Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av samhällets stöd till kvinnojourerna.
I Sverige utsätts varje dag tusentals kvinnor för våld från en partner. Dessa kvinnor har många gånger levt i åratal under ett förtryck som för de flesta av oss är obegripligt. Under en tioårsperiod har antalet anmälningar om våld mot kvinnor ökat med 24 procent. Sedan 1990 har polisanmälningar av sexualbrott mer än fördubblats. Mörkertalet anses vara mycket stort. Uppemot 80 procent, av våld mot kvinnor i nära relationer, kommer aldrig till polisens kännedom.
Att lämna relationen och förövaren är många gånger förenat med stor skräck och kanske har det tagit många år att äntligen våga ta steget. Uppbrottet sker ofta abrupt, kanske som följd av att hotbilden förstärks eller att någon i kvinnans nätverk reagerar och agerar. När beslutet väl är fattat finns ingen återvändo, en placering i skyddat boende kan inte vänta. För de här kvinnorna är inte en eller ett par nätter hos en vän eller anhörig ett alternativ eftersom det är de platser som förövaren först letar på. Deras enda alternativ är att vända sig till en kvinnojour eller något av de ideella nätverk som finns.
En stor del av kvinnojoursverksamheten bygger på jourkvinnornas ideella arbete. Många kvinnojourer har också anställd och avlönad personal, men fortfarande drivs många enbart av ideella krafter. De kvinnojourer som har anställd personal har många gånger svårt att bemanna jouren under sommarmånader och skollov eftersom ekonomin inte räcker till för att ta in vikarier när den ordinarie personalen har semester. Kvinnojourerna har rapporterat att mer än var tionde kvinnojour stängdes under sommaren 2012 och att var fjärde jour trappade ned på sin verksamhet. Kvinnor som söker hjälp hos kvinnojourer under semesterperioden möts vid 14 procent av landets 151 jourer av beskedet att de har stängt på grund av semester.
Samtidigt vet vi att det är just under sommarmånaderna som antalet anmälningar ökar. Brottsförebyggande rådet (Brå) visar i sin statistik att antalet anmälningar om grov kvinnofridskränkning i snitt ökar med sex procent perioden juni, juli och augusti.
Idag är det främst ideella organisationer med en orimlig arbetsbörda som bär ett tungt ansvar för att praktiskt hantera en situation där våld mot kvinnor bevisligen ökar. Trots riktade insatser från regering och organisationer, ökar även ohälsa kopplat till våld och hot mot kvinnor. Ökningarna talar för att insatser och kompetens inte står i verklig proportion till eller helt överensstämmer med dagens behov, skador och kostnader. Frånvaron av en rätt anpassad finansiering och stabil organisering för att möjliggöra anställningar och kompetens som säkrar upp de faktiska behoven 365 dagar om året signalerar att kvinnors demokratiska och frihetliga rättigheter sätts på spel. Det är nödvändigt att se över samhällets stöd till dessa organisationer.