Regeringens proposition 2013/14:108

Användningen av kreditbetyg i riskhantering	Prop.
	2013/14:108

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 februari 2014

Fredrik Reinfeldt

Lena Adelsohn Liljeroth

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 20 juni 2013 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (ändringsförordningen) i kraft. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. När Europaparlamentet och rådet antog ändringsförordningen antog de samtidigt ett direktiv som innehåller regler som rör kreditvärdering: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU av den 21 maj 2013 om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg (ändringsdirektivet). Medlemsstaterna ska senast den 21 december 2014 ha genomfört ändringsdirektivet.

I denna proposition föreslås att ändringsdirektivet genomförs i svensk rätt genom att det införs nya bestämmelser i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen (2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I de föreslagna nya bestämmelserna anges att fondbolag och AIF- förvaltare inte ensidigt eller mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos en värdepappersfonds respektive en alternativ investeringsfonds tillgångar. Vidare anges att Finansinspektionen ska övervaka lämpligheten i pensionsstiftelsers kreditvärderingsförfaranden och deras användning av kreditbetyg. I propositionen behandlas inte frågan om huruvida

Prop. 2013/14:108 ändringsförordningen bör föranleda några ändringar i svensk rätt. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringsförordningen kommer att övervägas i ett annat sammanhang.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 21 december 2014.

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		5
2	Lagtext	.............................................................................................	6
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
	.	tryggande av pensionsutfästelse m.m ...............................	6

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

värdepappersfonder ...........................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om

		förvaltare av alternativa investeringsfonder ......................		9
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................			10
4	Förordningen om kreditvärderingsinstitut samt tjänste-
	pensionsdirektivet, UCITS-direktivet och AIFM-direktivet ..........			11
	4.1	Bakgrund	.........................................................................	11
		4.1.1 ......	Förordningen om kreditvärderingsinstitut	11
		4.1.2	Tjänstepensionsdirektivet, UCITS -
		.......................	direktivet och AIFM - direktivet	12
	4.2	Ändringsförordningen .................och ändringsdirektivet		12
		4.2.1 .........................................................	Inledning	12
		4.2.2 ....................................	Ändringsförordningen	12
		4.2.3 ..........................................	Ändringsdirektivet	13
5	Överväganden ................................................................................			15

5.1Tjänstepensionsdirektivet – pensionsstiftelser och

försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet...............

5.2UCITS-direktivet – fondbolag och värdepappers-

fonder ..............................................................................

5.3AIFM-direktivet – AIF-förvaltare och alternativa

		investeringsfonder ...........................................................	24
6	Ikraftträdande .................................................................................		27
7	Förslagens konsekvenser................................................................		28
	7.1	Inledning..........................................................................	28
	7.2	Förslagens syfte och alternativa lösningar.......................	28
	7.3	Berörda företag och andra aktörer ...................................	28
	7.4	Konsekvenser för berörda företag ...................................	29
	7.5	Konsekvenser för investerare ..........................................	29
	7.6	Konsekvenser för det allmänna .......................................	30
8	Författningskommentar ..................................................................		31

8.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m. .............................

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om

värdepappersfonder .........................................................

8.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om

förvaltare av alternativa investeringsfonder ....................

Prop. 2013/14:108

Prop. 2013/14:108 Bilaga 1	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
	462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förord-
	ning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut............	34
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU av
	den 21 maj 2013 om ändring av direktiv 2003/41/EG
	om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensions-
	institut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar
	och andra författningar som avser företag för kollektiva
	investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)
	och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa
	investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på
	kreditbetyg ............................................................................	67
Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian Användningen av
	kreditbetyg i riskhantering ....................................................	70
Bilaga 4	Promemorians lagförslag ......................................................	71
Bilaga 5 Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig
	eller yttrat sig över promemorians förslag ............................	78
Bilaga 6	Lagrådets yttrande.................................................................	79
Bilaga 7 Parallelluppställning över genomförandet av direktiv
	2013/14/EU i svensk rätt.......................................................	80
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari
	2014 .......................................................................................	81
Rättsdatablad...........................................................................................		82

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2013/14:108

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

2.lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

3.lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Prop. 2013/14:108 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

dels att 35 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 34 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	34 a §
	Finansinspektionens tillsyn över
	en pensionsstiftelse som avses i
	34 § första stycket ska även om-
	fatta lämpligheten i
	1. stiftelsens kreditvärderings-
	förfaranden, och
	2. stiftelsens användning av hän-
	visningar i placeringsriktlinjerna
	till kreditbetyg som har utfärdats
	av ett kreditvärderingsinstitut.

35 §2

Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.

Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen finner att

1.avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket, eller

2.placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning.

1.avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket,

2.placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, eller

3.stiftelsen använder olämpliga

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU av den 21 maj 2013 om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg (EUT L 145, 31.5.2013, s. 1, Celex 32013L0014).

2 Senaste lydelse 2010:2045.

kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut.

Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som anges i 9 a § första stycket på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen.

Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut.

I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska bestämmelserna i 14 kap. 5 §, 6 § andra stycket, 7 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket, 16 § samt 16 kap. 6, 12 och 25 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 14 kap. 18 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 21 december 2014.

Prop. 2013/14:108

Prop. 2013/14:108 2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46)
	om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs1 att 5 kap. 2 § lagen (2004:46) om värdepappers-
fonder2	ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		5 kap.

Ett fondbolag skall ha ett system för riskhantering som gör det möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.

Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, skall bolagets system för riskhantering även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstrument.

Fondbolaget skall för varje värdepappersfond det förvaltar till Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

2 §

Ett fondbolag ska ha ett system för riskhantering som gör det möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil. Fondbolaget ska inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos fondens tillgångar.

Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, ska bolagets system för riskhantering även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstrument.

Fondbolaget ska för varje värdepappersfond det förvaltar till Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

Denna lag träder i kraft den 21 december 2014.

2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem som kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är relevanta för den alternativa investeringsfonden. Riskhanteringssystemen ska ses över regelbundet och minst en gång per år.


2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)		Prop. 2013/14:108
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs1 att 8 kap. 4 § lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

8kap.

4 §

En AIF-förvaltare ska ha en riskhanteringsfunktion som är åtskild från förvaltarens operativa enheter.

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem som kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är relevanta för den alternativa investeringsfonden.

AIF-förvaltaren ska inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos fondens tillgångar. Riskhanteringssystemen ska ses över regelbundet och minst en gång per år.

En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska särskilt

1.se till att det införs ett lämpligt och dokumenterat förfarande att tillämpas vid investeringar för den alternativa investeringsfondens räkning i syfte att säkerställa att sådana investeringar överensstämmer med fondens investeringsstrategi, mål och riskprofil,

2.säkerställa att riskerna i varje enskild placering och deras samlade effekt på fonden fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras och övervakas korrekt, samt

3.säkerställa att fondens riskprofil motsvarar dess investeringsstrategi och mål som de kommer till uttryck i fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

Denna lag träder i kraft den 21 december 2014.

Prop. 2013/14:108 3

Ärendet och dess beredning

Den 21 maj 2013 utfärdades Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (ändringsförordningen). Ändringsförordningen finns i bilaga 1. Samma dag utfärdades Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU av den 21 maj 2013 om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg (ändringsdirektivet). Ändringsdirektivet finns i bilaga 2.

Ändringsförordningen och ändringsdirektivet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 31 maj 2013. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater och ska tillämpas från och med den tjugonde dagen efter offentliggörandet. Medlemsstaterna är skyldiga att se till så att de bestämmelser i nationell rätt som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet träder i kraft senast den 21 december 2014.

I promemorian Användningen av kreditbetyg i riskhantering (Ds 2013:76) föreslås att ändringsdirektivet genomförs i svensk rätt genom att det införs nya bestämmelser i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen (2004:46) om värdepappersfonder, försäkringsrörelselagen (2010:2043) och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. I denna proposition behandlas promemorians förslag. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/4132). I bilaga 7 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför ändringsdirektivet i svensk rätt.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 februari 2014 att inhämta Lagrådets yttrande. Lagrådsremissens lagförslag stämmer överens med propositionens lagförslag.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

4	Förordningen om kreditvärderingsinstitut Prop. 2013/14:108
	samt tjänstepensionsdirektivet, UCITS-
	direktivet och AIFM-direktivet

4.1Bakgrund

4.1.1Förordningen om kreditvärderingsinstitut

Ett kreditvärderingsinstitut är en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg (enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut). Ett kreditbetyg är en bedömning av kreditvärdigheten hos t.ex. ett företag eller på ett finansiellt instrument. Kreditbetyg används av bl.a. investerare och finansiella företag för att fatta underbyggda investeringsbeslut och bestämma riskvikter.

I samband med den finansiella kris som bröt ut hösten 2008 fick kreditvärderingsinstituten mycket kritik, inte minst för sin värdering av strukturerade finansiella instrument. Som en av flera åtgärder som därefter vidtogs på EU-nivå utfärdades hösten 2009 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (förordningen om kreditvärderingsinstitut). Förordningen syftar till att bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom EU, vilket i sin tur ska bidra till att den inre marknaden fungerar friktionsfritt samtidigt som en hög skyddsnivå för investerare och konsumenter uppnås. Förordningen innehåller regler om registrering, hantering av intressekonflikter, organisations- och verksamhetskrav, kvalitetssäkring, rapportering och transparens.

Förordningen om kreditvärderingsinstitut är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i Sverige. Med anledning av förordningen infördes i Sverige kompletterande bestämmelser i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut, som trädde i kraft den 7 september 2010 (se prop. 2009/10:217, bet. 2009/10:FiU31, rskr. 2009/10:373). I lagen angavs Finansinspektionen som behörig myndighet enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut. Vidare innehöll lagen bestämmelser om inspektionens befogenheter och möjligheter att ingripa vid överträdelser av förordningen samt om inspektionens samarbete med behöriga myndigheter i andra länder inom EES.

Det har därefter gjorts en genomgripande ändring i förordningen om kreditvärderingsinstitut. I maj 2011 utfärdades Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring i av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut. Ändringarna innebar i huvudsak att tillsynen över kreditvärderingsinstitut flyttades över från nationella behöriga myndigheter till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Därigenom övertog Esma också ansvaret för att utfärda och uppdatera olika riktlinjer och rapporter samt gavs möjligheten att föreslå tekniska standarder för tillsyn, t.ex. avseende vilken information som ska lämnas vid en ansökan om registrering eller

certifiering.

Prop. 2013/14:108 Med anledning av ändringarna i förordningen om kreditvärderingsinstitut gjordes flera ändringar i lagen om kreditvärderingsinstitut (se prop. 2011/12:40, bet. 2011/12:FiU13, rskr. 2011/12:116, SFS 2012:44).

Förordningen om kreditvärderingsinstitut har därefter ändrats genom ändringsförordningen genom vilken ytterligare regler har införts i förordningen, se avsnitt 4.2.2.

4.1.2Tjänstepensionsdirektivet, UCITS-direktivet och AIFM-direktivet

Genom ändringsdirektivet har det gjorts ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Dessa tre direktiv är de sektorsdirektiv som reglerar tjänstepensionsinstitut, fondbolag och värdepappersfonder samt förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). De brukar benämnas tjänstepensionsdirektivet, UCITS-direktivet och AIFM- direktivet. I de direktiven finns näringsrättslig reglering för sådana institut, förvaltare och fonder. I avsnitt 5 redogörs för hur direktiven har genomförts i svensk rätt.

4.2Ändringsförordningen och ändringsdirektivet

4.2.1Inledning

Ändringsförordningen och ändringsdirektivet syftar båda till att minska en alltför stor förlitan på kreditbetyg inom EU (se skäl 9 i förordningen och skäl 2 i direktivet).

4.2.2 Ändringsförordningen

	Enligt ändringsförordningen ska finansiella företag såsom kreditinstitut,
	värdepappersbolag, försäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut, fond-
	bolag, AIF-förvaltare och centrala motparter göra sin egen kreditrisk-
	bedömning och de får inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kredit-
	betyg vid bedömningen av en enhets eller ett finansiellt instruments
	kreditvärdighet (artikel 5a.1 i förordningen om kreditvärderingsinstitut).
	Vidare ska de behöriga myndigheter som svarar för tillsynen över dessa
	företag, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos
	företagens verksamhet, övervaka att deras kreditriskbedömnings-
	förfaranden är adekvata, bedöma användningen av hänvisningar till
	kreditbetyg i avtal och, när det är lämpligt, uppmana dem att motverka
	effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och
	mekanisk förlitan på kreditbetyg, i enlighet med specifik sektorslag-
12	stiftning (artikel 5a.2).
12

Ändringsförordningen innehåller även flera andra nya eller			ändrade Prop. 2013/14:108
regler avseende kreditvärderingsinstitut	och	kreditbetyg.	Genom
ändringsförordningen har det införts bl.a.	regler	om intressekonflikter

(artikel 6a) samt om rätt till ersättning för investerare och emittenter som lidit skada till följd av att ett kreditvärderingsinstitut uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut (artikel 35a). En rätt till ersättning från ett kreditvärderingsinstitut kan föreligga oberoende av om ett avtalsförhållande föreligger och emittenten eller investeraren därmed kan grunda ett anspråk på ersättning från kreditvärderingsinstitutet på avtalsbrott. Vidare har det införts regler om kreditbetyg på statspapper (artikel 8a), information om strukturerade finansiella instrument (artikel 8b), skyldighet för en emittent att i vissa fall anlita fler än ett kreditvärderingsinstitut vid kreditvärdering av strukturerade finansiella instrument (artikel 8c) samt om utnyttjande av flera kreditvärderingsinstitut (artikel 8d). Genom ändringsförordningen har det även införts krav på regelbunden rotation av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg på återvärdepapperiseringar (artikel 6b).

De ändringar som genom ändringsdirektivet har gjorts i tjänstepensionsdirektivet, UCITS-direktivet och AIFM-direktivet innebär ändringar i sådan sektorslagstiftning som anges i ändringsförordningen.

4.2.3Ändringsdirektivet

Genom ändringsdirektivet har det i tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1a), UCITS-direktivet (artikel 51.1, 51.3a och 51.4) och AIFM-direk- tivet (artikel 15.2, 15.3a och 15.5) införts regler om kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut. Målsättningen med ändringsdirektivet är att minska tjänstepensionsinstituts, fondbolags och AIF-förvalta- res alltför stora förlitan på kreditbetyg i samband med deras investeringar (jfr skäl 5 i ändringsdirektivet). Genom att kräva att tjänstepensionsinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare ska undvika att ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg eller att använda dem som den enda parametern vid kreditriskbedömning i samband med sina investeringar, ska investerarna skyddas genom att kvaliteten förbättras på de investeringar som görs i sådana institut samt i värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder (skäl 2 i ändringsdirektivet).

Det följer redan av ändringsförordningen att tjänstepensionsinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare – i likhet med övriga finansiella företag som anges i artikel 4.1 i förordningen om kreditvärderingsinstitut – ska göra sin egen kreditriskbedömning och att de inte ensidigt eller mekaniskt får förlita sig på kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller ett finansiellt instruments kreditvärdighet (artikel 5a.1). Reglerna i ändringsdirektivet utgör ett komplement till reglerna i förordningen vilkas allmänna mål är att minska investerares alltför stora förlitan på kreditbetyg. Avsikten är att direktivet ska göra det lättare att förverkliga förordningens mål när det gäller tjänstepensionsinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare (se skäl 4 i ändringsdirektivet).

De regler som genom ändringsdirektivet har införts i tjänstepensions-

direktivet, UCITS-direktivet och AIFM-direktivet avser dels fondbolags

Prop. 2013/14:108 och AIF-förvaltares användning av kreditbetyg i sin förvaltning av värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder (artiklarna 2.1 och 3.1 i ändringsdirektivet), dels den behöriga myndighetens – i Sverige Finansinspektionens – övervakning av kreditvärderingsförfaranden och användning av hänvisningar till kreditbetyg i tjänstepensionsverksamhet och fondförvaltning (artiklarna 1, 2.2 och 3.2 i ändringsdirektivet). Den allmänna principen om att finansiella företag inte i alltför hög grad ska förlita sig på kreditbetyg ska integreras i riskhanteringsprocesser och i system hos tjänstepensionsinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare samt anpassas till deras specifika förutsättningar (se skäl 2 i ändringsdirektivet). Genomförandet av ändringsdirektivet behandlas i avsnitt 5.

I UCITS-direktivet och AIFM-direktivet har det genom ändringsdirektivet även gjorts tillägg när det gäller kommissionens befogenhet att anta delegerade akter i syfte att det också i de delegerade akterna ska införas regler som förhindrar att fondbolag och AIF-förvaltare ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg för att bedöma kreditvärdigheten hos värdepappersfonders respektive alternativa investeringsfonders tillgångar (artiklarna 2.3 och 3.3 i ändringsdirektivet).

Överväganden

Prop. 2013/14:108

5.1Tjänstepensionsdirektivet – pensionsstiftelser och försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska övervaka lämpligheten i pensionsstiftelsers kreditvärderingsförfaranden och deras användning av hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut.

Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen finner att pensionsstiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg.

Regeringens bedömning: De nya reglerna i tjänstepensionsdirektivet om tillsynsmyndigheternas övervakning av kreditvärderingsförfaranden och användning av kreditbetyg kräver inte någon lagstiftningsåtgärd när det gäller försäkringsföretags verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser pensionsstiftelser. Promemorians förslag avviker från regeringens genom att det i promemorian föreslås en ny, särskild bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska övervaka lämpligheten i försäkringsföretags kreditvärderingsförfaranden i verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring och deras användning i sådan verksamhet av kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm noterar att det genom promemorians förslag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) inte tydligt framgår vilka möjligheter Finansinspektionen har att ingripa mot ett försäkringsföretag i sin övervakning av företagets kreditvärderingsförfarande och användning av kreditbetyg. Sveriges advokatsamfund anser att de föreslagna särskilda tillsynsbestämmelserna bör utgå. Enligt Advokatsamfundets uppfattning framstår det som oklart varför just denna typ av tillsyn behöver regleras särskilt. Finansinspektionen har redan tillsyn över samtliga bestämmelser i lag och föreskrifter (se t.ex. 10 kap. 1 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder). Svenska försäkringsförmedlares förening anser att det är önskvärt att förslagen till ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) och försäkringsrörelselagen ges en likalydande utformning, eftersom båda hänför sig till artikel 1 i ändringsdirektivet. Av skälen 2 och 5 i ändringsdirektivet framgår att avsikten är att minska ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg. Enligt föreningen vore det lämpligt om det även av lagtexten framgår att företagen inte ensidigt eller mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg. Det skulle i så fall också bli tydligare för de företag som ska tillämpa lagarna och stämma bättre överens med hur ändringsdirektivet i övrigt föreslås bli genomfört i svensk rätt. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Prop. 2013/14:108 Skälen för regeringens förslag och bedömning: I tjänstepensionsdirektivet avses med tjänstepensionsinstitut institut som förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner. Tjänstepension erbjuds som ett led i ett anställningsförhållande och utgör ett komplement till den statliga pension som erhålls inom ramen för socialförsäkringssystemet.

Vid genomförandet av tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt gjordes bedömningen att understödsföreningar som bedriver tjänstepensionsverksamhet (tjänstepensionskassor) omfattades direkt av det direktivet (se prop. 2004/05:165). En reglering av tjänstepensionskassornas verksamhet infördes därför i lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL). För att tjänstepensionsdirektivet inte skulle ge upphov till någon snedvridning av konkurrensen genomförde Sverige den möjligheten som ges i artikel 4 i direktivet att tillämpa vissa delar av detta på tjänstepensionsverksamhet i ett försäkringsbolag. Tillämpliga delar av tjänstepensionsdirektivet är artiklarna 9–16 och 18–20. Tjänstepensionsverksamheten ska hållas åtskild från övrig verksamhet i livförsäkringsbolaget. Den 1 april 2011 trädde en ny försäkringsrörelselag (2010:2043, FRL) i kraft. Genom lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) upphävdes UFL. En vid ikraftträdandet av FRL registrerad understödsförening får fortsätta att driva verksamhet enligt UFL till utgången av år 2014. Regeringen har dock nyligen överlämnat ett förslag till riksdagen om att övergångsperioden ska förlängas till utgången av år 2017 (prop. 2013/14:84).

Tjänstepensionsdirektivet har i svensk rätt även genomförts i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). De institut som omfattas av de särskilda regelverken i tryggandelagen och FRL är pensionsstiftelser och försäkringsföretag som meddelar försäkring avseende tjänstepension. Pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till färre än 100 personer är dock undantagna, men sådana stiftelser får själva välja att ändå tillämpa regelverket.

Regelverket innebär bl.a. att det gäller särskilda verksamhetsvillkor och placeringsregler för de pensionsstiftelser som omfattas (se 9 a § tryggandelagen). Vidare gäller även särskilda placeringsregler i försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se 6 kap. 20 § och 25 § andra stycket FRL).

Genom artikel 1 i ändringsdirektivet har det införts en ny punkt 1a i artikel 18 i tjänstepensionsdirektivet. Den nya punkten har följande lydelse.

Med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos de övervakade institutionerna, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämpligheten i institutionernas kreditvärderingsförfaranden, utvärderar användningen av hänvisningar till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut i deras placeringspolicy och i tillämpliga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

Denna ändring i tjänstepensionsdirektivet bör – i likhet med motsvarande ändringar i UCITS-direktivet och AIFM-direktivet – ses tillsam-

mans med nya artikel 5a.2 i förordningen om kreditvärderingsinstitut (se artikel 1.6 i ändringsförordningen). Enligt sistnämnda artikel ska nämligen behöriga sektorsmyndigheter som svarar för tillsynen över tjänstepensionsinstitut och andra finansiella företag som avses i artikel 4.1 första stycket i förordningen (bl.a. kreditinstitut, värdepappersbolag, försäkringsföretag, fondbolag, AIF-förvaltare och centrala motparter), med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, övervaka att deras kreditriskbedömningsförfaranden är adekvata, bedöma användningen av hänvisningar till kreditbetyg i avtal och, när det är lämpligt, uppmana dem att motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg, i enlighet med specifik sektorslagstiftning.

Finansinspektionen ska enligt 34 § första stycket tryggandelagen utöva tillsynen över att de berörda pensionsstiftelserna förvaltas i enlighet med de bestämmelser om placering m.m. i den lagen som har sin grund i tjänstepensionsdirektivet samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Det innebär att det är Finansinspektionen som är den behöriga myndigheten i Sverige för tillsyn över tjänstepensionsinstitut som avses i artikel 18.1a i tjänstepensionsdirektivet och således också den behöriga sektorsmyndighet som avses i nya artikel 5a.2 i förordningen om kreditvärderingsinstitut (se artikel 1.6 i ändringsförordningen).

Den övervakning som Finansinspektionen ska utföra enligt nya artikel 18.1a i tjänstepensionsdirektivet ska ingå som en del i den tillsyn som inspektionen utövar över de berörda pensionsstiftelserna. Enligt promemorian framstår det därför som lämpligt att artikel 18.1a såvitt avser pensionsstiftelser genomförs i ett tillägg i tryggandelagen där det anges att Finansinspektionen även ska övervaka lämpligheten i berörda pensionsstiftelsers kreditvärderingsförfaranden och deras användning av hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut. Eftersom det är fråga om den tillsyn som Finansinspektionen ska utöva över sådana pensionsstiftelser bör tillägget enligt promemorian tas in i en ny paragraf i anslutning till 34 § nämnda lag, som innehåller bestämmelser om tillsyn över sådana stiftelser. I 35 § samma lag regleras Finansinspektionens möjligheter att vidta åtgärder mot en sådan pensionsstiftelse. Finansinspektionen bör enligt promemorian få förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen finner att pensionsstiftelsens kreditvärderingsförfaranden eller dess användning av hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg inte är lämpliga.

Sveriges advokatsamfund anser att de i promemorian föreslagna särskilda tillsynsbestämmelserna bör utgå med hänsyn till att Finansinspektionen redan har tillsyn över samtliga bestämmelser i lagar och andra föreskrifter som reglerar de berörda företagens verksamhet. Advokatsamfundet nämner som exempel tillsynsbestämmelsen i 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder.

