
54

relsen äger meddela erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag.

heten får meddela föreskrifter om Prop. 2013/14:110 tillämpningen av denna lag.

11 §6

Om skeppsvrak och fornfynd,	Om fartygslämningar	och forn-
om sjöfynd samt om virke som	fynd, om sjöfynd samt	om virke
sjunkit i allmän flottled eller som	som sjunkit i allmän flottled eller
flutit i land vid sådan flottled	flutit i land vid en sådan flottled
finnas särskilda bestämmelser.	finns det särskilda bestämmelser.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har med- delats före ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 1969:398.

55

Prop. 2013/14:110 2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1943:881)
	om polisens ställning under krig

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1943:881) om polisens ställ- ning under krig

dels att 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 1, 2 och 5 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 §1
Envar befattningshavare vid po-	En polisman är skyldig att under
lisväsendet (polisman) är skyldig	krig delta i rikets försvar i den
att under krig deltaga i rikets för-	omfattning regeringen föreskriver.
svar i den omfattning Konungen

föreskriver.

Utan hinder av vad eljest må gälla vare polisman under krig ock

pliktig	att	enligt bestämmelser,
som	meddelas		av	Konungen,
tjänstgöra utom det område för
vilket han är anställd.
					2 §2
Polisman, som i enlighet med						En polisman, som enligt sär-
därom	meddelade			bestämmelser		skilda bestämmelser ska delta i
skall deltaga i rikets försvar, till-						rikets försvar, tillhör under krig
hör under krig krigsmakten.						Försvarsmakten.
						5 §
De	ytterligare föreskrifter				som	Regeringen meddelar närmare
erfordras		för	tillämpningen		av	föreskrifter om tillämpningen av
denna lag meddelas av Konungen.						denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

2 Senaste lydelse 1948:469.

56

När Högsta domstolen har med- delat beslut ska ärendet anmälas för regeringen. Om Högsta dom- stolen funnit att det finns hinder mot utlämning enligt 1–10 §§, får framställningen inte bifallas. Ge- nom överenskommelse med en främmande stat får det dock be- stämmas att, om det anses finnas hinder enligt 8 eller 9 §, frågan ska kunna hänskjutas till internationell skiljedom.

När utlämning beviljas ska det bestämmas inom vilken tid den ansökande staten ska hämta den som ska utlämnas. Tiden får inte utan synnerliga skäl överstiga en månad från det att den ansökande staten har fått del av beslutet.

Beslutet om utlämning verkställs av Polismyndigheten. Om den som ska utlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen ska kunna genom- föras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar.

2.12	Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668)		Prop. 2013/14:110
	om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att 20, 26 och 26 a §§ lagen (1957:668) om
utlämning för brott ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

20 §1

Sedan Högsta domstolens beslut meddelats, anmäles ärendet för re- geringen. Om Högsta domstolen funnit hinder mot utlämning möta enligt 1–10 §§, må framställningen icke bifallas. Genom överenskom- melse med främmande stat må dock bestämmas att, om hinder an- setts möta enligt 8 eller 9 §, frågan skall kunna hänskjutas till inter- nationell skiljedom.

När utlämning beviljas skall den tid utsättas, inom vilken den an- sökande staten skall hämta den som skall utlämnas. Tiden får inte utan synnerliga skäl överstiga en månad från det att den ansökande staten har fått del av beslutet.

Beslutet om utlämning verkställs av polismyndigheten. Om den som skall utlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen skall kunna ge- nomföras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

26 §2

Chefen för Justitiedepartementet	Chefen för Justitiedepartementet
får medge, att den som av en stat	får medge, att den som av en stat
utlämnas till en annan stat får föras	utlämnas till en annan stat får föras
genom riket, om denne inte är	genom riket, om han eller hon inte
svensk medborgare och det inte	är svensk medborgare och det inte
heller annars finns synnerliga skäl	heller annars finns synnerliga skäl
mot det. Framställning om detta	mot det. Framställning om detta
ges in till Justitiedepartementet.	ges in till Justitiedepartementet.
Har tillstånd meddelats enligt för-	Har tillstånd meddelats enligt för-

1 Senaste lydelse 2003:1158.

2 Senaste lydelse 2011:1166.

57

Prop. 2013/14:110 sta stycket får polismyndigheten,	sta stycket får Polismyndigheten,
om det är nödvändigt för att tran-	om det är nödvändigt för att tran-
sporten ska kunna genomföras, om-	sporten ska kunna genomföras, om-
händerta och ta i förvar den som	händerta och ta i förvar den som
utlämnas, dock längst under fyrtio-	utlämnas, dock längst under 48
åtta timmar.	timmar.

När tillstånd till transport begärs i fråga om någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i stället för första och andra styckena.

26 a §3

Har utlämning till Sverige skett	Har utlämning till Sverige skett
för rättegång här i landet, på vill-	för rättegång här i landet, på vill-
kor att den som utlämnats senare	kor att den som utlämnats senare
återförs till den andra staten, skall	återförs till den andra staten, ska
polismyndigheten på den ort där	Polismyndigheten se till att den
rättegången har ägt rum se till att	som har utlämnats återförs.
den som har utlämnats återförs.
Om den som skall återföras är på	Om den som ska återföras är på
fri fot får han eller hon, om det är	fri fot får han eller hon, om det är
nödvändigt för att återförandet	nödvändigt för att återförandet ska
skall kunna genomföras, omhän-	kunna genomföras, omhändertas
dertas och tas i förvar av polis-	och tas i förvar av Polismyndig-
myndigheten, dock längst under	heten, dock längst under 48 tim-
fyrtioåtta timmar.	mar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2003:1158.

58

2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205)								Prop. 2013/14:110
	om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			2 §1
Vid beslag av egendom som av-				Vid beslag av egendom som av-
ses i 1 § skall vad som i allmänhet				ses i 1 § ska vad som i allmänhet
är föreskrivet om beslag i brottmål				är föreskrivet om beslag i brottmål
tillämpas, dock med följande avvi-				tillämpas, dock med följande avvi-
kelser:				kelser:
1. Beslagtagen egendom får be-				1. Beslagtagen egendom får be-
visligen förstöras om värdet är				visligen förstöras om värdet är
ringa eller om det annars måste an-				ringa eller om det annars måste an-
ses försvarligt att förstöra egendo-				ses försvarligt att förstöra egendo-
men. I annat fall får egendomen				men. I annat fall får egendomen
säljas.	Spritdrycker, vin, starköl			säljas.	Spritdrycker, vin,			starköl
och öl får säljas till den som har				och öl får säljas till den som har
rätt att tillverka eller att bedriva				rätt att tillverka eller att bedriva
partihandel med sådana varor en-				partihandel med sådana varor en-
ligt alkohollagen (1994:1738). An-				ligt alkohollagen (2010:1622). An-
nan egendom får säljas på det sätt				nan egendom får säljas på det sätt
som med hänsyn till egendomen är				som med hänsyn till egendomen är
lämpligt. Intäkter		vid	försäljning	lämpligt. Intäkter		vid	försäljning
av beslagtagen egendom tillfaller				av beslagtagen egendom				tillfaller
staten.				staten.
Beslut om att förstöra eller sälja				Beslut om att förstöra eller sälja
egendom får fattas av undersök-				egendom får fattas av undersök-
ningsledaren eller åklagaren. I de				ningsledaren eller åklagaren. I de
fall som avses i 23 kap. 22 § första				fall som avses i 23 kap. 22 § första
stycket rättegångsbalken får sådant				stycket	rättegångsbalken			får	ett
beslut fattas även av polismyndig-				sådant beslut fattas även av Polis-
heten.				myndigheten.
Om ett beslag hävs och egendo-				Om ett beslag hävs och egen-
men är förstörd eller såld enligt				domen är förstörd eller såld enligt
denna	paragraf,	skall	ersättning	denna paragraf, ska ersättning be-
betalas av allmänna medel. Ersätt-				talas av allmänna medel. Ersätt-
ningens	storlek	skall	motsvara	ningens	storlek	ska	motsvara
egendomens pris		vid	försäljning	egendomens pris		vid	försäljning
till allmänheten eller vad som an-				till allmänheten eller vad som
nars är skäligt. Beslut om ersätt-				annars är skäligt. Beslut om
ning fattas av åklagaren. Den som				ersättning fattas av åklagaren. Den
drabbats av beslaget får begära rät-				som drabbats av beslaget får
tens prövning av beslutet om er-				begära rättens prövning av beslutet
sättning. Det skall ske inom en må-				om ersättning. Det ska göras inom

1 Senaste lydelse 2005:286.

59

Prop. 2013/14:110 nad från det han eller hon fick del av beslutet. Ansökan görs vid den domstol som kunnat pröva be- slaget. Ersättning betalas ut av länsstyrelsen på begäran av åkla- garen.

1 a. Om värdet på en beslagta- gen alkoholhaltig dryck är ringa, får en polisman besluta att drycken bevisligen skall förstöras. Även i dessa fall tillämpas 1 tredje styc- ket.

2. Om polisman verkställer bes- lag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i före- läggande av ordningsbot, skall an- mälan om beslaget göras hos polis- myndigheten.

3. I fråga om sådana drycker som avses i 1 § tredje stycket och som förtärs eller förvaras i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller

med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ordningslagen (1993:1617) eller med 9 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) har den som tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän sammankomst eller offentlig till- ställning eller inom ett trafikföre- tags område eller dess färdmedel eller som befattningshavare i sä- kerhets- eller ordningstjänst vid järnväg samma rätt att ta egen- domen i beslag som enligt rätte- gångsbalken tillkommer en polis- man.

Ordningsvakt eller befattnings- havare i säkerhets- eller ordnings- tjänst vid järnväg som har verk- ställt beslag skall skyndsamt an- mäla detta till polismyndigheten och överlämna den beslagtagna egendomen.

en månad från det att han eller hon fick del av beslutet. Ansökan görs vid den domstol som kunnat pröva beslaget. Ersättning betalas ut av länsstyrelsen på begäran av åkla- garen.

1 a. Om värdet på en beslagta- gen alkoholhaltig dryck är ringa, får en polisman besluta att drycken bevisligen ska förstöras. Även i dessa fall tillämpas 1 tredje styc- ket.

2. Om en polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i ett föreläggande av ordningsbot, ska anmälan om beslaget göras till Polismyndigheten.

3. I fråga om sådana drycker som avses i 1 § tredje stycket och som förtärs eller förvaras i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § an- dra stycket första meningen eller

med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ordningslagen (1993:1617) eller med 9 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) har den som tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän sammankomst eller offentlig till- ställning eller inom ett trafikföre- tags område eller dess färdmedel eller som befattningshavare i sä- kerhets- eller ordningstjänst vid järnväg samma rätt att ta egen- domen i beslag som enligt rätte- gångsbalken tillkommer en polis- man.

En ordningsvakt eller en befatt- ningshavare i säkerhets- eller ord- ningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag ska skyndsamt anmäla detta till Polismyndigheten och överlämna den beslagtagna egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

60

Om kostnad för biträde av Polis- myndigheten har betalats av all- männa medel, ska den som har varit föremål för biträdet betala tillbaka kostnaden till staten. I fråga om barn som inte har fyllt arton år ska betalningsskyldig- heten i stället fullgöras av barnets vårdnadshavare.

Följs inte ett föreläggande vid vite enligt 2 §, kan rätten i stället för att förelägga nytt vite besluta om biträde av Polismyndigheten för att undersökningen ska komma till stånd.

I fråga om barn som inte har fyllt arton år får beslut om biträde av Polismyndigheten meddelas en- dast om det finns särskilda skäl. Sådant biträde får inte lämnas om det finns risk, som inte är ringa, för att barnet ska ta skada av detta.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) Prop. 2013/14:110 om blodundersökning m.m. vid utredning av

faderskap

Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §2 Iakttas inte ett föreläggande vid

vite enligt 2 §, kan rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna om biträde av polismyndighet för att undersökningen skall komma till stånd.

I fråga om barn som inte har fyllt arton år får förordnande om biträde av polismyndighet medde- las endast om det finns särskilda skäl. Sådant biträde får inte lämnas om det finns risk, som ej är ringa, för att barnet skall ta skada av det- ta.

Har kostnad för biträde av polis- myndighet utgått av allmänna me- del, skall den som har varit före- mål för biträdet betala tillbaka kostnaden till statsverket. I fråga om barn som inte har fyllt arton år skall betalningsskyldigheten i stäl- let fullgöras av barnets vårdnads- havare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:620.

2 Senaste lydelse 1982:1060.

61

En i Sverige meddelad dom, ge- nom vilken någon dömts till fäng- else, får verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet ska äga rum är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppe- håller han eller hon sig i någon av nämnda stater, får domen även verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna bedöms lämpligast.

Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den and- ra staten, ska Kriminalvården vid behov ombesörja att den dömde överförs till den staten. Kriminal- vården får då begära hjälp av Po- lismyndigheten.

Påträffas den dömde i Sverige före frigivningen, får Polismyndig- heten på begäran av en myndighet i den andra staten eller med anled- ning av en där utfärdad efterlys- ning ombesörja att han eller hon överförs till den staten för verk- ställighet av straffet.

Ska den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han eller hon för än- damålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, som straff- tid.

Prop. 2013/14:110 2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193)
	om samarbete med Danmark, Finland, Island
	och Norge angående verkställighet av straff
	m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff

m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

8 §1

Här i riket meddelad dom, vari- genom dömts till fängelse, må verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet skall ske är med- borgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller han sig i någon av nämnda stater, må även eljest domen verkställas där, om det med hänsyn till omständighe- terna finnes lämpligast.

Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den and- ra staten, skall Kriminalvården vid behov ombesörja att den dömde överförs till den staten. Kriminal- vården får därvid begära hjälp av polismyndigheten i den ort där den dömde uppehåller sig.

Påträffas den dömde här i riket före frigivningen, får polismyndig- heten på begäran av myndighet i den andra staten eller med anled- ning av där utfärdad efterlysning ombesörja att han överförs till den staten för verkställighet av straffet.

Skall den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, såsom strafftid.

1 Senaste lydelse 2005:968.

62

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

63

Prop. 2013/14:110 2.16	Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167)
	med särskilda bestämmelser om unga
	lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 1, 14 och 32 §§ lagen (1964:167) med sär-

skilda bestämmelser om unga lagöverträdare ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	1 §1
I denna lag finns särskilda be-		I denna lag finns särskilda be-
stämmelser om handläggning hos		stämmelser om handläggning hos
polis, åklagare och domstol av mål		Polismyndigheten,		åklagare	och
och ärenden om brott där den		domstol av mål och ärenden om
misstänkte inte har fyllt tjugoett år.		brott där den misstänkte inte har
		fyllt tjugoett år.
I övrigt gäller rättegångsbalkens regler och andra bestämmelser.
	14 §2
Har någon som inte fyllt arton år		Har någon som inte fyllt arton år
gripits och beslutar åklagaren att		gripits och beslutar åklagaren att
inte anhålla den unge, får polis-		inte anhålla den unge, får Polis-
myndigheten hålla denne kvar för		myndigheten hålla kvar den unge
att kunna skyndsamt	överlämna	för att skyndsamt kunna överlämna
den unge till hans eller hennes		honom eller henne till föräldrarna,
föräldrar, annan vårdnadshavare,		annan vårdnadshavare, en tjänste-
en tjänsteman inom socialtjänsten		man inom	socialtjänsten		eller
eller någon annan lämplig vuxen		någon annan lämplig vuxen per-
person. Vad som nu sagts gäller		son. Vad som nu sagts gäller dock
dock endast om åklagaren funnit		endast om åklagaren funnit att den
att den unge fortfarande är skä-		unge fortfarande är skäligen miss-
ligen misstänkt för brott.		tänkt för brott.
För samma ändamål får polis-		För samma ändamål får Polis-
myndigheten hålla kvar den som		myndigheten hålla kvar den som
inte har fyllt arton år, om den unge		inte har fyllt arton år, om den unge
har medtagits till förhör och är		har medtagits till förhör och är
skäligen misstänkt för brott.		skäligen misstänkt för brott.
Inte i något fall får någon enligt		Inte i något fall får någon enligt
första eller andra stycket hållas		första eller andra stycket hållas
kvar längre än tre timmar efter		kvar längre än tre timmar efter
åklagarens beslut eller	förhöret.	åklagarens	beslut	eller förhöret.
Den misstänkte får därvid tas i		Den misstänkte får tas i förvar om
förvar om det är nödvändigt med		det är nödvändigt med hänsyn till
hänsyn till ordning eller säkerhet.		ordning eller säkerhet.

1	Senaste lydelse 1994:1760.
2	Senaste lydelse 2006:894.
64

		32 §3				Prop. 2013/14:110
Bestämmelserna	om	förunder-	Bestämmelserna		om	förunder-
sökning i 23 kap.	3 §,	4 §, 6–	sökning i 23 kap.		3 §,	4 §, 6–
12 §§, 13 § första stycket och and-			12	§§, 13 § första stycket och and-
ra stycket andra och tredje me-			ra stycket andra och tredje me-
ningarna, 14 §, 17 §, 18 § andra			ningarna, 14 §, 18 § andra stycket,
stycket, 19 §, 21 § och 24 § rätte-			19	§, 21 § och 24 § rättegångsbal-
gångsbalken ska i tillämpliga delar			ken ska i tillämpliga delar gälla för
gälla för en sådan utredning som			en sådan utredning som avses i
avses i 31 §.			31	§.

En utredning som avses i 31 § ska bedrivas med särskild skyndsamhet och avslutas så snart det kan ske. Utredningen får inte pågå längre tid än tre månader, om det inte är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.

Utredningen ska, om det inte möter något hinder, ledas av en åklagare eller en polisman som, med avseende på intresse och fallenhet för arbete med unga lagöverträdare, är särskilt lämpad för uppgiften.

Har den unge tidigare varit föremål för utredning enligt 31 §, ska om möjligt samma åklagare och polismän anlitas för den nya utredningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2010:478.

65

Prop. 2013/14:110 2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314)
	om kontinentalsockeln
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	12 §1
Har en innehavare av ett tillstånd		Har en innehavare av ett tillstånd
underlåtit att följa villkor som har		inte följt de villkor som har med-
meddelats med stöd av 4 eller 4 a §		delats med stöd av 4	eller 4 a §
eller vad han är skyldig att göra		eller vad han eller hon är skyldig
enligt 9 § eller att följa en anford-		att göra enligt 9 § eller inte följt en
ran eller föreskrift som en tillsyns-		anfordran eller föreskrift som en
myndighet har meddelat med stöd		tillsynsmyndighet har	meddelat
av 8 §	andra eller tredje stycket,	med stöd av 8 § andra eller tredje
får tillsynsmyndigheten ålägga ho-		stycket, får tillsynsmyndigheten
nom vid vite att fullgöra sina skyl-		förelägga honom eller henne vid
digheter.		vite att fullgöra sina skyldigheter.
Medför underlåtenheten uppen-		Medför det uppenbar fara för
bar fara för allmänt intresse, äger		allmänt intresse att ett villkor inte
tillsynsmyndigheten förbjuda arbe-		följs, får tillsynsmyndigheten för-
tets fortsatta bedrivande och låta		bjuda arbetets fortsatta bedrivande
genom polismyndighetens försorg		och genom Polismyndighetens för-
vidtaga rättelse på tillståndshava-		sorg låta vidta rättelse på till-
rens bekostnad.		ståndshavarens bekostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1998:819.

66

Drivs hotell- eller pensionatrö- relse som kräver tillstånd enligt 2 § av bolag, förening eller annan samfällighet, ska det finnas en föreståndare för rörelsen. Före- ståndare får utses även av en till- ståndshavare som är enskild per- son. Polismyndigheten får ålägga en sådan tillståndshavare att utse föreståndare, om det finns särskil- da skäl.

En föreståndare ska vara god- känd av Polismyndigheten. Utsedd föreståndare ska godkännas om han eller hon inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken och det inte

2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742)						Prop. 2013/14:110
	om hotell- och pensionatrörelse
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6, 8, 9 och 19–22 §§ lagen (1966:742)
om hotell- och pensionatrörelse1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		2 §2
Hotell-	eller	pensionatrörelse,	Hotell-	eller	pensionatrörelse,
som är avsedd att samtidigt motta-			som är avsedd att samtidigt ta
ga minst nio gäster eller som om-			emot minst nio gäster eller som
fattar minst fem gästrum, får dri-			omfattar minst fem gästrum, får
vas endast av den som har tillstånd			drivas endast av den som har till-
av polismyndigheten i orten. Till-			stånd av Polismyndigheten. Till-
stånd meddelas för hotell- eller			stånd meddelas för hotell- eller
pensionatrörelse		i viss byggnad	pensionatrörelse		i	viss byggnad
eller lägenhet.			eller lägenhet.
Tillstånd skall meddelas, om det			Tillstånd ska meddelas, om det
icke finnes anledning antaga att			inte finns anledning att anta att
den som söker tillståndet skall dri-			den som söker tillståndet ska driva
va rörelsen så att fara för allmän			rörelsen så att fara för allmän ord-
ordning och säkerhet uppkommer.			ning och	säkerhet		uppkommer.
Tillstånd får ej meddelas den som			Tillstånd får inte meddelas den
är underårig eller i konkurstillstånd			som är underårig eller i konkurs-
eller som	har	förvaltare enligt	tillstånd eller som har förvaltare
11 kap. 7 § föräldrabalken.			enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

3 §3 Drives hotell- eller pensionat-

rörelse för vilken tillstånd fordras enligt 2 § av bolag, förening eller annan samfällighet, skall förestån- dare finnas för rörelsen. Förestån- dare får utses även av tillståndsha- vare som är enskild person. Polis- myndigheten äger ålägga sådan tillståndshavare att utse förestån- dare, om särskilda skäl föreligga.

Föreståndare skall vara godkänd av polismyndigheten. Utsedd före- ståndare skall godkännas om han ej är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken samt det icke finnes anledning an-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:599.

2 Senaste lydelse 1988:1310.

3 Senaste lydelse 1988:1310.

67

Prop. 2013/14:110 taga att han skall utöva rörelsen så att fara för allmän ordning och sä- kerhet uppkommer.

Godkänd föreståndare ansvarar i tillståndshavarens ställe för att rörelsen utövas enligt föreskrif- terna i denna lag.

finns anledning att anta att han eller hon ska bedriva rörelsen så att fara för allmän ordning och säkerhet uppkommer.

Godkänd föreståndare ansvarar i tillståndshavarens ställe för att rörelsen bedrivs enligt föreskrif- terna i denna lag.

6 §4
Om tillståndshavare avlider, för-	Om	en	tillståndshavare avlider,
sättes i konkurs eller får en förval-	försätts i konkurs eller får en för-
tare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-	valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
ken med uppdrag som omfattar rö-	balken med uppdrag som omfattar
relsen, får rörelsen fortsättas under	rörelsen,		får	rörelsen fortsättas
högst ett år. Fortsättes rörelsen,	under högst ett år. Om rörelsen
skall föreståndare enligt 3 § finnas	fortsätter, ska det finnas en före-
för denna.	ståndare enligt 3 § för denna.
Om godkänd föreståndare ej re-	Om det inte redan finns en god-
dan finnes, skall inom två månader	känd föreståndare, ska inom två
från dödsfallet, edgångssamman-	månader från dödsfallet, edgångs-
trädet eller beslutet om förvaltare	sammanträdet			eller beslutet	om
ansökan göras om godkännande av	förvaltare ansökan göras om god-
föreståndare. Godkännes icke före-	kännande av föreståndare. God-
ståndaren, skall polismyndigheten	känns	inte		föreståndaren,	ska
lämna den som driver rörelsen till-	Polismyndigheten lämna den som
fälle att inom viss tid ansöka om	driver rörelsen tillfälle att inom
godkännande av annan förestånda-	viss tid ansöka om godkännande
re. Godkännes ej heller den andre	av en annan föreståndare. God-
föreståndaren, anses tillståndet ha	känns inte heller den andra före-
upphört att gälla tre veckor efter	ståndaren, anses tillståndet ha upp-
det att beslut i ärendet vann laga	hört att gälla tre veckor efter det
kraft.	att beslut i ärendet vann laga kraft.
Göres ej ansökan som avses i	Görs inte ansökan som avses i
andra stycket inom föreskriven tid,	andra stycket inom föreskriven tid,
anses tillståndet för rörelsen ha	anses tillståndet för rörelsen ha
upphört att gälla den dag då tiden	upphört att gälla den dag då tiden
utgick.	gick ut.
8 §5
Upphör rörelsen, skall tillstånds-	Upphör rörelsen, ska tillstånds-
havaren skriftligen anmäla det hos	havaren skriftligen anmäla det till
polismyndigheten. Detsamma gäl-	Polismyndigheten. Detsamma gäl-
ler om tillståndshavaren icke vill	ler om tillståndshavaren inte vill
utnyttja tillståndet eller hinder mot	utnyttja tillståndet eller om det
att börja rörelsen uppkommer. Polis-	uppkommer hinder mot att börja
myndigheten skall återkalla till-	rörelsen.		Polismyndigheten		ska

4	Senaste lydelse 1988:1310.
5	Senaste lydelse 1983:303.
68

ståndet och underrätta byggnads- nämnden, brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden härom.

återkalla tillståndet och underrätta Prop. 2013/14:110 byggnadsnämnden och de kommu-

nala nämnder som ansvarar för räddningstjänst och miljö- och hälsoskydd om detta.

		9 §6
Polismyndigheten skall föra re-			Polismyndigheten ska föra re-
gister över de hotell- och pensio-			gister över de hotell- och pensio-
natrörelser för vilka tillstånd med-			natrörelser för vilka tillstånd med-
delats. I registret skola göras an-			delats. I registret ska de beslut som
teckningar om de beslut polismyn-			Polismyndigheten meddelar i fråga
digheten meddelar i fråga om rö-			om rörelsen antecknas.
relsen.
		19 §7
Är	tillståndshavare icke	lämplig	Polismyndigheten ska			återkalla
att driva rörelsen av den anled-			tillståndet om tillståndshavaren
ningen att han upprepade gånger			1. upprepade	gånger		funnits
funnits skyldig till brott mot denna			skyldig till brott mot denna lag,
lag eller åsidosatt annan bestäm-			2. åsidosatt	någon	annan		be-
melse som gäller för rörelsen och			stämmelse som gäller för rörelsen
trots anmaning underlåtit att vid-			och trots uppmaning inte vidtagit
taga rättelse inom skälig tid eller			rättelse inom skälig tid, eller
av annan anledning, skall polis-			3. av annan anledning inte är
myndigheten återkalla tillståndet.			lämplig att driva rörelsen.
Är	godkänd föreståndare eller		Polismyndigheten ska			återkalla
ersättare icke lämplig att förestå			godkännandet	av en	föreståndare
rörelsen av den anledningen att			eller ersättare som
han	upprepade gånger	funnits	1. upprepade	gånger		funnits
skyldig till brott mot denna lag			skyldig till brott mot denna lag,
eller åsidosatt annan bestämmelse			2. åsidosatt	någon	annan		be-
som gäller för rörelsen och trots			stämmelse som gäller för rörelsen
anmaning underlåtit att		vidtaga	och trots uppmaning inte vidtagit
rättelse inom skälig tid eller av			rättelse inom skälig tid, eller
annan anledning, skall polismyn-			3. av annan anledning inte är
digheten återkalla godkännandet			lämplig att förestå rörelsen.
eller, om särskilda skäl föreligga,
återkalla tillståndet för rörelsen.

Om det finns särskilda skäl, ska Polismyndigheten i stället för att återkalla godkännandet enligt andra stycket återkalla tillståndet för rörelsen.

6 Senaste lydelse 1975:599.

7 Senaste lydelse 1975:599.

69

Prop. 2013/14:110		20 §
Om det är nödvändigt för att			Om det är nödvändigt för att
upprätthålla	allmän ordning och		upprätthålla allmän ordning och
säkerhet, äger polismyndigheten			säkerhet, får Polismyndigheten vid
vid vite förbjuda hotell- eller pen-			vite förbjuda hotell- eller pensio-
sionatrörelse, för vilken icke ford-			natrörelse, för vilken det inte krävs
ras tillstånd.			tillstånd.
		21 §8
För att tillse att bestämmelserna			Polismyndigheten har rätt att få
i denna lag iakttagas äger polis-			tillträde till hotell och pensionat
myndigheten	tillträde till	hotell	för att utöva tillsyn över att be-
och pensionat.			stämmelserna i denna lag följs.
		22 §9
Polismyndighetens beslut		enligt	Polismyndighetens beslut	enligt
denna lag får överklagas hos läns-			denna lag får överklagas till all-
styrelsen.			män förvaltningsdomstol.	Pröv-
			ningstillstånd krävs vid överkla-
			gande till kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut enligt 13 § får överklagas hos regeringen.

Annat beslut av länsstyrelsen en- ligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har med- delats före ikraftträdandet.

8 Senaste lydelse 1975:599.

9 Senaste lydelse 1995:1688. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

70

2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375)								Prop. 2013/14:110
	om utlämning till Danmark, Finland, Island
	eller Norge för verkställighet av beslut om vård
	eller behandling
Härigenom föreskrivs att 4–6, 8, 9, 11 och 12 §§ lagen (1970:375) om
utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eller behandling ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			4 §
Framställning om utlämning gö-				Framställning		om	utlämning
res hos polismyndigheten i den ort				görs hos Polismyndigheten.
där den som begäres utlämnad
uppehåller sig. Är uppehållsorten
okänd, göres		framställningen hos
rikspolisstyrelsen			som vidarebe-
fordrar	den	till	vederbörande
polismyndighet.
			5 §1
Finner polismyndigheten att vill-				Finner Polismyndigheten att vill-
koren för utlämning är uppfyllda				koren för utlämning är uppfyllda
och att utlämning eljest icke bör				och att utlämning inte heller bör
vägras, får polismyndigheten med-				vägras på annan grund, får Polis-
dela beslut om utlämning.				myndigheten meddela			beslut	om
				utlämning.
Förordnar		polismyndigheten ej		Beslutar Polismyndigheten				inte
om utlämning, skall handlingarna				om	utlämning,	ska handlingarna
skyndsamt sändas till förvaltnings-				skyndsamt sändas till förvaltnings-
rätten som beslutar i ärendet.				rätten för beslut.
			6 §2
När ärende handlägges av polis-				När ärendet handläggs av Polis-
myndighet, skall förhör hållas med				myndigheten ska förhör hållas med
den som begäres utlämnad, om				den som begärs utlämnad, om
hans hörande ej saknar betydelse				hans eller hennes hörande inte sak-
för utredningen. Handlägges ären-				nar	betydelse	för	utredningen.
det av förvaltningsrätt, skall under				Handläggs ärendet av en förvalt-
samma förutsättning muntlig för-				ningsrätt, ska muntlig			förhandling
handling	hållas. Underlåter den			hållas under samma förutsättning.
som begäres utlämnad att efter				Inställer sig inte den som begärs
kallelse inställa sig till förhör eller				utlämnad efter kallelse till förhör
muntlig förhandling, får han häm-				eller muntlig förhandling, får han
tas till förhöret eller förhandlingen.				eller hon hämtas till förhöret eller

1 Senaste lydelse 2009:781.

2 Senaste lydelse 2009:781.

71

Prop. 2013/14:110

Beslut om utlämning får icke meddelas utan att den som begäres utlämnad underrättats om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och fått tillfälle att yttra sig över det.

förhandlingen.

Beslut om utlämning får inte meddelas utan att den som begärs utlämnad underrättats om det som tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och fått tillfälle att yttra sig över det.

8 §3
Kan det skäligen befaras att den	Kan det skäligen befaras att den
som begäres utlämnad avviker el-	som begärs utlämnad avviker eller
ler på annat sätt undandrager sig	på annat sätt undandrar sig utläm-
utlämning, får den myndighet hos	ning, får den myndighet som ären-
vilken ärendet är anhängigt med-	det är anhängigt hos meddela ho-
dela honom förbud att utan till-	nom eller henne förbud att utan
stånd lämna den uppehållsort som	tillstånd	lämna	den uppehållsort
anvisas honom (reseförbud) eller	som är anvisad (reseförbud) eller
besluta att han skall omhänderta-	besluta att han eller hon ska om-
gas.	händertas.
Meddelar polismyndighet beslut	Meddelar Polismyndigheten bes-
enligt första stycket före utläm-	lut enligt första stycket innan frå-
ningsfrågans prövning, får beslutet	gan om utlämning har prövats, får
avse reseförbud under högst tio da-	beslutet	avse	reseförbud	under
gar eller omhändertagande under	högst tio dagar eller omhänder-
högst tre dagar. I fall som avses i	tagande under högst tre dagar. I
5 § andra stycket får polismyndig-	fall som avses i 5 § andra stycket
heten eller förvaltningsrätten för-	får Polismyndigheten eller förvalt-
ordna om reseförbud eller omhän-	ningsrätten besluta om reseförbud
dertagande för tiden intill dess	eller omhändertagande för			tiden
förvaltningsrätten prövat ärendet.	till dess	förvaltningsrätten		prövat
Vid beviljande av utlämning kan	ärendet.	När utlämning beviljas
förordnas att beslut om reseförbud	kan det förordnas att beslut om
eller omhändertagande skall gälla	reseförbud eller		omhändertagande
för tiden intill dess verkställighet	ska gälla för tiden till dess att
sker.	utlämningsbeslutet verkställs.
Föreligger ej längre skäl för	Finns det inte längre skäl för
reseförbud eller omhändertagande,	reseförbud eller omhändertagande,
skall beslutet omedelbart hävas.	ska beslutet omedelbart hävas.
	9 §

Är någon efterlyst här i riket med anledning av beslut som kan föranleda utlämning enligt denna lag, får polismyndigheten i den ort där han uppehåller sig meddela honom reseförbud eller besluta om hans omhändertagande i avbidan

Är någon efterlyst i Sverige med anledning av beslut som kan föranleda utlämning enligt denna lag, får Polismyndigheten meddela honom eller henne reseförbud eller besluta om att han eller hon ska omhändertas i avvaktan på fram-

3 Senaste lydelse 2009:781.

72

Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till all- män förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten.

Ett beslut om utlämning enligt denna lag ska överklagas inom en vecka från den dag då klaganden delgavs beslutet. Ett beslut om reseförbud eller omhändertagande får dock överklagas utan begräns- ning till viss tid.

på framställning om utlämning. Sådant beslut får meddelas endast om sannolika skäl föreligger att framställning om utlämning bifal- les samt det skäligen kan befaras, att den som efterlysts avviker eller eljest undandrager sig utlämning. Den myndighet som begärt efter- lysningen skall ofördröjligen under- rättas om vidtagen åtgärd.

Beslut som avses i första stycket skall omedelbart hävas, när skäl för åtgärden ej längre föreligger eller om framställning om utläm- ning icke mottagits inom fem da- gar från den dag då åtgärden vid- togs. Sedan framställning inkom- mit, skall reseförbud eller omhän- dertagande bestå endast om beslut därom meddelas enligt 8 §.

ställning om utlämning. Sådant be- slut får meddelas endast om det finns sannolika skäl att en fram- ställning om utlämning kommer att bifallas och det skäligen kan be- faras, att den som efterlysts avvi- ker eller på annat sätt undandrar sig utlämning. Den myndighet som begärt efterlysningen ska omedel- bart underrättas om den åtgärd som vidtagits.

Beslut som avses i första stycket ska omedelbart hävas, när det inte längre finns skäl för åtgärden eller om framställning om utlämning inte tagits emot inom fem dagar från den dag då åtgärden vidtogs. Sedan framställning kommit in, ska reseförbud eller omhändertagande bestå endast om beslut om detta meddelas enligt 8 §.

11 §4

Talan mot polismyndighets bes- lut enligt denna lag föres hos för- valtningsrätten genom besvär.

Besvär över beslut om utlämning enligt denna lag skall anföras inom en vecka från den dag då kla- ganden delgavs beslutet. Talan mot beslut om reseförbud eller om- händertagande får föras utan in- skränkning till viss tid.

		12 §5
Beslut om reseförbud eller om-			Ett beslut om reseförbud eller
händertagande länder omedelbart			omhändertagande gäller	omedel-
till efterrättelse.			bart.
Polismyndighet och		förvalt-	Polismyndigheten och	förvalt-
ningsrätt får, när särskilda skäl			ningsrätten får, när det finns sär-
föranleder det, förordna att dess			skilda skäl, förordna att dess beslut
beslut om	utlämning verkställes		om utlämning ska verkställas ome-
omedelbart.	Kammarrätts	beslut	delbart. Kammarrättens beslut om
om utlämning verkställes omedel-			utlämning ska verkställas omedel-
bart, om ej domstolen förordnar			bart, om inte domstolen beslutar
annat.			annat.

4 Senaste lydelse 2009:781.

5 Senaste lydelse 2009:781.

Prop. 2013/14:110

73

Prop. 2013/14:110

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

74

Förrättningsmännen och deras bi- träden har rätt att, när det behövs med anledning av förrättningen, få tillträde till byggnader, gå över ägor, utföra mätningar och mark- undersökningar samt företa där- med sammanhängande eller jäm- förliga åtgärder. I trädgård eller liknande plantering får inte träd skadas eller fällas utan ägarens samtycke. Även i övrigt ska skada undvikas, om det är möjligt.

Rätt att gå över annans ägor har också var och en som för talan vid förrättningen.

Har skada uppkommit genom en åtgärd som avses i första eller andra stycket och vill den skade- lidande få ersättning för skadan, ska han eller hon framställa yrk- ande om detta innan förrättningen avslutas eller ställs in.

Polismyndigheten ska lämna den handräckning som behövs för att befogenheter enligt första stycket ska kunna utövas.

2.20	Förslag till lag om ändring i		Prop. 2013/14:110
	fastighetsbildningslagen (1970:988)
Härigenom föreskrivs		att 4 kap. 38 §	fastighetsbildningslagen1
(1970:988) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

4 kap.

38 § Förrättningsmännen och deras bi-

träden är berättigade att, när det behövs med anledning av förrätt- ningen, få tillträde till byggnad,

övergå ägor, verkställa mätningar och markundersökningar samt fö- retaga därmed sammanhängande eller jämförliga åtgärder. I träd- gård eller liknande plantering får träd ej skadas eller fällas utan äga- rens samtycke. Även i övrigt skall skada undvikas, om det är möjligt.

Rätt att övergå annans ägor till- kommer också var och en som för talan vid förrättningen.

Har skada uppkommit genom åt- gärd som avses i första eller andra stycket och vill den skadelidande få ersättning för skadan, skall han framställa yrkande därom innan förrättningen avslutas eller instäl- les.

Polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för ut- övande av befogenhet enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Lagen omtryckt 1992:1212.

75

En samebys styrelse är skyldig att i den omfattning som behövs låta samla ihop renar som hör till byn eller skilja ut ren från dessa, om Polismyndigheten eller Krono- fogdemyndigheten begär det.

Fullgör inte styrelsen denna skyldighet, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på samebyns bekostnad.

När renar befinner sig inom ett betesområde där renskötsel då är tillåten, ska hund i trakten som inte används i renskötseln hållas i band eller instängd, om inte länsstyrel- sen medger annat. Detsamma gäl- ler när renar flyttas, om hundens ägare i förväg underrättats om tiden för flyttningen.

Anträffas en hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar ren inom ett område där renskötsel då är tillåten, får hunden, om den inte låter sig fångas, dödas av den som äger eller vårdar ren.

Den som med stöd av andra stycket dödat en hund är skyldig att snarast möjligt anmäla detta till

Polismyndigheten.

Prop. 2013/14:110 2.21	Förslag till lag om ändring i rennäringslagen
	(1971:437)
Härigenom föreskrivs att 93 och 96 §§ rennäringslagen (1971:437)1
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

93 § När renar befinner sig inom be-

tesområde där renskötsel då är tillåten, skall hund i trakten som ej användes i renskötseln hållas i band eller instängd, om ej länssty- relsen medger annat. Detsamma gäller när renar flyttas, såvida hun- dens ägare i förväg underrättats om tiden för flyttningen.

Anträffas hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar ren inom område där renskötsel då är tillå- ten, får hunden, om den ej låter sig upptagas, dödas av den som äger eller vårdar ren.

Den som sålunda dödat hund är skyldig att snarast möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.

96 §2 Samebys styrelse är skyldig att i

den omfattning som behövs låta samla ihop renar som hör till byn eller skilja ut ren från dessa, om polismyndighet eller Kronofogde- myndigheten begär det.

Fullgör ej styrelsen sådan skyl- dighet, kan myndigheten låta verk- ställa åtgärden på samebyns be- kostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1	Lagen omtryckt 1993:36.
2	Senaste lydelse 2006:686.
76

Om ett beslut enligt 8 b § gäller, ska Polismyndigheten och Trans- portstyrelsen handlägga ärendet om överlastavgift utan dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning

2.22	Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435)		Prop. 2013/14:110
	om överlastavgift
Härigenom föreskrivs att 8 a och 8 d §§ lagen (1972:435) om överlast-
avgift ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	8 a §1
Om den som enligt 7 § skall på-		Om den som enligt 7 § ska på-
föras överlastavgift inte har hem-		föras överlastavgift inte har hem-
vist i Sverige, Danmark, Finland,		vist i Sverige, Danmark, Finland,
Island eller Norge, skall en polis-		Island eller Norge, ska en polis-
man vid kontrollen av fordonet el-		man vid kontrollen av fordonet el-
ler fordonståget besluta om för-		ler fordonståget besluta om för-
skott för överlastavgiften.		skott för överlastavgiften.
Förskottet skall beräknas enligt		Förskottet ska beräknas enligt
bestämmelserna i 2–5 §§.		bestämmelserna i 2–5 §§.
Förskottet skall betalas till polis-		Förskottet ska betalas till Polis-
myndigheten.		myndigheten.

8 d §2

En polismans beslut om förskott för överlastavgift eller om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden, ska skyndsamt underställas Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska omedelbart pröva om beslutet ska bestå.

Om ett beslut enligt 8 b § gäller, ska polisen och Transportstyrelsen handlägga ärendet om överlastav- gift utan dröjsmål. Transportstyrel- sen får vid sin handläggning

1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts för avgiften,

2. upphäva beslutet, om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller även efter det att Transportstyrelsen har beslutat i ärendet om överlast- avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2004:1083.

2 Senaste lydelse 2009:1349.

77

Om det efter en undersökning som avses i 24 § finns anledning att anta att brott, som hör under allmänt åtal, har förövats ombord eller det finns misstanke om ett så- dant brott, ska fartygsnämnden skyndsamt anmäla vad som fram- kommit till Åklagarmyndigheten eller Polismyndigheten. Är farty- gets närmaste bestämmelsehamn inte svensk, ska i stället närmaste svenska utlandsmyndighet underrät- tas om den gjorda utredningen.

Nämnden kan avstå från anmälan och underrättelse, om nämnden finner att brottet ska bedömas som ringa.

Befälhavaren ansvarar för att anmälan eller underrättelse görs.

Befälhavaren är även skyldig att översända den utredning som gjorts inom fartygsnämnden till behörig myndighet.

Prop. 2013/14:110 2.23	Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
	(1973:282)

Härigenom föreskrivs att 26 och 54 §§ sjömanslagen (1973:282) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §1 Om det efter en undersökning

som avses i 24 § finns anledning att anta att brott, som hör under allmänt åtal, har förövats ombord eller föreligger misstanke om så- dant brott, skall fartygsnämnden skyndsamt anmäla vad som fram- kommit till vederbörande åklagare eller polismyndighet i Sverige. Är fartygets närmaste bestämmelse- hamn ej svensk, skall i stället när- maste svenska utlandsmyndighet underrättas om den gjorda utred- ningen. Anmälan och underrättelse kan underlåtas, om nämnden fin- ner brottet vara att bedöma som ringa.

Befälhavaren svarar för att an- mälan eller underrättelse sker. Det åligger vidare befälhavaren att tillställa vederbörande myndighet den utredning som gjorts inom far- tygsnämnden.

54 §
Begår sjöman brott, för vilket	Begår en sjöman ett brott, för
kan följa fängelse i minst ett år,	vilket kan följa fängelse i minst ett
och upptäckes brottet när fartyget	år, och upptäcks brottet när far-
ej befinner sig i svensk hamn, skall	tyget inte befinner sig i svensk
befälhavaren se till att sjömannen	hamn, ska befälhavaren se till att
ej lämnar fartyget. Om befälhava-	sjömannen inte	lämnar	fartyget.
ren finner det nödvändigt, får han	Om befälhavaren finner det nöd-
hålla sjömannen i förvar ombord	vändigt, får sjömannen hållas i
tills denne kan överlämnas till	förvar ombord tills han eller hon
svensk utlandsmyndighet eller till	kan överlämnas till svensk utlands-
polismyndighet här i riket. Befäl-	myndighet eller till Polismyndig-
havaren är ansvarig för att den	heten. Befälhavaren är ansvarig för
brottslige ej behandlas strängare	att sjömannen	inte	behandlas
än nödvändigt.	strängare än nödvändigt.

1	Senaste lydelse 1982:342.
78

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

79

Prop. 2013/14:110 2.24	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191)
	om bevakningsföretag
Härigenom föreskrivs att 5, 13 och 15 §§ lagen (1974:191) om bevak-
ningsföretag1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	5 §2
Frågor om auktorisation prövas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen ska inhämta Riks-		Länsstyrelsen ska inhämta Polis-
polisstyrelsens yttrande innan auk-		myndighetens yttrande innan auk-
torisation beviljas.		torisation beviljas.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt denna lag.

13 §3

En auktorisation kan återkallas när det inte längre finns förutsättningar enligt denna lag för auktorisation eller när det i övrigt finns särskild an- ledning till återkallelse.

I stället för att återkalla auktorisationen kan länsstyrelsen begränsa den till att omfatta visst eller vissa slag av verksamheter.

Frågor om återkallelse av aukto-	Frågor om återkallelse av aukto-
risation prövas av den länsstyrelse	risation prövas av den länsstyrelse
som utövar tillsyn över det berörda	som utövar tillsyn över det berörda
företaget. Vid behandlingen av en	företaget. Vid behandlingen av en
sådan fråga skall länsstyrelsen in-	sådan fråga ska länsstyrelsen in-
hämta Rikspolisstyrelsens yttrande.	hämta Polismyndighetens yttrande.
Ett sådant yttrande behövs dock	Ett sådant yttrande behövs dock
inte om skälet för återkallelsen är	inte om skälet för återkallelsen är
att företaget har försatts i konkurs	att företaget har försatts i konkurs
eller självt har begärt att auktorisa-	eller självt har begärt att auktorisa-
tionen skall återkallas.	tionen ska återkallas.

Ett beslut om återkallelse av en auktorisation eller en begränsning av auktorisationens omfattning gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

15 §4

Länsstyrelsens beslut i ärenden	Länsstyrelsens beslut i ärenden
enligt denna lag får överklagas hos	enligt denna lag får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.	allmän förvaltningsdomstol.
Rikspolisstyrelsen får överklaga	Polismyndigheten får överklaga
länsstyrelsens beslut i ärenden om	länsstyrelsens beslut i ärenden om
auktorisation.	auktorisation.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

	Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
1	Lagen omtryckt 1989:148.
2	Senaste lydelse 2012:79.
3	Senaste lydelse 2006:517.
4	Senaste lydelse 1995:34.
80

Avger den dömde nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminal- vårdsanstalt eller häkte, ska den som tar emot förklaringen omedel- bart befordra domen till verkstäl-

Är den som ska undergå fängel- se inte häktad eller intagen i krimi- nalvårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verkställas, ska Kriminalvården förelägga ho- nom eller henne att senast en viss dag inställa sig vid den kriminal- vårdsanstalt där domen ska verk- ställas.

Om den dömde inte följer eller inte kan nås av ett föreläggande enligt första stycket eller om det finns risk för det, ska Polismyndig- heten på begäran av Kriminal- vården låta förpassa honom eller henne till anstalten.

2.25	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202)			Prop. 2013/14:110
	om beräkning av strafftid m.m.
Härigenom föreskrivs att 6, 10 och 19 §§ lagen (1974:202) om beräk-
ning av strafftid m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		6 §1
Den som inte är häktad eller in-			Den som inte är häktad eller in-
tagen i kriminalvårdsanstalt får av-			tagen i kriminalvårdsanstalt får av-
ge nöjdförklaring inför chefen för			ge nöjdförklaring inför chefen för
en kriminalvårdsanstalt		eller ett	en kriminalvårdsanstalt eller	ett
häkte eller någon annan tjänsteman			häkte eller någon annan tjänsteman
där som har förordnats att ta emot			där som har förordnats att ta emot
sådan förklaring eller inför polis-			sådan förklaring eller inför Polis-
myndighet.			myndigheten.
Nöjdförklaring enligt		första	Nöjdförklaring enligt första styc-
stycket får avges endast om den			ket får avges endast om den som
som vill avge förklaringen över-			vill avge förklaringen överlämnar
lämnar dom eller domsbevis till			dom eller domsbevis till den som
den som skall taga emot förkla-			ska ta emot förklaringen.
ringen.

10 §2 Är den som skall undergå fän-

gelse icke häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verk- ställas, skall Kriminalvården före- lägga honom att senast viss dag in- ställa sig vid den kriminalvårdsan- stalt, där domen skall verkställas.

Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första stycket eller om fara föreligger för detta, skall polis- myndigheten i den ort där han vistas på begäran av Kriminalvår- den låta förpassa honom till an- stalten.

Avger den dömde nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminal- vårdsanstalt eller häkte, skall den som tar emot förklaringen omedel- bart befordra domen till verkstäl-

1 Senaste lydelse 1990:1010.

2 Senaste lydelse 2005:970.

81

Prop. 2013/14:110 lighet. Avger den dömde nöjdför- klaring inför polismyndighet, skall den som tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kri- minalvårdsanstalt.

Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff, skall polismyndig- heten förpassa honom till sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårds- anstalten i stället för att förpassa honom dit.

lighet. Avger den dömde nöjdför- klaring inför Polismyndigheten, ska den som tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kriminalvårdsanstalt.

Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som i annat fall enligt särskilt beslut ska återföras till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff, ska Polismyndighe- ten förpassa honom eller henne till en sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan risk för att den dömde avviker, får

Polismyndigheten förelägga honom eller henne att inställa sig vid kri- minalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom eller henne dit.

		19 §3
Vid verkställighet av		fängelse	Vid verkställighet av	fängelse
räknas strafftiden, när den dömde			räknas strafftiden, när den dömde
är häktad eller omhändertagen en-			är häktad eller omhändertagen en-
ligt 28 kap.	11 § tredje	stycket	ligt 28 kap. 11 § tredje	stycket
brottsbalken eller på annan grund			brottsbalken eller på annan grund
intagen i kriminalvårdsanstalt, från			intagen i kriminalvårdsanstalt, från
den dag då domen får verkställas			den dag då domen får verkställas
och i annat fall från den dag då den			och i annat fall från den dag då den
dömde enligt 10 § tas in i häkte el-			dömde enligt 10 § tas in i häkte el-
ler kriminalvårdsanstalt eller om-			ler kriminalvårdsanstalt eller om-
händertas av	polismyndighet för		händertas av Polismyndigheten för
förpassning.			förpassning.

Den tid som en intagen vistas utanför anstalt enligt 10 kap. 3 § fängel- selagen (2010:610) eller enligt 4 kap. 29, 29 a eller 31 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska räknas in i verkställighetstiden. Detsamma gäller den tid som en intagen vistas utanför anstalt med stöd av 9 kap. 1 §, 10 kap. 1, 2 eller 4 § eller 11 kap. 1 § fängelselagen, om inte särskilda skäl talar mot det.

Den tid som den dömde hållits i häkte i målet eller varit omhänder- tagen enligt 28 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken efter det att slutlig dom eller beslut däri meddelades, ska räknas in i verkställighetstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2013:835.

82

2.26	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1065) Prop. 2013/14:110
	om visst stöldgods m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods
m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		3 §

Den som icke åtnöjes med åkla- gares beslut enligt 2 § tredje styc- ket får innan egendomen försålts eller förstörts hos åklagaren anmä- la missnöje med beslutet. Anmäles missnöje skall åklagaren, om han vill att beslutet skall bestå, väcka talan därom inom en månad efter det att anmälan gjordes. Väckes ej talan, skall åklagaren häva beslutet om egendomens tagande i förvar.

Väcker åklagaren åtal för brott, som föranlett att egendom tagits i förvar, innan egendomen försålts eller förstörts, skall domstolen i samband med åtalet pröva om egendomen fortfarande skall hållas i förvar.

Åklagaren skall omedelbart un- derrätta polisstyrelsen i det distrikt där egendomen förvaras om miss- nöjesanmälan enligt första stycket och om talan enligt andra stycket. I avvaktan på att saken slutligt prö- vas får vidare åtgärd med egendo- men ej äga rum, om den kan vår- das utan fara för förstörelse.

Den som inte är nöjd med åkla- garens beslut enligt 2 § tredje styc- ket får innan egendomen har sålts eller förstörts anmäla missnöje med beslutet till åklagaren. An- mäls missnöje ska åklagaren, om han eller hon vill att beslutet ska bestå, väcka talan om detta inom en månad efter det att anmälan gjordes. Väcks inte talan, ska åkla- garen upphäva beslutet om förvar.

Väcker åklagaren åtal för brott, som föranlett att egendom tagits i förvar, innan egendomen har sålts eller förstörts, ska domstolen i samband med åtalet pröva om egendomen fortfarande ska hållas i förvar.

Åklagaren ska omedelbart un- derrätta Polismyndigheten om missnöjesanmälan enligt första stycket och om talan enligt andra stycket. I avvaktan på att saken slutligt prövas får vidare åtgärder med egendomen inte vidtas, om den kan vårdas utan fara för förstö- relse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

83

Prop. 2013/14:110 2.27	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066)
	om förfarande med förverkad egendom och
	hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 2, 2 a och 8 §§ lagen (1974:1066) om förfa- rande med förverkad egendom och hittegods m.m. ska ha följande lydel-

se.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 §

Egendom som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. skall förvaras hos polismyndigheten i minst sex månader efter det att beslut med- delats om att egendomen skall vara tagen i förvar. Denna frist skall i fall som avses i 2 § tredje stycket nämnda lag räknas från dagen för åklagarens beslut, även om detta prövats av domstol, och i övriga fall räknas från den dag då laga- kraftägande avgörande föreligger om att egendomen skall vara tagen i förvar.

Vad som sagts i första stycket gäller ej i fall som avses i 3 och 4 §§.

Har det under den i första stycket angivna tiden icke kunnat utredas vem som har rätt till egen- domen, skall polismyndigheten på lämpligt sätt låta kungöra förhål- landet med uppgift om egendomen och om de omständigheter under vilka den anträffats. I kungörelsen anges även viss tid, ej understigan- de en månad, inom vilken den som vill göra anspråk på egendomen skall ge sig till känna. Framställes icke anspråk inom denna tid eller avstår den som har rätt till egen- domen från denna, skall med egen- domen förfaras på sätt som anges i denna lag.

Egendom som har tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ska förvaras hos Polismyndigheten i minst sex månader efter det att beslut med- delats om att egendomen ska vara tagen i förvar. Denna frist ska i fall som avses i 2 § tredje stycket samma lag räknas från dagen för åklagarens beslut, även om detta prövats av domstol, och i övriga fall räknas från den dag då beslutet om att egendomen ska vara tagen i förvar vann laga kraft.

Vad som sägs i första stycket gäller inte i fall som avses i 3 och 4 §§.

Har det under den i första stycket angivna tiden inte kunnat utredas vem som har rätt till egen- domen, ska Polismyndigheten på lämpligt sätt låta kungöra förhål- landet med uppgift om egendomen och om de omständigheter under vilka den anträffats. I kungörelsen ska det även anges inom vilken tid, som inte får understiga en månad, den som vill göra anspråk på egen- domen ska ge sig till känna. Fram- ställs inte anspråk inom denna tid, eller avstår den som har rätt till egendomen från denna, ska egen- domen hanteras på det sätt som anges i denna lag.

84

				2 a §1					Prop. 2013/14:110
Egendom		som omhändertagits			Egendom		som omhändertagits
med	stöd	av	24 a §	polislagen	med	stöd	av	24 a §	polislagen
(1984:387)		ska	finnas	tillgänglig	(1984:387)		ska	finnas	tillgänglig
hos polismyndigheten för avhämt-					hos Polismyndigheten för avhämt-
ning i minst en månad efter det att					ning i minst en månad efter det att
en sådan underrättelse som anges i					en sådan underrättelse som anges i
24 d § polislagen har delgivits. Om					24 d § polislagen har delgetts. Om
egendomen inte hämtas ut inom					egendomen inte hämtas ut inom
denna tid, ska det förfaras med					denna tid, ska egendomen hante-
egendomen på det sätt som anges i					ras på det sätt som anges i denna
denna lag.					lag.
Om egendomens värde sannolikt					Om egendomens värde sannolikt
uppgår till mer än en fjärdedel av					uppgår till mer än en fjärdedel av
det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6					det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6
och	7 §§ socialförsäkringsbalken				och	7 §§ socialförsäkringsbalken
som gällde då underrättelsen del-					som gällde då underrättelsen del-
gavs,	tillämpas		bestämmelserna i		gavs,	tillämpas		bestämmelserna i
denna lag först efter det att tre må-					denna lag först efter det att tre må-
nader har förflutit sedan polismyn-					nader har förflutit sedan Polismyn-
digheten genom kungörelse upp-					digheten genom kungörelse upp-
manat ägaren eller annan rättsinne-					manat ägaren eller annan rätts-
havare att göra anspråk på egendo-					innehavare att göra anspråk på
men.					egendomen.

8 §2

Försäljning av egendom som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m., egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387) eller egendom som omfattas av 27 kap. 8 a § andra stycket rättegångsbalken sker för statens räkning.

Har egendomen sålts, har ägaren	Har egendomen sålts, har ägaren
eller annan rättsinnehavare rätt till	eller annan rättsinnehavare rätt till
ersättning. Denna utgår dock inte	ersättning. Ersättning betalas inte
med högre belopp än som har in-	med högre belopp än som har in-
flutit vid försäljningen. I de fall	flutit vid försäljningen. I de fall
som avses i 7 § andra stycket ska	som avses i 7 § andra stycket ska
kostnaden för förbättringen avräk-	kostnaden för förbättringen avräk-
nas från ersättningen.	nas från ersättningen.
Ansökan om ersättning prövas av	Ansökan om ersättning prövas av
Rikspolisstyrelsen om en polismyn-	den myndighet som beslutat om
dighet fattat beslutet om försälj-	försäljningen.
ning. I annat fall prövas ersätt-
ningsfrågan av den myndighet

som beslutat om försäljningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2010:1219.

2 Senaste lydelse 2009:1172.

85

För tillsyn och kontroll enligt denna lag har den myndighet som regeringen bestämmer rätt att få tillträde till område, lokal eller annat utrymme. Myndigheten får där göra undersökning eller ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för till- synen.

Polismyndigheten ska lämna den handräckning som behövs för till- syn och kontroll enligt denna lag.

Prop. 2013/14:110 2.28	Förslag till lag om ändring i lagen (1975:74)
	med bemyndigande att meddela vissa
	föreskrifter för trädgårdsnäringen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1 För tillsyn och kontroll enligt

denna lag äger myndighet som re- geringen bestämmer tillträde till område, lokal eller annat utrymme. Myndigheten får där göra under- sökning eller taga prov. Myndig- heten har rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar och hand- lingar som behövs för tillsynen.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som be- hövs för tillsyn och kontroll enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1977:415.

86

2.29	Förslag till lag om ändring i oljekrislagen		Prop. 2013/14:110
	(1975:197)
Härigenom föreskrivs att 21 § oljekrislagen (1975:197) ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	21 §
Vägrar	eller försummar någon	Vägrar eller försummar	någon
att på föreskrivet sätt eller i rätt tid		att på föreskrivet sätt eller i rätt tid
tillhandahålla egendom, som om-		tillhandahålla egendom, som om-
fattas av beslut enligt 3–5 §§, får		fattas av beslut enligt 3–5 §§, får
polismyndighet lämna det biträde		Polismyndigheten lämna det biträ-
som behövs.		de som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

87

Förare av moped och förare av motorredskap som, utan att vara registrerat i vägtrafikregistret, om- fattas av denna lag ska under färd här i landet ha med sig bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på begäran visa upp beviset för en bilinspektör eller polisman.

Den som bryter mot första stycket döms till penningböter.

Föraren ska dock vara fri från ansvar, om han eller hon senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos Polismyndigheten att han eller hon hade bevis om trafik- försäkring vid tiden för förseelsen och omständigheterna ger vid handen att förseelsen har berott på tillfälligt förbiseende.

Prop. 2013/14:110 2.30	Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen
	(1975:1410)
Härigenom föreskrivs att 37 § trafikskadelagen (1975:1410)1 ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

37 §2 Förare av moped och förare av

motorredskap som, utan att vara registrerat i vägtrafikregistret, om- fattas av denna lag skall under färd här i landet medföra bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på anmodan visa upp beviset för bil- inspektör eller polisman.

Den som bryter mot första stycket döms till penningböter. Han är dock fri från ansvar, om han senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos polismyn- dighet att han hade bevis om tra- fikförsäkring vid tiden för förseel- sen samt omständigheterna ger vid handen att förseelsen har berott på tillfälligt förbiseende.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1	Lagen omtryckt 1994:43.
2	Senaste lydelse 2002:343.
88

2.31	Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206)		Prop. 2013/14:110
	om felparkeringsavgift
Härigenom föreskrivs att 8–10 §§ lagen (1976:206) om felparkerings-
avgift1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		8 §

Meddelas parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare att så ej hade bort ske, får han ansöka om rättelse hos polis- myndigheten i det polisdistrikt där anmärkningen meddelades. Bifal- les ansökan, undanröjer myndig- heten betalningsansvaret.

Bifalles ej ansökan om rättelse eller kan frågan icke lämpligen prövas i denna ordning, erinras den som har begärt rättelse om möjligheten att bestrida betal- ningsansvar på det sätt som anges i 9 §.

Mot beslut med anledning av be- gäran om rättelse får talan ej föras.

Meddelas en parkeringsanmärk- ning och anser fordonets förare eller ägare att detta inte borde ha skett, får han eller hon ansöka om rättelse hos Polismyndigheten. Bi- falls ansökan, ska myndigheten undanröja betalningsansvaret.

Bifalls inte ansökan om rättelse eller kan frågan inte lämpligen prövas i denna ordning, ska den som har begärt rättelse upplysas om möjligheten att bestrida betal- ningsansvar på det sätt som anges i 9 §.

Mot beslut med anledning av be- gäran om rättelse får talan inte föras.

		9 §2
Ägare av fordon, i fråga om vil-			Ägaren av ett fordon, för vilket
ket	parkeringsanmärkning	har	parkeringsanmärkning har medde-
meddelats, får hos polismyndig-			lats, får hos	Polismyndigheten
heten i det polisdistrikt där par-			skriftligen anmäla att han eller hon
keringsanmärkningen meddelades			bestrider betalningsansvar. I anmä-
skriftligen anmäla att han bestrider			lan ska han eller hon ange de
betalningsansvar. Därvid skall han			omständigheter	som bestridandet
ange de omständigheter som be-			grundas på och den bevisning som
stridandet grundas på och den be-			åberopas.
visning som åberopas.
Har bestridande anmälts, verk-			Har bestridande anmälts, verk-
ställer polismyndigheten den utred-			ställer Polismyndigheten den ut-
ning som behövs. Sedan utrednin-			redning som behövs. Sedan utred-
gen har avslutats, meddelar polis-			ningen har avslutats, meddelar Po-
myndigheten beslut med anledning			lismyndigheten beslut med anled-
av bestridandet. Finner myndighe-			ning av bestridandet. Finner myn-
ten	att parkeringsanmärkning	ej	digheten att parkeringsanmärkning
hade bort meddelas eller att betal-			inte borde ha meddelats eller att

1 Lagen omtryckt 1987:25.

2 Senaste lydelse 1988:1180.

89

Andra beslut enligt 9 § överkla- gas skriftligen till den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Överklagandet ska ges in till Polismyndigheten. Det ska ha kommit in dit senast tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om dom- stolsärenden, om inte annat anges i denna lag.

Omständigheter eller bevis som inte angetts vid Polismyndigheten får i tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att han eller hon haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller be- viset vid Polismyndigheten, eller om det av annan särskild anled- ning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.

Prop. 2013/14:110 ningsansvar av annan anledning ej åvilar den som bestritt sådant an- svar, undanröjer den betalningsan- svaret.

Anmäles bestridande senare än sex månader efter det att avgiften har erlagts eller kronofogdemyn- digheten vidtagit åtgärd för indriv- ning av avgiften, avvisas anmälan.

den som bestritt betalningsansvar av någon annan anledning inte är betalningsansvarig, ska myndighe- ten undanröja betalningsansvaret.

Anmäls bestridande senare än sex månader efter det att avgiften har betalats eller Kronofogdemyn- digheten vidtagit åtgärd för indriv- ning av avgiften, ska anmälan av- visas.

10 §3

Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts får inte överklagas.

Andra beslut enligt 9 § överkla- gas skriftligen till den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Överklagandet skall ges in till polismyndigheten. Det skall ha kommit in dit senast tre veckor från det klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande gäl- ler lagen (1996:242) om domstols- ärenden, om inte annat anges i denna lag.

Omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten får i tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange om- ständigheten eller beviset vid po- lismyndigheten, eller om det av an- nan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 1996:257.

90

Den som är omhändertagen en- ligt denna lag ska så snart som möjligt underrättas om anledning- en till omhändertagandet.

Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, ska Polismyn- digheten innan omhändertagandet upphör ge honom eller henne råd och upplysningar samt, i den mån det är lämpligt, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose ett sådant behov.

En omhändertagen person som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan vårdinrättning, inte tas om hand på något annat sätt och som inte heller kan friges, får hållas kvar. Den omhändertagne får då tas i förvar om det är nöd- vändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Förvaras den om- händertagne hos Kriminalvården ska myndigheten utöva tillsyn över den omhändertagne enligt 6 § samt fullgöra de uppgifter som avses i 7 § första och andra styckena, om inte uppgifterna har fullgjorts av

Polismyndigheten. Motsvarande skyldigheter har annan myndighet vars tjänstemän med laga stöd har omhändertagit någon enligt denna lag.

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) Prop. 2013/14:110 om omhändertagande av berusade personer

m.m.

Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 7 a §§ lagen (1976:511) om omhän- dertagande av berusade personer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1 En omhändertagen person som

inte bereds vård på sjukhus eller någon annan vårdinrättning och inte heller tas om hand på något annat sätt eller annars kan friges får hållas kvar. Den omhändertag- ne får därvid tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ord- ning eller säkerhet. Förvaras den omhändertagne hos Kriminalvår- den skall myndigheten utöva till- syn över den omhändertagne enligt 6 § samt fullgöra de uppgifter som avses i 7 § första och andra stycke- na, om inte uppgifterna har full- gjorts av polisen.

7 §2 Den som är omhändertagen en-

ligt denna lag skall så snart som möjligt underrättas om anledningen till omhändertagandet.

Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen innan omhändertagandet upphör gå honom till handa med råd och upplysningar samt, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov.

1 Senaste lydelse 2005:973.

2 Senaste lydelse 1984:391.

91

Prop. 2013/14:110 Den omhändertagne skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anled- ning till omhändertagande ej läng- re föreligger. Frigivandet skall dock alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhändertagan- det, om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver.

Den omhändertagne ska friges så snart det kan ske utan men för honom eller henne själv och det inte längre finns skäl för omhän- dertagande. Den omhändertagne ska dock alltid friges senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen är för- enligt med hans eller hennes eget intresse att han eller hon får stanna kvar en kortare tid därutöver.

7 a §3

Förvaras den omhändertagne hos	Förvaras den omhändertagne hos
Kriminalvården skall myndigheten	Kriminalvården ska myndigheten
underrätta den polismyndighet som	underrätta Polismyndigheten så
beslutat om omhändertagande så	snart det finns skäl att ompröva
snart det finns skäl att ompröva	beslutet.
beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2005:973.

92

2.33	Förslag till lag om ändring i lagen (1977:67)		Prop. 2013/14:110
	om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kol-
lektiv persontrafik ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		5 §

Resande som vägrar att lösa bil- jett eller erlägga tilläggsavgift får avvisas från färdmedlet av tjänste- man som utför avgiftskontroll. Vad som nu har sagts om färdme- del gäller även sådant område för järnvägs-, spårvägs- eller tunnelba- netrafik till vilket allmänheten äger tillträde endast om färdavgift har erlagts.

På begäran av tjänsteman som utför avgiftskontroll lämnar polis- myndighet handräckning för verk- ställande av sådan avvisning som avses i första stycket.

Resande som vägrar att lösa bil- jett eller betala tilläggsavgift får avvisas från färdmedlet av en tjänsteman som utför avgiftskon- troll. Vad som nu har sagts om färdmedel gäller även sådant om- råde för järnvägs-, spårvägs- eller tunnelbanetrafik som allmänheten har tillträde till endast om avgift för resa har betalats.

På begäran av en tjänsteman som utför avgiftskontroll ska Po- lismyndigheten lämna handräck- ning för att verkställa sådan avvis- ning som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

93

Prop. 2013/14:110 2.34	Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
	(1977:1160)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160)1 ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	7 kap.
	5 §2
För tillsyn enligt denna lag har		För tillsyn enligt denna lag ska
tillsynsmyndighet tillträde till ar-		tillsynsmyndigheten		ges	tillträde
betsställe och får där göra under-		till arbetsställe och får där göra un-
sökningar och taga prov. För utta-		dersökningar och ta prov. För utta-
get prov utgår ej ersättning.		get prov betalas inte ersättning.
Det	åligger polismyndighet att	Polismyndigheten ska lämna den
lämna den handräckning som be-		handräckning som behövs för att
hövs för utövande av tillsyn enligt		tillsynsmyndigheten		ska	kunna
denna lag.		utöva tillsyn enligt denna lag.
Regeringen eller, efter rege-		Regeringen eller, efter rege-
ringens bestämmande, Arbetsmil-		ringens bemyndigande, Arbetsmil-
jöverket, kan föreskriva skyldighet		jöverket, får föreskriva skyldighet
att ersätta tillsynsmyndighet såda-		att ersätta	tillsynsmyndighetens
na kostnader för provtagning och		kostnader	för provtagning och
undersökning av prov som har va-		undersökning av prov som skäli-
rit skäligen påkallade.		gen har krävts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Lagen omtryckt 1991:677.

2 Senaste lydelse 2000:764.

94

En nämnds beslut enligt 4 § får överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrät- ten.

2.35	Förslag till lag om ändring i lagen (1978:234)		Prop. 2013/14:110
	om nämnder för vissa trafikfrågor
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa
trafikfrågor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	6 §1
En nämnds beslut enligt 1 § får		En nämnds beslut enligt 1 § får
överklagas hos länsstyrelsen.		överklagas till länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får över-		Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos Transportstyrelsen. Sty-		klagas till Transportstyrelsen. Sty-
relsens beslut får inte överklagas.		relsens beslut får inte överklagas.
De statliga väghållningsmyndig-		De statliga väghållningsmyndig-
heterna	och polismyndigheterna	heterna och Polismyndigheten får
får överklaga en nämnds eller läns-		överklaga en nämnds eller länssty-
styrelsens beslut enligt 1 §.		relsens beslut enligt 1 §.

Regeringen får föreskriva om inskränkningar i rätten att överklaga beslut enligt 1 §.

En nämnds beslut enligt 4 § får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrät- ten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2008:1363.

95

För kontroll av att uppgift som har lämnats enligt 46 § är riktig och fullständig ska en uppgifts- skyldig på begäran av länsstyrelse eller av annan myndighet som re- geringen bestämmer tillhandahålla myndigheten handelsböcker och andra affärshandlingar på tid och plats som myndigheten fastställer.

Efterkommer den uppgiftsskyldi- ge inte begäran enligt första stycket eller finns det särskild an- ledning till kontroll, får en myn- dighet som sägs i första stycket be- sluta om undersökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, la- gerlokal, ladugård eller annat ut- rymme eller förvaringsställe, som den uppgiftsskyldige råder över, och om omhändertagande av hans eller hennes handelsböcker och and- ra affärshandlingar.

Vid undersökning och omhän- dertagande enligt andra stycket ska bestämmelserna i 28 kap. rätte- gångsbalken om husrannsakan gäl- la i tillämpliga delar. Myndigheten utövar den befogenhet som vid husrannsakan tillkommer under- sökningsledaren, åklagaren eller rätten. Polismyndigheten ska läm- na den handräckning som behövs för undersökningen och omhänder- tagandet.

Prop. 2013/14:110 2.36	Förslag till lag om ändring i förfogandelagen
	(1978:262)
Härigenom föreskrivs att 47, 48 och 56 §§ förfogandelagen (1978:262)
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

47 § För kontroll av att uppgift som

har lämnats enligt 46 § är riktig och fullständig skall uppgiftsskyl- dig på begäran av länsstyrelse eller av annan myndighet som rege- ringen bestämmer tillhandahålla myndigheten handelsböcker och andra affärshandlingar på tid och plats som myndigheten fastställer.

Efterkommer uppgiftsskyldig ej begäran enligt första stycket eller föreligger särskild anledning till kontroll, får myndighet som sägs i första stycket besluta om under- sökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, lagerlokal, ladu- gård eller annat utrymme eller för- varingsställe, som den uppgifts- skyldige råder över, och om om- händertagande av hans handels- böcker och andra affärshandlingar.

Vid undersökning och omhän- dertagande enligt andra stycket skall bestämmelserna i 28 kap. rät- tegångsbalken om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. Myndig- heten utövar den befogenhet som vid husrannsakan tillkommer un- dersökningsledaren, åklagaren el- ler rätten. Det åligger polismyn- dighet att lämna den handräckning som behövs för undersökningen och omhändertagandet.

48 §

Ägare eller innehavare av egendom, beträffande vilken förberedelser för förfogande enligt 63 § kommer i fråga, är på begäran av myndighet som regeringen bestämmer skyldig att lämna för sådant ändamål nödvän- diga uppgifter om egendomen och att tillhandahålla den för besiktning på

tid och plats som myndigheten fastställer.

96

Har någon underlåtit att full- göra skyldighet enligt första stycket, får länsstyrelse förelägga honom vid vite att fullgöra skyl- digheten.

Efterkommes icke föreläggande vid vite att hålla egendom tillgäng- lig för besiktning, får länsstyrelsen i stället för att utsätta nytt vite be- sluta om handräckning för att ge- nomföra besiktningen. Sådan handräckning lämnas av polismyn- dighet på den försumliges bekost- nad.

Om någon inte har fullgjort Prop. 2013/14:110 skyldighet enligt första stycket, får

länsstyrelsen förelägga honom eller henne vid vite att fullgöra skyldigheten.

Följs inte ett föreläggande vid vite att hålla egendom tillgänglig för besiktning, får länsstyrelsen i stället för att förelägga nytt vite besluta om handräckning för att genomföra besiktningen. Sådan handräckning lämnas av Polismyn- digheten på den försumliges be- kostnad.

		56 §
Underlåter någon att behörigen			Om någon inte på rätt sätt eller i
eller i rätt tid tillhandahålla egen-			rätt tid tillhandahåller egendom,
dom, som omfattas av beslut om			som omfattas av beslut om förfo-
förfogande, skall	polismyndighet		gande, ska Polismyndigheten läm-
lämna den handräckning som be-			na den handräckning som behövs
hövs för verkställighet av beslutet.			för verkställighet av beslutet. Om
Om dröjsmål kan medföra fara och			dröjsmål kan medföra fara och
polismyndighet icke är		tillgänglig,	Polismyndigheten inte är tillgäng-
får den myndighet som har utövat			lig, får den myndighet som har ut-
förfoganderätten	själv	verkställa	övat förfoganderätten själv verk-
beslutet.			ställa beslutet.
Är fråga om förfogande för för-			Är det fråga om förfogande för
svarsmaktens behov		och skulle	Försvarsmaktens behov och skulle
dröjsmål med verkställighet av be-			dröjsmål med verkställighet av be-
slutet om förfogande medföra all-			slutet om förfogande medföra all-
varlig olägenhet,	får	myndighet	varlig olägenhet, får en myndighet
som avses i första stycket vidtaga			som avses i första stycket vidta åt-
åtgärd som där sägs, även om äga-			gärd som där sägs, även om ägaren
ren eller innehavaren icke har fått			eller innehavaren inte har fått del
del av beslutet.			av beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

97

Prop. 2013/14:110 2.37

Förslag till lag om ändring i ransoneringslagen

(1978:268)

Härigenom föreskrivs att 15 och 35 §§ ransoneringslagen (1978:268)

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

Näringsidkare

som

avses med

Näringsidkare

som

avses

med

beslut om förfogande eller disposi-

beslut om förfogande eller disposi-

tionsförbud är skyldig att vårda

tionsförbud är skyldig att vårda

egendomen samt att, om det på-

egendomen och att, om det begärs,

fordras, avlämna förnödenhet som

avlämna förnödenhet som ska av-

skall avstås enligt beslut om förfo-

stås enligt beslut om förfogande.

gande. Tid och plats för avlämnan-

Tid och plats för avlämnande fast-

de fastställes av den myndighet

ställs av den myndighet som har

som har meddelat beslutet eller av

meddelat beslutet eller av den

myndighet som regeringen be-

myndighet som regeringen be-

stämmer.

stämmer.

Kan näringsidkaren icke till-

Kan näringsidkaren inte till-

fredsställande fullgöra

skyldighet

fredsställande

fullgöra

skyldighet

enligt första stycket, skall han utan

enligt första stycket, ska han eller

dröjsmål anmäla detta till den

hon utan dröjsmål anmäla detta till

myndighet som har meddelat be-

den myndighet som har meddelat

slutet eller bestämmelse om fullgö-

beslutet eller bestämmelse om full-

rande av det.

görande av det.

Underlåter näringsidkare att be-

Om en näringsidkare inte på rätt

hörigen eller i rätt tid tillhandahål-

sätt eller i rätt tid tillhandahåller

la egendom som omfattas av be-

egendom som omfattas av beslut

slut om förfogande, skall polis-

om förfogande, ska Polismyndig-

myndighet lämna den handräck-

heten

lämna

den handräckning

ning som behövs för verkställighet

som behövs för att verkställa be-

av beslutet.

slutet.

35 §

en

inte

Om uppgiftsskyldig ej efterkom-

Om

uppgiftsskyldig

mer begäran enligt 34 § eller om

efterkommer

en

begäran

enligt

det beträffande

någon

föreligger

34 § eller om det beträffande nå-

särskild anledning till kontroll hu-

gon finns särskild anledning att

ruvida

uppgiftsskyldighet

veder-

kontrollera

om uppgiftsskyldighe-

börligen har fullgjorts, får myndig-

ten har fullgjorts, får en myndighet

het som avses i 34 § besluta om

som avses i 34 § besluta om under-

undersökning av kontor,

fabrik,

sökning av kontor, fabrik, butik,

butik,

serveringslokal,

lagerlokal,

serveringslokal,

lagerlokal,

ladu-

ladugård eller annat utrymme eller

gård eller annat utrymme eller för-

förvaringsställe,

som

han

råder

varingsställe, som den uppgifts-

över, och om omhändertagande av

skyldige råder över, och om om-

hans

handelsböcker

och

andra

händertagande av hans eller hen-

98

affärshandlingar. Även i fråga om

nes

handelsböcker

och

andra

utrymme som avses i 33 § andra stycket får undersökning ske.

Vid undersökning och omhän- dertagande enligt första stycket skall bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. Myndig- heten utövar därvid den befogen- het som vid husrannsakan tillkom- mer undersökningsledaren, åklaga- ren eller rätten. Det åligger polis- myndighet att lämna den hand- räckning som behövs för under- sökningen och omhändertagandet.

affärshandlingar. Även utrymme Prop. 2013/14:110 som avses i 33 § andra stycket får

undersökas.

Vid undersökning och omhän- dertagande enligt första stycket ska bestämmelserna i 28 kap. rätte- gångsbalken om husrannsakan gäl- la i tillämpliga delar. Myndigheten utövar då den befogenhet som vid husrannsakan tillkommer under- sökningsledaren, åklagaren eller rätten. Polismyndigheten ska läm- na den handräckning som behövs för undersökningen och omhänder- tagandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

99

Prop. 2013/14:110 2.38	Förslag till lag om ändring i passlagen
	(1978:302)

Härigenom föreskrivs att 2 och 5 a §§ passlagen (1978:302) ska ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Pass utfärdas av passmyndighet.

Polismyndighet är passmyndig- het inom riket.

Utom riket fullgör beskickningar och karriärkonsulat uppgifter som passmyndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer. Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer får ock- så besluta att ett honorärkonsulat i begränsad utsträckning ska fullgö- ra uppgifter som passmyndighet.

Polismyndigheten är passmyn- dighet inom riket.

Utom riket fullgör beskickningar och karriärkonsulat uppgifter som passmyndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får också besluta att ett honorärkonsulat i begränsad ut- sträckning ska fullgöra uppgifter som passmyndighet.

					5 a §2
Polisen har till uppgift att över-						Polismyndigheten ska övervaka
vaka	att	bestämmelserna i			5 §	att bestämmelserna i 5 § följs.
följs.
Den som enligt 5 § ska medföra pass ska på begäran
1. överlämna			passet	till	en	1. överlämna passet till en polis-
polisman		eller särskilt		förordnad		man, en särskilt förordnad pass-
passkontrollant,			tjänsteman		vid	kontrollant eller en tjänsteman vid
Kustbevakningen, Tullverket eller						Kustbevakningen, Tullverket eller
Migrationsverket,						Migrationsverket,
2. låta befattningshavare enligt 1						2. låta en befattningshavare enligt
ta passinnehavarens fingeravtryck						1 ta passinnehavarens fingerav-
och en bild i digitalt format av						tryck och en bild i digitalt format
dennes ansikte för kontroll av att						av hans eller hennes ansikte för
dessa	motsvarar		de fingeravtryck			kontroll av att dessa motsvarar de
och den ansiktsbild som finns spa-						fingeravtryck och den ansiktsbild
rade i passet.						som finns sparade i passet.
När en kontroll enligt andra						När en kontroll enligt andra
stycket 2 har genomförts, ska fing-						stycket 2 har genomförts, ska fing-
eravtrycken och ansiktsbilden samt						eravtrycken och ansiktsbilden samt
de biometriska data som därvid						de biometriska data som då har
har tagits fram omedelbart förstö-						tagits fram omedelbart förstöras.
ras.

1	Senaste lydelse 2008:382.
2	Senaste lydelse 2009:387.
100

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

101

Prop. 2013/14:110 2.39	Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357)
	om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 5, 6 och 8 §§ lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg får bedrivas endast efter till- stånd. Sådan försäljning får ske endast till den som i sitt yrke eller annars har ett beaktansvärt behov av dyrkverktyg och skäligen kan antas inte

komma att missbruka dem.
Tillstånd får ges åt den som har		Tillstånd får ges åt den som har
gjort sig känd för ordentlighet och		gjort sig känd för ordentlighet och
pålitlighet och som kan antas kom-		pålitlighet och som kan antas
ma att bedriva försäljningen i en-		komma att bedriva försäljningen i
lighet med vad som har sagts i för-		enlighet med vad som har sagts i
sta stycket. I fråga om juridiska		första stycket. I fråga om juridiska
personer skall det för verksam-		personer ska det för verksamheten
heten finnas en föreståndare som		finnas en föreståndare som till-
tillståndsmyndigheten har godkänt.		ståndsmyndigheten har godkänt.
Regeringen eller, efter reger-		Regeringen eller, efter reger-
ingens bemyndigande, rikspolis-		ingens bemyndigande,	Polismyn-
styrelsen får meddela närmare		digheten får meddela närmare före-
föreskrifter rörande försäljningen.		skrifter om försäljningen.
		3 §
Fråga om tillstånd prövas av po-		Frågor om tillstånd prövas av
lismyndigheten i den ort där		Polismyndigheten.
rörelsen huvudsakligen skall be-
drivas.
		5 §
Tillsynen över efterlevnaden	av	Polismyndigheten utövar tillsyn
denna lag och de med stöd av la-		över att denna lag och de föreskrif-
gen meddelade föreskrifterna utö-		ter som har meddelats med stöd av
vas av polismyndigheten.		lagen efterlevs.
Tillsynen skall utövas så, att den		Tillsynen ska utövas så, att den
inte vållar större kostnad eller olä-		inte vållar större kostnad eller olä-
genhet än som är nödvändig.		genhet än som är nödvändig.
		6 §
Den som har tillstånd enligt den-		Den som har tillstånd enligt den-
na lag är skyldig att efter anmodan		na lag är skyldig att på begäran av
av polismyndigheten lämna	de	Polismyndigheten lämna de upp-
upplysningar, handlingar, varuprov		lysningar, handlingar,	varuprov
och liknande som behövs för till-		och liknande som behövs för till-
synen.		synen.

102

8 §1		Prop. 2013/14:110
Polismyndighetens beslut över-	Polismyndighetens beslut får
klagas hos länsstyrelsen.	överklagas till allmän förvalt-
	ningsdomstol.	Prövningstillstånd
	krävs vid överklagande till kam-
Länsstyrelsens beslut får över-	marrätten.
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrät-
ten.
Beslut enligt denna lag som rör	Beslut enligt denna lag som rör
annat än återkallelse av tillstånd	annat än återkallelse av tillstånd
skall gälla omedelbart, om ej annat	gäller omedelbart, om inte annat
föreskrivs. Om det finns särskilda	förordnas. Om det finns särskilda
skäl för det, får föreskrivas att be-	skäl får det förordnas att beslut om
slut om återkallelse av tillstånd	återkallelse av tillstånd ska gälla
skall gälla omedelbart.	omedelbart.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har med- delats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1995:1704.

103

Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten biträder re- gistermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistre- ring och båtidentifiering följs.

Dessa myndigheter har, liksom re- gistermyndigheten, för detta ända- mål rätt till tillträde till båt. De ska underrätta registermyndigheten om försummelser att följa bestämmel- serna.

Prop. 2013/14:110 2.40	Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377)
	om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart
	m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1979:377) om		registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

15 §1 Kustbevakningen, Tullverket

och polismyndigheterna biträder registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistre- ring och båtidentifiering följs. De angivna myndigheterna har, lik- som registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till båt. De skall underrätta registermyn- digheten om försummelser att följa bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2001:379.

104

2.41	Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) Prop. 2013/14:110
	om gränsövervakningen i krig m.m.
Härigenom föreskrivs att 1, 5, 7 och 11 §§ lagen (1979:1088) om
gränsövervakningen i krig m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			1 §1
Kommer riket i krig, skall den				Kommer riket i krig ska den
övervakning av samfärdseln över				övervakning av trafiken över rikets
rikets gränser som ankommer på				gränser som ankommer på Polis-
polis- och tullväsendet samt för-				myndigheten, Tullverket, Försvars-
svarsmakten och kustbevakningen				makten och Kustbevakningen sam-
samordnas i de avseenden som an-				ordnas i de avseenden som anges i
ges i 2 §.				2 §.
Är riket i krigsfara eller råder				Är riket i krigsfara eller råder
sådana	utomordentliga		förhållan-	sådana utomordentliga förhållan-
den som är föranledda av krig eller				den som är föranledda av krig eller
av krigsfara vari riket har befunnit				av krigsfara som riket har befunnit
sig, får regeringen föreskriva att				sig i, får regeringen föreskriva att
gränsövervakningen skall samord-				gränsövervakningen	ska samord-
nas i de avseenden som anges i				nas i de avseenden som anges i
2 §.				2 §.
			5 §2
Den personal som skall fullgöra				Den personal som ska fullgöra
gränsövervakningen		(gränsöver-		gränsövervakningen	(gränsöver-
vakningspersonalen) tas			ut bland	vakningspersonalen)	tas ut bland
polispersonal, annan passkontroll-				polismän, särskilt	förordnade
personal inom polisväsendet, tull-				passkontrollanter,	tulltjänstemän
personal samt personal ur för-				samt personal ur Försvarsmaktens
svarsmaktens enheter		enligt den		enheter enligt den organisations-
organisationsplan som			anges i	plan som anges i 11 §.
11 §.
För kustbevakningen gäller där-				För Kustbevakningen gäller sär-
vid särskilda föreskrifter.				skilda föreskrifter.
				7 §

När beslut av polismyndighet el- ler polisman ej utan fara kan av- vaktas, har även annan gränsöver- vakningsman än polisman dennes befogenhet att

1. gripa den mot vilken skäl fö- rekommer till anhållande för spi- oneri, sabotage eller annan brotts-

När beslut av Polismyndigheten eller av en polisman inte utan fara kan avvaktas, har även annan gränsövervakningsman polismans befogenhet att

1. gripa den som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller andra brott till fara för rikets

1 Senaste lydelse 1988:450.

2 Senaste lydelse 1988:450.

105

Prop. 2013/14:110 lig verksamhet till fara för rikets försvar eller säkerhet,

2. verkställa beslag, göra hus- rannsakan samt företaga kropps- visitation och kroppsbesiktning vid misstanke om sådan brottslig verk- samhet som avses vid 1,

3. tillfälligt omhändertaga den som enligt utlänningslagstiftningen får tas i förvar av polismyndighet.

Att gränsövervakningsman får gripa den som har begått brott, varå fängelse kan följa, och som träffas på bar gärning eller flyende fot och den som är efterlyst för brott samt att beslag får läggas på föremål som därvid påträffas, följer av 24 kap. 7 § andra stycket och 27 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken.

Gränsövervakningsman får, även om förutsättningar för beslag ej föreligger, hålla kvar gods vars be- fordran skulle medföra uppenbar fara för rikets försvar eller säker- het.

Gränsövervakningsman, som har vidtagit annan åtgärd enligt denna paragraf än kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, skall så skynd- samt som möjligt anmäla det till sin förman. Det åligger förmannen att omedelbart pröva om tvångsmedel, som ej redan har upphört, skall be- stå. Finner denne att tvångsmedlet skall bestå, skall ärendet genast överlämnas till den åklagar-, polis- eller tullmyndighet eller den militära myndighet som har att be- sluta om fortsatta åtgärder.

försvar eller säkerhet,

2. verkställa beslag, göra hus- rannsakan samt företa kroppsvisi- tation och kroppsbesiktning vid misstanke om sådana brott som avses i 1,

3. tillfälligt omhänderta den som enligt utlänningslagstiftningen får tas i förvar av Polismyndigheten.

Det följer av 24 kap. 7 § andra stycket och 27 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken att en gränsövervakningsman får

1. gripa den som har begått brott på vilket fängelse kan följa och som påträffas på bar gärning eller flyende fot, eller som är efter- lyst för brott, och

2. ta föremål som då påträffas i beslag.

En gränsövervakningsman får, även om det inte finns förutsätt- ningar för beslag, hålla kvar gods vars befordran skulle medföra uppenbar fara för rikets försvar eller säkerhet.

En gränsövervakningsman, som har vidtagit någon annan åtgärd enligt denna paragraf än kroppsvi- sitation eller kroppsbesiktning, ska så skyndsamt som möjligt anmäla det till sin förman. Förmannen ska omedelbart pröva om tvångsmedel, som inte redan har upphört, ska bestå. Finner förmannen att tvångsmedlet ska bestå, ska ären- det genast överlämnas till den

åklagare som ska besluta om fort- satta åtgärder. Om Försvarsmak- ten, Polismyndigheten eller Tull- verket ska besluta om fortsatta åt- gärder ska ärendet i stället över- lämnas dit.

	11 §
	För samordnad gränsövervak-	För samordnad gränsövervak-
	ning enligt denna lag skall för var-	ning enligt denna lag ska det för
	je län finnas en organisationsplan.	varje län finnas en organisations-
	Sådan plan skall innehålla före-	plan. Den ska innehålla föreskrif-
106	skrifter om	ter om

1. hur verksamheten skall bedri-

vas,

2. vilken polis-, passkontroll- och tullpersonal som skall avdelas för verksamheten och vilka mili- tära enheter som skall medverka i denna,

3. hur personalen skall utbildas och utrustas,

4. vilken materiel som behövs för verksamheten och vem som skall tillhandahålla den.

Organisationsplan upprättas och fastställs av länsstyrelsen. Innan planen fastställs skall länsstyrelsen samråda med de myndigheter rege- ringen bestämmer.

Det åligger länsstyrelsen att sör- ja för personalens utbildning och att i övrigt vidtaga de förbere- delser som fordras för att gräns- övervakningen skall kunna sam- ordnas enligt denna lag.

1. hur verksamheten ska bedri- Prop. 2013/14:110

vas,

2. vilka polismän, särskilt för-

ordnade passkontrollanter och tulltjänstemän som ska avdelas för verksamheten och vilka militära enheter som ska medverka i denna,

3. hur personalen ska utbildas och utrustas,

4. vilken materiel som behövs för verksamheten och vem som ska tillhandahålla den.

Organisationsplan upprättas och fastställs av länsstyrelsen. Innan planen fastställs ska länsstyrelsen samråda med de myndigheter som regeringen bestämmer.

Länsstyrelsen ska sörja för per- sonalens utbildning och i övrigt vidta de förberedelser som krävs för att gränsövervakningen ska kunna samordnas enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

107

Prop. 2013/14:110	2.42		Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424)
			om åtgärder mot förorening från fartyg
	Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2 §, 6 kap. 11 §, 7 kap. 10 och 11 §§
	samt 11 kap. 3 och 5 §§ lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
	från fartyg ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				5 kap.
					2 §1
	Handlingar som avses i 1 § skall				Handlingar som avses i 1 § ska i
	i fråga om svenska fartyg på begä-				fråga om svenska fartyg på begä-
	ran hållas tillgängliga för polis-				ran hållas tillgängliga för Polis-
	myndigheten,			Kustbevakningen,	myndigheten,		Kustbevakningen,
	den tillsynsmyndighet som avses i				den tillsynsmyndighet som avses i
	6 kap. 5 §		eller	annan myndighet	6 kap. 5 §	eller	annan	myndighet
	som regeringen			utser. Detsamma	som regeringen		utser. Detsamma
	gäller i fråga om motsvarandet				gäller i fråga om motsvarande
	handlingar		på	utländska fartyg,	handlingar	på	utländska fartyg,
	som befinner sig inom Sveriges				som befinner sig inom Sveriges
	sjöterritorium, i den mån reger-				sjöterritorium, i den mån rege-
	ingen föreskriver detta.				ringen föreskriver detta.
	Inom en främmande stats sjöterritorium är befälhavare på svenska far-
	tyg skyldiga att låta behöriga utländska myndigheter ta del av sådana
	handlingar som avses i 1 §.
				6 kap.
					11 §2
	Om den tillsynsmyndighet som				Om den tillsynsmyndighet som
	avses i 5 eller 5 a § har anledning				avses i 5 eller 5 a § har anledning
	att anta att det har begåtts ett brott				att anta att det har begåtts ett brott
	som avses i denna lag skall myn-				som avses i denna lag ska myndig-
	digheten	skyndsamt anmäla detta			heten skyndsamt anmäla detta till
	till polismyndigheten eller åklaga-				Polismyndigheten eller			åklagare.
	re. Gäller misstanken ett förbjudet				Gäller misstanken ett förbjudet ut-
	utsläpp skall också Kustbevak-				släpp ska	också Kustbevakningen
	ningen underrättas.				underrättas.
	Om det har inletts en förunder-				Om det har inletts en förunder-
	sökning om brott som avses i den-				sökning om brott som avses i den-
	na lag skall tillsynsmyndigheten på				na lag ska tillsynsmyndigheten på
	begäran	bistå		polismyndigheten,	begäran bistå		Polismyndigheten,
	Kustbevakningen och åklagare vid				Kustbevakningen och åklagare vid
	undersökningen.				undersökningen.

1	Senaste lydelse 2001:1294.
2	Senaste lydelse 2001:1294.
108

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådan märkning av olja ombord på fartyg som behövs för att det ska kunna fastställas varifrån förorenande olja har kommit.

För att undersöka varifrån föro- renande olja har kommit får Polis- myndigheten eller den myndighet som har befogenhet att meddela beslut enligt 5 § ta oljeprov om- bord på ett fartyg och för sådant ändamål avbryta fartygets resa, om det inte leder till någon väsentlig olägenhet.

7 kap.			Prop. 2013/14:110
10 §3
Den myndighet som med stöd av	Den myndighet som med stöd av
4, 5, 6, 6 a eller 6 b § har förbjudit	4, 5, 6, 6 a eller 6 b § har förbjudit
ett fartygs avgång eller vidare resa	ett fartygs avgång eller vidare resa
eller förbjudit ett fartyg att anlöpa	eller förbjudit ett fartyg att anlöpa
svensk hamn skall, om fartyget be-	svensk hamn ska, om fartyget be-
finner sig inom Sveriges sjöterri-	finner sig inom Sveriges sjöterri-
torium eller, i fråga om beslut en-	torium eller, i fråga om beslut en-
ligt 4 eller 5 §, Sveriges ekonomi-	ligt 4 eller 5 §, Sveriges ekonomi-
ska zon, genast anmäla beslutet för	ska zon, genast anmäla beslutet till
polis-, tull- och lotsmyndigheterna,	Polismyndigheten, Tullverket, Sjö-
Kustbevakningen samt berörda	fartsverket	och	Kustbevakningen
hamnar. Polismyndigheten och	samt berörda hamnar. Polismyn-
Kustbevakningen skall, om det be-	digheten	och	Kustbevakningen
hövs, vidta åtgärder för att förhind-	ska, om det behövs, vidta åtgärder
ra överträdelse av förbudet. Tull-	för att förhindra överträdelse av
och lotsmyndigheterna skall, så	förbudet. Tullverket och Sjöfarts-
länge förbudet gäller, inställa de	verket ska, så länge förbudet gäl-
förrättningar för fartygets resa som	ler, ställa in de förrättningar för
ankommer på dem.	fartygets resa som ankommer på
	dem.

Gäller förbudet ett svenskt fartyg som befinner sig inom en främmande stats sjöterritorium, är befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna fartygets nationalitetshandlingar till myndig- heten.

11 § Regeringen eller den myndighet

som regeringen utser meddelar fö- reskrifter om sådan märkning av olja ombord på fartyg som behövs för att det skall kunna fastställas varifrån förorenande olja har kom- mit.

För att undersöka varifrån föro- renande olja har kommit får polis- myndighet eller den myndighet som har befogenhet att meddela beslut enligt 5 § ta oljeprov om- bord på ett fartyg och för sådant ändamål avbryta fartygets resa, om det inte leder till någon väsentlig olägenhet.

3 Senaste lydelse 2003:366.

109

Prop. 2013/14:110	11 kap.
	3 §4
I fråga om åklagarens och polis-		I fråga om åklagarens och Polis-
myndighetens rätt att anlita biträde		myndighetens rätt att anlita biträde
av Kustbevakningen och att upp-		av Kustbevakningen och att upp-
dra åt en tjänsteman vid Kustbe-		dra åt en tjänsteman vid Kustbe-
vakningen att vidta särskilda åtgär-		vakningen att vidta särskilda åtgär-
der vid förundersökning om brott		der vid förundersökning om brott
som avses i 1 § gäller vad som		som avses i 1 § gäller det som sägs
sägs i 7 § lagen (1982:395) om		i 7 § lagen (1982:395) om Kustbe-
Kustbevakningens medverkan vid		vakningens medverkan vid polisiär
polisiär övervakning.		övervakning.
		5 §5
En tjänsteman vid Kustbevak-		En tjänsteman vid Kustbevak-
ningen har samma befogenhet som		ningen har samma befogenhet som
en polisman har enligt 24 kap. 7 §		en polisman har enligt 24 kap. 7 §
rättegångsbalken att gripa den som		rättegångsbalken att gripa den som
misstänks för brott som avses i 1 §.		misstänks för brott som avses i 1 §.
Åtgärden skall skyndsamt anmälas		Åtgärden ska	skyndsamt anmälas
till åklagaren. Vad som föreskrivs i		till åklagaren. Det som föreskrivs i
övrigt i rättegångsbalken om befo-		övrigt i rättegångsbalken om befo-
genheter och skyldigheter i förhål-		genheter och skyldigheter i förhål-
lande till den som gripits gäller för		lande till den som gripits gäller för
tjänstemannen i samma utsträck-		tjänstemannen i samma utsträck-
ning som för en polisman, samt,		ning som för en polisman, samt,
om Kustbevakningen leder förun-		om Kustbevakningen leder förun-
dersökningen, för	Kustbevak-	dersökningen,	för Kustbevak-
ningen i samma utsträckning som		ningen i samma utsträckning som
för en polismyndighet.		för Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

4	Senaste lydelse 2001:1294.
5	Senaste lydelse 2001:1294.
110

2.43	Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) Prop. 2013/14:110
	om ordningsvakter

Härigenom föreskrivs att 4–7, 9 och 10 §§ samt rubriken närmast före 10 § lagen (1980:578) om ordningsvakter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 §

Endast den får förordnas till ord- ningsvakt som med hänsyn till lag- lydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65 år. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ordningsvakternas utbildning.

Endast den får förordnas till ord- ningsvakt som med hänsyn till lag- lydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 år. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddelar föreskrifter om ordningsvakternas utbildning.

En ordningsvakt förordnas av

Rikspolisstyrelsen om tjänstgö- ringsområdet berör flera polisdist- rikt och i övriga fall av polismyn- digheten. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas för- ordnandet med stöd av 3 §, skall det också innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.

En ordningsvakt lyder under po- lismyndigheten i det distrikt där han tjänstgör. Han är skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i tjänsten, om det inte är uppenbart att den inte angår tjänst- göringen som ordningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning.

5 §1

En ordningsvakt förordnas av

Polismyndigheten. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år.

I förordnandet ska det anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas för- ordnandet med stöd av 3 §, ska det också innehålla uppgift om tjänst- göringsställe.

6 §2

En ordningsvakt lyder under Po- lismyndigheten. Han eller hon är skyldig att lyda en order som en polisman meddelar i tjänsten, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjänstgöringen som ord- ningsvakt eller att den strider mot lag eller annan författning.

En ordningsvakt skall hålla po- lismyndigheten underrättad om

7 §3

En ordningsvakt ska hålla Polis- myndigheten underrättad om för-

1 Senaste lydelse 1998:1554.

2 Senaste lydelse 1989:150.

3 Senaste lydelse 1989:150.

111

Prop. 2013/14:110 förhållanden som rör hans verk- samhet och är av sådan art att de bör komma till myndighetens kän- nedom.

hållanden som rör hans eller hen- nes verksamhet och är av sådan art att de bör komma till myndighe- tens kännedom.

	9 §
Uppfyller en ordningsvakt inte	Uppfyller en ordningsvakt		inte
längre de villkor som anges i 4 §,	längre de villkor som anges i 4 §,
får förordnandet återkallas. Det-	får Polismyndigheten	återkalla
samma gäller när det finns något	förordnandet. Detsamma gäller när
annat särskilt skäl för återkallelse.	det finns något annat särskilt skäl
Beslut om återkallelse meddelas av	för återkallelse.
den myndighet som har meddelat
förordnandet.
Uppkommer fråga om att åter-	Uppkommer fråga om att åter-
kalla ett förordnande och kan det	kalla ett förordnande och kan det
antas att förordnandet kommer att	antas att förordnandet kommer att
återkallas, får myndigheten besluta	återkallas, får myndigheten besluta
att avstänga ordningsvakten från	att stänga av ordningsvakten från
tjänstgöring för tiden till dess	tjänstgöring för tiden till dess
frågan om återkallelse har prövats	frågan om återkallelse har prövats
slutligt. Även i annat fall får beslut	slutligt. Även i annat fall får beslut
om avstängning för visst tjänstgö-	om avstängning för visst tjänstgö-
ringstillfälle meddelas, om ord-	ringstillfälle meddelas, om ord-
ningsvakten åsidosätter vad som	ningsvakten åsidosätter sina skyl-
åligger honom i hans verksamhet.	digheter som ordningsvakt.
Är det fara i dröjsmål får beslut	Om myndighetens	beslut	inte
om avstängning meddelas av en	kan avvaktas får en polisman be-
polisman. Ett sådant beslut skall	sluta om avstängning. Ett sådant
skyndsamt anmälas till den myn-	beslut ska skyndsamt anmälas till
dighet som har förordnat ord-	Polismyndigheten. Har avstäng-
ningsvakten. Har avstängningen ej	ningen inte redan upphört, ska
redan upphört, skall myndigheten	myndigheten omedelbart pröva om
omedelbart pröva om den skall	den ska bestå.
bestå.
Besvär	Överklagande
	10 §4
Beslut som en polismyndighet	Polismyndighetens beslut i ären-
eller Rikspolisstyrelsen har med-	den enligt denna lag får överklagas
delat i ärenden enligt denna lag får	till allmän förvaltningsdomstol.
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4 Senaste lydelse 1999:330.

112

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014 i fråga om 4 § och i övrigt den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

113

Prop. 2013/14:110	2.44		Förslag till lag om ändring i lagen (1981:324)
			om medborgarvittnen
	Härigenom föreskrivs att 1 och 3–6 §§ lagen (1981:324) om medbor-
	garvittnen ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
						1 §
	För	att	tillgodose allmänhetens			För	att tillgodose		allmänhetens
	intresse av insyn i polisverksamhe-					intresse av insyn i polisverksamhe-
	ten får en kommun utse trovärdiga					ten får en kommun utse trovärdiga
	personer att som medborgarvittnen					personer att som medborgarvittnen
	följa polisens arbete inom det po-					följa	Polismyndighetens			arbete
	lisdistrikt		till vilket kommunen			inom det län till vilket kommunen
	hör.					hör.
					3 §1
	Valbar		till	medborgarvittne är		Valbar till medborgarvittne är
	var och en som är folkbokförd					den som är folkbokförd inom kom-
	inom kommunen och som inte är					munen och som inte är underårig
	underårig eller har förvaltare enligt					eller har förvaltare enligt				11 kap.
	11 kap. 7 §			föräldrabalken.	Den	7 § föräldrabalken. Den som inte
	som inte är svensk medborgare är					är svensk medborgare är valbar en-
	valbar endast om han sedan tre år					dast om han eller hon sedan tre år
	är folkbokförd i Sverige. Den som					är folkbokförd i Sverige. Den som
	är anställd inom polisväsendet får					är anställd av		Polismyndigheten
	inte väljas till medborgarvittne.					eller Säkerhetspolisen får inte väl-
						jas till medborgarvittne.
	Om ett medborgarvittne upphör att vara valbar, förfaller uppdraget
	genast.
						4 §
	Bestämmelser om medborgarvitt-					Bestämmelser om medborgarvitt-
	nenas	tjänstgöring meddelas av				nenas	tjänstgöring meddelas av
	kommunen efter samråd med po-					kommunen efter samråd med Po-
	lisstyrelsen. Har en annan kom-					lismyndigheten.		Har	en	annan
	mun	inom		polisdistriktet	utsett	kommun inom länet utsett med-
	medborgarvittnen, skall samråd ske					borgarvittnen, ska samråd äga rum
	även med denna.					även med denna.
						5 §

Har medborgarvittnen utsetts skall polisen i enlighet med vad kommunen har bestämt bereda dem tillfälle att närvara när polis- verksamhet utövas. Vad som har sagts nu gäller dock inte om av

Har medborgarvittnen utsetts ska Polismyndigheten i enlighet med vad kommunen har bestämt bereda dem tillfälle att närvara när polis- verksamhet utövas. Detta gäller dock inte om av särskilda skäl

1 Senaste lydelse 1991:527.

114

särskilda skäl hinder möter med	hinder möter med hänsyn till	Prop. 2013/14:110
hänsyn till
1. rikets säkerhet,
2. allmän ordning och säkerhet,
3. vittnets eller annan enskilds säkerhet till liv eller hälsa,
4. polisens uppgift att förebygga	4. Polismyndighetens uppgift att
eller beivra brott.	förebygga, förhindra eller upp-
	täcka brottslig verksamhet eller ut-
	reda eller beivra brott.

Det gäller inte heller om vittnets närvaro skulle vara oförenlig med en

bestämmelse i lag eller annan författning.
	6 §
Ett medborgarvittne får inte obe-	Ett medborgarvittne får inte obe-
hörigen röja eller utnyttja vad han	hörigen röja eller utnyttja vad han
som medborgarvittne har fått veta	eller hon som medborgarvittne har
om enskildas personliga eller eko-	fått veta om enskildas personliga
nomiska förhållanden eller förhål-	eller	ekonomiska	förhållanden
landen av betydelse för rikets sä-	eller förhållanden av betydelse för
kerhet eller för polisens verksam-	rikets säkerhet eller för Polismyn-
het för att förebygga, uppdaga, ut-	dighetens verksamhet för att före-
reda eller beivra brott.	bygga,	förhindra eller upptäcka
	brottslig verksamhet,		eller utreda
	eller beivra brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

115

Prop. 2013/14:110	2.45	Förslag till lag om ändring i lagen
		(1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol
	Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 5 §§ lagen (1981:1064) om säker-
	hetskontroll i domstol ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		2 §1
	Säkerhetskontroll beslutas av		Säkerhetskontroll	beslutas av
	domstolens chef eller någon annan		domstolens chef eller någon annan
	lagfaren domare som han eller hon		lagfaren domare som han eller hon
	har delegerat beslutanderätten till.		har delegerat beslutanderätten till.
	Ska säkerhetskontroll ske med an-		Ska säkerhetskontroll	genomföras
	ledning av en viss förhandling, får		med anledning av en viss förhand-
	den även beslutas av rätten.		ling, får den även beslutas av rät-
			ten.
	Innan säkerhetskontroll beslutas		Innan säkerhetskontroll beslutas
	ska samråd ske med polismyndig-		ska samråd ske med Polismyndig-
	heten och, om kontroll ska ske		heten och, om kontroll ska genom-
	med anledning av en viss förhand-		föras med anledning av en viss
	ling i brottmål, med åklagaren.		förhandling i brottmål, med åkla-
	Samråd behöver dock inte ske om		garen. Samråd behöver dock inte
	det är uppenbart obehövligt.		ske om det är uppenbart obehöv-
			ligt.

Ett beslut om säkerhetskontroll ska avse viss tid, dock längst tre må- nader, eller en viss förhandling. I beslutet ska det anges vilka lokaler som kontrollen ska omfatta.

4 §2

En säkerhetskontroll genomförs,	En säkerhetskontroll genomförs,
efter närmare anvisningar av polis-	efter närmare anvisningar av Polis-
myndigheten, av en ordningsvakt	myndigheten, av en ordningsvakt
under ledning av en polisman eller	under ledning av en polisman eller
av en polisman.	av en polisman.

5 §3

Vid en säkerhetskontroll ska vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid brott som avses i 1 § eftersökas. För detta ändamål får kroppsvisitation utföras och väskor och andra föremål som påträffas i de lokaler som omfattas av säkerhetskontrollen undersökas.

	Kroppsvisitation och	undersök-	Kroppsvisitation och undersök-
ning av väskor och andra föremål			ning av väskor och andra föremål
ska ske genom användande av me-			ska genomföras med metalldetek-
talldetektor eller annan		liknande	tor eller annan liknande anordning
anordning eller, om det finns sär-			eller, om det finns särskilda skäl,
1	Senaste lydelse 2012:325.
2	Senaste lydelse 2012:325.
3	Senaste lydelse 2012:325.
116

skilda skäl, på annat sätt.	på annat sätt.
Om kroppsvisitation eller under-	Om kroppsvisitation eller under-
sökning av väskor och andra före-	sökning av väskor och andra före-
mål ska ske på annat sätt än genom	mål ska genomföras på annat sätt
användande av metalldetektor el-	än med metalldetektor eller annan
ler annan liknande anordning, ska	liknande anordning, ska uppgiften
uppgiften utföras av en polisman	utföras av en polisman eller av en
eller av en ordningsvakt som polis-	ordningsvakt som Polismyndig-
myndigheten har godkänt för så-	heten har godkänt för sådana upp-
dan uppgift.	gifter.

Identitetskontroll får genomföras endast för att fastställa om en person som uppger sig inte omfattas av säkerhetskontroll ska undantas från kon- trollen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

117

Prop. 2013/14:110 2.46	Förslag till lag om ändring i lagen
	(1981:1104) om verksamheten hos vissa
	regionala alarmeringscentraler

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 §1
Den som svarar för alarmerings-	Den som svarar för alarmerings-
centraler som anges i 1 § får inte	centraler som anges i 1 § får inte
utan tillstånd av regeringen spela	utan tillstånd av regeringen spela
in telefonsamtal, varigenom någon	in telefonsamtal varigenom någon
avser att tillkalla eller annars kom-	avser att tillkalla eller annars kom-
ma i förbindelse med polis, kom-	ma i förbindelse med Polismyn-
munal organisation för räddnings-	digheten, kommunal organisation
tjänst, ambulans eller något annat	för räddningstjänst, ambulans eller
hjälporgan och som befordras via	något annat hjälporgan och som
ett allmänt telefonnät till eller från	befordras via ett allmänt kommu-
en sådan central.	nikationsnät till eller från en sådan
	central.

Tillstånd får även i den utsträckning som krävs för snabba och effek- tiva hjälpinsatser innefatta rätt att

1. avlyssna och spela in sådana telefonsamtal som avses i första stycket och som har kopplats vidare av en alarmeringscentral till ett hjälporgan,

2. avbryta pågående telefonsam-	2. avbryta pågående telefonsam-
tal för att samtal skall kunna kopp-	tal för att samtal ska kunna kopp-
las vidare från en alarmeringscent-	las vidare från en alarmeringscent-
ral till ett hjälporgan.	ral till ett hjälporgan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2003:784.

118

Åtgärder enligt 2–4 §§ ska skyndsamt anmälas till Polismyn- digheten utom i fall då Kustbevak- ningen med stöd av 7 a § första stycket beslutar att inleda förun- dersökning.

Vid förundersökning om brott mot de föreskrifter som avses i 1 § får åklagaren eller, om Polismyn- digheten bedriver undersökningen, denna anlita biträde av Kustbevak- ningen samt uppdra åt en kustbe- vakningstjänsteman att vidta de särskilda åtgärder som behövs för undersökningen, om det är lämp- ligt med hänsyn till omständighe- terna.

2.47	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) Prop. 2013/14:110
	om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
	övervakning

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 §§ lagen (1982:395) om Kustbevak- ningens medverkan vid polisiär övervakning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1 Vid förundersökning rörande

brott mot de föreskrifter som avses i 1 § får åklagaren eller, om polis- myndighet bedriver undersöknin- gen, denna anlita biträde av kust- bevakningen samt uppdra åt kust- bevakningstjänsteman att vidta de särskilda åtgärder som behövs för undersökningen, om det är lämp- ligt med hänsyn till omständighe- terna.

9 §2 Åtgärder enligt 2–4 §§ ska

skyndsamt anmälas till polismyn- dighet utom i fall då Kustbevak- ningen med stöd av 7 a § första stycket beslutar att inleda förun- dersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1988:445.

2 Senaste lydelse 2008:325.

119

Prop. 2013/14:110	2.48	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636)
		om anordnande av visst automatspel
	Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ lagen (1982:636) om anordnande
	av visst automatspel ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
			3 §1
	Tillstånd krävs för att anordna automatspel eller ställa upp en spel-
	automat i lokaler eller på platser som anges i 1 § första och andra
	styckena. Detta gäller inte för uppställning av en spelautomat och anord-
	nande av spel i samband med offentliga tillställningar av tillfällig karak-
	tär.
	I ett tillstånd skall anges det an-		I ett tillstånd ska det antal spel-
	tal spelautomater och den typ av		automater och den typ av spel som
	spel som tillståndet avser.		tillståndet avser anges.
	Frågan om tillstånd prövas av		Frågan om tillstånd prövas av
	Lotteriinspektionen. Tillstånd får		Lotteriinspektionen. Tillstånd får
	inte meddelas utan att polismyn-		inte meddelas utan att Polismyn-
	digheten och berörd kommun hörts i		digheten och berörd kommun har
	ärendet.		hörts i ärendet.
	Lotteriinspektionen får ta ut avgifter för prövningen enligt de före-
	skrifter som regeringen meddelar.

Om den som anordnar automat- spel eller som har låtit ställa upp en spelautomat underlåter att läm- na tillträde eller tillhandahålla upplysningar enligt 7 § andra stycket, får Lotteriinspektionen förelägga vite.

För att bereda sig tillträde får Lotteriinspektionen vid behov an- lita biträde av polisen.

8 §2

Om den som anordnar automat- spel eller som har låtit ställa upp en spelautomat inte ger tillträde eller lämnar upplysningar enligt 7 § andra stycket, får Lotteriin- spektionen besluta de föreläggan- den som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

För att bereda sig tillträde får Lotteriinspektionen vid behov an- lita biträde av Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1	Senaste lydelse 2004:1063.
2	Senaste lydelse 2004:1063.
120

2.49	Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen		Prop. 2013/14:110
	(1982:673)
Härigenom föreskrivs att 2 och 21 §§ arbetstidslagen (1982:673) ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Lagen gäller inte		2 §1

1. arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat,

2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsupp- gifter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,

3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,

4. fartygsarbete, eller

5. arbete som omfattas av lagen (2005:395) om arbetstid vid visst väg- transportarbete.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att lagen ska tillämpas i fråga om fartygsarbete som har undanta- gits från tillämpning av bestämmelserna om vilotid i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän.

Bestämmelserna

i 10 b §, 13 §

Bestämmelserna

i

10 b §,

13 §

första

stycket,

13 a §

och

14 §

första

stycket,

13 a § och

14 §

tredje

stycket

andra

meningen

tredje stycket andra meningen gäl-

gäller inte när lagen (2005:426)

ler inte när lagen (2005:426) om

om arbetstid m.m. för flygpersonal

arbetstid

m.m.

för

flygpersonal

inom civilflyget är tillämplig. De

inom civilflyget är tillämplig. De

gäller inte heller inom offentlig

gäller inte heller inom offentlig

verksamhet – som exempelvis för-

verksamhet för arbete som är

svaret, polisen och skydds- och

speciellt

för

verksamheten

och

beredskapsarbeten

–

för

arbete

som är av sådant slag att konflikt

som är speciellt för verksamheten

inte kan undvikas med Euro-

och som är av sådant slag att kon-

paparlamentets och rådets direktiv

flikt inte kan undvikas med Euro-

2003/88/EG

av

den

4 november

paparlamentets och rådets direktiv

2003 om arbetstidens förläggning i

2003/88/EG av

den

4 november

vissa

avseenden.

Sådant arbete

2003 om arbetstidens förläggning i

kan förekomma hos bland annat

vissa avseenden.

Försvarsmakten,

Polismyndighe-

ten och Säkerhetspolisen eller vid

skydds- och beredskapsarbeten.

I lagen om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget finns be- stämmelser om årsarbetstid och om ledighet på stationeringsorten för så- dan flygpersonal.

1 Senaste lydelse 2011:740.

121

Prop. 2013/14:110 Bestämmelserna i 13 § första stycket, 14 § och 15 § tredje stycket gäl- ler inte när lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell järn- vägstrafik är tillämplig.

21 §2

Arbetsmiljöverket har rätt att på begäran få de upplysningar och hand-

lingar som behövs för tillsynen.
För att utöva tillsynen har	För att utöva tillsynen har
Arbetsmiljöverket rätt att komma	Arbetsmiljöverket rätt att komma
in på arbetsställena. Polisen skall	in på arbetsställena. Polismyndig-
därvid lämna den handräckning	heten ska då lämna den handräck-
som behövs.	ning som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2 Senaste lydelse 2000:766.

122

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före- skriver under vilka förutsättningar en larmanläggning får anslutas till larmmottagare hos Polismyndighe- ten.

2.50	Förslag till lag om ändring i lagen		Prop. 2013/14:110
	(1983:1097) med vissa bestämmelser om
	larmanläggningar m.m.
Härigenom föreskrivs att 3, 5–10 och 12 §§ samt rubriken närmast före
5 § lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar
m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		3 §
Fråga om tillstånd prövas av		Fråga om tillstånd prövas av
polismyndigheten i den ort där		Polismyndigheten.
verksamhetens ledning skall utövas.
Direktanslutning till polisen		Direktanslutning till Polismyn-
		digheten

5 § Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer före- skriver under vilka förutsättningar en larmanläggning får anslutas till larmmottagare hos polisen.

6 §

En larminnehavare är skyldig att iaktta vad som skäligen bör an- komma på honom för att motverka att anläggningen genom obefogade larm förorsakar onödigt arbete för polisen. I detta hänseende åligger det honom särskilt att ombesörja den skötsel och tillsyn av larman- läggningen som behövs samt att se till att personer som kan komma i kontakt med den inte av misstag utlöser larmet.

En larminnehavare är skyldig att göra vad som skäligen kan krävas av honom eller henne för att mot- verka att anläggningen genom obe- fogade larm förorsakar onödigt ar- bete för Polismyndigheten. Larm- innehavaren ska särskilt ombesör- ja den skötsel och tillsyn av larm- anläggningen som behövs och se till att personer som kan komma i kontakt med den inte av misstag utlöser larmet.

	7 §
Vid bedömningen av om utryck-	Vid bedömningen av om utryck-
ning skall göras eller annan åtgärd	ning ska göras eller annan åtgärd
skall vidtas med anledning av ett	vidtas med anledning av ett larm
larm bör polismyndigheten, om åt-	bör Polismyndigheten, om åtgär-
gärden skulle leda till att andra	den skulle leda till att andra upp-
uppgifter eftersätts, beakta om an-	gifter eftersätts, beakta om anlägg-
läggningen tidigare i stor omfatt-	ningen tidigare i stor omfattning
ning har föranlett onödiga insatser	har föranlett onödiga insatser från
från polisens sida.	myndighetens sida.	123

Prop. 2013/14:110						8 §
Har en polisutryckning gjorts med						Har en polisutryckning gjorts med
anledning av ett larm och kan det						anledning av ett larm och kan det
antas att larmet har utlösts av miss-						antas att larmet har utlösts av miss-
tag eller att det har orsakats av						tag eller att det har orsakats av
andra brister i fråga om anlägg-						andra brister i fråga om anlägg-
ningens skötsel eller utrustning, får						ningens skötsel eller utrustning, får
polismyndigheten förelägga larm-						Polismyndigheten	förelägga larm-
innehavaren att vidta åtgärder för						innehavaren att vidta åtgärder för
att förebygga ett upprepande.						att förebygga ett upprepande.
Föranleder larm från anläggnin-						Föranleder larm från anläggnin-
gen polisutryckning efter det att ett						gen polisutryckning efter det att ett
föreläggande enligt				första stycket		föreläggande enligt		första	stycket
har utfärdats och har inte larm-						har utfärdats och har inte larm-
innehavaren dessförinnan visat att						innehavaren dessförinnan visat att
han har fullgjort vad som har före-						han eller hon har fullgjort vad som
lagts honom, skall han betala kost-						har förelagts honom eller henne,
naden för utryckningen, om det						ska innehavaren betala kostnaden
inte är uppenbart oskäligt. Fråga						för utryckningen, om det inte är
om	sådan	ersättningsskyldighet				uppenbart oskäligt. Fråga om så-
prövas av polismyndigheten.						dan ersättningsskyldighet			prövas
						av Polismyndigheten.
Är i sådana fall som avses i för-						Är i sådana fall som avses i för-
sta eller andra stycket larmanlägg-						sta eller andra stycket larmanlägg-
ningen ansluten till larmmottagare						ningen ansluten till larmmottagare
hos polisen, kan polismyndigheten,						hos Polismyndigheten, får myndig-
enligt närmare föreskrifter som re-						heten, enligt närmare föreskrifter
geringen meddelar, besluta att an-						som regeringen meddelar, besluta
läggningen inte längre skall få vara						att anläggningen inte längre ska få
ansluten.						vara ansluten.
						9 §
Tillsyn över			efterlevnaden		av	Polismyndigheten		utövar	tillsyn
denna lag utövas av polismyndig-						över att denna lag följs.
heten.
					10 §
Larminstallationsföretag					och	Larminstallationsföretag			och
larminnehavare			är	skyldiga	att	larminnehavare är skyldiga att på
efter anmodan lämna de upplys-						begäran lämna	de	upplysningar
ningar och förete de handlingar						och visa de handlingar som behövs
som behövs för tillsynen. Under-						för tillsynen. Polismyndigheten får
låts	detta,	får	polismyndigheten			utfärda vitesföreläggande om detta
utfärda vitesföreläggande.						inte görs.

124

12 §1		Prop. 2013/14:110
Polismyndighetens beslut enligt	Polismyndighetens beslut	enligt
denna lag får överklagas hos läns-	denna lag får överklagas till all-
styrelsen.	män förvaltningsdomstol. Pröv-
	ningstillstånd krävs vid överkla-
	gande till kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrät- ten.

Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskilt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har medde- lats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1995:1712.

125

1 Senaste lydelse av

5 § 1998:1555

5 a § 2004:1356

7 § 1989:445

rubriken till 7 a § 1994:264.

Prop. 2013/14:110	2.51	Förslag till lag om ändring i polislagen
		(1984:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387)1 dels att 5, 5 a och 7 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4 och 7 a §§ ska utgå,

dels att nuvarande 3 § ska betecknas 6 § och att nuvarande 7 a § ska betecknas 5 §,

dels att 1, 2, 2 a, 4, den nya 5, den nya 6, 10 a, 11, 13 b, 13 c, 15, 16, 17 a, 20, 23, 23 a, 24, 24 d–26 och 29 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före nuvarande 3 § ska sättas närmast före nya 6 §,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 2 b och 3 §§, av föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Som ett led i samhällets verk- samhet för att främja rättvisa och trygghet skall polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt till- försäkra allmänheten skydd och annan hjälp.

Föreslagen lydelse

1 §

Som ett led i samhällets verk- samhet för att främja rättvisa och trygghet ska polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt till- försäkra allmänheten skydd och annan hjälp.

Polisverksamhet bedrivs av Po- lismyndigheten och Säkerhetspo- lisen.

			2 §
Till polisens uppgifter hör att			Till Polismyndighetens uppgifter
			hör att
1. förebygga	brott och	andra	1. förebygga, förhindra och upp-
störningar av den allmänna ord-			täcka brottslig verksamhet	och
ningen eller säkerheten,			andra störningar av den allmänna
			ordningen eller säkerheten,
2. övervaka	den allmänna ord-		2. övervaka den allmänna	ord-
ningen och	säkerheten,	hindra	ningen och säkerheten och ingripa
störningar därav samt ingripa när			när störningar har inträffat,
sådana har inträffat,			3. utreda och beivra brott som
3. bedriva spaning och utredning
i fråga om brott som hör under all-			hör under allmänt åtal,
mänt åtal

126

4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant Prop. 2013/14:110

bistånd lämpligen kan ges av polisen,
5. fullgöra den verksamhet som	5. fullgöra den verksamhet som
ankommer på polisen enligt sär-	ankommer på	Polismyndigheten
skilda bestämmelser.	enligt särskilda bestämmelser.
2 a §2
Polisen får bedriva särskilt person-	Polismyndigheten får bedriva sär-
säkerhetsarbete beträffande vittnen	skilt personsäkerhetsarbete i fråga
och andra hotade personer. Rege-	om vittnen och andra hotade perso-
ringen får meddela föreskrifter om	ner. Regeringen får meddela före-
sådant säkerhetsarbete. I sådana	skrifter om sådant säkerhetsarbete.
föreskrifter får det anges att även	I sådana föreskrifter får det anges
andra myndigheter får bedriva sär-	att även andra myndigheter får be-
skilt personsäkerhetsarbete.	driva särskilt	personsäkerhets-
	arbete.

2 b §

Inom Polismyndigheten ska det finnas

1. en avdelning som på nationell nivå leder och samordnar viss polisverksamhet (Nationella ope- rativa avdelningen),

2. en avdelning som ansvarar för handläggningen av ärenden om brott av polisanställda, åklagare och domare (Avdelningen för sär- skilda utredningar), och

3. en avdelning som har ett nationellt ansvar för myndighetens forensiska verksamhet, utför un- dersökningar och bedriver forsk- ning inom detta område (Natio- nellt forensiskt centrum).

3 §

Till Säkerhetspolisens uppgifter hör att

1. förebygga, förhindra och upp- täcka brottslig verksamhet som in- nefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorbrott,

2. utreda och beivra sådana brott som anges i 1 eller som följer av 5,

3. fullgöra uppgifter i samband med personskydd av den centrala

2 Senaste lydelse 2006:515.

127

En polisman är tjänsteman vid Polismyndigheten eller Säkerhets- polisen, om regeringen inte före- skriver något annat. Regeringen bestämmer vad som avses med polisman.

Prop. 2013/14:110	statsledningen och andra som re-
	geringen	eller	Säkerhetspolisen
	bestämmer,
	4. fullgöra		uppgifter	enligt
	säkerhetsskyddslagen (1996:627),
	5. leda	annan polisverksamhet

om regeringen föreskriver det och i övrigt bedriva sådan verksamhet som framgår av lag eller förord- ning eller som regeringen uppdra- git åt Säkerhetspolisen att i sär- skilda hänseenden ansvara för.

När Säkerhetspolisen leder po- lisverksamhet enligt första stycket ska det som i lag eller annan för- fattning föreskrivs om Polismyn- digheten i tillämpliga delar gälla Säkerhetspolisen.

4 §3

Varje län utgör ett polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns en polis- myndighet som ansvarar för polis- verksamheten inom distriktet. Re- geringen eller den myndighet som regeringen utser bestämmer i vad mån en polismyndighet skall bedri- va verksamhet utanför sitt distrikt.

Polismännen är tjänstemän hos polismyndigheterna, i den mån inte annat föreskrivs av rege- ringen. Regeringen bestämmer vad som avses med polisman.

5 §4

En arbetstagare som är anställd	En arbetstagare som är anställd
vid Rikspolisstyrelsen för arbete i	vid Säkerhetspolisen får förflyttas
polisverksamhet för att förebygga	till en annan statlig anställning en-
och avslöja brott mot rikets säker-	ligt de närmare föreskrifter som
het får förflyttas till en annan stat-	regeringen meddelar. En sådan ar-
lig anställning enligt de närmare	betstagare som är polisman får
föreskrifter som regeringen med-	förflyttas endast till en annan an-
delar. En arbetstagare som är po-	ställning som polisman.
lisman får därvid endast förflyttas
till en annan anställning som polis-
man.

3 Senaste lydelse 1998:1555. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

4 Senaste lydelse av tidigare 7 a § 1994:1051.

128

Polismyndigheten ska fortlöpan- de samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Bestämmelser om skyldig- het att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § social- tjänstlagen (2001:453).

Polismyndigheten och Säker- hetspolisen ska också samarbeta med andra myndigheter och orga- nisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten.

Andra myndigheter ska ge poli- sen stöd i dess arbete.

Polismyndigheten och Säker- hetspolisen ska samarbeta med varandra och med åklagarmyndig- heterna.

Förflyttning enligt första stycket till en anställning hos en myndig- het inom något annat verksamhets- område får ske endast om arbets- uppgifterna är likartade eller arbetstagaren med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställ- ningen.

I mål eller ärenden om förflytt- ning skall 36 § andra stycket, 37 och 39 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning tillämpas.

Förflyttning enligt första stycket Prop. 2013/14:110 till en anställning vid en myndig-

het inom något annat verksamhets- område får ske endast om arbets- uppgifterna är likartade eller arbetstagaren med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställ- ningen.

I mål eller ärenden om förflytt- ning ska 36 § andra stycket, 37 och 39 §§ lagen (1994:260) om offent- lig anställning tillämpas.

6 §5 Polisen skall samarbeta med

åklagarmyndigheterna. Samarbete skall också äga rum med andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverk- samheten. Särskilt åligger det där- vid polisen att fortlöpande sam- arbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast under- rätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem.

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstla- gen (2001:453).

Andra myndigheter skall ge polisen stöd i dess arbete.

		10 a §6
Bestämmelserna		i 4 kap. 10 §	En polisman som omhändertar
första	stycket	häkteslagen	eller på annat sätt inskränker nå-

5 Senaste lydelse av tidigare 3 § 2003:413.

6 Senaste lydelse 2010:620.

129

Har Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen enligt en särskild föreskrift befogenhet att besluta att någon ska omhändertas, får en polisman omhänderta honom eller henne i avvaktan på myndighetens beslut, om polismannen finner

Prop. 2013/14:110 (2010:611) om rätten att belägga någon med fängsel ska gälla även då en polisman omhändertar eller på annat sätt inskränker någons rörelsefrihet.

gons rörelsefrihet får belägga honom eller henne med fängsel

1. om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut nöd- vändigt med hänsyn till hans eller hennes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa, eller

2. vid förflyttning inom en förva- ringslokal och vid transport eller annan vistelse utanför en sådan lokal, om det är nödvändigt av sä- kerhetsskäl.

11 § Har polismyndighet enligt en

särskild föreskrift befogenhet att besluta att någon skall omhänder- tas, får en polisman omhänderta denne i avvaktan på polismyndig- hetens beslut, om polismannen fin- ner

1. att föreskrivna förutsättningar för beslut om omhändertagande föreligger och

2. att dröjsmål med omhändertagandet innebär fara för liv eller hälsa eller någon annan fara.

13 b §7

Har polismyndigheten med stöd	Har Polismyndigheten med stöd
av 2 kap. 22 eller 23 § ordningsla-	av 2 kap. 22 eller 23 § ordningsla-
gen (1993:1617) beslutat ställa in	gen (1993:1617) beslutat att ställa
eller upplösa en allmän samman-	in eller upplösa en allmän sam-
komst eller en offentlig tillställ-	mankomst eller en offentlig till-
ning, får en polisman avvisa eller	ställning, får en polisman avvisa
avlägsna deltagare och åskådare,	eller avlägsna deltagare och åskå-
om det behövs för att syftet med	dare, om det behövs för att syftet
beslutet skall uppnås.	med beslutet ska uppnås.

13 c §8

Om en folksamling, som inte är en allmän sammankomst eller offentlig tillställning enligt ordningslagen (1993:1617), genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får deltagarna i folksamlingen avvisas eller avlägsnas från det område eller utrymme där de befinner sig, om det är nödvändigt för att ordningen ska kunna upprätthållas.

Om en åtgärd enligt första stycket är otillräcklig för att ordningen ska kunna upprätthållas får deltagarna i folksamlingen avlägsnas längre bort från området eller utrymmet än vad som får ske enligt det stycket

7	Senaste lydelse 1998:27.
8	Senaste lydelse 2009:389.
130

En åtgärd enligt första eller and- ra stycket får vidtas utan föregåen- de beslut av Polismyndigheten en- dast om det är så brådskande att myndighetens beslut inte kan av- vaktas.

(utvidgat avlägsnande). Ett utvidgat avlägsnande får inte verkställas på Prop. 2013/14:110 ett sådant sätt att rörelsefriheten för deltagarna inskränks längre tid än två

timmar.

En åtgärd enligt första eller and- ra stycket får vidtas utan föregåen- de beslut av polismyndigheten en- dast om det är så brådskande att polismyndighetens beslut inte kan avvaktas.

15 §9

Den som har omhändertagits enligt denna lag eller avlägsnats enligt 13 c § andra stycket ska underrättas om anledningen till omhändertagan- det eller avlägsnandet så snart som möjligt. Den polisman som har verk- ställt ett omhändertagande ska så skyndsamt som möjligt anmäla åtgär- den till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört ska för-

mannen omedelbart pröva om det ska bestå.
Innebär	förmannens beslut att			Innebär		förmannens	beslut att
den som har omhändertagits enligt				den som har omhändertagits enligt
11 § ska hållas kvar eller har ingri-				11 § ska hållas kvar eller har ingri-
pandet gjorts med stöd av 12 §, ska				pandet gjorts med stöd av 12 §, ska
förmannen	skyndsamt underrätta			förmannen		skyndsamt	underrätta
polismyndigheten om omhänderta-				Polismyndigheten			respektive
gandet och skälet till detta.				Säkerhetspolisen om omhänderta-
				gandet och skälet till detta.
Polismyndigheten		ska	snarast	Myndigheten ska snarast möjligt
möjligt efter ett omhändertagande				efter	ett omhändertagande enligt
enligt 11 §	meddela	beslut	enligt	11 §	meddela beslut		enligt vad

vad som är föreskrivet om detta.	som är föreskrivet om detta.
16 §10
Den som har omhändertagits en-	Den som har omhändertagits en-
ligt 11 § eller enligt 13 § andra	ligt	11 § eller	enligt 13 §		andra
stycket skall förhöras så snart som	stycket ska förhöras så snart som
möjligt.	möjligt.
Har omhändertagandet skett en-	Har omhändertagandet skett en-
ligt 13 § andra stycket skall den	ligt 13 § andra stycket ska den om-
omhändertagne friges snarast möj-	händertagne friges			snarast möjligt
ligt efter förhöret. Den som är un-	efter	förhöret.	Polismyndigheten
der arton år får dock hållas kvar	ska dock skyndsamt överlämna den
för att genom polisens försorg	som är under arton år till hans
skyndsamt kunna överlämnas till	eller hennes föräldrar, annan vård-
sina föräldrar, annan vårdnadsha-	nadshavare, en		tjänsteman		inom
vare, en tjänsteman inom social-	socialtjänsten eller			någon	annan
tjänsten eller någon annan lämplig	lämplig vuxen person. I avvaktan
vuxen person. Ingen får hållas kvar	på detta får den unge hållas kvar.
längre än sex timmar. Bedöms den	Ingen får dock hållas kvar längre

9 Senaste lydelse 2009:389.

10 Senaste lydelse 1991:140.

131

Prop. 2013/14:110 omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, skall polisen gå honom till handa med råd och upplysningar samt, om det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsor- gan som har till uppgift att tillgo- dose sådant behov.

När någon har omhändertagits enligt 14 § skall åtgärder för att hans identitet skall fastställas skyndsamt vidtas. Den omhänder- tagne skall omedelbart friges så snart han har identifierats. Han får dock inte hållas kvar under längre tid än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att han identi- fieras, tolv timmar.

än sex timmar. Bedöms den omhän- dertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, ska Polis- myndigheten lämna råd och upplys- ningar. Om det bedöms lämpligt, ska Polismyndigheten samråda med andra samhällsorgan som svarar för hjälp och stöd av sådant slag.

När någon har omhändertagits enligt 14 § ska åtgärder för att fast- ställa hans eller hennes identitet skyndsamt vidtas. Den omhänder- tagne ska omedelbart friges så snart han eller hon har identifie- rats. Han eller hon får dock inte hållas kvar längre än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att han eller hon identifieras, tolv timmar.

	17 a §11
Om den som har omhändertagits		Om den som har omhändertagits
enligt denna lag eller enligt sådana		enligt denna lag eller enligt sådana
särskilda föreskrifter som avses i		särskilda föreskrifter som avses i
11 § eller som på någon annan		11 § eller som på någon annan
grund är skyldig att stanna kvar		grund är skyldig att stanna kvar
hos polisen begär det eller om det		hos Polismyndigheten eller Säker-
annars finns skäl för det, ska nå-		hetspolisen begär det eller om det
gon av hans eller hennes närmaste		annars finns skäl för det, ska
anhöriga eller någon annan person		någon av hans eller hennes när-
som står honom eller henne sär-		maste anhöriga eller någon annan
skilt nära underrättas om åtgärden.		person som står honom eller henne
Vid	pågående brottsutredning får	särskilt nära underrättas om åtgär-
dock	underrättelsen inte lämnas	den. Vid pågående brottsutredning
förrän det kan ske utan men för ut-		får dock underrättelsen inte lämnas
redningen.		förrän det kan ske utan men för
		utredningen.

Om den berörde motsätter sig att någon underrättas om åtgärden, får underrättelse lämnas bara om det finns synnerliga skäl.

Underrättelse behöver inte lämnas om åtgärden har upphört.

		20 §12
	För att söka efter en person som	För att söka efter en person som
med laga stöd skall omhändertas		med laga stöd ska omhändertas får
får en polisman bereda sig tillträde		en polisman bereda sig tillträde till
till den eftersöktes bostad eller till		den eftersöktes bostad eller till
annat hus, rum eller ställe som till-		annat hus, rum eller ställe som till-
11	Senaste lydelse 2008:70.
12	Senaste lydelse 1991:665.
132

hör eller disponeras av honom.	hör eller disponeras av honom el- Prop. 2013/14:110
Detsamma gäller i fråga om en lo-	ler henne. Detsamma gäller i fråga
kal som är tillgänglig för allmän-	om en lokal som är tillgänglig för
heten. Finns det synnerliga skäl att	allmänheten. Finns det synnerliga
anta att den eftersökte eljest uppe-	skäl att anta att den eftersökte up-
håller sig hos annan, får polisman-	pehåller sig hos annan, får polis-
nen bereda sig tillträde även dit. På	mannen bereda sig tillträde även
motsvarande sätt får en polisman	dit. På motsvarande sätt får en
bereda sig tillträde till en bostad	polisman bereda sig tillträde till en
eller något annat ställe för att söka	bostad eller något annat ställe för
efter ett föremål som polisen med	att söka efter ett föremål som
stöd av lag eller annan författning	polisen med stöd av lag eller annan
skall omhänderta; vad som nyss	författning ska omhänderta. Det
har sagts om den eftersökte gäller	som nyss har sagts om den efter-
därvid föremålets ägare eller inne-	sökte gäller då i stället föremålets
havare.	ägare eller innehavare.

För att söka efter någon som har intagits i en kriminalvårdsanstalt efter att ha dömts till fängelse i minst fyra år och som har avvikit får en polisman undersöka transportmedel på viss plats, om den avvikne kan antas utgöra en allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för rikets säkerhet och det finns särskild anledning att anta att den avvikne kan komma att passera platsen. En polisman har samma befogenhet för att söka efter någon som genomgår psykiatrisk tvångsvård eller som över- lämnats till rättspsykiatrisk vård och som avvikit från en sjukvårds- inrättning, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl att anta att den avvikne utgör en allvarlig fara för annans liv eller hälsa

eller för rikets säkerhet.
En åtgärd som avses i första el-	En åtgärd som avses i första el-
ler andra stycket får endast om	ler andra stycket får endast i bråd-
fara är i dröjsmål vidtas utan före-	skande fall vidtas utan föregående
gående beslut av polismyndig-	beslut av Polismyndigheten eller
heten. Endast om det finns sär-	Säkerhetspolisen. Endast om det
skilda skäl får åtgärden vidtas mel-	finns särskilda skäl får åtgärden
lan kl. 21.00 och 6.00.	vidtas mellan klockan 21 och 6.
I fråga om husrannsakan för	I fråga om husrannsakan för att
eftersökande av föremål som är	söka efter föremål som kan tas i
underkastat beslag och av den som	beslag eller förvar och efter den
skall gripas, anhållas eller häktas	som ska gripas, anhållas eller häk-
eller hämtas till förhör eller instäl-	tas eller hämtas till förhör eller
lelse vid domstol finns bestämmel-	inställelse vid domstol finns be-
ser i rättegångsbalken.	stämmelser i rättegångsbalken.

23 §13

Kan det av särskilda skäl anses finnas en risk att något brott, som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom, kommer att förövas på en viss plats, får en polisman i syfte att avvärja brottet eller bereda skydd mot detta, i anslutning till denna plats,

13 Senaste lydelse 2009:389.

133

Prop. 2013/14:110	1. bereda sig tillträde till ett hus, rum eller annat ställe för att söka efter
sprängmedel, vapen eller något annat farligt föremål,
	2. avstänga, utrymma eller för-				2. stänga av, utrymma eller för-
bjuda tillträde till ett hus, rum eller					bjuda tillträde till ett hus, rum eller
annat ställe, meddela förbud mot					annat ställe, meddela förbud mot
flyttande av visst föremål eller mot					att ett visst föremål flyttas eller
trafik med visst kommunikations-					mot trafik med ett visst kommuni-
medel eller vidta någon annan så-					kationsmedel eller vidta		någon
dan åtgärd.					annan sådan åtgärd.
	Föreligger allvarlig risk för brott				Om det finns allvarlig risk för
som avses i första stycket, får en					brott som avses i första stycket, får
polisman för att söka efter ett far-					en polisman för att söka efter ett
ligt föremål även kroppsvisitera					farligt föremål även kroppsvisitera
personer som uppehåller sig på					personer som uppehåller sig på
platsen.					platsen.
	En åtgärd som avses i denna				En åtgärd som avses i denna
paragraf får endast om fara är i					paragraf får endast i brådskande
dröjsmål		vidtas	utan föregående		fall vidtas utan föregående beslut
beslut av polismyndigheten.					av Polismyndigheten eller Säker-
					hetspolisen.
				23 a §14
	Polismyndigheten meddelar för-				Polismyndigheten meddelar för-
ordnande att vara arrestantvakt el-					ordnande att vara arrestantvakt el-
ler passkontrollant för den som					ler passkontrollant för den som
inte är anställd som sådan inom					inte är anställd som sådan vid
polisväsendet och inte heller är					Polismyndigheten	och inte	heller
polisman. Ett förordnande för en					är polisman. Ett förordnande för en
arrestantvakt får avse även bevak-					arrestantvakt får avse även bevak-
ningsuppdrag utanför förvaringslo-					ningsuppdrag utanför förvaringslo-
kalen. I förordnandet skall verk-					kalen. I förordnandet ska verksam-
samhetens art och omfattning an-					hetens art och omfattning anges.
ges. Förordnandet får återkallas.					Förordnandet får återkallas.
					24 §15
	I samband med allvarliga stör-				I samband med allvarliga stör-
ningar av den allmänna ordningen					ningar av den allmänna ordningen
eller säkerheten får polismyndig-					eller säkerheten får Polismyndig-
heten, om det är nödvändigt för att					heten, om det är nödvändigt för att
ordningen		eller	säkerheten	skall	ordningen eller	säkerheten ska
kunna upprätthållas, förbjuda till-					kunna upprätthållas, förbjuda till-
träde till visst område eller utrym-					träde till ett visst område eller ut-
me. Detsamma gäller om det finns					rymme. Detsamma gäller om det
risk för sådana störningar.					finns risk för sådana störningar.
	Under samma förutsättningar som				Under samma förutsättningar som
anges i första stycket får polismyn-					anges i första stycket får Polismyn-
digheten		anvisa	deltagare	i en	digheten anvisa deltagare i en folk-
14 Senaste lydelse 1998:600.
15	Senaste lydelse 1998:27.
134

folksamling att följa en viss väg.					samling att följa en viss väg.				Prop. 2013/14:110
Om det är så brådskande att					Om det är så brådskande att
polismyndighetens beslut inte kan					Polismyndighetens beslut inte kan
avvaktas, får en polisman, i avvak-					avvaktas, får en polisman, i avvak-
tan på polismyndighetens beslut,					tan på myndighetens beslut, med-
meddela sådana förbud och anvis-					dela sådana förbud och anvisnin-
ningar som avses i första och andra					gar som avses i första och andra
stycket.					styckena.
					24 d §16
Hämtas inte egendomen när ett					Hämtas inte egendomen när ett
omhändertagande har upphört får					omhändertagande har			upphört får
polismyndigheten under de förut-					Polismyndigheten under de förut-
sättningar som anges i lagen					sättningar som anges i lagen
(1974:1066) om förfarande				med	(1974:1066) om förfarande				med
förverkad egendom och hittegods					förverkad egendom och hittegods
m.m.	förstöra	egendomen		eller	m.m.	förstöra egendomen			eller
sälja den för statens räkning.					sälja den för statens räkning.
Den från vilken egendomen om-					Den från vilken egendomen om-
händertogs skall snarast efter om-					händertogs ska snarast efter om-
händertagandet		delges	underrät-		händertagandet delges underrättel-
telse om att egendomen kan kom-					se om att egendomen kan komma
ma att förstöras eller säljas. Om					att förstöras eller säljas. Om det är
det är känt att någon annan också					känt att någon annan också berörs
berörs av omhändertagandet, skall					av omhändertagandet,			ska	även
även denne delges en sådan under-					han eller hon delges en sådan un-
rättelse.					derrättelse.
					25 §17
Ett transportföretag som befor-					Ett transportföretag som beford-
drar varor, passagerare eller fordon					rar varor, passagerare eller fordon
till eller från Sverige skall på be-					till eller från Sverige ska på begä-
gäran av en polismyndighet skynd-					ran	av	Polismyndigheten		eller
samt lämna de aktuella uppgifter					Säkerhetspolisen skyndsamt lämna
om ankommande och			avgående		de aktuella uppgifter om ankom-
transporter, som företaget har till-					mande		och avgående	transporter,
gång	till. Transportföretaget			har	som företaget har tillgång till.
endast skyldighet att lämna de					Transportföretaget har endast skyl-
uppgifter om passagerare som av-					dighet att lämna de uppgifter om
ser namn, resrutt, bagage och med-					passagerare som avser namn, res-
passagerare samt sättet för betal-					rutt,	bagage och medpassagerare
ning och bokning.					samt sättet för betalning och bok-
					ning.

