Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fler läkare i sjukvården.
Bristen på läkare inom den svenska sjukvården har under en lång följd av år varit ett stort problem och då framförallt när det gäller distriktsläkare. Någon lösning syns inte på detta trots påpekanden och många gånger alarmerande rapporter. Läkarbristen fortsätter att vara ett stort problem för landstingen och inte minst för patienterna. Kostnaderna för stafettläkare blir mycket höga för de landsting som måste använda sig av dessa.
I dag är det många landsting som brottas med problemen med läkarvakanser och rekrytering, och problembilden tycks snarare öka än minska framförallt i skogslänen och i områden långt från storstäder och universitetssjukhus.
Tryggheten för en patient när det gäller att få träffa samma läkare vid varje besök kan inte överskattas. Det är oerhört viktigt att läkaren känner patienten, speciellt om patienten har återkommande läkarbesök. Men alltför många patienter får idag träffa olika läkare vid varje besök på framförallt vårdcentralerna, vilket är helt oacceptabelt.
Medborgarnas behov och önskemål måste stå högt på listan när det gäller fler läkare. Att veta att det finns läkarkompetens att tillgå när man besöker vårdcentral eller lasarett är viktigt, likaså att man känner tillit och förtroende för den behandlande läkaren.
Det handlar således om tillgänglighet och om förtroende för att samhället ser till att det finns tillräckligt med personal inom sjukvården.
Den arbetssituation som i dag råder på våra vårdcentraler och sjukhus kan heller inte betraktas om tillfredställande för den fast anställa läkarkåren.Totalt sett är dock frågan om bristen på läkare ett stort problem som måste åtgärdas på politisk väg. Att se till att utbilda fler läkare liksom att validera utländsk läkarkompetens är en väg att gå, som snabbt behöver aktualiseras och åtgärdas.
Intresset för att bli läkare är stort, men idag hjälper det inte långt att den som söker sig till läkarutbildningen har toppbetyg. Det är ändå svårt att komma in på utbildningen, eftersom platserna är för få. Alternativet blir att istället söka sig till läkarutbildning i något annat land. Detta sker då samtidigt som svenska landsting söker med ljus och lykta efter läkare utomlands. Detta förhållande visar med all tydlighet nödvändigheten av att vi i Sverige inrättar fler utbildningsplatser för läkare, vilket också skulle medföra att vi på sikt kan eliminera kostnaderna för stafettläkare och få en tillfredställande grundbemanning på våra vårdcentraler och sjukhus.