Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda fastighetsavgiften för fritidshus.
Motivet för att fastighetsskatten numera är kommunal och kallas för avgift är som den nya benämningen antyder att den i någon mening avser att finansiera något i den kommunala verksamheten. Oavsett om en fastighet används eller inte så innebär existensen av fastigheten kostnader för kommunen. En bebodd fastighet kan innebära kostnader för skola, vård och omsorg men även skatteintäkter i form av kommunalskatt. Boende genererar även indirekt kostnader och intäkter i kommunen exempelvis genom sin konsumtion.
Infrastrukturkostnaderna skiljer sig dock inte åt i någon större utsträckning mellan en bebodd och en icke bebodd fastighet. Fritidshus eller sommarhus kan vara bebodda under mer eller mindre lång tid av året. Fritidshus kan vara privata eller gemensamägda i olika former exempelvis som andelshus som ger varje ägare ett visst antal veckor att disponera.
Frågan om rätten till stöd från sommarhusets kommun för personer med särskilda behov på grund av ålder, medfödda eller förvärvade skador under vistelsen i sommarhuset kan ibland bli besvärande. För kommuner med mycket stor andel fritidshus i förhållande till andelen hus med permanentboende kan det bli mycket kostsamt att ta emot alla som enbart bor i kommunen under semesterperioder. Det kan handla om allt från att avloppsverk och elledningar måste dimensioneras för toppbelastningar som endast inträffar några få veckor per år till servicetjänster av många slag som måste tillhandahållas i större omfattning än normalt just under semesterperioder.
Det är uppenbart att kommuner som i huvudsak har fast boende har betydligt lättare att optimera sin verksamhet till innevånarantalet än en kommun med hög andel tillfälligt boende semesterfirare. Dessa tillfälliga besökare i kommunen betalar ingen kommunalskatt utan bidrar enbart till den kommunala ekonomin med den indirekta effekt som deras vistelse med konsumtion kan skapa.
Frågan bör därför utredas om fritidsfastigheter som saknar någon mantalsskriven på fastigheten ska hanteras på annat sätt än fastigheter med permanentboende när fastighetsavgifterna beräknas. Som kompensation för att en renodlad fritidsfastighet där ingen är mantalsskriven inte kan generera någon kommunalskatt kan det vara rimligt att fastighetsavgiften ska räknas upp. Det faktum att en mantalsskriven person utan inkomst på en fritidsfastighet påverkar det kommunala bidrags- och utjämningssystemet menar jag visar att frågan är relevant och kan hanteras.
Visst uppstår problem som att definiera vad en fritidsfastighet är och att beräkna vad ett rimligt tillägg kan vara. En sådan utredning kommer även att avslöja brister i det kommunala bidrags- och utjämningssystemet som därmed kan justeras. Med bakgrund i det anförda menar jag att riksdagen bör ge regeringen till känna som sin uppfattning att en utredning bör titta på hur en utvecklad konstruktion av fastighetsavgiften kan kompensera kommuner med hög andel fritidsfastigheter för de ofinansierade merkostnader sådana fastigheter ger.