Polismyndigheten får begära uppgifter enligt första stycket endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för den brottsbekämpande verksam- heten.

16 Senaste lydelse 2004:1032.

17 Senaste lydelse 1998:27.

135

Prop. 2013/14:110

Transportföretag får lämna upp- gifter enligt 25 § på så sätt att de görs läsbara för polismyndigheten genom terminalåtkomst.

Polismyndigheten får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kon- trollera aktuella transporter. Polis- myndigheten får inte ändra eller på annat sätt bearbeta eller lagra uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än ge- nom terminalåtkomst, skall ome- delbart förstöras, om de visar sig sakna betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

26 §18

Transportföretag får lämna upp- gifter enligt 25 § på så sätt att de görs läsbara för Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen genom ter- minalåtkomst.

Polismyndigheten och Säker- hetspolisen får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter. Uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt får inte ändras eller på annat sätt be- arbetas eller lagras av Polismyn- digheten eller Säkerhetspolisen.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än ge- nom terminalåtkomst, ska omedel- bart förstöras, om de visar sig sak- na betydelse för utredning av eller lagföring för brott.

						29 §19
Det som föreskrivs i 10 § första							Det som föreskrivs i 10 § första
stycket 1, 2 och 4 gäller även så-							stycket 1, 2 och 4 gäller även så-
dan vaktpost eller annan som vid							dan vaktpost eller annan som vid
Försvarsmakten tjänstgör för be-							Försvarsmakten tjänstgör för be-
vakning eller för att upprätthålla							vakning eller för att upprätthålla
ordning.	Föreskrifterna				i 10 §		ordning.	Föreskrifterna		i	10 §
första stycket 1–4 gäller även							första stycket 1–4 gäller även en
tjänsteman		vid	Kustbevakningen				tjänsteman	vid	Kustbevakningen
som enligt särskilda bestämmelser							som enligt särskilda bestämmelser
medverkar vid polisiär övervak-							medverkar vid polisiär övervak-
ning. Bestämmelsen i 10 § första							ning. Bestämmelsen i 10 § första
stycket 2 gäller dessutom den som							stycket 2 gäller dessutom den som
annars med laga stöd ska verk-							i annat fall med laga stöd ska
ställa ett frihetsberövande och be-							verkställa ett frihetsberövande och
stämmelsen		i	samma		paragraf		bestämmelsen i		samma	paragraf
första stycket 4 den som i myndig-							första stycket 4 den som i myndig-
hetsutövning har				befogenhet		att	hetsutövning har befogenhet				att
verkställa någon sådan åtgärd som							verkställa någon sådan åtgärd som
där anges. Vid ingripande med							där anges. Vid ingripande med
stöd av	10 §		första stycket			4	stöd av 10 § första stycket 4 till-
tillämpas	också			andra	stycket		lämpas också andra stycket samma
samma paragraf. Bestämmelsen i							paragraf. Bestämmelsen i 10 § för-
10 § första stycket 5 gäller även en							sta stycket 5 gäller även en tjänste-

18	Senaste lydelse 1998:27.
19	Senaste lydelse 2008:326.
136

tjänsteman vid Tullverket eller	man vid Tullverket eller Kust-
Kustbevakningen som utövar befo-	bevakningen som utövar befogen-
genhet som där anges för trafik-	het som där anges för trafiknyk-
nykterhetskontroll.	terhetskontroll.

När den som avses i första stycket med laga stöd berövar någon frihe- ten eller avlägsnar någon, tillämpas också 19 § första stycket 1.

Bestämmelserna i 10 a och 13 §§ gäller också en ordningsvakt, om inte annat framgår av hans eller hennes förordnande. Har en ordningsvakt omhändertagit någon, gäller dock att den omhändertagne skyndsamt ska överlämnas till närmaste polisman. I fråga om befogenhet för en tjänste- man vid Kustbevakningen att tillämpa 13 § finns särskilda bestämmelser.

Bestämmelserna i 17 a §	gäller	Bestämmelserna i 17 a §	gäller
också när någon är skyldig att		också när någon är skyldig att
under en brottsutredning	stanna	under en brottsutredning	stanna
kvar hos någon annan myndighet		kvar hos någon annan myndighet
än en polismyndighet.		än Polismyndigheten eller Säker-
		hetspolisen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

137

Prop. 2013/14:110	2.52	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:206)
		om viten
	Härigenom föreskrivs att 10 § och rubriken närmast före 10 § lagen
	(1985:206) om viten ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	Biträde av polismyndighet		Biträde av Polismyndigheten
		10 §
	En myndighet som har att föra		En myndighet som enligt 6 § ska
	talan vid domstol i mål om utdö-		föra talan vid domstol i mål om ut-
	mande av vite får, om det är nöd-		dömande av vite får, om det är
	vändigt med hänsyn till utrednin-		nödvändigt med hänsyn till utred-
	gen, anlita biträde av polismyndig-		ningen, anlita biträde av Polismyn-
	het.		digheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

138

2.53	Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen Prop. 2013/14:110
	(1986:223)
Härigenom föreskrivs att 32 § förvaltningslagen (1986:223)1 ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		32 §2

Bestämmelserna i 8–30 §§ gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte hel- ler polismyndigheternas, åklagar- myndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Bestämmelserna i 8–30 §§ gäller inte Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte hel- ler Polismyndighetens, Säkerhets- polisens, åklagarmyndigheternas, Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens brottsbekämpan- de verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Lagen omtryckt 2003:246.

2 Senaste lydelse 2006:703.

139

Prop. 2013/14:110 2.54	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436)
	om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1986:436) om näringsförbud ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efter- levs utövas av Kronofogdemyndig- heten.

Kronofogdemyndigheten har för tillsyn enligt första stycket rätt att få biträde av polismyndighet.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsido- sätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispen- sen, eller vad som rätten föreskri- vit i samband med att den bevilja- de dispens, skall Kronofogdemyn- digheten göra anmälan om förhål- landet till åklagaren.

24 §1

Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud följs utövas av Kronofogdemyndighe- ten.

Kronofogdemyndigheten har för tillsyn enligt första stycket rätt att få biträde av Polismyndigheten.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsido- sätter sina skyldigheter i den verk- samhet som avses med dispensen eller det som rätten föreskrivit i samband med att dispensen bevilja- des, ska Kronofogdemyndigheten anmäla förhållandet till åklagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2006:704.

140

Åklagarens beslut i fråga om förverkande ska meddelas skrift- ligen. Den som drabbats av be- slaget får inom en månad från det att han eller hon fick del av för- verkandebeslutet anmäla missnöje med det hos åklagaren.

Anmäls missnöje, ska beslutet om förverkande inte längre gälla. Om åklagaren inte häver beslaget, ska han eller hon väcka talan om egendomens förverkande. Har talan inte väckts inom en månad från det att anmälan kom in, ska beslaget anses hävt.

Uppgår värdet av det som ska förverkas till mindre än en tiondel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde då beslaget verkställdes eller saknar egendomen saluvärde, får också en polisman besluta om förverkande, om det är uppenbart att förutsättningarna för ett förver- kande är uppfyllda. I detta fall gäl- ler andra och tredje styckena. Missnöjesanmälan ska dock ges in till den myndighet där polisman- nen är anställd. Om myndigheten anser att talan om förverkande bör föras, ska ärendet överlämnas till åklagare.

2.55	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:1009) Prop. 2013/14:110
	om förfarandet i vissa fall vid förverkande
	m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1

Avser saken förverkande av beslagtagen egendom, får frågan om för- verkande prövas av åklagaren. Om värdet av det som ska förverkas upp- går till betydande belopp eller om det finns andra särskilda skäl, ska dock frågan om förverkande prövas av rätten.

Åklagarens beslut i fråga om förverkande ska meddelas skrift- ligen. Den som drabbats av besla- get får hos åklagaren anmäla missnöje med förverkandebeslutet inom en månad från det att han fick del av det.

Anmäls missnöje, ska beslutet om förverkande inte vidare gälla. Om åklagaren inte häver beslaget, ska han väcka talan om egendo- mens förverkande. Har talan inte väckts inom en månad från det an- mälan kom in, ska beslaget gå åter.

Uppgår värdet av det som ska förverkas till mindre än en tiondel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde då beslaget verkställdes eller saknar egendomen saluvärde, får också polisman besluta om för- verkande, om det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkan- de är uppfyllda. Därvid gäller and- ra och tredje styckena. Missnöjes- anmälan ska dock inges till polis- myndigheten. Finner polismyndig- heten att talan om förverkande bör föras, ska ärendet överlämnas till åklagare.

1 Senaste lydelse 2010:1238.

141

Prop. 2013/14:110 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om en polismans rätt att besluta om förverkande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

142

2.56	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24)			Prop. 2013/14:110
	om kommunal parkeringsövervakning m.m.
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7			§§ lagen (1987:24) om kommunal
parkeringsövervakning m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
Kommunen skall underrätta		3 §	Kommunen ska underrätta Polis-
polismyndigheten i orten om beslut			myndigheten om beslut enligt	2 §
enligt 2 § och om ändringar i så-			och om ändringar i sådana beslut.
dana beslut.
		4 §

Kommunen skall samråda med polismyndigheten i orten om den allmänna inriktningen och omfatt- ningen av parkeringsövervaknin- gen.

Samråd skall också ske, om polismyndigheten begär det med anledning av en händelse som be- räknas kräva särskilda insatser i fråga om parkeringsövervakning.

Kommunen kan efter samråd med polismyndigheten besluta att parkeringsvakter får tas i anspråk för att biträda polismän vid fullgö- rande av trafikövervakningsupp- gifter.

Kommunen ska samråda med

Polismyndigheten om den allmän- na inriktningen och omfattningen av parkeringsövervakningen.

Samråd ska också ske, om Polis- myndigheten begär det med anled- ning av en händelse som beräknas kräva särskilda insatser i fråga om parkeringsövervakning.

7 §1

Kommunen kan efter samråd med Polismyndigheten besluta att parkeringsvakter får tas i anspråk för att biträda polismän vid fullgö- rande av trafikövervakningsupp- gifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1999:337.

143

Prop. 2013/14:110 2.57	Förslag till lag om ändring i jaktlagen
	(1987:259)

Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)1

dels att i 9 och 26 a §§ samt i rubriken närmast före 26 a § ordet ”polismyndigheten” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ”Polismyn- digheten” i motsvarande form,

dels att 28 och 47 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			28 §
Om vilt har skadats vid jakt,				Om vilt har skadats vid jakt, ska
skall jägaren snarast vidta de åt-				jägaren snarast vidta de åtgärder
gärder som behövs för att djuret				som behövs för att djuret ska kun-
skall kunna uppspåras och avlivas.				na spåras upp och avlivas.
Om älg, hjort eller rådjur har				Om älg, hjort eller rådjur har
skadats vid jakt på ett jaktområde				skadats vid jakt på ett jaktområde
och tar sig in på ett annat jaktom-				och tar sig in på ett annat jaktom-
råde, skall jägaren se till att jakt-				råde, ska jägaren se till att jakt-
rättshavaren där	eller	markägaren		rättshavaren där		eller markägaren
snarast underrättas. Kan dessa nås				snarast underrättas. Om jakträtts-
endast med svårighet, får polis-				havaren eller markägaren endast
myndigheten i orten underrättas i				kan nås med svårighet, får Polis-
stället.				myndigheten underrättas i stället.
			47 §2
Ertappas någon på bar gärning				Påträffas någon på bar gärning
då han begår jaktbrott, får vilt och				då han eller hon begår jaktbrott,
sådan egendom	som	enligt 49 §		får vilt och sådan egendom som
kan antas bli förverkad eller som				enligt 49 § kan antas bli förverkad
kan antas ha betydelse för utred-				eller som kan antas ha betydelse
ning om brottet tas i beslag av				för utredning om brottet tas i
jakträttshavaren	eller	av	någon	beslag av jakträttshavaren eller av
som företräder honom. Samma be-				någon som företräder honom eller
fogenhet tillkommer därtill förord-				henne. Samma befogenhet har sär-
nade jakttillsynsmän		samt	därtill	skilt	förordnade	jakttillsynsmän
behöriga tjänstemän vid kustbe-				och behöriga tjänstemän vid Kust-
vakningen och tullverkets gränsbe-				bevakningen och Tullverket.
vakning.				Har egendom tagits i beslag, ska
Har egendom tagits i beslag,
skall anmälan om detta skyndsamt				anmälan om detta skyndsamt göras
göras till polis- eller åklagarmyn-				till Polismyndigheten eller Åkla-
digheten. Den som tar emot anmä-				garmyndigheten.		Den	polisman
lan skall förfara som om han själv				eller	åklagare som tar		emot en

1 Senaste lydelse av

9 § 1997:343

26 a § 2012:153.

2 Senaste lydelse 1988:435.

144

gjort beslaget.	sådan anmälan om beslag ska
	vidta samma åtgärder som om han
	eller hon själv gjort beslaget.

För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

145

Allmän åklagare och Polismyn- digheten ska ha tillgång till alla handlingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvi- da gäldenären har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina borgenärer.

Prop. 2013/14:110	2.58	Förslag till lag om ändring i konkurslagen
		(1987:672)
	Härigenom föreskrivs att 17 kap. 7 § konkurslagen (1987:672) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

17 kap.

7 § Allmän åklagare och polismyn-

dighet skall ha tillgång till alla handlingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvi- da gäldenären har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina borgenärer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

146

Säkerhetskontroll utförs, efter närmare anvisningar av Polismyn- digheten, av en polisman eller, efter Polismyndighetens förord- nande, av vaktpersonal vid riksda- gen.

Kroppsvisitation som genomförs på annat sätt än med metalldetek- tor eller liknande anordning får dock utföras endast av en polis- man.

2.59	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:144) Prop. 2013/14:110
	om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1 Säkerhetskontroll utförs efter

närmare anvisningar av polismyn- digheten av polisman eller, efter polismyndighetens förordnande, av vaktpersonal vid riksdagen.

Kroppsvisitation som sker på an- nat sätt än genom användande av metalldetektor eller liknande an- ordning får dock utföras endast av polisman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1999:22.

147

Prop. 2013/14:110	2.60	Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
		(1988:534)

Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (1988:534)1 dels att 30–32, 34 och 35 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 27 a § ska lyda ”Hjälp av Polismyndig- heten”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedel- bart, får en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon annan

genast avliva djuret.
Den som har avlivat djuret skall	Den som har avlivat djuret ska
underrätta ägaren eller innehava-	underrätta ägaren eller innehava-
ren av djuret om detta. Om detta	ren av djuret om detta. Om det inte
inte kan ske, skall polismyndighe-	är möjligt, ska Polismyndigheten
ten underrättas.	underrättas.
Lydelse enligt prop. 2013/14:41	Föreslagen lydelse
	31 §
Länsstyrelsen ska besluta att ett	Länsstyrelsen ska besluta att ett
djur ska tas om hand genom polis-	djur ska tas om hand genom
myndighetens försorg om	Polismyndighetens försorg om

1. djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter till- sägelse av kontrollmyndigheten,

2. ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av vä- sentlig betydelse från djurskyddssynpunkt,

3. ett beslut som meddelats enligt 29 § inte följs,

4. den som har djuret i sin vård har dömts för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § brottsbalken, eller

5. den som har djuret i sin vård vid upprepade tillfällen dömts för brott enligt 36, 36 a eller 36 c § eller vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 26 §.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
32 §2
Trots vad i 31 § 1 föreskrivs om	Trots det som föreskrivs i 31 § 1
tillsägelse och rättelse ska länssty-	om tillsägelse och rättelse ska
relsen eller polismyndigheten bes-	länsstyrelsen eller Polismyndighe-
luta att ett djur som är utsatt för	ten besluta att ett djur som är utsatt
lidande omedelbart ska omhänder-	för lidande omedelbart ska omhän-
tas om	dertas om

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,

1	Lagen omtryckt 2003:1077.
2	Senaste lydelse 2008:660.
148

Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, ska kostnaden slut- ligt betalas av den som åtgärden har riktats mot, om det inte finns särskilda skäl till annat.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom Polismyndighetens försorg, får kostnad som slutligt ska betalas av ägaren tas ut ur kö- pesumman.

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller									Prop. 2013/14:110
3. det	i övrigt	bedöms		ound-	3. det i övrigt bedöms absolut
gängligen nödvändigt från djur-					nödvändigt	från	djurskyddssyn-
skyddssynpunkt.					punkt.
Om beslutet har meddelats av					Om beslutet har meddelats av
polismyndigheten, ska beslutet un-					Polismyndigheten, ska beslutet un-
derställas länsstyrelsen, som sna-					derställas länsstyrelsen, som sna-
rast ska avgöra om det ska fortsätta					rast ska avgöra om det ska fortsätta
att gälla.					att gälla.
Omhändertagandet ska ske ge-					Omhändertagandet ska ske ge-
nom polismyndighetens försorg.					nom Polismyndighetens försorg.
					34 §
När	länsstyrelsen		beslutar om		När länsstyrelsen			beslutar	om
omhändertagande		av	djur,	skall	omhändertagande		av djur,		ska
länsstyrelsen snarast			fastställa om		länsstyrelsen	snarast		fastställa	om
djuret skall säljas, överlåtas på an-					djuret ska säljas, överlåtas på annat
nat sätt eller avlivas.					sätt eller avlivas.
Om länsstyrelsen har beslutat att					Om länsstyrelsen har beslutat att
djuret skall säljas eller överlåtas på					djuret ska säljas eller överlåtas på
annat sätt och om det visar sig att					annat sätt och om det visar sig att
beslutet inte kan verkställas, får					beslutet inte kan verkställas, får
länsstyrelsen i stället besluta att					länsstyrelsen i stället besluta att
djuret skall avlivas.					djuret ska avlivas.
Djuret skall säljas, överlåtas på					Djuret ska säljas, överlåtas på
annat sätt eller avlivas genom po-					annat sätt eller avlivas genom
lismyndighetens försorg.					Polismyndighetens försorg.

35 §

Kostnader som uppkommer på grund av åtgärder enligt 31 eller 32 § får förskotteras av allmänna medel.

Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, skall kostnaden slut- ligt betalas av den mot vilken åt- gärden har riktats, om det inte finns särskilda skäl till annat.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom polismyndighetens försorg, får kostnad som slutligt skall betalas av ägaren tas ut ur kö- pesumman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

149

Prop. 2013/14:110	2.61	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688)
		om kontaktförbud
	Härigenom föreskrivs att 9, 12 a och 13 a §§ lagen (1998:688) om
	kontaktförbud ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		9 §1
	För utredning av frågor om kon-		För utredning av frågor om kon-
	taktförbud får åklagaren anlita bi-		taktförbud får åklagaren anlita
	träde av polismyndighet.		biträde av Polismyndigheten.
	I fråga om utredningen gäller i tillämpliga delar 23 kap. 4, 6, 7 och 9–

12 §§ rättegångsbalken. Vid tillämpningen av 4 och 11 §§ ska bestäm- melserna om den som är misstänkt i stället avse den mot vilken förbudet avses gälla.

12 a §2
Ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektro-
nisk övervakning ska, utöver vad som anges i 12 §, ange
1. den polismyndighet som är
ansvarig för den elektroniska över-
vakningen,
2. när den elektroniska övervak-	1. när	den	elektroniska	över-
ningen ska inledas och hur det ska	vakningen ska inledas och hur det
ske,	ska ske,
3. vad den mot vilken förbudet	2. vad den mot vilken förbudet
gäller är skyldig att göra för att	gäller är skyldig att göra för att
medverka till att övervakningen	medverka	till	att övervakningen
kommer till stånd och kan fortgå,	kommer till stånd och kan fortgå,
och	och
4. vilken påföljd som hindrande	3. vilken påföljd som hindrande
av elektronisk övervakning enligt	av elektronisk		övervakning	enligt
25 § kan medföra.	25 § kan medföra.
13 a §3

När ett beslut om kontaktförbud avseende gemensam bostad har med- delats får en polisman avlägsna den mot vilken förbudet gäller från bo-

staden.
När ett beslut om särskilt utvid-	När ett beslut om särskilt utvid-
gat kontaktförbud med villkor om	gat kontaktförbud med villkor om
elektronisk övervakning har med-	elektronisk övervakning har med-
delats, är polismyndigheten på den	delats, är Polismyndigheten ansva-
ort där förbudet helt eller huvud-	rig för verkställigheten av den
sakligen ska gälla ansvarig för	elektroniska övervakningen.
verkställigheten av den elektro-

1	Senaste lydelse 2011:487.
2	Senaste lydelse 2011:487.
3	Senaste lydelse 2011:487. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.
150

niska övervakningen.

Den polismyndighet som avses i andra stycket får överlämna an- svaret för verkställighet av den elektroniska övervakningen till en annan polismyndighet. Innan an- svaret överlämnas ska samråd ske mellan myndigheterna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

151

Prop. 2013/14:110	2.62	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870)
		om vård av missbrukare i vissa fall

Härigenom föreskrivs att rubriken närmast före 45 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska lyda ”Handräckning av Polismyn- digheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

152

2.63	Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen Prop. 2013/14:110
	(1988:950)1

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 5 § kulturmiljölagen (1988:950)2 orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Lydelse enligt SFS 2013:548.

2 Senaste lydelse av 2 kap. 5 § 2013:548.

153

Prop. 2013/14:110	2.64	Förslag till lag om ändring i lagen
		(1988:1385) om Sveriges riksbank
	Härigenom föreskrivs att 11 kap. 4 § lagen (1988:1385) om Sveriges
	riksbank1 ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		11 kap.
		4 §2
	Riksbanken ska utan hinder av		Riksbanken ska utan hinder av
	vad som föreskrivs i 31 kap. 1 §		vad som föreskrivs i 31 kap. 1 §
	första stycket offentlighets- och		första stycket offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400) under-		sekretesslagen (2009:400) under-
	rätta polismyndighet eller åklagar-		rätta Polismyndigheten eller åkla-
	myndighet om det i verksamhet		garmyndighet om det i verksamhet
	som avses i dessa bestämmelser		som avses i dessa bestämmelser
	framkommer uppgifter som ger an-		framkommer uppgifter som ger an-
	ledning att anta att ett brott har be-		ledning att anta att ett brott har be-
	gåtts.		gåtts.
	Om det finns särskilda skäl får		Om det finns särskilda skäl får
	Riksbanken	underlåta att lämna	Riksbanken avstå från underrät-
	sådan underrättelse.		telse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1	Lagen omtryckt 1999:19.
2	Senaste lydelse 2009:440.
154

2.65	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14)		Prop. 2013/14:110
	om erkännande och verkställighet av
	utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om
	överflyttning av barn
Härigenom föreskrivs att 18–20 §§ lagen (1989:14) om erkännande
och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om över-
flyttning av barn ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		18 §1
Beslutar rätten om verkställighet		Beslutar rätten om verkställighet
eller överflyttning, får den även		eller överflyttning, får den även
utan yrkande förelägga vite, om		utan yrkande förelägga vite, om
detta kan antas komma att leda till		detta kan antas komma att leda till
att barnet överlämnas utan onödigt		att barnet överlämnas utan onödigt
dröjsmål, eller besluta att barnet		dröjsmål, eller besluta att barnet
skall hämtas genom polismyndig-		ska hämtas genom Polismyndig-
hetens försorg. Rätten kan i sam-		hetens försorg. Rätten kan i sam-
band med beslutet lämna uppdrag		band med beslutet lämna uppdrag
enligt 16 §.		enligt 16 §.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om umgänge, får dock rätten besluta om hämtning av barnet endast om det finns särskilda skäl att anta att verkställighet annars inte kan ske.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på ansökan av den part som har begärt verkställigheten eller överflyttningen.

19 §2

Om det i ett ärende enligt denna lag finns risk för att barnet förs ur landet eller att verkställigheten eller överflyttningen på annat sätt försvåras, kan rätten omedelbart besluta att barnet skall tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten kan därvid besluta om villkor eller tidpunkt för umgänge med barnet.

För att underlätta att barnet över- flyttas kan rätten i samband med en dom eller ett beslut om verk- ställighet eller överflyttning beslu- ta att barnet tillfälligt skall tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt.

Om det i ett ärende enligt denna lag finns risk för att barnet förs ur landet eller att verkställigheten eller överflyttningen på annat sätt försvåras, kan rätten omedelbart besluta att barnet ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten kan då besluta om villkor eller tidpunkt för um- gänge med barnet.

För att underlätta att barnet över- flyttas kan rätten i samband med en dom eller ett beslut om verk- ställighet eller överflyttning bes- luta att barnet tillfälligt ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt.

1 Senaste lydelse 2006:462.

2 Senaste lydelse 2006:462.

155

Prop. 2013/14:110 Rätten får besluta att omhänder- tagandet skall verkställas genom polismyndighetens försorg.

Rätten får besluta att omhänder- tagandet ska verkställas genom Po- lismyndighetens försorg.

Har talan enligt denna lag inte väckts eller kan ett beslut enligt 19 § första stycket inte avvaktas, får polismyndigheten genast om- händerta barnet eller vidta andra omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden skall genast anmälas till rätten, som utan dröjsmål prövar om den skall bestå.

20 §3

Har talan enligt denna lag inte väckts eller kan ett beslut enligt 19 § första stycket inte avvaktas, får Polismyndigheten genast om- händerta barnet eller vidta andra omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden ska genast anmälas till rätten, som utan dröjsmål prövar om den ska bestå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2006:462.

156

2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Härigenom föreskrivs att rubriken närmast före 43 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska lyda ”Handräckning av Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

157

Prop. 2013/14:110	2.67	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:712)
		om undersökning av olyckor
	Härigenom föreskrivs att 8, 9, 11 och 12 §§ lagen (1990:712) om
	undersökning av olyckor ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
			8 §
	En undersökning enligt denna lag		En undersökning enligt denna lag
	skall genomföras i samråd med		ska genomföras i samråd med den
	den som enligt 23 kap. rättegångs-		som enligt 23 kap. rättegångsbal-
	balken	leder förundersökning av	ken leder förundersökning om det
	det inträffade.		inträffade.
	I avvaktan på att undersök-		I avvaktan på att undersök-
	ningen inleds får polismyndigheten		ningen inleds får Polismyndighe-
	eller annan myndighet som rege-		ten eller annan myndighet som re-
	ringen bestämmer avspärra områ-		geringen bestämmer spärra av ett
	de, ta hand om egendom eller vidta		område, ta hand om egendom eller
	annan liknande åtgärd, om det be-		vidta annan liknande åtgärd, om
	hövs för att säkerställa utredningen		det behövs för att säkerställa utred-
	och åtgärden inte kan uppskjutas.		ningen och åtgärden inte kan skju-
			tas upp.
		9 §1
	Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får hålla
	förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utred-
	ningen. Myndigheten har också rätt att ta med sig och granska handlingar
	eller föremål som kan antas vara av sådan betydelse.
	Om utredningen inte kan fullföl-		Om utredningen inte kan fullföl-
	jas på annat sätt, får den myndig-		jas på annat sätt, får den myndig-
	het som gör undersökningen begä-		het som gör undersökningen begä-
	ra att polismyndigheten lämnar den		ra att Polismyndigheten	lämnar
	hjälp som behövs vid utredningen.		den hjälp som behövs vid utred-
	För polismyndighetens utredning		ningen. För Polismyndighetens ut-
	gäller bestämmelserna om förun-		redning gäller bestämmelserna om
	dersökning i 23 kap. rättegångsbal-		förundersökning i 23 kap.	rätte-
	ken i tillämpliga delar.		gångsbalken i tillämpliga delar.
	Den myndighet som gör under-		Den myndighet som gör under-
	sökningen har rätt att få tillträde		sökningen har rätt att få tillträde
	till platsen för olyckan eller tillbu-		till platsen för olyckan eller tillbu-
	det. Om tillträde vägras, får polis-		det. Om tillträde vägras, får Polis-
	myndigheten lämna den hjälp som		myndigheten lämna den hjälp som
	behövs.		behövs.

1 Senaste lydelse 2011:548.

158

					11 §2						Prop. 2013/14:110
Om det har inträffat en olycka						Om det har inträffat en olycka
eller ett tillbud som undersöks en-						eller ett tillbud som undersöks en-
ligt denna lag, får egendom som						ligt denna lag, får egendom som
kan antas vara av betydelse för un-						kan antas vara av betydelse för un-
dersökningen inte rubbas utan till-						dersökningen inte rubbas utan till-
stånd	av	polismyndigheten			eller	stånd	av Polismyndigheten				eller
den	myndighet som			undersöker		den	myndighet som			undersöker
olyckan eller tillbudet.						olyckan eller tillbudet.
Detta gäller inte, om egendomen						Detta gäller inte om egendomen
rubbas för att rädda människoliv						rubbas för att rädda människoliv
eller om det i övrigt finns synner-						eller om det i övrigt finns synner-
liga skäl därtill.						liga skäl för det.
						12 §3
Den som har tagit till vara egen-						Den som har tagit till vara egen-
dom	som	avses	i	11 §	första	dom	som	avses	i	11 §	första
stycket skall genast anmäla det till						stycket ska genast anmäla det till
polismyndigheten eller den myn-						Polismyndigheten eller den myn-
dighet som undersöker olyckan.						dighet som		undersöker olyckan.
Detsamma gäller den som, efter en						Detsamma gäller den som, efter en
olycka eller ett tillbud som berör						olycka eller ett tillbud som berör
luftfarten, sjöfarten eller spårtrafi-						luftfarten, sjöfarten eller spårtrafi-
ken och som undersöks enligt den-						ken och som undersöks enligt den-
na lag, har tagit till vara egendom						na lag, har tagit till vara egendom
som har transporterats med det						som har transporterats med det
luftfartyg,		fartyg	eller spårfordon			luftfartyg, fartyg			eller spårfordon
som berörs av olyckan eller till-						som berörs av olyckan eller till-
budet eller egendom som hör till						budet eller egendom som hör till
luftfartyget, fartyget,				spårfordonet		luftfartyget,		fartyget,		spårfordonet
eller till den spåranläggning som						eller till den spåranläggning som
berörs. Om det behövs, får myn-						berörs. Om det behövs, får myn-
digheten ta hand om egendomen.						digheten ta hand om egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2 Senaste lydelse 2007:493.

3 Senaste lydelse 2007:493.

159

Prop. 2013/14:110	2.68	Förslag till lag om ändring i lagen
		(1990:1079) om tillfälliga bilförbud
	Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud
	ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
			3 §
	Om någon kör ett fordon i strid		Om någon kör ett fordon i strid
	mot ett förbud enligt denna lag, får		mot ett förbud enligt denna lag, får
	polisen hindra fortsatt färd.		en polisman hindra fortsatt färd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

160

2.69	Förslag till lag om ändring i begravningslagen Prop. 2013/14:110
	(1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4, 6 och 7 §§ samt 11 kap. 6 § begrav- ningslagen (1990:1144) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

4 §1

Om förhållandena vid ett döds-	Om förhållandena vid ett döds-
fall är sådana att det kan finnas	fall är sådana att det kan finnas
skäl för en rättsmedicinsk under-	skäl för en rättsmedicinsk under-
sökning enligt lagen (1995:832)	sökning enligt lagen (1995:832)
om obduktion m.m. skall den läka-	om obduktion m.m. ska den läkare
re som fastställt att döden har in-	som fastställt att döden har inträtt
trätt eller som annars skall utfärda	eller som i annat fall ska utfärda
dödsbeviset snarast möjligt anmäla	dödsbeviset snarast möjligt anmäla
dödsfallet till polismyndigheten i	dödsfallet till Polismyndigheten.
den ort där dödsfallet inträffade
eller, om kännedom härom saknas,
den ort där den döda kroppen har
anträffats.
I stället för vad som föreskrivs i	I stället för vad som föreskrivs i
3 § första stycket skall dödsbeviset	3 § första stycket ska dödsbeviset i
i ett sådant fall utan dröjsmål läm-	ett sådant fall utan dröjsmål läm-
nas till polismyndigheten. Polis-	nas till Polismyndigheten. Polis-
myndigheten skall underrätta Skat-	myndigheten ska underrätta Skatte-
teverket om dödsfallet och efter den	verket om dödsfallet och efter den
utredning som kan behövas lämna	utredning som kan behövas lämna
dödsbeviset till Skatteverket till-	dödsbeviset till Skatteverket till-
sammans med ett tillstånd till	sammans med ett tillstånd till
gravsättning eller kremering.	gravsättning eller kremering.
Beslutas att någon rättsmedi-	Om det beslutas att någon rätts-
cinsk undersökning inte skall gö-	medicinsk undersökning inte ska
ras, skall polismyndigheten under-	göras, ska Polismyndigheten un-
rätta den som har lämnat dödsbe-	derrätta den som har lämnat döds-
viset om detta.	beviset om detta.
	6 §2
När stoftet efter en person som	När stoftet efter en person som
har avlidit utomlands har förts in	har avlidit utomlands har förts in
till Sverige, skall den som ordnar	till Sverige, ska den som ordnar
med gravsättningen begära till-	med gravsättningen begära till-
stånd till gravsättning eller kreme-	stånd till gravsättning eller kreme-
ring.	ring.
Frågor om tillstånd prövas av	Frågor om tillstånd prövas av

1 Senaste lydelse 2003:699.

2 Senaste lydelse 1991:496.

161

Prop. 2013/14:110 polismyndigheten	i den	ort där	Polismyndigheten.
stoftet skall gravsättas eller kre-
meras.
			7 §3
Skatteverket skall utfärda ett in-			Skatteverket ska utfärda ett intyg
tyg om att stoft får gravsättas eller			om att stoft får gravsättas eller kre-
kremeras.			meras.
Ett sådant intyg får utfärdas bara			Ett sådant intyg får utfärdas bara
			om
om förhållandena vid dödsfallet			1. förhållandena	vid	dödsfallet
enligt dödsbeviset inte är sådana			enligt dödsbeviset inte är sådana
att det kan finnas skäl för en rätts-			att det kan finnas skäl för en rätts-
medicinsk undersökning		enligt	medicinsk undersökning			enligt
lagen (1995:832)	om obduktion		lagen (1995:832)	om	obduktion
m.m., eller			m.m., eller
om polismyndigheten har med-			2. Polismyndigheten		har	med-
delat tillstånd till gravsättning eller			delat tillstånd till gravsättning eller
kremering i fall som avses i 4 eller			kremering i fall som avses i 4 eller
6 §.			6 §.

Om det är känt för Skatteverket att det pågår eller har pågått medling om kremering eller om gravsättning enligt 5 kap. 3 §, får intyg inte utfär- das förrän tvisten är slutligt löst.

11 kap.

6 §4

Beslut som en huvudman eller den som annars förvaltar en allmän begravningsplats eller ett krematorium fattat i ett enskilt ärende enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen

får överklagas hos länsstyrelsen.
Detsamma gäller
– polismyndighetens beslut	om	– Polismyndighetens beslut	om
tillstånd till gravsättning	eller	tillstånd till gravsättning	eller
kremering enligt 4 kap. 6 §, och		kremering enligt 4 kap. 6 §, och

– Skatteverkets beslut om intyg för gravsättning eller kremering enligt 4 kap. 7 § eller anstånd enligt 5 kap. 10 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3	Senaste lydelse 2003:699.
4	Senaste lydelse 2003:699.
162

2.70	Förslag till lag om ändring i lagen		Prop. 2013/14:110
	(1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och
	spårväg
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tun-
nelbana och spårväg1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag skall på begäran av tillsynsmyn- digheten

21 §2

Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag ska på begäran av tillsynsmyndig- heten

1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de hand- lingar som behövs för tillsynen,

2. ge myndigheten tillträde till anläggningar, fordon och annan mate- riel, lokaler och områden som berörs av verksamheten för de undersök- ningar som behövs för tillsynen,

3. vid provkörningar och andra materielprov utan kostnad tillhan- dahålla erforderlig personal, mate- riel och liknande.

Polis- och tullmyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

3. vid provkörningar och andra materielprov utan kostnad tillhan- dahålla nödvändig personal, mate- riel och liknande.

Polismyndigheten och Tullverket ska lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Lagen omtryckt 1996:736.

2 Senaste lydelse 2004:518.

163

Prop. 2013/14:110	2.71	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483)
		om fingerade personuppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:483) om fingerade per- sonuppgifter1

dels att i 2, 8 och 10 §§ ordet ”Rikspolisstyrelsen” i olika böjnings- former ska bytas mot ”Polismyndigheten” i motsvarande form,

dels att 5–7 och 9 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En myndighet skall på begäran lämna Rikspolisstyrelsen upplys- ning om en person som förekom- mer i ett ärende enligt denna lag.

5 §2

En myndighet ska på begäran lämna Polismyndigheten upplys- ning om en person som förekom- mer i ett ärende enligt denna lag.

Denna skyldighet gäller dock inte för Säkerhetspolisen.

Om ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har läm- nats, skall Rikspolisstyrelsen skyndsamt se till att den person som har fått medgivandet registre- ras inom folkbokföringen med de fingerade uppgifter som styrelsen efter samråd med den enskilde be- stämmer.

De fingerade personuppgifterna skall bestämmas och registreras på ett sådant sätt att det inte därav framgår vem det är som använder uppgifterna.

6 §3

Om ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har läm- nats, ska Polismyndigheten skynd- samt se till att den person som har fått medgivandet registreras inom folkbokföringen med de fingerade uppgifter som myndigheten efter samråd med den enskilde bestäm- mer.

De fingerade personuppgifterna ska bestämmas och registreras på ett sådant sätt att det inte av dessa framgår vem det är som använder uppgifterna.

Rikspolisstyrelsen skall bistå den som har fått medgivande att an- vända fingerade personuppgifter vid kontakter med andra myndig- heter och i övrigt lämna den hjälp som krävs, om den enskildes hjälp- behov inte kan tillgodoses på annat sätt.

7 §4

Polismyndigheten ska bistå den som har fått medgivande att an- vända fingerade personuppgifter vid kontakter med andra myndig- heter och i övrigt lämna den hjälp som krävs, om den enskildes hjälp- behov inte kan tillgodoses på annat sätt.

1 Senaste lydelse av

2 § 2011:896

8 § 2011:896

10 § 2011:896.

2 Senaste lydelse 1997:988.

3 Senaste lydelse 1997:988.

4 Senaste lydelse 1997:988.

164

När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har upp- hört att gälla skall Rikspolissty- relsen underrätta Skatteverket om detta. Verket skall skyndsamt se till att de fingerade uppgifterna inte längre används inom folkbok- föringen. Verket skall göra de änd- ringar i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om be- handling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverk- samhet som krävs.

Sedan Rikspolisstyrelsen har un- derrättat Skatteverket om den en- skildes anmälan enligt 8 § första stycket får denne använda de fingerade uppgifterna fram till dess verket har registrerat ändringarna i folkbokföringsdatabasen men inte för tid därefter.

9 §5	Prop. 2013/14:110
När ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har upp-
hört att gälla ska Polismyndigheten
underrätta	Skatteverket om detta.
Verket ska skyndsamt se till att de
fingerade	uppgifterna inte längre
används	inom folkbokföringen.

Verket ska göra de ändringar i folkbokföringsdatabasen enligt la- gen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet som krävs.

Sedan Polismyndigheten har un- derrättat Skatteverket om den en- skildes anmälan enligt 8 § får han eller hon använda de fingerade uppgifterna fram till dess verket har registrerat ändringarna i folk- bokföringsdatabasen men inte för tid därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

5 Senaste lydelse 2003:700.

165

Prop. 2013/14:110	2.72	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572)
		om särskild utlänningskontroll
	Härigenom föreskrivs att 2, 5, 11, 19–21 och 22 §§ lagen (1991:572)
	om särskild utlänningskontroll ska ha följande lydelse.
	Lydelse enligt prop. 2013/14:83		Föreslagen lydelse
			2 §
	Beslut om utvisning enligt denna lag meddelas av Migrationsverket.
	Frågan om utvisning tas upp på ansökan av Säkerhetspolisen.
	Om en polismyndighet, en läns-		Om Polismyndigheten eller Mig-
	styrelse eller Migrationsverket fin-		rationsverket finner anledning att
	ner anledning att anta att ett beslut		anta att ett beslut om utvisning en-
	om utvisning enligt 1 § bör med-		ligt 1 § bör meddelas, ska myndig-
	delas, ska	myndigheten anmäla	heten anmäla detta till Säkerhets-
	detta till Säkerhetspolisen.		polisen.
	Om Säkerhetspolisen har ansökt om utvisning enligt 1 § och utlän-
	ningen har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument
	eller ställning som varaktigt bosatt, ska ansökningarna handläggas till-
	sammans enligt denna lag. Detsamma gäller om utlänningen ansöker om
	uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som
	varaktigt bosatt under handläggningen av ärendet om utvisning.
	Även en ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument
	eller ställning som varaktigt bosatt som görs av en utlänning som är utvi-
	sad enligt 1 § eller har meddelats motsvarande beslut enligt äldre lag ska
	handläggas enligt denna lag om utlänningen befinner sig i Sverige.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

5 §1

I ärenden enligt denna lag gäller följande föreskrifter i utlänningslagen (2005:716) i tillämpliga delar:

1 kap. 3 b § om EES-medborgare,

1 kap. 13 § om skyndsam handläggning,

3 a kap. 2 § om familjemedlemmar till EES-medborgare,

4 kap. 1–4 §§ om flyktingar och andra skyddsbehövande,

5 kap. 1–1 c, 3–10, 12–16 och 17–19 §§ om uppehållstillstånd,

6 kap. 3 § om arbetstillstånd,

6 a kap. 1–11 §§ om EU-blåkort,

8 kap. 7 a § om utvisning av utlänningar med permanent uppehållsrätt, EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio närmast före- gående åren och EES-medborgare som är barn,

1 Senaste lydelse 2013:651.

Anmärkning: Ändring i 5 § har också föreslagits i propositionerna Tydligare regler om fri rörlighet för EES-medborgare och deras familjemedlemmar (prop. 2013/14:82) och Ge- nomförande av det ändrade direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställ-

ning (prop. 2013/14:83).

166

8 kap. 17 a § om sådana hänsyn som ska tas till anknytningen till Prop. 2013/14:110 Sverige, om fråga uppkommit om utvisning av en EES-medborgare eller

en sådan medborgares familjemedlem,

9 kap. 8 § om fotografi och fingeravtryck,

10 kap. 1, 2, 4–11 och 17 §§ om förvar och uppsikt,

12 kap. 1–5, 13 a och 21–23 §§ om verkställighet av beslut om utvis- ning,

13 kap. 1–7 §§ om muntlig handläggning hos förvaltningsmyndighet,

13 kap. 10 § om motivering av beslut,

13 kap. 11 § om tolkersättning,

13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift, 13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-analys,

16 kap. 1 § andra stycket om Migrationsöverdomstolen, 17 kap. 1 och 2 §§ om skyldighet att lämna uppgifter,

18 kap. 1 § andra stycket om offentligt biträde för barn, och 19 kap. 1–4 §§ om kostnadsansvar.

Skyldigheten enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen att lämna uppgifter gäller vid tillämpningen av denna lag även i förhållande till regeringen.

	11 §2
Den myndighet som beslutar om	Om ett beslut om utvisning enligt
utvisning enligt denna lag får bes-	denna lag tills vidare inte ska
luta att utlänningen på vissa tider	verkställas på grund av inhibition
ska anmäla sig hos en polismyn-	eller ett tidsbegränsat uppehålls-
dighet (anmälningsplikt), om ett	tillstånd, får den myndighet som
beslut om utvisning enligt denna	beslutar om utvisning enligt denna
lag tills vidare inte ska verkställas	lag besluta att utlänningen på vis-
på grund av inhibition eller ett	sa tider ska anmäla sig hos Polis-
tidsbegränsat uppehållstillstånd.	myndigheten	(anmälningsplikt).
Om utvisningsbeslutet grundas på	Den som beslutar om anmälnings-
1 § 2, får myndigheten också be-	plikt ska i beslutet ange omfatt-
sluta att 19–22 §§ ska tillämpas på	ningen av anmälningsplikten men
utlänningen.	får uppdra	åt Säkerhetspolisen
	eller Polismyndigheten att utforma
	de närmare villkoren för hur den
	ska fullgöras. Om utvisningsbeslu-
	tet grundas på 1 § 2, får den myn-
	dighet som beslutar om utvisning
	också bestämma att 19–22 §§ ska
	tillämpas på utlänningen.

Efter beslut om utvisning enligt denna lag får Migrationsverket på an- sökan av Säkerhetspolisen besluta enligt första stycket. Även regeringen får efter beslut om utvisning enligt denna lag meddela beslut enligt första stycket i samband med att regeringen beslutar om inhibition eller tids- begränsat uppehållstillstånd i ett ärende om verkställighet enligt 13 a § första stycket.

2 Senaste lydelse 2009:1545.

167

Prop. 2013/14:110 Innan regeringen som första instans beslutar om anmälningsplikt ska ansvarigt statsråd eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer inhämta ett yttrande från Migrationsöverdomstolen.

Ett beslut av Migrationsverket i en fråga som avses i första stycket får överklagas till regeringen. Därvid tillämpas 3 § första och andra stycke- na.

19 §3

Utlänningen får underkastas hus-

Utlänningen får underkastas hus-

rannsakan, kroppsvisitation

eller

rannsakan,

kroppsvisitation

eller

kroppsbesiktning, om det är av be-

kroppsbesiktning, om det är av be-

tydelse för att utröna om utlän-

tydelse för att utreda om utlän-

ningen eller en organisation eller

ningen eller en organisation eller

grupp som han tillhör eller verkar

grupp som han eller hon tillhör el-

för planlägger eller förbereder ter-

ler verkar för planlägger eller för-

roristbrott

enligt

2 §

lagen

bereder

terroristbrott

enligt

2 §

(2003:148) om straff för terrorist-

lagen (2003:148) om straff för ter-

brott. Det är också tillåtet att ta

roristbrott. Det är också tillåtet att

fingeravtryck av

utlänningen och

ta

fingeravtryck

av

utlänningen

fotografera honom.

och fotografera honom eller hen-

ne.

Förordnande om åtgärder enligt

Säkerhetspolisen eller Polismyn-

första stycket meddelas av Säker-

digheten beslutar om åtgärder en-

hetspolisen eller en polismyndig-

ligt första stycket. I fråga om såda-

het. I fråga om sådana åtgärder

na åtgärder gäller i övrigt 28 kap.

gäller i övrigt 28 kap. rättegångs-

rättegångsbalken i tillämpliga de-

balken i tillämpliga delar.

lar.

20 §4

För ett sådant ändamål som av-

För ett sådant ändamål som av-

ses i 19 § första stycket kan rätten,

ses i 19 § första stycket kan rätten,

om det finns synnerliga skäl, med-

om det finns synnerliga skäl, med-

dela Säkerhetspolisen eller en po-

dela Säkerhetspolisen eller Polis-

lismyndighet

tillstånd

enligt

myndigheten

tillstånd

enligt

27 kap. rättegångsbalken till hem-

27 kap. rättegångsbalken till hem-

lig avlyssning av elektronisk kom-

lig avlyssning av elektronisk kom-

munikation eller, om det är till-

munikation eller, om det är till-

räckligt,

hemlig

övervakning av

räckligt,

hemlig

övervakning

av

elektronisk kommunikation.

elektronisk kommunikation.

Rätten kan för ett sådant ända-

Rätten kan för ett sådant ända-

mål som avses i 19 § första styc-

mål

som

avses

i

19 §

första

ket, om det finns synnerliga skäl,

stycket, om det finns synnerliga

även meddela

Säkerhetspolisen

skäl, även meddela Säkerhets-

eller en polismyndighet tillstånd att

polisen eller Polismyndigheten till-

närmare

undersöka,

öppna

eller

stånd att närmare undersöka, öpp-

granska post- eller telegrafförsän-

na eller granska post- eller tele-

delser, brev, andra slutna handling-

grafförsändelser,

brev,

andra

3	Senaste lydelse 2005:720.
4	Senaste lydelse 2012:283.
168

ar eller paket som har ställts till	slutna handlingar eller paket	som Prop. 2013/14:110
utlänningen eller som avsänts från	har ställts till utlänningen eller
honom eller henne och som påträf-	som avsänts från honom eller
fas vid husrannsakan, kroppsvisita-	henne och som påträffas vid hus-
tion eller kroppsbesiktning eller	rannsakan, kroppsvisitation	eller
som finns hos ett befordringsföre-	kroppsbesiktning eller som	finns
tag.	hos ett befordringsföretag.

I det tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna att en för- sändelse som avses i tillståndet och som ankommer till ett befordrings- företag, ska hållas kvar till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet ska innehålla underrättelse om att meddelande om åtgärden inte får lämnas till avsändaren, mottagaren eller någon annan, utan tillstånd av den som har begärt åtgärden.

	21 §5
Det tillstånd som avses i 20 §	Det tillstånd som avses i 20 §
skall meddelas att gälla för en viss	ska meddelas att gälla för en viss
tid som inte överstiger en månad.	tid som inte överstiger en månad.
Frågan om tillstånd prövas av	Frågan om tillstånd prövas av
Stockholms tingsrätt på yrkande av	Stockholms tingsrätt på yrkande av
Säkerhetspolisen eller en polis-	Säkerhetspolisen eller	Polismyn-
myndighet. Rättens beslut om till-	digheten. Rättens beslut om till-
stånd gäller omedelbart. I fråga om	stånd gäller omedelbart. I fråga om
förfarandet tillämpas i övrigt	förfarandet tillämpas	i övrigt
27 kap. rättegångsbalken på mot-	27 kap. rättegångsbalken på mot-
svarande sätt.	svarande sätt.
	22 §6
En upptagning eller uppteckning	En upptagning eller uppteckning
som har gjorts vid hemlig avlyss-	som har gjorts vid hemlig avlyss-
ning av elektronisk kommunika-	ning av elektronisk kommunika-
tion ska granskas snarast möjligt.	tion ska granskas snarast möjligt.
Granskningen får utföras endast av	Granskningen får utföras endast av
rätten, Säkerhetspolisen, en polis-	rätten, Säkerhetspolisen, Polismyn-
myndighet eller en åklagare.	digheten eller en åklagare.

Om upptagningen eller uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för det ändamål som har föranlett avlyssningen, ska den i den- na del omedelbart förstöras efter granskningen. I fråga om brott eller förestående brott som inte är av betydelse för det ändamål som har föranlett avlyssningen ska dock 27 kap. 24 § andra och fjärde styckena

rättegångsbalken tillämpas.
En försändelse eller någon an-	En försändelse eller någon an-
nan handling som omfattas av till-	nan handling som omfattas av till-
stånd enligt 20 § får inte närmare	stånd enligt 20 § får inte närmare
undersökas, öppnas eller granskas	undersökas, öppnas eller granskas
av någon annan än rätten, Säker-	av någon annan än rätten, Säker-
hetspolisen, en polismyndighet	hetspolisen,	Polismyndigheten

5 Senaste lydelse 2005:720.

6 Senaste lydelse 2012:283.

169

Prop. 2013/14:110 eller en åklagare. En sådan hand- ling ska undersökas snarast möj- ligt. När undersökningen har slut- förts, ska en försändelse som finns hos ett befordringsföretag tillstäl- las den till vilken försändelsen är ställd och en annan handling åter- lämnas till den hos vilken hand- lingen påträffats, om den inte tas i beslag.

eller en åklagare. En sådan hand- ling ska undersökas snarast möj- ligt. När undersökningen har slut- förts, ska en försändelse som finns hos ett befordringsföretag sändas till den som försändelsen är ställd till och en annan handling återläm- nas till den hos vilken handlingen påträffats, om den inte tas i beslag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

170

2.73	Förslag till lag om ändring i lagen	Prop. 2013/14:110
	(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Härigenom föreskrivs att i 47 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård1 ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyndighe- ten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Lagen omtryckt 2008:415. Senaste lydelse av 47 § 2008:415.

171

I fråga om Polismyndighetens skyldighet att lämna biträde gäller i tillämpliga delar 47 § andra stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Sådant biträde ska lämnas även när en patient i fall som avses i 7 § första stycket inte inställer sig när vården ska påbörjas.

Prop. 2013/14:110	2.74	Förslag till lag om ändring i lagen
		(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 § I fråga om polismyndighets skyl-

dighet att lämna biträde gäller i tillämpliga delar 47 § andra stycket lagen (1991:1128) om psy- kiatrisk tvångsvård. Sådant biträde skall lämnas även när en patient i fall som avses i 7 § första stycket inte inställer sig när vården skall påbörjas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Lagen omtryckt 2008:416.

172

Om den misstänkte är på fri fot, ska Polismyndigheten på begäran av den läkare som ska avge utlå- tande enligt 7 § lämna biträde för att inställa den misstänkte till un- dersökningen.

2.75	Förslag till lag om ändring i lagen		Prop. 2013/14:110
	(1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk
undersökning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

13 § Om den misstänkte är på fri fot,

skall polismyndigheten på begäran av den läkare som skall avge utlå- tande enligt 7 § lämna biträde för att inställa den misstänkte till un- dersökningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

173

Prop. 2013/14:110 2.76	Förslag till lag om ändring i lagen
	(1991:1559) med föreskrifter på
	tryckfrihetsförordningens och
	yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

5 §

Justitiekanslern har rätt att utan kostnad få del av varje skrift, radioprogram, eller teknisk upp- tagning som har bevarats enligt 1– 4 §§. Han har också rätt att kost- nadsfritt få en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i ett radiopro- gram. Det åligger polismyndighe- ten att på begäran biträda Justitie- kanslern vid anmodan enligt denna paragraf. Vad som nu har sagts om Justitiekanslern gäller även all- män åklagare, om Justitiekanslern enligt 7 kap. 1 § första stycket ytt- randefrihetsgrundlagen har över- lämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål.

Justitiekanslern har rätt att utan kostnad få del av varje skrift, radioprogram eller teknisk upptag- ning som har bevarats enligt 1– 4 §§ och att kostnadsfritt få en be- styrkt utskrift av vad som har ytt- rats i ett radioprogram. Polismyn- digheten ska på begäran bistå

Justitiekanslern med att få tillgång till sådana handlingar. Det som nu har sagts om Justitiekanslern gäller även allmän åklagare, om Justitie- kanslern enligt 7 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har överlämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihets- mål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Lagen omtryckt 2002:911.

174

Kriminalvården ska ombesörja den utredning som behövs för ytt- randet. Om det behövs för yttran- det, får Kriminalvården förordna en särskild personutredare att bistå med utredning.

En misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för utred- ning på tid och plats som Krimi- nalvården bestämmer. Om den misstänkte uteblir, får Polismyn- digheten lämna handräckning för inställelsen.

2.77	Förslag till lag om ändring i lagen		Prop. 2013/14:110
	(1991:2041) om särskild personutredning i
	brottmål, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

3 §1 Kriminalvården skall ombesörja

den utredning som behövs för ytt- randet. Om det behövs för yttran- det, får Kriminalvården förordna en särskild personutredare att bistå med utredning.

En misstänkt som inte är häktad är skyldig att inställa sig för utred- ning på tid och plats som Krimi- nalvården bestämmer. Om den misstänkte uteblir, får polismyndig heten lämna handräckning för in- ställelsen.

	7 §2
Rätten får, när det finns skäl till	Rätten får, när det finns skäl till
det, förordna en läkare att avge lä-	det, förordna en läkare att avge lä-
karintyg om en misstänkt, under	karintyg om en misstänkt, under
förutsättning som anges i 2 § andra	förutsättning som anges i 2 § andra
stycket. Om rätten särskilt anger	stycket. Om rätten särskilt anger
det i förordnandet, skall intyget	det i förordnandet, ska intyget om-
omfatta de medicinska förutsätt-	fatta de medicinska förutsättning-
ningarna för att överlämna den	arna för att överlämna den miss-
misstänkte till rättspsykiatrisk vård	tänkte	till rättspsykiatrisk vård
utan särskild utskrivningspröv-	utan	särskild utskrivningspröv-
ning.	ning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om avfattningen av läkarintyget. Endast en läkare som får av- ge utlåtande över en rättspsykiatrisk undersökning får förordnas att avge ett sådant intyg som avses i första stycket andra meningen.

En misstänkt som inte är häktad	En misstänkt som inte är häktad
är skyldig att inställa sig för läkar-	är skyldig att inställa sig för läkar-
undersökning på tid och plats som	undersökning på tid och plats som
läkaren bestämmer. Om den miss-	läkaren bestämmer. Om den miss-
tänkte inte inställer sig får polis-	tänkte inte inställer sig, får Polis-
myndigheten lämna handräckning	myndigheten lämna handräckning

1 Senaste lydelse 2005:980.

2 Senaste lydelse 2002:441.

175

Prop. 2013/14:110 för att han eller hon skall komma till undersökningen.

för att han eller hon ska komma till undersökningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

176

2.78	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) Prop. 2013/14:110
	om stöd och service till vissa
	funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 26 e och 27 a §§ lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
26 e §1
Vid sådan inspektion som anges	Vid sådan inspektion som anges
i 26 d § har den som utför inspek-	i 26 d § har den som utför inspek-
tionen rätt att av polismyndigheten	tionen rätt att av Polismyndigheten
få den hjälp som behövs för att in-	få den hjälp som behövs för att in-
spektionen ska kunna genomföras.	spektionen ska kunna genomföras.
27 a §2
Polismyndigheten skall lämna	Polismyndigheten ska lämna den
den hjälp som behövs för att verk-	hjälp som behövs för att verkställa
ställa ett beslut om omhänder-	ett beslut om omhändertagande av
tagande av personakt. Begäran om	personakt. Begäran om sådan hjälp
sådan hjälp får dock göras endast	får dock göras endast om
om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2009:597.

2 Senaste lydelse 2005:125.

177

Prop. 2013/14:110	2.79	Förslag till lag om ändring i tobakslagen
		(1993:581)

Härigenom föreskrivs att 19 a, 23 a och 23 b §§ tobakslagen (1993:581)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 a §2

Den omedelbara tillsynen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs utövas av

1. Arbetsmiljöverket när det gäller lokaler och andra utrymmen för vil- ka verket har den centrala tillsynen,

2. kommunen när det gäller

a) de miljöer och lokaler för vilka Folkhälsomyndigheten har den cent- rala tillsynen,

b) bestämmelserna om varningstexter m.m. i 9 och 11 §§ på försälj- ningsställen, och

c) bestämmelserna om marknadsföring m.m. i 14 och 14 a §§ när det

gäller marknadsföringsåtgärder på eller i anslutning till försäljningsstäl- len, och

3. kommunen och polismyndig-	3. kommunen och Polismyndig-
heten när det gäller bestämmelser-	heten när det gäller bestämmel-
na om handel m.m. enligt 12–	serna om handel m.m. enligt 12–
12 d §§.	12 d §§.

Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt första stycket 2 och 3. Länsstyrelsen ska

1. följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med infor- mation och råd, och

2. främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan till- synsmyndigheter och andra.

23 a §3

Kommunen och polismyndighe-	Kommunen och Polismyndig-
ten ska underrätta varandra om	heten ska underrätta varandra om
förhållanden som är av betydelse	förhållanden som är av betydelse
för tillsynen.	för tillsynen.
En kommun som har fattat be-	En kommun som har fattat be-
slut i ett ärende enligt denna lag	slut i ett ärende enligt denna lag
ska skicka en kopia av beslutet till	ska skicka en kopia av beslutet till
Folkhälsomyndigheten samt den	Folkhälsomyndigheten, Polismyn-
länsstyrelse och polismyndighet	digheten och den länsstyrelse som
som berörs av beslutet.	berörs av beslutet.

1	Lagen omtryckt 2005:369.
2	Senaste lydelse 2013:630.
3	Senaste lydelse 2013:630.
178

23 b §4		Prop. 2013/14:110
Polismyndigheten ska på begäran av en annan tillsynsmyndighet lämna
den hjälp som behövs vid tillämpningen av 21 och 23 §§.
En begäran enligt första stycket får göras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en po-
sens särskilda befogenheter enligt	lismans särskilda befogenheter en-
10 § polislagen (1984:387) behö-	ligt 10 § polislagen (1984:387) be-
ver tillgripas, eller	höver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

4 Senaste lydelse 2010:682.

179

Prop. 2013/14:110	2.80	Förslag till lag om ändring i fiskelagen
		(1993:787)
	Härigenom föreskrivs att 47 § fiskelagen (1993:787) ska ha följande
	lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		47 §1
	Om någon ertappas på bar gär-		Om någon påträffas på bar gär-
	ning när han eller hon begår brott		ning när han eller hon begår brott
	enligt denna lag, får beslag göras		enligt denna lag, får beslag göras
	av fisk, redskap, fiskefartyg eller		av fisk, redskap, fiskefartyg eller
	andra föremål som		andra föremål som

1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller

2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag. Befogenheter enligt första stycket har

1. fisketillsynsmän som getts förordnande enligt 34 § tredje stycket,

och

2. sådana befattningshavare hos Kustbevakningen, Havs- och vatten- myndigheten eller länsstyrelsen i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske.

Samma befogenhet har, om fisket kränker enskild fiskerätt, den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom eller henne.

Om egendom har tagits i beslag	Om egendom har tagits i beslag
enligt första stycket ska detta	enligt första stycket ska detta
skyndsamt anmälas till polismyn-	skyndsamt anmälas till Polismyn-
digheten eller åklagare. Den som	digheten eller åklagare. Den polis-
tar emot anmälan ska förfara som	man eller åklagare som tar emot
om han eller hon själv gjort be-	en sådan anmälan om beslag ska
slaget.	vidta samma åtgärder som om han
	eller hon själv gjort beslaget.

Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder honom eller henne har tagit fisk i beslag, får dock fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmäla det, om beslaget bara grundar sig på denna lag.

Fisk som tagits i beslag och som	Fisk som tagits i beslag och som
uppenbarligen bör förklaras för-	uppenbarligen bör förklaras för-
verkad ska omedelbart efter be-	verkad ska omedelbart efter be-
slaget släppas ut i det vattenom-	slaget släppas ut i det vattenom-
råde där den fångats, om den är	råde där den fångats, om den är
levnadsduglig och det kan ske utan	levnadsduglig och det kan göras
särskilda kostnader eller besvär.	utan särskilda kostnader eller
	besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2011:615.

180

Ansökan om tillstånd att anord- na och anmälan om en allmän sammankomst eller offentlig till- ställning ska göras till Polismyn- digheten.

Ansökan ska göras skriftligen i god tid. Om möjligt ska ansökan ha kommit in senast en vecka före sammankomsten eller tillställ- ningen.

Anmälan ska göras skriftligen eller muntligen. Om möjligt ska anmälan ha kommit in senast fem dagar före sammankomsten eller tillställningen.

2.81	Förslag till lag om ändring i ordningslagen	Prop. 2013/14:110
	(1993:1617)

Härigenom föreskrivs i fråga om ordningslagen (1993:1617)1

dels att i 2 kap. 8, 11, 20, 27, 28 och 32 §§, 3 kap. 1, 6, 7, och 26 §§ samt 5 kap. 3 § ordet ”polismyndigheten” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ”Polismyndigheten” i motsvarande form,

dels att 2 kap. 6, 7 a, 9, 12, 17, 21 och 29 §§ samt 3 kap. 14, 16, 17, 19 och 20 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 22 § ska lyda ”Polismyndighetens rätt att inställa och upplösa allmänna sammankomster och offentliga till- ställningar” och att rubriken närmast före 2 kap. 25 § ska lyda ”Polis- myndighetens rätt att förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §

Ansökan om tillstånd att anord- na och anmälan om en allmän sammankomst eller offentlig till- ställning skall göras hos polis- myndigheten.

Ansökan skall göras skriftligen i god tid. Om möjligt skall ansökan ha kommit in senast en vecka före sammankomsten eller tillställ- ningen.

Anmälan skall göras skriftligen eller muntligen. Om möjligt skall anmälan ha kommit in senast fem dagar före sammankomsten eller tillställningen.

7 a §2
Den som enligt 4 eller 5 § är	Den som enligt 4 eller 5 § är
skyldig att söka tillstånd eller an-	skyldig att söka tillstånd eller an-
mäla en allmän sammankomst som	mäla en allmän sammankomst som
avses i 1 § första stycket 1 får i	avses i 1 § första stycket 1 får i
samband med att en sådan ansökan	samband med att en sådan ansökan
eller anmälan görs begära att delta-	eller anmälan görs begära att del-
1 Senaste lydelse av	2 kap. 28	§ 2013:939
2 kap. 8 § 2005:901	2 kap. 32	§ 2010:1625
2 kap. 11 § 2013:939	3 kap. 7 § 2009:101
2 kap. 20 § 2009:101	3 kap. 26	§ 2005:68
2 kap. 27 § 2013:939	5 kap. 3 § 2009:101.

2 Senaste lydelse 2005:901.

181

Prop. 2013/14:110 gare i sammankomsten skall få till-		tagare i sammankomsten ska få
stånd att helt eller delvis täcka an-		tillstånd att helt eller delvis täcka
siktet.		ansiktet.
En begäran skall vara skriftlig		En begäran ska vara skriftlig och
och ha kommit in till polismyndig-		ha kommit in till Polismyndigheten
heten inom den tid som anges i		inom den tid som anges i 6 §.
6 §.
		9 §3
Polismyndigheten får	förelägga	Polismyndigheten					får	förelägga
anordnaren av en allmän samman-		anordnaren av en allmän samman-
komst eller offentlig tillställning		komst eller offentlig tillställning
att lämna uppgifter utöver vad an-		att lämna uppgifter utöver vad an-
sökan, anmälan eller begäran en-		sökan, anmälan eller begäran en-
ligt 7 a § skall innehålla. Myndig-		ligt	7 a §	ska	innehålla. Myndig-
heten får också själv sörja för den		heten får också själv sörja för den
utredning som behövs. Anordnaren		utredning som behövs. Anordnaren
är dock inte skyldig att redogöra		är dock inte skyldig att redogöra
för innehållet i föredrag, tal eller		för innehållet i föredrag, tal eller
dramatisk eller annan framställ-		dramatisk eller annan framställ-
ning som är avsedd att förekomma		ning som är avsedd att förekomma
vid sammankomsten eller tillställ-		vid sammankomsten eller tillställ-
ningen.		ningen.
Om det med anledning av en an-		Om det med anledning av en an-
sökan om tillstånd att anordna eller		sökan om tillstånd att anordna eller
en anmälan om en cirkusföreställ-		en anmälan om en cirkusföreställ-
ning eller en offentlig tillställning		ning eller en offentlig tillställning
behövs en undersökning som krä-		behövs en undersökning som krä-
ver särskild fackkunskap, får polis-		ver	särskild			fackkunskap,			får
myndigheten anlita en	sakkunnig	Polismyndigheten					anlita		en
på anordnarens bekostnad.		sakkunnig på anordnarens bekost-
		nad.
	12 §
Tält får användas vid allmänna		Tält får användas vid allmänna
sammankomster eller	offentliga	sammankomster				eller		offentliga
tillställningar endast om det har		tillställningar endast om det har
betryggande brandtålighet och sta-		betryggande brandtålighet och sta-
bilitet samt i övrigt tältet och dess		bilitet samt i övrigt tältet och dess
inredning erbjuder betryggande sä-		inredning		erbjuder			betryggande
kerhet mot brand eller andra		säkerhet mot brand eller andra
olycksfall och utrymningsvägarna		olycksfall		och	utrymningsvägarna
är tillfredsställande. Ett tält som är		är tillfredsställande. Ett tält som är
avsett för flera än 150 personer		avsett för flera än 150 personer
och som får uppföras utan bygglov		och som får uppföras utan bygglov
(samlingstält) skall vara besiktigat		(samlingstält)			ska vara			besiktigat
och godkänt.		och godkänt.
Besiktningen skall ske innan täl-		Besiktningen				ska	göras		innan

3	Senaste lydelse 2005:901.
182

tet första gången tas i bruk i Sverige och vid regelbundet åter- kommande tillfällen. Om tältet har ändrats i något avseende som har väsentlig betydelse för säkerheten, skall det besiktigas på nytt.

Godkännande av ett samlingstält skall gälla för en tid av minst tre och högst sju år.

Om ett tält, som är avsett att an- vändas vid allmänna sammankom- ster eller offentliga tillställningar, på grund av skada eller av någon annan orsak inte erbjuder be- tryggande säkerhet mot brand och andra olycksfall, får polismyn- digheten förbjuda att tältet används vid sådana sammankomster eller tillställningar så länge felet består.

tältet första gången tas i bruk i Prop. 2013/14:110 Sverige och vid regelbundet åter-

kommande tillfällen. Om tältet har ändrats i något avseende som har väsentlig betydelse för säkerheten, ska det besiktigas på nytt.

Godkännande av ett samlingstält ska gälla för en tid av minst tre och högst sju år.

Om ett tält, som är avsett att an- vändas vid allmänna sammankom- ster eller offentliga tillställningar, på grund av skada eller av någon annan orsak inte erbjuder be- tryggande säkerhet mot brand och andra olycksfall, får Polismyndig- heten förbjuda att tältet används vid sådana sammankomster eller tillställningar så länge felet består.

			17 §
Den som inte följer de ordnings-				Den som inte följer de ordnings-
regler för en allmän sammankomst				regler för en allmän sammankomst
eller offentlig		tillställning	som	eller offentlig tillställning som ska
skall gälla enligt villkor som polis-				gälla enligt villkor som Polismyn-
myndigheten har meddelat			med	digheten har meddelat med stöd av
stöd av 16 § andra stycket är skyl-				16 § andra stycket är skyldig att på
dig att på tillsägelse lämna sam-				tillsägelse lämna sammankomsten
mankomsten eller tillställningen.				eller tillställningen.
			21 §
Chefen	för	polismyndigheten		De personer som Polismyndig-
skall ha fritt tillträde till allmänna				heten har utsett att närvara ska ha
sammankomster och offentliga till-				fritt tillträde till allmänna samman-
ställningar.	Detsamma		gäller	komster och offentliga tillställ-
andra personer som polismyndig-				ningar.
heten har utsett att närvara.

29 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. i egenskap av anordnare bryter mot kravet på tillstånd eller anmälan

i4 eller 5 § eller mot ett villkor eller ett förbud som har meddelats enligt 4 § andra stycket, 5 § fjärde stycket, 15 §, 16 § andra stycket eller 25 §,

2. lämnar oriktig uppgift om nå-	2. lämnar oriktig uppgift om nå-
got förhållande som han enligt	got förhållande som han eller hon
tillämpliga föreskrifter är skyldig	enligt tillämpliga	föreskrifter är
att upplysa om i en ansökan eller	skyldig att upplysa om i en an-
en anmälan eller om sådana om-	sökan eller en anmälan eller om
ständigheter som polismyndigheten	sådana omständigheter som Polis-
kan begära uppgift om med stöd av	myndigheten kan	begära uppgift	183

Prop. 2013/14:110	9 § första stycket,	om med stöd av 9 § första stycket,
	3. anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning i ett tält
	som saknar föreskrivet godkännande eller bryter mot ett användningsför-
	bud eller mot ett villkor som har meddelats för användandet,
	4. anordnar en allmän samman-	4. anordnar en allmän samman-
	komst eller offentlig tillställning	komst eller offentlig tillställning
	och därvid tillåter användning av	och då tillåter användning av en ti-
	en tivolianordning som saknar fö-	volianordning som saknar föreskri-
	reskrivet godkännande eller bryter	vet godkännande eller bryter mot
	mot ett användningsförbud eller	ett användningsförbud eller mot ett
	mot ett villkor som har meddelats	villkor som har meddelats för an-
	för användandet,	vändandet,
	5. anordnar en offentlig tillställning i strid med 14 §,
	6. anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning utan
	tillstånd enligt 19 eller 20 § i fall då sådant tillstånd behövs, eller
	7. anordnar eller fortsätter en allmän sammankomst eller offentlig till-
	ställning trots att sammankomsten eller tillställningen har inställts eller
	upplösts enligt 22 eller 23 §.
	Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i 18 §
	första stycket mot förtäring eller förvaring av alkoholdrycker döms till
	penningböter, om inte gärningen är belagd med straff i någon annan för-
	fattning.
	Har flera medverkat till en gär-	Har flera medverkat till en gär-
	ning som avses i första stycket	ning som avses i första stycket ska
	skall 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbal-	23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken
	ken tillämpas.	tillämpas.
	3 kap.
		14 §
	Vid prövningen av en ansökan	Vid prövningen av en ansökan
	om tillstånd som avses i detta kapi-	om tillstånd som avses i detta kapi-
	tel eller i en lokal föreskrift skall	tel eller i en lokal föreskrift ska
	polismyndigheten beakta vad som	Polismyndigheten beakta vad som
	krävs av hänsyn till trafiken samt	krävs av hänsyn till trafiken samt
	till allmän ordning och säkerhet.	till allmän ordning och säkerhet.
	Om ansökan avser tillstånd att ta i	Om ansökan avser tillstånd att ta i
	anspråk en offentlig plats för visst	anspråk en offentlig plats för visst
	ändamål, skall särskild hänsyn tas	ändamål, ska särskild hänsyn tas
	till gångtrafikens intresse.	till gångtrafikens intresse.
	Ett beslut av polismyndigheten	Ett beslut av Polismyndigheten
	om tillstånd får förenas med de	om tillstånd får förenas med de
	villkor som behövs av hänsyn till	villkor som behövs av hänsyn till
	trafiken samt till allmän ordning	trafiken samt till allmän ordning
	och säkerhet. Villkoren får inte	och säkerhet. Villkoren får inte
	lägga onödigt tvång på allmänhe-	lägga onödigt tvång på allmänhe-
	ten eller annars göra obefogade in-	ten eller på annat sätt göra obefo-
	skränkningar i den enskildes frihet.	gade inskränkningar i den enskil-
		des frihet.
		16 §
184	Beslut enligt 14 § gäller för viss	Beslut enligt 14 § gäller för viss

tid eller tills vidare. Beslutet skall innehålla de villkor som polismyn- digheten har meddelat enligt 14 § andra stycket och de villkor som kommunen har ställt upp med stöd av 15 §. Beslut i fråga om mark som inte står under kommunens förvaltning skall också innehålla en erinran om att medgivande av markägare eller nyttjanderätts- havare kan behövas.

Om kommunen har yttrat sig en- ligt 2 § skall beslutet innehålla erinran om möjligheten att över-

klaga	kommunens beslut enligt
10 kap.	kommunallagen
(1991:900).

Om det behövs för att förebygga oordning eller för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas får polismyndigheten i ett särskilt fall ge anvisningar eller tillsägelser till innehavaren och be- sökande för användningen av så- dana bad- eller campingplatser och lokaler eller platser för idrott, fri- luftsliv, spel, lek, förströelse eller liknande som allmänheten har till- träde till. Om det är nödvändigt får polismyndigheten förbjuda fortsatt användning.

Om det behövs föreskrifter om allmän ordning och säkerhet för verksamhet som avses i första stycket, skall polismyndigheten an- mäla förhållandet till kommunen.

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt detta ka- pitel, lokala föreskrifter eller be- slut eller villkor som har medde- lats med stöd av 5 §, 14 § andra stycket eller 15 §, får polismyndig- heten förelägga honom att inom viss tid vidta åtgärden. Detta gäller endast om han inte vidtar rättelse genast efter tillsägelse eller inte kan anträffas efter rimlig efter-

tid eller tills vidare. Beslutet ska innehålla de villkor som Polismyn- digheten har meddelat enligt 14 § andra stycket och de villkor som kommunen har ställt upp med stöd av 15 §. Beslut i fråga om mark som inte står under kommunens förvaltning ska också innehålla en upplysning om att medgivande av markägare eller nyttjanderättsha- vare kan behövas.

Om kommunen har yttrat sig en- ligt 2 § ska beslutet innehålla en upplysning om möjligheten att överklaga kommunens beslut enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).

17 §

Om det behövs för att förebygga oordning eller för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas får Polismyndigheten i ett särskilt fall ge anvisningar eller tillsägelser till innehavaren och be- sökande för användningen av så- dana bad- eller campingplatser och lokaler eller platser för idrott, fri- luftsliv, spel, lek, förströelse eller liknande som allmänheten har till- träde till. Om det är nödvändigt får

Polismyndigheten förbjuda fortsatt användning.

Om det behövs föreskrifter om allmän ordning och säkerhet för verksamhet som avses i första stycket, ska Polismyndigheten an- mäla förhållandet till kommunen.

19 §

Om någon inte vidtar en åtgärd som han eller hon är skyldig att utföra enligt detta kapitel, lokala föreskrifter eller beslut eller villkor som har meddelats med stöd av 5 §, 14 § andra stycket eller 15 §, får Polismyndigheten förelägga honom eller henne att inom viss tid vidta åtgärden. Detta gäller endast om han eller hon inte vidtar rättelse genast efter tillsägelse eller

Prop. 2013/14:110

185

Prop. 2013/14:110 forskning.	inte kan anträffas efter rimlig
	efterforskning.

Även om det inte följer av första stycket får föreläggande, utan före- gående tillsägelse, avse skyldighet att ta bort upplag, försäljningsstånd, ställningar, skyltar, containrar och andra anordningar som har placerats på en offentlig plats utan nödvändigt tillstånd enligt 1 § eller i strid med villkor som gäller för tillståndet. Detsamma gäller i fråga om anordningar som inte har tagits bort efter utgången av giltighetstiden för tillståndet.

Ett föreläggande enligt andra	Ett föreläggande enligt andra
stycket får, om det avser en con-	stycket får, om det avser en con-
tainer eller något annat skrymman-	tainer eller något annat skrymman-
de föremål som ställts upp på	de föremål som ställts upp på
offentlig plats, riktas också mot	offentlig plats, riktas också mot
föremålets ägare eller den som är i	föremålets ägare eller den som är i
ägarens ställe, även om föremålet	ägarens ställe, även om föremålet
ställts upp för någon annans räk-	ställts upp för någon annans räk-
ning. Det sagda gäller inte om det	ning. Det sagda gäller inte om det
är uppenbart att någon annan än	är uppenbart att någon annan än
föremålets ägare eller den som är i	föremålets ägare eller den som är i
hans ställe har bestämt platsen för	hans eller hennes ställe har be-
uppställningen.	stämt platsen för uppställningen.
20 §
I föreläggande får vite sättas ut	I ett föreläggande får vite sättas
eller, som påföljd för underlåten-	ut eller, som påföljd om föreläg-
het att följa föreläggandet, anges	gandet inte följs, anges att rättelse
att rättelse kan komma att ske på	kan komma att vidtas på den för-
den försumliges bekostnad genom	sumliges bekostnad genom Polis-
polismyndighetens försorg.	myndighetens försorg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

186

En arbetstagare vid Polismyn- digheten, Säkerhetspolisen, utri- kesförvaltningen, Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Totalförsvarets rek- ryteringsmyndighet, Försvarshög- skolan eller Försvarets radioanstalt får med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa.

2.82	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) Prop. 2013/14:110
	om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 5, 19 och 31 §§ lagen (1994:260) om offent-
lig anställning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	5 §

Utöver de krav på svenskt med- borgarskap som följer av rege- ringsformen eller någon annan lag gäller också att bara svenska med- borgare får ha en anställning som åklagare eller polis eller ha en mi- litär anställning.

Utöver de krav på svenskt med- borgarskap som följer av rege- ringsformen eller någon annan lag gäller också att bara svenska med- borgare får ha en anställning som åklagare eller polisman eller ha en militär anställning.

19 §

Disciplinpåföljd får inte meddelas efter det att arbetstagarens anställ- ning har upphört eller uppsägning har ägt rum.

Vad som sägs i första stycket	Det som sägs i första stycket
gäller inte, om arbetstagaren över-	gäller inte, om arbetstagaren över-
går från en myndighet till en annan	går från en myndighet till en annan
inom domstols-, åklagar- respek-	1. inom domstolsväsendet,
tive polisväsendet.	2. inom åklagarväsendet, eller
	3. mellan Polismyndigheten och
	Säkerhetspolisen.

31 §1 En arbetstagare vid polisväsen-

det, utrikesförvaltningen, Försvars- makten, Fortifikationsverket, För- svarets materielverk, Totalförsva- rets rekryteringsmyndighet, För- svarshögskolan eller Försvarets radioanstalt får med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsupp- gifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2010:463.

187

En arbetstagare vid Polismyn- digheten, Säkerhetspolisen, utri- kesförvaltningen, Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvarshögskolan eller Försvarets radioanstalt får skiljas från sina arbetsuppgifter en- ligt 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning.

Prop. 2013/14:110	2.83	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261)
		om fullmaktsanställning
	Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning
	ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

9 §1 En arbetstagare vid polisväsen-

det, utrikesförvaltningen, Försvars- makten, Fortifikationsverket, För- svarets materielverk, Försvarshög- skolan eller Försvarets radioanstalt får skiljas från sina arbetsuppgifter enligt 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1997:179.

188

2.84	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) Prop. 2013/14:110
	om intensivövervakning med elektronisk
	kontroll

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1994:451) om intensivöver- vakning med elektronisk kontroll ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om övervakningsnämnden be- stämmer att beslutet om verkstäl- lighet utanför anstalt skall upphä- vas eller om det bestäms att beslu- tet tills vidare inte skall gälla, skall den dömde, om verkställigheten har påbörjats, föras till en krimi- nalvårdsanstalt för fortsatt verk- ställighet av fängelsestraffet. Polis- myndigheten i den ort där den dömde vistas skall förpassa honom till en sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårds- anstalten i stället för att förpassa honom dit.

17 §1

Om övervakningsnämnden be- stämmer att beslutet om verkstäl- lighet utanför anstalt ska upphävas eller om det bestäms att beslutet tills vidare inte ska gälla, ska den dömde, om verkställigheten har påbörjats, föras till en kriminal- vårdsanstalt för fortsatt verkställig- het av fängelsestraffet. Polismyn- digheten ska förpassa den dömde till en sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får

Polismyndigheten förelägga ho- nom eller henne att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom eller henne dit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1996:784.

189

Prop. 2013/14:110	2.85	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569)
		om Sveriges samarbete med de internationella
		tribunalerna för brott mot internationell
		humanitär rätt
	Härigenom föreskrivs att 8 och 12 a §§ lagen (1994:569) om Sveriges
samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell
humanitär rätt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					8 §1
	Ett beslut om utlämning till tri-					Ett beslut om utlämning till tri-
bunalen skall verkställas av polis-						bunalen ska verkställas av Polis-
myndigheten. Om den som skall						myndigheten. Om den som ska ut-
utlämnas är på fri fot, får han eller						lämnas är på fri fot, får han eller
hon, om det är nödvändigt för att						hon, om det är nödvändigt för att
utlämningen skall kunna genom-						utlämningen ska kunna genomfö-
föras, omhändertas och tas i förvar						ras, omhändertas och tas i förvar
av polismyndigheten, dock längst						av Polismyndigheten, dock längst
under fyrtioåtta timmar.						under 48 timmar.
					12 a §2
	Chefen för Justitiedepartementet					Chefen för Justitiedepartementet
får meddela tillstånd till transport						får meddela tillstånd till transport
genom Sverige av en frihetsberö-						genom Sverige av en frihetsberö-
vad person som för att utlämnas el-						vad person som för att utlämnas el-
ler i annat syfte skall överföras						ler i annat syfte ska överföras mel-
mellan en annan stat och tribuna-						lan en annan stat och tribunalen.
len. Under en sådan transport skall						Under en sådan transport ska fri-
frihetsberövandet			bestå	om	inte	hetsberövandet bestå om inte tribu-
tribunalen begär att den som över-						nalen begär att den som överförs
förs skall friges.						ska friges.
	För flygtransport utan			planerad		För flygtransport utan planerad
mellanlandning här i landet krävs						mellanlandning här i landet krävs
inte tillstånd enligt första stycket.						inte tillstånd enligt första stycket.
Om en oplanerad mellanlandning						Om en oplanerad mellanlandning
sker, skall polismyndighet ta den						sker, ska Polismyndigheten ta den
som överförs i förvar till dess en						som överförs i förvar till dess en
ansökan görs om tillstånd till						ansökan görs om tillstånd till
transport enligt första stycket och						transport enligt första stycket och
genast underrätta chefen för Justi-						genast underrätta chefen för Justi-
tiedepartementet			om detta.		Görs	tiedepartementet om detta. Görs
ingen ansökan senast 96 timmar						ingen ansökan inom 96 timmar
från den		oplanerade landningen,				från den oplanerade landningen,
skall personen omedelbart friges.						ska personen omedelbart friges.
1 Senaste lydelse 2003:1165.
2	Senaste lydelse 2002:330.
190

Om tillstånd har meddelats en- ligt första stycket, får polismyndig- het vid behov ta den som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller bes- tämmelserna i 5 §.

Om tillstånd har meddelats en- Prop. 2013/14:110 ligt första stycket, får Polismyn-

digheten vid behov ta den som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om trans- port gäller bestämmelserna i 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

191

Prop. 2013/14:110	2.86	Förslag till lag om ändring i sjölagen
		(1994:1009)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 19 § och 22 kap. 10 § sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 kap.

Sjöfartsverket, Transportstyrel- sen, Kustbevakningen, Tullverket och polismyndighet ska lämna en tingsrätt som håller sjöförklaring den medverkan tingsrätten begär för utredningen. För polismyndig- heternas utredningar gäller be- stämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken.

19 §1

Sjöfartsverket, Transportstyrel- sen, Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten ska lämna en tingsrätt som håller sjöförkla- ring den medverkan som tingsrät- ten begär för utredningen. För

Polismyndighetens utredningar gäller bestämmelserna om förun- dersökning i 23 kap. rättegångs- balken.

22 kap.

10 §2

Kustbevakningen,	Tullverket	Kustbevakningen,	Tullverket
och polismyndigheterna skall bi-		och Polismyndigheten ska biträda
träda registermyndigheten med att		registermyndigheten med att vaka
vaka över att bestämmelser i lag		över att bestämmelser i lag eller
eller annan författning om registre-		annan författning om	registrering
ring och identifiering av skepp och		och identifiering av skepp och in-
inskrivning av rätt till skepp och		skrivning av rätt till skepp och an-
andel i sådan egendom följs. De		del i sådan egendom följs. Dessa
angivna myndigheterna har, lik-		myndigheter har, liksom register-
som registermyndigheten, för detta		myndigheten, för detta ändamål
ändamål rätt till tillträde till ett		rätt till tillträde till ett skepp. De
skepp. De skall underrätta register-		ska underrätta registermyndigheten
myndigheten om försummelser att		om försummelser att följa bestäm-
följa bestämmelserna.		melserna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1	Senaste lydelse 2008:1311.
2	Senaste lydelse 2001:384.
192

2.87	Förslag till lag om ändring i lagen		Prop. 2013/14:110
	(1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9 och 10 §§ lagen (1994:1776) om
skatt på energi ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		10 kap.

Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel skall vad avser motordrivna for- don utövas av polismyndigheterna samt av Tullverket vad avser gränskontroll.

Kustbevakningen skall utöva tillsynen av båtar. Polismyndig- heterna skall dock utöva sådan tillsyn inom områden som inte övervakas av Kustbevakningen.

För kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel har polismyndigheterna och andra till- synsmyndigheter rätt att få tillträde till låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheterna har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersätt- ning.

9 §1

Tillsynen över att bestämmel- serna i detta kapitel följs ska ut- övas av Polismyndigheten när det gäller motordrivna fordon och av Tullverket när det gäller gräns- kontroll.

Kustbevakningen ska utöva till- synen av båtar. Polismyndigheten ska dock utöva sådan tillsyn inom områden som inte övervakas av Kustbevakningen.

10 §

För att kontrollera att bestäm- melserna i detta kapitel följs har

Polismyndigheten och andra till- synsmyndigheter rätt att få tillträde till låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheterna har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersätt- ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 1999:431.

193

Prop. 2013/14:110	2.88	Förslag till lag om ändring i lagen
		(1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs att i 10 kap. 6 § lagen (1994:1809) om totalför- svarsplikt1 ordet ”polismyndighetens” ska bytas ut mot ”Polismyndig- hetens”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse av 10 kap. 6 § 2010:448.

194

2.89	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:832)						Prop. 2013/14:110
	om obduktion m.m.
Härigenom föreskrivs att 18 och 19 §§ lagen (1995:832) om obduktion
m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		18 §
Beslut om rättsmedicinsk under-			Beslut om rättsmedicinsk under-
sökning	som	avses i 13–15 §§	sökning	som	avses i 13–15 §§
meddelas av polismyndighet. Även			meddelas	av	Polismyndigheten.
allmän domstol eller allmän åkla-			Även allmän domstol eller allmän
gare får besluta om rättsmedicinsk			åklagare får besluta om rättsmedi-
undersökning som avses i 13 § 1.			cinsk undersökning som avses i
Beslut om rättsmedicinsk under-			13 § 1. Beslut		om	rättsmedicinsk
sökning som avses i 16 § meddelas			undersökning		som	avses i 16 §
av allmän domstol.			meddelas av allmän domstol.
		19 §
Om det inte är uppenbart obe-			Om det inte är uppenbart obe-
hövligt	skall	polismyndigheten	hövligt ska Polismyndigheten un-
underrättas om tid och plats för en			derrättas om tid och plats för en
rättsmedicinsk undersökning. Poli-			rättsmedicinsk		undersökning.		En
sen får närvara vid en sådan under-			polisman får närvara vid en sådan
sökning.			undersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

195

Prop. 2013/14:110 2.90	Förslag till lag om ändring i pantbankslagen
	(1995:1000)
Härigenom föreskrivs att 27 § och rubriken närmast före 27 § pant-
bankslagen (1995:1000) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Poliskontroll		Polismyndighetens kontroll
	27 §
En pantbank är skyldig att på be-		En pantbank är skyldig att på be-
gäran lämna ut uppgifter ur pant-		gäran lämna ut uppgifter ur pant-
boken till polismyndigheten. En		boken till Polismyndigheten. En
sådan begäran får avse viss syste-		sådan begäran får avse viss syste-
matisk rapportering till polismyn-		matisk rapportering till myndighe-
digheten.		ten.
Pantbanken skall också lämna		Pantbanken ska	också	lämna
polismyndigheten tillträde till pant-		Polismyndigheten	tillträde	till
bankens	lokaler för undersökning	pantbankens lokaler för undersök-
av pantlagret och granskning av		ning av pantlagret och granskning
pantboken och de handlingar som		av pantboken och de handlingar
ligger till grund för den.		som ligger till grund för den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

196

2.91	Förslag till lag om ändring i vapenlagen	Prop. 2013/14:110
	(1996:67)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1996:67)1 dels att 2 kap. 17–22 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 17 och 18 §§ samt 20–22 §§ ska utgå,

dels att i 2 kap. 10–10 b, 12 och 14 §§, 3 kap. 1 a, 6 och 8 §§, 4 kap. 2 §, 5 kap. 7 § samt 6 kap. 3 b, 4 och 4 a §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”,

dels att 1 kap. 8 §, 2 kap. 7 §, 4 kap. 4 §, 5 kap. 3 och 5 §§, 6 kap. 1– 3 a, 6 och 7 §§, 7 kap. 3 §, 8 kap. 2 §, 9 kap. 7 §, 10 kap. 1 och 2 §§ samt 11 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 2 kap. ska lyda ”Tillstånd”,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 1 a kap., av följande ly- delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

8 §2

I fråga om skjutvapen som inne-	I fråga om skjutvapen som inne-
has av staten gäller endast 2 kap.	has av staten gäller endast 1 a kap.
17–21 §§ och 2 a kap. 5 §. Lagen	6–11 §§ och 2 a kap. 5 §. Lagen
gäller inte ammunition som inne-	gäller inte ammunition som inne-
has av staten.	has av staten.

I fråga om skjutvapen och ammunition som tillverkas för staten gäller endast 2 a kap. 1–4 och 6 §§.

1 Senaste lydelse av		2 kap. 21	§ 1999:74
2 kap. 10 § 2012:306		2 kap. 22	§ 2010:364
2 kap. 10 a § 2012:306		3 kap. 1 a § 2006:386
2 kap. 10 b § 2012:306		3 kap. 8 § 2006:386
2 kap. 14 § 2000:147		4 kap. 2 § 2006:386
2 kap. 17	§ 2006:386	5 kap. 7 § 2000:147
2 kap. 18	§ 2012:306	6 kap. 3 b § 2012:306
2 kap. 19	§ 1999:74	6 kap. 4 § 2012:306
2 kap. 20	§ 1999:74	6 kap. 4 a § 2012:306.

2 Senaste lydelse 2011:467.

197

Prop. 2013/14:110	1 a kap.
	Behandling av personuppgifter
	i vapenregister och vapenärenden
	Personuppgiftsansvar
	1 §
	Polismyndigheten är personupp-
	giftsansvarig	för		behandling			av
	personuppgifter		i	vapenregister
	och vapenärenden.
	2 §
	Polismyndigheten ska utse ett el-
	ler flera personuppgiftsombud för
	behandlingen av personuppgifter i
	vapenregister och vapenärenden.
	Myndigheten ska anmäla till till-
	synsmyndigheten			enligt		person-
	uppgiftslagen	(1998:204)				när	ett
	personuppgiftsombud				utses eller
	entledigas.
	Behandling av känsliga person-
	uppgifter
	3 §
	Uppgifter om en person får inte
	behandlas enbart på grund av vad
	som är känt om personens ras eller
	etniska ursprung, politiska åsikter,
	religiösa eller filosofiska överty-
	gelse, medlemskap i fackförening,
	hälsa eller sexualliv.
	Om uppgifter om en person be-
	handlas på annan grund, får de
	kompletteras med sådana uppgif-
	ter som avses i första stycket när
	det är absolut nödvändigt för syftet
	med behandlingen. Uppgifter som
	avses i första stycket får också be-
	handlas om det är nödvändigt för
	diarieföring eller			om	uppgifterna
	har lämnats till Polismyndigheten i
	en anmälan eller liknande och be-
	handlingen är nödvändig för hand-
	läggningen.
	4 §
	Vid sökning		i	personuppgifter
198	som behandlas med stöd av denna

lag får uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv inte användas som sökbegrepp.

Tillgången till personuppgifter

5 §

Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad varje tjän- steman behöver för att kunna full- göra sina arbetsuppgifter.

Rättelse och skadestånd

6 §

Bestämmelserna i personupp- giftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd tillämpas på mot- svarande sätt vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som avses i 15 §.

Vapenregister

7 §

Polismyndigheten ska med hjälp av automatiserad behandling föra separata register över

1. personer och organisationer som enligt denna lag har medde- lats tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition eller tillstånd att låna skjutvapen samt personer som tillhör hemvärnets personal och som av Försvarsmakten har tillde- lats skjutvapen för förvaring i bo- staden (vapeninnehavarregistret),

2. de skjutvapen för vilka till- stånd till innehav har meddelats enligt denna lag samt skjutvapen som upphittats eller anmälts stulna eller försvunna (vapenregistret), och

3. personer och organisationer som har meddelats tillstånd enligt denna lag att driva handel med skjutvapen, fysiska personer som

Prop. 2013/14:110

199

Prop. 2013/14:110	har ett betydande inflytande över
	en sådan juridisk person som har
	tillstånd att driva handel med
	skjutvapen, personer som har god-
	känts att som föreståndare eller
	ersättare svara för sådan verksam-
	het samt personer och organisatio-
	ner som har meddelats tillstånd
	enligt denna lag att ta emot skjut-
	vapen för översyn eller reparation
	(vapenhandlarregistret).
	Av vapeninnehavarregistret				får
	det inte framgå vilka vapen som
	Försvarsmakten har tilldelat nå-
	gon som tillhör hemvärnets perso-
	nal. Registret får inte användas för
	att göra automatiserade samman-
	ställningar över personer som till-
	hör hemvärnets personal.
	Vapenregistrens ändamål
	8 §
	Vapenregistren ska ha till ända-
	mål att
	1. underlätta handläggningen av
	frågor om tillstånd enligt denna
	lag, och
	2. ge	information om		sådana
	uppgifter som behövs för att före-
	bygga,	förhindra eller		upptäcka
	brottslig verksamhet eller för att
	utreda eller beivra brott med an-
	knytning till skjutvapen.
	Bevarande och gallring av upp-
	gifter i vapenregister
	9 §
	Uppgifter		i vapenregister		får
	inte bevaras där längre än vad
	som behövs för något av de ända-
	mål som anges i 8 §.
	10 §
	Utan hinder av vad som sägs i
	9 § ska uppgifter om skjutvapen
	och sådana vapendelar som avses
	i 2 a kap. bevaras i vapenregister i
	20 år. Detsamma gäller uppgifter
200	om namn,		adress och organisa-

tions- eller personnummer avseen- de den som har meddelats tillstånd att inneha skjutvapen eller till- stånd att driva handel med skjut- vapen.

11 §

Uppgifter i vapeninnehavarre- gistret om personer som tillhör hemvärnets personal ska gallras när Försvarsmakten har meddelat att uppgiften inte längre är aktuell.

Utlämnande av uppgifter i vapen- register

12 §

Personuppgifter som behandlas i vapenregister och som är nödvän- diga för att framställa rättsstatistik ska lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.

13 §

Om det är förenligt med svenska intressen, får personuppgifter som behandlas i vapenregister lämnas till

1. Interpol eller Europol, eller till en polismyndighet eller åkla- garmyndighet i en stat som är an- sluten till Interpol, om det behövs för att myndigheten eller organisa- tionen ska kunna förebygga, för- hindra, upptäcka, utreda eller beivra brott, eller

2. utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst.

Uppgifter får vidare lämnas till en utländsk myndighet eller mel- lanfolklig organisation, om utläm- nandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.

14 §

Säkerhetspolisen får medges di- rektåtkomst till vapenregister.

Prop. 2013/14:110

201

Prop. 2013/14:110	Ytterligare föreskrifter
	15 §
	Regeringen eller den myndighet
	som regeringen bestämmer med-
	delar ytterligare föreskrifter om
	1. förande av vapenregister,
	2. åtkomst till uppgifter i regist-
	ren,
	3. digital arkivering, och
	4. att personuppgifter som be-
	handlas i vapenregister får lämnas
	ut även i andra fall än som avses i
	12–14 §§.

2 kap.

7 §

Om tillstånd att inneha skjutva-	Om tillstånd att inneha skjutva-
pen meddelas någon som skall för-	pen meddelas någon som ska för-
värva ett sådant vapen, gäller till-	värva ett sådant vapen, gäller till-
ståndet under förutsättning att för-	ståndet under förutsättning att för-
värvet görs inom sex månader från	värvet görs inom sex månader från
dagen för tillståndet eller den läng-	dagen för tillståndet eller den läng-
re tid som polismyndigheten be-	re tid som Polismyndigheten be-
stämmer.	stämmer.

4 kap.

4 §3

Skjutvapen som skall skrotas	Skjutvapen som ska skrotas ska
skall lämnas till en polismyndig-	lämnas till Polismyndigheten. Den
het. Den som lämnar ett vapen för	som lämnar ett vapen för skrotning
skrotning skall bifoga tillstånds-	ska bifoga tillståndsbeviset.
beviset.

5 kap.

En innehavare får lämna över sitt skjutvapen eller sin ammu- nition till någon annan för förva- ring om han eller hon inte själv kan ta hand om egendomen eller om det annars finns särskilda skäl. För sådan förvaring krävs tillstånd om inte utlåning i motsvarande fall är tillåten enligt 3 kap. Vid till- ståndsprövningen skall polismyn- digheten särskilt beakta möjlighe-

3 §4

En innehavare får lämna över sitt skjutvapen eller sin ammu- nition till någon annan för för- varing om han eller hon inte själv kan ta hand om egendomen eller om det annars finns särskilda skäl. För sådan förvaring krävs tillstånd om inte utlåning i motsvarande fall är tillåten enligt 3 kap. Vid till- ståndsprövningen ska Polismyn- digheten särskilt beakta möjlighe-

3 Senaste lydelse 2006:386.

4 Senaste lydelse 2000:147.

202

ten för mottagaren att erbjuda en säker förvaring. Tillståndet skall tidsbegränsas.

Den hos vilken vapnet förvaras får använda vapnet endast om han eller hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.

När det finns särskild anledning till det får en polismyndighet även i annat fall än som avses i 2 kap. besluta att tillstånd att inneha skjutvapen skall förenas med villkor att vapnet skall förvaras på visst sätt.

ten för mottagaren att erbjuda en Prop. 2013/14:110 säker förvaring. Tillståndet ska

tidsbegränsas.

Den som förvarar vapnet får an- vända det endast om han eller hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.

5 §

När det finns särskild anledning till det får Polismyndigheten även i annat fall än som avses i 2 kap. besluta att tillstånd att inneha skjutvapen ska förenas med villkor att vapnet ska förvaras på visst sätt.

6 kap.

1 §5

Ett tillstånd att inneha skjutva-	Ett tillstånd att inneha skjutva-
pen eller att föra in skjutvapen till	pen eller att föra in skjutvapen till
Sverige skall återkallas av polis-	Sverige ska återkallas av Polis-
myndigheten om	myndigheten om
a) tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen,
b) tillståndshavaren utan godtag-	b) tillståndshavaren utan godtag-
bar anledning vägrat polismyndig-	bar anledning vägrat Polismyndig-
heten tillträde för att kontrollera att	heten tillträde för att kontrollera att
förvaringsbestämmelserna följs,	förvaringsbestämmelserna följs,

c) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller

d) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

Första stycket gäller också i fråga om tillstånd att förvara skjutvapen hos någon annan.

	2 §6
Ett tillstånd att inneha ammuni-	Ett tillstånd att inneha ammuni-
tion skall återkallas av polismyn-	tion ska återkallas av Polismyn-
digheten om	digheten om

a) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns,

b) tillståndshavaren har missbrukat sin ammunition, eller

c) om	det annars	finns någon	c) det annars finns någon skälig
skälig anledning att		återkalla till-	anledning att återkalla tillståndet.
ståndet.

Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen skall återkallas av po- lismyndigheten om

3 §7

Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen ska återkallas av Polis- myndigheten om

5 Senaste lydelse 2000:147.

6 Senaste lydelse 2000:147.

7 Senaste lydelse 2006:386.

203

Prop. 2013/14:110 a) tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,

b) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller

c) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

Tillståndet får också återkallas om tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller en föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd av lagen.

Första och andra styckena gäller på motsvarande sätt i fråga om till- stånd att ta emot skjutvapen för reparation eller översyn.

3 a §8

Ett tillstånd att låna skjutvapen	Ett tillstånd att låna skjutvapen
skall återkallas av polismyndighe-	ska återkallas av Polismyndigheten
ten om	om

a) innehavaren har visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen,

b) förutsättningar för tillståndet inte längre finns, eller

c) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

	6 §9
En läkare som bedömer att en	En läkare som bedömer att en
patient av medicinska skäl är	patient av medicinska skäl är
olämplig att inneha skjutvapen ska	olämplig att inneha skjutvapen ska
omedelbart anmäla detta till polis-	omedelbart anmäla detta till Polis-
myndigheten på den ort där patien-	myndigheten. Anmälan	behöver
ten är folkbokförd. Anmälan behö-	inte göras om det med hänsyn till
ver inte göras om det med hänsyn	omständigheterna står	klart för
till omständigheterna står klart för	läkaren att patienten inte har till-
läkaren att patienten inte har till-	stånd att inneha skjutvapen.
stånd att inneha skjutvapen.

Den anmälningsskyldighet som läkare har enligt första stycket gäller även i fråga om en person som genomgår rättspsykiatrisk undersökning eller utredning enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Om en polismyndighet får kän- nedom om omständigheter som kan medföra att en person som till- hör hemvärnets personal är olämp- lig att inneha skjutvapen, skall myn- digheten omedelbart underrätta Försvarsmakten om dessa omstän- digheter.

7 §10

Om Polismyndigheten får känne- dom om omständigheter som kan medföra att en person som tillhör hemvärnets personal är olämplig att inneha skjutvapen, ska myndig- heten omedelbart underrätta För- svarsmakten om dessa omständig- heter.

8 Senaste lydelse 2006:386.

9 Senaste lydelse 2012:306.

10 Senaste lydelse 2006:386.

204

7 kap.		Prop. 2013/14:110
	3 §
Innehavare av ett skjutvapen el-	Innehavare av	ett skjutvapen
ler ammunition som skall lösas in	eller ammunition som ska lösas in
är skyldig att enligt polismyndig-	är skyldig att enligt Polismyndig-
hetens beslut lämna över vapnet	hetens beslut lämna över vapnet
eller ammunitionen till polismyn-	eller ammunitionen till myndighe-
digheten eller den som myndighe-	ten eller den som myndigheten be-
ten bestämmer. Om det finns ett	stämmer. Om det finns ett till-
tillståndsbevis eller någon annan	ståndsbevis eller någon annan mot-
motsvarande handling, skall även	svarande handling, ska även den
den lämnas över till polismyndig-	lämnas över till Polismyndigheten.
heten.

8 kap.

2 §

Om skjutvapen eller ammunition	Om skjutvapen eller ammunition
ingår i ett dödsbo eller ett konkurs-	ingår i ett dödsbo eller ett konkurs-
bo, får polismyndigheten besluta	bo, får Polismyndigheten besluta
att egendomen tills vidare skall	att egendomen tills vidare ska för-
förvaras av myndigheten eller nå-	varas av myndigheten eller någon
gon annan som myndigheten an-	annan som myndigheten anvisar,
visar, när det finns särskild anled-	när det finns särskild anledning till
ning till det. Den som har hand om	det. Den som har hand om boet är i
boet är i så fall skyldig att efter po-	så fall skyldig att efter Polismyn-
lismyndighetens beslut lämna över	dighetens beslut lämna över vap-
vapnen och ammunitionen till den	nen och ammunitionen till den
som skall förvara egendomen.	som ska förvara egendomen.

9 kap.

7 §11

Om någon frivilligt lämnar in	Om någon frivilligt lämnar in
skjutvapen eller ammunition till en	skjutvapen eller ammunition till
polismyndighet, får åtal mot denne	Polismyndigheten, får åtal mot ho-
för olovligt innehav av vapnet eller	nom eller henne för olovligt inne-
ammunitionen väckas av åklagaren	hav av vapnet eller ammunitionen
endast om det är motiverat från all-	väckas av åklagaren endast om det
män synpunkt.	är motiverat från allmän synpunkt.

10 kap.

1 §

En polismyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos all- män förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten.

Polismyndighetens beslut enligt denna lag som gäller en fysisk per- son får överklagas till den förvalt- ningsrätt inom vars domkrets han eller hon var folkbokförd vid tid- punkten för beslutet.

I övriga fall överklagas beslut

11 Senaste lydelse 2000:147.

205

Prop. 2013/14:110

En polismyndighets eller en domstols beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte an- nat förordnas. En polismyndighets beslut om återkallelse av handels- tillstånd skall dock gälla omedel- bart endast i de fall då så har för- ordnats i beslutet. Ett sådant för- ordnande får meddelas om det finns särskilda skäl.

enligt denna lag till den förvalt- ningsrätt inom vars domkrets det första beslutet fattades.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2 §

Polismyndighetens eller en dom- stols beslut enligt denna lag ska gälla omedelbart, om inte annat förordnas. Polismyndighetens be- slut om återkallelse av handelstill- stånd ska dock gälla omedelbart endast i de fall det har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande får meddelas om det finns särskilda skäl.

11 kap.

			1 §12
Regeringen får meddela föreskrifter om att
a) denna	lag eller vissa	före-	a) denna lag eller vissa föreskrif-
skrifter i lagen skall tillämpas även			ter i lagen ska tillämpas även i frå-
i fråga om andra föremål än sådana			ga om andra föremål än sådana
som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om			som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om
föremålen är särskilt ägnade att an-			föremålen är särskilt ägnade att an-
vändas vid brott mot någons liv,			vändas vid brott mot någons liv,
hälsa eller personliga säkerhet,			hälsa eller personliga säkerhet,
b) anslagsenergin eller utgångs-			b) anslagsenergin eller utgångs-
hastigheten hos en projektil från			hastigheten hos en projektil från
ett skjutvapen skall understiga ett			ett skjutvapen ska understiga ett
visst värde eller att vapnet skall			visst värde eller att vapnet ska vara
vara konstruerat på ett visst sätt för			konstruerat på ett visst sätt för att
att vapnet skall anses vara effekt-			vapnet ska anses vara effektbe-
begränsat enligt 2 kap. 1 §,			gränsat enligt 2 kap. 1 §,
c) bestämmelserna om tillstånd i			c) bestämmelserna om tillstånd i
2 kap. 1 § inte skall gälla innehav			2 kap. 1 § inte ska gälla innehav av
av skjutvapen som lämnats över			skjutvapen som lämnats över från
från staten till			staten till
– statliga	tjänstemän eller	per-	– statliga tjänstemän eller per-
soner som tillhör det militära för-			soner som tillhör det militära för-
svaret, räddningstjänsten eller po-			svaret, räddningstjänsten, Polis-
lisväsendet			myndigheten eller Säkerhetspoli-
			sen,

– den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller

– frivilliga försvarsorganisationer,

	d) tillstånd skall krävas för över-	d) tillstånd ska krävas för över-
föring av skjutvapen eller ammuni-		föring av skjutvapen eller ammuni-
12	Senaste lydelse 2006:386.
206

tion från Sverige till ett annat land,		tion från Sverige till ett annat land, Prop. 2013/14:110
e) den som avser att föra ut ett		e) den som avser att föra ut ett
skjutvapen från Sverige eller lånar		skjutvapen från Sverige eller lånar
ut ett skjutvapen till någon som är		ut ett skjutvapen till någon som är
fast bosatt i ett annat land och inte		fast bosatt i ett annat land och inte
skall använda vapnet endast i		ska använda vapnet endast i
Sverige, skall anmäla detta till		Sverige, ska anmäla detta till Po-
polismyndigheten, och om att		lismyndigheten, och
f) denna lag inte skall gälla i frå-		f) denna lag inte ska gälla i fråga
ga om skjutvapen och ammunition		om	skjutvapen		och ammunition
som en företrädare för en annan		som en företrädare för en annan
stats myndighet medför vid tillfäl-		stats myndighet medför vid tillfäl-
lig tjänstgöring i Sverige eller vid		lig tjänstgöring i Sverige eller vid
resa för	tjänsteändamål genom	resa	för	tjänsteändamål		genom
Sverige.		Sverige.
	2 §13
Regeringen eller den myndighet		Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela		som	regeringen		bestämmer		får
föreskrifter om		meddela föreskrifter om
a) undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller signal-
vapen,
b) krav	på skjutskicklighet, ut-	b) krav		på skjutskicklighet,			ut-
bildning, ålder och de förutsätt-		bildning, ålder och de förutsätt-
ningar i övrigt som skall vara upp-		ningar i övrigt som ska vara upp-
fyllda för tillstånd att inneha eller		fyllda för tillstånd att inneha eller
låna skjutvapen,		låna skjutvapen,
c) krav på kunskap för att få till-		c) krav på kunskap för att få till-
stånd att driva handel med skjutva-		stånd att driva handel med skjutva-
pen och vad som i övrigt skall gäl-		pen och vad som i övrigt ska gälla
la vid sådan handel,		vid sådan handel,
d) vad som skall iakttas utöver		d) vad		som ska iakttas		utöver
bestämmelserna i 4 kap. vid änd-		bestämmelserna i 4 kap. vid änd-
ring och reparation av skjutvapen,		ring och reparation av skjutvapen,

e) krav på vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring
av andra vapen än effektbegränsade vapen och på sammanslutningars
förvaring av ammunition,
f) de förutsättningar i övrigt som	f) de förutsättningar i övrigt som
skall vara uppfyllda för tillstånd	ska vara uppfyllda för tillstånd
enligt denna lag,	enligt denna lag,
g) utfärdande av europeiska skjutvapenpass till dem som har tillstånd
att inneha skjutvapen i Sverige,
h) förutsättningar för och förfa-	h) förutsättningar för och förfa-
ringssätt vid medgivande av att	ringssätt vid medgivande av att
personer bosatta i Sverige skall få	personer bosatta i Sverige ska få
tillstånd att förvärva skjutvapen i	tillstånd att förvärva skjutvapen i
ett annat land,	ett annat land,
i) krav på att den som förvärvat	i) krav på att den som förvärvat

13 Senaste lydelse 2006:386.

207

Prop. 2013/14:110 ett skjutvapen i Sverige och som är	ett skjutvapen i Sverige och som är
bosatt i ett främmande land skall	bosatt i ett främmande land ska
underrätta den staten om förvärvet,	underrätta den staten om förvärvet,
j) förande av vapenregister en-
ligt 2 kap. 17–19 §§,
k) vilka sammanslutningar som	j) vilka sammanslutningar som
skall anses uppfylla kraven i 2 kap.	ska anses uppfylla kraven i 2 kap.
3 § b för att kunna meddelas till-	3 § b för att kunna meddelas till-
stånd att inneha skjutvapen, och	stånd att inneha skjutvapen, och
l) vad som skall iakttas utöver	k) vad som ska iakttas utöver
bestämmelserna i 5 kap. i fråga om	bestämmelserna i 5 kap. i fråga om
transport av skjutvapen och ammu-	transport av skjutvapen och ammu-
nition.	nition.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har med- delats före ikraftträdandet.

208

2.92	Förslag till lag om ändring i	Prop. 2013/14:110
	säkerhetsskyddslagen (1996:627)

Härigenom föreskrivs att 28 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Sedan ett beslut har fattats med anledning av en säkerhetspröv- ning, skall de handlingar som er- hållits från Rikspolisstyrelsen sna- rast återställas dit, om styrelsen inte har beslutat något annat.

Föreslagen lydelse

28 §

Sedan ett beslut har fattats med anledning av en säkerhetspröv- ning, ska de handlingar som kom- mit från Säkerhetspolisen snarast återställas dit, om Säkerhetspolisen inte har beslutat något annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

209

Prop. 2013/14:110 2.93	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701)
	om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns
	mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1996:701) om Tullverkets befo- genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska

ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	12 §1

Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll- verksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 5–7 och 13 §§ om Tullverket och en tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndigheten och Kustbevak- ningen samt en polisman och en tjänsteman vid Kustbevakningen.

Ett befordringsföretag är skyl- digt att göra anmälan till Tullver- ket om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg- ling samt att på begäran av Tull- verket överlämna en sådan försän- delse till verket.

Polismyndigheten och Kustbe- vakningen är skyldiga att medver- ka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 5–7 och 13 §§ om Tullverket och en tull- tjänsteman gäller vid sådan medver- kan också Polismyndigheten och en polisman samt Kustbevakningen och en kustbevakningstjänsteman.

Ett befordringsföretag är skyl- digt att göra anmälan till Tullver- ket om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg- ling och att på begäran av Tullver- ket överlämna en sådan försän- delse till verket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2000:1232.

210

2.94	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) Prop. 2013/14:110
	om vägavgift för vissa tunga fordon

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

	6 §1
Avgiftsplikt gäller inte för fordon som tillhör
1. försvarsmakten,	1. Försvarsmakten,
2. polisväsendet,	2. Polismyndigheten eller Säker-
	hetspolisen,

3. staten, en kommun eller någon annan och fordonet är avsett att an- vändas för räddningstjänst, och

4. väghållningen.

En förutsättning för undantag enligt första stycket är att fordonet bär yttre kännetecken som visar att fordonet tillhör någon av de angivna ka- tegorierna.

Avgiftsplikt gäller inte heller för fordon vars ålder, beräknad som skill- naden mellan fordonsåret och innevarande kalenderår, är trettio år eller äldre och som inte används i yrkesmässig trafik som avses i Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG eller yrkestrafiklagen (2012:210).

För fordonskombinationer är det motorfordonet som är avgörande för om kombinationen är undantagen från avgiftsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2012:216.

211

Prop. 2013/14:110 2.95	Förslag till lag om ändring i körkortslagen
	(1998:488)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 §, 3 kap. 15 §, 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 8 och 25 a §§ samt 7 kap. 4 § körkortslagen (1998:488) ska ha föl-

jande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 kap.

12 §

Polis som har ett körkort med	En polisman som har ett körkort
behörigheten B får i tjänsteutövning	med behörigheten B får i tjänsteut-
köra varje slag av körkortspliktigt	övning köra varje slag av körkorts-
fordon en kortare sträcka.	pliktigt fordon en kortare sträcka.

3 kap.

15 §1

Den som kör ett fordon som avses i 2 kap. 1 § ska ha med sig

1. körkortet, eller

2. om körkortet efter utfärdande ännu inte har lämnats ut och färden äger rum inom två månader från och med den dag då det utfärdades, en handling som styrker förarens identitet.

Körkortet eller identitetshand- lingen ska överlämnas för kontroll om en bilinspektör eller polis be- gär det.

Körkortet eller identitetshand- lingen ska överlämnas för kontroll om en bilinspektör eller en polis- man begär det.

4 kap.

5 §2

Övningskörning ska ske under uppsikt av någon som har vana och skicklighet att köra fordon av det slag som övningskörningen avser samt

1. är utbildningsledare eller trafiklärare, om övningskörningen sker i trafikskola för annan körkortsbehörighet än AM,

2. är behörig utbildare enligt lagen (2009:121) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar, om övningskörningen sker med något av dessa fordonsslag,

3. uppfyller kraven i 6 §, om öv-	3. uppfyller kraven i 6 §, om öv-
ningskörningen sker inom polisvä-	ningskörningen sker inom Polis-
sendet eller Försvarsmakten, eller	myndigheten eller Försvarsmakten,
	eller

4. har godkänts som handledare enligt 7 §, om övningskörningen sker i andra fall än som avses i 1 och 3 för annan körkortsbehörighet än AM.

1	Senaste lydelse 2011:1580.
2	Senaste lydelse 2011:1580.
212

6 §3			Prop. 2013/14:110
Uppsikt under övningskörning	Uppsikt under	övningskörning
inom polisväsendet eller Försvars-	inom Polismyndigheten		eller För-
makten får utövas endast av den	svarsmakten får utövas		endast av
som	den som

1. fyllt 21 år,

2. har behörighet för fordon av det slag körningen avser, och

3. under sammanlagt minst tre av de senaste tio åren har haft sådan behörighet.

Uppsikt enligt första stycket får dock inte utövas av den vars körkort eller förarbevis under de senaste tre åren har varit återkallat enligt

1. 5 kap. 3 § 1, 5 eller 6, eller

2. 5 kap. 3 § 2–4, om den sammanlagda spärrtid som under de senaste tre åren har bestämts enligt 5 kap. 6 § överstiger tre månader.

Uppsikt enligt första stycket får inte heller utövas av den vars körkorts- innehav

1. är förenat med villkor om alkolås, eller

2. har varit förenat med villkor om alkolås under de tre senaste åren. Med återkallelse avses i andra stycket även återkallelse tills vidare en- ligt 5 kap. 5 § och med spärrtid sådan giltighetstid som beslutats enligt

den paragrafen.

5 kap.

8 §

Om ett fordon körs i strid mot denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, skall polisen hindra fortsatt färd, om den kan vara en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller ställa till svåra problem på annat sätt.

Om ett fordon körs i strid mot denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, ska en polisman hindra fortsatt färd, om den kan vara en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller ställa till svåra problem på annat sätt.

		25 a §4
Polisen har rätt till tillträde till			En polisman har rätt till tillträde
ett körkortspliktigt	fordon	som	till ett körkortspliktigt fordon som
framförs av en körkortshavare vars			körs av en körkortshavare vars
körkortsinnehav är	förenat	med	körkortsinnehav är förenat med
villkor om alkolås, för att kontrol-			villkor om alkolås, för att kontrol-
lera att fordonet har ett alkolås av			lera att fordonet har ett alkolås av
godkänd typ som uppfyller före-			godkänd typ som uppfyller före-
skrivna krav i fråga om montering,			skrivna krav i fråga om montering,
funktion och användning. Kontrol-			funktion och användning. Kontrol-
len ska utföras så att den inte orsa-			len ska utföras så att den inte or-
kar större olägenheter än vad som			sakar större olägenheter än vad
är nödvändigt med hänsyn till än-			som är nödvändigt med hänsyn till
damålet.			ändamålet.

3 Senaste lydelse 2010:1914.

4 Senaste lydelse 2011:1580.

213

Prop. 2013/14:110			7 kap.
				4 §5
Omhändertagande av körkort en-				Omhändertagande av			körkort
ligt 5 kap.	7 § beslutas av		polis-	enligt 5 kap. 7 § beslutas av Polis-
myndighet	eller	åklagare.	Även	myndigheten eller åklagare. Även
Tullverket	eller	Kustbevakningen		Tullverket	eller	Kustbevakningen
får besluta	om	omhändertagande		får besluta	om	omhändertagande
enligt 5 kap. 7 §		första stycket 1		enligt 5 kap. 7 §		första	stycket 1
och, när det gäller brott som avses				och, när det gäller brott som avses
i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om				i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott, enligt				straff för vissa trafikbrott, enligt
första stycket 2 samma paragraf.				första stycket 2 samma paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

5 Senaste lydelse 2008:327.

214

Polismyndigheten är skyldig att medverka i kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad som sägs i 2 kap. 1–8 §§ gäller vid sådan medverkan också Polismyndighe- ten och polisman.

2.96	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506)		Prop. 2013/14:110
	om punktskattekontroll av transporter m.m. av
	alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § och 4 kap. 12 § lagen (1998:506)
om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror
och energiprodukter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

Vid genomförande av transportkontroll får Tullverket

1. öppna transportmedel, containrar och andra utrymmen som är låsta eller har tillslutits på annat sätt,

2. bereda sig tillträde till områden som inte är tillgängliga för allmän- heten, och

3. försegla transportmedel, containrar och andra utrymmen samt spärra av områden som inte är tillgängliga för allmänheten.

Polisen ska lämna den handräck-	Polismyndigheten ska lämna den
ning som behövs för kontrollen.	handräckning som behövs för kon-
	trollen.

Vid transportkontroll av sådan transport som avses i 1 a § gäller inte bestämmelserna i första stycket 2 och 3.

Vid transportkontroll i lokal enligt 1 § tredje stycket gäller första styck- et 1 och 3 inte Tullverkets tillträde till lokalen eller utrymmen i lokalen.

4 kap.

12 § Polisen är skyldig att medverka i

kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad som sägs i 2 kap. 1–8 §§ gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och polisman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2012:679.

215

Prop. 2013/14:110 2.97	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527)
	om det statliga personadressregistret

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1998:527) om det statliga person- adressregistret ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uppgifter från beskattningsdata- basen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skattever- kets beskattningsverksamhet får i elektronisk form endast lämnas ut till polismyndigheter och Tullver- ket.

Regeringen får föreskriva om ytterligare begränsningar när det gäller utlämnande av uppgifter i elektronisk form.

7 §1

Uppgifter från beskattningsdata- basen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skattever- kets beskattningsverksamhet får i elektronisk form endast lämnas ut till Polismyndigheten, Säkerhets- polisen och Tullverket.

Regeringen får meddela före- skrifter om ytterligare begräns- ningar när det gäller utlämnande av uppgifter i elektronisk form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2003:723.

216

2.98	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603)	Prop. 2013/14:110
	om verkställighet av sluten ungdomsvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård

dels att 6, 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 20 § ska lyda ”Handräckning av Polis- myndigheten”.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 §
Verkställigheten får inledas	Verkställigheten får inledas
omedelbart, om den dömde före	omedelbart, om den dömde före
överklagandetidens utgång förkla-	överklagandetidens utgång förkla-
rar att han avstår från att överklaga	rar att han eller hon avstår från att
domen när det gäller påföljden och	överklaga domen när det gäller på-
medger att påföljden får verkstäl-	följden och medger att påföljden
las (nöjdförklaring).	får verkställas (nöjdförklaring).
Nöjdförklaring får lämnas inför

1. chefen för häktet, av den som är häktad,

2. den som förestår vården vid ett särskilt ungdomshem, av den som är intagen i ett sådant hem,

3. en polismyndighet.	3. Polismyndigheten.
Nöjdförklaring enligt andra stycket 1 eller 2 får lämnas även inför en
annan tjänsteman vid ett häkte eller ett särskilt ungdomshem som har
förordnats att ta emot en sådan förklaring.
En tjänsteman som avses i andra	En tjänsteman som avses i andra
stycket 1 eller 2 eller tredje stycket	stycket 1 eller 2 eller tredje stycket
skall så snart det kan ske upplysa	ska så snart det kan ske upplysa
den dömde om att han har rätt att	den dömde om att han eller hon
lämna en sådan förklaring samt om	har rätt att lämna en sådan förkla-
när och hur det kan ske. En sådan	ring samt om när och hur det kan
tjänsteman är vidare skyldig att	ske. En sådan tjänsteman är vidare
den dag, då nöjdförklaring först	skyldig att den dag, då nöjdför-
kan lämnas, fråga om den dömde	klaring först kan lämnas, fråga om
vill lämna en sådan förklaring.	den dömde vill lämna en sådan
	förklaring.
	8 §
En nöjdförklaring gäller endast	En nöjdförklaring	gäller	endast
om den dömde har haft betänketid	om den dömde har haft betänketid
till andra dagen efter den dag då	till andra dagen efter den dag då
domen avkunnades för honom vid	domen avkunnades	för	honom
rätten eller på annat sätt delgavs	eller henne vid rätten eller på an-
honom och om den som skall ta	nat sätt delgavs honom eller henne
emot förklaringen har tillgång till	och om den som ska ta emot för-
domen eller domsbevis. Den döm-	klaringen har tillgång till domen
de skall ges tillfälle att under be-	eller domsbevis. Den dömde ska
tänketiden samråda med sin för-	ges tillfälle att under betänketiden			217

Prop. 2013/14:110 svarare.

En nöjdförklaring som har läm- nats enligt denna lag får inte tas tillbaka. Har den dömde överkla- gat domen när det gäller påföljden, skall överklagandet anses återkal- lat genom nöjdförklaringen.

Lämnar den dömde nöjdförkla- ring inför en sådan tjänsteman som avses i 6 § andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, skall denne omedelbart se till att domen verk- ställs. Lämnar den dömde nöjdför- klaring inför en polismyndighet, skall den som tar emot förkla- ringen se till att den dömde förpas- sas till det särskilda ungdomshem där verkställigheten skall ske.

När domen får verkställas skall Statens institutionsstyrelse föreläg- ga den dömde att senast en viss dag inställa sig vid det särskilda ungdomshem som styrelsen be- stämmer. Statens institutionsstyrel- se skall se till att intagning sker så snart som möjligt efter det att do- men får verkställas.

Om den dömde inte rättar sig ef- ter eller inte kan nås av ett före- läggande enligt första stycket, skall polismyndigheten i den ort där han vistas på begäran av Statens insti- tutionsstyrelse förpassa honom till hemmet.

Den dömde får i väntan på för- passning förvaras i häkte eller i polisarrest, om det är nödvändigt för att förpassningen skall kunna genomföras.

samråda med sin försvarare.

En nöjdförklaring som har läm- nats enligt denna lag får inte tas tillbaka. Har den dömde överkla- gat domen när det gäller påföljden, ska överklagandet anses återkallat genom nöjdförklaringen.

Lämnar den dömde nöjdförkla- ring inför en sådan tjänsteman som avses i 6 § andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, ska tjänste- mannen omedelbart se till att do- men verkställs. Lämnar den dömde nöjdförklaring inför Polismyndig- heten, ska den som tar emot för- klaringen se till att den dömde för- passas till det särskilda ungdoms- hem där verkställigheten ska äga rum.

9 §

När domen får verkställas ska Statens institutionsstyrelse före- lägga den dömde att senast en viss dag inställa sig vid det särskilda ungdomshem som styrelsen be- stämmer. Statens institutionsstyrel- se ska se till att intagning sker så snart som möjligt efter det att do- men får verkställas.

Om den dömde inte rättar sig ef- ter eller inte kan nås av ett före- läggande enligt första stycket, ska Polismyndigheten på begäran av Statens institutionsstyrelse förpas- sa honom eller henne till ung- domshemmet.

Den dömde får i väntan på förpassning förvaras i häkte eller i polisarrest, om det är nödvändigt för att förpassningen ska kunna genomföras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

218

2.99	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620)		Prop. 2013/14:110
	om belastningsregister
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 6, 15 och 17 a §§ lagen (1998:620) om
belastningsregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		1 §

Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra ett belastningsregister. Riks- polisstyrelsen är personuppgifts- ansvarig för behandlingen av per- sonuppgifter i registret.

Polismyndigheten ska med hjälp av automatiserad behandling föra ett belastningsregister. Myndighe- ten är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.

2 §1

Belastningsregistret ska föras för att ge information om sådana belast-

ningsuppgifter som behövs i verksamhet hos
1. polismyndigheter, Skattever-	1. Polismyndigheten,	Säkerhets-
ket, Tullverket och Kustbevak-	polisen, Skatteverket,	Tullverket
ningen för att förebygga, upptäcka	och Kustbevakningen för att före-
och utreda brott,	bygga, upptäcka och utreda brott,

2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal samt för utfärdande av strafföreläggande,

3. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd och

4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig- hetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning.

Registret får användas också för att till enskild lämna uppgifter som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.

4. Polismyndigheten och andra myndigheter vid sådan lämplig- hetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning.

Registret får användas också för att till en enskild lämna uppgifter som är av särskild betydelse i hans eller hennes verksamhet.

6 §2

Personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av 1. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern eller Datainspektionen för

deras tillsynsverksamhet,
2. polismyndighet, Skatteverket,	2. Säkerhetspolisen, Skattever-
Tullverket, Kustbevakningen, åk-	ket, Tullverket, Kustbevakningen,
lagarmyndighet eller allmän dom-	åklagarmyndighet eller allmän
stol för verksamhet som avses i 2 §	domstol för verksamhet som avses
första stycket 1–3,	i 2 § första stycket 1–3,

3. förvaltningsdomstol för prövning enligt 2 § första stycket 4 eller

1 Senaste lydelse 2009:614.

2 Senaste lydelse 2012:762.

219

Prop. 2013/14:110	4. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av
	ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.
	Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket
	får ha direktåtkomst till registret.			Uppgifter som har förts in i re-
	Uppgifter som har förts in i re-
	gistret med stöd av 4 a § och som			gistret med stöd av 4 a § och som
	avser en gärning som inte motsva-			avser en gärning som inte motsva-
	rar brott enligt svensk lag eller en			rar brott enligt svensk lag eller en
	gärning som någon har begått in-			gärning som någon har begått in-
	nan han eller hon har fyllt 15 år,			nan han eller hon har fyllt 15 år,
	får dock endast lämnas ut till de			får dock endast lämnas ut till de
	myndigheter som avses i första			myndigheter som avses i första
	stycket 1 och endast om uppgif-			stycket 1 och endast om uppgif-
	terna behövs hos myndigheten för			terna behövs hos myndigheten för
	tillsynen över	Rikspolisstyrelsens		tillsynen över Polismyndighetens
	personuppgiftsbehandling		enligt	personuppgiftsbehandling	enligt
	denna lag.			denna lag.
				15 §
	En begäran om att uppgifter			En begäran om att uppgifter ska
	skall lämnas ut prövas av Riks-			lämnas ut prövas av Polismyn-
	polisstyrelsen.	Regeringen	eller	digheten.
	den myndighet regeringen be-
	stämmer får dock meddela före-
	skrifter om att en polismyndighet i
	vissa fall får pröva frågan om att
	lämna ut uppgifter.
			17 a §3
	Utöver vad som följer av 16 och			Utöver vad som följer av 16 och
	17 §§ ska en uppgift som har förts			17 §§ ska en uppgift som har förts
	in i registret med stöd av		4 a §	in i registret med stöd av	4 a §
	gallras så snart	Rikspolisstyrelsen		gallras så snart Polismyndigheten
	har underrättats av behörig myn-			har underrättats av behörig myn-
	dighet i den stat som har överfört			dighet i den stat som har överfört
	uppgiften om att uppgiften har			uppgiften om att uppgiften har
	gallrats i den staten.			gallrats i den staten.

En uppgift som har förts in i registret med stöd av 4 a § ska alltid gall- ras senast tjugo år efter den dom eller det beslut som föranledde att upp- giften fördes in i registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2012:762.

220

2.100 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:621)		Prop. 2013/14:110
om misstankeregister
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5, och 12 §§ lagen (1998:621) om miss-
tankeregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 §

Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra ett register med uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott (misstankeregistret). Riks- polisstyrelsen är personuppgifts- ansvarig för behandlingen av per- sonuppgifter i registret.

Polismyndigheten ska med hjälp av automatiserad behandling föra ett register med uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott (misstankeregistret). Myndig- heten är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personupp- gifter i registret.

2 §1

Misstankeregistret ska föras för att underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos

1. polismyndigheter,			Skattever-		1. Polismyndigheten,		Säkerhets-
ket, Tullverket och Kustbevak-					polisen, Skatteverket,		Tullverket
ningen för att samordna förunder-					och Kustbevakningen för att sam-
sökningar mot en person och för					ordna förundersökningar mot en
att förebygga, upptäcka och utreda					person och för att förebygga, upp-
brott,					täcka och utreda brott,
2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal och
3. polismyndigheter			och	andra	3. Polismyndigheten		och	andra
myndigheter vid sådan lämplig-					myndigheter vid sådan lämplig-
hetsprövning,	tillståndsprövning				hetsprövning,	tillståndsprövning
eller annan prövning som anges i					eller annan prövning som anges i
författning.					författning.
Registret får användas också för					Registret får användas också för
att till enskild lämna uppgifter som					att till en enskild lämna uppgifter
är av särskild betydelse i dennes					som är av särskild betydelse i hans
verksamhet.					eller hennes verksamhet.
					5 §2
Uppgifter ur misstankeregistret ska lämnas ut om det begärs av
1. polismyndighet,		Skatteverket,			1. Säkerhetspolisen,		Skattever-
Tullverket,	Kustbevakningen,				ket, Tullverket,	Kustbevakningen,
åklagarmyndighet		eller		allmän	åklagarmyndighet eller			allmän
domstol för verksamhet som avses					domstol för verksamhet som avses
i 2 § första stycket 1–3,					i 2 § första stycket 1–3,

2. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.

1 Senaste lydelse 2009:615.

2 Senaste lydelse 2009:615.

221

Prop. 2013/14:110 Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket får ha direktåtkomst till registret.

Att uppgifter får lämnas ut i vissa andra fall framgår av 10 kap. offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400).

			12 §
En begäran om att lämna ut upp-			En begäran om att lämna ut upp-
gifter prövas av Rikspolisstyrelsen.			gifter prövas av Polismyndigheten.
Regeringen	eller den	myndighet
regeringen	bestämmer	får dock

meddela föreskrifter om att en po- lismyndighet i vissa fall får pröva om uppgifter kan lämnas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

222

2.101 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1702) Prop. 2013/14:110 om inspektioner enligt Förenta nationernas

fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:1702) om inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar

ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	5 §

Polismyndighet skall på begäran av regeringen eller av den myndig- het som avses i 2 § första stycket lämna det biträde som kan behövas för att ett beslut enligt denna lag skall kunna verkställas.

Polismyndigheten ska på begä- ran av regeringen eller av den myndighet som avses i 2 § första stycket lämna det biträde som kan behövas för att ett beslut enligt denna lag ska kunna verkställas.

223

Prop. 2013/14:110 2.102 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1705) om inspektioner enligt konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:1705) om inspektioner enligt konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och över- föring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Polismyndighet skall på begäran av regeringen eller av den myndig- het som avses i 2 § första stycket lämna det biträde som kan behövas för att ett beslut enligt denna lag skall kunna verkställas.

Polismyndigheten ska på begä- ran av regeringen eller av den myndighet som avses i 2 § första stycket lämna det biträde som kan behövas för att ett beslut enligt denna lag ska kunna verkställas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

224

2.103 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:90)		Prop. 2013/14:110
om behandling av personuppgifter vid
Skatteverkets medverkan i brottsutredningar
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1999:90) om behandling av per-
sonuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

10 §1

Ett underrättelseregister får om en enskild person endast innehålla

1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,

2. identifieringsuppgifter,

3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,

4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksam- het,

5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,

6. ärendenummer, och

7. hänvisning till en särskild un- dersökning där uppgifter om den registrerade behandlas och till re- gister som förs av polismyndighet, Tullverket eller Skatteverket i vil- ket uppgifter om den registrerade förekommer.

7. hänvisning till en särskild un- dersökning där uppgifter om den registrerade behandlas och till re- gister som förs av Polismyndig- heten, Tullverket eller Skatteverket i vilket uppgifter om den registre- rade förekommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2003:668.

225

Prop. 2013/14:110 2.104 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:271) om handel med begagnade varor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:271) om handel med be- gagnade varor

dels att i 11 och 12 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”

dels att 1, 3–6, 8 och 10 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag har till syfte att för- svåra avsättningen av stulna eller annars olovligen åtkomna varor och att underlätta polisens efter- spaning av sådana varor.

Denna lag har till syfte att för- svåra avsättningen av stulna eller annars olovligen åtkomna varor och att underlätta Polismyndighe- tens efterspaning av sådana varor.

Den som avser att yrkesmässigt driva handel med sådana begagna- de varor som avses i 2 § första stycket skall anmäla handeln för registrering hos lokala polismyn- digheten i varje ort där handeln skall bedrivas.

Anmälan för registrering skall göras innan handeln påbörjas.

Den som bedriver handel med begagnade varor utan att vara re- gistrerad är skyldig att på uppma- ning av den lokala polismyndig- heten lämna de upplysningar som behövs för att bedöma om regist- reringsskyldighet föreligger.

Om registreringsskyldighet be- döms föreligga skall polismyndig- heten uppmana den som bedriver handeln att fullgöra denna skyl- dighet.

Den som underlåter att följa en uppmaning enligt andra stycket får registreras av polismyndigheten.

En handlare är skyldig att föra anteckningar om förvärvade eller

annars mottagna varor och att på

226

3 §

Den som avser att yrkesmässigt driva handel med sådana begagna- de varor som avses i 2 § första stycket ska anmäla handeln för registrering hos Polismyndigheten.

Anmälan enligt första stycket ska göras innan handeln påbörjas.

4 §

Den som bedriver handel med begagnade varor utan att vara re- gistrerad är skyldig att på uppma- ning av Polismyndigheten lämna de upplysningar som behövs för att bedöma om registreringsskyldighet föreligger.

Om registreringsskyldighet be- döms föreligga ska Polismyndig- heten uppmana den som bedriver handeln att fullgöra denna skyldig- het.

Den som inte följer en uppma- ning enligt andra stycket får regist- reras av Polismyndigheten.

5 §

En handlare är skyldig att föra anteckningar om förvärvade eller annars mottagna varor och att på

begäran tillhandahålla den lokala polismyndigheten dessa anteck- ningar och övriga handlingar som avser mottagna varor.

En handlare skall på begäran av polismyndigheten undersöka om vissa begagnade varor har tagits emot och om varorna finns kvar hos handlaren.

begäran tillhandahålla Polismyn- Prop. 2013/14:110 digheten dessa anteckningar och

övriga handlingar som avser mot- tagna varor.

6 §

En handlare ska på begäran av

Polismyndigheten undersöka om vissa begagnade varor har tagits emot och om varorna finns kvar hos handlaren.

8 §

Begagnade varor som har tagits emot får inte lämnas ut eller bearbetas förrän tidigast en månad efter den dag då varorna togs emot.

Den lokala polismyndigheten får	Polismyndigheten får medge en
medge en handlare undantag från	handlare undantag från denna be-
denna bestämmelse om det finns	stämmelse om det finns särskilda
särskilda skäl.	skäl.
	10 §
Tillsynen över efterlevnaden av	Polismyndigheten utövar tillsyn
denna lag och av föreskrifter som	över att denna lag och föreskrifter
har meddelats med stöd av lagen	som har meddelats med stöd av
utövas av den lokala polismyndig-	lagen efterlevs.
het hos vilken handlaren är regist-
rerad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

227

Prop. 2013/14:110 2.105 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)

Härigenom föreskrivs att 14 § och rubriken närmast före 14 § epizooti- lagen (1999:657) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet1	Hjälp av Polismyndigheten
14 §2
Polismyndigheten skall lämna	Polismyndigheten ska lämna den
den hjälp som behövs för utövande	hjälp som behövs för utövande av
av offentlig kontroll eller verkstäl-	offentlig kontroll eller verkstäl-
lighet av beslut enligt lagen, de fö-	lighet av beslut enligt lagen, de fö-
reskrifter eller beslut som har med-	reskrifter eller beslut som har med-
delats med stöd av lagen, de EG-	delats med stöd av lagen, de EU-
bestämmelser som kompletteras av	bestämmelser som kompletteras av
lagen eller de beslut som har med-	lagen eller de beslut som har med-
delats med stöd av EG-bestämmel-	delats med stöd av EU-bestämmel-
serna.	serna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1	Senaste lydelse 2006:810.
2	Senaste lydelse 2006:810.
228

2.106	Förslag till lag om ändring i zoonoslagen		Prop. 2013/14:110
	(1999:658)
Härigenom föreskrivs att 11 § och rubriken närmast före 11 § zoonos-
lagen (1999:658) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet1		Hjälp av Polismyndigheten
	11 §2
Polismyndigheten skall lämna		Polismyndigheten ska lämna den
den hjälp som behövs för att ut-		hjälp som behövs för utövande av
övande av offentlig kontroll eller		offentlig kontroll eller verkställig-
verkställighet av beslut enligt den-		het av beslut enligt denna lag, de
na lag, de föreskrifter eller beslut		föreskrifter eller beslut som har
som har meddelats med stöd av la-		meddelats med stöd av lagen, de
gen, de EG-bestämmelser som		EU-bestämmelser som komplette-
kompletteras av lagen eller de be-		ras av lagen eller de beslut som har
slut som har meddelats med stöd		meddelats med stöd av EU-be-
av EG-bestämmelserna.		stämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda om-		1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-		ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-		den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt		polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-		enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller		behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2006:811.

2 Senaste lydelse 2006:811.

229

Prop. 2013/14:110 2.107 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1999:779) om handel med ädel-

metallarbeten ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

14 §

Den som yrkesmässigt befattar sig med ädelmetallarbeten är skyldig att på uppmaning av tillsynsmyndigheten

1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där ädelmetall- arbeten förvaras,

2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få biträde av polis för att genom- föra de åtgärder som avses i första stycket.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få biträde av Polismyndigheten för att genomföra de åtgärder som av- ses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

230

2.108 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:130)				Prop. 2013/14:110
om försvarsunderrättelseverksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2000:130) om försvarsunderrättel-
severksamhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	4 §1
Inom försvarsunderrättelseverk-		Inom försvarsunderrättelseverk-
samheten får det inte vidtas åtgär-		samheten får det inte vidtas åtgär-
der som syftar till att lösa uppgifter		der som syftar till att lösa uppgifter
som enligt lagar eller andra före-		som enligt lagar eller andra före-
skrifter ligger inom ramen för poli-		skrifter ligger inom ramen för
sens och andra	myndigheters	Polismyndighetens,	Säkerhetspoli-
brottsbekämpande	och brottsföre-	sens och andra	myndigheters
byggande verksamhet.		brottsbekämpande	och brottsföre-
		byggande verksamhet.
Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myn-

digheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksam- het.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2007:664.

231

Prop. 2013/14:110 2.109 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:140) om inspektioner enligt internationella avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2000:140) om inspektioner enligt internationella avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om det behövs för att ett beslut enligt denna lag skall kunna verk- ställas, får regeringen eller en myndighet som avses i 2 § första stycket begära biträde av polis- myndigheten. En sådan begäran skall ange vilka åtgärder som be- hövs. Polismyndigheten skall läm- na det biträde som behövs.