Tillsynsbestämmelsen i tryggandelagen (34 §) är emellertid inte utformad på samma sätt som tillsynsbestämmelserna i FRL (14 kap. 2 §), lagen om värdepappersfonder och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (13 kap. 1 §). Detsamma gäller beträffande bestämmelsen om ingripande i tryggandelagen (35 §). Enligt 34 §

Prop. 2013/14:108

Prop. 2013/14:108	tryggandelagen ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att en
	pensionsstiftelse som omfattas av tjänstepensionsdirektivet förvaltas i
	enlighet med de paragrafer i samma lag som anges i den bestämmelsen
	samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av de
	angivna bestämmelserna. Av 35 § tryggandelagen följer att Finans-
	inspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta
	rättelse bl.a. om avvikelse skett från någon av de bestämmelser som
	anges i 34 § första stycket. Finansinspektionens tillsyn omfattar således
	inte att en sådan pensionsstiftelse förvaltas i enlighet med andra författ-
	ningar som reglerar verksamheten än de som anges i den lagen. För
	verksamheten i en pensionsstiftelse som omfattas av tjänstepensions-
	direktivet gäller emellertid även förordningen om kreditvärderings-
	institut. Regeringen anser därför att det i tryggandelagen bör införas sär-
	skilda bestämmelser om tillsyn och ingripande.
	Beträffande Finansinspektionens övervakning av försäkringsföretags
	kreditvärderingsförfaranden och deras användning av kreditbetyg som
	har utfärdats av kreditvärderingsinstitut i verksamhet som avser tjänste-
	pensionsförsäkring instämmer regeringen med Advokatsamfundet. Nuva-
	rande bestämmelser om tillsyn i FRL omfattar även sådan verksamhet.
	Av 14 kap. 2 § FRL följer att Finansinspektionen har tillsyn över försäk-
	ringsföretag. Tillsynen omfattar bl.a. att verksamheten drivs enligt den
	lagen och andra författningar som reglerar ett försäkringsföretags
	näringsverksamhet. Förordningen om kreditvärderingsinstitut är ett
	exempel på en författning som reglerar ett försäkringsföretags närings-
	verksamhet och Finansinspektionens tillsyn omfattar således även efter-
	levnaden av reglerna i den förordningen. Det är därför inte nödvändigt att
	införa en särskild bestämmelse i FRL om tillsyn över lämpligheten i
	försäkringsföretags kreditvärderingsförfaranden och deras användning av
	kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut.
	Enligt Kammarrätten i Stockholm framgår det inte tydligt vilka möjlig-
	heter Finansinspektionen har att ingripa mot ett försäkringsföretag i sin
	övervakning av företagets kreditvärderingsförfarande och användning av
	kreditbetyg. Av 16 kap. 1 § första stycket 1 FRL följer att Finansinspek-
	tionen ska ingripa bl.a. om ett försäkringsföretag har åsidosatt sina
	skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar före-
	tagets näringsverksamhet. Som nämns ovan är förordningen om kredit-
	värderingsinstitut ett exempel på en sådan författning. Av nya artikel 5a.1
	i den förordningen följer att de tjänstepensionsinstitut och andra finan-
	siella företag som avses i artikel 4.1 första stycket i samma förordning
	(bl.a. kreditinstitut, värdepappersbolag, försäkringsföretag, fondbolag,
	AIF-förvaltare och centrala motparter) ska göra sin egen kreditrisk-
	bedömning och inte ensidigt eller mekaniskt får förlita sig på kreditbetyg
	vid bedömningen av en enhets eller ett finansiellt instruments kredit-
	värdighet (se artikel 1.6 i ändringsförordningen). Om ett försäkrings-
	företag har åsidosatt dessa krav i förordningen, ska Finansinspektionen
	således ingripa. Enligt 16 kap. 2 § FRL sker ingripande genom bl.a.
	utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud
	att verkställa beslut eller genom anmärkning. Om en överträdelse är
	allvarlig ska försäkringsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är
	tillräckligt, varning meddelas. Med hänsyn till det anförda bör det enligt
18	regeringens uppfattning framgå tillräckligt tydligt av FRL vilka möjlig-

heter som Finansinspektionen har att ingripa mot ett försäkringsföretag i Prop. 2013/14:108 sin tillsyn över företagets kreditvärderingsförfarande och användning av

kreditbetyg.

I och med att det i propositionen inte föreslås någon ändring i FRL blir det inte längre aktuellt att, som Svenska försäkringsförmedlares förening föreslår, överväga att utforma förslagen om ändring i tryggandelagen och FRL likalydande. Föreningen anser även att det vore lämpligt att i tryggandelagen och FRL uttryckligen ange att berörda pensionsstiftelser och försäkringsföretag inte ensidigt eller mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg. Det skulle enligt föreningen i så fall också bli tydligare för dem som ska tillämpa lagarna och stämma bättre överens med hur ändringsdirektivet i övrigt föreslås bli genomfört i svensk rätt. Som konstaterats ovan följer det emellertid av nya artikel 5a i förordningen om kreditvärderingsinstitut att sådana pensionsstiftelser och försäkringsföretag ska göra sin egen kreditriskbedömning och inte ensidigt eller mekaniskt får förlita sig på kreditbetyg. En EU-förordning är direkt tillämplig och den varken ska eller får genomföras i nationell rätt. Några sådana tillägg i tryggandelagen och FRL som föreningen föreslår får därför inte göras.

5.2	UCITS-direktivet – fondbolag och
	värdepappersfonder

Regeringens förslag: Fondbolag ska inte ensidigt eller mekaniskt
förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut
för att bedöma kreditvärdigheten hos en värdepappersfonds tillgångar.
Regeringens bedömning: De nya reglerna i UCITS-direktivet om
tillsynsmyndigheternas övervakning av fondbolags kreditvärderings-
förfaranden och användning av kreditbetyg kräver inte någon lagstift-
ningsåtgärd.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser
fondbolagens skyldigheter. Promemorians förslag avviker från rege-
ringens genom att det i promemorian föreslås en ny, särskild bestäm-
melse i lagen om värdepappersfonder om att Finansinspektionen ska
övervaka lämpligheten i fondbolags kreditvärderingsförfaranden och
deras användning av kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderings-
institut för att bedöma kreditvärdigheten hos en värdepappersfonds till-
gångar.
Remissinstanserna: Fondbolagens förening anser att det är oklart hur
förslagen förhåller sig till ändringsförordningen och att den reglering av
tillsyn av kreditvärderingsförfaranden som föreslås måste utvecklas ytter-
ligare. Ändringsdirektivets utformning skulle kunna tolkas som att det
just vid tillsyn i samband med kreditvärderingsförfaranden ska införas en
proportionalitetsbedömning av fondernas komplexitet och omfattning,
vilket i så fall bör framgå av lagen. Föreningen anser att det är positivt att
det i promemorian poängteras att någon förändring i sak av regelverket
inte är avsedd. Det kan dock därmed ifrågasättas om de ändringar som
promemorian föreslår verkligen är nödvändiga. Det är också problem-		19

Prop. 2013/14:108 atiskt att samma reglering går att återfinna i två bindande regelverk utan att någon skillnad i tolkningen eller omfattningen av regleringen är avsedd. En grundläggande princip för lagstiftningen inom EU är att någon dubbelreglering inte ska ske på nationell nivå av innehållet i en förordning. Om de krav som ställs i ändringsförordningen och i 5 kap. 2 § första meningen lagen om värdepappersfonders redan i dag är gällande torde Finansinspektionens tillsyn redan omfatta den verksamheten. Det följer redan av 10 kap. 1 § samma lag. Många av de områden Finansinspektionen utövar tillsyn över är angelägna och det är oklart varför just denna tillsyn ska behandlas separat. Eftersom inspektionens tillsyn över samtliga bestämmelser i lag och föreskrifter regleras i 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder anser föreningen att föreslagna 10 kap. 1 b § bör utgå. I ändringsdirektivet har till de behöriga myndigheternas tillsyn knutits en proportionalitetsbedömning beroende på omfattningen och komplexiteten av fonderna vilken är ny vad gäller tillsyn. Det är tydligt att man tänkt att fondbolags kreditvärderingsförfaranden får variera beroende på fondernas komplexitet och omfattning, någonting som snarare enligt föreningen borde komma till uttryck vad gäller fondbolagets skyldigheter än i förhållande till tillsynen. Oavsett detta anser föreningen att det bör tydliggöras i förarbetena hur ändringsdirektivets hänvisning till fondernas omfattning och komplexitet ska bedömas. Sveriges advokatsamfund anser att de föreslagna särskilda tillsynsbestämmelserna bör utgå. Enligt Advokatsamfundets uppfattning framstår det som oklart varför just denna typ av tillsyn behöver regleras särskilt. Finansinspektionen har redan tillsyn över samtliga bestämmelser i lag och föreskrifter (se t.ex. 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder). Svenska försäkringsförmedlares förening anser att om syftet med ändringsdirektivet endast är att poängtera vikten av lämplig hantering av kreditbetyg torde inte ett ändringsdirektiv behöva utfärdas, utan det skulle kunna framgå av riktlinjer från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) eller Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa). Enligt föreningen synes det därför som att avsikten är att införa en ny bestämmelse vilket då även torde innebära att det är fråga om en ändring i sak, dvs. ett tillägg till vad ett företag under tillsyn bör beakta. Det synes överflödigt att införa ändringar i lagtext om dessa inte avser ändringar i sak. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget

	att erinra mot det.
	Skälen för regeringens förslag och bedömning
	Fondbolags användning av kreditbetyg vid förvaltning av
	värdepappersfonder
	I UCITS-direktivet regleras fondbolag, värdepappersfonder och förva-
	ringsinstitut för sådana fonder. Direktivet innehåller bl.a. krav på fond-
	bolagens organisation, system och kapital. I direktivet finns även regler
	om exempelvis hur medel i värdepappersfonder får placeras samt den
	information som ska finnas för varje värdepappersfond.
	Reglerna i UCITS-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen
	(2004:46) om värdepappersfonder (se prop. 2002/03:150, jfr även prop.
	2012/13:155). I lagen används för svenska förvaltare och fonder be-
20	greppen fondbolag och värdepappersfond för det som i UCITS-direktivet

betecknas förvaltningsbolag respektive fondföretag. Terminologin i lagen avviker således från den i UCITS-direktivet i dessa avseenden.

Genom artikel 2.1 i ändringsdirektivet har det införts en ny andra mening i artikel 51.1 första stycket i UCITS-direktivet. Därigenom har första stycket följande lydelse.

Ett förvaltnings- eller investeringsbolag ska använda ett förfarande för riskhantering som gör det möjligt för det att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till positionerna och deras bidrag till den allmänna riskprofilen för fondbolagets portfölj. Framför allt ska det inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos fondföretags tillgångar.

Fondbolagens förening anser att det är oklart hur förslagen i promemorian förhåller sig till ändringsförordningen. Föreningen saknar ett tydligt resonemang kring relationen mellan reglerna i förordningen och ändringsdirektivet samt vad som avses i de respektive regleringarna.

Svenska försäkringsförmedlares förening anser att om syftet med ändringsdirektivet endast är att poängtera vikten av lämplig hantering av kreditbetyg torde inte ett ändringsdirektiv behöva utfärdas, utan det skulle kunna framgå av riktlinjer från Esma eller Eiopa. Enligt föreningen synes det därför som att avsikten är att införa en ny bestämmelse vilket då även torde innebära att det är fråga om en ändring i sak, dvs. ett tillägg till vad ett företag under tillsyn bör beakta.

Ändringen i artikel 51.1 första stycket i UCITS-direktivet ska ses mot bakgrund av nya artikel 5a.1 i förordningen om kreditvärderingsinstitut (se artikel 1.6 i ändringsförordningen). Enligt sistnämnda artikel ska nämligen fondbolag – i likhet med övriga finansiella företag som anges i artikel 4.1 första stycket i förordningen – göra sin egen kreditriskbedömning och de får inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller ett finansiellt instruments kreditvärdighet. Denna allmänna princip bör enligt skälen till ändringsdirektivet integreras i riskhanteringsprocesser och i system hos fondbolag när det gäller deras förvaltning av värdepappersfonder och anpassas till deras specifika förutsättningar (se skäl 2). I skälen anges vidare att åtgärderna i direktivet bör utgöra ett komplement till reglerna i förordningen om kreditvärderingsinstitut där det allmänna målet att minska investerares alltför stora förlitan på kreditbetyg fastställs samt att de bör göra det lättare att förverkliga det målet (se skäl 4).

Reglerna i artikel 51.1 första stycket första meningen i UCITS-direk- tivet har i svensk rätt genomförts i 5 kap. 2 § första stycket lagen om värdepappersfonder (se prop. 2002/03:150 s. 313 samt notera att artikel 51.1 första stycket första meningen i 2009 års UCITS-direktiv motsvarar artikel 21.1 första meningen första ledet i 1985 års UCITS-direktiv, rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper [fondföretag]). I ändringsdirektivet har det endast gjorts en mindre ändring i artikel 51.1 första stycket första meningen. I detta sammanhang kan det noteras att i den svenskspråkiga

Prop. 2013/14:108

Prop. 2013/14:108 versionen av direktivet är de två sista orden i första meningen efter

	ändringen ”fondbolagets portfölj”. I den engelska språkversionen anges
	emellertid ”the portfolio of a UCITS”, vilket med den terminologi som
	används i den svenska språkversionen av direktivet innebär ”ett
	fondföretags portfölj”. I 5 kap. 2 § första stycket lagen om värdepappers-
	fonder är det dock i likhet med i den engelska språkversionen av
	direktivet fondens portfölj som avses och inte fondbolagets. Ändringen i
	artikel 51.1 första stycket första meningen föranleder därför inte någon
	ändring i den bestämmelsen.
	Den nya andra meningen i artikel 51.1 första stycket i UCITS-direk-
	tivet inleds med ”framför allt”. Det torde innebära att det som anges där
	inte bör ses som något nytt, tillkommande krav utan endast som en
	poängtering av de krav som redan gäller i dag enligt första meningen. Ett
	fondbolag som ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg som
	utfärdats av kreditvärderingsinstitut uppfyller knappast kraven i första
	meningen. Det skulle i så fall innebära att tillägget av den andra
	meningen inte bör betraktas som någon ändring i sak i förhållande till det
	som gäller i dag beträffande fondbolags system för riskhantering utan
	enbart en poängtering av den risk som övertro på kreditbetyg innebär.
	Genom ändringsdirektivet har emellertid även artikel 51.4 i UCITS-
	direktivet ändrats på så sätt att det har införts ett nytt andra stycke (en
	motsvarande ändring har även gjorts i artikel 15.5 i AIFM-direktivet).
	Den ändringen avser kommissionens befogenhet att anta delegerade akter
	för att specificera kriterier för att bedöma lämpligheten i det förfarande
	för riskhantering som används av fondbolaget i enlighet med artikel 51.1
	första stycket. Enligt det nya andra stycket i artikel 51.4 ska nämnda
	kriterier säkerställa att fondbolaget förhindras från att ensidigt eller
	mekaniskt förlita sig på kreditbetyg, som avses i artikel 51.1 första
	stycket, för att bedöma kreditvärdigheten hos fondens tillgångar.
	De allmänna skyldigheterna enligt nya artikel 5a.1 i förordningen om
	kreditvärderingsinstitut gäller, som nämns ovan, således fondbolag, AIF-
	förvaltare och alla andra finansiella företag som anges i artikel 4.1 första
	stycket i samma förordning. För att ytterligare tydliggöra denna allmänna
	skyldighet anges den även i artikel 51.1 första stycket andra meningen i
	UCITS-direktivet (och också i artikel 15.2 första stycket andra meningen
	i AIFM-direktivet). Detta har troligen gjorts främst för att klargöra att
	kommissionen får anta delegerade akter och i dessa, vid behov, ange
	detaljerade regler med krav på fondbolagens riskhanteringssystem
	särskilt såvitt avseende användningen av kreditbetyg som utfärdats av
	kreditvärderingsinstitut. Delegerade akter är bindande för berörda företag
	till skillnad från riktlinjer från Esma och Eiopa.
	Frågan är då hur ändringen i artikel 51.1 första stycket i UCITS-
	direktivet bör genomföras i svensk rätt. Enligt 13 kap. 1 § lagen om
	värdepappersfonder får regeringen eller den myndighet som regeringen
	bestämmer meddela föreskrifter om det system för riskhantering som ett
	fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena samma lag.
	Finansinspektionen får enligt 18 § 21 förordningen (2013:588) om värde-
	pappersfonder meddela föreskrifter om det system för riskhantering som
	ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena lagen om
	värdepappersfonder. Detta innebär att det med stöd av det bemyndigan-
22	det i och för sig skulle vara möjligt att i myndighetsföreskrifter genom-

föra reglerna i den nya andra meningen i artikel 51.1 första stycket. En lösning som framstår som både mer konsekvent och dessutom tydligare är emellertid om samtliga regler i artikel 51.1 första stycket genomförs enhetligt i lag. Det bör därför på motsvarande sätt som har gjorts i artikel 51.1 första stycket i UCITS-direktivet införas en ny andra mening i 5 kap. 2 § första stycket lagen om värdepappersfonder där det anges att fondbolag inte ensidigt eller mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos en värdepappersfonds tillgångar.

Övervakning av fondbolags användning av kreditbetyg

Genom artikel 2.2 i ändringsdirektivet har det införts en ny punkt 3a i artikel 51 i UCITS-direktivet. Den nya punkten har följande lydelse.

Med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos de övervakade fondbolagens verksamhet, ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten i förvaltnings- och investeringsbolagens kreditvärderingsförfaranden, utvärdera användningen av hänvisningar till kreditbetyg, som avses i punkt 1 första stycket, i fondbolagens placeringsinriktningar och i tillämpliga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

När det gäller denna ändring i artikel 51 i UCITS-direktivet gör regeringen samma bedömning som beträffande motsvarande ändring i artikel 18 i tjänstepensionsdirektivet i fråga om tillsyn över försäkringsföretags kreditvärderingsförfaranden i verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring, se avsnitt 5.1. Som Fondbolagens förening och Sveriges advokatsamfund framför omfattar Finansinspektionens tillsyn över fondbolag enligt 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder att verksamheten drivs enligt bl.a. den lagen och andra författningar som reglerar fondbolags verksamhet. Även Finansinspektionens övervakning av lämpligheten i fondbolags kreditvärderingsförfaranden och deras användning av kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos en värdepappersfonds tillgångar inbegrips således i den allmänna bestämmelsen om den tillsyn som inspektionen ska utöva över fondbolag enligt 10 kap. 1 §.

Fondbolagens förening hänvisar till att i ändringsdirektivet har det till de behöriga myndigheternas tillsyn knutits en proportionalitetsbedömning beroende på omfattningen och komplexiteten av fonderna, vilken är ny vad gäller tillsyn. Det är enligt föreningen tydligt att man tänkt att fondbolags kreditvärderingsförfaranden får variera beroende på fondernas komplexitet och omfattning, men det är snarare något som borde komma till uttryck när det gäller fondbolagets skyldigheter än i förhållande till tillsynen. Oavsett detta anser föreningen att det bör tydliggöras i förarbetena hur ändringsdirektivets hänvisning till fondernas omfattning och komplexitet ska bedömas.

Hur Finansinspektionen och motsvarande tillsynsmyndigheter i andra länder inom EES ska utföra sin tillsyn över fondbolags kreditvärderingsförfaranden är en fråga som bör behandlas närmare i Esma. I ändringsförordningen anges att Esma bör verka för en enhetlig tillsynspraxis på detta område (se skäl 3). Esma ska nämligen enligt artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 novem-

Prop. 2013/14:108

Prop. 2013/14:108 ber 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (Esma-förordningen) bl.a. bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande EU-rättsakter, särskilt genom att bidra till en gemensam tillsynskultur. Vidare anges att Esma ska säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av bl.a. UCITS-direktivet och AIFM- direktivet, förebygga tillsynsarbitrage samt säkerställa en verkningsfull och enhetlig tillsyn av finansmarknadsaktörer. I avvaktan på att det etableras en harmoniserad tillsynspraxis på detta område ankommer det i första hand på Finansinspektionen att inom sin tillsynsverksamhet göra bedömningen av hur fondernas art, omfattning och komplexitet bör påverka tillsynen. Enligt regeringens bedömning borde faktorer såsom andelen av fondernas tillgångar som är förenade med kreditrisk eller som har kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut kunna beaktas eller om placeringen i tillgångarna görs inom ramen för aktiv förvaltning eller enbart i syfte att följa ett visst index.

	5.3	AIFM-direktivet – AIF-förvaltare och
		alternativa investeringsfonder

	Regeringens förslag: AIF-förvaltare ska inte ensidigt eller mekaniskt
	förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut
	för att bedöma kreditvärdigheten hos en alternativ investeringsfonds
	tillgångar.
	Regeringens bedömning: De nya reglerna i AIFM-direktivet om
	tillsynsmyndigheternas övervakning av AIF-förvaltares kreditvärde-
	ringsförfaranden och användning av kreditbetyg kräver inte någon
	lagstiftningsåtgärd.
	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser
	AIF-förvaltarnas skyldigheter. Promemorians förslag avviker från rege-
	ringens genom att det i promemorian föreslås en ny, särskild bestäm-
	melse i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om att
	Finansinspektionen ska övervaka lämpligheten i AIF-förvaltares kredit-
	värderingsförfaranden och deras användning av kreditbetyg som har
	utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos
	en alternativ investeringsfonds tillgångar.
	Remissinstanserna: Fondbolagens förening anser att det är oklart hur
	förslaget förhåller sig till ändringsförordningen, som är bindande för
	fondbolag och AIF-förvaltare. Sveriges advokatsamfund anser att de
	föreslagna särskilda tillsynsbestämmelserna bör utgå. Enligt Advokat-
	samfundets uppfattning framstår det som oklart varför just denna typ av
	tillsyn behöver regleras särskilt. Finansinspektionen har redan tillsyn
	över samtliga bestämmelser i lag och föreskrifter. Svenska försäkrings-
	förmedlares förening anför liknande synpunkter som beträffande
	ändringarna som rör fondbolag och värdepappersfonder (se avsnitt 5.2).
	Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA) instämmer med förslagen. Före-
24	ningen konstaterar att s.k. private equity-fonders verksamhet huvud-

sakligen består i att investera eget kapital i onoterade bolag. Detta inne- Prop. 2013/14:108 bär att sådana fonder vanligen inte exponeras mot den typ av kreditrisker

som förekommer på den övriga finansmarknaden. Följaktligen använder sig sådana fonder av kreditbetyg i mycket liten utsträckning. Där kreditbetyg huvudsakligen kan förekomma är hos vissa typer av Private Equity-fonder med en särskild inriktning, t.ex. fonder som investerar i lån (s.k. debt funds). Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

AIF-förvaltares användning av kreditbetyg vid förvaltning av alternativa investeringsfonder

I AIFM-direktivet regleras AIF-förvaltare, förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder samt förvaringsinstitut för sådana fonder. Direktivet har stora likheter med UCITS-direktivet när det gäller de krav som ställs på fondförvaltarna, dvs. AIF-förvaltare respektive fondbolag. Till skillnad från UCITS-direktivet innehåller AIFM-direk- tivet inte någon egentlig fondreglering, exempelvis finns det inte några placeringsregler för alternativa investeringsfonder. I AIFM-direktivet finns det dock krav på den information som ska finnas för varje alternativ investeringsfond, vilket kan betraktas som en form av fondreglering.

Reglerna i AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155). I lagen används begreppet alternativ investeringsfond i stället för begreppet AIF-fond som används i den svenska språkversionen av AIFM-direktivet.

Genom artikel 3.1 i ändringsdirektivet har det införts en ny andra mening i artikel 15.2 första stycket i AIFM-direktivet. Därigenom har första stycket följande lydelse.

AIF-förvaltare ska införa lämpliga riskhanteringssystem för att på ett tillfredsställande sätt identifiera, mäta, hantera och övervaka alla risker som är relevanta för varje AIF-fonds investeringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller kan komma att exponeras. Framför allt ska AIF- förvaltare inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos AIF-fondernas tillgångar.

Reglerna i artikel 15.2 första meningen i AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i 8 kap. 4 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se a. prop. s. 465 och 1032). Ändringen i artikel 15.2 i AIFM-direktivet bör på samma sätt som motsvarande ändring i artikel 51.1 första stycket i UCITS-direktivet genomföras i lag, och i anslutning till den bestämmelse som genomför artikeln i dess tidigare lydelse. Det bör därför införas en ny andra mening i 8 kap. 4 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder där det anges att AIF-förvaltare inte ensidigt eller mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos en alternativ investeringsfonds tillgångar.

