Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige och omvärlden inte bör vara för naiva i bedömningen av situationen i Burma.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att FN:s rapportör för mänskliga rättigheter samt FN:s resolution gentemot Burma ska få vara kvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att det ställs tydliga krav på Myanmar vad gäller mänskliga rättigheter, politiska fångar, etniska konflikter och minoriteters ställning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör intensifiera sina ansträngningar i syfte att stödja karenfolkets strävanden efter ökad autonomi och mänskliga rättigheter samt för att fästa världssamfundets uppmärksamhet på karenfolkets utsatta situation.
Under de senaste åren har militärdiktaturen i Burma/Myanmar gått i en demokratisk riktning och genomfört vissa viktiga reformer. Politiska fångar har släppts, val har hållits, parlamentet stärkts och medierna har öppnats upp något. Det är dock en lång väg kvar till demokrati och det pågår fortfarande allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i landet. Landets minoriteter har det fortfarande svårt och det förekommer våldsamma övergrepp på olika folkgrupper. Sverigedemokraterna ser naturligtvis också positivt på de reformer som genomförts i Burma men mot bakgrund av att situationen för folket i landet är fortsatt allvarlig anser vi att man varit för naiv i bedömningen av det politiska läget i Burma. Gällande beslutet den 22 april 2013 att häva merparten av sanktionerna menar vi att man borde ha ställt tydligare krav vad gäller mänskliga rättigheter, politiska fångar, etniska konflikter och minoriteters rättigheter och ställning.
För att ha en fortsatt viktig övervakning av läget i Burma anser vi att FN:s rapportör för mänskliga rättigheter bör få vara kvar. Det är också av vikt att FN:s senaste resolution från april 2013 gällande mänskliga rättigheter i Burma får kvarstå.
I den fortsatta kontakten med Burma från Sveriges, FN:s och EU:s sida är det av stor vikt att Sverige verkar för att det ställs tydliga krav på Myanmar vad gäller fortsatta reformer innan ytterligare förmåner ges. Kraftiga förbättringar vad gäller respekt för mänskliga rättigheter behöver göras och politiska fångar friges. För att motverka etniska konflikter och få ett slut på det väpnade våld som råder behöver en politisk dialog inledas. Övergrepp från militärjuntan på minoritetsbefolkningar måste få ett slut och minoriteters rättigheter och ställning behöver säkerställas.
Vi vill också särskilt lyfta karenfolkets utsatta situation då den har fått förhållandevis liten internationell och medial uppmärksamhet. Karenfolket är en buddhistisk och kristen minoritet med hemvist i sydöstra Burma. Sedan Burmas självständighet från den brittiska kolonialmakten 1948 har karenfolket varit utsatt för allvarliga förföljelser. Värst drabbad har den kristna minoriteten varit.
Karenerna har vägrat att ge upp sitt språk, sin kultur och sina religiösa traditioner och för sedan flera decennier en väpnad motståndskamp mot den burmesiska diktaturen med syftet att skydda civila och vinna ökad autonomi inom den burmesiska statens ramar. I syfte att demoralisera den karenska gerillan har regeringstrupperna inriktat sig på att attackera civila mål. Under regeringsoffensiverna, som ofta antagit formen av etnisk rensning, har tortyr och våldtäkter riktade mot karenfolket varit vanligt förekommande. Cirka en miljon karener beräknas idag leva som internflyktingar inom Burmas gränser och mer än 100 000 karener har tagit sin tillflykt till flyktingläger i Thailand.
Trots att övergreppen mot karenfolket ännu är pågående och trots att inbördeskriget mellan karenerna och den burmesiska regimen är en av världens äldsta pågående konflikter, så har frågan rönt liten internationell och medial uppmärksamhet.
Vi menar att det är av stor vikt att regeringen intensifierar sina ansträngningar i syfte att fästa uppmärksamhet på karenfolkets utsatta situation samt intensifierar stödet för karenfolkets strävanden efter ökad autonomi, demokrati och mänskliga rättigheter.