Föreslagen lydelse

6 §

Om det behövs för att ett beslut enligt denna lag ska kunna verk- ställas, får regeringen eller en myndighet som avses i 2 § första stycket begära biträde av Polis- myndigheten. En sådan begäran ska ange vilka åtgärder som be- hövs. Polismyndigheten ska lämna det biträde som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

232

2.110 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343)		Prop. 2013/14:110
om internationellt polisiärt samarbete
Härigenom föreskrivs att 8–11, 15 och 16 §§ lagen (2000:343) om in-
ternationellt polisiärt samarbete ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

En person som har omhänder- tagits enligt 6 § får tas i förvar av en svensk polismyndighet under högst sex timmar, tid mellan mid- natt och klockan nio på morgonen oräknad. Därefter ska personen omedelbart friges, om det inte har kommit in en begäran om en åt- gärd som avses i

8 §1

En person som har omhänder- tagits enligt 6 § får tas i förvar av

Polismyndigheten eller Säkerhetspo- lisen under högst sex timmar, tiden mellan klockan 24 och 9 oräknad. Därefter ska personen omedelbart friges, om det inte har kommit in en begäran om en åtgärd som av- ses i

1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,

2. 1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

3. 25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

4. 5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5. 8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställningen kommer från en dansk myndighet,

6. 6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7. 6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmåls- domstolen, eller

8. 1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om sådan åt- gärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, ta i beslag föremål som har omhändertagits enligt 7 § enligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd enligt rät- tegångsbalken eller annan lag eller författning.

9 §

Danska polismän har på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och säkerheten som svenska polismän har enligt lag eller annan författning.

Om en dansk polisman vidtar en		Om en dansk polisman vidtar en
åtgärd enligt första stycket, skall		åtgärd enligt första stycket, ska
svensk polismyndighet	på orten	Polismyndigheten omedelbart	un-
omedelbart underrättas.	Åtgärden	derrättas. Åtgärden får pågå	tills

1 Senaste lydelse 2011:1173.

233

Prop. 2013/14:110 får pågå tills en behörig svensk myndighet övertar genomförandet eller begär att den skall avbrytas.

Polismyndigheten övertar genom- förandet eller begär att den ska av- brytas.

10 §

Danska polismän får på svenskt territorium, i enlighet med de villkor som i övrigt framgår av 5 § och med de befogenheter som framgår av 6 och 7 §§, fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande av en person för varje gärning som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt. Utöver vad som anges i 5 § får förföljande ske av en person som har avvikit från varje form av frihetsberövande på grund av brott. Sådant förföljande får också ske av en person som har avvikit från annat frihetsberövande i den mån utlämning till Danmark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling.

På svenskt territorium på Öre-	På svenskt territorium på Öre-
sundsförbindelsen får danska po-	sundsförbindelsen får danska po-
lismän även inleda ett förföljande	lismän även inleda ett förföljande
som avses i första stycket. De skall	som avses i första stycket. De ska i
i ett sådant fall omedelbart anhålla	ett sådant fall omedelbart anhålla
om bistånd av en behörig svensk	om bistånd av Polismyndigheten.
myndighet.

Utländska tjänstemän skall, när de utövar befogenheter enligt den- na lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som meddelas av behöriga svenska polismyndigheter. Under gräns- överskridande förföljande eller övervakning får de inte beträda bostäder eller andra platser som inte är öppna för allmänheten. Tjänstevapen får bara användas i nödvärnssituationer. Utländska tjänstemän skall alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.

Att undantag kan göras från vapenlagens (1996:67) bestämmel- ser, i fråga om rätt för företrädare för främmande stats myndighet att medföra skjutvapen och ammuni- tion vid tillfällig tjänstgöring i Sverige, följer av 11 kap. 1 § f sagda lag.

11 §

Utländska tjänstemän ska, när de utövar befogenheter enligt denna lag, följa svensk lag och annan för- fattning samt instruktioner som meddelas av den behöriga svenska myndigheten. Under gränsöver- skridande förföljande eller över- vakning får de inte bereda sig till- träde till bostäder eller andra plat- ser som inte är tillgängliga för all- mänheten. Tjänstevapen får bara användas i nödvärnssituationer. Utländska tjänstemän ska alltid kunna styrka sin behörighet och identitet.

Att undantag kan göras från vapenlagens (1996:67) bestämmel- ser om rätt för företrädare för främmande stats myndighet att medföra skjutvapen och ammuni- tion vid tillfällig tjänstgöring i Sverige följer av 11 kap. 1 § f den lagen.

234

				15 §				Prop. 2013/14:110
Rikspolisstyrelsen,		eller	den	Polismyndigheten		beslutar		om
polismyndighet som		Rikspolissty-		gränsöverskridande		övervakning
relsen i det enskilda fallet bestäm-				och gränsöverskridande			förföl-
mer, beslutar om gränsöverskri-				jande in på svenskt territorium.
dande övervakning in på svenskt				Säkerhetspolisen	får	besluta		om
territorium. Rikspolisstyrelsen får i				gränsöverskridande		övervakning
ett enskilt fall överlämna ett				inom den verksamhet som den be-
sådant ärende till Kustbevak-				driver. Polismyndigheten				eller
ningen. Närmast berörd polismyn-				Säkerhetspolisen får i ett enskilt
dighet beslutar om gränsöverskri-				fall överlämna ett ärende om
dande förföljande in på svenskt				gränsöverskridande		övervakning
territorium.				till Kustbevakningen.
Framställning eller anmälan från				En framställning eller anmälan
en utländsk myndighet om gräns-				från en utländsk myndighet om
överskridande övervakning			in på	gränsöverskridande övervakning in
svenskt territorium skall göras hos				på svenskt territorium ska göras
Rikspolisstyrelsen. Andra kontak-				till Polismyndigheten. Om fram-
ter med anledning av gränsöver-				ställningen eller	anmälan		avser
skridande övervakning eller förföl-				sådan övervakning inom den verk-
jande in på svenskt territorium				samhet som Säkerhetspolisen be-
skall ske direkt mellan de utländ-				driver, får den i stället göras till
ska tjänstemännen		och berörda		Säkerhetspolisen.
svenska	polismyndigheter.		När
Rikspolisstyrelsen har överlämnat
ett ärende om gränsöverskridande
övervakning till Kustbevakningen,
ansvarar	Kustbevakningen		även

för andra kontakter med anledning av ärendet.

Andra kontakter med anledning av gränsöverskridande övervak- ning eller förföljande in på svenskt territorium ska äga rum direkt mellan de utländska tjänstemän- nen och berörd svensk myndighet.

16 §2

Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt kontaktställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i de svenska registren över DNA-profiler.

Efter överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får kontakt- stället i den andra staten göra en automatisk jämförelse mellan sina oidentifierade DNA-profiler och referensuppgifter i de svenska registren över DNA-profiler.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller endast de register över DNA-profiler som regleras i

2 Senaste lydelse 2011:904.

235

Prop. 2013/14:110

polisdatalagen (2010:361).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014 i fråga om 16 § och i övrigt den 1 januari 2015.

236

2.111	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344)				Prop. 2013/14:110
	om Schengens informationssystem
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:344) om Schengens in-
formationssystem1
dels att i 5–7 §§ ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska ersättas med ”Polis-
myndigheten”,
dels att 1, 9, 11, 14, 15 och 17 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		1 §2
Rikspolisstyrelsen ska med hjälp			Polismyndigheten ska med hjälp
av automatiserad		behandling föra	av automatiserad	behandling föra
ett register som ska vara den sven-			ett register som ska vara den sven-
ska nationella enheten i Schengens			ska nationella enheten i Schengens
informationssystem (SIS). Rikspo-			informationssystem (SIS). Myn-
lisstyrelsen	ska	också behandla	digheten ska också behandla till-
tilläggsinformation enligt 12 §.			läggsinformation enligt 12 §.
Registret ska vara anslutet till			Registret ska vara anslutet till
den centrala enheten i SIS. Rikspo-			den centrala enheten i SIS. Polis-
lisstyrelsen	är personuppgiftsan-		myndigheten är personuppgiftsan-
svarig för den behandling av per-			svarig för den behandling av per-
sonuppgifter som myndigheten ut-			sonuppgifter som myndigheten ut-
för enligt denna lag.			för enligt denna lag.
			9 §3
Uppgifter som finns i registret			Uppgifter som finns i registret
ska lämnas ut om det begärs av			ska lämnas ut om det begärs av
			Säkerhetspolisen,	åklagarmyndig-
			heter, Tullverket	eller Kustbevak-

ningen när dessa utför under- sökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott.

1. åklagarmyndigheter, polis- myndigheter, Tullverket eller Kust- bevakningen när dessa utför un- dersökningar och andra kontroller än gränskontroller i sin verksam- het för att förebygga och utreda brott, eller

2. polismyndigheter i deras verk- samhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

1 Senaste lydelse av 5 § 2010:366.

2 Senaste lydelse 2010:380.

3 Senaste lydelse 2010:380.

237

Prop. 2013/14:110 I SIS II-förordningen finns särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur registret till myndigheter som ansvarar för identifiering av tredjelandsmedborgare i samband med gränskontroller och andra kon- troller. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 av den 20 december 2006 om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansva- rar för att utfärda registreringsbevis för fordon, finns bestämmelser som innebär att en sådan enhet ska ha direktåtkomst till registret.

Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast lämnas ut till en myn- dighet

1. som har rätt att få ut uppgifter om den registrering enligt 3 § som de kompletterande uppgifterna avser, och

2. som behöver uppgifterna för att undvika en felaktig identifiering. Regeringen meddelar föreskrifter om att myndigheter som prövar an-

sökningar om visering och uppehållstillstånd ska ha tillgång till uppgifter som avses i 3 § andra stycket.

Regeringen meddelar också föreskrifter om att de myndigheter som nämns i första och fjärde styckena får ha direktåtkomst till registret.

11 §4

Uppgifter som Rikspolisstyrel-	Uppgifter som Polismyndigheten
sen har fört in i registret får inte	har fört in i registret får inte be-
bevaras längre än vad som är nöd-	varas längre än vad som är nöd-
vändigt med hänsyn till ändamålet	vändigt med hänsyn till ändamålet
med registreringen. Sådana uppgif-	med registreringen. Sådana upp-
ter ska gallras om de avser en	gifter ska gallras om de avser en

1. framställning som rör en person enligt 3 § första stycket 5, senast ett år efter registreringen,

2. framställning som rör en person i annat fall än som avses i 1, senast tre år efter registreringen,

3. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 5, senast fem år efter registreringen, och

4. framställning som rör ett föremål enligt 3 § första stycket 6, senast tio år efter registreringen.

Rikspolisstyrelsen får dock, in-	Polismyndigheten får dock, in-
nan den tid som anges i första	nan den tid som anges i första
stycket har löpt ut, besluta att en	stycket har löpt ut, besluta att en
uppgift ska stå kvar i registret om	uppgift ska stå kvar i registret om
det är nödvändigt för att uppnå	det är nödvändigt för att uppnå
syftet med registreringen. Ett så-	syftet med registreringen. Ett så-
dant beslut ska framgå av registret.	dant beslut ska framgå av registret.
Om uppgifter står kvar med stöd	Om uppgifter står kvar med stöd
av ett sådant beslut, ska de gallras	av ett sådant beslut, ska de gallras
eller frågan om bevarande prövas	eller frågan om bevarande prövas
på nytt senast vid utgången av de	på nytt senast vid utgången av de
tidsfrister som anges i första	tidsfrister som anges i första
stycket. I sådana fall ska tidsfristen	stycket. I sådana fall ska tidsfristen
anses löpa från dagen för beslutet.	anses löpa från dagen för beslutet.
4 Senaste lydelse 2010:380.
238

Uppgifter som har registrerats med stöd av 3 a § ska gallras samtidigt Prop. 2013/14:110 som uppgifterna i den registrering enligt 3 § som de hänför sig till. Upp-

gifterna ska gallras tidigare om den person som de avser begär det.

	14 §5
Om tilläggsinformationen utgörs		Om tilläggsinformationen utgörs
av personuppgifter som Rikspolis-		av personuppgifter som har tagits
styrelsen har tagit emot från en an-		emot från en annan stat, får den
nan stat, får den bevaras endast un-		bevaras endast under så lång tid
der så lång tid som behövs för att		som behövs för att uppnå det syfte
uppnå det syfte för vilket den har		för vilket den har mottagits. Den
mottagits. Den får aldrig bevaras		får aldrig bevaras längre än ett år
längre än ett år efter det att de upp-		efter det att de uppgifter i SIS som
gifter i SIS som den avser har gall-		den avser har gallrats.
rats.
		15 §6
Rikspolisstyrelsen är	skyldig att	Polismyndigheten är skyldig att
på begäran av den registrerade, el-		på begäran av den registrerade, el-
ler om det annars finns anledning		ler om det annars finns anledning
till det, snarast rätta, blockera eller		till det, snarast rätta, blockera eller
utplåna en personuppgift som sty-		utplåna en personuppgift som myn-
relsen har registrerat, om uppgif-		digheten har registrerat, om upp-
ten är rättsligt eller sakligt felaktig.		giften är rättsligt eller sakligt fel-
		aktig.
		17 §7
Rikspolisstyrelsens	beslut som	Polismyndighetens beslut enligt
meddelas enligt 15 § får överkla-		15 § får överklagas till allmän för-
gas hos allmän förvaltningsdom-		valtningsdomstol.
stol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

5 Senaste lydelse 2010:380.

6 Senaste lydelse 2010:380.

7 Senaste lydelse 2010:380.

239

Prop. 2013/14:110 2.112 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 34 § lagen (2000:562) om internatio- nell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

34 §

En person som förs över till	En person som förs över till
Sverige skall tas i förvar av polis-	Sverige ska tas i förvar av Polis-
myndighet.	myndigheten.
Har tillstånd meddelats enligt	Har tillstånd meddelats enligt
33 § får polismyndighet vid behov	33 § får Polismyndigheten vid be-
ta den som överförs i förvar.	hov ta den som överförs i förvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

240

2.113 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1219) Prop. 2013/14:110 om internationellt tullsamarbete

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § lagen (2000:1219) om internatio- nellt tullsamarbete ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

I denna lag avses med

tullbestämmelser: bestämmelser om införsel, utförsel eller transitering av varor som avser tullar, skatter eller avgifter eller rör förbud, begräns- ningar eller kontrollåtgärder beträffande varutrafiken,

överträdelse av tullbestämmelse: sådan överträdelse av tullbestämmel- se för vilken påföljd enligt berörd stats lagar och andra bestämmelser kan

dömas ut av domstol eller av administrativ myndighet,
behörig svensk myndighet: Riks-	behörig	svensk	myndighet:
polisstyrelsen eller en polismyn-	Polismyndigheten,		Tullverket,
dighet, Tullverket, Kustbevakning-	Kustbevakningen		eller Statens
en eller Statens jordbruksverk,	jordbruksverk,

förföljande tjänstemän: utländska tjänstemän som förföljer en person på svenskt territorium med stöd av sådan internationell överenskommelse som avses i 1 § och denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

241

Prop. 2013/14:110 2.114 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs att i 21 § lagen (2000:1225) om straff för smugg- ling orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

242

2.115 Förslag till lag om ändring i tullagen		Prop. 2013/14:110
(2000:1281)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 20 § tullagen (2000:1281) ska ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

6 kap.

20 §1

Polismyndighet		och Kustbevak-	Polismyndigheten		och	Kustbe-
ningen skall medverka i övervak-			vakningen ska medverka i över-
nings- och kontrollverksamhet en-			vaknings- och kontrollverksamhet
ligt denna lag. Vad som sägs i 1 §			enligt denna lag. Vad som sägs i
gäller även vid sådan medverkan.			1 § gäller även vid sådan medver-
Vidare gäller vad som sägs i 2, 6–			kan. Vidare gäller vad som sägs i
10, 14 och 15 §§ samt i 7 a kap.			2, 6–10, 14	och	15 §§	samt i
om Tullverket och tulltjänsteman			7 a kap. om	Tullverket och tull-
också	polismyndigheterna och		tjänsteman	också	Polismyndig-
Kustbevakningen		samt polismän	heten och Kustbevakningen samt
och	kustbevakningstjänstemän		polismän och kustbevakningstjän-
som medverkar i Tullverkets kon-			stemän som medverkar i Tullver-
trollverksamhet.			kets kontrollverksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om medverkan som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2007:271.

243

Prop. 2013/14:110 2.116

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 10 §, 13 kap. 7 §, 14 kap. 1 § och

16 kap. 4 a § socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.

10 §1

Av 10 kap. 2 § offentlighets- och

Av 10 kap. 2 § offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) framgår

sekretesslagen (2009:400) framgår

att socialnämnden utan hinder av

att socialnämnden utan hinder av

sekretess

kan

polisanmäla

brott

sekretess

kan

polisanmäla

brott

som hindrar nämndens verksam-

som hindrar nämndens verksam-

het. Av 10 kap. 21–23 §§ samma

het. Av 10 kap. 21–23 §§ samma

lag följer att sekretess även i vissa

lag följer att sekretess även i vissa

andra fall inte hindrar att uppgifter

andra fall inte hindrar att uppgifter

som angår misstanke om brott

som angår misstanke om brott

lämnas till en åklagarmyndighet,

lämnas till en åklagarmyndighet,

polismyndighet eller annan myn-

Polismyndigheten,

Säkerhetspoli-

dighet som har till uppgift att

sen eller annan myndighet som har

ingripa mot brottet.

till uppgift att ingripa mot brottet.

Detsamma gäller enligt 10 kap.

Detsamma gäller enligt 10 kap.

19 §

samma

lag

uppgifter

som

19 §

samma

lag

uppgifter

som

behövs för att förhindra ett före-

behövs för att förhindra ett före-

stående eller avbryta ett pågående

stående eller avbryta ett pågående

brott som avses i den paragrafen.

brott som avses i den paragrafen.

Av

10 kap.

18 a §

samma

lag

Av

10 kap.

18 a §

samma

lag

framgår att sekretess inte heller

framgår att sekretess inte heller

hindrar att en uppgift som rör en

hindrar att en uppgift som rör en

enskild som inte har fyllt tjugoett

enskild som inte har fyllt tjugoett

år lämnas till en polismyndighet i

år lämnas

till Polismyndigheten

brottsförebyggande

syfte under

eller Säkerhetspolisen i brottsföre-

vissa angivna förutsättningar.

byggande syfte under vissa an-

givna förutsättningar.

Från socialtjänsten ska utan hinder av sekretess lämnas

1. uppgifter om huruvida någon

1. uppgifter om huruvida någon

vistas i ett hem för vård eller boen-

vistas i ett hem för vård eller boen-

de eller i ett familjehem, om upp-

de eller i ett familjehem, om upp-

gifterna för särskilt fall begärs av

gifterna för särskilt fall begärs av

en domstol, åklagarmyndighet, po-

en domstol, en åklagarmyndighet,

lismyndighet,

Kronofogdemyndig-

Polismyndigheten,

Säkerhetspoli-

heten eller Skatteverket,

sen, Kronofogdemyndigheten eller

Skatteverket,

2. uppgifter

om

en

studerande

2. uppgifter

om

en

studerande

som behövs för prövning av ett

som behövs för prövning av ett

ärende om att avskilja denne från

ärende om att avskilja denne från

1	Senaste lydelse 2012:803.
244

högskoleutbildning.	högskoleutbildning eller polispro- Prop. 2013/14:110
	grammet.

13 kap.

7 §2

Vid sådan inspektion som anges	Vid sådan inspektion som anges
i 6 § har den som utför inspektio-	i 6 § har den som utför inspektio-
nen rätt att av polismyndigheten få	nen rätt att av Polismyndigheten få
den hjälp som behövs för att in-	den hjälp som behövs för att in-
spektionen ska kunna genomföras.	spektionen ska kunna genomföras.

14 kap.

1 §3

Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast an- mäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:

1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,

2. andra myndigheter inom häl-		2. andra myndigheter inom häl-
so- och sjukvården, annan rätts-		so- och sjukvården, annan rätts-
psykiatrisk	undersökningsverk-	psykiatrisk	undersökningsverk-
samhet, socialtjänsten och krimi-		samhet, socialtjänsten, Kriminal-
nalvården,		vården, Polismyndigheten och Sä-
		kerhetspolisen,

3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och

4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verk- samhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel

ihemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i för- sta stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335) om Barnombudsman.

16 kap.

4 a §4

Polismyndigheten skall lämna	Polismyndigheten ska lämna den
den hjälp som behövs för att verk-	hjälp som behövs för att verkställa
ställa ett beslut om omhänderta-	ett beslut om omhändertagande av
gande av personakt. Begäran om	personakt. Begäran om sådan hjälp
sådan hjälp får dock göras endast	får dock göras endast om
om

2 Senaste lydelse 2009:596.

3 Senaste lydelse 2012:776.

4 Senaste lydelse 2005:126.

245

Prop. 2013/14:110 1. det på grund av särskilda om- ständigheter kan befaras att åtgär- den inte kan utföras utan att poli- sens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behö- ver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl

1. det på grund av särskilda om- ständigheter kan befaras att åtgär- den inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

246

2.117 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297)		Prop. 2013/14:110
om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (2002:297) om biobanker i
hälso- och sjukvården m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 kap.
	5 §

Den som utför inspektion har rätt att av polismyndighet få den hjälp som behövs för att inspek- tionen skall kunna genomföras.

Den som utför inspektion har rätt att få den hjälp av Polismyn- digheten som behövs för att in- spektionen ska kunna genomföras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

247

Prop. 2013/14:110 2.118 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen

Härigenom föreskrivs att 9 och 32 §§ lagen (2002:329) om samarbete

med Internationella brottmålsdomstolen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	9 §1
Ett beslut om överlämnande till	Ett beslut om överlämnande till
Internationella brottmålsdomstolen	Internationella brottmålsdomstolen
skall verkställas av polismyndig-	ska verkställas av Polismyndig-
heten. Om den som skall överläm-	heten. Om den som ska överläm-
nas är på fri fot, får han eller hon,	nas är på fri fot, får han eller hon,
om det är nödvändigt för att över-	om det är nödvändigt för att över-
lämnandet skall kunna genomfö-	lämnandet ska kunna genomföras,
ras, omhändertas och tas i förvar	omhändertas och tas i förvar av
av polismyndigheten, dock längst	Polismyndigheten,		dock	längst
under fyrtioåtta timmar.	under 48 timmar.
	32 §
Chefen för Justitiedepartementet	Chefen för Justitiedepartementet
får meddela tillstånd till transport	får meddela tillstånd till transport
genom Sverige av en frihetsbe-	genom Sverige av en frihetsbe-
rövad person som för att överläm-	rövad person som för att överläm-
nas eller utlämnas eller i annat syf-	nas eller utlämnas eller i annat syf-
te skall överföras mellan en annan	te ska överföras mellan en annan
stat och Internationella brottmåls-	stat och Internationella brottmåls-
domstolen. Under en sådan trans-	domstolen. Under en sådan trans-
port skall frihetsberövandet bestå	port ska frihetsberövandet			bestå
om inte domstolen begär att den	om inte domstolen begär att den
som överförs skall friges.	som överförs ska friges.
För flygtransport utan planerad	För flygtransport		utan planerad
mellanlandning här i landet krävs	mellanlandning här i landet krävs
inte tillstånd enligt första stycket.	inte tillstånd enligt första stycket.
Om en oplanerad mellanlandning	Om en oplanerad mellanlandning
sker, skall polismyndighet ta den	sker, ska Polismyndigheten ta den
som överförs i förvar till dess en	som överförs i förvar till dess en
ansökan görs om tillstånd till tran-	ansökan görs om tillstånd till tran-
sport enligt första stycket och ge-	sport enligt första stycket och ge-
nast underrätta chefen för Justi-	nast underrätta chefen för Justitie-
tiedepartementet om detta. Görs	departementet	om	detta.	Görs
ingen ansökan senast 96 timmar	ingen ansökan inom 96 timmar
från den oplanerade landningen,	från den oplanerade landningen,
skall personen omedelbart friges.	ska personen omedelbart friges.
Om tillstånd har meddelats en-	Om tillstånd	har	meddelats en-

1	Senaste lydelse 2003:1173.
248

ligt första stycket, får polismyn- dighet vid behov ta den som över- förs i förvar. I fråga om tvångs- medel i ett ärende om transport gäller bestämmelserna i 5 §.

ligt första stycket, får Polismyn- Prop. 2013/14:110 digheten vid behov ta den som

överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om trans- port gäller bestämmelserna i 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

249

Prop. 2013/14:110 2.119 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall

Härigenom föreskivs att 9 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2013/14:121 Föreslagen lydelse

9 §

Undersökningsledaren eller åklagaren beslutar om penningbeslag. Pen- ningbeslag får avse endast sådan egendom som finns tillgänglig.

Avser penningbeslaget en fordran	Avser penningbeslaget en fordran
eller annan rättighet, ska gäldenären	eller annan rättighet, ska gäldenären
eller annan förpliktad meddelas	eller annan förpliktad meddelas
förbud att fullgöra sin förpliktelse	förbud att fullgöra sin förpliktelse
till någon annan än Rikspolisstyrel-	till någon annan än Polismyndig-
sen.	heten.

För penningbeslag gäller i övrigt bestämmelserna om beslag i rättegångs- balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

250

2.120 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:445)		Prop. 2013/14:110
om medling med anledning av brott
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2002:445) om medling med anled-
ning av brott ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
5 §
Medling skall vara frivillig för	Medling ska vara frivillig för
både gärningsman och målsägan-	både gärningsman och målsägan-
de. Det brott som medlingen avser	de. Det brott som medlingen avser
skall vara anmält till polisen. Dess-	ska vara anmält till Polismyndig-
utom skall gärningsmannen ha er-	heten. Dessutom ska gärningsman-
känt gärningen eller delaktighet i	nen ha erkänt gärningen eller del-
denna.	aktighet i denna.

Medling får endast ske om det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som lämpligt. Om gärningsmannen är under tolv år får medling ske endast om det finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

251

Prop. 2013/14:110 2.121 Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs att	1 kap. 3 § och 2 kap. 10 § fordonslagen
(2002:574) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	3 §1

I denna lag avses med

besiktningsorgan: ett sådant organ som anges i 4 kap. 2 §, besiktningstekniker: den som har anställning hos ett besiktningsorgan

för att utföra besiktningar,
bilinspektör: den som har an-	bilinspektör: den som har an-
ställning som bilinspektör hos en	ställning som bilinspektör hos
polismyndighet eller hos Rikspolis-	Polismyndigheten,
styrelsen,
tekniker: den som har uppdrag	tekniker: den som har uppdrag
som tekniker hos en polismyn-	som tekniker hos Polismyndig-
dighet,	heten,
tillverkare: den som inför god-	tillverkare: den som inför god-
kännandemyndigheten ansvarar för	kännandemyndigheten ansvarar för
alla aspekter av typgodkännan-	alla aspekter av typgodkännande-
deprocessen och för produktions-	processen och för produktions-
överensstämmelsen, även om den-	överensstämmelsen, även om han
ne inte varit direkt engagerad i	eller hon inte varit direkt enga-
samtliga stadier av produktionen	gerad i samtliga stadier av pro-
av det fordon, det system, den	duktionen av det fordon, det sys-
komponent eller den separata tek-	tem, den komponent eller den se-
niska enhet som typgodkännandet	parata tekniska enhet som typgod-
avser, eller den som han eller hon	kännandet avser, eller den som han
har utsett som sin företrädare i	eller hon har utsett som sin företrä-
frågor som omfattas av denna lag.	dare i frågor som omfattas av den-
	na lag.

I övrigt har de beteckningar som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

2 kap.

10 §2

Flygande inspektion sker för att kontrollera att ett fordon som anträffas

itrafik

1. inte har försämrats i otillåten grad beträffande föreskrivna krav i fråga om den beskaffenhet och utrustning som är av betydelse från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt och att det inte i övrigt avviker från det godkända utförandet, och

2. uppfyller föreskrivna krav till skydd för liv och hälsa.

1	Senaste lydelse 2009:224.
2	Senaste lydelse 2012:220.
252

Flygande inspektion ska utföras av en polisman eller en bilinspek- tör som har förordnats av Polis- myndigheten. Den som utför in- spektionen får biträdas av en tekni- ker som har förordnats av Polis- myndigheten.

Flygande inspektion får även ske av ett fordon som anträffas under sådana omständigheter att det finns anledning att anta att det i nära anslutning till anträffandet har använts i trafik.

Flygande inspektion av fordon som används i yrkesmässig trafik eller i taxitrafik får dessutom ske i företagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa.

Flygande inspektion ska utföras av en polisman eller en bilinspek- tör som har förordnats av Rikspo- lisstyrelsen. Den som utför inspek- tionen får biträdas av en tekniker som har förordnats av Rikspolis- styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

253

Prop. 2013/14:110 2.122 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 18 § och 6 kap. 9 § fartygssäkerhets- lagen (2003:364) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen samt miljö- och hälsoskyddsnämnder är skyldiga att biträda tillsynsmyndigheterna och lämna de upplysningar som dessa myndigheter behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag, en- ligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt för- ordning (EG) nr 336/2006.

18 §1

Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och miljö- och hälsoskyddsnämnder är skyldiga att biträda tillsynsmyndigheterna och lämna de upplysningar som dessa myndigheter behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag, en- ligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt för- ordning (EG) nr 336/2006.

6 kap.
	9 §
Den myndighet som har förbju-	Den myndighet som har förbju-
dit ett fartygs resa eller förbjudit	dit ett fartygs resa eller förbjudit
ett fartyg att anlöpa svensk hamn	ett fartyg att anlöpa svensk hamn
skall, om fartyget befinner sig	ska, om fartyget befinner sig inom
inom Sveriges sjöterritorium, ge-	Sveriges	sjöterritorium,		genast
nast anmäla beslutet till polis-,	anmäla beslutet till Polismyndig-
tull- och lotsmyndigheterna, Kust-	heten, Tullverket,		Sjöfartsverket,
bevakningen samt berörda hamnar.	Kustbevakningen		och	berörda
Polismyndigheten och Kustbevak-	hamnar.	Polismyndigheten och
ningen skall, om det behövs, vidta	Kustbevakningen ska, om det be-
åtgärder för att förhindra överträ-	hövs, vidta åtgärder för att förhind-
delse av förbudet. Lotsmyndig-	ra överträdelse av förbudet. Sjö-
heten skall inställa de förrättningar	fartsverket ska ställa in de förrätt-
för fartygets resa som ankommer	ningar för fartygets resa som an-
på den.	kommer på verket.
Om fartyget står under tullkon-	Om fartyget står under tullkon-
troll, får tullmyndigheten inte till-	troll, får Tullverket inte tillåta det
låta det att avgå. Tullmyndigheten	att avgå. Tullverket får också till-
får också tillfälligt ta hand om	fälligt ta hand om fartygets natio-
fartygets nationalitetshandling, när	nalitetshandling, när det			behövs
det behövs för att hindra fartygets	för att hindra fartygets avgång.

avgång.

Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet läm- na fartygets nationalitetshandling till myndigheten.

1 Senaste lydelse 2009:59.

254

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

255

Prop. 2013/14:110 2.123 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § samt 6 kap. 13 och 22 §§ lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 kap.
	3 §

Krav på tillstånd enligt 1 § gäller inte för Polisen, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försva- rets materielverk, vid verksamhet som verket bedriver på uppdrag av Försvarsmakten eller Försvarets radioanstalt.

Efter hörande av Försvarsmak- ten beslutar den myndighet som regeringen bestämmer om tilldel- ning av radiofrekvenser för För- svarsmakten, Försvarets radioan- stalt och Försvarets materielverk samt om de ytterligare villkor som behövs. När det gäller Polisen be- slutar den myndighet som rege- ringen bestämmer i sådana frågor efter hörande av Rikspolisstyrelsen

Krav på tillstånd enligt 1 § gäller inte för Polismyndigheten, Säker- hetspolisen, Försvarsmakten, För- svarets radioanstalt och Försvarets materielverk, vid verksamhet som verket bedriver på uppdrag av För- svarsmakten eller Försvarets radio- anstalt.

Efter hörande av Försvarsmak- ten beslutar den myndighet som regeringen bestämmer om tilldel- ning av radiofrekvenser för För- svarsmakten, Försvarets radioan- stalt och Försvarets materielverk samt om de ytterligare villkor som behövs. När det gäller Polismyn- digheten och Säkerhetspolisen, be- slutar den myndighet som rege- ringen bestämmer i sådana frågor efter hörande av dessa myndighe- ter.

6 kap.

13 §

Den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät eller en all- mänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst får

1. på begäran av en abonnent temporärt åsidosätta skydd mot nummer- presentation för att kunna identifiera störande samtal samt lagra sådana uppgifter som identifierar den anropande abonnenten och hålla dem till-

gängliga för abonnenten på begäran, samt
2. för Polisen eller en regional	2. för Polismyndigheten, Säker-
alarmeringscentral som avses i la-	hetspolisen eller en regional alar-
gen (1981:1104) om verksamheten	meringscentral som avses i lagen
hos vissa regionala alarmerings-	(1981:1104) om verksamheten hos
centraler åsidosätta skydd mot	vissa	regionala	alarmeringscen-
nummerpresentation och tillhanda-	traler åsidosätta skydd mot num-
hålla sådan organisation lokalise-	merpresentation och tillhandahålla
ringsuppgifter vid nödsamtal, utan	en sådan myndighet eller organisa-
samtycke eller trots vägran från	tion	lokaliseringsuppgifter		vid
abonnenten eller användaren.	nödsamtal, utan		samtycke	eller
256	trots vägran från abonnenten eller

2. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och som gäller misstanke om brott till en åklagar- myndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon an- nan myndighet som ska ingripa mot brottet,

3. uppgift som avses i 20 § förs- ta stycket 1 och 3 samt uppgift om i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrust- ning finns eller har funnits till

Polismyndigheten, om myndighe- ten finner att uppgiften behövs i samband med efterforskning av personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det finns fara för deras liv eller allvarlig risk för deras häl- sa,

användaren.

Prop. 2013/14:110

22 §1

Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 20 § första stycket ska på begäran lämna

1. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivnings- lagen (2010:1932), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2. uppgift som avses i 20 § förs- ta stycket 1 och som gäller miss- tanke om brott till åklagarmyndig- het, polismyndighet eller någon annan myndighet som ska ingripa mot brottet,

3. uppgift som avses i 20 § förs- ta stycket 1 och 3 samt uppgift om i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrust- ning finns eller har funnits till po- lismyndighet, om myndigheten fin- ner att uppgiften behövs i samband med efterforskning av personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa,

4. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till Kronofogdemyndighe- ten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myn- digheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handlägg- ningen av ett ärende,

5. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till Skatteverket, om verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som avser kontroll av skatt eller avgift eller rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481),

6. uppgift som avses i 20 §	6. uppgift	som	avses i	20 §
första stycket 1 till polismyndighet,	första stycket 1 till Polismyndig-
om myndigheten finner att uppgif-	heten, om myndigheten finner att
ten behövs i samband med under-	uppgiften behövs i samband med
rättelse, efterforskning eller identi-	underrättelse,	efterforskning		eller
fiering vid olyckor eller dödsfall	identifiering	vid	olyckor	eller
eller för att myndigheten ska	dödsfall eller för att myndigheten
kunna fullgöra en uppgift som av-	ska kunna fullgöra en uppgift som
ses i 12 § polislagen (1984:387),	avses i 12 § polislagen (1984:387),

1 Senaste lydelse 2012:285.

257

Prop. 2013/14:110	7. uppgift som avses i 20 § för-			7. uppgift som avses i 20 § för-
	sta stycket 1 till polismyndighet el-			sta stycket 1 till Polismyndigheten
	ler åklagarmyndighet, om myndig-			eller	en åklagarmyndighet, om
	heten finner att uppgiften behövs i			myndigheten finner att uppgiften
	ett särskilt fall för att myndigheten			behövs i ett särskilt fall för att
	ska kunna fullgöra underrättelse-			myndigheten ska		kunna	fullgöra
	skyldighet	enligt	33 § lagen	underrättelseskyldighet enligt 33 §
	(1964:167) med särskilda bestäm-			lagen	(1964:167)	med	särskilda
	melser om	unga	lagöverträdare,	bestämmelser om unga lagöverträ-
	och			dare, och

8. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och 3 till regional alarme- ringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler.

Ersättning för att lämna ut andra uppgifter enligt första stycket 8 än lokaliseringsuppgifter ska vara skälig med hänsyn till kostnaderna för utlämnandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

258

Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för räddningstjänst ska se till att det finns anordningar för alarmering av räddningsorganen.

När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats ska Polismyndig- heten underrättas om insatsen.

Om effekterna av en olycka kan kräva särskilda åtgärder till skydd för befolkningen eller miljön i ett annat land än Sverige, ska det räddningsorgan som gör rädd- ningsinsatsen omedelbart under- rätta berörd myndighet i det andra landet.

2.124 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:778)		Prop. 2013/14:110
om skydd mot olyckor
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 6 kap. 10 § lagen (2003:778)
om skydd mot olyckor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

Vid utsläpp av giftiga eller skad-	Vid utsläpp av giftiga eller
liga ämnen från en anläggning som	skadliga ämnen från en anläggning
avses i 4 § skall den som utövar	som avses i 4 § ska den som utövar
verksamheten underrätta länsstyrel-	verksamheten underrätta länssty-
sen, polismyndigheten och kom-	relsen, Polismyndigheten och kom-
munen om utsläppet påkallar sär-	munen om utsläppet kräver sär-
skilda åtgärder till skydd för all-	skilda åtgärder till skydd för all-
mänheten. Underrättelse skall	mänheten. Underrättelse ska också
också lämnas om det föreligger	lämnas om det finns överhängande
överhängande fara för ett sådant	fara för ett sådant utsläpp.
utsläpp.

6 kap.

10 § Kommunerna och de statliga

myndigheter som ansvarar för räddningstjänst skall se till att det finns anordningar för alarmering av räddningsorganen.

När ett räddningsorgan gör en räddningsinsats skall polismyndig- heten underrättas om insatsen.

Om effekterna av en olycka kan kräva särskilda åtgärder till skydd för befolkningen eller miljön i ett annat land än Sverige, skall det räddningsorgan som gör rädd- ningsinsatsen omedelbart under- rätta berörd myndighet i det andra landet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

259

Prop. 2013/14:110 2.125 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 §, 7 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. 1 och 2 §§ lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 kap.
	5 §

Polismyndigheten skall biträda vid verkställighet av ett beslut om överlämnande. Om den som skall överlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överlämnandet skall kunna genomföras, omhänder- tas och tas i förvar av polismyn- digheten, dock längst under fyrtio- åtta timmar.

Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om överlämnande. Om den som ska överlämnas är på fri fot, får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överlämnandet ska kunna genomföras, omhänder- tas och tas i förvar av Polismyndig- heten, dock längst under 48 tim- mar.

			7 kap.
				1 §
	Har rätten med	stöd	av 2 kap.	Har rätten med stöd av 2 kap.
	6 § avslagit en begäran om över-			6 § avslagit en begäran om över-
	lämnande, skall	den	ansvariga	lämnande, ska den ansvariga myn-
	myndigheten i Sverige besluta om			digheten i Sverige besluta om
	överförande av verkställigheten av			överförande av verkställigheten av
	påföljden hit, om inte den utfär-			påföljden hit, om inte den utfär-
	dande medlemsstaten motsätter sig			dande medlemsstaten motsätter sig
	det.			det.
	Den ansvariga myndigheten får			Den ansvariga myndigheten får
	besluta att den eftersökte skall tas i			besluta att den eftersökte ska tas i
	förvar av polismyndigheten i av-			förvar av Polismyndigheten i av-
	vaktan på ett beslut som sägs i			vaktan på ett beslut som sägs i
	första stycket. Den eftersökte får			första stycket. Den eftersökte får
	tas i förvar om det behövs för att			tas i förvar om det behövs för att
	verkställigheten av påföljden skall			verkställigheten av påföljden ska
	kunna påbörjas i Sverige.			kunna påbörjas i Sverige.
				2 §
	När någon som har överlämnats			När någon som har överlämnats
	från Sverige skall återföras i en-			från Sverige ska återföras i enlig-
	lighet med ett sådant villkor som			het med ett sådant villkor som
	avses i 3 kap. 2 §, skall den an-			avses i 3 kap. 2 §, ska den ansva-
	svariga myndigheten i Sverige be-			riga myndigheten i Sverige besluta
	sluta om överförande av verkstäl-			om överförande av verkställighe-
260	ligheten av påföljden hit.			ten av påföljden hit.

Om återförandet sker innan den ansvariga myndigheten har fattat sitt beslut, får den myndigheten besluta att den som har återförts skall tas i förvar av polismyndig- heten i avvaktan på beslutet. Den som har återförts får tas i förvar om det behövs för att verkställig- heten av påföljden skall kunna på- börjas i Sverige.

Om återförandet sker innan den Prop. 2013/14:110 ansvariga myndigheten har fattat

sitt beslut, får den myndigheten besluta att den som har återförts ska tas i förvar av Polismyndig- heten i avvaktan på beslutet. Den som har återförts får tas i förvar om det behövs för att verkställig- heten av påföljden ska kunna på- börjas i Sverige.

8 kap.

1 §

Har överlämnande till Sverige skett för lagföring här i landet, på villkor att den som överlämnas se- nare återförs till den andra staten, skall polismyndigheten se till att den som har överlämnats återförs.

Om den som skall återföras är på fri fot, får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att återförandet skall kunna genomfö- ras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Har överlämnande till Sverige skett för lagföring här i landet, på villkor att den som överlämnas se- nare återförs till den andra staten, ska Polismyndigheten se till att den som har överlämnats återförs.

Om den som ska återföras är på fri fot, får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att återförandet ska kunna genomfö- ras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar.

Begärs tillstånd till transport ge- nom Sverige av någon som över- lämnas på grund av en arreste- ringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge ska

Rikspolisstyrelsen bevilja sådant tillstånd och ange under vilka vill- kor transporten får ske.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndighe- ten, om det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta tim- mar.

Om en oplanerad mellanland- ning sker i Sverige, får polismyn- digheten, om det är nödvändigt för

2 §1

Begärs tillstånd till transport ge- nom Sverige av någon som över- lämnas på grund av en arreste- ringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge ska

Polismyndigheten bevilja sådant tillstånd och ange under vilka vill- kor transporten får ske.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får Polismyndighe- ten, om det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under 48 timmar.

Om en oplanerad mellanland- ning sker i Sverige, får Polismyn- digheten, om det är nödvändigt för

1 Senaste lydelse 2011:1177.

261

Prop. 2013/14:110 att transporten ska kunna genom-	att transporten ska kunna genom-
föras, omhänderta och ta i förvar	föras, omhänderta och ta i förvar
den som överlämnas eller utläm-	den som överlämnas eller utläm-
nas, dock längst till dess en be-	nas, dock längst till dess en be-
gäran om tillstånd till transport har	gäran om tillstånd till transport har
prövats. Om tillstånd till transport	prövats. Om tillstånd till transport
inte begärs inom nittiosex timmar	inte begärs inom 96 timmar från
från landningen, ska personen	landningen, ska personen omedel-
omedelbart friges.	bart friges.

Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket. Tidsfristen ska räknas från det att tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

262

En ansökan om att en kontrol- lerad leverans ska genomföras utomlands får göras av åklagare eller, sedan åklagare har lämnat sitt tillstånd till åtgärden, av Polis- myndigheten, Tullverket eller Kustbevakningen.

2.126 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1174) Prop. 2013/14:110 om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs att 3, 11 och 15 §§ lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar ska ha följande

lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 §1
En överenskommelse om att in-	En överenskommelse om att in-
rätta en gemensam utrednings-	rätta en gemensam utrednings-
grupp får, om förundersökning på-	grupp får, om förundersökning på-
går i Sverige avseende brottslighet	går i Sverige avseende brottslighet
som gruppen skall utreda, ingås av	som gruppen ska utreda, ingås av
den åklagare eller myndighet som	den åklagare eller myndighet som
leder förundersökningen.	leder förundersökningen.

Om en gemensam utredningsgrupp inte kan inrättas med stöd av första stycket får en överenskommelse om att inrätta en sådan grupp ingås av

1. Åklagarmyndigheten,
2. Rikspolisstyrelsen eller den	2.	Polismyndigheten,
polismyndighet som Rikspolissty-
relsen bestämmer,	3.	Säkerhetspolisen,
3. Tullverket, eller	4. Tullverket, eller
4. Kustbevakningen.	5.	Kustbevakningen.
Av överenskommelsen skall det	Av överenskommelsen ska det
framgå vilka tjänstemän som ingår	framgå vilka tjänstemän som ingår
i den gemensamma utrednings-	i den gemensamma utrednings-
gruppen och under vilken tid grup-	gruppen och under vilken tid grup-
pen skall vara verksam.	pen ska vara verksam.

11 §2 En ansökan om att en kontrol-

lerad leverans skall företas utom- lands får göras av åklagare eller, sedan åklagare har lämnat sitt till- stånd till åtgärden, av polismyn- dighet, Tullverket eller Kustbevak- ningen.

En överenskommelse om bistånd i en brottsutredning som genom- förs av tjänstemän med skydds-

15 §3

En överenskommelse om bistånd i en brottsutredning som genom- förs av tjänstemän med skydds-

1 Senaste lydelse 2005:494.

2 Senaste lydelse 2005:494.

3 Senaste lydelse 2005:494.

263

Prop. 2013/14:110 identitet får, om en förundersök-			identitet får, om en förundersök-
ning pågår i Sverige om den			ning pågår i Sverige om den
brottslighet åtgärden	avser,	ingås	brottslighet åtgärden avser, ingås
av den åklagare eller polismyndig-			av den åklagare som leder förun-
het som leder förundersökningen.			dersökningen.	Polismyndigheten
			och Säkerhetspolisen har motsva-
			rande rätt om	förundersökningen
			leds av någon av dem.
Om det inte pågår eller inleds någon förundersökning i Sverige om den
brottslighet åtgärden avser, får en överenskommelse som avses i första
stycket ingås av
1. Åklagarmyndigheten, eller			1. Åklagarmyndigheten,
2. Rikspolisstyrelsen	eller	den	2. Polismyndigheten, eller
polismyndighet som Rikspolissty-
relsen bestämmer.			3. Säkerhetspolisen.
Åtgärdens varaktighet och övri-			Åtgärdens varaktighet och övri-
ga praktiska frågor skall framgå av			ga praktiska frågor ska framgå av
överenskommelsen.			överenskommelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

264

2.127 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen		Prop. 2013/14:110
(2004:168)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 11 och 12 §§ och 8 kap. 12 § samt rub-
riken närmast före 8 kap. 12 § smittskyddslagen (2004:168) ska ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 kap.

Om smittskyddsläkaren vid en utredning enligt 4 § har anledning att anta att socialnämnden, polis- myndigheten eller Kriminalvården kan lämna upplysningar som be- hövs för utredningen, skall smitt- skyddsläkaren underrätta berörd myndighet.

En sådan underrättelse skall in- nehålla uppgifter om den enskildes identitet och de förhållningsregler han eller hon skall följa för att fö- rebygga smittspridning.

11 §1

Om smittskyddsläkaren vid en utredning enligt 4 § har anledning att anta att socialnämnden, Polis- myndigheten eller Kriminalvården kan lämna upplysningar som be- hövs för utredningen, ska smitt- skyddsläkaren underrätta berörd myndighet.

En sådan underrättelse ska in- nehålla uppgifter om den enskildes identitet och de förhållningsregler han eller hon ska följa för att före- bygga smittspridning.

	12 §2
Uppmärksammar socialnämn-		Uppmärksammar socialnämn-
den, polismyndigheten eller Krimi-		den, Polismyndigheten eller Kri-
nalvården, efter att ha fått under-		minalvården, efter att ha fått un-
rättelse enligt 11 §, i sin verksam-		derrättelse enligt 11 §, i sin verk-
het förhållanden som tyder på att		samhet förhållanden som tyder på
den smittade inte följer meddelade		att den smittade inte följer med-
förhållningsregler, skall detta an-		delade förhållningsregler, ska detta
mälas	till den smittskyddsläkare	anmälas till den smittskyddsläkare
som	lämnat underrättelsen. Om	som lämnat underrättelsen. Om
denne enligt 8 § överlämnat ären-		smittskyddsläkaren enligt 8 § över-
det till smittskyddsläkaren i ett		lämnat ärendet till smittskyddslä-
annat landsting, skall anmälan i		karen i ett annat landsting, ska an-
stället göras till den smittskydds-		mälan i stället göras till den smitt-
läkaren.		skyddsläkaren.

Den skyldighet som avses i första stycket gäller i två månader från det att underrättelsen enligt 11 § mottagits.

1 Senaste lydelse 2005:984.

2 Senaste lydelse 2005:984.

265

Prop. 2013/14:110						8 kap.
Biträde av polismyndighet							Biträde av Polismyndigheten
							12 §3
Polismyndighet skall lämna bi-							Polismyndigheten ska lämna bi-
träde på begäran av smittskydds-							träde på begäran av smittskydds-
läkaren							läkaren för att
1. för		att genomföra		tvångsun-			1. genomföra		tvångsundersök-
dersökning enligt 3 kap. 2 §,							ning enligt 3 kap. 2 §,
2. för att föra den som skall iso-							2. föra den som ska isoleras en-
leras enligt 5 kap. 1 § eller isoleras							ligt 5 kap. 1 § eller isoleras tillfäl-
tillfälligt enligt 5 kap. 3 § till vård-							ligt enligt 5 kap. 3 § till vårdinrätt-
inrättningen,							ningen,
3. för att återföra den som har							3. återföra den som har avvikit
avvikit från en vårdinrättning, där							från en vårdinrättning, där han el-
han eller hon enligt beslut skall							ler hon enligt beslut ska vara till-
vara tillfälligt isolerad eller isole-							fälligt isolerad eller isolerad, eller
rad, eller den som inte har återvänt							den som inte har återvänt till vård-
till	vårdinrättningen		sedan			hans	inrättningen sedan hans eller hen-
eller hennes tillstånd att vistas							nes tillstånd att vistas utanför vård-
utanför		vårdinrättningens			område		inrättningens område har gått ut
har gått ut eller återkallats,							eller återkallats,
4. för		att genomföra		hälsokon-			4. genomföra hälsokontroll				vid
troll	vid	inresa enligt		3 kap. 8 §			inresa enligt 3 kap. 8 § och därvid
och därvid upprätthålla ordningen,							upprätthålla ordningen,
5. för att föra den som skall hål-							5. föra den	som ska		hållas i
las i karantän enligt 3 kap. 9 § till							karantän enligt 3 kap. 9 § till vård-
vårdinrättning eller annan plats där							inrättning eller annan plats där
karantänsvistelsen skall				äga		rum,	karantänsvistelsen		ska	äga	rum,
eller							eller
6. för att återföra den som olov-							6. återföra	den	som	olovligen
ligen har avvikit från vårdinrätt-							har avvikit från vårdinrättning eller
ning eller annan plats för karan-							annan plats för karantänsvistelsen
tänsvistelsen till denna plats.							till denna plats.
Polismyndigheten			skall		lämna		Polismyndigheten ska lämna bi-
biträde på begäran av Socialsty-							träde på begäran av Socialstyrelsen
relsen för att spärra av områden							med att spärra av områden enligt
enligt 3 kap. 10 § och för att upp-							3 kap. 10 §	och	att upprätthålla
rätthålla dessa avspärrningar.							dessa avspärrningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2004:877.

266

2.128 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:487)		Prop. 2013/14:110
om sjöfartsskydd
Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 16 §§ lagen (2004:487) om sjöfarts-
skydd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

Rikspolisstyrelsen fattar, efter att ha hört Transportstyrelsen och Kustbevakningen, beslut enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 om vilken skyddsnivå som skall råda för ett fartyg eller en hamn- anläggning. Om något beslut inte fattas råder den lägsta skydds- nivån.

I brådskande fall får Rikspolis- styrelsen fatta beslut enligt första stycket om förändring av skydds- nivån utan att ha hört Transport- styrelsen och Kustbevakningen. Ett sådant beslut skall dock snarast omprövas av Rikspolisstyrelsen ef- ter att Transportstyrelsen och Kustbevakningen har hörts.

I brådskande fall får också en polismyndighet fatta beslut om vilken skyddsnivå som skall råda för ett fartyg eller en hamnanlägg- ning inom det egna polisdistriktet. Ett sådant beslut skall genast underställas Rikspolisstyrelsen som, efter att ha hört Transport- styrelsen och Kustbevakningen, utan dröjsmål prövar om beslutet skall bestå.

3 §1

Polismyndigheten fattar, efter att ha hört Transportstyrelsen och Kustbevakningen, beslut enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 om vilken skyddsnivå som ska gälla för ett fartyg eller en hamn- anläggning. Om något beslut inte fattas gäller den lägsta skydds- nivån.

I brådskande fall får Polismyn- digheten fatta beslut enligt första stycket om förändring av skydds- nivån utan att ha hört Transport- styrelsen och Kustbevakningen. Ett sådant beslut ska dock snarast omprövas av Polismyndigheten efter att Transportstyrelsen och Kustbevakningen har hörts.

Beslut om att ytterligare åtgärder utöver de som anges i fartygets el- ler hamnanläggningens skyddsplan skall vidtas för ett fartyg eller en hamnanläggning vid den högsta skyddsnivån får fattas av Rikspo-

4 §2

Beslut om att ytterligare åtgärder utöver de som anges i fartygets el- ler hamnanläggningens skyddsplan ska vidtas för ett fartyg eller en hamnanläggning vid den högsta skyddsnivån får fattas av Polis-

1 Senaste lydelse 2008:1379. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

2 Senaste lydelse 2008:1379.

267

Prop. 2013/14:110 lisstyrelsen,	Transportstyrelsen	myndigheten, Transportstyrelsen
eller Kustbevakningen. Innan ett		eller Kustbevakningen. Innan ett
sådant beslut fattas skall den be-		sådant beslut fattas ska den be-
slutande myndigheten ha hört de		slutande myndigheten ha hört de
båda andra myndigheterna.		båda andra myndigheterna.

Om ett fartyg trafikerar Sveriges territorialhav eller om information har lämnats om att fartyget avser att gå in på territorialhavet, får för det fartyget sådana beslut som anges i första stycket fattas av Transportsty-

relsen när de två lägre skyddsnivåerna råder.
			16 §
Kroppsvisitation och annan un-			Kroppsvisitation och annan un-
dersökning får, med den begräns-			dersökning får, med den begräns-
ning som följer av andra stycket,			ning som följer av andra stycket,
utföras	av polisman,	tjänsteman	utföras av en polisman, en tjän-
vid Kustbevakningen		eller annan	steman vid Kustbevakningen eller
särskilt utsedd person som för-			annan särskilt utsedd person som
ordnats av en polismyndighet. Om			förordnats av	Polismyndigheten.
personer och egendom undersöks			Om personer och egendom under-
av annan sådan särskilt utsedd per-			söks av annan sådan särskilt ut-
son skall arbetet utföras under			sedd person, ska arbetet utföras
polismans ledning. Tullverket skall			under en polismans ledning. Tull-
på begäran bistå polismyndigheten,			verket ska på begäran bistå Polis-
om det behövs för att en undersök-			myndigheten, om det behövs för att
ning skall kunna utföras. Rederiet			en undersökning ska kunna utfö-
eller hamnanläggningsinnehavaren			ras. Rederiet eller hamnanlägg-
skall	biträda polismyndigheten		ningsinnehavaren ska biträda Po-
eller Kustbevakningen i det prak-			lismyndigheten	eller	Kustbevak-
tiska kontrollarbetet om det be-			ningen i det praktiska kontroll-
hövs.			arbetet, om det behövs.
Kontroll av gods som står under			Kontroll av gods som står under
tullövervakning enligt artikel 37 i			tullövervakning enligt artikel 37 i
rådets	förordning	(EEG) nr	rådets förordning		(EEG) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992			2913/92 av den 12 oktober 1992
om inrättandet av en tullkodex för			om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen skall ske i samråd			gemenskapen ska göras i samråd
med Tullverket.			med Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

268

2.129 Förslag till lag om ändring i järnvägslagen		Prop. 2013/14:110
(2004:519)
Härigenom föreskrivs att	8 kap. 3 § och 9 kap. 3 § järnvägslagen
(2004:519) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 kap.

Tillsynsmyndigheten har rätt att av den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen på begäran

1. få sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som be- hövs för tillsynen, bedömningen av ansökningar om tillstånd och för klart definierade statistiska än- damål,

2. få tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områ- den, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, som har an- knytning till den verksamhet som berörs, samt

3. få tillgång till nödvändig per- sonal, materiel eller liknande utan kostnad vid provkörningar och an- dra materielprov.

Polis- och tullmyndigheter skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos Kronofogde- myndigheten av ett beslut som gäl- ler åtgärder enligt första stycket. Därvid gäller bestämmelserna i ut- sökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser be- talningsskyldighet eller avhysning.

Infrastrukturförvaltare och sö- kande av infrastrukturkapacitet skall utan uppmaning bereda till- synsmyndigheten full insyn i för- handlingar om avgifter.

3 §1

Tillsynsmyndigheten har rätt att av den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen på begäran få

1. sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som be- hövs för tillsynen, bedömningen av ansökningar om tillstånd och för klart definierade statistiska än- damål,

2. tillträde till anläggningar, for- don och annan materiel, områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, som har anknytning till den verksamhet som berörs, och

3. tillgång till nödvändig per- sonal, materiel eller liknande utan kostnad vid provkörningar och an- dra materielprov.

Polismyndigheten och Tullverket ska lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos Kronofogde- myndigheten av ett beslut som gäl- ler åtgärder enligt första stycket. Då gäller bestämmelserna i utsök- ningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betal- ningsskyldighet eller avhysning.

Infrastrukturförvaltare och sö- kande av infrastrukturkapacitet ska utan uppmaning bereda tillsyns- myndigheten full insyn i förhand- lingar om avgifter.

1 Senaste lydelse 2006:739.

269

Prop. 2013/14:110	9 kap.
		3 §
	En befattningshavare i säker-	En befattningshavare i säker-
	hets- eller ordningstjänst vid järn-	hets- eller ordningstjänst vid järn-
	vägssystem får från järnvägssys-	vägssystem får från järnvägssys-
	temet avlägsna den som överträder	temet avlägsna den som överträder
	förbudet i 1 §, den som uppträder	förbudet i 1 §, den som uppträder
	berusad eller stör ordningen och	berusad eller stör ordningen och
	den som genom sitt uppträdande	den som genom sitt uppträdande
	äventyrar säkerheten i järnvägs-	äventyrar säkerheten i järnvägsdrif-
	driften. Om det är absolut nödvän-	ten. Om det är absolut nödvändigt,
	digt, får befattningshavaren om-	får befattningshavaren omhänderta
	händerta sådana personer. Om så	sådana personer. Om så sker, ska
	sker, skall polisen omedelbart un-	Polismyndigheten omedelbart un-
	derrättas. Omhändertagna får hål-	derrättas. Omhändertagna får hål-
	las kvar till dess att de har över-	las kvar till dess att de har över-
	lämnats till en polisman eller det	lämnats till en polisman eller det
	inte längre finns skäl till omhän-	inte längre finns skäl till omhän-
	dertagande, dock längst sex tim-	dertagande, dock längst sex tim-
	mar.	mar.
	En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssys-
	tem får från järnvägsinfrastrukturen avlägsna den som överträder för-
	budet i 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

270

2.130	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1100) Prop. 2013/14:110
	om luftfartsskydd
Härigenom föreskrivs att 2, 8, 9 och 10 §§ lagen (2004:1100) om luft-
fartsskydd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		2§1
Sådan säkerhetskontroll av per-		Sådan säkerhetskontroll av per-
soner, medförda föremål och for-		soner, medförda föremål och for-
don, som sker på flygplats, och		don, som görs på flygplats, och
som följer av förordning (EG) nr		som följer av förordning (EG) nr
300/2008, av beslut enligt 9 § eller		300/2008, av beslut enligt 9 § eller
som anges i 3 och 4 §§ ska utföras		som anges i 3 och 4 §§ ska utföras
av polis eller av annan särskilt ut-		av en polisman eller av annan sär-
sedd person som förordnats av		skilt utsedd person som förordnats
polismyndighet.		av Polismyndigheten.
Kontroll	enligt första stycket	Kontroll enligt första stycket
som utförs av särskilt utsedd per-		som utförs av en särskilt utsedd
son ska utföras under polismans		person ska utföras under en polis-
ledning.		mans ledning.

Första stycket gäller inte för företag som efter godkännande av behörig myndighet får svara för säkerhetskontrollen av den egna personalen.

Flygplatshavaren har ansvaret, in- klusive det ekonomiska ansvaret, för att det finns tillräcklig perso- nal, lokaler och utrustning för luft- fartsskyddet på den egna flygplat- sen, såvida inte annat följer av sär- skilt meddelade bestämmelser om luftfartsskydd. De kostnader polis- myndigheten har för polismans ledning av kontrollerna enligt 2 § liksom för övrigt arbete som poli- sen själv utför på en flygplats skall betalas av polisen.

8 §

Flygplatshavaren har ansvaret, in- klusive det ekonomiska ansvaret, för att det finns tillräcklig perso- nal, lokaler och utrustning för luft- fartsskyddet på den egna flygplat- sen, såvida inte annat följer av sär- skilt meddelade bestämmelser om luftfartsskydd. De kostnader Polis- myndigheten har för en polismans ledning av kontrollerna enligt 2 § liksom för övrigt arbete som myn- digheten själv utför på en flygplats ska betalas av myndigheten.

Rikspolisstyrelsen får, efter att ha hört Transportstyrelsen, besluta om strängare åtgärder än vad som följer av förordning (EG) nr 300/2008. Ett sådant beslut får tidsbegränsas. Det får också be-

9 §2

Polismyndigheten får, efter att ha hört Transportstyrelsen, besluta om strängare åtgärder än vad som följer av förordning (EG) nr 300/2008. Ett sådant beslut får tidsbegränsas. Det får också be-

1 Senaste lydelse 2010:99.

2 Senaste lydelse 2010:99. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

271

Prop. 2013/14:110 gränsas till en viss flygplats eller viss trafik. Behövs särskilda före- skrifter i fråga om åtgärderna ska dessa anges i beslutet.

I brådskande fall får Rikspolis- styrelsen besluta om strängare åt- gärder utan att ha hört Transport- styrelsen. Ett sådant beslut ska dock snarast omprövas av Rikspo- lisstyrelsen efter att Transportsty- relsen har hörts.

I brådskande fall får också en polismyndighet besluta om strängare åtgärder för flygplatser inom det egna polisdistriktet. Ett sådant beslut ska genast under- ställas Rikspolisstyrelsen, som, efter att ha hört Transportstyrel- sen, utan dröjsmål prövar om be- slutet ska bestå.

Beslut om strängare åtgärder som rör de verksamhetsutövare som omfattas av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luft- fart enligt förordning (EG) nr 300/2008 fattas av Transportsty- relsen efter att Rikspolisstyrelsen har hörts.

gränsas till en viss flygplats eller viss trafik. Behövs särskilda före- skrifter i fråga om åtgärderna ska dessa anges i beslutet.

I brådskande fall får Polismyn- digheten besluta om strängare åt- gärder utan att ha hört Transport- styrelsen. Ett sådant beslut ska dock snarast omprövas av Polis- myndigheten efter att Transportsty- relsen har hörts.

10 §3

Beslut om strängare åtgärder som rör de verksamhetsutövare som omfattas av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luft- fart enligt förordning (EG) nr 300/2008 fattas av Transportsty- relsen efter det att myndigheten har hört Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2010:99.

272

2.131 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1167) Prop. 2013/14:110 om vägtransportledare

Härigenom föreskrivs att 6–8, 11–13 och 15 §§ lagen (2004:1167) om vägtransportledare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
6 §
Ett förordnande som vägtrans-	Ett förordnande som vägtrans-
portledare meddelas av Rikspolissty-	portledare meddelas av Polismyn-
relsen.	digheten.
Förordnandet skall gälla för viss	Förordnandet ska gälla för viss
tid, dock längst fem år.	tid, dock längst fem år.
	7 §
En vägtransportledare lyder un-	En vägtransportledare lyder un-
der polismyndigheten i det polis-	der Polismyndigheten och är skyl-
distrikt där han eller hon befinner	dig att lyda de anvisningar som en
sig under eskortuppdraget och är	polisman meddelar.
skyldig att lyda de anvisningar
som en polisman meddelar.

En vägtransportledare skall inför varje eskortuppdrag lämna infor- mation om transporten till de be- rörda polismyndigheterna.

Vägtransportledaren skall även i övrigt underrätta berörda polis- myndigheter om förhållanden som rör hans eller hennes verksamhet och som bör komma till myndig- hetens kännedom.

8 §

En vägtransportledare ska inför varje eskortuppdrag lämna infor- mation om transporten till Polis- myndigheten.

Vägtransportledaren ska även i övrigt underrätta Polismyndigheten om förhållanden som rör hans eller hennes verksamhet och som bör komma till myndighetens känne- dom.

Rikspolisstyrelsen skall återkalla ett förordnande, om vägtransport- ledaren inte längre uppfyller kravet enligt 5 § första stycket 2. Detsam- ma gäller om det annars finns nå- gon särskild anledning att återkalla förordnandet.

11 §

Polismyndigheten ska återkalla ett förordnande, om vägtransport- ledaren inte längre uppfyller kravet enligt 5 § första stycket 2. Detsam- ma gäller om det annars finns nå- gon särskild anledning att återkalla förordnandet.

Rikspolisstyrelsen skall besluta att stänga av en vägtransportledare från vidare tjänstgöring om det på sannolika skäl kan antas att förord- nandet kommer att återkallas. Ett

12 §

Polismyndigheten ska besluta att stänga av en vägtransportledare från vidare tjänstgöring om det på sannolika skäl kan antas att förord-

nandet kommer att återkallas. Ett

273

Prop. 2013/14:110 sådant beslut	gäller	till	dess	åter-	sådant beslut gäller till dess åter-
kallelsefrågan har prövats slutligt.					kallelsefrågan har prövats slutligt.
Även i annat fall får Rikspolis-					Även i annat fall får Polismyn-
styrelsen besluta att stänga av en					digheten besluta att stänga av en
vägtransportledare		för	ett	visst	vägtransportledare	för	ett	visst
eskortuppdrag, om denne åsido-					eskortuppdrag, om han eller hon
sätter sina skyldigheter i fråga om					åsidosätter sina skyldigheter				i
uppdraget.					fråga om uppdraget.
					13 §
Vid omedelbar fara för trafiksä-					Vid omedelbar fara för trafiksä-
kerheten eller risk för att det upp-					kerheten eller risk för att det upp-
står någon annan avsevärd olägen-					står någon annan avsevärd olägen-
het, får ett beslut om att stänga av					het, får ett beslut om att stänga av
en vägtransportledare för ett visst					en vägtransportledare för ett visst
eskortuppdrag	meddelas av en				eskortuppdrag meddelas		av		en
polisman. Ett sådant beslut skall					polisman. Ett sådant beslut ska
skyndsamt anmälas till Rikspolis-					skyndsamt anmälas till Polismyn-
styrelsen. Om avstängningen inte					digheten. Om avstängningen inte
redan har upphört, skall styrelsen					redan har upphört, ska Polismyn-
omedelbart pröva om den skall					digheten omedelbart pröva om den
bestå.					ska bestå.
					15 §
Rikspolisstyrelsens		beslut		enligt	Polismyndighetens	beslut		enligt
denna lag får överklagas hos all-					denna lag får överklagas till all-
män förvaltningsdomstol.					män förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
En polismans beslut om avstängning enligt 13 § får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

274

2.132 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:130)		Prop. 2013/14:110
om dödförklaring
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2005:130) om dödförklaring ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 §

Skatteverket skall inhämta ytt- rande från den försvunnes make eller sambo och närmaste släk- tingar, om inte särskilda skäl talar emot det. Yttrande får också in- hämtas från annan som kan antas ha uppgifter att lämna om den för- svunne samt från polismyndighet.

Skatteverket ska inhämta ytt- rande från den försvunnes make eller sambo och närmaste släk- tingar, om inte särskilda skäl talar emot det. Yttrande får också in- hämtas från annan som kan antas ha uppgifter att lämna om den för- svunne och från Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

275

Prop. 2013/14:110 2.133 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott

Härigenom föreskrivs att 1, 5 och 7 §§ lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §
Denna lag innehåller bestämmel-	Denna lag innehåller bestämmel-
ser om sådana skriftliga medicin-	ser om sådana skriftliga medicin-
ska utlåtanden av läkare som in-	ska utlåtanden av läkare som in-
hämtas av polismyndighet eller	hämtas av Polismyndigheten eller
åklagarmyndighet i syfte att an-	en åklagarmyndighet i syfte att an-
vändas i en brottsutredning eller	vändas i en brottsutredning eller
som bevis i en rättegång i anled-	som bevis i en rättegång i anled-
ning av brott (rättsintyg).	ning av brott (rättsintyg).
Vad som sägs i denna lag om läkare gäller även för tandläkare.
	5 §1

Ett rättsintyg får inte utfärdas utan den enskildes samtycke, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Ett rättsintyg som avser en målsägande får utfärdas utan samtycke

1. vid misstanke om brott för	1. vid misstanke om brott för vil-
vilket inte är föreskrivet lindrigare	ket inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i ett år eller för-	straff än fängelse i ett år eller för-
sök till brott för vilket inte är stad-	sök till brott för vilket inte är före-
gat lindrigare straff än fängelse i	skrivet lindrigare straff än fängelse
två år,	i två år,

2. vid misstanke om försök till brott för vilket inte är föreskrivet lind- rigare straff än fängelse i ett år om gärningen innefattat försök till över- föring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskydds- lagen (2004:168),

3. vid misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller brott som avses i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvin- nor, mot någon som inte har fyllt arton år, eller

4. om uppgifter, för vilka gäller				4. om uppgifter, för vilka gäller
sekretess	enligt		25 kap. 1–5 §§	sekretess	enligt		25 kap. 1–5 §§
offentlighets-		och	sekretesslagen	offentlighets-		och	sekretesslagen
(2009:400) eller tystnadsplikt enligt				(2009:400) eller tystnadsplikt enligt
6 kap. 12	§	patientsäkerhetslagen		6 kap. 12	§	patientsäkerhetslagen
(2010:659), har lämnats ut till en				(2010:659), har lämnats ut till
polismyndighet eller en åklagar-				Polismyndigheten eller en åklagar-
myndighet	efter		samtycke från	myndighet	efter		samtycke från
målsäganden.				målsäganden.

Ett rättsintyg som avser den som är misstänkt för brott får utfärdas utan samtycke

1 Senaste lydelse 2010:673.

276

1. i samband med kroppsbesiktning enligt		28 kap. rättegångsbalken, Prop. 2013/14:110
eller
2. om annan undersökning än	2. om	annan undersökning än
kroppsbesiktning har ägt rum och	kroppsbesiktning har ägt rum och
det föreligger misstanke om sådant	det finns misstanke om sådant
brott som avses i andra stycket 1–	brott som avses i andra stycket 1–
3.	3.

7 §2

Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 25 kap. 1–5 §§ offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400) eller där personalen omfattas av tystnadsplikt enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska det till Rättsmedicinalverket utan hinder av sekretessen eller tystnadsplikten lämnas ut sådana uppgifter som behövs för att utfärda ett rättsintyg om

1. det begärs av Rättsmedicinalverket, och

2. uppgifterna angår misstanke om sådant brott som avses i 5 § andra stycket 1–3.

Bestämmelser	om utlämnande	Bestämmelser om	utlämnande
av uppgifter till	polismyndighet	av uppgifter till Polismyndigheten
och åklagarmyndighet i vissa fall		och en åklagarmyndighet i vissa
finns i 10 kap. 16–26 §§ offentlig-		fall finns i 10 kap.	16–26 §§
hets- och sekretesslagen.		offentlighets- och sekretesslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2 Senaste lydelse 2010:673.

277

Prop. 2013/14:110 2.134 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang

Härigenom föreskrivs att 6 och 8–10 §§ lagen (2005:321) om tillträ- desförbud vid idrottsarrangemang ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1

Allmän åklagare prövar frågor om tillträdesförbud.

En fråga om tillträdesförbud tas upp på skriftlig ansökan av den idrottsorganisation som anordnar idrottsarrangemang som förbudet avses skydda eller av specialidrottsförbundet för den aktuella idrottsverksam- heten inom Sveriges Riksidrottsförbund.

En fråga om tillträdesförbud tas		En fråga om tillträdesförbud tas
också upp på anmälan av en polis-		också upp på anmälan av Polis-
myndighet. Polismyndigheten	är	myndigheten. Polismyndigheten är
inte part i det ärende som anmälan		inte part i det ärende som anmälan
gett upphov till.		gett upphov till.
		8 §
Åklagaren får anlita biträde av		Åklagaren får anlita biträde av
polismyndighet för utredning	av	Polismyndigheten för utredning av
frågor om tillträdesförbud.		frågor om tillträdesförbud.

I fråga om utredningen tillämpas följande bestämmelser i 23 kap. rätte- gångsbalken:

4 § om objektivitet,

6 § om rätt att hålla förhör,

7 § om hämtning till förhör,

9 § om skyldighet att stanna kvar för förhör,

10 § om vilka som får närvara vid förhör,

11 § om möjlighet att ställa frågor vid förhör, och

12 § om förbud mot otillbörliga åtgärder under förhör.

Vid tillämpningen av 23 kap. 4	Vid tillämpningen av 23 kap. 4
och 11 §§ rättegångsbalken skall	och 11 §§ rättegångsbalken ska be-
bestämmelserna om den som är	stämmelserna om den som är miss-
misstänkt i stället avse den mot	tänkt i stället avse den mot vilken
vilken förbudet avses gälla.	förbudet avses gälla.
	9 §2

Innan en fråga om tillträdesförbud avgörs, ska den som är part underrättas om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten och få tillfälle att yttra sig över den. Frågan får dock avgöras utan att så har skett, om åtgärderna är uppenbart obehövliga.

	Specialidrottsförbundet för den	Specialidrottsförbundet för den
aktuella idrottsverksamheten inom		aktuella idrottsverksamheten inom
Sveriges Riksidrottsförbund är part		Sveriges Riksidrottsförbund är part
1	Senaste lydelse 2009:100.
2	Senaste lydelse 2009:100.
278

i ett ärende om tillträdesförbud	i ett ärende om tillträdesförbud Prop. 2013/14:110
som har tagits upp på anmälan av	som har tagits upp på anmälan av
en polismyndighet.	Polismyndigheten.

Åklagaren bestämmer hur underrättelsen ska ske.

10 §3

När åklagaren avgör en fråga om tillträdesförbud eller meddelar beslut enligt 9 a §, ska beslutet vara skriftligt och ange

1. parterna och, i förekommande	1. parterna och Polismyndighe-
fall, polismyndighet som har gjort	ten om den har gjort anmälan en-
anmälan enligt 6 § tredje stycket,	ligt 6 § tredje stycket,

2. om tillträdesförbud ska gälla och, i så fall, förbudets innebörd och omfattning samt när det upphör att gälla,

3. de skäl som har bestämt utgången, däribland brott som åberopas vid riskbedömningen samt tiden och platsen för brottet,

4. de bestämmelser som åberopas,

5. vad som kan bli följden av att bryta mot förbudet, och

6. möjligheterna att begära omprövning enligt 12 § och domstolspröv- ning enligt 13 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Senaste lydelse 2009:100.

279

Prop. 2013/14:110 2.135 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §1

Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att Transport- styrelsen ska kunna utöva sin tillsyn. Begäran om sådan hjälp får dock

göras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2010:1570.

280

2.136 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:426)		Prop. 2013/14:110
om arbetstid m.m. för flygpersonal inom
civilflyget
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för
flygpersonal inom civilflyget ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 §1
Transportstyrelsen ska se till att denna lag följs och har rätt att på
begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
För att utöva tillsynen har Trans-	För att utöva tillsynen har Trans-
portstyrelsen rätt att komma in på	portstyrelsen rätt att komma in på
arbetsställena. Polisen ska därvid	arbetsställena. Polismyndigheten
lämna den handräckning som be-	ska då lämna den handräckning
hövs.	som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2010:1571.

281

Prop. 2013/14:110 2.137 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att i 9 kap. 44 § aktiebolagslagen (2005:551)1 ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 44 § 2010:834.

282

2.138 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen	Prop. 2013/14:110
(2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen1

dels att i 8 kap. 17 §, 9 kap. 1, 3 f, 4, 6, 8 och 10 §§, 10 kap. 14 §, 12 kap. 6 och 17 §§ samt 18 kap. 1 § ordet ”polismyndighet” i olika böj- ningsformer ska bytas ut mot ”Polismyndigheten” i motsvarande form,

dels att i 8 kap. 23 §, 12 kap. 4, 13 a och 14 b §§, 14 kap. 2, 7, 7 a och 14 §§, 16 kap. 9 § samt 17 kap. 1 § orden ”en polismyndighet” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ”Polismyndigheten” i motsvarande form,

dels att i 5 kap. 15 b och 16 a §§, 7 kap. 7 c §, 9 kap. 3 c §, 14 kap. 4 a § ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”,

dels att 9 kap. 3 a, 3 b, 7 och 9 §§, 10 kap. 8, 13, 17 och 19 §§, 11 kap. 11 §, 12 kap. 5 och 14 §§, 13 kap. 5 §, 14 kap. 8 och 9 §§, 15 kap. 2 §, 19 kap. 7 och 8 §§ och 20 kap. 16 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		9 kap.
		3 a §2
En	transportör,	som luftvägen	En	transportör,	som luftvägen
skall	transportera	passagerare till	ska	transportera	passagerare till
Sverige direkt från en stat som inte			Sverige direkt från en stat som inte
tillhör Europeiska unionen och inte			tillhör Europeiska unionen och inte
heller har slutit avtal om samarbete			heller har slutit avtal om samarbete
enligt Schengenkonventionen med			enligt Schengenkonventionen med
konventionsstaterna, skall på begä-			konventionsstaterna, ska på begä-
ran av en polismyndighet överföra			ran av Polismyndigheten överföra
uppgifter om de ankommande pas-			uppgifter om de ankommande pas-
sagerarna så snart		incheckningen	sagerarna så snart incheckningen
avslutats.			avslutats.

De uppgifter som avses i första stycket är

1. nummer på och typ av resehandling som används,

2. medborgarskap,

3. fullständigt namn,

4. födelsedatum,

5. gränsövergångsstället för inresa,

1 Senaste lydelse av	12 kap. 4	§ 2009:1542
5 kap. 15 b § 2010:533	12 kap. 6	§ prop. 2013/14:82
5 kap. 16 a § 2010:533	12 kap. 13 a § 2006:219
7 kap. 7 c § 2010:533	12 kap. 14 b § 2012:129
8 kap. 17 § prop. 2013/14:82	12 kap. 17 § 2013:648
8 kap. 23 § prop. 2013/14:82	14 kap 4 a § 2010:533
9 kap. 1 § 2011:709	14 kap. 7 a § 2012:129
9 kap. 3 c § 2006:447	14 kap. 14 § 2006:447
9 kap. 3 f § 2006:447	17 kap. 1	§ prop. 2013/14:83
9 kap. 8 § 2009:1542	18 kap. 1	§ prop. 2013/14:82.
10 kap. 14 § 2009:1542

2 Senaste lydelse 2006:447.

283

Prop. 2013/14:110	6. transportkod,
	7. avgångs- och ankomsttid för transporten,
	8. det totala antalet passagerare vid transporten, och
	9. ursprunglig ort för ombordstigning.
				3 b §3
	Uppgifter enligt 3 a § skall sam-				Uppgifter enligt 3 a § ska samlas
las in av transportören och sedan					in av transportören och sedan elek-
elektroniskt överföras till Rikspo-					troniskt överföras till Polismyndig-
lisstyrelsen.					heten.
	Om det inte är möjligt att föra				Om det inte är möjligt att föra
över uppgifterna elektroniskt skall					över uppgifterna elektroniskt ska
de överföras på annat lämpligt sätt.					de överföras på annat lämpligt sätt.
					7 §
	Migrationsverket eller polismyn-				Migrationsverket eller Polismyn-
digheten får lösa in en biljett som					digheten får lösa in en biljett som
tagits om hand enligt 6 §, om den					tagits om hand enligt 6 §, om den
annars skulle förlora sitt värde.					annars skulle förlora sitt värde.
Om biljetten löses in, skall i stället					Om biljetten löses in, ska i stället
de pengar som då betalas ut tas om					de pengar som då betalas ut tas om
hand.					hand.
					9 §4
	En utlänning som vistas i Sve-				En utlänning som vistas i Sve-
rige är skyldig att på begäran av en					rige är skyldig att på begäran av en
polisman		överlämna	pass	eller	polisman	överlämna	pass	eller
andra handlingar som visar att han					andra handlingar som visar att han
eller hon har rätt att uppehålla sig i					eller hon har rätt att uppehålla sig i
Sverige.		Utlänningen	är	också	Sverige.	Utlänningen	är	också
skyldig att efter kallelse av Migra-					skyldig att efter kallelse av Migra-
tionsverket eller polismyndigheten					tionsverket eller Polismyndigheten
komma till verket eller myndighe-					komma till verket eller myndighe-
ten och lämna uppgifter om sin					ten och lämna uppgifter om sin
vistelse här i landet. Om utlän-					vistelse här i landet. Om utlän-
ningen inte gör det, får han eller					ningen inte gör det, får han eller
hon hämtas genom polismyndighe-					hon hämtas genom Polismyndighe-
tens försorg. Om det på grund av					tens försorg. Om det på grund av
en utlännings personliga förhållan-					en utlännings personliga förhållan-
den eller av någon annan anled-					den eller av någon annan anled-
ning kan antas att utlänningen inte					ning kan antas att utlänningen inte
skulle följa kallelsen, får han eller					skulle följa kallelsen, får han eller
hon hämtas utan föregående kallel-					hon hämtas utan föregående kallel-
se.					se.
	Kustbevakningen ska medverka				Kustbevakningen ska medverka
i polisens kontrollverksamhet en-					i Polismyndighetens kontrollverk-
ligt första stycket genom kontroll					samhet enligt första stycket genom
3 Senaste lydelse 2006:447.
4	Senaste lydelse 2011:709.
284

av och i anslutning till sjötrafiken.	kontroll av och i anslutning till sjö- Prop. 2013/14:110
Om kontrollen utövas av Kustbe-	trafiken. Om kontrollen utövas av
vakningen, ska pass eller andra	Kustbevakningen,	ska pass	eller
handlingar överlämnas till tjänste-	andra handlingar	överlämnas	till
mannen vid Kustbevakningen.	tjänstemannen vid Kustbevakning-
	en.

Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

10 kap.

8 §

Uppsikt innebär att utlänningen	Uppsikt innebär att utlänningen
är skyldig att på vissa tider anmäla	är skyldig att på vissa tider anmäla
sig hos polismyndigheten i orten	sig hos Polismyndigheten eller hos
eller hos Migrationsverket. I ett	Migrationsverket. I ett beslut om
beslut om uppsikt får utlänningen	uppsikt ska det anges på vilken ort
också åläggas att lämna ifrån sig	anmälningsskyldigheten ska full-
sitt pass eller annan legitimations-	göras. Utlänningen får också åläg-
handling.	gas att lämna ifrån sig sitt pass
	eller annan legitimationshandling.

13 §5 Polismyndigheten är handläggande myndighet

1. från det att en utlänning begär att få resa in i landet och till dess att ett ärende som ska prövas av Migrationsverket tas emot av verket eller utlänningen har lämnat landet, och

2. från det att myndigheten tar emot ett beslut om avvisning eller utvis- ning för verkställighet och till dess att verkställighet har skett, även om ärendet är föremål för prövning enligt 12 kap. 18–20 §§, dock inte under den tid då beslutet inte får verkställas på grund av ett beslut om inhibition eller ny prövning.

En polismyndighet får, även om den inte är handläggande myndig- het, fatta beslut om att ta en utlän- ning i förvar eller ställa honom el- ler henne under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den hand- läggande myndighetens beslut. Ett sådant beslut skall skyndsamt an- mälas till den myndighet som handlägger ärendet, och denna myndighet skall därefter omedel-

Även Säkerhetspolisen kan vara handläggande myndighet enligt första stycket 2.

17 §

Polismyndigheten får, även om den inte är handläggande myndig- het, fatta beslut om att ta en utlän- ning i förvar eller ställa honom el- ler henne under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den hand- läggande myndighetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmä- las till den myndighet som hand- lägger ärendet, och denna myndig- het ska därefter omedelbart pröva

5 Senaste lydelse 2009:1542.

285

Om egendom som inte får inne- has enligt 8 § eller enligt narkoti- kastrafflagen (1968:64) påträffas i en lokal där en utlänning hålls i förvar eller hos en utlänning som hålls i förvar, får egendomen tas om hand.

Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot så- dan egendom gjort sig skyldig till brott eller om det inte finns någon känd ägare till egendomen, ska den skyndsamt överlämnas till Polis- myndigheten.

I annat fall ska egendomen tas

Prop. 2013/14:110 bart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt skall fortsätta att gäl- la.

Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i avvak- tan på polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polis- lagen (1984:387).

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkont- rollant, har tulltjänstemannen, tjän- stemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollanten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra stycket. Omhändertagandet skall så skynd- samt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åt- gärden skall bestå.

På begäran av den myndighet el- ler den domstol som har fattat ett beslut om förvar skall polismyn- digheten lämna den hjälp som be- hövs för att verkställa beslutet.

Om Migrationsverket begär det, skall polismyndigheten även lämna den hjälp som behövs för att för- flytta en utlänning som hålls i för- var.

om beslutet om förvar eller uppsikt ska fortsätta att gälla.

Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i avvak- tan på Polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polis- lagen (1984:387).

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkont- rollant, har tulltjänstemannen, tjän- stemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollanten samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har enligt andra stycket. Omhändertagandet ska så skynd- samt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åt- gärden ska bestå.

19 §

På begäran av den myndighet el- ler den domstol som har fattat ett beslut om förvar ska Polismyndig- heten lämna den hjälp som behövs för att verkställa beslutet.

Om Migrationsverket begär det, ska Polismyndigheten även lämna den hjälp som behövs för att för- flytta en utlänning som hålls i för- var.

11 kap.

11 § Om det inom en lokal där en ut-

länning hålls i förvar eller hos en utlänning som hålls i förvar påträf- fas egendom som inte får innehas enligt 8 § eller enligt narkotika- strafflagen (1968:64), får egendo- men tas om hand.

Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot så- dan egendom gjort sig skyldig till brott eller saknas känd ägare, skall egendomen skyndsamt överlämnas till polisen.

286	I annat fall skall egendomen tas

om hand för utlänningens räkning.		om hand för utlänningens räkning. Prop. 2013/14:110
	12 kap.
	5 §	En utlänning som har kommit till
En utlänning som har kommit till
Sverige med ett fartyg eller ett		Sverige med ett fartyg eller ett
luftfartyg och som avvisats därför		luftfartyg och som avvisats därför
att han eller hon saknar pass eller		att han eller hon saknar pass eller
de tillstånd som krävs för att resa		de tillstånd som krävs för att resa
in i landet eller medel för sin hem-		in i landet eller medel för sin hem-
resa, får föras tillbaka till fartyget		resa, får föras tillbaka till fartyget
eller luftfartyget eller sättas om-		eller luftfartyget eller sättas om-
bord på annat sådant med samma		bord på annat sådant med samma
ägare eller brukare (transportören).		ägare eller brukare (transportören).
Om det är nödvändigt att bevak-		Om det är nödvändigt att bevak-
ningspersonal	följer med skall	ningspersonal följer med ska även
även den ges plats på fartyget eller		den ges plats på fartyget eller luft-
luftfartyget.		fartyget.
Vägrar befälhavaren på fartyget		Vägrar befälhavaren på fartyget
eller luftfartyget att ta emot utlän-		eller luftfartyget att ta emot utlän-
ningen eller	bevakningspersona-	ningen eller bevakningspersona-
len, får polismyndigheten föreläg-		len, får Polismyndigheten föreläg-
ga befälhavaren vite.		ga befälhavaren vite.
Första stycket gäller inte om far-		Första stycket gäller inte om far-
tyget eller luftfartyget kommit till		tyget eller luftfartyget kommit till
Sverige direkt från en Schengen-		Sverige direkt från en Schengen-
stat eller skall avgå till ett land dit		stat eller ska avgå till ett land dit
utlänningen inte får sändas enligt		utlänningen inte får sändas enligt
1, 2 eller 3 §.		1, 2 eller 3 §.

14 §6

Beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas av Migrations- verket, om inte annat föreskrivs i andra, tredje eller fjärde stycket.

Säkerhetspolisen ska verkställa beslut om avvisning eller utvisning i säkerhetsärenden. Migrationsverket eller den domstol som avgör ärendet får dock i beslutet om avvisning eller utvisning bestämma att en annan myndighet ska ombesörja verkställigheten.

Polismyndigheten ska verkställa
1. en polismyndighets beslut om	1. myndighetens beslut om av-
avvisning,	visning,
2. en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott.
Migrationsverket får lämna över	Migrationsverket får lämna över
ett avvisnings- eller utvisnings-	ett avvisnings- eller utvisnings-
ärende för verkställighet till polis-	ärende för verkställighet till Polis-
myndigheten, om den som ska av-	myndigheten, om den som ska av-
visas eller utvisas håller sig undan	visas eller utvisas håller sig undan
och inte kan anträffas utan polis-	och inte kan anträffas utan myn-
myndighetens medverkan eller om	dighetens medverkan eller om det

6 Senaste lydelse 2009:1542.

287

Prop. 2013/14:110 det kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställa beslutet.

kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställa beslutet.

13 kap.

5 §

Utlänningen och andra personer som skall höras skall kallas till den muntliga förhandlingen. Om utlän- ningen hålls i förvar, skall den myndighet som genomför den muntliga förhandlingen besluta om utlänningens inställelse.

Om den som skall höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har delgetts kallelsen minst fyra dagar före den muntliga förhandlingen och utan giltigt skäl uteblir, får myndigheten besluta att han eller hon skall hämtas genom polismyn- dighetens försorg. Andra personer än utlänningen får dock hämtas en- dast om det finns synnerliga skäl.

Utlänningen och andra personer som ska höras ska kallas till den muntliga förhandlingen. Om utlän- ningen hålls i förvar, ska den myn- dighet som genomför den muntliga förhandlingen besluta om utlän- ningens inställelse.

Om den som ska höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har delgetts kallelsen minst fyra dagar före den muntliga förhandlingen och utan giltigt skäl uteblir, får myndigheten besluta att han eller hon ska hämtas genom Polismyn- dighetens försorg. Andra personer än utlänningen får dock hämtas en- dast om det finns synnerliga skäl.

		14 kap.
Beslut av en polismyndighet el-			8 §	Polismyndigheten,
			Beslut av
ler Migrationsverket enligt		denna	Säkerhetspolisen, eller Migrations-
lag får överklagas särskilt, och då i			verket enligt denna lag får över-
samma ordning som det beslut			klagas särskilt, och då i samma
varigenom	myndigheten	avgör	ordning som det beslut varigenom
ärendet, när	myndighetens	beslut	myndigheten	avgör ärendet, när
avser			myndighetens beslut avser

1. fråga om offentligt biträde, eller

2. ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag.

Bestämmelserna i 9 och 12 §§	Bestämmelserna i 9 och 12 §§
förvaltningslagen (1986:223) gäl-	förvaltningslagen (1986:223) gäl-
ler i fråga om överklagande av en	ler i fråga om överklagande av
polismyndighets eller Migrations-	Polismyndighetens, Säkerhetspoli-
verkets beslut om avvisande av	sens eller Migrationsverkets beslut
ombud eller biträde eller om jäv.	om avvisande av ombud eller
	biträde eller om jäv.
Beslut av Regeringskansliet i frågor enligt första och andra styckena
får överklagas till en migrationsdomstol.
9 §7
Beslut av en polismyndighet el-	Beslut av Polismyndigheten,
ler av Migrationsverket om förvar	Säkerhetspolisen eller Migrations-
eller uppsikt får överklagas till en	verket om förvar eller uppsikt får

7	Senaste lydelse 2013:648.
288

migrationsdomstol. överklagas till en migrationsdom- Prop. 2013/14:110 stol.

Beslut om förvar eller uppsikt får överklagas särskilt och utan begräns- ning till viss tid.

15 kap.

2 §

Nöjdförklaring får avges inför den myndighet eller domstol som har meddelat beslutet eller domen.

Nöjdförklaring får också avges inför

1. en polismyndighet som inte	1. Polismyndigheten även om
har meddelat det avgörande som	myndigheten inte har meddelat det
förklaringen gäller, eller	avgörande som förklaringen gäller,
	eller

2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot en sådan för- klaring.

Om nöjdförklaringen avges inför en annan myndighet eller domstol än den som har meddelat beslutet eller domen, krävs ett vittnes närvaro. Vi- dare krävs att den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet eller domen eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.

19 kap.

7 §8

Frågan om	transportören skall	Frågan om transportören ska
betala en avgift enligt 5 § prövas		betala en avgift enligt 5 § prövas
av den myndighet som skall verk-		av den myndighet som ska verk-
ställa avvisningen.		ställa avvisningen.
Frågan om	transportören skall	Frågan om transportören ska be-
betala en avgift enligt 5 a § prövas		tala en avgift enligt 5 a § prövas av
av den polismyndighet som har be-		Polismyndigheten.
gärt uppgifterna.
Avgiften enligt 5 § skall betalas		Avgiften enligt 5 § ska betalas
till Migrationsverket. Avgiften en-		till Migrationsverket. Avgiften en-
ligt 5 a § skall betalas till Rikspo-		ligt 5 a § ska betalas till Polismyn-
lisstyrelsen.	Avgifterna tillfaller	digheten. Avgifterna tillfaller sta-
staten.		ten.

Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-

ringar m.m.
	8 §9
Regeringen får meddela före-	Regeringen får meddela före-
skrifter om att även annan myndig-	skrifter om att även annan myndig-
het än polismyndighet skall pröva	het än Polismyndigheten ska pröva
frågan om transportören skall be-	frågan om transportören ska betala
tala en avgift enligt 5 a §.	en avgift enligt 5 a §.

8 Senaste lydelse 2006:447.

9 Senaste lydelse 2006:447.

289

Prop. 2013/14:110

20 kap.

16 §10

Den som har begått ett brott som	Den som har begått ett brott som
avses i 5 § första stycket 1 och	avses i 5 § första stycket 1 och
som har tagit emot offentliga stöd,	som har tagit emot offentliga stöd,
bidrag eller andra förmåner får, på	bidrag eller andra förmåner får, på
yrkande av allmän åklagare, för-	yrkande av allmän åklagare, för-
pliktas att betala tillbaka en del av	pliktas att betala tillbaka en del av
eller alla sådana stöd, bidrag eller	eller alla sådana stöd, bidrag eller
andra förmåner som betalats ut	andra förmåner som betalats ut
eller annars kommit honom eller	eller annars kommit honom eller
henne till del upp till tolv månader	henne till del upp till tolv månader
innan brottet kom till polisens kän-	innan brottet kom till Polismyn-
nedom om	dighetens kännedom om

1. omständigheterna vid gärningen är försvårande,

2. åtgärden är motiverad med hänsyn till brottets straffvärde,

3. den samlade reaktionen på brottsligheten inte blir oproportionerligt sträng, och

4. anställningen har avsett arbete för annat än arbetsgivarens privata syften.

Särskild rättsverkan enligt denna paragraf får inte avse stöd, bidrag eller annan förmån som har betalats ut till en fysisk person för hans eller hennes privata behov.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

10 Senaste lydelse 2013:646.

290

2.139 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:754)							Prop. 2013/14:110
om transitering av tredjelandsmedborgare
Härigenom föreskrivs att 2–4 och 7 §§ lagen (2005:754) om transite-
ring av tredjelandsmedborgare ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				2 §
Rikspolisstyrelsen	är	central-		Polismyndigheten	är	central-
myndighet enligt rådets		direktiv		myndighet enligt rådets		direktiv
2003/110/EG av den 25 november				2003/110/EG av den 25 november
2003 om bistånd vid transitering i				2003 om bistånd vid transitering i
samband med återsändande			med	samband med återsändande med
flyg.				flyg.
				3 §
Rikspolisstyrelsen	skall		som	Polismyndigheten ska
centralmyndighet
1. ange de polismyndigheter som				1. utse en eller	flera	kontakt-
skall vara kontaktorgan vid de				punkter inom myndigheten för de
flygplatser i Sverige som kan bli				flygplatser i Sverige som kan bli
aktuella för transitering,				aktuella för transitering,

2. ta emot ansökningar om ledsagad eller icke-ledsagad transitering med flyg och om bistånd i samband med transiteringen, och

3. besluta i fråga om tillstånd till och bistånd vid transitering genom Sverige.

	4 §
Ett beslut om transitering skall	Ett beslut om transitering ska
meddelas inom 48 timmar från det	meddelas inom 48 timmar från det
att ansökan kom in till Rikspolis-	att ansökan kom in till Polismyn-
styrelsen.	digheten.

Om det finns särskilda skäl får tiden i första stycket förlängas, dock

med högst 48 timmar.
Om ett beslut inte har fattats	Om ett beslut inte har fattats
inom de i första och andra stycke-	inom de i första och andra stycke-
na angivna tidsfristerna får den an-	na angivna tidsfristerna, får den
sökande medlemsstaten genomföra	ansökande medlemsstaten genom-
transiteringen av tredjelandsmed-	föra transiteringen av tredjelands-
borgaren efter anmälan till Rikspo-	medborgaren efter anmälan till
lisstyrelsen.	Polismyndigheten.

Bistånd vid en sådan transitering behöver dock inte lämnas om sådana omständigheter som utgör skäl att återkalla ett tillstånd enligt 6 § har framkommit.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ansökningsförfarandet.

291

Prop. 2013/14:110	7 §
Har tillstånd till transitering	Har tillstånd till transitering
meddelats får polismyndigheten	meddelats får Polismyndigheten
1. hämta tredjelandsmedborga-	1. hämta tredjelandsmedborga-
ren på flygplatsområdet och ledsa-	ren på flygplatsområdet och ledsa-
ga denne till anslutande flyg, och	ga honom eller henne till anslutan-
	de flyg, och

2. ta emot, förvara och vidarebefordra en tredjelandsmedborgares pass, biljett och andra resehandlingar under transiteringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

292

2.140 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:787)	Prop. 2013/14:110
om behandling av uppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 8 och 26 §§ lagen (2005:787) om behandling
av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ska ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Uppgifter som behandlas i Tull- verkets brottsbekämpande verk- samhet enligt 7 § får även behand- las när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som be- hövs i författningsreglerad brottsbe- kämpande verksamhet hos Riks- polisstyrelsen, polismyndigheter- na, Ekobrottsmyndigheten, Åkla- garmyndigheten, Skatteverket och Kustbevakningen.

Regeringen får meddela före- skrifter om att Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna, Åklagarmyn- digheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Kustbevakningen i sin brottsbekämpande verksam- het får ha direktåtkomst till uppgif- ter i tullbrottsdatabasen.

Föreslagen lydelse

8 §

Uppgifter som behandlas i Tull- verkets brottsbekämpande verk- samhet enligt 7 § får även behand- las när det är nödvändigt för att tillhandahålla information som be- hövs i författningsreglerad brottsbe- kämpande verksamhet hos Polis- myndigheten, Säkerhetspolisen,

Ekobrottsmyndigheten, Åklagar- myndigheten, Skatteverket och Kustbevakningen.

26 §

Regeringen får meddela före- skrifter om att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndig- heten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Kustbevakningen i sin brottsbekämpande verksam- het får ha direktåtkomst till uppgif- ter i tullbrottsdatabasen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

293

Prop. 2013/14:110 2.141 Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § vägtrafikskattelagen (2006:227) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

3 §

Om ett fordon används i strid mot 1 § och två månader har gått från den dag, då den skatt som har föranlett användningsförbudet se- nast skulle ha betalats, skall poli- sen ta hand om fordonets registre- ringsskyltar.

Polisen skall ta hand om regist- reringsskyltarna även på ett av- ställt fordon, om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha före- legat enligt första stycket, om for- donet hade varit skattepliktigt.

Den polis som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närma- ste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

Om ett fordon används i strid mot 1 § och två månader har gått från den dag, då den skatt som har föranlett användningsförbudet se- nast skulle ha betalats, ska en polisman ta hand om fordonets re- gistreringsskyltar.

En polisman ska ta hand om registreringsskyltarna även på ett avställt fordon, om förutsättningar- na för en sådan åtgärd skulle ha fö- relegat enligt första stycket, om fordonet hade varit skattepliktigt.

Den polisman som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till när- maste lämpliga avlastningsplats el- ler uppställningsplats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

294

2.142 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:263)			Prop. 2013/14:110
om transport av farligt gods
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (2006:263) om transport av farligt
gods ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	15 §
Om en transport sker i strid mot lagen eller mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen och transporten inte kan fortsätta utan på-
taglig risk för skada, får
– en polis hindra fortsatt	tran-	– en polisman hindra fortsatt
sport på väg, och		transport på väg, och

– en tjänsteman vid den tillsynsmyndighet som avses i 13 § första stycket andra meningen inom myndighetens tillsynsområde hindra fort- satt transport från hamnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

295

Prop. 2013/14:110 2.143 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2006:343) om Försvars- maktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning ska ha följande lydel-

se.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §
I denna lag finns bestämmelser	I denna lag finns bestämmelser
om Försvarsmaktens stöd till poli-	om Försvarsmaktens	stöd till
sen vid terrorismbekämpning i	Polismyndigheten och	Säkerhets-
form av insatser som kan innebära	polisen vid terrorismbekämpning i
användning av våld eller tvång	form av insatser som kan innebära
mot enskilda.	användning av våld eller tvång
	mot enskilda.
Rikspolisstyrelsen får begära så-	Polismyndigheten eller Säker-
dant stöd om	hetspolisen får begära sådant stöd
	om

1. stödet behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för

terroristbrott,
2. ingripandet kräver resurser av	2. ingripandet kräver resurser av
särskilt slag som polisen inte har	särskilt slag som varken Polismyn-
tillgång till, och	digheten eller Säkerhetspolisen har
	tillgång till, och
3. regeringen har lämnat sitt medgivande.
	Polismyndigheten och Säker-
	hetspolisen ska samråda med var-
	andra innan regeringens medgi-
	vande begärs.
Regeringens medgivande behövs	Regeringens medgivande behövs
inte i sådana brådskande fall som	inte i sådana brådskande fall som
kan innebära fara för människors	kan innebära fara för människors
liv eller hälsa eller för omfattande	liv eller hälsa eller för omfattande
förstörelse av egendom. Rikspolis-	förstörelse av egendom. Polismyn-
styrelsen skall omedelbart under-	digheten eller Säkerhetspolisen
rätta regeringen om stöd har be-	ska i ett sådant fall omedelbart
gärts utan regeringens medgivan-	underrätta regeringen om att stöd
de. Därefter skall regeringen prö-	har begärts. Den myndighet som
va huruvida beslutet att begära	begärt stödet ska även underrätta
stöd skall undanröjas eller bestå.	den andra myndigheten om detta.
	Regeringen ska pröva om beslutet
	att begära stöd ska undanröjas eller
	bestå.

296

3 §

En enhet inom Försvarsmakten som ger stöd enligt denna lag skall stå under befäl av en militär chef. När en stödinsats görs, skall enhe- ten och dess chef stå under direkt ledning av polisen.

En enhet inom Försvarsmakten som ger stöd enligt denna lag ska stå under befäl av en militär chef. När en stödinsats görs, ska enheten och dess chef stå under direkt led- ning av den myndighet som har be- gärt stödet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

297

Prop. 2013/14:110 2.144 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunn-

lar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
12 §
Tunnelhållaren, den kommunala	Tunnelhållaren, den kommunala
organisationen för räddningstjänst	organisationen för	räddningstjänst
och polismyndigheten skall årli-	och Polismyndigheten ska årligen,
gen, i samarbete med säkerhets-	i samarbete med säkerhetssamord-
samordnaren, genomföra gemen-	naren, genomföra	gemensamma
samma övningar i räddningsinsat-	övningar i räddningsinsatser i en
ser i en tunnel som är i drift.	tunnel som är i drift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

298

2.145

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:444)

Prop. 2013/14:110

om passagerarregister

Härigenom föreskrivs att 1, 6, 8 och 9 §§ lagen (2006:444) om passa-

gerarregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Rikspolisstyrelsen

skall med

Polismyndigheten ska med hjälp

hjälp av automatiserad behandling

av automatiserad behandling föra ett

föra ett register över sådana passa-

register över

sådana

passagerare

gerare som avses i 9 kap. 3 a § ut-

som avses

i

9 kap.

3 a § utlän-

länningslagen

(2005:716)

(passa-

ningslagen

(2005:716)

(passage-

gerarregistret).

Rikspolisstyrelsen

rarregistret). Myndigheten är per-

är personuppgiftsansvarig för be-

sonuppgiftsansvarig

för behand-

handlingen av personuppgifter i re-

lingen av personuppgifter i re-

gistret.

gistret.

6 §

Personuppgifter ur passagerarre-

Personuppgifter ur passagerarre-

gistret skall lämnas ut på begäran

gistret ska lämnas ut på begäran av

av en polismyndighet och Tullver-

Säkerhetspolisen

och

Tullverket

ket för sådan verksamhet som av-

för sådan verksamhet som avses i

ses i 4 §.

4 §.

Regeringen får meddela före-

Regeringen får meddela före-

skrifter om att uppgifter ur regist-

skrifter om att uppgifter ur regist-

ret skall lämnas ut även till annan

ret ska lämnas ut även till annan

myndighet

än

en

polismyndighet

myndighet än dem som anges i

och Tullverket för sådan verksam-

första stycket för sådan verksamhet

het som avses i 4 §.

som avses i 4 §.

8 §

Polismyndigheterna får för så-

Säkerhetspolisen

får

för sådan

dan verksamhet som avses i 4 § ha

verksamhet som avses i 4 § ha di-

direktåtkomst till personuppgifterna

rektåtkomst

till personuppgifterna

i passagerarregistret.

i passagerarregistret.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet får

ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

9 §

En uppgift i

passagerarregistret

En uppgift

i passagerarregistret

skall gallras inom 24 timmar efter

ska gallras inom 24 timmar efter

överföringen

till

Rikspolisstyrel-

överföringen

till

Polismyndighe-

sen.

ten.

Om uppgifter i registret behövs

Om uppgifter i registret behövs

för att en polismyndighet skall

för att Polismyndigheten, Säker-

kunna

utföra

sina

lagstadgade

hetspolisen

eller

Tullverket ska

uppgifter

enligt

4 §,

får

uppgif-

kunna verkställa personkontroller

terna i

registret

dock

stå

kvar till

enligt 4 §, får uppgifterna i regist-

299

Prop. 2013/14:110 dess att polismyndighetens uppgif-	ret dock stå kvar till dess att myn-
ter är slutförda.	dighetens kontroller är slutförda.
Regeringen får meddela före-	Regeringen får meddela före-
skrifter om att uppgifter i registret	skrifter om att uppgifter i registret
får stå kvar till dess att någon an-	får stå kvar till dess att någon an-
nan myndighet, som behöver upp-	nan myndighet, som behöver upp-
gifterna för att kunna utföra sina	gifterna för att kunna verkställa
lagstadgade uppgifter enligt 4 §,	personkontroller enligt 4 §, har
har slutfört dessa uppgifter.	slutfört kontrollerna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

300

2.146	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:496)		Prop. 2013/14:110
	om blodsäkerhet
Härigenom föreskrivs att 14 och 28 §§ lagen (2006:496) om blodsäker-
het ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	14 §
Vid inspektion enligt denna lag		Vid inspektion enligt denna lag
har den som utför inspektionen rätt		har den som utför inspektionen rätt
att av polismyndigheten få den		att av Polismyndigheten få den
hjälp som behövs för att inspek-		hjälp som behövs för att inspek-
tionen skall kunna genomföras.		tionen ska kunna genomföras.
Begäran om hjälp enligt första stycket får göras endast om
1. det på grund av särskilda om-		1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-		ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-		den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt		polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-		enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller		behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

En tillsynsmyndighet skall an- mäla överträdelser av bestämmel- ser i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av la- gen till en polismyndighet eller Åklagarmyndigheten, om det finns misstanke om brott.

28 §

En tillsynsmyndighet ska anmäla överträdelser av bestämmelser i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen till Polismyndigheten eller Åkla- garmyndigheten, om det finns misstanke om brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

301

Prop. 2013/14:110 2.147 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Om inkvarteringsvärden inte föl-	Om inkvarteringsvärden inte föl-
jer föreläggandet enligt 1 §, får	jer föreläggandet enligt 1 §, får
kommunen hos polismyndigheten	kommunen hos Polismyndigheten
begära den hjälp som behövs för	begära den hjälp som behövs för
att den som skall inkvarteras skall	att den som ska inkvarteras ska få
få tillträde till inkvarteringsbosta-	tillträde till inkvarteringsbostaden.
den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

302

Chefen för Justitiedepartementet får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberö- vad person som för att utlämnas eller i annat syfte ska överföras mellan en annan stat och special- domstolen. Under en sådan tran- sport ska frihetsberövandet bestå om inte domstolen begär att den som överförs ska friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte något tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad mellan- landning sker, ska Polismyndig- heten ta den som överförs i förvar till dess att en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta che- fen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan inom 96 timmar från den oplanerade land- ningen, ska personen omedelbart friges.

Om tillstånd har meddelats en- ligt första stycket, får Polismyn- digheten vid behov ta den som överförs i förvar. I fråga om tvångsmedel i ett ärende om tran- sport gäller bestämmelserna i la- gen (1957:668) om utlämning för brott.

2.148 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:615)		Prop. 2013/14:110
om samarbete med Specialdomstolen för Sierra
Leone
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2006:615) om samarbete med
Specialdomstolen för Sierra Leone ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

8 § Chefen för Justitiedepartementet

får meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberö- vad person som för att utlämnas el- ler i annat syfte skall överföras mellan en annan stat och special- domstolen. Under en sådan tran- sport skall frihetsberövandet bestå om inte domstolen begär att den som överförs skall friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet krävs inte något tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad mellan- landning sker, skall polismyndig- heten ta den som överförs i förvar till dess att en ansökan görs om tillstånd till transport enligt första stycket och genast underrätta che- fen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen, skall personen ome- delbart friges.

Om tillstånd har meddelats en- ligt första stycket, får polismyndig- heten vid behov ta den som över- förs i förvar. I fråga om tvångsme- del i ett ärende om transport gäller bestämmelserna i lagen (1957:668) om utlämning för brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

303

Prop. 2013/14:110 2.149 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

Härigenom föreskrivs att 27 § och rubriken närmast före 27 § livs- medelslagen (2006:805) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet	Hjälp av Polismyndigheten
27 §
Polismyndigheten skall lämna	Polismyndigheten ska lämna den
den hjälp som behövs för utövande	hjälp som behövs för utövande av
av offentlig kontroll eller verkstäl-	offentlig kontroll eller verkställig-
lighet av beslut enligt denna lag,	het av beslut enligt denna lag, de
de föreskrifter eller beslut som har	föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av lagen, de	meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som komplet-	EU-bestämmelser som komplet-
teras av lagen eller de beslut som	teras av lagen eller de beslut som
har meddelats med stöd av EG-	har meddelats med stöd av EU-be-
bestämmelserna.	stämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

304

2.150 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:805)		Prop. 2013/14:110
om foder och animaliska biprodukter
Härigenom föreskrivs att 27 § och rubriken närmast före 27 § lagen
(2006:805) om foder och animaliska biprodukter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet	Hjälp av Polismyndigheten
27 §1
Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av
offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de före-
skrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestäm-
melser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med
stöd av EU-bestämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2011:410.

305

Prop. 2013/14:110 2.151 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs att 19 § och rubriken närmast före 19 § lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet	Hjälp av Polismyndigheten
19 §
Polismyndigheten skall lämna	Polismyndigheten ska lämna den
den hjälp som behövs för utövande	hjälp som behövs för utövande av
av offentlig kontroll eller verkstäl-	offentlig kontroll eller verkstäl-
lighet av beslut enligt denna lag,	lighet av beslut enligt denna lag,
de föreskrifter eller beslut som har	de föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av lagen, de	meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som komplette-	EU-bestämmelser som komplette-
ras av lagen eller de beslut som har	ras av lagen eller de beslut som har
meddelats med stöd av EG-be-	meddelats med stöd av EU-be-
stämmelserna.	stämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10§ polislagen (1984:387) behöver	enligt 10 § polislagen (1984:387)
tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

306

2.152	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:807)		Prop. 2013/14:110
	om kontroll av husdjur, m.m.
Härigenom föreskrivs att 15 § och rubriken närmast före 15 § lagen
(2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet		Hjälp av Polismyndigheten
	15 §
Polismyndigheten skall lämna		Polismyndigheten ska lämna den
den hjälp som behövs för utövande		hjälp som behövs för utövande av
av offentlig kontroll eller verkstäl-		offentlig kontroll eller verkstäl-
lighet av beslut enligt denna lag,		lighet av beslut enligt denna lag,
de föreskrifter eller beslut som har		de föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av lagen, de		meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som komplette-		EU-bestämmelser som komplette-
ras av lagen eller de beslut som har		ras av lagen eller de beslut som har
meddelats med stöd av EG-be-		meddelats med stöd av EU-be-
stämmelserna.		stämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda om-		1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-		ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att po-		den inte kan utföras utan att en
lisens särskilda befogenheter enligt		polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-		enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller		behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

307

Prop. 2013/14:110 2.153 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 4 kap. 3 § lagen (2006:1209) om hamnskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 kap.

Rikspolisstyrelsen fattar, efter att ha hört Transportstyrelsen, beslut om vilken skyddsnivå som skall råda för en hamn eller del av hamn.

I brådskande fall får Rikspolis- styrelsen fatta beslut enligt första stycket om förändring av skydds- nivån utan att ha hört Transport- styrelsen. Ett sådant beslut skall dock snarast omprövas av Riks- polisstyrelsen efter att Transport- styrelsen har hörts.

I brådskande fall får också en polismyndighet fatta beslut om förändring av skyddsnivån för en hamn eller del av hamn inom det egna polisdistriktet. Ett sådant beslut skall genast underställas Rikspolisstyrelsen som, efter att ha hört Transportstyrelsen, utan dröjsmål skall pröva om beslutet skall bestå.

2 §1

Polismyndigheten fattar, efter att ha hört Transportstyrelsen, beslut om vilken skyddsnivå som ska gälla för en hamn eller del av hamn.

I brådskande fall får Polismyn- digheten fatta beslut enligt första stycket om förändring av skydds- nivån utan att ha hört Transport- styrelsen. Ett sådant beslut ska dock snarast omprövas av Polis- myndigheten efter att Transport- styrelsen har hörts.

4 kap.

3 §

Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kust- bevakningen eller en särskilt ut- sedd person som förordnats av en polismyndighet. Om egendom un- dersöks av någon särskilt utsedd person, skall arbetet utföras under polismans ledning. Identitetskon- troll får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller den som hamnskyddsorganet tilldelar uppgiften. Om det behövs

Undersökning får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kust- bevakningen eller en särskilt ut- sedd person som förordnats av

Polismyndigheten. Om egendom undersöks av någon särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Identitets- kontroll får utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakning- en eller den som hamnskyddsorga- net tilldelar uppgiften. Om det

1 Senaste lydelse 2008:1385. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

308

skall hamnskyddsorganet biträda polismyndigheten eller Kustbevak- ningen i det praktiska undersök- nings- och kontrollarbetet.

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall ske i samråd med Tullverket.

behövs ska hamnskyddsorganet bi- Prop. 2013/14:110 träda Polismyndigheten eller Kust-

bevakningen i det praktiska un- dersöknings- och kontrollarbetet.

Kontroll av gods som står under tullövervakning enligt artikel 37 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska göras i samråd med Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

309

Prop. 2013/14:110 2.154 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa

Härigenom föreskrivs att 28 och 29 §§ lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				28 §
Polismyndigheten skall lämna					Polismyndigheten ska lämna den
den hjälp som behövs för att vidta					hjälp som behövs för att vidta åt-
åtgärder enligt denna lag eller åt-					gärder enligt denna lag eller åtgär-
gärder enligt föreskrifter eller bes-					der enligt föreskrifter eller beslut
lut som meddelats med stöd av la-					som meddelats med stöd av lagen.
gen.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda om-					1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-					ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-					den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt					polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-					enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller					behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
				29 §
Personal inom polisen, Tullver-					Personal	inom	Polismyndighe-
ket	eller	Kustbevakningen		som	ten, Tullverket eller Kustbevak-
medverkar vid in- och utresekon-					ningen som medverkar vid in- och
troll	enligt		utlänningslagen		utresekontroll enligt			utlännings-
(2005:716)		skall	medverka	vid	lagen (2005:716)		ska	medverka
kontroll av vaccinationsbevis och,					vid kontroll	av vaccinationsbevis
när det behövs, vid andra åtgärder					och, när det behövs, vid andra åt-
som	vidtas vid		karantänshamnar		gärder som vidtas vid karantäns-
och karantänsflygplatser.					hamnar och karantänsflygplatser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

310

2.155 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:606)	Prop. 2013/14:110
om utredningar avseende vissa dödsfall
Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (2007:606) om utredningar av-
seende vissa dödsfall1 ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polis-
myndigheten”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse av 4 § 2011:1111.

311

Prop. 2013/14:110 2.156 Förslag till lag om ändring i bidragsbrottslagen (2007:612)

Härigenom föreskrivs att 6 § bidragsbrottslagen (2007:612) ska ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Myndigheter som anges i 1 § samt kommuner och arbetslöshets- kassor skall göra anmälan till en polismyndighet eller till Åklagar- myndigheten om det kan miss- tänkas att brott enligt denna lag har begåtts.

Föreslagen lydelse

6 §

Myndigheter som anges i 1 § samt kommuner och arbetslöshets- kassor ska göra anmälan till Polis- myndigheten eller till Åklagarmyn- digheten om det kan misstänkas att brott enligt denna lag har begåtts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

312

2.157 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:980)	Prop. 2013/14:110
om tillsyn över viss brottsbekämpande
verksamhet

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (nämnden) ska utöva tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsme- del och kvalificerade skyddsidentiteter och därmed sammanhängande

verksamhet.			Nämnden ska även utöva tillsyn
Nämnden ska även utöva tillsyn
över polisens behandling av per-			över den behandling av personupp-
sonuppgifter enligt	polisdatalagen		gifter	enligt	polisdatalagen
(2010:361), och när det gäller Sä-			(2010:361) och lagen (2010:362)
kerhetspolisen också enligt polis-			om polisens allmänna spaningsre-
datalagen (1998:622), samt lagen			gister som utförs av Polismyndig-
(2010:362) om polisens allmänna			heten, Säkerhetspolisen och Eko-
spaningsregister.	Tillsynen	ska	brottsmyndigheten. När det gäller
särskilt avse sådan behandling som			Säkerhetspolisen		ska	tillsynen
avses i 2 kap. 10 § polisdatalagen			även avse behandling enligt polis-
(2010:361) och 5 § polisdatalagen			datalagen	(1998:622).		Tillsynen
(1998:622) samt 12 § lagen		om	ska särskilt avse sådan behandling
polisens allmänna	spaningsregis-		som avses i 2 kap. 10 § polisdata-
ter.			lagen (2010:361) och 5 § polisda-
			talagen (1998:622)		samt	12 § la-

gen om polisens allmänna spa- ningsregister.

Tillsynen ska särskilt syfta till att säkerställa att verksamhet enligt för- sta och andra styckena bedrivs i enlighet med lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2012:38.

313

Prop. 2013/14:110 2.158		Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1150)
		om tillsyn över hundar och katter
	Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:1150) om tillsyn över
	hundar och katter
	dels att i 8, 14, 18 och 21 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut
	mot ”Polismyndigheten”,
	dels att 5, 11–13, 17 och 20 §§ ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
				5 §
	Hundregistret får användas för att fastställa vem som äger en hund.
	Tullverket,		Jordbruksverket,	Tullverket,	Jordbruksverket,
	länsstyrelser,		polismyndigheter	länsstyrelser,	Polismyndigheten
	och de kommunala nämnder som			och de kommunala nämnder som
	fullgör uppgifter inom miljö- och			fullgör uppgifter inom miljö- och
	hälsoskyddsområdet skall ha di-			hälsoskyddsområdet ska ha direkt-
	rektåtkomst till registret.			åtkomst till registret.
				11 §
	För att hindra att en hund orsa-			För att hindra att en hund orsa-
	kar skada eller avsevärd olägenhet			kar skada eller avsevärd olägenhet
	får polismyndigheten, om inte			får Polismyndigheten, om inte
	andra, mindre ingripande åtgärder			andra, mindre ingripande åtgärder
	anses tillräckliga, besluta att den			anses tillräckliga, besluta att den
	skall omhändertas.			ska omhändertas.
				12 §
	Om en hund har omhändertagits			Om en hund har omhändertagits
	med stöd av 11 §, får ägaren eller			med stöd av 11 §, får ägaren eller
	innehavaren inte förfoga över hun-			innehavaren inte förfoga över hun-
	den utan tillstånd av polismyndig-			den utan tillstånd av Polismyndig-
	heten. Polismyndigheten får, efter			heten. Polismyndigheten får, efter
	utredning, besluta att hunden skall			utredning, besluta att hunden ska
	säljas, skänkas bort eller, om hun-			säljas, skänkas bort eller, om hun-
	den utgör en fara för människor			den utgör en fara för människor
	eller djur eller om det annars finns			eller djur eller om det annars finns
	särskilda skäl, avlivas.			särskilda skäl, avlivas.
				13 §
	Om det inte längre finns skäl för			Om det inte längre finns skäl för
	omhändertagandet, skall polismyn-			omhändertagandet, ska Polismyn-
	digheten besluta att detta genast			digheten besluta att detta genast
	skall upphöra.			ska upphöra.
				17 §
	Om en hund springer lös i ett			Om en hund springer lös i ett
	område där det finns vilt, får jakt-			område där det finns vilt, får jakt-
314	rättshavaren eller någon som före-			rättshavaren eller någon som före-

träder honom eller henne ta hand om hunden. När detta har skett skall hundens ägare eller inneha- vare snarast underrättas. Om denne inte är känd skall i stället polis- myndigheten underrättas. Om jakt- rättshavaren eller den som företrä- der honom eller henne inte vill ta hand om hunden, skall i stället polismyndigheten omhänderta hun- den.

Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten avliva hun- den, om detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hänsyn till omständig- heterna i övrigt.

Ägaren eller innehavaren av en hund som har omhändertagits med stöd av 11 eller 17 § skall betala de kostnader som omhändertagandet medfört. Kostnaderna får förskot- teras av allmänna medel.

Om det finns särskilda skäl, får polismyndigheten i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att betala kostnaderna. I sådana fall skall kostnaderna slutligt betalas av polismyndigheten.

Om polismyndigheten har beslu- tat att en hund som omhändertagits skall säljas, får polismyndigheten ta ut ersättning ur köpeskillingen för kostnaderna för omhänderta- gandet och försäljningen. Om det efter det att polismyndigheten har fått täckning för sina kostnader återstår pengar från köpeskillingen tillfaller dessa ägaren.

träder honom eller henne ta hand Prop. 2013/14:110 om hunden. När detta har skett ska

hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om han eller hon inte är känd ska i stället Polis- myndigheten underrättas. Om jakt- rättshavaren eller den som före- träder honom eller henne inte vill ta hand om hunden, ska Polismyn- digheten omhänderta hunden.

Kan inte hunden tas om hand, får Polismyndigheten avliva hun- den, om detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hänsyn till omständig- heterna i övrigt.

20 §

Ägaren eller innehavaren av en hund som har omhändertagits med stöd av 11 eller 17 § ska betala de kostnader som omhändertagandet medfört. Kostnaderna får förskot- teras av allmänna medel.

Om det finns särskilda skäl, får

Polismyndigheten i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att betala kostnaderna. I sådana fall ska kostnaderna slutligt betalas av

Polismyndigheten.

Om Polismyndigheten har be- slutat att en hund som omhänder- tagits ska säljas, får Polismyndig- heten ta ut ersättning ur köpeskil- lingen för kostnaderna för omhän- dertagandet och försäljningen. Om det efter det att Polismyndigheten har fått täckning för sina kostnader återstår pengar från köpeskillingen tillfaller dessa ägaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

315

Prop. 2013/14:110 2.159 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 6 kap. 3 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §

Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon

1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,

2. som används av eller står un-		2. som används av eller står un-
der kontroll av	Försvarsmakten,	der kontroll av	Försvarsmakten,
Kustbevakningen,	Tullverket,	Kustbevakningen,	Tullverket,
räddningstjänsten eller polisen,		Polismyndigheten,
		Säkerhetspolisen	eller räddnings-
		tjänsten,

3. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utveck- lingsarbete, reparation eller underhåll,

4. som är nya eller ombyggda och ännu inte har tagits i drift i transport- verksamhet,

5. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,

6. som används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag,

7. som används för icke-kommersiell persontransport eller för gods- transport för privat bruk, eller

8. som används för att transportera material och utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.

6 kap.

3 §

En förare som omfattas av krav på att ha bevis om yrkeskompetens ska vid utförandet av gods- eller persontransporter ha med sig:

1. ett giltigt yrkeskompetensbevis, eller

2. annat bevis om yrkeskompetens enligt 13 kap. 1 § 4 och handling som styrker förarens identitet.

På begäran av bilinspektör eller polis ska handlingarna överlämnas för kontroll.

På begäran av en bilinspektör eller en polisman ska handlingarna överlämnas för kontroll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

316

2.160 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:99)	Prop. 2013/14:110
om tillämpning av Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om
information om betalaren som skall åtfölja
överföringar av medel
Härigenom föreskrivs att i 3 § lagen (2008:99) om tillämpning av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om infor-
mation om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel ordet ”Riks-
polisstyrelsen” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

317

Prop. 2013/14:110 2.161 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler

Härigenom föreskrivs att 19 och 33 §§ lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler ska

ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
19 §
Vid inspektion enligt denna lag	Vid inspektion enligt denna lag
har den som utför inspektionen rätt	har den som utför inspektionen rätt
att av polismyndigheten få den	att av Polismyndigheten få den
hjälp som behövs för att inspektio-	hjälp som behövs för att inspektio-
nen ska kunna genomföras.	nen ska kunna genomföras.
Begäran om hjälp enligt första stycket får göras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

En tillsynsmyndighet som får kännedom om att verksamhet be- drivs utan tillstånd enligt 9 § ska anmäla detta till en polismyndighet eller till Åklagarmyndigheten om det finns misstanke om brott.

33 §

En tillsynsmyndighet som får kännedom om att verksamhet be- drivs utan tillstånd enligt 9 § ska anmäla detta till Polismyndigheten eller till Åklagarmyndigheten om det finns misstanke om brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

318

2.162 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:322)	Prop. 2013/14:110
om Tullverkets och Kustbevakningens
befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:322) om Tullverkets och
Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott
dels att i 5 § orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyn-
digheten”,
dels att i 10 och 11 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot
”Polismyndigheten”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

319

Prop. 2013/14:110 2.163 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att tillsynsmyn- digheten ska kunna få dels upplysningar och handlingar enligt 22 §, dels tillträde till arbetsställen enligt 23 §. Begäran om sådan hjälp får dock

göras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

320

2.164 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:717)				Prop. 2013/14:110
om signalspaning i
försvarsunderrättelseverksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2008:717) om signalspaning i för-
svarsunderrättelseverksamhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	4 §1
I lagen (2000:130) om försvars-		I lagen (2000:130) om försvars-
underrättelseverksamhet finns	be-	underrättelseverksamhet finns	be-
stämmelser om regeringens	och	stämmelser om regeringens	och
myndigheters inriktning av sådan		myndigheters inriktning av sådan
verksamhet. Inriktning av signal-		verksamhet. Inriktning av signal-
spaning får anges endast av rege-		spaning får anges endast av rege-
ringen, Regeringskansliet,	För-	ringen, Regeringskansliet,	För-
svarsmakten, Säkerhetspolisen och		svarsmakten, Säkerhetspolisen och
Rikskriminalpolisen.		Nationella operativa avdelningen i
		Polismyndigheten.

Regeringen bestämmer inriktningen av den verksamhet som bedrivs enligt 1 § tredje stycket.

En inriktning av signalspaningen får inte avse endast en viss fysisk per- son.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2012:801.

321

Prop. 2013/14:110 2.165 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:1049) om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § och rubriken närmast före 8 § lagen (2008:1049) om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet	Hjälp av Polismyndigheten

8 §

Polismyndigheten ska lämna tillsynsmyndigheten den hjälp som be- hövs vid tillsynen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

322

2.166 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62)		Prop. 2013/14:110
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 1 a, 6, 8 och 9 §§ samt 4 kap. 6 §
lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terro-
rism ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2013/14:121	Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

En verksamhetsutövare ska granska transaktioner för att kunna upp- täcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att misstänka ut- gör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Om	misstanke efter närmare	Om	misstanke efter närmare
analys kvarstår, ska uppgifter om		analys kvarstår, ska uppgifter om
alla omständigheter som kan tyda		alla omständigheter som kan tyda
på penningtvätt eller finansiering		på penningtvätt eller finansiering
av terrorism utan dröjsmål lämnas		av terrorism utan dröjsmål lämnas
till Rikspolisstyrelsen. Om den		till Polismyndigheten. Om den
egendom som den eller de miss-		egendom som den eller de miss-
tänkta	transaktionerna avser finns	tänkta	transaktionerna avser finns
hos verksamhetsutövaren ska detta		hos verksamhetsutövaren ska detta
anges särskilt, liksom uppgifter om		anges särskilt, liksom uppgifter om
vilka tillgodohavanden kunden har		vilka tillgodohavanden kunden har
hos verksamhetsutövaren och i före-		hos verksamhetsutövaren och i före-
kommande fall uppgifter om mot-		kommande fall uppgifter om mot-
tagaren av transaktionen.		tagaren av transaktionen.

En verksamhetsutövare ska avstå från att utföra transaktioner som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om det inte är möjligt att låta bli att utföra en misstänkt transaktion, eller om den vidare utredningen annars skulle kunna försvåras, får transaktioner utföras och uppgifter lämnas omedel-

bart i efterhand.
På begäran av Rikspolisstyrelsen	På begäran av Polismyndigheten
ska verksamhetsutövaren eller den	ska verksamhetsutövaren eller den
som yrkesmässigt driver lotteri-	som yrkesmässigt driver lotteri-
och spelverksamhet utan dröjsmål	och spelverksamhet utan dröjsmål
lämna alla uppgifter som behövs	lämna alla uppgifter som behövs
för en utredning om penningtvätt	för en utredning om penningtvätt
eller finansiering av terrorism.	eller finansiering av terrorism.

När uppgifter har lämnats enligt andra stycket, ska även andra fysiska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2–4 §§ lämna de uppgifter för utredningen om penningtvätt eller finansiering av terrorism som myndig- heten begär.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns även i 14 a § kasinolagen (1999:355).

323

Om förutsättningarna enligt för- sta och andra styckena är uppfyll- da, får Polismyndigheten fatta be- slut om dispositionsförbud även på begäran av en utländsk finansun- derrättelseenhet.

Prop. 2013/14:110 Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		1 a §1
Vid tillämpning av artikel 55.2 i			Vid tillämpning av artikel 55.2 i
förordning (EU) nr 1031/2010 är			förordning (EU) nr 1031/2010 är
Rikspolisstyrelsen		finansunderrät-	Polismyndigheten		finansunderrät-
telseenhet.			telseenhet.
			6 §
Om en tillsynsmyndighet vid en			Om en tillsynsmyndighet vid en
inspektion av en fysisk eller juri-			inspektion av en fysisk eller juri-
disk person eller på annat sätt har			disk person eller på annat sätt har
upptäckt en omständighet som kan			upptäckt en omständighet som kan
antas ha samband med eller utgöra			antas ha samband med eller utgöra
penningtvätt eller		finansiering av	penningtvätt eller		finansiering av
terrorism,	ska myndigheten utan		terrorism,	ska myndigheten utan
dröjsmål	underrätta Rikspolissty-		dröjsmål	underrätta Polismyndig-
relsen om detta.			heten om detta.
Lydelse enligt prop. 2013/14:121			Föreslagen lydelse
		8 §
Om det finns skäl att misstänka att			Om det finns skäl att misstänka att
egendom i form av pengar, fordran			egendom i form av pengar, fordran
eller annan rättighet är föremål för			eller annan rättighet är föremål för
penningtvätt eller avsedd för finan-			penningtvätt eller avsedd för finan-
siering av terrorism och egendomen			siering av terrorism och egendomen
finns hos en verksamhetsutövare, får			finns hos en verksamhetsutövare, får
Rikspolisstyrelsen besluta att egen-			Polismyndigheten besluta att egen-
domen eller ett motsvarande värde			domen eller ett motsvarande värde
tills vidare inte får flyttas eller dispo-			tills vidare inte får flyttas eller dispo-
neras på annat sätt (dispositionsför-			neras på annat sätt (dispositionsför-
bud).			bud).

Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendomen annars kommer att undanskaffas och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.

Om förutsättningarna enligt för- sta och andra styckena är uppfyll- da, får Rikspolisstyrelsen fatta be- slut om dispositionsförbud även på begäran av en utländsk finansun- derrättelseenhet.

9 §

Ett beslut om dispositionsförbud ska så snart som möjligt anmälas till åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå. Åklagarens beslut får inte överklagas.

1 Senaste lydelse 2012:376.

324

Finns det inte längre skäl för åt-	Finns det inte längre skäl för åt- Prop. 2013/14:110
gärden ska den hävas. Åtgärden	gärden ska den hävas. Åtgärden
upphör att gälla när två arbetsdagar	upphör att gälla när två arbetsdagar
förflutit från Rikspolisstyrelsens be-	förflutit från Polismyndighetens be-
slut, om den inte hävts före det.	slut, om den inte hävts före det.

Verksamhetsutövaren ska omedelbart underrättas om att en åtgärd har beslutats eller hävts.

Den som har drabbats av ett beslut om dispositionsförbud ska under- rättas om beslutet när det kan antas att syftet med en beslutad eller förut- sedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En under- rättelse behöver inte lämnas, om den med hänsyn till omständigheterna

uppenbart är utan betydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

4 kap.

6 §

En uppgift i ett register som av-	En uppgift i ett register som av-
ses i 3 § ska gallras	ses i 3 § ska gallras om det med
	anledning av de lämnade uppgif-
	terna har meddelats
1. om Rikspolisstyrelsen beslutar	1. beslut att inte inleda eller att
att inte inleda eller att lägga ned	lägga ned en utredning om pen-
utredningen om penningtvätt eller	ningtvätt eller finansiering av ter-
finansiering av terrorism,	rorism,
2. om en förundersökning har	2. beslut att inte inleda eller att
avslutats utan att åtal väckts med	lägga ned en förundersökning om
anledning av de lämnade uppgif-	penningtvätt	eller	finansiering		av
terna,	terrorism eller att avsluta en så-
	dan förundersökning			utan	att
3. om en domstol har meddelat	väcka åtal, eller
	3. dom eller beslut som vunnit
dom eller beslut som vunnit laga	laga kraft.
kraft med anledning av de lämna-
de uppgifterna, eller
4. senast tre år efter det att upp-
gifter lämnats med stöd av 3 kap.
1 §.	Uppgiften	ska	dock	gallras
	senast tre år efter det att uppgiften
	lämnats med stöd av 3 kap. 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

325

Prop. 2013/14:110 2.167 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § och rubriken närmast före 5 kap. 6 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	5 kap.
Hjälp av polismyndighet	Hjälp av Polismyndigheten
	6 §

Polismyndigheten ska lämna tillsynsmyndigheten den hjälp som be- hövs vid tillsynen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

326

2.168 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och		Prop. 2013/14:110
sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska införas en ny paragraf, 35 kap. 19 a §, och närmast före
35 kap. 19 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	35 kap.

Elimineringsdatabasen

19 a §

Sekretess gäller hos Rikspolis- styrelsen och Statens kriminaltek- niska laboratorium för uppgift om en enskilds personliga förhållan- den om uppgiften förekommer i den elimineringsdatabas som förs enligt lagen (2014:000) om elimi- neringsdatabasen eller annars be- handlas med stöd av samma lag, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

327

Prop. 2013/14:110 2.169 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 1

dels att i 10 kap. 18 a–22 §§ orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”,

dels att 10 kap. 23 och 24 §§, 18 kap. 1, 3, 11, 15–17 §§, 23 kap. 6 §, 29 kap. 10 §, 32 kap. 3 a §, 35 kap. 1, 4, 8, 19 a, 20, 21 och 23 §§ samt 37 kap. 6 § och rubrikerna närmast före 23 kap. 6 § och 35 kap. 19 a § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 21 kap. 4 § ska lyda ”Sekretessbrytande bestämmelser” och rubriken närmast efter 35 kap. 19 a § ska lyda ”An- nan verksamhet vid Polismyndigheten”,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 18 kap. 16 a §, 21 kap. 4 a § och 35 kap. 10 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

Om inte annat följer av 19– 22 §§ får en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott och som är sekretessbelagd enligt 24 kap. 8 §, 25 kap. 1 §, 2 § andra

stycket	eller	3–8 §§,	26 kap.	1–
6 §§,	29 kap.	1 §,	31 kap.	1 §

första stycket, 2 eller 12 §, 33 kap. 2 §, 36 kap. 3 § eller 40 kap. 2 eller 5 § lämnas till en åklagar- myndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet endast om misstanken angår

23 §2

Om inte annat följer av 19– 22 §§ får en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott och som är sekretessbelagd enligt 24 kap. 8 §, 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket eller 3–8 §§, 26 kap. 1– 6 §§, 29 kap. 1 §, 31 kap. 1 § för- sta stycket, 2 eller 12 §, 33 kap. 2 §, 36 kap. 3 § eller 40 kap. 2 el- ler 5 § lämnas till en åklagarmyn- dighet, Polismyndigheten, Säker- hetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet endast om misstanken angår

1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år,

2. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller

3. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168).

1 Senaste lydelse av

10 kap. 18 a § 2012:804

10 kap. 19 § 2010:520

2 Senaste lydelse 2012:288.

328

Sekretess som följer av andra sekretessbestämmelser än dem som anges i 19–23 §§ och 25 kap. 2 § första stycket hindrar inte att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, polismyn- dighet eller någon annan myndig- het som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är före- skrivet för brottet och detta kan an- tas föranleda någon annan påföljd än böter.

24 §

Sekretess som följer av andra sekretessbestämmelser än dem som anges i 19–23 §§ och 25 kap. 2 § första stycket hindrar inte att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyn- digheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brot- tet och detta kan antas föranleda någon annan påföljd än böter.

18 kap.

1 §

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brott- mål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den fram- tida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till

1. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde,

2. annan verksamhet än sådan	2. annan verksamhet än sådan
som avses i 1 eller i första stycket	som avses i 1 eller i första stycket
som syftar till att förebygga, upp-	som syftar till att förebygga, upp-
daga, utreda eller beivra brott och	daga, utreda eller beivra brott och
som bedrivs av en åklagarmyn-	som bedrivs av en åklagarmyn-
dighet, en polismyndighet, Skatte-	dighet, Polismyndigheten, Säker-
verket, Tullverket eller Kustbevak-	hetspolisen, Skatteverket, Tullver-
ningen, eller	ket eller Kustbevakningen, eller

3. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.

Sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller i annan verksamhet än som där avses hos en myndighet för att biträda en åklagarmyndighet, en polismyndighet, Skatteverket, Tull- verket eller Kustbevakningen med att förebygga, uppdaga, utreda el- ler beivra brott samt hos tillsyns- myndigheten i konkurs och hos Kronofogdemyndigheten för upp- gift som angår misstanke om brott.

3 §

Sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller i annan verksamhet än som där avses hos en myndighet för att biträda en åklagarmyndighet,

Polismyndigheten, Säkerhetspoli- sen Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen med att förebyg- ga, uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndigheten i konkurs och hos Kronofogde- myndigheten för uppgift som an-

Prop. 2013/14:110

329

Sekretess gäller, utöver vad som följer av 1–3 och 8–10 §§, inom

Polismyndigheten, Säkerhetspoli- sen och Kriminalvården för upp- gift om åtgärd som har till syfte att hindra rymning eller fritagning, om det kan antas att syftet med åt- gärden motverkas om uppgiften röjs.

Prop. 2013/14:110

går misstanke om brott.

11 § Sekretess gäller, utöver vad som

följer av 1–3 och 8–10 §§, inom polisväsendet och kriminalvården för uppgift om åtgärd som har till syfte att hindra rymning eller fri- tagning, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om upp- giften röjs.

15 §

Sekretess gäller för uppgift i skildring som har beslagtagits, förverkats eller konfiskerats i ett mål eller som annars förekommer där, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att den sprids vidare i strid med brottsbalken, tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrund- lagen och målet avser

1. ansvar för olaga våldsskildring, för motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott eller för barnpornografibrott,

2. ersättning för skada med anledning av sådana brott, eller

3. konfiskering eller förverkande av skildring med sådant innehåll. Sekretessen gäller även i ärende som rör brott som anges i första

	stycket.
	Motsvarande sekretess gäller hos			Motsvarande sekretess gäller hos
	Statens biografbyrå när byrån biträ-			Statens medieråd när rådet biträ-
	der Justitiekanslern, en allmän åk-			der Justitiekanslern,	en	allmän
	lagare eller en polismyndighet i			åklagare eller Polismyndigheten i
	mål eller ärende som avses i första			mål eller ärende som avses i första
	och andra styckena.			och andra styckena.
				16 §
	Sekretess gäller för uppgift i			Sekretess gäller för uppgift som
	ärende	enligt	vapenlagen	hänför sig till vapenregister enligt
	(1996:67) samt hos en polismyn-			vapenlagen (1996:67), om det inte
	dighet i verksamhet som avser			står klart att uppgiften kan röjas
	förande av eller uttag ur vapenre-			utan fara för att vapen eller ammu-
	gister för uppgift som har tillförts			nition kommer till brottslig an-
	registret, om det inte står klart att			vändning.
	uppgiften kan röjas utan fara för
	att vapen eller ammunition kom-
	mer till brottslig användning.
	Sekretess gäller, under motsvarande förutsättning som anges i första
	stycket, hos
	1. Rikspolisstyrelsen		för uppgift
	som hänför sig till vapenregister,
	2. Kammarkollegiet		och Natur-	1. Kammarkollegiet	och	Natur-
	vårdsverket för uppgift som hänför			vårdsverket för uppgift som hänför
	sig till jaktkortsregistret, och			sig till jaktkortsregistret, och
330	3. Naturvårdsverket		för uppgift	2. Naturvårdsverket	för	uppgift

som hänför sig till jägarexamens- registret.

Sekretessen enligt första stycket och andra stycket 1 gäller inte för uppgift i vapenregister om namn och adress för den som har till- stånd att bedriva handel med skjut- vapen eller att ta emot skjutvapen för översyn eller reparation. Sekre- tess gäller inte heller för uppgift i vapenregister om vilka typer av vapen ett sådant tillstånd omfattar.

som hänför sig till jägarexamens- Prop. 2013/14:110 registret.

Sekretessen enligt första stycket gäller inte för uppgift i vapenre- gister om namn och adress för den som har tillstånd att bedriva handel med skjutvapen eller att ta emot skjutvapen för översyn eller repa- ration. Sekretess gäller inte heller för uppgift i vapenregister om vil- ka typer av vapen ett sådant till- stånd omfattar.

16 a §

Sekretess gäller hos Polismyn- digheten för uppgift i ärende enligt vapenlagen (1996:67), om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.

17 §3

Sekretess gäller för uppgift i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förundersök- ning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellan-

folkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas.
Motsvarande sekretess gäller hos	Motsvarande sekretess gäller hos
en polismyndighet, en åklagarmyn-	Polismyndigheten,	Säkerhetspo-
dighet, Rikspolisstyrelsen, Tullver-	lisen, en åklagarmyndighet, Tull-
ket och Kustbevakningen för upp-	verket och Kustbevakningen för
gift i en angelägenhet som avses i	uppgift i en angelägenhet som av-
3 § första stycket 1 och 5 lagen	ses i 3 § första stycket 1 och 5 la-
(2000:344) om Schengens infor-	gen (2000:344) om Schengens in-
mationssystem.	formationssystem.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.
21 kap.
	4 a §
	Sekretessen enligt	3 § första
	stycket hindrar inte att uppgift om
	en enskild lämnas mellan Polis-
	myndigheten och Säkerhetspolisen,
	om den mottagande	myndigheten
	behöver uppgiften i sin brottsbe-
	kämpande verksamhet.

3 Senaste lydelse 2010:383.

331

1. en åklagarmyndighet, Polis- myndigheten, Säkerhetspolisen,

Tullverket, Kustbevakningen eller Skatteverket, om uppgiften behövs för att utreda ett begånget brott för vilket fängelse är föreskrivet eller för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket fängelse är föreskrivet, eller

Prop. 2013/14:110	23 kap.
Avskiljande från högskoleutbild-		Avskiljande från utbildning
ning		6 §
Sekretess gäller i ärende om av-		Sekretess gäller i ärende om av-
skiljande av studerande från hög-		skiljande av studerande från hög-
skoleutbildning för uppgift om en		skoleutbildning eller från polis-
enskilds hälsotillstånd eller andra		programmet för uppgift om en en-
personliga förhållanden, om	det	skilds hälsotillstånd eller andra
kan antas att den enskilde eller nå-		personliga förhållanden, om det
gon närstående till denne lider be-		kan antas att den enskilde eller nå-
tydande men om uppgiften röjs.		gon närstående till denne lider be-
		tydande men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller inte beslut i ärende.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

		29 kap.
			10 §4
Sekretess gäller hos Rikspolis-			Sekretess gäller hos Polismyn-
styrelsen,	Kustbevakningen,	Sta-	digheten, Säkerhetspolisen,			Kust-
tens haverikommission, Luftfarts-			bevakningen,	Statens haverikom-
verket och	Transportstyrelsen	för	mission, Luftfartsverket och Tran-
uppgift som lämnats av en enskild			sportstyrelsen	för	uppgift	som
i en rapport om händelse inom ci-			lämnats av en enskild i en rapport
vil luftfart enligt 10 kap. 8 § luft-			om händelse inom civil luftfart
fartslagen (2010:500), om det kan			enligt 10 kap.	8 §	luftfartslagen
antas att den enskilde eller någon			(2010:500), om det kan antas att
närstående till denne lider men om			den enskilde eller någon närstå-
uppgiften röjs.			ende till honom eller henne lider
			men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

32 kap.

