Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ för att skapa en helhetssyn på den framtida psykiatrin – hur den ska fungera och se ut.
Vårdplatserna inom psykiatrin har minskat kraftigt de senaste tjugo åren. Sedan den psykiatriska vården överfördes från staten till landstingen i mitten på 1960-talet har antalet slutenvårdsplatser skurits ner.
Utvecklingen gick snabbast på 1990-talet men trenden har fortsatt även under de sista tio åren då minskningen har varit 20 procent. Nu finns det ca 4 430 slutenvårdsplatser. Beläggningen ligger upp mot 95 % och det leder mycket ofta till överbeläggningar.
Det finns ingen självklar koppling mellan antalet vårdplatser och en god psykiatrisk vård enligt Socialstyrelsen. Men samtidigt är det på det viset att om det är brist på vårdplatser så behövs det andra insatser för de psykiatriskt sjuka. Exempel på detta är att en väl utbyggd öppenvård har en stor betydelse. Min åsikt är att bäst fungerar det om båda delarna finns för att tillgodose de olika behov som patienterna kan ha i skilda situationer.
Men det behövs inte bara vårdplatser. Det behövs även psykiatriker, specialistsjuksköterskor och psykologer. Allt detta måste tillgodoses för att kunna uppnå en situation där vi kan säga att psykiatrin har de förutsättningar som behövs för att verksamheten och vården ska fungera.
Idag så är det landstingen som har det direkta ansvaret för den psykiatriska vården men staten kan inte avsvära sig sin del. Vi måste också naturligtvis räkna in i detta ansvar de olika förutsättningar som de olika landstingen har att fullgöra sitt ansvar. Inte minst ekonomiskt. Jag anser därför att regeringen måste ta initiativ för att skapa en helhetssyn som vi sedan kan ha till grund för det fortsatta arbetet.