Prop. 2013/14:108 Fondbolagens förenings och Svenska försäkringsförmedlares förenings synpunkter om hur ändringsdirektivet och förslagen förhåller sig till ändringsförordningen behandlas i avsnitt 5.2.

Övervakning av AIF-förvaltares användning av kreditbetyg

Genom artikel 3.2 i ändringsdirektivet har det införts en ny punkt 3a i artikel 15 i AIFM-direktivet. Den nya punkten har följande lydelse.

Med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos AIF- fondernas verksamhet, ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten i AIF-förvaltarnas kreditvärderingsförfaranden, utvärdera användningen av hänvisningar till kreditbetyg, som avses i punkt 2 första stycket, i AIF-fondernas investeringsstrategier och i tillämpliga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

När det gäller denna ändring i artikel 15 i AIFM-direktivet gör regeringen samma bedömning som beträffande motsvarande ändringar i artikel 18 i tjänstepensionsdirektivet i fråga om tillsyn över försäkringsföretags kreditvärderingsförfaranden i verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring och artikel 51 i UCITS-direktivet, se avsnitten 5.1 och 5.2. Som Sveriges advokatsamfund framför omfattar Finansinspektionens tillsyn över AIF-förvaltare enligt 13 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder att verksamheten drivs enligt bl.a. den lagen och andra författningar som reglerar AIF-förvaltares verksamhet. Även Finansinspektionens övervakning av lämpligheten i AIF-förval- tares kreditvärderingsförfaranden och deras användning av kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos en alternativ investeringsfonds tillgångar inbegrips således i den allmänna bestämmelsen om den tillsyn som inspektionen ska utöva över AIF-förvaltare enligt 13 kap. 1 §.

6	Ikraftträdande		Prop. 2013/14:108

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda		i kraft den
21 december 2014.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Ändringsförordningen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) den 31 maj 2013. I artikel 2 i förordningen anges att den träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i EUT samt att den till alla delar är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Det innebär att förordningen trädde i kraft den 20 juni 2013. Enligt artikel 2 ska emellertid flera artiklar i förordningen börja tillämpas först vid senare tidpunkter. Från och med den 1 juni 2018 ska artikel 1.7a, 1.9, 1.10 och 1.11 i ändringsförordningen tillämpas med avseende på artikel 8d i förordningen om kreditvärderingsinstitut samt artikel 1.12 och 1.27 i ändringsförordningen tillämpas avseende på den bedömning som anges i artiklarna 4.3 b och 5.6 b andra stycket i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Från och med den 21 juni 2014 ska artikel 1.8 i ändringsförordningen i förening med artikel 6a.1 a i förordningen om kreditvärderingsinstitut tillämpas med avseende på aktieägare eller delägare i kreditvärderingsinstitut som den 15 november 2011 innehade 5 procent eller mer av kapitalet i fler än ett kreditvärderingsinstitut. Artikel 1.15 i ändringsförordningen ska tillämpas från och med den 21 juni 2015.

Några lagändringar till följd av ändringsförordningen föreslås inte i propositionen.

I propositionen föreslås att ändringsdirektivet genomförs genom ändringar i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen (2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se avsnitt 5. Enligt artikel 4 i direktivet ska medlemsstaterna ha infört nödvändiga ändringar i nationell rätt till följd av det senast den 21 december 2014. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 21 december 2014.

Prop. 2013/14:108 7

Förslagens konsekvenser

7.1Inledning

Förslagen i propositionen syftar till att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt. Nedan redogörs för de konsekvenser som de förslagen bedöms medföra. De konsekvenser som följer direkt av ändringsförordningen behandlas emellertid inte i propositionen.

7.2Förslagens syfte och alternativa lösningar

Förslagen i propositionen innebär att ändringar görs i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen (2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Enligt bedömningen i propositionen finns det inte några alternativa lösningar för att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt. De föreslagna nya bestämmelserna skulle visserligen kunna tas in i förordning eller myndighetsföreskrifter i stället för i lag. Det skulle emellertid inte innebära någon skillnad i sak för dem som berörs av dem. Däremot skulle det innebära en reglering som inte är lika konsekvent och tydlig som den som föreslås i propositionen.

Senast den 21 december 2014 ska medlemsstaterna ha infört de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra ändringsdirektivet. Genom de föreslagna lagändringarna tillgodoses direktivets krav på genomförande i nationell rätt. Om Sverige inte genomför direktivet i rätt tid är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott.

7.3Berörda företag och andra aktörer

Förslagen i propositionen berör fondbolags och AIF-förvaltares användning av kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut i förvaltningen av värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder, se avsnitten 5.2 och 5.3. Förslagen berör även Finansinspektionens tillsyn över sådana pensionsstiftelser och sådan tjänstepensionsverksamhet samt över fondbolags och AIF-förvaltares förvaltning av värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder, se avsnitt 5.

Enligt Finansinspektionens företagsregister finns det 74 pensionsstiftelser, 32 rikstäckande försäkringsbolag som tillhandahåller livförsäkringar och 9 rikstäckande försäkringsbolag som tillhandahåller unitlinked försäkringar samt 71 fondbolag som förvaltar sammanlagt 546 värdepappersfonder och 308 specialfonder. Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Finansinspektionen har nyligen beslutat om tillstånd för två AIF-förvaltare.

7.4

Konsekvenser för berörda företag

Prop. 2013/14:108

Regelrådet anser att de föreslagna reglerna är mycket otydliga och att det saknas en beskrivning av vad de föreslagna reglerna i praktiken kommer att innebära för berörda företag. Likaså saknas beräkningar av de eventuella administrativa kostnader som en sådan utökad kontroll kan leda till för berörda företag. I avsaknad av dessa uppgifter kan Regelrådet inte bedöma om förslaget uppnås på ett enkelt sätt och till en, relativt sett, låg administrativ kostnad för företag. Regelrådet avstyrker därför förslaget.

De ändringar i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås i propositionen bedöms inte innebära att det jämfört med i dag ställs upp några ytterligare krav på pensionsstiftelser som omfattas av tjänstepensionsdirektivet eller på fondbolag och AIF- förvaltare när det gäller deras riskhanteringssystem och användning av kreditbetyg när de beslutar om placeringen av medlen i de värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder som de förvaltar, se avsnitt 5.

De tillägg i reglerna om fondbolags och AIF-förvaltares riskhantering i UCITS-direktivet respektive AIFM-direktivet som har gjorts genom ändringsdirektivet, vilka föreslås bli genomförda i svensk rätt på så sätt att det införs motsvarande tillägg i bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, bedöms endast som en poängtering av de krav som redan gäller i dag i dessa avseenden i fondbolags och AIF-förvaltares verksamhet. Med hänsyn härtill torde dessa förslag enligt regeringens uppfattning inte innebära några ökade administrativa kostnader för berörda företag. Som framgår av avsnitt 7.2 måste ändringsdirektivet genomföras i svensk rätt. Enligt regeringens uppfattning torde det inte ha någon betydelse för eventuella administrativa kostnader för berörda företag i vilken form som de materiella reglerna i ändringsdirektivet genomförs i svensk rätt. Förslagen innebär inte att det ställs upp några ytterligare krav på pensionsstiftelser som omfattas av tjänstepensionsdirektivet (se 9 a § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.) eller på försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet. Förslagen bedöms inte heller i övrigt medföra några konsekvenser för sådana pensionsstiftelser eller för fondbolag och AIF-förvaltare.

7.5Konsekvenser för investerare

Förslagen i propositionen bedöms inte medföra några påtagliga konsekvenser för de företag som har satt av pengar i en pensionsstiftelse som omfattas av tjänstepensionsdirektivet eller för dem som har tjänstepension som tryggas av en sådan stiftelse eller som har tjänstepension hos ett försäkringsföretag. Inte heller för dem som äger andelar i värdepappersfonder eller i alternativa investeringsfonder bedöms förslagen medföra några påtagliga konsekvenser. Förslagen bedöms dock i viss mån kunna bidra till att förstärka investerarskyddet för fondsparare

Prop. 2013/14:108 genom de uttryckliga krav som ställs på fondbolag och AIF-förvaltare att inte ensidigt förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut när de förvaltar värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder. Även tydliggörandet av Finansinspektionens uppgift att övervaka användningen av kreditbetyg bedöms kunna bidra till ett förstärkt skydd både när det gäller de som har tjänstepensioner och de som investerar i värdepappersfonder eller alternativa investeringsfonder.

7.6Konsekvenser för det allmänna

De förslag som lämnas i denna proposition bedöms inte ge några effekter på samhällsekonomin. Enligt Svenska försäkringsförmedlares förenings uppfattning synes förslaget medföra en ökad arbetsbörda för Finansinspektionen. Genom förslagen tydliggörs att Finansinspektionens tillsyn enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. även omfattar övervakningen av kreditvärderingsförfaranden och användningen av kreditbetyg i pensionsstiftelsers verksamhet. Finansinspektionens tillsyn enligt gällande bestämmelser i lagen om värdepappersfonder, försäkringsrörelselagen (2010:2043) och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder omfattar kreditvärderingsförfaranden och användningen av kreditbetyg i försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet samt fondbolags och AIF-förvaltares fondförvaltning. Den arbetsbörda som detta kan medföra bedöms dock inte vara av sådan omfattning att den föranleder ett ökat behov av resurser för Finansinspektionen. Eventuella ökade kostnader för Finansinspektionen på grund härav ska hanteras inom för myndigheten befintliga budgetramar.

Finansinspektionens beslut enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen om värdepappersfonder, försäkringsrörelselagen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt Kammarrättens i Stockholm uppfattning framstår det som sannolikt att Finansinspektionens utökade tillsynsansvar kommer att medföra ett ökat antal mål till främst Förvaltningsrätten i Stockholm och därmed även till Kammarrätten i Stockholm. Kammarrättens erfarenhet av mål från Finansinspektionen är dessutom att de i regel rör komplexa regelverk och innehåller tämligen vidlyftiga utredningar. Kammarrätten anser därför att domstolarna måste garanteras ekonomiska resurser för att täcka eventuella ökade kostnader. De lagändringar som föreslås bedöms emellertid inte medföra någon påtaglig ökning av antalet mål hos de allmänna förvaltningsdomstolarna. Eventuella budgetära konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna hanteras därför inom de befintliga budgetramarna. Regeringen avser emellertid att följa hur måltillströmningen utvecklas hos de berörda domstolarna.

I nuläget kan det inte förutses att de förslag som lämnas i propositionen medför några ytterligare konsekvenser för det allmänna.

Författningskommentar

Prop. 2013/14:108

8.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

34 a §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 18.1a i tjänstepensionsdirektivet (artikel 1 i ändringsdirektivet).

Av 34 § följer att Finansinspektionen ska utöva tillsynen över att en så-
dan pensionsstiftelse som avses i 9 a § förvaltas i enlighet med de
bestämmelser om placering m.m. i lagen som har sin grund i tjänste-
pensionsdirektivet (jfr prop. 2004/05:165 s. 246 och 251). Enligt före-
varande paragraf ska Finansinspektionens tillsyn över en sådan pensions-
stiftelse även omfatta lämpligheten i stiftelsens kreditvärderingsförfa-
randen och stiftelsens användning av hänvisningar i stiftelsens place-
ringsriktlinjer till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut.
Mot bakgrund av en synpunkt från Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet finns det anledning att framhålla att ordet kredit-
värderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i förordningen om
kreditvärderingsinstitut avser en juridisk person vars verksamhet inbe-
griper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg. Med kreditbetyg avses
enligt definitionen i artikel 3.1 a i förordningen en bedömning av kredit-
värdigheten hos en enhet, en skuld eller finansiell förpliktelse eller ett
finansiellt instrument, eller en emittent av en skuld eller finansiell för-
pliktelse eller ett finansiellt instrument, som genomförts med hjälp av ett
etablerat och definierat rangordningssystem med olika betygskategorier.
Avsikten är att begreppen i förordningen ska ha samma betydelse i denna
paragraf. Med kreditvärderingsförfaranden avses de system, rutiner och
metoder som en pensionsstiftelse använder för att bedöma kreditrisk och
kreditvärdighet när det gäller de olika tillgångar såsom obligationer och
andra finansiella instrument som en stiftelse placerar sina medel i.
Tillsynen ska ske med beaktande av arten, omfattningen och komplexi-
teten hos pensionsstiftelserna (jfr avsnitt 5.1). Enligt regeringens uppfatt-
ning finns det inte behov av att, som Svensk Försäkring förordar, i para-
grafen precisera syftet med Finansinspektionens tillsyn. Om Finans-
inspektionen finner att det är befogat, ska inspektionen vidta lämpliga
åtgärder för att motverka effekterna av hänvisningar i placeringsrikt-
linjerna till kreditbetyg i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan
på kreditbetyg hos de berörda pensionsstiftelserna. I ändringsförord-
ningen förutsätts att Esma ska verka för en enhetlig tillsynspraxis på
detta område (se skäl 3).
I 35 § finns bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att vidta
åtgärder mot en pensionsstiftelse.
Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
35 §
I paragrafen regleras Finansinspektionens möjligheter att vidta åtgärder
mot en pensionsstiftelse som ska tillämpa de regler i lagen som har sin
grund i tjänstepensionsdirektivet (jfr prop. 2004/05:165 s. 251 f.).	31
	31

Prop. 2013/14:108 Finansinspektionen kan vid sin tillsyn enligt den nya 34 a § vidta alla de åtgärder som anges i paragrafen, om förutsättningarna för detta är uppfyllda.

Enligt den nya punkten 3 i andra stycket får Finansinspektionen förelägga en pensionsstiftelse eller dess styrelse att vidta rättelse om inspektionen finner att stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg. Syftet är att minska ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg hos de berörda pensionsstiftelserna (jfr skälen 2 och 5 i ändringsdirektivet).

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

5 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om fondbolags riskhantering. Ändringen i första stycket genomför den nya lydelsen av artikel 51.1

första stycket i UCITS-direktivet (artikel 2.1 i ändringsdirektivet).

Ett fondbolag ska ha ett system för riskhantering som gör det möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil. Därigenom skapas en god riskhantering vid förvaltningen av värdepappersfonder.

Genom den nya andra meningen som har införts anges nu uttryckligen att fondbolag inte ensidigt eller mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos fondens tillgångar. Det bör dock inte innebära någon ändring i sak utan ses som en poängtering av vikten att ett fondbolags system för riskhantering faktiskt gör det möjligt för fondbolaget att kontrollera och bedöma den kreditrisk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil. Svenska försäkringsförmedlares förening föreslår med hänvisning till att ett fondbolag kan förvalta flera värdepappersfonder att det i den nya andra meningen antingen borde anges att varje värdepappersfonds tillgångar omfattas eller att fonderna omnämns i obestämd form som i första meningen. Enligt regeringens uppfattning bör på motsvarande sätt som i slutledet i andra meningen bestämd form användas också i den nya andra meningen. Även om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder ska bolaget kontrollera och bedöma risk och kreditvärdighet för de tillgångar och positioner som ingår i den enskilda fonden. Med kreditvärderingsinstitut avses en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg (se definitionerna i artikel 3.1 a och 3.1 b i förordningen om kreditvärderingsinstitut). Det bör därmed vara tydligt vad som avses med dessa båda begrepp och det finns enligt regeringens uppfattning inte skäl för att som Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet föreslår ta in en hänvisning i paragrafen till definitionerna i förordningen om kreditvärderingsinstitut.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

8.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) Prop. 2013/14:108
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder

8 kap. 4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om AIF-förvaltares riskhanteringssystem.

Ändringen i andra stycket genomför den nya lydelsen av artikel 15.2 första stycket i AIFM-direktivet (artikel 3.1 i ändringsdirektivet).

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem som kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är relevanta för den alternativa investeringsfonden. De risker som avses är de risker som är relevanta för fondens investeringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller kan komma att exponeras.

Genom den nya andra meningen som har införts anges nu uttryckligen att AIF-förvaltare inte ensidigt eller mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos fondens tillgångar. Det bör dock inte innebära någon ändring i sak utan ses som en poängtering av vikten att en AIF- förvaltares riskhanteringssystem faktiskt kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de kreditrisker som är relevanta för varje alternativ investeringsfond. Med kreditvärderingsinstitut avses en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg (se definitionerna i artikel 3.1 a och 3.1 b i förordningen om kreditvärderingsinstitut). Det bör därmed vara tydligt vad som avses med dessa båda begrepp och det finns enligt regeringens uppfattning inte skäl för att som

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet föreslår ta in en hänvisning i paragrafen till definitionerna i förordningen om kreditvärderingsinstitut.

Detaljerade regler om en AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem finns i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn (se artiklarna 38–45).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/1

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013

om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:


(1)	I	Europaparlamentets	och rådets förordning (EG)
	nr 1060/2009 (4) föreskrivs att kreditvärderingsinstitut
	ska följa uppföranderegler för att minska möjliga intres
	sekonflikter, samt säkerställa hög kvalitet och tillfredsstäl
	lande transparens vad gäller kreditbetyg och kreditvär
	deringsprocessen. Som ett resultat av de ändringar som
	infördes genom Europaparlamentets och rådets förord
	ning (EU) nr 513/2011 (5) har Europeiska tillsynsmyndig
	heten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighe
	ten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rå
	dets förordning (EU) nr 1095/2010 (6), fått befogenhet
	att	registrera och övervaka		kreditvärderingsinstitut. Den

(1) EUT C 167, 13.6.2012, s. 2.
(2) EUT C 181, 21.6.2012, s. 68.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt			av	den 16 januari 2013 (ännu ej
	offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 13 maj 2013.
(4) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.
(5) EUT L 145, 31.5.2011, s. 30.
(6)	EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

här förordningen kompletterar det gällande regelverket för kreditvärderingsinstitut. Vissa av de viktigaste frågor na, såsom intressekonflikter till följd av modellen där emittenten betalar och information om strukturerade fi nansiella instrument, har tagits upp och regelverket kom mer att behöva ses över efter att ha gällt under en viss tid som är rimlig för att bedöma huruvida dessa frågor åt gärdats helt och hållet. Den nuvarande statsskuldskrisen har under tiden visat på behovet av att särskilt se över transparensen, förfaranden och tidpunkten för offentlig görande avseende kreditbetyg på statspapper.

(2)I Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om kreditvärderingsinstitut: framtidsutsikter (7) efterlystes ökad reglering av kreditvärderingsinstitut. Vid sitt infor mella möte den 30 september och 1 oktober 2010 slog Ekofinrådet fast att det krävs ytterligare insatser för att ta itu med ett antal frågor kring kreditvärderingsverksamhe

ten, bland annat risken för alltför stor förlitan på kredit betyg och för intressekonflikter till följd av kreditvär deringsinstitutens ersättningsmodell. Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte den 23 oktober 2011 att det är nödvändigt att minska alltför stor förlitan på kre ditbetyg.

(3)På det internationella planet fastställde rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB), där Europeiska centralbanken (ECB) är medlem, den 20 oktober 2010 principer för att minska myndigheters och finansinstituts förlitan på kreditbetyg (nedan kallade FSB-principer). FSB- principerna godkändes vid G20:s toppmöte i Söul i no vember 2010. Det är därför lämpligt att de behöriga sektorsmyndigheterna bedömer marknadsdeltagarnas praxis och verkar för att dessa marknadsdeltagare mildrar effekterna av sådan praxis. Behöriga sektorsmyndigheter bör besluta om åtgärder för sådan påverkan. Esma, i förekommande fall i samarbete med Europeiska tillsyns myndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad ge nom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

(7) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 24.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/2		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

nr 1093/2010 (1), och med Europeiska tillsynsmyndighe ten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig heten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2), bör verka för att un derlätta konvergens av tillsynspraxis i enlighet med för ordning (EU) nr 1095/2010 och inom ramen för den här förordningen.

(4)Kreditvärderingsinstitut bör upplysa investerarna om

uppgifter avseende den sannolikhet för fallissemang som är förknippad med kreditbetyg och kreditutsikter på grundval av historiska resultat som offentliggjorts i det centrala register som Esma upprättat.

(5)Enligt FSB- principerna bör centralbankerna bilda sig sin egen uppfattning om kreditvärderingen beträffande de finansiella instrument som de godtar i marknadsopera

tioner, både som säkerhet och som direkta köp. Central bankspolicyer bör undvika mekaniska tillvägagångssätt som skulle kunna leda till onödigt abrupta och stora förändringar i finansiella instruments godtagbarhet och i nivån på värderingsavdrag som kan förvärra tröskel effekterna. I sitt yttrande av den 2 april 2012 förklarade ECB dessutom att den är fast besluten att stödja det gemensamma målet om att minska alltför stor förlitan på kreditbetyg. ECB ska i det sammanhanget regelbundet rapportera om de olika åtgärder som Eurosystemet vid tagit för att minska förlitan på kreditbetyg. Enligt arti kel 284.3 i fördraget om Europeiska unionens funktions sätt (EUF-fördraget) ska ECB till Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt till Europeiska rådet överlämna en årsrapport om verksamheten inom Europeiska central bankssystemet (ECBS) och om den monetära politiken såväl under de föregående som under de innevarande åren. ECB:s ordförande ska lägga fram denna rapport för Europaparlamentet, som kan hålla en allmän debatt på grundval av rapporten, och rådet. Vidare kunde ECB i dessa rapporter beskriva hur den har tillämpat FSB-prin ciperna och de alternativa bedömningsmekanismer som den använder.

(6)Unionen arbetar på att i ett första skede se över huruvida hänvisningar till kreditbetyg i unionsrätten föranleder el ler kan föranleda att man ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på sådana kreditbetyg och i ett andra skede se över alla hänvisningar till kreditbetyg för regleringsändamål i unionsrätten i syfte att upphäva dem senast 2020, under förutsättning att lämpliga alternativa kreditriskbedöm ningar fastställs och införs.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. (2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

(7)Kreditutsikters betydelse för investerare och emittenter och deras påverkan på marknaderna kan jämföras med kreditbetygs betydelse och påverkan. Alla krav i förord ning (EG) nr 1060/2009 som syftar till att säkerställa att kreditvärdering bedrivs korrekt, transparent och fritt från intressekonflikter bör därför vara tillämpliga även på kre ditutsikter. Enligt gällande tillsynspraxis är flera krav i förordningen tillämpliga på kreditutsikter. Den här för ordningen bör göra reglerna klarare och bidra till rätts säkerheten genom att införa en definition på kreditutsik ter och klargöra vilka särskilda bestämmelser som är till lämpliga på dessa kreditutsikter. Definitionen av kreditut sikter bör också omfatta åsikter om den troliga utveck lingen på kort sikt för kreditbetyg, något som allmänt kallas bevakningslistor (credit watches).

(8)På medellång sikt bör ytterligare åtgärder utvärderas för att avlägsna hänvisningar till kreditbetyg för reglerings ändamål från regleringen av finansiella tjänster och ute sluta riskviktning av tillgångar genom kreditbetyg. För närvarande är dock kreditvärderingsinstitut viktiga aktö rer på finansmarknaderna. Följaktligen är det särskilt vik tigt att säkerställa kreditvärderingsinstitutens och deras kreditvärderings oberoende och integritet för att trygga deras trovärdighet bland marknadsaktörerna, särskilt in vesterare och andra användare av kreditbetyg. I förord ning (EG) nr 1060/2009 föreskrivs att kreditvärderings institut ska vara registrerade och ska övervakas, eftersom deras tjänster har betydande inverkan på allmänintresset. Till skillnad från investeringsanalys är kreditbetyg inte bara åsikter om värdet eller priset på ett finansiellt in strument eller en finansiell förpliktelse. Kreditvärderings institut är inte bara finansanalytiker eller investeringsråd givare. Kreditvärderingsinstitut har ett regleringsvärde för reglerade investerare som kreditinstitut, försäkringsbolag och andra institutionella investerare. Även om incitamen ten till alltför stor förlitan på kreditbetyg håller på att minskas, styr kreditbetyg fortfarande investeringsbeslut, särskilt till följd av asymmetrisk information och av ef

fektivitetsskäl. I detta sammanhang måste kreditvär deringsinstitut vara oberoende och måste uppfattas så av marknadsaktörerna, och deras värderingsmetoder måste vara transparenta och uppfattas så.

