Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige i Europarådet starkare ska verka för att rätten för den enskilda medborgaren att frivilligt välja politisk åskådning och facklig organisation efterlevs i medlemsstaterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de krav som ställts på den palestinska myndigheten och Marocko följs upp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för en resolution till stöd för utsatta kristna med anledning av den senaste tidens händelser i Nordafrika och Mellanöstern.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen inom Europarådet ska verka för att det i medlemsländerna införs lagstiftning som innebär att resolution 1829 uppfylls.
Rätten för den enskilda medborgaren att frivilligt välja politisk åskådning och facklig organisation är skyddad av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det är grundläggande för demokratiska stater och det kan anses som självklart att varje medborgare har rätt att tillhöra en förening och likaså rätt att avstå från att ansluta sig till en förening.
Artikel 5 i den europeiska stadgan slår fast rätten för arbetstagare och arbetsgivare att bilda och tillhöra en organisation som tillvaratar deras ekonomiska och sociala intressen. Statens uppgift är att skydda medborgarnas möjlighet att utöva denna rätt. I artikel 11 slås det fast att varje medborgare har rätt att ”ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen”. I artikel 14 fastslås ett förbud mot diskriminering ”såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning”.
Trots detta förekommer det i Europa och till och med i Sverige diskriminering på grund av politisk åskådning. I Vitryssland är läget så allvarligt att politiker sitter fängslade på grund av politisk hemvist. I Sverige är inte läget så allvarligt, men politiker har blivit uteslutna ur fackförbund, utsatta för våld och blivit av med sina arbeten på grund av politisk hemvist.
Regeringen bör tydligare ta avstånd från denna typ av diskriminering, och Sverige bör lyfta frågan i Europarådet i syfte att stärka rätten för den enskilda medborgaren att frivilligt välja politisk åskådning och facklig organisation och motverka diskriminering på grund av politisk åskådning. Diskriminering på grund av politisk åsikt är lika förkastligt som övrig diskriminering.
Under 2011 har Marocko och den palestinska myndigheten beviljats status som partner för demokrati i Europarådet. Som vi tidigare nämnt vill vi se en tydlig konditionalitet med genomförda reformer och uppfyllda villkor innan olika former av partnerskapsavtal ingås, och denna linje vill vi vidhålla även i detta sammanhang. För att främja de värden som ligger till grund för Europarådet hade vi hellre sett att Europarådets krav på fria rättvisa val, på att avskaffa dödsstraff, upphöra med våldshandlingar, ta avstånd från terrorism och erkänna Israels rätt att existera hade varit uppfyllda innan den palestinska myndigheten beviljades status som partner för demokrati i Europarådet. De som beviljas partnerskap i Europarådet bör också vara erkända fungerande stater med ett styre som har kontroll över sitt territorium, vilket inte är fallet med den palestinska myndigheten.
När det gäller Marocko så har de bl.a. åtagit sig att genomföra reformer i dödsstraffsfrågan. Europarådet har i resolution 1880 föreslagit en rad specifika åtgärder för att stärka demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Marocko. Förslagen handlar bl.a. om att stärka kvinnors rättigheter, hålla fria och rättvisa val enligt internationell standard och motverka korruption. I detta sammanhang bör vi även ha i åtanke att Vitryssland inte är aktuellt som medlem i Europarådet på grund av brister i demokrati och mänskliga rättigheter, där en stor kritik mot landet har varit dess dödsstraff. Europarådet bör då vara konsekvent i sina krav även när det gäller partner utanför Europa.
När det nationella rådet i Palestina och Marocko ändå beviljats partnerskap i Europarådet är vår starka förhoppning att det ska leda till en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. Utifrån det menar vi att det är av stor vikt att de åtaganden som länderna gjort och de krav som ställts på länderna verkligen följs upp eftersom det nu har passerat två år och att resultatet av denna granskning tas med i bedömningen av ett fortsatt beviljande av partnerskap.
Den fruktansvärda situationen i Syrien där den ena grymheten avlöser den andra tycks inte ha någon ände. Situationen är givetvis svår för alla drabbade civila i området men vi anser att det finns anledning att även lyfta upp just de kristnas situation i en resolution. Sedan konfliktens början har de kristna haft det svårt för att de inte ville välja sida då de var rädda för vad som skulle hända om oppositionen fick makten. Som en följd av att mer radikala krafter etablerat närvaro i Syrien har det nu uppstått mer religiösa motiv till förföljelser. Detta har lett till att kristna har fördrivits, flytt och andra mördats. Kyrkor har förstörts, präster och biskopar har kidnappats och kyrkan i Syrien är på väg att utplånas.