3 a §5

Sekretessen enligt 3 § hindrar inte att uppgift om en enskilds person- liga förhållanden lämnas till

1. en åklagarmyndighet, en po- lismyndighet, Tullverket, Kustbe- vakningen eller Skatteverket, om uppgiften behövs för att utreda ett begånget brott för vilket fängelse är föreskrivet eller för att förebyg- ga, förhindra eller upptäcka brotts- lig verksamhet som innefattar brott för vilket fängelse är föreskrivet, eller

4	Senaste lydelse 2010:520.
5	Senaste lydelse 2013:461.
332

2. en kommun eller en myndighet som ansvarar för räddningstjänst en- Prop. 2013/14:110 ligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, om uppgiften behövs för att

förebygga en hotande olycka eller för att begränsa verkningarna av en re- dan inträffad olycka.

35 kap.

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekono- miska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men och uppgiften förekom- mer i

1 §6

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekono- miska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgif- ten förekommer i

1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål eller

iannan verksamhet för att förebygga brott,

3. angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personutred- ning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, en polis- myndighet, Skatteverket, Statens kriminaltekniska laboratorium,

Tullverket eller Kustbevakningen,

5. Statens biografbyrås verk- samhet att biträda Justitiekanslern, allmän åklagare eller en polismyn- dighet i brottmål,

6. register som förs av Rikspolis- styrelsen enligt polisdatalagen (2010:361) eller som annars be- handlas där med stöd av samma lag,

4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polis- myndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen,

5. Statens medieråds verksamhet att biträda Justitiekanslern, allmän åklagare eller Polismyndigheten i brottmål,

6. register som förs av Polismyn- digheten enligt 4 kap. polisdatala- gen (2010:361) eller som annars behandlas med stöd av de bestäm- melserna eller uppgifter som be- handlas av Säkerhetspolisen med stöd av 5 kap. samma lag,

7. register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,

8. register som förs av Skatteverket enligt lagen (1999:90) om behand- ling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

9. särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 5 kap. 1 §,

10. register som förs av Tullverket enligt lagen (2005:787) om behand- ling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, eller

6 Senaste lydelse 2010:369.

333

Prop. 2013/14:110	11. register som förs enligt lagen (2010:362) om polisens allmänna
	spaningsregister.	Sekretessen enligt första stycket
	Sekretessen enligt första stycket
	2 gäller hos domstol i dess rättski-	2 gäller hos domstol i dess rättski-
	pande eller rättsvårdande verksam-	pande eller rättsvårdande verksam-
	het endast om det kan antas att den	het endast om det kan antas att den
	enskilde eller någon närstående till	enskilde eller någon närstående till
	denne lider skada eller men om	honom eller henne lider skada eller
	uppgiften röjs. Vid förhandling om	men om uppgiften röjs. Vid för-
	användning av tvångsmedel gäller	handling om användning	av
	sekretess för uppgift om vem som	tvångsmedel gäller sekretess	för
	är misstänkt endast om det kan an-	uppgift om vem som är misstänkt
	tas att fara uppkommer för att den	endast om det kan antas att fara
	misstänkte eller någon närstående	uppkommer för att den misstänkte
	till denne utsätts för våld eller lider	eller någon närstående till honom
	annat allvarligt men om uppgiften	eller henne utsätts för våld eller
	röjs.	lider annat allvarligt men om upp-
		giften röjs.
	Första stycket gäller inte om annat följer av 2, 6 eller 7 §.
	För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
		4 §
	I annat fall än som avses i 1 § första stycket 6 och 7 och 3 § gäller sek-
	retess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register
	1. för uppgift som har tillförts ett särskilt register som förs över
	strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot,
	2. för annan uppgift hos Rikspo-	2. för annan uppgift hos Polis-
	lisstyrelsen, som rör brott eller den	myndigheten, som rör brott eller
	som har misstänkts, åtalats eller	den som har misstänkts, åtalats
	dömts för brott, om uppgiften har	eller dömts för brott, om uppgiften
	lämnats dit för databehandling	har lämnats dit för databehandling
	inom rättsväsendets informations-	inom rättsväsendets informations-
	system i ett annat register än som	system i ett annat register än som
	avses i 1,	avses i 1,

3. för belastningsuppgift som har tillförts vägtrafikregistret, och

4. för uppgift som har tillförts ett särskilt register som författningsen- ligt förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.

Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om strafföreläg- gande eller föreläggande av ordningsbot.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

		8 §
	Sekretessen enligt 1 § hindrar	Sekretessen enligt 1 § hindrar
	inte att polisen på begäran av den	inte att Polismyndigheten på begä-
	som lidit person- eller sakskada	ran av den som lidit person- eller
	vid en trafikolycka lämnar uppgift	sakskada vid en trafikolycka läm-
	om identiteten hos en trafikant	nar uppgift om identiteten hos en
	som haft del i olyckan.	trafikant som haft del i olyckan.
	Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att en skadelidande eller den som
334	den skadelidande överlåtit sin rätt till, i annat fall än som anges i första

stycket, tar del av en uppgift, om den skadelidande eller den som den Prop. 2013/14:110 skadelidande överlåtit sin rätt till behöver uppgiften för att kunna få ett

anspråk på skadestånd eller på bättre rätt till viss egendom tillgodosett och det inte bedöms vara av synnerlig vikt för den som uppgiften rör eller någon närstående till den enskilde att den inte lämnas ut, när uppgif- ten förekommer i

1. en nedlagd förundersökning eller en förundersökning som avslutats med ett beslut om att åtal inte ska väckas,

2. en annan brottsutredning som utförts enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken och som avslutats på annat sätt än med beslut att väcka åtal, med strafföreläggande eller med föreläggande av ord- ningsbot, eller

3. en avslutad utredning enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

	10 a §
	Sekretessen		enligt	1 § hindrar
	inte att uppgift om en enskild läm-
	nas mellan Polismyndigheten och
	Säkerhetspolisen, om den motta-
	gande myndigheten behöver upp-
	giften	i sin	brottsbekämpande
	verksamhet.
Lydelse enligt förslaget i 2.168	Föreslagen lydelse
Elimineringsdatabasen	Polismyndighetens
	elimineringsdatabas
19 a §
Sekretess gäller hos Rikspolis-	Sekretess gäller hos Polismyn-
styrelsen och Statens kriminaltek-	digheten för uppgift om en en-
niska laboratorium för uppgift om	skilds personliga förhållanden om
en enskilds personliga förhållan-	uppgiften förekommer i den elimi-
den om uppgiften förekommer i	neringsdatabas		som	förs	enligt
den elimineringsdatabas som förs	lagen (2014:000) om Polismyndig-
enligt lagen (2014:000) om elimi-	hetens	elimineringsdatabas			eller
neringsdatabasen eller annars be-	annars behandlas med stöd av
handlas med stöd av samma lag,	samma lag, om det inte står klart
om det inte står klart att uppgiften	att uppgiften kan röjas utan att den
kan röjas utan att den enskilde	enskilde eller någon närstående till
eller någon närstående till honom	honom eller henne lider skada eller
eller henne lider skada eller men.	men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

335

Prop. 2013/14:110 Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	20 §
Sekretess gäller hos en polis-	Sekretess gäller hos Polismyn-
myndighet för uppgift om en en-	digheten för uppgift om en en-
skilds personliga förhållanden, om	skilds personliga förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller	det kan antas att den enskilde eller
någon närstående till denne lider	någon närstående till honom eller
men om uppgiften röjs och upp-	henne lider men om uppgiften röjs
giften hänför sig till	och uppgiften hänför sig till

1. verksamhet som enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild,

2. ärende om omhändertagande eller handräckning enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård eller om vård av missbrukare utan samtycke inom socialtjänsten,

3. ärende om handräckning enligt lagstiftningen om omsorger om psy- kiskt utvecklingsstörda, vård av unga utan samtycke inom socialtjänsten eller enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,

4. ärende som avses i 21 kap. föräldrabalken, eller

5. verksamhet som innefattar handräckning enligt smittskyddslagstift- ningen eller annat bistånd åt smittskyddsläkare.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

			21 §
Sekretess gäller hos en polis-			Sekretess gäller hos Polismyn-
myndighet i ärende om omhänder-			digheten i ärende om omhänderta-
tagande som avses i 20 § första			gande	som avses	i 20 § första
stycket 2 för uppgift i en anmälan			stycket 2 för uppgift i en anmälan
eller utsaga, i förhållande till den			eller utsaga, i förhållande till den
omhändertagne, endast om det kan			omhändertagne, endast om det kan
antas att fara uppkommer för att			antas att fara uppkommer för att
den enskilde eller någon närståen-			den enskilde eller någon närståen-
de till denne utsätts för våld eller			de till honom eller henne utsätts
lider annat allvarligt men om upp-			för våld eller lider annat allvarligt
giften röjs.			men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
			23 §
Sekretess gäller hos en polis-			Sekretess gäller hos Polismyn-
myndighet för uppgift om en en-			digheten för uppgift om en en-
skilds	personliga	förhållanden i	skilds	personliga	förhållanden i
ärende	enligt	vapenlagen	ärende	enligt	vapenlagen
(1996:67), om det kan antas att			(1996:67), om det kan antas att
den enskilde eller någon närståen-			den enskilde eller någon närståen-
de till denne lider men om uppgif-			de till honom eller henne lider men
ten röjs.			om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

336

	37 kap.				Prop. 2013/14:110
		6 §7
Sekretess gäller hos en polis-		Sekretess gäller hos Polismyn-
myndighet, en åklagarmyndighet,		digheten,	Säkerhetspolisen,		en
Rikspolisstyrelsen,	Tullverket,	åklagarmyndighet,		Tullverket,
Kustbevakningen och Migrations-		Kustbevakningen och Migrations-
verket för uppgift om en enskilds		verket för uppgift om en enskilds
personliga förhållanden, om det		personliga	förhållanden, om		det
inte står klart att uppgiften kan		inte står klart att uppgiften kan
lämnas ut utan att den enskilde el-		lämnas ut utan att den enskilde
ler någon närstående till denne li-		eller någon närstående till honom
der men och uppgiften förekom-		eller henne lider men och uppgif-
mer i en angelägenhet som avser		ten förekommer i en angelägenhet
en framställning i det register som		som avser en framställning i det
avses i 1 § lagen (2000:344) om		register som avses		i 1 § lagen
Schengens informationssystem om		(2000:344) om Schengens infor-
		mationssystem om

1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning,

2. att en person ska nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i Schen- genstaterna,

3. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet, eller

4. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder.

Sekretess gäller hos en myndighet som prövar ansökningar om visering och uppehållstillstånd för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i en angelägenhet som avser en sådan framställning som avses i första stycket 2 under samma förutsättningar som anges i första stycket.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

7 Senaste lydelse 2010:383.

337

Prop. 2013/14:110 2.170 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs att 17 § och rubriken närmast före 17 § lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbrukspro- dukter och livsmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet	Hjälp av Polismyndigheten

17 §1

Polismyndigheten ska på begäran av kontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2011:411.

338

2.171 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) Prop. 2013/14:110 om säkerhetskontroll vid offentliga samman-

träden i kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:294) om säkerhets- kontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting

dels att i 2 och 5 §§ ordet ”polismyndighet” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ”Polismyndigheten” i motsvarande form,

dels att 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 §
Kroppsvisitation vid säkerhets-	Kroppsvisitation vid säkerhets-
kontrollen ska utföras med metall-	kontrollen ska utföras med metall-
detektor eller liknande anordning.	detektor eller liknande anordning.
Kroppsvisitation får göras på annat	Kroppsvisitation får göras på annat
sätt om det finns särskilda skäl. I	sätt om det finns särskilda skäl. I
så fall ska den utföras av en polis-	så fall ska den utföras av en polis-
man eller av en ordningsvakt som	man eller av en ordningsvakt som
polismyndigheten har godkänt för	Polismyndigheten har godkänt för
uppgiften.	uppgiften.

Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning ska utföras i ett avskilt utrymme och om möjligt i vittnes närvaro.

Kroppsvisitation får utföras eller	Kroppsvisitation får utföras eller
bevittnas endast av någon som är	bevittnas endast av någon som är
av samma kön som den som visi-	av samma kön som den som visi-
teras, om undersökningen inte sker	teras, om undersökningen inte görs
genom metalldetektor eller liknan-	med metalldetektor eller liknande
de anordning eller avser föremål	anordning eller avser föremål som
som den som visiteras har med sig.	den som visiteras har med sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

339

Rikspolisstyrelsen får i den brottsbekämpande verksamheten föra register över DNA-profiler (DNA-registret, utredningsregistret och spårregistret) i enlighet med 2–10 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av avlidna personer.

I lagen (2014:000) om elimine- ringsdatabasen finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.

Prop. 2013/14:110 2.172	Förslag till lag om ändring i polisdatalagen
	(2010:361)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 17 § och 4 kap. 1 och 10 §§ polisdata-
lagen (2010:361) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			2 kap.
			17 §
Polismyndigheter,			Ekobrotts-	Polismyndigheter,		Ekobrotts-
myndigheten,		Åklagarmyndighe-		myndigheten,	Åklagarmyndighe-
ten, Tullverket och Kustbevak-				ten, Tullverket och Kustbevak-
ningen har, trots sekretess enligt				ningen har, trots sekretess enligt
21 kap.	3 §	första	stycket och	21 kap. 3 §	första	stycket och
35 kap. 1 § offentlighets- och sek-				35 kap. 1 § offentlighets- och sek-
retesslagen (2009:400), rätt att ta				retesslagen (2009:400), rätt att ta
del av uppgifter om huruvida per-				del av uppgifter om huruvida per-
soner förekommer i register över				soner förekommer i register över
DNA-profiler, om den mottagande				DNA-profiler	som	regleras i
myndigheten behöver uppgifterna i				4 kap., om den mottagande myn-
sin brottsbekämpande verksamhet.				digheten behöver uppgifterna i sin
				brottsbekämpande verksamhet.

Uppgifter ur sådana register ska lämnas till Statens kriminaltekniska laboratorium, om myndigheten behöver uppgifterna i sin verksamhet.

4 kap.

1 § Rikspolisstyrelsen får föra regis-

ter över DNA-profiler (DNA-re- gistret, utredningsregistret och spårregistret) i enlighet med 2– 10 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av avlidna personer.

			10 §
	Polismyndigheter,		Ekobrotts-	Polismyndigheter,		Ekobrotts-
	myndigheten,	Åklagarmyndighe-		myndigheten,	Åklagarmyndighe-
	ten, Tullverket,	Kustbevakningen		ten, Tullverket,	Kustbevakningen
	och Statens kriminaltekniska labo-			och Statens kriminaltekniska labo-
	ratorium får medges direktåtkomst			ratorium får medges direktåtkomst
	till register över DNA-profiler.			till register över DNA-profiler som
				regleras i detta kapitel.
	En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången
	till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att
340	kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar Prop. 2013/14:110 närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behö-

righet och säkerhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

2.DNA-profiler från anställda vid Rikspolisstyrelsen, polismyndig- heterna och Statens kriminaltekniska laboratorium som registreras i den elimineringsdatabas som förs med stöd av lagen (2014:000) om elimine- ringsdatabasen får till och med den 31 december 2014 vid ett tillfälle jämföras med DNA-profiler i spårregistret. En överensstämmelse mellan en DNA-profil i elimineringsdatabasen och en DNA-profil i spårregistret får inte utredas vidare.

341

Prop. 2013/14:110 2.173 Förslag till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361)

Härigenom föreskrivs i fråga om polisdatalagen (2010:361) dels att nuvarande 1 kap. 2 a–4 §§ ska betecknas 1 kap. 4–7 §§,

dels att rubriken närmast efter 4 kap. 10 § ska lyda ”Fingeravtrycks- och signalementsregister”

dels att 1 kap. 2 och 7 §§, 2 kap. 4, 5, 8, 9, 12, 16–18 §§, 3 kap. 2 och 8 §§, 4 kap. 1, 10, 11–15, 17–19 och 21 §§ och 5 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 §, och en ny rubrik när- mast före 1 kap. 7 § av följande lydelse,

dels att det ska införas en ny rubrik närmast före 1 kap. 6 § som ska lyda ”Lagens tillämpning på juridiska personer”.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			1 kap.
			2 §1
Denna lag gäller vid behandling				Denna lag gäller vid behandling
av personuppgifter i polisens brotts-				av personuppgifter i
bekämpande verksamhet vid Riks-				1. brottsbekämpande verksamhet
polisstyrelsen, polismyndigheterna				vid Polismyndigheten, i Nationellt
och Ekobrottsmyndigheten, om be-				forensiskt centrum dock endast vid
handlingen är helt eller delvis				behandling av personuppgifter i
automatiserad eller om person-				särskilda register enligt 4 kap.,
uppgifterna ingår i eller är av-				2. brottsbekämpande verksamhet
sedda att ingå i en strukturerad				vid Säkerhetspolisen i den ut-
samling av personuppgifter som är				sträckning som anges i detta kapi-
tillgängliga för sökning eller sam-				tel och i 5 kap., och
manställning enligt särskilda krite-				3. polisiär verksamhet vid Eko-
rier.				brottsmyndigheten.
Lagen gäller inte vid behandling				Lagen gäller för sådan behand-
av personuppgifter			enligt lagen	ling av personuppgifter som är helt
(1998:620)	om	belastningsregis-		eller delvis automatiserad. Lagen
ter, lagen (1998:621) om misstan-				gäller även för annan behandling
keregister,	lagen	(2000:344) om		av personuppgifter, om uppgifter-
Schengens informationssystem, la-				na ingår i eller är avsedda att ingå
gen (2006:444) om passagerar-				i en strukturerad samling av
register eller lagen (2010:362) om				personuppgifter som är tillgäng-
polisens allmänna			spaningsregis-	liga för sökning eller samman-
ter.				ställning enligt särskilda kriterier.

Lagen gäller inte heller när personuppgifter behandlas i va- penregister med stöd av vapen- lagen (1996:67), om inte detta sär- skilt anges i den lagen.

1 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs.

342

3 §	Prop. 2013/14:110
Denna lag gäller inte vid be-
handling av personuppgifter enligt

1. vapenlagen (1996:67),

2. lagen (1998:620) om belast- ningsregister,

3. lagen (1998:621) om miss- tankeregister,

4. lagen (2000:344) om Scheng- ens informationssystem,

5. lagen (2006:444) om passa- gerarregister, eller

6. lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister.

Lagens uppbyggnad

7 §

I 2 kap. finns allmänna bestämmelser om behandling av personupp- gifter.

För personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga

gäller även 3 kap.
För personuppgifter som be-	För personuppgifter som be-
handlas i register över DNA-pro-	handlas i register över DNA-pro-
filer, fingeravtrycks- eller signale-	filer, fingeravtrycks- och signale-
mentsregister, penningtvättsregis-	mentsregister, penningtvättsregis-
ter eller i det internationella regist-	ter eller i det internationella regist-
ret, gäller 4 kap. i stället för 3 kap.	ret, gäller 4 kap. i stället för 3 kap.

I 5 kap. finns bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet.

2 kap.

4 §

Rikspolisstyrelsen är	personupp-	Polismyndigheten är personupp-
giftsansvarig för den behandling av		giftsansvarig för den behandling av
personuppgifter som myndigheten		personuppgifter som myndigheten
utför och den behandling som		utför och den behandling som ut-
utförs i polisens verksamhet vid		förs i polisiär verksamhet vid Eko-
Ekobrottsmyndigheten.	Varje	brottsmyndigheten.

polismyndighet är personuppgifts- ansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.

Rikspolisstyrelsen och varje po- lismyndighet ska utse ett eller flera personuppgiftsombud.

Den personuppgiftsansvarige ska anmäla till tillsynsmyndighe- ten enligt personuppgiftslagen

5 §

Polismyndigheten ska utse ett el-

ler flera personuppgiftsombud.
Myndigheten ska anmäla till till-
synsmyndigheten enligt	person-
uppgiftslagen (1998:204)	när ett	343

Prop. 2013/14:110	(1998:204) när ett personuppgifts-			personuppgiftsombud			utses eller
	ombud utses eller entledigas.			entledigas.
			8 §
	Personuppgifter som behandlas enligt 7 § får även behandlas när det är
	nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i
	1. brottsbekämpande verksamhet			1. brottsbekämpande verksamhet
	hos Rikspolisstyrelsen,		polismyn-	hos	Säkerhetspolisen,		Ekobrotts-
	digheter,	Ekobrottsmyndigheten,		myndigheten,		Åklagarmyndighe-
	Åklagarmyndigheten,		Tullverket,	ten,	Tullverket,	Kustbevakningen
	Kustbevakningen och		Skattever-	och Skatteverket,
	ket,
	2. brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellan-
	folklig organisation,
	3. sådan verksamhet hos polisen			3. sådan verksamhet hos Polis-
	som avser handräckningsuppdrag,			myndigheten som avser handräck-
				ningsuppdrag,
	4. annan	verksamhet	som poli-	4. annan verksamhet som Polis-
	sen ansvarar för, om det finns sär-			myndigheten ansvarar för, om det
	skilda skäl att tillhandahålla infor-			finns särskilda skäl att tillhanda-
	mationen,			hålla informationen,
	5. verksamhet hos Kriminalvården för att förebygga brott och upprätt-
	hålla säkerheten, eller
	6. en myndighets verksamhet
	a) om det enligt lag eller förord-			a) om det enligt lag eller förord-
	ning åligger polisen att bistå myn-			ning	åligger Polismyndigheten att
	digheten med viss uppgift, eller			bistå myndigheten med viss upp-
				gift, eller
	b) om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver-
	skridande samverkan mot brott.
	Personuppgifter som behandlas enligt 7 § får även behandlas om det är
	nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och rege-
	ringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av
	lag eller förordning, till andra.
	Regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter som behand-
	las enligt 7 § och som avser efterlysta personer och avlägsnanden ur lan-
	det får behandlas för att tillhandahålla information till vissa särskilt an-
	givna myndigheter och att uppgifter som behandlas i en förundersökning
	får tillhandahållas konkursförvaltare.
	I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 7 § även be-
	handlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de
	som anges i första–tredje styckena, under förutsättning att ändamålet inte
	är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
			9 §
	Personuppgifter får behandlas om
	1. det är nödvändigt för diarieföring, eller
	2. uppgifterna har lämnats till			2. uppgifterna har lämnats till
	polisen i en anmälan eller liknande			Polismyndigheten eller Ekobrotts-
	och behandlingen är nödvändig för			myndigheten i en anmälan eller
344	handläggningen.			liknande och behandlingen är nöd-

vändig för handläggningen.

Prop. 2013/14:110

12 §

Personuppgifter får inte bevaras under längre tid än vad som behövs för något eller några av de i lagen angivna ändamålen.

I följande bestämmelser anges hur länge uppgifter som behandlas auto- matiserat längst får bevaras:

1. 13 § om uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga,

2. 3 kap. 9–13 §§ om uppgifter i ärenden om utredning eller beivrande av brott som har gjorts gemensamt tillgängliga,

3. 3 kap. 14 och 15 §§ om andra uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga än som anges i 2,

4. 4 kap. 7 § om uppgifter i register över DNA-profiler,

5. 4 kap. 14–16 §§ om uppgifter	5. 4 kap. 14–16 §§ om uppgifter
i fingeravtrycks- eller signale-	i fingeravtrycks- och signale-
mentsregister,	mentsregister,

6. 4 kap. 20 § om uppgifter i penningtvättsregister, och

7. 4 kap. 22 § om uppgifter i det internationella registret. Regeringen meddelar föreskrifter om digital arkivering.

					16 §
Rikspolisstyrelsen,			polismyndig-		Säkerhetspolisen,		Ekobrotts-
heter, Ekobrottsmyndigheten, Åkla-					myndigheten,	Åklagarmyndighe-
garmyndigheten, Tullverket, Kust-					ten, Tullverket,	Kustbevakningen
bevakningen och Skatteverket har,					och Skatteverket har, trots sekre-
trots sekretess		enligt	21 kap.	3 §	tess enligt 21 kap. 3 § första styck-
första	stycket	och	35 kap.	1 §	et och 35 kap.	1 §	offentlighets-
offentlighets-		och sekretesslagen			och sekretesslagen (2009:400), rätt
(2009:400), rätt att ta del av per-					att ta del av personuppgifter som
sonuppgifter som har gjorts ge-					har gjorts gemensamt tillgängliga,
mensamt tillgängliga, om den mot-					om den mottagande myndigheten
tagande	myndigheten behöver				behöver uppgifterna i sin brottsbe-
uppgifterna i sin brottsbekämpan-					kämpande verksamhet.
de verksamhet.

Första stycket gäller inte uppgifter som behandlas i särskilda register

enligt 4 kap.
Lydelse enligt förslaget i 2.172			Föreslagen lydelse
			17 §2
Polismyndigheter,		Ekobrotts-	Säkerhetspolisen,		Ekobrotts-
myndigheten,	Åklagarmyndighe-		myndigheten,	Åklagarmyndighe-
ten, Tullverket och Kustbevak-			ten, Tullverket och Kustbevak-
ningen har, trots sekretess enligt			ningen har, trots sekretess enligt
21 kap. 3 §	första	stycket och	21 kap. 3 §	första	stycket och
35 kap. 1 § offentlighets- och sek-			35 kap. 1 § offentlighets- och sek-
retesslagen (2009:400), rätt att ta			retesslagen (2009:400), rätt att ta
del av uppgifter om huruvida per-			del av uppgifter om huruvida per-

2 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

345

Prop. 2013/14:110 soner förekommer i register över DNA-profiler som regleras i 4 kap., om den mottagande myn- digheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

Uppgifter ur sådana register ska lämnas till Statens kriminaltekni- ska laboratorium, om myndigheten behöver uppgifterna i sin verksam- het.

soner förekommer i register över DNA-profiler som regleras i 4 kap., om den mottagande myn- digheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.

	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					18 §
	Polismyndigheter,			Ekobrotts-		Säkerhetspolisen,			Ekobrotts-
	myndigheten,		Tullverket, Kust-			myndigheten,		Tullverket, Kust-
	bevakningen och Skatteverket har,					bevakningen och Skatteverket har,
	trots	sekretess	enligt 21 kap.		3 §	trots	sekretess	enligt 21 kap.		3 §
	första	stycket	och	35 kap.	1 §	första	stycket	och	35 kap.	1 §
	offentlighets-		och	sekretesslagen		offentlighets-		och	sekretesslagen
	(2009:400), rätt att ta del av per-					(2009:400), rätt att ta del av per-
	sonuppgifter		som	behandlas	i	sonuppgifter		som	behandlas	i
	fingeravtrycks- eller signalements-					fingeravtrycks- och signalements-
	register enligt 4 kap. 11–17 §§, om					register enligt 4 kap. 11–17 §§, om
	den mottagande myndigheten be-					den mottagande myndigheten be-
	höver uppgifterna i sin brottsbe-					höver uppgifterna i sin brottsbe-
	kämpande verksamhet. Detsamma					kämpande verksamhet.
	gäller Statens kriminaltekniska la-
	boratorium, om myndigheten be-
	höver uppgifterna i sin verksam-
	het.
					3 kap.
					2 §
	Följande personuppgifter får göras gemensamt tillgängliga:
	1. Uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verk-
	samhet, om den misstänkta verksamheten
	a) innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver,
	eller
	b) sker systematiskt.
	2. Uppgifter som behövs för övervakningen av en person, om han eller
	hon
	a) kan antas komma att begå brott för vilket är föreskrivet fängelse i
	två år eller däröver, och
	b) är allvarligt kriminellt belastad					eller kan antas utgöra ett hot mot
	andras personliga säkerhet.
	3. Uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning eller beivrande
	av brott.
	4. Uppgifter som behövs för att fullgöra vad som följer av internatio-
	nella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna
346	fullgöras.

5. Uppgifter som har rapporte-	5. Uppgifter som har rapporte- Prop. 2013/14:110
rats till polisens kommunikations-	rats till Polismyndighetens led-
centraler.	ningscentraler.

DNA-profiler får inte göras gemensamt tillgängliga. Att sådana uppgif- ter får behandlas i särskilda register följer av 4 kap.

Tillgången till uppgifter som görs gemensamt tillgängliga med stöd av första stycket 2 ska begränsas till särskilt angivna tjänstemän som har till uppgift att arbeta med övervakningen. Information om att en person är

föremål för övervakning får dock göras tillgänglig för andra.
	8 §
Rikspolisstyrelsen, polismyndig-	Säkerhetspolisen,			Ekobrotts-
heter, Ekobrottsmyndigheten, Åkla-	myndigheten,		Åklagarmyndighe-
garmyndigheten, Tullverket, Kust-	ten,	Tullverket,	Kustbevakningen
bevakningen och Skatteverket får	och	Skatteverket får		medges
medges direktåtkomst till person-	direktåtkomst till personuppgifter i
uppgifter i polisens brottsbekäm-	polisens brottsbekämpande				verk-
pande verksamhet. Direktåtkoms-	samhet. Direktåtkomsten får endast
ten får endast avse personuppgifter	avse	personuppgifter		som	har
som har gjorts gemensamt till-	gjorts gemensamt tillgängliga.
gängliga.

En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behö-

righet och säkerhet.
Lydelse enligt förslaget i 2.172	Föreslagen lydelse
	4 kap.
	1 §

Rikspolisstyrelsen får i den brottsbekämpande verksamheten föra register över DNA-profiler (DNA-registret, utredningsregistret och spårregistret) i enlighet med 2–10 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av avlidna personer.

I lagen (2014:000) om elimine- ringsdatabasen finns bestämmel- ser om elimineringsdatabasen.

Polismyndigheten får i den brottsbekämpande verksamheten föra register över DNA-profiler (DNA-registret, utredningsregistret och spårregistret) i enlighet med 2–10 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av avlidna personer.

I lagen (2014:000) om Polis- myndighetens elimineringsdatabas finns bestämmelser om elimine- ringsdatabasen.

		10 §
Polismyndigheter,		Ekobrotts-	Säkerhetspolisen,	Ekobrotts-
myndigheten,	Åklagarmyndighe-		myndigheten, Åklagarmyndighe-
ten, Tullverket,	Kustbevakningen		ten, Tullverket och Kustbevak-
och Statens kriminaltekniska labo-			ningen får medges	direktåtkomst
ratorium får medges direktåtkomst			till register över DNA-profiler som		347

Prop. 2013/14:110 till register över DNA-profiler som regleras i detta kapitel. regleras i detta kapitel.

En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.

Nuvarande lydelse

Rikspolisstyrelsen får föra fingeravtrycks- eller signalements- register i enlighet med 12–17 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av okända personer.

Föreslagen lydelse

11 §

Polismyndigheten får föra fingeravtrycks- och signalements- register i enlighet med 12–17 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av okända personer.

12 §

I fingeravtrycks- eller signale-	I fingeravtrycks- och signale-
mentsregister får uppgifter be-	mentsregister får uppgifter be-
handlas om en person som	handlas om en person som

1. är misstänkt eller dömd för brott och som har varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken, eller

2. har lämnat fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Uppgifter om fingeravtryck som inte kan hänföras till en identifierbar person får behandlas om uppgiften kommit fram i en utredning om brott.

Uppgifter om fingeravtryck får även behandlas om det behövs för att fullgöra internationella åtaganden.

I fingeravtrycks- eller signale- mentsregister får inte uppgifter behandlas som har lämnats av en person under femton år enligt 36 § första stycket 2 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

I fingeravtrycks- och signale- mentsregister får inte uppgifter behandlas som har lämnats av en person under femton år enligt 36 § första stycket 2 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

12 a §3
Utöver vad som anges i 12 § får	Utöver vad som anges i 12 § får
i fingeravtrycks- eller signale-	i fingeravtrycks- och signale-
mentsregister uppgifter behandlas	mentsregister uppgifter behandlas
om en person som har dömts för	om en person som har dömts för
brott i en annan medlemsstat inom	brott i en annan medlemsstat inom
Europeiska unionen och vars fing-	Europeiska unionen och vars fing-
eravtrycks- eller signalementsupp-	eravtrycks- eller signalementsupp-
gifter har överförts hit med stöd av	gifter har överförts hit med stöd av

3	Senaste lydelse 2012:763.
348

artikel 4.2 i rådets rambeslut	artikel	4.2	i	rådets	rambeslut Prop. 2013/14:110
2009/315/RIF av den 26 februari	2009/315/RIF		av den		26 februari
2009 om organisationen av med-	2009 om organisationen av med-
lemsstaternas utbyte av uppgifter	lemsstaternas		utbyte av uppgifter
ur kriminalregistret och uppgifter-	ur kriminalregistret och uppgifter-
nas innehåll. Sådana uppgifter får	nas innehåll. Sådana uppgifter får
dock endast behandlas om det för	dock endast behandlas om det för
motsvarande gärning i Sverige är	motsvarande gärning i Sverige är
föreskrivet fängelse i ett år eller	föreskrivet fängelse i ett år eller
däröver och den som uppgifterna	däröver och den som uppgifterna
avser vid tidpunkten för gärningen	avser vid tidpunkten för gärningen
hade fyllt femton år.	hade fyllt femton år.
13 §
Fingeravtrycks- eller signale-	Fingeravtrycks- och signale-
mentsregister får innehålla upp-	mentsregister får innehålla upp-
gifter om	gifter om
1. fingeravtryck,
2. signalement,
3. fotografi,
4. videoupptagning,
5. identifieringsuppgifter,
6. ärendenummer, och
7. brottskod.
Lydelse enligt prop. 2013/14:146	Föreslagen lydelse
14 §
Uppgifter i fingeravtrycks- eller	Uppgifter i fingeravtrycks- och
signalementsregister om en miss-	signalementsregister om en miss-
tänkt person ska gallras senast tre	tänkt person ska gallras senast tre
månader efter det att uppgifter om	månader efter det att uppgifter om
personen gallrats ur misstankere-	personen gallrats ur misstankere-
gistret som förs enligt lagen	gistret som förs enligt lagen
(1998:621) om misstankeregister	(1998:621) om			misstankeregister
och ur belastningsregistret som	och ur	belastningsregistret som
förs enligt lagen (1998:620) om	förs enligt lagen (1998:620) om
belastningsregister.	belastningsregister.

Uppgifter som inte kan hänföras till en identifierbar person ska gallras senast trettio år efter registreringen. Sådana uppgifter ska dock gallras senast sjuttio år efter registreringen om uppgifterna hänför sig till utred- ningar om

1. mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 § brottsbalken,

2. folkmord, brott mot mänskligheten eller grov krigsförbrytelse enligt 1, 2 eller 11 § lagen (2014:000) om straff för folkmord, brott mot mänsk- ligheten och krigsförbrytelser,

3. terroristbrott enligt 3 § 1 eller 2 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, eller

4. försök till dessa brott.

349

Prop. 2013/14:110 Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
15 §
Uppgifter i fingeravtrycks- eller	Uppgifter i fingeravtrycks- och
signalementsregister som behand-	signalementsregister som behand-
las för att fullgöra ett internatio-	las för att fullgöra ett internatio-
nellt åtagande ska gallras när upp-	nellt åtagande ska gallras när upp-
gifterna inte längre behövs för	gifterna inte längre behövs för
ändamålet med behandlingen.	ändamålet med behandlingen.

Uppgifter om personer som har lämnat fingeravtryck med stöd av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ska gallras senast tio år

efter registreringen.
		17 §
Polismyndigheter,	Ekobrotts-	Säkerhetspolisen,	Ekobrotts-
myndigheten, Tullverket, Kustbe-		myndigheten, Tullverket, Kustbe-
vakningen, Skatteverket och Sta-		vakningen och Skatteverket får
tens kriminaltekniska laboratorium		medges direktåtkomst till person-
får medges direktåtkomst till per-		uppgifter i fingeravtrycks- och
sonuppgifter i fingeravtrycks- eller		signalementsregister.
signalementsregister.

En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om be-

hörighet och säkerhet.
				18 §
Rikspolisstyrelsen		får	behandla	Polismyndigheten får föra pen-
personuppgifter	i	penningtvätts-		ningtvättsregister. Personuppgifter
register om det behövs för att före-				får behandlas i penningtvätts-
bygga, förhindra	eller		upptäcka	register om det behövs för att före-
brottslig verksamhet				bygga, förhindra eller upptäcka
				brottslig verksamhet

1. där penningtvätt är ett led för att dölja vinning av brott eller brottslig verksamhet, eller

2. som innefattar finansiering av terrorism.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde- lar närmare föreskrifter om till- gången till personuppgifter i pen- ningtvättsregister.

		19 §
	I ett penningtvättsregister får personuppgifter behandlas som
	1. kan antas ha samband med så-	1. kan antas ha samband med så-
	dan brottslig verksamhet som av-	dan brottslig verksamhet som av-
	ses i 18 §,	ses i 18 § första stycket,
	2. har rapporterats till Rikspolis-	2. har rapporterats till Polismyn-
350	styrelsen med stöd av lag eller an-	digheten med stöd av lag eller an-

nan författning, eller

3. har lämnats av en utländsk myndighet som i sin stat ansvarar för arbetet med att förebygga, för- hindra eller upptäcka sådan brotts- lig verksamhet som avses i 18 §.

Rikspolisstyrelsen får behandla personuppgifter i det internatio- nella registret om det behövs för handläggningen av ärenden som rör internationellt polisiärt samar- bete eller internationellt straffrätts- ligt samarbete.

Uppgifter angående dödsfall, olyckshändelser eller andra lik- nande händelser i utlandet får också behandlas i det internatio- nella registret, om ärendet rör en fråga som ska handläggas av po- lisen.

nan författning, eller	Prop. 2013/14:110
3. har lämnats av	en utländsk

myndighet som i sin stat ansvarar för arbetet med att förebygga, för- hindra eller upptäcka sådan brotts- lig verksamhet som avses i 18 § första stycket.

21 §

Polismyndigheten får föra ett internationellt register. Person- uppgifter i det internationella regi- stret får behandlas om det behövs för handläggningen av ärenden som rör internationellt polisiärt samarbete eller internationellt straffrättsligt samarbete.

Uppgifter om dödsfall, olycks- händelser eller andra liknande hän- delser i utlandet får också behand- las i det internationella registret, om ärendet rör en fråga som ska handläggas av Polismyndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde- lar närmare föreskrifter om till- gången till personuppgifter i det internationella registret.

5 kap.

1 §

Personuppgifter får behandlas i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet om det behövs för att

1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som inne- fattar

a) brott mot rikets säkerhet,

b) terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, c) brott enligt 3 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av sär-

skilt allvarlig brottslighet i vissa fall, eller

d) tryckfrihetsbrott och yttrandefrihetsbrott med rasistiska eller främ- lingsfientliga motiv,

2. utreda eller beivra sådana brott som avses i 1, eller, efter särskilt be- slut, annat brott,

3. fullgöra uppgifter i samband med personskydd,

4. fullgöra uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

5. fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden, eller

6. lämna tekniskt biträde till	6. lämna	tekniskt	biträde till
Rikspolisstyrelsen, polismyndighe-	Polismyndigheten, Ekobrottsmyn-
ter, Ekobrottsmyndigheten, Åkla-	digheten,	Åklagarmyndigheten
garmyndigheten eller Tullverket.	eller Tullverket.		351

Prop. 2013/14:110		2 §
Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får även behandlas när det är
nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i
1. brottsbekämpande verksamhet		1. brottsbekämpande verksamhet
hos Rikspolisstyrelsen,	polismyn-	hos Polismyndigheten, Ekobrotts-
digheter, Ekobrottsmyndigheten,		myndigheten,	Åklagarmyndighe-
Åklagarmyndigheten,	Tullverket,	ten, Tullverket,	Kustbevakningen
Kustbevakningen och	Skattever-	och Skatteverket,
ket,

2. en myndighets verksamhet, om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöverskridande samverkan mot brott,

3. Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst, om det finns särskilda skäl att tillhandahålla informatio- nen, eller

4. brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellan- folklig organisation.

Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får även behandlas, om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och rege- ringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till andra.

Regeringen meddelar föreskrifter om att personuppgifter som behand- las enligt 1 § och som avser efterlysta personer och avlägsnanden ur lan- det får behandlas för att tillhandahålla information till vissa särskilt an- givna myndigheter.

I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 1 § även be- handlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i första–tredje styckena, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

352

2.174	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:362)			Prop. 2013/14:110
	om polisens allmänna spaningsregister
Härigenom föreskrivs att 1, 4, 18 och 20 §§ lagen (2010:362) om poli-
sens allmänna spaningsregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		1 §
Rikspolisstyrelsen får med hjälp		Polismyndigheten får med hjälp
av automatiserad behandling föra		av automatiserad	behandling föra
ett allmänt spaningsregister.		ett allmänt spaningsregister.
Rikspolisstyrelsen är personupp-		Myndigheten	är personupp-
giftsansvarig för behandlingen av		giftsansvarig för	behandlingen	av
personuppgifter i registret.		personuppgifter i registret.

4 §

Personuppgifter i registret får behandlas om det är nödvändigt för att

tillhandahålla information som behövs i
1. brottsbekämpande verksamhet			1. brottsbekämpande verksamhet
hos Rikspolisstyrelsen,		polismyn-	hos Polismyndigheten,		Säkerhets-
digheter,	Ekobrottsmyndigheten,		polisen,	Ekobrottsmyndigheten,
Åklagarmyndigheten,		Tullverket,	Åklagarmyndigheten,		Tullverket,
Kustbevakningen och Skatteverket,			Kustbevakningen och Skatteverket,
2. brottsbekämpande verksamhet hos utländsk myndighet eller mellan-
folklig organisation,
3. sådan verksamhet hos polisen			3. sådan verksamhet hos Polis-
som avser handräckningsuppdrag,			myndigheten som avser handräck-
eller			ningsuppdrag, eller
4. annan	verksamhet	som poli-	4. annan verksamhet som Polis-
sen ansvarar för, om det finns sär-			myndigheten ansvarar för, om det
skilda skäl att tillhandahålla infor-			finns särskilda skäl att tillhanda-
mationen.			hålla informationen.

Personuppgifter får även behandlas om det är nödvändigt för att till-
handahålla information till riksdagen och regeringen samt, i den utsträck-
ning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till
andra. I övrigt gäller 9 § första stycket d och andra stycket personupp-
giftslagen (1998:204).
					18 §
Polismyndigheter,			Ekobrotts-		Säkerhetspolisen,			Ekobrotts-
myndigheten,		Tullverket, Kust-			myndigheten,		Tullverket, Kustbe-
bevakningen och Skatteverket har,					vakningen och Skatteverket				har,
trots	sekretess	enligt	21 kap.	3 §	trots	sekretess	enligt 21 kap.		3 §
första	stycket	och	35 kap.	1 §	första	stycket	och	35 kap.	1 §
offentlighets-		och sekretesslagen			offentlighets-		och	sekretesslagen
(2009:400), rätt att ta del av upp-					(2009:400), rätt att ta del av upp-
gifter i registret, om myndigheten					gifter i registret, om myndigheten
behöver uppgifterna i sin brotts-					behöver uppgifterna i sin brottsbe-
bekämpande verksamhet.					kämpande verksamhet.				353

Prop. 2013/14:110 Regeringen meddelar föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut i andra fall än som anges i första stycket.

Bestämmelser om att uppgifter får lämnas ut finns även i offentlighets- och sekretesslagen.

			20 §
Polismyndigheter,		Ekobrotts-	Säkerhetspolisen,		Ekobrotts-
myndigheten,	Tullverket, Kust-		myndigheten,	Tullverket, Kust-
bevakningen	och Skatteverket får		bevakningen	och Skatteverket får
medges direktåtkomst till registret.			medges direktåtkomst till registret.

En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att till- gången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om be- hörighet och säkerhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

354

2.175 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:374)		Prop. 2013/14:110
om försöksverksamhet med
trafiknykterhetskontrollanter i hamnar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:374) om försöksverk-
samhet med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar
dels att i 4–6 §§ ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ”Polis-
myndigheten”,
dels att 8 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

8 §

Den polismyndighet som har meddelat ett förordnande som tra- fiknykterhetskontrollant, får åter- kalla förordnandet om kontrollan- ten inte längre uppfyller villkoren i 3 § första stycket.

Om det kan antas att förordnan- det kommer att återkallas, får po- lismyndigheten stänga av trafik- nykterhetskontrollanten från tjänst- göring till dess att frågan om åter- kallelse har prövats slutligt. Även i andra fall får beslut om avstäng- ning för ett visst tjänstgöringstill- fälle meddelas, om trafiknykter- hetskontrollanten har åsidosatt vad som åligger honom eller henne i verksamheten.

Om det är så brådskande att polismyndighetens beslut inte kan inväntas, får en polisman, i väntan på polismyndighetens beslut, med- dela ett sådant beslut som avses i andra stycket.

Beslutet ska skyndsamt anmälas till den polismyndighet som har förordnat trafiknykterhetskontrol- lanten. Har avstängningen inte re- dan upphört, ska polismyndigheten omedelbart pröva om den ska be- stå.

Polismyndigheten får återkalla ett förordnande som trafiknykter- hetskontrollant, om kontrollanten inte längre uppfyller villkoren i 3 § första stycket.

Om det kan antas att förordnan- det kommer att återkallas, får Po- lismyndigheten stänga av trafik- nykterhetskontrollanten från tjänst- göring till dess att frågan om åter- kallelse har prövats slutligt. Även i andra fall får beslut om avstäng- ning för ett visst tjänstgöringstill- fälle meddelas, om trafiknykter- hetskontrollanten har åsidosatt vad som åligger honom eller henne i verksamheten.

Om det är så brådskande att

Polismyndighetens beslut inte kan inväntas, får en polisman, i väntan på myndighetens beslut, meddela ett sådant beslut som avses i andra stycket.

Beslutet ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten. Har av- stängningen inte redan upphört, ska myndigheten omedelbart pröva om den ska bestå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

355

Prop. 2013/14:110 2.176 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 21 § luftfartslagen (2010:500) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

21 §

Ett flygcertifikat ska omhändertas, om innehavaren vid utövande av luftfart har

1. visat tydliga tecken på påverkan av alkohol eller något annat ämne,

eller

2. gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat uppenbar likgil- tighet för andra människors liv eller egendom.

Ett certifikat får också omhändertas, om innehavaren på grund av sjuk- dom eller skada eller av någon annan sådan orsak inte kan fullgöra de uppgifter som certifikatet avser på ett trafiksäkert sätt.

Ett certifikat gäller inte när det är omhändertaget.

Ett beslut om omhändertagande	Ett beslut om omhändertagande
av flygcertifikat får meddelas av	av flygcertifikat får meddelas av
polis, åklagare eller Transportsty-	Polismyndigheten, åklagare eller
relsen. Frågan om ett omhänderta-	Transportstyrelsen. Frågan om ett
gande ska följas av en ansökan om	omhändertagande ska följas av en
återkallelse eller om flygcertifi-	ansökan om återkallelse eller om
katet ska återlämnas ska prövas	flygcertifikatet ska återlämnas ska
skyndsamt.	prövas skyndsamt.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om omhändertagande av flygcertifikat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

356

2.177 Förslag till lag om ändring i		Prop. 2013/14:110
patientsäkerhetslagen (2010:659)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 9 och 15 §§ samt 7 kap. 22 § patientsä-
kerhetslagen (2010:659) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

6 kap.

9 §

En läkare eller tandläkare som är	En läkare eller tandläkare som är
verksam inom den offentligt be-	verksam inom den offentligt be-
drivna hälso- och sjukvården är	drivna hälso- och sjukvården är
skyldig att, i den omfattning övriga	skyldig att, i den omfattning övriga
skyldigheter i yrkesutövningen	skyldigheter i yrkesutövningen
inte hindrar det eller det annars	inte hindrar det eller det annars
inte finns särskilda skäl mot det,	inte finns särskilda skäl mot det,
utföra undersökningar och ge utlå-	utföra undersökningar och ge utlå-
tanden över dessa på begäran av	tanden över dessa på begäran av
länsstyrelse, domstol, åklagarmyn-	länsstyrelse, domstol, åklagarmyn-
dighet eller polismyndighet.	dighet eller Polismyndigheten.

En läkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården är på begäran av polisman skyldig att, i den omfattning öv- riga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl mot det, utföra en undersökning som innebär kropps- besiktning av någon som är misstänkt för brott som kan ge frihetsstraff.

Begränsningen i skyldigheten att utföra undersökningar och ge utlåtan- den gäller inte för en läkare som är verksam huvudsakligen inom öppen vård och, när det gäller undersökning och utlåtande om alkoholpåverkan, inte heller för någon annan läkare.

I lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott finns det särskilda bestämmelser om utlåtanden i vissa fall.

15 §1

Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och sjuk-

vårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter som
1. gäller huruvida någon vistas		1. gäller huruvida	någon vistas
på en sjukvårdsinrättning om upp-		på en sjukvårdsinrättning om upp-
gifterna i ett särskilt fall begärs av		gifterna i ett särskilt fall begärs av
en domstol,	åklagarmyndighet,	en domstol, en åklagarmyndighet,
polismyndighet,	Kronofogdemyn-	Polismyndigheten,	Säkerhetspoli-
digheten eller Skatteverket,		sen, Kronofogdemyndigheten eller
		Skatteverket,

2. behövs i verksamhet för personskydd för riksdagens ledamöter, statschefen och övriga medlemmar av kungahuset, statsråd, stats- sekreterare och kabinettssekreterare, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Säkerhetspolisen,

3. behövs för en rättsmedicinsk undersökning,

1 Senaste lydelse 2012:226.

357

Prop. 2013/14:110	4. Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor
	behöver för sin verksamhet,
	5. behövs för prövning av ett	5. behövs för prövning av ett
	ärende om att avskilja en studeran-	ärende om att avskilja en studeran-
	de från högskoleutbildning, eller	de från högskoleutbildning eller
		polisprogrammet, eller

6. behövs för prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen (2012:211).

7 kap.

22 §

Vid sådan inspektion som avses	Vid sådan inspektion som avses
i 21 § har den som utför inspektio-	i 21 § har den som utför inspektio-
nen rätt att av polismyndigheten få	nen rätt att av Polismyndigheten få
den hjälp som behövs för att in-	den hjälp som behövs för att in-
spektionen ska kunna genomföras.	spektionen ska kunna genomföras.
Sådan hjälp får endast begäras om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

358

2.178 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)	Prop. 2013/14:110
om betaltjänster
Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 5–7 §§ lagen (2010:751) om betal-
tjänster1 orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyndig-
heten”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse av 6 kap. 5 § 2011:775.

359

Prop. 2013/14:110 2.179 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 23 § skollagen (2010:800) ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

360

2.180 Förslag till lag om ändring i plan- och	Prop. 2013/14:110
bygglagen (2010:900)
Härigenom föreskrivs att i 11 kap. 9 § plan- och bygglagen (2010:900)
ordet ”polismyndigheterna” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

361

Prop. 2013/14:110 2.181 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3. Försvarsmakten, Rikspolissty- relsen och polismyndigheten får till och med den 31 december 2021 fortsätta hantera plastiska spräng- ämnen som har tillverkats eller im- porterats före den 1 april 2007 även om de inte är märkta med spårämne.

Föreslagen lydelse

3. Försvarsmakten, Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen får till och med den 31 december 2021 fortsätta hantera plastiska spräng- ämnen som har tillverkats eller im- porterats före den 1 april 2007 även om de inte är märkta med spårämne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

362

2.182 Förslag till lag om ändring i postlagen	Prop. 2013/14:110
(2010:1045)
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 15 § postlagen (2010:1045)1 ordet
”polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

1 Senaste lydelse 2010:1984.

363

Prop. 2013/14:110 2.183 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen (2010:1622)

dels att i 8 kap. 11 § och 9 kap. 2 § ordet ”polismyndigheten” i olika böjningsformer ska bytas ut mot ”Polismyndigheten” i motsvarande form,

dels att 9 kap. 7–9 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
9 kap.
7 §1
En kommun som har fattat ett	En kommun som har fattat ett
beslut i ett ärende enligt denna lag	beslut i ett ärende enligt denna lag
ska sända en kopia av beslutet till	ska sända en kopia av beslutet till
Folkhälsomyndigheten samt den	Folkhälsomyndigheten samt	den
länsstyrelse och den polismyndig-	länsstyrelse som berörs av beslutet
het som berörs av beslutet. Om	och till Polismyndigheten.	Om
beslutet avser de särskilda bestäm-	beslutet avser de särskilda bestäm-
melserna om marknadsföring, ska	melserna om marknadsföring, ska
en kopia av beslutet också sändas	en kopia av beslutet också sändas
till Konsumentverket.	till Konsumentverket.

En kommun ska utfärda bevis om tillstånd som kommunen har medde- lat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant bevis ska innehålla.

8 §

På begäran av en annan tillsynsmyndighet ska kommunen lämna de uppgifter som myndigheten behöver för sin tillsyn. Kommunen ska även på begäran av Skatteverket eller Tullverket lämna de uppgifter som be- hövs för beskattning eller påförande av tull.

Polismyndigheten ska underrätta andra tillsynsmyndigheter om förhål- landen som är av betydelse för dessa myndigheters tillsyn.

Kronofogdemyndigheten ska un-	Kronofogdemyndigheten ska un-
derrätta vederbörande tillstånds-	derrätta vederbörande tillstånds-
myndighet om en tillståndshavare	myndighet om en tillståndshavare
brister i sina skyldigheter att erläg-	brister i sina skyldigheter att beta-
ga skatter eller socialavgifter. På	la skatter eller socialavgifter. På
begäran av länsstyrelsen ska sådan	begäran av länsstyrelsen ska sådan
underrättelse ges till denna.	underrättelse ges till denna.
På begäran av en tillsynsmyn-	På begäran av en tillsynsmyn-
dighet ska polismyndigheter samt	dighet ska Polismyndigheten samt
Skatteverket och andra myndighe-	Skatteverket och andra myndighe-
ter som uppbär eller driver in skat-	ter som uppbär eller driver in skat-
ter eller avgifter lämna uppgifter	ter eller avgifter lämna uppgifter
som tillsynsmyndigheten behöver	som tillsynsmyndigheten behöver
1 Senaste lydelse 2013:635.
364

för sin tillståndsprövning eller till-		för sin tillståndsprövning eller till-
syn.		syn.
		9 §
Polismyndighet	ska på begäran	Polismyndigheten ska på begä-
lämna annan	tillsynsmyndighet	ran lämna annan tillsynsmyndighet
den hjälp som behövs vid tillämp-		den hjälp som behövs vid tillämp-
ningen av 13–15 §§.		ningen av 13–15 §§.
En begäran enligt första stycket får göras endast om
1. det på grund av särskilda om-		1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-		ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan vidtas utan att poli-		den inte kan vidtas utan att en
sens särskilda befogenheter enligt		polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-		enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller		behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

365

– Polismyndigheten,

– Säkerhetspolisen,

Prop. 2013/14:110 2.184 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs att 40–42 och 46 §§ samt rubriken närmast före 42 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Stämningsmannadelgivning får utföras av stämningsman eller av den som är anställd vid

– polismyndighet,

– åklagarmyndighet,

– allmän domstol,

– allmän förvaltningsdomstol,

– Kronofogdemyndigheten,

– Skatteverket,

– svensk utlandsmyndighet, och

– auktoriserat delgivningsföretag.

Stämningsmannadelgivning får utföras av personal vid respektive in- rättning om delgivningsmottagaren är intagen i

– kriminalvårdsanstalt,

– häkte,

– sådan undersökningsenhet som avses i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

– sådan vårdinrättning som avses i 6 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

– sådan sjukvårdsinrättning som avses i 15 § första stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

– sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga, eller

– sådant hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbru- kare i vissa fall.

	41 §
En polismyndighet förordnar	Polismyndigheten	förordnar
stämningsmän inom sitt polisdist-	stämningsmän.
rikt.

En polismyndighets rätt att öpp- na postförsändelse

En polismyndighet får öppna en försändelse som har lämnats till myndigheten för stämningsmanna- delgivning, om det behövs för att innehållet ska kunna vidarebeford-

ras inom myndigheten eller till en

366

Polismyndighetens rätt att öpp- na postförsändelse

42 §

Polismyndigheten får öppna en försändelse som har lämnats till myndigheten för stämningsmanna- delgivning, om det behövs för att innehållet ska kunna vidarebeford- ras inom myndigheten för delgiv-

annan polismyndighet för delgiv- ning. Detta gäller dock inte om uppdragsgivaren har angett att för- sändelsen inte får öppnas.

Stämningsman och anställd vid polismyndighet, åklagarmyndighet, allmän domstol, allmän förvalt- ningsdomstol, Kronofogdemyndig- heten, Skatteverket och auktorise- rat delgivningsföretag har rätt att få tillträde till enskilt område som inte utgör bostad för att verkställa stämningsmannadelgivning.

En polisman som vägras sådant tillträde får, efter beslut av polis- myndigheten, själv bereda sig till- träde. Om någon annan person som anges i första stycket vägras till- träde, ska polismyndigheten lämna biträde om personen begär det.

ning. Detta gäller dock inte om Prop. 2013/14:110 uppdragsgivaren har angett att för-

sändelsen inte får öppnas.

46 §

Stämningsman och den som är anställd vid Polismyndigheten, Sä- kerhetspolisen, åklagarmyndighet, allmän domstol, allmän förvalt- ningsdomstol, Kronofogdemyndig- heten, Skatteverket och auktorise- rat delgivningsföretag har rätt att få tillträde till enskilt område som inte utgör bostad för att verkställa stämningsmannadelgivning.

En polisman som vägras sådant tillträde får, efter beslut av Polis- myndigheten respektive Säkerhets- polisen, själv bereda sig tillträde. Om någon annan person som anges i första stycket vägras tillträde, ska

Polismyndigheten lämna biträde om personen begär det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

367

Prop. 2013/14:110 2.185 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag

Härigenom föreskrivs att i 2 och 13 §§ lagen (2010:1933) om aukto- risation av delgivningsföretag ordet ”Rikspolisstyrelsen” ska bytas ut mot ”Polismyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

368

2.186	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:111)			Prop. 2013/14:110
	om förstörande av vissa hälsofarliga
	missbrukssubstanser
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:111) om förstörande av
vissa hälsofarliga missbrukssubstanser
dels att i 7 och 14 §§ orden ”en polismyndighet” ska bytas ut mot
”Polismyndigheten”,
dels att 5 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	5 §
Om en polisman eller tulltjänsteman påträffar en substans och det skä-
ligen kan antas att ett beslut om förstörande av substansen kan komma att
meddelas enligt denna lag, får han eller hon besluta att omhänderta sub-
stansen i avvaktan på åklagarens beslut.
Bestämmelserna i 16–25 och		Bestämmelserna i 16–25 och
27–30 §§	förvaltningslagen	27–30 §§	förvaltningslagen
(1986:223) tillämpas inte på förfa-		(1986:223) tillämpas inte på förfa-
randet hos Tullverket i frågor som		randet hos Tullverket i frågor som
gäller omhändertagande i avvaktan		gäller omhändertagande i avvaktan
på beslut om förstörande eller på		på beslut om förstörande eller på
förfarandet hos polisen.		förfarandet hos Polismyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

369

Prop. 2013/14:110 2.187	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:579)
	om leksakers säkerhet
Härigenom föreskrivs att 25 § och rubriken närmast före 25 § lagen
(2011:579) om leksakers säkerhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet		Hjälp av Polismyndigheten
	25 §
På begäran av en marknadskon-		På begäran av en marknadskon-
trollmyndighet ska polismyndig-		trollmyndighet ska	Polismyndig-
heten lämna den hjälp som behövs		heten lämna den hjälp som behövs
när myndigheten vidtar åtgärder		när myndigheten vidtar åtgärder
enligt artikel 19 i förordning (EG)		enligt artikel 19 i förordning (EG)
nr 765/2008 om		nr 765/2008 om
1. det på grund av särskilda om-		1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-		ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan vidtas utan att poli-		den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt		polismans särskilda	befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-		enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller		behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

370

2.188	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:721)		Prop. 2013/14:110
	om märkning av energirelaterade produkter
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (2011:721) om märkning av
energirelaterade produkter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	17 §
För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har tillsynsmyndigheten
rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har
anknytning till den verksamhet som tillsynen avser, dock inte bostäder.
Polismyndighet ska på begäran		Polismyndigheten ska på begä-
lämna	tillsynsmyndigheten den	ran lämna tillsynsmyndigheten den
hjälp som behövs vid tillämpning-		hjälp som behövs vid tillämpning-
en av första stycket.		en av första stycket.
En begäran enligt andra stycket får göras endast om
1. det på grund av särskilda om-		1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-		ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan vidtas utan att poli-		den inte kan vidtas utan att en
sens särskilda befogenheter enligt		polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-		enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller		behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

371

En upphandlande myndighet el- ler enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annon- sering när det gäller kontrakt som tillhandahåller luft- och sjötrans- porter för EES-staternas väpnade styrkor eller polismän som skic- kats eller kommer att skickas utomlands när det är omöjligt att hålla tidsfrister vid selektivt förfa- rande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering med anledning av giltighetstiden för an- buden.

Prop. 2013/14:110 2.189 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (2011:1029) om upphand- ling på försvars- och säkerhetsområdet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

10 § En upphandlande myndighet el-

ler enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annon- sering när det gäller kontrakt som tillhandahåller luft- och sjötrans- porter för EES-staternas väpnade styrkor eller polis som skickats el- ler kommer att skickas utomlands när det är omöjligt att hålla tids- frister vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med före- gående annonsering med anled- ning av giltighetstiden för anbu- den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

372

2.190 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1070) Prop. 2013/14:110 om handel med sälprodukter

Härigenom föreskrivs att i 7 § och rubriken närmast före 7 § lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndighet	Hjälp av Polismyndigheten

7 §

Polismyndigheten ska lämna tillsynsmyndigheten den hjälp som be- hövs vid tillsynen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan utföras utan att poli-	den inte kan utföras utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

373

Prop. 2013/14:110 2.191 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 4 §, 6 kap. 1 § samt 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arres- teringsorder ordet ”polismyndigheten” ska bytas ut mot ”Polismyndig- heten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

374

2.192 Förslag till lag om ändring i	Prop. 2013/14:110
skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att i 42 kap. 4 §	skatteförfarandelagen

(2011:1244) ordet ”polismyndighet” ska bytas ut mot ”Polismyndig- heten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

375

Prop. 2013/14:110 2.193	Förslag till lag om ändring i
	kustbevakningsdatalagen (2012:145)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 och 7 §§ samt 4 kap. 7 § kustbevak-
ningsdatalagen (2012:145) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 kap.
		3 §
Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas om det är
nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i
1. brottsbekämpande verksamhet		1. brottsbekämpande verksamhet
hos Rikspolisstyrelsen, polismyn-		hos Polismyndigheten,	Säkerhets-
digheter,	Ekobrottsmyndigheten,	polisen, Ekobrottsmyndigheten,
Åklagarmyndigheten, Tullverket		Åklagarmyndigheten,	Tullverket
och Skatteverket,		och Skatteverket,

2. brottsbekämpande verksamhet hos en utländsk myndighet eller mel- lanfolklig organisation,

3. annan verksamhet hos Kustbevakningen för

a) utredning och beslut i ärenden som rör vattenföroreningsavgift, eller

b) tillsyn och kontroll enligt lag eller förordning,

4. en annan myndighets verksamhet

a) om Kustbevakningen enligt lag eller förordning är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller

b) om informationen tillhandahålls inom ramen för myndighetsöver- skridande samverkan mot brott.

Personuppgifter som behandlas enligt 2 § får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information till riksdagen och rege- ringen samt, i den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning, till annan.

I ett enskilt fall får personuppgifter som behandlas enligt 2 § även be- handlas för att tillhandahålla information för något annat ändamål än de som anges i första och andra styckena, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.

Rikspolisstyrelsen, polismyndig- heter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket har, trots sekre- tess enligt 21 kap. 3 § första styck- et och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbe- kämpande verksamhet.

7 §

Polismyndigheten, Säkerhetspo- lisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Skatteverket har, trots sekre- tess enligt 21 kap. 3 § första styck- et och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbe- kämpande verksamhet.

376

4 kap.

7 §

Rikspolisstyrelsen,		polismyndig-	Polismyndigheten,		Säkerhetspo-
heter,	Ekobrottsmyndigheten,		lisen,	Ekobrottsmyndigheten,
Åklagarmyndigheten,		Tullverket	Åklagarmyndigheten,		Tullverket
och Skatteverket får medges di-			och Skatteverket får medges di-
rektåtkomst	till personuppgifter i		rektåtkomst	till personuppgifter i
Kustbevakningens		brottsbekäm-	Kustbevakningens		brottsbekäm-
pande verksamhet. Direktåtkoms-			pande verksamhet.		Direktåtkom-
ten får endast avse personuppgifter			sten får endast avse personuppgif-
som har gjorts gemensamt till-			ter som har gjorts gemensamt till-
gängliga.			gängliga.

En myndighet som har medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgån- gen till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behö- righet och säkerhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Prop. 2013/14:110

377

Prop. 2013/14:110 2.194	Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
	(2012:210)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § yrkestrafiklagen (2012:210) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		5 kap.
			6 §
Vid förundersökning som gäller			Vid förundersökning som gäller
brott enligt 1 § får åklagare eller			brott enligt 1 § får åklagare begära
polismyndighet som leder under-			hjälp av Tullverket och ge en tull-
sökningen begära hjälp av Tullver-			tjänsteman i uppdrag att genom-
ket och ge en tulltjänsteman i upp-			föra en viss åtgärd under förunder-
drag att genomföra en viss åtgärd			sökningen, om det är lämpligt med
under förundersökningen, om det			hänsyn	till	omständigheterna.
är lämpligt med hänsyn till om-			Polismyndigheten			har motsvaran-
ständigheterna.			de rätt då den leder förundersök-
			ningen.
Om det finns anledning att anta			Om det finns anledning att anta
att brott enligt första stycket har			att brott enligt första stycket har
förövats,	har en	tulltjänsteman	förövats,	har	en	tulltjänsteman
samma befogenhet som tillkommer			samma befogenhet som en polis-
en polisman att hålla förhör och			man att hålla förhör och vidta
vidta andra åtgärder enligt 23 kap.			andra åtgärder		enligt 23 kap. 3 §
3 § tredje	stycket	rättegångsbal-	tredje stycket rättegångsbalken.
ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

378

2.195	Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen		Prop. 2013/14:110
	(2012:211)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § och 5 kap. 9 § taxitrafiklagen
(2012:211) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	4 kap.
	11 §
När	en taxiförarlegitimation	När en taxiförarlegitimation
återkallas, tas om hand eller blir		återkallas, tas om hand eller blir
ogiltig av något annat skäl ska		ogiltig av något annat skäl ska
innehavaren på uppmaning över-		innehavaren på uppmaning över-
lämna den till prövningsmyndig-		lämna den till prövningsmyndig-
heten eller en polismyndighet.		heten eller Polismyndigheten.

5 kap.

9 §

Vid förundersökning som gäller			Vid förundersökning som gäller
brott enligt 1 § får åklagare eller			brott enligt 1 § får åklagare begära
polismyndighet som leder under-			hjälp av Tullverket och ge en tull-
sökningen begära hjälp av Tullver-			tjänsteman i uppdrag att genom-
ket och ge en tulltjänsteman i upp-			föra en viss åtgärd under förunder-
drag att genomföra en viss åtgärd			sökningen, om det är lämpligt med
under förundersökningen, om det			hänsyn	till	omständigheterna.
är lämpligt med hänsyn till om-			Polismyndigheten			har motsvaran-
ständigheterna.			de rätt då den leder förundersök-
			ningen.
Om det finns anledning att anta			Om det finns anledning att anta
att brott enligt första stycket har			att brott enligt första stycket har
förövats,	har en	tulltjänsteman	förövats,	har	en	tulltjänsteman
samma befogenhet som tillkommer			samma befogenhet som en polis-
en polisman att hålla förhör och			man att hålla förhör och vidta
vidta andra åtgärder enligt 23 kap.			andra åtgärder		enligt 23 kap. 3 §
3 § tredje	stycket	rättegångsbal-	tredje stycket rättegångsbalken.
ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

379

Prop. 2013/14:110 2.196 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndig- heternas underrättelseverksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En polismyndighet eller Tullver- ket får, under de förutsättningar som anges i denna lag, i underrät- telseverksamhet i hemlighet från den som enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation till- handahåller ett elektroniskt kom- munikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst hämta in uppgifter om

Föreslagen lydelse

1 §

Polismyndigheten, Säkerhetspo- lisen eller Tullverket får, under de förutsättningar som anges i denna lag, i underrättelseverksamhet i hemlighet från den som enligt la- gen (2003:389) om elektronisk kommunikation tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunika- tionstjänst hämta in uppgifter om

1. meddelanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress,

2. vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område, eller

3. i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsut- rustning finns eller har funnits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

380

2.197 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:595)		Prop. 2013/14:110
om införsel av och handel med sprutor och
kanyler
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2012:595) om införsel av och
handel med sprutor och kanyler ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 §

På begäran av en tillsynsmyn- dighet ska polismyndigheten lämna den hjälp som behövs när tillsyns- myndigheten vidtar åtgärder enligt 6 § om

1. det på grund av särskilda om- ständigheter kan befaras att åtgär- den inte kan vidtas utan att poli- sens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behö- ver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

På begäran av en tillsynsmyn- dighet ska Polismyndigheten läm- na den hjälp som behövs när till- synsmyndigheten vidtar åtgärder enligt 6 § om

1. det på grund av särskilda om- ständigheter kan befaras att åtgär- den inte kan vidtas utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

381

Prop. 2013/14:110 2.198 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2012:806) om beredskaps- lagring av olja ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

2 §

Den som är eller har varit lagringsskyldig eller den som utför eller har utfört lagerhållning åt någon annan enligt 4 kap. ska på tillsynsmyndig- hetens begäran lämna de upplysningar och de handlingar som myndig- heten behöver för tillsynen.

Den som är eller har varit lagringsskyldig eller den som utför eller har utfört lagerhållning åt någon annan enligt 4 kap. ska på tillsynsmyn- dighetens begäran låta myndigheten få tillträde till anläggningar samt lo- kaler och områden som hör till sådana anläggningar i den utsträckning som myndigheten behöver för tillsynen.

Polismyndighet ska på begäran	Polismyndigheten ska på begä-
lämna den hjälp som behövs för	ran lämna den hjälp som behövs
sådant tillträde. En sådan begäran	för sådant tillträde. En sådan be-
får göras endast om	gäran får göras endast om
1. det på grund av särskilda om-	1. det på grund av särskilda om-
ständigheter kan befaras att åtgär-	ständigheter kan befaras att åtgär-
den inte kan vidtas utan att poli-	den inte kan vidtas utan att en
sens särskilda befogenheter enligt	polismans särskilda befogenheter
10 § polislagen (1984:387) behö-	enligt 10 § polislagen (1984:387)
ver tillgripas, eller	behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

382

2.199 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:363)		Prop. 2013/14:110
om kontroll av ekologisk produktion
Härigenom föreskrivs att 15 § och rubriken närmast före 15 § lagen
(2013:363) om kontroll av ekologisk produktion ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Hjälp av polismyndigheten	Hjälp av Polismyndigheten

15 §

Polismyndigheten ska på begäran av en kontrollmyndighet lämna den hjälp som behövs för kontrollen eller för att verkställa ett beslut enligt

1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har medde- lats med stöd av EU-förordningarna, eller

2. denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och de beslut som har meddelats med stöd av lagen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda om- ständigheter kan befaras att åtgär- den inte kan utföras utan att poli- sens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behö- ver användas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

1. det på grund av särskilda om- ständigheter kan befaras att åtgär- den inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

383

Prop. 2013/14:110 2.200 Förslag till lag om ändring i kameraövervakningslagen (2013:460)

Härigenom föreskrivs att 10, 11 och 27 §§ kameraövervakningslagen (2013:460) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §300 Tillstånd till kameraövervakning krävs inte

1. vid övervakning som sker med en övervakningskamera som för sä- kerheten i trafiken eller arbetsmiljön är uppsatt på ett fordon, en maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren,

2. vid övervakning som bedrivs av Trafikverket

a) i form av vägtrafikövervakning,

b) vid en betalstation som avses i bilagorna till lagen (2004:629) om trängselskatt och som sker för att samla in endast uppgifter som behövs för att beslut om trängselskatt ska kunna fattas och för att kontrollera att sådan skatt betalas, eller

c) vid en betalstation på allmän väg som används vid uttag av infra- strukturavgifter enligt lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg och som sker för att samla in endast uppgifter som behövs för att beslut om infrastrukturavgift ska kunna fattas och för att kontrollera att sådan avgift betalas,

3. vid sådan trafikövervakning i en vägtunnel som avses i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar och som bedrivs av någon annan tunnelhållare än Trafikverket,

4. vid övervakning som en polis- myndighet bedriver vid automatisk hastighetsövervakning,

4. vid övervakning som Polis- myndigheten bedriver vid automa- tisk hastighetsövervakning,

5. vid övervakning som sker för att skydda en byggnad, en annan an- läggning eller ett område som enligt 4 § 4, 5 § 1–4 eller 6 § första stycket skyddslagen (2010:305) har förklarats vara skyddsobjekt, om övervak- ningen endast omfattar skyddsobjektet eller ett område i dess omedelbara närhet,

6. vid övervakning som Försvarsmakten bedriver från fordon, fartyg eller luftfartyg som ett led i en militär insats eller militär övning eller som behövs för att prova utrustning för sådan övervakning, eller

7. vid övervakning i ett kasino som avses i kasinolagen (1999:355), om övervakningen har till syfte att förebygga, avslöja eller utreda brott eller lösa tvister om spel mellan spelare och den som anordnar spelet.

Undantaget från tillståndsplikten i första stycket 5 gäller inte för såda- na byggnader, andra anläggningar och områden som används för eller är avsedda för fredstida krishantering enligt 4 § 4 skyddslagen.

Vid övervakning enligt första stycket 7 får inte avlyssning eller upptag- ning av ljud ske utan tillstånd.

300 Senaste lydelse 2014:58.

384

11 §

Kameraövervakning får i följande fall ske under högst en månad utan

att ansökan om tillstånd har gjorts:
1. övervakning	som bedrivs av		1. övervakning	som bedrivs av
en polismyndighet eller den som är			Polismyndigheten eller den som är
räddningsledare	enligt	lagen	räddningsledare	enligt	lagen
(2003:778) om skydd mot olyckor,			(2003:778) om skydd mot olyckor,
om övervakningen är av vikt för			om övervakningen är av vikt för
att avvärja en hotande olycka eller			att avvärja en hotande olycka eller
för att begränsa verkningarna av			för att begränsa verkningarna av
en inträffad olycka,			en inträffad olycka,

2. övervakning som bedrivs av den som är räddningsledare enligt lagen om skydd mot olyckor, om övervakningen är av vikt för att efterforska en

försvunnen person, och
3. övervakning som bedrivs av	3. övervakning som bedrivs av
en polismyndighet, om det av sär-	Polismyndigheten eller Säkerhets-
skild anledning finns risk för att	polisen, om det av särskild anled-
allvarlig brottslighet som innebär	ning finns risk för att allvarlig
fara för liv eller hälsa eller för om-	brottslighet som innebär fara för
fattande förstörelse av egendom	liv eller hälsa eller för omfattande
kommer att utövas på en viss plats	förstörelse av egendom kommer
och syftet med övervakningen är	att utövas på en viss plats och syf-
att förebygga eller förhindra brott.	tet med övervakningen är att före-
	bygga eller förhindra brott.

Om ansökan om tillstånd görs inom en månad från det att övervaknin- gen inleds får övervakningen bedrivas utan tillstånd till dess att ansök-

ningen har prövats.
27 §
Upplysning enligt 25 och 26 §§ behöver inte lämnas vid
1. övervakning som en polis-	1. övervakning	som	Polismyn-
myndighet bedriver vid automatisk	digheten bedriver	vid	automatisk
hastighetsövervakning,	hastighetsövervakning,

2. övervakning som sker för att skydda en byggnad, en annan anlägg- ning eller ett område som enligt 4 § 4, 5 § 1–4 eller 6 § första stycket skyddslagen (2010:305) har förklarats vara skyddsobjekt, om övervak- ningen endast omfattar skyddsobjektet eller ett område i dess omedelbara närhet,

3. övervakning som Försvarsmakten bedriver från fordon, fartyg eller luftfartyg som ett led i en militär insats eller militär övning eller som be- hövs för att prova utrustning för sådan övervakning, eller

4. övervakning som bedrivs av den som är räddningsledare enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, om övervakningen är av vikt för att efterforska en försvunnen person.

Undantaget från upplysningsplikten i första stycket 2 gäller inte för så- dana byggnader, andra anläggningar eller områden som används för eller är avsedda för fredstida krishantering enligt 4 § 4 skyddslagen.

Om det finns synnerliga skäl får länsstyrelsen besluta om undantag från upplysningsplikten i andra fall än de som anges i första stycket. En ansökan om undantag ska vara skriftlig. I sådana ärenden tillämpas 17 §

andra stycket och 19 §, om övervakningsutrustningen ska kunna riktas

Prop. 2013/14:110

385

Prop. 2013/14:110 mot en plats dit allmänheten har tillträde. Ett beslut om undantag ska förenas med de villkor som behövs.

De undantag från upplysningsplikten som avses i första och tredje styckena gäller inte om ljud ska avlyssnas eller tas upp vid övervak- ningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

386

2.201 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:000)	Prop. 2013/14:110
om elimineringsdatabasen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:000) om eliminerings- databasen

dels att 15 och 16 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 15 § ska utgå,

dels att rubriken till lagen och 1, 5, 6, 8, 11 och 13 §§ ska ha följande

lydelse.
Lydelse enligt 2.2	Föreslagen lydelse
Lag om elimineringsdatabasen	Lag om Polismyndighetens eli-
	mineringsdatabas
	1 §
Rikspolisstyrelsen får föra ett re-	Polismyndigheten får föra ett re-
gister över DNA-profiler i syfte att	gister över DNA-profiler i syfte att
stärka kvaliteten i den forensiska	stärka kvaliteten i den forensiska
verksamheten med DNA-analyser	verksamheten med DNA-analyser
(elimineringsdatabasen) i enlighet	(elimineringsdatabasen) i enlighet
med denna lag.	med denna lag.

Uppgifter i elimineringsdatabasen får endast behandlas för att upptäcka och utreda kontamineringar vid DNA-analyser och hanteringen av DNA- spår.

Begreppen DNA-profil och DNA-analys som används i lagen har sam-

ma betydelse som i polisdatalagen (2010:361).
		5 §
Rikspolisstyrelsen är personupp-		Polismyndigheten är personupp-
giftsansvarig för	behandling av	giftsansvarig för	behandling av
personuppgifter	i eliminerings-	personuppgifter	i eliminerings-
databasen.		databasen.
		6 §

Rikspolisstyrelsen ska utse ett eller flera personuppgiftsombud för behandlingen av personupp- gifter i elimineringsdatabasen.

Styrelsen ska anmäla till tillsyns- myndigheten enligt personupp- giftslagen (1998:204) när ett per- sonuppgiftsombud utses eller ent- ledigas.

Polismyndigheten ska utse ett el- ler flera personuppgiftsombud för behandlingen av personuppgifter i elimineringsdatabasen.

Myndigheten ska anmäla till till- synsmyndigheten enligt person- uppgiftslagen (1998:204) när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas.

	8 §
Anställda vid Rikspolisstyrelsen,	Anställda vid Polismyndigheten
polismyndigheterna och Statens	och andra som återkommande kan
kriminaltekniska laboratorium och	komma i kontakt med och därige-
andra som återkommande kan	nom riskerar att kontaminera mate-	387

Prop. 2013/14:110 komma i kontakt med och därige- nom riskerar att kontaminera material som används vid DNA- analys, prover som ska bli föremål för DNA-analys eller lokaler där sådana analyser utförs, är skyldiga att lämna prov för DNA-analys i syfte att DNA-profilen ska regist- reras i elimineringsdatabasen. Pro- vet tas i form av salivprov.

rial som används vid DNA-analys, prover som ska bli föremål för DNA-analys eller lokaler där så- dana analyser utförs, är skyldiga att lämna prov för DNA-analys i syfte att DNA-profilen ska regist- reras i elimineringsdatabasen. Pro- vet tas i form av salivprov.

11 §

Uppgifter i elimineringsdatabasen ska gallras när de inte längre behövs för att utreda om en persons DNA kan ha kontaminerat material, prover

eller lokaler.
Uppgifter som rör anställda vid	Uppgifter som rör anställda vid
Rikspolisstyrelsen, en polismyn-	Polismyndigheten ska gallras se-
dighet eller Statens kriminaltekni-	nast två år efter det att det förhål-
ska laboratorium ska gallras senast	lande som grundade skyldigheten
två år efter det att det förhållande	att lämna prov upphörde.
som grundade skyldigheten att
lämna prov upphörde.

Uppgifter som har registrerats med stöd av 9 § ska gallras senast ett år efter det att uppgifterna registrerades.

Uppgifter som rör andra än de som anges i andra och tredje styckena ska gallras senast ett år efter det att det förhållande som grundade skyl-

digheten upphörde.
13 §
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får	som regeringen bestämmer	får
meddela ytterligare föreskrifter om	meddela ytterligare föreskrifter om
vilka personalkategorier vid Riks-	vilka personalkategorier vid Polis-
polisstyrelsen, polismyndigheterna	myndigheten och vilka andra per-
och Statens kriminaltekniska labo-	sonkategorier enligt 8 § som	är
ratorium och vilka andra person-	skyldiga att lämna prover till eli-
kategorier enligt 8 § som är skyl-	mineringsdatabasen.
diga att lämna prover till elimine-
ringsdatabasen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

388

2.202	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:000)		Prop. 2013/14:110
	om straff för penningtvättsbrott
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (2014:000) om straff för pen-
ningtvättsbrott ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2013/14:121		Föreslagen lydelse
	13 §
Undersökningsledaren eller åklagaren beslutar om penningbeslag.
Penningbeslag får avse endast sådan egendom som finns tillgänglig.
Avser penningbeslaget en ford-		Avser penningbeslaget en ford-
ran eller annan rättighet, ska gälde-		ran eller annan rättighet, ska gälde-
nären eller annan förpliktad med-		nären eller annan förpliktad med-
delas förbud att fullgöra sin för-		delas förbud att fullgöra sin för-
pliktelse till någon annan än Riks-		pliktelse till någon annan än
polisstyrelsen.		Polismyndigheten.

För penningbeslag gäller i övrigt bestämmelserna om beslag i rätte- gångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

389

Prop. 2013/14:110 3

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 8 juli 2010 att ge en parlamentarisk kommitté i uppdrag att analysera om polisens nuvarande organisation utgör ett hin- der för de krav som regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnads- effektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet (dir. 2010:75).

Kommittén, som antog namnet Polisorganisationskommittén, överläm- nade den 30 mars 2012 betänkandet En sammanhållen svensk polis (SOU 2012:13). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Kommitténs lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En samman- ställning av remissynpunkterna finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2012/2744/PO).

Kommittén överlämnade den 28 november 2012 betänkandet En tydli- gare organisation för Säkerhetspolisen (SOU 2012:77). En sammanfatt- ning av betänkandet finns i bilaga 4. Samtidigt överlämnade kommittén betänkandet En sammanhållen svensk polis – följdändringar i författ- ningar (SOU 2012:78). En sammanfattning av betänkandet finns i bila- ga 5 och lagförslagen i bilaga 6. Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Sammanställningar av remissynpunkterna finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2012/7718/PO och Ju2012/7719/L4).

Slutligen överlämnade kommittén den 11 juni 2013 betänkandet Till- syn över polisen (SOU 2013:42). Betänkandet har remissbehandlats. Kommittén har nu fått i uppdrag att samlat överväga frågan om tillsyn över polisens och Kriminalvårdens verksamhet (dir. 2014:17). Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2015.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2013 att Rikspolisstyrel- sen och de 21 polismyndigheterna ska ombildas till en myndighet den 1 januari 2015 (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 4, s. 47 f.) Riksdagen an- tog förslaget (bet. 2012/13:JuU1, rskr. 2012/13:124).

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2014 dels att Statens kriminaltekniska laboratorium ska ingå i den nya Polismyndigheten, dels att Säkerhetspolisen ska inrättas som fristående myndighet den 1 januari 2015 (prop. 2013/14:1, utgiftsområde 4, s. 52 f., bet. 2013/14:JuU1, rskr. 2013/14:97).

En utredare har biträtt departementet med att ta fram promemorian Be- handlingen av personuppgifter vid Statens kriminaltekniska laboratorium (Ds 2013:22). Promemorians huvudsakliga innehåll redovisas i bilaga 8 och promemorians lagförslag i bilaga 9. Promemorian har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 10. En sam- manställning av remissynpunkterna finns tillgänglig i Justitiedepartemen- tet (Ju2013/3085/L4).

Inom Justitiedepartementet har också promemorian Den nya polisorga- nisationen – kompletterande författningsändringar (Ds 2013:34) utarbe- tats. Promemorians huvudsakliga innehåll redovisas i bilaga 11 och pro- memorians lagförslag i bilaga 12. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 13. En samman-

390

ställning av remissynpunkterna finns tillgänglig i Justitiedepartementet Prop. 2013/14:110 (Ju2013/4356/L4).

Slutligen har promemorian Ändring av forumregeln i vapenlagen utar- betats. Promemorians lagförslag finns i bilaga 14. Promemorian har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 15. En sammanställning av remissynpunkterna finns tillgänglig i Justitiede- partementet (Ju2013/6422/L4).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 19 december 2013 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som finns i bilaga 16. Lagrådets yttrande finns i bilaga 17. Regeringens lagförslag har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.1, 6.1, 6.5.2, 6.6.2, 7.4.1, 8.3.2, 8.4.2, 9.2.2, 10.5, 10.6.1 och 11.2 och i författ- ningskommentaren.

Som framgår av avsnitt 6.1 ska uttrycket Polisens utlandsstyrka be- hållas. Det innebär att två av de lagar som har granskats av Lagrådet har utgått. Ytterligare två av de lagar som har granskats av Lagrådet har utgått med hänsyn till förslag som har lämnats i andra propositioner. Förslaget till ändring i brottsskadelagen (1978:413) har utgått på grund av förslaget till en ny brottsskadelag som lämnas i propositionen En ny brottsskadelag (prop. 2013/14:94) och förslaget till ändring i folkbok- föringslagen (1991:481) har utgått på grund av de ändringar av den lagen som föreslås i propositionen Förstärkt skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer (prop. 2013/14:178).

Propositionen innehåller förslag till ändring av tre lagar som har be- handlats i lagrådsremissen En effektivare kriminalisering av penningtvätt (prop. 2013/14:121) och granskats av Lagrådet inom ramen för det ären- det.

Utöver de lagar som har granskats av Lagrådet innehåller propositio- nen ytterligare 39 lagar i vilka ändringarna är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Vissa språkliga och redaktionella ändringar har också gjorts.

4 En ny organisation för svensk polis

4.1 Varför omorganiseras polisen?

Som framgår av avsnitt 3 föreslog regeringen i budgetpropositionen för
2013 i enlighet med Polisorganisationskommitténs förslag att Rikspolis-
styrelsen och de 21 polismyndigheterna ska ombildas till en myndighet,
Polismyndigheten, den 1 januari 2015. Riksdagen antog propositionen
den 19 december 2012.
I budgetpropositionen gjorde regeringen samma bedömning som Polis-
organisationskommittén och majoriteten av remissinstanserna att poli-
sens nuvarande organisation utgör ett hinder för en effektiv polisverk-
samhet. Nackdelarna med dagens polisorganisation består framför allt i
att	391

Prop. 2013/14:110	Rikspolisstyrelsen har begränsade befogenheter att styra de
	självständiga polismyndigheterna, varför det saknas ett hel-
	hetsansvar,

Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna har delvis överlap- pande befogenheter,

alltför många polismyndigheter gör polisen svårstyrd,

vissa polismyndigheter är för små för att kunna ha nödvändig specialistkompetens,

myndighetsvis uppbyggda it-system försvårar ett smidigt in- formationsutbyte,

det finns arbetsrättsliga begränsningar för en flexibel använd- ning av personalen över myndighetsgränserna,

den nuvarande organisationen försvårar strategisk samverkan,

såväl internt som med andra myndigheter.

Syftet med omorganisationen är att skapa tydligare styrning och bättre förutsättningar för högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, större flexi- bilitet och förbättrade resultat i polisens verksamhet.

Genom att Rikspolisstyrelsen och de 21 polismyndigheterna ombildas till en myndighet ges ledningen för myndigheten ett helhetsansvar för all polisverksamhet. Det skapas en tydlig ansvarskedja från myndighetsled- ningen ner till lokal nivå. Möjligheten att vid behov snabbt flytta resurser inom myndighetens olika geografiska och sakliga verksamhetsområden ökar väsentligt. Ombildningen skapar också bättre förutsättningar för nödvändig specialisering, förenklar spridningen av nya eller ändrade ar- betsmetoder och bidrar till att nationella strategier får ett snabbare ge- nomslag. En sammanhållen polismyndighet ger vidare större möjligheter att utveckla samverkan på nationell nivå med myndigheter i och utanför rättsväsendet. Den innebär också goda förutsättningar att harmonisera it- system och andra gemensamma stödfunktioner och skapar därigenom även utrymme för en mer kostnadseffektiv organisation. Syftet med om- organisationen är alltså att få en modernare, effektivare och mera enhet- lig organisation, men inte att förändra arbetsuppgifterna.

I budgetpropositionen för 2014 föreslog regeringen dels att Statens kriminaltekniska laboratorium ska ingå som en avdelning i Polismyndig- heten, dels att Säkerhetspolisen, som i dag ingår i Rikspolisstyrelsen, ska ombildas till en fristående myndighet. Riksdagen antog propositionen den 10 december 2013.

4.2 Två nya myndigheter – Polismyndigheten och Säkerhetspolisen

4.2.1 Den centrala och den lokala polisorganisationen slås ihop

	Att den lokala och den centrala polisorganisationen, med undantag för
	Säkerhetspolisen, slås ihop till en myndighet innebär att de lokala myn-
	digheterna upphör och att den anknytning till lokala polismyndigheter
	som återspeglas i många författningar inte längre är möjlig att upprätthål-
392	la. Vidare upphör det att finnas en centralmyndighetsfunktion inom poli-

sen när Rikspolisstyrelsen avvecklas. De arbetsuppgifter som i dag utförs Prop. 2013/14:110 på lokal respektive central nivå och de befogenheter som myndigheterna

och tjänstemännen har ska i princip vara desamma som i dag. Däremot kan verksamheten komma att organiseras så att uppgifterna fullgörs på andra platser eller av andra organisatoriska enheter än i dag.

Den nya organisationen kräver omfattande lagstiftningsåtgärder, efter- som polisverksamheten spänner över ett brett fält. Genom att författning- arna som berör polisen har tillkommit under en lång tidsperiod, och att de polisiära begreppen inte alltid har använts konsekvent i författningstext, finns det också behov av att i samband med omorganisationen se till att begreppen används på ett enhetligt sätt. Dessutom behöver språket mo- derniseras i många av författningarna.

4.2.2 Statens kriminaltekniska laboratorium ska ingå i Polismyndigheten

I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2014 kom- mer Statens kriminaltekniska laboratorium, som i dag är en självständig myndighet med Rikspolisstyrelsen som chefsmyndighet, att ingå i den nya Polismyndigheten som en särskild avdelning när myndigheten påbör- jar sin verksamhet den 1 januari 2015.

Laboratoriets kunskap har stor betydelse för polisens förutsättningar att utveckla en hög kvalitet i det forensiska arbetet. Begreppet forensisk är ett sammanfattande begrepp för utveckling och tillämpning av metoder från olika vetenskapliga ämnesområden på frågeställningar från rättsvä- sendet om framför allt olika typer av fysiska spår. Med den forensiska processen avses således hanteringen av forensiska frågeställningar i sin helhet från brottsplats till domstol. Behovet av täta kontakter och nära samverkan med den verksamhet som ska ingå i Polismyndigheten är avgörande för att uppnå detta. Laboratoriets självständighet och opartisk- het garanteras av att det forensiska arbetet utförs på ett kvalitetssäkert sätt, att man även fortsättningsvis ansvarar för och leder forsknings- och utvecklingsverksamhet på området och att laboratoriets uppgifter regleras i författning.

Att Statens kriminaltekniska laboratorium upphör som självständig myndighet kräver bara ett fåtal författningsändringar, eftersom myndig- heten bara nämns i några få författningar. I avsnitt 6.3 behandlas frågan om benämningen på laboratoriet i den nya organisationen.

4.2.3 Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet

I enlighet med förslaget i budgetpropositionen för 2014 ska Säkerhets- polisen ombildas till en fristående myndighet den 1 januari 2015. Säker- hetspolisens uppdrag skiljer sig i betydande utsträckning från den övriga polisens. Säkerhetspolisen har en betydligt mer begränsad verksamhet, inriktad på några få områden. En ombildning av Säkerhetspolisen till en fristående myndighet innebär att Säkerhetspolisen, på samma sätt som andra statliga myndigheter, är direkt underställd regeringen. Ombild- ningen skapar en tydligare ansvarskedja och underlättar ansvarsutkrävan-

393

Prop. 2013/14:110 de. En organisatoriskt fristående säkerhetspolis ger dessutom en väl av- vägd ansvarsfördelning inom den nya polisorganisationen.

När Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet påverkas inte de för- fattningar där Säkerhetspolisen nämns redan i dag, eftersom Säkerhets- polisen ska behålla sina nuvarande arbetsuppgifter. Däremot uppstår det behov av att nämna Säkerhetspolisen i de författningar där den övertar uppgifter från Rikspolisstyrelsen men också i de fall där uppgifterna så- väl i dag som i framtiden ska fullgöras av både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

En viktig fråga i författningsarbetet är således uppdelningen av Riks- polisstyrelsens arbetsuppgifter mellan Polismyndigheten och Säkerhets- polisen och den därmed sammanhängande frågan att tydliggöra om upp- gifter ankommer på båda.

4.3 Genomförandet av ombildningen

Regeringen beslutade den 20 december 2012 (dir. 2012:129) att tillsätta en särskild utredare som i nära samarbete med Rikspolisstyrelsen ska besluta om och genomföra de åtgärder som krävs för att ombilda Riks- polisstyrelsen och de 21 polismyndigheterna till en sammanhållen myn- dighet. I direktiven till utredaren anger regeringen att det vid Polismyn- digheten ska finnas en nationell operativ avdelning och en avdelning för sådana särskilda utredningar som görs enligt förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. Vidare anges i direktiven att Polismyndigheten ska vara indelad i polisre- gioner. Polismyndighetens organisation i övrigt ska bestämmas av utre- daren. I uppdraget till utredaren ingår därför bl.a. att besluta om den lo- kala och regionala organisationsstrukturen och att besluta om organisa- tion och verksamhet på nationell, regional och lokal nivå. Utredaren, som har antagit namnet Genomförandekommittén för nya Polismyndigheten (Genomförandekommittén), beslutade den 25 juni 2013 att Polismyndig- heten ska delas in i sju polisregioner och att varje region ska ha en hu- vudort som utgör ett administrativt centrum. Enligt beslutet ska polisre- gionerna ha ett helhetsansvar för polisverksamheten inom ett angivet geografiskt område. Ansvaret omfattar såväl utredningsverksamhet som brottsförebyggande verksamhet och service, om inte annat bestäms i sär- skild ordning. Med utgångspunkt i dagens sju befintliga samverkansom- råden skapades följande regioner och huvudorter:

Polisregion Stockholm med ansvar för Stockholms län och Gotlands län med Stockholm som huvudort.

Polisregion Öst med ansvar för Södermanlands län, Östergöt- lands län och Jönköpings län med Linköping som huvudort.

Polisregion Syd med ansvar för Kronobergs län, Kalmar län, Blekinge län och Skåne län med Malmö som huvudort.

Polisregion Väst med ansvar för Hallands län och Västra Götalands län med Göteborg som huvudort.

Polisregion Bergslagen med ansvar för Värmlands län, Örebro län och Dalarnas län med Örebro som huvudort.

394

Polisregion Mitt med ansvar för Uppsala län, Västmanlands Prop. 2013/14:110 län och Gävleborgs län med Uppsala som huvudort.

Polisregion Nord med ansvar för Västernorrlands län, Jämt-

lands län, Västerbottens län och Norrbottens län med Umeå som huvudort.

Genomförandekommittén beslutade den 16 oktober 2013 att polisre- gionerna ska delas in i polisområden. Denna indelning följer inlednings- vis den nuvarande polisdistriktsindelningen i län, utom när det gäller storstadsmyndigheterna. I dessa följs den nuvarande indelningen i polis- områden respektive polismästardistrikt. Senast den 1 juli 2014 ska kommittén ha beslutat om den organisatoriska strukturen på nationell nivå och inom polisregionerna.

I direktiven till Genomförandekommittén slås det fast att det vid Polis- myndigheten ska finnas ett insynsråd som, utöver ett insynsråds sedvan- liga uppgifter att utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd, särskilt ska följa verksamheten med utredningar av brott som begåtts av polisanställda. I polisregionerna, som ska ledas av en regionpolischef, ska det finnas regionpolisråd som på motsvarande sätt ska ha till uppgift att utöva insyn i verksamheten inom polisregionen och ge råd till region- polischefen. Även regionpolisråden ska följa verksamheten med utred- ningar av brott som begåtts av polisanställda om ärendena rör den egna regionen. Kommittén har nyligen lämnat förslag till regeringen om sam- mansättningen av insynsrådet och regionpolisråden.

Genomförandekommittén har även fått i uppdrag att vidta de organisa- toriska och andra åtgärder som krävs för att Statens kriminaltekniska laboratorium ska kunna ingå i Polismyndigheten (dir. 2013:121).

Genomförandekommitténs uppdrag ska slutredovisas senast den 1 april 2015.

Regeringen beslutade den 19 december 2013 att ge Säkerhetspolisen i uppdrag att identifiera, förbereda och genomföra de åtgärder som krävs för att Säkerhetspolisen ska ombildas till en fristående myndighet den 1 januari 2015 (Ju 2013/8713/PO). Uppdraget ska slutredovisas den 1 april 2015.

4.4 Utgångspunkterna för författningsregleringen

Organisationsförändringen är inte tänkt att leda till någon förändring i de nya myndigheternas ansvarsområden och arbetsuppgifter. Det innebär att Säkerhetspolisen kommer att ha samma ansvarsområde även efter omor- ganisationen. På samma sätt förhåller det sig med polismyndigheternas och Rikspolisstyrelsens övriga ansvarsområden och arbetsuppgifter, men med den skillnaden att det kommer att vara den nya Polismyndigheten som har ansvaret för dessa. Statens kriminaltekniska laboratorium kom- mer efter omorganisationen att ansvara för polisens forensiska verksam- het, men då som en del av Polismyndigheten. Laboratoriet kommer efter omorganisationen att ha huvudansvaret för den forensiska processen inom Polismyndigheten (dir. 2013:121).

Utgångspunkten för författningsarbetet är att både Polismyndigheten

och Säkerhetspolisen i stor utsträckning får bestämma sin egen organi-

395

Prop. 2013/14:110 sation. De nya myndigheternas organisation kommer därför, som är brukligt numera, endast i liten utsträckning att författningsregleras. Där- emot krävs en rad andra ändringar, eftersom de nuvarande polisorganen omnämns i ett mycket stort antal författningar.

Författningsarbetet består till stor del i att anpassa lagstiftningen till den nya organisationen med ändrade organisatoriska begrepp, vilket be- handlas i avsnitt 6. Förutom nödvändiga namnbyten aktualiseras emeller- tid också andra frågor, som en naturlig följd av organisationsföränd- ringarna. Det gäller bl.a. anknytningen till lokal verksamhet och forum- frågor som behandlas i avsnitt 7, behandlingen av personuppgifter som tas upp i avsnitt 8, regleringen av vapenregister som behandlas i av- snitt 9, sekretessregleringen som tas upp i avsnitt 10 och behovet av särskilda övergångsbestämmelser som behandlas i avsnitt 11.

	5	Samarbetet och uppgiftsfördelningen
		mellan Polismyndigheten och
		Säkerhetspolisen
	5.1	Uppgiftsfördelningen mellan Polismyndigheten
		och Säkerhetspolisen ska framgå av polislagen
	Regeringens förslag: Den huvudsakliga fördelningen av uppgifter
	mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen och samarbetet mellan
	myndigheterna ska framgå av polislagen. Polisens organisation ska
	inte regleras i lag i samma utsträckning som i dag, men några avdel-
	ningar på nationell nivå i Polismyndigheten pekas ut i polislagen.
	Den anmälningsskyldighet som polisen har gentemot sociala myn-
	digheter ska tydliggöras i socialtjänstlagen. Användningen av fängsel
	regleras direkt i polislagen i stället för genom en hänvisning till häk-
	teslagen.
	Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
	men kommittén föreslår en annan lagteknisk utformning. Kommittén
	föreslår inga förändringar när det gäller anmälningsskyldigheten enligt
	socialtjänstlagen (2001:453) och användningen av fängsel och inte heller
	att några avdelningar ska pekas ut i lag.
	Remissinstanserna: Polismyndigheterna i Kalmar län och Krono-
	bergs län anser att polislagen behöver moderniseras. Polismyndigheten i
	Norrbottens län anser att polisens vapenanvändning bör regleras i lag.
	Skälen för regeringens förslag: Den grundläggande regleringen av
	polisens organisation anges sedan länge i polislagen (1984:387). Ombild-
	ningen av polisen förutsätter därför att den lagen ändras.
	Mot bakgrund av polisens centrala roll i samhället har lagstiftaren i
	förarbetena till polislagen slagit fast att det är av grundläggande bety-
	delse att huvuddragen i polisens verksamhet läggs fast i lag. Den centrala
	och för medborgarna betydelsefulla roll som polisverksamheten har i
396	rättssamhället gör det motiverat att grundläggande bestämmelser om

polisens uppgifter och organ kommer till uttryck i en författning som är beslutad av riksdagen (prop. 1980/81:13 s. 18 f. och 1983/84:111 s. 25). Detta har alltjämt giltighet. Det är således viktigt att man direkt av polis- lagen kan utläsa vilka de huvudsakliga uppgifterna för polisen är. Det gäller särskilt för Polismyndigheten, som ansvarar för den allra största delen av polisverksamheten. Det är dock även viktigt att Säkerhetspoli- sens huvuduppgifter tydligt framgår, när den blir en fristående myndig- het.

Kommittén föreslår att regleringen i polislagen ska utformas så att det anges att Polismyndigheten ansvarar för all annan polisverksamhet än den som Säkerhetspolisen ansvarar för. Regeringen gör ingen annan be- dömning än kommittén när det gäller vilka arbetsuppgifter som de båda myndigheterna ska ha. Med hänsyn till polisens viktiga samhällsfunktion är dock den lagtekniska lösning som föreslås av kommittén mindre lämp- lig. Regeringen anser att det är bättre att – med utgångspunkt i den upp- räkning av polisens huvuduppgifter som i dag finns i 2 och 2 a §§ polis- lagen – ange vilka huvuduppgifter som Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen har. Liksom i dag bör polislagen endast ange myndig- heternas uppgifter i övergripande termer. Den närmare preciseringen av deras uppgifter bör – på samma sätt som när det gäller andra myndig- heter – göras i myndigheternas instruktioner och i de författningar som ålägger polisen vissa uppgifter.

Lagrådet anser att regleringen avseende Säkerhetspolisens uppgifter bör förtydligas när det gäller personskydd och pekar på bestämmelsen om särskilt personsäkerhetsarbete i 2 a § polislagen som även detta kan betecknas som personskydd. Lagrådet föreslår att det i bestämmelsen om Säkerhetspolisens uppgifter ska anges vilka personkategorier som omfat- tas av skyddet på samma sätt som i 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Bestämmelsen i patientsäkerhetslagen fick sin nuvarande utformning efter att Lagrådet i det ärendet uttalat att det inte är accepta- belt att ett centralt begrepp som bestämmer räckvidden av sekretessge- nombrott inte är preciserat (prop. 2005/06:54 s. 12). Det måste emellertid enligt regeringens mening ställas helt andra krav på precision när det gäller bestämmelser som bryter viss sekretess än på bestämmelser som på ett övergripande plan reglerar en myndighets uppgifter. När det gäller den nu aktuella bestämmelsen anser Lagrådet att den bör preciseras för att det ska vara tydligt vad som ligger i Säkerhetspolisens ansvar när det gäller personskydd, inte för att det egentligen närmare behöver anges vilka personer som omfattas av skyddet. En sådan precisering skulle kunna skapa en onödigt detaljerad reglering som är svår att anpassa till nya förhållanden. Regeringen anser därför att bestämmelsen i detta fall kan förtydligas genom att det anges att personskyddet avser den centrala statsledningen och andra som regeringen eller Säkerhetspolisen bestäm- mer. Vilka som omfattas av begreppet den centrala statsledningen kan regleras på lägre föreskriftsnivå.

Polisens organisation bör däremot inte författningsregleras i samma ut- sträckning som i dag. Den närmare reglering av polisorganen som finns i 4–7 §§ polislagen blir till stora delar överflödig efter ombildningen. Re- geringen återkommer till det i avsnitt 6.1, 6.2 och 6.4. Som framgår av avsnitt 6.3, 6.4 och 8.4 finns det behov av att peka ut Statens kriminaltek- niska laboratorium (i den nya organisationen benämnt Nationellt foren-

Prop. 2013/14:110

397

Prop. 2013/14:110 siskt centrum) och Rikskriminalpolisen (benämnd Nationella operativa avdelningen) i vissa lagar. Regeringen delar Lagrådets bedömning att organisationen när det gäller dessa bör ha stöd i polislagen. Regeringen har i direktiven till Genomförandekommittén angett att det förutom dessa två avdelningar ska finnas en avdelning för sådana brottsutredningar som regleras i förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. Även denna avdelning bör anges i polislagen.

Regleringen i polislagen av samarbetet mellan de båda myndigheterna inom polisen och andra myndigheter behöver anpassas till den nya orga- nisationen. Med hänsyn till att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen blir två från varandra fristående myndigheter bör det i polislagen särskilt anges att dessa ska samarbeta med varandra. De närmare formerna för samarbetet kommer att regleras i respektive myndighets instruktion, vil- ket utvecklas i avsnitt 5.2.

För att renodla bestämmelsen om samarbete med andra myndigheter bör det direkt av 14 kap. 1 § socialtjänstlagen framgå att Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen har samma anmälningsskyldighet gentemot sociala myndigheter som bl.a. Kriminalvården när det gäller barn som riskerar att fara illa, så att hänvisningen till den lagen i 3 § polislagen blir en ren upplysningsbestämmelse. I övrigt bör regleringen av samarbets- skyldigheten inte ändras.

Med hänsyn till vikten av en tydlig reglering i fråga om polisens vålds- befogenheter bör den hänvisning till häkteslagen som finns i 10 a § polis- lagen ersättas med en motsvarande materiell bestämmelse, anpassad till polisverksamheten.

När det gäller synpunkterna från Polismyndigheterna i Kalmar län, Kronobergs län och Norrbottens län kan konstateras att det inom ramen för detta lagstiftningsärende inte finns tillräckligt underlag för att göra andra ändringar i polislagen än de anpassningar till den nya organisatio- nen, förtydliganden och språkliga moderniseringar som nu föreslås.

Ett flertal remissinstanser påtalar att polisförordningen behöver moder- niseras och omarbetas i samband med omorganisationen och lämnar detaljsynpunkter på hur detta bör göras. Dessa synpunkter kommer rege- ringen att ta under övervägande i samband med kommande förordnings- ändringar.

5.2 Ansvarsfördelningen mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen

Regeringens bedömning: Det bör finnas en tydlig ansvarsfördelning såväl mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen som mellan myndigheternas chefer, men detta behöver inte regleras i lag.

Kommitténs bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Kommittén framhåller att det i vissa särskilda situationer kommer att fin- nas behov av mekanismer för ansvarsfördelning mellan Säkerhetspolisen och Polismyndigheten. Myndigheterna måste därför gemensamt komma

överens om en beslutsordning för extraordinära situationer. Kommittén

398

anser att frågan bör lösas genom överenskommelser mellan de båda myn- digheterna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser berör inte kommitténs bedömning i sina yttranden. Säkerhetspolisen ställer sig uttryckligen bakom bedömningen. Gemensamt för de remissinstanser som är kritiska till kommitténs bedömning är att de anser att det finns ett behov av en tydlig ansvars- och befälsordning i situationer där myndigheternas upp- drag sammanfaller och att detta särskilt gäller i akuta situationer vid t.ex. terrorhandlingar. Brottsförebyggande rådet anser att ansvarsordningen mellan rikspolischefen och säkerhetspolischefen bör klarläggas och då helst i lag. Svea hovrätt framför att det måste finnas en tydlig befälsord- ning vid situationer då myndigheternas uppdrag sammanfaller. Befäls- ordningen är en judiciell fråga och det bör övervägas om den inte ska regleras i författning för att undvika situationer där det är oklart vem som har befälet. Hovrätten för Västra Sverige anser att ansvarsfördelningen bör blir tydligare. Uppsala universitet framhåller att frågan om ansvars- fördelningen mellan myndigheterna inte kan avgöras av myndigheterna själva utan att den ytterst bör beslutas av riksdagen. Polismyndigheten i Skåne framhåller vikten av en tydlig ansvarsfördelning.

Skälen för regeringens bedömning: Inom polisen kommer det i fram- tiden att finnas två fristående myndigheter. De båda organisationernas olika inriktning, specialistkompetens och resurser förutsätter ett väl fungerande samarbete. Säkerhetspolisen och Polismyndigheten kommer efter omorganisationen, på samma sätt som i dag, att ha tydligt skilda uppdrag. Den ansvarsfördelning som råder i dag, och som enligt kom- mitténs bedömning bör vara utgångspunkten även i framtiden, illustrerar kommittén med följande exempel. I en situation där en sprängladdning detonerar är det Polismyndigheten som ansvarar för de inledande åtgär- derna. Det gäller såväl sådana åtgärder som kan kopplas till förundersök- ningen, exempelvis inledande förhör, säkrande av teknisk bevisning, avspärrning m.m., som andra åtgärder, t.ex. räddningsinsatser och trafik- dirigering. Säkerhetspolisens roll, till dess organisationen eventuellt tar över förundersökningen, är att utgöra ett stöd för Polismyndigheten fram- för allt när det gäller att förse utredningen med underrättelseinformation och bedöma risken för ytterligare attentat. Om Säkerhetspolisen tar över utredningen på grund av att det rör sig om ett misstänkt terroristattentat får Säkerhetspolisen enligt kommittén utredningsansvaret i förundersök- ningen men fortsätter att driva utredningen i samarbete med den övriga polisen. Det gäller särskilt vid utredningar av större omfattning där Säkerhetspolisen inte har tillräckliga utredningsresurser. Även i dessa utredningar har Säkerhetspolisen huvudansvaret för att hämta in under- rättelseinformation och göra hotbedömningar. När en förundersökning har inletts mot en eller flera personer är det åklagaren som är förunder- sökningsledare och som beslutar om fortsatta åtgärder i utredningen. Åklagarens roll är en faktor som enligt kommittén bidrar till att det sällan uppstår oklarheter i ansvars- och ledningsfrågorna mellan Säkerhetspoli- sen och Polismyndigheten. Ett annat exempel på rådande ansvarsfördel- ning som kommittén nämner är vid misstanke om ett förestående terro- ristattentat. Orsaken till misstanken kan ofta vara ett hot som Säkerhets- polisen förmedlat till Polismyndigheten. Åtgärder som syftar till att rädda liv och egendom, som att utrymma eller spärra av lokaler eller platser,

Prop. 2013/14:110

399

Prop. 2013/14:110 faller på Polismyndigheten. Vidare genomförs gripanden av personer som är misstänkta för någon form av terroristbrott ofta med hjälp av den

	nationella insatsstyrkan, som tillhör Polismyndigheten. Enligt kommittén
	kommer det sannolikt sällan att uppstå oklarheter i ansvars- och led-
	ningsfrågorna.
	Som framgår av avsnitt 5.1 föreslår regeringen att de båda myndighe-
	ternas huvuduppgifter ska framgå av polislagen. Genom det begränsas
	risken för oklarheter i ansvarsfördelningen. Regeringen delar därför kom-
	mitténs uppfattning att det också efter omorganisationen – på grund av
	den föreslagna regleringen och myndigheternas olika uppgifter – sällan
	torde uppkomma situationer där ansvarsfördelningen är oklar. Med hän-
	syn till att myndigheterna på några få områden har delvis överlappande
	uppgifter kan det dock inte uteslutas att det i undantagsfall kan uppstå
	situationer där det finns behov av tydligt angivna ansvars- och lednings-
	funktioner. Ett flertal remissinstanser har också pekat på att ansvarsför-
	delningen mellan myndigheterna måste bli tydligare och att ansvarsför-
	delningen bör regleras i författning. I anledning av detta föreslår rege-
	ringen, som nyss nämnts, en tydligare reglering i polislagen. Vidare kom-
	mer myndigheternas instruktioner att ytterligare bidra till att undanröja
	eventuella oklarheter när det gäller ansvarsfördelningen.
	Den formella ansvarsuppdelningen mellan myndigheterna utgår från
	normalförhållandena. Det finns emellertid ett ömsesidigt behov för myn-
	digheterna att ibland kunna byta arbetsuppgifter. I dag har exempelvis
	Säkerhetspolisen möjlighet att ta över brottsutredningar som normalt
	handläggs av en polismyndighet och tvärtom. Det kan t.ex. vara jävsskäl
	som motiverar detta. Ett sådant övertagande regleras i dag inom organi-
	sationen, eftersom rikspolischefen är överordnad både Säkerhetspolisen
	och polisen i övrigt. Eftersom syftet med reformen inte är att förändra
	förhållandet mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen bör det även
	i fortsättningen öppnas möjlighet för dessa att, om det finns särskilda
	skäl, överta uppgifter som normalt ska fullgöras av den andra myndig-
	heten. Det kan dock regleras på lägre föreskriftsnivå.
	När det gäller samarbetet i övrigt mellan myndigheterna gör regeringen
	följande bedömning. Myndigheterna ska i princip själva kunna lösa de
	samordningsproblem som kan uppstå. Utgångspunkten i den nya organi-
	sationen är nämligen att ingen av myndighetscheferna ska vara överord-
	nad den andra eller kunna besluta över den andra myndigheten, eftersom
	en sådan reglering inte går att förena med önskemålet att skapa två från
	varandra fristående myndigheter. Det är inte heller möjligt att på förhand
	kunna identifiera alla situationer som skulle kunna leda till oenighet
	mellan de två myndighetscheferna och där oenigheten skulle kunna bli så
	allvarlig att den kräver en författningsreglerad mekanism för ansvarsför-
	delning.
	Mot den bakgrunden bör det överlåtas åt de två myndigheterna – ytterst
	genom deras chefer – att komma överens om en samarbetsordning på lik-
	nande sätt som kommittén föreslår. Regeringen delar dock remissinstan-
	sernas uppfattning att det kan finnas skäl att ha en tydligare ansvarsför-
	delning mellan myndighetscheferna än enbart sådana överenskommelser
	i de fall där de båda myndigheternas uppgifter sammanfaller. Skyldighe-
	ten för myndigheterna att samarbeta bör därför, som nyss nämnts, slås
400	fast i polislagen. Myndighetschefernas ansvar bör också komma till tyd-

ligt uttryck i respektive myndighets instruktion. På detta sätt tydliggörs Prop. 2013/14:110 vilket ansvar myndighetscheferna har för att se till att samarbetet funge-

rar väl och att eventuella oenigheter mellan myndigheterna löses i sam- förstånd.

6 En ny organisation kräver delvis andra organisatoriska begrepp

Omorganisationen av polisen förutsätter att många av de begrepp som i dag används i lagar och förordningar för att beteckna myndigheter eller organ i den nuvarande polisorganisationen ersätts med de benämningar som ska användas i framtiden. Enbart ordet polismyndighet förekommer i olika böjningsformer i drygt 200 författningar. Ordet polisen används i dag, bl.a. i polislagen (1984:387), som ett kollektivt begrepp för att be- teckna såväl polisväsendet som dess myndigheter och tjänstemännen som är anställda vid polisen. De myndigheter som omfattas är de 21 polis- myndigheterna, Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen. Däremot anses Statens kriminaltekniska laboratorium, som tillhör polisväsendet men är en självständig myndighet, falla utanför begreppet polisen i dag. Det är därför nödvändigt att generellt se över vilka begrepp som används i lag- stiftning som rör polisen. Polisorganisationskommittén har gjort en sådan genomgång och identifierat en rad begrepp som behöver ersättas.

6.1 Polisen, polis och polisväsendet

Regeringens förslag: Begreppen polisen och polis ska ersättas med Polismyndigheten eller polisman i de fall där det är uppenbart att det är något av dessa begrepp som regleringen avser. I vissa fall ska poli- sen ersättas med både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Polisen ska dock behållas i ett fåtal författningar, medan begreppet polisväsen- det ska utmönstras och ersättas med Polismyndigheten och, i förekom- mande fall, Säkerhetspolisen.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén föreslår dock att det införs en legaldefinition av begreppet polisen och att det ska användas i större utsträckning än vad regeringen föreslår. Kommittén anser också att begreppet polisväsendet ska finnas kvar och föreslår ingen ändring av begreppet polispersonal.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över för- slagen i denna del. De remissinstanser som yttrar sig är i huvudsak posi- tiva. Länsstyrelsen i Västerbotten och Umeå Universitet föreslår att be- greppet polisman ska ersättas med ett mer könsneutralt begrepp. Polis- myndigheten i Norrbotten framhåller när det gäller den i vissa delar nya innebörden av begreppet polisen att det är viktigt att det framgår tydligt om det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som avses. Säkerhets-

polisen är positiv till förslagen men anser att det finns skäl att i större

401

Prop. 2013/14:110 utsträckning än vad kommittén föreslår ange Säkerhetspolisen i olika för- fattningar.

Skälen för regeringens förslag

Någon legaldefinition av begreppet polisen införs inte

Begreppet polisen kommer även efter omorganisationen att omfatta både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Statens kriminaltekniska labo- ratorium kommer också att ingå, eftersom laboratoriet efter omorganisa- tionen ska utgöra en del av Polismyndigheten. Kommittén bedömer att det finns behov av att förtydliga vad som efter omorganisationen avses med polisen och föreslår därför att det i polislagen ska anges att Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen tillsammans utgör polisen. Det inne- bär att kommittén föreslår en legaldefinition. Kommittén har dock inte angett något skäl till varför polisens organisation behöver legaldefinieras.

Om man ska införa en legaldefinition av begreppet polisen förutsätter det enligt regeringens mening att det finns ett tydligt behov av en sådan definition, eller att den i varje fall skulle bidra till att regleringen blir väsentligt tydligare. I praktiken torde det sällan råda någon tvekan om vad som avses med polisen. Några praktiska tillämpningsproblem kan således inte befaras. En legaldefinition förutsätter också att begreppet är entydigt och att det i all författningstext kan ersättas med antingen Polis- myndigheten eller i förekommande fall Säkerhetspolisen. Polismyndig- heten bedriver dock även viss verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten. Polisen används i dagens författningstext ömsom för att beteckna organi- sationen som helhet (dvs. polisväsendet utom Statens kriminaltekniska laboratorium), polismyndigheten, en polisman eller polismyndighetens alla anställda. Detta skapar, som kommittén framhåller, en otydlighet. Denna otydlighet bör dock i första hand angripas genom att man i res- pektive författning anger vad som avses i just det fallet. Regeringen anser därför inte att någon legaldefinition av begreppet polisen bör införas. Det finns dock skäl att i största möjliga utsträckning förtydliga i vilka fall polisverksamhet ska utövas av både Polismyndigheten och Säkerhetspo- lisen eller endera av dem, vilket innebär att ordet polisen bör ersättas i fler författningar än vad kommittén har föreslagit.

Polisen och polis ersätts av Polismyndigheten eller polisman

Begreppet polisen förekommer i cirka 70 författningar utöver polislagen. I många av dessa avser regleringen polismyndigheterna, medan det i andra avser polisman. För tillämparen är det viktigt att rätt begrepp an- vänds. Polisen bör därför, som kommittén föreslår, i förtydligande syfte ersättas med Polismyndigheten eller polisman i de fall där det är uppen- bart att det är något av dessa begrepp som regleringen avser. Det sist- nämnda gäller särskilt i de fall man hänvisar till polismans våldsbefogen- heter enligt 10 § polislagen.

I några författningar är det dock nödvändigt att behålla begreppet poli- sen. Här kan som exempel nämnas tryckfrihetsförordningen, polislagen och polisdatalagen (2010:361). Att i bl.a. dessa författningar ersätta poli- sen med något annat ord som ska ge uttryck för samma sak, nämligen

den samlade polisorganisationen, bidrar inte till en ökad tydlighet. Be-

402

greppet polisen bör således enligt regeringens uppfattning finnas kvar i ett fåtal författningar även efter omorganisationen, men förbehållas de fall där det är nödvändigt att använda en kort benämning som täcker hela polisorganisationen eller där det av något annat skäl inte är möjligt att ersätta polisen med något annat.

En särskild fråga är vad som bör gälla för polisens utlandsstyrka. Det finns bestämmelser om polisens utlandsstyrka i lagen (1999:568) om ut- landsstyrkan inom Försvarsmakten. Lagen har upphävts och ersatts av lagen (2010:449) om Försvarsmaktens personal vid internationella mili- tära insatser. Enligt en övergångsbestämmelse till den nya lagen gäller dock den gamla lagen fortfarande i tillämpliga delar för den som tjänst- gör i polisens utlandsstyrka. I 1 a § i den gamla lagen föreskrivs att vissa bestämmelser i lagen ska tillämpas för den som tjänstgör utomlands i po- lisens utlandsstyrka. Med hänsyn till att regleringen av utlandsstyrkan till stora delar finns i en upphävd lag bör, som Lagrådet föreslår, beteck- ningen Polisens utlandsstyrka behållas till dess att regleringen av utlands- styrkan ses över.

I ett antal författningar används ordet polis för att ange vem som har vissa uppgifter och befogenheter. Det kan syfta på en polisman, polis- myndigheten eller i vissa fall polisen som organisation. Betydelsen väx- lar och innebörden i det enskilda fallet kan endast avgöras med ledning av sammanhanget. I de författningar där ”polis” avser polismyndigheter- na eller polisman bör det, som kommittén föreslår, ersättas med Polis- myndigheten eller polisman, beroende på vad som avses.

I några få författningar används begreppet polispersonal när det i själva verket är polismän som åsyftas. Kommittén föreslår inga ändringar i dessa bestämmelser. Regeringen anser att polispersonal i dessa fall bör ersättas med polisman. I motsats till Lagrådet anser regeringen att änd- ringen från polispersonal till polismän i 11 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig inte medför någon saklig förändring.

Länsstyrelsen i Västerbotten och Umeå universitet föreslår att polis- man ersätts med ett enligt deras mening mer könsneutralt begrepp, exem- pelvis ”en polis”, ”enskild polis” eller ”polisperson”.

Det är enligt regeringens mening viktigt att det inte råder någon tvekan om vem som på statens vägnar har rätt att bl.a. utöva våld mot medbor- gare. I dag definieras dessa tjänstemän i 1 kap. 4 § polisförordningen (1998:1558) genom användningen av begreppet polisman. Polisman an- vänds som beteckning på såväl män som kvinnor inom polisen som har en viss utbildning, funktion och tjänsteställning. Eftersom det är viktigt att ha ett stringent begrepp i lagtext, begreppet polisman är vedertaget och kommittén inte heller har diskuterat några alternativ finns det inte något skäl att byta ut det.

Eftersom det kommer att finnas polismän vid såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen behöver även Säkerhetspolisen nämnas i sådana bestämmelser som innehåller en rätt eller en skyldighet för myndigheten att t.ex. ompröva en polismans beslut. Det finns även skäl att utöver Polismyndigheten nämna Säkerhetspolisen i författningar som reglerar befogenheter eller uppgifter som ankommer på båda myndigheterna.

Prop. 2013/14:110

403

Prop. 2013/14:110 Begreppet polisväsendet utmönstras

Kommittén anser att begreppet polisväsendet kan behållas i författnings- text. Polisväsendet omfattar dels de 21 polismyndigheterna, Rikspolissty- relsen och Säkerhetspolisen, dels Statens kriminaltekniska laboratorium. Polisväsendet används i drygt tio lagar.

Som tidigare nämnts ska Statens kriminaltekniska laboratorium ingå i den nya Polismyndigheten. I framtiden kommer därmed polisen (Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen) att vara synonymt med polisväsen- det. Regeringen anser att det inte finns några bärande skäl att använda två olika begrepp för samma sak. Polisväsendet bör därför utmönstras ur för- fattningstext. Det bör i en lag ersättas med polisman och i övriga med Polismyndigheten och, i förekommande fall, Säkerhetspolisen.

	6.2	Polismyndighet, polisstyrelse, polisdistrikt,
		polisnämnd, länspolismästare och polischef
	Regeringens förslag: Begreppet polismyndighet ska ersättas med
	Polismyndigheten. Polisstyrelse, polisdistrikt, polisnämnd, länspolis-
	mästare och polischef ska utmönstras ur lagtext och vid behov ersättas
	med Polismyndigheten.
	Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över för-
	slagen. De remissinstanser som yttrar sig är genomgående positiva till
	förslagen. Försvarsmakten framför vissa synpunkter på hur de nya be-
	greppen ska uppfattas i förhållande till regleringen om militärpolis.
	Skälen för regeringens förslag
	Polismyndighet ersätts med Polismyndigheten
	Begreppet polismyndighet används i dag i ett mycket stort antal författ-
	ningar. I de bestämmelser som innehåller ett icke preciserat polismyn-
	dighetsbegrepp, dvs. enbart ordet polismyndighet i olika böjningsformer,
	bör det ersättas med Polismyndigheten. Regeringen anger i avsnitt 6.3
	vad som bör gälla för Statens kriminaltekniska laboratorium, som ska
	ingå i den nya Polismyndigheten. I avsnitt 7.1.1 behandlas frågan hur
	regleringen bör utformas i de fall där det finns ett geografiskt preciserat
	begrepp som ”närmaste polismyndighet” eller ”polismyndigheten på
	orten”.
	Polisstyrelsen, polisdistrikt, polisnämnd, länspolismästare och polischef
	utmönstras
	I den nya riksomfattande polisorganisationen bör inte längre uttrycket
	den lokala polisorganisationen användas i lagtext. Det bör därför ersättas
	med Polismyndigheten.
	För ledningen av varje polismyndighet finns det i dag en polisstyrelse
	som består av polischefen och ett antal övriga ledamöter som regeringen
	utser. Eftersom den nya Polismyndigheten kommer att organiseras på
404	annat sätt än de nuvarande polismyndigheterna kommer det inte att fin-

nas några polisstyrelser i framtiden. Därmed bör detta begrepp antingen utmönstras eller ersättas med Polismyndigheten.

Polisdistriktet är polismyndighetens geografiska verksamhetsområde. Varje län utgör i dag ett polisdistrikt och i varje distrikt finns en polis- myndighet som ansvarar för verksamheten där. Polismyndigheten kom- mer att ha hela landet som verksamhetsområde och det finns därför inte längre något behov av begreppet polisdistrikt. Det bör i förekommande fall ersättas med Polismyndigheten.

I 3 § lagen (1943:881) om polisens ställning under krig finns bestäm- melser om avlöning till en polisman som deltar i rikets försvar. Bestäm- melsen, som inte har ändrats sedan lagen tillkom 1943, synes utgå från förhållandena före polisens förstatligande 1965 då polisen inte bara hade staten som huvudman. Både det andra stycket i den paragrafen, där be- greppet polisdistrikt förekommer, och bestämmelsen i övrigt bör mot den bakgrunden upphävas.

I lagen (1981:324) om medborgarvittnen, där i dag både polisstyrelse och polisdistrikt nämns, krävs dock någon form av precisering. I 1 och 4 §§ anges att en kommun får utse trovärdiga personer att som medbor- garvittnen följa polisens arbete inom det polisdistrikt som kommunen tillhör. Bestämmelser om medborgarvittnenas tjänstgöring meddelas av kommunen efter samråd med polisstyrelsen. Om en annan kommun inom polisdistriktet utsett medborgarvittnen ska samråd även ske med denna. I den kommande organisationen utan polisdistrikt måste en annan geogra- fisk anknytning för denna verksamhet skapas. Verksamheten med med- borgarvittnen bör ges samma förutsättningar i framtiden. Eftersom indel- ningen i polisdistrikt i dag sammanfaller med indelningen i län kan detta, som kommittén föreslår, lättast åstadkommas genom att polisdistrikt er- sätts med län i lagen om medborgarvittnen. Den indelningen är också naturlig för en kommun.

Enligt 5 a § polislagen får en polisstyrelse inrätta en eller flera polis- nämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer. Bestämmelsen bör som kommittén föreslår upphävas, vilket innebär att polisnämnd utmönstras.

Med polischef avses i dag en länspolismästare som är chef för en polis- myndighet. Den nya polisorganisationen kommer att ledas av en chef, rikspolischefen, och det finns därför inte längre något behov av behålla polischef och länspolismästare i författningstext. Vilka tjänstebenäm- ningar som kommer att finnas i framtiden kommer vid behov att regleras på lägre föreskriftsnivå.

Ett synonymt uttryck, nämligen ”chefen för polismyndigheten”, an- vänds i 2 kap. 21 § ordningslagen (1993:1617). Där anges att chefen för polismyndigheten, liksom andra personer som myndigheten utser att närvara, ska ha fritt tillträde till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Bestämmelsen bör, som kommittén föreslår, ändras så att de personer som Polismyndigheten utser ska ha fritt tillträde.

Behöver några nya begrepp införas?

Redovisningen av vilka begrepp som bör utmönstras väcker frågan om det finns behov av att införa några nya motsvarande begrepp i de berörda lagarna. Som framgår av avsnitt 4.3 pågår, parallellt med detta lagstift-

Prop. 2013/14:110

405

Prop. 2013/14:110 ningsärende, arbetet med att genomföra den nya polisorganisationen. Genomförandekommittén har i två inriktningsbeslut bl.a. bestämt att det inom Polismyndigheten ska finnas polisregioner och att dessa i sin tur ska delas in i polisområden.

Mot bakgrund av att ett av syftena med omorganisationen är att skapa en större flexibilitet genom att Polismyndigheten själv till stor del får be- stämma sin organisation, ser regeringen med några få undantag (se av- snitt 5.1, 6.3 och 6.4) inget behov av att nu i lag införa nya begrepp som ersätter de som utmönstras.

Regleringen avseende militärpolisen

Försvarsmakten uppger att den uppfattar regleringen i förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen (militärpolisförordningen) så att i princip alla befogenheter som tillkommer en polisman som är verksam hos en polismyndighet också kan eller ska tillämpas av en mili- tärpolisman. I ett fall där en militärpolisman, med stöd av en befogenhet som gäller för en polisman, exempelvis har omhändertagit en person, kan den tillämpliga författningen föreskriva att ”polisen” ska sörja för den omhändertagne på ett visst sätt. Försvarsmakten uppfattar att en sådan skrivning även träffar militärpolisens verksamhet, och då i formell me- ning avser Försvarsmakten och dess militärpolisorganisation. Detta bör enligt Försvarsmakten beaktas vid utformningen av de definitioner som eventuellt kommer att läggas fast i ändringar av polislagen. När det däre- mot i en författning anges att ”polismyndighet” har en viss befogenhet eller ska utföra en viss åtgärd bör en sådan reglering enligt Försvars- makten i de flesta fall utesluta Försvarsmaktens militärpolisorganisation och de militärpolismän som är knutna till denna.

Som framgår av avsnitt 6.1 avser regeringen inte att införa någon legal- definition av begreppet polisen. Omorganisationen av polisen medför inte några förändringar för militärpolisen. Däremot väcker den frågan om det finns behov av att, utöver vad kommittén föreslår, komplettera några författningar med bestämmelser som tydliggör att det, utöver Polismyn- digheten och Säkerhetspolisen, kan finnas andra myndigheter som berörs av regleringen. Regeringen kan konstatera att så är fallet. Försvarsmak- tens synpunkter på behovet av ändringar i lagen (1976:511) om omhän- dertagande av berusade personer behandlas i avsnitt 6.6.3.

6.3 Statens kriminaltekniska laboratorium

Regeringens förslag: Verksamheten vid Statens kriminaltekniska laboratorium ska fortgå på samma sätt som i dag efter omorganisatio- nen. Laboratoriet ska nämnas i författningstext, men benämningen ska vara Nationellt forensiskt centrum.

Kommitténs förslag överensstämmer inte med regeringens. Kommit- tén föreslår att Statens kriminaltekniska laboratorium utmönstras som be- grepp i författningstext.

Remissinstanserna: Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över för-

slaget.

406

Skälen för regeringens förslag: Statens kriminaltekniska laborato- Prop. 2013/14:110 rium är en myndighet som framför allt utför forensiska undersökningar

som föranleds av misstanke om brott. Om laboratoriets utrustning och förhållandena i övrigt medger det, får även andra undersökningar utföras. Laboratoriet ska inom sitt verksamhetsområde bedriva forensisk forsk- ning samt samla, bearbeta och offentliggöra resultat inom verksamhets- området. I dag är Rikspolisstyrelsen chefsmyndighet för laboratoriet.

Som tidigare nämnts ska laboratoriet ingå i den nya Polismyndigheten som en nationell avdelning. Verksamheten ska vara densamma i den nya organisationen som i dag. Laboratoriet kommer då att ha huvudansvaret för den forensiska processen inom Polismyndigheten. Kommittén föreslår att benämningen Statens kriminaltekniska laboratorium ska ut- mönstras ur författningstext. Av avsnitt 5.1 och 8.4 framgår att det även efter omorganisationen finns behov av att ange Statens kriminaltekniska laboratorium i viss författningstext. Avdelningen ska dock i den nya organisationen benämnas Nationellt forensiskt centrum (dir. 2013:121).

6.4 Rikspolisstyrelsen ersätts med Polismyndig- heten eller Säkerhetspolisen

Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen ska utmönstras och i huvud- sak ersättas med Polismyndigheten. I ett antal författningar ska Säker- hetspolisen anges vid sidan av Polismyndigheten och i några fall ska Rikspolisstyrelsen ersättas med Säkerhetspolisen.

Rikskriminalpolisen ska utmönstras och ersättas med Polismyndig- hetens nationella operativa avdelning.

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens. Kommittén föreslår inte i samma utsträckning som regeringen att Säkerhetspolisen ska pekas ut i lag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över för- slagen. De remissinstanser som yttrar sig är i huvudsak positiva till för- slagen. Polismyndigheten i Norrbotten anser att det är viktigt att det framgår tydligt om det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som avses. Säkerhetspolisen är positiv till förslagen men anser att Säkerhets- polisen bör nämnas i större utsträckning när myndigheten avses, för att minska behovet av att använda 7 § andra stycket polislagen. På sikt bör det övervägas om den bestämmelsen kan ersättas av uttryckliga regler som anger i vilken utsträckning en viss bestämmelse är tillämplig på Säkerhetspolisen. Datainspektionen anser att det bör analyseras om det i vissa fall – i lag eller förordning – bör anges var inom Polismyndigheten som en viss funktion ska finnas. Flera remissinstanser, bland dem Data- inspektionen och Försvarsunderrättelsedomstolen, påpekar att kommit- tén inte föreslår någon ändring i den s.k. signalspaningslagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt i

denna del men tillstyrker eller har inget att invända mot promemorians lagändringar.

407

Prop. 2013/14:110

408

Skälen för regeringens förslag

Rikspolisstyrelsen upphör

Rikspolisstyrelsen är i dag central förvaltningsmyndighet för polisväsen- det. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. Vidare är Rikspolisstyrelsen chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium. Benämningen Rikspolisstyrelsen förekommer i drygt 190 författningar. Med hänsyn till att Rikspolissty- relsen upphör i samband med omorganisationen måste benämningen utmönstras. I flertalet författningar kan den ersättas med Polismyndig- heten. För vissa författningar krävs emellertid närmare överväganden om vilken myndighet som ska fullgöra uppgifterna i framtiden. I fråga om vissa uppgifter som faller inom Polismyndighetens verksamhetsområde fordras också överväganden om det, exempelvis med hänsyn till inter- nationella åtaganden, krävs någon ytterligare precisering av var inom myndigheten frågan ska hanteras. Regeringen återkommer till den frågan i avsnitt 6.5.

Rikspolisstyrelsens uppgifter delas upp mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen

När Rikspolisstyrelsen upphör och Säkerhetspolisen ombildas till en fri- stående myndighet måste de uppgifter som i dag ankommer på Rikspolis- styrelsen fördelas mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. I vissa fall ska dock uppgifterna fullgöras av båda myndigheterna.

En utgångspunkt för omorganisationen är att inga förändringar ska gö- ras i arbetsfördelningen mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Kommittén föreslår att det i ett antal författningar ska anges om det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som avses. Säkerhetspolisen an- ser att den bör nämnas i större utsträckning än vad kommittén föreslår.

Regeringen delar den uppfattning som Polismyndigheten i Norrbotten ger uttryck för, nämligen att det i största möjliga utsträckning bör gå att direkt i författning utläsa vilka uppgifter som Polismyndigheten respek- tive Säkerhetspolisen har. Detta är utgångspunkten för regeringens för- slag.

Redan i dag anges Säkerhetspolisen i ett trettiotal författningar. I dessa behövs inga ändringar. Däremot blir det nödvändigt att klargöra när både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska fullgöra uppgifter eller ha befogenheter som i dag tillkommer Rikspolisstyrelsen. För att i så stor utsträckning som möjligt tydliggöra när det är Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten som avses, föreslår regeringen att Säkerhetspolisen pekas ut i fler författningar än vad som föreslås i betänkandet. Härige- nom får Säkerhetspolisens remissynpunkter anses tillgodosedda.

I några fall bör Rikspolisstyrelsen ersättas med enbart Säkerhetspoli- sen. Som exempel kan nämnas vissa bestämmelser i säkerhetsskyddsla- gen (1996:627), där Rikspolisstyrelsens uppgifter i dag fullgörs av Säker- hetspolisen.

Inom Rikspolisstyrelsen finns utöver Säkerhetspolisen bara en enhet som nämns i lag, nämligen Rikskriminalpolisen. Den anges som ett av organen som har rätt att inrikta signalspaning enligt 4 § lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Begreppet Rikskri- minalpolisen bör därför, som föreslås i promemorian, utmönstras och

ersättas med benämningen på motsvarande enhet i den nya organisatio- Prop. 2013/14:110 nen, nämligen Polismyndighetens nationella operativa avdelning. Häri-

genom tillgodoses de synpunkter som bl.a. Datainspektionen och För- svarsunderrättelsedomstolen lämnat beträffande den lagen.

Med anledning av Datainspektionens synpunkt att det bör analyseras om det finns skäl att i författning ange var inom Polismyndigheten en viss uppgift ska fullgöras vill regeringen framhålla att kommittén har analyserat den frågan. Som framgår av det följande avser regeringen att i vissa fall återkomma med en sådan precisering på lägre författningsnivå.

Tillämpningen av nuvarande 7 § andra stycket polislagen

När Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndighet behöver 7 § andra stycket polislagen ändras. Enligt dess nuvarande lydelse ska, när Rikspolisstyrelsen leder polisverksamhet, vad som i lag eller annan för- fattning föreskrivs om polismyndighet i tillämpliga delar gälla även Riks- polisstyrelsen. Detta innebär med nuvarande ordning, där Säkerhetspoli- sen och Rikskriminalpolisen utgör organisatoriska delar av Rikspolissty- relsen, att vad som i lag eller annan författning föreskrivs om polismyn- dighet i tillämpliga delar även gäller när Säkerhetspolisen eller Rikskri- minalpolisen leder polisverksamhet. För Rikskriminalpolisens del för- lorar frågan aktualitet när den inordnas i Polismyndigheten.

Säkerhetspolisen kommer däremot även efter ombildningen att ha be- hov av polisiära befogenheter, t.ex. för att genomföra förundersökningar. Bestämmelsen kan därför inte upphävas. Eftersom Säkerhetspolisen efter den 1 januari 2015 inte kommer att vara en del av den nya Polismyndig- heten måste Säkerhetspolisen uttryckligen anges i den bestämmelse som motsvarar 7 § andra stycket polislagen.

En nackdel med bestämmelsen är att uttrycket ”leda polisverksamhet” inte gör att man med säkerhet på förhand kan avgöra vilka bestämmelser om polismyndighets befogenheter som är avsedda att tillämpas av Säker- hetspolisen. Det bör dock framhållas att bestämmelsen har tillämpats i snart 30 år, är väl inarbetad och att den inte har ifrågasatts i den praktiska tillämpningen. Säkerhetspolisen framhåller att den delar kommitténs uppfattning att det på sikt bör övervägas om regleringen i nuvarande 7 § andra stycket polislagen kan ersättas av uttryckliga regler i respektive författning som anger i vilken omfattning en viss bestämmelse är tillämp- lig på Säkerhetspolisen. För att begränsa behovet av att tillämpa bestäm- melsen i fråga föreslår kommittén att det i vissa författningar, främst av administrativ karaktär, uttryckligen bör anges om de är tillämpliga på Sä- kerhetspolisen. Det gäller t.ex. vissa registerförfattningar. Regeringen an- ser att det i ytterligare några författningar bör anges att en viss bestäm- melse också gäller för Säkerhetspolisen.

Regeringens förslag innebär sammantaget att behovet av att tillämpa den bestämmelse som motsvarar 7 § andra stycket polislagen minskar kraftigt jämfört med dagens reglering. Det finns däremot inte berednings- underlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till om bestäm- melsen kan tas bort helt.

409

Prop. 2013/14:110 6.5	Särskilda överväganden beträffande polisens
	internationella samverkan
6.5.1	Regleringen av polisens internationella samarbete

Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsens uppgifter i det internationel- la samarbetet ska övertas av Polismyndigheten.

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Polisens internationella samarbete bygger i stor utsträckning på internationella överenskommelser och EU- rättsakter. Regleringen finns i stor utsträckning i lag.

När polisen nu omorganiseras är utgångspunkten att det internationella samarbetet inte ska påverkas. Rikspolisstyrelsen spelar en viktig roll i detta samarbete, eftersom styrelsen i stor utsträckning har pekats ut som den myndighet till vilken utländska myndigheter ska vända sig för att aktualisera samarbete. Att just Rikspolisstyrelsen pekas ut beror i många fall på att överenskommelserna ställer krav på att det ska finnas en tyd- ligt utpekad myndighet, normalt på central nivå, som dygnet runt kan ta emot framställningar och besvara förfrågningar. En sådan funktion finns hos Rikskriminalpolisen. I andra fall pekas Rikspolisstyrelsen ut därför att det vid den myndigheten finns en specialistfunktion som har till upp- gift att ta emot och bearbeta information inom ett särskilt område. Ett exempel är Finanspolisen, som är den enhet som bl.a. tar emot viss infor- mation från finansiella företag och från motsvarande polisiära enheter i andra stater.

Även Säkerhetspolisen har ett omfattande internationellt samarbete. I motsats till det internationella samarbete som bedrivs inom polisen i övrigt är dock detta samarbete normalt inte författningsreglerat. När det i det följande talas om Rikspolisstyrelsens internationella samarbete avses inte Säkerhetspolisens verksamhet.

När Rikspolisstyrelsen upphör blir det, som framgår av avsnitt 6.4, nödvändigt att ange vilken myndighet som ska överta de uppgifter som styrelsen har i dag. Regeringen anser i likhet med kommittén att princi- pen bör vara att Polismyndigheten ska överta de internationella uppgifter som i dag ligger på Rikspolisstyrelsen. I de fall där det i en internationell överenskommelse eller en EU-rättsakt ställs krav på att det ska finnas en viss utpekad myndighet som utländska myndigheter kan vända sig till bör, som kommittén föreslår, Polismyndigheten pekas ut i stället för Rikspolisstyrelsen. Utgångspunkten bör, på samma sätt som i dag, vara att funktionerna som kontaktpunkt i största möjliga utsträckning samlas på ett ställe i organisationen. Enligt regeringens mening behöver dock frågan om var inom myndigheten arbetsuppgifterna bör fullgöras inte regleras i lag utan detta kan göras på lägre författningsnivå.

Det kan dock finnas skäl att i några fall överväga om det krävs undan- tag från huvudprincipen att Polismyndigheten ska fullgöra uppgifterna i framtiden. Vidare krävs överväganden om vilken myndighet som ska pekas ut i författningar som använder begreppet ”behörig myndighet”.

