Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om antidopningscenter.
Dopning är ett växande problem. De beslag av dopningsmedel som tull och polis gör ökar varje år liksom tillgängligheten på nätet. Det finns inte någon kvalitetskontroll av vad som säljs på nätet. Illegalt tillverkade produkter med felaktigt deklarerat eller förorenat innehåll är mycket vanligt. På nätet finns en uppsjö av odokumenterad och ovetenskaplig information kring olika preparat.
Användningen av dopningsmedel kan leda till allvarliga fysiska, psykiska och sociala problem. Det finns ett samband mellan ökad aggressivitet, våldsbenägenhet och dopningsmissbruk, och då det även är väl känt att missbruk av dopningsmedel förekommer i kriminella kretsar måste man se allvarligt på missbruk av dopningsmedel.
Samhället kommer att behöva göra kraftfulla insatser framöver för att kunna bedriva ett långsiktigt och tvärsektoriellt arbete för att minska användningen av dopningsmedel. Skärpta straffsatser är en väg att gå men får inte vara det enda verktyget för att minska dopningen. Dopning är inte bara idrottsrelaterat utan är kanske ett långt större problem utanför idrotten. De preparat som i första hand används är anabola androgena steroider.
När det gäller vård och behandling för dopningsmissbruk så finns det idag en särskild nationell dopningsjour samt tre mottagningar som arbetar med vård av patienter med dopningsmissbruk i Sverige – Endokrinsektionen, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, dopningsmottagningen vid Beroendecentrum i Örebro och Centrum för Andrologi & Sexualmedicin vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Trots detta så upplever många dopningsmissbrukare att de idag har svårt att få stöd och hjälp i missbrukarens direkta närhet, det vill säga inom den egna kommunen, landstinget eller regionen. Det kan där behövas såväl psykiatrisk som somatisk hjälp och vård men även andra kompetenser kan behöva kopplas in.
Utifrån detta kan det behövas en översyn över möjligheter för att inrätta så kallade antidopningscenter i varje landsting eller region där de ingående aktörerna samarbetar.