Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i infrastrukturplaneringen se över förutsättningarna för investeringar i vägar och järnvägar i Dalarnas län.
Mot bakgrund av den omfattande gods- och persontrafik som präglar Dalarnas väg- och järnvägsnät så kan omfattande investeringsbehov konstateras. Det handlar om att skapa förutsättningar för en fortsatt regionförstoring där pendling till arbete och studier underlättas, investeringar och nyetablering inom näringslivet stimuleras och persontransporter kan ske smidigt och snabbt. Möjligheten till goda kommunikationer har stor betydelse för länets utvecklingsmöjligheter.
Följande vägsnitt är viktiga att markera:
Riksväg 50, Berslagsdiagonalen. Omfattande investeringar har genom åren skett på denna vägsträckning från Ödeshög i söder till Söderhamn i norr. Inom ramen för ”Partnerskap Bergslagsdiagonalen” har kommuner med bas i fyra län drivit en rad delprojekt efter vägsträckningen. Genomfart Grängesberg är dock ett delprojekt som återstår att lösa. Med tanke på den expansion som sker av näringslivet i och runt Grängesberg är det i högsta grad motiverat. Samtidigt är det en viktig delsträcka som vid en bedömning av Bergslagsdiagonalens helhet rimligen bör ges en bättre kvalitet.
E16, Gävle–Falun, Borlänge, Malung, Torsby, Kongsvinger, Oslo. Detta är ett nyligen Europavägklassat stråk som binder samman Dalarna med den norska huvudstadsregionen Oslo, men också markerar möjligheten för en successivt ökad person- och godstrafik mellan Norge och Sverige. Av väsentlig betydelse är därför att bidra till en hög vägstandard på sträckan som också belastas av den omfattande turisttrafiken till Sälenfjällen. Avsnittet Torsby–Kongsvinger kräver dels en ny sträckning, dels en tydlig standardförbättring. Borlänge–Djurås är ett objekt som bör prioriteras för mötesseparering.
Det finns också anledning att peka på de behov av investeringar som riksväg 70, riksväg 68 och E45 omfattas av. De utgör samtliga vägar som har väsentlig betydelse för länets utvecklingsmöjligheter.
När det gäller trafiken på järnväg så vill vi peka på följande objekt:
Borlänge rangerbangård. Rangerbangården i Borlänge är ett nationellt nav för godstransporter. Totalt rangeras per dygn 50–55 vagnset. Trafikverket saknar idag en genomarbetad strategi för bangårdens framtida utveckling. För att utveckla bangården och stärka dess ställning inför framtiden är detta nödvändigt. Rangerbangården har stor betydelse för godsflödena och självfallet för basindustrins förutsättningar.
Bergslagsbanan–Falun/Borlänge–Ludvika–Frövi/Ställdalen, är en viktig länk för godstransporter. Förhållandet att just sträckningen Falun–Borlänge är mycket störningskänslig och av Kapacitetsutredningen anses som överbelastad utgör ett problem. Detta gör att järnvägstrafiken i regionen får svårigheter att utvecklas, vilket har effekter för bl a de tunga godstransporterna. Vi vill notera vikten av att en successiv utbyggnad av dubbelspår från de båda stationsområdena i Falun respektive Borlänge inleds. Bergslagsbanan som helhet måste omfattas av sådana investeringar och underhåll att kvaliteten långsiktigt kan upprätthållas.
Ludvika–Norrköping. Detta är en bana som är av stor betydelse för ABB:s transporter av transformatorer. Detta är en bana som har avgörande betydelse för ABB:s framtid och är därför ett objekt som inom ramen för Trafikverkets prioriteringar måste respekteras.
Ludvika–Oxelösund. Denna bana är till del densamma som används för transporterna av transformatorer för ABB:s räkning. Den gruvdrift som nu planeras i Västerbergslagen är beroende av att denna bana rustas upp för transporter till Oxelösunds hamn. Hittills har varken regeringen eller Trafikverket gjort sådana utfästelser att det finns en garanti för att nödvändiga investeringar som möjliggör gruvdriften kommer till stånd. Totalt handlar det om investeringar i storleksordningen två miljarder kronor.
Dalabanan–Mora–Falun/Borlänge–Sala–Uppsala–Stockholm. Denna bana utgör huvudstråket när det gäller persontrafik på järnväg till och från Dalarna till huvudstadsregionen. Ett omfattande program syftande till att höja kvaliteten på banan samt minska restiderna har presenterats av ”Dalabanans intressenter”. En viktig målsättning är att etablera en restid mellan Borlänge och Stockholm på 1 timme och 40 minuter. En särskilt viktig investering är partiellt dubbelspår söder om Hedemora.
Tidigare tecknades också ett avtal mellan kommunerna efter banan, berörda regionförbund och länsstyrelser samt Banverket om att satsa sammanlagt 810 miljoner kronor i banan. Avtalet visade sig dock inte vara juridiskt giltigt, vilket är synnerligen anmärkningsvärt då staten är en av undertecknarna i sammanhanget. Mot bakgrund av detta så borde regeringen ha en särskild förpliktelse i förhållande till regionen att leva upp till.