(9)Alltför stor förlitan på kreditbetyg bör minskas och alla automatiska effekter till följd av kreditbetyg bör gradvis avlägsnas. Kreditinstitut och värdepappersföretag bör för mås att införa interna förfaranden för att göra sina egna kreditriskbedömningar och bör verka för att investerare själva gör en due diligence-granskning. Mot denna bak grund föreskriver denna förordning att finansinstitut inte

ensidigt eller mekaniskt bör förlita sig på kreditbetyg. Därför bör dessa kreditvärderingsinstitut undvika att ingå avtal där de ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg och bör undvika att i avtal utnyttja dem som

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/3

den enda parametern för att bedöma kreditvärdigheten av investeringar eller för att bedöma huruvida man ska för värva eller avyttra en investering.

(10)Förordning (EG) nr 1060/2009 tillhandahöll redan en första uppsättning åtgärder för att ta itu med kreditvär deringsinstitutens och deras kreditvärderings oberoende och integritet. Redan i den förordningen hade flera be stämmelser det som underliggande mål att garantera kre ditvärderingsinstitutens oberoende och att fastställa, han tera och i möjligaste mån undvika eventuella intressekon flikter. Att den kreditvärderade enheten väljer ut och

arvoderar kreditvärderingsinstitutet (modellen där emit tenten betalar) skapar inneboende intressekonflikter. Med den modellen har kreditvärderingsinstitutet incita ment att ge emittenten goda kreditbetyg för att säkra en varaktig affärsrelation för att garantera intäkter eller säkra ytterligare arbete och inkomster. Dessutom kan relationerna mellan kreditvärderingsinstitutens och de kreditvärderade enheternas aktieägare skapa intressekon flikter som inte i tillräcklig utsträckning hanteras genom gällande regler. Resultatet blir att kreditbetyg som utfär das med modellen där emittenten betalar kan uppfattas som kreditbetyg som snarare passar emittenten, än som kreditbetyg som investeraren behöver. Det är viktigt att öka kraven på kreditvärderingsinstitutens oberoende för att öka tillförlitligheten hos kreditbetyg som utfärdas med modellen där emittenten betalar.

(11)För att öka konkurrensen på en marknad som har do minerats av tre kreditvärderingsinstitut bör åtgärder vid tas för att uppmuntra utnyttjandet av mindre kreditvär deringsinstitut. Praxis under senare tid har varit att emit tenter eller anknutna tredje parter begär kreditbetyg från två eller flera kreditvärderingsinstitut och därför bör emittenten eller en anknuten tredje part, i de fall då två eller fler kreditbetyg begärs, överväga att utse åtminstone ett kreditvärderingsinstitut som inte har mer än 10 % av den totala marknadsandelen och som emittenten eller en anknuten tredje part anser vara i stånd att kreditvärdera emissionen eller enheten i fråga.

(12)Kreditvärderingsmarknaden visar att kreditvärderingsinsti tut och kreditvärderade enheter traditionellt ingår lång variga affärsrelationer. Detta ökar risken för förtrolighet,

eftersom kreditvärderingsinstitutet kan bli för välvilligt inställt till den kreditvärderade enhetens önskemål. Under sådana förhållanden kan kreditvärderingsinstitutens opar tiskhet med tiden komma att ifrågasättas. Kreditvär deringsinstitut som ett emitterande företag utser och be talar har de facto ett incitament att ge det företaget eller dess låneinstrument alltför gynnsamma kreditbetyg för att bevara sin affärsrelation med emittenten. Även emit tenter har incitament att ha långvariga affärsrelationer, som exempelvis den inlåsningseffekt som består i att en emittent avstår från att byta kreditvärderingsinstitut, ef tersom det kan få investerare att tvivla på emittentens kreditvärdighet. Detta problem uppmärksammades redan i förordning (EG) nr 1060/2009, där det krävs att kredit värderingsinstitut tillämpar ett rotationssystem som möj liggör en gradvis ändring av analysgrupper och kredit värderingskommittéer för att inte äventyra kreditvär deringsanalytikernas och personer som godkänner kredit betygs oberoende. Dessa reglers effektivitet var dock i hög grad beroende av hur man löst frågan om arbets sättet inom kreditvärderingsinstitutet, närmare bestämt avseende det faktiska oberoendet och professionalismen hos kreditvärderingsinstitutets anställda gentemot kredit värderingsinstitutets egna affärsintressen. Dessa regler var inte utformade för att ge tredje parter tillräckliga garan tier för att intressekonflikter till följd av långvariga affärs relationer effektivt skulle minskas eller undvikas. Ett sätt att uppnå detta skulle till exempel vara att begränsa den period då ett kreditvärderingsinstitut får fortsätta lämna kreditbetyg för samma emittent eller dennes låneinstru ment. Incitamenten att lämna fördelaktiga kreditbetyg för en viss emittent skulle avlägsnas om en tidsgräns infördes för avtalsförhållandet mellan kreditvärderingsinstitutet och den emittent som kreditvärderas eller som emitterat de kreditvärderade låneinstrumenten. Med kravet på ro tation för kreditvärderingsinstitut som en normal och utbredd praxis på marknaden skulle man dessutom ef fektivt minska problemet med inlåsningseffekten. Slut ligen skulle rotation av kreditvärderingsinstitut påverka kreditvärderingsmarknaden positivt, eftersom det skulle underlätta nyinträden på marknaden och ge de verk samma kreditvärderingsinstituten möjligheter att utöka sin verksamhet till nya områden.

(13)Det är dock viktigt att tillämpningen av ett rotations system utformas så att systemets fördelar mer än upp väger dess eventuella negativa följder. Till exempel kan rotation med korta intervaller medföra ökade kostnader för emittenter och kreditvärderingsinstitut, eftersom kost naden för kreditvärdering av en ny enhet eller ett nytt finansiellt instrument vanligtvis är högre än kostnaden för övervakning av ett kreditbetyg som redan har utfär dats. Det krävs även avsevärd tid och stora resurser att etablera sig som kreditvärderingsinstitut, antingen som nischaktör eller för att täcka alla tillgångsklasser. En fort löpande rotation av kreditvärderingsinstitut kunde dessutom få betydande effekter på kreditbetygens kvalitet och kontinuitet. Lika viktigt är att tillräckliga skyddsåtgär der bör användas vid tillämpningen av ett rotations system, så att marknaden gradvis kan anpassa sig, innan

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/4		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

systemet eventuellt utökas i framtiden. Detta kan uppnås genom att systemets tillämpningsområde begränsas till återvärdepapperiseringar, som är en begränsad källa för bankfinansiering, medan kreditbetyg som redan utfärdats även i fortsättningen kan följas upp på begäran, också efter det att rotation har blivit obligatoriskt. Som en all män regel bör rotation således endast beröra nya åter värdepapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator. Kommissionen bör se över huruvida det är lämpligt att behålla ett begränsat rotationssystem eller att också tillämpa det för andra tillgångsklasser, och i så fall om andra klasser motiverar en annan behandling när det gäller till exempel den tidsmässiga begräsningen av ett avtalsförhållande. Om rotationssystemet införs för andra tillgångsklasser bör kommissionen bedöma om det är nödvändigt att införa ett krav på kreditvärderingsinsti tutet att i slutet av maximiperioden för avtalsförhållandet överlämna information om emittenten och de kreditvär derade finansiella instrumenten (överlåtelsedokumenta tion) till det nya kreditvärderingsinstitutet.

(14)Det är lämpligt att införa rotation för kreditvärderings marknaden för återvärdepapperiseringar. För det första är detta det segment av den europeiska värdepapperiserings marknaden som har presterat undermåligt sedan finanskrisen och därför är behovet av att ta itu med intressekonflikter är störst där. För det andra är kredit risken för återvärdepapperiseringar i allmänhet unik för varje transaktion medan kreditrisken för skuldinstrument som utfärdats av till exempel stora företag i hög grad beror på själva emittentens förmåga att betala för skul den. När en återvärdepapperisering görs är risken för att kunskap går förlorad genom att ett nytt kreditvärderings institut anlitas inte hög. Även om det för närvarande endast finns ett begränsat antal kreditvärderingsinstitut som är aktiva på kreditvärderingsmarknaden för återvär depapperiseringar är den marknaden mer naturligt öppen för konkurrens och ett rotationssystem skulle kunna bli en drivkraft för att skapa större dynamik på den mark naden. Kreditvärderingsmarknaden för återvärdepapperi seringar domineras dessutom av några få stora kreditvär deringsinstitut men det finns andra aktörer som har byggt upp expertis på detta område.

(15)Regelbunden rotation av kreditvärderingsinstitut som ut färdar kreditbetyg på återvärdepapperiseringar skulle öka mångfalden när det gäller att bedöma kreditvärdighet. Flera och olika åsikter, perspektiv och av kreditvär deringsinstitut använda metoder skulle ge mer varierande kreditbetyg och i slutändan förbättra bedömningen av återvärdepapperiseringarnas kreditvärdighet. För att

denna mångfald ska få betydelse och för att undvika självtillräcklighet hos både originatorer och kreditvär deringsinstitut, bör den maximala tidsperiod under vilken kreditvärderingsinstitutet får utfärda kreditbetyg på åter värdepapperiseringar från samma originator begränsas till en nivå som garanterar regelbundet förnyade bedöm ningar av kreditvärdigheten. Dessa faktorer samt behovet av att tillhandahålla viss kontinuitet i förhållningssättet till kreditvärderingar innebär att en fyraårsperiod är lämplig. Om minst fyra kreditvärderingsinstitut utses har syftet för ett rotationssystem redan uppnåtts och således bör kravet att rotera inte tillämpas. För att säker ställa verklig konkurrens bör undantag endast vara till lämpliga när minst fyra av de utsedda kreditvärderings instituten kreditvärderar en viss andel av originatorns utestående finansiella instrument.

(16)Det är lämpligt att utforma ett rotationssystem för åter värdepapperiseringar utifrån originatorn. Återvärdepappe riseringar emitteras genom specialföretag utan någon egentlig kapacitet att betala för skulden. Därför skulle en rotation som är utformad utifrån emittenten göra systemet verkningslöst. Däremot skulle ett rotations system utifrån det medverkande institutet innebära att undantaget nästan alltid skulle gälla.

(17)Ett rotationssystem skulle kunna vara ett viktigt verktyg för att sänka inträdeshindren till kreditvärderingsmark naden för återvärdepapperiseringar. Det kunde dock sam tidigt göra det svårare för nya marknadsaktörer att få

fotfäste på marknaden, eftersom de inte skulle tillåtas att behålla sina kunder. Därför är det lämpligt att införa ett undantag från rotationssystemet för små kreditvär deringsinstitut.

(18)För att bli verkningsfullt måste rotationssystemet genom föras på ett trovärdigt sätt. Rotationskravet skulle inte tjäna sitt syfte om ett tidigare kreditvärderingsinstitut skulle få erbjuda kreditvärderingar av återvärdepapperise ringar från samma originator inom en alltför kort tids period. Därför är det viktigt att fastställa en lämplig tids period, under vilken ett tidigare kreditvärderingsinstitut

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/5

inte får utses för att på nytt utfärda kreditbetyg på åter värdepapperiseringar från samma originator. Perioden bör vara tillräckligt lång för att det nya kreditvärderings institutet ska kunna tillhandahålla sina kreditvärderings tjänster effektivt, för att säkerställa att återvärdepapperi seringarna verkligen blir föremål för en ny granskning med annan inriktning och för att garantera att det nya kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg ger tillräcklig kon tinuitet. Samtidigt utgör tillgången på kreditvärderings institut med tillräcklig expertis på återvärdepapperise ringar en begränsning för denna tidsperiod om rotations systemet ska kunna fungera korrekt. Därför bör perio dens längd vara proportionell, bör generellt vara lika lång som det tidigare kreditvärderingsinstitutets utgångna av tal, men bör inte vara längre än fyra år.

(19)Kravet på regelbunden rotation av kreditvärderingsinstitut står i proportion till det eftersträvade målet. Kravet gäller bara registrerade kreditvärderingsinstitut som är reglerade och som tillhandahåller en tjänst med inverkan på all mänintresset (kreditbetyg som kan användas för regle ringsändamål) enligt modellen där emittenten betalar och för en viss tillgångsklass (återvärdepapperiseringar). Förmånen av att få ett erkännande av att dess tjänster spelar en viktig roll för regleringen av marknaden för finansiella tjänster och det godkänts för att fullgöra denna uppgift, ger upphov till ett behov av att iaktta vissa skyldigheter för att under alla omständigheter ga rantera oberoende och uppfattat oberoende. Ett kredit värderingsinstitut som inte får utfärda kreditbetyg på återvärdepapperiseringar från en viss originator skulle fortfarande få utfärda kreditbetyg på återvärdepapperise ringar från andra originatorer samt i andra tillgångsklas ser. Under marknadsförhållanden där rotationsregeln gäl ler för alla aktörer, kommer affärsmöjligheterna att öka i och med att alla kreditvärderingsinstitut måste rotera. Dessutom kan instituten alltid på eget initiativ utfärda kreditbetyg på återvärdepapperiseringar från samma ori ginator och på så sätt utnyttja sina erfarenheter. Kredit betyg på eget initiativ berörs inte av modellen där emit tenten betalar och berörs därför i teorin mindre av even tuella intressekonflikter. För kreditvärderingsinstitutens kunder begränsas friheten att utöva affärsverksamhet av den tidsmässiga begränsningen av avtalsförhållandet med ett kreditvärderingsinstitut och kravet att anlita fler än ett kreditvärderingsinstitut. Emellertid är dessa begränsningar motiverade av allmänintresset, då modellen där emitten ten betalar inkräktar på kreditvärderingsinstitutens nöd vändiga oberoende för att säkerställa oberoende kreditbe tyg som investerare kan använda för regleringsändamål. Samtidigt går dessa begränsningar inte utöver vad som är nödvändigt och bör snarast uppfattas som något som ökar återvärdepapperiseringarnas kreditvärdighet gente mot andra parter och i sista hand marknaden.

(20)Ett kreditvärderingsinstituts oberoende gentemot en kre ditvärderad enhet berörs också av eventuella intressekon flikter mellan dess större aktieägare och den kreditvär derade enheten. Ett kreditvärderingsinstituts aktieägare

kan ingå i en kreditvärderad enhets eller en anknuten tredje parts ledning eller styrelse. Förordning (EG) nr 1060/2009 täcker denna typ av situation bara när det gäller intressekonflikter som vållas av kreditvär deringsanalytiker, personer som godkänner kreditbetyg eller andra anställda på kreditvärderingsinstitutet. Emel lertid berör den förordningen inte potentiella intres sekonflikter orsakade av kreditvärderingsinstituts aktieä gare eller delägare. För att befästa kreditvärderingsinstitu tens uppfattade oberoende gentemot kreditvärderade en heter, bör de gällande bestämmelser som fastställs i den förordningen om intressekonflikter orsakade av anställda på kreditvärderingsinstitut utvidgas till intressekonflikter orsakade av aktieägare eller delägare som äger betydande andelar i kreditvärderingsinstitutet. Därför bör kreditvär deringsinstitutet avstå från att utfärda kreditbetyg eller bör meddela att kreditbetyget kan ha påverkats, om en aktieägare eller delägare med 10 % av institutets röster också ingår i den kreditvärderade enhetens ledning eller styrelse eller har investerat i denna enhet om investe ringen är av en viss storlek. Dessutom bör det offentlig göras om en aktieägare eller delägare som innehar 5 % eller mer av kreditvärderingsinstitutets röster har investe rat i den kreditvärderade enheten eller ingår i den kredit värderade enhetens ledning eller styrelse, åtminstone om investeringen är av en viss storlek. Dessutom bör en aktieägare eller delägare som kan utöva betydande infly tande på kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet inte tillhandahålla konsulttjänster eller rådgivning till den kre ditvärderade enheten eller en anknuten tredje part när det gäller dess företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamhet.

(21)För att säkerställa att bestämmelserna om oberoende och

förebyggande av intressekonflikter i förordning (EG) nr 1060/2009 kan tillämpas och för att förhindra att de blir verkningslösa krävs ett tillräckligt stort antal kre ditvärderingsinstitut som är oberoende både av det tidi gare kreditvärderingsinstitutet (vid rotation) och av kre ditvärderingsinstitutet som parallellt tillhandahåller kre ditbetyg till samma emittent. Vid rotation är det lämpligt att kräva en strikt åtskillnad mellan det tidigare kredit värderingsinstitutet och det nya kreditvärderingsinstitutet, liksom mellan de två kreditvärderingsinstitut som paral lellt tillhandahåller kreditvärderingstjänster till samma emittent. De berörda kreditvärderingsinstituten bör inte vara anknutna till varandra genom kontroll, genom att tillhöra samma grupp av kreditvärderingsinstitut, genom

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/6		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

att vara aktieägare eller delägare i något av de övriga kreditvärderingsinstituten eller med rösträtt i dessa, eller genom att kunna tillsätta ledamöter i något annat kredit värderingsinstituts styrelse.

(22)Kreditvärderingsinstitut bör inrätta, upprätthålla, genom driva och dokumentera en effektiv intern kontrollstruktur för genomförandet av policyer och förfaranden i syfte att undvika och kontrollera möjliga intressekonflikter och säkerställa kreditbetygs, analytikers och kreditvärderings gruppers oberoende gentemot aktieägare, styrelse- och ledningsorgan och försäljnings- och marknadsförings verksamhet. Standardrutiner bör införas för bolagsstyr ning, organisationsfrågor och hantering av intressekon flikter. Standardrutinerna bör ses över regelbundet och kontrolleras för att bedöma deras effektivitet och behov av uppdatering.

(23)Kreditvärderingsinstitutens uppfattade oberoende skulle särskilt påverkas av om samma aktieägare eller delägare investerar i olika kreditvärderingsinstitut som inte tillhör samma grupp av kreditvärderingsinstitut, åtminstone om denna investering är så stor att dessa aktieägare eller delägare kan utöva ett visst inflytande över kreditvär deringsinstitutets verksamhet. För tryggande av kreditvär deringsinstituts oberoende (och uppfattade oberoende), är det därför lämpligt med striktare föreskrifter om relatio nerna mellan kreditvärderingsinstitut och deras aktieägare eller delägare. Av det skälet bör ingen samtidigt ha en andel på 5 % eller mer i fler än ett kreditvärderingsinsti tut, om kreditvärderingsinstituten inte tillhör samma grupp.

(24)Målet att säkerställa tillräckligt oberoende kreditvär deringsinstitut kräver att investerare inte samtidigt bör ha investeringar på 5 % eller mer i fler än ett kreditvär deringsinstitut. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmoni sering av insynskraven angående upplysningar om emit tenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (1) föreskrivs att personer som kontrol lerar 5 % eller mer av ett börsnoterat bolags röster bör offentliggöra detta, bland annat för att det är väsentligt för investerare att känna till förändringar av sådana bo lags röstfördelning. Därför anses nivån 5 % vara ett större

(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

innehav som kan påverka ett bolags röstfördelning. Det är därför lämpligt att använda nivån 5 % för begränsning av samtidiga investeringar i fler än ett kreditvärderings institut. Åtgärden bör anses vara proportionell, eftersom alla i unionen registrerade kreditvärderingsinstitut är ono terade företag och därför inte omfattas av de insyns- och förfarandebestämmelser som gäller för börsnoterade fö retag i unionen i enlighet med direktiv 2004/109/EG. Onoterade företag styrs ofta av aktieägares protokoll eller avtal och antalet aktieägare eller delägare är vanligtvis lågt. Därför kan även en minoritetsandel av ett onoterat företag innebära inflytande. För att det fortfarande ska vara möjligt att göra rent ekonomiska investeringar i kreditvärderingsinstitut får detta förbud mot att samtidigt investera i fler än ett kreditvärderingsinstitut inte utvidgas till investeringar genom fondföretag som förvaltas av tredje part som är oberoende av investeraren och inte omfattas av investerarens inflytande.

(25)Bestämmelserna i denna förordning om intressekonflikter avseende aktieägarstrukturen bör inte enbart gälla direkta utan också indirekta aktieinnehav, eftersom dessa regler annars lätt skulle kunna kringgås. Kreditvärderingsinstitut bör på alla sätt försöka ta reda på vilka indirekta aktieägare de har så att de kan undvika potentiella intres sekonflikter i detta avseende.

(26)Om kreditvärderingsinstitut fick bli betydande aktieägare eller delägare i andra kreditvärderingsinstitut, kunde detta undergräva effektiviteten hos reglerna om oberoende och förebyggande av intressekonflikter, som kräver att kredit värderingsinstitut under längre tid inte bör tillhandahålla kreditvärderingstjänster till samma emittent.

(27)Det är viktigt att se till att ändringarna av värderings metoderna inte leder till mindre rigorösa metoder. Därför bör emittenter, investerare och andra berörda parter ha möjlighet att lämna synpunkter på planerade ändringar av värderingsmetoderna. Detta kommer att ge dem insikt i motiven till nya metoder och till den aktuella ändring

en. Emittenters och investerares synpunkter på metodför slagen kan bli värdefulla för kreditvärderingsinstitut när de ska fastställa metoder. Esma bör också underrättas om planerade ändringar. Även om förordning (EG) nr 1060/2009 ger Esma befogenheter att kontrollera att de metoder som används av kreditvärderingsinstitut är rigorösa, systematiska, konsekventa och valideras på

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/7

grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest, bör detta kontrollförfarande inte ge Esma befogenhet att bedöma lämpligheten av den föreslagna metoden eller innehållet i de kreditbetyg som utfärdas efter tillämpning av metoden. Värderingsmetoderna bör i tillämpliga fall beakta finansiella risker till följd av miljöfaror.

(28)Eftersom strukturerade finansiella instrument är kom plexa lyckas kreditvärderingsinstitut inte alltid säkerställa en tillräckligt hög kvalitet på de kreditbetyg som utfär dats för sådana instrument. Detta har lett till att mark naden tappat förtroendet för denna typ av kreditbetyg. För att återställa förtroendet kan det vara lämpligt att emittenter eller anknutna tredje parter åläggs att anlita minst två olika kreditvärderingsinstitut för att lämna kre ditbetyg på strukturerade finansiella instrument, vilket kan resultera i olika och konkurrerande bedömningar. Detta kunde även minska alltför stor förlitan på ett en staka kreditbetyg.

(29)I förslaget till ett direktiv om behörighet att utöva verk samhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag och förslaget till en förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföre tag, vilka ska ersätta Europaparlamentets och rådets di rektiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (1) och Euro paparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (2), har det införts ett krav på att kredit institut och värdepappersföretag ska bedöma kreditris kerna för enheter och finansiella instrument som de själva investerar i och inte bara förlita sig på kreditbetyg. Det kravet bör utvidgas till andra finansmarknadsaktörer som omfattas av unionslagstiftningen, inklusive fondför valtare. För alla finansmarknadsaktörer bör detta krav dock tillämpas på ett proportionellt sätt, med beaktande av den berörda aktörens art, omfattning och komplexitet. Medlemsstaterna bör inte kunna införa eller upprätthålla bestämmelser som tillåter att dessa investerare i större utsträckning förlitar sig på kreditbetyg.

(30)Investerarna skulle dessutom få bättre förmåga att göra

en välgrundad bedömning av kreditvärdigheten avseende strukturerade finansiella instrument, om de fick tillräcklig information om dessa instrument. Eftersom risken hos strukturerade finansiella instrument till stor del beror på kvaliteten och utvecklingen av de underliggande till gångarna borde investerare ges mer information om de underliggande tillgångarna. Detta skulle minska investe rarnas beroende av kreditbetyg. Om relevant information

(1) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. (2) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

offentliggörs om strukturerade finansiella instrument, bör det dessutom öka konkurrensen mellan kreditvärderings institut då det kan leda till en ökning av antalet kredit betyg som utfärdas på eget initiativ. Kommissionen bör före januari 2016 se över och rapportera om det är lämpligt att utvidga räckvidden av det offentliggörande kravet till andra finansiella produkter. Det finns till ex empel andra finansiella produkter, såsom täckta obliga tioner och andra fordringar för vilka säkerhet ställts där risken i hög grad beror på den underliggande säkerhetens egenskaper och där det skulle vara relevant att ge inve sterarna mer information om säkerheten.

