Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förlänga tandhygienistutbildningen till tre år.
Den svenska tandhälsan har förbättrats betydligt sedan mitten av 1900-talet. Idag har de flesta kvar sina egna tänder upp i hög ålder. Samtidigt ökar behovet av tandvårdsinsatser av olika slag. Det handlar om tandhygienistiska insatser, reparation av gamla fyllningar och ersättning av enstaka förlorade tänder m.m. Det förtjänar att lyftas fram att även om en betydande majoritet av de patienter som tandvården möter är friska så finns det speciellt krävande patientgrupper, till exempel barn och ungdomar som kommer från utsatta förhållanden, äldre patienter med demenssjukdom, cancer, stroke och inom palliativ vård.
För den enskilde är det viktigt att de tandvårdsinsatser som krävs utförs med hög kvalitet men också utan dröjsmål, dels av näringsskäl, dels av utseendemässiga skäl. Därför är det viktigt att det finns tillräckligt med tandläkare och tandhygienister samt att de båda yrkesgruppernas kompetenser utnyttjas på ett effektivt sätt.
En betydande majoritet av de patienter tandvården möter är friska. Det är då ett bra resursutnyttjande att dessa patienter undersöks av en tandhygienist. Det frigör tandläkartid som kan utnyttjas för behandlingsinsatser där tandläkarens kompetens är nödvändig. Men för att arbetsfördelningen mellan de båda yrkeskategorierna ska bli optimal krävs att tandhygienisternas utbildning förlängs med ett år till tre år. Det har framhållits både av Folktandvården i Sverige och från socialstyrelsehåll.
Folktandvården har ett stort ansvar inte bara för själva tandvården utan också för medverkan i forskning, utveckling och utbildning. Detta ansvar gäller tandläkarna men också tandhygienisterna. En treårig utbildning av tandhygienisterna skulle möjliggöra deras deltagande inte minst inom det angelägna området beteendevetenskap.
Jag anser således att riksdagen för regeringen bör tillkännage att tandhygienistutbildningen behöver förlängas till tre år.