Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en uppdaterad svensk handlingsplan för genomförande av säkerhetsrådets resolution 1325 bör arbetas fram med mätbara mål, klar tidtabell och ett effektivt kontrollsystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att målet ska vara minst 40 procent kvinnor på alla nivåer i beslutsprocesser för fred och säkerhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riksdagen bör uppmana regeringen att driva kravet att de församlingar i FN och andra internationella organ som beslutar om fred och säkerhet ska ha jämn representation av kvinnor och män.
Efter starka påtryckningar från det civila samhället, kvinnoorganisationer och några progressiva regeringar antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 för tretton år sedan. Där slås det fast att kvinnors rätt att delta i hela fredsprocessen är en säkerhetspolitisk fråga, inte en jämställdhetsfråga. Resolutioner har två delar; dels krav om att kvinnor i ökad utsträckning skall delta som beslutsfattare och dels krav om att skydda kvinnor från våldtäkter och sexuella övergrepp i konflikter.
Sverige antog den första handlingsplanen först 2006. Den förlängdes 2009 till 2012 med få revideringar. Fram till nu har 43 länder antagit handlingsplaner, mer konkreta och effektivare än den svenska. Därför måste Sverige uppdatera handlingsplanen för genomförandet av resolution 1325. Det krävs mätbara mål, klar tidtabell, ett effektivt kontrollsystem och en definierad budget för att uppnå kvinnors deltagande på alla nivåer av fredsprocessen – för att förhindra krig, för att övervaka och medla vid konflikter och inte minst för att delta och fatta beslut vid fredsförhandlingar efter konflikter.
Kvinnor måste vara väl representerade i alla fredsprocesser om en varaktig fred skall kunna uppnås, och kvinnor måste delta på lika villkor när det gäller att forma ett samhälle efter en konflikt. Sedan resolutionen antogs 2000 lyser kvinnor fortfarande med sin frånvaro vid varje fredsförhandling, och inte ens FN har utsett någon kvinna att leda fredsförhandlingar. Därför måste kraven om svenskt agerande i FN och internationella organ resas. Detta bör ges regeringen tillkänna.