Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av arbetsskadeförsäkringen.
Dagens arbetsskadeförsäkring har en rad brister. Långa handläggningstider, långa väntetider på rehabilitering, bristande samordning, svaga drivkrafter för arbetsgivarna och oklara totala kostnader leder till att den enskilde individen hamnar i kläm mellan olika parter. Vid sidan av att den skadade under utredningstiden lever i ovisshet om huruvida arbetsskadeersättning kommer att betalas ut och i vilken utsträckning, fördröjs viktiga rehabiliteringsinsatser. Situationen för en arbetsskadad kan leda till ett utanförskap där möjligheterna att påverka sin livssituation upplevs vara begränsade.
Sedan 1998 har antalet godkända typer av arbetssjukdomar minskat kraftigt. Under samma tidsperiod har emellertid ingen minskning skett vad gäller antalet arbetsolycksfall och färdolycksfall. Antalet arbetsolycksfall har legat relativt stadigt omkring 25 000–26 000 per år och antalet färdolycksfall på omkring 3 500 per år. Mot bakgrund av att försäkringen syftar till att uppmärksamma skadliga arbetsmiljöer och därmed bidra till att förebygga arbetsskador är det en oroande utveckling att det inte har skett någon förbättring vad gäller arbetsolycksfall under de senaste drygt 10 åren.
Arbetsgivarna är en central part vad gäller dels att förebygga och uppmärksamma skadliga arbetsmiljöer, dels att bidra till en snabb och lyckosam rehabilitering. De har redan i dag ett långtgående ansvar för den anställdes arbetsmiljö, både vad gäller förebyggande åtgärder och rehabilitering, vilket regleras i bl.a. arbetsmiljölagen.
Tyvärr brister arbetsgivarna i många fall i sina skyldigheter. Till viss del kan det bero på avsaknaden av sanktionsmöjligheter, men det finns inte heller några tydliga drivkrafter för arbetsgivare att vidta arbetsmiljöförbättringar. För en enskild arbetsgivare kan det vara mindre kostsamt att ersätta den sjukskrivne med en vikarie framför att bidra till rehabilitering för den arbetsskadade.
Riksrevisionen konstaterade redan i en granskning från december 2007 att det finns brister i Försäkringskassans hantering av arbetsskadeförsäkringen. Trots att det nu är många år sedan har inte särskilt mycket hänt för att åtgärda bristerna. Ineffektiva interna rutiner och system samt risk för att olika individer bedöms olika beroende på handläggande kontor är exempel på sådana brister.
Med stöd av ovanstående föreslår vi att det görs en översyn av arbetsskadeförsäkringen.