Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbättra rehabiliteringen för personer som har haft stroke.
Stroke/slaganfall är ett samlingsnamn för plötsligt insjuknande med neurologiska symtom, som förlamning eller talsvårigheter, där orsaken är att blodet inte når fram till hjärncellerna. I 80 % av fallen är orsaken en blodpropp, en så kallad hjärninfarkt, och i 20 % är orsaken en hjärnblödning. Ungefär 30 000 svenskar får varje år en stroke, som därmed är en av våra vanligaste folksjukdomar. Var tjugonde minut drabbar sjukdomen en svensk medborgare.
Efter akuta vårdinsatser påbörjas en rehabiliteringsinsats. Rehabiliteringens mål är att uppnå bästa möjliga funktionsförmåga, självständighet och delaktighet socialt och i samhället. Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt hälso- och sjukvårdslagen. Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samverkan med den enskilde. Planerade och beslutade insatser ska framgå i denna plan.
Även Socialstyrelsen är tydlig i sina föreskrifter om rehabiliteringsansvaret. I enlighet med Socialstyrelsens definition innebär rehabilitering insatser som ska bidra till att en person med förvärvad funktionsnedsättning utifrån dennes behov och förutsättningar återvinner eller bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och att aktivt kunna delta i samhällslivet.
Kommunen har ett ansvar för alla strokepatienter efter att de har skrivits ut från sjukhuset, och därmed landstinget.
De allra flesta har ingenting att klaga på akut omhändertagande, vårdinsatser på sjukhuset och inte heller den rehabilitering som ges av sjukgymnaster och arbetsterapeuter i landstingets tjänst. Men vissa drabbas av kommunernas ovilja att ge en adekvat strokerehabilitering enligt rehabiliteringsplan. En dagrehab med minst 3 dagar i veckan 3–4 timmar om dagen med gymnastik, balansövningar och arbetsterapi skulle hjälpa så många att kunna bli så mycket bättre i sin utveckling. Där både personligt lidande och ekonomisk vinning för den drabbade och samhället skulle uppväga kostnaderna för samhället.
För att komma tillrätta med det föreslår jag följande:
Varje strokepatient skulle få ett intyg med sig hem från sjukhuset av vilket det framgår att han/hon har ett fortsatt rehabiliteringsbehov – ett år, två år eller tre år från hemkomsten. Intyget ska författas av en neurolog eller rehabiliteringsläkare.
Den enskilde ska sedan ges chansen att välja utförare av den tjänst som passar honom/henne – i form av rehabilitering. Med rehabilitering avses den tjänst en sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator, personlig tränare, logoped eller läkare ger den enskilde.
Ett sätt att säkerställa valfriheten är att tillhandahålla en rehabiliteringscheck för vilken aktuell rehabilitering ska gå att köpa, inom såväl privat som offentlig regi.
Uppföljning ska ske en gång per år där läkare och sjukgymnast yttrar sig om rehabiliteringen.