Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka folkhögskolekvoten vid intagning till universitet och högskola.
När folkhögskolorna startades på 1800-talet var de ett demokratiprojekt. Alla, inte bara de lyckligt lottade, skulle få möjlighet till bildning och målet var att ta makten över sitt eget liv och att tillsammans med andra påverka och förändra samhället. Genom åren har folkhögskolan inneburit en andra chans och en väg in i yrkeslivet för dem som av en eller annan anledning inte fått gymnasiekompetens i den ordinarie skolan. Skolformen är därmed en oerhört viktig väg för många som annars inte skulle kunna utbilda sig vid universitet och högskola.
I dagens intagningssystem till högre utbildningar finns kvoter för intagning där studenterna kan söka på till exempel betyg, högskoleprov, intervjuer och arbetsprover. Platserna på högskolornas utbildningar fördelas i proportion till hur många som söker i respektive urvalsgrupp. Ju fler sökande det är från folkhögskolan, desto fler platser går till sökande därifrån. Eftersom folkhögskolan är en liten skolform jämfört med andra skolformer, så är antalet sökande till högskolan med folkhögskolebakgrund inte så stort. Platsfördelningen görs i två steg så att den proportionerliga fördelningen mellan studerande från olika skolformer ska bli korrekt. Detta innebär att de allra flesta som läser på folkhögskola för att komma in på högre utbildning i praktiken är chanslösa när de efter minst tre års hårt arbete väl ska söka. Som exempel togs 2012 inte en enda student in på folkhögskolekvoten till landets lärar- eller läkarprogram och inte heller en enda på till exempel ämneskurser i historia.