Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tandvårdsförsäkringen successivt bör förbättras för att slutligen jämställas med den allmänna hälso- och sjukvårdsförsäkringen.
Tandvården har blivit en klassfråga. Många låg- och medelinkomsttagare tvingas välja bort tandläkaren av ekonomiska skäl. Detta drabbar framförallt kvinnor, ensamstående, arbetslösa och deltidsanställda.
Tandvård ska vara en rättighet i ett välfärdssamhälle och ingen ska behöva avstå av ekonomiska skäl. Det handlar inte bara om det ovärdiga i att kunna avläsa klasstillhörighet i munnen – tandvården är även betydelsefull för människors hälsa. Dålig tandhälsa minskar livskvaliteten och kan leda till följdsjukdomar.
För att säkra en god tandhälsa och förhindra klasskillnader är det nödvändigt med både regelbunden och förebyggande tandvård och skydd mot allt för höga kostnader. Målsättningen är att tandvården på sikt jämställs med och omfattas av högkostnadsskydd av samma modell som gäller inom hälso- och sjukvården, en modell som gör det möjligt att börja bygga en tandvårdsförsäkring där man successivt kan genomföra förbättringar för att nå målet.
Den tandvårdsförsäkring som infördes 1 juli 2008 är otillräcklig. Den säkerställer inte en god tandhälsa hos befolkningen och ger inte tillräckligt skydd mot höga kostnader. Försäkringen saknar satsningar på grundläggande tandvård som omfattar alla. Den har heller inte inneburit att fler ungdomar besökt tandläkaren än tidigare. Det är viktigt att tandvårdsförsäkringen utformas så att alla regelbundet har möjlighet att besöka tandvården och åtgärda tandvårdsproblem i tid.
Vi måste steg för steg se till att systemen förändras. Första delmålet torde vara att förlänga den avgiftsfria ungdomstandvården. Det långsiktiga målet är ett högkostnadsskydd av samma modell som inom hälso- och sjukvården.