Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbetstillstånd endast ska kunna beviljas för juridiskt bindande anställningserbjudanden.
Övergripande när det gäller arbetstillstånden är att det behövs en rättvisare fördelning av riskerna. Alla migrationsbeslut är förknippade med risker. En viss del av risken kommer alltid att ligga på arbetstagaren. Det är den personen som lämnar hemlandet för det okända – lämnar familj, vänner, bostad, säljer ägodelar, lånar pengar till resa och kanske lämnar en redan existerande anställning, allt för att skapa en bättre situation för sig och sina anhöriga. Men idag ligger en alltför stor del av risken på arbetstagaren. Han eller hon har inget bindande anställningskontrakt i Sverige.
Idag ligger ett arbetserbjudande från arbetsgivaren till grund för arbetstillståndet. Det är ett erbjudande och inget annat. När arbetskraften väl är på plats i Sverige kan arbetsgivaren efter eget godtycke ”omförhandla” arbetsvillkoren. Eftersom arbetstillståndet och rätten för arbetstagaren att vistas i landet baseras på anställningen kommer arbetstagaren i en mycket svag förhandlingsposition.
Han eller hon har att välja på att acceptera de nya sämre villkoren eller att hitta en ny anställning inom tre månader, annars åker personen ut ur Sverige. Detta förhållande har alliansregeringen tidigare sagt sig inte vilja ändra på. Nu har det enligt uppgift föreslagits en förändring. Tre månader ska bli fyra. Enligt vår uppfattning är det otillräckligt och är inte värdigt en rättsstat som Sverige. För att rätta till situationen så anser vi att arbetstillstånd endast ska kunna beviljas på juridiskt bindande anställningserbjudande.