Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att anslaget för Gotlandstrafiken flyttas från området Trafikavtal till området Väghållning.
Staten kan inte fortsätta se färjetrafiken till och från Gotland som olönsam interregional kollektivtrafik. Färjetrafiken är inte ett komplement till andra färdmedel utan en del av det nationella trafiksystemet. Finansieringen av färjetrafiken ska ses som en del av den nationella infrastrukturen.
Färjetrafiken är det enda alternativet för godstransporter och för större delen av de resande till och från Gotland. Det är Gotlands landsväg till fastlandet och måste ses som en del i den nationella infrastrukturen och infrastrukturplaneringen. Denna synpunkt har vid många tillfällen tidigare framförts, senast i samband med den nationella infrastrukturplaneringen.
Synsättet har ett starkt stöd genom Trafikanalys rapport ”Användning och styrning av anslaget till trafikavtal, Rapport 2012:5”, som gjorts på regeringens uppdrag. Trafikanalys föreslår att Gotlandstrafiken ”bör ses som en ersättning för en fast förbindelse och metodmässigt hanteras som andra infrastrukturfrågor”. Man menar att färjetrafiken ger möjlighet att resa med bil och är förutsättning för effektiva godstransporter. Trafikanalys anser att Gotlandstrafiken bör ”behandlas i linje med övriga insatser för att stärka Sveriges infrastruktur, i den meningen att Gotlandstrafiken fungerar som en ersättning för en broförbindelse”. Som en konsekvens föreslår man att anslaget flyttas från upphandlad trafik, för att hanteras mer som andra infrastrukturfrågor. Man föreslår att anslaget förs över till anslaget 1.1 Väghållning, då anslagsramen är betydligt större och skulle kunna hantera eventuella kostnadsförändringar i Gotlandstrafiken.