Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur ett höjt grundavdrag för naturbrukare skulle kunna införas.
Vi svenskar tar, för vår livsmedelskonsumtion, i anspråk nästan lika mycket åkermark utomlands som den som vi brukar i Sverige. Självförsörjningsgraden är nere under 40 procent. I en värld med snabbt växande befolkning sjunker den odlingsbara arealen per capita och denna utveckling hotar dessutom att accelerera på grund av ökenutbredning i spåren av den globala uppvärmningen. Vi i den rika världen måste vara solidariska med utvecklingsländerna och inse att de i första hand behöver använda sina jordar till att försörja sina egna växande befolkningar och att utrymmet för exportgrödor därför är begränsat och krympande.
Slutsatsen blir att självförsörjningsgraden av livsmedel i Sverige under de kommande årtiondena måste höjas avsevärt. Detta kommer, emellertid, inte att kunna ske genom att expandera dagens storskaliga fossildrivna jordbruk, med negativa följder för såväl klimatet som den biologiska mångfalden. Vi måste istället utveckla ett jordbruk som binder mer kol än vad det släpper ut och som stimulerar biologisk mångfald, bland annat genom att låta djur beta fritt ute på naturbetesmarker. Ett sådant lantbruk i harmoni med naturen, ibland benämnt naturbruk, kommer att vara avsevärt mer arbetskraftsintensivt än dagens industriella jordbruk. En relativt omfattande ruralisering, där människor flyttar från stad till landsbygd, måste således till. Avgörande blir då att förbättra förutsättningarna för människor att kunna försörja sig på landsbygden. En väg värd att pröva kunde vara att höja grundavdraget till 100 000 kronor för naturbrukare som i sin verksamhet binder kol och får den biologiska mångfalden att återhämta sig, och därmed bidrar till värdestegring av Sveriges naturkapital. En utredning bör tillsättas för att ge oss en säkrare bild av konsekvenserna av en sådan reform och hur, mot bakgrund av detta, den lämpligen skulle kunna utformas. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna som sin mening.