Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att överväga behovet av ett legitimationskrav för socialsekreterare.
Att arbeta som socialsekreterare är en svår uppgift, inte minst i situationer som berör barn. Det är väsentligt att den erfarenhet och kunskap som professionen har får ett genomslag när beslut fattas för enskilda. Det ställer också stora krav på yrkesskicklighet och erfarenhet hos den enskilde socialsekreteraren.
En mer självständig social profession, med en tydligare ansvarsfördelning mellan den lokala politiska nivån och professionen, betyder att även frågan om kompetenskraven för socialsekreterare behöver utredas närmare. Vilka krav på formell kunskap och införskaffad erfarenhet som ska ställas för att få arbeta med exempelvis hårt utsatta måste klarläggas.
Det är också viktigt att hantera frågor omkring hur socialsekreterare eller socialchefer som brister i sin yrkesutövning ska granskas och formellt prövas i sin lämplighet.
I det sammanhanget är det mycket som talar för att Sverige på sikt bör ställa ungefär samma krav på legitimationskrav på myndighetsutövande medarbetare i socialt arbete som vi i dag har inom t.ex. medicinska yrken eller bland lärare. Självfallet kommer ett sådant arbete ta lång tid att genomföra och måste också hänga ihop med en genuin förändring av kunskapskraven.
Åtminstone är det viktigt att socialsekreterare som arbetar med hårt utsatta barn får en bredare kompetensprofil och starkare kunskapskrav än vad som fallet är idag. Med tanke på detta kan ett legitimationskrav för sådana socialsekreterare behöva utredas närmare.
Jag vill därför informera regeringen om möjligheten att överväga behovet av ett legitimationskrav för socialsekreterare och då särskilt de som i sin yrkesutövning arbetar med utsatta barn.