Situationen i för kristna kopter i Egypten blev svår när Muslimska brödraskapet fick makten i Egypten. Efter säkerhetsstyrkornas attack på Mursianhängarnas läger i Kairo och efter presidentens fall blev Egyptens kopter utsedda till någon slags syndabock. Det ledde till att de blivit utsatta för omfattande grymma attacker. Kristna har blivit attackerade, koptiska hem plundras och vandaliseras och kyrkor och affärer har bränts ned. Situationen är nu något lugnare men framtiden är fortfarande mycket oviss för den kristna minoriteten i Egypten och det är viktigt att omvärlden tydligt markerar att minoriteters rättigheter i Egypten ska respekteras.
I Irak pågår det en etnisk rensning av kristna. De lever i skräck och de utsätts för grymheter som vida överstiger vad vi kan föreställa oss i Sverige. Våldet och den etniska rensningen har som mål att få de kristna minoriteterna att antingen dö ut eller fly landet. Särskilt utsatta är unga kristna flickor som tvångskonverteras av islamister och blir tvångsgifta med muslimska män. Följden blir att Irak håller på att rensas religiöst och etniskt på de kristna befolkningsgrupperna. Denna etniska, kulturella och religiösa rensning måste få ett slut.
Med anledning av dessa och andra händelser i Mellanöstern och Nordafrika riktade mot kristna anser vi att Europarådet, som ska stå upp för mänskliga rättigheter och utsatta gruppers situation, bör författa en resolution till stöd för kristna. Resolutionen bör uppmärksamma de utsatta kristnas situation med anledning av den senaste tidens händelser och fördöma våld och förföljelse av kristna samt förstörelse av kristna kyrkor. Detta vill vi att svenska delegationen i Europarådet ska verka för.
År 2012 antog Europarådet resolution 1829 om könsselektiva aborter. Där lyfts fram att diskrimineringen av kvinnor är så utbredd i världen att miljoner kvinnor väljer att inte föda sina döttrar för att de skulle innebära en börda för familjen. Könsselektiva aborter lyfts fram som ett fenomen som har sina rötter i ett klimat av diskriminering av kvinnor som strider mot de värderingar av jämställdhet som råder i Europarådet.
Europarådet varnar också för att det kan skapa obalans i antalet flickor och pojkar i de länder könsselektion är vanligt förekommande. Europarådet uppmuntrar till olika åtgärder för att minska antalet könsselektiva aborter där flickor är särskilt drabbade, bl.a. genom att verka för ökad status hos kvinnor. Europarådet uppmanar också alla medlemsstater att införa lagstiftning som förbjuder val av kön i samband med provrörsbefruktning och legal abort, förutom när det är motiverat för att undvika en allvarlig ärftlig sjukdom. Sverige bör inom Europarådet verka för att medlemsstaterna inför lagstiftning som innebär att resolution 1829 uppfylls.
Även i Sverige förekommer det att abort genomförts på grund av att det inte var det kön som var mest önskat. På grund av att Sverige har den mest liberala abortlagstiftningen i Europa är det möjligt att få reda på kön vid det rutinmässiga ultraljudet och sedan fritt göra abort fram till vecka 18. Det har även kommit rapporter om att kvinnor från andra länder kommer till Sverige just för att göra abort på grund av kön. Att flickor eller pojkar kan väljas bort före födseln är en allvarlig diskriminering på grund av kön och något som Sverige bör motverka. Nu har det gått ännu ett år sedan resolution 1829 författades men Sverige har inte tagit sitt ansvar i att följa uppmaningarna i resolutionen. Ett steg i rätt riktning bör därför vara att föräldrar inte informeras om kön på barnet förrän efter vecka 22 då abort inte längre är lagligt, förutom när det är motiverat för att undvika en allvarlig ärftlig sjukdom. Flera landsting i Sverige har redan en uttalad policy om att inte fastställa kön vid ultraljudet. För att i enlighet med resolution 1829 försvåra för könsselektiva aborter bör detta vara en policy över hela landet som skrivs in i svensk hälso- och sjukvårdslag. Det är möjligt att föräldrarna på annat sätt i alla fall kan ta reda på barnets kön men det bör vara en policy att landstingen inte medverkar till könsselektiva aborter.