Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur man kan utforma lämpligt stöd för att utbilda assistanshundar.
När man blir sjuk, ibland mitt i livet, ibland när man blir gammal, kan man bli så funktionsnedsatt att man inte klarar sina dagliga göromål. Eller drabbas man av akuta besvär som för allmänheten kan missuppfattas eller misstros. Flera av de personerna lider av demens, diabetes, epilepsi osv. Idag finns flera lyckade exempel där t ex en epilepsihund kan larma anhöriga och sjukvården då den som har epilepsi får ett anfall. Men det kan också handla om en person som har t ex reumatism som behöver hjälp att ta upp saker från golvet, hämta saker m.m.
För att utbilda dessa hundar krävs både tid och pengar. Vad gäller ledarhundar så tilldelas SRF, Synskadades Riksförbund, ett årligt anslag för att utbilda, tillhandahålla och ha tillsyn över ledarhundar. För detta finns en särskild lag. Något liknande finns inte för assistanshundar. Det finns organisationer som utbildar assistanshundar men där får den funktionsnedsatte själv betala. Detta är inte rimligt. Behovet för synskadade att ha ledarhund kan inte nog betonas, men då hunden kan vara behjälplig vid många andra sjukdomar och nedsättning av funktioner så är det inte rimligt. Det är därför nu dags att det görs en utredning om hur detta kan ändras.