Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förtydliga politiken i förhållande till Eritrea och överge den tysta diplomatin mot den eritreanska regimens bristande respekt för de mänskliga rättigheterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tydligt markera mot den s.k. exilskatt som eritreanska regimen via ombud inhämtar från exileritreaner i Sverige.
Det är viktigt att Sverige är en stark röst för fred, folkrätt och mänskliga rättigheter i världen. Därför måste svensk utrikespolitik präglas av mer än stora ord – det behövs också en förmåga att se hela världen och en genuin vilja till förändring. Under socialdemokratiska regeringar byggde Sverige upp ett förtroendekapital i Afrika som gav möjligheter till konstruktiv samverkan, men även till en kritisk dialog. Det är angeläget att ett sådant förhållningssätt fortsätter att prägla svensk utrikespolitik.
Ett land som Sverige bör agera mer aktivt gentemot Eritrea. Sedan Eritrea utropade sin självständighet 1991 har inga allmänna val hållits i landet. I dag är endast partiet ”People’s Front for Democracy and Justice” tillåtet. Eritreaner har inte rätt till vare sig ekonomisk självständighet, rörelsefrihet, organisationsfrihet eller möjlighet att uttrycka sig fritt. Människorättsorganisationer vittnar om att regimen håller folk i skräck och att tusentals kritiker sitter fängslade – bland dem finns såväl före detta regeringsmedlemmar, militärer, religiösa ledare som journalister.
En av de fängslade i Eritrea är den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak. Han har suttit fängslad sedan 2001 utan rättegång och utan kontakt med omvärlden. Sveriges regering har länge uppgett att man använder sig av tyst diplomati i fallet Isaak. Samtidigt förnekar den eritreanska regimen att det pågår en tyst diplomati för ett frisläppande. År läggs till år utan att vare sig förhållanden eller resultat kunnat redovisas. Det är tydligt att den svenska regeringens tysta diplomati har nått vägs ände och att det nu krävs andra metoder för att nå resultat. Regeringen måste ta upp bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna med företrädare för Eritrea. Dawit Isaak och andra fängslade i motsvarande situation måste omedelbart släppas eller få en rättvis rättegång enligt internationella rättsnormer.
Det är också angeläget att Sverige tydligt markerar mot den ”exilskatt” som den eritreanska regimen på olika sätt försöker ta in från exileritreaner runt om i världen. Dessa pengar samlas ofta in via ett ambassadkonto i respektive land och bidrar till att finansiera det odemokratiska styret i Eritrea. Kanadas regering har utvisat Eritreas högsta diplomat efter att han fortsatt att utkräva 2 procent i ”exilskatt”. Den kanadensiska regeringen betraktade agerandet som ett brott både mot FN:s sanktioner och mot kanadensisk lag eftersom pengarna kan användas till vapenköp. Dessutom bryter metoderna för indrivning mot Kanadas nationella lagstiftning. Sverige bör följa Kanadas exempel och tydligt markera mot indrivningen av ”exilskatt” från svensk-eritreaner. Även ytterligare länder har vidtagit åtgärder.