Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka brottsoffrets och dennes närståendes trygghet när gärningsmannen döms till rättspsykiatrisk vård.
Den som blivit utsatt för våld och/eller övergrepp hamnar ofta i en svår situation med långvarig stor otrygghet och rädsla för förövaren. Även om förövaren döms för sitt brott kvarstår oron.
Det har visat sig att personer som dömts till rättspsykiatrisk vård kan fortsätta att förfölja och hota sitt offer via internet. Tillgången till denna kommunikation kan ifrågasättas eftersom den kan skada brottsoffret ytterligare. Samtidigt handlar det om rätten för den som får vård att ha kontakt med omvärlden.
Psykiatrilagsutredningen, som överlämnade sitt förslag till regeringen i april 2012, har gått igenom gällande lagstiftning avseende tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd och lämnat förslag till ny lagstiftning. Utredningen föreslår en utvidgad möjlighet för chefsöverläkaren att besluta om att en patient ska förbjudas att inneha eller använda elektronisk kommunikationsutrustning. En inskränkning av en patients rätt att använda sådan utrustning ska, enligt utredningen, inte bara få ske med hänsyn till vården utan även av säkerhetsskäl. Bedömningar ska göras i det enskilda fallet. Enligt min mening är detta välkommet och bör införas. På så sätt beaktas offrets perspektiv på ett tydligare sätt.
Det är angeläget att stärka brottsoffrets och dennes närståendes trygghet. Offrets perspektiv måste därför få väga tungt i bedömningen av vilka kontaktmöjligheter som den som dömts till rättspsykiatrisk vård ska få ha under vårdtiden.
Detta bör ges regeringen till känna.