410

6.5.2	Lagen om internationellt polisiärt samarbete	Prop. 2013/14:110
Regeringens förslag: I lagen om internationellt polisiärt samarbete
ska i vissa paragrafer begreppen svensk polismyndighet, behörig
svensk polismyndighet, behörig svensk myndighet och svensk polis-
myndighet på orten ersättas med Polismyndigheten och i förekom-
mande fall Säkerhetspolisen. I de paragrafer där begreppet behörig
svensk myndighet kan avse även någon annan myndighet än Polis-
myndigheten eller Säkerhetspolisen ska det behållas.
Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Kommittén föreslår dock ingen ändring av begreppet behörig svensk
myndighet i 10 § andra stycket lagen (2000:343) om internationellt poli-
siärt samarbete. Kommittén föreslår att begreppet svensk polismyndighet
på orten i 9 § ersätts med benämningen på den polisregion som Skåne
kommer att tillhöra samt att Polismyndighetens huvudkontor eller den
polisregion huvudkontoret i ett enskilt fall bestämmer beslutar om gräns-
överskridande övervakning. Kommittén behandlar inte frågan om Säker-
hetspolisen behöver anges i någon bestämmelse.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt
över förslagen i denna del. Säkerhetspolisen anför att eftersom Säker-
hetspolisen är en myndighet som får besluta om gränsöverskridande
övervakning bör myndigheten läggas till i 11 § i lagen.
Skälen för regeringens förslag
Uttrycket behörig myndighet
Lagen om internationellt polisiärt samarbete innehåller bestämmelser om
dels Schengensamarbetet, dels polisiärt samarbete i Öresundsregionen,
dels samarbete enligt Prümrådsbeslutet. När det gäller att avgöra vilka
begrepp som ska ersätta begreppen Rikspolisstyrelsen och de specifice-
rade polismyndighetsbegreppen som förekommer i denna lag måste hän-
syn tas till de internationella åtaganden som bestämmelserna grundas på.
I lagen används – med viss variation – uttrycket behörig myndighet
(behörig myndighet, behörig svensk myndighet, behörig polismyndig-
het). Behörig myndighet kan med dagens reglering vara Rikspolisstyrel-
sen, polismyndigheterna och Kustbevakningen (om Rikspolisstyrelsen
har överlämnat ärendet dit). I den framtida organisationen kommer Polis-
myndigheten, Säkerhetspolisen och Kustbevakningen att, beroende på
vilken åtgärd som är aktuell, kunna vara behörig myndighet.
Det bör om möjligt anges vilken myndighet som är behörig
Eftersom uttrycket behörig myndighet har olika innebörd i snarlika situa-
tioner är regleringen svårtillämpad. Samtidigt har den fördelar, eftersom
reglerna inte behöver ändras i samma utsträckning som om man i varje
enskild bestämmelse namnger en eller flera myndigheter. Uttrycket behö-
rig myndighet bör dock endast användas i de bestämmelser där det är frå-
ga om fler än två myndigheter.
Kommittén föreslår att lagen ändras så att Polismyndigheten anges i
stället för en svensk polismyndighet i de fall där Polismyndigheten är
ensam behörig myndighet. Regeringen delar kommitténs uppfattning att		411

Prop. 2013/14:110

412

det så långt möjligt bör anges i lagen när en viss myndighet är ansvarig. Ett exempel på en sådan bestämmelse är 8 §, där det anges att en person som har omhändertagits av en utländsk tjänsteman får tas i förvar av en svensk polismyndighet. Mot bakgrund av att det i dessa fall även kan vara fråga om brott inom Säkerhetspolisens ansvarsområde bör både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges i paragrafen.

I 9 § lagen anges att danska polismän på svenskt territorium på Öre- sundsförbindelsen har samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och säkerheten som svenska polismän har enligt lag eller annan författning. Om en dansk polisman vidtar en sådan åtgärd ska svensk polismyndighet på orten omedelbart underrättas. Åtgärden får på- gå till dess att en behörig svensk myndighet övertar genomförandet eller begär att den ska avbrytas. I förarbetena till lagen anges som skäl för att behörig svensk polismyndighet på orten ska underrättas att den svenska myndigheten – som i dessa fall normalt inte har kännedom om att de dan- ska polismännen befinner sig på svenskt territorium – ska ha det opera- tiva ledningsansvaret för hur åtgärden utförs (prop. 1999/2000:64 s. 170). Att en svensk myndighet övertar genomförandet av en åtgärd innebär att de svenska polismän som kommer till platsen inte bara övertar ansvaret för hur åtgärden utförs, utan också i praktiken utför åtgärden i alla delar.

Dagens reglering innebär att Polismyndigheten i Skåne ska underrättas. Kommittén föreslår att underrättelse enligt 9 § lagen ska riktas till den polisregion i vilken det som i dag är Skåne polisdistrikt kommer att ingå. Enligt beslut av Genomförandekommittén (se avsnitt 4.3) kommer Polis- region Syd att ansvara för polisverksamheten inom Kronobergs län, Kalmar län, Blekinge län och Skåne län. Malmö ska vara huvudort för polisregion Syd.

Det finns sakliga skäl för den ordning som kommittén föreslår. Rege- ringen anser dock att det inte i lag bör slås fast att en viss utpekad polis- region ska underrättas. Den enhet inom Polismyndigheten som ska un- derrättas kan pekas ut på lägre föreskriftsnivå. Det svensk-danska avtalet om polisiärt samarbete i Öresundsregionen hindrar inte en sådan lösning, eftersom det i artikel 6 i avtalet endast anges att avtalspartens myndig- heter ska underrättas om vilken myndighet som avses. Regeringen anser därför att 9 § lagen bör ändras så att uttrycken svensk polismyndighet på orten och behörig svensk myndighet ersätts med Polismyndigheten.

I 10 § andra stycket lagen anges att danska polismän på svenskt territo- rium på Öresundsförbindelsen får inleda förföljande. De ska i ett sådant fall omedelbart anhålla om bistånd av en behörig svensk myndighet. Polismyndigheten är den enda myndigheten som kan bistå vid ett sådant omedelbart förföljande och är således ensam behörig myndighet. Rege- ringen anser därför, till skillnad från kommittén, att uttrycket behörig svensk myndighet här bör ersättas med Polismyndigheten.

Gränsöverskridande övervakning

Gränsöverskridande övervakning aktualiseras om polisen i en Schengen- stat, som ett led i en pågående utredning om brott, övervakar (skuggar) en misstänkt person och den personen ger sig in på en annan Schengen- stats territorium. Under de förutsättningar som anges i Schengenkonven- tionen får de polismän och därmed jämställda tjänstemän som utför

övervakningen fortsätta den även på den mottagande statens område (prop.1999/2000:64 s. 81).

Enligt 4 § lagen ska samtycke till gränsöverskridande övervakning in på svenskt territorium som huvudregel inhämtas i förväg, dvs. innan gränsen överskrids. Begäran ska ställas till en av varje land utsedd cent- ralmyndighet. Sverige har i samband med undertecknandet av avtalet om Sveriges anslutning till Schengenkonventionen anvisat Rikspolisstyrelsen som sådan centralmyndighet.

Kommittén föreslår att framställningar om samtycke till gränsöverskri- dande övervakning ska göras till Polismyndighetens huvudkontor eller till den polisregion som huvudkontoret i det enskilda fallet bestämmer. Kommittén föreslår också att Rikspolisstyrelsens uppgift att ta emot an- mälningar och framställningar om bistånd vid gränsöverskridande över- vakning utan föregående samtycke bör läggas på Polismyndighetens huvudkontor.

Med hänsyn till de internationella åtaganden Sverige har enligt särskilt Schengenkonventionen, där det ska finnas en tydligt utpekad myndighet med behörighet att bevilja eller vidarebefordra anmälningar och fram- ställningar, bör det av författning tydligt framgå vem som har denna be- hörighet. Kommittén föreslår att beslutanderätten i fråga om gränsöver- skridande övervakning ska läggas på Polismyndighetens huvudkontor och att anmälan eller framställning om gränsöverskridande övervakning endast ska kunna göras dit. Kommittén föreslår också att huvudkontoret ska kunna överlämna ärendet till den polisregion som enheten i det en- skilda fallet bestämmer och att huvudkontoret även får överlämna ett så- dant ärende till Kustbevakningen. Regeringen anser dock, av de skäl som angetts beträffande 9 §, att endast Polismyndigheten bör pekas ut i lagen, medan frågor om var inom myndigheten vissa beslutsfunktioner ska ligga och var anmälningar ska göras bör regleras på lägre föreskriftsnivå.

Gränsöverskridande övervakning förekommer även inom den verksam- het som Säkerhetspolisen bedriver och därför bör, som Säkerhetspolisen påpekar, även Säkerhetspolisen anges som behörig myndighet. Det inne- bär att Säkerhetspolisen, inom ramen för den polisverksamhet som den myndigheten bedriver, kan pröva frågor om gränsöverskridande övervak- ning och att en framställning om sådan övervakning får göras till Säker- hetspolisen.

Gränsöverskridande förföljande

Gränsöverskridande förföljande är ett mer ingripande förfarande än gränsöverskridande övervakning. En Schengenstats polismän får i vissa fall följa efter en flyende person över en landgräns in i en grannstat som är ansluten till Schengensamarbetet. Det huvudsakliga syftet med förföl- jandet ska vara att säkerställa ett utlämningsförfarande till den Schengen- stat från vilken förföljandet startade (prop. 1999/2000:64 s. 81). Gräns- överskridande förföljande regleras i 5–8 §§ lagen.

När det gäller gränsöverskridande förföljande ställer Schengenkonven- tionen inget krav på att en på förhand utpekad myndighet i den mottagan- de staten ska fungera som kontaktpunkt för de utländska tjänstemännen. Däremot föreskriver det svensk-danska polissamarbetsavtalet i artikel 8.3

Prop. 2013/14:110

413

Prop. 2013/14:110 att danska polismän vid förföljande över Öresundsförbindelsen ska kon- takta Polismyndigheten i Skåne.

I förarbetena till lagen framhålls bl.a. att när någon har avslöjats på bar gärning i färd med att begå ett brott, eller avtjänar fängelsestraff eller är häktad och har rymt, ligger det i sakens natur att det ofta är mycket bråt- tom. Regeringen ansåg mot denna bakgrund att de kontakter som ska föregå ett gränsöverskridande förföljande bör tas med den lokala polis- myndigheten. Det överensstämmer med vad som föreskrivs i det svensk- danska polissamarbetsavtalet, nämligen att danska polismän när det gäl- ler förföljande över Öresundsförbindelsen ska kontakta Polismyndighe- ten i Skåne. Dessa överväganden är alltjämt aktuella. Regeringen anser dock, av de skäl som angetts beträffande 9 §, att endast Polismyndig- heten bör pekas ut i lagen, medan frågor om var inom myndigheten vissa beslutsfunktioner ska ligga bör regleras på lägre föreskriftsnivå.

Särskilt om regleringen i 11 och 15 §§ lagen

Vilken myndighet som är behörig att besluta om och vidta åtgärder vid gränsöverskridande övervakning och gränsöverskridande förföljande framgår av 15 § lagen. I korthet innebär bestämmelserna att

Rikspolisstyrelsen tar emot, beviljar eller vidarebefordrar fram- ställningar om föregående samtycke till gränsöverskridande över- vakning,

närmast berörd polismyndighet beslutar om gränsöverskridande förföljande, och

berörd polismyndighet tar hand om kontakter som avser instruk- tioner för verksamheten, begäran om att denna ska upphöra och

liknande.

Regleringen är i sin nuvarande utformning svåröverskådlig och behö- ver, som Lagrådet framhåller, förtydligas. Vissa redaktionella ändringar bör därför göras i paragrafen. Rikspolisstyrelsen bör ersättas med Polis- myndigheten och, i förekommande fall, Säkerhetspolisen. ”Närmast berörd polismyndighet” bör bytas ut mot Polismyndigheten, i konsekvens med övriga ändringar i lagen, medan det på lägre föreskriftsnivå kan preciseras var inom myndigheten beslut kan fattas. Uttrycket ”berörda svenska polismyndigheter” bör ersättas med ”berörd svensk myndighet”, eftersom regleringen även omfattar Kustbevakningen. En motsvarande ändring bör göras i 11 §, eftersom även den paragrafen kan avse Kustbevakningen. Där bör alltså ”behöriga svenska polismyndigheter” ersättas med ”den behöriga svenska myndigheten”.

Andra kontakter med anledning av gränsöverskridande övervakning eller förföljande än de ovan angivna bör, på samma sätt som i dag äga rum direkt mellan de utländska tjänstemännen och den myndighet som är berörd.

414

6.5.3 Transport i samband med överlämnande, avvisning eller utvisning

Regeringens förslag: I lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska Rikspolisstyrelsen ersättas med Polis- myndigheten. Motsvarande ändringar ska göras i lagen om transitering av tredjelandsmedborgare.

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över för-

slagen i denna del.

Skälen för regeringens förslag

Överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder innehåller bestämmelser om överlämnande mellan medlemsstaterna i EU av den som ska lagföras för brott eller avtjäna en frihetsberövande påföljd. Lagen gäller i stället för utlämningslagstift- ningen. Av 8 kap. 2 § lagen framgår att i vissa fall kan tillstånd beviljas att transportera den som ska utlämnas eller överlämnas till en annan stat genom Sverige. Rikspolisstyrelsen beviljar sådana tillstånd. Av förarbe- tena framgår att Rikspolisstyrelsen valts därför att styrelsen har ansvar för och överblick över de gränskontroller där frågan om transitering kan bli aktuell (prop. 2003/04:7 s. 151). Uppgiften bör i framtiden ankomma på Polismyndigheten. Mot bakgrund av de uttalanden som gjorts i förar- betena framstår det som nödvändigt att begränsa uppgiften att hantera dessa frågor till en nationell enhet inom Polismyndigheten. Detta kan dock regleras i förordning.

Lagen om transitering av tredjelandsmedborgare

Genom lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare har Sverige genomfört rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg. I lagen finns bestämmelser om transitering i samband med att en tredje- landsmedborgare, som har avvisats eller utvisats från en stat som är med- lem i Europeiska unionen, eller från Island, Norge, Schweiz eller Liech- tenstein, återsänds med flyg via Sverige. Enligt direktivet ska varje stat utse en centralmyndighet som bl.a. ska ta emot ansökningar om ledsagad eller icke-ledsagad transitering med flyg och om biståndsåtgärder i sam- band med det. Centralmyndigheten ska besluta om vilket bistånd som ska tillhandahållas.

Sverige har utsett Rikspolisstyrelsen till centralmyndighet. I förarbe- tena till lagen anger regeringen som skäl för detta att det framstår som mest ändamålsenligt att ansökningar om transitering ges in till den myn- dighet som har ansvar för och överblick över gränskontrollerna där tran- sitering kan bli aktuell (prop. 2004/05:168 s. 16 f.). Vidare anförs att beslut om transitering bör fattas av den myndighet som har bäst förut- sättning att snabbt kunna lämna tillstånd och bistå med de åtgärder som en transitering kan kräva. Rikspolisstyrelsen ansågs vara den myndighet som bäst motsvarar dessa krav.

Prop. 2013/14:110

415

Prop. 2013/14:110 Enligt regeringens mening bör Polismyndigheten utses till centralmyn- dighet med uppgift att ta emot ansökningar om transitering och om bi- stånd i samband med transitering. Polismyndigheten bör även besluta om tillstånd till transitering och om biståndsåtgärder. Av samma skäl som angetts när det gäller kontakter om den europeiska arresteringsordern bör Polismyndighetens uppgifter hanteras av en nationell enhet. Myndig- heten ska i egenskap av centralmyndighet, som direktivet föreskriver, utse kontaktpunkter för alla relevanta transitflygplatser som kan kontak- tas under hela den tid som transiteringen genomförs.

6.5.4 Lagar som syftar till att förhindra och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism

Regeringens förslag: I två lagar som syftar till att förhindra och ut- reda penningtvätt och finansiering av terrorism ska Rikspolisstyrelsen ersättas med Polismyndigheten.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén lämnar inget förslag till förtydligande i 4 kap. 6 § lagen om (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen).

Remissinstanserna: Säkerhetspolisen är den enda remissinstans som yttrar sig särskilt över förslaget. Säkerhetspolisen har inget att invända mot förslaget att Polismyndigheten ska vara finansunderrättelseenhet men anser att Säkerhetspolisen, när den bedriver polisverksamhet gäl- lande finansiering av terrorism, omfattas av begreppet Polismyndigheten och att uppgifter därför även ska lämnas till Säkerhetspolisen enligt 3 kap. 1 § fjärde stycket penningtvättslagen.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (2008:99) om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om in- formation om betalaren som ska åtfölja överföringar av medel innehåller bestämmelser som är avsedda att komplettera EG-förordningen med samma namn. Syftet med EG-förordningen är att förebygga, undersöka och upptäcka penningtvätt samt att förhindra finansiering av terrorism genom ökad spårbarhet av överföringar. Enligt 3 § lagen är Rikspolissty- relsen den myndighet som enligt artikel 9.2 i EG-förordningen ska ta emot meddelanden från betalningsmottagarens betalningsleverantör om åtgärder som denne har vidtagit mot en betalningsleverantör som regel- bundet underlåter att lämna nödvändig information om betalaren. Riks- polisstyrelsen är vidare den myndighet till vilken betalningsleverantörer enligt artikel 14 i EG-förordningen ska besvara förfrågningar som gäller den information om betalaren som åtföljer överföringar eller motsvaran- de uppgifter.

Penningtvättslagen har till syfte att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Enligt 3 kap. 1, 1 a och 6 §§ samt 4 kap. 6 § har Rikspolis- styrelsen uppgifter som innebär bl.a. att verksamhetsutövare vid miss- tanke om att en viss transaktion kan utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism ska lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen.

416

I båda dessa lagar har alltså Rikspolisstyrelsen ett antal uppgifter. Alla uppgifter är knutna till den verksamhet som Finanspolisen, som är en del av Rikskriminalpolisen, bedriver. Rikspolisstyrelsens uppgifter bör efter omorganisationen hanteras av samma polisiära enheter som i dag. Mot den bakgrunden bör ordet Rikspolisstyrelsen bytas ut mot Polismyndig- heten i nyss nämnda paragrafer.

I 4 kap. 6 § penningtvättslagen anges när uppgifter ska gallras i sådana register som en verksamhetsutövare får föra enligt bestämmelserna i samma kapitel. Kommittén föreslår att Rikspolisstyrelsen ska ersättas med Polismyndigheten i bestämmelsen. Det är dock inte bara Polismyn- digheten som kan besluta om att inte inleda eller att lägga ned en för- undersökning om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Detta kan även åklagare och Säkerhetspolisen göra och därför bör paragrafen ar- betas om i förtydligande syfte.

Säkerhetspolisen väcker frågan hur den i den framtida organisationen ska kunna tillförsäkras tillgång till de uppgifter som rör terrorismfinan- siering som i dag rapporteras till Finanspolisen. Säkerhetspolisen pekar särskilt på behovet av att med stöd av 3 kap. 1 § fjärde stycket penning- tvättslagen kunna få alla uppgifter som behövs för en utredning om finansiering av terrorism. Säkerhetspolisen anser därför att även den bör pekas ut i den nu aktuella bestämmelsen.

Regleringen innebar tidigare att Rikspolisstyrelsen (Finanspolisen) fick ställa frågor till verksamhetsutövare inom den finansiella sektorn, exem- pelvis en bank, med anledning av att verksamhetsutövaren till Rikspolis- styrelsen gett in en rapport om misstänkta transaktioner. Paragrafen änd- rades 2009, i samband med att den nya penningtvättslagen infördes, på så sätt att Finanspolisen gavs rätt att ställa frågor till verksamhetsutövare även utan föregående rapportering. Finanspolisen kan således i dag ställa frågor som föranleds av uppgifter av exempelvis underrättelsekaraktär som härrör från andra än verksamhetsutövaren, varvid denne är skyldig att besvara frågorna (prop. 2008/09:70 s. 117). Frågerätten i 3 kap. 1 § fjärde stycket penningtvättslagen bryter således tystnadsplikten i bl.a. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Kravet på medlemsstaterna enligt artikel 21 i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finan- siering av terrorism (tredje penningtvättsdirektivet) är att det i varje stat ska finnas en särskild central finansunderrättelseenhet. Enheten ska cent- ralt ansvara för att ta emot, begära, analysera samt till behöriga myndig- heter sprida uppgifter som gäller möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism. Den ska ges tillräckliga resurser och ha direkt eller indirekt tillgång till de finansiella och administrativa uppgifter som behövs.

Det har alltsedan det infördes regler om penningtvätt varit Finanspoli- sen som haft rollen som finansunderrättelseenhet i Sverige. Finanspolisen har till uppgift att centralt ta emot de rapporter som ges in samt att bear- beta dessa uppgifter för vidarebefordran till berörda myndigheter. I för- arbetena till lagen framhålls beträffande enhetens uppgift att sprida in- formation till andra myndigheter att någon särskild reglering om detta inte krävs, eftersom den följer av allmänna bestämmelser om myndighe- ters skyldigheter (prop. 2008/09:70 s. 127 f.).

Prop. 2013/14:110

417

Prop. 2013/14:110 I den nya polisorganisationen kommer Finanspolisen att vara en del av Polismyndigheten. Mot bakgrund av de EU-rättsakter som ligger till grund för den svenska lagstiftningen, och att någon skillnad gentemot da- gens ordning inte är avsedd när det gäller fördelningen av arbetsuppgifter mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, anser regeringen att den i 3 kap. 1 § penningtvättslagen förskrivna frågerätten även i fortsätt- ningen enbart ska tillkomma den centrala finansunderrättelseenheten. Säkerhetspolisen kommer på samma sätt som i dag att få del av de rap- porter Finanspolisen sammanställer i frågor som rör Säkerhetspolisens verksamhetsområde. Vid behov kan Säkerhetspolisen, liksom i dag, framställa önskemål hos Finanspolisen om att en förfrågan till viss verk- samhetsutövare ska göras. Regeringen delar således kommitténs uppfatt- ning att Säkerhetspolisen inte bör anges i 3 kap. 1 § penningtvättslagen.

I propositionen En effektivare kriminalisering av penningtvätt (prop. 2013/14:121) föreslås att Rikspolisstyrelsen från den 1 juli 2014 ska få nya uppgifter när det gäller att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I konsekvens med vad som sägs i avsnitt 6.4 måste därför Rikspolisstyrelsen bytas ut mot Polismyndigheten även i den i prop. 2013/14:121 föreslagna lagen (2014:000) om straff för penningtvättsbrott och i de nya bestämmelser i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall som också föreslås där. Frågan om Säkerhetspolisen bör ges möjlighet att besluta om dispositionsförbud enligt lagen bör, som anges i den propositionen, bli föremål för fortsatta överväganden i ett annat sammanhang.

	6.6	Överväganden om vissa särskilda bestämmelser
	6.6.1	Rättegångsbalken och brottsbalken
	Regeringens förslag: I 23 kap. 3 § rättegångsbalken tydliggörs att
	Säkerhetspolisen får inleda förundersökning. Vidare görs ett tillägg
	som innebär att en åklagare kan begära biträde av Säkerhetspolisen i
	de fall där brottsutredningen ligger inom Säkerhetspolisens verksam-
	hetsområde. Det som föreskrivs i balken om Polismyndigheten ska i
	stället gälla Säkerhetspolisen när den leder eller biträder åklagare i en
	förundersökning.
	Möjligheten för förundersökningsledare att enligt 23 kap. 17 § rätte-
	gångsbalken begära biträde av polismyndighet utanför den egna orten
	blir genom omorganisationen obehövlig, varför paragrafen ska upphä-
	vas.
	I 48 kap. 14 § tredje stycket rättegångsbalken ska orden ”som är
	myndighetschef” tas bort, eftersom regleringen inte längre behövs.
	Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens, med undantag
	för att Säkerhetspolisen inte nämns i 23 kap. 3 § rättegångsbalken.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt
	över förslagen i denna del. Polismyndigheten i Jämtlands län efterfrågar
	en översyn av vissa bestämmelser om polisman i rättegångsbalken. För-
	svarsmakten anser att även Säkerhetspolisen bör nämnas i 15 kap. 7 §
418	brottsbalken.

Skälen för regeringens förslag

Rättegångsbalken

Enligt 23 kap. 3 § rättegångsbalken får en åklagare som leder en förun- dersökning anlita biträde av polismyndigheten för att verkställa förunder- sökningen. I enlighet med vad som anges i avsnitt 6.2 bör polismyndig- heten bytas mot Polismyndigheten. I de fall där åklagaren leder en förun- dersökning där utredningsarbetet bedrivs av Säkerhetspolisen bör det tydliggöras att åklagaren får begära biträde av Säkerhetspolisen på sam- ma sätt som gäller för Polismyndigheten. Även Säkerhetspolisen bör så- ledes anges i 23 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken. I enlighet med vad regeringen föreslår i avsnitt 6.4 bör det också anges att Säkerhetspo- lisen får inleda förundersökning och att i de fall där Säkerhetspolisen själv leder förundersökning eller biträder åklagaren ska vad som före- skrivs i balken om Polismyndigheten i stället gälla Säkerhetspolisen.

Av 23 kap. 17 § rättegångsbalken framgår att om det behöver vidtas en undersökningsåtgärd utanför förundersökningsledarens tjänstgöringsom- råde får han eller hon begära biträde av polismyndigheten på den ort där åtgärden ska vidtas. Paragrafen är oförändrad sedan balkens tillkomst 1942. I Polismyndigheten kommer bestämmelsen inte att ha någon saklig innebörd när det gäller en polisiär förundersökningsledare. Hur arbetet fördelas inom myndigheten får regleras genom interna föreskrifter. För undersökningsledare som är åklagare innebär bestämmelsen efter omor- ganisationen inte annat än att han eller hon har rätt till biträde av Polis- myndigheten. En bestämmelse av denna innebörd finns redan i 23 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken. Mot den bakgrunden bör 23 kap. 17 § upphävas. Det kräver en följdändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Enligt 48 kap. 14 § rättegångsbalken får riksåklagaren under vissa för- utsättningar uppdra åt en överåklagare som är myndighetschef inom åkla- garväsendet att i fråga om vissa brott bestämma ordningsbotens belopp. Sedan Åklagarmyndigheten gjordes om till en myndighet finns det inte längre några överåklagare som är myndighetschefer. Paragrafen bör där- för ändras på det sätt som kommittén föreslår.

Polismyndigheten i Jämtlands län anser att vissa befogenheter i kör- kortslagen (1998:488) som i dag endast en polisman har även ska till- komma bilinspektörer. Det har inte ingått i Polisorganisationskommitténs arbete att se över arbetsfördelningen mellan olika yrkesgrupper inom po- lisen och den faller därför utanför detta lagstiftningsärende. Frågan har nyligen utretts i departementspromemorian Vem ska göra vad? Om för- delningen av arbetsuppgifter mellan polisens anställda (Ds 2013:64). Promemorian har remissbehandlats och bereds i Regeringskansliet.

Brottsbalken

I 15 kap. 7 § brottsbalken straffbeläggs som falsk tillvitelse att hos åkla- gare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvita någon annan en brottslig gärning, förege besvärande omständighet eller förneka friande eller mildrande omständighet. Försvarsmakten anser att även Säkerhetspolisen bör nämnas i paragrafen. Eftersom syftet med exempli- fieringen i paragrafen synes vara att tydliggöra att falsk tillvitelse i första hand kan uppkomma genom utsagor inför de brottsbekämpande myndig-

Prop. 2013/14:110

419

Prop. 2013/14:110 heterna bör enligt Försvarsmakten antingen båda de nya myndigheterna nämnas eller också bör man ange ”polisen” vid sidan av åklagare.

För straffansvar krävs att tillvitelsen sker hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet som har att ta upp anmälan i en sådan sak. Regle- ringen omfattar även myndigheter som inte uteslutande eller i främsta rummet har till uppgift att utföra polisutredningar eller åtal. I kommenta- ren till brottsbalken anges att uppgift till en departementschef, en verks- chef, en militär befälhavare eller ett lärarkollegium kan falla under para- grafen, om uppgiften är av sådan beskaffenhet att myndigheten är skyldig att ta upp anmälan i saken. Om så är fallet beror på brottets beskaffenhet och myndighetens uppgifter. Bestämmelsen är således inte enbart avsedd att tillämpas på utsagor inför brottsbekämpande myndigheter och upp- räkningen av myndigheter är, som Försvarsmakten påpekar, endast ex- emplifierande. Genom formuleringen ”annan myndighet” omfattas såle- des även Säkerhetspolisen. I motsats till de andra utpekade myndighe- terna innebär Säkerhetspolisens uppgifter att den endast i begränsad ut- sträckning tar emot utsagor och anmälningar av det slag som åsyftas i paragrafen. Det finns därför enligt regeringens mening inte skäl att sär- skilt nämna Säkerhetspolisen.

6.6.2 Utlänningslagen

Regeringens förslag: I utlänningslagen ska begreppet polismyndighet ersättas med Polismyndigheten och i förekommande fall med Säker- hetspolisen.

Kommitténs förslag överensstämmer inte med regeringens. Kommit- tén lämnar inte något förslag om att Säkerhetspolisen ska nämnas i utlän- ningslagen utöver vad som gäller i dag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt i denna del. Polismyndigheten i Jämtlands län anser att Säkerhetspolisen bör ha möjlighet att göra ansökan om uppehållstillstånd respektive ansö- ka om återkallelse av sådant tillstånd enligt 5 kap. 15 b och 16 a §§ samt 7 kap. 7 c § utlänningslagen (2005:716) för den utlänning som omfattas av Säkerhetspolisens särskilda personsäkerhetsarbete. Säkerhetspolisen framhåller att den tillämpar 9 kap. 9 § utlänningslagen bl.a. inom ramen för säkerhetsärenden enligt 1 kap. 7 § utlänningslagen. Säkerhetspolisen anser i och för sig att det som enligt 9 kap. 9 § utlänningslagen gäller för Polismyndigheten även gäller för Säkerhetspolisen i dessa fall och ser inte ändringsförslaget som ett hinder för verksamheten men anser att det bör framgå att så är fallet, eftersom kommittén är av en annan uppfatt- ning. Säkerhetspolisen anser vidare att den bör omnämnas i 10 kap. 13 och 17 §§ utlänningslagen. Säkerhetspolisen framhåller också allmänt vikten av att den inte får mer begränsade befogenheter att agera efter omorganisationen.

Skälen för regeringens förslag: Utlänningslagstiftningen tillämpas, som Säkerhetspolisen påpekar, av både Polismyndigheten och Säkerhets- polisen. Som regeringen framhållit i avsnitt 4.4 är syftet med ombild- ningen inte att ändra fördelningen av arbetsuppgifter mellan Säkerhets-

polisen och den övriga polisen. Säkerhetspolisen omnämns redan i dag i

420

vissa bestämmelser i lagen. I 12 kap. 14 § andra stycket utlänningslagen anges bl.a. att Säkerhetspolisen, om inte Migrationsverket eller den dom- stol som avgör ärendet beslutar annat, ska verkställa beslut om avvisning eller utvisning i säkerhetsärenden. Vad som avses med säkerhetsärenden anges i 1 kap. 7 § lagen. Det kan bl.a. vara fråga om ärenden där Säker- hetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar att en utlänning ska avvisas eller utvisas. Säkerhetspolisen ska således redan i dag fullgöra polisiära uppgifter i vissa fall. Som regeringen tidigare framhållit bör regleringen i största möjliga utsträckning tydliggöra i vilka fall en uppgift ankommer på Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen.

Säkerhetspolisen framhåller vikten av att ändringarna i utlänningslagen inte leder till att Säkerhetspolisen förlorar några av de befogenheter den har i dag. Regeringen har ingen annan uppfattning. Med utgångspunkt i den nuvarande regleringen, där uppgifterna i dag i allt väsentligt ligger på polismyndigheterna, kan konstateras att en oförändrad arbetsfördel- ning innebär att det är Polismyndigheten som övertar de uppgifter som polismyndigheterna har haft. Utgångspunkten är således att Säkerhetspo- lisen inte ska nämnas i dessa bestämmelser. I motsats till Säkerhetspoli- sen anser regeringen således att Säkerhetspolisen inte bör nämnas i 10 kap. 17 § utlänningslagen.

Säkerhetspolisen ska enligt 12 kap. 14 § andra stycket utlänningslagen verkställa beslut om avvisning eller utvisning i säkerhetsärenden. I rollen som verkställande myndighet i sådana ärenden kan Säkerhetspolisen stäl- las inför frågan om förvar eller uppsikt bör beslutas. Beslut om förvar och uppsikt fattas enligt 10 kap. 12 § av den myndighet som handlägger ärendet. Säkerhetspolisen bör därför nämnas i 10 kap. 13 § som handläg- gande myndighet. Lagrådet anser att Säkerhetspolisens roll behöver för- tydligas. Det bör därför anges att Säkerhetspolisen endast är handläg- gande myndighet när myndigheten har tagit emot ett beslut om avvisning eller utvisning för verkställighet till dess att verkställighet har skett. För att det inte ska råda någon tvekan om att regeln om offentligt biträde och reglerna om överklagande av myndighetsbeslut i sådana frågor gäller även för Säkerhetspolisen bör myndigheten läggas till i 14 kap. 8 och 9 §§ utlänningslagen.

Polismyndigheten i Jämtlands län väcker frågan om huruvida Säker- hetspolisen bör nämnas även i 5 kap. 15 b och 16 a §§ samt 7 kap. 7 c § utlänningslagen. Dessa bestämmelser har anknytning till polisens särskil- da personsäkerhetsarbete. Rikspolisstyrelsen har i dag det övergripande ansvaret för polisens personsäkerhetsarbete. Detta bedrivs av en särskild enhet inom Rikskriminalpolisen, även om det finns en funktion vid Säkerhetspolisen för personsäkerhetsarbete inom dess verksamhetsom- råde. Säkerhetspolisen påtalar inget behov av en sådan ändring som Polismyndigheten i Jämtland aktualiserar. Regeringen ser inte heller nå- got sådant behov.

Prop. 2013/14:110

421

Prop. 2013/14:110 6.6.3	Lagen om omhändertagande av berusade personer
	m.m.

Regeringens förslag: I lagen om omhändertagande av berusade per- soner m.m. ska det förtydligas att om en person med laga stöd har om- händertagits av någon annan myndighet ansvarar den myndigheten för vissa uppgifter enligt lagen som annars åligger Polismyndigheten.

Kommitténs förslag: Kommittén behandlar inte frågan. Remissinstanserna: Försvarsmakten påpekar att militärpolisen med

stöd av 11 § förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen tillämpar lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. och att den ändring kommittén föreslår i 7 § lagen är betänklig.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 11 § förordningen med regle- mente för militärpolisen (militärpolisförordningen) är en militärpolisman, när han fullgör uppgifter enligt 1 § förordningen, att anse som en polis- man. Vad som är föreskrivet om polisman gäller då även för militärpo- lismannen. Försvarsmakten anser att vad som gäller i fråga om ”polisen” då även gäller för en militärpolisman. Däremot finns det, som Försvars- makten påpekar, inte någon reglering som innebär att uppgifter som i en författning som reglerar en polismans uppgifter och som har ålagts polis- myndigheten automatiskt blir tillämplig på Försvarsmakten. Om någon uppgift ska gälla för Försvarsmakten bör detta enligt regeringens mening i så fall tydligt framgå.

Försvarsmakten är kritisk mot att ordet polisen i 7 § lagen om omhän- dertagande av berusade personer m.m. ska ersättas med Polismyndighe- ten. Syftet med ändringarna i lagen är inte att åstadkomma någon ändring i de arbetsuppgifter som ankommer på andra myndigheter än Polismyn- digheten. Mot den bakgrunden anser regeringen att det lämpligaste är att i 4 § lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. förtydliga vilket ansvar en annan myndighet, vars tjänstemän med laga stöd gjort ett omhändertagande enligt lagen, har för den omhändertagne.

6.6.4 Lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Regeringens förslag: Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ges rätt att begära stöd enligt lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen ska höra den andra myndigheten innan regeringens medgivande till stöd av Försvarsmakten begärs.

Kommitténs förslag överensstämmer delvis med regeringens. Kom- mittén föreslår att Polismyndigheten får begära stöd enligt lagen om För- svarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning och att Polis- myndigheten ska höra Säkerhetspolisen innan regeringens medgivande till sådant stöd inhämtas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över för- slaget i denna del. Försvarsmakten anser att det föreslagna kravet att

Polismyndigheten ska höra Säkerhetspolisen innan regeringens medgi-

422

vande begärs bör kombineras med ett undantag för brådskande fall. Prop. 2013/14:110 Säkerhetspolisen anser, med hänsyn till att Säkerhetspolisen har till upp-

drag att leda och bedriva polisverksamhet när det gäller terrorismbe- kämpning, att även Säkerhetspolisen ska kunna begära stöd från För- svarsmakten för att utföra detta uppdrag. Vidare anser Säkerhetspolisen att det bör klargöras hur föreskriftsrätten i lagen förhåller sig till den föreslagna föreskriftsrätten i Säkerhetspolisens instruktion.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande reglering

Lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbe- kämpning innehåller bestämmelser om insatser av Försvarsmakten som kan innebära användning av våld eller tvång mot enskilda. Enligt 1 § lagen får Rikspolisstyrelsen begära sådant stöd om stödet behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, ingripandet kräver resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till och regeringen har lämnat sitt medgivande. Regeringens medgivande behövs inte i sådana brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Rikspolisstyrelsen ska omedelbart underrätta regeringen om stöd har begärts utan regeringens medgivande. Därefter ska regeringen pröva om beslutet att begära stöd ska undanröjas eller bestå.

Säkerhetspolisen, som i dag ingår i Rikspolisstyrelsen, har enligt sin instruktion ansvaret för att leda och bedriva viss polisverksamhet, bl.a. terrorismbekämpning. Säkerhetspolisen har dock inte samma inriktning på operativa insatser på fältet som den övriga polisen. Sådana ingripan- den är i första hand en uppgift för polismyndigheterna. I den nya organi- sationen kommer polismyndigheterna och de delar av Rikspolisstyrelsen som inte utgörs av Säkerhetspolisen att ingå i den nya Polismyndigheten medan Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet. I en organisation med två polisiära myndigheter, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, uppstår frågan om båda myndigheterna ska ges möjlighet att begära För- svarsmaktens stöd enligt lagen eller bara en av dem.

Av förarbetena till lagen framgår att Rikspolisstyrelsen valts till behö- rig myndighet därför att en begäran om stöd som avser vålds- och tvångsbefogenheter av detta slag bör göras på en så hög nivå som möjligt inom polisorganisationen. Vidare framhålls att det inte bör komma i frå- ga att Rikspolisstyrelsen delegerar sin beslutanderätt till enskilda polis- myndigheter (prop. 2005/06:111 s. 40). Dessa överväganden har samma giltighet i den nya organisationen. Regeringen anser att beslut av detta slag även i den nya organisationen ska fattas på hög nivå.

Både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får begära stöd

Kommittén gör bedömningen att endast Polismyndigheten ska ha rätt att begära stöd enligt lagen. De huvudsakliga skälen för detta är att frågan om Försvarsmaktens medverkan är avsedd att aktualiseras i operativa polisinsatser och att det är Polismyndigheten som ska svara för dessa.

Möjligen kan det enligt kommittén undantagsvis förekomma att frågan

423

Prop. 2013/14:110 om Försvarsmaktens medverkan aktualiseras på ett så tidigt stadium i Säkerhetspolisens handläggning att polisen i övrigt ännu inte blivit en- gagerad i ärendet. Kommittén anser dock att det inte bör förekomma två parallella polisiära beställare och att Polismyndigheten även i dessa fall bör vara den myndighet som ska begära stöd av Försvarsmakten.

Som kommittén föreslår bör Polismyndigheten ges rätt att begära stöd enligt lagen. Med hänsyn till de överväganden som gjordes när lagen in- fördes anser regeringen att det bör författningsregleras på vilken nivå inom Polismyndigheten som beslut om att begära stöd från Försvars- makten ska fattas. Detta kan göras i den till lagen tillhörande förord- ningen.

Även om Polismyndigheten på samma sätt som i dag kommer att ha huvudansvaret för operativa polisinsatser på fältet kan det finnas situa- tioner där frågan om Försvarsmaktens medverkan aktualiseras i Säker- hetspolisens verksamhet samtidigt som Polismyndigheten inte hunnit bli engagerad i ärendet. Ombildningen av Säkerhetspolisen till en fristående myndighet med uppgift att leda och bedriva polisverksamhet som avser terrorismbekämpning, medför enligt regeringens mening att även Säker- hetspolisen bör kunna begära Försvarsmaktens stöd enligt lagen. Av samma skäl som när det gäller Polismyndigheten anser regeringen att det bör författningsregleras på vilken nivå inom Säkerhetspolisens organi- sation denna befogenhet får utövas, dvs. vem inom organisationen som har rätt att fatta beslut om att begära stöd av Försvarsmakten. Detta kan göras i den till lagen tillhörande förordningen.

Polismyndigheten bör, som kommittén föreslagit, höra Säkerhetspoli- sen innan regeringens medgivande om stöd från Försvarsmakten begärs. Med hänsyn till att regeringen föreslår att även Säkerhetspolisen ska ges möjlighet att begära stöd enligt lagen bör Säkerhetspolisen på motsvaran- de sätt höra Polismyndigheten innan den begär regeringens medgivande till att begära stöd från Försvarsmakten.

Försvarsmakten anser att Polismyndigheten inte ska behöva höra Sä- kerhetspolisen i brådskande fall. När det gäller den frågan bör det fram- hållas att bestämmelsen om samråd gäller innan regeringens medgivande begärs. Samrådskravet gäller alltså inte i brådskande fall utan endast i de situationer där någon av myndigheterna avser att till regeringen ge in en begäran om medgivande. I brådskande fall fattas beslut utan föregående medgivande av regeringen. Då beslutar berörd myndighet självständigt om stöd ska begäras. Därmed behövs inget sådant undantag som För- svarsmakten efterfrågar. Om stöd begärs i ett brådskande fall bör, på samma sätt som i dag, myndigheten omedelbart därefter underrätta rege- ringen, som då ska pröva om beslutet att begära stöd ska undanröjas eller bestå. Den myndighet som har begärt stödet bör då även omgående un- derrätta den andra myndigheten.

424

6.6.5 Lagen om ordningsvakter, växellagen m.m.

Regeringens förslag: I lagen om ordningsvakter upphävs förbudet mot att förordna den som har fyllt 65 år som ordningsvakt.

Polisens roll vid protest enligt växellagen upphör.

Uppräkningen i lagen om särskild utlänningskontroll av vilka be- stämmelser i utlänningslagen som ska tillämpas kompletteras med ytterligare en hänvisning till den lagen.

Kommitténs förslag: Kommittén behandlar inte frågorna. Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen framför, i anslutning till kom-

mitténs förslag om ändringar i lagen (1980:578) om ordningsvakter, att den övre åldersgränsen på 65 år för förordnande som ordningsvakt bör tas bort.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian innehåller dock inget förslag om att upphäva den övre åldersgränsen för förordnande som ordningsvakt.

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslagen i denna del.

Skälen för regeringens förslag

Den övre åldersgränsen i lagen om ordningsvakter tas bort

Polisorganisationskommittén föreslår de ändringar i lagen (1980:578) om ordningsvakter som krävs för anpassningen till den nya polisorganisatio- nen. I sitt remissvar påtalar Rikspolisstyrelsen att förbudet i 4 § lagen mot att förordna någon som är över 65 år som ordningsvakt bör upphävas. Som skäl för detta anför styrelsen att eftersom det finns krav på lämp- lighet kopplat till fysik och kompetens som omprövas vart tredje år be- hövs inte någon övre åldersgräns.

Både den nedre och den övre åldersgränsen för förordnande av ord- ningsvakter har funnits sedan lagen om ordningsvakter infördes. I lag- stiftningsärendet motsatte sig departementschefen önskemålen från några remissinstanser att sätta den övre åldersgränsen vid 60 år. Han framhöll att om det fanns tveksamhet med hänsyn till vederbörandes ålder borde förordnandet begränsas till kortare tid än den normala treårsperioden (prop. 1979/80:122 s. 35).

Diskrimineringslagen (2008:567) har nyligen ändrats på det sättet att skyddet mot diskriminering på grund av ålder har utvidgats till fler sam- hällsområden än tidigare. Diskriminering på grund av ålder har förbjudits även inom områdena varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, social- försäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd och offentlig anställning (prop. 2011/12:159).

Regeringen vill framhålla att ett utvidgat skydd mot åldersdiskrimine- ring är en prioriterad fråga. I förarbetena till den senaste ändringen i diskrimineringslagen som rör frågan slog regeringen fast att utgångs- punkten bör vara att den enskilde ska bemötas utifrån sina särskilda för- utsättningar och inte utifrån sin ålder (prop. 2011/12:159 s. 31). Som Rikspolisstyrelsen påpekar kan frågan om en person har de kvalifika- tioner som krävs beaktas inom ramen för en bedömning av vilka fysiska krav och vilka kompetenskrav ett sådant förordnande kräver. Som ett led

Prop. 2013/14:110

425

Prop. 2013/14:110

426

i arbetet med att minska åldersdiskrimineringen bör därför den nuvarande övre åldersgränsen för förordnande som ordningsvakt upphävas. När det gäller den nedre åldersgränsen bör däremot inga förändringar göras, eftersom ett uppdrag som ordningsvakt förutsätter viss mognad och livs- erfarenhet.

Regeringen anser att det är angeläget att ändringen i 4 § lagen om ord- ningsvakter, som inte har något direkt samband med polisens omorgani- sation, genomförs så snart som möjligt. Den bör därför träda i kraft redan den 1 juli 2014.

Ändring i växellagen

En växel är en fordringshandling som är skriven på visst, i växellagen (1932:130) närmare angivet, sätt. En vägran att godkänna eller infria en växel ska enligt 44 § växellagen styrkas genom en av offentlig myndig- het upprättad handling (protest för uteblivet godkännande eller bristande betalning). Protest ska ske inom viss tid och på visst sätt. Protest ska enligt 88 § växellagen tas upp av Kronofogdemyndigheten, en särskild förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius publicus. Protest för utebliven accept ska tas upp där växelbetalaren har sin hem- vist och protest för utebliven betalning på växelns betalningsort.

I 88–92 §§ växellagen finns bestämmelser om protest. Enligt 89 § ska protesten, om inte annat har överenskommits, tas upp mellan klockan 9 och 19 hos den protesten gäller. Detta ska ske i hans eller hennes affärs- lokal eller, om han eller hon inte har någon sådan på orten, i hans eller hennes bostad. Om den som protesten gäller inte påträffas, får protesten i stället tas upp vid affärslokalen eller bostaden. Om denna inte är känd, och förrättningsmannen inte heller kan få uppgift om den hos ”ortens polismyndighet”, ska detta anmärkas i protesten. Bestämmelsen bör ses mot bakgrund av att växelprotest enligt 88 § växellagen i dess lydelse år 1932 skulle verkställas av bl.a. landsfiskalen på orten. Eftersom landsfis- kalen hade uppgifter som både polischef, åklagare och utmätningsman var det naturligt att förrättningsmannen skulle vända sig till polismyndig- heten på orten för att få upplysningar om den person som eftersöktes. Den personkännedom som polisen besatt när polisdistrikten var mycket små finns inte numera. I dagens samhälle spelar bl.a. tillgången till offentliga uppgifter hos Skatteverket och andra myndigheter en betydligt viktigare roll än möjligheten att begära upplysningar från polismyndig- heten. Regeringen delar promemorians bedömning att bestämmelsen är närmast obsolet och bör upphävas.

Lagen om särskild utlänningskontroll

I lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll (LSU) finns bestäm- melser om att en utlänning får utvisas ur landet enligt lagen, om det är särskilt påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, eller om det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga om- ständigheter kan befaras att han eller hon kommer att begå eller medver- ka till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott.

Lagen innehåller regler om utvisning av sådana utlänningar som be- döms som farliga med hänsyn till risken för terroristhandlingar (se prop.

1990/91:118 s. 30). Den syftar också till att skapa utrymme för kontroll i Prop. 2013/14:110 de fall där sådana utlänningar av asylrättsliga skäl ändå måste beredas en

fristad här i landet. Lagen hänvisar i stor utsträckning till de bestämmel- ser som finns i utlänningslagen (2005:716), och som gäller för alla ut- ländska medborgare, men innehåller de särbestämmelser som ansetts nödvändiga för de särskilda syften som LSU ska tillgodose.

I 5 § LSU finns en uttömmande uppräkning av de bestämmelser i ut- länningslagen som i tillämpliga delar gäller i ärenden enligt LSU. Upp- räkningen har justerats vid ett stort antal tillfällen, framför allt i samband med olika ändringar i utlänningslagen.

I 6 kap. 3 § utlänningslagen föreskrivs att arbetstillstånd får ges till en utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl som är hänförliga till syftet med uppehållstillståndet talar mot detta. I förarbe- tena pekas på att det finns flera former av tidsbegränsade uppehållstill- stånd där något arbetstillstånd inte brukar beviljas och inte heller i fram- tiden ska meddelas. Som exempel på sådana situationer nämns att uppe- hållstillstånd har beviljats för tillfälligt besök hos släktingar eller att det har beviljats för studier eller på grund av sjukdom (prop. 2004/05:170 s. 212). Det är således inte självklart att en utlänning som har fått ett tids- begränsat uppehållstillstånd också bör meddelas arbetstillstånd.

I sin nuvarande lydelse hänvisar LSU inte till reglerna om arbetstill- stånd. Det är därför tveksamt om Migrationsverket har möjlighet att be- vilja arbetstillstånd för en person som omfattas av lagens bestämmelser men som ändå av något skäl bör få stanna i Sverige. Detta framstår som en brist, eftersom även sådana personer måste ha möjlighet att försörja sig och eventuella anhöriga. Eftersom det är en lucka i regleringen att hänvisning inte görs till utlänningslagens regler om arbetstillstånd bör, som föreslås i promemorian, ett tillägg göras i 5 § LSU så att även reg- lerna om arbetstillstånd i 6 kap. 3 § utlänningslagen om arbetstillstånd blir tillämpliga.

7 Ärendehandläggning och överklagande

7.1 Handläggning av förvaltningsärenden

Begreppet polismyndighet förekommer som tidigare nämnts i ett mycket
stort antal författningar. I många författningar är det geografiskt precise-
rat genom att det i författningstexten exempelvis kan stå ”närmaste polis-
myndighet”, ”ortens polismyndighet”, ”närmast berörd polismyndighet”,
eller ”polismyndigheten på den ort…”. I den nya Polismyndigheten är en
sådan precisering inte längre möjlig. Frågan blir då i vilken omfattning
en författningsreglerad precisering på nivån under myndighetsnivån
behövs i fortsättningen. Valet står mellan att avstå från att i författning
precisera vilken enhet inom Polismyndigheten som avses eller att knyta
preciseringen till något annat geografiskt begrepp, exempelvis län eller
polisregion. I ett fall har regeringen föreslagit den sistnämnda lösningen,
se avsnitt 6.2. De författningar som är aktuella är av två slag. Det är dels
fråga om författningsbestämmelser som avser förhållandet inom polisen	427

Prop. 2013/14:110 eller mellan polisen och andra myndigheter vilka behandlas i avsnitt 7.1.1, dels handlingsregler för enskilda, exempelvis bestämmelser om var en ansökan ska ges in, vilka behandlas i avsnitt 7.1.2.

	7.1.1	Behövs det regler som styr handläggningen inom
		Polismyndigheten?
	Regeringens bedömning: Några särskilda regler som anger var en
	fråga ska handläggas inom Polismyndigheten behövs som regel inte.
	Polismyndigheten bör själv avgöra vilken organisationsenhet som ska
	ha en viss uppgift. Det bör inte införas några särskilda regler för var
	inom myndigheten en framställning om handräckning ska göras. Den
	som begär handräckning får vända sig till Polismyndigheten.
	Regeringens förslag: Preciseringar av var en fråga ska handläggas
	ska tas bort.
	Kommitténs bedömning och förslag överensstämmer med rege-
	ringens.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt i
	denna del. Malmö tingsrätt anser det olämpligt att beträffande handräck-
	ning helt förlita sig på fast praxis. Förvaltningsrätten i Malmö understry-
	ker vikten av det inte råder någon oklarhet om vilken enhet eller avdel-
	ning inom den nya Polismyndigheten som har ansvar för handräcknings-
	ärenden.
	Skälen för regeringens bedömning och förslag
	Polismyndigheten bestämmer vilken organisationsenhet som ska ha en
	viss uppgift
	När det gäller de författningsbestämmelser som avser förhållandet inom
	polisorganisationen eller mellan polisen och andra myndigheter anser re-
	geringen, som framgår av avsnitt 4.4, att de bör utformas så att de ger
	den nya myndighetsledningen stor frihet att forma en organisation som är
	den mest rationella. Det bör därför som regel överlämnas till Polismyn-
	digheten att avgöra vilken organisationsenhet som ska ha en viss uppgift.
	I flertalet av de författningar som i dag innehåller ett preciserat polismyn-
	dighetsbegrepp är det därför tillräckligt att ersätta detta med endast Polis-
	myndigheten. Det får sedan bli en uppgift för Polismyndighetens ledning
	att i arbetsordningen eller i annan form besluta om vilken nivå eller orga-
	nisationsenhet inom myndigheten som ska utföra arbetsuppgiften.
	I konsekvens med ställningstagandet att Polismyndigheten själv be-
	stämmer vilken organisationsenhet som ska ha en viss uppgift bör de be-
	stämmelser som i dag pekar ut vilken myndighet som är behörig, exem-
	pelvis ”polismyndigheten i den ort…” ändras. Polismyndigheten bör, en-
	ligt den huvudprincip som anges i avsnitt 6.2, pekas ut som ansvarig för
	uppgiften.
	Särskilt om handräckning
	En rad författningar ålägger polismyndigheterna att på olika sätt hjälpa
428	andra myndigheter i deras verksamhet, s.k. handräckning. Transport av

personer, hämtning till förhandling, hjälp med att få tillgång till lokaler Prop. 2013/14:110 och närvaro vid förrättningar är exempel på sådan handräckning som

polisen ansvarar för. Endast ett fåtal av de författningar som innehåller handräckningsregler anger var handräckning ska begäras. I de flesta författningar föreskrivs enbart att detta ska göras hos polismyndigheten. Enligt praxis görs en framställning om handräckning hos den polismyn- dighet inom vars distrikt den person, den lokal eller det föremål som handräckningen avser befinner sig.

Regeringen anser, i likhet med kommittén, att dagens praxis utan svå- righet kan tillämpas även inom den nya Polismyndigheten. Liksom hit- tills kan alltså den som begär handräckning vända sig till Polismyndig- heten, om den finns på den aktuella orten, eller till närmaste polisenhet. Det blir en intern fråga för Polismyndigheten att avgöra vilken polisiär enhet som ska verkställa handräckningen. Malmö tingsrätt anser, utan att närmare motivera detta, att det är olämpligt att förlita sig på den praxis som finns. Eftersom dagens reglering fungerar, och en myndighet som vill ha handräckning kommer att kunna vända sig till närmaste enhet inom Polismyndigheten, ser regeringen inget behov av att komplettera reglerna om handräckning. Det är dock som Förvaltningsrätten i Malmö påpekar viktigt att Polismyndigheten redan när den inleder sin verksam- het har en tydligt utmejslad organisation så att den myndighet som begär handräckning vet vart den bör vända sig. Detta är dock i första hand en informationsfråga.

I vissa handräckningsbestämmelser anges att polisen, och inte polis- myndigheten, är skyldig att lämna handräckning. Med hänsyn till att be- greppet polisen innefattar såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen är det nödvändigt att ersätta detta, eftersom handräckning är en arbets- uppgift som enbart Polismyndigheten ska utföra. Som föreslagits i avsnitt 6.1 bör begreppen polisen och polis ersättas med Polismyndigheten i de författningar om handräckning där de förekommer.

7.1.2 Ska det anges var en ansökan ska göras?

Regeringens bedömning: Det bör inte styras i lag eller förordning var inom Polismyndigheten en ansökan eller anmälan ska göras.

Kommitténs förslag överensstämmer delvis med regeringens. Kom- mittén föreslår att det i de lagar där det i dag finns en regel om att ansö- kan eller anmälan ska göras på viss ort ska anges inom vilket län den en- skilde ska vidta åtgärden eller göra anmälan. Kommittén föreslår också att det ska införas en regel i ordningslagen som innebär att en ansökan om tillstånd eller anmälan om en allmän sammankomst eller offentlig tillställning ska göras i det län där sammankomsten eller tillställningen ska anordnas.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser är kritiska till kommit- téns förslag i denna del och anser att en anmälan eller en ansökan från en enskild ska kunna göras var som helst i landet. Till dessa hör bl.a. Riks- polisstyrelsen, Polismyndigheten i Västernorrlands län, Polismyndig- heten i Hallands län, Polismyndigheten i Norrbotten, Polismyndigheten i

Värmland och Polismyndigheten i Örebro län. Rikspolisstyrelsen fram-

429

Prop. 2013/14:110 håller att det skulle underlätta för allmänheten att bara behöva vända sig till ”Polismyndigheten” och att styrning av servicenivå och tillgänglighet hos den nya Polismyndigheten kan ske på annat sätt än genom författ- ning.

Polismyndigheten på Gotland och i Stockholm samt Polismyndigheten

	i Östergötlands län tillstyrker kommitténs förslag.
	Skälen för regeringens bedömning
	Ansökningar ges in till Polismyndigheten utan geografisk precisering
	Ett huvudsyfte med omorganisationen av polisen är, som redovisas i av-
	snitt 4.1, att åstadkomma en effektivare handläggning av de uppgifter
	som ankommer på polisen. Polisen handlägger årligen ett mycket stort
	antal förvaltningsärenden. Som exempel kan nämnas vapenärendena som
	uppgår till ca 120 000 per år. Antalet passärenden är betydligt högre.
	Även vissa andra förvaltningsärenden uppgår till betydande antal, t.ex.
	ärenden enligt ordningslagen. Ett viktigt inslag i den nya organisationen
	är att Polismyndigheten själv ska kunna bestämma var uppgifter bör
	handläggas med hänsyn tagen till framför allt effektivitet, behovet av lo-
	kalkännedom, kravet på service gentemot allmänheten och behovet av
	personlig kontakt under handläggningen. En sammanhållen polismyn-
	dighet skapar helt andra förutsättningar för att koncentrera handlägg-
	ningen av ärenden som kräver särskild kompetens än dagens organisa-
	tion.
	Kommittén föreslår att det i författningsbestämmelser som innehåller
	handlingsregler för enskilda, exempelvis regler om var en ansökan ska
	göras, ska anges i vilket län en ansökan eller anmälan ska göras. Kom-
	mitténs ställningstagande baseras i huvudsak på att vissa ärendegrupper
	har en sådan lokal koppling att de bäst avgörs lokalt, att handlingsregler
	som avser enskilda ska vara så tydligt utformade att det inte råder något
	tvivel om var en förpliktelse ska fullgöras och att det ska vara enkelt att
	avgöra om den enskilde har uppfyllt sina förpliktelser. Kommittén fram-
	håller också att polisens nuvarande ärendehanteringssystem inte medger
	en nationell hantering av samtliga ärendegrupper och att statsmakterna
	inte helt bör frånhända sig möjligheten att styra servicenivå och tillgäng-
	lighet hos den nya Polismyndigheten.
	Mot bakgrund av att Polismyndigheten själv ska få bestämma sin orga-
	nisation och därmed också var olika ärendetyper ska handläggas bör en-
	ligt regeringens mening bestämmelser om var en ansökan eller anmälan
	ska göras införas endast i de fall där det finns särskilda skäl för detta. Om
	det finns behov av lokal kännedom för beslutsfattande och ärendehante-
	ring får det förutsättas att handläggningen i största möjliga utsträckning
	kommer att äga rum där denna kännedom finns, d.v.s. inom respektive
	län eller region, eller att myndigheten ser till att nödvändig information
	inhämtas på annat sätt.
	I motsats till kommittén kan regeringen inte heller se att det skulle in-
	nebära några direkta fördelar för enskilda att det läggs fast i lag att en
	ansökan om exempelvis vapentillstånd ska göras i ett visst län. Den om-
	ständigheten att ett flertal av Polismyndighetens mest frekventa ärende-
	typer (bl.a. vapenärenden och ärenden enligt ordningslagen) redan i dag,
430	som Polismyndigheten i Värmland och Polismyndigheten i Örebro län

påpekar, kommer in som inskannade dokument via internet tyder på att Prop. 2013/14:110 allmänheten redan nu ser fördelar med att kunna kontakta polisen utan

geografiska begränsningar. Genom att förbättra kontaktpunkterna gent- emot allmänheten kan Polismyndigheten öka medborgarnas möjligheter att få snabb service. Mot denna bakgrund delar regeringen den bedöm- ning som görs av ett flertal remissinstanser, bland dem Rikspolisstyrel- sen, att en ansökan eller en anmälan bör få göras var som helst i landet. Regeringen anser därför till skillnad från kommittén att några regler som geografiskt styr var en ansökan eller anmälan ska göras inte bör införas.

Regeringen finner inte heller skäl att, som kommittén föreslår, författ- ningsreglera den praxis som tillämpas för ordningslagen (1993:1617), där ansökan i dag görs på den ort där den tillställning, sammankomst etc. som ansökan gäller är avsedd att äga rum.

Detta innebär att i flertalet av de författningar som reglerar förvalt- ningsärenden och som innehåller polismyndighetsbegrepp ska dessa er- sättas med enbart Polismyndigheten enligt den huvudprincip som rege- ringen angett i avsnitt 6.2. Det gäller även om begreppen är närmare pre- ciserade.

Möjligheterna att söka pass och lämna in hittegods

Passlagen (1978:302) och lagen (1938:121) om hittegods är båda utfor- made så att varje polismyndighet är skyldig att handlägga passärenden och hittegodsärenden. Det finns därmed inget behov av att ändra dessa lagar med anledning av omorganisationen. I passlagen bör det alltså an- ges att Polismyndigheten är passmyndighet inom riket och i hittegods- lagen att hittegods ska lämnas till Polismyndigheten. Som regeringen ti- digare framhållit får det förhållandet att endast Polismyndigheten pekas ut i författning och att Polismyndigheten själv får bestämma sin organisa- tion inte leda till en försämring av enskildas möjligheter att vid behov kunna ha direktkontakt med polisen. Detta är givetvis särskilt viktigt i ärenden där den enskilde är förpliktad att inställa sig personligen hos myndigheten. Regeringen förutsätter att Polismyndigheten även i framti- den upprätthåller en hög servicenivå som ger den enskilde möjlighet att ansöka om pass eller lämna in hittegods på tillräckligt många platser i landet.

7.2 Anmälningsskyldighet i förvaltningsärenden

Regeringens förslag: Bestämmelsen om anmälningsskyldighet i ut- länningslagen ändras på så sätt att det i beslutet om uppsikt ska anges på vilken ort anmälningsskyldigheten ska fullgöras. När det gäller an- mälningsplikt enligt lagen om särskild utlänningskontroll ska besluts- fattaren i beslutet ange omfattningen av anmälningsplikten men får uppdra åt Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten att utforma de när- mare villkoren för hur den ska fullgöras.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén föreslår inte någon särreglering för anmälningsplikt enligt

lagen om särskild utlänningskontroll.

431

Prop. 2013/14:110 Remissinstanserna yttrar sig inte över förslagen i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) innebär uppsikt att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten på orten eller hos Migrationsverket. I 11 § första stycket lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll föreskrivs att den myndighet som beslutar om utvisning enligt den lagen får besluta att utlänningen på vissa tider ska anmäla sig hos en polismyn- dighet (anmälningsplikt).

Med anmälningsskyldighet (eller anmälningsplikt) avses en skyldighet att vid vissa tider anmäla sig hos en anvisad polismyndighet. För att skyl- digheten ska fylla sin funktion – att avhålla utlänningen från att lämna orten – måste platsen där anmälningsskyldigheten ska fullgöras precise- ras. I den framtida organisationen kommer det att vara Polismyndigheten som ska administrera olika former av anmälningsskyldighet. Det räcker dock inte att ange att anmälningsskyldighet ska fullgöras hos Polismyn- digheten när den får nationellt ansvar, eftersom den som åläggs anmäl- ningsskyldighet då kan fullgöra skyldigheten var som helst i landet. För att uppnå syftena med regleringen måste därför reglerna om sådan skyl- dighet ändras. När det gäller utlänningslagen är den lämpligaste lös- ningen den som kommittén föreslår, nämligen att det bör föreskrivas att den som beslutar om anmälningsskyldighet i beslutet ska ange på vilken ort utlänningen ska anmäla sig för att fullgöra skyldigheten. Detta kom- mer även att träffa Migrationsverkets beslut om anmälningsskyldighet. Regeringen ser inga nackdelar med detta. När det gäller lagen om sär- skild utlänningskontroll bör regleringen anpassas till att även regeringen fattar beslut enligt lagen. Av det skälet bör regeln om anmälningsplikt utformas så att beslutsfattaren alltid ska ange vilken omfattning anmäl- ningsplikten ska ha, men det bör också ges möjlighet att uppdra åt Säker- hetspolisen eller Polismyndigheten att utforma de närmare villkoren för hur anmälningsplikten ska fullgöras, t.ex. på vilken polisstation och vid vilka tidpunkter. I båda lagarna bör ordet polismyndighet ersättas med Polismyndigheten.

7.3 Anmälningsskyldighet enligt rättegångsbalken

Regeringens förslag: I beslut om anmälningsskyldighet enligt 25 kap. rättegångsbalken ska det anges på vilken ort skyldigheten ska fullgöras.

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna

del.

Skälen för regeringens förslag: I brottmålsprocessen finns det endast ett fåtal forumregler som direkt berör polisverksamheten. Detta beror bl.a. på att det normalt är åklagare, förundersökningsledare eller polis- man – inte myndigheter – som pekas ut som behöriga och att de generella reglerna om brottmålsforum i 19 kap. rättegångsbalken avgör var en fråga ska handläggas. Därför kräver omorganisationen av polisen inte några omfattande författningsändringar i brottmålsprocessen.

432

I 25 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivs en möjlighet att meddela Prop. 2013/14:110 någon som är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa

reseförbud eller anmälningsskyldighet, om det inte finns skäl att anhålla eller häkta honom eller henne. Syftet med bestämmelsen är att det ska finnas mindre ingripande alternativ än frihetsberövande för att säkra lagföring eller verkställighet. Anmälningsskyldighet, som både utgör ett självständigt tvångsmedel enligt rättegångsbalken och som kan föreskri- vas som ett villkor vid beslut om reseförbud, fyller den funktionen. Med anmälningsskyldighet avses en skyldighet att vid vissa tider anmäla sig hos en anvisad polismyndighet. För att anmälningsskyldighet enligt rätte- gångsbalken ska fylla sin funktion – att avhålla den misstänkte från att lämna orten – måste platsen där anmälningsskyldigheten ska fullgöras preciseras. I den framtida organisationen kommer det, som nyss nämnts, att vara Polismyndigheten, som ska administrera anmälningsskyldighet. Av samma skäl som angetts när det gäller anmälningsskyldighet enligt utlänningslagen räcker det dock inte att ange att anmälningsskyldigheten enligt rättegångsbalken ska fullgöras hos Polismyndigheten när den får nationellt ansvar, eftersom den som åläggs anmälningsskyldighet då kan fullgöra skyldigheten var som helst i landet. För att uppnå syftena med regleringen måste därför regeln om anmälningsskyldighet i 25 kap. 1 § rättegångsbalken ändras. Den lämpligaste lösningen är den som kommit- tén föreslår, nämligen att den som beslutar om anmälningsskyldighet i beslutet ska ange på vilken ort den misstänkte ska anmäla sig för att full- göra skyldigheten. I praktiken innebär detta inte någon förändring för rät- ten eller för åklagare, eftersom de redan i dag i beslut om reseförbud och anmälningsskyldighet anger på vilket sätt, dvs. var och när, skyldigheten ska fullgöras.

7.4 Behörig domstol vid överklaganden

7.4.1 Behovet av särskilda forumregler vid överkla- gande till allmän förvaltningsdomstol

Regeringens bedömning: Några ändrade forumregler för överkla- gande av den nya Polismyndighetens beslut i förvaltningsärenden be- hövs inte i de flesta fall.

Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte sär-

skilt i denna del. Domstolsverket ställer sig bakom kommitténs bedöm- ning.

Skälen för regeringens bedömning

Behörig domstol styrs av var det överklagade beslutet har fattats

Forumreglerna vid överklagande av beslut i förvaltningsärenden styrs i stor omfattning av på vilken ort det överklagade beslutet har fattats. Änd- ringar i reglerna om var ett ärende ska handläggas påverkar således även till vilken domstol det fattade beslutet ska överklagas.

433

Prop. 2013/14:110 De beslut som en polismyndighet fattar överklagas i dag i stor utsträck- ning enligt huvudregeln i 22 a § förvaltningslagen (1986:223) till allmän förvaltningsdomstol. Enligt forumregeln i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska överklagandet prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats. I da- gens organisation med 21 polismyndigheter innebär regeln att överkla- gandet prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets den beslutande polismyndigheten finns. I myndigheter med hela landet som verksam- hetsområde anses regeln enligt praxis innebära att det är den beslutande enhetens geografiska placering som avgör var beslutet ska anses vara fattat (RÅ 1995 ref. 20). Lagrådet ifrågasätter om bestämmelsen i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar är fullt så entydig och hänvisar bl.a. till ett avgörande där Högsta förvaltningsdomstolen fann att en arbets- löshetskassas beslut skulle överklagas till förvaltningsrätten i det län där kassans styrelse hade sitt säte och inte till förvaltningsrätten i det län där lokalkontoret var beläget (RÅ 1997 ref. 13). Omständigheterna i det fal- let var dock speciella, eftersom kassans beslut inte fick överklagas innan kassan hade omprövat sitt beslut. Rätten att överklaga ansågs således knuten till det beslut som fattades med anledning av omprövningen. Eftersom omprövningsbeslutet fattades av huvudkontoret blev också hu- vudkontorets geografiska placering avgörande för forumfrågan. Polis- myndighetens beslut kommer inte att vara föremål för obligatorisk om- prövning, varför det liksom i RÅ 1995 ref. 20 torde bli den beslutande enhetens geografiska placering som avgör vilken domstol som blir behörig att pröva ett överklagande.

Den nya polisorganisationen ger möjlighet att koncentrera handläggningen av ärenden

Utgångspunkten för den nya polisorganisationen är att Polismyndigheten i största möjliga utsträckning själv ska besluta sin organisation. En kon- sekvens av detta är att handläggningen av förvaltningsärenden som hu- vudregel inte kommer att styras genom författningsregler. I stället över- lämnas det till Polismyndigheten att avgöra var olika typer av ärenden ska handläggas på det mest effektiva och arbetsbesparande sättet. Redan det förhållandet att alla polismyndigheter slås samman till en myndighet, och att detta sker i syfte att effektivisera polisverksamheten, talar för att vissa typer av förvaltningsärenden kommer att handläggas på betydligt färre platser än i dag. I hur stor utsträckning handläggningen kommer att koncentreras och till vilka platser är i dag okänt, eftersom Polismyndig- heten själv avgör detta. Denna frihet för myndigheten att själv bestämma över var arbetsuppgifterna ska fullgöras har emellertid den nackdelen att den i vissa fall kan påverka andra myndigheters arbetsbörda. Även en- skilda kan komma att påverkas om handläggningen av förvaltnings- ärenden koncentreras.

Lagrådet ifrågasätter lämpligheten av en reglering som innebär att frå- gan om vilken förvaltningsrätt i landet som har att pröva ett överklagande är beroende av var den myndighet vars beslut överklagas väljer att lokali- sera handläggningen av den aktuella typen av ärenden. Lagrådet anser därför att det bör övervägas att införa en allmän forumregel för överkla-

gande av Polismyndighetens beslut, vilken anknyter till den ort där den

434

enskilde finns, i likhet med vad som gäller för exempelvis Skatteverket och Försäkringskassan. Ett alternativ till en generell forumregel är att in- föra en motsvarande regel i de aktuella författningarna. Enligt Lagrådets mening talar förutsebarhet och överskådlighet dock starkt för en generell lösning.

En uttalad målsättning vid utformningen av forumregler har länge varit att reglerna i allmän förvaltningsdomstol bör anknyta till var den enskil- de finns och inte var den beslutande myndigheten är belägen. Reglerna bör också utformas så att de leder till en jämn och förutsebar måltill- strömning till samtliga förvaltningsrätter. På senare tid har dessa princi- per fått genomslag i specialförfattningar genom att reglerna om några av de största målkategorierna, som skatte- och socialförsäkringsmål, har ändrats så att det är den enskildes folkbokföringsort som avgör vilken domstol som är behörig att pröva ett överklagande. Huvudregeln i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar har därigenom, sett till antalet mål, blivit en undantagsregel. Regeringen har dock nyligen tagit ställning för att huvudregeln i 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ska behållas, främst med hänsyn till de många undantag som skulle behöva göras från en generell forumregel baserad på den enskildes folkbokfö- ringsort (prop. 2012/13:45 s. 85 f.).

Polismyndighetens handläggning av förvaltningsärenden skiljer sig på flera sätt från exempelvis Skatteverkets och Försäkringskassans. Ären- dehandläggning är de sistnämnda myndigheternas huvudsakliga uppgift, vilket genererar en mycket stor mängd överklagbara beslut. Att besluta i förvaltningsärenden är däremot endast en del av Polismyndighetens verk- samhet och många typer av ärenden är inte överklagbara. Polismyndighe- ten fattar därför inte tillnärmelsevis lika många överklagbara beslut som de ovan nämnda myndigheterna. Med hänsyn till att regleringen av Polis- myndighetens uppgifter är utspridd i ett så stort antal författningar är det inte heller möjligt att reglera överklaganden av myndighetens beslut generellt på det sätt som har gjorts beträffande överklagande av Skatte- verkets och Försäkringskassans beslut. Polislagen reglerar annan polisiär verksamhet än handläggningen av förvaltningsärenden och utgör därmed inte någon naturlig plats för en sådan reglering. Frågan är då om man bör införa särskilda överklaganderegler i de olika författningarna.

De största grupperna av överklagade ärenden i Polismyndighetens verksamhet är vapenärenden och sekretessärenden. Av avsnitt 7.4.2 framgår att regeringen föreslår en särskild forumregel för vapenärenden baserad på den enskildes folkbokföringsort. Sekretessärendena behandlas i avsnitt 7.4.3. Andra stora ärendegrupper är passärenden och ärenden en- ligt lagen (1938:121) om hittegods, men dessa överklagas sällan. Som framgår av avsnitt 7.1.2 förutsätter regeringen att Polismyndigheten även i framtiden upprätthåller en hög servicenivå som ger den enskilde möjlig- het att ansöka om pass eller lämna in hittegods på tillräckligt många platser i landet. Det innebär att dessa ärendetyper inte kommer att kunna koncentreras till ett fåtal platser i landet. I övrigt är det i huvudsak fråga om ärendetyper där antalet överklaganden är få och där handläggningen vid allmän förvaltningsdomstol som regel är skriftlig, varför en koncen- tration av ärendehandläggningen varken påverkar förvaltningsrätternas arbetssituation i någon större utsträckning eller berör många enskilda. Regeringen kommer att följa frågan för att säkerställa att omorganisa-

Prop. 2013/14:110

435

Prop. 2013/14:110 tionen av polisen inte får negativa konsekvenser i dessa avseenden. Det saknas dock skäl att nu föreslå några ändrade forumbestämmelser utöver vad som anges beträffande vapenärenden i avsnitt 7.4.2 och beslut som i dag överklagas till länsstyrelse i avsnitt 7.5.2. Det finns dock anledning att utveckla detta ställningstagande närmare när det gäller några lagar.

Enligt 14 kap. 7 a och 9 §§ utlänningslagen (2005:716) ska vissa beslut av en polismyndighet om återreseförbud m.m. överklagas till en migra- tionsdomstol. Det gäller beslut om omhändertagande av en utlännings biljetter samt om förvar och uppsikt. Det finns fyra migrationsdomstolar. Vilka förvaltningsrätter som är migrationsdomstolar och hur domkretsar- na ser ut framgår av förordningen (1977:937) om allmänna förvaltnings- domstolars behörighet m.m. I förarbetena till den nya instans- och pro- cessordningen för migrationsmål uttalades att bestämmelserna om dom- stolarna och förfarandet i dessa i så stor utsträckning som möjligt bör stämma överens med vad som i allmänhet gäller för länsrätt och kammar- rätt. I enlighet med detta tillämpas forumregeln i 14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar så att behörig domstol är den migra- tionsdomstol inom vars domkrets det första beslutet har fattats. För Polis- myndigheten torde regeln innebära att det är den beslutande enhetens placering som blir avgörande för vilken domstol som är behörig.

Enligt 6 § lagen (1985:206) om viten ska ansökan om utdömande av vite göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. När en myndighet omfattar flera län har bestämmelsen i praxis tolkats så att myndigheten anses belägen endast i det län där myndighe- tens säte (”huvudkontor”) finns. Denna tolkning kan i den nya polisorga- nisationen medföra att samtliga mål om utdömande av viten som har beslutats av Polismyndigheten kommer att handläggas av Förvaltnings- rätten i Stockholm. Regeringen delar kommitténs bedömning att detta med hänsyn till att dessa ärenden är mycket ovanliga inte leder till några större olägenheter.

7.4.2 Ny forumregel i vapenlagen

Regeringens förslag: Behörig förvaltningsrätt i ärenden enligt vapen- lagen som överklagas av en fysisk person ska vara den förvaltningsrätt inom vars domkrets han eller hon var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om klaganden inte var folkbokförd i Sverige eller är en juridisk person är den förvaltningsrätt inom vars domkrets det första beslutet fattades behörig.

Kommitténs förslag: Kommittén lämnar inget förslag till ny forumre- gel i vapenlagen.

Remissinstanserna: Domstolsverket påpekar att målfördelningen mel- lan de allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att påverkas beroende på om Polismyndigheten koncentrerar vissa typer av beslutsfattande till centrala arbetsenheter eller om beslutsfattandet kommer att spridas ut geografiskt.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens, men bestämmelsen har utformats något annorlunda. I promemorian an-

vänds uttrycket hemortskommun för att avgöra till vilken domstol en

436

fysisk person ska överklaga ärenden enligt vapenlagen. För juridiska personer föreslås att den juridiska personens säte eller huvudkontor ska avgöra till vilken domstol beslutet ska överklagas.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till prome- morians förslag om en särskild forumregel och tillstyrker eller lämnar det utan invändningar. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att begreppet hemortskommun bör användas genomgående när det gäller fysiska per- soner. Förvaltningsrätten påpekar också att forumregeln för juridiska personer bör förtydligas. Justitiekanslern anser att begreppet hemorts- kommun kan behöva förtydligas. Rikspolisstyrelsen föreslår att begreppet hemortskommun ändras till bosättningsort.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande regler om överklagande

I 10 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) föreskrivs att en polismyndighets be- slut enligt lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol samt att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Efter- som det inte finns någon särskild forumregel gäller huvudregeln i 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Polismyndigheternas beslut enligt vapenlagen överklagas alltså till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den polismyndighet som prövat frågan finns. Eftersom flertalet polismyndigheter omfattar ett län leder den nuvarande regleringen till att den enskilde normalt överklagar beslut enligt vapenlagen till den förvalt- ningsrätt vars domkrets omfattar hemlänet.

Antalet överklagade ärenden enligt vapenlagstiftningen är relativt stort. Under 2012 inkom 806 mål som rörde vapenlagstiftningen till förvalt- ningsrätterna. Om Polismyndigheten skulle koncentrera handläggningen av vapenärenden till en eller bara ett fåtal platser i landet kommer följ- aktligen, med nuvarande regler, överklaganden av denna typ av ärenden att på motsvarande sätt koncentreras till endast någon eller några få förvaltningsrätter.

Överklaganden enligt vapenlagen ska handläggas nära den enskilde

Vapenärenden överklagas i stor utsträckning av enskilda personer. Det leder till negativa konsekvenser för den enskilde om han eller hon skulle få längre avstånd än i dag till den domstol där målet ska prövas, eftersom det inte sällan hålls muntlig förhandling i mål enligt vapenlagstiftningen. En sådan förändring skulle inte heller stå i överenstämmelse med stats- makternas uttalade målsättning att forumreglerna i allmän förvaltnings- domstol bör knyta an till var den enskilde finns och inte till var den be- slutande myndigheten finns. Det skulle dessutom strida mot den grund- läggande principen att forumreglerna bör utformas så att de leder till en jämn och förutsebar tillströmning av mål till samtliga förvaltningsrätter (se prop. 2012/13:45 s. 86).

Samtidigt är det viktigt att Polismyndigheten kan organisera sig så att verksamheten bedrivs på ett effektivt och rättssäkert sätt. Det kan finnas rationella skäl för att koncentrera handläggningen av vissa ärendetyper som exempelvis ärenden enligt vapenlagen till färre platser än i dag.

Prop. 2013/14:110

437

Prop. 2013/14:110	Det bästa sättet att behålla den närhet till den överprövande instansen
	som den enskilde har i dag – samtidigt som Polismyndigheten har full
	frihet att bestämma var olika ärenden ska handläggas – är att i 10 kap.
	1 § vapenlagen precisera till vilken förvaltningsrätt beslut enligt lagen
	ska överklagas.
	Ändringen bör ha som utgångspunkt att den enskilde inte ska drabbas
	av försämringar på grund av hur Polismyndigheten väljer att organisera
	sin verksamhet. En myndighet som koncentrerar handläggningen av en
	viss typ av ärenden till någon eller några få orter får däremot tåla de olä-
	genheter och extrakostnader som det kan innebära att representanter för
	myndigheten får resa till en avlägset belägen domstol. Inriktningen bör
	därför vara att den som överklagar ett vapenärende inte bör få längre till
	den förvaltningsrätt som ska överpröva frågan än vad som är fallet i dag.
	Genom att de flesta polismyndigheter består av ett län avgörs ärendena
	normalt i den sökandes hemlän.
	I promemorian föreslås att det för en fysisk person bör vara hans eller
	hennes hemortskommun som avgör till vilken förvaltningsrätt ärendet
	ska överklagas. Med hemortskommun avses i promemorian folkbokfö-
	ringskommunen. Justitiekanslern påpekar att det i författningstexten
	eventuellt bör klargöras vad som avses med hemortskommun, eftersom
	den föreslagna ändringen avviker från definitionen av begreppet i skatte-
	förfarandelagen och socialförsäkringsbalken. Rikspolisstyrelsen anför att
	en vapeninnehavare är skyldig att förvara skjutvapen i godkänt säkerhets-
	skåp som placerats i bostaden, vilket regelmässigt innebär där tillstånds-
	havaren är folkbokförd, och anser därför att begreppet hemortskommun
	bör ändras till bosättningsort.
	Med hänsyn till att reglerna bör vara enkla och tydliga anser regeringen
	att forumregeln bör knytas till den ort där den klagande var folkbokförd
	vid tidpunkten för beslutet. Liknande forumregler finns i bl.a. körkorts-
	lagen (1998:488), folkbokföringslagen (1991:481) och lagen (1997:238)
	om arbetslöshetsförsäkring.
	Det kan inte uteslutas att även personer som inte är folkbokförda här i
	landet överklagar beslut enligt vapenlagen. Antalet sådana överklagan-
	den kan antas bli mycket få. Den lämpligaste lösningen är, som föreslås i
	promemorian, att sådana beslut får överklagas till den förvaltningsrätt
	inom vars domkrets det första beslutet fattades.
	I promemorian föreslås att juridiska personer ska överklaga beslut en-
	ligt vapenlagen till den förvaltningsrätt inom vars domkrets styrelsen har
	sitt säte eller där huvudkontoret finns. För juridiska personer som inte har
	styrelse eller utpekat säte föreslås samma regel gälla som för överkla-
	ganden av en fysisk person som saknar hemvist i Sverige, nämligen att
	överklagandet görs till den förvaltningsrätt inom vars domkrets det första
	beslutet fattades. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att den föreslagna
	forumregeln är otydlig och att det klart bör anges vilken domstol som i
	första hand ska komma i fråga. Vidare anser förvaltningsrätten att det är
	oklart vad som gäller om ett företag har huvudkontor men saknar säte
	eller styrelse. Rikspolisstyrelsen anser, med hänsyn till att det är ovanligt
	att juridiska personer överklagar, att dessa överklaganden med fördel kan
	styras till en förvaltningsrätt i Sverige. Regeringen delar remissinstanser-
	nas uppfattning att forumregeln för juridiska personer bör förtydligas.
438	Som Rikspolisstyrelsen framhåller är det ovanligt att juridiska personer

överklagar beslut av detta slag. Närheten till domstolen, som är viktig för Prop. 2013/14:110 fysiska personer, är inte lika betydelsefull för juridiska personer, särskilt

som det kan antas att de flesta mål i dessa fall avgörs genom skriftlig handläggning. Med hänsyn till detta och då reglerna bör vara enkla och tydliga bör även forumregeln för juridiska personer följa huvudregeln, vilket innebär att beslut som gäller en juridisk person får överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets det första beslutet fattades.

Mot bakgrund att det kommer att finnas överklaganden av beslut enligt vapenlagen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som inte är avgjorda när lagändringen träder i kraft och den nya Polismyndigheten inrättas, bör äldre föreskrifter gälla för beslut som har överklagats före ikraftträ- dandet.

7.4.3	Bör överklagande av sekretessbeslut styras till
	vissa domstolar?
Regeringens bedömning: Överklagande av Polismyndighetens och
Säkerhetspolisens beslut i sekretessärenden bör inte styras till vissa
domstolar.
Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Domstolsverket ställer sig bakom kommitténs be-
dömning men framhåller att det är angeläget att frågan om flexiblare
forumregler utreds. Kammarrätten i Göteborg anser att det bör övervägas
en ändring av forumreglerna för sekretessmål för att inte alla sådana mål
ska koncentreras till en domstol. Polismyndigheten i Jämtlands län anser
att förvaltningsrätternas behörighet bör ändras så att det är den beslutade
”arbetsenhetens” placering som avgör forumfrågan.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 6 kap. 8 § offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400) överklagas myndighetsbeslut i fråga om
utlämnade av allmän handling till kammarrätt. Enligt 1 § förordningen
om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet ska målet prövas av den
kammarrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Denna formu-
lering innebär att det är placeringen av myndighetens huvudkontor som
avgör vilken domstol som är behörig.
Polismyndigheterna fattar årligen ett stort antal beslut i sekretessären-
den. Antalet överklaganden är också betydande. Enligt kommittén upp-
gick antalet överklagade sådana beslut 2011 till 156 mål hos de fyra
kammarrätterna. Av dessa kom 63 mål in till Kammarrätten i Stockholm.
Med gällande forumregel kan det förutses att samtliga överklaganden av
Polismyndighetens beslut i sekretessärenden kommer att prövas av Kam-
marrätten i Stockholm. Kommittén gör trots detta bedömningen att det
inte finns skäl att föreslå någon avvikande reglering för överklagande av
dessa ärenden.
Kammarrätten i Göteborg liksom Polismyndigheten i Jämtlands län
ifrågasätter lämpligheten i att ett så stort antal sekretessärenden prövas av
Kammarrätten i Stockholm. De anser att en ändring av forumregeln för
sekretessmål bör övervägas. Domstolsverket ställer sig bakom kommit-
téns bedömning men anser att det bör övervägas om reglerna om över-
lämnande av mål från behörig domstol ska göras mer generösa.		439

Prop. 2013/14:110	Regeringen har beslutat att utreda frågan om specialisering för skatte-
	mål och fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen (dir. 2013:49). I di-
	rektiven till utredaren anför regeringen bl.a. att frågan om att införa öka-
	de möjligheter att överlämna mål från en behörig domstol bör utredas
	närmare. Reglerna om överlämnande av mål från en behörig domstol kan
	behöva göras mer generösa, bl.a. för att en domstol med för tillfället le-
	dig kapacitet ska kunna avlasta en domstol där det råder hög arbetsbelast-
	ning. Utredaren ska därför dels överväga behovet av att utöka möjlighe-
	terna att överlämna mål mellan domstolar, dels överväga om sådana möj-
	ligheter bör vara generella eller förbehållas vissa måltyper och domstols-
	instanser. Utredaren ska vidare undersöka om inte även sekretessmålen
	bör följa den normala instansordningen och överklagas till förvaltnings-
	rätt som första domstolsinstans. Uppdraget ska redovisas senast den
	1 december 2014.
	I avvaktan på eventuella generella förändringar av hur sekretessmål ska
	handläggas finns det enligt regeringens mening inte skäl att införa några
	särbestämmelser för överklagande av sekretessbeslut fattade av Polis-
	myndigheten eller Säkerhetspolisen.

	7.5	Överklagande till annan instans än domstol
	7.5.1	Reglerna om överklagande är inte enhetliga
	Polisen avgör årligen ett mycket stort antal förvaltningsärenden. Det
	finns som framgått tidigare inte några enhetliga regler för hur enskilda
	ska överklaga förvaltningsbeslut som fattas inom polisorganisationen.
	Man kan dock urskilja två huvudlinjer beträffande överklagande av
	beslut som fattats av den lokala polisorganisationen. Den ena är att beslu-
	ten överklagas till allmän förvaltningsdomstol och den andra är att det
	finns en särskild regel som anger till vilken instans besluten ska överkla-
	gas, se avsnitt 7.4.1. I de lagar där det finns en särskild överklagandere-
	gel anges det var beslutet ska överklagas. I många fall pekas allmän för-
	valtningsdomstol ut som behörig domstol även i dessa regler. Vissa
	beslut överklagas dock till länsstyrelsen.
	Beslut fattade av Rikspolisstyrelsen – i vilken Säkerhetspolisen ingår –
	överklagas huvudsakligen till allmän förvaltningsdomstol. I förordningen
	(1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen finns emellertid en
	generell regel som innebär att Rikspolisstyrelsens beslut får överklagas
	till regeringen, om inte något annat följer av en annan bestämmelse än
	22 a § förvaltningslagen eller en bestämmelse som hänvisar till förvalt-
	ningslagen. Det finns även exempel på andra beslut av styrelsen som får
	överklagas till regeringen.
	Överklagandereglerna skiljer sig åt även i andra avseenden än när det
	gäller överklagandeinstans. Vissa av de beslut som överklagas till läns-
	styrelsen har denna som slutinstans, medan beslut av länsstyrelsen i
	andra fall får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I de fall där
	beslut av länsstyrelsen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol
	krävs som regel prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten,
	men inte heller i detta avseende är reglerna enhetliga. Fristen för att
440	överklaga en polismyndighets beslut kan också variera. Denna brist på

enhetlighet när det gäller överklagande beror nog främst på att polisens Prop. 2013/14:110 uppgifter är spridda på många olika författningar, av vilka vissa är ålder-

domliga och sällan tillämpas.

Vid ett flertal tillfällen, senast i propositionen En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (prop. 2012/13:45), har regeringen föreslagit föränd- ringar som syftar till mera enhetliga regler när det gäller överklagande inom förvaltningsprocessen. Inför omorganisationen av polisen bör på motsvarande sätt överklaganderegler som avviker från vad som normalt gäller för förvaltningsbeslut ändras.

Ett viktigt skäl för enhetliga regler är att detta underlättar både för den beslutande myndigheten och för den enskilde. Om reglerna skiljer sig åt för olika ärendetyper – och det inte finns något naturligt skäl för en sådan skillnad – finns det bl.a. risk för att felaktiga uppgifter om överklagande kan orsaka den enskilde onödigt besvär och rättsförluster.

Utgångspunkten bör vara att överklaganderegler som avviker från gängse principer bör finnas endast i de fall där detta är motiverat på grund av polisverksamhetens särart eller av något annat särskilt skäl.

7.5.2 Överklagande till länsstyrelsen

Regeringens förslag: Polismyndighetens beslut ska som huvudregel överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för till länsstyrel- sen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller läm-

nar dem utan invändningar. Domstolsverket anför att avsaknaden av upp- gifter om hur många beslut som överklagas till länsstyrelsen gör det svårt att bedöma hur stor betydelse ändringarna i instansordning får för Sveriges Domstolar. Kammarrätten i Stockholm delar uppfattningen att de tillkommande målen till de allmänna förvaltningsdomstolarna inte kommer vara många eller särskilt ofta förekommande men påpekar att de ändå ökar den totala arbetsbelastningen just av det skälet att de inte före- kommer särskilt ofta. Förvaltningsrätten i Malmö kan inte se att ändring- arna kommer att medföra någon direkt ökad belastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Länsstyrelsen i Västerbotten anför att de ären- den som föreslås överklagas till förvaltningsrätt är mycket sällsynta.

Skälen för regeringens förslag

Överklagande till länsstyrelsen har historiska rötter

Fram till mitten av 1980-talet var länsstyrelsen högsta polismyndighet i länet. Länsstyrelsen ansvarade dessutom före 1991 för tillsynen över po- lisverksamheten. Före de omfattande processreformerna i allmän förvalt- ningsdomstol (bl.a. förskjutningen av tyngdpunkten i prövningen till första instans och införandet av tvåpartsprocess) var det vanligt att beslut som meddelats av en förvaltningsmyndighet först överprövades av länsstyrelsen innan de överklagades till domstol. Detta gällde även vissa beslut av polismyndighet. Länsstyrelsens roll som mellaninstans mellan

441

Prop. 2013/14:110

442

den beslutsfattande myndigheten och allmän förvaltningsdomstol har dock successivt tagits bort på de flesta områden.

I en del äldre författningar finns det emellertid fortfarande regler om att vissa beslut som fattas inom polisorganisationen ska överklagas till läns- styrelsen. När ett ärende överklagas till länsstyrelsen gäller förvaltnings- lagens regler om handläggningen, medan en allmän förvaltningsdomstol tillämpar förvaltningsprocesslagen (1971:291). I allmän förvaltnings- domstol har den enskilde större möjligheter att få sin sak prövad vid en muntlig förhandling. Dessutom är den myndighet som först beslutade i saken den enskildes motpart i processen (7 a § förvaltningsprocesslagen). En tvåpartsprocess anses innebära fördelar både för den enskilde och för det allmänna, bl.a. genom att en sådan process ger bättre förutsättningar för att en fråga blir allsidigt belyst. Rätten ska också se till att ett mål blir så utrett som saken kräver och verka för att nödvändig komplettering av utredningen görs. Rätten har även möjlighet att själv hämta in komplette- rande utredning (8 § förvaltningsprocesslagen). Regeringen har nyligen föreslagit att rättens utredningsansvar ska förtydligas (prop. 2012/13:45 s. 113). Ett beslut i allmän förvaltningsdomstol får som regel överklagas, men i de flesta fall krävs det prövningstillstånd för ett överklagande till kammarrätten.

Överklagande till allmän förvaltningsdomstol ska vara huvudregeln

Sedan länge har det ansetts att instansordningen ska bygga på en funk- tionsfördelning mellan beslutsmyndigheter på skilda nivåer. Tyngd- punkten i rättskipningen ska ligga i första instans. Inom det förvaltnings- rättsliga området fattar i många fall en förvaltningsmyndighet det första beslutet. Tyngdpunkten inom förvaltningsrätten ligger hos denna förvalt- ningsmyndighet, som också är skyldig att ompröva sitt beslut när det finns skäl att ändra beslutet (27 § förvaltningslagen). Detta gäller dock endast vissa typer av beslut inom polisorganisationen, eftersom 8–30 §§ förvaltningslagen inte gäller i polisens brottsbekämpande verksamhet.

Reglerna om att beslut av en polismyndighet överklagas till länsstyrel- sen har som framgått historiska rötter. Någon systematisk genomgång har inte gjorts av vilka regler som gäller för överklagande av förvalt- ningsbeslut inom polisorganisationen, utan det har främst varit i samband med andra lagändringar som frågan om överklagandeinstans har väckts. Reglerna om länsstyrelsen som överklagandeinstans för beslut inom po- lisorganisationen har på detta sätt successivt ersatts med regler om över- klagande till allmän förvaltningsdomstol (se bl.a. prop. 2008/09:227

s. 22).

Det fåtal lagar som föreskriver att en polismyndighets beslut alltjämt

överklagas till länsstyrelsen bör som huvudregel ändras så att besluten i stället överklagas till allmän förvaltningsdomstol. De skäl som ursprung- ligen låg bakom att beslut av en polismyndighet skulle överklagas till länsstyrelsen har inte längre bärkraft, eftersom länsstyrelsens uppgifter när det gäller polisverksamheten i princip har upphört. Vidare innebar den allmänna förvaltningsrättsreformen att man införde ett system där en förvaltningsmyndighets beslut normalt överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Kammarrättens roll är främst att överpröva förvaltnings- rättens avgöranden. Högsta förvaltningsdomstolen är sista instans och har

som huvuduppgift att skapa vägledning för rättstillämpningen, dvs. att vara prejudikatinstans. Denna instansordning bör enligt regeringens me- ning gälla även för beslut fattade av Polismyndigheten och Säkerhetspo- lisen. Något allmänt behov av en mellaninstans mellan dessa myndighe- ter och allmän förvaltningsdomstol finns inte. Mot den bakgrunden bör som huvudregel Polismyndighetens beslut överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol i stället för till länsstyrelsen. Ändringar med den innebör- den bör därför göras i överklagandereglerna i 8 a § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd, 22 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse, 8 § lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg och 12 § lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

När det gäller 9 a § lagen (1938:121) om hittegods kan noteras att den överklagandebestämmelsen föregicks av ett förslag om att polismyndig- hetens beslut skulle överklagas till allmän förvaltningsdomstol (prop. 1984/85:215 s. 15 f.). Trots att förslaget fick ett positivt remissutfall val- de regeringen att frångå detta, sedan Kammarrätten i Göteborg påpekat att ersättningsfrågor enligt 3 § lagen om hittegods i vissa fall kan bli före- mål för prövning vid allmän domstol. Olägenheten med att skapa en reg- lering där en viss fråga i ett ärende om hittegods prövas av allmän dom- stol och en annan fråga i samma ärende prövas av allmän förvaltnings- domstol ledde till att det i stället infördes en regel om överklagande till länsstyrelsen, som också skulle vara slutinstans. Då fanns en generell regel i 8 kap. 1 § polisförordningen (1984:730) som angav att polismyn- dighets beslut överklagades till länsstyrelsen. Som tidigare anförts har dock länsstyrelsen inte längre samma roll när det gäller polisverksamhe- ten. Det rör sig också om ett fåtal ärenden, om ens några. Med hänsyn till detta, och till att frågor som härrör från ett och samma ärende redan i dag kan prövas av olika organ, bör även 9 a § lagen om hittegods ändras så att Polismyndighetens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för till länsstyrelsen.

Reglerna i lagen om sjöfynd och lagen om hittegods innebär att polis- myndighetens beslut får överklagas till länsstyrelsen men att länsstyrel- sens beslut inte får överklagas. I övriga berörda lagar föreskrivs att läns- styrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol men att det krävs prövningstillstånd i kammarrätten. Frågan är då om det i kon- sekvens med dagens reglering bör införas ett fullföljdsförbud till kam- marrätten när det gäller överklagande enligt lagen om sjöfynd och lagen om hittegods eller om det är tillräckligt med krav på prövningstillstånd i kammarrätten. Det är svårt att se något sakligt skäl att särbehandla just dessa beslut. Verksamhetens särart motiverar inte heller regler som avvi- ker från de gängse inom förvaltningsprocessen. Den lämpligaste lös- ningen är således att förvaltningsrättens beslut får överklagas men att det bör krävas prövningstillstånd i kammarrätten.

Ett skäl för att behålla särskilda regler om överklagande till länsstyrel- sen kan vara att länsstyrelsen är överklagandeinstans i förhållande även till andra myndigheter enligt samma lagstiftning. Så är bl.a. fallet när det gäller reglerna om överklagande till länsstyrelsen i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. I 10 kap. 5 § den lagen föreskrivs att ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt 6 kap. 1 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 6 kap. 2 § får överklagas till länsstyrelsen. Ett

Prop. 2013/14:110

443

Prop. 2013/14:110 annat exempel är 11 kap. 6 § begravningslagen (1990:1144), där bl.a. beslut av Skatteverket eller av en polismyndighet överklagas till länssty- relsen. Eftersom även företrädare för andra myndigheter än polisen be- rörs av reglerna i fråga finns det i dessa fall skäl att behålla nuvarande reglering av överklagande.

Domstolsverket finner det svårt att bedöma vilken betydelse ändring- arna får för Sveriges Domstolar, medan Kammarrätten i Stockholm me- nar att även om de tillkommande målen inte kommer vara många så ökar den totala arbetsbelastningen. Enligt Länsstyrelsen i Västerbotten är de ärenden som föreslås överklagas till förvaltningsrätt mycket sällsynta. Enligt uppgifter som inhämtats under hand från Länsstyrelserna i Västra Götaland, Skåne och Stockholm har dessa länsstyrelser sedan 2010 till- sammans endast handlagt en handfull ärenden av de aktuella måltyperna. Regeringen gör därför samma bedömning som Förvaltningsrätten i Malmö, nämligen att förslagen inte kommer medföra någon direkt ökad belastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Mot bakgrund av att antalet ärenden är så pass få anser regeringen att de föreslagna ändringar- na inte kommer att påverka domstolarna nämnvärt.

7.5.3 Överklagande till regeringen

Regeringens förslag: Regeln om överklagande till regeringen enligt lagen om hotell- och pensionatrörelse ska upphävas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-

nar det utan invändningar.

Skälen för regeringens förslag: Vid genomgången av författningar som behöver ändras i samband med den nya polisorganisationen har det uppmärksammats att regeln i 22 § andra stycket lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse om överklagande till regeringen av länssty- relsens beslut enligt 13 § samma lag behöver ändras. Eftersom den mate- riella regel som den hänvisar till, 13 §, upphävdes 1980 saknar överkla- ganderegeln innebörd. Den bör därför upphävas.

	8	Polisens behandling av personuppgifter
	8.1	Nuvarande reglering
	Polisdatalagen (2010:361) gäller vid behandling av personuppgifter i po-
	lisens brottsbekämpande verksamhet vid Rikspolisstyrelsen och polis-
	myndigheterna samt i Ekobrottsmyndighetens polisiära verksamhet. La-
	gen gäller i stället för personuppgiftslagen (1998:204), men hänvisar till
	ett antal bestämmelser i personuppgiftslagen som alltså gäller vid be-
	handling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet.
	För den personuppgiftsbehandling som inte avser brottsbekämpande
	verksamhet, exempelvis tillståndsgivning eller mer renodlad övervakning
444	och ordningshållande verksamhet, gäller personuppgiftslagen.

Personuppgiftsansvar

Rikspolisstyrelsen är enligt 2 kap. 4 § polisdatalagen personuppgiftsan- svarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför och den behandling som utförs i polisens verksamhet vid Ekobrottsmyndig- heten. Varje polismyndighet är personuppgiftsansvarig för den behand- ling av personuppgifter som myndigheten utför.

Ändamål

I polisdatalagen anges för vilka ändamål personuppgifter får behandlas i polisens brottsbekämpande verksamhet. Ändamålen delas in i primära och sekundära, där de primära avser behandling av personuppgifter för att tillgodose de behov som finns inom polisens brottsbekämpande verk- samhet och de sekundära anger när personuppgifter, som får behandlas i polisens brottsbekämpande verksamhet, får användas i andra delar av po- lisens verksamhet eller lämnas ut till andra myndigheter eller organi- sationer för dessas behov.

De primära ändamålen är uttömmande angivna i 2 kap. 7 § polisdatala- gen. Personuppgifter får enligt den bestämmelsen behandlas om de be- hövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, ut- reda eller beivra brott eller fullgöra förpliktelser som följer av internatio- nella åtaganden.

De sekundära ändamålen regleras i 2 kap. 8 § polisdatalagen. Person- uppgifter får behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla infor- mation som behövs i brottsbekämpande verksamhet hos Åklagarmyndig- heten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket eller hos utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation. Personuppgifter får vidare behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i polisens handräckningsverksamhet eller, om det finns särskilda skäl, att tillhandahålla information i annan verksamhet som polisen an- svarar för. Personuppgifter får även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i verksamhet hos Kriminalvår- den för att förebygga brott och upprätthålla säkerheten, eller i en myndig- hets verksamhet i övrigt, om polisen är skyldig att bistå myndigheten med viss uppgift, eller informationen tillhandahålls inom ramen för myn- dighetsöverskridande samverkan mot brott. Uppgifter som behandlas för ett primärt ändamål får även behandlas om det är nödvändigt för att läm- na information till riksdagen och regeringen samt, i den utsträckning det finns en uppgiftsskyldighet i lag eller förordning, till andra. I ett enskilt fall får personuppgifter behandlas genom att lämnas ut även för något an- nat ändamål, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in (finalitetsprincipen).

I 2 kap. 16–18 §§ polisdatalagen finns sekretessbrytande bestämmelser som gäller i förhållande till svenska myndigheter.

Gemensamt tillgängliga uppgifter

För uppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga i polisens brottsbekämpande verksamhet finns särskilda och mer begränsande reg- ler i 3 kap. polisdatalagen. Avgörande för om uppgifter ska anses gemen- samt tillgängliga är hur många personer som har rätt att ta del av dem. Uppgifter som endast ett fåtal personer har rätt att ta del av anses inte

Prop. 2013/14:110

445

Prop. 2013/14:110 som gemensamt tillgängliga. Vid bedömning av om en uppgift har gjorts gemensamt tillgänglig saknar det betydelse hur många personer som rent faktiskt tar del av de aktuella uppgifterna.

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagar- myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket får medges direktåtkomst till personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksam- het som gjorts gemensamt tillgängliga.

Register som regleras särskilt i polisdatalagen

Några register regleras särskilt i 4 kap. polisdatalagen. Det är register över DNA-profiler, dvs. DNA-registret, utredningsregistret och spårre- gistret samt fingeravtrycks- och signalementsregister, penningtvättsre- gister och det internationella registret. Det är Rikspolisstyrelsen som för dessa register och för dem gäller särskilda bestämmelser om ändamål, gallring och direktåtkomst.

Andra polisiära register

Det finns några registerförfattningar som reglerar enskilda register som Rikspolisstyrelsen för helt eller delvis inom ramen för polisens brottsbe- kämpande verksamhet men som har undantagits från polisdatalagens tillämpningsområde. Det gäller lagen (1998:620) om belastningsregister, lagen (1998:621) om misstankeregister, lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, lagen (2006:444) om passagerarregister och lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister. Lagen gäller inte hel- ler när personuppgifter behandlas i polisens vapenregister enligt vapenla- gen (1996:67), om inte annat anges i den lagen.

Rikspolisstyrelsen för även ett register över efterlysta personer enligt efterlysningskungörelsen (1969:293), ett register över förelägganden av ordningsbot enligt förordningen (1997:903) om register över föreläggan- den av ordningsbot och är personuppgiftsansvarig för behandling av per- sonuppgifter enligt förordningen (1970:517) om rättsväsendets informa- tionssystem.

Vidare för Rikspolisstyrelsen några register som inte är närmare regle- rade i författning, exempelvis passregistret, eller som över huvud taget inte är författningsreglerade. De sistnämnda förs med stöd av personupp- giftslagen.

Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet

I 5 kap. polisdatalagen finns bestämmelser om behandling av personupp- gifter i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet. Dessa bestäm- melser reglerar framför allt ändamålen för Säkerhetspolisens personupp- giftsbehandling, som delvis avviker från regleringen för den övriga po- lisen. Det finns även särskilda bestämmelser om bevarande och gallring. När det gäller behandlingen av känsliga uppgifter, utlämnande av person- uppgifter och uppgiftsskyldighet gäller samma bestämmelser som för po- lisen i övrigt. Säkerhetspolisen är enligt 5 kap. 5 § personuppgiftsansva- rig för den personuppgiftsbehandling som Säkerhetspolisen utför.

446

Polisens tillgång till andra myndigheters uppgifter	Prop. 2013/14:110
Polisens tillgång till uppgifter som andra myndigheter förfogar över reg-
leras i respektive myndighets registerförfattning eller i författningar som
reglerar särskilda register som förs av andra myndigheter. Sådana regler
finns bl.a. i lagen (1998:527) och förordningen (1998:1234) om det stat-
liga personadressregistret, lagen (2005:787) och förordningen (2005:791)
om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,
kustbevakningsdatalagen (2012:145) och kustbevakningsdataförord-
ningen (2012:146), förordningen (1967:502) om utdrag ur folkbokfö-
ringsdatabasen i och för utredning om brott m.m., förordningen
(1998:1229) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga,
förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skattever-
kets folkbokföringsverksamhet, förordningen (2001:646) om behandling
av uppgifter i Tullverkets verksamhet, förordningen (2001:682) om be-
handling av personuppgifter inom kriminalvården och förordningen
(2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts
försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet.

8.2 Polismyndighetens behandling av person- uppgifter

Regeringens förslag: Polismyndigheten ska vara personuppgiftsan- svarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför och den behandling som utförs i polisiär verksamhet vid Ekobrotts- myndigheten.

Polismyndigheten ska föra de författningsreglerade register som nu förs av Rikspolisstyrelsen och de lokala polismyndigheterna. Rege- ringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om behandling av uppgifter i penningtvättsregister och det internationella registret.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I betänkandet behandlas inte frågan om närmare föreskrifter när det gäller penningtvättsregister och det internationella registret. I betänkandet före- slås att Polismyndigheten ska anges i något fler bestämmelser än vad re- geringen föreslår.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över för- slaget.

Datainspektionen delar i allt väsentligt de bedömningar som kommit- tén har gjort beträffande nödvändiga ändringar i polisdatalagen i och med införandet av den nya organisationen för polisen. Ekobrottsmyndigheten påpekar att brottsutredningar hör till myndighetens kärnverksamhet och att i den verksamheten är såväl anställda inom myndigheten som polis- män involverade. Någon uppdelning av personuppgiftsansvaret beroende på vem som hanterar uppgiften eller vilket system som används är därför enligt myndigheten inte möjlig i myndighetens integrerade verksamhet.

447

Prop. 2013/14:110

448

Skälen för regeringens förslag

Polisdatalagens tillämpningsområde

Polisens personuppgiftsbehandling i den brottsbekämpande verksamhe- ten regleras framförallt i polisdatalagen, som trädde i kraft den 1 mars 2012. Syftet med lagen är att skapa en teknikneutral reglering som funge- rar som en ram för polisens personuppgiftsbehandling utan att i detalj reglera formerna för behandlingen. Polisens personuppgiftsbehandling har således nyligen varit föremål för en genomgripande översyn och det finns därför inget behov av att se över den materiella regleringen. Lagen måste dock anpassas till att Rikspolisstyrelsen och de 21 polismyndighe- terna samt Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) blir en myndig- het och att Säkerhetspolisen bryts ut ur Rikspolisstyrelsen och bildar en fristående myndighet.

Polisdatalagen bör liksom i dag gälla i all polisens brottsbekämpande verksamhet, vilket innebär att den bör gälla för behandling av personupp- gifter vid Polismyndigheten och i den polisiära verksamheten vid Eko- brottsmyndigheten. Regeringen återkommer i avsnitt 8.4.3 till i vilken utsträckning polisdatalagen bör vara tillämplig i verksamheten vid SKL. Vad som bör gälla i Säkerhetspolisens verksamhet redovisas i avsnitt 8.5.

Polismyndigheten ska vara personuppgiftsansvarig

Rikspolisstyrelsen är i dag personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten utför, förutom den behandling som sker vid Säkerhets- polisen. Styrelsen är även ansvarig för den behandling som utförs i poli- sens verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten, medan de lokala polismyn- digheterna är personuppgiftsansvariga för den behandling som respektive myndighet utför. Rikspolisstyrelsen och varje polismyndighet ska utse ett eller flera personuppgiftsombud. Vad som gäller för Statens kriminaltek- niska laboratorium framgår av avsnitt 8.4.2.

Att Polismyndigheten bör vara personuppgiftsansvarig för den behand- ling av personuppgifter som myndigheten utför är självklart, liksom att myndigheten också bör vara personuppgiftsansvarig för de register som i dag förs av Rikspolisstyrelsen och som regleras särskilt, antingen i 4 kap. polisdatalagen eller i annan lagstiftning. Polismyndigheten bör på samma sätt som nu vara skyldig att utse ett eller flera personuppgiftsombud.

Vem som bör ansvara för den behandling som utförs i polisiär verk- samhet vid Ekobrottsmyndigheten är en mer komplicerad fråga. När Ekobrottsmyndigheten inrättades var myndigheten ansvarig för den po- lisverksamhet som var en del av myndighetens samlade verksamhet och myndigheten omfattades inte av den gamla polisdatalagen (1998:622), eftersom den är en åklagarmyndighet. För att Ekobrottsmyndigheten skulle kunna bedriva kriminalunderrättelseverksamhet ändrades den gamla polisdatalagen och gjordes tillämplig på myndigheten från den 1 januari 2004. Den polisiära verksamheten vid Ekobrottsmyndigheten bedrivs av polispersonal som Ekobrottskansliet vid Rikspolisstyrelsen har ställt till myndighetens förfogande. Det är också Rikspolisstyrelsen som leder den verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten som bara får utövas av anställda inom polisen (6 § 7 förordningen [1989:773] med instruk- tion för Rikspolisstyrelsen) och som är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som sker med stöd av polisdatalagen

(prop. 2002/03:144 s. 17). Enligt förarbetena till den nu gällande polis- datalagen bör som huvudregel gälla att den myndighet som utför själva behandlingen också ska ha personuppgiftsansvaret för den. Någon för- ändring beträffande personuppgiftsansvaret vid Ekobrottsmyndigheten ansågs dock inte motiverad (prop. 2009/10:85 s. 93).

Ekobrottsmyndigheten påpekar att någon uppdelning av personupp- giftsansvaret – beroende på vem som hanterar en uppgift eller vilket sys- tem som används – inte är möjlig i myndighetens integrerade verksam- het. Regeringen anser inte att det i detta sammanhang finns skäl att se över fördelningen av personuppgiftsansvaret vid Ekobrottsmyndigheten.

Polismyndigheten ska föra de register som i dag förs av Rikspolisstyrelsen

Som framgår av avsnitt 8.1 för Rikspolisstyrelsen i dag en mängd olika register inom ramen för polisens brottsbekämpande verksamhet. Regist- ren över DNA-profiler, fingeravtrycks- och signalementsregister, pen- ningtvättsregister samt det internationella registret regleras särskilt i po- lisdatalagen. Andra register som är författningsreglerade är misstanke- registret, belastningsregistret, SIS-registret, passagerarregistret och det allmänna spaningsregistret. Som kommittén föreslår bör det vara Polis- myndigheten som för dessa register. Vad som ska gälla för vapenregist- ren behandlas i avsnitt 9.3.1. Under lagstiftningsarbetet har framkommit att det bl.a. med anledning av den nya polisorganisationen kan finnas behov av att se över ändamålsbestämmelserna i flera av registerförfatt- ningarna, däribland misstanke- och belastningsregistret. Den frågan får dock utredas i annat sammanhang.

När det gäller penningtvättsregister och det internationella registret gör regeringen följande överväganden. Enligt lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism är verksamhetsutövare som omfattas av lagen skyldiga att granska ekonomiska transaktioner för att kunna upptäcka sådana transaktioner som kan misstänkas utgöra ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Uppgifter om omstän- digheter som tyder på detta ska lämnas till Rikspolisstyrelsen. Inom Rikspolisstyrelsen är en särskild enhet, Finanspolisen, ansvarig för hante- ringen av sådana uppgifter som lämnas enligt lagen. Finanspolisen tar även emot uppgifter om misstänkta transaktioner från motsvarande enhe- ter vid utländska myndigheter. Enheten tar också emot underrättelsein- formation från övriga polisen och andra myndigheter samt uppgifter i anmälningar och tips från allmänheten. De uppgifter som tas emot be- handlas i penningtvättsregister. Av förarbetena till polisdatalagen fram- går att det endast är ett mindre antal personer inom polisen som behöver ha tillgång till uppgifterna för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Mot den bakgrunden ansåg regeringen inte att det behövdes några bestämmel- ser om särskilda upplysningar eller om sökbegränsningar för uppgifter som behandlas i penningtvättsregister (prop. 2009/10:85 s. 242). I den nya polisorganisationen bör det på samma sätt som i dag endast vara ett fåtal personer som behandlar uppgifter i dessa register. Det finns då inte något behov av att införa bestämmelser om särskilda upplysningar eller sökbegränsningar. Utpekandet av den enhet inom Polismyndigheten som

Prop. 2013/14:110

449

Prop. 2013/14:110 får behandla uppgifter i penningtvättsregister kan dock göras i förord- ning.

När det sedan gäller det internationella registret gör regeringen följan- de överväganden. Rikspolisstyrelsen har i dag huvudansvaret för polisens internationella kontakter. Enheten för internationellt polissamarbete vid Rikskriminalpolisen (den internationella enheten) är nationell kontakt- punkt för samarbetet enligt ett flertal internationella överenskommelser. Enheten fungerar som kontaktpunkt och mottagare av information och förfrågningar från andra stater, både i samarbetet med Interpol och i sam- arbetet inom Europol. Vid enheten finns också det svenska Sirenekon- toret. Dessutom är enheten kontaktpunkt vid informationsutbyte enligt förordningen (2008:1396) om förenklat uppgiftsutbyte mellan brottsbe- kämpande myndigheter i Europeiska unionen och för annat EU-samar- bete. Enheten förmedlar också förfrågningar från den svenska polisen till stater utanför Norden samt till Interpol och Europol.

Den internationella enheten hanterar ett mycket stort antal ärenden årli- gen. Dessa hanteras i det internationella registret. De uppgifter som får behandlas i registret är dels uppgifter som krävs för att Rikspolisstyrelsen ska kunna fungera som mellanhand i det polisiära och rättsliga samarbe- tet, dels uppgifter i vissa frågor av konsulär art. I förarbetena till polis- datalagen anges att det inte finns behov av att införa bestämmelser om särskilda upplysningar eller sökbegränsningar för uppgifter i registret med hänsyn till att endast ett begränsat antal personer kommer att ha till- gång till registret och att detta främst ska fungera som ett verksamhets- stöd för mottagande och vidareförmedling av uppgifter där skälet till att uppgifterna behandlas som regel framgår av sammanhanget. I den nya polisorganisationen bör det på samma sätt som i dag endast vara ett fåtal personer som behandlar uppgifter i detta register. Det finns då inte något behov av att införa bestämmelser om särskilda upplysningar eller sök- begränsningar. Utpekandet av den enhet inom Polismyndigheten som får behandla uppgifter i det internationella registret kan göras i förordning.

Den interna åtkomsten till uppgifter inom Polismyndigheten behöver inte lagregleras

I de författningar som reglerar de olika registren som Rikspolisstyrelsen i dag för anges om andra myndigheter får medges direktåtkomst till regist- ren. De lokala polismyndigheterna kan i dag medges direktåtkomst till flertalet av de register som Rikspolisstyrelsen för. När Polismyndigheten ska föra registren kan myndighetens egen tillgång till uppgifter i regist- ren regleras genom interna behörighetsregler. I avsnitt 10.5 behandlas frågan om enskilda polismäns tillgång till uppgifter. Det saknas dock an- ledning att närmare reglera åtkomsten för personal inom Polismyndig- heten till de register som myndigheten själv för. Säkerhetspolisens till- gång till register som förs av Polismyndigheten behandlas i avsnitt 8.6.

Inte heller när det gäller gemensamt tillgängliga uppgifter behövs det någon författningsreglering av hur dessa uppgifter ska hanteras internt inom myndigheten. Det gäller även för den verksamhet hos Ekobrotts- myndigheten som Polismyndigheten är personuppgiftsansvarig för.

450

8.3 Polismyndigheten får föra en eliminerings- databas

8.3.1 Behovet av en elimineringsdatabas

Vad innebär kontaminering av DNA-prov?

DNA (deoxyribonukleinsyra) är den kemiska benämningen på arvsmas- san, bäraren av våra gener. I kroppens alla cellkärnor finns DNA:t samlat i kromosomer. Hälften av DNA:t ärvs från modern och hälften från fadern.

De första ärendena där DNA-tekniken användes i Sverige är från slutet av 1980-talet. Den teknik som då användes krävde att det fanns relativt stora mängder DNA i det spår som skulle undersökas. Tekniken byggde på att hela DNA:t klipptes av i fragment (strängar) som fick olika läng- der, unika för varje individ. I dag används i stället s.k. STR-markörer (Short Tandem Repeat). STR-tekniken bygger på att vissa områden i DNA:t kopieras och det kan därför räcka med små mängder DNA vid en analys. Vid specialanalys genom LT-teknik (Low Template) kan numera också spårprov med endast ett fåtal celler i användas för DNA-analys. Det kan räcka med att någon har hållit i eller tagit på ett föremål för att man ska kunna få fram användbart DNA. LT-tekniken används för spe- cialanalyser när den vanliga analysmetoden inte räcker. Tekniken an- vänds i första hand vid mycket grova vålds- och sexualbrott. En nackdel med denna teknik är att spårprovet löper större risk att kontamineras.

Med uttrycket kontaminering avses, när det gäller brottsplatsspår, att DNA:t i spåret sammanblandas med för brottsutredningen ovidkom- mande DNA från en i och för sig behörig person någonstans i hanterin- gen. Det kan inträffa från det att polisen kommit till en brottsplats till det att laboratorieundersökningen av brottsplatsspåren är avslutad. Med kon- taminering avses i detta sammanhang alltså inte att DNA i ett spår är sammanblandat med annat DNA som kan ha funnits på platsen före brottstillfället, eller DNA som har tillförts efter brottet men innan polisen kom till platsen. Effekterna av sådana sammanblandningar av biologiskt material kan i och för sig ha samma effekter för utredningen.

Inte bara spår från brottsplatser utan även andra prover som ingår i DNA-hanteringen kan kontamineras. Det kan t.ex. gälla prov som tagits av personer, t.ex. personer som registertopsats, eller s.k. kontrollprover som ingår i engångsmaterial som används vid DNA-analys, vilka normalt ska vara DNA-fria.

Ett spår eller ett prov kan kontamineras på flera olika sätt. Det ovid- kommande DNA:t kan överföras från personer som hanterar spårsäkring och spårundersökning på brottsplatsen eller av personer som utför under- sökningar av material eller prover vid Statens kriminaltekniska laborato- rium (SKL). Vid DNA-analysen kan även en kontaminering uppstå ge- nom att det material som används inte är DNA-fritt, utan innehåller DNA t.ex. från personer som tillverkat eller förpackat sådan materiel (s.k. leverantörskontamineringar). Ytor och föremål i ett laboratorium kan också bära DNA (s.k. bakgrunds-DNA), både från personal som arbetar med DNA-analyser och från personer som befunnit sig i lokalerna av andra skäl, t.ex. lokalvårdare, servicepersonal eller besökare. Sådana

Prop. 2013/14:110

451

Prop. 2013/14:110 kontamineringar kan uppstå t.ex. genom att DNA i fibrer från kläder fast- nar i damm som ligger kvar i lokalen och så småningom hamnar i ett spår som ska analyseras. Att DNA kan överföras mellan personer och föremål innebär att DNA också kan överföras mellan lokaler. DNA är mycket tidsbeständigt och risken för sådana kontamineringar upphör först när DNA:t rent fysiskt avlägsnas ur miljön.

Riskerna med en kontaminering

Vid analysen av ett spår från en brottsplats kan man ibland få fram flera olika DNA-profiler, en s.k. blandbild. Det kan bero på att DNA:t i spåret har sammanblandats med annat DNA som fanns på platsen före brottstill- fället, men det kan också bero på en kontaminering. Även om en bland- bild inte alltid beror på en kontaminering är den en signal om att det kan föreligga en kontaminering. Om man däremot vid analysen av spåret en- bart får fram en DNA-profil som beror på en kontaminering riskerar den att tolkas som ett viktigt DNA-spår. Det främsta problemet är att en kon- taminering, i vad som utredningsmässigt bedöms vara ett avgörande DNA-spår, kan leda till att polisen inte får tag på gärningsmannen på grund av att DNA:t inte ger träff vid en jämförelse eller sökning mot DNA-registret. Om samma persons DNA dessutom kontaminerat vid två eller flera tillfällen kan det leda till ytterligare komplikationer, genom att polisen felaktigt kopplar samman brott som inte har med varandra att göra. Det är generellt sett mer sannolikt att oupptäckta kontamineringar leder till felaktiga uteslutningar än felaktiga överensstämmelser.

Med hänsyn till de negativa effekter en kontaminering kan få blev det i takt med att användningen av DNA-analyser i brottsutredningar ökade alltmer angeläget att hanteringen av DNA-spåren omgärdades med säkerhets- och skyddsrutiner och andra arrangemang för att förebygga en felaktig hantering. Det är bakgrunden till att SKL inrättade en elimine- ringsdatabas. Behovet av en sådan databas har också ökat sedan det blev tekniskt möjligt att ta till vara och använda mycket små mängder DNA, eftersom dessa metoder är extra känsliga för kontamineringar.

Elimineringsdatabasens användning och funktion i dag

Elimineringsdatabasen som förs av SKL fungerar i dag som ett stöd för att

förhindra att DNA-profiler från personer som inte har med en brottsutredning att göra felaktigt registreras i spårregistret,

förhindra att resultat som kommer från kontamineringar redovisas till uppdragsgivaren och därmed missleder brottsutredningar,

ge ett erfarenhetsunderlag som kan användas för att förbättra eller korrigera rutiner och därmed minska risken för kontamineringar, och

tillsammans med annat underlag bedöma risknivån för kontami- neringar.

Elimineringsdatabasen är i dag inlagd i ett särskilt index i CODIS, den programvara som används för DNA-registren. När en ny profil läggs in i spårregistret jämförs den först mot elimineringsdatabasen. Om det blir en träff tas profilen bort ur spårregistret och träffen utreds. Även andra

452

DNA-profiler än sådana som är inlagda i något av DNA-registren kan sökas mot elimineringsdatabasen, t.ex. profiler ur kontrollprover.

Den vidare utredningen av en överensstämmelse mellan en DNA-profil i elimineringsdatabasen och en annan DNA-profil beror på i vilken sorts prov och på vilket sätt kontamineringen upptäcks. I uppenbara fall av arbetsrelaterade kontamineringar, som är fallet då kontrollprover eller prover från topsningar är kontaminerade, hanteras kontamineringen in- ternt som en administrativ kvalitetssäkringsfråga. Om ett spårprov träffar mot elimineringsdatabasen och avser en person som inte haft en behörig, arbetsrelaterad anknytning till ärendet, informeras polisen. När man upp- täcker att kontamineringen kommer från en polisanställd eller en SKL- anställd som arbetat med ärendet har förekomsten av personens DNA hanterats som en kontaminering. Det är endast fall där det sannolikt inte rör sig om en kontaminering som formellt överlämnas till laboratorieche- fen, som sedan beslutar om det ska lämnas vidare till polisens enhet för internutredningar. Om ett fall skulle överlämnas hanteras det enligt för- ordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställ- da inom polisen m.m.

Datainspektionens tillsynsärende

Datainspektionen prövade i ett tillsynsärende frågan om huruvida den personuppgiftsbehandling som sker i SKL:s elimineringsdatabas är rätts- enlig (dnr 514-2012). I ett beslut den 28 maj 2012 fann Datainspektionen att den jämförelse som SKL gör mellan DNA-profiler i elimineringsdata- basen och spårregistret inte är förenlig med gällande rätt. SKL förelades därför att upphöra med all jämförelse mellan DNA-profiler i elimine- ringsdatabasen och spårregistret eller att på annat sätt behandla DNA- profiler i elimineringsdatabasen för brottsbekämpande ändamål. Datain- spektionen anförde att man inte fann anledning att i någon del ifrågasätta syftena för vilka personuppgifter i elimineringsdatabasen behandlas. Däremot ansåg inspektionen att behandlingen inte var rättsenlig. Datain- spektionen framhöll bl.a. att det i polisdatalagen är uttömmande reglerat vilka DNA-register som får föras i polisens brottsbekämpande verksam- het och att SKL i sin roll som personuppgiftsbiträde åt Rikspolisstyrelsen är skyldigt att följa reglerna i polisdatalagen när laboratoriet hanterar något av DNA-registren. Enligt Datainspektionen sker all personupp- giftsbehandling som görs med anledning av ett uppdrag till laboratoriet om spårundersökning i en förundersökning eller ett annat uppdrag som en brottsbekämpande myndighet har gett laboratoriet, och där DNA-re- gistren i 4 kap. polisdatalagen används, för brottsbekämpande ändamål och faller således under polisdatalagen. Dessutom ansåg Datainspektio- nen att all användning av de tre DNA-registren i polisdatalagen utanför den brottsbekämpande verksamheten är otillåten, med undantag för un- derlättande av identifiering av avlidna. Datainspektionen ansåg därför – i motsats till SKL – att personuppgiftslagen inte kan utgöra rättslig grund för behandling av personuppgifter som innefattar en jämförelse med DNA-profiler i spårregistret.

Datainspektionen framhöll också att det finns omständigheter som starkt talar för att den behandling av DNA-profiler som SKL utför i eli- mineringsdatabasen för icke brottsbekämpande ändamål ska ha stöd i lag

Prop. 2013/14:110

453

Prop. 2013/14:110 och att det i lag även uttömmande ska anges vilka förutsättningar som ska gälla för databasen.

Datainspektionens beslut har överklagats av Rikspolisstyrelsen med yr- kande att beslutet ska upphävas. Förvaltningsrätten har avslagit överkla- gandet. Domen har överklagats till kammarrätten.

8.3.2 Elimineringsdatabasen författningsregleras

Regeringens förslag: Det ska införas ett register över DNA-profiler kallat elimineringsdatabasen. Regleringen ska införas i en särskild lag och – förutom bestämmelser om ändamål, innehåll och behandling av uppgifter – omfatta bestämmelser om personuppgiftsansvar, tillgång till uppgifter, rättelse och skadestånd samt ytterligare föreskrifter.

Lagen om elimineringsdatabasen ska träda i kraft redan innan den nya Polismyndigheten inleder sin verksamhet och utgå från den be- fintliga polisorganisationen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemo- rian föreslås dock att regleringen ska införas i polisdatalagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något att invända mot förslagen.

Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium tillstyr- ker förslaget att reglera elimineringsdatabasen i lag. Rikspolisstyrelsen anser att det är möjligt både att införa den rättsliga regleringen i en sär- skild lag och i polisdatalagen. Under nuvarande omständigheter förordar styrelsen en reglering i polisdatalagen i enlighet med promemorians för- slag. Rättsmedicinalverket anser att elimineringsdatabasen är en nödvän- dighet för att främja både kvalitet och rättssäkerhet i SKL:s forensiska la- boratorieverksamhet. Även Datainspektionen anser att en eliminerings- databas bör ses som ett självklart hjälpmedel i SKL:s verksamhet när det gäller att kvalitetssäkra det forensiska arbetet med DNA och välkomnar förslaget att den ska lagregleras. Inspektionen har i och för sig inget att invända mot att regleringen placeras i polisdatalagen, men understryker att lagen avser polisens brottsbekämpande verksamhet som i vedertagen mening inte omfattar SKL. Inspektionen anser inte heller att elimine- ringsdatabasen ryms inom lagens ändamål och anser därför att det skulle kunna vara ändamålsenligt att placera samtliga regler om personuppgifts- behandling vid SKL i en och samma registerförfattning. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden är tveksam till förslaget att reglera elimine- ringsdatabasen i polisdatalagen, eftersom det är oklart om dessa delar av verksamheten är att anse som brottsbekämpande.

Skälen för regeringens förslag

En elimineringsdatabas är nödvändig

Kontaminerade DNA-prover kan som framgår av avsnitt 8.3.1 leda till felaktiga undersökningsresultat, vilket kan få till följd både att en DNA- profil från en icke misstänkt person läggs in i spårregistret och att en brottsutredning inte kan föras framåt så att ett brott kan klaras upp, efter-

som man utgår från en felaktig DNA-profil. Om problemet med kontami-

454

nering inte löses kan detta på sikt leda till att DNA-analysernas tillförlit- lighet som bevisning sätts i fråga och att förtroendet för den forensiska verksamheten på detta område sjunker, både bland rättsväsendets aktörer och bland allmänheten. En elimineringsdatabas är det enda sättet att sys- tematiskt förebygga och upptäcka kontamineringar. SKL för redan i dag en elimineringsdatabas och ingen av remissinstanserna har haft någon invändning mot att SKL använder sig av en elimineringsdatabas för att kvalitetssäkra sin verksamhet. Även om det inte är ett uttryckligt krav för laboratoriets ackreditering på DNA-området är möjligheten att utesluta kontamineringar en viktig del i strävan att så långt möjligt vidta åtgärder för att leverera ett korrekt resultat vid en DNA-analys. Det finns därför enligt regeringens mening starka skäl som talar för att skapa rättsliga för- utsättningar att föra en sådan databas.

Regleringen utgår under en övergångsperiod från den befintliga polisorganisationen

Den nya Polismyndigheten ska inleda sin verksamhet den 1 januari 2015. Med hänsyn till att SKL redan för en elimineringsdatabas bör författ- ningsregleringen av den genomföras så snart som möjligt, så att SKL får möjlighet att använda databasen fullt ut. Regleringen av elimineringsda- tabasen kan tidigast träda i kraft den 1 juli 2014. Det innebär att lagstift- ningen inledningsvis måste utgå från den befintliga polisorganisationen, där SKL är en självständig myndighet med Rikspolisstyrelsen som chefs- myndighet.

Rikspolisstyrelsen för de befintliga DNA-registren och det är därför lämpligt att styrelsen inledningsvis även för elimineringsdatabasen. Efter den 1 januari 2015 bör, av de skäl som anges i avsnitt 8.2, Polismyn- digheten föra databasen. Med hänsyn till att Rikspolisstyrelsen kommer att föra databasen under en mycket begränsad tid utgår redovisningen i det följande från att det är Polismyndigheten som för den. Namnet på lagen bör justeras när den nya polisorganisationen inleder sin verk- samhet.

Enligt 4 kap. 10 § polisdatalagen får ett antal myndigheter, däribland SKL, medges direktåtkomst till DNA-registren. Att SKL kan medges di- rektåtkomst är en förutsättning för att laboratoriet ska kunna hantera DNA-registren som personuppgiftsbiträde åt Rikspolisstyrelsen. Efter- som det är Rikspolisstyrelsen som inledningsvis ska föra eliminerings- databasen bör laboratoriet medges direktåtkomst till den. Detta bör, som Lagrådet påpekar, regleras i den särskilda lagen om elimineringsdataba- sen.

Normgivningsnivå

En författningsreglering av elimineringsdatabasen innefattar två frågor. Den ena är frågan om insamling av DNA-profiler till databasen, som måste ske genom provtagning på de individer vilkas DNA-profiler ska ingå. Den andra är hur de DNA-profiler som ingår i databasen ska få be- handlas.

Som utvecklas närmare i avsnitt 8.3.4 anser regeringen att personer, vilkas DNA riskerar att kontaminera material eller prover som ska bli fö- remål för DNA-analys, bör vara skyldiga att lämna prov för DNA-analys.

Prop. 2013/14:110

455

Prop. 2013/14:110

456

Enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen är varje medborgare gen- temot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Detta skydd får endast begränsas i lag. En skyldighet att lämna DNA-prov har ansetts som ett sådant påtvingat kroppsligt ingrepp som omfattas av skyddet enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (prop. 2005/06:29 s. 19 f.). Även om ett kroppsligt ingrepp som tagande av ett DNA-prov sker utan fysiskt tvång är det att betrakta som påtvingat, om det finns ett krav på att den enskilde ska lämna provet och kravet är förenat med ett hot om sank- tioner (prop. 1993/94:65 s. 111). Offentligt anställda omfattas av skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp i förhållande till sin arbetsgivare. Skyl- digheten att genomgå provtagning måste därför regleras i lag.

Det är emellertid inte bara provtagningen utan även den fortsatta be- handlingen av DNA-profilen som måste regleras. Om den framtagna DNA-profilen inte skulle få registreras utan samtycke från den som läm- nat provet skulle skyldigheten att lämna prov inte fylla någon funktion. Med hänsyn till detta och till att vad som får registreras i de befintliga DNA-registren regleras i lag anser regeringen i likhet med remissinstan- serna att även registrering och behandling av uppgifter i elimineringsda- tabasen bör regleras i lag.

Reglering i polisdatalagen eller i en särskild lag?

De bestämmelser som krävs för reglering av provtagning till, registrering i och behandling av uppgifter i elimineringsdatabasen bör alltså ha lag- form.

När det gäller de befintliga DNA-registren finns reglerna om provtag- ning i rättegångsbalken medan behandling av uppgifter i registren regle- ras i polisdatalagen. Behandling av uppgifter i elimineringsdatabasen hänger till viss del samman med behandling av uppgifter i de befintliga DNA-registren, framförallt spårregistret, varför det kan finns skäl att även reglera elimineringsdatabasen i polisdatalagen. Säkerhets- och inte- gritetsskyddsnämnden är tveksam till att elimineringsdatabasen regleras i polisdatalagen. Datainspektionen har i och för sig inget att invända mot att reglerna placeras där men anser att det skulle kunna vara ändamålsen- ligt med en sammanhållen reglering av SKL:s personuppgiftsbehandling. Inspektionen anser inte heller att elimineringsdatabasen ryms inom polis- datalagens ändamål.

Det som talar för att införa regleringen i en särskild lag är att man i så fall får en samlad och överskådlig reglering som innehåller alla bestäm- melser som gäller elimineringsdatabasen. Som framgår av avsnitt 8.3.3 anser regeringen att databasen inte ska få användas för att utreda brott. Regeringen delar därför Datainspektionens och Säkerhets- och integri- tetsskyddsnämndens uppfattning att regleringen inte passar in i polisdata- lagen som gäller i polisens brottsbekämpande verksamhet. Regleringen bör därför införas i en särskild lag. Lagen bör gälla utöver personupp- giftslagen (1998:204).

Personuppgiftsansvar

Om personuppgiftsansvaret för en viss behandling inte följer av en sär- reglering görs en bedömning av vem som bär ansvaret utifrån den defi- nition som finns i 3 § personuppgiftslagen (1998:204). I registerförfatt-

ningar är det vanligt att man tydligt pekar ut vem som är ansvarig för den behandling av uppgifter som regleras i författningen. Med hänsyn till att det nu införs en särskild reglering för behandlingen av uppgifter i elimi- neringsdatabasen bör det därför anges att Polismyndigheten är person- uppgiftsansvarig för behandling enligt lagen.

Den personuppgiftsansvarige får enligt 36 § andra stycket personupp- giftslagen utse ett s.k. personuppgiftsombud. Regleringen är frivillig. Ett personuppgiftsombud, som ska vara en fysisk person, har till uppgift att självständigt se till att den personuppgiftsansvarige behandlar uppgifter på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med god sed.

Polismyndigheten är enligt 2 kap. 5 § polisdatalagen skyldig att utse personuppgiftsombud i den brottsbekämpande verksamheten. Med hän- syn till att personuppgiftsombud ska utses för behandlingen av uppgifter i DNA-registren som regleras i polisdatalagen och till att elimineringsda- tabasen har ett nära samband med dessa register bör det vara obligato- riskt för polisen att utse personuppgiftsombud även för behandlingen i elimineringsdatabasen. En motsvarande bestämmelse bör därför införas i den nya lagen.

Tillgången till uppgifter

Jämförelser med DNA-profiler i elimineringsdatabasen görs i samband med att brottsplatsspår eller personprover analyseras. Det är således en- bart de som arbetar med DNA-analyser som behöver ha tillgång till eli- mineringsdatabasen. Den närmare regleringen av vilka som bör ges till- gång till databasen kan dock införas på lägre föreskriftsnivå. En regel om att tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter bör dock införas i den nya lagen.

Rättelse och skadestånd

Det kan inte uteslutas att personuppgifter som behandlas med stöd av den nya lagen vid en kontroll i efterhand visar sig vara behäftade med felak- tigheter. För sådana fall bör den registrerade vara berättigad till rättelse och skadestånd under samma förutsättningar som gäller för behandling som omfattas av personuppgiftslagen. Med hänsyn till hur dessa regler är utformade bör en särskild hänvisning göras till dem i den nya lagen för att de ska gälla för behandling som sker enligt bestämmelserna i den lagen och i tillhörande förordning (jfr. prop. 1997/98:97 s. 90).

Ytterligare föreskrifter

Av den nya lagen bör det av tydlighetsskäl framgå att det på lägre norm- givningsnivå finns bestämmelser om tillgången till elimineringsdataba- sen och förfarandet vid överensstämmelse mellan en DNA-profil i data- basen och en annan DNA-profil.

Prop. 2013/14:110

457

Prop. 2013/14:110 8.3.3		Databasens ändamål
	Regeringens förslag: Syftet med elimineringsdatabasen ska vara att
	stärka kvaliteten i den forensiska DNA-verksamheten. Personuppgifter
	i databasen får endast behandlas för att upptäcka och utreda kontami-
	neringar vid DNA-analyser och hanteringen av DNA-spår.
	Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I pro-
	memorian föreslås att personuppgifter i elimineringsdatabasen även får
	behandlas för att utreda allvarligare brott.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
	något att invända mot förslaget.
	Datainspektionen anser att det inte finns skäl att kunna identifiera
	misstänkta och åstadkomma lagföring med hjälp av en registrering i eli-
	mineringsdatabasen. Vid en träff mellan ett brottsplatsspår och elimine-
	ringsdatabasen bör överensstämmelsen enligt Datainspektionen redovisas
	till uppdragsgivaren med slutsatsen att något utlåtande inte kan lämnas.
	Inspektionen anser inte heller att databasen ska innehålla uppgift om vem
	en viss DNA-profil avser, utan anser att endast ett fåtal bör ha tillgång till
	dessa uppgifter som bör förvaras åtskilda från databasen. Enligt Malmö
	tingsrätt kan det utifrån rättssäkerhetsskäl ifrågasättas om det är rimligt
	att någon, som inte är misstänkt för brott, registreras i ett DNA-register
	som kan användas för att utreda brott. För det fall en sådan möjlighet ska
	finnas anser tingsrätten dock att förslaget har en rimlig utformning.
	Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 8.3.1 är syftet
	med en elimineringsdatabas att den ska fungera som ett verktyg för att
	säkerställa att DNA-analyser som görs i brottsutredningar inte blir miss-
	visande på grund av kontamineringar av i och för sig behöriga personer.
	Uppgifter i elimineringsdatabasen måste därför kunna behandlas för att
	upptäcka och utreda kontamineringar så att rutiner kan förbättras och
	risken för framtida kontamineringar minimeras. Det bör i detta samman-
	hang påpekas att kvalitetsarbetet vid SKL inte i första hand syftar till att
	peka ut personer, utan till att få veta vilken roll personen har haft i hante-
	ringen så att man kan klarlägga vilka rutiner som behöver ses över.
	Man kan dock inte generellt utgå ifrån att alla träffar mellan ett DNA-
	spår och en DNA-profil i elimineringsdatabasen beror på en behörig,
	arbetsrelaterad kontaminering. Att DNA från anställda eller andra som
	kommer i kontakt med DNA-hanteringen påträffas i ett brottsplatsspår
	har i de allra flesta fall naturliga och legitima orsaker, men kan i undan-
	tagsfall ha sin grund i anknytning till själva brottet. I promemorian före-
	slås att det i ett sådant fall ska tillåtas att uppgifter om DNA-fyndet får
	användas för att utreda brottet. Datainspektionen och Malmö tingsrätt
	ifrågasätter att uppgifter ur elimineringsdatabasen ska få användas på
	detta sätt.
	Man kan jämföra användningen av elimineringsdatabasen i brottsutre-
	dande syfte med vad som gäller för användningen av en DNA-profil från
	en person som inte är misstänkt för brott, men vars DNA-profil ändå ana-
	lyseras i en brottsutredning. Även dessa DNA-profiler tas fram i syfte att
	utesluta att ovidkommande DNA-profiler uppfattas som viktiga spår i en
	brottsutredning. Av 28 kap. 12 b § rättegångsbalken framgår att registre-
458	ring inte får ske av DNA-profiler som tagits av icke misstänkta i syfte att

underlätta identifieringen vid utredning om brott. En person som i en brottsutredning frivilligt lämnar ett prov för DNA-analys omfattas inte av den bestämmelsen, men inte heller sådana DNA-profiler får registreras på grund av polisdatalagens uttömmande reglering. Det skulle ha kunnat vara tillåtet att jämföra de profiler man fått från icke misstänkta t.ex. mot alla spår i spårregistret för att kontrollera om dessa personer kan kopplas till andra brott. Ett sådant förfarande skulle i och för sig kunna leda till att fler brott klaras upp. Regeringen har dock inte sett detta som ett god- tagbart skäl, utan har tagit ställning mot att icke misstänktas DNA-profi- ler används i brottsutredande syfte utanför den aktuella brottsutred- ningen.

Möjligheterna att behandla DNA-profiler i elimineringsdatabasen bör bedömas på samma sätt, eftersom dessa DNA-profiler inte har registre- rats i ett brottsutredande syfte. Enligt uppgift från SKL har det dessutom under de tre år man har använt sig av en elimineringsdatabas endast vid ett tillfälle förekommit att en träff mellan en DNA-profil från ett brotts- platsspår och en DNA-profil i elimineringsdatabasen inte har kunnat för- klaras som en behörig arbetsrelaterad kontaminering. Den eliminerings- databas som SKL hittills har fört har i och för sig inte omfattat lika många personer som den nu föreslagna elimineringsdatabasen kommer att göra. Det innebär att det finns risk att det i framtiden kan bli något fler träffar som inte kan förklaras som behöriga arbetsrelaterade kontamine- ringar. Att SKL känner till vem som har avsatt en DNA-profil, som i nå- got fall kan vara ett mycket viktigt spår i utredningen av ett allvarligt brott, men inte får rapportera resultatet till brottsutredningen kan ge upp- hov till etiska dilemman. Regeringen anser dock att detta i nuläget inte är ett tillräckligt skäl att tillåta behandling av uppgifter i elimineringsdata- basen för att utreda brott. Skulle antalet icke arbetsrelaterade kontami- neringar öka markant får förnyade överväganden göras. Regeringen anser därför, till skillnad från promemorian, att personuppgifter i eliminerings- databasen enbart bör få behandlas för att spåra och utreda kontamine- ringar och inte för att utreda brott. En träff får därför, som Datainspektio- nen föreslår, hanteras på det sättet att SKL redovisar att spåret överens- stämmer med en DNA-profil i elimineringsdatabasen med slutsatsen att något utlåtande därför inte kan avges i ärendet.

