Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av generella insatser mot barnfattigdomen.
Klyftorna har ökat mellan barn i Sverige, mellan rikare och fattigare barnhushåll, mellan barn med sammanboende och barn med ensamstående föräldrar, mellan kommuner samt mellan storstädernas kommundelar. Även de relativa skillnaderna mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund har ökat. Värst är det för de barn vars föräldrar är utan arbete. Med den massarbetslöshet Sverige lider av ökar också kostnaderna för försörjningsstöd i kommunerna.
Den borgerliga regeringen har övervältrat kostnaderna på kommunerna eftersom de ökat den ekonomiska otryggheten med försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. En del föräldrar tvingas också säga nej till erbjudet arbete på grund av att det inte finns barnomsorg på kvällar och nätter.
Alla barn har rätt att växa upp i trygghet, såväl ekonomisk som emotionell. Alla borde få möjlighet till en bra sommar med aktiviteter och möjlighet att resa bort. Därför behövs förskoleplatser och fritidshemsplatser till arbetslösas barn, det behövs läxläsningshjälp, det behövs ett rikt föreningsliv och det behövs ett stopp för avgifter i skolan och förskola eller fritidshem med flexibla öppettider.
Barn i ekonomiskt utsatta familjer lever i ett utanförskap. De har inte råd att vara med i föreningar. De har inte cyklar och skridskor eller annan fritidsutrustning. De kan inte dela upplevelser med andra barn som t.ex. har råd att gå på bio eller att köpa ungdomstidningar eller att kunna delta i föreningsliv. Barn går till skolan utan att kunna läsa på grund av att de saknar glasögon. Språkinlärning och kunskapsinhämtning blir sämre eftersom de ofta saknar datorer och internet i hemmet eller har många syskon så att familjens dator har en lång kö på kvällarna när läxor ska göras.
Barn i ekonomiskt utsatta familjer kan ha mycket bra föräldrar, men det uppväger inte utanförskapet och den segregation som ekonomisk utsatthet leder till.
Men däremot ska inte samhället införa särskilda bidrag som bidrar till ett stigmatiserat samhälle. Detta pekar ut enskilda barn som får bilden att deras rätt till fritid är en allmosa. Dessutom blir det en extra administrativ börda och kontroll av de här fritidscheckarna. Först måste troligen kommunen söka pengarna av regeringen och sedan kontrollera att den berörda familjen har rätt till checken.
Generella satsningar på barns rätt till fritid skapar både gemenskap och minskar utanförskapet.
Det behövs också ett handslag mellan stat och kommuner för att garantera avgiftsfritt eller låga avgifter inom kultur- och föreningslivet. Kommunerna ska kunna ge fler barn rätt till en aktiv fritid genom sociala investeringar i ett brett utbud av fritid. Det behövs både fler öppna fritidsgårdar som mötesplats för barn och unga, men också satsningar på en mer inkluderande idrottsvärld.
Det behövs en försörjningsstödsnorm som ser till att barn och unga inte behöver bära sina föräldrars fattigdom.