Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbeta för att stärka representationen av kvinnor i internationella institutioner.
Kvinnor har i tusentals år verkat för fred. Men de har sällan eller aldrig fått vara med där de verkligen kunnat förebygga krig eller i officiella fredsförhandlingar. Att ge mer makt åt kvinnor i fredsprocesser, det är en av FN-resolution 1325:s viktigaste mål.
Det är odemokratiskt att utesluta hälften av befolkningen i frågor som rör liv och död. Utan att ta vara på kvinnors erfarenheter i fredsarbetet kommer vi inte att uppnå långvarig fred. Resolutionen uppmärksammar också det sexuella våldet under väpnade konflikter. Kvinnor har i många konfliktområden en central roll för att hålla ihop samhällen. Därför riktas våldtäkter i högre grad mot kvinnorna, som ett vapen i krig.
Den svenska handlingsplanen för resolution 1325 bör utvecklas ytterligare med särskild bäring på det internationella arbetet. I resolutionen slår man fast att kvinnors deltagande i det internationella arbetet framförallt är en säkerhetspolitisk fråga. Det är inte möjligt att skapa långsiktig fred utan att kvinnor kan delta på lika villkor i arbetet med att forma ett samhälle efter en konflikt.
Sedan resolutionen antogs år 2000 lyser kvinnor fortfarande med sin frånvaro vid varje fredsförhandling; inte ens FN har utsett någon kvinna till att leda fredsförhandlingar. Därför måste kraven om svenskt agerande i FN och internationella organ resas.
För att stärka representationen av kvinnor i FN och andra internationella institutioner bör den svenska regeringen överväga:
att arbeta för att internationella institutioner som beslutar om fred och säkerhet ska ha en jämn representation av kvinnor och män,
att i internationella institutioner sträva efter att det ska finnas två kvalificerade kandidater till en post – en kvinna och en man,
att arbeta för att varje part i fredsförhandlingar ska ha en jämn representation av kvinnor och män.