Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utvärdera kommunernas utbyggnad av barnomsorg på obekväm arbetstid.
Under flera år har kommunerna så smått börjat möta familjers behov av barnsomsorg på obekväma tider som man brukar benämna kvälls-, natt- och helgomsorg. Förväntningar har funnits från olika håll på en utbyggd verksamhet men inga medel har fördelats till kommunerna för uppgiften. Först nu har regeringen ”lockat” kommunerna med en, minst sagt, symbolisk summa och det är fortfarande sparsamt med krav på vilken kvalitet som ska erbjudas.
Det är viktigt att följa och utvärdera den omsorg som byggs och har byggts ut. Hur ser omfattningen ut, vilka yrkeskategorier visar störst behov, vilka åldrar är det på barnen i verksamheten och hur länge eller ofta behöver de omsorgen? Är det endast förskola som erbjuds eller finns det andra lösningar som några timmars barnvakt i hemmet, familjedaghem om behovet i kommunen är litet eller inte passar geografiskt? Vad blir de ekonomiska konsekvenserna i kommunen när inga nya resurser tillförs samtidigt som förväntan på anpassade barnomsorgstider blir allt större?
Lika viktigt och intressant vore att närmare följa situationen på arbetsmarknaden då det inte är en självklarhet att arbete på obekväma tider för ensamstående föräldrar ska mötas med barnomsorg istället för ändrade eller anpassade arbetstider. Gör kommunen som arbetsgivare sitt yttersta, hur ser det ut inom handeln, vården, industrin m m? I grunden måste förskolan vara till för barnens egen skull, inte enbart föräldrarnas möjlighet till förvärvsarbete. Hög kvalitet och en trygg omsorg på obekväma tider är då avgörande.