(31)Emittenter, investerare och andra berörda parter bör ha tillgång till uppdaterad kreditvärderingsinformation på en central webbplats. En europeisk kreditvärderingsplattform bör inrättas av Esma och bör göra det möjligt för inve sterare att jämföra alla existerande kreditbetyg på en viss kreditvärderad enhet. Det är viktigt att den europeiska kreditvärderingsplattformens webbplats presenterar alla tillgängliga kreditbetyg per instrument, så att investerarna kan ta ställning till hela vidden av olika omdömen innan de fattar sitt eget investeringsbeslut. För att inte under gräva kreditvärderingsinstitutens möjlighet att arbeta med modellen där investeraren betalar, bör dock dessa kredit betyg inte inkluderas i den europeiska kreditvärderings plattformen. Den europeiska kreditvärderingsplattformen bör kunna hjälpa små och nya kreditvärderingsinstitut att bli mer synliga. Den europeiska kreditvärderingsplattfor men bör innefatta Esmas centrala register för att skapa en enda plattform för alla tillgängliga kreditbetyg per instru ment och den information om historiska resultat som det centrala registret offentliggör. Europaparlamentet stödde inrättandet av ett sådant offentliggörande av kreditbetyg i sin resolution om kreditvärderingsinstitut av den 8 juni 2011.

(32)Kreditbetyg är av väsentlig betydelse för investerings beslut och för emittenternas anseende och finansiella at traktivitet, oberoende av om de utfärdats för reglerings ändamål eller ej. Således har kreditvärderingsinstitut ett stort ansvar mot investerarna och emittenterna att följa förordning (EG) nr 1060/2009 så att deras kreditbetyg är oberoende, objektiva och av tillfredsställande kvalitet. In vesterare och emittenter kan emellertid inte alltid hävda kreditvärderingsinstitutens skyldigheter mot dem. Det kan vara särskilt svårt att hålla ett kreditvärderingsinstitut civilrättsligt ansvarigt om det inte föreligger ett avtalsför hållande mellan ett kreditvärderingsinstitut och till ex empel en investerare eller en emittent som kreditvär derats på begäran. Det kan också vara svårt för emitten ter att göra kreditvärderingsinstitutens skadeståndsansvar gentemot dem gällande, även om de har ett avtalsförhål lande med kreditvärderingsinstitutet i fråga. Till exempel

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/8		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

kan en sänkning av ett kreditbetyg, som beslutats till följd av en uppsåtligen eller av grov oaktsamhet be gången överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009 ha en negativ inverkan på emittentens anseende och fi nansieringskostnader och därmed vålla denna emittent skada, även om den inte omfattas av avtalsrättsligt an svar. Det är därför viktigt att införa en adekvat rätt till rättslig prövning för investerare som skäligen förlitat sig på ett kreditbetyg som utfärdats i strid mot förordning (EG) nr 1060/2009 samt för emittenter som lider skada på grund av ett kreditbetyg som har utfärdats i strid med förordning (EG) nr 1060/2009. Investeraren och emitten ten bör kunna hålla kreditvärderingsinstitutet ansvarigt för skada som orsakats av en överträdelse av den för ordning som inverkat på kreditbetyget. Medan investerare och emittenter som har att avtalsförhållande med ett kreditvärderingsinstitut kan välja att grunda ett anspråk mot det kreditvärderingsinstitutet på avtalsbrott bör alla investerare och emittenter ha möjlighet att begära skadestånd för en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009, oberoende av om det föreligger ett avtals förhållande mellan parterna.

(33)Det bör vara möjligt att hålla kreditvärderingsinstitut an svariga om de uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsi

dosätter sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009. Denna standard för ansvar är lämplig, eftersom det i kreditvärderingsverksamhet ingår viss grad av bedömning av komplicerade ekonomiska faktorer och tillämpningen av olika metoder kan ge olika kredit värderingsresultat, där inga kan anses vara felaktiga. Det är dock lämpligt att utsätta kreditvärderingsinstitut för potentiellt obegränsat skadeståndsansvar enbart om de överträder förordning (EG) nr 1060/2009 uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

(34)Den investerare eller emittent som begär skadestånd för en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009 bör lägga fram korrekta och detaljerade upplysningar som indikerar att kreditvärderingsinstitutet har gjort sig skyl digt till en sådan överträdelse av den förordningen. Detta bör avgöras av en behörig domstol, med beaktande av att investeraren eller emittenten kanske inte har tillgång till upplysningar som helt ligger inom kreditvärderingsinsti tutets sfär.

(35)För frågor om ett kreditvärderingsinstituts skadestånds ansvar som inte omfattas eller definieras av denna för ordning, inklusive orsakssamband och begreppet grov

oaktsamhet, bör tillämplig nationell rätt gälla, såsom den fastställs genom relevanta bestämmelser i internatio nell privaträtt. Särskilt bör det vara möjligt för medlems staterna att behålla nationella ordningar för

skadeståndsansvar som är förmånligare för investerare eller emittenter som inte grundar sig på en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009. Relevanta bestämmel ser i internationell privaträtt bör styra valet av behörig domstol för att avgöra en investerares eller emittents skadeståndstalan.

(36)Förhållandet att institutionella investerare inklusive fond förvaltare är skyldiga att göra sin egen bedömning av tillgångars kreditvärdighet, bör inte hindra domstolar från att slå fast att ett kreditvärderingsinstituts överträ delse av förordning (EG) nr 1060/2009 har vållat en investerare skada som kreditvärderingsinstitut bär ansva ret för. Även om denna förordning kommer att förbättra investerarnas möjligheter att göra egna riskbedömningar, kommer de även i fortsättningen att ha mer begränsad tillgång till information än kreditvärderingsinstituten själ va. Dessutom kan, särskilt mindre, investerare sakna möj lighet att kritiskt granska ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut.

(37)Medlemsstaterna och Esma bör se till att de sanktioner som åläggs enligt förordning (EG) nr 1060/2009 offent liggörs endast om detta offentliggörande är proportio nellt.

(38)För att ytterligare minska intressekonflikter och främja lojal konkurrens på kreditvärderingsmarknaden är det viktigt att se till att de avgifter kreditvärderingsinstitut debiterar kunder inte är diskriminerande. Olika avgifter för samma typ av tjänst bör bara motiveras av skillnader i de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten till olika kunder. Dessutom bör avgifter för kreditvärderings tjänster till en viss emittent inte bero av det utförda arbetets resultat eller utfall eller av tillhandahållna relate rade (stöd-) tjänster. För att möjliggöra en effektiv över vakning av dessa bestämmelser bör kreditvärderingsinsti tut dessutom meddela Esma vilka avgifter de uppburit från respektive kund och sin allmänna prispolitik.

(39)Det är viktigt att regelbundet se över kreditbetyg, för att se till att kreditbetyg på statspapper är uppdaterade och tillförlitliga och för att öka begripligheten av dessa kre ditbetyg för användarna. Det är också viktigt att öka transparensen i fråga om utfört analysarbete, den perso nal som har avdelats för att ta fram kreditbetyg på stats papper och om de underliggande antagandena bakom kreditvärderingsinstituts kreditbetyg på statspapper.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/9

(40)Det är avgörande att investerare har lämplig information för att bedöma medlemsstaternas kreditvärdighet. Inom ramen för sin övervakning av medlemsstaternas ekono miska politik och finanspolitik samlar, behandlar och offentliggör kommissionen uppgifter om alla medlems staters ekonomiska, finansiella och finanspolitiska situa tion och resultat, varav de flesta offentliggörs av kom missionen och som därför kan utnyttjas av investerare för att bedöma medlemsstaternas potentiella kreditvärdig het. Kommissionen bör, i den mån det är lämpligt och uppgifterna finns tillgängliga, och med förbehåll för re levanta regler om konfidentialitet som är tillämpliga för dess övervakning av medlemsstaternas ekonomiska poli tik och finanspolitik, komplettera befintlig rapportering om medlemsstaternas ekonomiska resultat, eventuellt med ytterligare faktorer eller indikatorer, som kan hjälpa investerarna att bedöma medlemsstaternas kreditvärdig het. Dessa faktorer bör göras allmänt tillgängliga och komplettera befintliga publikationer och annan offentlig gjord information, i syfte att ge investerare ytterligare uppgifter för att hjälpa dem att bedöma statliga enheters kreditvärdighet och deras skuldinformation. Med detta i åtanke bör kommissionen undersöka möjligheten att ut veckla en europeisk kreditvärdighetsbedömning så att in vesterare kan göra en opartisk och objektiv bedömning av medlemsstaternas kreditvärdighet, med beaktande av den specifika ekonomiska och sociala utvecklingen. Vid behov bör kommissionen lägga fram lämpliga lagstift ningsförslag.

(41)Enligt gällande bestämmelser ska kreditbetyg meddelas den kreditvärderade enheten tolv timmar innan de offent liggörs. För att undvika att ett sådant meddelande sker utanför arbetstid och för att den kreditvärderade enheten ska få tillräckligt med tid att kontrollera att kreditbetygets underliggande uppgifter är korrekta, bör den kreditvär derade enheten meddelas en hel arbetsdag innan kredit betyg eller kreditutsikter offentliggörs. En förteckning över de personer som har rätt att få det meddelandet bör vara begränsad och personerna bör klart och tydligt identifieras av den värderade enheten.

(42)Med hänsyn till de särskilda egenskaperna hos kreditbe tyg på statspapper och för att minska volatilitetsrisken, är det lämpligt och proportionellt att kreditvärderingsinsti tut åläggs att bara offentliggöra dem sedan de i unionen etablerade handelsplatserna har stängt för dagen och se nast en timme innan de åter öppnas. På samma grunder är det också lämpligt och proportionellt att kreditvär deringsinstituten i slutet av december offentliggör en tids plan för de kommande tolv månaderna med datumen för offentliggörande av kreditbetyg på statspapper och i an slutning till dessa, datumen för därmed sammanhängande kreditutsikter i förekommande fall. Dessa datum bör in falla på fredagar. Endast för kreditbetyg på statspapper på eget initiativ bör antalet offentliggöranden i tidsplanen vara begränsat till två eller tre. När detta krävs för att

uppfylla rättsliga krav bör kreditvärderingsinstitut tillåtas att avvika från sin offentliggjorda tidsplan, om man i detalj förklarar skälen till en sådan avvikelse. Sådana av vikelser bör dock inte ske rutinmässigt.

(43)På grundval av marknadsutvecklingen bör kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet som undersöker lämpligheten av och sätt att stödja ett europeiskt offentligt kreditvärderingsinstitut med uppgift att bedöma kreditvärdigheten för medlemsstaternas stats papper, och/eller en europeisk kreditvärderingsstiftelse för alla andra kreditbetyg. Rapporten bör om det är nödvän digt åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag.

(44)Med hänsyn till de särskilda egenskaperna hos kreditbe tyg på statspapper och för att förhindra en spridningsrisk inom unionen bör uttalanden med aviseringar av över syner av en viss grupp länder förbjudas om de inte de åtföljs av enskilda landsrapporter. För att förbättra vali diteten hos och tillgängligheten till de informationskällor som kreditvärderingsinstitut använder i offentliga medde landen om möjliga ändringar av kreditbetyg på statspap per, utöver kreditbetyg, kreditutsikter och hithörande pressmeddelanden, bör sådana meddelanden alltid grun das på information som ligger inom den kreditvärderade enhetens sfär och som har offentliggjorts med den kredit värderade enhetens medgivande såvida informationen inte finns tillgänglig från allmänt tillgängliga källor. När det rättsliga regelverk som styr den kreditvärderade en heten föreskriver att den kreditvärderade enheten inte får lämna ut sådana information, såsom i fråga om insider information enligt definitionen i artikel 1.1 i Europapar lamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 ja nuari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknads påverkan (marknadsmissbruk) (1), får den kreditvärderade enheten inte ge sitt samtycke.

(45)För transparensens skull bör kreditvärderingsinstitut när de offentliggör sina kreditbetyg på statspapper vara ålagda att i sina pressmeddelanden eller rapporter för klara de huvudfaktorer som ligger till grund för dessa kreditbetyg. Transparensen för kreditbetyg på statspapper bör dock inte vara avgörande för inriktningen på natio nell politik (avseende ekonomisk politik, arbetsmarknads politik eller annat). Denna politik kan visserligen utgöra en faktor för kreditvärderingsinstitutet att bedöma kredit värdigheten hos en offentligrättslig enhet eller dess finan siella instrument och kan användas för att förklara hu vudskälen till ett kreditbetyg på statspapper, men direkta

(1) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/10		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

eller explicita krav eller rekommendationer från kredit värderingsinstitut till offentligrättsliga enheter avseende denna politik bör inte vara tillåtna. Kreditvärderingsinsti tut bör avstå från alla direkta eller explicita politiska rekommendationer avseende offentligrättsliga enheters politik.

(46)Tekniska standarder för den finansiella tjänstesektorn bör tillförsäkra insättare, investerare och konsumenter ett till fredsställande skydd i hela unionen. Det vore effektivt och lämpligt att överlåta åt Esma, som är ett organ med högspecialiserad expertis, att utarbeta förslag till tek niska standarder för tillsyn och genomförande vilka inte inbegriper policyval, för överlämnande till kommissio nen.

(47)Kommissionen bör anta Esmas förslag till tekniska stan darder för tillsyn om innehåll, frekvens och presentation beträffande informationen som emittenter av strukture rade finansiella instrument ska lämna, om presentationen av den informationen, inklusive struktur, format, metod och rapporteringstidpunkt som kreditvärderingsinstitut ska meddela Esma i samband med den europeiska kredit värderingsplattformen och innehållet och formatet för den regelbundna rapporteringen om avgifter som tas ut av kreditvärderingsinstitut, inom ramen för Esmas fortlö pande tillsyn. Kommissionen bör anta dessa standarder genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF- fördraget och i överensstämmelse med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(48)I förordning (EG) nr 1060/2009 föreskrivs att kreditbe tyg som utfärdats i tredjeland får användas för reglerings ändamål, om de har utfärdats av ett kreditvärderingsinsti tut som är certifierat i enlighet med den förordningen eller har godkänts av kreditvärderingsinstitut som är eta blerade i unionen i enlighet med den förordningen. Cer tifiering kräver att kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet vad gäller tredjelandets regelverk för kre ditvärderingsinstitut och godkännande kräver att tredje landets kreditvärderingsinstituts uppförande uppfyller krav som är minst lika stränga som de relevanta unions bestämmelserna. Vissa av de bestämmelser som införs genom den här förordningen bör inte tillämpas på lik värdighets- och godkännandebedömningar. Detta är fallet med bestämmelserna som bara föreskriver skyldigheter för emittenter, men inte för kreditvärderingsinstitut. Dessutom bör bestämmelser som avser kreditvärderings marknadens struktur inom unionen och som inte anger uppföranderegler för kreditvärderingsinstitut inte heller beaktas i detta sammanhang. För att ge tredjeländer till räckligt med tid att se över sitt regleringsmässiga ramverk

gällande de återstående nya materiella bestämmelserna, bör dessa tillämpas på likvärdighets- och godkännande bedömningar först från och med den 1 juni 2018. Det är här viktigt att påpeka att tredjeländers lagstiftning inte måste ha bestämmelser som är identiska med den här förordningens. Som föreskrevs redan i förordning (EG) nr 1060/2009 bör det, för att tredjeländers lagstiftning ska anses likvärdig med eller lika sträng som unionslags tiftningen, vara tillräckligt att den i praktiken uppnår samma mål och effekter.

(49)Eftersom målen för denna förordning, nämligen att

stärka kreditvärderingsinstitutens oberoende, främja sund kreditvärdering och metodik, minska riskerna för knippade med kreditbetyg på statspapper, minska risken för att marknadsaktörer i alltför hög grad förlitar sig på kreditbetyg samt säkerställa investerares rätt till rättslig prövning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av att den kreditvärderingsverksamhet som ska övervakas har all europeisk struktur och verkan, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europe iska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(50)Kommissionen bör före utgången av 2013 lägga fram en rapport om genomförbarheten av ett nätverk av mindre kreditvärderingsinstitut i syfte att öka konkurrensen på marknaden. Denna rapport bör bedöma unionens finan siella och icke-finansiella stöd och incitament för inrät tandet av ett sådant nätverk, med beaktande av potenti ella intressekonflikter till följd av sådan offentlig finan siering.

(51)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemen skapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (1) och har antagit ett yttrande (2).

(52)Förordning (EG) nr 1060/2009 bör därför ändras i en lighet med detta.

(1) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. (2) EUT C 139, 15.5.2012, s. 6.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/11

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.		ii) Följande led ska införas:

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 1060/2009

Förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning införs gemensamma reglerings metoder för att främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer och oberoende i fråga om kreditvärderings verksamhet och därmed bidra till bättre kvalitet på de kre ditbetyg som utfärdas inom unionen och till att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt samtidigt som en hög nivå uppnås på skyddet av konsumenter och investerare. I förordningen fastställs villkor för utfärdande av kreditbetyg och bestämmelser om kreditvärderingsinstitutens organisa tion och uppförande, inklusive deras aktieägare och deläga re, för att främja kreditinstitutens oberoende, undvika in tressekonflikter och stärka skyddet av konsumenter och investerare.

I denna förordning fastställs också skyldigheter för i unio nen etablerade emittenter, upphovsmän och medverkande institut när det gäller strukturerade finansiella instrument.”

2.I artiklarna 2.1, 3.1 m, 4.2, 4.3 inledningen, 4.4 första och andra styckena, 5.1 inledningen, 14.1 och punkt 1 i bilaga II ska ”gemenskapen” ersättas med ”unionen”.

3.Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)led g ska ersättas med följande:

”g) regleringsändamål: användning av kreditbetyg för det specifika ändamålet att följa unionsrätten, eller unionsrätten såsom den genomförts i med lemsstaternas nationella lagstiftning,”

”pa) kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2006/48/EG.

pb) värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.

pc) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt defini tionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 novem ber 2009 om upptagande och utövande av för säkrings- och återförsäkringsverksamhet (Sol vens II) (*).

pd) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

pe) tjänstepensionsinstitut: tjänstepensionsinstitut en ligt definitionen i artikel 6 a i direktiv 2003/41/EG.

pf) förvaltningsbolag: förvaltningsbolag enligt defini tionen i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kol lektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (**).

pg) investeringsbolag: investeringsbolag som auktori serats i enlighet med i direktiv 2009/65/EG.

ph) Förvaltare av alternativa investeringsfonder: förval tare av alternativa investeringsfonder enligt de finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder (***).

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/12		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

pi) central motpart: central motpart enligt definitio nen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rå dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (****) som auktoriserats i enlighet med artikel 14 i den förordningen.

pj) prospekt: ett prospekt som offentliggjorts enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004.

___________

(*)EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

(**)EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. (***) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

(****) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.”

iii)Leden q och r ska ersättas med följande:

”q) sektorslagstiftning: de unionslagstiftningsakter som avses i leden pa–pj.

r)behöriga sektorsmyndigheter: de nationella behöriga myndigheter som utsetts enligt relevant sektor slagstiftning för tillsyn över kreditinstitut, vär depappersföretag, försäkrings- och återförsäk ringsföretag, tjänstepensionsinstitut, förvaltnings bolag, investeringsbolag, förvaltare av alternativa investeringsfonder, centrala motparter och pro spekt.”

iv) Följande led ska läggas till:

”s) emittent: en emittent enligt definitionen i arti kel 2.1 h i direktiv 2003/71/EG.

t)originator: en originator enligt definitionen i arti kel 4.41 i direktiv 2006/48/EG.

u)medverkande institut: medverkande institut enligt definitionen i artikel 4.42 i direktiv 2006/48/EG.

v)kreditbetyg på statspapper:

i)ett kreditbetyg där den kreditvärderade enhe ten är en stat eller regional eller lokal myn dighet, eller

ii)ett kreditbetyg där det är en stat eller regional eller lokal myndighet eller ett specialföretag som tillhör en stat eller en regional eller lokal

myndighet som har emitterat en skuldförbin delse eller finansiell förpliktelse, förlagsbevis eller annat finansiellt instrument, eller

iii)ett kreditbetyg där emittenten är en interna tionell finansinstitution som etablerats av två eller flera stater, med syfte att få fram finan siering och tillhandahålla finansiellt stöd till nytta för de medlemmar i den internationella finansinstitution som är drabbade eller hotas av allvarliga finansiella problem.

w)kreditutsikt: en bedömning av ett kreditbetygs san nolika utveckling på kort och/eller medellång sikt.

x)kreditbetyg på eget initiativ och kreditbetyg på stats papper på eget initiativ: ett kreditbetyg respektive ett kreditbetyg på statspapper som tilldelats av ett kreditvärderingsinstitut på annat sätt än på begäran.

y)kreditpoäng: ett mått för kreditvärdighet som här letts genom sammanfattning och formulering av uppgifter som endast baserar sig på ett förutbe stämt statistiskt system eller en förutbestämd modell, utan någon ytterligare väsentlig analytisk insats avseende kreditvärderingen från en kredit värderingsanalytiker.

z)reglerad marknad: en reglerad marknad enligt de finitionen i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG och som är etablerad i unionen.

aa)återvärdepapperisering: återvärdepapperisering en ligt definitionen i artikel 4.40a i direktiv 2006/48/EG.”

b)följande punkt ska läggas till:

”3. I denna förordning inbegriper aktieägare verkliga förmånstagare, enligt definitionen i artikel 6.3 i Europa parlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finan siering av terrorism (*).

___________

(*)EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.”

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/13

4.Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings företag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut, förvaltningsbolag och investeringsbolag, förvaltare av al ternativa investeringsfonder och centrala motparter får för regleringsändamål endast använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen och registrerade i enlighet med denna förordning.

Om ett prospekt innehåller en hänvisning till ett eller flera kreditbetyg ska emittenten, erbjudaren eller en per son som ansöker om upptagande till handel på en re glerad marknad säkerställa att prospektet också innehål ler tydlig information på framträdande plats om huru vida kreditbetygen har utfärdats av ett kreditvärderings institut som är etablerat i unionen och registrerat enligt denna förordning.”

b)Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Artiklarna 20, 23b och 24 ska tillämpas på kre ditvärderingsinstitut som är certifierade i enlighet med artikel 5.3 och kreditbetyg som utfärdats av dem.”

6.Följande artiklar ska införas i avdelning I:

”Artikel 5a

Finansinstituts alltför stora förlitan på kreditbetyg

1.De enheter som avses i artikel 4.1 första stycket ska göra sin egen kreditriskbedömning och får inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller ett finansiellt instruments kreditvärdighet.

b) Punkt 3 b ska ersättas med följande:

”b) Kreditvärderingsinstitutet har kontrollerat och kan fortlöpande visa för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighe ten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (*) att den kreditvärderingsverksamhet som utförs av kreditvär deringsinstitutet i tredjeland och som leder till ut färdande av de kreditbetyg som ska godkännas upp fyller krav som är minst lika stränga som de krav som anges i artiklarna 6–12 och bilaga I, med un dantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b, 8c, 11a och avsnitt B punkterna 3 ba, 3a och 3b i bilaga I.

___________

(*)EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.”

5.Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 6 andra stycket ska led b ersättas med följande:

”b) Kreditvärderingsinstituten i det tredjelandet är före mål för rättsligt bindande bestämmelser som är lik värdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I, med undantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b, 8c, 11a och avsnitt B punkterna 3 ba, 3a och 3b i bilaga I.”

2. Behöriga sektorsmyndigheter som svarar för tillsynen av de enheter som avses i artikel 4.1 första stycket ska, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, övervaka att deras kreditriskbedömnings förfaranden är adekvata, bedöma användningen av hänvis ningar till kreditbetyg i avtal och, när det är lämpligt, upp mana dem att motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på kredit betyg, i enlighet med specifik sektorslagstiftning.

Artikel 5b

Europeiska tillsynsmyndigheternas och Europeiska systemrisknämndens förlitan på kreditbetyg

1. Den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska bank myndigheten) (EBA) som inrättades genom Europaparla mentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (*), den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) som inrättades ge nom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (**) och Esma får inte hänvisa till kreditbetyg i sina riktlinjer, rekommendationer och utkast till tekniska standarder, om sådana hänvisningar kan föranleda att be höriga myndigheter eller finansmarknadsaktörer, behöriga sektorsmyndigheter eller de enheter som avses i artikel 4.1 första stycket eller andra finansmarknadsaktörer ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg. Senast den 31 de cember 2013 ska därför EBA, Eiopa och Esma se över och avlägsna alla sådana hänvisningar till kreditbetyg i gällande riktlinjer och rekommendationer.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/14		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

2.Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som inrätta

des genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makro tillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om in rättande av en europeisk systemrisknämnd (***) får inte hänvisa till kreditbetyg i sina varningar och rekommenda tioner, om sådana hänvisningar kan föranleda ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg.

