Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten till bättre och mer flexibla hjälpinsatser för äldre.
Att fler får leva allt längre är en stor framgång för vårt välfärdssamhälle. Många goda år läggs till livet efter arbetslivet för de allra flesta. Samtidigt innebär en åldrande befolkning att kraven på en fungerande och flexibel äldreomsorg ökar. Detta är en politisk utmaning som kräver handlingskraft och nytänkande.
Det är viktigt att komma ihåg att alla äldre är unika med olika behov och drömmar. Bilden av äldre som en grupp där alla har behov av vård och omsorg är helt fel. De allra flesta äldre har ingen hjälp alls och efterfrågar det inte heller just nu. De är friska och klarar sig själva alldeles utmärkt under många år efter pension. Så småningom kommer dock för de allra flesta en tid då behovet av stöd ökar. Då måste det finnas ett flexibelt system, anpassat efter varje individs önskemål och behov.
I dagens debatt reduceras ofta valfrihet och inflytande till en fråga om att välja hemtjänst från en kommunal eller privat utförare. Det är ett snävt synsätt som knappast möter framtidens utmaningar. I stället borde diskussionen på ett helt annat sätt än i dag handla om innehållet i den vård eller omsorg som ska ges. Äldre ska ha verklig valfrihet och i högre grad än i dag kunna bestämma vad de vill ha utfört under sina hemtjänsttimmar. För att värna den äldres oberoende och möjligheter att bo så länge de vill och orkar i sin hemmiljö bör inriktningen vara att det blir lättare att få hjälp även om behoven inte är så stora att man har rätt till biståndsbedömd insats.
I grunden handlar frågan om den gemensamma äldreomsorgens legitimitet. I dag har cirka 100 000 personer gått ned i arbetstid eller helt slutat arbeta på grund av vård av äldre anhöriga. Det är i allt väsentligt kvinnor som står för hjälpinsatserna. Det är viktigt att denna utveckling bryts. Äldre ska inte känna sig beroende av barn och anhöriga eller privata tilläggstjänster för sin trygghet och omsorg. På sikt måste äldreomsorgen utvecklas till att inte bara handla om det allra nödvändigaste utan också kunna rymma mindre hjälpinsatser och sådant som gör livet värt att leva.
Vad som ovan anförs om att se över möjligheten till bättre och mer flexibla hjälpinsatser för äldre bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.