Prop. 2013/14:110

459

Prop. 2013/14:110 8.3.4		Databasens innehåll
	Regeringens förslag: Elimineringsdatabasen får innehålla DNA-pro-
	filer från personer som genom att komma i kontakt med material eller
	prover som ska bli föremål för DNA-analys eller lokaler där sådana
	analyser utförs riskerar att kontaminera dessa. DNA-profilerna får en-
	dast innehålla information om identitet och inte om några personliga
	egenskaper. Utöver DNA-profilerna får databasen innehålla uppgift
	om vem DNA-profilen avser.
	Anställda vid Polismyndigheten och andra som riskerar att kontami-
	nera material, prover eller lokaler är skyldiga att lämna prov för DNA-
	analys i syfte att DNA-profilen ska registreras i elimineringsdataba-
	sen. DNA-proven ska förstöras inom sex månader och proven får inte
	användas för något annat ändamål än det för vilket de togs. Rege-
	ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
	ytterligare föreskrifter om vilka som är skyldiga att lämna prover till
	databasen.
	Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I pro-
	memorian föreslås att endast anställda vid Polismyndigheten ska vara
	skyldiga att lämna prov för analys och registrering och att provtagning
	och registrering av övriga ska bygga på samtycke.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga
	invändningar mot förslaget. Fackförbundet ST avstyrker förslaget när det
	gäller vilka som ska lämna prov till elimineringsdatabasen och anser att
	endast den personal som samlar in prov och den som ska analysera pro-
	ver bör ingå i en elimineringsdatabas. Både Fackförbundet ST och
	Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om samtycke kan utgöra grund för
	provtagning och behandling av personuppgifter beträffande andra än
	anställda vid Polismyndigheten. Rättsmedicinalverket påpekar att man
	har ett eget elimineringsregister och att samma personer kan komma att
	bli registrerade i båda registren. Statens kriminaltekniska laboratorium
	framhåller att i praktiken alla anställda vid SKL riskerar att kontaminera
	bevismaterial med sitt eller annan persons DNA genom direkta eller
	indirekta kontakter. Arbetsgivarverket skulle gärna se en mer ingående
	diskussion kring vilka arbetsrättsliga konsekvenser ett nekande till
	provtagning skulle kunna leda till.
	Skälen för regeringens förslag
	Skyldighet för anställda vid Polismyndigheten
	För att elimineringsdatabasen ska fylla den kvalitetssäkrande funktion
	som är tänkt, krävs det att DNA-profiler från vissa personkategorier re-
	gistreras i databasen. I första hand gäller det anställda vid Polismyn-
	digheten.
	Som framgår av avsnitt 8.3.2 anses en skyldighet att lämna DNA-prov
	som ett sådant påtvingat kroppsligt ingrepp som kräver lagreglering. Be-
	gränsningar i grundlagsskyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp får
	enligt 2 kap. 21 § regeringsformen göras endast för att tillgodose ända-
	mål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå ut-
460	över vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föran-

lett dem. Syftet med elimineringsdatabasen är att stärka kvaliteten i den forensiska DNA-verksamheten. Spår som innehåller DNA kan vara en mycket viktig del av utredningen av ett brott och har med tiden fått allt större betydelse, särskilt vid utredningen av grova våldsbrott. Att utfallet av den forensiska analysen inte är missvisande har därmed betydelse för rättsäkerheten. En funktionell elimineringsdatabas måste därför anses vara ett godtagbart ändamål i regeringsformens mening. Frågan är då hur skyldigheten att lämna prov ska avgränsas för att inte gå utöver detta ändamål.

Den närmare begränsningen av vilka som ska vara skyldiga att lämna prov för registrering i databasen bör inte knytas till vissa organisatoriska enheter vid Polismyndigheten, eftersom organisationen kan komma att förändras över tid. En bestämmelse baserad på sådana förhållanden kan dessutom gå utöver ändamålet, om inte alla inom en viss kategori anställ- da kan anses utgöra en kontamineringsrisk. Skyldigheten att lämna prov för DNA-analys bör i stället kopplas till syftet med databasen. Fackför- bundet ST anser att enbart de som direkt arbetar med insamlande av pro- ver eller analys av dessa bör ingå i databasen. Statens kriminaltekniska laboratorium ser däremot ett behov av att ha i princip alla anställda vid laboratoriet registrerade i databasen, eftersom DNA är tidsbeständigt och på olika sätt kan överföras mellan personer och från personer till föremål. Enligt laboratoriet är det därför inte tillräckligt att begränsa tillträdet till de lokaler där DNA hanteras.

I promemorian görs bedömningen att personal som ombesörjer och hanterar provtagning för DNA-analys, s.k. topsningar, inte ska ingå i elimineringsdatabasen. Skälet till detta är att salivprovet från en topsad person innehåller så mycket biologiskt material att risken för att perso- nens DNA helt täcks över av DNA från den som ombesörjer topsningen är minimal. En eventuell kontaminering kommer därför i ett sådant fall att visa sig som en blandbild, dvs. att man får fram två olika DNA-pro- filer ur provet vid analysen. Om man får fram en blandbild finns det inte förutsättningar att registrera någon DNA-profil i DNA- eller utrednings- registret. En kontaminering av ett personprov kan därmed inte leda till en felaktig registrering i dessa register. Risken för felaktiga registreringar är därför inte ett skäl att låta dem som arbetar med topsningar omfattas av skyldigheten att lämna DNA-prover för registrering i elimineringsdataba- sen. Registrering av DNA-profiler från denna kategori skulle i och för sig kunna ha en kvalitetssäkrande funktion, genom att man i efterhand kan utreda eventuella brister i hanteringen. Ett prov som ger upphov till en blandbild vid analysen medför emellertid att provet måste tas om. Mer generella brister i hanteringen kan på detta sätt upptäckas och rutinerna förbättras, även om det inte sker på individnivå. Möjligheterna till kvalitetssäkring är mot denna bakgrund inte heller ett skäl att låta denna kategori omfattas av skyldigheten att lämna DNA-prov för registrering i elimineringsdatabasen.

Regeringen gör följande bedömning. Om elimineringsdatabasen enbart skulle innehålla DNA-profiler från dem som direkt arbetade med insam- ling av prover och analysen av dessa skulle den inte fylla den avsedda funktionen med hänsyn till hur lätt prover och material kan kontamine- ras. En kontaminering kan uppstå enbart genom att någon befinner sig i lokaler där DNA hanteras eller genom att ett kontaminerat föremål flyt-

Prop. 2013/14:110

461

Prop. 2013/14:110

462

tas. Regeringen anser därför att anställda vid Polismyndigheten, vilkas DNA riskerar att kontaminera prover eller material som ska genomgå DNA-analys eller lokaler där sådana analyser utförs, ska omfattas av skyldigheten. Det rör sig utöver personalen vid SKL framförallt om an- ställda vid de tekniska rotlarna som arbetar med spårsäkring och han- tering av spår. Den närmare begränsningen av vilka som bör lämna prov för registrering i databasen bör regleras på lägre föreskriftsnivå.

Om en anställd som är skyldig att lämna prov för registrering i elimine- ringsdatabasen vägrar att lämna prov får arbetsgivaren överväga om det är möjligt att omplacera honom eller henne. Finns ingen sådan möjlighet kan vägran vara en saklig grund för uppsägning.

Skyldighet för andra som riskerar att kontaminera material eller prover

För att fylla sitt syfte behöver elimineringsdatabasen även innehålla DNA-profiler från andra än anställda vid Polismyndigheten. Det rör sig om personer som av olika anledningar har tillträde till SKL:s lokaler och därigenom riskerar att kontaminera prover eller analysmaterial med sitt DNA, exempelvis lokalvårdare, hantverkare och tillfälliga besökare, och personer som kommer i kontakt med det material som används vid DNA- analys, t.ex. anställda hos leverantörer av laboratoriematerial.

Redan i dag innehåller elimineringsdatabasen DNA-profiler från leve- rantörer och hantverkare. Deras medverkan baseras på samtycke och pro- memorian föreslår att deras medverkan även i fortsättningen ska baseras på samtycke. Som skäl anges att de kan sägas ha en frivillig relation till SKL i och med att den enda konsekvensen det kan få om de inte vill bli registrerade i databasen är att de inte kan ingå avtal med SKL eller att de kan nekas tillträde till hela eller delar av laboratoriet. Både Fackförbun- det ST och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om samtycke kan utgöra grund för provtagning och behandling av personuppgifter.

Utgångspunkten att leverantörer av material samt lokalvårdare och hantverkare som utför arbeten i SKL:s lokaler har en frivillig relation till SKL kan möjligen vara riktig när det gäller ledande företrädare för de företag som tecknar avtal med laboratoriet, även om många av dessa san- nolikt känner sig tvungna att lämna DNA-prover för registrering för att få leverera material eller utföra arbetsuppgifter vid laboratoriet. Ett företag kan dock inte samtycka till och garantera att anställd personal ska lämna DNA-prov för registrering i en elimineringsdatabas. Anställda vid dessa företag intar, på samma sätt som anställda vid Polismyndigheten, en beroendeställning i förhållande till sin arbetsgivare och har således ingen reell möjlighet att lämna ett frivilligt samtycke. Regeringen anser därför inte att samtycke kan utgöra grunden för dessa personers medverkan i elimineringsdatabasen. Även andra personer än anställda vid Polismyn- digheten, vilkas DNA riskerar att kontaminera material eller prover som ska bli föremål för DNA-analys, bör vara skyldiga att lämna prov till eli- mineringsdatabasen. Att införa en skyldighet för denna personkategori att lämna prov kan inte anses oproportionerligt, särskilt med hänsyn till att DNA-profilerna inte får användas för att utreda brott utan endast för kvalitetssäkring. Det är dock viktigt att kretsen begränsas till enbart per- soner som verkligen utgör en kontamineringsrisk. Det rör sig främst om personer som regelbundet vistas i de lokaler där DNA-spår hanteras eller

förvaras, som lokalvårdare eller servicetekniker, och personer som arbe- tar hos leverantörer av det material som används vid DNA-analyser. Hur personkretsen närmare ska avgränsas bör regleras på lägre föreskrifts- nivå. Som Rättsmedicinalverket påpekar kan samma personer före- komma i både den nu föreslagna elimineringsdatabasen och i den myn- dighetens elimineringsregister.

När det gäller personer som mer tillfälligt kommer i kontakt med loka- ler där DNA hanteras eller förvaras är det inte rimligt att införa en gene- rell skyldighet att lämna prov till elimineringsdatabasen. I de flesta fall kan kontamineringsrisken lösas genom att tillträdet till lokalerna begrän- sas. I undantagsfall kan det dock finnas skäl att låta någon komma in i lo- kaler där analyser utförs, exempelvis representanter från myndigheter som ska inspektera lokalerna eller från massmedia. I dessa fall bör det som ett villkor för tillträde till lokalerna kunna krävas att besökaren läm- nar DNA-prov till elimineringsdatabasen. Precis som för dem som mer regelbundet vistas i de lokaler där DNA-spår hanteras och förvaras bör det vara en förutsättning att personens DNA riskerar att kontaminera ma- terial eller prover som ska bli föremål för DNA-analys.

SKL har hittills inte haft provtagning till och registrering i elimine- ringsdatabasen som ett krav vid t.ex. upphandlingar. Ett sådant krav kan dock enligt regeringens mening inte anses strida mot bestämmelserna i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling. Kravet skulle inte innebära en konkurrensfördel för något visst företag, utan skulle gälla lika för alla som vill leverera eller utföra tjänster åt laboratoriet. Kravet i sig är en fråga om vilken kvalitet laboratoriet efterfrågar i upphandlingen. Ett krav på provtagning till och registrering i elimineringsdatabasen kan anses vara en ingripande åtgärd som alla näringsidkare kanske inte vill gå med på. Det kan däremot inte sägas vara en förutsättning som vissa näringsid- kare generellt har svårare att uppfylla än andra. Ett krav på provtagning till och registrering i elimineringsdatabasen kan därför inte heller anses inskränka näringsfriheten.

Provtagning och hantering av prover

Provtagning för DNA-analys som ska ligga till grund för registering i elimineringsdatabasen bör på samma sätt som andra DNA-prov tas i form av salivprov.

Av 4 kap. 8 och 9 §§ polisdatalagen framgår att ett prov för DNA-ana- lys som har tagits i samband med utredning av ett brott inte får användas för något annat ändamål än det för vilket det togs och att det ska förstöras senast sex månader efter det att provet togs. Prover som har tagits för re- gistrering i elimineringsdatabasen bör regleras på samma sätt.

Uppgifter som ska registreras i databasen

På samma sätt som gäller för de befintliga DNA-registren bör DNA-pro- filerna i elimineringsdatabasen endast innehålla information om identitet och inte om personliga egenskaper. Datainspektionen anser att databasen inte bör innehålla uppgift om vem en DNA-profil tillhör, utan att dessa uppgifter bör förvaras separat. Regeringen anser att elimineringsdataba- sen bör fungera på samma sätt som de befintliga DNA-registren. Den bör därför utöver DNA-profiler endast innehålla information om vem profi-

Prop. 2013/14:110

463

Prop. 2013/14:110 len tillhör (jfr 4 kap. 3 § polisdatalagen). Av integritetsskäl bör det dock vara en mycket begränsad krets som har tillgång till uppgifter om vem DNA-profilen tillhör när det gäller elimineringsdatabasen. Det kan regle- ras på lägre föreskriftsnivå.

8.3.5 Hur får databasen användas?

Regeringens förslag: En DNA-profil som har tagits fram under utred- ning av brott och som inte kan hänföras till en identifierbar person får vid ett tillfälle jämföras med DNA-profiler i elimineringsdatabasen. Jämförelsen ska göras innan jämförelse görs med DNA-profiler i de tre befintliga DNA-registren.

Elimineringsdatabasen får även användas för att göra jämförelser med DNA-profiler som dels har tagits fram i en brottsutredning eller för registrering i DNA-registret eller utredningsregistret, dels har ta- gits fram för att kvalitetssäkra den forensiska DNA-verksamheten och som inte hänför sig till brottsutredande verksamhet.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I pro- memorian föreslås att DNA-profiler i spårregistret i vissa fall ska få jäm- föras med DNA-profiler i elimineringsdatabasen. I promemorian föreslås att endast DNA-profiler från misstänkta ska få jämföras med elimine- ringsdatabasen. Det föreslås inte att DNA-profiler i elimineringsdataba- sen ska få jämföras med DNA-registret.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget.

Statens kriminaltekniska laboratorium påpekar att det finns ett behov av att även kunna jämföra DNA-profiler från brottsplatsspår som av olika anledningar inte ska registreras i spårregistret med elimineringsdataba- sen. Enligt laboratoriet kan man också ifrågasätta nyttan med förslaget att kunna jämföra DNA-profiler i spårregistret som härrör från grova brott med elimineringsdatabasen. Det skulle däremot vara önskvärt att få jäm- föra de DNA-profiler från anställda som registreras i elimineringsdataba- sen med alla spår i spårregistret under en tvåårsperiod från ikraftträdan- det. När det gäller personprover är behovet av att jämföra DNA-profiler med elimineringsdatabasen enligt laboratoriet lika stort oavsett om pro- vet är taget på en misstänkt gärningsman, målsägande eller annan.

Skälen för regeringens förslag

Jämförelser mellan DNA-profiler i brottsplatsspår och elimineringsdatabasen

En kontaminering kan visa sig som en blandbild, både i ett brottsplats- spår och i ett prov från en person som topsats i en brottsutredning. En blandbild innebär att man vid analysen av provet får fram två olika DNA-profiler. I båda fallen kan en jämförelse behöva göras mot DNA- profilerna i elimineringsdatabasen. När det gäller kontamineringar i brottsplatsspår gör regeringen följande bedömning.

En blandbild i ett prov från en brottsplats behöver inte bero på en kon-

taminering, utan kan bero på att bakgrunds-DNA från brottsplatsen finns

464

i provet eller att DNA från personer som varit inblandade i brottet har sammanblandats. Det är därför av vikt för brottsutredningen att med hjälp av elimineringsdatabasen kunna ta reda på om blandbilden beror på en kontaminering. En kontaminering av ett brottsplatsspår behöver dock inte visa sig som en blandbild, utan kan vara den enda DNA-profil man får fram vid analysen.

DNA-profilerna i spårregistret körs regelbundet mot DNA-profilerna i DNA-registret och utredningsregistret. På detta sätt kan ett spårprov, som först inte kunnat identifieras, kopplas till en person, om den personen se- nare t.ex. fått lämna DNA-prov i en annan utredning. Som framgår av av- snitt 8.3.3 anser regeringen att uppgifter i elimineringsdatabasen enbart bör få användas för att upptäcka och utreda kontamineringar, inte för att utreda brott. Det kan därför inte komma i fråga att regelbundet köra eli- mineringsdatabasen mot spårregistret för att eventuellt kunna koppla spå- ren där till en person. Enbart enskilda DNA-profiler som tagits fram i en brottsutredning bör få jämföras med DNA-profiler i elimineringsdataba- sen. Jämförelsen bör göras innan jämförelse sker med andra DNA-profi- ler i något av DNA-registren.

I promemorian föreslås att det när det gäller allvarliga brott ska finnas en möjlighet att jämföra ett gammalt spår i spårregistret mot elimine- ringsdatabasen, t.ex. om en förundersökning återupptas och det är av sär- skild betydelse att få reda på om en kontaminering föreligger som kan ha lett till en felaktig registrering. Statens kriminaltekniska laboratorium an- ser att nyttan med förslaget är begränsad till perioden innan alla som ska provtas har registrerats i elimineringsdatabasen. Med hänsyn till att upp- gifter i elimineringsdatabasen enligt regeringens mening inte bör få an- vändas för att utreda brott ska detta förslag inte genomföras. Det blir där- med tydligt att det enbart är spår som inte har registrerats i spårregistret som får jämföras med elimineringsdatabasen. Skulle det uppstå behov av att utreda om ett spår i spårregistret är kontaminerat får man använda sig av möjligheten att be personer som kan ha påverkat spåret att frivilligt lämna jämförelseprov. Förslaget från Statens kriminaltekniska laborato- rium om att få jämföra DNA-profiler som ska registreras i eliminerings- databasen med DNA-profiler i spårregistret under en begränsad period behandlas i avsnitt 8.3.8

Ska andra jämförelser vara tillåtna?

Till skillnad från en blandbild i ett spårprov beror en blandbild i ett per- sonprov alltid på någon form av kontaminering. Att utreda vad denna be- ror på har endast en kvalitetssäkrande funktion för att t.ex. få underlag för att förbättra rutiner i hanteringen vid SKL. Samma kvalitetssäkrande funktion finns när det gäller DNA-profiler som förekommer i kontroll- prover eller i prover som tagits för att kontrollera bakgrunds-DNA och som inte hänför sig till någon brottsutredande verksamhet.

Personprover kan komma från skäligen misstänkta, målsägande och andra inblandade eller vara frivilligprover från exempelvis räddnings- tjänstpersonal. I promemorian föreslås att endast DNA-prover från miss- tänkta ska få jämföras med elimineringsdatabasen. Enligt Statens krimi- naltekniska laboratorium är behovet av att jämföra DNA-profiler från personprover med elimineringsdatabasen lika stort oavsett om provet är

Prop. 2013/14:110

465

Prop. 2013/14:110 taget på en misstänkt gärningsman, en målsägande eller någon annan. Som framgår av avsnitt 8.3.3 har lagstiftaren haft en restriktiv hållning när det gäller användningen av DNA-profiler från icke misstänkta perso- ner. Med hänsyn till att en jämförelse med elimineringsdatabasen enbart har ett kvalitetssäkrande syfte anser regeringen till skillnad från prome- morian att DNA-profiler från personprover som har tagits med stöd av 28 kap. rättegångsbalken bör få jämföras med DNA-profiler i elimi- neringsdatabasen, oavsett från vem provet härrör. När det gäller DNA- profiler från misstänkta bör jämförelsen göras innan profilen läggs in i utredningsregistret. En DNA-profil kan i undantagsfall registreras direkt i DNA-registret utan att först ha varit registrerad i utredningsregistret. Re- geringen anser därför till skillnad från promemorian att jämförelser även bör få göras med elimineringsdatabasen innan en DNA-profil läggs in i DNA-registret, om den inte dessförinnan har varit registrerad i utred- ningsregistret.

Även prover som har tagits fram för att kvalitetssäkra den forensiska DNA-verksamheten och som inte hänför sig till brottsutredande verk- samhet bör få jämföras med DNA-profiler i elimineringsdatabasen.

8.3.6 Gallring av uppgifter i databasen

Regeringens förslag: Personuppgifterna i elimineringsdatabasen ska gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål, dock senast en viss tid efter det att det förhållande upphörde som grundade skyldigheten att lämna prov till databasen. Registreringar som avser personer som tillfälligt vistas i lokaler där DNA-prover hanteras eller förvaras ska gallras senast ett år efter det att uppgifterna registrerades.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås en generell gallringsregel om ett år från det att en anställning upphörde eller ett samtycke återtogs.

Remissinstanserna: Datainspektionen och Statens kriminaltekniska laboratorium är de enda remissinstanser som framför synpunkter på för- slaget. Datainspektionen anser att det finns risk för att registreringar som grundar sig på samtycke kommer att sparas under längre tid än vad som behövs och att SKL därför behöver ta fram rutiner för att följa upp om dessa personer alltjämt behöver vara registrerade i elimineringsdataba- sen. Inspektionen ifrågasätter också varför gallring ska kunna skjutas upp i upp till ett år efter det att ett samtycke har återkallats. Statens kriminal- tekniska laboratorium anser däremot att den föreslagna gallringsfristen på ett år är alltför snäv. Fristen bör enligt laboratoriet vara två år åtmin- stone i de fall som gäller före detta anställda.

Skälen för regeringens förslag: En gallringsbestämmelse bör införas för uppgifter i elimineringsdatabasen. Utgångspunkten bör vara att DNA- profilerna i elimineringsdatabasen ska gallras när de inte längre behövs för sitt syfte att upptäcka och utreda kontamineringar. Så kan vara fallet när en anställd helt byter arbetsuppgifter och inte kommer i kontakt med DNA-hantering längre eller när en anställd är tjänstledig under en längre tid för exempelvis studier eller arbete utomlands. Som Datainspektionen

påpekar finns det risk för att registreringar finns kvar under längre tid än

466

vad som behövs. Det är därför viktigt att SKL tar fram rutiner för att fort- Prop. 2013/14:110 löpande kunna följa upp vilka DNA-profiler som behöver finnas i data-

basen. För att säkerställa att gallring görs bör det dock även finnas en ut- trycklig gräns för när gallring senast ska göras. Vid bedömningen av hur lång tid som kan vara acceptabel måste man, som Statens kriminaltek- niska laboratorium påpekar, beakta att DNA i sig är mycket tidsbestän- digt och att laboratoriets undersökningsärenden kan ta olika lång tid beroende på bl.a. deras komplexitet. Samtidigt måste man, som Data- inspektionen påpekar, ta hänsyn till skyddet för den personliga integrite- ten i samband med att DNA-prov tas och registreras. Hur lång tids regist- rering som bör tillåtas måste alltså bestämmas både med hänsyn till in- tresset av en effektiv och rättssäker brottsbekämpning och integritets- intressen. Risken för kontamineringar är större när det gäller personer som arbetar vid Polismyndigheten än när det gäller tillfälliga besökare. Det är enligt regeringens mening därför rimligt med olika gallringsfrister beroende på vad som har grundat registreringen i elimineringsdatabasen. När det gäller anställda vid Polismyndigheten bör gallring ske två år efter det att det förhållande som grundade skyldigheten att lämna prov upp- hörde, medan tiden för tillfälliga besökare bör sättas till ett år efter att registreringen i databasen gjordes. När det gäller övriga som är skyldiga att lämna prov bör gallring ske ett år efter det att det förhållande som grundade skyldigheten att lämna prov upphörde. Man kan naturligtvis tänka sig att frågan om kontaminering kan uppkomma därefter, t.ex. om en gammal utredning tas upp på nytt. I sådana undantagsfall finns som regel möjlighet att ta ett nytt DNA-prov för jämförelse i det enskilda fal- let baserat på personens samtycke.

8.3.7 Andra myndigheter ska inte få tillgång till databasen

Regeringens förslag: Andra brottsbekämpande myndigheter ska inte kunna medges åtkomst till elimineringsdatabasen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att andra brottsbekämpande myndigheter ska kunna ta del av uppgifter om identiteten på en person i eliminerings- databasen. I promemorian föreslås därför inte någon ändring i 2 kap. 17 § polisdatalagen.

Remissinstanserna uttalar sig inte i frågan.

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 10 § polisdatalagen anges att vissa brottsbekämpande myndigheter får medges direktåtkomst till regis- ter över DNA-profiler. Elimineringsdatabasen förs inte i brottsbekäm- pande syfte utan enbart för kvalitetssäkring. Övriga brottsbekämpande myndigheter har därmed inte något legitimt behov av åtkomst till elimi- neringsdatabasen. Någon möjlighet till direktåtkomst eller annan tillgång till databasen för dessa myndigheter bör därför inte införas. För att und- vika att 4 kap. 10 § polisdatalagen tolkas som att den omfattar även eli- mineringsdatabasen, bör bestämmelsen justeras. I avsnitt 10.5.3 behand- las frågan om sekretess för uppgifterna i elimineringsdatabasen.

467

Prop. 2013/14:110 Enligt 16 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete får utländska myndigheter medges direktåtkomst till svenska DNA-register vid samarbete enligt det s.k. Prümrådsbeslutet. Inte heller utländska myn- digheter har behov av åtkomst till elimineringsdatabasen och de bör där- för inte ges möjlighet till detta.

Enligt 2 kap. 17 § polisdatalagen har SKL och vissa brottsbekämpande myndigheter rätt att få del av uppgifter ur DNA-registren om myndig- heterna behöver uppgifterna i sin verksamhet. Bestämmelsen är en förut- sättning för att myndigheterna ska kunna medges direktåtkomst till re- gistren och att de ska kunna ta del av uppgifter om identiteten på en per- son i registren (identitetsuppgifter omfattas inte av direktåtkomsten enligt 15 § polisdataförordningen [2010:1155]). Med hänsyn till att uppgifter i elimineringsdatabasen inte ska behandlas för att utreda brott har andra brottsbekämpande myndigheter inte behov av att få uppgift om vem en DNA-profil i elimineringsdatabasen tillhör. För att undvika att 2 kap. 17 § polisdatalagen tolkas som att den omfattar även elimineringsdata- basen, bör bestämmelsen justeras.

8.3.8 Vad händer med den befintliga elimineringsdata- basen?

Regeringens förslag: DNA-profiler som ingår i den nuvarande elimi- neringsdatabasen ska kunna registreras i den nya elimineringsdataba- sen om den registrerade samtycker till det. De DNA-profiler som inte förs över till elimineringsdatabasen ska gallras senast den 1 januari 2015.

Under en period på sex månader ska DNA-profiler som registreras i elimineringsdatabasen få jämföras med DNA-profiler i spårregistret. En överensstämmelse får inte utredas vidare.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att gallring av de DNA-profiler som finns regist- rerade i den befintliga elimineringsdatabasen ska ske på begäran av den registrerade. Det lämnas inte något förslag om att DNA-profiler i elimi- neringsdatabasen får jämföras med spårregistret under en övergångspe- riod.

Remissinstanserna: Det är endast Statens kriminaltekniska laborato- rium som framför synpunkter i denna fråga. Laboratoriet anser att det skulle vara önskvärt att få jämföra de DNA-profiler från poliser och SKL-anställda som registreras i elimineringsdatabasen med alla spår i spårregistret under en tvåårsperiod från ikraftträdandet.

Skälen för regeringens förslag: SKL har som framgår av avsnitt 8.3.1 redan tillgång till vissa anställdas och andras DNA-profiler. Registre- ringen baseras på samtycke. Förutsättningarna har dock inte varit helt i överensstämmelse med vad som nu föreslås gälla, bland annat har de som samtyckt informerats om att deras DNA-profil kan gallras på begä- ran. De DNA-profiler som ingår i den befintliga elimineringsdatabasen bör därför inte utan vidare anses vara sådana DNA-profiler som får an- vändas enligt den nu föreslagna regleringen.

468

För personer som tidigare samtyckt till provtagning förefaller det dock vara mest praktiskt att inte behöva göra om provtagningen för att deras DNA-profiler ska kunna registreras i den nya elimineringsdatabasen. Den nu föreslagna regleringen hindrar inte att den befintliga DNA-profilen re- gistreras i den nya elimineringsdatabasen om den berörda personen sam- tycker till det. I promemorian föreslås att gallring av de DNA-profiler som redan tagits fram och registrerats i den befintliga elimineringsdata- basen ska göras på begäran av den registrerade. Utgångspunkten för för- slaget är att den som inte begär gallring får sin DNA-profil överförd till den nya databasen. Regeringen anser dock att det bör krävas ett uttryck- ligt samtycke från den registrerade för att hans eller hennes DNA-profil ska få användas i den nu föreslagna elimineringsdatabasen. Lämnas inget sådant samtycke bör DNA-profilen gallras och den registrerade behand- las som andra som omfattas av skyldigheten att lämna prov men inte tidi- gare har gjort det. Med hänsyn till att det är fråga om en regel som enbart har betydelse under en begränsad period kan den införas som en över- gångsbestämmelse till den nya lagen om elimineringsdatabasen.

Enligt Statens kriminaltekniska laboratorium skulle det vara önskvärt att som en ren registervårdsåtgärd få jämföra de DNA-profiler från polis- och SKL-anställda som registreras i elimineringsdatabasen med alla spår i spårregistret under en tvåårsperiod från ikraftträdandet av regleringen. Skälet till detta är enligt laboratoriet att personer som inte tidigare lämnat prov för DNA-analys under lång tid kan ha orsakat kontamineringar av DNA-spår som nu finns registrerade i spårregistret. Som framgår av av- snitt 8.3.3 anser regeringen att elimineringsdatabasen inte bör få använ- das i brottsutredande syfte och att DNA-profiler i databasen därför inte bör få jämföras med DNA-profiler i spårregistret. En registrering i spår- registret som beror på en kontaminering kan innebära att arbete läggs ned i en brottsutredning för att arbeta vidare med det spår som felaktigt re- gistrerats. Polisen kan exempelvis ta DNA-prov på en mängd personer för att försöka ta reda på vem spåret härrör från. Ett felaktigt registrerat spår kan således leda till inte bara onödigt arbete utan i värsta fall onö- diga integritetsintrång. Det är inte osannolikt att det finns felaktiga äldre registreringar i spårregistret. Dessa kan ha sin grund i att tekniken inte var lika förfinad förr eller bristande medvetenhet om risken för kontami- neringar. Regeringen delar därför SKL:s uppfattning att laboratoriet som en ren registervårdsåtgärd under en övergångsperiod bör få jämföra de DNA-profiler från anställda vid Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och SKL som ska registreras i elimineringsdatabasen med spårregistret. Eftersom utrensningen av felaktiga spår enbart ska göras för att förbättra kvaliteten på spårregistret bör eventuella träffar inte få utredas vidare. En träff bör således enbart leda till att den felaktiga DNA-profilen tas bort ur spårregistret. Någon utredning om hur kontamineringen har kunnat upp- stå bör inte heller göras i dessa fall. Jämförelser bör tillåtas vid ett till- fälle för varje DNA-profil som ska läggas in i elimineringsdatabasen. Frågan är under hur lång tid som dessa jämförelser bör tillåtas. Med hänsyn till att det är fråga om att hitta gamla kontamineringar torde det vara mest intressant att jämföra med DNA-profiler från personer som har arbetat med DNA-hantering en längre tid. Regeringen anser därför att en lämplig avvägning kan vara att tillåta jämförelser med spårregistret under sex månader efter det att regleringen av elimineringsdatabasen har trätt i

Prop. 2013/14:110

469

Prop. 2013/14:110 kraft, eftersom verksamheten då kommer att vara organiserad på samma sätt som i dag.

8.4 Behandlingen av personuppgifter vid Statens kriminaltekniska laboratorium

SKL behandlar i dag personuppgifter huvudsakligen med stöd av person- uppgiftslagen. En stor del av myndighetens personuppgiftsbehandling sker dock i DNA-registren. DNA-registren förs av Rikspolisstyrelsen, men det är SKL som i egenskap av personuppgiftsbiträde åt Rikspolissty- relsen administrerar och hanterar registren. DNA-registren regleras i po- lisdatalagen och när SKL behandlar uppgifter i registren görs detta därför med stöd av den lagen.

SKL kommer, som framgår av avsnitt 4.2.2, att utgöra en avdelning inom den nya Polismyndigheten från den 1 januari 2015. Innan rege- ringen behandlar frågan om detta får några konsekvenser för behand- lingen av personuppgifter vid laboratoriet finns det dock skäl att redogö- ra närmare för vilken personuppgiftsbehandling som förekommer vid laboratoriet i dag.

8.4.1 Den nuvarande personuppgiftsbehandlingen

Behandling av personuppgifter i undersökningsärenden

Huvuddelen av de forensiska undersökningarna vid SKL utförs åt rätts- väsendet, i första hand polismyndigheterna. Material och spår som har säkrats på en brottsplats skickas till laboratoriet samtidigt som en digital begäran om undersökning görs. Begäran registreras i laboratoriets ären- dehanteringssystem Forum. Där registreras även uppdrag från privata aktörer och andra handlingar som kommer in till myndigheten. När ma- terialet har dokumenterats utförs de undersökningar som har bestämts med de metoder som har valts ut med hänsyn till frågeställningarna i ärendet. En slutlig värdering av undersökningarna görs och resultatet re- dovisas digitalt till den som begärt undersökningen, ibland kompletterat med en redovisning i pappersform.

I de digitala uppdragen från polismyndigheterna kan olika personupp- gifter förekomma, exempelvis namn på misstänkta, målsägande och vitt- nen. I ett ärende där salivprov tagits från en person i syfte att få fram en DNA-profil, s.k. topsning, lagras fullständigt namn och personnummer på den som lämnat provet. Om man söker på en persons namn eller per- sonnummer får man fram de undersökningsärenden eller andra ärenden som personen förekommer i. Man kan också använda andra sökbegrepp i Forum, bland annat sådana som är hänförliga till laboratoriets handlägg- ning, som namn på ärendeansvarig eller handläggare.

För närvarande sker ingen gallring i Forum. SKL avvaktar liksom po- lisen en arkivlösning som kommer att innebära att en stor del av ärende- na i systemet kan skiljas av. När arkivlösningen är på plats är det me- ningen att undersökningsärendena som huvudregel ska skiljas av från systemet fem år efter det att de avslutats. Forum innehåller dock kopp-

470

lingen mellan en DNA-profil och identiteten på den person som DNA- profilen tillhör. Det innebär att ärenden som är hänförliga till DNA-profi- len måste vara aktiva i Forum så länge en DNA-profil finns kvar i DNA- registret eller utredningsregistret.

Behandling av personuppgifter i forensiska databaser

SKL för ca 40 s.k. forensiska databaser som innehåller information om antingen föremål, material eller andra spår. Föremål kan vara vapen och olika slag av förfalskade handlingar eller sedlar. Material kan vara narko- tika, explosivämnen, fibrer och glas. Registren över spår innehåller bland annat skospår, spår efter inbrottsverktyg och spår på avskjutna kulor.

Ett syfte med de forensiska databaserna är att öka personalens kompe- tens, både i upplärningssituationer och i det dagliga arbetet. Ett annat syf- te är att ge statistisk information som gör att resultatvärdet av informatio- nen i ett enskilt spår kan fastställas. Jämförelser mellan undersökta mate- rial, föremål eller spår kan också visa på likheter som kan ge s.k. forensi- ska uppslag i den brottsutredande verksamheten, vilket utvecklas när- mare nedan.

I princip registreras inte direkta personuppgifter i de forensiska data- baserna, eftersom det huvudsakliga ändamålet med dem är att bevara in- formation om det undersökta materialet, föremålet eller spåret och hur undersökningen utfördes. Hälften av registren innehåller dock direkta personuppgifter som avser laboratoriets handläggare eller andra personal- noteringar, dvs. uppgifter som i sammanhanget är harmlösa. För att kun- na få mer utförlig information om undersökningen i ett visst ärende behö- ver informationen i databaserna vara kopplad till laboratoriets ärende- nummer i Forum. I ärendet i Forum kan det som nämnts finnas direkta personuppgifter i form av namn och personnummer på inblandade per- soner.

Forensiska uppslag

Rikspolisstyrelsen har antagit en kriminalteknisk strategi, där det bl.a. framgår att samverkan mellan kriminalteknisk kompetens och underrät- telseledd verksamhet ska utvecklas. Vid SKL pågår arbete med frågan om hur laboratoriet kan bredda sin verksamhet så att man ur information i de befintliga registren kan ge polisen underrättelse- och spaningsupp- slag, vilket man kallar för forensiska uppslag. Ett exempel på sådana uppslag är jämförelser av olika narkotikapartiers kemiska sammansätt- ning, vilket kan indikera att partierna härrör från samma tillverknings- tillfälle, eller jämförelser av spår på avskjutna kulor eller hylsor, som kan visa på att samma vapen använts vid olika brott. En tanke är att skapa en ämnesöverskridande databas, där ärenden kan kopplas samman med hjälp av information från olika undersökningstyper. En annan del av arbetet med de forensiska uppslagen avser de uppslag som spåren i ett enskilt ärende kan ge upphov till, exempelvis ytterligare analysmöjlig- heter när det gäller DNA. En sådan möjlighet är att genomföra s.k. famil- jesökningar, vilket innebär att man jämför DNA-profiler för att finna släktingar till en viss person, exempelvis en oidentifierad misstänkt. Familjesökningar baserar sig på att nära släktingar till viss del har över- ensstämmande arvsmassa. En sådan sökning görs på det sättet att jäm-

Prop. 2013/14:110

471

Prop. 2013/14:110 förelse görs mellan en DNA-profil och registrerade DNA-profiler med en lägre grad av matchning mellan profilernas STR-markörer. Överensstäm- melse kan i ett sådant fall indikera släktskap.

8.4.2 Är regleringen i personuppgiftslagen tillräcklig?

Regeringens bedömning: Personuppgiftslagens bestämmelser är till- räckliga för behandlingen av personuppgifter vid SKL, utom när det gäller tillgång till personuppgifter, behandling av känsliga personupp- gifter och bevarande av uppgifter i de forensiska databaserna för brottsbekämpande ändamål.

Regeringens förslag: Polisdatalagen ska inte vara tillämplig i SKL:s verksamhet utom när laboratoriet behandlar personuppgifter i de register som regleras i 4 kap. polisdatalagen.

Promemorians bedömning och förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian anses personuppgiftslagen tillräcklig även för hanteringen av de forensiska uppslagen. I promemorian föreslås att vissa bestämmelser i polisdatalagen ska vara tillämpliga i SKL:s verk- samhet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte något att invända mot bedömningen och förslaget.

Rättsmedicinalverket har inget att invända mot slutsatsen att SKL:s personuppgiftsbehandling inte kräver särskild författningsreglering men utesluter inte att det kan finnas behov av särskilt författningsstöd när det gäller personuppgiftsbehandling inom ramen för de privata uppdragen. Datainspektionen anser att SKL:s forskningsverksamhet bör hållas åt- skild från det arbete som sker på brottsbekämpningens område. Det inne- bär enligt inspektionen risk för ett bristfälligt skydd av den personliga in- tegriteten om en till polisen så nära anknuten verksamhet som den vid SKL skulle regleras av personuppgiftslagen i kombination med några be- stämmelser i polisdatalagen. Inspektionen anser därför att personupp- giftsbehandlingen vid SKL när det gäller den forensiska verksamheten i stort bör regleras i en särskild registerförfattning. Inspektionen anser vidare att uppgifter inte bör vara åtkomliga i brottsbekämpande verksam- het vid SKL under längre tid än vad motsvarande uppgifter får behand- las, bevaras eller vara åtkomliga hos polisen eller andra brottsbekäm- pande myndigheter. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden är tveksam till förslaget att vissa bestämmelser i polisdatalagen ska vara tillämpliga i SKL:s verksamhet, eftersom det är oklart om dessa delar av verksam- heten är att anse som brottsbekämpande. Om delar av polisdatalagen görs tillämplig på laboratoriet bör frågan om nämndens tillsyn klargöras. Domstolsverket anser att behovet av att författningsreglera elektroniskt utlämnande av information bör analyseras ytterligare.

Skälen för regeringens bedömning och förslag

Inlemmandet i Polismyndigheten ändrar förutsättningarna

Förutom den behandling av personuppgifter som sker i DNA-registren

enligt polisdatalagen behandlar SKL i dag personuppgifter huvudsak-

472

ligen med stöd av personuppgiftslagen. När laboratoriet nu blir en del av Polismyndigheten finns det skäl att överväga hur SKL:s personuppgifts- behandling ska regleras i framtiden. En grundläggande fråga är om regle- ringen i personuppgiftslagen i alla delar är tillräcklig för laboratoriets verksamhet eller om den behöver kompletteras. Vidare måste övervägas om, och i så fall i vilken utsträckning, polisdatalagen bör gälla för SKL, eftersom den gäller för Polismyndigheten i övrigt. Som framgår i det föl- jande anser regeringen att personuppgiftslagen till stora delar är tillräck- lig för laboratoriets verksamhet. I några avseenden behövs dock ytterli- gare reglering, vilket får utredas i ett annat sammanhang.

Personuppgiftsansvar

Om personuppgiftsansvaret för en viss behandling inte följer av en sär- reglering görs en bedömning av vem som bär ansvaret utifrån den defini- tion som finns i 3 § personuppgiftslagen. Detta medför vanligtvis inte några problem när det gäller en myndighet.

När SKL blir en del av Polismyndigheten kommer personuppgiftsan- svaret att övergå från laboratoriet till Polismyndigheten. Detta gäller så- väl vid behandling enligt personuppgiftslagen som enligt polisdatalagen. Den personuppgiftsansvarige kommer under alla förhållanden att få han- tera olika regelverk för personuppgiftsbehandlingen inom Polismyndig- heten. Detta gäller redan i dag för Rikspolisstyrelsen och polismyndighe- terna på grund av polisdatalagens tillämpningsområde och bör därför inte vara något problem i sig. Det ankommer på Polismyndigheten att avgöra om det kan vara lämpligt att utse ett särskilt personuppgiftsombud för verksamheten vid SKL.

Ändamålen för behandling

Enligt 9 § första stycket c personuppgiftslagen ska den personuppgiftsan- svarige se till att personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Uppgifterna får enligt 9 § första stycket d samma lag inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in, den s.k. finalitetsprincipen.

Till att börja med kan det konstateras att den information som SKL an- vänder i forensiska undersökningar och som sedan lagras i de forensiska databaserna i huvudsak kommer från den myndighet som begärt under- sökningen. Den behandling av personuppgifter som äger rum hos polisen regleras i polisdatalagen. Även övriga brottsbekämpande myndigheter som ger uppdrag till laboratoriet har registerförfattningar som reglerar den personuppgiftsbehandling som äger rum hos respektive myndighet. Dessutom styrs den brottsutredande processen och insamlandet av in- formation av andra författningar, bl.a. rättegångsbalkens regler om hur förundersökningen ska bedrivas. Mot denna bakgrund finns det inte nu skäl att särskilt reglera för vilka ändamål laboratoriet får samla in upp- gifter.

I de forensiska databaserna hålls uppgifter kontinuerligt tillgängliga för att de som utför forensiska undersökningar ska ha tillgång till den upp- arbetade kunskapen inom laboratoriet. Uppgifterna kan exempelvis användas för att utvärdera resultatet i en undersökning eller för att lära upp en nyanställd. Enligt 9 § andra stycket personuppgiftslagen är

Prop. 2013/14:110

473

Prop. 2013/14:110 behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskap- liga ändamål inte oförenlig med finalitetsprincipen. I förarbetena till

	Tullverkets registerförfattning uttalade regeringen att även planering,
	uppföljning och utvärdering av verksamhet är en sådan integrerad del av
	denna att det, utan att det sägs uttryckligen i en registerförfattning, är
	självklart att uppgifter som används i verksamheten också får användas
	för dessa ändamål (prop. 2004/05:164 s. 116). Detta får anses innebära
	att sådan behandling är tillåten även om det är personuppgiftslagen, och
	inte en särskild registerförfattning, som är tillämplig på personuppgifts-
	behandlingen vid en myndighet. Behandlingen av personuppgifter i de
	forensiska databaserna i syfte att höja personalens kompetens och att ge
	statistisk information kan därmed enligt regeringens mening inte anses
	oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. Eftersom
	behandlingen av sådana uppgifter sker för vetenskapliga och statistiska
	ändamål måste den också anses förenlig med bestämmelserna i person-
	uppgiftslagen. Det skulle dock kunna hävdas att uppgifterna bevaras trots
	att det inte vid varje enskilt tillfälle finns ett mer specifikt ändamål för att
	bevara en personuppgift eller en hänvisning till en personuppgift i data-
	baserna.
	Datainspektionen och Vetenskapsrådet har behandlat liknande frågor.
	Två beslut av Datainspektionen kan sägas ge uttryck för att insamlandet
	av personuppgifter som syftar till ”framtida forskning” utan något mer
	preciserat innehåll, inte kan anses förenligt med personuppgiftslagen,
	bl.a. därför att ändamålet är så ospecificerat att det inte går att bedöma
	om personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållan-
	de till ändamålet med behandlingen (beslut den 18 april 2012, dnr 811-
	2011 och den 16 december 2011, dnr 766-2011). Vetenskapsrådet har
	också anfört att det är svårt att konstruera en databasinfrastruktur som
	innefattar personuppgifter för generella forskningsändamål. Vetenskaps-
	rådet har däremot sett en skillnad mellan att samla in uppgifter för fram-
	tida forskning och att återanvända redan insamlade uppgifter för ett nytt
	ändamål. Ett sådant återanvändande är enligt Vetenskapsrådet förenligt
	med gällande rätt om det kan antas överensstämma med finalitetsprin-
	cipen (Rättsliga förutsättningar för en databasinfrastruktur för forskning,
	Vetenskapsrådets rapportserie 11:2010, s. 52 f.).
	Ändamålet med de forensiska databaserna är primärt att ha tillgång till
	samlad information om material, föremål eller spår. En möjlighet att be-
	handla uppgifter i de forensiska databaserna utan hänsyn till regleringen i
	personuppgiftslagen skulle vara att helt avidentifiera uppgifterna. Om
	möjligheten att gå tillbaka och kontrollera detaljer i enskilda undersök-
	ningsärenden tas bort skulle dock det vetenskapliga värdet av informatio-
	nen minska, eftersom det då inte skulle gå att verifiera olika uppgifter
	som finns i databaserna. Det måste därför kunna finnas vissa personupp-
	gifter i de forensiska databaserna. Databaserna innehåller uppgifter som
	redan samlats in för ett visst specifikt ändamål. Med hänsyn till att det är
	fråga om att återanvända redan insamlad information och att återanvänd-
	ningen inte kan anses strida mot de ändamål för vilka uppgifterna samla-
	des in, anser regeringen att behandlingen av uppgifter i de forensiska da-
	tabaserna är förenlig med personuppgiftslagens bestämmelser.
	Informationen i de forensiska databaserna kan dock även användas för
474	att ge polisen spaningsuppslag, s.k. forensiska uppslag. I förarbetena till

polisdatalagen uttalade regeringen att det inte kan anses strida mot finali- tetsprincipen att uppgifter som samlats in för att utreda ett visst brott se- nare används för att utreda ett annat brott eller bekämpa brottslig verk- samhet (prop. 2009/10:85 s. 99). Uppgifterna i de forensiska databaserna samlades ursprungligen in i syfte att utreda brott. Behandlingen av upp- gifterna i syfte att ta fram forensiska uppslag får anses vara ett led i brottsbekämpande verksamhet. Den får även anses vara förenlig med regleringen om finalitetsprincipen. Frågan om hur länge uppgifter i de forensiska databaserna bör få behandlas för detta ändamål behandlas i det följande.

SKL utför också andra undersökningar, nämligen sådana som sker på uppdrag av privatpersoner eller företag. Dessa uppdrag omfattas inte av SKL:s myndighetsutövning, eftersom uppdragsgivaren frivilligt anlitar laboratoriet och detta inte utövar någon offentligrättslig makt i ärendet. Tillåtligheten av personuppgiftsbehandlingen bygger i stället på avtalet mellan SKL och uppdragsgivaren. Personuppgiftsbehandling i avtalsför- hållanden är tillåten enligt personuppgiftslagen. Rättsmedicinalverket på- pekar dock att det sällan är den som personuppgifterna rör som är avtals- part och att det därför inte kan uteslutas att det krävs särskilt författnings- stöd för behandling av personuppgifter inom ramen för de privata upp- dragen. Undersökningarna i vissa av dessa uppdrag sker helt manuellt och faller därmed utanför personuppgiftslagens regler. I en del uppdrag behandlas dock uppgifter helt och eller delvis automatiserat, vilket gör personuppgiftslagen tillämplig. Behandlingen av personuppgifter varierar inom ramen för dessa uppdrag men det kan inte uteslutas att personupp- giftslagens regler inte fyller det behov som finns. Dessa uppdrag utgör emellertid en mycket liten del av laboratoriets verksamhet. Som framgår nedan kommer laboratoriets personuppgiftsbehandling att ses över i ett annat sammanhang. Det finns därför inte skäl att nu särskilt reglera den mycket begränsade automatiserade personuppgiftsbehandling som har sin grund i privata uppdrag. Regeringen vill samtidigt understryka att den delar promemorians bedömning att det inte kan vara förenligt med finali- tetsprincipen att behandla sådana uppgifter för att ge polisen forensiska uppslag.

Vilka personuppgifter får behandlas?

Enligt 9 § första stycket e personuppgiftslagen ska de personuppgifter som behandlas vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen.

I de forensiska undersökningsärendena får SKL del av både direkta och indirekta personuppgifter genom den information som polisen eller nå- gon annan brottsbekämpande uppdragsgivare tillhandahåller. Dessa per- sonuppgifter får anses nödvändiga för att laboratoriet ska kunna utföra den begärda undersökningen och redovisa resultatet på ett sätt som möter kraven på kvalitet och rättssäkerhet.

Det är annorlunda när det gäller de forensiska databaserna. I dessa är det knappast befogat att behandla direkta personuppgifter om personer som haft koppling till de bakomliggande brottsutredningarna, eftersom dessa uppgifter inte är nödvändiga för att uppnå syftet med att ha databa- serna. Som angetts ovan registreras sådana personuppgifter i princip inte

Prop. 2013/14:110

475

Prop. 2013/14:110

476

i databaserna. Att behandla personnummer eller andra direkta personupp- gifter om personer som varit inblandade i en brottsutredning i en databas vars primära syfte är vetenskaplig kunskapsåtervinning måste i de flesta fall anses som inadekvat i förhållande till ändamålet med behandlingen. Regleringen i personuppgiftslagen måste därför anses tillräcklig för att skydda den personliga integriteten när det gäller vilka uppgifter som får behandlas både i undersökningsärendena och i de forensiska databaserna.

Särskilt om känsliga personuppgifter

Känsliga personuppgifter är enligt 13 § personuppgiftslagen sådana per- sonuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, re- ligiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller upp- gifter som rör hälsa eller sexualliv. Det råder ett generellt förbud mot att behandla sådana uppgifter. Personuppgiftslagen innehåller vissa undan- tag från förbudet och en möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter med andra undantag från bestämmelsen, om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse.

SKL behandlar i regel inte känsliga personuppgifter. Det kan dock inte uteslutas att laboratoriet kan ha behov av att behandla känsliga person- uppgifter i den forensiska verksamheten. Man kan exempelvis tänka sig att laboratoriet kan få fram uppgifter om sjukdomar vid analys av blod- fläckar och att det därför skulle finnas ett behov av att kunna behandla uppgifter om hälsa. Möjligheten att analysera var en person är född skulle också kunna leda till antaganden om en persons etnicitet. Nya un- dersökningsmöjligheter kan eventuellt komma att avslöja känsliga per- sonuppgifter på ett sätt som inte kan förutses i dag. Laboratoriet bör ha möjlighet att behandla känsliga personuppgifter, vilket kräver författ- ningsreglering.

Tillgång till personuppgifter

Frågan om vilken krets personer i en organisation som får ha tillgång till personuppgifter regleras inte uttryckligen i personuppgiftslagen. Enligt 31 § personuppgiftslagen ska den personuppgiftsansvarige vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifter. Datainspek- tionen har utfärdat allmänna råd, av vilka det framgår att endast de som behöver uppgifterna för sitt arbete bör få tillgång till åtkomstskyddade personuppgifter. Vid SKL finns i dag ett system med olika behörigheter för de anställda med utgångspunkt i vad de har behov av för att utföra sina arbetsuppgifter.

Utbyte av uppgifter mellan myndigheter

De personuppgifter som SKL behandlar i de forensiska undersöknings- ärendena härrör till största delen från den information som polisen eller andra brottsbekämpande uppdragsgivare anser är nödvändig att vidarebe- fordra för att laboratoriet ska kunna utföra de undersökningar som be- gärs. Resultatet av de forensiska undersökningarna redovisas sedan till- baka till uppdragsgivaren och kommer då att behandlas i den brottsbe- kämpande verksamheten där. När det gäller uppgiftsutbytet inom Polis- myndigheten – av vilken SKL kommer att vara en del – kommer det att bli en myndighetsintern fråga. Enligt vad som framkommit har labora-

toriet inte något informationsutbyte med andra myndigheter som behöver författningsregleras, vare sig för att laboratoriet ska ha möjlighet att behandla personuppgifter för att fullgöra åtaganden om informationsut- byte eller för att kunna lämna ut sekretessbelagd information till andra myndigheter.

I ett fåtal fall förekommer det att laboratoriets resultat ifrågasätts av en misstänkts försvarare. Någon gång händer det redan under förundersök- ningen men oftast är det i samband med ett resningsförfarande som resul- tat ifrågasätts. Det inträffar att försvararen vill ha vissa ytterligare mate- rial undersökta eller att ett yttrande från ett annat laboratorium avseende ett material som SKL har undersökt, en s.k. second opinion, ska inhäm- tas. Utvecklingen går också mot att forensiska laboratorier specialiserar sig inom olika områden. SKL kan därför ibland behöva vända sig till ett utländskt laboratorium för att det laboratoriet har tillgång till metoder eller teknik som SKL inte förfogar över. Personuppgiftslagen hindrar inte att personuppgifter i sådana fall skickas till laboratorier i andra länder inom EU eller EES. Skulle SKL i något fall vilja hämta in ett yttrande från ett laboratorium i ett land utanför EU eller EES får man i det en- skilda fallet göra en bedömning enligt 33 § personuppgiftslagen av om det aktuella landet har en adekvat dataskyddsnivå. I 10 kap. 2 § offentlig- hets- och sekretesslagen (2009:400) finns en sekretessbrytande bestäm- melse som kan bli tillämplig i dessa fall, enligt vilken sekretess inte hind- rar att uppgifter lämnas till en myndighet om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet.

Bevarande av uppgifter

Personuppgifter får enligt 9 § första stycket i personuppgiftslagen inte bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ända- målen med behandlingen. Bestämmelsen hindrar inte att personuppgifter i allmänna handlingar arkiveras (8 § andra stycket). När uppgifter inte längre får behandlas kan de således avskiljas från exempelvis ett ärende- hanteringssystem och arkiveras. En sådan lösning har valts i polisdata- lagen för uppgifter i förundersökningar och brottsanmälningar. Dessa ska arkiveras och omfattas därför inte av lagens gallringsregler, men de får inte vara gemensamt tillgängliga mer än ett visst antal år beroende på vissa närmare angivna förutsättningar (3 kap. 10 och 11 §§ polisdatala- gen).

I de forensiska undersökningsärendena behandlas personuppgifter i ärendehanteringssystemet Forum. I systemet finns över 800 000 poster, bl.a. därför att det är Forum som innehåller kopplingen mellan en individ och en DNA-profil som registrerats i något av DNA-registren. Denna in- formation måste finnas kvar i Forum så länge som DNA-profilen får finnas kvar i något av DNA-registren. Riksarkivet har meddelat gall- ringsbeslut som tillåter SKL att gallra handlingar i vissa undersöknings- ärenden. Eftersom undersökningsärendena ofta är en del av förundersök- ningar finns det inte anledning att i författning införa några generella gallringsbestämmelser. Genom den arkivlösning som kommer att införas vid SKL kommer de undersökningsärenden som inte innehåller en kopp- ling till DNA-registren att kunna skiljas av från Forum och i stället arki- veras.

Prop. 2013/14:110

477

Prop. 2013/14:110

478

De forensiska databaserna gallras i princip inte på grund av den funk- tion de har i verksamheten. Databaserna börjar dock alltmer användas även för brottsbekämpande ändamål genom de forensiska uppslagen. Eftersom det inte finns några särskilda gallringsbestämmelser som gäller för laboratoriet, men däremot enligt polisdatalagen, har laboratoriet möj- lighet att behandla personuppgifter som är gallrade hos polisen eller i vart fall inte längre är tillgängliga i den brottsbekämpande verksamheten där. Hur länge laboratoriet kan använda personuppgifter i de forensiska databaserna för att ta fram forensiska uppslag som kan leda fram till en brottsutredning och i slutändan en fällande dom begränsas i dag ytterst av reglerna om preskription. Datainspektionen ifrågasätter detta och anser att uppgifter inte bör vara åtkomliga i brottsbekämpande verksamhet vid SKL under längre tid än vad motsvarande uppgifter får behandlas, beva- ras eller vara åtkomliga hos polisen eller andra brottsbekämpande myn- digheter.

Hur länge uppgifterna i de forensiska databaserna behöver bevaras för vetenskapliga ändamål bedöms bäst av laboratoriet. Detta hindrar natur- ligtvis inte att uppgifterna därefter arkiveras enligt arkivlagstiftningen. Personuppgiftslagens bestämmelser om att uppgifter inte får bevaras under längre tid än som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka de behandlas är därför den bestämmelse som är mest ändamålsenlig för databasernas ursprungliga funktion i verksamheten. Frågan om hur behandling av uppgifter i de forensiska databaserna för brottsbekämpan- de ändamål ska hanteras behandlas i det följande.

Polisdatalagens tillämplighet

Genomgången i detta avsnitt visar att personuppgiftslagens bestämmelser i stor utsträckning är tillräckliga för behandlingen av personuppgifter vid SKL. När det gäller tillgång till personuppgifter, behandling av känsliga personuppgifter och behandling av uppgifter i de forensiska databaserna för brottsbekämpande ändamål behövs dock ytterligare reglering. I pro- memorian föreslås att polisdatalagens bestämmelser om tillgång till per- sonuppgifter, behandling av känsliga personuppgifter och sökbegräns- ningar när det gäller sådana uppgifter ska göras tillämpliga i SKL:s verk- samhet.

I polisdatalagen regleras polisens personuppgiftsbehandling i den brottsbekämpande verksamheten. I förarbetena till polisdatalagen uttala- de regeringen att det vid bedömningen av om SKL skulle omfattas av la- gen borde beaktas dels att myndighetens verksamhet inte är brottsbekäm- pande i vedertagen mening, dels att myndighetens personal inte är polis- män utan specialister inom sina respektive verksamhetsområden och inte har traditionella polisiära uppgifter eller befogenheter utan arbetar som ett sorts sakkunnigt biträde och expertorgan åt polismyndigheterna. Med hänsyn till detta och till att den personuppgiftsbehandling som sker vid laboratoriet är relativt begränsad och åtkomsten till behandlade uppgifter i huvudsak förbehållen dess egen personal ansåg regeringen att polis- datalagen inte skulle omfatta SKL (prop. 2009/10:85 s. 71 f.).

Efter tillkomsten av polisdatalagen har SKL börjat utveckla verksam- heten med forensiska uppslag. Att SKL systematiskt bearbetar insamlad information i syfte att berika Polismyndighetens eller någon annan

brottsbekämpande myndighets underrättelseinformation eller utrednings- Prop. 2013/14:110 verksamhet får ses som ett led i brottsbekämpande verksamhet. Det inne-

bär att polisdatalagen blir tillämplig på den verksamheten när SKL blir en del av Polismyndigheten. Bestämmelserna i polisdatalagen är dock inte avpassade för den forensiska undersökningsverksamheten. Det bör därför tills vidare vara personuppgiftslagen som i huvudsak reglerar per- sonuppgiftsbehandlingen vid laboratoriet. Regeringen delar Lagrådets bedömning att en lagteknisk lösning där enbart vissa bestämmelser i po- lisdatalagen görs tillämpliga i laboratoriets verksamhet kan bli onödigt komplicerad. Polisdatalagen bör därför i nuläget inte vara tillämplig i laboratoriets verksamhet annat än vid behandling av personuppgifter i register som regleras i 4 kap. Frågan är då vad som bör gälla på de områden där regleringen i personuppgiftslagen inte fyller verksamhetens behov av att kunna behandla personuppgifter.

Lagrådet, liksom Datainspektionen och Säkerhets- och integritets- skyddsnämnden, förordar att laboratoriets personuppgiftsbehandling regleras i en särskild lag. En annan möjlighet är att skapa en särskild reg- lering för laboratoriets verksamhet i polisdatalagen. Med hänsyn till att promemorian inte lämnar förslag till någon särskild reglering av person- uppgiftsbehandlingen vid SKL, utöver förslaget om en ny eliminerings- databas, finns det inte beredningsunderlag för att nu gå fram med ett sådant förslag. Regeringen avser att återkomma i frågan snarast möjligt i annat sammanhang.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden påpekar att frågan om nämn- dens tillsyn över SKL:s personuppgiftsbehandling bör klargöras för det fall polisdatalagen ska tillämpas i laboratoriets verksamhet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden utövar tillsyn över polisens behandling av personuppgifter enligt polisdatalagen. I och med att det föreslås att polis- datalagen inte ska vara tillämplig i SKL:s verksamhet omfattas person- uppgiftsbehandlingen vid laboratoriet inte av nämndens tillsyn. För re- gister som regleras i 4 kap. polisdatalagen förändras inte tillsynsansvaret.

8.5 Säkerhetspolisens behandling av personupp- gifter

Regeringens förslag: Polisdatalagen ska tillämpas i Säkerhetspolisens verksamhet i samma utsträckning som i dag.

Kommitténs förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över för-

slaget.

Datainspektionen delar kommitténs bedömning att det uttryckligen ska framgå av de olika författningarna när Säkerhetspolisen avses. Inspektio- nen delar i allt väsentligt de bedömningar som kommittén har gjort be- träffande nödvändiga ändringar i polisdatalagen i och med införandet av den nya organisationen för polisen.

479

Prop. 2013/14:110

480

Skälen för regeringens förslag

Säkerhetspolisen bör uttryckligen anges i registerförfattningar

Säkerhetspolisen kan förekomma under tre olika begrepp i dagens för- fattningstext, nämligen som en del av begreppet Rikspolisstyrelsen, som Säkerhetspolisen eller under begreppet polismyndighet med stöd av 7 § andra stycket polislagen (1984:387) i de fall där Rikspolisstyrelsen ge- nom Säkerhetspolisen leder polisverksamhet. Förarbetena till flertalet registerförfattningar innehåller inga uttryckliga uttalanden om i vilken omfattning begreppen Rikspolisstyrelsen och polismyndighet är avsedda att omfatta Säkerhetspolisen. Med enstaka undantag är det först i för- arbetena till polisdatalagen som författningens tillämplighet på Säker- hetspolisen analyseras på ett mer genomgripande sätt. Särskilt när det gäller registerförfattningar som tillkommit före polisdatalagen kan det därför inte alltid med säkerhet sägas hur lagstiftaren sett på frågan om en viss bestämmelse ska tillämpas i Säkerhetspolisens verksamhet.

När Säkerhetspolisen nu blir en fristående myndighet finns det skäl att i författningstext uttryckligen ange när Säkerhetspolisen avses. Detta är viktigt med hänsyn till den funktion som registerförfattningarna har, inte minst ur integritetsskyddssynpunkt. Om Säkerhetspolisens tillgång till andra myndigheters uppgifter skulle vara beroende av tillämpningen av 7 § polislagen blir den svårare att förutse både för myndigheten och för enskilda, eftersom det då skulle ligga på den myndighet som innehar uppgiften att bedöma om 7 § ska tillämpas. Dessutom måste Säkerhets- polisen uttryckligen anges i bestämmelser om direktåtkomst för att myn- digheten ska kunna medges sådan åtkomst till andra myndigheters upp- gifter, eftersom direktåtkomsten inte kan vara beroende av om Säkerhets- polisen i ett visst fall leder polisverksamhet eller inte. Regeringen delar därför, liksom Datainspektionen, kommitténs bedömning att det uttryck- ligen bör framgå när Säkerhetspolisen avses.

Polisdatalagens tillämplighet

Säkerhetspolisens verksamhet delas i dag in i fem huvudområden. Kont- raspionageverksamheten har till uppgift att förebygga och avslöja spio- neri, olovlig underrättelseverksamhet och andra brott mot rikets yttre sä- kerhet. Inom kontraterrorverksamheten har Säkerhetspolisen till uppgift att förebygga och avslöja terrorism som riktas mot Sverige eller utländ- ska intressen här i landet eller terroristhandlingar i andra länder. Den författningsskyddande verksamheten syftar till att förebygga och avslöja brott mot rikets inre säkerhet, dvs. olaglig verksamhet som syftar till att med våld, hot eller tvång ändra vårt statsskick, förmå beslutande politi- ska organ eller myndigheter att fatta beslut i en viss riktning eller att hindra enskilda medborgare från att utöva sina grundlagsskyddade rättig- heter. Hos Säkerhetspolisen bedrivs även personskyddsverksamhet i form av bevaknings- och säkerhetsarbete avseende den centrala statsled- ningen. Säkerhetspolisen bedriver slutligen säkerhetsskyddsverksamhet. Med säkerhetsskydd avses bland annat skydd mot brott som kan hota rikets säkerhet och skydd mot terrorism. Säkerhetspolisen ger råd till myndigheter och företag och kontrollerar att de följer de regler om säkerhetsskydd som finns och att deras skydd är tillräckligt utifrån den

verksamhet de bedriver. I Säkerhetspolisens arbete ingår att genomföra registerkontroll av personer efter framställan från berörda myndigheter.

I förarbetena till polisdatalagen anges att särdragen i Säkerhetspolisens verksamhet motiverar att vissa bestämmelser utformas på ett sätt som är anpassat till den verksamheten (prop. 2009/10:85 s. 250 f.). Säkerhetspo- lisens behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamhe- ten regleras därför redan i dag särskilt i 5 kap. polisdatalagen. All Säker- hetspolisens verksamhet anses i någon mening vara brottsbekämpande. Samtliga områden där Säkerhetspolisen bedriver verksamhet räknas där- för upp i 1 § som reglerar för vilka ändamål personuppgifter får behand- las. Med hänsyn till att Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling i samband med införandet av den nu gällande polisdatalagen var föremål för en grundlig översyn, finns det inget behov av att se över den materiel- la regleringen. Av tydlighetsskäl bör det dock, liksom beträffande SKL, av lagens första kapitel framgå i vilken utsträckning lagen är tillämplig i Säkerhetspolisens verksamhet.

Säkerhetspolisen är personuppgiftsansvarig

Trots att Säkerhetspolisen är en del av Rikspolisstyrelsen är Säkerhetspo- lisen redan i dag enligt 5 kap. 5 § polisdatalagen personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som Säkerhetspolisen utför. Nå- gon ändring av personuppgiftsansvaret behövs därför inte när Säkerhets- polisen blir en fristående myndighet.

Andra myndigheters tillgång till Säkerhetspolisens uppgifter

I förarbetena till polisdatalagen konstateras att behovet av informations- utbyte mellan Säkerhetspolisen å ena sidan och andra enheter inom polis- väsendet och andra brottsbekämpande myndigheter å den andra inte är lika framträdande som behovet av informationsutbyte mellan dessa myn- digheter. Detta beror på att den information som Säkerhetspolisen be- handlar ofta är av den arten att den varken kan eller bör vidarebefordras. Det konstateras dock att Säkerhetspolisen i vissa situationer kan behöva vidarebefordra information som den har samlat in, exempelvis för att kunna förhindra allvarliga brott som ligger utanför Säkerhetspolisens be- hörighet (prop. 2009/10:85 s. 260). I 5 kap. 2 § polisdatalagen anges därför för vilka sekundära ändamål som uppgifter får behandlas i Säker- hetspolisens verksamhet. Där framgår vilka myndigheter som kan få in- formation från Säkerhetspolisen. Den omständigheten att Säkerhetspoli- sen nu blir en fristående myndighet påverkar inte de angivna myndighe- ternas behov av tillgång till Säkerhetspolisens uppgifter och gör inte hel- ler att fler myndigheter behöver få tillgång till dessa uppgifter. Det finns därför inte behov av att ändra bestämmelsen.

En särskild fråga i detta sammanhang är om det underrättelseregister som förs i Skatteverkets verksamhet enligt lagen (1999:90) om behand- ling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar bör innehålla en hänvisning till Säkerhetspolisens uppgiftssamlingar. Skatteverkets behov av att i sitt underrättelseregister hänvisa till Säker- hetspolisens uppgiftssamlingar förefaller vara begränsat. I förarbetena till lagen berörs inte frågan, men det uttalas att de uppgifter som får registre- ras ska framgå direkt av lagen med hänsyn till att de ur integritetsskydds-

Prop. 2013/14:110

481

Prop. 2013/14:110 synpunkt är mycket känsliga. Regeringen delar därför kommitténs be- dömning att övervägande skäl talar för att det aldrig varit avsikten att Säkerhetspolisens uppgiftssamlingar skulle omfattas. Det finns därför inte behov av att ändra bestämmelsen i detta avseende.

8.6 Polisens tillgång till andra myndigheters uppgifter

Regeringens förslag: Polismyndigheten ska ha samma tillgång till uppgifter hos andra myndigheter och direktåtkomst till register som förs av andra myndigheter som Rikspolisstyrelsen och de lokala polis- myndigheterna har i dag.

Säkerhetspolisens tillgång till uppgifter ska inte förändras när Säker- hetspolisen blir en fristående myndighet.

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över för-

slaget.

Datainspektionen delar i allt väsentligt de bedömningar som kommit- tén har gjort beträffande nödvändiga ändringar i polisdatalagen i och med införandet av den nya organisationen för polisen.

Skälen för regeringens förslag

Polismyndighetens tillgång till uppgifter

Samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter har blivit allt viktiga- re i det brottsförebyggande och brottsutredande arbetet. Utbyte av infor- mation gör det möjligt att utnyttja de samlade resurserna effektivare och ökar förutsättningarna för att brott kan klaras upp. Ett sätt att möjliggöra informationsutbyte är att skapa förutsättningar för tillgång till uppgifter som finns hos andra myndigheter.

I registerförfattningar anges normalt för vilka ändamål personuppgifter får behandlas. Ändamålen brukar delas in i primära och sekundära, där de primära är utformade för att tillgodose den behandling som behövs i den aktuella myndighetens egen verksamhet och de sekundära reglerar i vilken utsträckning uppgifter, som samlats in för något primärt ändamål, får behandlas för att lämnas ut till enskilda eller till andra myndigheter för att tillgodose deras behov. Förutom bestämmelser om sekundära än- damål innehåller registerförfattningar även bestämmelser om vilka myn- digheter som, trots sekretess, får ta emot uppgifter som behandlas med stöd av författningarna, till exempel vilka myndigheter som får beviljas direktåtkomst.

På samma sätt som andra brottsbekämpande myndigheter ges tillgång till uppgifter som polisen förfogar över har Rikspolisstyrelsen och de lokala polismyndigheterna getts tillgång till andra myndigheters uppgif- ter. Den omständigheten att polisen omorganiseras får inte leda till att den nya Polismyndigheten får sämre tillgång till uppgifter som andra myndigheter förfogar över. Polismyndigheten bör därför ges samma till-

gång till uppgifter hos andra myndigheter och direktåtkomst till register

482

som förs av andra myndigheter som Rikspolisstyrelsen och de lokala Prop. 2013/14:110 polismyndigheterna har i dag. För att Polismyndigheten ska kunna få

tillgång till uppgifter som behandlas av andra myndigheter måste myn- digheten anges i de bestämmelser som reglerar för vilka sekundära ända- mål respektive myndighet får behandla uppgifter samt i bestämmelserna som anger vilka myndigheter som får ta del av uppgifter hos den myn- dighet som behandlar uppgifterna. Det gäller även bestämmelsen i 5 kap. polisdatalagen, som reglerar för vilka sekundära ändamål uppgifter får behandlas i Säkerhetspolisens verksamhet.

Säkerhetspolisens tillgång till uppgifter

Säkerhetspolisen nämns inte i några bestämmelser som reglerar sekun- dära ändamål och nämns normalt inte heller som mottagare av uppgifter, eftersom den kan få tillgång till uppgifter antingen som en del av Riks- polisstyrelsen eller som en polismyndighet med stöd av 7 § andra stycket polislagen när den leder polisverksamhet. När Säkerhetspolisen nu blir en fristående myndighet bör utgångspunkten vara att Säkerhetspolisen ska ha samma tillgång till uppgifter som den har i dag.

För att Säkerhetspolisen ska kunna få tillgång till uppgifter som be- handlas av andra myndigheter måste myndigheten anges i de bestämmel- ser som reglerar för vilka sekundära ändamål respektive myndighet får behandla uppgifter samt i bestämmelserna som anger vilka myndigheter som får ta del av uppgifter hos den myndighet som behandlar uppgif- terna. Som kommittén föreslår bör Säkerhetspolisen därför anges i ända- målsbestämmelserna i 2 och 3 kap. polisdatalagen, lagen om belastnings- register, lagen om misstankeregister, lagen om behandling av uppgifter i Tullens brottsbekämpande verksamhet, polisdatalagen, lagen om polisens allmänna spaningsregister och kustbevakningsdatalagen. Dessutom bör Säkerhetspolisen pekas ut som behörig att få del av uppgifter i dessa lagar samt i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret, lagen om Schengens informationssystem och lagen om passagerarregister.

9 Behandling av personuppgifter i vapenregister och vapenärenden

9.1 Den nuvarande regleringen

Den nuvarande regleringen av vapenregister tillkom 1999 och finns i 2 kap. vapenlagen (1996:67). För registrering i vapenregister gäller be- stämmelserna i vapenlagen, vissa utpekade bestämmelser i polisdatala- gen (2010:361) och i övrigt personuppgiftslagen (1998:204).

Behandlingen av personuppgifter vid handläggningen av vapenärenden regleras inte i vapenlagen. För dessa ärenden är det personuppgiftslagen som är tillämplig.

483

Prop. 2013/14:110

484

9.1.1 Hur är vapenregistren reglerade i dag?

Enligt 2 kap. 17 och 18 §§ vapenlagen ska det finnas dels lokala, dels centrala vapenregister som ska föras med hjälp av automatiserad behand- ling. De lokala vapenregistren ska föras av polismyndigheterna och de centrala registren av Rikspolisstyrelsen. För samtliga vapenregister gäller enligt 2 kap. 20 § vapenlagen att de har till ändamål dels att underlätta handläggningen av frågor om tillstånd enligt vapenlagen, dels att ge in- formation om sådana uppgifter som behövs för att förebygga, upptäcka och utreda brott med anknytning till skjutvapen. Några närmare regler om de lokala vapenregistrens innehåll har inte utfärdats utöver vapenla- gens regler om registrering av vissa uppgifter som rör hemvärnspersonal.

Ett lokalt vapenregister, som enligt 2 kap. 17 § vapenlagen ska finnas hos varje polismyndighet, ska innehålla uppgifter om tillståndspliktiga vapeninnehav och om beslut enligt vapenlagen. Enligt förarbetena ska registren innehålla den information som behövs för hanteringen av vapenärenden, t.ex. personuppgifter på dem som sökt tillstånd att inneha vapen och uppgifter om vapen, vapendelar m.m. samt tillståndsbeslut. Ett lokalt vapenregister ska även innehålla uppgifter om personer som tillhör hemvärnets personal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjutva- pen för förvaring i bostaden. Uppgifter om vilka vapen det är fråga om får dock inte registreras. Ett lokalt register får inte heller användas för att göra automatiserade sammanställningar över personer som tillhör hem- värnets personal. De lokala vapenregistren innehåller i dag bl.a. uppgifter om ansökningar om tillstånd till att inneha vapen, polismyndighetens beslut angående ansökningarna, vapentillstånd av olika slag, vapnens typ, fabrikat, modell och kaliber samt tillståndshavarens namn och person- eller organisationsnummer.

De centrala vapenregistren ska enligt 2 kap. 18 § vapenlagen vara tre separata register: vapeninnehavarregistret, vapenregistret och vapenhand- larregistret.

Vapeninnehavarregistret ska innehålla uppgifter om personer och organisationer som meddelats tillstånd att inneha skjutvapen eller ammu- nition eller tillstånd att låna skjutvapen. Registret bygger på uppgifter från de lokala vapenregistren. Vidare registreras på samma sätt som i lokala vapenregister uppgifter om personer som tillhör hemvärnets perso- nal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjutvapen för förvaring i bostaden.

I vapenregistret finns uppgifter om de skjutvapen för vilka tillstånd till innehav har meddelats. Där registreras också uppgifter om vapentyp, till- verkningsnummer eller motsvarande, fabrikat, modell och kaliber. Till- ståndspliktiga vapendelar registreras på samma sätt som tillståndspliktiga vapen. Registret bygger på uppgifter från de lokala vapenregistren. Re- gistret innehåller även uppgifter om skjutvapen som har hittats eller an- mälts stulna eller förkomna.

Vapenhandlarregistret ska innehålla uppgifter om personer och organi- sationer som har meddelats tillstånd att bedriva handel med vapen. Vida- re ska det finnas uppgifter om dels fysiska personer som har ett betydan- de inflytande över en sådan juridisk person, dels personer som har god- känts att som föreståndare eller ersättare ansvara för sådan verksamhet. Där registreras även uppgifter om personer och organisationer som har

meddelats tillstånd enligt vapenlagen att ta emot skjutvapen för översyn Prop. 2013/14:110 eller reparation. Registret bygger på uppgifter från de lokala vapenregist-

ren. Vapenhandlarregistret omfattar inte den som handlar med med skjut- vapen enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel.

De centrala vapenregistren får enligt 2 kap. 19 § vapenlagen inte sam- köras med varandra.

I 2 kap. 21 § vapenlagen föreskrivs att bestämmelserna i personupp- giftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av person- uppgifter i vapenregister enligt 2 kap. 17–20 §§ eller enligt sådana före- skrifter som har meddelats med stöd av 11 kap. 2 § j vapenlagen.

Enligt 1 kap. 2 § polisdatalagen – som gäller vid behandling av person- uppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet vid polismyndighe- terna och Rikspolisstyrelsen – gäller den lagen inte när personuppgifter behandlas i vapenregister med stöd av vapenlagen, om inte detta särskilt anges i vapenlagen. Enligt 2 kap. 22 § vapenlagen gäller bestämmelserna om utlämnande av personuppgifter och uppgiftsskyldighet i 2 kap. 14 och 15 §§ polisdatalagen vid behandling av personuppgifter i vapenregis- ter.

9.1.2 Hur används registren i praktiken?

Såväl de lokala som de centrala vapenregistren utgör i dag integrerade
delar av ett enda datasystem som förs av Rikspolisstyrelsen. Polismyn-
digheterna för alltså inga egna vapenregister. Datasystemet i fråga inne-
håller också ett ärendehanteringssystem för handläggning av vapenären-
den. Uppgifterna i de olika vapenregistren förvaras fysiskt tillsammans,
men åtskiljs genom olika tekniska åtgärder och behörighetsbegräns-
ningar. Varje polismyndighet har enbart tillgång till de uppgifter som
hänför sig till den egna myndigheten, vilket således bildar det lokala
vapenregistret.
Den som söker i exempelvis det centrala vapeninnehavarregistret får
veta om en viss person är vapeninnehavare, men det beror på vilken po-
lismyndighet som har beviljat tillståndet om ytterligare information blir
tillgänglig. Endast den polismyndighet där vapeninnehavaren är folkbok-
förd ges tillgång till fullständiga uppgifter om tillståndet, vilka vapen det
avser m.m. Övriga polismyndigheter får enbart tillgång till uppgiften att
personen är vapeninnehavare. För att få reda på om personen har ett
aktuellt tillstånd att inneha vapen och vilket eller vilka vapen det rör sig
om måste man kontakta någon som är behörig att söka i den berörda
myndighetens lokala vapenregister.
En effekt av systemet med ett avdelat vapenregister för varje polismyn-
dighet och förbudet mot att samköra de centrala vapenregistren är att en
överlåtelse av ett vapen mellan olika län medför att kontroll inte kan ske
enbart med hjälp av registren. Vapenhandläggaren vid den myndighet där
tillstånd att inneha vapnet söks måste därför kontakta någon med motsva-
rande behörighet vid den andra myndigheten för att göra vissa av de kon-
troller som krävs inför ett beslut i ett tillståndsärende. Problem kan också
uppstå om polisen ska verkställa ett omedelbart omhändertagande av
vapen enligt 6 kap. 4 § vapenlagen och tillstånd till vapeninnehavet har
registerats hos en annan polismyndighet. Likaså kan ett vapen som på-	485

Prop. 2013/14:110 träffas vid brott inte omedelbart lokaliseras till rätt ägare om tillståndet att inneha vapnet är registrerat vid en annan polismyndighet än den som påträffat vapnet.

Rikspolisstyrelsen tog ett nytt system för hantering av vapenärenden och registrering i vapenregister i drift vid årsskiftet 2013/2014. Detta system är uppbyggt enligt samma principer som det tidigare systemet.

9.1.3 Tidigare överväganden och förslag om vapenregister

Propositionen Vapenregister

När de centrala vapenregistren inrättades – vilket ska ses mot bakgrund av att det tidigare fanns drygt 100 lokala vapenregister – motiverades detta framför allt med att centrala register skulle effektivisera polisens arbete med att följa upp meddelade vapentillstånd och att sådana register skulle vara av stor betydelse för polisens verksamhet att förebygga, upp- täcka och utreda brott (prop. 1998/99:36 s. 15 och 17).

Skälet för att de centrala vapenregistren delats upp i tre separata regis- ter är enligt förarbetena att det inte ska vara möjligt att ur de centrala re- gistren närmare utläsa vilka slags vapen en viss person eller organisation har rätt att inneha. För att ytterligare minska risken att registrerad infor- mation kommer i orätta händer och kan sammanställas på ett sätt som ut- gör ett hot, t.ex. för registrerade vapeninnehavare, föreskrevs att de cent-

	rala registren inte får samköras med varandra (prop. 1998/99:36 s. 19).
	Propositionen Genomförande av FN:s vapenprotokoll
	I november 2000 antog Förenta nationernas (FN) generalförsamling, ge-
	nom resolution 55/25, konventionen mot gränsöverskridande organiserad
	brottslighet och två tilläggsprotokoll till denna. I maj 2001, genom reso-
	lution 55/255, antog generalförsamlingen ett tredje tilläggsprotokoll till
	konventionen, vapenprotokollet. Sverige har tillträtt såväl konventionen
	som tilläggsprotokollen. Genom propositionen Genomförande av FN:s
	vapenprotokoll (prop. 2010/11:72) anpassades den svenska lagstiftningen
	till kraven i FN:s vapenprotokoll. I vapenprotokollet ställs bl.a. krav på
	att vissa uppgifter om vapen dels ska registreras, dels bevaras viss minsta
	tid. I propositionen behandlades också behovet av lagändringar med
	anledning av rådets direktiv om ändring av rådets direktiv av den 18 juni
	1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (91/477/EEG).
	I propositionen föreslogs inga ändringar i reglerna om vapenregister.
	Regeringen konstaterade att det inte finns några bestämmelser om gall-
	ring av vapenregister i vapenlagen och att 9 § personuppgiftslagen därför
	är tillämplig på registren. Regeringen gjorde bedömningen att det var för-
	enligt med denna bestämmelse att bevara uppgifter i vapenregister på det
	sätt som FN:s vapenprotokoll och vapendirektivet kräver, dvs. upp till
	20 år (prop. 2010/11:72 s. 48).
	Departementspromemorian Vissa frågor om vapenlagen
	I mars 2009 fick en särskild utredare i uppdrag att utreda vissa frågor om
486	vapenlagstiftningen. I departementspromemorian Vissa frågor om vapen-

lagen (Ds 2010:6) föreslår utredaren att det centrala vapenregistret ska få Prop. 2013/14:110 samköras med det centrala vapeninnehavarregistret i ett ärende som avser

tillstånd att inneha skjutvapen, om sökanden och vapnets överlåtare är bosatta i olika län. Samma möjligheter att samköra register föreslår utre- daren ska finnas när överlåtelse sker mellan företag eller mellan företag och privatperson och företagen har sitt säte i olika län eller företaget har sitt säte i ett annat län än det där privatpersonen är bosatt (Ds 2010:6 s. 115 f.). Som skäl för att samkörning bör tillåtas i de angivna fallen anger utredaren att samkörning skulle effektivisera polisens arbete och att sådan behandling bara skulle komma att aktualiseras i begränsad om- fattning. Syftet med samkörning är att förenkla handläggningen av en- skilda tillståndsärenden.

Promemorian har remissbehandlats (dnr Ju2010/3907/L4). Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig om förslaget är positiva till att tillåta samkörning. Rikspolisstyrelsen förordar att samkörning ska tillåtas i större utsträckning än vad utredaren föreslår. Styrelsen pekar bl.a. på be- hovet för lokala polismyndigheter att kunna samköra uppgifter som ett led i kontrollen av vapenhandlare. Datainspektionen uttrycker viss tvek- samhet och framhåller att skälet till att samkörning inte tillåts är säker- hetsaspekter och att utredaren inte i tillräcklig utsträckning utrett säker- hetsriskerna och integritetsriskerna. Datainspektionen påpekar vidare att begränsad samkörning borde innebära att effektivitetsvinsterna är små. Sveriges advokatsamfund manar till försiktighet med samkörning men ser samtidigt fördelar med en snabbare handläggning.

Det nu aktuella förslaget i promemorian har inte lett till någon lagstift- ning.

Betänkandet Skärpningar i vapenlagstiftningen

Utredningen om skärpningar i vapenlagstiftningen föreslår i betänkandet Skärpningar i vapenlagstiftningen (SOU 2013:7) att det ska införas ytter- ligare ett nationellt register (registret över auktoriserade föreningar). Detta ska enligt förslaget innehålla uppgifter om de föreningar som ska auktoriseras på visst sätt enligt de nya regler i vapenlagen som utred- ningen föreslår. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närva- rande i Regeringskansliet (Ju2013/852/L4).

9.1.4 Polisorganisationskommitténs förslag

Polisorganisationskommittén framhåller att bildandet av en sammanhål-
len polismyndighet aktualiserar frågan om att samordna de olika vapen-
registren, men att detta är en fråga som förutsätter beredning där frågor
om integritet, effektivitet och registersäkerhet behöver vägas mot varand-
ra. Kommittén anser att frågan om en samordning bör övervägas närmare
under genomförandefasen av arbetet med den nya polismyndigheten.
Kommittén föreslår därför att bestämmelserna om vapenregister med
oförändrat innehåll anpassas till den nya organisationen (SOU 2012:78,
del 1, s. 146). Kommittén föreslår också att 18 kap. 16 § offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400; OSL) anpassas till den nya organisationen.
Den enda myndighet som yttrat sig över kommitténs förslag till änd-
ringar i vapenlagen är Rikspolisstyrelsen, som motsätter sig att vapenre-	487

Prop. 2013/14:110 gistren även i fortsättningen ska vara uppdelade på flera register i stället för ett nationellt.

9.2 Generella regler för personuppgiftsbehandling

9.2.1 En samlad reglering av personuppgiftsbehandling enligt vapenlagen

Regeringens bedömning: Det bör införas en samlad reglering av be- handlingen av personuppgifter i vapenärenden och vapenregister i va- penlagen.

	Promemorians förslag: Promemorian lämnar inte något förslag till en
	samlad reglering.
	Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig i frågan.
	Skälen för regeringens bedömning: Den nuvarande regleringen av
	vapenregister finns i 2 kap. vapenlagen. För registrering i vapenregister
	gäller bestämmelserna i vapenlagen, vissa utpekade bestämmelser i polis-
	datalagen och personuppgiftslagen. Vapenlagen innehåller inga regler
	om personuppgiftsbehandling i vapenärenden. För sådan behandling gäl-
	ler i stället personuppgiftslagen. Regleringen är således komplex.
	I promemorian föreslås att ytterligare tre bestämmelser i polisdatalagen
	ska göras tillämpliga på behandling av personuppgifter i vapenregister.
	Av avsnitt 9.2.2 om känsliga personuppgifter framgår att det framför allt
	är i vapenärenden som det finns behov av att behandla känsliga person-
	uppgifter och inte i vapenregister. Det finns därför ett behov av att i vissa
	fall särskilt reglera personuppgiftsbehandlingen även i vapenärenden.
	Med hänsyn till detta och till att personuppgiftsbehandling i vapenregis-
	ter i dag regleras i tre olika lagar anser regeringen att det finns skäl att
	samla reglerna om personuppgiftsbehandling i vapenlagen i stället för att
	hänvisa till viss reglering i polisdatalagen.
	Ett annat skäl att se över regleringen är den ändring i 2 kap. 6 § rege-
	ringsformen som trädde i kraft den 1 januari 2011. Den innebär att var
	och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den
	personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervak-
	ning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. I förar-
	betena till bestämmelsen framhålls att det vid bedömningen av hur ingri-
	pande intrånget är ska tas hänsyn till bl.a. hur känsliga uppgifterna är, än-
	damålet med behandlingen och mängden av uppgifter. Där påpekas vida-
	re att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt
	känsligt innehåll normalt bör regleras i lag (prop. 2009/10:80 s. 183).
	Vapenregistren anses tillhöra de register som kräver lagform. En över-
	gångsbestämmelse till grundlagsändringen innebär att om det redan finns
	regler på ett visst område behåller dessa sin giltighet fram till utgången
	av 2015, även om de inte i alla avseenden uppfyller den nya grundlagsbe-
	stämmelsens krav. Det ligger således i linje med den nya grundlagsbe-
	stämmelsen att tydliggöra vad som gäller för personuppgiftsbehandlingen
	i vapenärenden och att, som föreslås i promemorian, stärka enskildas in-
	tegritetsskydd genom att införa bestämmelser om tillgång till personupp-
488	gifter och behandling av känsliga personuppgifter.

Regeringen anser därför att det bör införas ett nytt kapitel i vapenlagen Prop. 2013/14:110 där reglerna om personuppgiftsbehandling enligt lagen samlas. Lagen bör

innehålla de bestämmelser som avviker från regleringen i personupp- giftslagen och inte hänvisa till bestämmelser i polisdatalagen.

9.2.2 Regler om behandling av personuppgifter införs i vapenlagen

Regeringens förslag: Det ska i vapenlagen införas bestämmelser om personuppgiftsansvar, tillgång till personuppgifter, behandling av känsliga personuppgifter, sökbegränsningar när det gäller sådana upp- gifter och ytterligare föreskrifter.

Bestämmelsen om rättelse och skadestånd ska anpassas till den nya regleringen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I pro- memorian föreslås att bestämmelserna om tillgång till personuppgifter, känsliga personuppgifter och personuppgiftsombud endast ska gälla för personuppgiftsbehandling i vapenregister. Det föreslås inte någon be- stämmelse om personuppgiftsansvar och inte några sökbegränsningar när det gäller känsliga personuppgifter. Bestämmelserna är också utformade på ett annat sätt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot förslagen.

Datainspektionen är positiv till att bestämmelsen om tillgång till upp- gifter i polisdatalagen görs tillämplig på vapenregister men förutser att nästintill samtliga polismän kommer anses behöva tillgång till registren. Inspektionen ifrågasätter om det vid behandling av uppgifter i vapenre- gister finns behov av att behandla andra typer av känsliga personuppgif- ter än sådana som avser en persons hälsa och föreslår att även bestäm- melsen om sökbegränsningar avseende känsliga personuppgifter görs tillämplig på vapenregister. Rikspolisstyrelsen påpekar att uppgifterna i vapenregister inte i sig är särskilt integritetskänsliga utan att de uppgifter som kan vara känsliga registreras i själva vapenärendet. Det är mycket viktigt att enskilda polismän har snabb tillgång till uppgifter i vapenre- gister, vilket de har i dag när det gäller tillstånd som har beviljats vid den egna myndigheten. Styrelsen motsätter sig inte att bestämmelsen om till- gång till uppgifter i polisdatalagen görs tillämplig på vapenregister men påpekar att det redan i dag görs en behovsbedömning innan en anställd tilldelas behörighet till olika datasystem. Säkerhets- och integritets- skyddsnämnden påpekar att den omständigheten att flera får del av upp- gifter om enskilda i registren ställer särskilda krav på såväl myndighets- interna föreskrifter om behörighet som väl fungerande intern kontroll och extern tillsyn av hur föreskrifterna följs. Nämnden anser att det bör ana- lyseras vilka konsekvenser det får för nämnden när bestämmelsen om känsliga personuppgifter blir tillämplig på vapenregister, eftersom den då omfattas av nämndens tillsyn.

489

Prop. 2013/14:110

490

Skälen för regeringens förslag

Personuppgiftsansvar

Om personuppgiftsansvaret för en viss behandling inte följer av en sär- reglering görs en bedömning av vem som bär ansvaret utifrån den defini- tion som finns i 3 § personuppgiftslagen. I registerförfattningar är det vanligt att man tydligt pekar ut vem som är ansvarig för den behandling av uppgifter som regleras i respektive författning. Med hänsyn till att det nu bör införas bestämmelser om den personuppgiftsbehandling som sker med stöd av vapenlagen bör det anges att Polismyndigheten är person- uppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i vapenregister och i vapenärenden.

Den personuppgiftsansvarige får enligt 36 § andra stycket personupp- giftslagen utse ett s.k. personuppgiftsombud. Regleringen är frivillig. Ett personuppgiftsombud, som ska vara en fysisk person, har till uppgift att självständigt se till att den personuppgiftsansvarige behandlar person- uppgifter på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med god sed.

Enligt 2 kap. 5 § polisdatalagen är det obligatoriskt för Polismyndighe- ten att utse personuppgiftsombud i den brottsbekämpande verksamheten. Mot bakgrund av de förändringar som föreslås beträffande vapenregister och då dessa register också till viss del förs för brottsbekämpande ända- mål bör det vara obligatoriskt för polisen att utse personuppgiftsombud även för behandlingen i vapenregister och vapenärenden. En motsvaran- de bestämmelse bör därför införas i vapenlagen.

Behandling av känsliga personuppgifter

Enligt huvudregeln i 13 § personuppgiftslagen är det i princip förbjudet att behandla känsliga personuppgifter. Med känsliga personuppgifter av- ses uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller upp- gifter om hälsa eller sexualliv. Från denna huvudregel finns ett antal un- dantag i 15–19 §§ personuppgiftslagen. Bestämmelserna är tillämpliga på vapenregister.

Polisdatalagen ger större utrymme än personuppgiftslagen att behandla känsliga personuppgifter. Enligt 2 kap. 10 § polisdatalagen får uppgifter om en person inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om per- sonens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofi- ska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får de dock komplette- ras med sådana personuppgifter när det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen.

Tillstånd att inneha skjutvapen får enligt 2 kap. 5 § vapenlagen endast meddelas om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbru- kas. I vapenärenden är sökandens personliga förhållanden av intresse. Uppgifter om missbruk eller om nedsatt psykisk förmåga är av stor bety- delse. Behandling av känsliga personuppgifter vid handläggning av va- penärenden kan förekomma exempelvis när en läkare anmäler enligt 6 kap. 6 § vapenlagen att en person av medicinska skäl inte är lämpad att inneha vapen. Sådan information aktualiserar frågan om återkallelse av vapentillstånd. Att det endast är personuppgiftslagen som är tillämplig vid behandling av känsliga personuppgifter i vapenärenden är därmed ett

problem, eftersom möjligheterna att behandla känsliga personuppgifter enligt den lagen är så begränsade.

Även om känsliga personuppgifter som förekommer i vapenärenden ofta torde kunna behandlas med samtycke är så inte alltid fallet. Ett exempel på information som kan behöva behandlas oavsett om vapenin- nehavaren samtycker eller inte är sådan medicinsk information som nyss nämnts. Eftersom det finns ett större behov av att kunna behandla känsli- ga personuppgifter än vad personuppgiftslagen medger, bör regler om detta införas i vapenlagen. I promemorian föreslås att 2 kap. 10 § polis- datalagen ska göras tillämplig på behandlingen av personuppgifter i va- penregister. Det är dock i vapenärenden som känsliga personuppgifter behöver behandlas, varför regleringen bör gälla personuppgiftsbehand- ling enligt vapenlagen generellt. Som Datainspektionen påpekar saknas det behov av att i vapenärenden behandla andra typer av känsliga person- uppgifter än sådana som avser en persons hälsa. I en anmälan eller lik- nande som kommer in till Polismyndigheten kan det dock finnas andra typer av känsliga personuppgifter. För att myndigheten ska kunna besva- ra eller på annat sätt handlägga den inkomna handlingen bör myndighe- ten därför få behandla alla de typer av känsliga personuppgifter som an- ges i 2 kap. 10 § polisdatalagen i vapenärenden. Lagrådet ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att uppställa ett krav på att det ska vara absolut nödvändigt att behandla känsliga personuppgifter. Enligt Lagrådet är nödvändigt en tillräcklig begränsning. Kravet på att känsliga personupp- gifter får behandlas endast om det är absolut nödvändigt finns i flera för- fattningar, bl.a. patientdatalagen (2008:355), polisdatalagen (2010:361) och kustbevakningsdatalagen (2012:145). Av förarbetena till polisdata- lagen framgår att kravet på att det ska vara absolut nödvändigt innebär att behovet av att behandla känsliga personuppgifter måste prövas noga i det enskilda ärendet. Regeringen anser därför att det även när det gäller behandling av känsliga personuppgifter enligt vapenlagen bör krävas att behandlingen är absolut nödvändig. Som Datainspektionen föreslår bör känsliga personuppgifter inte få användas som sökbegrepp.

Genom att en särskild bestämmelse om behandling av känsliga person- uppgifter införs i vapenlagen kommer personuppgiftsbehandlingen enligt den lagen inte automatiskt att omfattas av Säkerhets- och integritets- skyddsnämndens tillsyn. Regeringen anser att den tillsyn som Datain- spektionen utövar över personuppgiftsbehandling enligt vapenlagen är tillräcklig. Någon ändring i tillsynsområdet för Säkerhets- och integritets- skyddsnämnden bör därför inte göras.

Tillgången till uppgifter

En övergång till enbart nationella vapenregister förutsätter att det går att upprätthålla ett lika bra eller bättre integritetsskydd för de uppgifter som finns i registren. Det kan bl.a. åstadkommas genom en tydligare lagstift- ning.

Beträffande säkerhetsaspekterna bör det framhållas att under de nästan 15 år som förflutit sedan vapenregistren lagreglerades har tekniken för- bättrats och likaså säkerheten i systemen. När det gäller vapenregister är både säkerheten mot angrepp utifrån och den interna säkerheten viktig. Rikspolisstyrelsen har numera ett avancerat loggningssystem som före-

Prop. 2013/14:110

491

Prop. 2013/14:110 bygger att arbetstagare gör sökningar i vapenregistren som inte är tillåt- na. Systemet innebär också hög spårbarhet när det gäller enskilda sök- ningar. Säkerheten mot externa angrepp har också förbättrats.

För närvarande är det cirka 200 personer inom polisen som handlägger vapenärenden och som har behörighet att arbeta med de lokala vapenre- gistren. Tillgången till uppgifter i vapenregister regleras i dag genom ett system med personliga behörigheter, där varje vapenhandläggare har till- gång till uppgifter i det lokala vapenregistret samt i de centrala registren. Däremot har de inte någon tillgång till uppgifter i andra lokala register. Polismän i yttre tjänst och brottsutredare har tillgång till uppgifter i det lokala vapenregistret, men sökningar i vapenregister förutsätter att det finns behov av detta i ett konkret ärende. En sådan sökning kan t.ex. avse ett visst vapens serienummer. Om vapnet är registrerat på en person som är bosatt inom verksamhetsområdet för den polismyndighet där polis- mannen tjänstgör, kan polismannen få fullständig information om inne- havaren och dennes eventuella övriga vapen. Inom den egna myndighe- ten kan polismannen också få fram uppgifter om vapentillstånd och va- peninnehav genom att söka på ett visst personnummer. Sådana upplys- ningar kan behövas t.ex. när polisen planerar att företa tvångsåtgärder mot en person.

Tillgången till uppgifter i vapenregister bör begränsas och regleras med personliga behörigheter även i framtiden. När det endast finns nationella register blir det nödvändigt att överväga andra utgångspunkter för behö- righeten än det förhållandet att tjänstemannen tillhör en viss geografisk enhet. Avvecklingen av de lokala registren måste föregås av en noggrann bedömning av vilka befattningshavare som bör ges tillgång till uppgifter i de nationella vapenregistren, utöver dem som handlägger vapenären- den, och hur tillgången lämpligen bör begränsas. Som Rikspolisstyrelsen påpekar är det viktigt att komma ihåg att de uppgifter som framför allt kan vara känsliga registreras i själva vapenärendet och inte i vapenregist- ren. Utgångspunkten bör vara att det enbart är vapenhandläggare som ges tillgång till uppgifter i vapenärenden. För att tydliggöra detta bör en regel om att tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad varje tjänste- man behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter införas. Det får ankomma på Polismyndigheten att med utgångspunkt i eventuella före- skrifter och i den framtida organisationen finna lämpliga avgränsningar för behörigheten.

Som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden påpekar ställer ett sys- tem som bygger på behörighetstilldelning stora krav på en fungerande in- tern kontroll och på extern tillsyn av hur reglerna efterlevs för att vara effektivt. Datainspektionen kommer på samma sätt som i dag att utöva tillsyn över Polismyndighetens personuppgiftsbehandling enligt vapenla- gen. Detta är dock inte tillräckligt utan det krävs även en effektiv intern kontroll för att se till att tilldelningen av behörigheter är adekvat och aktuell samt att reglerna om behörighet efterlevs. Sådana funktioner bör finnas vid Polismyndigheten, men myndigheten får själv avgöra hur den vill organisera den interna kontrollen.

492

Rättelse och skadestånd

I 2 kap. 21 § vapenlagen föreskrivs att personuppgiftslagens bestämmel- ser om rättelse och skadestånd är tillämpliga på behandlingen av person- uppgifter i vapenregister. När det nu föreslås vissa generella regler för personuppgiftsbehandlingen även i vapenärenden bör bestämmelsen an- passas till den nya regleringen.

Ytterligare föreskrifter

Av vapenlagen bör det av tydlighetsskäl framgå att det på lägre normgiv- ningsnivå finns bestämmelser om förande av vapenregister, åtkomst till uppgifter i registren, digital arkivering och att personuppgifter som be- handlas i vapenregister får lämnas ut även i andra fall än som uttryckli- gen anges i lagen.

9.3 Regleringen av vapenregister

9.3.1 De lokala vapenregistren tas bort

Regeringens förslag: Det ska inte finnas lokala vapenregister. De centrala vapenregistren, som ska föras av Polismyndigheten, ska fin- nas kvar med i huvudsak oförändrat innehåll.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att nuvarande reglering be- hålls.

Remissinstanserna: Det är endast Rikspolisstyrelsen som yttrar sig i denna del. Styrelsen motsätter sig att vapenregistren även i fortsättningen ska vara uppdelade på lokala och centrala register.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i

denna del.

Skälen för regeringens förslag

Den nuvarande registerstrukturen hämmar utvecklingen

Den nuvarande registerstrukturen utgår från att varje polismyndighet har ett eget lokalt vapenregister och att dessa i sin tur bildar underlaget för de centrala vapenregistren. Som framgår av avsnitt 9.1.2 medför detta redan i dag hinder mot en rationell handläggning av vapenärenden. Uppdelnin- gen medför exempelvis att den som handlägger ett tillståndsärende, och som behöver uppgifter om vapentillstånd som meddelats av en annan po- lismyndighet, enbart kan få den informationen vid direktkontakt med en handläggare med motsvarande behörighet vid den andra myndigheten, eftersom var och en bara har tillgång till uppgifter som rör den egna myndigheten. Uppdelningen på flera lokala register kan även vara ett hinder i annan polisverksamhet, t.ex. om någon som är registrerad som innehavare av vapen i en annan del av landet uppträder på sådant sätt att frågan om omedelbart omhändertagande av vapen aktualiseras. Det är då viktigt att snabbt kunna få uppgift om det är fråga om obrukbara vapen eller vapen som kan vålla stor skada. Uppdelningen på lokala register

Prop. 2013/14:110

493

Prop. 2013/14:110 tillsammans med förbudet mot samkörning av centrala register medför också problem att snabbt kunna spåra innehavare av vapen som påträffas eller misstänks ha använts vid grova brott.

Det finns inte något praktiskt behov av att behålla lokala register för handläggningen av vapenärenden när polismyndigheterna slås samman till en myndighet. Inte heller några andra verksamhetsskäl talar för att behålla de lokala vapenregistren.

Eftersom ett huvudskäl till omorganisationen är att avlägsna hinder som kan begränsa polisens effektivitet kommer frågan om hur förvalt- ningsärendena ska hanteras i fokus. Vapenärenden är en av de enskilt största grupperna av förvaltningsärenden inom polisen. Enligt uppgift handläggs omkring 120 000 vapenärenden per år. Utgångspunkten för reformen är att Polismyndigheten i så stor utsträckning som möjligt ska kunna besluta sin egen organisation. Ett viktigt led i detta arbete är att möjliggöra för myndigheten att handlägga vissa arbetsuppgifter i en an- nan del av organisationen än den som rent geografiskt ligger närmast till hands. Mot den bakgrunden är det viktigt att inte sätta upp onödiga hin- der mot att handläggningen av sådana ärenden tillfälligt eller permanent kan koncentreras till de enheter som är bäst lämpade för uppgiften. Om man behåller de lokala registren med geografiskt begränsad behörighet på samma sätt som i dag kommer vapenärendena även fortsättningsvis att styras mot en inledande handläggning länsvis, vilket utgör ett sådant hin- der. Detta skulle motverka syftena med omorganisationen. Från effektivi- tetssynpunkt finns det därför starka skäl att ta bort kravet på lokala va- penregister.

Det ska enbart finnas nationella register

Enligt artikel 4.4 i rådets direktiv av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (91/477/EEG), vapendirektivet, ska med- lemsstaterna senast den 31 december 2014 föra antingen ett centraliserat eller decentraliserat register som garanterar behöriga myndigheter till- gång till de register där varje uppgift som omfattas av direktivet bevaras. Detta åtagande medger således att det bara finns nationella register.

Det enda sakskäl som kan anföras för att behålla nuvarande register- struktur är att det anses olämpligt att samla en stor mängd uppgifter om vapenfrågor i ett register. Syftet med lokala vapenregister var att av skäl som rör allmän ordning och säkerhet samt försvarssäkerhet hindra att alla uppgifter om vapeninnehav samlades i ett enda register när registreringen digitaliserades. Detta byggde till stor del på den tidens farhågor för inte- gritetsintrång och den syn på säkerhetsrisker med omfattande register som var förhärskande då. Som framgår av avsnitt 9.1.2 om hur dagens vapenregister är uppbyggda är dessa redan integrerade i samma data- system. De lokala registren innebär således en form av dubbelregistre- ring. Det kan också tillfogas att de tre största polismyndigheterna – Stockholm, Västra Götaland och Skåne – var och en har ett så stort geo- grafiskt respektive befolkningsmässigt underlag att beteckningen lokala vapenregister kan te sig missvisande. Skillnaden mellan dagens lokala vapenregister och de centrala registren är alltså inte så stor som man skulle kunna tro.

494

Att i lagstiftning permanenta en registerstruktur som hör samman med Prop. 2013/14:110 en viss organisation minskar flexibiliteten och strider mot hur man all-

mänt ser på it-frågor i dag. Det har såvitt känt under de år som vapenre- gister har förts automatiserat – och som i praktiken den lagtekniska lös- ning som nu föreslås har tillämpats – inte framkommit några säkerhets- problem som hör samman med denna struktur. Tekniska förbättringar och en ökad medvetenhet bland dem som behandlar personuppgifter gör att det inte finns anledning att hysa farhågor om försämrad säkerhet om man ändrar registerstrukturen. Mot den nu angivna bakgrunden är säker- hetsaspekten således inte längre något bärande skäl för att behålla den nuvarande författningsregleringen. Med dagens tekniska system finns det dessutom goda förutsättningar att i samma utsträckning som för närva- rande begränsa tillgången till uppgifter i vapenregister. Regeringen anser därför att övervägande skäl talar för att inte längre ha några lokala vapen- register. Förslaget medför att det i framtiden bara kommer att finnas en typ av register, som då lämpligen kan benämnas nationella vapenregister. Polismyndigheten bör föra registren. Dessa bör regleras i ett nytt kapitel i vapenlagen.

9.3.2 Innehållet i vapenregistren

Regeringens förslag: I vapeninnehavarregistret ska det finnas uppgif- ter om hemvärnsmän som motsvarar dem som för närvarande finns i lokala vapenregister. Samma begränsningar som finns i dag ska gälla för behandling av uppgifter om hemvärnsmän.

Regeringens bedömning: Det behöver inte införas några andra nya lagregler om innehållet i vapenregister.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Försvarsmakten, som är den enda remissinstans som yttrar sig i denna del, tillstyrker att uppgifter om hemvärnsmän re- gistreras i det nationella vapeninnehavarregistret.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Innehållet i de nationella vapenregistren förändras inte

Som framgår av avsnitt 9.3.1 anser regeringen att det inte längre bör fin- nas några lokala vapenregister. De nationella vapenregistren bör på sam- ma sätt som i dag vara tre separata register med samma innehåll.

Vapeninnehavarregistret ska innehålla uppgifter om personer och organisationer som meddelats tillstånd att inneha skjutvapen eller ammu- nition eller tillstånd att låna skjutvapen.

Vapenregistret ska innehålla uppgifter om de skjutvapen för vilka till- stånd till innehav har meddelats. Där ska också uppgifter om vapentyp, tillverkningsnummer eller motsvarande, fabrikat, modell och kaliber registreras. Av 1 kap. 3 § f vapenlagen framgår att vad som sägs om skjutvapen även gäller vissa vapendelar. Tillståndspliktiga vapendelar registreras därför på samma sätt som tillståndspliktiga vapen. Registret

495

Prop. 2013/14:110 ska även innehålla uppgifter om skjutvapen som har hittats eller anmälts stulna eller förkomna.

Vapenhandlarregistret ska innehålla uppgifter om personer och organi- sationer som har meddelats tillstånd att bedriva handel med vapen. Vida- re ska det finnas uppgifter om dels fysiska personer som har ett betydan- de inflytande över en sådan juridisk person, dels personer som har god- känts att som föreståndare eller ersättare ansvara för sådan verksamhet. Där ska även registreras uppgifter om personer och organisationer som har meddelats tillstånd enligt vapenlagen att ta emot skjutvapen för över- syn eller reparation.

Det finns inte skäl att i lag ytterligare precisera innehållet i registren, utöver vad som anges nedan om registrering av hemvärnspersonal.

Vapen som förvaras hos hemvärnspersonal ska registreras i vapeninnehavarregistret

Enligt 17 § förordningen (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m. ska Försvarsmakten informera berörd polismyndighet om sådana militära skjutvapen som har tilldelats hemvärnspersonal och som förva- ras i bostäder. Av 2 kap. 17 § andra stycket vapenlagen framgår att lokala vapenregister ska innehålla uppgifter om personer som tillhör hemvär- nets personal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjutvapen för förvaring i bostaden. Uppgifter om vilka vapen som har tilldelats dessa får dock inte registreras. Den som tillhör hemvärnets personal antecknas således enbart som vapeninnehavare i det lokala registret. Ett lokalt register får inte användas för att göra automatiserade sammanställningar över personer som tillhör hemvärnets personal. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att hemvärnets organisation kartläggs och saboteras. Ett annat syfte är att skydda enskilda personer som tillhör hemvärnet och deras familjer (prop. 1998/99:36 s. 22).

I 2 kap. 18 § första stycket 1 vapenlagen föreskrivs att det centrala va- peninnehavarregistret bl.a. ska innehålla uppgifter om personer som till- hör hemvärnets personal och som av Försvarsmakten har tilldelats skjut- vapen för förvaring i bostaden. Det får dock inte framgå av registret att en registrerad person tillhör hemvärnets personal.

Det polisiära syftet med registreringen är att skapa en fullständig över- blick över vilka personer som förvarar vapen i bostaden. Registreringen har även betydelse för Försvarsmakten, eftersom den skapar förutsätt- ningar för att polismyndigheterna ska kunna underrätta Försvarsmakten om omständigheter som kan medföra att en person som tillhör hemvär- nets personal är olämplig att inneha skjutvapen. En polismyndighet är enligt 6 kap. 7 § vapenlagen skyldig att omedelbart underrätta Försvars- makten om det kommer fram sådana omständigheter, t.ex. om någon i hemvärnets personal vid upprepade tillfällen omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Som redovisats i avsnitt 9.3.1 bör det inte finnas några lokala vapenre- gister. Den registrering av hemvärnspersonal som görs med stöd av 2 kap. 17 § vapenlagen upphör därmed. Det blir då nödvändigt att anpas- sa regleringen av de nationella vapenregistren. En lämplig lösning är att i princip lyfta över den reglering som rör lokala vapenregister till den na-

tionella nivån. Det innebär att uppgifter om vilka vapen som Försvars-

496

makten har tilldelat en hemvärnsman inte bör registreras i vapenregistren Prop. 2013/14:110 och att det inte heller i fortsättningen bör vara tillåtet att med hjälp av

uppgifterna i vapenregister göra sammanställningar av vilka hemvärns- män som finns. På samma sätt som i dag bör alltså datasystemet inne- hålla tekniska spärrar som förhindrar att sammanställningar över hem- värnsmän kan göras (jfr prop. 1998/99:36 s. 22). Det kan även finnas skäl att överväga om det bör införas ytterligare tekniska begränsningar i sys- temet, t.ex. sökbegränsningar, vad gäller uppgifter om hemvärnets per- sonal, mot bakgrund av att det i fortsättningen bara kommer att finnas na- tionella register. Det får ankomma på Polismyndigheten att i samråd med Försvarsmakten överväga om det kan behövas ytterligare sådana tekniska begränsningar.

9.3.3 Ändamålen för behandling

Regeringens bedömning: Den bestämmelse som reglerar ändamålen med vapenregistren behöver inte ändras.

Promemorians bedömning: Promemorian berör inte frågan om för vilka ändamål vapenregistren får föras.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte i denna del.

Kronofogdemyndigheten anser att det av vapenlagen eller vapenförord- ningen bör framgå att myndigheten har rätt att inhämta uppgifter om till- stånd att inneha vapen och vilka typer av vapen tillståndet omfattar ur va- penregistren. Datainspektionen anser att det bör framgå att vapenregist- rens ändamål omfattar samkörning av register för uppföljning och fram- ställning av statistik.

Skälen för regeringens bedömning: Vapenregistren ska enligt 2 kap. 20 § vapenlagen ha till ändamål att ge information om sådana uppgifter som behövs för att förebygga, upptäcka och utreda brott med anknytning till skjutvapen samt att underlätta handläggningen av frågor om tillstånd enligt lagen. Datainspektionen anser att det bör framgå att ändamålen omfattar samkörning av registren för uppföljning och framställning av statistik. Lagrådet har dock ansett att statistik, uppföljning, utvärdering och planering som anknyter till sakverksamheten är en sådan integrerad del av denna att det, även utan att det uttryckligen sägs i en registerför- fattning, är självklart att uppgifter som används i verksamheten också får användas för detta ändamål (prop. 2004/05:164 s. 116). Regeringen anser mot denna bakgrund att det saknas skäl att särskilt ange detta ändamål i bestämmelsen.

I registerförfattningar anges ofta för vilka sekundära ändamål uppgifter i register får behandlas, dvs. när uppgifter får lämnas ut till andra myn- digheter för dessas behov. När det gäller vapenregistren är det finalitets- principen som styr detta, vilket innebär att uppgifter ur registren kan läm- nas ut till en annan myndighet om det inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Kronofogdemyndigheten anser att det i författning bör anges att myndigheten har rätt att inhämta uppgifter ur vapenregistren. Det finns goda skäl att tydligt ange när uppgifter ur

vapenregistren får lämnas ut till andra myndigheter. Det saknas dock

497

Prop. 2013/14:110 beredningsunderlag i denna del varför frågan inte kan behandlas inom ramen för detta lagstiftningsärende.

	9.3.4	Utlämnande av uppgifter ur registren
	Regeringens förslag: Bestämmelser motsvarande dem om utlämnan-
	de av uppgifter och uppgiftsskyldighet i polisdatalagen ska införas i
	vapenlagen.
	Säkerhetspolisen får medges direktåtkomst till uppgifter i vapenre-
	gistren.
	Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	I promemorian lämnas inget förslag om att polisdatalagens bestämmelser
	om utlämnande av uppgifter och uppgiftsskyldighet ska införas i vapen-
	lagen.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt
	över förslaget. Kronofogdemyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen
	påpekar att även de har behov av direktåtkomst till uppgifter i vapenre-
	gistren.
	Skälen för regeringens förslag
	Befintliga möjligheter att lämna ut uppgifter förändras inte
	Enligt 2 kap. 22 § vapenlagen gäller bestämmelserna om utlämnande av
	personuppgifter och uppgiftsskyldighet i 2 kap. 14 och 15 §§ polisdatala-
	gen även när personuppgifter i behandlas i vapenregister. Som framgår
	av avsnitt 9.2.1 anser regeringen att regleringen av personuppgiftsbe-
	handling i vapenregister och vapenärenden bör samlas i vapenlagen så att
	man kan ta bort hänvisningen till regleringen i polisdatalagen. Det bör
	därför införas bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i polisdata-
	lagen om utlämnande av personuppgifter och uppgiftsskyldighet i vapen-
	lagen.
	Säkerhetspolisens möjligheter att inhämta uppgifter
	Vissa utsedda befattningshavare hos Säkerhetspolisen har i dag behörig-
	het att söka i vapenregister på ett begränsat antal uppgifter. Denna behö-
	righet motsvarar i princip vad som gäller för t.ex. en polisman i yttre
	tjänst vid en polismyndighet. Säkerhetspolisen har samma behov som po-
	lisen i övrigt av att ha tillgång till uppgifter i vapenregister, bl.a. i sin
	verksamhet att upptäcka och avvärja hot mot rikets säkerhet. I t.ex.
	arbetet mot terrorism och inhemsk extremism ger uppgifter i vapenregis-
	ter ledning vid bedömningen av potentiella hot. De uppgifter som Säker-
	hetspolisen främst har intresse av är uppgifter om namn och personupp-
	gifter på tillståndshavare, uppgifter om deras vapen, tillståndets varaktig-
	het och var tillståndsfrågan har handlagts.
	En viktig fråga när Säkerhetspolisen bryts ut till en fristående myndig-
	het är hur myndigheten bör få tillgång till uppgifter i vapenregister. Ett
	alternativ är att Säkerhetspolisen får vända sig till Polismyndigheten med
	en begäran om att få del av uppgifterna, ett annat är att skapa förutsätt-
498	ningar för att Säkerhetspolisen kan medges direktåtkomst till uppgifter i

registren. Den förstnämnda lösningen medför en risk att Säkerhetspolisen Prop. 2013/14:110 inte kan få nödvändiga uppgifter lika snabbt i en akut situation som när

vissa av dess medarbetare själva kan inhämta uppgifter ur registren. Den nya polisorganisationen är som framgår av avsnitt 5.1 inte avsedd att förändra uppgiftsfördelningen mellan Polismyndigheten och Säkerhets- polisen eller förutsättningarna för var och en av dessa att bedriva sin verksamhet. Mot den bakgrunden bör det öppnas en möjlighet för Polis- myndigheten att bevilja Säkerhetspolisen direktåtkomst till vapenre- gistren. Det får ankomma på Polismyndigheten att tillsammans med Säkerhetspolisen närmare avgöra hur Säkerhetspolisens behov av tillgång till uppgifter i vapenregister bör tillgodoses, t.ex. vilka krav som bör stäl- las på den som får möjlighet att söka i registren.

Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket påpekar att de också har behov av direktåtkomst till vapenregistren. Det finns mycket som talar för att i vart fall de brottsbekämpande myndigheterna har ett sådant behov. Frågan kan dock inte behandlas inom ramen för det- ta lagstiftningsärende, eftersom det saknas beredningsunderlag.

9.3.5 Samkörning av vapenregister

Regeringens förslag: Förbudet mot samkörning av vapenregister ska upphävas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget

att invända mot förslaget.

Domstolsverket och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att integritetsfrågor bör analyseras närmare innan förbudet mot samkörning upphävs. Enligt nämnden bör det även övervägas om det finns anledning att införa undantag från förbudet i stället för att upphäva det. Datainspek- tionen har förståelse för att det finns behov av att samköra de nationella registren men anser att det bör lagregleras att endast ett fåtal personer får samköra de nationella registren. Inspektionen anser också att risken för att registrerad information kommer i orätta händer och kan sammanstäl- las på ett sätt som utgör ett hot fortfarande bör beaktas. Malmö tingsrätt noterar att det inte är klargjort vilken typ av statistik som kan komma att framställas genom samkörning men konstaterar att det troligen rör sig om statistik som sannolikt inte inkräktar på den enskildes integritet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 19 § vapenlagen är det inte tillåtet att samköra de centrala vapenregistren. Av förarbetena fram- går att ett förbud mot samkörning ansågs minska risken för att registrerad information skulle komma i orätta händer och kunna sammanställas på ett sätt som utgjorde ett hot, exempelvis för registrerade vapeninnehava- re. Säkerhetsaspekterna ansågs då väga tyngre än intresset av den ytterli- gare effektivitetsvinst som en möjlighet till samkörning skulle innebära (prop. 1998/99:36 s. 19). Att ett förbud mot samkörning infördes bör också ses mot bakgrund av dåtidens syn på registerlagstiftning, där det var vanligt med den sortens inskränkningar i rätten att behandla person- uppgifter.

499

Prop. 2013/14:110 Frågan är om det är rimligt att behålla det nuvarande förbudet mot samkörning av de nationella registren. Det är numera bara ett fåtal för- fattningar som innehåller begränsningar i fråga om samkörning av regis- ter eller av vissa uppgifter i register. Domstolsverket och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att integritetsfrågorna bör analyseras närmare innan förbudet upphävs. I detta sammanhang bör framhållas att vapenregistren inte innehåller särskilt integritetskänslig information. De uppgifter som kan vara känsliga finns som nämnts i avsnitt 9.2.2 i vapen- ärendena. Tillgången till dessa uppgifter kommer inte att förändras även om samkörningsförbudet tas bort. När det gäller vapenregister är det därför inte i första hand hänsynen till enskildas integritet som har motive- rat förbudet mot samkörning, utan hänsynen till nationell säkerhet. Data- inspektionen anser att risken för att registrerad information kommer i orätta händer och kan sammanställas på ett sätt som utgör ett hot fortfa- rande bör beaktas. Regeringen anser dock, som framhållits i avsnitt 9.3.1, att det i dag inte finns samma skäl att hysa farhågor beträffande säkerhe- ten som när vapenregistren digitaliserades.

Syftet med att inte ha lokala vapenregister är framför allt att underlätta handläggningen av vapenärenden. När det inte längre finns lokala regis- ter finns det inget egentligt behov av att kunna samköra de nationella registren för handläggningen av enskilda vapenärenden. Däremot be- höver Polismyndigheten i framtiden kunna samköra registren för bl.a. uppföljning av ärendehandläggningen och för att kunna framställa statis- tik, eftersom uppgifterna om vapen, vapeninnehavare och vapenhandlare är uppdelade i olika register på nationell nivå. Som Malmö tingsrätt kon- staterar rör det sig om statistik som inte inkräktar på den enskildes inte- gritet. Samkörning kan i viss utsträckning också behövas för kontrollen över vapenhandlare. Det kan vidare finnas behov av att i enskilda fall samköra registren om det behövs för spaning eller utredning av vissa grova brott med anknytning till vapen.

Mot den nu angivna bakgrunden talar verksamhetsskäl för att upphäva förbudet mot samkörning, medan de skäl som talar emot detta inte har samma styrka som tidigare. Regeringen anser därför att förbudet bör upphävas och att man inte, som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden föreslår, endast bör medge undantag från det. Att förbudet mot samkör- ning upphävs bör emellertid inte leda till någon avgörande förändring i synen på tillgången till de samlade registeruppgifterna. Möjligheten att samköra nationella register bör därför förbehållas ett begränsat antal per- soner. Detta kan dock, till skillnad från vad Datainspektionen anser, reg- leras på lägre författningsnivå.

500

9.3.6

Bevarande och gallring

Prop. 2013/14:110

Regeringens förslag: Regler om hur länge uppgifter får bevaras i va- penregister ska införas. Huvudregeln är att uppgifter i vapenregister inte får bevaras där längre än vad som behövs för något av de ändamål för vilka registren förs.

Uppgifter om tillståndspliktiga vapen och vapendelar och om vapen- innehavare och vapenhandlare ska bevaras i vapenregister i 20 år. Uppgifter om hemvärnets personal ska gallras när Försvarsmakten har meddelat att uppgiften inte längre är aktuell.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget

att invända mot förslaget.

Riksarkivet påpekar att polisdatalagen och polisdataförordningen ger nya möjligheter för polisen att arkivera handlingar digitalt om de är av- skilda från den operativa verksamheten. Om uppgifter i vapenregister hanteras på samma sätt har Riksarkivet inga invändningar i sak mot för- slaget men anser att terminologin bör anpassas till arkivlagstiftningen så att man undviker att i dessa fall tala om gallring.

Skälen för regeringens förslag

Behövs det särskilda regler för bevarande och gallring av uppgifter i vapenregistren?

Vapenlagen innehåller inga regler om bevarande eller gallring av uppgif- ter i vapenregister eller i vapenärenden och några sådana har inte heller meddelats i förordning. Polisdatalagens gallringsregler är inte tillämp- liga, eftersom bara ett fåtal regler i polisdatalagen gäller för vapenregist- ren. Personuppgiftslagen saknar uttryckliga regler om gallring. Av 9 § första stycket i personuppgiftslagen framgår att personuppgifter inte får bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Myndigheters arkivering och bevarande av allmänna handlingar har dock undantagits från lagens tillämpning genom 8 § andra stycket samma lag. De grundläggande reglerna om bevarande och gall- ring av allmänna handlingar finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i arkivlagen (1990:782). Särskilda regler om bevarande och gallring av personuppgifter i myndighetsregister finns vanligtvis i särskilda register- författningar. Datainspektionen beslutade 1998 att upphäva gallringsföre- skrifterna för samtliga lokala vapenregister (DI 4169-97) och Riksarkivet har för historiska ändamål beslutat att uppgifter i vapenregister och i po- lisens vapenärendehanteringssystem ska bevaras (jfr Riksarkivets före- skrifter RA-MS 2003:16).

Regler om bevarande och gallring av personuppgifter spelar en viktig roll för skyddet av enskildas integritet. När det nu föreslås en samman- hållen reglering av personuppgiftsbehandlingen enligt vapenlagen bör det införas regler om bevarande och gallring av uppgifter i vapenregister. De grundläggande bestämmelserna bör finnas i lag, medan närmare bestäm- melser kan meddelas i föreskrifter på lägre nivå. För behandling av upp- gifter i vapenärenden bör även i fortsättningen de allmänna bestämmel-

501

Prop. 2013/14:110

502

serna i personuppgiftslagen och arkivlagen om bevarande och gallring tillämpas.

Hur bör reglerna utformas?

I propositionen Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet förs en ingående diskussion om bevarande och gallring av personuppgifter som behandlas i polisiär verksamhet (prop. 2009/10:85 s. 203 f.). I den nya polisdatalagen har det dels föreskrivits gallringsreg- ler för vissa typer av uppgifter, dels införts begränsningar i fråga om hur länge sådana uppgifter för vilka det inte finns några uttryckliga gallrings- regler får vara tillgängliga i den polisiära verksamheten.

En viktig fråga är om regleringen av hur länge uppgifter får bevaras i vapenregistren bör utformas på traditionellt sätt med vissa angivna tid- punkter då uppgifterna ska gallras eller om man i stället bör bygga vidare på den reglering som gäller för uppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Vad som främst talar för att ange uttryckliga gallringsregler är att sådana regler är förhållandevis enkla att tillämpa. Med hänsyn till att vapenregistren delvis förs för brottsbekämpande ändamål bör regle- ringen dock utformas på samma sätt som i polisdatalagen.

För uppgifter i vapenregistren bör därför huvudregeln vara att uppgif- terna inte får bevaras i registren under längre tid än vad som behövs för något av ändamålen med dem. En uttrycklig regel om detta bör införas i vapenlagen. När uppgifterna inte längre behövs i verksamheten bör de arkiveras.

Regleringen om vapenregister måste stå i överensstämmelse med de in- ternationella förpliktelser Sverige har åtagit sig, bl.a. artikel 4.4 i vapen- direktivet. Uppgifter om de vapen och vapendelar som omfattas av kravet på märkning i 2 a kap. vapenlagen bör därför, trots den generella beva- randeregeln, alltid bevaras i registren i 20 år från det att uppgifterna registrerades. Detta gäller oavsett om vapnet eller vapendelen har förts ut ur landet och det från svensk synvinkel inte finns behov av att behandla uppgifterna i vapenregistret. Likaså ska det enligt vapendirektivet vara möjligt att spåra innehavare av vapen och vapenhandlare under 20 år. I åtskilliga fall kommer dock uppgifterna att bevaras betydligt längre, exempelvis om en vapeninnehavare behåller sina vapen i många år.

Huvudregeln om att uppgifter inte får bevaras under längre tid än vad som behövs för något av ändamålen med registren ger tillräcklig ledning för när uppgifter inte längre får bevaras i polisens ärendehandläggning eller brottsbekämpande verksamhet när det gäller de flesta uppgifter. Be- träffande en kategori uppgifter bör dock en uttrycklig gallringsregel införas, nämligen uppgifter om hemvärnets personal. Sådana uppgifter behövs inte för handläggningen av vapenärenden utan syftar dels till att ge Polismyndigheten en överblick över vilka personer inom ett visst geo- grafiskt område som får inneha vapen, dels till att Polismyndigheten ska kunna informera Försvarsmakten om de upptäcker att personer som till- hör hemvärnets personal är olämpliga att inneha vapen. De uppgifter som rör hemvärnets personal är känsliga ur försvarssynpunkt och bör därför gallras så snart Försvarsmakten har underrättat Polismyndigheten om att uppgifterna inte längre är aktuella. Vilka som tillhör hemvärnets personal är en fråga som Försvarsmakten råder över och som framgår av den myn-

dighetens arkiv. Det saknas därför skäl att bevara dessa uppgifter för Prop. 2013/14:110 historiska, vetenskapliga och statistiska ändamål i Polismyndighetens

verksamhet.

10 Offentlighet och sekretess

10.1 Allmänt om offentlighet och sekretess

Allmänna handlingar

En handling är enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen (TF) allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Av 2 kap. 6 § första stycket TF framgår att en handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. Enligt 2 kap. 7 § TF anses en handling upprättad hos en myndighet när den har expedierats, eller om den inte har expedierats, när det ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats eller, om den inte hänför sig till visst ärende, när den har färdigställts av myndigheten. I dagens organisation med Rikspolisstyrelsen, 21 polismyndigheterna och Statens kriminal- tekniska laboratorium innebär regleringen i tryckfrihetsförordningen att en handling som skickas från en polismyndighet till en annan är att anse som upprättad hos den avsändande myndigheten och inkommen till den mottagande myndigheten. Detsamma gäller när handlingar skickas mel- lan Statens kriminaltekniska laboratorium och polismyndigheterna.

Under vissa förutsättningar kan en handling bli allmän även när den överlämnas mellan två enheter inom en och samma myndighet. För detta krävs enligt 2 kap. 8 § TF att enheterna uppträder som självständiga or- gan i förhållande till varandra. Av förarbetena framgår att så kan vara fal- let om enheten i eget namn fattar ett överklagbart beslut av väsentlig be- tydelse eller om enheten beslutar ett yttrande som avges självständigt och som innebär att enheten definitivt skiljer en fråga ifrån sig (1975/76:160 s. 152). I båda dessa fall anses besluten som allmänna handlingar även om de endast skickas till organ inom samma myndighet. I dagens polis- organisation torde Säkerhetspolisen i de flesta fall anses som ett särskilt organ i tryckfrihetsförordningens mening i förhållande till övriga delar av Rikspolisstyrelsen. Därigenom blir de handlingar som utväxlas mellan Säkerhetspolisen och exempelvis Rikskriminalpolisen, som är en annan del av Rikspolisstyrelsen, allmänna i dag.

Sekretessbestämmelsers uppbyggnad

Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 2 § första stycket TF begränsas bara om det är nödvändigt med hänsyn till vissa intressen, bl.a. rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig orga- nisation. En sådan begränsning ska anges noga i en bestämmelse i en sär- skild lag eller, om det i ett visst fall anses lämpligare, i en annan lag som den förstnämnda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som avses är

offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL).

503

Prop. 2013/14:110 Sekretess innebär inte bara begränsningar av rätten att ta del av allmän- na handlingar utan även ett förbud att röja en uppgift, oavsett om det görs muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Sekretess innebär således både handlingssekretess och tystnadsplikt. Till den del sekretessbestämmelserna innebär tystnads- plikt medför de en begränsning av yttrandefriheten enligt regeringsfor- men.

En sekretessbestämmelse består i regel av tre huvudsakliga rekvisit, dvs. förutsättningar för bestämmelsens tillämplighet. Dessa rekvisit anger sekretessens föremål, dess räckvidd och dess styrka.

Sekretessens föremål är den information som kan hemlighållas och an- ges i lagen genom ordet “uppgift” tillsammans med en mer eller mindre långtgående precisering av uppgiftens art, t.ex. uppgift om enskilds per- sonliga förhållanden.

En sekretessbestämmelses räckvidd bestäms normalt genom att det i bestämmelsen preciseras att sekretessen för de angivna uppgifterna bara gäller i en viss typ av ärende, i en viss typ av verksamhet eller hos en viss myndighet. Några få sekretessbestämmelser gäller utan att räckvidden är begränsad. Uppgiften kan då hemlighållas oavsett i vilket ärende, i vilken verksamhet eller hos vilken myndighet den förekommer.

Sekretessens styrka bestäms i regel med hjälp av s.k. skaderekvisit. Man skiljer i detta sammanhang mellan raka och omvända skaderekvisit. Vid raka skaderekvisit är utgångspunkten att uppgifterna är offentliga och att sekretess bara gäller om det kan antas att en viss skada uppstår om uppgiften lämnas ut. Vid omvända skaderekvisit är utgångspunkten den motsatta, dvs. att uppgifterna omfattas av sekretess. Vid ett omvänt skaderekvisit får uppgifterna således endast lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan att viss skada uppstår. Sekretessen kan även vara absolut, vilket innebär att de uppgifter som omfattas av bestämmel- sen ska hemlighållas utan någon skadeprövning, om uppgifterna begärs ut.

10.2 Sekretess i polisverksamhet

Sekretess gäller enligt 8 kap. 1 § OSL både mot enskilda och mot andra myndigheter. I dagens polisorganisation innebär det att det som huvud- regel råder sekretess mellan Rikspolisstyrelsen (inklusive Säkerhetspo-

lisen och Rikskriminalpolisen), de lokala polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium.

Sekretess till skydd för intresset av att förebygga och beivra brott reg- leras i 18 kap. OSL. Sekretess gäller, i större eller mindre utsträckning, för förundersökning och motsvarande utredningar enligt 23 kap. rätte- gångsbalken (18 kap. 1 § OSL) och som regel för underrättelseuppgifter (18 kap. 2 § OSL). Sekretess till skydd för enskild i verksamhet som syf- tar till att förebygga eller beivra brott regleras i 35 kap. OSL. Sekretessen enligt 35 kap. 1 § skyddar en enskilds personliga och ekonomiska förhål- landen och omfattar bl.a. uppgifter i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, användning av tvångsmedel, registerkontroll

och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen, annan verk-

504

samhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott Prop. 2013/14:110 och som bedrivs av en åklagarmyndighet, en polismyndighet, Skattever-

ket, Statens kriminaltekniska laboratorium, Tullverket eller Kustbevak- ningen, register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen (2010:361) eller som annars behandlas där med stöd av den lagen och misstankeregistret. Brottsanmälningar omfattas också av sekretessen. Sekretessen gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men.

När en förundersökning eller annan motsvarande utredning inleds gäl- ler som regel sekretess enligt både 18 kap. 1 eller 2 § och 35 kap. 1 § OSL. Sekretessen enligt 18 kap. 1 § minskar efter hand och brukar nor- malt upphöra senast i samband med att åtal väcks. Det är vanligt att det förekommer kvarstående sekretess till skydd för enskild i förundersök- ningar och andra brottsutredningar.

Enligt 35 kap. 2 § OSL gäller sekretess för uppgift i en anmälan eller utsaga av enskild i förhållande till den som anmälan eller utsagan avser, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Bestämmelser om sekretess för polisens register finns i 35 kap. 1 § punkterna 6 och 7 och i 35 kap. 3 och 4 §§. I 1 § punkterna 6 och 7 regle- ras sekretessen för register som förs enligt polisdatalagen och för miss- tankeregistret. I 3 § regleras sekretessen för belastningsregistret. I 4 § regleras sekretessen för bl.a. register över strafföreläggande och föreläg- gande av ordningsbot (punkten 1) och uppgift hos Rikspolisstyrelsen som rör brott eller den som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets infor- mationssystem i ett annat register än som avses i 1 § (punkten 2).

Därutöver finns det flera sekretessbestämmelser som gäller för olika delar av polisens verksamhet, som särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (18 kap. 7 § och 35 kap. 11 §), handläggning av vapen- ärenden (18 kap. 16 § och 35 kap. 23 §), verksamhet enligt lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter (22 kap. 2 §), verksamhet som avser förordnande av ordningsvakt (30 kap. 21 §), räddningsinsatser en- ligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (32 kap. 8 §), verksamhet som avser hjälp och bistånd till enskilda (35 kap. 20 §), verksamhet som avser utlänningskontroll och medborgarskap (37 kap. 1 §) och verksam- het som avser skadereglering (40 kap. 6 §).

10.3 Påverkas allmänhetens insyn i polisens verksamhet?

Regeringens bedömning: Inrättandet av Polismyndigheten innebär att färre handlingar än i dag blir allmänna i polisverksamheten. I prak- tiken blir det dock inte så stor skillnad för allmänhetens möjligheter till insyn i verksamheten, eftersom en stor del av de uppgifter som hanteras är sekretessbelagda.

Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

505

Prop. 2013/14:110 Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig över bedömningen.

Svenska avdelningen av internationella juristkommissionen anser att medborgarnas möjligheter till insyn i polisens verksamhet inte får minska och att det därför bör utredas på vilket sätt rätten att ta del av allmänna handlingar i den nya polisorganisationen kan upprätthållas.

Skälen för regeringens bedömning: Genom inrättandet av Polismyn- digheten försvinner de formella myndighetsgränserna och handlingar som skickas mellan olika delar av Polismyndigheten kommer därför inte att bli allmänna i tryckfrihetsförordningens mening. Detta är en oundvik- lig konsekvens av att flera myndigheter slås samman till en. Det gäller inte bara för omorganisationen av polisen, utan blev följden vid andra enmyndighetsreformer som när exempelvis Försvarsmakten, Åklagar- myndigheten och Kronofogdemyndigheten bildades.

När det gäller polisens hantering av förvaltningsärenden får föränd- ringen ingen större betydelse. I den brottsbekämpande verksamheten, som är den verksamhet inom polisen som genererar flest handlingar, har polisen ett nära samarbete med åklagare. Utbytet av uppgifter mellan polisen och åklagarna kommer inte att förändras genom den nya polisor- ganisationen, vilket innebär att handlingar som skickas mellan Polismyn- digheten och Åklagarmyndigheten kommer att bli allmänna i samma ut- sträckning som i dag.

Som framgår av avsnitt 10.1 kan enligt 2 kap. 8 § TF en handling i vis- sa fall bli allmän även när den överlämnas mellan två enheter inom en och samma myndighet. Regeringen har i direktiven till Genomförande- kommittén uttalat att det vid Polismyndigheten ska finnas en nationell operativ avdelning och en särskild avdelning för verksamheten med sär- skilda utredningar (dir. 2012:129). Statens kriminaltekniska laboratorium ska utgöra en egen avdelning inom Polismyndigheten (prop. 2013/14:1, utgiftsområde 4, s. 52, bet. 2013/14:JuU1¸ rskr. 2013/14:97). Med utgångspunkt i de arbetsuppgifter som Statens kriminaltekniska labora- torium och den avdelning som motsvarar avdelningen för verksamheten med särskilda utredningar har i dag torde dessa anses utgöra självstän- diga organ i den mening som avses i 2 kap. 8 § TF i förhållande till övriga enheter och organ inom Polismyndigheten. Det blir i detta hänseende inte någon skillnad mot dagens förhållanden, eftersom Statens kriminaltekniska laboratorium är en egen myndighet och motsvarigheten till verksamheten med särskilda utredningar är en avdelning vid Riks- polisstyrelsen som är direkt underställd rikspolischefen. Bedömningen kan dock bli en annan framför allt vad gäller Statens kriminaltekniska laboratorium när det står klart vilken roll laboratoriet kommer att få i den nya myndigheten. När det gäller den nationella operativa avdelningen ska dess huvudinriktning enligt kommitténs förslag vara att leda och samordna viss operativ verksamhet och inom vissa områden upprätthålla specialistkompetens. Även om avdelningen till viss del kan komma att överta uppgifter som i dag ankommer på Rikskriminalpolisen är det ännu inte klart vilken roll och vilka uppgifter avdelningen kommer att ha i den nya organisationen. Det går därför i nuläget inte att bedöma om avdel- ningen kommer att anses som ett självständigt organ i tryckfrihetsförord- ningens mening.

506

Som framgår av avsnitt 4.4 får Polismyndigheten i övrigt själv bestäm- Prop. 2013/14:110 ma sin organisation, varför det i nuläget inte går att säga i vilken ut-

sträckning någon annan del av verksamheten kommer att anses som ett självständigt organ i tryckfrihetsförordningens mening. Regeringen delar kommitténs bedömning att den omständigheten att handläggningen av vissa ärenden koncentreras till en viss enhet inom myndigheten eller att den delas in i regioner inte innebär att enheten eller regionen kan anses som ett självständigt organ i bestämmelsens mening. I avsnitt 10.4.1 be- handlas frågan om sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet.

Säkerhetspolisen torde i de flesta fall inom ramen för den nu gällande organisationen anses som ett särskilt organ i tryckfrihetsförordningens mening i förhållande till övriga delar av Rikspolisstyrelsen. Därigenom blir de handlingar som utväxlas mellan Säkerhetspolisen och exempelvis Rikskriminalpolisen, som är en annan del av Rikspolisstyrelsen, allmän- na redan i dag. När Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet är det ingen tvekan om att handlingar som utväxlas mellan den myndigheten och Polismyndigheten blir allmänna.

Som kommittén påpekar är det många handlingar av betydelse för in- syn i polisverksamheten som inte expedieras. De blir allmänna i och med att det ärende till vilket de hänför sig slutbehandlats eller i vissa fall på ett tidigare stadium. Det sistnämnda gäller bl.a. diarier och s.k. händelse- rapporter. När dessa handlingar blir allmänna påverkas inte av polisens organisation och de kommer att bli allmänna i samma utsträckning som i dag.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att färre handlingar än i dag kommer att bli allmänna i och med omorganisationen. Detta är en ound- viklig konsekvens av att slå samman myndigheter, men skillnaderna i förhållande till dagens organisation ska inte överdrivas. Många av de uppgifter som polisen hanterar är sekretessbelagda och kan av den anled- ningen inte lämnas ut i dag heller. Allmänhetens insyn i polisverksamhe- ten kommer därför enligt regeringens bedömning inte att påverkas i nå- gon större utsträckning.

10.4 Påverkas polisens möjligheter att samarbeta?

10.4.1	Gäller sekretess inom Polismyndigheten?
Regeringens bedömning: Sekretessregleringen kommer att vara oför-
ändrad när det gäller den verksamhet som Polismyndigheten övertar
från den lokala och centrala polisorganisationen. Det kommer sanno-
likt endast att finnas sekretessgränser inom Polismyndigheten på några
enstaka områden.
Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig över bedöm-
ningen.
Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av avsnitt 6 förut-
sätter omorganisationen av polisen att de flesta av de begrepp som i dag
används i författningar för att beteckna myndigheterna inom polisorgani-		507

Prop. 2013/14:110 sationen ersätts. Begreppen polismyndighet och Rikspolisstyrelsen före- kommer i ett stort antal bestämmelser i OSL och måste ersättas. I alla de

	bestämmelser där något av begreppen förekommer bör Polismyndigheten
	anges i stället. I avsnitt 10.4.2 behandlas frågan om när även Säkerhets-
	polisen bör nämnas.
	När Rikspolisstyrelsen, de lokala polismyndigheterna och Statens kri-
	minaltekniska laboratorium slås ihop till en myndighet försvinner de sek-
	retessgränser som hittills har funnits mellan myndigheterna. Enligt 8 kap.
	2 § OSL kan sekretess emellertid gälla även mellan olika verksamhets-
	grenar inom en myndighet, om de är att anse som självständiga i förhål-
	lande till varandra.
	Ett första krav för att olika verksamhetsgrenar inom en myndighet ska
	anses vara självständiga är att de tillämpar olika sekretessbestämmelser.
	Det faktum att en myndighet ska tillämpa olika sekretessbestämmelser
	innebär dock inte med automatik att det också finns olika verksamhets-
	grenar i OSL:s mening inom myndigheten. Att myndigheten ska tillämpa
	flera olika sekretessbestämmelser kan bero på att bestämmelserna finns i
	olika kapitel därför att de gäller till skydd för olika intressen, t.ex. sek-
	retess till skydd för allmänna intressen i 18 kap. OSL och sekretess till
	skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden i 35 kap.
	OSL, och innebär inte att det finns fler än en verksamhetsgren. För
	många myndigheter, inte minst polisen, har sekretessregleringen inom ett
	visst område delats upp i flera paragrafer av redaktionella skäl. Ett exem-
	pel på detta är den sekretess som enligt 35 kap. OSL gäller till förmån för
	enskild i polisens verksamhet för att förebygga och beivra brott och som
	är uppdelad på ett antal paragrafer. Inte heller en sådan uppdelning inne-
	bär att det är fråga om fler än en verksamhetsgren. Först om det finns
	olika delar av en myndighets verksamhet som har att tillämpa sinsemel-
	lan helt olika set av sekretessbestämmelser är det enligt förarbetena till
	OSL fråga om olika verksamhetsgrenar i lagens mening. Om olika delar
	av en myndighets verksamhet har att tillämpa olika sekretessbestämmel-
	ser finns det skäl att även ta ställning till om de olika verksamhetsgre-
	narna också har organiserats på ett sådant sätt att de förhåller sig själv-
	ständiga till varandra. Det är bara om båda dessa kriterier är uppfyllda
	som det uppstår en sekretessgräns inom en myndighet (se prop.
	2008/09:150 s. 359 f.).
	Som kommittén påpekar inrymmer polisverksamheten flera verksam-
	hetsgrenar. Med utgångspunkt i OSL kan bl.a. följande verksamhetsgre-
	nar urskiljas hos de nuvarande polismyndigheterna och den del av Riks-
	polisstyrelsen som inte utgör Säkerhetspolisen: den brottsförebyggande
	och brottsutredande verksamheten (18 kap. 1–3 §§ och 35 kap. 1–5 §§),
	särskilt	personsäkerhetsarbete enligt		2 a § polislagen (18 kap. 7 §	och
	35 kap.	11 §),	handläggningen av	vapenärenden (18 kap. 16 §	och
	35 kap.	23 §),	verksamhet enligt lagen om fingerade personuppgifter
	(22 kap.	2 §),	räddningsinsatser enligt lagen om skydd mot olyckor
	(32 kap.	8 §),	verksamhet som avser hjälp och bistånd till enskilda
	(35 kap. 20 §), verksamhet som avser utlänningskontroll och medborgar-
	skap (37 kap. 1 §) och verksamhet som avser skadereglering (40 kap.
	6 §).
	Frågan är i vilken mån dessa olika verksamheter är att betrakta som
508	självständiga i förhållande till varandra så att en sekretessgräns uppstår.

