Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att utveckla migrationsreglerna för företagande och investeringar.
Vi upplever en allt större rörlighet i världens befolkning och många människor korsar gränsen till vårt land. För unga människor är det idag inte bara en möjlighet utan lika ofta en självklarhet att arbeta eller studera i andra länder. Därför är det moraliskt riktigt att vi ger samma möjligheter för människor från andra länder att komma och verka i Sverige. Sverige befinner sig dessutom i en situation med arbetskraftsbrist inom många sektorer; i vissa fall finns helt enkelt inte tillräckligt många människor med den kompetens som efterfrågas. Över tid kommer andelen äldre att öka och för att klara välfärden kommer det att finnas ett stort behov av fler som arbetar. En av lösningarna på detta är arbetskraftsinvandring.
För människor som kommer från ett annat land inom Europa (EES-området) finns idag inga egentliga hinder för att komma till Sverige för att studera, forska eller arbeta. Personer som kommer från länder utanför EES-området stötte tidigare på hinder för att kunna arbeta i Sverige. Detta är nu ändrat med de migrationsregler som infördes för några år sedan. Efter decennier av öppen rörlighet i Norden och senare i Europa togs steget för att möjliggöra en större rörlighet och öppenhet också för dem som kommer från länder utanför Europa. Migrationsreglerna fungerar i allt väsentligt väl för en person från tredjeland som vill komma till Sverige för att studera eller arbeta. Däremot är motsvarande regler för en person från tredjeland som vill investera eller starta företag i Sverige krångliga och tidsödande. Det gör att Sverige ratas som förstavalsland och riskerar att gå miste om duktiga människor, viktiga investeringar och viktiga innovationer.
I korthet kan problemen sammanfattas med att det för en person som ansöker om visum för att investera eller starta företag i Sverige möts av otydliga kriterier och en handläggning som kan ta bortåt ett år. Detta kan jämföras med situationen i konkurrentländer som England, Irland och Kanada. I dessa länder finns enkla, tydliga krav för att uppfylla kraven för att få ett visum, vanligen krav på en minsta summa pengar som måste investeras. England och Irland garanterar dessutom att en ansökan är behandlad inom fyra veckor. Det är rimligt att en visumansökan inte ska ta längre tid i Sverige än i våra konkurrentländer. Dessutom bör kriterierna för att i detta sammanhang få visum kunna bli tydligare. Om andra aktörer än Migrationsverket tilläts bedöma affärsplaner skulle det kunna bidra till att dels få en professionell bedömning, dels få en kort och effektiv handläggning av ärenden så att Sverige kan konkurrera som ett attraktivt land för entreprenörer och investerare att etablera sig i.
Mot denna bakgrund bör regeringen se över möjligheten att utveckla migrationsreglerna för företagande och investeringar.