Artikel 5c

Alltför stor förlitan på kreditbetyg i unionsrätten

Utan att det påverkar dess initiativrätt ska kommissionen fortsätta att se över hänvisningar till kreditbetyg i unions rätten som föranleder eller kan föranleda att behöriga myn digheter, de behöriga sektorsmyndigheter eller enheter som avses i artikel 4.1 första stycket eller finansmarknadsaktörer ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg, i syfte att senast den 1 januari 2020 avlägsna alla hänvisningar till kreditbetyg för regleringsändamål i unionsrätten, under för utsättning att lämpliga alternativa kreditriskbedömningar har identifierats och införts.

___________

(*)EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

(**)EUT L 331, 15.12.2010, s. 48. (***) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.”

7.Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett kreditvärderingsinstitut ska vidta alla nödvän diga åtgärder för att se till att utfärdandet av kreditbetyg eller kreditutsikter inte påverkas av några faktiskt före kommande eller möjliga intressekonflikter eller av nå gon affärsrelation som berör kreditvärderingsinstitutet som utfärdar kreditbetygen eller kreditutsikterna, dess aktieägare, ledning, kreditanalytiker, anställda eller andra fysiska personer vars tjänster står till kreditvärderings institutets förfogande eller under dess kontroll eller nå gon person som direkt eller indirekt är knuten till det genom kontroll.”

b)I punkt 3 ska inledningen ersättas med följande:

”3. På begäran av ett kreditvärderingsinstitut får Esma undanta ett kreditvärderingsinstitut från skyldigheten att uppfylla kraven i avsnitt A punkterna 2, 5, 6 och 9 i

bilaga I och i artikel 7.4, om kreditvärderingsinstitutet kan visa att kraven inte är proportionella mot bakgrund av dess verksamhets art, omfattning och komplexitet, och av arten och omfattningen av utfärdandet av kre ditbetyg och att”

c)Följande punkt ska läggas till:

”4. Kreditvärderingsinstituten ska inrätta, upprätthål la, genomföra och dokumentera en effektiv intern kon trollstruktur för att genomföra åtgärder och förfaranden för att förebygga och mildra eventuella intressekonflikter och för att säkerställa oberoendet för kreditbetyg, kreditanalytiker och kreditvärderingsgrupper med avse ende på aktieägare, administrativa organ och förvalt ningsorgan samt försäljnings- och marknadsföringsverk samhet. Kreditvärderingsinstitut ska införa standardruti ner för bolagsstyrning, organisation och hantering av intressekonflikter. De ska regelbundet övervaka och se över dessa standardrutiner i syfte att bedöma deras ef fektivitet och bedöma huruvida de bör uppdateras.”

8.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 6a

Intressekonflikter vid investeringar i kredit värderingsinstitut

1. En aktieägare eller delägare i ett kreditvärderingsinsti tut som innehar 5 % eller mer av antingen kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller i ett företag som kan utöva kontroll eller ett dominerande inflytande över ett registrerat kreditvärderingsinstitut, ska vara förbju det att

a)inneha 5 % eller mer av kapitalet i något annat kredit värderingsinstitut;

b)ha rätt eller befogenhet att utnyttja 5 % eller mer av rösterna i något annat kreditvärderingsinstitut,

c)ha rätt eller befogenhet att tillsätta eller avsätta styrelse ledamöter i något annat kreditvärderingsinstitut;

d)vara styrelseledamot i något annat kreditvärderingsinsti tut;

e)utöva eller ha befogenhet att utöva kontroll eller ett dominerande inflytande i något annat kreditvärderings institut.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/15

Det förbud som avses i led a i första stycket är inte till lämpligt på innehav i diversifierade fondprogram, inklusive diversifierade investeringsfonder som pensionsfonder eller livförsäkring, förutsatt att innehavet i dessa program inte ger aktieägaren eller delägaren i ett kreditvärderingsinstitut ett betydande inflytande över dessa programs affärsverk samhet.

2. Denna artikel är inte tillämplig på investeringar i an dra kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp av kreditvärderingsinstitut.

Artikel 6b

Längsta avtalsperiod för ett kreditvärderingsinstitut

1.Om ett kreditvärderingsinstitut ingår avtal för utfär dande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar, får det inte utfärda kreditbetyg på nya återvärdepapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator i mer än fyra år.

2.Om ett kreditvärderingsinstitut har ingått avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar ska det begära att den emittenten

a)fastställer antalet kreditvärderingsinstitut som har ett av talsförhållande för utfärdande av kreditbetyg på återvär depapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator,

b)beräknar procentandelen av det totala antalet utestående kreditvärderade återvärdepapperiseringar med underlig gande tillgångar från samma originator för vilka vart och ett av kreditvärderingsinstituten utfärdar kreditbetyg.

Om minst fyra kreditvärderingsinstitut vart och ett kredit värderar mer än 10 % av det totala antalet utestående kre ditvärderade återvärdepapperiseringar ska begränsningarna i punkt 1 inte gälla.

Det undantag som fastställs i andra stycket ska fortsätta att gälla åtminstone tills kreditvärderingsinstitutet ingår ett nytt avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperise ringar med underliggande tillgångar från samma originator. Om de kriterier som fastställs i andra stycket inte är upp fyllda när ett sådant avtal ingås ska den period som avses i punkt 1 beräknas från den dag då det nya avtalet ingicks.

3. När ett avtal enligt punkt 1 löper ut ska ett kredit värderingsinstitut inte ingå ett nytt avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator under en period som är lika lång som det utgångna avtalet men inte längre än fyra år.

Första stycket ska också tillämpas på följande:

a)Ett kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp av kreditvärderingsinstitut som det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1.

b)Ett kreditvärderingsinstitut som är aktieägare eller del ägare i det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1.

c)Ett kreditvärderingsinstitut i vilket det kreditvärderings institut som avses i punkt 1 är aktieägare eller delägare.

4.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får ett kreditvärderingsinstitut när ett kreditbetyg på en återvär depapperisering utfärdats före utgången av den längsta av talsperiod som avses i punkt 1 fortsätta att övervaka och uppdatera dessa kreditbetyg, på begäran, under återvär depapperiseringens löptid.

5.Denna artikel ska inte gälla kreditvärderingsinstitut som har färre än 50 anställda på koncernnivå som arbetar med kreditvärderingar eller som har en årlig omsättning från kreditvärderingsverksamhet på mindre än 10 miljoner EUR på koncernnivå.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/16		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

6. Om ett kreditvärderingsinstitut ingår avtal för utfär dande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar före den 20 juni 2013 ska den period som avses i punkt 1 beräknas från det datumet”.

9.Artikel 7.5 ska ersättas med följande:

”5. Den bedömning som görs beträffande anställda som arbetar med kreditvärdering eller kreditutsikter, samt perso ner som godkänner kreditbetyg eller kreditutsikter med av seende på deras prestationer och ersättningsnivåer ska inte vara beroende av de intäkter som kreditvärderingsinstitutet får från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje par ter.”

10.Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Ett kreditvärderingsinstitut ska anta, införa och tillämpa lämpliga åtgärder för att se till att de kreditbe tyg och kreditutsikter det utfärdar bygger på en genom gripande analys av all den information som är tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys enligt tillämpliga värderingsmetoder. Det ska vidta alla nöd vändiga åtgärder för att se till att den information det använder för utfärdandet av kreditbetyg och kreditutsik ter är av tillfredsställande kvalitet och kommer från till förlitliga källor. Kreditvärderingsinstitutet ska utfärda kreditbetyg och kreditutsikter med reservationen att kre ditbetyget återger institutets bedömning och att man endast bör förlita sig på det i begränsad utsträckning.

2a. Ändrade kreditbetyg ska utfärdas i enlighet med kreditvärderingsinstitutets offentliggjorda värderings metoder.”

b)I punkt 5 ska följande stycke läggas till:

”Kreditbetyg på statspapper ska ses över minst var sjätte månad.”

c)Följande punkt ska införas:

”5a. Ett kreditvärderingsinstitut som avser att göra en materiell ändring av, eller använda nya värderingsmeto der, modeller eller grundläggande värderingsantaganden som kan påverka, ett kreditbetyg ska offentliggöra de

föreslagna materiella ändringarna eller de föreslagna nya metoderna, modellerna eller grundläggande antagan dena på sin webbplats och uppmana intressenter att lämna synpunkter inom en månad och ska bifoga en närmare förklaring av motiven till och konsekvenserna av de föreslagna materiella ändringarna eller de före slagna nya metoderna, modellerna eller grundläggande antagandena.”

d)Punkt 6 ska ändras på följande sätt:

i)Inledningen ska ersättas med följande:

”6. När ett kreditvärderingsinstitut i enlighet med artikel 14.3 ändrar de värderingsmetoder, modeller eller grundläggande antaganden som används för kreditvärderingsverksamheten, ska det”

ii)Följande led ska införas:

”aa) omedelbart informera Esma och på sin webbplats offentliggöra resultaten av samrådet och de nya värderingsmetoderna tillsammans med en närmare förklaring av dem samt deras tillämpningsdatum,

ab) på sin webbplats omedelbart offentliggöra sva ren på det samråd som avses i punkt 5a, utom i fall när konfidentialitet begärs av den som del tagit i samrådet.”

e)Följande punkt ska läggas till:

”7. Om ett kreditvärderingsinstitut upptäcker fel i sina värderingsmetoder eller dessas tillämpning, ska det omedelbart

a)meddela dessa fel till Esma och alla berörda kredit värderade enheter och förklara hur de har påverkat kreditbetygen, inklusive behovet av att se över utfär dade kreditbetyg,

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/17

b)offentliggöra felen på sin webbplats om felen har påverkat dess kreditbetyg,

c)rätta felen i värderingsmetoderna, och

d)vidta de åtgärder som avses i punkt 6 a, b och c.”

11.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 8a

Kreditbetyg på statspapper

1.Kreditbetyg på statspapper ska utfärdas på ett sätt som säkerställer att en viss medlemsstats särdrag har ana lyserats. Ett uttalande som aviserar en översyn av en viss grupp länder ska vara förbjudet om det inte åtföljs av enskilda landsrapporter. Dessa rapporter ska göras allmänt tillgängliga.

2.Andra offentliga meddelanden än kreditbetyg, kreditutsikter och hithörande pressmeddelanden eller rap porter, som avses i avsnitt D, del I punkt 5 i bilaga I, som avser möjliga ändringar av kreditbetyg på statspapper, ska inte grundas på information inom den kreditvärderade en hetens sfär, som har offentliggjorts utan den kreditvär derade enhetens medgivande, om inte informationen är till gänglig från allmänt tillgängliga källor eller om det inte

finns några rimliga skäl till att den kreditvärderade enheten inte ger sitt samtycke till att informationen offentliggörs.

3.Ett kreditvärderingsinstitut ska, med beaktande av ar tikel 8.5 andra stycket, på sin webbplats årligen i slutet av december offentliggöra en tidsplan för de följande 12 må naderna med angivande av maximalt tre datum för offent liggörandet av kreditbetyg på statspapper på eget initiativ och därmed sammanhängande kreditutsikter och med an givande av datum för offentliggörandet av kreditbetyg på statspapper på begäran och därmed sammanhängande kre ditutsikter och överlämna denna till Esma varje år i enlighet med avsnitt D del III punkt 3 i bilaga I. Dessa datum ska infalla på fredagar.

4.Avvikelser från tidsplanen för offentliggörande av kre ditbetyg på statspapper eller därmed sammanhängande kre ditutsikter ska endast vara möjliga när detta krävs för att kreditvärderingsinstitutet ska uppfylla sina skyldigheter en ligt artiklarna 8.2, 10.1 och 11.1 och ska åtföljas av en

detaljerad förklaring av skälen till avvikelserna från den aviserade tidsplanen.

Artikel 8b

Information om strukturerade finansiella instrument

1.Emittenten, originatorn och det medverkande institu tet avseende ett i unionen etablerat strukturerat finansiellt instrument ska, på den webbplats som inrättats enligt punkt 4, gemensamt offentliggöra information om instru mentets underliggande tillgångars kreditkvalitet och resultat, värdepapperiseringens struktur, kassaflödena och eventuella säkerheter för värdepapperiseringens exponering samt an nan information som kan krävas för att genomföra utför liga och välgrundade stresstester av kassaflödena och de underliggande exponeringarnas säkerheter.

2.Offentliggörandekravet enligt punkt 1 får inte omfatta fall där offentliggörande skulle strida mot nationell rätt eller unionsrätten om källskydd eller om behandling av person uppgifter.

3.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för specificerande av följande:

a)Vilken information som personer som avses i punkt 1 måste offentliggöra för att uppfylla kravet enligt punkt 1, i enlighet med punkt 2.

b)Hur ofta den information som avses i led a ska upp dateras.

c)En standardmall för hur den information som avses i led a ska offentliggöras.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 juni 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4. Esma ska inrätta en webbplats för det offentliggö rande av information om strukturerade finansiella instru ment som avses i punkt 1.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/18		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

Artikel 8c

Dubbel kreditvärdering av strukturerade finansiella instrument

1.Om en emittent eller en anknuten tredje part avser att begära ett kreditbetyg på ett strukturerat finansiellt instru ment, ska den utse minst två kreditvärderingsinstitut för att utfärda kreditbetyg oberoende av varandra.

2.Emittenten eller en anknuten tredje part enligt punkt

1ska se till att de utsedda kreditvärderingsinstituten upp fyller följande krav:

a)De tillhör inte samma grupp av kreditvärderingsinstitut.

b)De är inte aktieägare eller delägare i något annat kredit värderingsinstitut.

c)De har eller förfogar inte över rösträtt i något annat kreditvärderingsinstitut.

d)De har inte rätt eller befogenhet att tillsätta eller avsätta styrelseledamöter i något annat kreditvärderingsinstitut.

e)Inga av deras styrelseledamöter är styrelseledamot i nå got annat kreditvärderingsinstitut.

f)De har inte befogenhet att utöva kontroll eller domine rande inflytande över något annat kreditvärderingsinsti tut.

Artikel 8d

Utnyttjande av flera kreditvärderingsinstitut

1. Om en emittent eller en anknuten tredje part avser att utse åtminstone två kreditvärderingsinstitut för kreditbetyg på samma emission eller enhet ska emittenten eller en anknuten tredje part överväga att utse åtminstone ett kre ditvärderingsinstitut med högst 10 % av den totala mark nadsandelen, som emittenten eller en anknuten tredje part anser vara i stånd att kreditvärdera emissionen eller enheten i fråga, under förutsättning att det på grundval av Esmas förteckning som avses i punkt 2 finns ett kreditvärderings institut tillgängligt för kreditvärdering av den specifika emissionen eller enheten. Om emittenten eller en anknuten

tredje part inte utser minst ett kreditvärderingsinstitut med högst 10 % av den totala marknaden ska detta registreras.

2.I syfte att underlätta emittentens eller en anknuten tredje parts bedömning enligt punkt 1 ska Esma varje år på sin webbplats offentliggöra en förteckning över registre rade kreditvärderingsinstitut och ange deras totala mark nadsandel och den typ av kreditbetyg som utfärdats, vilket emittenten kan utnyttja som utgångspunkt för sin bedöm ning.

3.Vid tillämpningen av denna artikel ska den totala marknadsandelen beräknas med utgångspunkt från årlig omsättning från kreditvärderingsverksamhet och stödtjäns ter på koncernnivå.”

12.Artikel 10.1 och 10.2 ska ersättas med följande:

”1. Utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten ska ett kreditvärderingsinstitut offentliggöra alla kreditbetyg eller kreditutsikter liksom eventuella beslut om att avbryta en kreditvärdering. Om man beslutar att avbryta en kredit värdering, ska den information som lämnas innehålla full ständiga motiv till beslutet.

Första stycket ska även gälla kreditbetyg som distribueras till abonnenter.

2.Kreditvärderingsinstituten ska se till att kreditbetyg och kreditutsikter presenteras och behandlas i enlighet med kraven i avsnitt D i bilaga I och ska inte presentera andra faktorer än de som är förknippade med kreditbety gen.

2a. Till dess att kreditbetygen offentliggörs för allmän heten ska kreditutsikter och därmed förknippad infor mation anses vara insiderinformation enligt definitionen i, och i enlighet med, direktiv 2003/6/EG.

Artikel 6.3 i det direktivet ska i tillämpliga delar gälla för kreditvärderingsinstitut avseende deras tystnadsplikt och de ras skyldighet att föra en förteckning över personer som har tillgång till deras kreditbetyg, kreditutsikter eller den därmed förknippade informationen före offentliggörandet.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/19

Förteckningen över personer som får ta del av kreditbety gen, kreditutsikterna och därmed förknippad information innan de offentliggörs ska begränsas till personer som sär skilt utsetts för detta ändamål av varje kreditvärderad en het.”

13.I artikel 10.5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbe tyg på eget initiativ ska det i kreditbetyget, med hjälp av en tydligt urskiljbar särskild färgkod för värderingskategorin, tydligt ange huruvida den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part deltagit i kreditvärderingsprocessen eller inte och huruvida kreditvärderingsinstitutet hade till gång till den kreditvärderade enhetens eller en anknuten tredje parts redovisning, ledning eller andra relevanta in terna dokument.”

14.Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

”2. I ett centralt register som upprättats av Esma ska registrerade eller certifierade kreditvärderingsinstitut tillhan dahålla uppgifter om sina historiska resultat, inbegripet hur ofta kreditbetygen ändrats och information om tidigare ut färdade kreditbetyg och ändringar av dessa. Sådana kredit värderingsinstitut ska lämna information till detta register i en standardiserad form som föreskrivs av Esma. Esma ska göra denna information tillgänglig för allmänheten och of fentliggöra sammanfattningar av de huvudsakliga utveck lingstendenser som observerats på årsbasis.”

15.Följande artikel ska införas:

”Artikel 11a

Europeisk kreditvärderingsplattform

1.Ett registrerat eller certifierat kreditvärderingsinstitut ska, när det utfärdar kreditbetyg eller kreditutsikter, till Esma lämna in kreditvärderingsinformation, inklusive det kreditvärderade instrumentets kreditbetyg och kreditutsik ter, information om typen av kreditbetyg, typen av kredit värderingsåtgärd samt datum och tidpunkt för offentliggö randet.

2.Esma ska offentliggöra de enskilda kreditvärderingar som lagts fram för Esma enligt punkt 1 på en webbplats (nedan kallad Europeisk kreditvärderingsplattform).

Det centrala register som avses i artikel 11.2 ska införlivas i den europeiska kreditvärderingsplattformen.

3. Denna artikel ska inte tillämpas på kreditvärderingar eller kreditutsikter som endast har framställts för och läm nats till investerare mot avgift.”

16.I artikel 14.3 ska följande stycke läggas till:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket ska kreditvärderingsinstitutet underrätta Esma om planerade materiella ändringar i värderingsmetoderna, modellerna el ler de grundläggande antagandena eller de föreslagna nya värderingsmetoderna, modellerna eller grundläggande anta gandena när kreditvärderingsinstitutet offentliggör de före slagna ändringarna och föreslagna nya värderingsmetoder na, modellerna på sin webbplats i enlighet med artikel 8.5a. Efter det att samrådsperioden löpt ut ska kreditvärderings institutet underrätta Esma om eventuella ändringar med anledning av samrådet.”

17.Artikel 18.2 ska ersättas med följande:

”2. Esma ska underrätta kommissionen, EBA, Eiopa, de behöriga myndigheterna och de behöriga sektorsmyndighe terna om alla beslut enligt artiklarna 16, 17 eller 20.”

18.Artikel 19.1 ska ersättas med följande:

”1. Esma ska i enlighet med denna förordning och den kommissionsförordning som avses i punkt 2 ta ut avgifter av kreditvärderingsinstituten. Avgifterna ska helt täcka Es mas nödvändiga kostnader som är hänförliga till registre ringen, certifieringen och tillsynen av kreditvärderingsinsti tut och för att ersätta alla kostnader som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 30.”

19.Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i)Inledningen ska ersättas med följande:

”4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standar der för tillsyn för att specificera följande:”

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/20		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

ii)Led e ska ersättas med följande:

”e) Innehållet i och formatet för den regelbundna rapportering av kreditbetygsuppgifter som ska begäras av registrerade och certifierade kreditvär deringsinstitut inom ramen för Esmas löpande tillsyn.”

iii)Följande stycken ska läggas till efter led e:

”Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska stan darder för tillsyn till kommissionen senast den 21 juni 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tek niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i för ordning (EU) nr 1095/2010.”

b)Följande punkter ska införas:

”4a. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för specificerande av följande:

a)Innehållet i och utformningen av den information, inklusive struktur, format, metod och tidpunkt för rapportering, som kreditvärderingsinstitut ska lämna till Esma i enlighet med artikel 11a.1.

b)Innehåll och format för den regelbundna rappor tering av kreditvärderingsinstitutens avgifter inom ra men för Esmas löpande tillsyn.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standar der för tillsyn till kommissionen senast den 21 juni 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlig het med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4b. Esma ska rapportera om möjligheten att inrätta en eller flera rangordningar av kreditvärderingar som lagts fram i enlighet med artikel 11a.1 och lägga fram rapporten för kommissionen senast den 21 juni 2015. Rapporten ska särskilt bedöma

a)möjligheten, kostnaderna och nyttan av att inrätta en eller flera rangordningar,

b)hur en eller flera rangordningar kan skapas utan att man ger en felaktig uppfattning om kreditbetygen på grund av olika värderingsmetoder,

c)vilka effekter rangordningarna kan få på de tekniska standarder för tillsyn som hittills har utarbetats i enlighet med artikel 21.4a a och b.

Esma ska samråda med EBA och Eiopa avseende leden a och b i första stycket.”

c)Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Esma ska offentliggöra en årsrapport om tillämp ningen av denna förordning. Rapporten ska särskilt in nehålla en bedömning av hur bilaga I har genomförts av de kreditvärderingsinstitut som har registrerats enligt denna förordning och en bedömning av tillämpningen av den godkännandemekanism som avses i artikel 4.3.”

20.I artikel 22a ska rubriken ersättas med följande:

”Granskning av efterlevnad av metodkrav”

21.Artikel 25a ska ersättas med följande:

”Artikel 25a

Behöriga sektorsmyndigheter med ansvar för tillsynen över och tillämpningen av artiklarna 4.1, 5a, 8b, 8c och 8d

De behöriga sektorsmyndigheterna ska ansvara för tillsynen över och tillämpningen av artiklarna 4.1, 5a, 8b, 8c och 8d

ienlighet med den relevanta sektorslagstiftningen.”

22.Följande avdelning ska införas:

”AVDELNING IIIA

SKADESTÅNDSANSVAR FÖR KREDITVÄRDERINGSINSTI TUT

Artikel 35a

Skadeståndsansvar

1. Om ett kreditvärderingsinstitut uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har begått någon av de överträdelser som anges i bilaga III och som påverkat ett kreditbetyg kan en investerare eller emittent rikta ett skadeståndskrav mot det kreditvärderingsinstitutet avseende skador som denne vållats till följd av denna överträdelse.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/21

En investerare kan framställa ett skadeståndskrav enligt denna artikel när investeraren kan visa att denne skäligen förlitat sig på ett kreditbetyg, i enlighet med artikel 5a.1 eller på annat sätt med iakttagande av vederbörlig omsorg, för ett beslut att investera i, behålla eller avyttra ett finan siellt instrument som omfattas av det kreditbetyget.

En emittent kan framställa ett skadeståndskrav enligt denna artikel när emittenten kan visa att denne eller dess finansi ella instrument omfattas av detta kreditbetyg och överträ delsen inte berodde på vilseledande eller inkorrekta upplys ningar som emittenten tillhandahållit kreditvärderingsinsti tutet, direkt eller genom allmänt tillgänglig information.

2. Det åligger investeraren eller emittenten att lägga fram korrekt och detaljerad information som visar att kreditvär deringsinstitutet har begått en överträdelse av denna för ordning och att den överträdelsen påverkade det utfärdade kreditbetyget.

Vad som utgör korrekt och detaljerad information ska av göras av en behörig nationell domstol, med beaktande av att investeraren eller emittenten möjligen inte har tillgång till information som helt ligger inom kreditvärderingsinsti tutets sfär.

3. Det skadeståndsansvar för kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1 ska begränsas i förväg när den be gränsningen är:

a)skälig och proportionell, och

b)tillåten enligt gällande nationell rätt i enlighet med punkt 4.