Enligt förarbetena till OSL ska bedömningen göras med ledning av förar- Prop. 2013/14:110 betena till 2 kap. 8 § TF om allmänna handlingar som innehåller motsva-

rande krav på självständighet (se avsnitt 10.1). Regeringen delar kommit- téns bedömning att de verksamheter som avser personsäkerhetsarbete och fingerade personuppgifter kan anses vara självständiga verksamhets- grenar i dagens organisation. Övriga verksamhetsgrenar kan däremot, med hänsyn till att de inte organiserats skilda från andra polisiära verk- samheter, inte anses självständiga. I den nya Polismyndigheten kan be- dömningen bli en annan beroende på hur myndigheten väljer att organi- sera dessa verksamheter. Med hänsyn till att man när det gäller både personsäkerhetsarbete och fingerade personuppgifter hanterar mycket känsliga uppgifter får det förutsättas att dessa verksamheter kommer att organiseras skilda från övrig verksamhet så att en sekretessgräns uppstår.

Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att det i nuläget inte går att med säkerhet uttala sig om i vilken utsträckning det kommer att finnas sekretessgränser inom Polismyndigheten. Det är dock sannolikt att det i de allra flesta fall inte kommer att finnas några sådana gränser. En annan fråga är i vilken utsträckning anställda kan ta del av sekretesskyddade uppgifter, vilket behandlas i avsnitt 10.5.

10.4.2 Sekretess vid Säkerhetspolisen

Regeringens förslag: Säkerhetspolisen ska pekas ut i bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som rör Säkerhetspolisens verksam- het, så att sekretess och sekretessbrytande regler gäller i myndighetens verksamhet i samma utsträckning som i dag.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén föreslår att Säkerhetspolisen ska nämnas i något färre bestämmelser än vad regeringen föreslår.

Remissinstanserna: Det är enbart Säkerhetspolisen som framför syn- punkter i denna del. Säkerhetspolisen anser att myndigheten av tydlig- hetsskäl bör anges i samtliga bestämmelser i OSL som den berörs av.

Skälen för regeringens förslag: I Säkerhetspolisens verksamhet kan det bli aktuellt att tillämpa sekretess till skydd för rikets säkerhet eller utrikessekretess enligt 15 kap. OSL. Säkerhetspolisen tillämpar dock i stor utsträckning samma sekretessregler i den brottsförebyggande och brottsutredande verksamheten som övriga delar av polisen. Säkerhetspo- lisen nämns i dag i ett fåtal bestämmelser i OSL som gäller uppgifter som enbart Säkerhetspolisen förfogar över. I övrigt förekommer Säkerhetspo- lisen antingen som en del av begreppet Rikspolisstyrelsen eller under be- greppet polismyndighet med stöd av 7 § andra stycket polislagen i de fall där Rikspolisstyrelsen genom Säkerhetspolisen leder polisverksamhet.

I den nya polisorganisationen kommer Säkerhetspolisen att utgöra en fristående myndighet. Detta får inte innebära att sekretesskyddet i myn- dighetens verksamhet försämras. Säkerhetspolisen kommer fortfarande att med stöd av den föreslagna 3 § andra stycket polislagen kunna tilläm- pa de sekretessregler som gäller för Polismyndigheten, men endast i de fall där Säkerhetspolisen leder polisverksamhet. Regeringen delar därför

Säkerhetspolisens uppfattning att myndigheten bör anges i de bestäm-

509

Prop. 2013/14:110 melser i OSL som den berörs av så att det är tydligt när sekretess gäller i myndighetens verksamhet. Det innebär att Säkerhetspolisen bör pekas ut i något fler bestämmelser än vad kommittén har föreslagit.

Även de sekretessbrytande bestämmelser som i dag innebär att Säker- hetspolisen kan få tillgång till uppgifter bör gälla för myndigheten i sam- ma utsträckning efter omorganisationen.

10.4.3 Sekretess för vapenregister och vapenärenden

Regeringens förslag: Sekretess ska gälla hos Polismyndigheten för uppgift i ärende enligt vapenlagen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning. Sekretess ska under motsvarande förutsättningar gälla för uppgift som hänför sig till vapenregister.

Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens. Bestämmelsen har dock utformats något annorlunda.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över förslaget.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Bestämmel- sen har dock utformats något annorlunda.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 kap. 16 § första stycket OSL gäller sekretess för uppgifter i ärende enligt vapenlagen samt hos en polismyndighet i verksamhet som avser förande av eller uttag ur vapen- register, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att va- pen eller ammunition kommer till brottslig användning. I 18 kap. 16 § andra stycket 1 OSL föreskrivs att sekretess gäller hos Rikspolisstyrelsen under samma förutsättningar som hos en polismyndighet för uppgifter som hänför sig till vapenregister. Sekretessen gäller alltså med ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att det är en presumtion för sekre- tess. Sekretessen omfattar inte uppgift i vapenregister om namn och adress på den som har tillstånd att bedriva handel med vapen eller att ta emot vapen för översyn eller reparation. Till skillnad från kommittén an- ser regeringen att det bör tydliggöras att sekretessen i vapenärenden gäller hos Polismyndigheten. En lämplig lösning är att bryta ut den regle- ringen till en särskild bestämmelse.

När det gäller sekretess för uppgifter i vapenregister gör regeringen följande bedömning. Sekretessen för sådana uppgifter bör vara densam- ma som i dag. I avsnitt 9.3.4 föreslås att Säkerhetspolisen ska få tillgång till uppgifter i vapenregister genom direktåtkomst. Det kan inte uteslutas att även andra myndigheter i framtiden kommer att medges direktåtkomst till dessa register. Med hänsyn till den starka sekretess som råder för upp- gifter i vapenregister bör samma sekretess som gäller hos Polismyn- digheten gälla hos de myndigheter som har rätt att ta del av uppgifterna. Sekretessregeln bör därför utformas så att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till vapenregister. Sekretessen gäller då både hos Polis- myndigheten som för registret och hos de myndigheter som har direktåt-

komst till registret.

510

Bestämmelsen i 18 kap. 16 § andra stycket 1 OSL, som ursprungligen Prop. 2013/14:110 infördes för att Rikspolisstyrelsen skulle förse de lokala vapenregistren

med aktuella folkbokföringsuppgifter, blir överflödig när Rikspolissty- relsen slås samman med polismyndigheterna, eftersom sekretessen i pa- ragrafens första stycke kommer att vara tillräcklig. Den punkt som avser sekretess hos Rikspolisstyrelsen bör därför upphävas.

Sekretessen för uppgifter i vapenregister och vapenärenden inskränker inte meddelarfriheten. Någon ändring i detta avseende föreslås inte.

10.4.4 Behövs det nya sekretessbrytande bestämmelser?

Regeringens förslag: Det ska införas bestämmelser som bryter sekre- tessen till skydd för enskild mellan Polismyndigheten och Säkerhets- polisen.

Kommitténs förslag: Kommittén lämnar inte något förslag till sekre- tessbrytande bestämmelser.

Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser lämnar synpunkter i den- na del. Hovrätten för Västra Sverige anser att det bör regleras under vilka förutsättningar sekretessbelagda uppgifter ska få lämnas mellan Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen. Kammarrätten i Stockholm anser att man bör överväga att införa en sekretessbrytande bestämmelse för infor- mationsutbytet mellan de två myndigheterna. Rikspolisstyrelsen fram- håller att det av sekretesskäl redan i dag finns vissa svårigheter att utbyta uppgifter mellan Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen, trots att de tillhör samma myndighet. Även Säkerhetspolisen lyfter fram att det kom- mer finnas vissa svårigheter att utbyta uppgifter på grund av sekretess- regleringen.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I pro- memorian, som bl.a. behandlar frågor om vapenregister, föreslås en sek- retessbrytande bestämmelse för uppgifter i vapenregister.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Är befintliga sekretessbrytande bestämmelser tillräckliga?

I polisens brottsbekämpande verksamhet gäller ofta sekretess för uppgift om enskilds förhållanden. Dessutom gäller många gånger sekretess för uppgifter i förundersökning i brottmål, underrättelseverksamhet eller i verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.

När uppgifter är sekretessbelagda med hänvisning till förundersök- ningssekretess eller för att skydda beslutade eller förutsedda åtgärder i det brottsbekämpande arbetet är det ofta inget problem att utbyta uppgif- ter mellan brottsbekämpande myndigheter när det finns behov av detta. Detsamma gäller för informationsutbyte i underrättelseverksamhet.

I de fall där sekretess bedöms gälla till skydd för enskilds förhållanden finns däremot vissa hinder för utbyte av informationen. Det beror på att

sekretess som huvudregel gäller mellan myndigheter. I den nya polisor-

511

Prop. 2013/14:110 ganisationen kommer sekretess således att gälla mellan Polismyndighe- ten och Säkerhetspolisen om det inte finns någon sekretessbrytande be- stämmelse som medger att uppgifter lämnas mellan myndigheterna.

I 2 kap. 16–18 §§ polisdatalagen finns bestämmelser som bryter viss sekretess som annars gäller gentemot andra brottsbekämpande myndig- heter. Det innebär att brottsbekämpande myndigheter som har behov av uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten utan hinder av sekretess till skydd för enskild har rätt att få del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga eller som förekommer i DNA-registren eller fingeravtrycks- och signalementsregister. Av avsnitt 8.6 framgår att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen bör pekas ut i de sekretessbry- tande bestämmelser som gäller för respektive myndighets verksamhet.

Även OSL innehåller sekretessbrytande bestämmelser som kan tilläm- pas i polisverksamhet. Av 10 kap. 2 § framgår att sekretessbelagda upp- gifter får lämnas från en myndighet till en annan om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen, som är avsedd att tillämpas restriktivt, medger inte sekre- tessgenombrott på den grunden att den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin verksamhet. Enligt 10 kap. 28 § första stycket hindrar sekretess inte att uppgifter lämnas till en annan myndighet om uppgifts- skyldighet följer av lag eller förordning. Uppgifter kan vidare, med vissa undantag, lämnas ut med stöd av 10 kap. 19–26 §§, när uppgifterna be- hövs för olika i paragraferna angivna ändamål inom brottsbekämpningen, bl.a. förundersökning. Enligt 10 kap. 27 §, den s.k. generalklausulen, gäl- ler som huvudregel att en uppgift får lämnas ut till en annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Undantag görs dock för vissa sekretessregler som är av begränsat intresse här. Bedömningen av om uppgiften kan lämnas ut görs av den myndighet som innehar uppgif- ten.

Polismyndigheterna och Säkerhetspolisen har ett nära samarbete i dag. Både Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen framhåller att sekretessreg- leringen medför och kommer att medföra svårigheter för myndigheterna att utbyta uppgifter med varandra. Kammarrätten i Stockholm anser att det bör övervägas att införa en sekretessbrytande bestämmelse för infor- mationsutbytet mellan myndigheterna.

Den omständigheten att Säkerhetspolisen blir en fristående myndighet får enligt regeringens mening inte leda till att samarbetet mellan Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen försvåras. Även om både polisda- talagen och OSL innehåller sekretessbrytande bestämmelser täcker dessa inte alla de situationer där uppgifter kan behöva utbytas mellan myndig- heterna. Det finns därför skäl att införa ytterligare sekretessbrytande bestämmelser.

En ny bestämmelse som bryter sekretessen mellan Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen införs

De sekretessbrytande bestämmelserna i polisdatalagen (2010:361) inför- des främst för att det skulle vara möjligt att ge andra brottsbekämpande myndigheter direktåtkomst till vissa av Rikspolisstyrelsens och polis-

myndigheternas uppgifter. Med hänsyn till detta är bestämmelserna

512

generellt utformade, eftersom det saknas möjlighet att göra en sekretess- prövning i varje enskilt fall. I förarbetena till bestämmelserna anges följande (prop. 2009/10:85 s. 192). Med hänsyn till intresset av ett gott skydd för den personliga integriteten är det inte acceptabelt med ett full- ständigt sekretessgenombrott. Även om sekretessen består gentemot all- mänheten och effektivitetsaspekterna väger tungt, bör någon form av begränsning i den sekretessbrytande bestämmelsen göras. Uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskild kan vara mycket integritets- känsliga. Det är därför viktigt att andra får tillgång till sådana uppgifter bara när de behöver det för att kunna bedriva den brottsbekämpande verksamhet som de är ålagda enligt lag eller annan författning. Det är detta behov som begränsar de sekretessbrytande bestämmelserna.

Regeringen anser att de nu aktuella sekretessbestämmelserna bör utfor- mas på samma sätt. Sekretessgenombrott bör således bara förekomma när den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin författnings- reglerade verksamhet. När Säkerhetspolisen leder och bedriver polisverk- samhet har Säkerhetspolisen ställning som polismyndighet och har likar- tade behov som Polismyndigheten av att få del av uppgifter. Säkerhets- polisen har även andra åligganden, bl.a. uppgifter enligt säkerhetsskydds- lagen (1996:627) och säkerhetsskyddsförordningen (1996:633). Vilka personuppgifter Säkerhetspolisen har behov av att kunna få del av för detta ändamål regleras i nämnda författningar. Även när det gäller tek- niskt biträde vid hemliga tvångsmedel, personskydd av exempelvis stats- ledningen eller terrorismbekämpning har Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen behov av uppgifter som den andra myndigheten har tillgång till. Utgångspunkten för den sekretessbrytande regeln bör därför vara att den bör täcka de behov av information som respektive myndighet typiskt sett har.

De sekretessbrytande bestämmelserna i polisdatalagen gäller uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga eller som förekommer i DNA-re- gistren och i fingeravtrycks- eller signalementsregister. Myndigheterna kan dock ha behov av att utbyta uppgifter som behandlas automatiserat men som inte har gjorts gemensamt tillgängliga eller som inte behandlas automatiserat utan finns i fysiska handlingar. Den sekretessbrytande be- stämmelsen bör därför utformas så att uppgifter i Polismyndighetens eller Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet, trots viss närmare angiven sekretess, ska kunna lämnas till den andra myndigheten om den myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet. Den bör således omfatta alla typer av personuppgifter som förekommer i den brottsbekämpande verksamheten oavsett om de behandlas automati- serat eller inte.

Vilka sekretessbestämmelser ska den nya regleringen omfatta?

Frågan är då vilka slag av sekretess som ska brytas. Bestämmelserna i 18 kap. 1 och 2 §§ OSL till skydd för intresset att förebygga och förhind- ra brott är tillämpliga hos alla brottsbekämpande myndigheter. Utgångs- punkten är att uppgifter som omfattas av sekretess enligt nämnda para- grafer normalt kan utväxlas mellan myndigheterna. Det gäller även övri- ga bestämmelser i 18 kap. OSL. Det är dock lämpligt att det är den ut- lämnande myndigheten som avgör om en uppgift kan lämnas ut. I de fall

Prop. 2013/14:110

513

Prop. 2013/14:110 där utlämnandet av en uppgift skulle innebära att Polismyndighetens res- pektive Säkerhetspolisens egen verksamhet riskerar att skadas, bör ett ut- lämnande inte komma i fråga. Det finns därför inte skäl att bryta den sekretess som kan gälla enligt 18 kap. I sådana fall får det i stället över- vägas om uppgiften kan lämnas ut med stöd av någon annan sekretess- brytande bestämmelse, exempelvis 10 kap. 2 § OSL.

I promemorian föreslås att en sekretessbrytande bestämmelse ska infö- ras för att Säkerhetspolisen ska kunna medges direktåtkomst till vapenre- gister. Uppgifter i vapenregister kan enligt den föreslagna bestämmelsen lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning. Någon sådan fara föreligger inte i förhållande till Säkerhetspolisen. Regeringen anser där- för inte att det behöver införas någon sekretessbrytande bestämmelse.

Eftersom de flesta pågående eller avslutade förundersökningar som inte har lett till åtal och flertalet uppgifter i underrättelseverksamhet kringgärdas av sekretess enligt bestämmelser i 35 kap. OSL till skydd för enskild, krävs det att en sekretessprövning görs i varje enskilt fall när en sådan uppgift ska lämnas ut mellan myndigheterna. Även om uppgifterna kan lämnas ut efter en sådan prövning innebär det att tid och kraft måste läggas på en prövning som i de flesta fall mynnar ut i att uppgiften läm- nas ut. En sekretessbrytande regel skulle därför göra informationsutbytet mer effektivt.

Den sekretessbestämmelse som nu är av intresse är 35 kap. 1 § OSL, som reglerar sekretessen bl.a. i förundersökningar och andra liknande ut- redningar, i misstankeregistret och i flertalet andra register i den brottsbe- kämpande verksamheten. Sekretessen enligt 35 kap. 1 § är tillämplig hos både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, vilket innebär att uppgif- terna har samma skydd gentemot utomstående hos den mottagande myn- digheten som hos den utlämnande myndigheten. Genombrott i sekretes- sen enligt bestämmelsen medges redan när det gäller uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga enligt 3 kap. polisdatalagen. En regel som bryter denna sekretess även när det gäller uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga skulle förenkla informationslämnandet mellan myndigheterna och bör därför införas. Med hänsyn till de vinster för brottsbekämpningen som detta skulle innebära kan den ökade risken för integritetsintrång enligt regeringens mening godtas. Att sekretessen bryts innebär inte att uppgifter kommer att lämnas mellan myndigheterna utan någon som helst prövning. Som framgår ovan krävs att den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet för att de ska få lämnas ut.

I förarbetena till polisdatalagen gjordes bedömningen att det inte fanns anledning att låta sekretessgenombrottet omfatta fler bestämmelser (prop. 2009/10:85 s. 194 f.). Regeringen anser inte heller nu att det finns skäl att låta sekretessgenombrottet omfatta någon av de andra paragraferna i 35 kap OSL.

Av sekretessreglerna i 35 kap. OSL bör alltså den sekretessbrytande re- geln endast omfatta sekretess enligt 1 §. I den mån andra sekretessbe- stämmelser i kapitlet är tillämpliga får det, på samma sätt som nu, göras en bedömning i det enskilda fallet av om sekretessen hindrar att uppgif- terna lämnas ut.

514

Sekretessen i 21 kap. 3 § första stycket OSL gäller för uppgift om en- skilds bostadsadress, telefonnummer och andra jämförbara uppgifter som kan användas för att komma i kontakt med den enskilde, om det finns särskild anledning att anta att han eller hon, eller någon närstående, kan komma att utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Denna sekretess har införts för att säkerställa skyddet för det som brukar kallas skyddade adresser hos alla myndigheter (se prop. 2005/06:161

s. 55 f.).

Sekretessen i paragrafens första stycke skyddar personer som anses ha

stort behov av att uppgifter om deras uppehållsort inte röjs. Sekretess en- ligt denna paragraf är relativt vanlig i brottsutredningar. Ibland gäller sekretessen till skydd för brottsoffret och ibland till skydd för den miss- tänkte. Sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL gäller hos alla myndigheter. Det innebär att en uppgift som lämnas till en annan brotts- bekämpande myndighet har samma skydd gentemot allmänheten hos den mottagande myndigheten. Dessutom är de brottsbekämpande myndighe- terna vana vid att hantera denna sekretess. Mot den nu angivna bakgrun- den bör uppgifter som omfattas av sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket kunna lämnas vidare utan hinder av sekretessen.

Den nu föreslagna regleringen innebär alltså att ett sekretessgenom- brott ska tillåtas i vissa fall. Bestämmelsen om utlämnande måste emel- lertid ses tillsammans med hur regelsystemet i övrigt är uppbyggt. Om utlämnandet avser en uppgift som behandlas automatiserat blir polisdata- lagens övriga bestämmelser som gäller för den mottagande myndigheten tillämpliga, exempelvis bestämmelsen om att tillgången till personupp- gifter ska begränsas till vad den enskilda tjänstemannen behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Alla regler om sekretess som kan vara till- lämpliga i polisens verksamhet kommer inte heller att genombrytas. Sammantaget innebär förslaget att de sekretessbrytande reglerna skapar förutsättningar för effektivare informationsutbyte i brottsbekämpningen, samtidigt som risken för integritetsintrång beaktas.

En annan fråga är hur de föreslagna generella sekretessbrytande regler- na förhåller sig till generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Bestämmelsen om sekretessgenombrott reglerar inte uttömmande möjligheterna att läm- na ut uppgifter mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Den syf- tar enbart till att underlätta frekvent uppgiftslämnande mellan dessa myn- digheter under de förutsättningar som anges i bestämmelsen.

Sammanfattningsvis bör således personuppgifter kunna utväxlas mel- lan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen utan hinder av sekretess en- ligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § OSL, om den mottagande myndigheten har behov av uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet. I den mån andra sekretessbestämmelser är tillämpliga får det, på samma sätt som nu, göras en bedömning i det enskilda fallet av om sekretessen hindrar att uppgifterna lämnas mellan myndigheterna.

Med hänsyn till att sekretessgenombrott föreslås vid både automatise- rat och annat uppgiftsutbyte kan regleringen inte införas i polisdatalagen, eftersom den lagen endast gäller behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är till- gängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Bestämmelserna som bryter sekretessen till skydd för enskild mellan

Prop. 2013/14:110

515

Prop. 2013/14:110 Polismyndigheten och Säkerhetspolisen bör därför införas i 21 och 35 kap. OSL.

	10.5	Anställdas tillgång till uppgifter
	Regeringens förslag: Sekretess enligt 35 kap. 1 § första stycket 6 ska
	gälla för register som förs av Polismyndigheten enligt 4 kap. polisda-
	talagen eller som annars behandlas enligt de bestämmelserna och för
	uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen med stöd av samma lag.
	Regeringens bedömning: Enskilda kommer att ha ett lika gott inte-
	gritetsskydd i den nya polisorganisationen som i den nuvarande.
	Kommitténs förslag och bedömning överensstämmer delvis med re-
	geringens. Kommittén har föreslagit att all behandling av personuppgifter
	enligt polisdatalagen hos Polismyndigheten ska omfattas av sekretess en-
	ligt 35 kap. 1 § första stycket 6 OSL.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över be-
	dömningen.
	Polismyndigheterna i Stockholm och Gotland anser inte att det behövs
	några nya sekretessbestämmelser för att förstärka sekretesskyddet för den
	enskilde. Svenska avdelningen av internationella juristkommissionen de-
	lar inte bedömningen att den enskilde i huvudsak kommer att omfattas av
	samma sekretesskydd i den nya organisationen. Datainspektionen anser
	att det bör analyseras vilka konsekvenser den ökade åtkomsten till per-
	sonuppgifter inom polisen får för den personliga integriteten och om det
	på annat sätt än genom interna föreskrifter om behörighet kan säkerstäl-
	las att de avgränsningar som dagens författningar på området ställer upp
	upprätthålls. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden betonar att ett
	effektivt integritetsskydd genom behörighetstilldelning ställer stora krav
	på en väl fungerande intern kontroll och på extern kontroll av hur regler-
	na efterlevs. Försvarsmakten anser att sekretessen enligt 35 kap. 1 § för-
	sta stycket 4 OSL bör utformas med beaktande av militärpolisens verk-
	samhet.
	Skälen för regeringens förslag och bedömning
	Anställda ges inte tillgång till fler uppgifter
	I dagens polisorganisation regleras tillgången till uppgifter i stor omfatt-
	ning av regler i lag eller förordning om till vilka myndigheter uppgifter
	får lämnas ut och om direktåtkomst. Omorganisationen av polisen inne-
	bär att de sekretessgränser som finns mellan de lokala polismyndighe-
	terna och mellan en lokal polismyndighet och Rikspolisstyrelsen för-
	svinner.
	Den nya Polismyndigheten kommer att ha betydligt fler anställda än
	vad var och en av de myndigheter som nu slås samman har. Detta skulle
	kunna innebära en risk från integritetssynpunkt. Frågan hur en befatt-
	ningshavare ska tillämpa sekretessreglerna i förhållande till sina kollegor
	berörs i viss utsträckning i förarbetena till ändringar i sekretesslagen. Där
	uttalas att sekretessreglerna inte anses utgöra något hinder mot att lämna
516	uppgifter mellan befattningshavare hos en myndighet i den utsträckning

som är normal för och behövlig för ett ärendes handläggning eller verk- samhetens bedrivande i övrigt (prop. 1990/91:111 s. 24). Det framhålls dock att det av grunderna för sekretesslagen torde följa att en befattnings- havare inte bör anse sig ha en obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till andra anställda inom myndigheten. JO har ock- så uttalat att det torde stå klart att en befattningshavare inte har någon obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till sina arbetskamrater (JO 1983/84 s. 262). JO konstaterar dock att sekretessla- gen inte kan anses utgöra ett hinder mot att en handläggare rådfrågar andra befattningshavare om ett ärende, åtminstone inte om det framstår som objektivt försvarbart. Uppgifter måste också fritt kunna lämnas till den som på ett eller annat sätt deltar i beredningen och avgörandet av ett ärende.

Med hänsyn till att anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspoli- sen inte har någon obegränsad frihet att lämna sekretessbelagda uppgifter till sina kollegor och till att det i 2 kap. 11 § polisdatalagen föreskrivs att tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad varje tjänsteman be- höver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter gör regeringen bedöm- ningen att anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen inte kommer att få tillgång till fler uppgifter vid handläggningen av enskilda ärenden trots att myndighetsgränserna upphör. Som exempel kan nämnas att arbetet med enskilda förundersökningar eller med förvaltningsärenden inte kommer att förändras genom ombildningen. Enligt polisens under- rättelsemodell (PUM) ska underrättelseverksamhet bedrivas på lokal, re- gional och central nivå. Av förarbetena till polisdatalagen framgår att un- derrättelseverksamhet bedrivs vid särskilda enheter med särskilt utbilda- de tjänstemän och att det är en naturlig del av underrättelsearbete att be- gränsa antalet tjänstemän som får del av viss information (prop. 2009/10:85 s. 107). Det får förutsättas att underrättelsearbetet kommer att bedrivas på detta sätt även i den nya polisorganisationen. Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen ska se till att anställda som arbetar med un- derrättelseverksamhet inte ges tillgång till fler uppgifter än de har behov av i sitt arbete även på detta område.

Som Lagrådet framhåller är det viktigt att personuppgifter inte får större spridning än nödvändigt. Enligt regeringens bedömning kommer integritetsskyddet för enskilda i princip att vara lika gott i den nya polis- organisationen som i den nuvarande.

Som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden påpekar ställer ett inte- gritetsskydd som bygger på behörighetstilldelning stora krav på en väl fungerande intern kontroll och på extern kontroll av hur reglerna efter- levs för att vara effektivt. Datainspektionen är tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen (1998:204) med uppgift att bl.a. verka för att männi- skor skyddas mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Denna tillsyn omfattar även den behandling av per- sonuppgifter som sker med stöd av polisdatalagen. Därutöver har Säker- hets- och integritetsskyddsnämnden till uppgift att granska polisens be- handling av personuppgifter enligt polisdatalagen och lagen om polisens allmänna spaningsregister (2010:362), särskilt med avseende på behand- lingen av känsliga personuppgifter.

Det är dock inte tillräckligt med extern tillsyn. En effektiv intern kon- troll är också nödvändig för att se till att regler om behörighet efterlevs.

Prop. 2013/14:110

517

Prop. 2013/14:110

518

Sådana funktioner bör finnas vid både Polismyndigheten och Säkerhets- polisen. Det är dock respektive myndighet som får bestämma hur den vill organisera den interna kontrollen.

Särskilt om sekretess till skydd för enskild enligt 35 kap. 1 § OSL

Sekretessen enligt 35 kap. 1 § OSL skyddar enskilds personliga och eko- nomiska förhållanden i bl.a. förundersökningar, brottsförebyggande verksamhet och vissa polisiära register. Enligt första stycket 4 gäller sekretess för uppgift i annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda och beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndig- het, en polismyndighet, Skatteverket, Statens kriminaltekniska laborato- rium, Tullverket eller Kustbevakningen. Det är inte möjligt att, som För- svarsmakten efterfrågar, inom ramen för detta lagstiftningsärende an- passa bestämmelsen till militärpolisens verksamhet.

Enligt 35 kap. 1 § första stycket 6 gäller sekretess för uppgift i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen eller som annars be- handlas där med stöd av samma lag. Bestämmelsen infördes när den tidi- gare polisdatalagen (1998:622) tillkom. Av förarbetena framgår att be- stämmelsen skulle omfatta såväl uppgifter i automatiserade behandlingar i kriminalunderrättelseverksamhet och annan automatiserad behandling av uppgifter enligt polisdatalagen, som uppgifter i de centrala register som fördes av Rikspolisstyrelsen, t.ex. DNA-registren, fingeravtrycksre- gistret, signalementsregistret, kriminalunderrättelseregistret och SÄPO- registret (prop. 1997/98:97 s. 180).

Kommittén föreslår att Rikspolisstyrelsen ska ersättas med Polismyn- digheten i bestämmelsen. En sådan ändring skulle innebära att all person- uppgiftsbehandling som sker vid Polismyndigheten enligt polisdatalagen skulle omfattas av sekretess. En så omfattande utvidgning av området för sekretessen bör enligt regeringens mening inte genomföras. Man bör i stället hitta en avgränsning som ger bestämmelsen ungefär samma om- fattning som i dag.

De register som nämns i förarbetena till bestämmelsen var de register som reglerades särskilt i den tidigare polisdatalagen. En lämplig avgräns- ning är därför enligt regeringens mening att sekretessen enligt bestäm- melsen omfattar de register som regleras i 4 kap. i den nu gällande polis- datalagen och den behandling av uppgifter som sker med stöd av de be- stämmelserna.

När det gäller vilken övrig behandling av personuppgifter som bör om- fattas av bestämmelsen gör regeringen följande bedömning. I förarbetena anges att bestämmelsen omfattar uppgifter som ingår i automatiserade behandlingar i kriminalunderrättelseverksamhet. Av förarbetena till den nu gällande polisdatalagen framgår att begreppet kriminalunderrättelse- verksamhet inte bör användas i den nya lagen. I stället talar man om att personuppgifter får behandlas för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet (prop. 2009/10:85 s. 102). Syftet är att ge utrymme för personuppgiftsbehandling inom all egentlig brottsbekämpande verk- samhet hos polisen som inte direkt kan knytas till en brottsutredning. Sekretess till skydd för enskild gäller redan i den verksamheten enligt 35 kap. 1 § första stycket 4. Det saknas därför skäl att peka ut den även i punkten 6.

Av förarbetena till punkten 6 framgår också att den omfattar annan Prop. 2013/14:110 automatiserad behandling av uppgifter enligt polisdatalagen. Några

exempel på vilken behandling som avsågs ges inte och det är oklart vil- ken omfattning bestämmelsen egentligen har. Bestämmelsen gäller be- handling vid Rikspolisstyrelsen. När bestämmelsen infördes behandlades uppgifter automatiserat i betydligt mindre utsträckning än vad som är fal- let i dag. Tillämpningsområdet inskränktes dock i samband med införan- det av den nya polisdatalagen, eftersom den lagen till skillnad från den ti- digare polisdatalagen endast gäller i brottsbekämpande verksamhet. Rikspolisstyrelsen bedriver bara sådan verksamhet vid Rikskriminal- polisen och Säkerhetspolisen. När Säkerhetspolisen nu blir en fristående myndighet bör uppgifter som behandlas av myndigheten med stöd av po- lisdatalagen omfattas av sekretess enligt bestämmelsen. I direktiven till Genomförandekommittén anges att det ska finnas en nationell operativ avdelning (dir. 2012:129). Enligt kommitténs förslag ska huvudinrikt- ningen för avdelningen vara att leda och samordna viss operativ verk- samhet och inom vissa områden upprätthålla specialistkompetens. Även om avdelningen till viss del kan komma att överta uppgifter som i dag ankommer på Rikskriminalpolisen är det ännu inte klart vilken roll och vilka uppgifter avdelningen kommer att ha i den nya organisationen. Det går därför i nuläget inte att bedöma om det kommer att behövas sekretess enligt bestämmelsen vid avdelningen. När det gäller Polismyndigheten är det därför inte möjligt att på ett rimligt sätt avgränsa vilken behandling som bör omfattas av bestämmelsen. Annan behandling av uppgifter en- ligt polisdatalagen vid Polismyndigheten bör därför inte omfattas av sekretess enligt bestämmelsen.

10.6 Sekretess i ärenden om avskiljande från utbildning och för uppgifter i elimineringsdatabasen

10.6.1 Sekretess i ärenden om avskiljande av studerande

Regeringens förslag: Sekretess ska gälla i ärenden om avskiljande av den som studerar vid polisprogrammet för uppgifter om en enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs. Sekretess ska inte gälla beslut i ärendet. För uppgift i allmän handling ska sekretessen gälla i högst femtio år.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det är endast Rikspolisstyrelsen som yttrar sig

särskilt över förslaget. Styrelsen ser positivt på förslagen om en sekre- tessbestämmelse för ärenden om avskiljande från polisutbildningen och de därmed sammanhängande sekretessbrytande bestämmelserna i social- tjänstlagen (2001:453) och patientsäkerhetslagen (2010:659).

519

Prop. 2013/14:110

520

Skälen för regeringens förslag

Avskiljande från högskoleutbildning

När det gäller studenter som genomgår högskoleutbildning föreskrivs i 4 kap. 6 § högskolelagen (1992:1434) att regeringen får meddela före- skrifter om att en student tills vidare ska avskiljas från utbildningen i vissa fall. Grund för avskiljande kan vara att studenten lider av psykisk störning, missbrukar alkohol eller narkotika eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. En ytterligare förutsättning för avskiljande är att det på grund av ett sådant förhållande bedöms finnas en påtaglig risk att stu- denten kan komma att skada annan person eller värdefull egendom under utbildningen.

I 23 kap. 6 § OSL föreskrivs att sekretess gäller i ärenden om avskil- jande av en studerande från högskoleutbildning, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider betydande men om upp- giften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i ärendet. I förarbetena anfördes som skäl för att införa en sekretessregel att, även om de intressen som bär upp offentlighetsprincipen gör sig starkt gällande i ärenden om av- skiljande, det bör finnas vissa möjligheter att belägga uppgifter med sek- retess, eftersom det regelmässigt rör sig om mycket ömtåliga uppgifter om den studerandes personliga förhållanden (prop. 1987/88:41 s. 27). Vidare framhölls att det skulle vara mycket otillfredsställande om sekre- tessbelagda uppgifter som lämnas till Högskolans avskiljandenämnd från sjukvården och socialtjänsten helt skulle sakna skydd i ärenden om av- skiljande. Inte heller skulle det finnas något skydd för de uppgifter som den studerande lämnade muntligen inför nämnden. Mot den bakgrunden infördes en särskild sekretessregel i den då gällande sekretesslagen (1980:100). Intresset av insyn gjorde att sekretessregeln utformades med ett kvalificerat rakt skaderekvisit. Sekretessregeln har i sak oförändrad förts över till OSL.

När det gäller högskolestuderande infördes samtidigt regler som inne- bär att hälso- och sjukvården och socialtjänsten trots sekretess kan lämna ut sådana uppgifter om en studerande som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja honom eller henne från högskoleutbildning. Re- geringen ansåg att sådana uppgifter var nödvändiga för att Högskolans avskiljandenämnd skulle kunna pröva avskiljandefrågor på ett tillfreds- ställande sätt. Intresset av att nämnden fick tillgång till information från andra verksamhetsområden i dessa mycket speciella ärenden ansågs därför väga tyngre än intresset av skydd för den personliga integriteten (prop. 1987/88:41 s. 25). De sekretessbrytande reglerna finns numera i 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen (2010:659) och 12 kap. 10 § social- tjänstlagen (2001:453). Enligt 11 § förordningen (1999:1134) om belast- ningsregister ska uppgifter ur belastningsregistret lämnas ut till Högsko- lans avskiljandenämnd när denna överväger att avskilja en student från utbildningen.

Avskiljande från polisprogrammet

Polisutbildningen, som inte är en traditionell högskoleutbildning, bedrivs av Rikspolisstyrelsen och regleras i polisutbildningsförordningen (1999:740). I grundutbildningen ingår polisprogrammet om fyra ter- miners heltidsstudier och aspirantutbildning om sex månader (för en när-

mare beskrivning se SOU 2008:39 s. 47 f.). Rikspolisstyrelsen beslutar enligt 7 § förordningen i ärenden om avskiljande av studenter från polis- programmet. I ett sådant ärende får styrelsen, om det kan bli fråga om av- skiljande på grund av att studenten lider av en allvarlig psykisk störning eller missbrukar alkohol eller narkotika, vid behov uppmana studenten att låta sig undersökas av den läkare som anvisas. Rikspolisstyrelsens be- slut i ärenden om avskiljande eller avstängning får enligt 10 § överklagas till personalansvarsnämnden vid styrelsen.

Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen påpekat att det finns samma behov av sekretess i ärenden om avskiljande eller avstängning av polisstudenter som av högskolestuderande (dnr Ju 2009/6436/L4). Styrel- sen pekar på reglerna om avskiljande i 7 § polisutbildningsförordningen och om avstängning av den studerande i avvaktan på att ärendet avgörs slutligt i 8 §. Dessa regler motsvarar i princip vad som gäller för högsko- lestuderande. Däremot finns det inte någon sekretessregel som tar sikte på ärenden om avskiljande eller avstängning av polisstudenter.

Av Rikspolisstyrelsens skrivelse framgår att de utredningar som hittills har gjorts i ärenden om avstängning eller avskiljande kan ha många olika orsaker, men att det till övervägande del handlar om brottsmisstankar, omhändertagande på grund av berusning eller upprepade trafikförseelser. Ungefär en fjärdedel av ärendena har lett till avstängning eller avskiljan- de, medan övriga ärenden resulterat i någon form av samtal eller en var- ning (jfr 6 § polisutbildningsförordningen).

Enligt Rikspolisstyrelsen kan det under utredningen av ett ärende kom- ma fram mycket personliga och känsliga uppgifter som kan vara till ska- da såväl för den som utreds som personer i dennes omgivning, t.ex. anhö- riga. I promemorian föreslås därför att studerande vid polisprogrammet ska ha samma sekretesskydd som högskolestuderande.

En ny sekretessregel bör införas

Polisutbildningen är inte en högskoleutbildning och regleras därför i en särskild förordning. Reglerna om avskiljande och avstängning skiljer sig också åt på det sättet att det ställs högre krav för att kunna skilja en hög- skolestuderande från sin utbildning än för att skilja en polisstudent från polisprogrammet. I den framtida polisorganisationen kommer den pröv- ning av frågor om avskiljande som Rikspolisstyrelsen i dag ansvarar för att ligga på Polismyndigheten.

En grundtanke bakom offentlighets- och sekretessregleringen är att sekretess inte ska gälla för uppgifter, om det inte verkligen behövs. De skäl som anfördes för att införa en sekretessregel i ärenden om avskiljan- de eller avstängning från högskoleutbildning gör sig dock i lika hög grad gällande när det gäller polisstudenter som högskolestuderande. Det är viktigt att ärenden om avskiljande eller avstängning kan utredas ordent- ligt och att den som berörs av frågan inte avstår från att lämna uppgifter som kan vara viktiga för avgörandet på grund av bristfälligt sekre- tesskydd. De uppgifter som det kan vara fråga om kan vara mycket käns- liga personliga uppgifter, exempelvis uppgifter om psykisk sjukdom. Även om det finns ett starkt intresse av insyn i ärenden om avstängning eller avskiljande är det enligt regeringens mening inte rimligt att stude-

Prop. 2013/14:110

521

Prop. 2013/14:110 rande som befinner sig i likartade livssituationer behandlas olika i sekre- tesshänseende.

En viktig fråga är om sekretessen enligt 21 kap. 1 § OSL – som till- kommit efter det att den särskilda regeln om sekretess i ärenden om av- skiljande från högskoleutbildning infördes – kan täcka det sekretessbe- hov som finns i nu aktuella avskiljandeärenden. Enligt den paragrafen gäller sekretess för uppgift som rör enskilds hälsa eller sexualliv, bl.a. uppgifter om missbruk och sexuell läggning och uppgifter om sexual- brott. Sekretessen gäller under förutsättning att det måste antas att den enskilde eller någon närstående till denne kommer att lida betydande men om uppgiften röjs. Ifrågavarande sekretess täcker delvis samma om- råde som 23 kap. 6 § OSL. Den täcker emellertid inte exempelvis uppgif- ter om andra brott än sexualbrott, uppgifter om ordningsstörande beteen- de eller om omhändertagande av berusade personer. Sådana uppgifter är typiskt sett av intresse i ett avskiljandeärende och är enligt Rikspolissty- relsen vanligt förekommande i dessa ärenden. Sekretessen i 21 kap. 1 § OSL är således inte tillräcklig för att fylla det behov som Rikspolissty- relsen påtalar.

Mot den nu angivna bakgrunden bör det införas sekretess i ärenden om avskiljande av den som studerar vid polisprogrammet för uppgifter om hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Regeringen anser, till skillnad från Lagrådet, att uttrycket polisprogrammet är tillräckligt tyd- ligt och preciserat för att kunna användas i lagtexten.

Sekretessen bör gälla med ett kvalificerat rakt skaderekvisit och utfor- mas på samma sätt som sekretessregeln för avskiljande från högskoleut- bildning. På så vis görs en rimlig avvägning mellan sekretessintresset och det starka insynsintresse som typiskt sett måste anses föreligga i aktuella ärenden. Sekretess bör således gälla endast om det kan antas att polisstu- denten eller någon närstående till honom eller henne lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretess bör med hänsyn till insynsintresset inte gälla beslut i ärendet. Sekretessen i en allmän handling bör, liksom för högsko- lestuderande, gälla i högst femtio år.

Eftersom den nya sekretessregeln föreslås utformas på samma sätt som sekretessen i ärenden om avskiljande av högskolestuderande, bör den ar- betas in i 23 kap. 6 § OSL.

För att regleringen ska få avsedd effekt bör också, på samma sätt som när det gäller högskolestuderande, det införas sekretessbrytande regler för personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, så att dessa trots gällande sekretess kan lämna ut sådana uppgifter om en studerande som behövs för prövningen av ett ärende om avskiljande eller avstäng- ning från polisprogrammet. Regleringen bör utformas efter mönster av vad som gäller för högskolestuderande.

Tystnadsplikten enligt 23 kap. 6 § OSL inskränker inte meddelarfrihe- ten. Det saknas skäl att göra en annan bedömning beträffande ärenden om avskiljande från polisprogrammet.

522

10.6.2	Sekretess för uppgifter i elimineringsdatabasen	Prop. 2013/14:110
Regeringens förslag: Sekretess ska gälla hos Polismyndigheten för
uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till
honom eller henne lider skada eller men om den röjs och uppgiften
förekommer i den elimineringsdatabas som förs enligt lagen om elimi-
neringsdatabasen eller annars behandlas med stöd av samma lag. För
uppgift i allmän handling ska sekretessen gälla i högst sjuttio år.
Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens men
promemorian föreslår ingen särskild sekretessbestämmelse för uppgif-
terna i elimineringsdatabasen.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt i
frågan.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 8.3 föreslås att Polismyndig-
heten ska få föra en elimineringsdatabas i syfte att stärka kvaliteten i den
forensiska verksamheten med DNA-analyser. I databasen ska DNA-pro-
filer från personer som genom att komma i kontakt med material eller
prover som ska bli föremål för DNA-analys eller lokaler där sådana ana-
lyser utförs riskerar att kontaminera dessa registreras.
I promemorian föreslås att regleringen av elimineringsdatabasen ska
införas i 4 kap. polisdatalagen. Det konstateras att databasen då automa-
tiskt kommer att omfattas av den sekretess som gäller för DNA-registren
enligt 35 kap. 1 § första stycket 6 OSL. Av avsnitt 8.3.2 framgår att rege-
ringen anser att databasen bör regleras i en särskild lag. Därmed kommer
den inte att omfattas av sekretessen för DNA-registren. En motsvarande
sekretessbestämmelse bör därför införas.
Uppgifter i elimineringsdatabasen får behandlas för att upptäcka och
utreda kontamineringar vid DNA-analyser och hanteringen av DNA-
spår. Sekretessen bör omfatta både de registrerade uppgifterna och den
behandling som sker av uppgifterna vid en träff mellan ett DNA-spår och
en DNA-profil i elimineringsdatabasen.
Sekretessen bör gälla med ett omvänt skaderekvisit och utformas på
samma sätt som sekretessregeln för de övriga registren över DNA-profi-
ler. På så vis görs en rimlig avvägning mellan det starka sekretessintres-
set som finns när det gäller DNA-register och det insynsintresse som kan
finnas när det gäller uppgifter i databasen och hur de hanteras. Sekretess
bör således gälla om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller
men om uppgiften röjs. Sekretessen i en allmän handling bör, liksom för
de övriga DNA-registren, gälla i högst sjuttio år.
I 35 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd för enskild i
framför allt verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott. I
slutet av kapitlet finns bestämmelser om sekretess i annan polisiär verk-
samhet där bl.a. sekretess i passärenden och vapenärenden regleras. Med
hänsyn till att det är en fördel om bestämmelser om sekretess till skydd
för enskild i samma typ av verksamhet kan samlas i ett kapitel bör den
nya bestämmelsen införas i 35 kap. OSL.
Tystnadsplikten enligt den nya bestämmelsen bör inte inskränka med-
delarfriheten.		523

Prop. 2013/14:110	11	Regler för övergången till en ny
		organisation
	11.1	En särskild lag med anledning av ombildningen
		av polisorganisationen
	Regeringens förslag: De övergångsbestämmelser som är gemen-
	samma för den nya polisorganisationen ska samlas i en särskild över-
	gångslag.
	I lagen klargörs att ett beslut som har fattats eller en åtgärd som har
	vidtagits av en myndighet inom polisväsendet som upphör ska anses
	ha fattats respektive vidtagits av den myndighet som efter omorgani-
	sationen övertar handläggningen av denna typ av ärenden.
	Det som är föreskrivet i lag eller annan författning beträffande Riks-
	polisstyrelsen ska efter utgången av 2014 i stället tillämpas på Säker-
	hetspolisen, om det gäller en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska
	handlägga enligt lag eller förordning eller enligt särskilt beslut av
	regeringen. I övriga fall ska reglerna tillämpas på Polismyndigheten.
	På motsvarande sätt ska ärenden som Rikspolisstyrelsen handlägger
	fördelas mellan de två nya myndigheterna.
	Det som är föreskrivet om polismyndigheter eller en viss polismyn-
	dighet ska efter utgången av 2014 i stället tillämpas på Polismyndig-
	heten. Den ska också överta handläggningen av ärenden som någon av
	myndigheterna eller Statens kriminaltekniska laboratorium har ansvar
	för i dag.
	Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	Kommittén föreslår att beslut som har fattats av någon av de myndigheter
	som läggs ned ska gälla till den tidpunkt som anges i beslutet eller till
	dess att respektive nyinrättad myndighet beslutar annat.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar eller yttrar sig
	inte över förslagen i denna del. Förvaltningsrätten i Malmö anser att
	övergångslagen bör kompletteras med en bestämmelse som reglerar vil-
	ken myndighet som är den enskildes motpart i en process som initierats i
	förvaltnings- eller migrationsdomstol före omorganisationen men som
	ännu inte avslutats vid utgången av 2014. Förvaltningsrätten anser också
	att frågan om var mål om utdömande av vite ska handläggas behöver
	regleras övergångsvis. Säkerhetspolisen pekar på att det i förslaget till
	övergångslag hänvisas till arbetsuppgifter som Säkerhetspolisen ska
	handlägga enligt dess instruktion eller någon annan författningsbestäm-
	melse och anser att detta inte täcker särskilda regeringsbeslut.
	Skälen för regeringens förslag
	En särskild övergångslag behövs
	Omorganisationen av polisen resulterar å ena sidan i en sammanslagning
	av polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska
	laboratorium till en myndighet och å andra sidan i att Säkerhetspolisen
524	bryts ut ur Rikspolisstyrelsen och bildar en fristående myndighet. Vid

nedläggning och inrättande av myndigheter uppstår alltid vissa över- gångsproblem. Det kan beträffande myndigheter som läggs ned gälla så- dana frågor som vem som beslutar i ärenden som myndigheten har på- börjat handläggningen av men inte hunnit avsluta, om tillstånd och före- skrifter som myndigheten har meddelat alltjämt ska gälla eller vilken domstol som är behörig att pröva överklaganden av beslut som fattats av myndigheten. För myndigheter som inrättas kan det gälla frågor som vil- ka tidigare fattade beslut som gäller för den nya myndigheten. Kommit- tén nämner som exempel frågor som vem som beslutar om en ansökan om tillstånd att inneha vapen som getts in till en polismyndighet, till vil- ken myndighet ett beslut om ersättning ska överklagas och i vilken ut- sträckning förordnanden som Rikspolisstyrelsen har meddelat fortsätter att gälla.

Kommittén föreslår att nödvändiga övergångsbestämmelser samlas i en särskild övergångslag. Med den lösningen kan antalet övergångsbestäm- melser i respektive författning hållas nere. Genom en övergångslag kan också eventuella förbiseenden vid författningsändringarna korrigeras. En övergångslag bör enligt kommittén i huvudsak reglera att:

en föreskrift som innehåller de gamla myndighetsbeteckning-

arna i stället ska avse de nya myndigheter som bildas den 1 januari 2015, alltså Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,

de nya myndigheterna, om inte annat föreskrivs, tar över hand- läggningen av de ärenden som dittills handlagts av de myndig- heter som upphör,

ansökningar, anmälningar och handlingar som lämnats till de myndigheter som upphör, anses inkomna till respektive ny myndighet vid den tidpunkt de inkom till den myndighet som upphör, och

beslut som meddelats före utgången av 2014 av en myndighet som upphör ska gälla till den tidpunkt som anges i beslutet eller till dess respektive ny myndighet med stöd av en författning be-

slutar annat.

Regeringen gör samma bedömning som kommittén och remissinstan- serna i fråga om behovet av en övergångslag. Som kommittén föreslår bör nödvändiga övergångsbestämmelser samlas i en gemensam lag. Re- geringen instämmer också i att övergångslagen bör reglera de frågor som kommittén har tagit upp. Övergångslagen, som föreslagits av kommittén, behöver dock, vilket också påpekas av några remissinstanser, komplet- teras i vissa avseenden. Regeringen anser inte att det behövs någon sådan regel som kommittén har föreslagit om giltighetstiden för de beslut som har fattats av någon av de nedlagda myndigheterna. Det följer av allmän- na principer att besluten i fråga gäller till dess de löper ut eller ersätts med nya beslut.

De nedlagda myndigheternas roll i påbörjade och pågående processer

Förvaltningsrätten i Malmö anser att övergångslagen behöver komplette- ras med en bestämmelse som innebär att ett beslut av eller en åtgärd som har vidtagits av en myndighet som upphör ska anses ha fattats respektive vidtagits av den nya myndighet som efter omorganisationen ska handläg- ga denna typ av ärenden. I 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen

Prop. 2013/14:110

525

Prop. 2013/14:110 anges att om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut ska den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Detta betyder alltså att om exempelvis en polismyndighet i ett visst län har fattat ett beslut i t.ex. ett tillståndsärende, och den enskilde vill överklaga beslutet, är polismyndigheten i det aktuella länet den enskildes motpart i den kom- mande domstolsprocessen. Mot bakgrund av att de nuvarande 21 polis- myndigheterna kommer att upphöra vid utgången av 2014 och ersättas av Polismyndigheten kan det uppstå oklarheter om vem som är den enskil- des motpart i en domstolsprocess som har inletts men inte avslutats innan angivet datum. Motsvarande situationer kan uppkomma om Rikspolissty- relsen, Säkerhetspolisen eller Statens kriminaltekniska laboratorium har fattat ett överklagbart beslut eller vidtagit någon annan särskild åtgärd som inte hunnit avslutas innan den nya polisorganisationen påbörjar sin verksamhet. För att det inte ska råda något tvivel om vilken myndighet som är den enskildes motpart i en sådan situation bör detta regleras i övergångslagen. I likhet med Förvaltningsrätten i Malmö, anser rege- ringen att lagen bör innehålla en bestämmelse som klargör att ett beslut av eller en åtgärd som har vidtagits av en myndighet som upphör ska anses ha fattats respektive vidtagits av den myndighet som efter omorga- nisationen ska handlägga denna typ av ärenden.

En närliggande fråga är vilken domstol som är behörig i vissa fall. För- valtningsrätten i Malmö påpekar att det bör klargöras vilken domstol som är behörig att pröva de mål om utdömande av vite som före den 1 januari 2015 har anhängiggjorts vid någon annan förvaltningsrätt än Förvaltningsrätten i Stockholm, men som ännu inte hunnit avgöras när polisens verksamhet omorganiseras. Av allmänna processrättsliga princi- per följer att nya processuella regler blir tillämpliga omedelbart. Det innebär att nya regler ska tillämpas på varje processuell företeelse som inträffar efter det att regleringen har trätt i kraft. De nya reglerna rubbar dock inte det processuella läge som redan har uppstått före ikraftträdan- det (se prop. 2002/03:76 s. 36). Detta innebär alltså att en domstol som är behörig när ett mål anhängiggörs behåller sin behörighet – utan någon särskild övergångsbestämmelse – även om det under processens gång genom praxis eller lagstiftning införs nya processrättsliga bestämmelser. Det innebär att om en ansökan om utdömande vite kommit in till en viss domstol före den 1 januari 2015 behåller denna domstol sin behörighet, oberoende av polisens omorganisation, till dess ärendet är avslutat. Rege- ringen anser mot den bakgrunden att det inte behövs någon särskild reglering av denna fråga.

När det gäller tvister av civilrättslig art bör framhållas att de statliga myndigheterna utgör ett och samma rättssubjekt, vilket bl. a. innebär att det är staten som är part i ett avtal som slutits av en polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen. Staten är samma juridiska person oavsett genom vil- ket organ eller myndighet den uppträder. Från ett civilrättsligt perspektiv är det alltså inte fråga om något partsbyte när en myndighet överlämnar åt någon annan myndighet att fullgöra förpliktelser enligt ett ingånget avtal för att i gengäld uppbära nyttan av rättigheterna enligt avtalet. I de fall där någon har inlett eller avser att inleda en civilrättslig process mot en polismyndighet kommer således den nya Polismyndigheten att träda

526

in polismyndighetens ställe. Enskilda kan också vända sig till Justitie- kanslern med ersättningsanspråk för skada som riktas mot staten.

Rikspolisstyrelsens uppgifter i fråga om skadeståndsanspråk

Polisverksamheten är typiskt sett sådan att det ofta förekommer skade- ståndsanspråk riktade mot myndigheterna, eftersom skadeståndsanspråk kan grunda sig på offentligrättsliga ingripanden.

Rikspolisstyrelsen påpekar i sitt remissvar att styrelsen är central för- valtningsmyndighet och att det, när Rikspolisstyrelsen upphör och den nya Polismyndigheten bildas, inte längre finns någon central förvalt- ningsmyndighet inom polisen. Det innebär att de ca 1 600 skadestånds- ärenden som årligen handläggs inom Rikspolisstyrelsen efter den 1 januari 2015 kommer att handläggas hos Justitiekanslern om ingen ändring görs i regleringen. Säkerhetspolisen framhåller att det bör klar- göras vad som avses med begreppet central förvaltningsmyndighet i 5 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten och om Säkerhetspolisen kan anses vara en sådan central förvalt- ningsmyndighet som avses i förordningen.

Regeringen gör följande bedömning. I förordningen om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten regleras sådana anspråk på ersättning för skador som riktas mot staten med undantag för anspråk på ersättning som grundas på påståenden om att staten inte har fullgjort sina förpliktel- ser enligt ett avtal eller ett statligt anställningsförhållande. Förordningen tillämpas oavsett vad som gäller enligt instruktioner eller andra författ- ningar som har beslutats av regeringen. I 5 § förordningen anges att vissa anspråk handläggs av den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat. Om det inte finns någon central för- valtningsmyndighet för en viss verksamhet handläggs anspråk på ersätt- ning av Justitiekanslern. I 10 § föreskrivs att Justitiekanslern får uppdra åt en annan myndighet att fullgöra de uppgifter som Justitiekanslern har enligt förordningen. Justitiekanslern får även ta över handläggningen av ärenden som avses i förordningen.

Varken Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen kommer att vara cen- trala förvaltningsmyndigheter efter ombildningen. Efter omorganisatio- nen kommer förordningen följaktligen att peka ut Justitiekanslern som behörig att reglera de skadeståndsanspråk som sedan länge har handlagts av Rikspolisstyrelsen i dess egenskap av central förvaltningsmyndighet. Justitiekanslern kan i och för sig, med stöd av 10 § förordningen, uppdra åt Polismyndigheten att handlägga dessa ärenden. På motsvarande sätt kan Justitiekanslern uppdra åt Säkerhetspolisen att handlägga skade- ståndsärenden riktade mot Säkerhetspolisen. Justitiekanslern har fattat ett antal sådana delegationsbeslut i fråga om myndigheter som tidigare var centrala förvaltningsmyndigheter, t.ex. Konsumentverket. Beslutet om delegation innebär att Justitiekanslern bedömer att myndigheten i fråga bör anförtros att reglera de anspråk på skadestånd som grundar sig på sådana skador som anges i 5 § förordningen.

Trots den nu beskrivna delegationsmöjligheten anser regeringen att det är lämpligare att ändra förordningen. Ändringen bör möjliggöra att hand- läggningen av nu aktuella skadeståndsanspråk mot staten som riktas mot

Prop. 2013/14:110

527

Prop. 2013/14:110

528

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska kunna handläggas av res- pektive myndighet.

Säkerhetspolisens uppgifter

När det gäller Säkerhetspolisen vill regeringen framhålla att de beslut som har fattats av och de åtgärder som har vidtagits av Säkerhetspolisen i frågor där den redan i dag i författning pekas ut som ansvarig inte påver- kas av reformen, exempelvis Säkerhetspolisens uppgifter enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Övergångslagen reglerar såle- des inte detta, men däremot sådana uppgifter som Säkerhetspolisen i dag utför som en del av Rikspolisstyrelsen, t.ex. uppgifter enligt säkerhets- skyddslagen (1996:627).

Säkerhetspolisen framhåller att övergångslagen, för att vara heltäck- ande, inte enbart bör hänvisa till Säkerhetspolisens instruktion och andra författningsbestämmelser utan även till enskilda beslut av regeringen. Regeringen kan konstatera att kommitténs förslag inte täcker alla Säker- hetspolisens arbetsuppgifter och att regleringen därför behöver komp- letteras. I övergångslagen bör tydliggöras att det som är föreskrivet i eller annars följer av lag eller annan författning beträffande Rikspolisstyrelsen efter utgången av 2014 i stället ska tillämpas på Säkerhetspolisen, om det är fråga om en arbetsuppgift som Säkerhetspolisen ska hantera enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen.

Statens kriminaltekniska laboratorium

När det gäller Statens kriminaltekniska laboratorium, som i fortsätt- ningen ska benämnas Nationellt forensiskt centrum, kommer detta att in- gå i den nya Polismyndigheten. Som framgår av budgetpropositionen kommer laboratoriet att bli en särskild avdelning inom myndigheten med uppgifter som skiljer sig från den övriga verksamheten (prop. 2013/14:1, utgiftsområde 4, s. 52 f.). Som framgår av avsnitt 5.1 och 8.4 behöver Nationellt forensiskt centrum nämnas i polisdatalagen (2010:361) och även i vissa andra författningar. Statens kriminaltekniska laboratorium bör därför inte nämnas i den bestämmelse i övergångslagen som ska reglera att det som i dag är föreskrivet i lag eller annan författning om en viss myndighet i fortsättningen ska gälla Polismyndigheten.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter

Rikspolisstyrelsen bemyndigas i olika författningar att i skilda frågor meddela verkställighetsföreskrifter. När det gäller Rikspolisstyrelsens föreskrifter föreslår kommittén att beslut som har fattats av Rikspolissty- relsen före utgången av 2014 ska fortsätta att gälla till den tidpunkt som anges i beslutet eller till dess att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med stöd av lag eller annan författning beslutar annat. Kommittén före- slår inte någon bortre gräns för hur länge Rikspolisstyrelsens föreskrifter ska förbli giltiga.

Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt omfattar i dag såväl polismyndighe- ternas som Säkerhetspolisens verksamhetsområden. Föreskrifterna be- handlar både frågor som enbart rör polisens egen organisation och som därför, om de fortfarande behövs, bör föras över till arbetsordningar eller andra typer av dokument, och frågor som enbart rör allmänheten eller

andra myndigheter eller såväl interna som externa frågor. Enligt allmän- Prop. 2013/14:110 na principer anses en förvaltningsmyndighet, om den inte har kvar sitt

bemyndigande och någon annan myndighet inte heller har fått motsva- rande bemyndigande, inte ha rätt att upphäva sina föreskrifter. Dessa principer ger således inte Polismyndigheten rätt att upphäva föreskrifter som har meddelats av Rikspolisstyrelsen, om Polismyndigheten inte får motsvarande bemyndigande som styrelsen haft.

Polismyndigheten kommer i huvudsak att ges motsvarande bemyndi- ganden som Rikspolisstyrelsen när det gäller frågor som berör allmän- heten eller andra myndigheter, varför den nya myndigheten kommer att kunna upphäva redan meddelade föreskrifter av det slaget. Föreskriftsrätt inom områden som enbart berör Säkerhetspolisens uppgifter bör dock tilläggas den myndigheten. När det gäller föreskriftsrätt som bygger på dagens organisationsstruktur med styrelsen som central förvaltnings- myndighet kommer styrelsens bemyndiganden inte att föras över till Polismyndigheten. Som 2 § övergångslagen är utformad träffas emeller- tid alla beslut av bestämmelsen, dvs. även Rikspolisstyrelsens beslut att utfärda föreskrifter. Det innebär att de fortsätter gälla till dess de upphävs. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen kan upphäva och ersätta Rikspolisstyrelsens föreskrifter i den mån myndigheterna har fått motsvarande bemyndiganden. I övriga fall kan regeringen eller riksdagen upphäva föreskrifterna.

11.2 Ytterligare övergångsbestämmelser behövs

Regeringens förslag: Äldre bestämmelser ska fortsätta att gälla för överklaganden som kommit in till länsstyrelsen före ikraftträdandet av de nya reglerna om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Regleringen av elimineringsdatabasen och den nya överklagandere- geln i vapenlagen kräver också vissa övergångsbestämmelser.

Regeringens bedömning: Viss övergångsreglering bör göras i för- ordning.

Kommitténs förslag överensstämmer inte med regeringens. Kommit- tén förslår inga övergångsbestämmelser i särskilda lagar. Kommittén föreslår att en övergångsbestämmelse avseende tjänstekort ska tas in i övergångslagen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter dock den lösning som kommittén föreslår i fråga om överklaganden av en polismyndighets beslut i vissa ersättningsärenden.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I pro- memorian föreslås en övergångsbestämmelse till ändringen i 18 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400; OSL) för ärenden där hand- lingarna tagits om hand för arkivering före ikraftträdandet.

Remissinstanserna: Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.

529

Prop. 2013/14:110

530

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Vissa lagar kräver särskilda övergångsbestämmelser

I promemorian med kompletterande författningsändringar till den nya polisorganisationen (Ds 2031:34) föreslås att vissa beslut inte längre ska överklagas till länsstyrelsen utan till allmän förvaltningsdomstol. I de lagar där en ny ordning för överklagande införs föreslås att äldre före- skrifter ska fortsätta att gälla för beslut som överklagats före utgången av 2014.

När vissa beslut ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för till länsstyrelsen är det enligt regeringens mening en rimlig utgångs- punkt att sådana överklaganden som kommit in till länsstyrelsen före ikraftträdandet avgörs av denna. Övergångsbestämmelser av denna inne- börd bör således införas i respektive lag.

I promemorian föreslås också en ändring i 18 kap. 16 § andra stycket OSL, enligt vilken bl.a. viss sekretess ska upphöra att gälla. I anslutning till detta föreslås en övergångsbestämmelse som innebär att äldre bestäm- melser fortfarande ska gälla beträffande handlingar som omhändertagits för arkivering före ikraftträdandet. Som Lagrådet påpekar är en sådan övergångsbestämmelse överflödig, eftersom sekretessbestämmelsen inte ändras i sak.

I avsnitt 8.3.8 behandlas frågan om övergångsbestämmelser avseende regleringen av elimineringsdatabasen och i avsnitt 7.4.2 behandlas frågan om det behövs en övergångsbestämmelse till överklaganderegeln i vapenlagen.

Som framgått föreslår regeringen att det införs en särskild lag med an- ledning av den nya myndighetsorganisationen för polisen. Syftet med la- gen är att överbrygga de problem som alltid uppstår i samband med att myndigheter upphör respektive inrättas. Genom den särskilda lagen finns det, utöver vad som redovisats ovan, i övrigt inte något behov av särskil- da övergångsbestämmelser.

Viss övergångsreglering kan göras i förordning

Enligt 6 § förordningen (1958:272) om tjänstekort är innehavaren av ett sådant skyldig att genast återlämna kortet till den myndighet som har utfärdat det, om någon uppgift som förekommer på kortet ändras. När Polismyndigheten och Säkerhetspolisen inrättas, kommer uppgiften om utfärdande myndighet att behöva ändras på samtliga tjänstekort, även om innehavaren är fortsatt anställd. Eftersom det inte torde vara praktiskt möjligt att i omedelbar anslutning till omorganisationen utfärda så många nya tjänstekort som krävs är det uppenbart att det behövs en övergångs- reglering.

Kommittén föreslår en regel i övergångslagen som gör det möjligt att under en övergångstid använda tjänstekorten trots att uppgiften om utfär- dande myndighet inte är korrekt. Regeringen delar kommitténs uppfatt- ning att det bör införas en övergångsbestämmelse med innebörden att 6 § förordningen under en tid om två år räknat fr.o.m. den tidpunkt då Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen inrättas inte ska tillämpas om den ändrade uppgiften enbart beror på att den utfärdande myndigheten har upphört. Detta kan emellertid regleras i förordning.

Beslut enligt 13 § förordningen (1988:842) om ersättning och belöning Prop. 2013/14:110 åt den som hjälper polisen och 7 § förordningen (1998:1379) om ersätt-

ning för sakskada till polismän och anställda inom kriminalvården m.fl. överklagas i dag till Rikspolisstyrelsen. Kommittén föreslår att dessa beslut i fortsättningen ska överklagas till Brottsoffermyndigheten och att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för överklagande av beslut som fattats före ikraftträdandet. Hovrätten för Västra Sverige påtalar att med tillämpning av den föreslagna övergångslagen skulle detta innebära att överklaganden ska prövas av Polismyndigheten. Överprövningen ska alltså i dessa fall göras av en myndighet i vilken den tidigare beslutsmyn- digheten ingår. Hovrätten ifrågasätter lämpligheten av en sådan ordning. Eftersom det enligt betänkandet rör få, om ens några, fall anser hovrätten att övergångsbestämmelserna i stället bör utformas så att eventuella ären- den överlämnas till den nya överklagandemyndigheten för avgörande. Regeringen har i sak ingen annan uppfattning än hovrätten. Detta kom- mer att beaktas när de förordningsändringar som krävs med anledning av den nya polisorganisationen utarbetas.

11.3 Internationella instrument

Polisen deltar i ett omfattande internationellt samarbete. Detta samarbete har numera oftast sin grund i EU-rättsakter och i åtskilliga av dessa har Sverige, i enlighet med rättsaktens bestämmelser, pekat ut Rikspolissty- relsen som svensk kontaktpunkt. Som exempel kan nämnas att Rikspolis- styrelsen är nationell kontaktpunkt för Schengens informationssystem (SIS) och genom Sirenekontoret ansvarig för den nationella delen av SIS.

Sverige har även inom ramen för andra internationella samarbeten, exempelvis Europarådet, OECD och Förenta nationerna, åtagit sig att samarbeta. I vissa av dessa instrument har Sverige i samband med anta- gandet eller ratificeringen informerat om att Rikspolisstyrelsen är den centrala kontaktpunkten för svensk del. Som exempel kan nämnas att Rikspolisstyrelsen är nationell kontaktpunkt enligt Förenta nationernas resolution 55/255, antagen den 31 maj 2001 av generalförsamlingen, tilläggsprotokoll mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar och komponenter och ammunition till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s va- penprotokoll).

Regeringens avsikt är att, innan den nya polisorganisationen påbörjar sin verksamhet, underrätta det berörda internationella organet om att det är Polismyndigheten som i fortsättningen ska ha motsvarande uppgifter.

12	Konsekvenser
12.1	Ekonomiska konsekvenser
I budgetpropositionen för 2013 redovisade regeringen Polisorganisa-
tionskommitténs förslag om ombildning av polismyndigheterna, Rikspo-
lisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium till en ny myndig-		531

Prop. 2013/14:110 het, Polismyndigheten. Regeringen ställde sig bakom kommitténs förslag om att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna skulle bilda den nya myndigheten men avvaktade med ställningstagandet beträffande Statens kriminaltekniska laboratorium. Regeringen angav också de ekonomiska ramarna för ombildningen (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 4, s. 47 f.). Riksdagen godtog regeringens förslag om ekonomiska ramar för ombild- ningen (bet. 2012/13:JuU, rskr 201213:139). I budgetpropositionen för 2014 föreslog regeringen att Statens kriminaltekniska laboratorium ska ingå i den nya myndigheten.

I budgetpropositionen för 2014 föreslog regeringen vidare dels att Sä- kerhetspolisen ska ombildas till en fristående myndighet, dels att anslaget till Säkerhetspolisen ökas med 10 miljoner kronor för vardera 2014 och 2015 för att finansiera ombildningen (prop. 2013/14:1, utgiftsområde 4, s. 54 f., bet. 2013/14:JuU1, rskr. 2013/14:97).

De nu aktuella lagförslagen är i allt väsentligt en konsekvens av de re- dan beslutade organisationsförändringarna och föranleder inga ekonomi- ska konsekvenser utöver de som redan har redovisats i budgetpropositio- nerna. De ytterligare lagförslag som lagrådsremissen omfattar innebär inga ekonomiska konsekvenser som inte kan hanteras inom befintliga ramar.

12.2 Konsekvenserna för brottsligheten

Några av huvudsyftena med ombildningen av polisorganisationen är att skapa bättre förutsättningar för en högre kvalitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisverksamheten. En modernare och effektivare polisorganisation kan förväntas nå bättre resultat i arbetet med att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Initialt kan dock en ökad polisiär effektivitet leda till att den anmälda brottslig- heten ökar t.ex. därför att det görs fler kontroller som leder till att brott uppdagas, medan den faktiska brottsligheten minskar. Det kan också förutsättas att en effektivare polisorganisation kommer att medföra att fler anmälningar om brott leder till utredning och lagföring, vilket i sig också skulle kunna verka brottsavhållande. En minskad brottslighet kan även öka allmänhetens känsla av trygghet. Som kommittén framhåller ligger det dock i sakens natur att det inte går att närmare ange i hur stor utsträckning brottsligheten och lagföringen kommer att påverkas av den nya modernare och effektivare polisorganisationen.

12.3 Konsekvenser för de anställda

Enligt 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd gäller bl.a. att vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan övergår också de rättigheter och skyldighe- ter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Detta gäl- ler även arbetstagare i allmän tjänst, men inte om arbetstagaren motsätter

532

sig detta. Berörd personal ska därför alltid tillfrågas om man motsätter sig övergången.

Ett av huvudsyftena med den av riksdagen beslutade ombildningen är att åstadkomma ökad flexibilitet i fråga om lokaliseringen av arbetsupp- gifter. I den nuvarande organisationen finns det arbetsrättsliga begräns- ningar för en flexibel användning av personalen över myndighetsgränser- na. Ett annat skäl till ombildningen är att den ökar förutsättningarna för att bygga upp nödvändig specialistkompetens, eftersom många av de nu- varande myndigheterna har varit för små för att kunna ha särskild kompetens på vissa områden.

Polisanställdas arbetsskyldighet följer i dag i stor utsträckning av för- fattning. I de avseenden där arbetsskyldigheten inte är författningsreg- lerad innebär ombildningen att arbetstagarnas arbetsskyldighet gäller på alla de platser där den nya myndigheten bedriver verksamhet, om inte annat särskilt framgår av anställningsavtal eller kollektivavtal eller följer av god sed på arbetsmarknaden. Det innebär således att de anställda som utgångspunkt har arbetsskyldighet i hela landet och, om myndigheten be- driver verksamhet utanför landets gränser, även där.

I den nuvarande organisationen är personalen på lokal nivå anställd av en polismyndighet med placering vid en enhet, avdelning eller liknande. På central nivå är personalen anställd av Rikspolisstyrelsen. I den nya or- ganisationen kommer alla att anställas av Polismyndigheten med place- ring vid en polisregion, en nationell avdelning, den nationella operativa avdelningen, avdelningen för särskilda utredningar eller Nationellt foren- siskt centrum.

Säkerhetspolisen utgör i dag en del av Rikspolisstyrelsen men har se- dan länge bl.a. eget budgetansvar och har i linje med det också själv an- ställt sin personal. Regeringen beslutade den 19 december 2013 att ge Säkerhetspolisen i uppdrag att identifiera, förbereda och genomföra de åtgärder som krävs för att den ska ombildas till en fristående myndighet den 1 januari 2015 (Ju2013/8713/PO). Vad gäller myndighetens personal anges att Säkerhetspolisen ska besluta om bemanning av myndigheten och i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter när det gäller beslut som måste fattas för att den nya myndigheten ska kunna inleda sin verksam- het den 1 januari 2015.

Av avsnitt 8.3.4 framgår att vissa anställda vid Polismyndigheten som riskerar att kontaminera material, prover eller lokaler bör vara skyldiga att lämna prov för DNA-analys i syfte att DNA-profilen ska registreras i elimineringsdatabasen.

Prop. 2013/14:110

533

Prop. 2013/14:110 13

Ikraftträdande

Regeringens förslag: De lagändringar som krävs med anledning av den nya polisorganisationen ska träda i kraft den 1 januari 2015.

Regleringen som hör samman med inrättandet av en elimineringsda- tabas ska träda i kraft den 1 juli 2014. Detsamma gäller upphävandet av förbudet mot att förordna den som har fyllt 65 år som ordningsvakt.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén lämnar inget förslag om regleringen avseende ordningsvak- ter.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt i denna fråga.

Promemoriornas förslag överensstämmer i huvudsak med rege- ringens. I promemorian Behandlingen av personuppgifter vid Statens kri- minaltekniska laboratorium föreslås att regleringen avseende elimine- ringsdatabasen ska träda i kraft den 1 januari 2014.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt över förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 3 har riksda- gen beslutat att den nya Polismyndigheten ska inleda sin verksamhet den 1 januari 2015, samtidigt som Säkerhetspolisen bildar en fristående myn- dighet. De lagändringar som krävs i anledning av den nya polisorganisa- tionen bör därför träda i kraft den 1 januari 2015.

Av avsnitt 8.3.2 framgår att Statens kriminaltekniska laboratorium re- dan för en elimineringsdatabas. Författningsregleringen som hör ihop med databasen bör därför träda i kraft så snart som möjligt, vilket är den 1 juli 2014. I avsnitt 8.3.8 behandlas frågan om övergångsbestämmelser till regleringen.

Som framgår av avsnitt 6.6.5 anser regeringen att det är angeläget att ändringen i 4 § lagen (1980:578) om ordningsvakter genomförs så snart som möjligt. Den bör därför träda i kraft redan den 1 juli 2014.

I avsnitt 11.1 föreslår regeringen att de övergångsbestämmelser som är gemensamma för den nya polisorganisationen ska samlas i en särskild övergångslag. De övriga övergångsbestämmelser som behövs behandlas i avsnitt 11.2.

534

14

Författningskommentar

Prop. 2013/14:110

I följande avsnitt kommenteras de i lagrådsremissen framlagda lagför- slagen under särskilda rubriker. Ändringarna utgörs i huvudsak av änd- ringar som är direkta konsekvenser av den nya polisorganisationen. Des- sa ändringar består väsentligen i

– att ordet polismyndighet i olika böjningsformer, antingen ensamt eller med någon precisering, byts ut mot Polismyndigheten i motsva- rande böjningsform,

– att namn på organ och funktioner som inte kommer att finnas i den nya polisorganisationen utmönstras,

– att ordet Rikspolisstyrelsen byts ut mot Polismyndigheten och/eller Säkerhetspolisen beroende på vad som avses i det enskilda fallet,

– att Säkerhetspolisen omnämns i större utsträckning än i dag,

– att bestämmelser som anger att Rikspolisstyrelsen kan uppdra åt en viss polismyndighet att fatta beslut i vissa frågor utmönstras,

– att bestämmelser som anger att Rikspolisstyrelsen kan ompröva eller överpröva en polismyndighets beslut utmönstras,

– att begreppet polisen i stor utsträckning ersätts med Polismyndig- heten eller polisman beroende på vad som avses,

– att det i bestämmelser som anger att ansökan, anmälan eller liknande ska ges in till en viss polismyndighet anges att den ska ges in till Polismyndigheten, och

– att bestämmelser som anger att en viss polismyndighet som ska fatta beslut eller vidta andra åtgärder utmönstras.

14.1 Förslaget till lag med vissa bestämmelser med anledning av en ny organisation för polisen

1 §

Av paragrafen framgår lagens syfte, som är att lösa de eventuella över- gångsproblem som kan uppstå med anledning av att Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium avvecklas som myndigheter och att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen inrät- tas. Syftet med lagen är att skapa en heltäckande reglering för över- gången från en organisation till en annan där avsikten är att arbetsfördel- ningen inom polisen inte ska förändras.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 11.1.

Allmänna övergångsregler
2 §
Paragrafen reglerar vad som gäller i fråga om beslut som har fattats i den
tidigare polisorganisationen efter det att den nya har påbörjat sin verk-
samhet. Av paragrafen följer också till vem en enskild, en myndighet el-
ler någon annan ska vända sig efter omorganisationen i frågor som rör
beslut som har fattats eller åtgärder som har vidtagits av någon av de
nedlagda myndigheterna, inkluderande Säkerhetspolisen som en del av
Rikspolisstyrelsen.	535

Prop. 2013/14:110

536

Syftet med paragrafen är att klargöra att ett beslut eller en åtgärd av en upphörande myndighet ska anses ha fattats respektive vidtagits av den myndighet som efter omorganisationen ska handlägga denna typ av ären- den. Det innebär exempelvis att ansvaret för skadeståndsanspråk för tidi- gare vidtagna åtgärder flyttas till den nya myndigheten. I de flesta frågor är det Polismyndigheten som övertar de nedlagda myndigheternas upp- gifter, men vissa frågor kommer på samma sätt som i dag att vara Säker- hetspolisens uppgift.

Genom att beslut fattade av de gamla myndigheterna anses fattade av de nya myndigheterna kommer t.ex. beslut i förvaltningsärenden som har fattats av Rikspolisstyrelsen att fortsätta att gälla även efter det att myn- digheten har upphört. Det gäller exempelvis förordnanden av ordnings- vakter och vägtransportledare som meddelats av Rikspolisstyrelsen, som fortsätter att gälla till dess att de löper ut eller återkallas eller upphör på annat sätt. Motsvarande gäller t.ex. medgivande om att använda fingera- de personuppgifter som Rikspolisstyrelsen har beslutat med stöd av lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter.

Paragrafen omfattar även normbeslut vilket bl.a. innebär att även före- skrifter som Rikspolisstyrelsen meddelat omfattas av regleringen.

Av paragrafen följer också vilken myndighet som efter polisens omor- ganisation ska anses vara den enskildes motpart i en förvaltningsprocess. I 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) anges att om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut ska den myndig- het som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan hand- lingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Den bestämmelsen innebär att om en polismyndighet i ett visst län har fattat ett beslut i t.ex. ett till- ståndsärende, och den enskilde överklagar beslutet, är den polismyndig- heten den enskildes motpart i den kommande domstolsprocessen. När polismyndigheterna upphör och ersätts av Polismyndigheten kan det upp- stå oklarheter om vem som är den enskildes motpart i en domstolsprocess som har inletts men inte avslutats när myndigheten upphör. Motsvarande situationer kan uppkomma om Rikspolisstyrelsen (inkluderande Säker- hetspolisen) eller Statens kriminaltekniska laboratorium har fattat ett överklagbart beslut. Genom regleringen i paragrafen finns det alltid nå- gon utpekad myndighet som har rollen som den enskildes motpart i en situation som den nyss beskrivna. Däremot regleras inte var inom respek- tive myndighet frågan kommer att hanteras.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 11.1.

Övergångsregler för avvecklingen av Rikspolisstyrelsen

3 §

Paragrafen reglerar vad som ska gälla om det, efter det att den nya polis- organisationen har påbörjat sin verksamhet, finns bestämmelser som fö- reskriver något om Rikspolisstyrelsen. Tanken är att ordet Rikspolis- styrelsen inte ska finnas kvar i några författningar den 1 januari 2015. Syftet med bestämmelsen är att korrigera eventuella förbiseenden vid författningsändringarna.

Bestämmelsen innebär att det som är i föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande Rikspolisstyrelsen efter ut- gången av 2014 i stället tillämpas på Säkerhetspolisen eller Polismyndig-

heten, beroende på vilken av dessa myndigheter som har övertagit upp- giften från den nedlagda myndigheten. Bestämmelsen innebär vidare att de nya myndigheterna då också tar över handläggningen av de ärenden som dittills handlagts av Rikspolisstyrelsen eller av Säkerhetspolisen som en del av styrelsen. Fördelningen görs med utgångspunkt i myndig- heternas respektive arbetsuppgifter.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 11.1.

4 §

Paragrafen reglerar vad som gäller för bl.a. en ansökan, anmälan eller an- nan handling, som har lämnats till Rikspolisstyrelsen och som inte har slutbehandlats före utgången av 2014, och för sådana handlingar som ställs till Rikspolisstyrelsen efter den 1 januari 2015, trots att myndighe- ten har upphört.

Av första stycket framgår att ansökningar, anmälningar, handlingar och andra uppgifter i sådana ärenden ska anses ha kommit in till den myndig- het – Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten – som övertar handlägg- ningen vid samma tidpunkt som dessa kom in till Rikspolisstyrelsen. Det sagda gäller dock endast i de fall där Rikspolisstyrelsen inte hunnit slut- behandla ärendet. Regleringen innebär bl.a. att de bestämmelser som finns om ansökningstider, frister för överklagande och regler om till vem ett överklagande ska lämnas ska tillämpas i förhållande till den nya myn- digheten. Om det uppstår fråga om vid vilken av myndigheterna en viss fråga bör handläggas – eller om den bör handläggas av båda myndighe- terna – följer det av 6 § förvaltningslagen (1986:223) att myndigheterna ska samråda med varandra.

Bestämmelsen får främst betydelse i de fall där ett pågående ärende inte hunnit avslutas innan den nya organisationen påbörjar sin verksam- het men även där ett beslut av den nedlagda myndigheten överklagas efter utgången av 2014. Den kan också få betydelse för frågor om utläm- nande av allmän handling.

Enligt andra stycket ska en ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som är ställd till Rikspolisstyrelsen efter det att myndighe- ten har upphört handläggas av den myndighet som enligt första stycket har övertagit styrelsens uppgift.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 11.1.

Övergångsregler för avvecklingen av polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium

5 §

Paragrafen reglerar vad som ska gälla om det, efter det att den nya polis- organisationen har påbörjat sin verksamhet, i en lag eller annan författ- ning föreskrivs något angående polismyndigheter eller viss polismyndig- het. Tanken är att polismyndigheter inte ska omnämnas i några författ- ningar den 1 januari 2015. Syftet med bestämmelsen är att korrigera eventuella förbiseenden vid författningsändringarna.

Bestämmelsen innebär att det som är föreskrivet i lag eller annan för- fattning beträffande polismyndigheter eller viss polismyndighet efter utgången av 2014 i stället tillämpas på Polismyndigheten. Med ”viss polismyndighet” avses t.ex. den lokala polismyndigheten, polismyndig-

Prop. 2013/14:110

537

Prop. 2013/14:110 heten på orten eller andra liknande preciseringar. I dessa fall ska vad som anges om exempelvis den lokala polismyndigheten i stället gälla Polis- myndigheten. Typiska beslut av en polismyndighet som fortsätter att gälla är bl.a. utfärdade pass och tillstånd i vapenärenden.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 11.1.

6 §

Paragrafen reglerar vad som ska gälla för handläggningen av oavslutade ärenden när polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laborato- rium upphör till följd av polisens omorganisation.

Ansökningar, anmälningar, handlingar och andra uppgifter i sådana ärenden – som inte hunnit slutbehandlas före utgången av 2014 – ska an- ses ha kommit in till Polismyndigheten vid samma tidpunkt som dessa kom in till någon av de nedlagda myndigheterna. Det innebär att de bestämmelser om ansökningstider, frister m.m. som finns i lagstiftningen ska tillämpas i förhållande till den nya myndigheten.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 11.1.

14.2 Förslaget till lag om elimineringsdatabasen

Ändamål

1 §

I paragrafen anges att Rikspolisstyrelsen får föra ett register över DNA- profiler kallat elimineringsdatabasen.

Av första stycket framgår att elimineringsdatabasen förs i syfte att stär- ka kvaliteten i den forensiska DNA-verksamheten.

Syftet med elimineringsdatabasen är, som framgår av andra stycket, att kunna upptäcka och utreda kontamineringar. Med kontaminering avses här när det gäller brottsplatsspår att DNA:t i spåret sammanblandats med för brottsutredningen ovidkommande DNA från en i och för sig behörig person någonstans i hanteringen. Kontamineringar kan inträffa från det att polisen har kommit till en brottsplats till det att laboratorieundersök- ningen av brottsplatsspåren är avslutad. Med kontaminering avses inte att DNA i ett spår är sammanblandat med annat DNA som kan ha funnits på platsen före brottstillfället, eller DNA som har tillförts efter brottet men innan polisen kom till platsen. När det gäller prov som tagits av en per- son i syfte att få fram hans eller hennes DNA-profil kan kontaminering framför allt bestå i att DNA från den som har tagit provet eller som ana- lyserat det sammanblandats med DNA från den provtagne.

Ett spår eller ett prov kan kontamineras på flera olika sätt. DNA kan exempelvis överföras från personer som hanterar spårsäkring på en brottsplats eller från personer som utför undersökningar av material eller prover vid Statens kriminaltekniska laboratorium. Vid DNA-analysen kan en kontaminering uppstå genom att det material som används inte är DNA-fritt, utan innehåller DNA från t.ex. personer som tillverkat eller förpackat materialet. Ytor och föremål i ett laboratorium kan också bära DNA, både från personal som arbetar med DNA-analyser och från perso- ner som befunnit sig i lokalerna av andra skäl, exempelvis lokalvårdare

538

eller servicetekniker. DNA-profiler från brottsplatsspår och DNA-prover	Prop. 2013/14:110
får därför jämföras med elimineringsdatabasen för att utesluta att spåret
eller provet har blivit kontaminerat.
Databasen får enbart användas för att upptäcka och utreda kontamine-
ringar. Det innebär att uppgifter i databasen aldrig får användas för att ut-
reda brott.
Av tredje stycket framgår att vissa begrepp som används i lagen har
samma betydelse som i polisdatalagen (2010:361). Det gäller definitio-
nerna av begreppen DNA-profil och DNA-analys.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.2 och 8.3.3.
Förhållandet till personuppgiftslagen
2 §
I paragrafen, som har införts efter förslag från Lagrådet, tydliggörs att
lagen gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204). Det innebär att per-
sonuppgiftslagen ska tillämpas om inte förevarande lag innehåller avvi-
kande bestämmelser. Eftersom elimineringsdatabasen inte får användas
för att utreda brott är polisdatalagen (2010:361) inte tillämplig.
Frågan behandlas i avsnitt 8.3.2.
Innehåll
3 §
I paragrafen regleras innehållet i elimineringsdatabasen.
I första stycket anges att databasen får innehålla DNA-profiler från per-
soner som genom att komma i kontakt med material eller prover som ska
bli föremål för DNA-analys eller lokaler där sådana analyser utförs riske-
rar att kontaminera dessa. Av 8 och 9 §§ framgår vilka personer som av-
ses och att dessa är skyldiga att lämna prov för DNA-analys.
I andra stycket föreskrivs att DNA-profiler som registreras endast får
ge information om identitet, dvs. vem DNA-profilen avser, och inte om
personliga egenskaper. Det är samma förutsättningar som gäller för
DNA-profiler som registreras i DNA-registret och utredningsregistret en-
ligt 4 kap. polisdatalagen (2010:361).
Av tredje stycket framgår att elimineringsdatabasen får innehålla upp-
gift om vem DNA-profilen avser. I 14 § upplyses om att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter bl.a. om
vilka som ska ha tillgång till elimineringsdatabasen. Härigenom kan till-
gången till identitetsuppgifterna i elimineringsdatabasen begränsas.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.4.
Behandling av uppgifter i databasen
4 §
I paragrafen regleras hur uppgifter i elimineringsdatabasen får behandlas.
I första stycket behandlas jämförelser mellan oidentifierade brottsplats-
spår och elimineringsdatabasen. När Statens kriminaltekniska laborato-
rium har tagit fram en DNA-profil från ett brottsplatsspår jämförs pro-
filen först med DNA-profiler från prover som har tagits fram inom ramen
för den aktuella brottsutredningen och som kan avse misstänkta, måls-
ägande eller andra. Överensstämmer inte DNA-profilen med någon av	539

Prop. 2013/14:110

540

dessa kända DNA-profiler betraktas den som oidentifierad och läggs in i spårregistret, om den uppfyller de uppställda kvalitetskraven.

Av 1 § framgår att DNA-profiler i elimineringsdatabasen enbart får behandlas för att upptäcka och utreda kontamineringar i samband med DNA-analyser och hantering av DNA-spår. Jämförelsen mellan ett oidentifierat brottsplatsspår och elimineringsdatabasen måste därför gö- ras innan en jämförelse görs med övriga spår i spårregistret. Jämförelsen får endast göras vid ett tillfälle. Skulle det då visa sig att DNA-profilen tillhör någon som finns i elimineringsdatabasen ska den inte läggas in i spårregistret, då spårregistret enligt 4 kap. 5 § polisdatalagen (2010:361) endast får innehålla DNA-profiler som inte kan hänföras till en identifier- bar person. En överensstämmelse mellan en DNA-profil från ett spår och en DNA-profil i databasen får utredas i syfte att förbättra rutiner vid DNA-analyser och hantering av DNA-profiler men får inte användas i brottsutredningen. Den myndighet som har begärt analys av spåret under- rättas om att spåret överensstämmer med en DNA-profil som finns i eli- mineringsdatabasen och att ett utlåtande angående spåret därför inte kan lämnas. Om man vid analysen av ett prov får fram DNA-profiler från flera personer och en av DNA-profilerna överensstämmer med en DNA- profil i elimineringsdatabasen får utlåtande självklart lämnas angående övriga DNA-profiler.

I andra stycket regleras jämförelser mellan personprover i en brottsut- redning och elimineringsdatabasen. Personprover kan komma från skä- ligen misstänkta, målsägande och andra inblandade eller vara frivillig- prover från exempelvis räddningstjänstpersonal. Prover som har tagits med stöd av 28 kap. rättegångsbalken får jämföras med DNA-profiler i elimineringsdatabasen. DNA-profiler från andra än misstänkta får inte jämföras med eller registreras i något av DNA-registren. Det saknar där- för betydelse när jämförelsen med DNA-profiler i elimineringsdatabasen görs. DNA-profiler från misstänkta får däremot registreras i utrednings- registret eller DNA-registret. Eftersom elimineringsdatabasen inte får an- vändas för att utreda brott ska jämförelsen med DNA-profiler i databasen göras innan en DNA-profil från en misstänkt läggs in i utredningsregist- ret eller DNA-registret. Jämförelsen får endast göras vid ett tillfälle.

Av tredje stycket framgår att även DNA-profiler som inte har tagits fram i samband med utredning av brott får jämföras med elimineringsda- tabasen, om DNA-profilen har tagits fram som ett led i kvalitetssäkringen av verksamheten. Det kan röra sig om DNA-profiler från kontrollprover i material som används vid DNA-analyser eller som tagits för att kontrol- lera bakgrunds-DNA i lokaler där DNA-spår hanteras eller förvaras.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.5.

Personuppgiftsansvar

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om personuppgiftsansvar.

I paragrafen anges att Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i elimineringsdatabasen. Begreppet per- sonuppgiftsansvarig definieras i 3 § personuppgiftslagen (1998:204).

Rikspolisstyrelsen för de DNA-register som regleras i 4 kap. polisdata- lagen (2010:361). Det är dock Statens kriminaltekniska laboratorium som

i egenskap av personuppgiftsbiträde administrerar och hanterar registren. För att laboratoriet ska kunna utses till personuppgiftsbiträde även för elimineringsdatabasen föreskrivs i 4 kap. 10 § polisdatalagen att labora- toriet får medges direktåtkomst till databasen.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.2.

6 §

Paragrafen reglerar skyldigheten att utse personuppgiftsombud.

I första stycket föreskrivs att Rikspolisstyrelsen är skyldig att utse per- sonuppgiftsombud för behandlingen av personuppgifter i elimineringsda- tabasen. I 38–40 §§ personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser om personuppgiftsombudets uppgifter.

Enligt andra stycket ska styrelsen anmäla till tillsynsmyndigheten, dvs. Datainspektionen, när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas. En motsvarande bestämmelse finns i 36 § andra stycket personuppgiftslagen.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.2.

Tillgången till uppgifter

7 §

I paragrafen regleras tillgången till personuppgifter i elimineringsdata- basen.

Uppgifter i elimineringsdatabasen får som framgår av 1 § endast be- handlas för att upptäcka och utreda kontamineringar vid DNA-analyser och hanteringen av DNA-spår. Det är enbart de som arbetar med DNA- analyser som behöver ha tillgång till uppgifter i databasen. Av integri- tetsskäl bör det dock vara en ännu mer begränsad krets som har tillgång till identitetsuppgifterna i databasen. Det slås därför fast att tillgången till personuppgifter alltid ska begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 11 § polisdatalagen (2010:361). I 14 § upplyses om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrif- ter om tillgången till elimineringsdatabasen.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.2.

Provtagning

8 §

Paragrafen reglerar, tillsammans med 9 §, vilka personkategorier som är skyldiga att lämna DNA-prov till elimineringsdatabasen. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

Skyldigheten gäller för personer som återkommande kan komma i kon- takt med material som används vid DNA-analys eller prover som ska bli föremål för DNA-analys eller lokaler där DNA-analyser utförs och där- igenom riskerar att kontaminera dessa. Det är i första hand DNA-profiler från anställda vid Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium som avses. Förutom personalen vid Sta- tens kriminaltekniska laboratorium rör det sig framför allt om anställda vid de tekniska rotlarna vid polismyndigheterna som arbetar med spår- säkring och hantering av spår.

Prop. 2013/14:110

541

Prop. 2013/14:110 DNA från andra än anställda vid Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter- na eller Statens kriminaltekniska laboratorium kan också kontaminera prover eller material som ska användas för DNA-analys. Det rör sig exempelvis om lokalvårdare och hantverkare som vistas i bl.a. Statens kriminaltekniska laboratoriums lokaler samt personal hos de företag som levererar material som används vid DNA-analys. I den förstnämnda gruppen handlar det om personer som mer eller mindre regelbundet vis- tas i de lokaler där DNA-spår hanteras eller förvaras. Avgörande för vil- ka personer inom dessa grupper som ska ingå i databasen är hur stor ris- ken för kontaminering är.

Av 9 § följer att även personer som tillfälligt besöker lokaler där DNA- spår från brottsplatser hanteras eller förvaras kan vara skyldiga att lämna prov till databasen.

Prov ska tas i form av salivprov. Vid provtagningen ska på samma sätt som gäller vid annan motsvarande provtagning särskild hänsyn tas till den från vilken provet tas.

Av 13 § framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka anställda och andra personkategorier som ska ingå i elimineringsdatabasen.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.4.

9 §

Av paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, framgår att även andra än de som omfattas av 8 § kan vara skyldiga att lämna DNA-prov i syfte att DNA-profilen ska registreras i eliminerings- databasen.

Paragrafen tar sikte på personer som mer tillfälligt kommer i kontakt med de lokaler där DNA-spår från brottsplatser hanteras eller förvaras, exempelvis representanter från myndigheter som ska inspektera lokalerna eller från massmedia som besöker lokalerna för ett reportage. Polismyn- digheterna eller Statens kriminaltekniska laboratorium kan som ett vill- kor för tillträde till vissa lokaler besluta att en person ska underkasta sig provtagning för DNA-analys och registrering i elimineringsdatabasen. Ett sådant beslut innebär att personen blir skyldig att lämna ett DNA- prov och att DNA-profilen registreras i elimineringsdatabasen. Prov ska tas i form av salivprov.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.4.

10 §

Paragrafen reglerar användningen av prov som har tagits för DNA-analys i syfte att DNA-profilen ska registreras i elimineringsdatabasen. Provet får inte användas för något annat ändamål än det som det togs för och ska förstöras senast sex månader efter det att det togs. Regleringen överens- stämmer med 4 kap. 8 och 9 §§ polisdatalagen (2010:361) om vad som gäller för prover som har tagits i samband med utredning av brott och för registrering i utredningsregistret eller DNA-registret.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.4.

542

Gallring

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om gallring av uppgifter i elimine- ringsdatabasen.

Av första stycket framgår att uppgifter i elimineringsdatabasen ska gallras när uppgifterna inte längre behövs för att utreda om en persons DNA kan ha kontaminerat undersökningsmaterial, prover eller lokaler. Så kan vara fallet när en anställd helt byter arbetsuppgifter och inte läng- re kommer i kontakt med DNA-hantering eller när en anställd är tjänst- ledig under en längre tid för exempelvis studier eller arbete utomlands.

I andra stycket föreskrivs en uttrycklig gräns för när gallring senast ska göras av uppgifter som rör anställda vid Rikspolisstyrelsen, polismyndig- heterna och Statens kriminaltekniska laboratorium. Personer i denna ka- tegori har ofta under lång tid regelbundet kommit i kontakt med DNA- analyser och hanteringen av DNA-profiler och kan då ha kontaminerat både spår och lokaler. Uppgifter om dessa får därför sparas i två år efter det att det förhållande som grundade skyldigheten att lämna prov upphör- de. Den nu aktuella omorganisationen är inte ett sådant förhållande som påverkar gallringsfristen, eftersom det är fråga om en verksamhetsöver- gång.

Av tredje stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, framgår att gallring av uppgifter i databasen som har registrerats med stöd av 9 § ska göras senast ett år efter registreringen.

Fjärde stycket reglerar gallring av uppgifter om övriga som enligt 8 § är skyldiga att lämna prov till elimineringsdatabasen, exempelvis hant- verkare eller lokalvårdare. Uppgifter om dessa personer ska gallras ett år efter det att det förhållande som grundade skyldigheten att lämna prov upphörde.

Frågan har behandlats i avsnitt 8.3.6.

Rättelse och skadestånd

12 §

I paragrafen föreskrivs att reglerna om rättelse och skadestånd i person- uppgiftslagen (1998:204) ska tillämpas på motsvarande sätt vid behand- ling av personuppgifter enligt lagen och enligt föreskrifter som avses i 13 eller 14 §. Frågan har behandlats i avsnitt 8.3.2. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

Ytterligare föreskrifter

13 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om vil- ka personalkategorier vid Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium samt vilka andra personkategorier enligt 8 § som ska ingå i elimineringsdatabasen. Frågan har behandlats i avsnitt 8.3.4.

Prop. 2013/14:110

543

Prop. 2013/14:110

544

14 §

I paragrafen finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om eliminerings- databasen. Det kan således finnas bestämmelser om databasen på lägre normgivningsnivå. Frågan har behandlats i avsnitt 8.3.2.

Övriga bestämmelser

15 §

Paragrafen, som har införts i lagen på förslag av Lagrådet, innehåller en bestämmelse som bryter viss sekretess som annars skulle ha gällt gentemot Statens kriminaltekniska laboratorium.

Av paragrafen framgår att Statens kriminaltekniska laboratorium, trots viss sekretess, har rätt att i sin verksamhet få del av uppgifter ur elimine- ringsdatabasen.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.2.

16 §

Paragrafen, som har införts i lagen på förslag av Lagrådet, reglerar direktåtkomst till elimineringsdatabasen.

Av första stycket framgår att Statens kriminaltekniska laboratorium får medges direktåtkomst till elimineringsdatabasen. Detta gör det möjligt för Rikspolisstyrelsen att utse laboratoriet till personuppgiftsbiträde för elimineringsdatabasen.

I andra stycket föreskrivs att laboratoriet ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.3.2.

Övergångsbestämmelser

Av punkten 1 framgår att lagen träder i kraft den 1 juli 2014.

Punkten 2 gäller DNA-profiler från personer som tidigare har samtyckt till provtagning och registrering i Statens kriminaltekniska laboratoriums nuvarande elimineringsdatabas. Dessa DNA-profiler får registreras i den nyinrättade elimineringsdatabasen om den registrerade uttryckligen samtycker till det. Lämnas inget samtycke ska den befintliga DNA-profi- len gallras. Den berörde ska då behandlas som andra som omfattas av skyldigheten att lämna prov.

Av punkten 3, som har införts i lagen på förslag av Lagrådet, framgår att DNA-profiler från arbetstagare vid Rikspolisstyrelsen, polismyndig- heterna och Statens kriminaltekniska laboratorium som läggs in i elimi- neringsdatabasen får jämföras med DNA-profiler i spårregistret som reg- leras i 4 kap. polisdatalagen (2010:361) till och med den 31 december 2014. Syftet med jämförelsen är att gallra spår i spårregistret som blivit kontaminerade och därmed felaktigt registrerats som spår. Eventuella överensstämmelser mellan DNA-profiler i spårregistret och DNA-pro- filer i elimineringsdatabasen får inte utredas vidare. En sådan överens- stämmelse ska enbart leda till att det felaktiga spåret tas bort ur spårre- gistret. Varje DNA-profil som läggs in i elimineringsdatabasen får jäm- föras med spårregistret vid ett tillfälle under den angivna tiden. En mot-

svarande bestämmelse har införts som en övergångsbestämmelse till Prop. 2013/14:110 ändringarna i polisdatalagen.

Övergångsbestämmelserna har behandlats i avsnitt 8.3.8.

14.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

7 kap.

9 §

I paragrafen föreskrivs att det som gäller om jäv för åklagare i 6 § också är tillämpligt på anställda vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skat- teverket, Tullverket och Kustbevakningen.

Ändringen, som består i att polisväsendet har ersatts med Polismyn- digheten och Säkerhetspolisen, har behandlats i avsnitt 6.1

9 kap.

10 §

Paragrafen reglerar förfarandet då någon ska hämtas till ett sammanträde inför rätten.

Ändringarna i första stycket är enbart språkliga. I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Vidare har stycket moderniserats språkligt.

I tredje stycket har dels ett namnbyte gjorts, dels en språklig moderni- sering. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Vidare har skyldigheten att stanna kvar enbart knutits till den plats som bestäms av Polismyn- digheten. Någon ändring i sak är inte avsedd. Stycket har också moder- niserats språkligt.

Fjärde stycket har enbart moderniserats språkligt.

20 kap.

5 §

I paragrafen anges till vilken myndighet en målsägande ska vända sig för att ange ett brott till åtal.

I paragrafen har ett namnbyte gjorts, vilket har behandlats i avsnitt 6.2. Vidare har den tidigare andra meningen, som reglerade skyldigheten att se till att angivelsen lämnades till rätt myndighet, upphävts eftersom den inte längre har någon saklig innebörd. Genom regleringen i 23 kap. 3 § tredje stycket träffar regleringen även Säkerhetspolisen i de undantagsfall där det kan förekomma målsägande i en förundersökning som hanteras av Säkerhetspolisen. Skulle en målsägande ange ett brott till åtal hos Säkerhetspolisen, och det inte är fråga om ett brott som Säkerhetspolisen ska utreda, följer det av allmänna förvaltningsrättsliga principer att angivelsen då ska vidarebefordras till åklagare eller Polismyndigheten.

545

Prop. 2013/14:110

546

23 kap.

3 §

Paragrafen föreskriver vad som gäller för att inleda förundersökning och vem som ansvarar för detta samt reglerar åklagares möjlighet att få hjälp med utredningsarbetet av polisen.

I första stycket har ordet polismyndighet ersatts med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Genom ändringen tydliggörs Säkerhetspolisens roll vid brottsutredningar inom dess ansvarsområde. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2 och 6.4. Vidare har stycket moderniserats språkligt.

I andra stycket har tydliggjorts att åklagare får anlita biträde av såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen. Förutsättningen för att åklaga- ren ska kunna anlita biträde av Säkerhetspolisen är att det är fråga om ett brott som Säkerhetspolisen ska utreda. Ändringarna har behandlats i av- snitt 6.2 och 6.4. Stycket har också moderniserats språkligt.

Det tredje stycket är nytt. Det tydliggör att när Säkerhetspolisen själv bedriver förundersökning eller när den biträder en åklagare i en förunder- sökning gäller vad som i balken är föreskrivet om Polismyndigheten ock- så för Säkerhetspolisen, t.ex. reglerna om jäv och om förundersöknings- begränsning.

Fjärde stycket har enbart ändrats språkligt.

4 a §

Paragrafen innehåller regler om förundersökningsbegränsning.

Punkten 2 har ändrats språkligt. Vidare har regleringen av Polismyn- dighetens beslutanderätt brutits ut till en egen mening, varvid det förtyd- ligats att beslut om förundersökningsbegränsning fattas av förundersök- ningsledaren. Det framgår av förarbetena till tidigare ändring att detta är avsikten (se prop. 2011/12:10 s. 22 f.). Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

24 kap.

8 §

Paragrafen reglerar förfarandet då någon har gripits. Den omfattar både den situationen att någon har gripits för verkställighet av ett beslut om anhållande i frånvaro och att någon har gripits utan föregående anhåll- ningsbeslut.

Ändringarna i första stycket är i huvudsak språkliga, men det har tyd- liggjorts att beslut om anhållande i frånvaro endast avser den som är misstänkt (jfr 6 §).

I andra stycket har förtydligats att det är åklagaren som ska häva gri- pandet, om han eller hon beslutar att den misstänkte inte ska anhållas. Någon ändring i sak är inte avsedd. I övrigt är ändringarna enbart språkli- ga.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Vidare har förtydligats att en polismans rätt att häva ett gripan- de förutsätter att han eller hon själv har fattat beslutet om gripande. Det framgår av förarbetena att detta var avsikten när man införde möjligheten för polisen att häva gripande i vissa fall (prop. 1996/97:175 s. 61). I övri- ga fall beslutar åklagaren eller – om saken är uppenbar och gripandet inte hunnit anmälas till åklagaren – Polismyndigheten.

Fjärde stycket har enbart ändrats språkligt.

Prop. 2013/14:110

25 kap.

1 §

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anger förutsättningarna för reseförbud och anmälningsskyldighet.

Av första stycket framgår vilka grundläggande förutsättningar som gäl- ler för beslut om reseförbud och anmälningsskyldighet. Ändringarna be- står dels i ett namnbyte, dels i krav på att det i beslutet om anmälnings- skyldighet ska anges på vilken ort skyldigheten ska fullgöras. Tidigare var skyldigheten knuten till en viss angiven polismyndighet. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.3. Stycket har även omarbetats språk- ligt och redaktionellt.

Andra stycket, som är nytt, består av andra meningen i det tidigare första stycket.

Tredje stycket, som motsvarar det tidigare andra stycket, har enbart moderniserats språkligt.

Fjärde stycket, som motsvarar det tidigare tredje stycket, är oförändrat.

28 kap.

4 §

I paragrafen anges vem som beslutar om husrannsakan. Första stycket har enbart moderniserats språkligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts.

Ändringarna i tredje stycket består i ett namnbyte och en språklig modernisering.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.

35 kap.

14 §

I paragrafen anges i vilken utsträckning en skriftlig berättelse eller en uppteckning av en berättelse som avgetts inför polisen eller inför åkla- gare eller annars utom rätta får åberopas som bevis i rättegången.

I första stycket har ett namnbyte gjorts. Genom regleringen i 23 kap. 3 § tredje stycket omfattar regleringen även utsagor som avgetts inför Säkerhetspolisen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Vidare har stycket moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat och det tredje stycket har enbart moderni- serats språkligt.

36 kap.

16 §

Paragrafen föreskriver vad som gäller för vittnesmål. Första stycket har enbart moderniserats språkligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Genom regleringen i 23 kap. 3 § tredje stycket omfattar regleringen även utsagor som avgetts inför Säkerhetspolisen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Vidare har språket moderniserats.

547

Prop. 2013/14:110 48 kap.

14 §

Paragrafen reglerar hur bötesbeloppen för böter som åläggs genom ord- ningsbot fastställs.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har Rikspolisstyrelsen ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4. Vidare har stycket moderniserats språkligt.

Tredje stycket har också moderniserats språkligt. Vidare har den tidi- gare begränsningen i fråga om delegation till överåklagare tagits bort, för att återspegla dagens åklagarorganisation. Ändringen, som i allt väsent- ligt har utformats efter Lagrådets förslag, har behandlats i avsnitt 6.6.1.

14.4 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

21 kap.

3 §

Paragrafen behandlar bl.a. beslut om hämtning av barn vid verkställighet i mål om vårdnad, boende eller umgänge.

I första stycket har ett namnbyte och en språklig modernisering gjorts. Ändringen har kommenterats i avsnitt 6.2.

Andra, tredje och fjärde styckena är oförändrade.

4 §

Paragrafen reglerar bl.a. vad som gäller när rätten beslutar om hämtning av barn genom Polismyndighetens försorg.

I första och andra styckena har namnbyten gjorts. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2. Vidare har styckena moderniserats språkligt.

Tredje stycket har enbart moderniserats språkligt.

10 §

Paragrafen reglerar beslut om omedelbart omhändertagande.

I första och andra styckena har namnbyten gjorts. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2. Vidare har styckena moderniserats språkligt.

Tredje stycket har enbart moderniserats språkligt.

14.5 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

15 kap.

7 §

	I paragrafen straffbeläggs falsk och vårdslös tillvitelse.
	I första stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av-
	snitt 6.2 och 6.6.1. Genom att det inte bara är utsagor som avges vid Po-
	lismyndigheten utan även sådana som avges vid andra myndigheter som
	har till uppgift att ta upp en anmälan omfattas även Säkerhetspolisen av
	regleringen utan att myndigheten uttryckligen pekas ut i paragrafen. Efter
548	synpunkter från Lagrådet har ordet föregiver ersatts med påstår. Någon

ändring i sak är inte avsedd. Även andra språkliga moderniseringar har Prop. 2013/14:110 gjorts.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

16 kap.

15 §

I paragrafen straffbeläggs falskt larm och missbruk av larmanordning.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har en språklig ändring gjorts.

I tredje stycket har ett förtydligande gjorts genom att ordet polis har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har berörts i avsnitt 6.1.

14.6	Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
26 kap.
2 §
Paragrafen reglerar bl.a. till vilken myndighet tillsynsmyndigheten ska
rikta en anmälan om misstanke om brott.
Ändringarna i första stycket består i att Polismyndigheten och Åklagar-
myndigheten pekas ut som mottagare av sådana anmälningar. Den först-
nämnda ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Stycket har också moder-
niserats språkligt.
Andra stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har
enbart ändrats språkligt.
24 §
Paragrafen reglerar vad en naturvårdsvakt ska göra när han eller hon har
tagit egendom i beslag.
I paragrafen tydliggörs att en anmälan om beslaget skyndsamt ska gö-
ras till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den förstnämnda
ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. När det gäller det fortsatta förfa-
randet med den beslagtagna egendomen tydliggörs att skyldigheten att
vidta åtgärder åligger den som själv är behörig att fatta beslut om beslag,
dvs. en åklagare eller en polisman. De åtgärder som avses är att omedel-
bart häva beslaget, om det inte finns grund för det (27 kap. 8 § rätte-
gångsbalken), att upprätta protokoll över det som har tagits i beslag
(27 kap. 13 § rättegångsbalken), att i förekommande fall se till att besla-
get fastställs av behörig person (27 kap. 4 § rättegångsbalken) och att se
till att eventuella underrättelser ombesörjs (27 kap. 11 § rättegångsbal-
ken).
25 §
Paragrafen föreskriver skyldighet att på begäran visa upp ett beslut om
dispens från exempelvis förbud att vistas inom ett visst område.
Ordet polis har i förtydligande syfte ersatts med polisman. Ändringen
har behandlats i avsnitt 6.1. Vidare har en språklig omarbetning av hän-
visningarna till 7, 8 och 11 kap. gjorts, så att texten överensstämmer med
innehållet i dessa bestämmelser. Den tidigare lydelsen gav felaktigt in-
trycket att ett område eller naturföremål måste omfattas av ett förordnan-		549

Prop. 2013/14:110 de enligt såväl 7 kap. som 8 kap. eller av ett förordnande enligt 11 kap. 4 §. Den dispens som paragrafen reglerar avser en dispens från före- skrifter för ett område som omfattas av ett förordnande enligt 7 kap., en dispens från föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. eller en dispens enligt 11 kap. 14 § andra stycket. Om den som har fått en sådan dispens vistas i ett område där dispensen gäller, innebär paragrafen en skyldighet att på begäran visa upp dispensbeslutet för en naturvårdsvakt eller en polisman.

14.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

1 §

Paragrafen reglerar skyldigheten att anmäla ett sjöfynd som har bärgats inom vissa delar av svenskt sjöterritorium.

I paragrafen har namnbyten gjorts. Ändringarna har behandlats i av- snitt 6.2. Vidare har föreskrivits att anmälan kan göras till Kustbevak- ningen eller Tullverket i stället för till en enskild tjänsteman vid någon av dessa myndigheter. Termen skeppsvrak har bytts ut mot det begrepp som numera används i kulturmiljölagen (1988:950), nämligen fartygslämning. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

2 §

Paragrafen reglerar upphittarens fortsatta hantering av ett sjöfynd. Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett

namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. I övrigt har stycket moderniserats språkligt.

I andra stycket har dels ett namnbyte, dels språkliga ändringar gjorts. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

3 §

Paragrafen behandlar bl.a. Polismyndighetens skyldighet att besiktiga och kungöra sjöfynd.

I första stycket anges att Polismyndigheten ansvarar för uppgifter som gäller besiktning och för att kungörande av sjöfynd kommer till stånd. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. I övrigt har stycket moderniserats språkligt.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

5 §

I paragrafen regleras vad polisen ska göra med medel som har influtit från försäljning av sjöfynd. Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

6 §

I paragrafen föreskrivs en förenklad hantering av sjöfynd som vid en be- siktning bedöms ha ett begränsat värde.

550

Förutom ett namnbyte har paragrafen moderniserats språkligt. Den har Prop. 2013/14:110 utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Ändringen har behandlats i

avsnitt 6.2.

7 §

Paragrafen reglerar hanteringen av sjöfynd vilkas värde inte överstiger 100 kronor.

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Paragrafen har också ändrats språkligt.

8 a §

I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av Polismyndighetens beslut. De beslut som det är fråga om rör bl.a. vård och försäljning av det som har bärgats samt utlämnande av det bärgade godset.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 7.5.2, innebär att Polismyn- dighetens beslut enligt lagen överklagas direkt till allmän förvaltnings- domstol. Vilken förvaltningsrätt som är behörig framgår av lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. För överklagande till kammarrätten krävs, som i de flesta andra fall, pröv- ningstillstånd.

Övergångsbestämmelser

Punkten 1 föreskriver att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2015.

I punkten 2 anges att äldre föreskrifter gäller för överklagande av be- slut som har meddelats före ikraftträdandet. Det innebär att sådana beslut överklagas hos länsstyrelsen och att, om det finns oavslutade ärenden hos en länsstyrelse, länsstyrelsen ska avgöra dessa. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas. Övergångsbestämmelsen har behandlats i avsnitt 11.2.

14.8 Förslaget till lag om ändring i växellagen (1932:130)

89 §

Paragrafen reglerar förfarandet vid protest.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.6.5, består i att möjligheten att begära upplysningar hos polismyndigheten i orten har tagits bort. Vidare har stycket moderniserats språkligt.

I andra stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

57 §
I paragrafen anges vad den som har tagit in ett hemdjur ska göra om äga-
ren till djuret, trots kungörelse, inte blir känd.	551

Prop. 2013/14:110 Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Stycket har också moderniserats språkligt.

I andra stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts. Stycket har också modernise- rats språkligt.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

14.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods

1 §

Paragrafen reglerar skyldigheten att anmäla hittegods.

Ändringen i första stycket innebär bara ett namnbyte. Den har behand-

	lats i avsnitt 6.2. Stycket har också moderniserats språkligt.
	Ändringar av motsvarande slag har gjorts i andra stycket.
	2 §
	Paragrafen reglerar hanteringen av hittegods och vad Polismyndigheten
	får göra med hittegods.
	Ändringarna i första stycket består i dels namnbyten, dels språklig mo-
	dernisering.
	Andra stycket innehåller dels ett namnbyte, dels en språklig och redak-
	tionell ändring. Någon ändring i sak är inte avsedd.
	Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.
	3 §
	Paragrafen reglerar ägarens skyldigheter att ersätta kostnader.
	Ändringen i första stycket består i dels ett namnbyte, dels språklig mo-
	dernisering.
	I andra stycket har namnbyten gjorts. Det har också förtydligats att
	tvister avseende lösesumman avgörs av allmän domstol. Stycket har även
	moderniserats språkligt.
	Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.
	4 §
	I paragrafen finns bestämmelser om att hittegods i vissa fall tillfaller upp-
	hittaren eller staten.
	Ändringarna i paragrafen består dels i namnbyten, dels i språklig mo-
	dernisering. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.
	4 a §
	Ändringen innebär bara ett namnbyte. Den har behandlats i avsnitt 6.2.
	9 a §
	Paragrafen anger hur Polismyndighetens beslut enligt lagen överklagas.
	Ändringen, som har behandlats i avsnitt 7.5.2, innebär att Polismyn-
	dighetens beslut enligt lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
552	Vilken förvaltningsrätt som är behörig framgår av lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar och förordningen (1977:937) om all- Prop. 2013/14:110 männa förvaltningsdomstolars behörighet m.m. Förvaltningsrättens

beslut får överklagas till kammarrätt. För överklagande till kammarrätten krävs, som i de flesta andra fall, prövningstillstånd.

10 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande. Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4. Para- grafen har också moderniserats språkligt.

11 §

Av paragrafen framgår att det finns särskilda bestämmelser om vissa ty- per av hittegods. Ordet skeppsvrak har i enlighet med Lagrådets förslag bytts ut mot fartygslämningar i konsekvens med den ändring som har gjorts i 1 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd.

Övergångsbestämmelser

Punkten 1 anger att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2015.

I punkten 2 anges att äldre föreskrifter gäller för överklagande av be- slut som har meddelats före ikraftträdandet. Detta innebär att sådana beslut överklagas hos länsstyrelsen och att, om det finns oavslutade ären- den hos en länsstyrelse, länsstyrelsen ska avgöra dessa. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas. Övergångsbestämmelsen har behandlats i avsnitt 11.2.

14.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig

1 §

Paragrafen reglerar en polismans skyldighet att delta i rikets försvar un- der krig. Det tidigare andra stycket i paragrafen har upphävts.

Uttrycket envar befattningshavare vid polisväsendet har ersatts med polisman. Någon ändring i sak är inte avsedd, eftersom de befattningsha- vare inom polisväsendet som avsågs med bestämmelsen när den infördes var polismän. Paragrafen har också moderniserats språkligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

2 §

Paragrafen, som reglerar polismännens organisatoriska tillhörighet, har moderniserats språkligt. Ordet krigsmakten har bytts ut mot Försvars- makten, vilket är den korrekta benämningen på myndigheten.

5 §

Paragrafen innehåller en erinran om att regeringen kan meddela verkstäl- lighetsföreskrifter. Den har efter påpekande från Lagrådet utformats som en upplysningsbestämmelse och moderniserats språkligt.

553

Prop. 2013/14:110 14.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

20 §

Paragrafen reglerar förfarandet efter det att Högsta domstolens beslut har meddelats.

I första och andra styckena har enbart språkliga ändringar gjorts.

I tredje stycket har namnbyten gjorts och vidare har språket modernise- rats. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

26 §

I paragrafen anges vad som gäller vid transport genom Sverige av någon som har utlämnats av en annan stat.

Första stycket har enbart ändrats språkligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2.

Tredje stycket är oförändrat.

26 a §

Paragrafen reglerar förfarandet när någon, som har utlämnats till Sverige för rättegång, ska återföras till den andra staten.

I första stycket har ett namnbyte gjorts och den lokala anknytningen ta- gits bort. Vidare har stycket moderniserats språkligt. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

Ändringarna i andra stycket består i ett namnbyte, som har behandlats i avsnitt 6.2, och en språklig modernisering.

14.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

2 §

I paragrafen regleras bl.a. förutsättningarna för förstörande och försälj- ning av beslagtagna alkoholhaltiga drycker, vem som beslutar och möj- ligheterna att få frågan överprövad.

I punkten 1 har författningsnumret på alkohollagen ändrats så att hän- visningen avser den nu gällande lagen. Vidare har ett namnbyte gjorts. Punkten har också moderniserats språkligt. Punkten 1 a har enbart änd- rats språkligt, medan det i punkterna 2 och 3 dels har gjorts namnbyten, dels språkliga moderniseringar.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.

554

14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:642) Prop. 2013/14:110 om blodundersökning m.m. vid utredning av

faderskap

2 a §

I paragrafen regleras biträde av Polismyndigheten för att undersökning ska komma till stånd.

I första–tredje styckena har namnbyten gjorts. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2. Styckena har också moderniserats språkligt.

14.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

8 §

Paragrafen reglerar förfarandet när verkställigheten av en fängelsedom ska överföras från Sverige till ett annat nordiskt land.

Första och fjärde styckena har endast moderniserats språkligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts och den lokala anknytningen ta- gits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Stycket har också moderniserats språkligt.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har också moderniserats språkligt.

14.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

1 §

I paragrafen redovisas vad lagen omfattar och hur den förhåller sig till bl.a. bestämmelserna i rättegångsbalken.

I första stycket har i förtydligande syfte ordet polis ersatts med Polis- myndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

Andra stycket är oförändrat.

14 §

Paragrafen reglerar kvarhållande av unga under arton år som har gripits men inte anhållits.

I första stycket har ett namnbyte gjorts. Stycket har också ändrats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket har enbart ett namnbyte gjorts. Det tredje stycket har endast ändrats språkligt. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.

555

Prop. 2013/14:110 32	§
Ändringen i första stycket innebär endast att hänvisningen till 23 kap.
17	§ rättegångsbalken har tagits bort till följd av att den paragrafen har

upphävts. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.6.1.

Andra–fjärde styckena är oförändrade.

14.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

12 §

I paragrafen regleras vilka åtgärder som får vidtas mot en tillståndsha- vare som inte följer de villkor som gäller för verksamheten.

Första stycket har enbart moderniserats språkligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts och vidare har stycket moderni- serats språkligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

	14.18	Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:742)
		om hotell- och pensionatrörelse
	2 §
	I paragrafen anges vilka hotell- och pensionatrörelser som kräver till-
	stånd och vad som krävs för att få sådant tillstånd.
	Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett
	namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har
	behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Vidare har stycket moderniserats
	språkligt.
	Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.
	3 §
	Paragrafen ställer krav på att det i vissa fall ska finnas föreståndare för
	rörelsen och reglerar vilka krav som gäller för sådana föreståndare.
	Första och tredje styckena har enbart moderniserats språkligt.
	I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av-
	snitt 6.2. Språket har också moderniserats.
	6 §
	Paragrafen reglerar vad som ska göras om en tillståndshavare avlider,
	försätts i konkurs eller får en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken
	med uppdrag som omfattar hotell- eller pensionatrörelsen.
	Första och tredje styckena har enbart moderniserats språkligt.
	I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av-
	snitt 6.2. Stycket har också moderniserats språkligt.
	8 §
	Paragrafen reglerar vad som ska göras om rörelsen upphör.
	I paragrafen har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt
	6.2. Vidare har underrättelseskyldigheten gentemot vissa kommunala
556	verksamheter utformats så att enbart vissa nämnder pekas ut. I enlighet

med Lagrådets förslag har benämningen byggnadsnämnden behållits. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

9 §

I paragrafen åläggs Polismyndigheten att föra register över tillstånd en- ligt lagen. Ett namnbyte har gjorts och paragrafen har moderniserats språkligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

19 §

I paragrafen regleras återkallelse av tillstånd och av godkännande av föreståndare för rörelsen. Den har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I första stycket, som har omarbetats och moderniserats språkligt utan någon ändring i sak, har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

I andra stycket har motsvarande omarbetning, namnbyte och språkliga modernisering gjorts, utan att någon ändring i sak är avsedd.

Av tredje stycket framgår att Polismyndigheten om det finns särskilda skäl ska återkalla tillståndet för rörelsen i stället för att återkalla godkän- nandet av en föreståndare eller ersättare enligt andra stycket. Stycket är nytt och består av delar av det tidigare andra stycket.

20 §

Polismyndigheten ges i paragrafen rätt att vid vite förbjuda viss hotell- eller pensionatrörelse.

Ett namnbyte har gjorts och vidare har paragrafen moderniserats språk- ligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

21 §

Paragrafen ger Polismyndigheten rätt till tillträde till hotell och pensionat vid tillsyn över att bestämmelserna i lagen följs.

I paragrafen har ett namnbyte gjorts. Den har också omarbetats språk- ligt med beaktande av Lagrådets synpunkter. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

22 §

Paragrafen anger hur beslut enligt lagen överklagas. De beslut som det är fråga om rör bl.a. tillstånd att bedriva hotell- och pensionatsrörelse, åter- kallelse av sådana tillstånd och godkännande av föreståndare för rörel- sen.

Ändringen av överklaganderegeln, som har behandlats i avsnitt 7.5.2, innebär att polismyndighetens beslut enligt lagen överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol i stället för som tidigare till länsstyrelsen. Vilken förvaltningsrätt som är behörig framgår av lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förordningen (1977:937) om allmän- na förvaltningsdomstolars behörighet m.m. För överklagande till kam- marrätten krävs, som i de flesta andra fall, prövningstillstånd.

Det tidigare andra stycket i paragrafen, som reglerade överklagande av vissa beslut till regeringen har upphävts, eftersom det inte längre finns några sådana beslut som överklaganderegeln tog sikte på. Ändringen har behandlats i avsnitt 7.5.3.

Prop. 2013/14:110

557

Prop. 2013/14:110 Övergångsbestämmelser

Punkten 1 föreskriver att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2015.

I punkten 2 anges att äldre föreskrifter gäller för överklagande av be- slut som har meddelats före ikraftträdandet. Detta innebär att sådana beslut överklagas hos länsstyrelsen och att, om det finns oavslutade ären- den hos en länsstyrelse, länsstyrelsen ska avgöra dessa. Övergångsbe- stämmelsen har behandlats i avsnitt 11.2.

14.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

4 §

I paragrafen regleras var framställning om utlämning enligt lagen ska göras. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

5 §

I paragrafen regleras beslut om utlämning och vilka åtgärder som ska vidtas om ett sådant beslut inte meddelas.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Stycket har även justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket har ett motsvarande namnbyte gjorts. Stycket har även justerats språkligt.

6 §

I paragrafen regleras förhör med den som begärs utlämnad.

I första stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har också moderniserats språkligt.

Andra stycket har endast ändrats språkligt.

8 §

Paragrafen reglerar reseförbud och omhändertagande av den som kan be- faras avvika eller på annat sätt undandra sig utlämning.

I andra stycket har namnbyten gjorts. Ändringarna har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har även moderniserats språkligt.

Första och tredje styckena har enbart moderniserats språkligt.

9 §

I paragrafen regleras reseförbud och omhändertagande av någon som är efterlyst med anledning av ett beslut som kan föranleda utlämning enligt lagen.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett

namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringarna

558

har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Stycket har även moderniserats Prop. 2013/14:110 språkligt.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

11 §

Paragrafen anger hur Polismyndighetens beslut enligt lagen överklagas. Den har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I första stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Vidare har ordet förvaltningsrätt bytts ut mot allmän förvalt- ningsdomstol. Vilken domstol som ska pröva ett överklagande följer av 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förord- ningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. Det föreskrivs vidare att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten när det gäller beslut som har fattats av Polismyndighe- ten. Stycket har även moderniserats språkligt.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt. Överklagandetiden om en vecka gäller oavsett om det är Polismyndigheten eller en förvalt- ningsrätt som har beslutat om utlämnande liksom vid överklagande till kammarrätt (prop. 1970:30 s. 40).

12 §

Av paragrafen framgår att beslut om reseförbud och omhändertagande gäller omedelbart och vad som gäller i fråga om verkställighet av andra beslut enligt lagen.

Första stycket har enbart moderniserats språkligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har även moderniserats språkligt.

14.20 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

4 kap.

38 §

I paragrafen anges vilka befogenheter förrättningsmän, deras biträden och den som för talan har vid en förrättning. Även Polismyndighetens handräckningsskyldighet regleras.

Första–tredje styckena har enbart justerats språkligt.

Ändringen i fjärde stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

14.21 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

93 §
I paragrafen anges vad som gäller beträffande hundar som inte används i
renskötseln och som befinner sig i närheten av betesområden där rensköt-
sel är tillåten.
I första och andra styckena har endast språkliga ändringar gjorts.	559

Prop. 2013/14:110 Ändringen i tredje stycket, som har behandlas i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

96 §

I paragrafen föreskrivs att en samebys styrelse på begäran av vissa myn- digheter är skyldig att låta samla ihop renar eller skilja ut ren från dessa.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

I andra stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

14.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

8 a §

Paragrafen reglerar beslut om förskott på överlastavgift. Första och andra styckena har enbart ändrats språkligt.

Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

8 d §

I paragrafen anges vilka åtgärder som ska vidtas när en polisman har be- slutat om förskott på överlastavgift.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

14.23 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

26 §

I paragrafen föreskrivs en anmälningsplikt för fartygsnämnden om det finns anledning att anta att brott, som hör under allmänt åtal, har förövats ombord på ett fartyg eller om det finns misstanke om ett sådant brott.

I första stycket har tydliggjorts att en anmälan ska göras till antingen Åklagarmyndigheten eller till Polismyndigheten. Sistnämnda ändring har behandlats i avsnitt 6.2. Stycket har även moderniserats språkligt.

Andra stycket har endast justerats språkligt. Uttrycket behörig myndig- het kan omfatta Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten eller, i förekom- mande fall, en svensk utlandsmyndighet.

54 §

Paragrafen reglerar vilka åtgärder befälhavaren får vidta mot en sjöman som misstänks för brott.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

560

14.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:191) Prop. 2013/14:110 om bevakningsföretag

5 §

Av paragrafen framgår att länsstyrelsen prövar frågor om auktorisation. Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att

ordet Rikspolisstyrelsens har bytts ut mot Polismyndighetens. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4.

Första och tredje styckena är oförändrade.

13 §

I paragrafen regleras återkallelse av auktorisation.

Tredje stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har be- handlats i avsnitt 6.4. Stycket har också moderniserats språkligt.

Första, andra och fjärde styckena är oförändrade.

15 §

Paragrafen reglerar överklagande av länsstyrelsens beslut. I första stycket har en språklig justering gjorts.

Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har be- handlats i avsnitt 6.4.

Tredje stycket är oförändrat.

14.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

6 §

I paragrafen anges vem som får ta emot en nöjdförklaring.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Andra stycket har endast moderniserats språkligt.

10 §

I paragrafen regleras bl.a. Kriminalvårdens rätt att utfärda föreläggande om inställelse för den som ska verkställa ett fängelsestraff och att begära handräckning av polisen för sådan inställelse. Vidare regleras polisens skyldighet att i vissa andra fall förpassa dömda och föra tillbaka den som avvikit från kriminalvårdsanstalt till anstalten. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

Första stycket har endast moderniserats språkligt.

Andra stycket har delvis omarbetats, när den tidigare anknytningen till polismyndigheten i den dömdes vistelseort har tagits bort. I de fall där en dömd person inte följer ett föreläggande om inställelse, eller om det finns risk för detta, bör Kriminalvården, om det är möjligt, i sin begäran till Polismyndigheten om handräckning ange var den dömde vistas. Som Lagrådet påpekar behöver detta dock inte regleras i lag. Stycket har också moderniserats språkligt.

561

Prop. 2013/14:110 Ändringarna i tredje–femte styckena består dels i namnbyten, dels i språkliga moderniseringar.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

19 §

I paragrafen regleras hur strafftiden ska beräknas bl.a. vid omhänderta- gande enligt 28 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. I övrigt är paragrafen oförändrad.

14.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.

3 §

I paragrafen regleras missnöjesanmälan.

Första och andra styckena har enbart moderniserats språkligt.

Tredje stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Polismyn- digheten ska således underrättas om att en missnöjesanmälan gjorts och i förekommande fall att åklagaren väckt talan. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Stycket har även justerats språkligt.

14.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

2 §

Paragrafen reglerar förfarandet med egendom som tagits i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.

I första och tredje styckena har namnbyten gjorts. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2. Styckena har också moderniserats språkligt.

Andra stycket har enbart justerats språkligt.

2 a §

Paragrafen reglerar det fortsatta förfarandet med fordonsnycklar som om- händertagits för att förebygga rattfylleribrott.

Ändringarna i första och andra styckena, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Första stycket har även moderniserats språkligt.

8 §

I paragrafen regleras ersättning vid försäljning av bl.a. egendom som ta- gits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m., egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1987:387) och viss egendom som har varit i beslag.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har enbart en språklig ändring gjorts.

562

Tredje stycket har anpassats till den nya polisorganisationen på så sätt Prop. 2013/14:110 att Rikspolisstyrelsen har utmönstrats och att det i samtliga fall är den

myndighet som har beslutat om försäljning som också prövar en ansökan om ersättning.

14.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen

4 §

Paragrafen reglerar bl.a. handräckning. Första stycket har endast ändrats språkligt.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

14.29 Förslaget till lag om ändring i oljekrislagen (1975:197)

21 §

Paragrafen reglerar handräckning. Ändringen, som har behandlats i av- snitt 6.2, består i ett namnbyte.

14.30 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

37 §

I paragrafen regleras skyldigheten för förare av bl.a. moped att ha med sig bevis om trafikförsäkring. Paragrafen har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

Första stycket har endast ändrats språkligt.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

14.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

8 §

I paragrafen regleras möjligheten att ansöka om rättelse av en parkerings- anmärkning.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Stycket har även moderniserats språk- ligt.

I andra och tredje styckena har endast språkliga justeringar gjorts.

563

Prop. 2013/14:110 9 §

Av paragrafen framgår hur ägaren av ett fordon för vilket en parkerings- anmärkning har meddelats ska gå till väga för att bestrida den.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Stycket har även moderniserats språkligt.

I andra stycket har namnbyten gjorts. Stycket har även justerats språk- ligt, men någon ändring i sak är inte avsedd.

Tredje stycket har ändrats språkligt och kronofogdemyndigheten har ersatts med Kronofogdemyndigheten, vilket är den korrekta benäm- ningen på myndigheten.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

10 §

Paragrafen reglerar överklagande.

Första stycket är oförändrat.

Ändringarna i andra och tredje styckena, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Styckena har även moderniserats språkligt.

14.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

4 §

I paragrafen anges förutsättningarna för att hålla någon kvar efter om- händertagandet och hur den omhändertagne ska behandlas. Paragrafen har dels ändrats på det sättet att ordet polisen har ersatts med Polismyn- digheten, vilket har behandlats i avsnitt 6.1, dels anpassats till att regle- ringen i lagen även gäller för militärpolisen.

Genom ett tillägg har tydliggjorts att en myndighet vars tjänstemän med laga stöd har omhändertagit någon enligt förevarande lag har samma skyldighet som Polismyndigheten att utöva tillsyn över den omhänder- tagne, att underrätta honom eller henne om anledningen till omhänderta- gandet, att innan omhändertagandet upphör ge den omhändertagne vissa upplysningar och att, i den mån det är lämpligt, även samråda med andra samhällsorgan. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.6.3.

Paragrafen har även moderniserats språkligt.

7 §

Av paragrafen framgår vilka åtgärder som ska vidtas när någon omhän- dertagits enligt lagen.

I första och tredje styckena har enbart språkliga justeringar gjorts. Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisen har ersatts med

Polismyndigheten. Stycket har även moderniserats språkligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

564

7 a §	Prop. 2013/14:110
I paragrafen föreskrivs en skyldighet för Kriminalvården att underrätta
Polismyndigheten om behovet av omprövning, om den omhändertagne
förvaras hos Kriminalvården.
Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett
namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har
behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Paragrafen har även moderniserats
språkligt.

14.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik

5 §

Paragrafen reglerar avgiftskontroll.

I första stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

14.34 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

7 kap.

5 §

Paragrafen reglerar befogenheterna vid tillsyn och polisens skyldighet att lämna handräckning.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även justerats språkligt för att tydliggöra att det krävs en begäran om handräckning.

Första och tredje styckena har endast ändrats språkligt.

14.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor

6 §

Paragrafen reglerar överklagande.

Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2 består i ett namnbyte.

Första, andra och femte styckena har ändrats språkligt, medan fjärde stycket är oförändrat.

565

Prop. 2013/14:110 14.36 Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

47 §

I paragrafen regleras vilken kontroll som får göras av att uppgiftsskyl- digheten enligt lagen fullgörs.

Första och andra styckena har endast ändrats språkligt med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts samt språkliga justeringar. Änd- ringen har behandlats i avsnitt 6.2.

48 §

I paragrafen anges vilka skyldigheter ägare eller innehavare har när för- fogande enligt lagen förbereds.

Första stycket är oförändrat och i andra stycket har endast språkliga ändringar gjorts med beaktande av Lagrådets synpunkter.

Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

56 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

Ändringarna i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Stycket har även moderniserats språkligt med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I andra stycket har språkliga ändringar gjorts och försvarsmakten har ersatts med Försvarsmakten, vilket är den korrekta benämningen på myn- digheten.

14.37 Förslaget till lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268)

15 §

I paragrafen anges vilka skyldigheter en näringsidkare har vid beslut om förfogande eller dispositionsförbud. Paragrafen har utformats med beak- tande av Lagrådets synpunkter.

Första och andra styckena har enbart ändrats språkligt.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har också moderniserats språkligt.

35 §

Paragrafen innehåller regler om kontroll av att viss uppgiftsskyldighet har fullgjorts och om handräckning.

Första stycket har enbart ändrats språkligt med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Vidare har stycket moderniserats språkligt.

566

14.38 Förslaget till lag om ändring i passlagen Prop. 2013/14:110 (1978:302)

2 §

I paragrafen anges vilka myndigheter som är passmyndigheter.

Första stycket är oförändrat.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

Tredje stycket har enbart ändrats språkligt.

5 a §

Av paragrafen framgår att Polismyndigheten har till uppgift att kontrol- lera att svenska medborgare inte reser ut ur landet utan att ha med sig giltigt pass.

Första stycket har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Stycket har även moderniserats språkligt.

I andra och tredje styckena har enbart språkliga justeringar gjorts.

14.39 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

2 §

Paragrafen anger under vilka förutsättningar tillstånd till yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg får meddelas.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har endast en språklig ändring gjorts.

Tredje stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har be- handlats i avsnitt 6.4. Stycket har även moderniserats språkligt.

3 §

I paragrafen anges att det är Polismyndigheten som prövar frågor om till- stånd. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändring- arna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Paragrafen har även moderni- serats språkligt.

5 §

Paragrafen reglerar tillsyn enligt lagen.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

Andra stycket har endast ändrats språkligt.

6 §

I paragrafen åläggs den som har tillstånd till yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg att på begäran lämna Polismyndigheten upplysningar, varu- prov m.m.

567

Prop. 2013/14:110 Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Pa- ragrafen har även moderniserats språkligt.

8 §

Paragrafen anger hur beslut enligt lagen överklagas. De beslut som det är fråga om rör bl.a. tillstånd att bedriva försäljning och återkallelse av så- dant tillstånd.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 7.5.2, innebär att Polismyndighetens beslut enligt lagen överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol. Vilken förvaltningsdomstol som är behörig framgår av lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förord- ningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. För överklagande till kammarrätten krävs, som i de flesta andra fall, prövningstillstånd. Bestämmelsen har flyttats över från det tidigare andra stycket, som har upphävts.

I andra stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

Övergångsbestämmelser

Punkten 1 anger att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2015.

I punkten 2 anges att äldre föreskrifter gäller för överklagande av be- slut som har meddelats före ikraftträdandet. Detta innebär att ett överkla- gande ska prövas av länsstyrelsen, vars beslut i sin tur kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelsen innebär också att oavslutade ärenden hos en länsstyrelse ska avgöras av denna. Övergångsbestämmel- sen har behandlats i avsnitt 11.2.

14.40 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

15 §

Paragrafen reglerar bl.a. Polismyndighetens skyldighet att biträda med kontroll av att reglerna om båtregistrering och båtidentifiering följs.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Pa- ragrafen har även moderniserats språkligt.

14.41 Förslaget till lag om ändring i lagen

	(1979:1088) om gränsövervakningen i krig
	m.m.
	1 §
	I paragrafen anges vilka myndigheter som i krig ska övervaka trafiken
	över rikets gränser.
568	I första stycket har polis- och tullväsendet ersatts med Polismyndig-
	heten och Tullverket. Den förstnämnda ändringen har behandlats i avsnitt

6.2. Stycket har också moderniserats språkligt och försvarsmakten och kustbevakningen har ersatts med Försvarsmakten och Kustbevakningen, vilket är de korrekta benämningarna på dessa myndigheter.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

5 §

I paragrafen regleras vilka myndigheters personal som kan tas ut för att fullgöra gränsövervakning i krig.

I första stycket har begreppet polispersonal ersatts med polismän. Änd- ringen har behandlats i avsnitt 6.2. Annan passkontrollpersonal har er- satts med särskilt förordnade passkontrollanter, som är det uttryck som används i andra författningar. Ordet tullpersonal har ersatts med tulltjäns- temän. Någon ändring i sak är inte avsedd. Stycket har även modernise- rats språkligt och försvarsmaktens har ersatts med Försvarsmaktens, vil- ket är den korrekta benämningen på myndigheten.

I andra stycket har språkliga justeringar gjorts och kustbevakningen ersatts med Kustbevakningen.

7 §

Enligt paragrafen har en gränsövervakningsman i vissa fall samma befo- genheter som en polisman att gripa den som är misstänkt för vissa brott och att verkställa beslag och vissa andra tvångsmedel.

Ändringarna i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten och språkliga moderniseringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Andra och tredje styckena har enbart moderniserats språkligt.

Fjärde stycket har omarbetats språkligt som en anpassning till den nya polisorganisationen och att även åklagarväsendet, tullväsendet och För- svarsmakten har ombildats.

11 §

I paragrafen föreskrivs att det för samordnad gränsövervakning ska fin- nas en organisationsplan i varje län och vad planen ska innehålla.

I första stycket punkten 2 har på samma sätt som i 5 § polispersonal och passkontrollpersonal ersatts med polismän respektive särskilt förord- nade passkontrollanter. Den förstnämnda ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Ordet tullpersonal har ersatts med tulltjänstemän. Ändringen är inte avsedd att innebära någon ändring i sak. På samma sätt som i dag ska det vara möjligt att både peka ut tjänstemän på individnivå och ange tjänstemän på enhets- eller funktionsnivå. Det sistnämnda innebär att det i organisationsplanen exempelvis kan anges att det ska finnas ett visst an- tal trafikpoliser eller tjänstemän på befälsnivå. Stycket har också moder- niserats språkligt.

Andra och tredje styckena har endast moderniserats språkligt.

Prop. 2013/14:110

569

Prop. 2013/14:110

570

14.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg

5 kap.

2 §

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även justerats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

6 kap.

11 §

Paragrafen reglerar tillsynsmyndigheternas skyldigheter vid misstanke om brott mot lagen.

I första och andra styckena har namnbyten gjorts. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2. Styckena har också moderniserats språkligt.

7 kap.

10 §

Paragrafen föreskriver att en myndighet, som har förbjudit ett fartygs av- gång eller vidare resa eller förbjudit ett fartyg att anlöpa svensk hamn, genast ska anmäla sitt beslut till vissa myndigheter.

