Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att följa upp åtaganden för att möjliggöra bostadsbyggande i Stockholms län.
Tillgången på bostäder är en tillväxtfråga. Möjligheten för näringslivets expansion, liksom möjlighet till högre utbildning och forskning, är beroende av hur bostadsmarknaden fungerar. Det behövs en tillgänglighet till bostäder för att kunna attrahera arbetskraft och studerande.
För att det ska byggas så mycket bostäder som krävs för att möjliggöra tillväxt måste investeringarna i ny infrastruktur öka. I vissa fall är ny infrastruktur helt avgörande för att nya bostadsområden ska byggas. Planeringen av transportinfrastrukturen respektive bostadsbyggandet sker i separata processer och av olika huvudmän med olika tidshorisonter, vilket försvårar samplaneringen. Det är viktigt att kopplingen mellan infrastruktur och bostäder blir tydlig. Det är också viktigt att genomförandet samordnas.
Flera regeringar har uppmärksammat behovet av samplanering mellan infrastruktur och bostäder. Den socialdemokratiska regeringen uppdrog den 24 januari 2002 åt landshövdingen i Stockholm att överlägga med kommunerna i Stockholms län och andra relevanta parter om möjliga åtgärder för att skapa förutsättningar för ökat bostadsbyggande i länet.
Alliansregeringen beslutade den 9 november 2006 om tillsättande av en särskild förhandlingsman för Stockholms infrastruktur i syfte att genomföra en förhandling om Stockholms läns infrastruktur för att åstadkomma en samlad trafiklösning för förbättrade förutsättningar att uppnå en förbättrad miljö och tillväxt i landet och i Stockholmsregionen. Den 14 januari 2013 tillsattes förhandlingspersoner för förhandling med berörda kommuner i Stockholms län samt med Stockholms läns landsting. Förhandlingspersonerna ska säkerställa ett snabbt genomförande av tunnelbaneutbyggnaden och ökad bostadsbebyggelse samt största möjliga samhällsekonomiska nytta.
Förhandlingsöverenskommelser har gett förutsättningar för målsättningar om ny infrastruktur, och därigenom ökat bostadsbyggande.
Nya målsättningar planeras och kommuniceras men samtidigt väcks frågan hur tidigare åtaganden garanteras samt följs upp. De kommuner som utifrån tidigare förhandlingsöverenskommelser påbörjat bostadsbyggande upplever ibland att infrastrukturinvesteringar som utlovats förskjuts framåt i tiden. Det är viktigt att följa upp redan beslutade åtaganden för att få kunskap om hur ambitioner slagit ut i verkligheten så att förutsättningarna och överenskommelserna värnas. Detta är även viktigt för att förebygga att tillgängliga medel för nya åtaganden inte tas från redan planerade insatser eller överenskommelser. Det behövs en uppföljning i kommuner och stadsdelar där arbetet med att bygga bostäder påbörjats. Detta bör ges regeringen tillkänna.