En begränsning som inte överensstämmer med första styc ket eller uteslutning av skadeståndsansvar ska inte ha någon rättslig verkan.

4.Termerna ’skada’, ’uppsåt’, ’grov aktsamhet’, ’skäligen förlitat sig’, ’vederbörlig omsorg’, ’verkan’, ’skälig’, ’propor tionell’ som avses i denna artikel men som inte definieras i förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med till lämplig nationell rätt, med beaktande av relevanta bestäm melser i internationell privaträtt. För frågor i samband med ett kreditvärderingsinstituts skadeståndsansvar som inte omfattas av denna förordning ska tillämplig nationell rätt gälla, med beaktande av relevanta bestämmelser i interna tionell privaträtt. Vilken domstol som är behörig att avgöra en skadeståndstalan som väckts av en investerare eller en emittent ska bestämmas av relevanta bestämmelser i inter nationell privaträtt.

5.Denna artikel utesluter inte ytterligare skadestånds krav i enlighet med nationell rätt.

6.Den rätt att väcka talan som fastställs i denna artikel ska inte hindra Esma från att fullt ut utöva sina befogen heter i enlighet med artikel 36a.”

23.Artikel 36a.2 första stycket ska ändras på följande sätt:

a)Leden a och b ska ersättas med följande:

”a) När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt I punkterna 1–5, 11–15, 19, 20, 23, 26a–26d, 28, 30, 32, 33, 35, 41, 43, 50, 51 och 55–62 i bilaga III, ska böterna uppgå till minst 500 000 EUR och ska inte överstiga 750 000 EUR.

b)När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt I punkterna 6, 7, 8, 16, 17, 18, 21, 22, 22a, 24, 25, 27, 29, 31, 34, 37–40, 42, 42a, 42b, 45–49a, 52, 53 och 54 i bilaga III, ska böterna uppgå till minst 300 000 EUR och ska inte överstiga 450 000 EUR.”

b)Leden d och e ska ersättas med följande:

”d) När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt II punkterna 1, 6, 7, 8 och 9 i bilaga III, ska böterna uppgå till minst 50 000 EUR och ska inte överstiga 150 000 EUR.

e)När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt II

punkterna 2, 3a–5 i bilaga III, ska böterna uppgå till minst 25 000 EUR och ska inte överstiga 75 000 EUR.”

c)Led h ska ersättas med följande:

”h) När det gäller de överträdelser som avses i avsnitt I punkt 20a i bilaga III, punkterna 4–4c, 6, 8 och 10

iavsnitt III i bilaga III ska böterna uppgå till minst 90 000 EUR och ska inte överstiga 200 000 EUR.”

24.Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 1 och 3 ska utgå.

b)Följande stycken ska läggas till:

”4. Kommissionen ska efter att ha inhämtat teknisk rådgivning från Esma se över situationen på kreditvär deringsmarknaden för strukturerade finansiella instru ment, särskilt kreditvärderingsmarknaden för återvär depapperiseringar. Efter den översynen ska kommissio nen, senast den 1 juli 2016, överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åt följd av ett lagstiftningsförslag, med en bedömning av i synnerhet följande:

a)Tillgången till tillräckliga valmöjligheter för att upp fylla kraven i artiklarna 6b och 8c.

b)Huruvida det är lämpligt att förkorta eller förlänga den maximala längden på det avtalsförhållande som avses i artikel 6b.1 och den kortaste period innan kreditvärderingsinstitutet på nytt får ingå ett avtal med en emittent eller en anknuten tredje part för att utfärda kreditbetyg på de återvärdepapperiseringar som avses i artikel 6b.3.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/22		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

c)Huruvida det är lämpligt att ändra det undantag som avses i artikel 6b.2 andra stycket.

5. Kommissionen ska, efter att ha inhämtat teknisk rådgivning från Esma, senast den 1 januari 2016 se över situationen på kreditvärderingsmarknaden. Efter denna översyn ska kommissionen, senast den 1 januari 2016, överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag, med en be dömning av i synnerhet följande:

a)Huruvida det föreligger ett behov av att utvidga till lämpningsområdet för de skyldigheter som avses i artikel 8b till att omfatta andra finansiella produkter.

b)Huruvida de krav som avses i artiklarna 6, 6a och 7 i tillräcklig grad har mildrat intressekonflikter.

c)Huruvida tillämpningsområdet för det rotations system som avses i artikel 6b bör utvidgas till att omfatta andra tillgångsklasser och huruvida det är lämpligt att differentiera tidsperiodernas längd för olika tillgångsklasser.

d)Huruvida existerande och alternativa ersättnings modeller är lämpliga.

e)Huruvida det föreligger ett behov av att genomföra andra åtgärder för att främja konkurrensen på kredit värderingsmarknaden.

f)Huruvida ytterligare initiativ för att främja konkur rens på kreditvärderingsmarknaden är lämpliga mot bakgrund av hur sektorns struktur utvecklas.

g)Huruvida det föreligger ett behov av att föreslå åt gärder för att ta itu med problemet med alltför stor förlitan på kreditbetyg i avtal.

h)Nivåerna på marknadskoncentrationen, riskerna till följd av hög koncentration och effekterna på finans sektorns allmänna stabilitet.

6. Kommissionen ska åtminstone årligen informera Europaparlamentet och rådet om eventuella nya beslut

om likvärdighet som avses i artikel 5.6 vilka har antagits under rapporteringsperioden.”

25.Artikel 39a ska ersättas med följande:

”Artikel 39a

Esmas personal och resurser

Senast den 21 juni 2014 ska Esma bedöma sina personal- och resursbehov till följd av de befogenheter och uppgifter Esma får enligt denna förordning, och förelägga Europapar lamentet, rådet och kommissionen en rapport.”

26.Följande artikel ska införas:

”Artikel 39b

Rapporteringsskyldigheter

1. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om

a)de åtgärder som vidtagits för att avlägsna hänvisningar till kreditbetyg som föranleder eller kan föranleda att man ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på dessa, och

b)alternativa verktyg som skulle möjliggöra för investerare att göra sin egen kreditriskbedömning av emittenter och finansiella instrument,

i syfte att avlägsna alla hänvisningar till kreditvärderingar för regleringsändamål i unionsrätten senast den 1 januari 2020, under förutsättning att lämpliga alternativa kredit riskbedömningar har identifierats och införts. Esma ska ge teknisk rådgivning till kommissionen i samband med denna punkt.

2. Med beaktande av marknadssituationen ska kommis sionen senast den 31 december 2014 översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är lämp ligt att utveckla en europeisk kreditvärdighetsbedömning för statspapper.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/23

Med beaktande av slutsatserna i den rapport som avses i första stycket och situationen på marknaden ska kommis sionen senast den 31 december 2016 överlämna en rap port till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är lämpligt och genomförbart att stödja ett europeiskt kredit värderingsinstitut med uppgift att bedöma kreditvärdighe ten hos medlemsstaternas statspapper och/eller en eu ropeisk kreditvärderingsstiftelse för alla andra kreditbetyg.

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2013 förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om ge nomförbarheten av ett nätverk med mindre kreditvär deringsinstitut för att öka konkurrensen på marknaden. I rapporten ska finansiellt och icke-finansiellt stöd för inrät tandet av ett sådant nätverk bedömas, med beaktande av potentiella intressekonflikter på grund av sådan offentlig finansiering. Mot bakgrund av resultaten i denna rapport och till följd av Esmas tekniska rådgivning får kommissio nen omvärdera och föreslå ändringar av artikel 8d.”

27.Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till denna för ordning.

28.Bilaga III ska ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utan hinder av första stycket ska,

1.Artiklarna 1.7a, 1.9, 1.10, 1.11 med avseende på artikel 8d i förordning (EG) nr 1060/2009, samt artikel 1.12, och 1.27 i den här förordningen emellertid tillämpas från och med den 1 juni 2018 för den bedömning som anges i

a)artikel 4.3 b i förordning (EG) nr 1060/2009 om huru vida tredjelands krav är minst lika stränga som de krav som anges i det ledet, och

b) artikel	5.6	b andra stycket	i	förordning	(EG)
nr 1060/2009 om huruvida kreditvärderingsinstitut i
tredjeländer är föremål för rättsligt bindande bestämmel
ser som	är	likvärdiga med dem	som	avses i det	ledet.

2.Artikel 1.8 i denna förordning i förening med artikel 6a.1 a i förordning (EG) nr 1060/2009 tillämpas från och med den 21 juni 2014 med avseende på aktieägare eller delägare i kreditvärderingsinstitut som den 15 november 2011 inne hade 5 % eller mer av kapitalet i fler än ett kreditvärderings institut.

3.Artikel 1.15 tillämpas från och med den 21 juni 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 21 maj 2013.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		L. CREIGHTON
Ordförande		Ordförande

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/24		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

BILAGA I

Bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1.Avsnitt B ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett kreditvärderingsinstitut ska tydligt påvisa och undanröja eller hantera samt tydligt och på framträdande plats rapportera om eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de analyser och bedömningar som görs av dess kreditanalytiker och anställda liksom av alla andra fysiska personer vars tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamhet samt personer som godkänner kreditbetyg och kreditutsikter.”

b)Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)I första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”3. Ett kreditvärderingsinstitut får inte utfärda ett kreditbetyg eller en kreditutsikt under någon av följande omständigheter, eller ska när det gäller ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter omedelbart redovisa att kreditbetyget eller kreditutsikterna eventuellt har påverkats om”

ii)Följande led ska införas efter led a:

”aa) en aktieägare eller en delägare i ett kreditvärderingsinstitut, innehar 10 % eller mer av antingen kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, innehar mer än 10 % av antingen kapitalet eller rösterna i den kreditvärderade enheten eller har något annat ägarintresse i denna kreditvärderade enhet eller tredje part, med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram och diversifierade investeringsfonder, in begripet pensionsfonder eller livförsäkring, som inte innebär att denne kan utöva ett betydande inflytande över programmets affärsverksamhet,”

iii)Följande led ska införas efter led b:

”ba) kreditbetyget har utfärdats för en kreditvärderad enhet eller en anknuten tredje part som innehar 10 % eller mer av antingen kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet,”

iv)Följande led ska införas efter led c:

”ca) en aktieägare eller en delägare i ett kreditvärderingsinstitut som innehar 10 % eller mer av antingen kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller en an knuten tredje parts ledning eller styrelse.”

v)Andra stycket ska ersättas med följande:

”Ett kreditvärderingsinstitut ska också omedelbart bedöma om det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter.”

c)Följande punkter ska införas:

”3a. Ett kreditvärderingsinstitut ska informera om när ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter poten tiellt påverkas av något av följande:

a)En aktieägare eller en delägare i ett kreditvärderingsinstitut som innehar 5 % eller mer av antingen kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, innehar mer än 5 % av antingen kapitalet eller rösterna i den kreditvärderade enheten eller har något annat ägarintresse i denna enhet eller en anknuten tredje part. Detta gäller inte innehav genom diversifierade fondprogram och diversifierade investeringsfonder, inbegripet pensionsfonder eller livförsäkring, som inte innebär att denne kan utöva ett betydande inflytande över programmets affärsverksamhet.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/25

b)En aktieägare eller en delägare i ett kreditvärderingsinstitut som innehar 5 % eller mer av antingen kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller en anknuten tredje parts ledning eller styrelse.

3b. Under förutsättning att informationen är känd eller borde vara känd för kreditvärderingsinstitutet ska skyl digheterna enligt punkt 3 aa, 3 ba och 3 ca och 3-a också gälla

a)indirekta aktieägare som omfattas av artikel 10 i direktiv 2004/109/EG, och

b)företag som kontrollerar eller direkt eller indirekt utövar ett dominerande inflytande över kreditvärderings institut och som omfattas av artikel 10 i direktiv 2004/109/EG.

3c. Ett kreditvärderingsinstitut ska se till att avgifter som tas ut av dess kunder för tillhandahållandet av kredit betyg och stödtjänster inte är diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Avgifter som tas ut för kreditvärderingstjänster ska inte vara beroende av nivån på det kreditbetyg som kreditvärderingsinstitutet utfärdar eller av andra resultat av det arbete som utförs.”

d)I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:

”4. Varken ett kreditvärderingsinstitut eller någon annan person som, direkt eller indirekt, innehar 5 % eller mer av antingen kapitalet eller rösterna i kreditvärderingsinstitutet, eller på annat sätt kan utöva ett betydande infly tande över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, ska tillhandahålla konsult- eller rådgivningstjänster till den kreditvärderade enheten eller anknutna tredje parten i fråga om deras företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.”

e)Punkt 7 ska ändras på följande sätt:

i)Led a ska ersättas med följande:

”a) För varje beslut om kreditbetyg och kreditutsikter, uppgifter om vilka kreditvärderingsanalytiker som deltagit

ifastställandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna, vilka som godkänt kreditbetyget eller kreditutsikterna, huruvida kreditbetyget begärts av en utomstående part eller har utfärdats på kreditvärderingsinstitutets eget initiativ samt det datum då kreditvärderingen gjordes.”

ii)Led d ska ersättas med följande:

”d) Dokumentation över de etablerade förfaranden och värderingsmetoder som kreditvärderingsinstitutet an vänder för att fastställa kreditbetyg och kreditutsikter.”

iii)Led e ska ersättas med följande:

”e) Den interna dokumentation och de interna akter, inklusive icke-offentlig information och arbetsdokument, som fungerat som underlag för beslut om kreditbetyg och kreditutsikter.”

2.Avsnitt C ska ändras på följande sätt:

a)I artikel 2 ska inledningen ersättas med följande:

”2. Ingen person som avses i punkt 1 ska delta i eller på annat sätt påverka fastställandet av kreditbetyg eller kreditutsikter för en viss kreditvärderad enhet om denna person”

b)I punkt 3 ska led b ersättas med följande:

”b) inte lämnar ut någon information om kreditbetyg, möjliga framtida kreditbetyg eller kreditutsikter som utfärdas av institutet utom till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part,”

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/26		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

c)Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. En person som avses i punkt 1 ska inte tillträda någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad enhet eller en anknuten tredje part förrän sex månader har gått sedan kreditvärderingen eller kreditutsikterna utfärdades.”

d)Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Vid tillämpning av artikel 7.4 gäller följande:

a)Kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att ledande kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderings verksamhet som avser samma kreditvärderade enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än fyra år.

b)Andra kreditvärderingsinstitut än de som en emittent eller en anknuten tredje part utser och alla kredit värderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg på statspapper ska säkerställa att

i)kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som avser samma kreditvärderade enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än fem år,

ii)personer som godkänner kreditbetyg inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som avser samma kredit värderade enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än sju år.

De personer som avses i första stycket leden a och b får inte delta i kreditvärderingsverksamhet som berör den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part som avses i dessa led under två år efter utgången av de perioder som anges i dessa led.”

3.Rubriken på avsnitt D ska ersättas med följande:

”Regler om presentationen av kreditbetyg och kreditutsikter”.

4.Del I i avsnitt D ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Varje kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att det i kreditbetyget eller kreditutsikterna tydligt och på fram trädande plats anges namn och befattning för den ledande kreditvärderingsanalytikern för den aktuella kredit värderingsverksamheten samt namn och befattning för den person som i första hand ansvarade för godkän nandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna.”

b)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)Led a ska ersättas med följande:

”a) Alla materiella källor, inbegripet den kreditvärderade enheten eller, i tillämpliga fall, en anknuten tredje part som använts vid utarbetandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna anges, tillsammans med en uppgift om huruvida kreditbetyget eller kreditutsikterna har meddelats den kreditvärderade enheten eller anknutna tredje parten och ändrats efter det meddelandet innan det utfärdades.”

ii)Leden d och e ska ersättas med följande:

”d) Den dag då kreditbetyget först publicerades och dagen för den senaste uppdateringen inbegripet eventuella kreditutsikter anges tydligt på framträdande plats.

e)Det uppges huruvida kreditbetyget rör nyligen utfärdade finansiella instrument och huruvida kreditvär deringsinstitutet värderar det finansiella instrumentet för första gången.

f)När det rör sig om kreditutsikter, den tidsrymd under vilken en ändring av kreditbetyget väntas.

Vid offentliggörande av kreditbetyg eller kreditutsikter ska kreditvärderingsinstitut också ta med en hänvisning till de historiska falissemangsfrekvenser som Esma tillhandahåller i ett centralt register i enlighet med artikel 11.2, tillsammans med en förklaring som kommenterar innebörden av dessa fallissemangsfrekvenser.”

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/27

c)Följande punkt ska införas:

”2a. Ett kreditvärderingsinstitut ska låta redovisningen av värderingsmetoder, modeller och grundläggande antagan den åtföljas av vägledning som förklarar antaganden, parametrar, begränsningar och osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som tillämpats för kreditvärderingen, inklusive simuleringar av stresscenarion som kreditvärderingsinstitutet låtit göra när det tagit fram kreditbetygen, kreditvärderingsinformation om kassaflödesanalyser som det har utfört eller utgått från och, i tillämpliga fall, uppgifter om en eventuell väntad ändring av kreditbetyget. Sådan vägledning ska vara tydlig och lätt att förstå.”

d)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Kreditvärderingsinstitutet ska informera den kreditvärderade enheten under den kreditvärderade enhetens kon torstid och minst en hel arbetsdag före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Denna infor mation ska omfatta de huvudsakliga skäl som ligger till grund för kreditbetyget eller kreditutsikterna, så att kreditvärderade enheten har möjlighet att uppmärksamma kreditvärderingsinstitutet på eventuella sakfel.”

e)I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:

”4. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör kreditbetyg eller kreditutsikter ska det tydligt och på framträdande plats ange eventuella särskilda kännetecken och begränsningar för kreditbetygen eller kreditutsikterna. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kreditbetyg eller kreditutsikter ska det på framträdande plats särskilt ange om det anser att den tillgängliga informationen om den kreditvärderade enheten har varit av tillfreds ställande kvalitet och i vilken utsträckning det har kontrollerat information som har lämnats till det av den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part. Om ett kreditbetyg eller kreditutsikter berör ett slag av enhet eller finansiellt instrument som det endast finns begränsade historiska uppgifter för, ska kreditvärderings institutet på framträdande plats klargöra sådana begränsningar.”

f)I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. När ett kreditvärderingsinstitut tillkännager ett nytt kreditbetyg eller nya kreditutsikter ska det i sina press meddelanden eller rapporter förklara vilka faktorer som i första hand legat till grund för kreditbetyget eller kreditutsikterna.”

g)Följande punkt ska läggas till:

”6. Ett kreditvärderingsinstitut ska på sin webbplats fortlöpande lägga ut upplysningar om samtliga enheter eller låneinstrument som det har mottagit för en första översyn från dess sida eller för ett preliminärt kreditbetyg, samt underrätta Esma om detta. Sådana upplysningar ska läggas ut oavsett om emittenten ingår avtal med kreditvärderingsinstitutet om ett slutligt kreditbetyg eller inte.”

5.Punkterna 3 och 4 i del II i avsnitt D ska utgå.

6.I avsnitt D ska följande del läggas till:

”III. Ytterligare krav på kreditbetyg på statspapper

1.När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbetyg på statspapper eller därmed sammanhängande kredit utsikter ska det samtidigt tillhandahålla en utförlig värderingsrapport som förklarar alla antaganden, para metrar, begränsningar och osäkerheter och annan information som beaktats när kreditbetyget eller kreditut sikterna fastställdes. Denna rapport ska vara allmänt tillgänglig samt tydlig och lätt att förstå.

2.En allmänt tillgänglig värderingsrapport som åtföljer en ändring jämfört med det tidigare kreditbetyget på statspapper eller därmed sammanhängande kreditutsikter ska innehålla åtminstone följande:

a)En utförlig bedömning av de förändringar av det kvantitativa antagandet som motiverar den ändrade kreditvärderingen och deras relativa vikt. Den utförliga bedömningen bör omfatta en beskrivning av följande: Inkomst per capita, BNP-tillväxt, inflation, saldot i de offentliga finanserna, extern balans, utlands skuld, en indikator på ekonomisk utveckling, en indikator på betalningsförsummelser och andra eventuella faktorer som beaktats. Detta bör kompletteras med varje faktors relativa vikt.

b)En utförlig bedömning av ändringarna av det kvalitativa antagandet med angivande av skälen till den ändrade kreditvärderingen och deras relativa vikt.

c)En utförlig beskrivning av de risker, begränsningar och osäkerheter som sammanhänger med den ändrade kreditvärderingen.

d)En sammanfattning av protokollet från sammanträdet i den kreditvärderingskommitté som fattade beslut om den ändrade kreditvärderingen.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/28		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

3.Utan att det påverkar tillämpningen av avsnitt D.1 punkt 3 i bilaga I ska ett kreditvärderingsinstitut när det utfärdar kreditbetyg på statspapper eller därmed sammanhängande kreditutsikter, offentliggöra dessa i enlighet med artikel 8a efter det att de reglerade marknaderna har stängt för dagen och senast en timme innan de öppnas.

4.Utan att det påverkar tillämpningen av avsnitt D.1 punkt 5 i bilaga I, i enlighet med vilken ett kreditvärderings institut som tillkännager ett kreditbetyg i sina pressmeddelanden eller rapporter ska förklara vilka faktorer som i första hand legat till grund för kreditbetyget, och även om nationell politik kan vara en faktor som ligger till grund för ett kreditbetyg på statspapper, ska politiska rekommendationer, föreskrifter eller riktlinjer till kredit värderade enheter, inbegripet stater eller staters regionala eller lokala myndigheter, inte ingå i kreditbetyg på statspapper eller kreditutsikter.”

7.I avsnitt E del I ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Kreditvärderingsinstitutets politik i fråga om offentliggörande av kreditbetyg och andra tillhörande meddelanden, inklusive kreditutsikter.”

8.I avsnitt E del II punkt 2 ska första stycket led a ersättas med följande:

”a) En förteckning över de avgifter som tagits ut av varje kund för enskilda kreditbetyg och stödtjänster.

aa)Kreditvärderingsinstitutets prispolitik, inklusive avgiftsstrukturen och priskriterierna för kreditbetyg i de olika tillgångsklasserna.”

9.I avsnitt E ska del III ändras på följande sätt:

a)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Statistiska uppgifter om personalfördelningen för nya kreditbetyg, översyn av kreditbetyg, bedömning av metoder eller modeller samt för den högsta ledningen, och om personalfördelningen för värderingsverksamhet vad avser olika tillgångsklasser (företag – strukturerade finansiella instrument – statspapper).”

b)Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Finansiell information om kreditvärderingsinstitutets intäkter, inklusive total omsättning, uppdelade efter av gifter för kreditbetyg och stödtjänster med en omfattande beskrivning av dessa båda slag av verksamheter, inklusive intäkter från stödtjänster som tillhandahållits kreditvärderingstjänsternas kunder och avgifternas för delning på kreditbetyg för olika tillgångsklasser. Informationen om total omsättning ska även omfatta en geografisk fördelning av denna omsättning efter intäkter genererade i unionen respektive globalt.”

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/29

BILAGA II

Bilaga III till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1.Del I ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 19–22 ska ersättas med följande:

”19. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 1 i bilaga I, om det underlåter att tydligt påvisa och undanröja eller hantera samt tydligt eller på framträdande plats rapportera om even tuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de analyser eller bedömningar som görs av dess kreditanalytiker och anställda samt av alla andra fysiska personer vars tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderings verksamhet eller personer som godkänner kreditbetyg och kreditutsikter.

20.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 3 första stycket i bilaga I, om det utfärdar ett kreditbetyg eller kreditutsikter under någon av de omständigheter som anges i första stycket i den punkten eller, när det gäller ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter, om det inte omedel bart offentliggör att detta kreditbetyg eller dessa kreditutsikter eventuellt kan påverkas av dessa omständig heter.

20a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 3a i bilaga I, om det inte rapporterar att ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter eventuellt kan påverkas av de omstän digheter som framgår av leden a och b i den punkten.

21.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 3 andra stycket i bilaga I, om det inte omedelbart gör en bedömning av huruvida det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt kreditbetyg eller befintliga kreditutsikter.

