Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av en fungerande kompetensförsörjning från gymnasieskolan till arbetsmarknaden.
Norrbotten är ett exempel på ett län som numera har en stark positiv utveckling, tillväxten är hög och utbildad arbetskraft efterfrågas.
Det är viktigt att antalet elever som läser på de 18 olika gymnasieprogrammen speglar de faktiska behov som finns på den lokala och nationella arbetsmarknaden. Så är det inte alltid i dag, vilket riskerar leda till att de som lämnar gymnasieskolan hamnar i arbetslöshet.
Mycket tyder på att det är för få elever som väljer de yrkesförberedande programmen. Många branscher som har yrkesprogrammen som huvudsaklig kompetensförsörjning vittnar om brist på utbildad arbetskraft.
Mycket tyder på att huvudmännen och de som ansvarar för den regionala planeringen skulle kunna göra mer för att de olika yrkesprogrammen får en lämplig dimensionering. Kopplingen mellan var man utbildar sig och var man sedan börjar jobba är stark. På länsnivå har länsstyrelserna i uppdrag att ta fram regionala kompetensplattformar som ska utgöra basen för det strategiska kompetensförsörjningsarbetet. Dessa plattformar kan förbättras och utvecklas genom mer samverkan mellan de berörda myndigheterna och utbildningsanordnarna.
Statistiska centralbyrån har uppdraget att följa vad eleverna gör efter gymnasiet. De rapporterar sedan hur många som gått vidare till universitets- och högskolestudier, hur många som går ut i arbete med mera. Den uppföljningen skulle behöva bli mer regionalt och lokalt anpassad och genomföras mer regelbundet.
Vikten av en god kompetensförsörjning kan inte nog understrykas för att motverka framtida arbetslöshet eller brist på arbetskraft. Att förbättra och stärka samarbetet mellan berörda myndigheter och anpassa uppdraget till regionala och lokala behov är därför viktigt.