Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om roll och arbete för försäkringsmedicinska rådgivare.
Försäkringskassan har en central roll för människors förtroende för socialförsäkringarna. Under de senaste åren har emellertid myndigheten haft stora problem med besparingar, omorganisation och många och genomgripande regeländringar.
Detta har lett till kritik mot Försäkringskassan och dess försäkringsmedicinska rådgivare för felaktiga beslut och för att det inte går att överklaga deras bedömning. Detta beror på att i arbetsskadeärenden är det medicinska underlaget ofta för dåligt på grund av att den försäkrades behandlande läkare inte har tillräckliga kunskaper om den försäkrades arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Ett annat problem är att när man först beviljas sjukersättning från Försäkringskassan grundas den på en diagnos, som ger rätt till livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Den försäkrade har ofta flera olika diagnoser och Försäkringskassan får välja vilken diagnos den vill.
Den försäkringsmedicinska rådgivarens uppgift var inledningsvis att fungera som medicinskt sakkunniga till handläggarna på Försäkringskassan. Det har aldrig varit avsikten att de ska träffa patienterna och fungera som behandlande läkare. Deras roll är endast att vara medicinskt beslutsstöd till Försäkringskassans handläggare.
I dag ser vi en tendens till att de allt oftare uttalar sig i försäkringsärenden. Samarbetet mellan behandlande läkare, handläggande tjänsteman, försäkringsmedicinsk rådgivare och den försäkrade måste fungera för att inte misstroende ska uppstå och för att handläggningen ska vara rättssäker.
Därför finns det anledning att se över de försäkringsmedicinska rådgivarnas roll vid prövning av olika försäkringsärenden, liksom tillsynen över förtroendeläkarna. Till detta behövs bra analyser, vilka lämpligen borde ingå i en parlamentarisk utredning om våra socialförsäkringar.