Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att synliggöra människors ersättning från arbetsgivaren.
Sedan källskattereformen genomfördes 1947 dras preliminärskatten från lönen utan att vi ser den. Innan källskattereformen fick man gå och betala in själv och på detta vis tydliggjordes hur mycket av lönen man fick behålla och hur mycket som man fick betala i skatt.
Att få behålla mer av sin inkomst fungerar som en drivkraft och det ska löna sig att arbeta. Anställda får sina lönebesked och ser hur mycket de får i lön, men något som däremot många inte få ta del av är hur mycket de totalt betalar i skatt då de indirekta skatterna är dolda utom för företagen som får administrera och betala in dem.
Olika skatter är olika synliga för individer och företag, man brukar tala om direkta (synliga) och indirekta (dolda) skatter. Att synliggöra skattetrycket går att göra genom att det blir obligatoriskt att skriva ut arbetsgivaravgiften på lönebeskedet och genom en bättre information i deklarationen, därtill ett enklare och mera överskådligt skattesystem.
Alliansregeringen sätter att minska den byråkratiska bördan för landets företagare högt på agendan och skatteutskottets bedömning på min tidigare motion, att det finns ”anledning att vara försiktig med att införa tvingande regler som innebär att företagens och myndigheternas administrativa börda ökar” är korrekt. Att skriva ut beloppet som betalas in i skatt på lönebeskedet bör rimligen inte innebära någon betydande administrativ belastning för företagen.
Skattesystemet behöver utvecklas mot en mer öppen och samlad redovisning av den enskildes löneskatter och de lagstadgade och avtalsenliga avgifter som arbetsgivaren betalar in. Regeringen bör göra en översyn för att se om och i vilken utsträckning det skulle öka arbetsgivarnas administrativa börda, att skriva ut bruttolönen innan både de indirekta och de direkta skatterna är dragna, på lönespecifikationen.