I första stycket har polis-, tull- och lotsmyndigheterna bytts ut mot Polismyndigheten, Tullverket och Sjöfartsverket, vilka är de korrekta benämningarna på dessa myndigheter. Den förstnämnda ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Stycket har även moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

11 §

Paragrafen, som har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, innehåller ett bemyndigande som anger vem som får meddela föreskrifter om märkning av olja ombord på fartyg och om provtagning.

Första stycket har endast moderniserats språkligt.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

11 kap.

3 §

Paragrafen reglerar åklagares och Polismyndighetens rätt att anlita biträ- de av Kustbevakningen och kustbevakningstjänstemän.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

5 §

I paragrafen regleras en kustbevakningstjänstemans befogenhet att gripa den som misstänks för brott mot lagen och Kustbevakningens skyldig- heter vid ett gripande.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Pa- ragrafen har också moderniserats språkligt.

14.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

4 §

Paragrafen anger vilka krav som ställs på den som ska förordnas som ordningsvakt. Kravet på att den som ska förordnas inte har fyllt 65 år har upphävts. Däremot finns det alltjämt en undre åldersgräns på 20 år. Änd- ringen har behandlats i avsnitt 6.6.5. Paragrafen har också justerats språkligt.

5 §

I paragrafen föreskrivs vem som förordnar ordningsvakter, längden på ett förordnande och vad ett förordnande ska innehålla.

Ändringen i första stycket innebär att Rikspolisstyrelsen och polismyn- digheten ersätts med Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2 och 6.4.

I andra stycket har endast språkliga justeringar gjorts.

6 §

Paragrafen reglerar en ordningsvakts lydnadsförhållanden.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, hör samman med att det i den nya polisorganisationen inte finns några polisdistrikt. Lydnadsför- hållandet har genom ändringen utsträckts till att gälla generellt i förhål- lande till Polismyndigheten. I förhållande till en polisman är lydnadsför- hållandet oförändrat, men det har förtydligats att detta bara gäller om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjänstgöringen som ordningsvakt. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

7 §

Ändringen består i ett namnbyte men får till effekt att underrättelseskyl- digheten utvidgas att gälla i förhållande till hela den nya Polismyndighe- ten. Det får förutsättas att en ordningsvakt, på samma sätt som i dag, in- formerar närmaste lokala enhet av Polismyndigheten. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

9 §

Paragrafen reglerar återkallelse av förordnanden som ordningsvakt och tillfällig avstängning av en ordningsvakt i avvaktan på att frågan om återkallelse prövas.

Ändringarna i första och tredje styckena, som har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.4, innebär att det anges att Polismyndigheten beslutar om åter- kallelse och avstängning. Styckena har också moderniserats språkligt.

I andra stycket har språkliga ändringar gjorts, varvid det har förtydli- gats att grunden för tillfällig avstängning är att vederbörande åsidosätter sina skyldigheter som ordningsvakt.

10 §

I paragrafen regleras överklagande av beslut enligt lagen.

Prop. 2013/14:110

571

Prop. 2013/14:110 Ändringen i första stycket innebär att Rikspolisstyrelsen och polismyn- dighet ersätts med Polismyndigheten. Ändringarna har behandlats i av- snitt 6.2 och 6.4. I övrigt har språkliga justeringar gjorts.

Andra stycket är oförändrat.

Ikraftträdandebestämmelse

Ändringen i 4 § ska träda i kraft den 1 juli 2014 medan ändringarna i övriga paragrafer ska träda i kraft den 1 januari 2015. Ikraftträdandet har behandlats i avsnitt 13.

14.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen

1 §

Av paragrafen framgår att en kommun får utse medborgarvittnen att följa Polismyndighetens arbete.

Ändringarna består dels i att polisens har ersatts med Polismyndighe- tens, vilket tydliggör att det är Polismyndighetens arbete som medbor- garvittnena får följa, och dels i att polisdistrikt har ersatts med län. Det sistnämnda hör samman med att det inte längre finns några polisdistrikt, samtidigt som medborgarvittnena även i fortsättningen ska ha samma lo- kala anknytning till verksamheten.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.2.

3 §

Av paragrafen framgår vem som är valbar till medborgarvittne. Ändringen i första stycket innebär att polisväsendet har ersatts med

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Stycket har också moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

4 §

Av paragrafen framgår att bestämmelser om medborgarvittnenas tjänst- göring meddelas av kommunen efter samråd med Polismyndigheten. Om en annan kommun inom samma län har utsett medborgarvittnen, ska samråd äga rum även med denna.

Ändringarna består i att polisstyrelsen har ersatts med Polismyndighe- ten och att polisdistrikt, på samma sätt som i 1 §, ersatts med län. Änd- ringarna har behandlats i avsnitt 6.2.

Paragrafen har även moderniserats språkligt.

5 §

Av paragrafen framgår Polismyndighetens skyldighet att bereda medbor- garvittnen tillfälle att närvara när polisverksamhet utövas.

I första stycket punkten 4 har ordet polisens ersatts med myndighetens. Genom ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.1, tydliggörs på samma sätt som i 1 § att det är Polismyndighetens verksamhet som avses. Vidare har formuleringen anpassats till hur polisens brottsbekämpande uppgifter

572

beskrivs numera, bl.a. i polisdatalagen (2010:361). Stycket har också Prop. 2013/14:110 ändrats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

6 §

Paragrafen reglerar medborgarvittnens tystnadsplikt.

Ändringen består i att polisen i förtydligande syfte har ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Vidare har, på samma sätt som i 5 §, formuleringen om verksamheten anpassats till hur polisens brottsbekämpande uppgifter beskrivs numera. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

14.45 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol

2 §

Paragrafen anger vem som beslutar om säkerhetskontroll och vilket sam- råd som krävs innan beslut fattas.

Första stycket har endast ändrats språkligt.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även ändrats språkligt.

Tredje stycket är oförändrat.

4 §

Ändringen, som består i ett namnbyte, har behandlats i avsnitt 6.2.

5 §

I paragrafen föreskrivs vad som ska eftersökas vid en säkerhetskontroll och hur kontrollen får verkställas.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts och vidare har stycket moderni- serats språkligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

Första och fjärde styckena är oförändrade.

14.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler

2 §

Av paragrafen framgår att den som svarar för alarmeringscentraler inte utan tillstånd av regeringen får spela in telefonsamtal genom vilka någon påkallar hjälp.

Första stycket har förtydligats genom att ordet polis har ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Vidare har or- det telefonnät bytts ut mot kommunikationsnät, vilket är det begrepp som numera används; jfr 1 kap. 7 § lagen (2003:389) om elektronisk kommu- nikation och prop. 2010/11:115 s. 157.

573

Prop. 2013/14:110 I andra stycket punkten 2 har en språklig ändring gjorts. Punkten 1 är oförändrad.

14.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

7 §

I paragrafen anges att åklagaren eller Polismyndigheten vid förundersök- ning om brott får anlita biträde av Kustbevakningen om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Ändringarna består i ett namnbyte och språkliga justeringar. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

9 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

14.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel

3 §

Paragrafen reglerar tillstånd att anordna automatspel eller ställa upp spel- automater.

Andra stycket har endast ändrats språkligt.

Ändringen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

Första och fjärde styckena är oförändrade.

8 §

I paragrafen anges vilka åtgärder som kan vidtas om den som anordnar automatspel eller som har låtit ställa upp en spelautomat inte lämnar till- träde till lokalen eller inte lämnar föreskrivna upplysningar.

I första stycket har förtydligats att Lotteriinspektionen får besluta de förelägganden som behövs för tillsynen och att sådana förelägganden får förenas med vite.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

14.49 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

	2 §
	I paragrafen anges undantag från lagens tillämpningsområde.
	Första, andra, fjärde och femte styckena är oförändrade.
	I tredje stycket har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisen har
574	bytts ut mot Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringen har be-

handlats i avsnitt 6.1. Försvaret har ersatts med Försvarsmakten, vilket är Prop. 2013/14:110 den korrekta benämningen på den myndigheten. Stycket har också juste-

rats redaktionellt, utan att någon saklig ändring är avsedd.

21 §

I paragrafen regleras Arbetsmiljöverkets rätt att begära upplysningar och handlingar samt att få komma in på arbetsställena vid tillsyn enligt lagen.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Stycket har även moderniserats språkligt.

14.50 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

3 §

I paragrafen föreskrivs att Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd enligt lagen.

Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett
namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringarna
har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.
5 §
Av paragrafen framgår att regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får föreskriva under vilka förutsättningar en larm-
anläggning får anslutas till larmmottagare hos Polismyndigheten.
Paragrafen har förtydligats genom att ordet polisen har ersatts med Po-
lismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.
6 §
I paragrafen regleras vad som åligger en larminnehavare för att undvika
att anläggningen genom obefogade larm förorsakar onödigt arbete för
Polismyndigheten. Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär
endast ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.
7 §
Enligt paragrafen ska Polismyndigheten, vid bedömningen av om utryck-
ning ska göras eller annan åtgärd ska vidtas med anledning av ett larm,
beakta om anläggningen tidigare i stor omfattning har föranlett onödiga
insatser.
I paragrafen har ett namnbyte gjorts. Den har också förtydligats genom
att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Språkliga justeringar
har också gjorts.
Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.2.
8 §
Paragrafen anger vilka åtgärder som får vidtas om en innehavare av en
larmanläggning inte sköter sina åligganden.	575

Prop. 2013/14:110 I första stycket har ett namnbyte gjorts.

I andra och tredje styckena består ändringarna i namnbyten och en språklig modernisering.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.

9 §

Paragrafen reglerar tillsynen över lagen.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

10 §

Paragrafen anger vilka skyldigheter larminnehavare har vid tillsyn enligt lagen.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

12 §

Paragrafen anger hur beslut enligt lagen överklagas. De beslut som det är fråga om rör bl.a. tillstånd att bedriva larminstallationsverksamhet och återkallelse av sådana tillstånd. Ändringen innebär bl.a. att det tidigare andra stycket har upphävts.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 7.5.2, innebär att Polismyndighetens beslut enligt lagen överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol. Vilken förvaltningsrätt som är behörig att pröva frågan framgår av lagen (1971:291) om allmänna förvaltningsdomstolar och förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behö- righet m.m. Kravet på prövningstillstånd vid överklagande till kammar- rätten har flyttats från det tidigare andra stycket.

Andra stycket är oförändrat.

Övergångsbestämmelser

Punkten 1 anger att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2015.

I punkten 2 anges att äldre föreskrifter gäller för överklagande av be- slut som har meddelats före ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att sådana beslut ska överklagas till länsstyrelsen och att oavslutade ärenden hos en länsstyrelse ska avgöras av denna. Övergångsbestämmelsen har behand- lats i avsnitt 11.2.

14.51 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

1 §

Paragrafen anger de grundläggande syftena med polisens arbete och vilka myndigheter som bedriver polisverksamhet.

Första stycket har enbart ändrats språkligt.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att det är Polismyndigheten och Säkerhetspolisen som bedriver polisverksamhet i landet. Vilken polis-

576

verksamhet som bedrivs av myndigheterna framgår av 2, 2 a och 3 §§. Polismyndigheten ansvarar för den polisiära verksamheten vid Ekobrotts- myndigheten.

Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.

2 §

Paragrafen, som är oförändrad i sak, reglerar tillsammans med 2 a §, vil- ka uppgifter som Polismyndigheten ansvarar för. Motsvarande reglering för Säkerhetspolisen finns i 3 §.

Punkten 1 har omformulerats för att motsvara hur polisens uppgifter att förebygga brott beskrivs numera. Någon ändring i sak är inte avsedd. Till följd härav har punkten 2 ändrats språkligt. Punkten 3 medför ingen änd- ring i sak men formuleringen har anpassats till hur polisens uppgifter nu- mera beskrivs, exempelvis i polisdatalagen (2010:361). Punkten 4 är oförändrad. I punkten 5 har ordet polisen ersatts av Polismyndigheten. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1 och 6.1.

2 a §

Paragrafen föreskriver att Polismyndigheten får bedriva särskilt person- säkerhetsarbete i fråga om vittnen och andra hotade personer och inne- håller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om så- dant arbete.

Ändringen består i att ordet polisen i förtydligande syfte har ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Paragra- fen har även justerats språkligt.

2 b §

Av paragrafen, som är ny, framgår att det i Polismyndigheten ska finnas vissa avdelningar. Enligt punkten 1 ska det finnas en avdelning som på nationell nivå leder och samordnar viss polisverksamhet, benämnd Natio- nella operativa avdelningen. Enligt punkten 2 ska det också finnas en av- delning som handlägger ärenden om brott av framför allt polisanställda, åklagare och domare, Avdelningen för särskilda utredningar. I 1 och 7 §§ förordningen (2010:1031) om handläggning av brott av anställda inom polisen m.m. anges vilka yrkeskategorier som omfattas. Hit hör även polisstudenter och uppdragstagare inom polisen samt vissa andra offent- liga befattningshavare. Av punkten 3 framgår att det ska finnas en avdel- ning benämnd Nationellt forensiskt centrum. Avdelningen ska ha ett nationellt ansvar för Polismyndighetens forensiska verksamhet och utföra forensiska undersökningar som föranleds av misstanke om brott. Avdelningen består av det som tidigare var Statens kriminaltekniska la- boratorium och ska utföra de uppgifter som laboratoriet tidigare utförde. Avdelningen bedriver också forskning inom sitt verksamhetsområde.

Frågan har behandlats i avsnitt 5.1

3 §

I paragrafen, som är ny, anges vilka huvuduppgifter Säkerhetspolisen har. Paragrafen är utformad efter mönster av 2 §, som reglerar Polismyn- dighetens huvudsakliga ansvarsområden.

I första stycket punkten 1 föreskrivs att Säkerhetspolisen ansvarar för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefat-

Prop. 2013/14:110

577

Prop. 2013/14:110 tar brott mot rikets säkerhet och terrorbrott. Med brott mot rikets säkerhet avses i första hand brott mot 18 och 19 kap. BrB samt vissa allvarliga brott mot 13 kap. BrB. Med terrorbrott avses bl.a. brott mot lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, och brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Hit hör också brott mot lagen (2010:299) om straff för offentlig uppma- ning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet.

I punkten 2 föreskrivs att Säkerhetspolisen ska utreda och beivra såda- na brott som anges i den första punkten och eventuella andra brott om det följer av punkten 5.

Enligt punkten 3, som har utformats med beaktande av Lagrådets syn- punkt att den personkrets som skyddet omfattar bör preciseras närmare, ska Säkerhetspolisen fullgöra uppgifter som har samband med person- skydd av den centrala statsledningen och andra som regeringen eller Säkerhetspolisen bestämmer. Vilka som ingår i begreppet den centrala statsledningen kommer att regleras i förordning.

Av punkten 4 framgår att Säkerhetspolisen även ska fullgöra uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627).

I punkten 5 anges att Säkerhetspolisen även ska bedriva sådan polis- verksamhet som följer av lag eller förordning eller som regeringen uppdragit åt Säkerhetspolisen att i särskilda hänseenden ansvara för. Så- dana uppdrag kan alltså grunda sig på antingen författning eller särskilda beslut. Säkerhetspolisen har exempelvis särskilda uppgifter enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll och enligt 1 kap. 7 § utlän- ningslagen (2005:716).

Av andra stycket framgår att i de fall där Säkerhetspolisen leder polis- verksamhet inom sitt verksamhetsområde ska vad som i lag eller annan författning föreskrivs om Polismyndigheten i tillämpliga delar gälla för Säkerhetspolisen. Detta motsvarar vad som reglerades i tidigare 7 § andra stycket, då Säkerhetspolisen utgjorde en del av Rikspolisstyrelsen. Nå- gon saklig förändring är inte avsedd.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1 och 6.4.

4 §

Paragrafen föreskriver att en polisman är tjänsteman hos antingen Polis- myndigheten eller Säkerhetspolisen. Regeringen kan dock föreskriva av- vikelser från detta. Vidare framgår att regeringen bestämmer vad som av- ses med polisman. Vem som är polisman regleras i 1 kap. 4 § polisför- ordningen (1998:1558). Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1, 6.2 och 6.4.

Paragrafen har också moderniserats språkligt.

5 §

I paragrafen, som motsvarar tidigare 7 a §, föreskrivs att en arbetstagare hos Säkerhetspolisen får förflyttas till en annan statlig anställning. I fråga om en polisman gäller dock den begränsningen att förflyttning bara får göras till en annan tjänst som polisman. Ändringen i första stycket, som innebär ett namnbyte, har behandlats i avsnitt 6.4. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

578

6 §

I paragrafen regleras dels Polismyndighetens och Säkerhetspolisens skyl- dighet att samarbeta med varandra och med andra myndigheter, dels and- ra myndigheters skyldighet att stödja polisen i dess arbete. Innehållet motsvarar tidigare 3 § med de förändringar som krävs med anledning av ombildningen.

I första stycket har ordet polisen ersatts med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen som en anpassning till den nya organisationen. Där slås fast att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska samarbeta med var- andra. De ska också samarbeta med åklagarmyndigheterna, dvs. Åklagar- myndigheten och Ekobrottsmyndigheten.

Delar av innehållet i det tidigare första stycket har flyttats till andra stycket, som är nytt. Där understryks Polismyndighetens skyldighet att fortlöpande samarbeta med myndigheter inom socialtjänsten. Genom en ändring i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) har tydliggjorts att Po- lismyndigheten och Säkerhetspolisen har en anmälningsskyldighet i för- hållande till socialnämnden när det gäller barn som kan behöva nämn- dens skydd.

Det tredje stycket motsvarar, med undantag för vissa språkliga moder- niseringar och att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har pekats ut, i sak den andra meningen i tidigare 3 §.

I fjärde stycket åläggs andra myndigheter att ge Polismyndigheten och Säkerhetspolisen stöd i deras arbete. Regleringen motsvarar innehållet i tidigare 3 § andra stycket. En språklig justering har också gjorts.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1, 6.2 och 6.4.

10 a §

I paragrafen regleras en polismans rätt att belägga någon med fängsel. Tidigare hänvisades i paragrafen till bestämmelserna i 4 kap. 10 § häkteslagen (2010:611), där förutsättningarna för att belägga en intagen med fängsel anges. Dessa förutsättningar anges nu, med den anpassning som krävs till polisverksamheten, uttryckligen i paragrafen. Någon änd- ring i sak är inte avsedd.

Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.

11 §

Paragrafen reglerar tillfälliga omhändertaganden som grundas på annan lagstiftning än polislagen, t.ex. utlänningslagstiftningen.

Ändringen innebär att polismyndighet har bytts ut mot Polismyndighe- ten och Säkerhetspolisen, eftersom paragrafen gäller för båda. Vidare har en språklig modernisering gjorts.

Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1, 6.2 och 6.4.

13 b §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte och en språklig modernisering.

13 c §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

Prop. 2013/14:110

579

Prop. 2013/14:110 15 §

Paragrafen reglerar bl.a. underrättelseskyldighet och skyldigheten att rap- portera när en person har omhändertagits. Paragrafen är tillämplig på både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen och har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har ordet polismyndigheten bytts ut mot Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen, eftersom paragrafen är tillämplig på båda myndigheterna.

I tredje stycket har Polismyndigheten ersatts med myndigheten, efter- som även Säkerhetspolisen omfattas.

Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.

16 §

Paragrafen reglerar den fortsatta behandlingen av den som har omhänder- tagits av polisen. Denna paragraf är tillämplig på Polismyndigheten och till viss del också på Säkerhetspolisen, exempelvis kravet på att förhör ska hållas med den omhändertagne så snart som möjligt.

Ändringarna i första och tredje styckena innebär bara språkliga moder- niseringar.

I andra stycket har ordet polisen i förtydligande syfte ersatts med Polis- myndigheten, eftersom den typ av omhändertaganden som regleras där ankommer på den myndigheten. Vidare har en språklig modernisering gjorts.

Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1, 6.1 och 6.2.

17 a §

Paragrafen föreskriver underrättelseskyldighet vid frihetsberövanden. Ändringen i första stycket innebär att ordet polisen har ersatts av Polis-

myndigheten och Säkerhetspolisen, eftersom regleringen gäller för båda myndigheterna. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1 och 6.2.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

20 §

Paragrafen reglerar en polismans rätt att i vissa fall bereda sig tillträde till en eftersökt persons bostad eller annan plats som disponeras av honom eller henne. Paragrafen är tillämplig på både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Första stycket har endast moderniserats språkligt. Andra stycket är oförändrat.

Ändringen i tredje stycket innebär att polismyndigheten har ersatts med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Vidare har stycket modernise- rats språkligt. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1 och 6.2.

Ändringen i fjärde stycket, som innehåller en upplysningsbestämmelse, är en konsekvens av en tidigare gjord ändring i 28 kap. 1 § rättegångs- balken som trädde i kraft den 1 juli 2008 (prop. 2007/08:68). Ändringen i rättegångsbalken innebär att husrannsakan numera får göras även för att söka efter föremål som kan tas i förvar. I anledning av detta har ordet förvar lagts till. Stycket har också moderniserats språkligt.

580

23 §

Paragrafen reglerar rätten för en polisman – om det av särskilda skäl anses finnas risk för brott som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom – att använda vissa tvångs- medel i förebyggande syfte. Paragrafen är tillämplig på både Polismyn- digheten och Säkerhetspolisen.

I första och andra styckena har enbart språkliga ändringar gjorts.

I tredje stycket har polismyndigheten ersatts med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Stycket har också moderniserats språkligt.

23 a §

Enligt paragrafen får Polismyndigheten meddela förordnanden om att vara arrestantvakt eller passkontrollant för den som inte är anställd som sådan hos Polismyndigheten och inte heller är polisman.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.1, innebär att ordet polisvä- sendet har ersatts med Polismyndigheten.

Paragrafen har också moderniserats språkligt.

24 §

I paragafen anges vilka medel Polismyndigheten får använda vid allvar- liga störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten.

Ändringarna i första–tredje styckena innebär bara namnbyten och språkliga moderniseringar.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.

24 d §

Paragrafen reglerar det fortsatta förfarandet när fordonsnycklar omhän- dertagits för att förebygga rattfylleribrott.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består bara i ett namnbyte.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

25 §

I paragrafen föreskrivs att transportföretag som befordrar varor, passage- rare eller fordon på begäran ska lämna ut uppgifter om bl.a. namn, res- rutt, bagage och medpassagerare.

I första stycket har en polismyndighet ersatts med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Stycket har också moderniserats språkligt.

Med beaktande av Lagrådets synpunkter är andra stycket oförändrat. Säkerhetspolisen bedriver enbart brottsbekämpande verksamhet och behöver därför inte anges i stycket.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1 och 6.2.

26 §

I paragrafen regleras på vilket sätt uppgifter som avses i 25 § får lämnas ut och hur de får behandlas.

I första och andra styckena har polismyndigheten ersatts med Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1 och 6.2. Andra stycket har också ändrats redaktionellt. Någon änd- ring i sak är inte avsedd.

Tredje stycket har enbart moderniserats språkligt.

Prop. 2013/14:110

581

Prop. 2013/14:110

29 §

I paragrafen regleras bl.a. rätten för andra än polismän att bruka våld för att genomföra tjänsteuppgifter.

Första stycket har enbart moderniserats språkligt.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

I fjärde stycket har en polismyndighet ersatts med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, eftersom bestämmelsen är tillämplig på båda myn- digheterna. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1 och 6.2.

14.52 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten

10 §

Paragrafen ger en myndighet som ska föra talan om vite rätt att begära biträde av Polismyndigheten.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte samt språklig modernisering.

14.53 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

32 §

I paragrafen anges att bl.a. de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp är undantagna från att behöva tillämpa vissa bestämmelser i lagen.

I paragrafen har polismyndigheterna ersatts av Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringen innebär att även Nationellt forensiskt cent- rum, som är en del av Polismyndigheten, formellt omfattas av regle- ringen.

Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1, 6.2 och 6.4.

14.54 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

24 §

Paragrafen reglerar Kronofogdemyndighetens tillsyn över att näringsför- bud och tillfälliga näringsförbud följs samt myndighetens rätt att begära biträde av Polismyndigheten.

Ändringen i andra stycket, som består i ett namnbyte, har behandlats i avsnitt 6.2.

Första och tredje styckena har enbart ändrats språkligt.

582

14.55 Förslaget till lag om ändring i lagen	Prop. 2013/14:110
(1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid för-
verkande m.m.
3 §
I paragrafen regleras vem som prövar frågor om förverkande och vad
som gäller för den som vill anmäla missnöje med ett beslut om förver-
kande.
I andra och tredje styckena har språkliga ändringar gjorts. Någon änd-
ring i sak är inte avsedd. Lagrådets synpunkter har beaktats vid utform-
ningen av tredje stycket.
Av fjärde stycket framgår att en polisman får besluta om förverkande
när värdet av det som ska förverkas uppgår till mindre än en tiondel av
prisbasbeloppet. Av 4 § polislagen (1984:387) framgår att polismän är
tjänstemän hos Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Ändringen
innebär att anmälan om missnöje med ett beslut om förverkande som har
fattats av en polisman ska ges in till den myndighet där polismannen är
anställd. Stycket har även moderniserats språkligt.
Första och femte styckena är oförändrade.

14.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m.

3 §

I paragrafen föreskrivs en underrättelseskyldighet för kommunen. Para- grafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringarna har behand- lats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

4 §

I paragrafen föreskrivs en samrådsskyldighet för kommunen. Ändringen i första stycket är av samma slag som i 3 §.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har även moderniserats språkligt.

7 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

14.57 Förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

9 och 26 a §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast namnbyten.

28 §

I paragrafen anges vilka åtgärder som ska vidtas om vilt har skadats vid

jakt.

583

Prop. 2013/14:110 Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Stycket har även moderniserats språk- ligt.

47 §

Paragrafen reglerar möjligheten att ta i beslag bl.a. jaktredskap och andra hjälpmedel från den som ertappas med jaktbrott.

I första stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har kustbevakningen och tullverkets gränsbevakning bytts ut mot Kust- bevakningen och Tullverket, vilket är den korrekta benämningen på des- sa myndigheter. Vissa språkliga ändringar har också gjorts.

I andra stycket har polis- eller åklagarmyndigheten ersatts med Polis- myndigheten och Åklagarmyndigheten. Den förstnämnda ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. När det gäller det fortsatta förfarandet med den beslagtagna egendomen tydliggörs att skyldigheten att vidta åtgärder åligger den som själv är behörig att fatta beslut om beslag, dvs. en åkla- gare eller en polisman. De åtgärder som avses är att omedelbart häva be- slaget, om det inte finns grund för det (27 kap. 8 § rättegångsbalken), att upprätta protokoll över det som har tagits i beslag (27 kap. 13 § rätte- gångsbalken), att i förekommande fall se till att beslaget fastställs av be- hörig person (27 kap. 4 § rättegångsbalken) och att se till att eventuella underrättelser ombesörjs (27 kap. 11 § rättegångsbalken). Stycket har även moderniserats språkligt.

Tredje stycket är oförändrat.

14.58 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

17 kap.

7 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

14.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler

5 §

I paragrafen anges vem som får verkställa säkerhetskontroll. Ändringarna i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i

namnbyten. Stycket har även moderniserats språkligt. Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

584

14.60 Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen Prop. 2013/14:110 (1988:534)

30 §

Paragrafen reglerar när ett sjukt eller skadat djur får avlivas omedelbart.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har också moderniserats språkligt.

31 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

32 §

Paragrafen reglerar omedelbart omhändertagande av djur som är utsatta för lidande.

I första–tredje styckena har namnbyten gjorts. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2. Första stycket har också moderniserats språkligt.

34 §

Paragrafen reglerar länsstyrelsens beslut om den fortsatta hanteringen av omhändertagna djur och polisens skyldighet att medverka vid verkstäl- ligheten av sådana beslut.

Första och andra styckena har endast moderniserats språkligt.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2.

35 §

Paragrafen reglerar kostnaderna för hantering av omhändertagna djur.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2.

14.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om kontaktförbud

9 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

12 a §

I paragrafen anges vad ett beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud med villkor om elektronisk övervakning ska innehålla. Paragrafen har anpas- sats till den nya polisorganisationen genom att kravet på att beslutet ska ange vilken polismyndighet som är ansvarig för den elektroniska över- vakningen har slopats. Punkterna har därför numrerats om. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

585

Prop. 2013/14:110 13 a §

Av paragrafen framgår att en polisman får avlägsna den mot vilket ett kontaktförbud gäller från bostaden när kontaktförbudet gäller gemensam bostad och att Polismyndigheten ansvarar för verkställigheten av elektro- nisk övervakning vid beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud. Det tidigare tredje stycket har upphävts.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

14.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består endast i ett namnbyte i en rubrik.

14.63 Förslaget till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)

2 kap.

5 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

14.64 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

11 kap.

4 §

Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

I andra stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

14.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflytt- ning av barn

18–20 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

586

14.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) Prop. 2013/14:110 med särskilda bestämmelser om vård av unga

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består endast i ett namnbyte i en rubrik.

14.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor

8, 9, 11 och 12 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även ändrats språkligt.

14.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud

3 §

I paragrafen föreskrivs att en polisman får hindra fortsatt färd om ett for- don körs i strid mot ett förbud enligt lagen. Ändringen, som har behand- lats i avsnitt 6.1, innebär ett förtydligande genom att ordet polisen har bytts ut mot en polisman.

14.69 Förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

4 kap.

4 §

I paragrafen föreskrivs anmälningsskyldighet för läkare om förhållan- dena vid ett dödsfall är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedi- cinsk undersökning.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Stycket har även justerats språkligt.

Ändringarna i andra och tredje styckena består i namnbyten. Styckena har även moderniserats språkligt.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

6 §

Enligt paragrafen krävs tillstånd till gravsättning eller kremering av per- soner som avlidit utomlands.

I första stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

587

Prop. 2013/14:110 7 §

I paragrafen regleras Skatteverkets skyldighet att utfärda intyg om till- stånd till gravsättning eller kremering.

Första stycket har endast ändrats språkligt.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Stycket har även omarbetats redaktionellt och moderniserats språkligt.

Tredje stycket är oförändrat.

11 kap.

6 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består bara i ett namnbyte.

14.70 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg

21 §

Paragrafen reglerar vad som åligger den som driver eller avser att driva verksamhet enligt lagen.

I första stycket har enbart språkliga ändringar gjorts.

I andra stycket har polis- och tullmyndigheten bytts ut mot Polismyn- digheten och Tullverket, vilket är de korrekta benämningarna. Den förstnämnda ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

14.71 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter

2, 8 och 10 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.4, består i att Rikspolisstyrel- sen har ersatts med Polismyndigheten.

5 §

Paragrafen, som är sekretessbrytande, ger Polismyndigheten möjlighet att hämta in uppgifter från andra myndigheter i ärenden om fingerade per- sonuppgifter.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.4, består i att Rikspolissty- relsen har ersatts med Polismyndigheten. Vidare har genom ett tillägg, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, tydliggjorts att upp- giftsskyldigheten inte omfattar Säkerhetspolisen. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

6 §

I paragrafen regleras Polismyndighetens skyldighet att se till att ett beslut om fingerade personuppgifter följs upp med registrering i folkbokfö- ringen.

588

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.4, består i att Prop. 2013/14:110 Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten. Stycket har även

moderniserats språkligt.

Andra stycket har endast moderniserats språkligt.

7 §

Enligt paragrafen ska Polismyndigheten bistå den som har fått medgi- vande att använda fingerade personuppgifter vid kontakter med andra myndigheter och i övrigt lämna den hjälp som krävs. Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.4, består i att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Po- lismyndigheten. Paragrafen har även moderniserats språkligt med beak- tande av Lagrådets synpunkt.

9 §

I paragrafen regleras förfarandet när ett medgivande att använda finge- rade personuppgifter har upphört att gälla

Ändringen i första stycket består i att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten.

Ändringarna i andra stycket består i dels att Rikspolisstyrelsen har er- satts med Polismyndigheten, dels att hänvisningen till första stycket i 8 § har tagits bort, eftersom den paragrafen numera endast har ett stycke.

Paragrafen har även moderniserats språkligt. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4.

14.72 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

2 §

Av paragrafen framgår att Migrationsverket meddelar beslut om utvis- ning enligt lagen på ansökan av Säkerhetspolisen.

Första, tredje och fjärde styckena är oförändrade.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär ett namnbyte. Länsstyrelsen angavs tidigare bland de myndigheter som har en anmälningsskyldighet till Säkerhetspolisen (se prop. 1990/91:118 s. 79). Eftersom länsstyrelsen inte längre är ansvarig för polisfrågor har den tagits bort (jfr avsnitt 7.5.2).

5 §

Paragrafen innehåller en uppräkning av de bestämmelser i utlänningsla- gen (2005:716) som i tillämpliga delar gäller vid handläggningen av ärenden enligt förevarande lag. Ändringen behandlas i avsnitt 6.6.5.

I uppräkningen i första stycket har ett tillägg gjorts som innebär att även bestämmelserna i 6 kap. 3 § utlänningslagen om arbetstillstånd vid tidsbegränsat uppehållstillstånd görs tillämpliga. Frågan om att bevilja arbetstillstånd kan aktualiseras såväl när utlänningen får stanna i landet på grund av verkställighetshinder som när det föreligger särskilda skäl. Eftersom det beror på omständigheterna om arbetstillstånd bör beviljas, ska en prövning göras i det enskilda fallet. Med tanke på de särskilda

omständigheter som ligger till grund för att en utlänning omfattas av

589

Prop. 2013/14:110 lagens tillämpning är det lämpligt att Migrationsverket, innan beslut fattas i frågan, hämtar in synpunkter från Säkerhetspolisen.

Andra stycket är oförändrat.

11 §

Paragrafen reglerar sådan anmälningsplikt som får föreskrivas om ett be- slut om utvisning enligt lagen tills vidare inte ska verkställas.

Första stycket, som har omarbetats språkligt, har ändrats på det sättet att anmälan ska göras hos Polismyndigheten. I beslutet ska beslutsfat- taren alltid ange omfattningen av anmälningsplikten, t.ex. att den ska fullgöras ett visst antal dagar per vecka. När det gäller de närmare detal- jerna – t.ex. på vilken polisstation anmälningsplikten ska fullgöras och under vilken tid – kan också de anges i beslutet, men av praktiska skäl får beslutsfattaren även uppdra åt Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten att närmare utforma sådana detaljer. Delegationen omfattar inte någon möjlighet att dispensera från anmälningsplikten. Däremot skapar den för- utsättningar för att på ett mer flexibelt sätt kunna göra sådana anpass- ningar i anmälningsplikten som kan behövas, t.ex. att bestämma att utlän- ningen får anmäla sig på en annan tid eller plats än den som tidigare be- stämts. Ändringen har behandlats i avsnitt 7.2.

Andra–fjärde styckena är oförändrade.

19 §

Paragrafen föreskriver att en utlänning under vissa förutsättningar får underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning.

Första stycket har endast moderniserats språkligt.

I andra stycket har orden en polismyndighet ersatts med Polismyndig- heten. Stycket har också moderniserats språkligt. Ändringen har behand- lats i avsnitt 6.2.

20 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast namnbyten.

21 och 22 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast namnbyten. Paragraferna har även moderniserats språkligt.

14.73 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

47 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

590

14.74 Förslaget till lag om ändring i lagen	Prop. 2013/14:110
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
27 §
Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para-
grafen har även moderniserats språkligt.

14.75 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning

13 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

14.76 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

5 kap.

5 §

Paragrafen innehåller en handräckningsregel.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

14.77 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

3 och 7 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

14.78 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

26 e §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

27 a §
I paragrafen regleras polishandräckning.
Punkten 1 har förtydligats genom att ordet polisens har ersatts med en
polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten 2 är oföränd-
rad.	591

Prop. 2013/14:110 14.79 Förslaget till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)

19 a §

I paragrafen regleras vilka organ som utövar den omedelbara tillsynen enligt lagen.

Ändringen i första stycket punkten 3, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte. Punkterna 1 och 2 och andra stycket är oförändrade.

23 a §

Paragrafen reglerar viss underrättelseskyldighet. I första stycket har enbart ett namnbyte gjorts.

I andra stycket har också ett namnbyte gjorts. Stycket har även juste- rats språkligt.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.

23 b §

I paragrafen regleras polishandräckning.

Andra stycket punkten 1 har förtydligats genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Första stycket och andra stycket punkten 2 är oförändrade.

14.80 Förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)

47 §

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att ta egendom i beslag, vem som får ta egendom i beslag och vad en fisketillsynsman eller en enskild person som har tagit egendom i beslag ska göra därefter. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Första och femte styckena har endast ändrats språkligt och andra och fjärde styckena är oförändrade.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. När det gäller det fortsatta förfarandet med den beslagtagna egendomen har tydliggjorts att skyldigheten att vidta åtgärder åligger den som själv är behörig att fatta beslut om beslag, dvs. en polisman eller en åklagare. De åtgärder som avses är att omedelbart häva beslaget, om det inte finns grund för det (27 kap. 8 § rättegångsbalken), att upprätta proto- koll över det som har tagits i beslag (27 kap. 13 § rättegångsbalken), att i förekommande fall se till att beslaget fastställs av behörig person (27 kap. 4 § rättegångsbalken) och att se till att eventuella underrättelser ombesörjs (27 kap. 11 § rättegångsbalken).

592

14.81 Förslaget till lag om ändring i ordningslagen Prop. 2013/14:110 (1993:1617)

2 kap.

6, 7 a, 9, 11, 12, 17 och 29 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

8, 20, 27, 28 och 32 §§

Ändringarna innebär bara namnbyten. De har behandlats i avsnitt 6.2.

21 §

I paragrafen föreskrivs att de personer som Polismyndigheten har utsett ska ha fritt tillträde till allmänna sammankomster och offentliga tillställ- ningar. Ändringen består i att uttrycket ”chefen för polismyndigheten” har utmönstrats, eftersom det saknar motsvarighet i den nya organi- sationen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

3 kap.

1, 6, 7 och 26 §§

Ändringarna innebär bara namnbyten. De har behandlats i avsnitt 6.2.

14, 16, 17, 19 och 20 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

5 kap.

3 §

Ändringen innebär bara ett namnbyte. Den har behandlats i avsnitt 6.2.

14.82 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning

5 §

I paragrafen föreskrivs att endast svenska medborgare får inneha vissa anställningar.

Genom ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.1, tydliggörs att det är anställning som polisman som avses.

19 §

I paragrafen regleras vad som gäller i fråga om disciplinpåföljd efter att en anställning har upphört eller uppsägning har ägt rum.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har redaktionella ändringar gjorts. Ordet polisväsendet har utmönstrats och i enlighet med Lagrådets förslag ersatts med Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen. En övergång från Polismyndigheten

593

Prop. 2013/14:110 till Säkerhetspolisen eller tvärtom medför alltså inte att möjligheten att utkräva disciplinansvar bortfaller. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

31 §

I paragrafen föreskrivs att arbetstagare vid vissa myndigheter omedelbart får skiljas från sina arbetsuppgifter om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa.

Genom ändringen tydliggörs att det är arbetstagare vid Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen som avses när begreppet polisväsendet ut- mönstras. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

14.83 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning

9 §

I paragrafen föreskrivs genom en hänvisning till 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning under vilka förutsättningar arbetstagare vid vissa myndigheter får skiljas från sina arbetsuppgifter.

Genom ändringen tydliggörs att det är arbetstagare vid Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen som avses när begreppet polisväsendet ut- mönstras. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

14.84 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

17 §

Paragrafen reglerar vad som gäller om övervakningsnämnden upphäver ett beslut om verkställighet utanför anstalt eller förordnar att det tills vi- dare inte ska gälla.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Stycket har också moderniserats språk- ligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har också moderniserats språkligt.

14.85 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

8 och 12 a §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även justerats språkligt.

594

14.86	Förslaget till lag om ändring i sjölagen	Prop. 2013/14:110
	(1994:1009)
18 kap.
19 §
Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para-
grafen har även justerats språkligt.
22 kap.
10 §
Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para-
grafen har även justerats språkligt.
14.87	Förslaget till lag om ändring i lagen
	(1994:1776) om skatt på energi

10 kap.

9 och 10 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även justerats språkligt.

14.88 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

10 kap.

6 §

Ändringen innebär bara ett namnbyte. Den har behandlats i avsnitt 6.2.

14.89 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:832) om obduktion m.m.

18 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

19 §

Av paragrafen framgår att Polismyndigheten ska underrättas om tid och plats för en rättsmedicinsk undersökning. Ändringarna innebär dels ett namnbyte dels ett förtydligande genom att ordet polisen har bytts ut mot en polisman. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1. och 6.2. Paragra- fen har också moderniserats språkligt.

595

Prop. 2013/14:110 14.90 Förslaget till lag om ändring i pantbankslagen (1995:1000)

27 §

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- grafen har också moderniserats språkligt.

14.91 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

1 kap.

8 §

I paragrafen anges vilka bestämmelser i vapenlagen som gäller i fråga om skjutvapen och ammunition som innehas av eller tillverkas för staten.

I första stycket har en anpassning gjorts med anledning av att vapenre- gistren numera regleras i ett särskilt kapitel. Hänvisningen omfattar även de nya reglerna om gallring av vapenregister. Frågan har behandlats i av- snitt 9.2.

Andra stycket är oförändrat.

1 a kap.

Personuppgiftsansvar

1 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om personuppgiftsan- svar. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.2.

I paragrafen anges att Polismyndigheten är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i vapenregister och vapenärenden. Be- greppet personuppgiftsansvarig definieras i 3 § personuppgiftslagen (1998:204). Personuppgiftsansvarig är den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandling av per- sonuppgifter. Flera bestämmelser i personuppgiftslagen ålägger den per- sonuppgiftsansvarige särskilda skyldigheter. Så är det t.ex. enligt 9 § för- sta stycket personuppgiftslagen den personuppgiftsansvariges skyldighet att se till att de behandlade personuppgifterna är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen för behandlingen och att inte fler personupp- gifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen för be- handlingen. Det ankommer också på den personuppgiftsansvarige att se till att information lämnas till den registrerade och att uppgifter gallras i rätt tid.

Den myndighet som samlar in och lagrar personuppgifter är person- uppgiftsansvarig för den behandlingen. Om samma uppgift lämnas ut till en annan myndighet, genom direktåtkomst eller på annat sätt, blir den mottagande myndigheten personuppgiftsansvarig för den fortsatta be- handlingen av uppgiften hos den myndigheten. När uppgifter lämnas ut till andra myndigheter kan alltså personuppgiftsansvaret för en och sam- ma uppgift komma att ligga hos flera myndigheter. Var och en av dessa ansvarar för den egna behandlingen.

596

2 §

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 9.2.2.

I första stycket föreskrivs att Polismyndigheten är skyldig att utse per- sonuppgiftsombud för behandlingen av personuppgifter i vapenregister och vapenärenden. I 38–40 §§ personuppgiftslagen (1998:204) finns be- stämmelser om personuppgiftsombudets uppgifter.

Enligt andra stycket ska Polismyndigheten anmäla till tillsynsmyndig- heten, dvs. Datainspektionen, när ett personuppgiftsombud utses eller entledigas. En motsvarande bestämmelse finns i 36 § andra stycket per- sonuppgiftslagen.

Behandling av känsliga personuppgifter

3 §

Paragrafen, som är ny, anger i vilken utsträckning känsliga personuppgif- ter får behandlas. Bestämmelsen gäller för både vapenregister och vapen- ärenden. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.2. En motsvarande bestäm- melse finns i 2 kap. 10 § polisdatalagen (2010:361).

Enligt första stycket får personuppgifter inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackföre- ning, hälsa eller sexualliv. Det är således inte tillåtet att föra register över eller på annat sätt göra anteckningar om enskilda enbart på den grunden att de utifrån sådana uppgifter kan hänföras till en viss kategori av män- niskor.

Andra stycket innehåller två undantag från huvudregeln. Uppgifter om en person som behandlas på annan grund får kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Bestämmelsen innebär att om andra uppgifter om en person samlas in i samband med ett tillståndsärende får dessa kompletteras med uppgifter om exempelvis hälsa, om det är av avgöran- de betydelse för handläggningen av ärendet. Vid handläggningen av va- penärenden är det främst uppgifter om fysisk eller psykisk hälsa som kan bli aktuella. Uppgifter om missbruk eller om nedsatt psykisk förmåga kan vara av stor vikt vid bedömningen av om en person bör få tillstånd att inneha vapen. En läkare kan också enligt 6 kap. 6 § meddela att en person av medicinska skäl inte är lämpad att inneha vapen, vilket kan leda till att hans eller hennes tillstånd att inneha vapen återkallas. Med hänsyn till den restriktivitet som ligger i uttrycket ”absolut nödvändigt” måste dock behovet av att göra sådana kompletteringar prövas noga i det enskilda ärendet.

Det andra undantaget innebär att känsliga personuppgifter får behand- las om det är nödvändigt för diarieföring eller, i fråga om uppgifter i en anmälan eller liknande, om det är nödvändigt för handläggningen. Det innebär bl.a. att det är möjligt för Polismyndigheten att ta emot och be- handla anmälningar och liknande skrivelser, t.ex. anmälningar om att någon inte bör inneha vapen, även om dessa innehåller känsliga person- uppgifter.

Prop. 2013/14:110

597

Prop. 2013/14:110

598

4 §

Paragrafen, som är ny, reglerar användningen av känsliga personuppgif- ter som sökbegrepp. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.2. I paragrafen föreskrivs ett förbud att använda känsliga personuppgifter som sökbe- grepp. Bestämmelsen gäller för sökning i både vapenregister och vapen- ärenden. En motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. 5 § polisdatalagen (2010:361).

Tillgången till personuppgifter

5 §

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 9.2.2. Den motsvarar 2 kap. 11 § polisdatalagen (2010:361).

I vapenärenden och i vapenregister förekommer en betydande mängd uppgifter. Dessa kan vara av integritetskänsligt slag eller känsliga av andra skäl. Sådana uppgifter ska inte spridas till någon som inte har ett konkret behov av att ta del av uppgifterna. I paragrafen slås därför fast att tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Bestämmelsen riktar sig inte bara till dem som är engagerade i den dagliga verksamheten. Den måste också beaktas av dem som ansvarar för utformningen av nya sys- tem liksom av dem som avgör vilken tillgång till personuppgifter respek- tive tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Rättelse och skadestånd

6 §

I paragrafen, som är ny och har utformats i enlighet med Lagrådets för- slag, föreskrivs att reglerna om rättelse och skadestånd i personupp- giftslagen (1998:204) ska tillämpas på motsvarande sätt vid behandling av personuppgifter enligt förevarande lag och enligt vissa föreskrifter. Den överensstämmer i sak med tidigare 2 kap. 21 §. Frågan har be- handlats i avsnitt 9.2.2.

Vapenregister

7 §

Paragrafen, som är ny, reglerar skyldigheten att föra nationella vapenre- gister och innehållet i dessa. Den överensstämmer i huvudsak med tidi- gare 2 kap. 18 §. Ändringarna har behandlats i avsnitt 9.3.1 och 9.3.2.

Av första stycket framgår att det är Polismyndigheten som för vapenre- gistren. Reglerna om vilka register som ska finnas och innehållet i dem är desamma som tidigare.

I andra stycket, som delvis motsvarar andra och tredje stycket i tidigare 2 kap. 17 §, regleras registreringen av hemvärnspersonal som innehar va- pen. Eftersom det inte krävs tillstånd för statliga myndigheter att inneha vapen kompletteras på detta sätt registret med uppgifter om personer som innehar vapen som förvaras i bostaden. Det får dock inte framgå av re- gistret vilka vapen det är fråga om. Det är inte heller tillåtet att med hjälp av registret göra sammanställningar över personer som tillhör hemvär- nets personal.

För uppgifter som hänför sig till vapenregister gäller sekretess enligt 18 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Vapenregistrens ändamål

8 §

I paragrafen, som är ny, regleras ändamålen med vapenregistren. Para- grafen överensstämmer i sak med tidigare 2 kap. 20 §. Den har behand- lats i avsnitt 9.3.3.

Av punkten 1 framgår att registren ska underlätta handläggningen av frågor om tillstånd enligt lagen.

I punkten 2 anges att registren också får användas för att ge informa- tion som behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Innehållet har anpassats till ändamålen i 2 kap. 7 § punkterna 1 och 2 polisdatalagen (2010:361), men någon ändring i sak är inte avsedd.

Bevarande och gallring av uppgifter i vapenregister

9 §

Paragrafen, som är ny och har behandlats i avsnitt 9.3.6, reglerar tillsam- mans med 10 § längsta tid för bevarande av uppgifter i vapenregister. Pa- ragrafen är tillämplig på samtliga vapenregister, dvs. vapenregistret, va- peninnehavarregistret och vapenhandlarregistret.

Huvudregeln är att uppgifter i registren inte får bevaras i registren längre än vad som behövs för något av de ändamål som anges i 8 §. Reg- leringen innebär att exempelvis uppgifter om tillstånd att inneha vapen och andra tillstånd enligt lagen ska bevaras så länge tillståndet gäller och vapnet eller vapnen inte har fått ny innehavare. Har Polismyndigheten fattat ett beslut om att avslå en begäran om tillstånd att inneha vapen, bedriva handel med vapen eller att bevilja annat tillstånd enligt vapen- lagen kan det trots det finnas behov av sådana uppgifter ytterligare en tid i den polisiära verksamheten. Ett av ändamålen med vapenregister är att underlätta handläggningen av vapenärenden och uppgifter av detta slag kan ha stor betydelse om sökanden återkommer med en ny ansökan. Likaså kan det av verksamhetsskäl vara viktigt att under en tid ha kvar en uppgift om återkallelse av tillstånd i registren, eftersom det underlättar handläggningen av framtida vapenärenden.

I vissa fall kan det finnas ett polisiärt behov av att bevara vissa upp- gifter även om de inte längre behövs för sitt ursprungliga ändamål, men däremot för polisens brottsbekämpande verksamhet. Det gäller t.ex. upp- gifter om personer som har bedrivit vapenhandel. Uppgifter om fysiska personer som har bedrivit vapenhandel respektive om den som har varit föreståndare eller ersättare för en juridisk person som bedrivit sådan verksamhet kan t.ex. vara av intresse i polisens ärendehandläggning och dess brottsbekämpande verksamhet även en tid efter det att verksamheten har upphört.

I vapenregistret registreras även uppgifter om upphittade, stulna och förkomna vapen. När ett stulet eller förkommet vapen har kunnat härle- das till rätt ägare saknar uppgiften om att vapnet är stulet respektive för- kommet aktualitet och det finns inte längre skäl att bevara uppgiften i re- gistret. Motsvarande gäller när ägaren till ett upphittat vapen har kunnat spåras.

När uppgifterna inte längre får bevaras i registren ska de arkiveras och gallras enligt arkivlagens (1990:782) bestämmelser.

Prop. 2013/14:110

599

Prop. 2013/14:110 10 §

Paragrafen, som är ny, reglerar hur länge uppgifter om vissa tillstånds- pliktiga vapen eller vapendelar samt om innehavare av sådana vapen och om vapenhandlare ska bevaras i registren. Den har behandlats i avsnitt 9.3.6.

När det gäller uppgifter om sådana vapen och vapendelar som omfattas av kravet på märkning enligt 2 a kap. har bevarandetiden anpassats till åtagandena i FN:s vapenprotokoll och rådets direktiv av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (91/477/EEG), benämnt vapendirektivet. Uppgifter i vapenregistret om sådana vapen ska således alltid bevaras i registren i 20 år från det att uppgiften registrerades. Detta gäller även om vapnet eller vapendelen förs ut ur landet och det från svensk synpunkt inte längre finns behov av att behandla uppgifterna i va- penregistret. Som Lagrådet påpekar framgår det inte av 7 § att uppgifter om vapendelar registreras. Enligt 1 kap. 3 § f gäller dock vad som sägs om skjutvapen också vissa vapendelar, vilket innebär att även tillstånds- pliktiga vapendelar registreras i vapenregistret. Det är enbart uppgifter om sådana vapen och vapendelar som omfattas av kravet på märkning enligt 2 a kap. som måste bevaras enligt förevarande paragraf. På mot- svarande sätt ska uppgifter om den som har meddelats tillstånd att inneha skjutvapen eller tillstånd att driva handel med skjutvapen bevaras i re- gistren i 20 år från registreringstidpunkten. Uppgifter kan dock behöva bevaras längre enligt huvudregeln i 9 §.

11 §

Paragrafen, som är ny, reglerar gallring av vissa uppgifter i vapeninneha- varregistret. Den har behandlats i avsnitt 9.3.6. I paragrafen slås fast att uppgifter om hemvärnets personal som finns i vapeninnehavarregistret alltid ska gallras så snart Försvarsmakten har meddelat att uppgiften inte längre är aktuell. Eftersom vapnet tillhör Försvarsmakten kan uppgifter om hemvärnets personal gallras utan hinder av bestämmelsen om beva- rande i 10 §.

Utlämnande av uppgifter i vapenregister

12 §

Av paragrafen, som är ny, framgår att personuppgifter i vapenregistren som är nödvändiga för att framställa rättsstatistik ska lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik. Denna upp- giftsskyldighet gällde redan tidigare genom en hänvisning till 2 kap. 14 § polisdatalagen (2010:361). Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.4.

13 §

Av paragrafen, som är ny, framgår att personuppgifter i vapenregistren får lämnas till vissa utländska myndigheter och organ om det är förenligt med svenska intressen. Denna möjlighet fanns redan tidigare genom en hänvisning till 2 kap. 15 § polisdatalagen (2010:361). Frågan har behand- lats i avsnitt 9.3.4.

600

14 §

Paragrafen, som är ny, reglerar Säkerhetspolisens tillgång till uppgifter i vapenregistren. Den har behandlats i avsnitt 9.3.4. Polismyndigheten kan bevilja Säkerhetspolisen direktåtkomst till dessa register. Genom reg- leringen ges befattningshavare vid Säkerhetspolisen samma möjligheter som i dag att söka i vapenregister. För uppgifter som hänför sig till va- penregister gäller sekretess enligt 18 kap. 16 § offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400).

Ytterligare föreskrifter

15 §

I paragrafen, som är ny, finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om vapenregister och uppgifter i sådana register. Punkten 1 motsvarar tidiga- re 11 kap. 2 § j och punkten 4 motsvarar tidgare 2 kap. 22 § andra stycket.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 9.2.2.

2 kap.

7 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har också moderniserats språkligt.

10–10 b, 12 och 14 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten.

3 kap.

1 a, 6 och 8 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten.

4 kap.

2 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte.

4 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

5 kap.

3 och 5 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har också justerats språkligt.

7 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

Prop. 2013/14:110

601

Prop. 2013/14:110 6 kap.

1–3 a och 7 §§

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

3 b, 4 och 4 a §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast namnbyten.

6 §

I paragrafen regleras läkares anmälningsskyldighet när en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Anmälan ska således göras till Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

Andra stycket är oförändrat.

7 kap. 3 §, 8 kap. 2 § och 9 kap. 7 §

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

10 kap.

1 §

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 7.4.2, reglerar överklagande av beslut enligt vapenlagen. Den har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I första stycket, som delvis är nytt, regleras till vilken domstol en fysisk person ska överklaga Polismyndighetens beslut enligt lagen. En fysisk person ska enligt huvudregeln överklaga beslut till den förvaltningsrätt inom vars domkrets han eller hon var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet.

I andra stycket, som är nytt, anges vad som gäller i övriga fall. Bestäm- melsen omfattar fysiska personer som inte är folkbokförda i Sverige och juridiska personer. I dessa fall gäller huvudregeln för överklagande av förvaltningsbeslut, vilket innebär att beslutet överklagas till den förvalt- ningsrätt inom vars domkrets det första beslutet fattades.

Det tredje stycket, som är nytt och består av andra meningen i paragra- fens tidigare lydelse, föreskriver att det krävs prövningstillstånd vid över- klagande till kammarrätten.

2 §

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast namnbyten. Paragrafen har även justerats språkligt.

11 kap.

1 §

I paragrafen regleras regeringens föreskriftsrätt.

602

I punkten c har begreppet polisväsendet utmönstrats och ersatts med Prop. 2013/14:110 Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Regleringen omfattar även po-

lismän som tjänstgör vid Ekobrottsmyndigheten, eftersom de är tjänste- män vid Polismyndigheten enligt 4 § polislagen (1984:387). Frågan har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten har även moderniserats språkligt.

Ändringen i punkten e, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte. Punkten har även moderniserats språkligt.

Punkterna a, b, d och f har moderniserats språkligt.

2 §

I paragrafen regleras när regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter.

Punkten j har upphävts. I 1 a kap. 15 § finns en upplysning om att rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterli- gare föreskrifter om vapenregister.

I punkterna b, c, d, f, h, i, och de nya punkterna j och k har endast språkliga justeringar gjorts.

Punkterna a, e, och g är oförändrade.

Övergångsbestämmelser

Punkten 1 anger att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2015.

I punkten 2 anges att äldre föreskrifter gäller för överklagande av be- slut som har meddelats före ikraftträdandet. Detta innebär att ett över- klagande som gjorts innan ikraftträdandet ska prövas av den förvaltnings- rätt inom vars domkrets det första beslutet fattades. Övergångsbestäm- melsen har behandlats i avsnitt 7.4.2 och 11.2.

14.92 Förslaget till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627)

28 §

I paragrafen anges att handlingar som kommer från Säkerhetspolisen och som har tjänat som underlag vid en säkerhetsprövning ska återställas dit om myndigheten inte beslutar något annat. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom att ordet Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Säkerhetspolisen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4. Paragra- fen har också moderniserats språkligt.

14.93 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

12 §

I paragrafen regleras Polismyndighetens och Kustbevakningens medver- kan i kontrollverksamhet enligt lagen.

603

Prop. 2013/14:110 I första stycket har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisen har bytts mot Polismyndigheten. Stycket har också anpassats till den nya po- lisorganisationen genom ett namnbyte. Ändringarna har behandlats i av- snitt 6.1 och 6.2. Även en redaktionell ändring har gjorts.

Andra stycket har enbart ändrats språkligt.

14.94 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

6 §

I paragrafen regleras undantag från viss avgiftsplikt.

I första stycket punkten 1 har försvarsmakten ersatts med Försvarsmak- ten, vilket är den korrekta benämningen på myndigheten. I punkten 2 har polisväsendet ersatts med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkterna 3 och 4 samt andra– fjärde styckena är oförändrade.

14.95 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

2 kap.

12 §

Av paragrafen framgår att polismän som har körkort med behörigheten B i tjänsteutövning får köra varje slag av körkortspliktigt fordon en kortare sträcka. Paragrafen har förtydligats genom att ordet polis har bytts ut mot en polisman. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

3 kap.

15 §

Av paragrafen framgår vad förare av körkortspliktiga fordon ska ha med sig vid färd.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polis har bytts ut mot en polisman. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

4 kap.

5 §

Paragrafen reglerar vilka som är behöriga att ha uppsikt över övningskör- ning.

I punkten 3 har begreppet polisväsendet utmönstrats och ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

Paragrafen är i övrigt oförändrad.

604

6 §	Prop. 2013/14:110
Paragrafen anger närmare krav på den som får ha uppsikt över övnings-
körning.
I första stycket har polisväsendet ersatts med Polismyndigheten. Änd-
ringen har behandlats i avsnitt 6.1.
Andra–fjärde styckena är oförändrade.
5 kap.
8 §
Av paragrafen framgår att en polisman ska hindra ett fordon, som körs i
strid mot lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, att
fortsatta färden om den innebär stora risker eller problem.
Paragrafen har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot en
polisman. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Paragrafen har även
moderniserats språkligt.
25 a §
I paragrafen regleras en polismans rätt till tillträde till ett fordon som
körs av en förare vars körkortsinnehav är förenat med villkor om alkolås.
Paragrafen har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot en
polisman. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Paragrafen har också
ändrats språkligt.
7 kap.
4 §
Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

14.96 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

2 kap.

3 §

I paragrafen regleras vilka åtgärder Tullverket får vidta vid transportkon- troll och myndighetens rätt till handräckning.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

Första, tredje och fjärde styckena är oförändrade.

4 kap.

12 §

Av paragrafen framgår att Polismyndigheten är skyldig att medverka i kontrollverksamhet enligt lagen. Paragrafen har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ett namnbyte har också gjorts. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.2.

605

Prop. 2013/14:110 14.97 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret

7 §

I paragrafen anges att vissa myndigheter kan få uppgifter ur beskatt- ningsdatabasen i elektronisk form.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2 och 8.6, innebär att både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har möjlighet att få uppgifter ur beskattningsdatabasen elektroniskt. Säkerhetspolisen har även förut haft den möjligheten med stöd av tidigare 7 § andra stycket polislagen (1984:387).

I andra stycket har enbart en språklig modernisering gjorts.

14.98 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård

6 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

8 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt med beaktande av Lagrådets synpunkt.

9 §

Paragrafen reglerar inställelse för verkställighet av sluten ungdomsvård. Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett

namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Statens institutions- styrelse bör i en begäran om förpassning om möjligt ange var den dömde vistas. Detta behöver dock som Lagrådet påpekar inte regleras i lag. Frå- gan har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Stycket har även moderniserats språkligt.

Första och tredje styckena har enbart moderniserats språkligt.

14.99 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister

1 §

Av paragrafen framgår att det får föras ett belastningsregister och vem som är personuppgiftsansvarig för personuppgiftsbehandlingen i regist- ret. Ändringen, som har behandlats i avsnitt 8.2, innebär att det är Polis- myndigheten som för belastningsregistret och är personuppgiftsansvarig för behandlingen i registret.

606

2 §	Prop. 2013/14:110
I paragrafen regleras för vilka ändamål belastningsregistret får föras.
Första stycket punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen
genom att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har lagts till. Därige-
nom framgår att registret förs för att ge information om sådana belast-
ningsuppgifter som behövs i verksamhet vid dessa myndigheter. Frågan
har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.6. I punkten 4 har ett namnbyte gjorts.
Punkterna 2 och 3 är oförändrade.
I andra stycket har endast språkliga ändringar gjorts.
6 §
Paragrafen reglerar utlämnande av uppgifter i registret till vissa myndig-
heter.
Tillhandahållande av information inom Polismyndigheten behöver inte
regleras, eftersom hanteringen av uppgifter inom myndigheten inte är att
anse som ett utlämnande. Säkerhetspolisen har lagts till i första stycket
punkten 2 för att den myndigheten i samma utsträckning som hittills ska
kunna få tillgång till personuppgifter ur belastningsregistret i sin verk-
samhet. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.6.
I tredje stycket har Rikspolisstyrelsen ersatts med Polismyndigheten,
som i fortsättningen ska föra registret. Ändringen har behandlats i avsnitt
6.4 och 8.2.
Första stycket punkterna 1, 3 och 4 samt andra stycket är oförändrade.
15 §
Av paragrafen framgår vem som prövar en begäran om utlämnande av
uppgifter ur registret.
Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.4 och 8.2, innebär att det en-
bart är Polismyndigheten som prövar begäran om utlämnande av upp-
gifter.
17 a §
I paragrafen regleras gallring av uppgifter om domar eller beslut som har
meddelats i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen.
Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.4 och 8.2,
innebär att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten.
Andra stycket är oförändrat.

14.100 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister

1 §

Av paragrafen framgår att det får föras ett misstankeregister och vem som är personuppgiftsansvarig för personuppgiftsbehandlingen i regist- ret. Ändringen, som har behandlats i avsnitt 8.2, innebär att det är Polis- myndigheten som för misstankeregistret och är personuppgiftsansvarig för behandlingen i registret.

607

Prop. 2013/14:110 2 §

I paragrafen regleras för vilka ändamål misstankeregistret får föras. Första stycket punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen

genom att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har lagts till. Däri- genom framgår att registret förs för att ge information om sådana upp- gifter om skälig misstanke som behövs i verksamhet vid dessa myndig- heter. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.6. I punkten 3 har ett namnbyte gjorts. Punkten 2 är oförändrad.

I andra stycket har endast språkliga ändringar gjorts.

5 §

Paragrafen reglerar utlämnande av uppgifter i registret till vissa myndig- heter.

Tillhandahållande av information inom Polismyndigheten behöver inte regleras, eftersom hanteringen av uppgifter inom myndigheten inte är att anse som ett utlämnande. Säkerhetspolisen har lagts till i första stycket punkten 1 för att den myndigheten i samma utsträckning som hittills ska kunna få tillgång till uppgifter ur misstankeregistret i sin verksamhet. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.6.

Punkten 2 samt andra och tredje styckena är oförändrade.

12 §

Av paragrafen framgår vem som prövar en begäran om utlämnande av uppgifter ur registret.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 8.2, innebär att det enbart är Polismyndigheten som prövar begäran om utlämnande av uppgifter.

14.101 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1702) om inspektioner enligt Förenta nationernas fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar

5 §

Paragrafen reglerar polishandräckning. Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

608

14.102 Förslaget till lag om ändring i lagen	Prop. 2013/14:110
(1998:1705) om inspektioner enligt
konventionen om förbud mot användning,
lagring, produktion och överföring av
antipersonella minor (truppminor) samt om
deras förstöring
5 §
Paragrafen reglerar polishandräckning. Ändringen, som har behandlats i
avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats
språkligt.
14.103 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:90)
om behandling av personuppgifter vid
Skatteverkets medverkan i brottsutredningar
10 §
Av paragrafen framgår vilka uppgifter ett underrättelseregister får inne-
hålla om en enskild person.
Ändringen i punkten 7 har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.5 och innebär
endast ett namnbyte. Paragrafen är i övrigt oförändrad.
14.104 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:271)
om handel med begagnade varor
1 §
I paragrafen anges syftet med lagen. Ändringen, som har behandlats i av-
snitt 6.1, innebär ett förtydligande genom att ordet polisens har bytts ut
mot Polismyndighetens.
3 §
I paragrafen föreskrivs en anmälningsskyldighet för den som avser att yr-
kesmässigt driva handel med begagnade varor.
Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett
namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har
behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Stycket har även moderniserats språk-
ligt.
I andra stycket har språkliga ändringar gjorts.
4 §
I paragrafen regleras en uppgiftsskyldighet för dem som driver handel
med begagnade varor utan att vara registrerade.
Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett
namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort
Ändringarna i andra och tredje styckena består i namnbyten. Styckena
har även moderniserats språkligt.	609

Prop. 2013/14:110 Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

5 §

I paragrafen föreskrivs att en handlare är skyldig att föra anteckningar om förvärvade eller annars mottagna varor. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala an- knytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

6 §

Paragrafen reglerar handlares skyldighet att på Polismyndighetens begä- ran kontrollera om vissa varor tagits emot och finns kvar hos handlaren.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

8 §

I paragrafen föreskrivs att varor som har tagits emot inte får lämnas ut eller bearbetas förrän efter viss tid.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

10 §

Paragrafen reglerar tillsyn enligt lagen. Den har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Paragra- fen har även moderniserats språkligt.

11 och 12 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast namnbyten.

14.105 Förslaget till lag om ändring i epizootilagen (1999:657)

14 §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

I första stycket har endast språkliga ändringar gjorts med beaktande av Lagrådets synpunkter.

	Andra stycket punkten 1 har förtydligats genom att ordet polisens bytts
	ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten 2 är
	oförändrad.
	14.106 Förslaget till lag om ändring i zoonoslagen
	(1999:658)
	11 §
610	Paragrafen reglerar polishandräckning.

I första stycket har endast språkliga ändringar gjorts med beaktande av Prop. 2013/14:110 Lagrådets synpunkter.

Andra stycket punkten 1 har förtydligats genom att ordet polisens bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

14.107 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten

14 §

I paragrafen regleras vad som åligger den som yrkesmässigt befattar sig med ädelmetallarbeten.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polis har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

14.108 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet

4 §

I paragrafen anges att det inom försvarsunderrättelseverksamhet inte får vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som ligger inom ramen för andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verk- samhet.

Första stycket har förtydligats genom att ordet polisens har bytts ut mot Polismyndighetens och Säkerhetspolisens. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

Andra stycket är oförändrat.

14.109 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:140) om inspektioner enligt internationella avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen

6 §

I paragrafen regleras polishandräckning. Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

14.110 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete

8 §

I paragrafen föreskrivs att en person, som har omhändertagits enligt 6 §, får tas i förvar under viss tid.

611

Prop. 2013/14:110	Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.5.2, består i
	att orden en svensk polismyndighet har ersatts med Polismyndigheten
	eller Säkerhetspolisen. Stycket har även moderniserats språkligt.
	Andra stycket är oförändrat.
	9 §
	I paragrafen regleras danska polismäns befogenheter att ingripa på
	svenskt territorium på Öresundsförbindelsen och deras skyldighet att
	kontakta svensk myndighet.
	Första stycket är oförändrat.
	Ändringarna i andra stycket består i att begreppen svensk polismyn-
	dighet på orten och behörig svensk myndighet har ersatts med Polismyn-
	digheten. Stycket har även moderniserats språkligt.
	Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.5.2.
	10 §
	I paragrafen regleras i vilken utsträckning danska polismän får fortsätta
	ett i Danmark påbörjat förföljande in på svenskt territorium.
	Första stycket är oförändrat.
	I andra stycket har orden en behörig svensk myndighet ersatts med
	Polismyndigheten, eftersom Polismyndigheten är den enda myndigheten
	som kan bistå vid ett sådant omedelbart förföljande. Stycket har även
	moderniserats språkligt.
	Ändringen har behandlats i avsnitt 6.5.2.
	11 §
	I paragrafen föreskrivs att utländska tjänstemän, när de utövar befogen-
	heter enligt lagen, ska följa svensk lag och författning och de instruktio-
	ner som meddelas av den behöriga svenska myndigheten. Vidare anges
	vissa begränsningar i rätten att använda våld.
	I första stycket har behöriga svenska polismyndigheter ersatts med den
	behöriga svenska myndigheten. Vilken myndighet som är behörig fram-
	går av 15 §. Det kan vara Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Kust-
	bevakningen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.5.2. Stycket har även
	moderniserats språkligt.
	Andra stycket har enbart ändrats språkligt.
	15 §
	I paragrafen anges vilka myndigheter som beslutar om gränsöverskridan-
	de övervakning och gränsöverskridande förföljande. Vidare regleras möj-
	ligheten att överlämna ärenden till Kustbevakningen. Paragrafen har
	omarbetats redaktionellt med beaktande av Lagrådets synpunkter.
	Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att
	Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Polismyndigheten
	är alltid behörig att fatta beslut om gränsöverskidande övervakning eller
	gränsöverskridande förföljande. Genom ett tillägg har klargjorts att även
	Säkerhetspolisen är behörig att fatta beslut om gränsöverskridande
	övervakning inom sitt verksamhetsområde. Polismyndigheten eller
	Säkerhetspolisen får i ett enskilt fall överlämna ett ärende om gränsöver-
	skridande övervakning till Kustbevakningen, som då blir behörig myn-
612	dighet. Detta motsvarar andra meningen i tidigare första stycket. Av 11 §

följer att de utländska tjänstemännen ska följa de instruktioner den behö- Prop. 2013/14:110 riga myndigheten meddelar.

I andra stycket anges till vilken myndighet en framställan eller anmä- lan om gränsöverskridande övervakning ska göras. Ändringen består i att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten, som är den myn- dighet som ska kontaktas i de allra flesta fall, och Säkerhetspolisen, som ska kontaktas angående sådan övervakning som faller inom dess verk- samhetsområde. Säkerhetspolisens och Polismyndighetens skyldighet att samarbeta regleras i 6 § polislagen (1984:387).

I tredje stycket, som är nytt, regleras andra kontakter med anledning av gränsöverskridande övervakning eller förföljande. Dessa ska äga rum direkt mellan de utländska tjänstemännen och berörd svensk myndighet. Berörda svenska myndigheter kan vara Polismyndigheten, Säkerhetspoli- sen eller Kustbevakningen. Stycket motsvarar innehållet i andra me- ningen i det tidigare andra stycket.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.5.2.

16 §

I paragrafen regleras andra staters tillgång till vissa uppgifter i de sven- ska DNA-registren.

Ett nytt tredje stycke har lagts till med anledning av att det har tillkom- mit ett nytt register över DNA-profiler, elimineringsdatabasen, till vilket andra stater inte ska ha tillgång. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.3.7.

Första och andra styckena är oförändrade.

14.111 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem

1 §

Av paragrafen framgår att det får föras ett register som ska vara den svenska nationella enheten i Schengens informationssystem (SIS) och vem som är personuppgiftsansvarig för personuppgiftsbehandlingen i re- gistret.

Ändringarna i första och andra styckena, som har behandlats i avsnitt 8.2, innebär att det är Polismyndigheten som för registret och är person- uppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndig- heten utför enligt lagen.

5–7 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.4 och 8.2, innebär endast namnbyten.

9 §

Paragrafen reglerar utlämnande av uppgifter i registret till vissa myndig- heter.

Säkerhetspolisen har lagts till i första stycket för att myndigheten ska kunna få samma tillgång till uppgifter i registret som hittills i sin verk- samhet. Eftersom tillgången till uppgifter inom Polismyndigheten inte

613

Prop. 2013/14:110 behöver regleras har polismyndigheterna tagits bort. Frågan har behand- lats i avsnitt 8.6.

Andra–femte styckena är oförändrade.

11 §

Paragrafen reglerar bevarande och gallring av uppgifter i SIS-registret. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I första stycket har ett namnbyte gjorts. Reglerna om bevarande och gallring gäller alla uppgifter som finns i registret. Enligt 2 § lagen (2014:000) med vissa bestämmelser med anledning av en ny organisation för polisen ska en åtgärd som har vidtagits av Rikspolisstyrelsen anses ha vidtagits av Polismyndigheten. Det innebär att Polismyndigheten även kan besluta om bevarande och gallring av uppgifter som Rikspolisstyrel- sen har lagt in i registret.

Ändringen i andra stycket innebär endast ett namnbyte.

Tredje stycket är oförändrat.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4 och 8.2.

14 §

I paragrafen regleras hur länge tilläggsinformation i form av personupp- gifter får bevaras. Ändringen är föranledd av att det i registret kommer att finnas uppgifter som har tagits emot både av Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten. Regeln om bevarande ska gälla alla uppgifter som finns i registret.

15 §

Paragrafen reglerar rättelse, blockering och utplånande av uppgifter i re- gistret. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Det är Polismyndigheten som ska rätta, blockera och utplåna uppgifter i registret. Enligt 2 § lagen (2014:000) med vissa bestämmelser med an- ledning av en ny organisation för polisen ska en åtgärd som har vidtagits av Rikspolisstyrelsen anses ha vidtagits av Polismyndigheten. Det inne- bär att Polismyndigheten även kan besluta om rättelse, blockering och utplånande av uppgifter som Rikspolisstyrelsen har lagt in i registret.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2.

17 §

Paragrafen reglerar överklagande. Ändringen i första stycket, som har be- handlats i avsnitt 6.4, innebär en anpassning till den nya polisorganisatio- nen genom att ordet Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndighe- ten. Stycket har även moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

614

14.112 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562)	Prop. 2013/14:110
om internationell rättslig hjälp i brottmål
4 kap.
34 §
Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och består i namnbyten. Para-
grafen har även moderniserats språkligt.
14.113 Förslaget till lag om ändring i lagen
(2000:1219) om internationellt tullsamarbete
1 kap.
5 §
I paragrafen definieras vissa begrepp som används i lagen.
Paragrafen har när det gäller definitionen av behörig svensk myndighet
anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen
och polismyndighet har ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har
behandlats i avsnitt 6.2 och 6.4.
14.114 Förslaget till lag om ändring i lagen
(2000:1225) om straff för smuggling
21 §
Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.
14.115 Förslaget till lag om ändring i tullagen
(2000:1281)
6 kap.
20 §
Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para-
grafen har även moderniserats språkligt.
14.116 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2001:453)
12 kap.
10 §
I paragrafen anges i vilken utsträckning socialtjänsten eller en social-
nämnd utan hinder av sekretess får lämna uppgifter till andra myndig-
heter.
Första stycket har förtydligats genom att det anges att uppgifter utan
hinder av viss sekretess kan lämnas till både Polismyndigheten och
Säkerhetspolisen.	615

Prop. 2013/14:110 I andra stycket pekas både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ut som mottagare av uppgifter när det gäller uppgifter som rör unga under 21 år.

Ändringen i tredje stycket punkten 1 innebär att uppgifter trots sekre- tess får lämnas till Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Den sekre- tessbrytande regeln i punkten 2, som innebär att uppgifter trots sekretess får lämnas i ärenden om avskiljande från högskoleutbildning har utvid- gats till att omfatta även ärenden om avskiljande från polisprogrammet. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter om vård och behandling av den studerande för alkohol- eller narkotikamissbruk.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 10.6.1.

13 kap.

7 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

14 kap.

1 §

Paragrafen reglerar vilka myndigheter som är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller miss- tänker att ett barn far illa. Anställda hos dessa myndigheter har samma skyldighet.

I första stycket punkten 2 har Polismyndigheten och Säkerhetspolisen lagts till. Dessa båda myndigheters anmälningsplikt reglerades tidigare i 3 § polislagen (1987:387) och någon saklig förändring är inte avsedd. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.

Andra–fjärde styckena är oförändrade.

16 kap.

4 a §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

Punkten 1 har förtydligats genom att ordet polisens bytts ut mot en po- lismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

14.117 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

6 kap.

5 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

616

14.118 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:329)	Prop. 2013/14:110
om samarbete med Internationella
brottmålsdomstolen
9 och 32 §§
Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para-
graferna har även moderniserats språkligt.
14.119 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:444)
om straff för finansiering av särskilt allvarlig
brottslighet i vissa fall
9 §
I paragrafen finns närmare regler om penningbeslag. Paragrafen har an-
passats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har
bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4.
14.120 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:445)
om medling med anledning av brott
5 §
I paragrafen regleras förutsättningarna för medling enligt lagen.
Första stycket har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot
Polismyndigheten. Stycket har även moderniserats språkligt. Ändringen
har behandlats i avsnitt 6.1.
Andra stycket är oförändrat.
14.121 Förslaget till lag om ändring i fordonslagen
(2002:574)
1 kap.
3 §
Paragrafen innehåller definitioner.
Ändringarna i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.4,
består i att en polismyndighet och Rikspolisstyrelsen har ersatts med Po-
lismyndigheten. Stycket har även moderniserats språkligt.
Andra stycket är oförändrat.
2 kap.
10 §
I paragrafen regleras flygande inspektioner.
Första–tredje styckena är oförändrade.
Fjärde stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att
Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har be-
handlats i avsnitt 6.4.	617

Prop. 2013/14:110 14.122 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

5 kap.

18 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte och en språklig justering.

6 kap.

9 §

I paragrafen föreskrivs att en myndighet som har förbjudit ett fartygs resa eller förbjudit ett fartyg att anlöpa svensk hamn ska anmäla detta till vissa myndigheter. I paragrafen anges vilka åtgärder dessa myndigheter ska vidta.

I första stycket har polis-, tull- och lotsmyndigheterna bytts ut mot Po- lismyndigheten, Tullverket och Sjöfartsverket, vilka är de korrekta myn- dighetsbeteckningarna. Den förstnämnda ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Stycket har även moderniserats språkligt.

I andra stycket har Tullmyndigheten bytts ut mot Tullverket.

Tredje stycket är oförändrat.

14.123 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

3 kap.

3 §

Av paragrafen framgår att kravet på tillstånd att använda radiosändare här i landet eller på svenskt fartyg inte gäller för vissa angivna myndig- heter.

Första stycket har förtydligats genom att Polisen har bytts ut mot Polis- myndigheten och Säkerhetspolisen.

I andra stycket har samma förtydligande som i första stycket gjorts. Stycket har också anpassats till den nya polisorganisationen genom att skyldigheten att höra Rikspolisstyrelsen har ersatts med en skyldighet att höra Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.4.

6 kap.

13 §

I paragrafen anges bl.a. när skydd mot nummerpresentation får åsidosät- tas. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Punkten 1 är oförändrad.

Punkten 2 har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot Po- lismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

618

22 §	Prop. 2013/14:110
I paragrafen regleras uppgiftsskyldigheten för den som tillhandahåller
elektroniskt kommunikationsnät eller elektronisk kommunikationstjänst.
I första stycket punkten 2 har Polismyndigheten och Säkerhetspolisen
pekats ut som myndigheter som kan få del av uppgifter om abonnemang
som gäller misstanke om brott.
Ändringarna i punkterna 3, 6 och 7 består i namnbyten.
Punkterna 2, 3 och 7 har även moderniserats språkligt.
Första stycket punkterna 1, 4, 5 och 8 samt andra stycket är oföränd-
rade.
Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.4.

14.124 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

2 kap.

5 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

14.125 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

6 kap.

5§

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

7 kap.

1 och 2 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

8 kap.

1 §

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

2 §
Paragrafen reglerar tillstånd till transport genom Sverige av någon som
överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en
annan EU-medlemsstat eller Island eller Norge.
Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att
ordet Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten. Ändringen
har behandlats i avsnitt 6.5.3.	619

Prop. 2013/14:110 Ändringarna i andra och tredje styckena, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast namnbyten. Styckena har även ändrats språkligt.

Fjärde stycket är oförändrat.

14.126 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar

3 §

I paragrafen regleras vem som får ingå en överenskommelse om att inrät- ta en gemensam utredningsgrupp.

Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter som får ingå en överenskommelse om att inrätta en gemensam utrednings- grupp. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.4.

I första och tredje styckena har språkliga justeringar gjorts.

11 §

Paragrafen reglerar vem som får ansöka om att en kontrollerad leverans ska genomföras utomlands.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

15 §

I paragrafen regleras vem som får ingå överenskommelser om bistånd i brottsutredningar som genomförs av tjänstemän med skyddsidentitet.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att det anges att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får ingå sådana överenskommelser när någon av dessa myndigheter leder förundersök- ningen.

Av andra stycket framgår att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får ingå sådana överenskommelser även om någon förundersökning inte pågår eller inleds här.

I tredje stycket har en språklig ändring gjorts. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.4.

14.127 Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)

6 kap. 11 och 12 §§ och 8 kap. 12 §

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt. Lagrådets synpunkter har beaktats vid utformningen av 6 kap. 12 §.

620

14.128 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:487) Prop. 2013/14:110 om sjöfartsskydd

3 §

Paragrafen reglerar beslut om skyddsnivå för ett fartyg eller en hamnan- läggning.

Första och andra styckena har anpassats till den nya polisorganisatio- nen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten och att det tidigare tredje stycket har upphävts. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4.

Paragrafen har även moderniserats språkligt.

4 §

Paragrafen reglerar beslut om att åtgärder utöver de som anges i en skyddsplan ska vidtas för ett fartyg eller en hamnanläggning.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4.

Andra stycket är oförändrat.

16 §

I paragrafen regleras bl.a. verkställighet av kroppsvisitation och annan undersökning.

Ändringarna i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Stycket har även justerats språkligt utan att någon ändring i sak är avsedd.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

14.129 Förslaget till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519)

8 kap.

3 §

I paragrafen regleras vad som åligger den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen i samband med tillsyn.

I andra stycket har uttrycket polis- och tullmyndigheter ersatts med
Polismyndigheten och Tullverket, vilket är de korrekta benämningarna
på dessa myndigheter. Den förstnämnda ändringen har behandlats i av-
snitt 6.2.
I första, tredje och fjärde styckena har språket moderniserats.
9 kap.
3 §
I paragrafen regleras vilka befogenheter den som arbetar i säkerhets- eller
ordningstjänst vid järnvägssystem har.
I första stycket har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisen har
bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.
Stycket har också moderniserats språkligt.	621

Prop. 2013/14:110 Andra stycket är oförändrat.

14.130 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd

2 §

I paragrafen regleras vem som får utföra säkerhetskontroll av personer, medhavda föremål och fordon på en flygplats.

Första stycket har förtydligats genom att ordet polis har ersatts med po- lisman. Ett namnbyte har också gjorts. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.2. Stycket har även moderniserats språkligt.

I andra stycket har språkliga justeringar gjorts.

Tredje stycket är oförändrat.

8 §

I paragrafen regleras ansvaret för att det finns tillräcklig personal, lokaler och utrustning för luftfartsskyddet på flygplatsen. I paragrafen har ett namnbyte gjorts. Den har även förtydligats genom att ordet polisen har ersatts med myndigheten, vilket syftar på Polismyndigheten. Ändringar- na har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.2. Paragrafen har även modernise- rats språkligt.

9 §

I paragrafen regleras under vilka förutsättningar Polismyndigheten får fatta beslut om strängare åtgärder än vad som följer av förordning (EG) nr 300/2008.

Första och andra styckena har anpassats till den nya polisorganisatio- nen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten och att det tredje stycket har upphävts. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4.

10 §

I paragrafen regleras under vilka förutsättningar Transportstyrelsen får fatta beslut om strängare åtgärder än vad som följer av förordning (EG) nr 300/2008. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Änd- ringen har behandlats i avsnitt 6.4. Paragrafen har även justerats språk- ligt.

14.131 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1167) om vägtransportledare

	6 §
	I paragrafen regleras förordnanden av vägtransportledare.
	Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att
	Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har
	behandlats i avsnitt 6.4.
622	I andra stycket har endast en språklig ändring gjorts.

7 §	Prop. 2013/14:110
Av paragrafen framgår att en vägtransportledare lyder under Polismyn-
digheten. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen ge-
nom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Änd-
ringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.
8 §
I paragrafen regleras vägtransportledares informations- och underrättel-
seskyldighet. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen
genom att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har be-
handlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. Paragrafen har även moderniserats
språkligt.
11 §
I paragrafen regleras återkallelse av förordnanden som vägtransport-
ledare. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom
att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har
behandlats i avsnitt 6.4. Paragrafen har även moderniserats språkligt.
12 §
I paragrafen regleras avstängning av vägtransportledare. Ändringarna är
av samma slag som i 11 §.
13 §
Av paragrafen framgår att en polisman kan besluta om avstängning av
vägtransportledare i vissa fall. Ändringarna är av samma slag som i 11 §.
15 §
I paragrafen regleras överklagande av beslut enligt lagen. Ändringarna är
av samma slag som i 11 §.

14.132 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:130) om dödförklaring

6 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

14.133 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott

1, 5 och 7 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

623

Prop. 2013/14:110 14.134 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang

6 och 9 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten.

8 och 10 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har även moderniserats språkligt.

14.135 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

23 §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

Punkten 1 har förtydligats genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

Punkten 2 är oförändrad.

14.136 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget

6 §

I paragrafen regleras tillsyn enligt lagen.

Första stycket är oförändrat.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Stycket har även moderniserats språkligt.

14.137 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

9 kap.

44 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

14.138 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

5 kap. 15 b och 16 a §§ samt 7 kap. 7 c §

Ändringarna innebär enbart att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polis- myndigheten. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4.

624

8 kap. 17 och 19 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär enbart namnbyten.

9 kap.

1 §

Ändringen innebär bara ett namnbyte. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

3 a §

Paragrafen reglerar den skyldighet som någon har, som transporterar passagerare luftvägen till Sverige från en stat utanför EU som inte heller deltar i Schengensamarbetet, att lämna uppgifter om ankommande passa- gerare.

Första stycket har ändrats genom ett namnbyte. Ändringen har behand- lats i avsnitt 6.2. Vidare har stycket moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

3 b §

Paragrafen reglerar på vilket sätt uppgifter enligt 3 a § om passagerare ska lämnas.

I första stycket har Rikspolisstyrelsen bytts mot Polismyndigheten. Stycket har moderniserats språkligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

Andra stycket har enbart moderniserats språkligt.

3 c §

Ändringen innebär enbart att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polis- myndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4.

3 f, 4 och 6 §§

Ändringarna innebär bara namnbyten. Ändringarna har behandlats i av- snitt 6.2.

7 §

Paragrafen ger den myndighet som har omhändertagit en utlännings bil- jett möjlighet att lösa in den, om den annars skulle förlora sitt värde. Ändringen, som innebär ett namnbyte, har behandlats i avsnitt 6.2. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

8 och 10 §§

Ändringarna innebär bara namnbyten och har behandlats i avsnitt 6.2.

9 §

Paragrafen reglerar bl.a. en utlännings skyldighet att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som styrker utlänningens rätt att vistas i landet. Den anger också vilka möjligheter myndigheterna har att som ett led i utlänningskontrollen kalla eller hämta utlänningar.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara namnbyten.

Prop. 2013/14:110

625

Prop. 2013/14:110 Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisens ersatts med Polismyndighetens. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

Det tredje stycket är oförändrat.

10 kap.

8 §

I paragrafen anges vad uppsikt innebär.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag och ändrats på det sättet att anmälan ska göras hos Polismyndigheten, men att det i beslutet om uppsikt uttryckligen ska anges på vilken ort anmälan ska göras. Ändringen har behandlats i avsnitt 7.2.

13 §

Paragrafen reglerar i vilka fall en polisiär myndighet är handläggande myndighet.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket, som är nytt och har utformats med beaktande av Lag- rådets synpunkter, har tydliggjorts att även Säkerhetspolisen kan vara handläggande myndighet i säkerhetsärenden. Vad ett säkerhetsärende är framgår av 1 kap. 7 §. Av 12 kap. 14 § andra stycket följer att Säkerhets- polisen ska verkställa beslut om avvisning och utvisning i säkerhetsären- den. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.6.2.

14 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte.

17 §

Paragrafen reglerar Polismyndighetens möjligheter att ta en utlänning i förvar eller att ställa honom eller henne under uppsikt, trots att myndig- heten inte är handläggande myndighet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I första och andra styckena har namnbyten gjorts. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.6.2. Styckena har också moderniserats språkligt.

Tredje stycket har endast ändrats språkligt.

19 §

Paragrafen innehåller en handräckningsregel.

I första och andra styckena har namnbyten gjorts. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2. Dessutom har styckena moderniserats språkligt.

11 kap.

11 §

Paragrafen reglerar förfarandet när det påträffas alkohol eller narkotika i en lokal där en utlänning hålls i förvar eller hos en sådan utlänning.

Första stycket har enbart omarbetats språkligt.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisen bytts mot Polis- myndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Vidare har stycket

omarbetats språkligt.

626

Tredje stycket har bara moderniserats språkligt.

Prop. 2013/14:110

12 kap.

4 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte.

5 §

I paragrafen regleras bl.a. förutsättningarna för att återföra en utlänning, som kommit till Sverige med fartyg eller luftfartyg till fartyget eller luft- fartyget, om han eller hon saknar nödvändiga handlingar för att resa in i landet eller inte har tillräckliga medel för hemresan.

Första och tredje styckena har enbart moderniserats språkligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2.

6 och 13 a §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara namnbyten.

14 §

Paragrafen reglerar verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning.

Första och andra styckena är oförändrade.

Av tredje stycket punkten 1 följer att Polismyndigheten ska verkställa sina egna avvisningsbeslut. Punkten 2 är oförändrad.

I fjärde stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2.

14 b och 17 §§

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och innebär bara namnbyten.

13 kap.

5 §

I paragrafen anges vilka som ska kallas till en muntlig förhandling. Vi- dare regleras inställelse vid och hämtning till sådan förhandling.

Första stycket har enbart moderniserats språkligt.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Stycket har även moderniserats språkligt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

14 kap.

2, 7 och 7 a §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara namnbyten.

4 a §

Ändringen innebär enbart att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polis- myndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4.

8 §

Paragrafen reglerar överklagande av beslut i fråga om bl.a. offentligt bi- träde och ombud.

627

Prop. 2013/14:110 Ändringen, som innebär att, förutom Polismyndigheten och Migra- tionsverket, även Säkerhetspolisen nämns i första och andra styckena, klargör att Säkerhetspolisens beslut i frågor som rör bl.a. offentligt biträ- de eller ersättning i ett säkerhetsärende får överklagas. Ändringen har be- handlats i avsnitt 6.6.2.

Tredje stycket är oförändrat.

9 §

Paragrafen reglerar överklagande av beslut om förvar eller uppsikt. Änd- ringen är av samma slag som i 8 §.

14 §

Ändringen innebär bara ett namnbyte och har behandlats i avsnitt 6.2.

15 kap.

2 §

I paragrafen anges vad som gäller i fråga om nöjdförklaring.

Av andra stycket punkten 1 framgår att nöjdförklaring får avges inför Polismyndigheten, även om myndigheten inte har meddelat det aktuella beslutet. Möjligheten för Polismyndigheten att ta emot en nöjdförklaring som avser ett beslut som myndigheten själv har meddelat regleras i första stycket. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2. Punkten 2 är oförändrad.

Första och tredje styckena är oförändrade.

16 kap. 9 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte.

17 kap. 1 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte.

18 kap. 1 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte.

19 kap.

7 §

Paragrafen reglerar möjligheten att ta ut en särskild avgift av en transpor- tör som inte fullgjort sina skyldigheter.

Första stycket har endast moderniserats språkligt.

Av andra stycket framgår att frågor om ersättning prövas av Polismyn- digheten, vilket är en anpassning till den nya polisorganisationen genom att den lokala anknytningen har tagits bort.

I tredje stycket har Rikspolisstyrelsen ersatts med Polismyndigheten. Stycket har vidare moderniserats språkligt.

Fjärde stycket är oförändrat.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2, 6.4, och 7.1.1.

628

8 §	Prop. 2013/14:110
Paragrafen innehåller ett bemyndigande.
Paragrafen har ändrats genom ett namnbyte och en språklig moderni-
sering. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.
20 kap.
16 §
I paragrafen föreskrivs att åklagare kan yrka återbetalningsskyldighet för
den som har haft en utlänning som inte haft rätt att vistas i Sverige an-
ställd, och som har tagit emot offentliga stöd, bidrag eller andra förmå-
ner.
Ändringen i paragrafen, som har behandlats i avsnitt 6.1, består i att
ordet polisens i förtydligande syfte har ersatts med Polismyndighetens.

14.139 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:754) om transitering av tredjelandsmedborgare

2 §

Av paragrafen framgår vilken myndighet som är centralmyndighet enligt rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg. Paragrafen har anpas- sats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4 och 6.5.3.

3 §

I paragrafen anges vad som åligger Polismyndigheten i egenskap av cent- ralmyndighet. Punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten, som har ålagts att utse kontaktpunkter inom myndigheten för de flygplatser som kan bli aktuella för transitering. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4 och 6.5.3. Punkterna 2 och 3 är oförändrade.

4 §

Paragrafen reglerar när beslut om transitering ska meddelas och vad som gäller om ett sådant beslut inte fattats.

Första och tredje styckena har anpassats till den nya polisorganisatio- nen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4 och 6.5.3. Första stycket har även justerats språkligt.

Andra, fjärde och femte styckena är oförändrade.

7 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

629

Prop. 2013/14:110 14.140 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

8 §

I paragrafen regleras de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges som myndigheter till vilka uppgifter får lämnas ut. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.6.

26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om direktåtkomst. Den har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Polismyndigheten och Säker- hetspolisen anges som myndigheter som får medges direktåtkomst. Änd- ringen har behandlats i avsnitt 8.6.

14.141 Förslaget till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227)

6 kap.

3 §

Av paragrafen framgår att ett fordons registreringsskyltar ska tas om hand under vissa förutsättningar.

Ändringarna i första–tredje styckena, som har behandlats i avsnitt 6.1, innebär förtydliganden genom att orden polisen och polis har bytts ut mot polisman. Första och andra styckena har även moderniserats språkligt.

14.142 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods

15 §

Enligt paragrafen får transport i vissa fall hindras om den inte kan fort- sätta utan påtaglig risk för skada. Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.1, innebär ett förtydligande genom att ordet polis har bytts ut mot polis- man.

14.143 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

1 §

I paragrafen läggs förutsättningarna fast för när polisen får begära För- svarsmaktens stöd vid terrorismbekämpning, vilken myndighet som får

begära sådant stöd och förfarandet när stöd begärs.

630

I första stycket har i förtydligande syfte ordet polisen bytts ut mot Po- Prop. 2013/14:110 lismyndigheten och Säkerhetspolisen.

I andra stycket har Rikspolisstyrelsen ersatts med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. I punkten 2 har förtydligats att stöd endast får be- gäras om de resurser som krävs varken finns hos Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Punkterna 1 och 3 är oförändrade.

I tredje stycket, som är nytt, föreskrivs att Polismyndigheten och Sä- kerhetspolisen ska samråda med varandra innan regeringens medgivande enligt andra stycket punkten 3 begärs. I de fall där regeringens medgi- vande inte hinner inhämtas av den myndighet som begär stödet finns inget krav på föregående samråd med den andra myndigheten.

Av fjärde stycket framgår att regeringens medgivande inte behöver in- hämtas i sådana brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. I en sådan situa- tion ska regeringen omedelbart underrättas i efterhand om att stöd har begärts. Regeringen ska då pröva om stödet ska undanröjas eller bestå. Den av myndigheterna som begärt stöd ska i anslutning till att regeringen underrättas också underrätta den andra myndigheten. Stycket har även moderniserats språkligt.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1, 6.4 och 6.6.4.

3 §

I paragrafen föreskrivs vad som gäller i fråga om ledningsförhållandena. Den militära enheten och dess chef ska stå under direkt ledning av den myndighet som har begärt stödet. Ändringen består i att ordet polisen har ersatts med formuleringen den myndighet som har begärt stödet, vilket markerar att det kan vara antingen Polismyndigheten eller Säkerhetspo- lisen. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.6.4.

14.144 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar

12 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

14.145 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister

1 §

Av paragrafen framgår att det är Polismyndigheten som för passagerar- registret och är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i registret. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.2. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

631

Prop. 2013/14:110 6 §

I paragrafen regleras utlämnande av personuppgifter ur passagerarregist- ret.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen på så sätt att Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter som får begära uppgif- ter ur registret. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhetspolisen omfattas av bestämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2005/06:129 s. 49 f.). Det är således inte fråga om någon ändring i sak. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.6.

I andra stycket har en följdändring gjorts. Paragrafen har också moderniserats språkligt.

8 §

Paragrafen reglerar direktåtkomst till passagerarregistret.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen. Direktåt- komst behöver inte regleras inom Polismyndigheten. För att Säkerhetspo- lisen ska kunna medges direktåtkomst till personuppgifter i registret an- ges myndigheten i bestämmelsen. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhetspolisen omfattas av bestämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2005/06:129 s. 49 f.). Det är således inte fråga om någon ändring i sak. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.6.

Andra stycket är oförändrat.

9 §

I paragrafen regleras gallring av uppgifter i passagerarregistret. Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 8.2 och innebär att

Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten.

Med hänsyn till att både Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tull- verket kan ha uppgifter enligt 4 § anges alla tre myndigheterna i andra stycket. För att undvika den otydlighet som Lagrådet har pekat på har ”lagstadgade uppgifter” bytts ut mot ”personkontroller”. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.6.

Första och andra styckena har också moderniserats språkligt.

Tredje stycket är oförändrat.

14.146 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:496) om blodsäkerhet

14 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 6.2 och består i ett namnbyte. Stycket har också moderniserats språkligt.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av-

	snitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.
	28 §
	Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och består i ett namnbyte. Para-
632	grafen har även moderniserats språkligt.

14.147 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:546) Prop. 2013/14:110 om utrymning och inkvartering m.m. under

höjd beredskap

3 kap.

2 §

I paragrafen regleras polishandräckning. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och består i ett namnbyte. Paragrafen har också moderniserats.

14.148 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone

8 §

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och består i namnbyten. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

14.149 Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)

27 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

Första stycket har endast moderniserats språkligt.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

14.150 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter

27 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

Första stycket har endast ändrats språkligt med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

14.151 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m.

19 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

633

Prop. 2013/14:110 Första stycket har endast moderniserats språkligt med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

14.152 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.

15 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

Första stycket har endast moderniserats språkligt med beaktande av Lagrådets synpunkter.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

14.153 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd

2 kap.

2 §

Paragrafen reglerar beslut om skyddsnivå för hamnar eller del av hamnar. Första och andra styckena har anpassats till den nya polisorganisatio- nen genom att ordet Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndig- heten och att tredje stycket har upphävts. Ändringarna har behandlats i

avsnitt 6.4 och 7.1.1. Styckena har också moderniserats språkligt.

4 kap.

3 §

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- grafen har även moderniserats språkligt.

14.154 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa

28 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

Första stycket har endast moderniserats språkligt.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

634

29 §	Prop. 2013/14:110
I paragrafen regleras vilka som ska medverka vid bl.a. kontroll vid karan-
tänshamnar och karantänsflygplatser. Ändringen, som har behandlats i
avsnitt 6.1, innebär ett förtydligande genom att ordet polisen har bytts ut
mot Polismyndigheten. Paragrafen har även moderniserats språkligt.

14.155 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa dödsfall

4 §

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och innebär endast ett namnbyte.

14.156 Förslaget till lag om ändring i bidragsbrottslagen (2007:612)

6 §

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och består i ett namnbyte. Paragra- fen har även moderniserats språkligt.

14.157 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet

1 §

I paragrafen regleras vilken verksamhet som Säkerhets- och integritets- skyddsnämnden ska utöva tillsyn över.

I andra stycket har det tydliggjorts att tillsynen ska omfatta den be- handling av personuppgifter som sker enligt polisdatalagen (2010:361) vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Ekobrottsmyndigheten. Någon ändring i sak är inte avsedd. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4.3.

Första och tredje styckena är oförändrade.

14.158 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter

5, 11–13, 17 och 20 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i namnbyten. Para- graferna har också moderniserats språkligt. Lagrådets synpunkter har beaktats vid utformningen av 13 §.

8, 14, 18 och 21 §§

Ändringarna innebär endast namnbyten. De har behandlats i avsnitt 6.2.

635

Prop. 2013/14:110 14.159 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens

2 kap.

4 §

Paragrafen reglerar undantag från lagens tillämpningsområde.

I punkten 2 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Punkten har också ändrats redaktionellt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

Paragrafen är i övrigt oförändrad.

6 kap.

3 §

Paragrafen reglerar vad en förare som omfattas av krav på att ha bevis om yrkesförarkompetens ska ha med sig vid färd.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har ett förtydligande gjorts genom att ordet polis har bytts ut mot en polisman. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Stycket har även moderniserats språkligt.

14.160 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:99) om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel

3 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.5.4, innebär endast att Riks- polisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten.

14.161 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler

19 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär en- dast ett namnbyte.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

33 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

636

14.162 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:322) Prop. 2013/14:110 om Tullverkets och Kustbevakningens

befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott

5, 10 och 11 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast namnbyten.

14.163 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:475) om kör- och vilotid vid internationell järnvägstrafik

24 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

I punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punk- ten 2 är oförändrad.

14.164 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

4 §

Paragrafen reglerar vem som får inrikta signalspaning.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.4, består en- dast i att Rikskriminalpolisen bytts ut mot Nationella operativa avdel- ningen vid Polismyndigheten, vilket är den organisationsenhet inom Po- lismyndigheten som ska överta Rikskriminalpolisens uppgifter. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

14.165 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:1049) om förbud mot utsläppande på marknaden av päls av katt och hund m.m.

8 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.1.

Första stycket och andra stycket punkten 2 är oförändrade.

637

Prop. 2013/14:110

638

14.166 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

3 kap.

1 §

I paragrafen regleras bl.a. vilka skyldigheter en verksamhetsutövare har att granska misstänkta transaktioner och att lämna uppgifter till Polis- myndigheten.

I andra och fjärde styckena har Rikspolisstyrelsen ersatts med Polis- myndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.5.4.

Första, tredje, femte och sjätte styckena är oförändrade.

1 a §

I paragrafen förskrivs att Polismyndigheten är finansunderrättelseenhet vid tillämpningen av artikel 55.2 i förordning (EU) nr 1031/2010.

Ändringen består av att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyn- digheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.5.4.

6 §

I paragrafen regleras skyldigheten för en tillsynsmyndighet att i vissa fall underrätta Polismyndigheten om misstänkta oegentligheter.

Ändringen består av att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyn- digheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.5.4.

8 §

Av paragrafen framgår förutsättningarna för att meddela dispositionsför- bud. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har be- handlats i avsnitt 6.4 och 6.5.4.

9 §

I paragrafen finns regler om förfarandet sedan ett beslut om dispositions- förbud meddelats. Paragrafen har anpassats till den nya polisorgani- sationen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4 och 6.5.4.

4 kap.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om gallring av sådana register som förs av vissa verksamhetsutövare med stöd av lagen. Paragrafen har arbe- tats om redaktionellt med beaktande av Lagrådets synpunkter.

Av första stycket framgår att uppgifter om misstänkta transaktioner ska gallras i samband med att vissa beslut fattas. Punkten 1 tar sikte på beslut som meddelas innan en förundersökning har inletts. Gallring ska göras om beslut att inte inleda eller att lägga ned en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism har meddelats. Sådana beslut kan medde- las av Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Punkten 2 gäller beslut att inte inleda förundersökning eller att lägga ned en förundersökning om

penningtvätt eller finansiering av terrorism. Sådana beslut kan meddelas Prop. 2013/14:110 av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller åklagare. Även åklagares

beslut att avsluta en sådan förundersökning utan att väcka åtal omfattas och ska leda till att uppgifter gallras. Enligt punkten 3 ska domstols laga- kraftvunna domar eller beslut leda till gallring.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att gallring ska göras senast tre år efter det att uppgiften lämnats med stöd av 3 kap. 1 §. Stycket motsva- rar den tidigare punkten 4.

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.5.4.

14.167 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

5 kap

6 §

I paragrafen regleras polishandräckning.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.1.

Första stycket och andra stycket punkten 2 är oförändrade.

14.168 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

35 kap.

19 a §

Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 10.6.2. I enlighet med Lagrådets förslag har en rubrik införts före paragrafen.

Av första stycket framgår att sekretess gäller hos Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium för uppgift om enskilds per- sonliga förhållanden om uppgiften förekommer i den elimineringsdatabas som regleras i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen eller som an- nars behandlas med stöd av den lagen. Uppgifter i elimineringsdatabasen får behandlas för att upptäcka och utreda kontamineringar vid DNA-ana- lyser och hanteringen av DNA-spår. Det innebär att både uppgifterna i registret och den behandling som sker av uppgifterna vid en överens- stämmelse mellan en DNA-profil i databasen och en annan DNA-profil omfattas av sekretessen. Sekretessen gäller om det inte står klart att upp- giften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men.

I andra stycket anges att sekretessen gäller i högst sjuttio år.

639

Prop. 2013/14:110 14.169 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

10 kap.

18 a–22 §§

Ändringarna består i namnbyten och har behandlats i avsnitt 6.2.

23 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som bryter sekretessen för uppgif- ter som angår misstanke om allvarligare brott i förhållande till brottsbe- kämpande myndigheter.

Bestämmelsen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att Säkerhetspolisen har lagts till i paragrafen för att myn- digheten ska kunna få del av uppgifter på samma sätt som tidigare. Änd- ringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 10.4.2.

24 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som bryter sekretessen för vissa andra uppgifter som angår misstanke om brott i förhållande till främst brottsbekämpande myndigheter.

Bestämmelsen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att Säkerhetspolisen har lagts till i paragrafen för att myn- digheten ska kunna få del av uppgifter på samma sätt som de tidigare har kunnat. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 10.4.2.

18 kap.

1 §

Paragrafen reglerar sekretess för uppgifter som hänför sig till förunder- sökning i brottmål, användning av tvångsmedel och annan verksamhet för att förebygga brott.

Andra stycket punkten 2 har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att Säkerhetspolisen har lagts till i paragrafen för att sekretess ska gälla i myndighetens verksamhet i samma utsträck- ning som tidigare. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 10.4.2.

Första stycket, andra stycket punkterna 1 och 3 samt tredje stycket är oförändrade.

3 §

Av paragrafen framgår att sekretess i förundersökningar och underrättel- severksamhet gäller även hos myndigheter som biträder de brottsbekäm- pande myndigheterna.

Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att Säkerhetspolisen har lagts till. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.2 och 10.4.2.

11 §

I paragrafen regleras sekretess för uppgift om åtgärder som har till syfte att hindra rymning eller fritagning.

640

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.1, består i att begreppet po- lisväsendet har utmönstrats och ersatts med Polismyndigheten och Säker- hetspolisen. Vidare har kriminalvården ersatts med Kriminalvården, vil- ket är den korrekta benämningen på myndigheten.

15 §

Paragrafen reglerar sekretess i samband med mål som gäller olaga vålds- skildring eller barnpornografibrott.

Första och andra styckena är oförändrade.

I tredje stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2 och 10.3.2. Därutöver har Statens biografbyrå ändrats till Statens medieråd som är den korrekta myndighetsbeteckningen.

16 §

Paragrafen reglerar sekretessen i vissa register.

I första stycket behandlas sekretessen i vapenregister. Sekretessen gäller i första hand hos Polismyndigheten, som enligt 1 a kap. 7 § vapen- lagen (1996:67) för vapenregistren. Av 1 a kap. 14 § samma lag framgår att direktåtkomst kan medges till vapenregistren. Med hänsyn till att sek- retessen gäller för uppgift som hänför sig till vapenregister följer sekre- tessen med uppgiften när den lämnas vidare till en annan myndighet. Ändringen har behandlats i avsnitt 10.4.3.

Den tidigare punkten 1 i andra stycket, som reglerade sekretess hos Rikspolisstyrelsen för uppgifter som hänför sig till vapenregister, har upphävts. Stycket är i övrigt oförändrat.

I tredje stycket har hänvisningen till den upphävda punkten 1 i andra stycket tagits bort. I övrigt är stycket oförändrat.

16 a §

Paragrafen, som är ny, reglerar sekretessen i ärenden enligt vapenlagen (1996:67). Innehållet har flyttats från 16 § första stycket. Det har tydlig- gjorts att sekretessen i vapenärenden gäller hos Polismyndigheten. Någon ändring av sekretessområdet är inte avsedd. Paragrafen har behandlats i avsnitt 10.4.3.

17 §

I paragrafen regleras sekretess vid rättsligt samarbete och visst samarbete enligt lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

Andra stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter hos vilka sekretess gäller. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2, 6.4 och 10.4.2.

Första och tredje styckena är oförändrade.

21 kap.

4 a §

Paragrafen, som är ny, bryter sekretessen enligt 3 § första stycket för skyddade adressuppgifter mellan Polismyndigheten och Säkerhetspo- lisen. Frågan har behandlats i avsnitt 10.4.4.

Prop. 2013/14:110

641

Prop. 2013/14:110 I paragrafen föreskrivs att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, trots angiven sekretess till skydd för enskild, får lämna skyddade adress- uppgifter till varandra. En förutsättning för att uppgifter ska lämnas ut är dock att den mottagande myndigheten har behov av uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet. Det är den utlämnande myndigheten som ytterst avgör om den andra myndigheten behöver uppgifterna. Paragrafen medger att uppgifter lämnas mellan myndigheterna, men reglerar i likhet med andra sekretessbrytande bestämmelser inte hur detta ska ske. Utby- tet kan avse uppgifter som behandlas automatiserat eller som finns i fysi- ska handlingar.

23 kap.

6 §

Paragrafen reglerar sekretess i ärenden om avstängning och avskiljande av vissa studerande. Paragrafen har behandlats i avsnitt 10.6.1.

I första stycket finns föreskrifter om sekretess i ärenden om avskiljande från högskoleutbildning. Motsvarande sekretessreglering har införts för avskiljande från polisprogrammet. Polisprogrammet ingår i grundut- bildningen till polisman, som även omfattar aspirantutbildning om sex månader. En studerande får enligt 7 § polisutbildningsförordningen (1999:740) avskiljas från polisprogrammet bl.a. om han eller hon lider av en allvarlig psykisk störning, missbrukar alkohol eller narkotika eller har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa. Frågor om avskiljande prövas av Polismyndigheten, vars beslut får överklagas till personalan- svarsnämnden vid myndigheten. Det är således hos Polismyndigheten och dess ansvarsnämnd som den nya regleringen kan bli tillämplig.

Sekretessen gäller för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Uppgifterna kan vara av mycket känslig natur. De uppgifter som Polismyndigheten får tillgång till är ofta uppgifter från hälso- eller sjukvården och socialtjänsten. I 12 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453) och 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen (2010:659) finns före- skrifter om uppgiftslämnande till Polismyndigheten. Myndigheten kan även ha tillgång till uppgifter från polisiär verksamhet, t.ex. om brottsan- mälningar eller ingripanden enligt lagen (1976:511) om omhändertagan- de av berusade personer m.m.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

29 kap.

10 §

I paragrafen regleras sekretess för uppgifter i rapporter om händelser inom civil luftfart.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter som sekretess gäller hos. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4 och 10.4.1. Stycket har också moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

642

32 kap.

3 a §

Paragrafen bryter sekretessen för uppgifter som har inhämtats genom ka- meraövervakning i förhållande till vissa myndigheter.

Punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Po- lismyndigheten och Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter i för- hållande till vilka sekretessen bryts. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2, 10.4.1 och 10.4.2.

Punkten 2 är oförändrad.

35 kap.

1 §

I paragrafen regleras sekretess till skydd för enskild i bl.a. förundersök- ningar, brottsförebyggande arbete och brottsbekämpande myndigheters register.

Första stycket punkten 4 har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges bland de myn- digheter som sekretess gäller hos. Statens kriminaltekniska laboratorium kommer att ingå i Polismyndigheten och behöver därför inte längre an- ges. I punkten 5 har ett namnbyte gjorts. Vidare har Statens biografbyrå ändrats till Statens medieråd, vilket är den korrekta myndighetsbeteck- ningen. Punkten 6 har också anpassats till den nya polisorganisationen. Sekretess enligt denna punkt gäller för uppgifter i register som förs av Polismyndigheten och som regleras i 4 kap. polisdatalagen (2010:361), dvs. register över DNA-profiler, fingeravtrycks- och signalementsregis- ter, penningtvättsregister samt det internationella registret. Sekretessen gäller även för den behandling som sker i registren. För Säkerhetspoli- sens del omfattas all den behandling som sker med stöd av 5 kap. polis- datalagen.

I övrigt har första stycket moderniserats språkligt. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 6.4, 10.4.1, 10.4.2 och 10.5.

I andra stycket har endast språkliga justeringar gjorts.

Första stycket punkterna 1–3 och 7–11 samt tredje och fjärde styckena

är oförändrade.

4 §

I paragrafen regleras sekretess för uppgifter i vissa angivna register. Ändringen i första stycket punkten 2, som har behandlats i avsnitt 6.4,

innebär att Rikspolisstyrelsen har ersatts med Polismyndigheten. Paragrafen är i övrigt oförändrad.

8 §

Paragrafen bryter sekretessen i förhållande till enskild i samband med trafikolyckor.

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.1, innebär ett tydliggörande av att det är sekretessen hos Polismyndigheten som bryts.

Paragrafen är i övrigt oförändrad.

Prop. 2013/14:110

643

Prop. 2013/14:110

644

10 a §

Paragrafen, som är ny, bryter sekretessen enligt 1 § mellan Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen. Frågan har behandlats i avsnitt 10.4.4.

I paragrafen föreskrivs att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, trots angiven sekretess till skydd för enskild, får lämna sådana uppgifter som anges i 1 § till varandra. En förutsättning för att uppgifter ska läm- nas ut är dock att den mottagande myndigheten har behov av uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet. Det är den utlämnande myndigheten som ytterst avgör om den andra myndigheten behöver uppgifterna. Para- grafen medger att uppgifter lämnas mellan myndigheterna, men reglerar i likhet med andra sekretessbrytande bestämmelser inte hur detta ska ske. Utbytet kan avse uppgifter som behandlas automatiserat eller som finns i fysiska handlingar.

19 a §

Paragrafen reglerar sekretess för den elimineringsdatabas som förs med stöd av lagen (2014:000) om Polismyndighetens elimineringsdatabas. Den har anpassats till den nya polisorganisationen genom att det anges att sekretessen gäller hos Polismyndigheten. Vidare har hänvisningen ändrats med anledning av att lagens rubrik har ändrats. Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.3.2 och 10.6.2.

20 §

I paragrafen regleras sekretess i samband med hjälp och bistånd åt enskil- da samt omhändertaganden eller handräckning enligt bl.a. lagstiftningen om viss psykiatrisk tvångsvård eller om vård av missbrukare utan sam- tycke.

Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 6.2 och består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

21 §

Enligt paragrafen gäller sekretess till skydd för anmälan eller annan ut- saga av enskild i ärenden om vissa omhändertaganden enligt 20 §.

Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 6.2 och består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

23 §

Enligt paragrafen gäller sekretess till skydd för enskilds personliga för- hållanden i ärenden enligt vapenlagen (1996:67).

Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 6.2 och består i ett namnbyte. Stycket har även moderniserats språkligt.

Andra stycket är oförändrat.

37 kap.

6 §

Enligt paragrafen gäller sekretess hos vissa myndigheter för angelägen- heter som avser vissa framställningar som avses i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Prop. 2013/14:110 Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter hos

vilka sekretess gäller. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2, 6.4 och 10.4.2. Stycket har också moderniserats språkligt.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

14.170 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

17 §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

Första stycket är oförändrat.

Ändringen i andra stycket, som har behandlats i avsnitt 6.1, innebär ett förtydligande genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans.

14.171 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting

2 och 5 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara namnbyten.

6 §

I paragrafen regleras kroppsvisitation i samband med säkerhetskontroll. Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär

bara ett namnbyte.

Andra stycket är oförändrat.

Tredje stycket har moderniserats språkligt.

14.172 Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361)

2 kap.

17 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som bryter viss sekretess som an- nars skulle ha gällt gentemot andra brottsbekämpande myndigheter.

I första stycket anges vilka myndigheter som, trots sekretess, har rätt att i sin brottsbekämpande verksamhet få del av uppgifter ur DNA-registren. Stycket har ändrats med anledning av att det har införts ett nytt register över DNA-profiler, elimineringsdatabasen, som regleras i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen. Andra brottsbekämpande myndig-

645

Prop. 2013/14:110 heter ska inte ha tillgång till elimineringsdatabasen. Ändringen har be- handlats i avsnitt 8.3.7.

Andra stycket är i enlighet med Lagrådets förslag oförändrat.

4 kap.

1 §

Av paragrafen framgår vilka register över DNA-profiler som får föras. Första stycket har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag så att det

framgår att det endast är DNA-register som förs i den brottsbekämpande verksamheten som regleras i lagen.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att det finns ytterligare ett register över DNA-profiler, elimineringsdatabasen, som regleras i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen.

10 §

Paragrafen reglerar vilka myndigheter som får medges direktåtkomst till register över DNA-profiler.

Första stycket har ändrats med anledning av att det har tillkommit ett register över DNA-profiler, elimineringsdatabasen, som regleras i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen. Andra brottsbekämpande myndig- heter ska inte ha tillgång till databasen. I enlighet med Lagrådets förslag regleras det i lagen om elimineringsdatabasen att Statens kriminaltek- niska laboratorium får medges direktåtkomst till elimineringsdatabasen. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.3.7.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

Övergångsbestämmelser

Av punkten 1 framgår att lagen träder i kraft den 1 juli 2014.

Av punkten 2 framgår att DNA-profiler från arbetstagare vid Rikspolis- styrelsen, polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium som läggs in i den elimineringsdatabas som förs med stöd av lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen får jämföras med DNA-profiler i spårregistret till och med den 31 december 2014. Syftet med jämförelsen är att gallra spår i spårregistret som blivit kontaminerade och därmed fel- aktigt registrerats som spår. Eventuella överensstämmelser mellan DNA- profiler i spårregistret och DNA-profiler i elimineringsdatabasen får inte utredas vidare. En sådan överensstämmelse ska enbart leda till att det felaktiga spåret tas bort ur spårregistret. Varje DNA-profil som läggs in i elimineringsdatabasen får jämföras med spårregistret vid ett tillfälle under den angivna tiden. En motsvarande bestämmelse har i enlighet med Lagrådets förslag införts som en övergångsbestämmelse till lagen om elimineringsdatabasen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3.8.

646

14.173 Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361)

1 kap.

2 §

Paragrafen reglerar tillsammans med 3 § lagens tillämpningsområde. De tidigare andra och tredje styckena har upphävts och innehållet flyttats till 3 §.

Det tidigare första stycket har delats upp i två stycken. Av det nya för- sta stycket framgår i vilken utsträckning lagen gäller vid behandling av personuppgifter vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Ekobrotts- myndigheten.

I punkten 1 klargörs att lagen gäller vid i brottsbekämpande verksam- het vid Polismyndigheten. Polismyndigheten för enligt 4 kap. 1 § register över DNA-profiler och enligt 4 kap. 11 § fingeravtrycks- och signale- mentsregister. DNA-registren administreras och hanteras av Nationellt forensiskt centrum (tidigare Statens kriminaltekniska laboratorium), som också har tillgång till fingeravtrycks- och signalementsregister. De när- mare bestämmelserna om DNA-register och fingeravtrycks- och signale- mentsregister finns i 4 kap. När det gäller Nationellt forensiskt centrum gäller lagen endast när centrumet behandlar personuppgifter i de register som regleras i 4 kap.

Av punkten 2 framgår att lagen gäller i brottsbekämpande verksamhet vid Säkerhetspolisen. Bestämmelsen har flyttats från tidigare 4 §. Av reg- leringen framgår att bestämmelserna i 5 kap. gäller för behandlingen av personuppgifter i verksamheten vid Säkerhetspolisen. I 5 kap. anges vilka bestämmelser i 2 kap. som gäller i myndighetens verksamhet. Av 1 kap. 7 § framgår att vissa av bestämmelserna i 5 kap. även gäller vid behandling av uppgifter om juridiska personer. Övriga bestämmelser i lagen gäller däremot inte för behandling av personuppgifter i Säkerhets- polisens verksamhet.

I punkten 3 anges när lagen gäller i Ekobrottsmyndighetens verksam- het. Eftersom ordet polisen även omfattar Säkerhetspolisen och den myn- digheten inte har någon verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten har uttrycket polisens verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten i förtydligande syfte bytts mot polisiär verksamhet.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att lagen gäller för behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad eller ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Stycket motsvarar delar av det tidigare första stycket och någon ändring i sak är inte avsedd.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.5.

3 §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs att lagen inte gäller vid behandling av personuppgifter i vissa register. Innehållet har flyttats från 2 § och någon saklig ändring är inte avsedd när det gäller punkterna 2–6. När det gäller punkten 1, vapenlagen (1996:67), har också den helt undantagits från la- gens tillämpningsområde. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.1.

Prop. 2013/14:110

647

Prop. 2013/14:110

648

7 §

Paragrafen har justerats språkligt som en konsekvens av Lagrådets för- slag till ändring av 4 kap. 11 §.

2 kap.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om personuppgiftsansvar. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2.

Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen på så sätt att det är Polismyndigheten som är personuppgiftsansvarig både för den be- handling av personuppgifter som myndigheten utför och för den behand- ling som utförs i polisiär verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten. Av 5 kap. 5 § framgår att Säkerhetspolisen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den myndigheten utför.

5 §

Av paragrafen framgår att personuppgiftsombud ska utses. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen på så sätt att det är Polis- myndigheten som i egenskap av personuppgiftsansvarig är skyldig att utse personuppgiftsombud. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2.

Av första stycket framgår att Polismyndigheten kan utse fler än ett per- sonuppgiftsombud. Myndigheten kan t.ex. utse särskilt personuppgifts- ombud för verksamheten vid Nationellt forensiskt centrum (tidigare Sta- tens kriminaltekniska laboratorium) eller ha flera personuppgiftsombud med hänsyn till den geografiska utbredningen av verksamheten.

Andra stycket är oförändrat.

8 §

I paragrafen anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i polisens brottsbekämpande verksamhet.

Första stycket punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter har tagits bort och Säkerhetspolisen lagts till. Det sistnämnda är för att den myndigheten ska få kunna få tillgång till sådana personuppgifter som omfattas av lagen och som Polismyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten förfogar över. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhetspolisen omfattas av be- stämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 321). Det är såle- des inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2, 8.5 och 8.6.

I punkten 3 har det tydliggjorts att det är handräckningsuppdrag hos Polismyndigheten som avses. Frågan har behandlats i avsnitt 6.1.

I punkten 4 har det tydliggjorts att det är annan verksamhet som Polis- myndigheten ansvarar för som avses. Frågan har behandlats i avsnitt 6.1.

I punkten 6 har ordet polisen i förtydligande syfte bytts ut mot Polis- myndigheten.

Punkterna 2 och 5 samt andra–fjärde styckena är oförändrade.

9 §

Paragrafen reglerar behandling av personuppgifter i två särskilt angivna fall.

Punkten 1 är oförändrad.

I punkten 2 har det tydliggjorts att det är en anmälan till Polismyndig- heten eller Ekobrottsmyndigheten som avses. En motsvarande bestäm- melse för Säkerhetspolisen finns i 5 kap. 3 §. Frågan har behandlats i av- snitt 6.1.

12 §

Paragrafen reglerar, tillsammans med 13 §, bevarande och gallring och hänvisar till de övriga bestämmelser om bevarande och gallring som finns i lagen.

Andra stycket punkten 5 har justerats språkligt som en konsekvens av Lagrådets förslag till ändring av 4 kap. 11 §. I övrigt är paragrafen oförändrad.

16 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som bryter viss sekretess som an- nars skulle ha gällt gentemot andra brottsbekämpande myndigheter.

Första stycket har anpassats till att sekretess inte gäller inom Polismyn- digheten i dess brottsbekämpande verksamhet, varför polismyndigheter har tagits bort. Säkerhetspolisen har lagts till för att den myndigheten i samma utsträckning som i dag ska kunna få uppgifter av Polismyndighe- ten utan hinder av sekretess. Av förarbetena till lagen framgår att Säker- hetspolisen omfattas av bestämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 331). Det är således inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2, 8.5 och 8.6.

Andra stycket är oförändrat.

17 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som bryter viss sekretess som an- nars skulle ha gällt gentemot andra brottsbekämpande myndigheter.

Paragrafen har anpassats till att sekretess inte gäller inom Polismyndig- heten i dess brottsbekämpande verksamhet, varför andra stycket har upp- hävts och polismyndigheter har tagits bort. Paragrafen reglerar endast sekretessgenombrott för vissa uppgifter i DNA-register. För att Säker- hetspolisen ska kunna ta del av samma personuppgifter ur registren som de hittills har haft tillgång till har myndigheten lagts till i bestämmelsen. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhetspolisen omfattas av be- stämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 331 f.). Det är så- ledes inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Ändringarna har be- handlats i avsnitt 8.2, 8.5 och 8.6.

18 §

Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Bestämmelsen har anpassats till att sekretess inte gäller inom Polismyndigheten i dess brottsbekämpande verksamhet genom att polismyndigheter och Statens kriminaltekniska laboratorium har tagits bort. Paragrafen reglerar endast sekretessgenombrott för uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsre- gister. För att Säkerhetspolisen ska kunna ta del av samma personuppgif- ter ur registren som de hittills har haft tillgång till har myndigheten lagts till i bestämmelsen. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhetspo- lisen omfattas av bestämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85

Prop. 2013/14:110

649

Prop. 2013/14:110 s. 332). Det är således inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Paragrafen har även justerats språkligt med beaktande av Lagrådets för- slag till ändring av 4 kap. 11 §. Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2, 8.5 och 8.6.

3 kap.

2 §

I paragrafen anges vilka personuppgifter som får göras gemensamt till- gängliga. Första stycket punkten 5 har anpassats till den nya polisorgani- sationen genom att uttrycket polisens kommunikationscentraler har bytts ut mot Polismyndighetens ledningscentraler. Paragrafen är i övrigt oför- ändrad.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om direktåtkomst.

Första stycket har anpassats till att den interna åtkomsten inom Polis- myndigheten inte behöver regleras i författning. För att Säkerhetspolisen ska kunna medges direktåtkomst till personuppgifter som har gjorts ge- mensamt tillgängliga i Polismyndighetens verksamhet anges Säkerhets- polisen i bestämmelsen. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhets- polisen omfattas av bestämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 345). Det är således inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2, 8.5 och 8.6.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

4 kap.

1 §

Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 8.2, innebär endast ett namnbyte.

I andra stycket har hänvisningen ändrats till den nya benämningen på lagen i fråga.

10 §

Paragrafen reglerar vilka myndigheter som får medges direktåtkomst till register över DNA-profiler.

Första stycket har anpassats till att den interna åtkomsten inom Polis- myndigheten inte behöver regleras i författning. För att Säkerhetspolisen ska kunna medges direktåtkomst till DNA-registren anges myndigheten i bestämmelsen. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhetspolisen omfattas av bestämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 354). Det är således inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2, 8.3.7, 8.5 och 8.6.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

11 §

Av paragrafen framgår att det är Polismyndigheten som för fingerav- trycks- och signalementsregister. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.2. Paragrafen har även justerats språkligt i enlighet med Lagrådets förslag.

650

Detta har även föranlett ändringar av rubriken närmast före denna para- graf och i 1 kap. 7 §, 2 kap. 18 § och i 12–15 samt 17 §§ i detta kapitel.

12 §

Paragrafen har justerats språkligt som en konsekvens av Lagrådets för- slag till ändring av 11 §. I övrigt är paragrafen oförändrad.

12 a §

Paragrafen har justerats språkligt som en konsekvens av Lagrådets för- slag till ändring av 11 §. I övrigt är paragrafen oförändrad.

13 §

Paragrafen har justerats språkligt som en konsekvens av Lagrådets för- slag till ändring av 11 §. I övrigt är paragrafen oförändrad.

14 §

Paragrafen har justerats språkligt som en konsekvens av Lagrådets för- slag till ändring av 11 §. I övrigt är paragrafen oförändrad.

15 §

Paragrafen har justerats språkligt som en konsekvens av Lagrådets för- slag till ändring av 11 §. I övrigt är paragrafen oförändrad.

17 §

I paragrafen regleras vilka myndigheter som får medges direktåtkomst till fingeravtrycks- och signalementsregister.

Första stycket har anpassats till att den interna åtkomsten inom Polis- myndigheten inte behöver regleras i författning. För att Säkerhetspolisen ska kunna medges direktåtkomst till fingeravtrycks- och signalements- register anges myndigheten i bestämmelsen. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhetspolisen omfattas av bestämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 358). Det är således inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2, 8.5 och 8.6. Stycket har även justerats språkligt i enlighet med Lagrådets förslag till ändring av 11 §.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

18 §

Av första stycket framgår att Polismyndigheten får föra penningtvättsre- gister och när uppgifter i penningtvättsregister får behandlas. Någon änd- ring i sak är inte avsedd.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om tillgången till personuppgifter i penningtvättsregister.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.4 och 8.2.

19 §

I paragrafen anges vilka personuppgifter som får behandlas i penning- tvättsregister. I punkten 2 har Rikspolisstyrelsen ersatts med Polismyn- digheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4. I punkterna 1 och 3 har

Prop. 2013/14:110

651

Prop. 2013/14:110 hänvisningen till 18 § ändrats med anledning av att den paragrafen har fått ett nytt stycke. I övrigt är paragrafen oförändrad.

21 §

Av första stycket framgår att Polismyndigheten får föra ett internationellt register och när uppgifter i det internationella registret får behandlas. Någon ändring i sak är inte avsedd. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.2.

Andra stycket har förtydligats genom att ordet polisen har ersatts med Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Vidare har en språklig ändring gjorts.

Av tredje stycket, som är nytt, framgår att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om tillgången till personuppgifter i det internationella registret. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4 och 8.2.

5 kap.

1 §

Paragrafen anger de primära ändamål för vilka personuppgifter får be- handlas i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet. Punkten 6 har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrel- sen och polismyndigheter har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.4. Paragrafen är i övrigt oförändrad.

2 §

Paragrafen reglerar för vilka sekundära ändamål Säkerhetspolisen får be- handla personuppgifter. Första stycket punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen och polismyndig- heter har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2 och 6.4. Paragrafen är i övrigt oförändrad.

14.174 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister

1 §

Av paragrafen framgår att det får föras ett allmänt spaningsregister och vem som är personuppgiftsansvarig för personuppgiftsbehandlingen i re- gistret.

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 8.2, innebär att det är Polis- myndigheten som för det allmänna spaningsregistret och är personupp- giftsansvarig för behandling av personuppgifter i registret.

4 §

Paragrafen anger de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får be- handlas i registret.

I första stycket punkten 1 har Polismyndigheten och Säkerhetspolisen lagts till för att de ska kunna få tillgång till personuppgifter i det allmän- na spaningsregistret i sin brottsbekämpande verksamhet. Av förarbetena

652

till lagen framgår att Säkerhetspolisen omfattas av bestämmelsen i dess Prop. 2013/14:110 tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 375). Det är således inte fråga om

någon ändring i sak i den delen. Frågan har behandlats i avsnitt 8.6.

I punkten 3 har det tydliggjorts att det är handräckningsuppdrag hos Polismyndigheten som avses. Frågan har behandlats i avsnitt 6.1.

I punkten 4 har det tydliggjorts att det är annan verksamhet som Polis- myndigheten ansvarar för som avses. Frågan har behandlats i avsnitt 6.1.

Punkten 2 och andra stycket är oförändrade.

18 §

Paragrafen innehåller sekretessbrytande bestämmelser om utlämnande. Första stycket har anpassats till att sekretess inte gäller inom Polismyn-

digheten. För att Säkerhetspolisen ska kunna ta del av samma personupp- gifter ur registret som de hittills har haft tillgång till har myndigheten lagts till i bestämmelsen. Av förarbetena till lagen framgår att Säkerhets- polisen omfattas av bestämmelsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 384). Det är således inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 8.2, 8.5 och 8.6.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

20 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka myndigheter som får med- ges direktåtkomst till det allmänna spaningsregistret.

Första stycket har anpassats till att direktåtkomst inte behöver regleras inom Polismyndigheten. För att Säkerhetspolisen ska kunna medges till direktåtkomst till registret anges myndigheten i bestämmelsen. Av för- arbetena till lagen framgår att Säkerhetspolisen omfattas av bestäm- melsen i dess tidigare lydelse (prop. 2009/10:85 s. 385). Det är således inte fråga om någon ändring i sak i den delen. Ändringarna har behand- lats i avsnitt 8.2 och 8.5.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

14.175 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:374) om försöksverksamhet med trafiknykterhetskontrollanter i hamnar

4–6 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara namnbyten.

8 §

Paragrafen reglerar återkallelse av förordnande som trafiknykterhetskon- trollant.

Första och fjärde styckena har anpassats till den nya polisorganisatio- nen genom namnbyten och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

I andra stycket har endast ett namnbyte gjorts.

Ändringarna i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 6.2, består i ett namnbyte och språkliga justeringar.

653

Prop. 2013/14:110 14.176 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)

4 kap.

21 §

I paragrafen regleras omhändertagande av flygcertifikat.

Första–tredje och femte styckena är oförändrade.

Ändringen i fjärde stycket, som har behandlats i avsnitt 6.1, innebär ett förtydligande genom att ordet polis har bytts ut mot Polismyndigheten.

14.177 Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

6 kap.

9 §

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och innebär endast ett namnbyte.

15 §

Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse som anger i vilken utsträckning personal inom hälso- och sjukvården är skyldiga att lämna uppgifter till bl.a. polisen.

Punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen genom att för- utom Polismyndigheten även Säkerhetspolisen anges bland de myndighe- ter som kan begära att uppgifter lämnas ut. Ett exempel på när det sist- nämnda kan bli aktuellt är om Säkerhetspolisen utreder ett terroristbrott där någon av de inblandade kan ha blivit skadad. Ändringen har behand- lats i avsnitt 6.2 och 10.4.2.

I punkten 5 har ett tillägg gjorts, som innebär att hälso- och sjukvårds- personal trots sekretess ska lämna de uppgifter som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från polisprogrammet. Det kan t.ex. vara uppgifter om psykisk sjukdom, missbruk, rehabilitering eller medicinering. Ändringen har behandlats i avsnitt 10.6.1.

Punkterna 2–4 och 6 är oförändrade.

7 kap.

22 §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 6.2 och innebär en- dast ett namnbyte.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

654

14.178 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) Prop. 2013/14:110 om betaltjänster

6 kap.

5–7 §§

Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara namnbyten.

14.179 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)

5 kap.

23 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte.

14.180 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

11 kap.

9 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte.

14.181 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Övergångsbestämmelserna Punkt 3

Bestämmelsen har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter som får fortsätta hantera vissa sprängämnen trots att de inte är märkta med spårämne. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 6.4.

14.182 Förslaget till lag om ändring i postlagen (2010:1045)

2 kap.

15 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär bara ett namnbyte.

655

Prop. 2013/14:110 14.183 Förslaget till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

8 kap.

11 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, är bara ett namnbyte.

9 kap.

2 §

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och är endast ett namnbyte.

7 §

I paragrafen anges vilka myndigheter som ska få del av beslut enligt la- gen.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom ett namnbyte och att den lokala anknytningen har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1. I övrigt har språkliga ändringar gjorts.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

8 §

Paragrafen anger vilka skyldigheter tillsynsmyndigheterna har i förhål- lande till varandra.

Första–tredje styckena är oförändrade.

I fjärde stycket har ordet polismyndigheter ersatts med Polismyndighe- ten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

9 §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 6.2 och innebär en- dast ett namnbyte.

I andra stycket punkten 1 har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

14.184 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

40 §

I paragrafen anges vilka som får utföra stämningsmannadelgivning.

I paragrafen har förtydligats att regleringen omfattar både Polismyn- digheten och Säkerhetspolisen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

41 §

Paragrafen reglerar vem som förordnar stämningsmän. Ändringen är för- anledd av att det i den nya polisorganisationen inte finns några polisdi- strikt. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

656

42 §	Prop. 2013/14:110
Av paragrafen framgår att en försändelse som har lämnats för stämnings-
mannadelgivning under vissa förutsättningar får öppnas. Paragrafen har
anpassats till den nya polisorganisationen på så sätt att Polismyndigheten
anges och att möjligheten att överlämna uppgifter till en annan polismyn-
dighet har tagits bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.
46 §
Av paragrafen framgår att stämningsmän och anställda vid vissa myndig-
heter har rätt att få tillträde till enskilt område som inte utgör bostad för
att verkställa stämningsmannadelgivning.
I första stycket har ordet polismyndighet bytts ut mot Polismyndig-
heten och Säkerhetspolisen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.
Stycket har även moderniserats språkligt.
I andra stycket anges att polisman som vägras tillträde enligt första
stycket själv får bereda sig tillträde. Det är den myndighet där polisman-
nen är anställd som ska besluta att polismannen får bereda sig tillträde.
Av 4 § polislagen (1984:387) framgår att polismän är tjänstemän hos
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Frågan har behandlats i avsnitt
6.2.

14.185 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag

2 och 13 §§

Ändringarna innebär endast namnbyten. De har behandlats i avsnitt 6.2.

14.186 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser

5 §

I paragrafen föreskrivs att polismän eller tulltjänstemän får omhänderta hälsofarliga substanser i avvaktan på åklagares beslut om förstörande.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

7 och 14 §§

Ändringarna innebär endast namnbyten. De har behandlats i avsnitt 6.2.

657

Prop. 2013/14:110 14.187 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet

25 §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär ett namnbyte. Vidare har punkten 1 förtydligats genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.

14.188 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter

17 §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

I andra stycket har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i av- snitt 6.2. Vidare har i punkten 1 ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1. Första stycket och andra stycket punkten 2 är oförändrade.

14.189 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

4 kap.

10 §

I paragrafen regleras när förhandlat förfarande utan föregående annon- sering får användas. Paragrafen har förtydligats genom att ordet polis har bytts ut mot polismän. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

14.190 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter

7 §

Paragrafen reglerar polishandräckning.

I andra stycket har ett förtydligande gjorts genom att ordet polisens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

Första stycket och andra stycket punkten 2 är oförändrade.

658

14.191	Förslaget till lag om ändring i lagen	Prop. 2013/14:110
	(2011:1165) om överlämnande från Sverige
	enligt en nordisk arresteringsorder
5 kap. 4 §, 6 kap. 1 § samt 7 kap. 1 och 2 §§
Ändringarna innebär endast namnbyten. De har behandlats i avsnitt 6.2.
14.192	Förslaget till lag om ändring i
	skatteförfarandelagen (2011:1244)

42 kap.

4 §

Ändringen innebär endast ett namnbyte. Den har behandlats i avsnitt 6.2.

14.193 Förslaget till lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145)

3 kap.

3 §

I paragrafen anges de sekundära ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Första stycket punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen på så sätt att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anges bland de myndigheter som kan få tillgång till personuppgifter som Kustbevak- ningen förfogar över. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.6.

Punkterna 2–4 samt andra och tredje styckena är oförändrade.

7 §

Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Bestämmelsen har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrel- sen och polismyndigheter har ersatts med Polismyndigheten och Säker- hetspolisen, för att dessa myndigheter i samma utsträckning som tidigare ska kunna få uppgifter från Kustbevakningen utan hinder av sekretess. Frågan har behandlats i avsnitt 8.6.

4 kap.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om direktåtkomst.

Första stycket har anpassats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter har ersatts med Polismyndig- heten och Säkerhetspolisen, för att de ska kunna medges direktåtkomst till uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga inom Kustbevak- ningen. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.6.

Andra och tredje styckena är oförändrade.

659

Prop. 2013/14:110 14.194 Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210)

5 kap.

6 §

Av paragrafen framgår att en förundersökningsledare får begära hjälp av Tullverket vid förundersökning som gäller olaga yrkesmässig trafik enligt 1 §.

Första stycket har arbetats om så att det framgår att Polismyndigheten, när den leder förundersökning, får begära hjälp av Tullverket. Någon ändring i sak är inte avsedd. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

Andra stycket har endast ändrats språkligt.

14.195 Förslaget till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

4 kap.

11 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.2, innebär endast ett namnbyte.

5 kap.

9 §

Av paragrafen framgår att en förundersökningsledare får begära hjälp av Tullverket vid förundersökning som gäller olaga taxitrafik enligt 1 §.

Första stycket har arbetats om så att det framgår att Polismyndigheten, när den leder förundersökning, får begära hjälp av Tullverket. Någon ändring i sak är inte avsedd. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

Andra stycket har endast ändrats språkligt.

14.196 Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

1 §

I paragrafen anges vilka myndigheter som får bedriva sådan inhämtning av uppgifter som regleras i lagen. Ändringen innebär att både Polismyn- digheten och Säkerhetspolisen anges som myndigheter som tillämpar la- gen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2.

660

14.197 Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:595)	Prop. 2013/14:110
om införsel av och handel med sprutor och
kanyler
8 §
Paragrafen reglerar polishandräckning.
I paragrafen har ett namnbyte gjorts. Ändringen har behandlats i avsnitt
6.2. Vidare har i punkten 1 ett förtydligande gjorts genom att ordet poli-
sens har bytts ut mot en polismans. Ändringen har behandlats i avsnitt
6.1. Punkten 2 är oförändrad.
14.198 Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:806)
om beredskapslagring av olja
8 kap.
2 §
Paragrafen reglerar vilka skyldigheter en lagringsskyldig har att bistå till-
synsmyndigheten med information.
Första och andra styckena är oförändrade.
I tredje stycket har dels ett namnbyte gjorts, dels punkten 1 ändrats i
förtydligande syfte genom att ordet polisens bytts ut mot en polismans.
Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.2. Punkten 2 är oföränd-
rad.
14.199 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:363)
om kontroll av ekologisk produktion
15 §
Paragrafen reglerar polishandräckning.
Första stycket är oförändrat. Ändringen i andra stycket punkten 1 är ett
förtydligande genom att ordet polisens bytts ut mot en polismans. Änd-
ringen har behandlats i avsnitt 6.1. Punkten 2 är oförändrad.
14.200 Förslaget till lag om ändring i
kameraövervakningslagen (2013:460)
10 §
Ändringen innebär bara ett namnbyte. Den har behandlats i avsnitt 6.2.
11 §
Paragrafen reglerar möjligheten att i vissa fall under kortare tid bedriva
kameraövervakning utan tillstånd.
I första stycket punkten 1 har endast ett namnbyte gjorts. I punkten 3
anges att både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får bedriva kame-
raövervakning utan tillstånd, om de särskilda förutsättningar som anges i
punkten är uppfyllda. Punkten 2 är oförändrad.	661

Prop. 2013/14:110 Andra stycket är oförändrat. Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.2.

27 §

Ändringen i första stycket punkten 1 innebär bara ett namnbyte. Den har behandlats i avsnitt 6.2. I övrigt är paragrafen oförändrad.

14.201 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:000) om elimineringsdatabasen

1 §

Ändringen, som har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.3.2, innebär endast ett namnbyte.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om personuppgiftsansvar. Den har anpassats till den nya polisorganisationen genom att ordet Rikspolissty- relsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.3.2.

5 §

I paragrafen regleras skyldigheten att utse personuppgiftsombud. Den har anpassats till den nya polisorganisationen genom att ordet Rikspolissty- relsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.3.2.

7 §

I paragrafen regleras vilka personkategorier som är skyldiga att lämna DNA-prov till elimineringsdatabasen. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen genom att det är anställda vid Polismyndigheten som är skyldiga att lämna sådana prover. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2, 6.3, 6.4 och 8.3.2.

8 §

Av paragrafen framgår att Polismyndigheten får besluta att andra än de som anges i 7 §, för att ges tillträde till lokaler där DNA-spår från brotts- platser hanteras eller förvaras, ska underkasta sig provtagning för DNA- analys och registrering i elimineringsdatabasen. Paragrafen har anpassats till den nya polisorganisationen. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.2, 6.3 och 8.3.2.

10 §

I paragrafen regleras gallring av uppgifter i elimineringsdatabasen. Den har anpassats till den nya polisorganisationen genom att det i andra stycket föreskrivs när uppgifter som avser anställda vid Polismyndighe- ten ska gallras. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.3.2.

Första, tredje och fjärde styckena är oförändrade.

662

12 §	Prop. 2013/14:110
I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om vilka
personkategorier som är skyldiga att lämna prov till elimineringsdata-
basen. Punkten 1 har anpassats till den nya polisorganisationen. Änd-
ringen har behandlats i avsnitt 6.2, 6.3, 6.4 och 8.3.2. I övrigt är para-
grafen oförändrad.

14.202 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:000) om straff för penningtvättsbrott

13 §

I paragrafen finns närmare regler om penningbeslag. Paragrafen har an- passats till den nya polisorganisationen genom att Rikspolisstyrelsen har bytts ut mot Polismyndigheten. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.4.

663

Prop. 2013/14:110

664