Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en bättre fördelningspolitik för fattiga barnfamiljer.
Idag ökar klassklyftorna i Sverige och allt fler medborgare lever på marginalen. Det finns många orsaker till varför medborgare lever i fattigdom. Oftast är det förknippat med arbetslöshet eller sjukdom. De föräldrar som lever på eller under existensminimum gör oftast det bästa av situationen.
Med de krav som idag finns i samhället på tillgång till mobil, dator, tv-spel och mycket mer, eller att man väljer bort idrott då familjen inte har råd med medlemskap och inköp av träningskläder/redskap, är det lätt för ett barn att känna utanförskap.
Att som regeringen föreslår införa ett särskilt bidrag till de fattigaste barnfamiljerna är ingen lämplig väg då det lätt kan tendera till att bli både mycket administrativt och byråkratiskt samtidigt som det hänger ut medborgare.
Vi vet att ensamstående föräldrar kan ha det särskilt tufft ekonomiskt och därtill bär de ofta på dåligt samvete att inte räcka till för sina barn när allt i hushållet ska skötas av en förälder.
Det finns flera organisationer som har pekat på hur fattigdomen bland barn ökar, och därför bör en snabbutredning tillsättas som gör en övergripande kartläggning av konsekvenser och kostnadskalkyl om hur fattiga barnfamiljer kan få en bättre fördelningspolitik.