Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgången till data- och telekommunikation i glesbygd.
Fungerande data-, telefoni- och framför allt mobiltelefonikommunikation borde vara en självklarhet i ett modernt land som Sverige. Tyvärr är det något som inte fungerar på många orter i vårt land, vilket skapar stora olägenheter och svårigheter att bo och verka för många. Framför allt gäller detta i stora delar av vår landsbygd från Skåne i söder till Norrbotten i norr.
Tillgången på data- och telekommunikationer, framför allt via mobilnäten, är en allt viktigare del i dagens samhälle. Allt mer service och tjänster erbjuds via mobiltelefoni och datakommunikation. För att alla människor ska ha rätt till samma service blir det därför allt mer angeläget att alla delar av Sverige har tillgång till väl fungerande telekommunikationer.
Norrbotten är ett stort län med långa avstånd och därför mycket beroende av hur kommunikationerna fungerar. När det gäller mobiltelefoni finns det fortfarande stora vita fläckar, områden där mobiltelefontjänster inte går att använda alls. Det gäller så väl fjällregionen som landsbygd. Under innevarande år har mobiltelefoni till och med fått stora täckningsproblem längs större vältrafikerade vägar som E4, E10 och ett flertal riksvägar i vårt län. Även i och inom större mer tätbebyggda orter har 3G-funktionen helt slutat fungera.
Denna situation är helt oacceptabel och drabbar såväl företag som medborgare på ett mycket påtagligt sätt. Många företag redovisar stora svårigheter att klara sin verksamhet på grund av de störningar och icke fungerande telefoni som råder. Detta är allvarligt för tillväxt och jobb men även säkerhetsrisker och möjligheter att bo och verka på många orter.
För de fast boende i fjällområdet är en fungerande mobiltelefoni en nödvändighet när nu det fasta telenätet monterats ned. Mobiltelefonen är också en livförsäkring vid snabba väderförändringar och olyckor, vilket också gäller statens naturbevakare och andra som arbetar inom fjällsäkerhet liksom de tusentals turister som årligen besöker fjällvärlden.
Post- och telestyrelsen har ett särskilt uppdrag att se till att man kan utnyttja näten effektivare mellan operatörerna så att ännu fler medborgare får tillgång till dessa. När nu ny teknik utvecklas borde områden med stora vita fläckar vara prioriterade. Lagen om elektronisk kommunikation, LEK, ger staten möjlighet att ställa krav på täckning. Tyvärr har denna möjlighet inte nyttjats de senaste åren när frekvenstillstånd getts. Till och med har mobiltelefoni som tidigare haft täckningskrav (450-nätet) i sina tillstånd släckts ner utan att regeringen och PTS agerat. Den blåögda tilltron till att marknaden löser mobiltelefonitäckning på Sveriges landsbygd har rått allt för länge och det fungerar inte.
Här krävs krafttag och engagemang från politiken och regeringen. Sveriges landsbygd kan inte lämnas i sticket; marknaden löser inte dessa problem. Politisk tydlighet och styrning krävs. Lagen om elektronisk kommunikation ger möjligheten att tillgodose datakommunikation, telefoni och mobiltelefoni på Sveriges landsbygd om viljan finns.