Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över konstruktionen av karensdagen i sjukförsäkringen.
Det är orimligt att skilja på heltids- och deltidsarbetares och dagtids- och skiftarbetares villkor vid sjukskrivning. Det förstärker ekonomiska och sociala skillnader mellan löntagare, vilket inte är acceptabelt. Därför måste sjukförsäkringen vara utformad på ett tydligt och rättvist sätt.
Karensdagen innebär ett inkomstbortfall vid första dagens sjukfrånvaro. För den som har låg inkomst och små ekonomiska marginaler kan en dags inkomstförlust vara det som stjälper månadens bräckliga ekonomi. Den nuvarande konstruktionen av karensdagen slår dessutom hårdare mot dem som arbetar långa pass. Det framgår av en rapport från 2011 om självrisker och karens skriven av Anna Hedborg på uppdrag av Kommunal, ”Lagom är bäst, varken för mycket eller för lite sjukskrivning”.
Eftersom karensdagen inte har konstruerats som en femtedel av veckoinkomsten, utan som första hela dagens eller nattens inkomst, förlorar alla som råkar bli sjuka när de har ett långt arbetspass en större andel av sin inkomst än alla de hel- och deltidsarbetande som har en jämn arbetsfördelning fem av veckans sju dagar. För den som både arbetar deltid och har långa pass blir det ännu värre. Om en arbetstagare dessutom har flera arbetsgivare kan det leda till flera karensdagar under en sjukperiod, eftersom karensdag är knuten till arbetsgivare.
Att löntagare med deltid och/eller koncentrerade arbetspass behandlas som alla andra är viktigt. Det är inte rimligt att just de som utför det tunga, viktiga och oundvikliga men belastande nattarbetet ska drabbas av extra pålagor om de själva blir sjuka.
Med anledning av ovan anförda föreslås att regeringen ser över konstruktionen av karensdagen i sjukförsäkringen.