Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utvidga vårdgarantin.
Sedan den 1 juli 1997 finns en allmän prioriteringsregel i 2 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL) som slår fast att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Det är en viktig paragraf som vi ska värna om. Den bygger på människovärdesprincipen, behovs- eller solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.
Men allt fler fick trots lagstiftningen i HSL vänta allt längre på att få vård. Därför väcktes allt högre krav från såväl patienter som professionsgrupper på att något måste göras nationellt för att säkerställa vård i rimlig tid och bryta trenden med de långa väntetiderna i svensk sjukvård. Ökad tillgänglighet till planerad vård, minskade köer och kortare väntetider var syftet med vårdgarantin.
Väntetiden för patienten har kortats väsentligt de senaste åren. Den nationella vårdgarantin och kömiljarden har varit starkt bidragande till den positiva utvecklingen. Dagens nationella vårdgaranti innebär att man ska kunna få kontakt med primärvården samma dag (per telefon eller besök), tid hos allmänläkare inom sju dagar, tid hos specialist inom 90 dagar och efter konstaterat behov av behandling ska detta ske inom ytterligare 90 dagar.
I nio fall av tio fungerar vårdgarantin, till skillnad från tiden före regeringsskiftet när man inte ens visste hur länge patienterna var tvungna att vänta och hur många som väntade – bara att man väntade länge.
Men inget är så bra att det inte kan förbättras. Det finns nu ett tydligt behov av att reformera och utvidga vårdgarantin. Samtliga provtagningar och återbesök bör ingå och strävan måste vara att skärpa vårdgarantins tidsgränser. Det skulle innebära en kraftig förbättring för alla patienter men inte minst för patientgrupper som kroniker, äldre och multisjuka som har behov av många och återkommande läkarbesök. Vårdgarantin bör omfatta hela vårdkedjan.
Vårdgarantin bör utvecklas vidare. Vi kristdemokrater anser att vårdgarantins nuvarande tidsgränser 0-7-90-90 i ett första steg ska ersättas av en yttre tidsgräns på 120 dagar som omfattar hela vårdkedjan, d.v.s. tiden från första kontakt, specialistbedömning, diagnos, provtagning, röntgen etc, till genomförd åtgärd. Om den individuella vårdplanen innefattar återbesök vill vi kristdemokrater att det ska finnas en återbesöksgaranti i form av ett skriftligt åtagande i vårdplanen, där tidpunkt och form för återbesöket anges. Dessa reformer bör ses som en vårdgaranti 2.0.
Trots lagstiftningen om vårdgarantin förekommer fortfarande exempel på långa väntetider och stor variation mellan landstingen. Alliansregeringen har därför på ett positivt och aktivt sätt bidragit med den så kallade ”kömiljarden”. Den är en prestationsrelaterad ersättning som fördelas till landsting som lyckas korta vårdköerna ännu mer än vad vårdgarantin kräver. Det är uppenbart att ”kömiljarden” har inneburit ett starkt ökat fokus på tillgänglighetsfrågor ute i landstingen och denna reform bör fortsätta att utvecklas. Vinnare i detta arbete är den enskilde patienten. Möjligheterna att utvidga vårdgarantin bör därför ses över.
Detta bör ges regeringen till känna.