Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om medborgarskapsceremonier.
Riksdagen avslår regeringens förslag om en förlängd tidsperiod för anmälan om svenskt medborgarskap för statslösa barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förslag om hemvist vid anmälan om svenskt medborgarskap för vissa barn med hemvist i Sverige.
Riksdagen avslår regeringens förslag om förlängd tidsperiod för anmälan om svenskt medborgarskap för unga vuxna.
Riksdagen avslår regeringens förslag om att uppehållsrätt ska likställas med uppehållstillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheterna att återfå svenskt medborgarskap.
Att inrätta en medborgarskapsceremoni är ett bra sätt att markera medborgarskapets betydelse. Dock bör en sådan tillställning inte åläggas kommunerna eftersom ett medborgarskap främst är en nationell angelägenhet. Den rimliga lösningen torde i likhet med förslaget från remissinstanserna Förvaltningsrätten i Malmö och Mora kommun vara att regeringen återkommer till riksdagen med förslag där staten ansvarar för detta.
Enligt nuvarande lydelse i 6 § lagen om svenskt medborgarskap angående barn som har fötts i Sverige och som sedan födseln är statslösa kan ett barn få svenskt medborgarskap om en anmälan görs innan barnet har fyllt fem år. Fem år måste sägas är en lång tid för att inkomma med en anmälan, och regeringens förslag om att utöka denna frist till arton år är anmärkningsvärd. Om föräldrarna strävar efter att bli en del av det svenska samhället är det också rimligt att anta att dessa inkommer med en anmälan fortast möjligt. Regeringens förslag om förlängd tidsfrist bör därför avslås.
Regeringen föreslår vidare att tiden som barnet måste ha haft sin hemvist i Sverige ska kortas ned. Nuvarande lagstiftning innebär att barnet ska ha haft sin hemvist i Sverige sedan fem år tillbaka eller, om barnet är statslöst, tre år. Med ”barn” menas individer som ännu inte är myndiga, dvs. även ungdomar i sina övre tonår. Medborgarskapet handlar inte bara om ett rättsligt förhållande, det handlar även om identifikation med det svenska samhället. Därav är det högst betydelsefullt att en individ först blir en del av nationen innan man erhåller medborgarskap. Grundläggande krav för att erhålla medborgarskap bör för det första vara att man har varit bosatt i Sverige i minst tio år. För det andra ska man under denna tid uppvisa en klanderfri vandel. För det tredje bör ett obligatoriskt medborgarskapstest införas där man får möjlighet att visa att man har tillräckliga kunskaper i svenska språket och om samhället. I förslaget till ny portalparagraf delar vi regeringens syn på att såväl skyldigheter som rättigheter följer med medborgarskapet, och det är av stor vikt att alla svenska medborgare är medvetna om detta. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen avser även att ändra gränsen för när en ung vuxen ska ha inkommit med en anmälan från dagens före den 20:e till före den 21:a födelsedagen om denne har permanent uppehållstillstånd i Sverige och hemvist i landet sedan han eller hon fyllde 13 år (för statslösa 15). Mot bakgrund av ovanstående resonemang bör riksdagen avslå detta då 10 år bör vara grundläggande för att kunna erhålla ett medborgarskap.
I frågor som rör medborgare i EES gällande deras möjligheter i lagen om medborgarskap menar regeringen att uppehållsrätt ska likställas med permanent uppehållstillstånd. Uppehållsrätt kan ges i olika former och för att erhålla statusen permanent uppehållsrätt måste man ha bott i Sverige i fem år utan avbrott och uppfyllt kraven för uppehållsrätt under hela perioden. Förslaget till lagtext preciseras inte närmare än att det i praktiken blir möjligt för en person med tillfällig uppehållsrätt att få permanent uppehållstillstånd. Denna problematik konstateras även av Förvaltningsrätten i Malmö. Förslaget bör därför avslås.
I propositionen föreslås även att den som har förlorat sitt medborgarskap enligt 1950 års lag om svenskt medborgarskap ska återfå detta genom anmälan. En viktig utgångspunkt som bör gälla är att dubbla medborgarskap inte ska vara möjligt. Den som är svensk medborgare ska inte kunna inneha annat medborgarskap utöver det svenska, och i de fall ett svenskt medborgarskap har förlorats till förmån för ett annat lands ska samma princip gälla som nämnts tidigare – dvs. att man först är bosatt i Sverige en längre tid och att man respekterar svenska lagar och övriga samhällsregler. Man ska även uppvisa tillräckliga kunskaper i det svenska språket och grundläggande kunskaper om svensk historia och svenskt samhällsliv. Det bör således inte gå att per automatik återfå ett medborgarskap endast på grund av tekniska lagändringar när man en gång medvetet har valt bort ett medborgarskap till förmån för en annan nations.