22.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med avsnitt B punkt 4 i bilaga I genom att värdera enheter där kreditvärderingsinstitutet självt eller någon annan person som, direkt eller indirekt, innehar 5 % eller mer av kapitalet eller rösterna i kreditvärderingsinstitutet eller på annat sätt kan utöva ett betydande inflytande över kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet, tillhandahåller konsult- eller rådgivningstjänster till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part i fråga om dennas företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.”

b)Följande punkt ska införas:

”22a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6a om en av dess aktieägare eller delägare som innehar 5 % eller mer av kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller i ett företag som kan utöva kontroll eller ett dominerande inflytande över det kreditvärderingsinstitutet, överträder ett av förbuden i leden a–e i samma punkt, med undantag för förbudet i led a för innehav i diversifierade fondprogram, inklusive diversifierade investeringsfonder som pensionsfonder och livförsäkring, förutsatt att innehavet i dessa pro gram inte gör att aktieägaren eller delägaren kan utöva ett betydande inflytande på dessa programs affärs verksamhet.”

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/30		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

c)Följande punkter ska införas:

”26a. Ett kreditvärderingsinstitut som har ingått avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar bryter mot artikel 6b.1 genom att utfärda kreditbetyg på nya återvärdepapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator i mer än fyra år.

26b. Ett kreditvärderingsinstitut som har ingått avtal om utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar bryter mot artikel 6b.3 genom att ingå ett nytt avtal om utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperise ringar med underliggande tillgångar från samma originator under en period som är lika lång som avtals perioden för det utgångna avtal som avses i artikel 6b.1–2 men som inte överskrider fyra år.”

d)Punkt 33 ska ersättas med följande:

”33. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med avsnitt C punkt 2 i bilaga I, om det underlåter att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte deltar i eller på annat sätt påverkar faststäl landet av ett kreditbetyg eller kreditutsikter i enlighet med punkt 2 i det avsnittet.”

e)Punkt 36 ska ersättas med följande:

”36. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med avsnitt C punkt 7 i bilaga I, om det underlåter att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte tillträder någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad enhet eller en anknuten tredje part förrän sex månader efter det att kreditvärderingen eller kreditutsikterna utfärdades.”

f)Punkterna 38, 39 och 40 ska ersättas med följande:

”38. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med avsnitt C punkt 8 första stycket led b i) i bilaga I, om det tillhandahåller kreditbetyg eller kreditbetyg på statspapper på eget initiativ och underlåter att se till att en kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som avser samma kreditvärderade enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än fem år.

39.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med avsnitt C punkt 8 första stycket led b ii) i bilaga I, om det tillhandahåller kreditbetyg eller kreditbetyg på statspapper på eget initiativ och underlåter att se till att en person som godkänner kreditbetyg inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som avser samma kreditvärderade enhet eller en anknuten tredje part under längre tid än sju år.

40.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med avsnitt C punkt 8 andra stycket i bilaga I, om det underlåter att se till att en person som avses i leden a och b i första stycket i den punkten inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som berör den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part som avses i dessa led under två år efter det att de perioder som anges i de leden löpt ut.”

g)Punkt 42 ska ersättas med följande:

”42. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.2 om det underlåter att anta, genomföra eller tillämpa lämpliga åtgärder för att se till att de kreditbetyg och kreditutsikter det utfärdar bygger på en genomgripande analys av all den information som är tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys enligt de tillämpliga värderingsmetoderna.”

h)Följande punkter ska införas:

”42a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.2 om det använder information som faller utanför räckvidden för artikel 8.2.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/31

42b. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.2a om det utfärdar ändringar av kreditbetyg som inte är förenliga med de värderingsmetoder som det offentliggjort.”

i)Punkt 46 ska ersättas med följande:

”46. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5 första stycket första meningen om det inte bevakar sina kreditbetyg (utom kreditbetyg på statspapper) eller inte ser över dem (utom kreditbetyg på statspapper) eller sina värderingsmetoder fortlöpande eller minst en gång om året.”

j)Följande punkt ska införas:

”46a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5 andra stycket jämförd med artikel 8.5 första stycket första meningen om det inte bevakar sina kreditbetyg på statspapper eller inte ser över dem fortlöpande eller minst en gång var sjätte månad.”

k)Följande punkt ska införas:

”49a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 c jämförd med artikel 8.7 c om det underlåter att ompröva ett kreditbetyg när fel i värderingsmetoderna eller i dessas tillämpning påverkar kreditbetyget.”

l)Följande punkter ska läggas till:

”55. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8a.3 om det underlåter att, i enlighet med avsnitt D del III punkt 3 i bilaga I, varje år på sin webbplats offentliggöra eller till Esma överlämna en tidsplan i slutet av december för de följande 12 månaderna med maximalt tre datum som infaller på fredagar för offentliggörandet av kreditbetyg på statspapper på eget initiativ och därmed sammanhängande kreditutsikter samt fastställa datu men som infaller på fredagar för offentliggörande av begärda kreditbetyg på statspapper och därmed samman hängande kreditutsikter.

56.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8a.4 om det avviker från den aviserade tidsplanen när detta inte är nödvändigt för att uppfylla dess skyldigheter enligt artikel 8.2, artikel 10.1 eller artikel 11.1 eller om det inte ger en detaljerad förklaring till orsakerna till avvikelserna från den aviserade tidsplanen.

57.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2 jämförd med avsnitt D del III punkt 3 i bilaga I om det offentliggör ett kreditbetyg på statspapper eller en därmed sammanhängande kreditutsikt för statspapper under affärstiderna för reglerade marknader eller mindre än en timme innan de öppnar.

58.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2 jämförd med avsnitt D del III punkt 4 i bilaga I om det låter politiska rekommendationer, föreskrifter eller riktlinjer till kreditvärderade enheter, inbegripet stater eller staters regionala eller lokala myndigheter, ingå i ett kreditbetyg på statspapper eller en därmed sammanhäng ande kreditutsikt.

59.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8a.2 om det grundar sina offentliga meddelanden avseende ändringar av andra omdömen om statspapper än kreditbetyg, kreditutsikter eller hithörande pressmeddelan den, eller rapporter i enlighet med avsnitt D del I punkt 5 i bilaga I, på information inom den kreditvärderade enhetens sfär när sådan information har offentliggjorts utan den kreditvärderade enhetens medgivande, om inte informationen finns tillgänglig från allmänt tillgängliga källor eller om det inte finns några rimliga skäl till att den kreditvärderade enheten inte ger sitt samtycke till att informationen offentliggörs.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

L 146/32		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

60.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8a.1 om det underlåter att utfärda enskilda allmänt tillgängliga landsrapporter när det aviserar en översyn av en viss grupp av länder.

61.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot avsnitt D del III punkt 1 i bilaga I om det utfärdar ett kreditbetyg på statspapper eller en därmed sammanhängande kreditutsikt utan att samtidigt tillhandahålla en utförlig vär deringsrapport som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och osäkerheter och annan eventuell information som beaktats för att fastställa det kreditbetyget på statspapper eller den kreditutsikten eller om det inte gör denna rapport allmänt tillgänglig, klar och lätt att förstå.

62.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot avsnitt D del III punkt 2 i bilaga I om det inte utfärdar en allmänt tillgänglig värderingsrapport som åtföljer en ändring jämfört med det tidigare kreditbetyget på statspapper eller den därmed sammanhängande kreditutsikten eller om det i denna rapport underlåter att ta med åtminstone de upplysningar som avses i avsnitt D del III punkt 2 a–d i bilaga I.”

2.Avsnitt II ska ändras på följande sätt:

a)Följande punkter ska införas:

”3a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 14.3 tredje stycket om det inte informerar Esma om de plane rade väsentliga ändringarna av de befintliga värderingsmetoderna, modellerna eller grundläggande antagandena eller de föreslagna nya värderingsmetoderna, modellerna eller grundläggande antagandena när det på sin webbplats offentliggör värderingsmetoderna i enlighet med artikel 8.5a.

3b. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5a första stycket om det på sin webbplats inte offentliggör de föreslagna nya värderingsmetoderna eller de föreslagna materiella ändringarna av värderingsmetoderna som skulle kunna få effekter på ett kreditbetyg tillsammans med en förklaring till skälen för och innebörden av ändringarna.

3c. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.7 a om det inte underrättar Esma om fel som upptäckts i dess värderingsmetoder eller i dessas tillämpning eller om det inte förklarar vilken påverkan på kreditbetyget detta haft, inbegripande behovet att se över dess utfärdade kreditbetyg.”

b)Följande punkt ska införas:

”4a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 11a.1 om det inte gör den information som krävs tillgänglig eller inte lämnar den informationen i den form som krävs i enlighet med den punkten.”

c)Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 23b.1 genom att underlåta att tillhandahålla information som svar på ett beslut om begäran av information enligt artikel 23b.3, eller genom att tillhandahålla felaktig eller vilseledande information, som svar på en enkel begäran om information eller ett beslut.”

d)Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 23c.1 led c genom att underlåta att tillhandahålla en förklaring, eller genom att tillhandahålla en felaktig eller vilseledande förklaring angående sakförhållanden eller handlingar som rör föremålet och syftet med utredningen.”

Prop. 2013/14:108

Bilaga 1

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 146/33

3.Avsnitt III ska ändras på följande sätt:

a)Följande punkter ska införas:

”4a. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 aa om det avser att använda nya värderingsmetoder och inte informerar Esma eller på sin webbplats omedelbart offentliggör svaren på samrådet och dessa nya värderings metoder tillsammans med en närmare förklaring av dem och deras tillämpningsdatum.

4b. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.7 a om det inte underrättar berörda kreditvärderade enheter om fel som upptäckts i dess värderingsmetoder eller i dessas tillämpning eller om det inte förklarar effekterna på dess kreditbetyg, inbegripet behovet av att se över utfärdade kreditbetyg.

4c. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.7 b om det inte på sin webbplats offentliggör fel som upp täckts i dess värderingsmetoder eller i dessas tillämpning om dessa fel har påverkat kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg.”

b)Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med avsnitt D del I punkt 1 eller 2 i bilaga I, punkt 4 första stycket eller punkterna 5 eller 6, eller avsnitt D del II eller III i bilaga I, om det inte lämnar den information som krävs enligt dessa bestämmelser när det presenterar ett kreditbetyg eller en kreditutsikt.

7.Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I, om det inte underrättar den kreditvärderade enheten under den kreditvärderade enhetens kontorstid och minst en hel arbetsdag före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna.”

Prop. 2013/14:108

Bilaga 2

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 145/1

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/14/EU av den 21 maj 2013

om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (4) regleras tjänstepensionsinstitut på unionsnivå. Genom Europaparlamentets och rådets direk

tiv 2009/65/EG (5) regleras företag för kollektiva investe ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) på unions nivå. Vidare regleras genom Europaparlamentets och

(1) EUT C 167, 13.6.2012, s. 2. (2) EUT C 229, 31.7.2012, s. 64.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 januari 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 13 maj 2013.

(4) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10. (5) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

rådets direktiv 2011/61/EU (6) förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-förvaltare) på unionsnivå. I samtliga tre direktiv fastställs tillsynskrav för riskhantering hos tjänstepensionsinstitut, förvaltnings bolag och investeringsbolag avseende fondföretag, re spektive av AIF-förvaltare.

(2)En konsekvens av finanskrisen är att investerare, dä ribland tjänstepensionsinstitut, fondföretag och alterna tiva investeringsfonder (nedan kallade AIF-fonder), i alltför hög grad förlitat sig på kreditbetyg när de investerat i skuldinstrument, utan att nödvändigtvis göra en egen bedömning av kreditvärdigheten hos emittenter av så dana skuldinstrument. För att förbättra kvaliteten på in vesteringar som görs av tjänstepensionsinstitut, fondföre tag och AIF-fonder, och därmed skydda investerare i sådana fonder, är det lämpligt att kräva att tjänstepen sionsinstitut, förvaltnings- och investeringsbolag avseende fondföretag, samt AIF-förvaltare undviker att ensidigt el ler mekaniskt förlita sig på kreditbetyg eller att använda dem som den enda parametern vid kreditriskbedömning i samband med investeringar av tjänstepensionsinstitut, fondföretag och AIF-fonder. Därför bör den allmänna principen om att inte i alltför hög grad förlita sig på kreditbetyg integreras i riskhanteringsprocesser och i sy stem hos tjänstepensionsinstitut, förvaltnings- och inve steringsbolag avseende fondföretag, och AIF-förvaltare, samt anpassas till deras specifika förutsättningar.

(3)För att ytterligare klarlägga den allmänna principen att inte i alltför hög grad förlita sig på kreditbetyg, som bör införas i direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delege ras till kommissionen med avseende på att faktiskt för hindra att förvaltnings- och investeringsbolag avseende

(6) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 2

L 145/2		SV	Europeiska unionens officiella tidning	31.5.2013

fondföretag och AIF-förvaltare i alltför hög grad förlitar sig på kreditbetyg för att bedöma kreditvärdigheten hos tillgångar som de innehar. Därför bör man i detta avse ende ändra kommissionens befogenheter i dessa direktiv att anta delegerade akter om allmänna bestämmelser av seende riskhanteringsprocesser och system som används av förvaltnings- och investeringsbolag avseende fondföre tag och AIF-förvaltare. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för beredande arbete, inklusive på expertnivå, och att den offentliggör resultaten av sådana samråd. När kommis sionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(4)De relevanta åtgärderna i detta direktiv bör utgöra ett komplement till andra bestämmelser i Europaparlamen tets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (1). I dessa bestämmelser fastställs det allmänna målet att minska investerares alltför stora förlitan på kreditbetyg, vilket bör göra det lättare att förverkliga detta mål.

(5)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att minska tjänstepensionsinstituts, fondföretags och AIF-fonders alltför stora förlitan på kreditbetyg i samband med deras investeringar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, genom samordnat agerande, och det därför på grund av den unionstäckande strukturen hos, och effekterna av, tjänstepensionsinstituts, förvaltnings- och investeringsbolags avseende fondföretag, AIF-fonders och kreditvärderingsinstituts verksamhet bättre kan upp nås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprin cipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(6)Direktiv 2003/41/EG, 2009/65/EG och 2011/61/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (2), har med lemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1. (2) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av direktiv 2003/41/EG

I artikel 18 i direktiv 2003/41/EG ska följande punkt införas:

”1a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplex iteten hos de övervakade institutionerna, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämplig heten i institutionernas kreditvärderingsförfaranden, utvär derar användningen av hänvisningar till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (*) i deras placeringspolicy och i tillämpliga fall motverka effek terna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

___________

(*) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2009/65/EG

Artikel 51 i direktiv 2009/65/EG ska ändras på följande sätt:

1. I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Ett förvaltnings- eller investeringsbolag ska använda ett förfarande för riskhantering som gör det möjligt för det att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till positionerna och deras bidrag till den allmänna riskprofilen för fondbolagets portfölj. Framför allt ska det inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i ar tikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvär deringsinstitut (*) för att bedöma kreditvärdigheten hos fond företags tillgångar.

___________

(*)EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”

2.Följande punkt ska införas:

”3a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplex iteten hos de övervakade fondbolagens verksamhet, ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten i förvalt nings- och investeringsbolagens kreditvärderingsförfaranden, utvärdera användningen av hänvisningar till kreditbetyg, som

Prop. 2013/14:108

Bilaga 2

31.5.2013		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 145/3

avses i punkt 1 första stycket, i fondbolagens placerings inriktningar och i tillämpliga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.”

3.Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

a)Led a ska ersättas med följande:

”a) Kriterier för att bedöma lämpligheten i det förfarande för riskhantering som används av förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget i enlighet med punkt 1 första stycket.”

b)Följande stycke ska läggas till:

”De kriterier som avses i första stycket led a ska säker ställa att förvaltningsbolaget eller investeringsbolaget för hindras från att ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg, som avses i punkt 1 första stycket, för att bedöma kreditvärdigheten hos fondföretagets tillgångar.”

Artikel 3

Ändringar av direktiv 2011/61/EU

Artikel 15 i direktiv 2011/61/EU ska ändras på följande sätt:

1.I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. AIF-förvaltare ska införa lämpliga riskhanteringssystem för att på ett tillfredsställande sätt identifiera, mäta, hantera och övervaka alla risker som är relevanta för varje AIF-fonds investeringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller kan komma att exponeras. Framför allt ska AIF-förvaltare inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i ar tikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvär deringsinstitut (*) för att bedöma kreditvärdigheten hos AIF-fondernas tillgångar.

___________

(*)EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.”

2.Följande punkt ska införas:

”3a. Med beaktande av arten, omfattningen och komplex iteten hos AIF-fondernas verksamhet, ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten i AIF-förvaltarnas kreditvärderingsförfaranden, utvärdera användningen av hänvisningar till kreditbetyg, som avses i punkt 2 första

stycket, i AIF-fondernas investeringsstrategier och i tillämp liga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kredit betyg.”

3.I punkt 5 ska följande stycke läggas till:

”De åtgärder som specificerar de riskhanteringssystem som avses i första stycket led a ska säkerställa att AIF-förvaltare förhindras från att ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg, som avses i punkt 2 första stycket, för att be döma kreditvärdigheten hos AIF-fonders tillgångar.”

Artikel 4

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 21 december 2014. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 21 maj 2013.

På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
M. SCHULZ	L. CREIGHTON
Ordförande	Ordförande

Prop. 2013/14:108

Bilaga 3

Sammanfattning av promemorian Användningen av kreditbetyg i riskhantering

I denna promemoria föreslås att ändringsdirektivet genomförs i svensk rätt genom att det införs nya bestämmelser i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen (2004:46) om värdepappersfonder, försäkringsrörelselagen (2010:2043) och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I de föreslagna nya bestämmelserna anges att fondbolag och AIF-förvaltare inte ensidigt eller mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditvärdigheten hos en värdepappersfonds respektive en alternativ investeringsfonds tillgångar. Vidare anges att Finansinspektionen ska övervaka lämpligheten i pensionsstiftelsers, försäkringsföretags, fondbolags och AIF-förvaltares kreditvärderingsförfaranden och deras användning av kreditbetyg. I promemorian behandlas inte frågan om huruvida ändringsförordningen bör föranleda några ändringar i svensk rätt. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringsförordningen kommer att övervägas i ett annat sammanhang.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 21 december 2014.

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

dels att 35 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 34 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	34 a §
	Finansinspektionens tillsyn över
	en pensionsstiftelse som avses i
	34 § första stycket ska även om-
	fatta lämpligheten i
	1. stiftelsens kreditvärderings-
	förfaranden, och
	2. stiftelsens	användning av hän-
	visningar i	placeringsriktlinjerna
	till kreditbetyg som har utfärdats
	av ett kreditvärderingsinstitut.

35 §2

Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.

Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen finner att

1.avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket, eller

2.placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning.

1.avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket,

2.placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, eller

3.stiftelsens kreditvärderingsförfaranden eller dess användning av hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har

Prop. 2013/14:108

Bilaga 4

2 Senaste lydelse 2010:2045.

Prop. 2013/14:108		utfärdats av ett kreditvärderings-
Bilaga 4		institut inte är lämpliga.
	Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som
	avsatts till stiftelsen för personer som anges i 9 a § första stycket på ett
	sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får
	inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela
	eller delar av driften av stiftelsen.
	Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfogande-
	rätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om
	det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje
	stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska
	förvaltas efter ett sådant beslut.
	I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla
	tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande
	tillsynen i övrigt ska bestämmelserna i 14 kap. 5 §, 6 § andra stycket,
	7 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket, 16 § samt
	16 kap. 6, 12 och 25 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt före-
	skrifter som meddelats med stöd av 14 kap. 18 § samma lag tillämpas på
	motsvarande sätt.

	Denna lag träder i kraft den 21 december 2014.

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder2

dels att 5 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 10 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap.

2 §

Fondbolaget skall för varje värdepappersfond det förvaltar till Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

Fondbolaget ska för varje värdepappersfond det förvaltar till Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

10kap.

1 a §

Finansinspektionen ska övervaka lämpligheten i fondbolags

Prop. 2013/14:108

Bilaga 4

2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.

Prop. 2013/14:108		kreditvärderingsförfaranden och
Bilaga 4		deras användning av kreditbetyg
		som avses i 5 kap. 2 § första
		stycket.

	Denna lag träder i kraft den 21 december 2014.

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs1 att det i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska införas en ny paragraf, 14 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14kap.

2 a §

Finansinspektionen ska i verk-

samhet som avser tjänstepensionsförsäkring även övervaka lämpligheten i försäkringsföretagets kreditvärderingsförfaranden och dess användning av kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut.

Denna lag träder i kraft den 21 december 2014.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 4

Prop. 2013/14:108

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 8 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 13 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap.

4 §

En AIF-förvaltare ska ha en riskhanteringsfunktion som är åtskild från förvaltarens operativa enheter.

En AIF-förvaltare ska ha lämp-	En AIF-förvaltare ska ha lämp-
liga riskhanteringssystem som kan	liga riskhanteringssystem som kan
identifiera, mäta, hantera och över-	identifiera, mäta, hantera och över-
vaka de risker som är relevanta för	vaka de risker som är relevanta för
den alternativa investeringsfonden.	den alternativa investeringsfonden.
Riskhanteringssystemen ska ses	AIF-förvaltaren ska inte ensidigt
över regelbundet och minst en	eller mekaniskt förlita sig på
gång per år.	kreditbetyg som har utfärdats av
	kreditvärderingsinstitut		för	att
	bedöma	kreditvärdigheten		hos
	fondens	tillgångar.	Riskhante-
	ringssystemen ska ses över regel-
	bundet och minst en gång per år.
En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska särskilt

2.säkerställa att riskerna i varje enskild placering och deras samlade effekt på fonden fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras och övervakas korrekt, samt

3.säkerställa att fondens riskprofil motsvarar dess investeringsstrategi och mål som de kommer till uttryck i fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

13kap.

1a §

För svenska AIF-förvaltare som

har tillstånd enligt 3 kap. ska

Finansinspektionen	övervaka		Prop. 2013/14:108
lämpligheten i förvaltarnas kredit-			Bilaga 4
värderingsförfaranden	och	deras
användning av kreditbetyg		som
avses i 8 kap. 4 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 21 december 2014.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 5

Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig eller yttrat sig över promemorians förslag

Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Konsumentverket, Arbetsgivarverket, Statens tjänstepensionsverk (SPV), Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Regelrådet, FAR SRS, Fondbolagens förening, Företagarna, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Landsorganisationen i Sverige (LO), Stockholms Handelskammare, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA), Svenska försäkringsförmedlares förening, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Kommuner och Landsting, Swedish Pension Fund Association (SPFA) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-02-13

Närvarande: F.d. justitieråden Leif Thorsson och Marianne Eliason samt justitierådet Gudmund Toijer.

Användningen av kreditbetyg i riskhantering

Enligt en lagrådsremiss den 6 februari 2014 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

2.lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

3.lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Charlotta Hoegy, biträdd av ämnesrådet Henrik Lennefeldt.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2013/14:108

Bilaga 6

Prop. 2013/14:108

Bilaga 7

Parallelluppställning över genomförandet av direktiv 2013/14/EU i svensk rätt

Artikel i direktiv 2013/14/EU	Svenska bestämmelser
1	34 a § lagen		(1967:531)		om		tryg-
	gande	av pensionsutfästelse				m.m.
	och 14 kap. 2 § försäkringsrörelse-
	lagen (2010:2043)
2.1	5 kap.	2 §	lagen	(2004:46)			om
	värdepappersfonder
2.2	10 kap.	1 §	lagen om värde-
	pappersfonder
2.3	–
3.1	8 kap.	4 § lagen		(2013:561)			om
	förvaltare av alternativa investe-
	ringsfonder.
3.2	13 kap. 1 § lagen om förvaltare av
	alternativa investeringsfonder
3.3	–
4	Ikraftträdandebestämmelserna till:
	– lagen	om	ändring		i	lagen
	(1967:531)		om	tryggande			av
	pensionsutfästelse m.m.
	– lagen	om	ändring		i	lagen
	(2004:46) om värdepappersfonder
	– lagen	om	ändring		i	lagen
	(2013:561)		om	förvaltare			av
	alternativa investeringsfonder
5	–
6	–

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 2014

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Billström, Adelsohn Liljeroth, Attefall, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Hatt, Ek, Lööf, Svantesson

Föredragande: statsrådet Adelsohn Liljeroth

Regeringen beslutar proposition 2013/14:108 Användningen av kreditbetyg i riskhantering

Prop. 2013/14:108

Prop. 2013/14:108 Rättsdatablad

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag om ändring i lagen		32013L0014
(1967:531) om
tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
Lag om ändring i lagen		32013L0014
(2004:46) om
värdepappersfonder
Lag om ändring i lagen		32013L0014
(2013:561) om
förvaltare av alternativa
investeringsfonder