Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fribeloppet när det gäller den del i studiemedlen som utgörs av lån.
Antalet unga som vill studera ökar i Sverige. Det är en bra investering både för den enskilde och för vårt land.
Många studenter har det dock svårt att få ekonomin att gå ihop. I den studiesociala utredning som tillsattes i november 2007 analyserades bland annat det svenska studiestödet. Kommittén lyfte bland annat upp att fyra av fem studenter upplevde att studiemedlen inte täcker levnadskostnaderna under studietiden, varför många väljer att arbeta vid sidan av sina studier. En student som väljer att arbeta samtidigt som denne tar studielån bidrar till statens inkomster genom skatteintäkter men får, om denne arbetar mer än vad fribeloppsgränsen medger, samtidigt ett lägre studiemedel för resten av terminen.
Många studenter som väljer att arbeta gör det för att delfinansiera sitt studieliv men också för att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket underlättar för studenten den dag hon eller han är klar med sina studier och ska söka arbete. Fribeloppet är därför ett stelbent regelverk som begränsar studenters möjlighet att delfinansiera sina studier, och utgör samtidigt ännu ett hinder på en redan trög arbetsmarknad.
Varje student bör själv få välja hur mycket denne anser sig kunna arbeta utöver sina studier. Det finns också tydliga regler om vilka studieresultat som måste uppnås för att vara berättigad till studiemedel och det är positivt att regeringen har höjt fribeloppet 2011, och nu föreslås ytterligare en höjning i budgeten för 2014.
Vi anser dock att regeringen bör överväga möjligheten att se över hur man kan avskaffa fribeloppet avseende den del i studiemedlen som utgörs av lån.