Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återupprätta LSS och att i lag förtydliga rätten till assistansersättning.
Personlig assistans för de grundläggande behoven innebär hjälp med att tvätta och klä sig, äta mat, kommunicera utåt, eller annan hjälp som kräver ingående kunskaper om funktionsnedsättningen. En person med funktionsnedsättning som behöver hjälp mer än 20 timmar per vecka med de grundläggande behoven kan få assistansersättning.
Det är kommunerna som ytterst ansvarar för att den som behöver det får personlig assistans. Uppgår en persons behov av assistans för de grundläggande behoven till mer än 20 timmar i veckan träder Försäkringskassan in och står för kostnaden.
Mikael Andersson har behövt hjälp med sina grundläggande behov, som till exempel att klä på sig, att duscha och raka sig och att äta, mer än 20 timmar per vecka. Försäkringskassan kontrollerar vartannat år om hjälpbehovet har förändrats, om det fortfarande är minst 20 timmar i veckan. Vid Mikaels senaste omprövning i maj i år fick han beskedet att han inte längre har rätt till assistansersättning, trots att inget egentligen har ändrats.
Det som däremot har ändrats är praxis hos såväl Försäkringskassan som hos kommunerna. På Försäkringskassan har man infört ett bedömningsstöd, för att bedömningarna ska bli samma i hela landet, vilket för många också har inneburit en striktare bedömning. Även många kommuner gör snålare bedömningar och till detta kommer en dom som ytterligare ändrat praxis om vad som ingår i grundläggande behov. Tidigare räknades också matlagning och att skära upp och ställa fram mat in, det gör det inte längre.
Nu kommer kommunen i stället att finansiera Mikael Anderssons assistans. Det betyder att det måste göras en ny prövning av hans behov. Det kan tilläggas att Mikael saknar både armar och ben.
Regeringen har beslutat att göra en djupanalys om det verkligen har blivit så mycket sämre. Det är naturligtvis bra, men när det gäller assistans måste vi utgå ifrån rättighetsperspektivet. Det är dags att vi återupprättar LSS och att vi i lag förtydligar rätten till assistansersättning. Inte minst för att säkerställa att vi lever upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.