Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över lagstiftningen i syfte att införa avdragsrätt för folkhälsoaktiviteter och folkhälsoinsatser.
En grundläggande princip i skattesystemet är att avdrag inte medges för olika former av privata levnadskostnader. Den 1 juli 2007 infördes en skattereduktion för fysiska personer som har haft utgifter för hushållsarbete. Detta har varit en mycket uppskattad reform.
Det finns sedan en lång tid tillbaka en möjlighet för arbetsgivare att bidra till sin personals hälsa genom att erbjuda friskvård. Förmån av fri företagshälsovård är skattefri för den anställde, och arbetsgivarens kostnader för företagshälsovården är avdragsgilla. Andra slag av förmåner som är skattefria för anställda är t.ex. förebyggande behandling eller rehabilitering.
Dock ges inte denna möjlighet till alla i samhället och frågan är varför staten gör skillnad på anställda och personer som inte arbetar, till exempel studenter, arbetslösa och pensionärer. Oavsett om individen har en arbetsgivare som tar kostnaden för friskvården eller inte, finns positiva effekter av friskvård. Regelsystemen för företagare skapar också en hel del märkliga och omotiverade gränsdragningar. För den som driver företag i aktiebolagsform är det möjligt att göra avdrag för sjuk- och hälsovård, som t.ex. besök hos sjukgymnast, massage och gymkort. Driver man företaget som enskild firma eller handelsbolag så tillåts inte detta. Denna skillnad kan inte ha något motiv i vare sig hälsa eller skattekontroll. Därför borde även personer utan arbetsgivare, eller med arbetsgivare som inte erbjuder friskvård, få samma möjlighet att göra motsvarande skatteavdrag för privatfinansierad friskvård. Detta borde även specifikt uppmärksammas för äldre i samhället där insatser kan ge betydande hälsoeffekter.
Förutom ökat välbefinnande och minskat lidande för individen ger hälsovinster positiva effekter på samhällsekonomin. En förbättrad folkhälsa bör delvis kompensera statens bortfall i skatteintäkter genom minskade utgifter för sjukvård och sjukskrivningar och ökade intäkter i form av inkomstskatt då fler kan arbeta. Genom att fler kan arbeta, och längre upp i åldrarna, stärks även arbetslinjen. Därutöver kommer vård- och omsorgsinsatser för den åldrande befolkningen kunna påverkas i positiv riktning.
En god hälsoutveckling hos befolkningen är viktig för individen men även betydelsefull för samhällsekonomin. Minskad sjukfrånvaro och högre pensionsålder ger ökade skatteintäkter. En ökad folkhälsa kan minska det framtida behovet av vård och omsorg, vilket har stor betydelse med tanke på den åldrande befolkningen. Vi kommer att leva längre men frågan är om det blir friska år eller år präglade av ohälsa.
Det är angeläget att utreda hur hälsofrämjande insatser kan uppmuntras genom ekonomiska incitamentsstrukturer som når fler grupper än idag. Det handlar dels om fysisk aktivitet, dels om andra insatser såsom förebyggande hälsokontroller, kostrådgivning, massage, stresshantering och behandlingar i rörelseapparaten.
Trots att vi vet att många sjukdomar orsakas eller förvärras av vår livsstil läggs relativt lite fokus på förebyggande hälsoarbete. Många hälsoproblem såsom övervikt, utmattningssyndrom och andra kroniskt stressrelaterade tillstånd kan även förebyggas av åtgärder såsom motion, god kosthållning och stresshantering.
Det är inte lätt att ändra en livsstil, även om vi är väl medvetna om konsekvenserna av den. Samhället bör uppmuntra och stimulera positiva förändringar och möjliggöra dessa insatser. Regeringen bör utreda avdragsrätten för friskvård i syfte att förbättra enskildas möjligheter att förebygga och förbättra sin egen folkhälsa. Detta bör ges regeringen tillkänna.