Motion till riksdagen
2013/14:Sf11
av David Lång (SD)

med anledning av prop. 2013/14:81 Uppföljning av rörlighetsdirektivets genomförande


SD291

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att personer i samboförhållanden bör exkluderas från klassificeringen ”familjemedlem”.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om underhållsberättigade släktingar.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillägget i 3 a kap. 2 § 4.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om släktingar till svenska medborgare.

  5. Riksdagen avslår regeringens förslag om slopat registreringskrav.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skenäktenskap.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uppehållsrätt och bortavaro.

  8. Riksdagen avslår regeringens förslag om möjlighet att överklaga beslut om uppehållsrätt.

Motivering

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. I regeringens proposition 2013/14:81 lämnas förslag på författningsändringar med anledning av en uppföljning av vissa delar av genomförandet i svensk rätt av rörlighetsdirektivet.

Regeringens klassificering av en ”familjemedlem” till en EES-medborgare anges för brett vad gäller förhållandesituationer. I direktivet anges endast maka, make eller personer som har ingått registrerat partnerskap. Regeringen bör alltså stryka ordet ”sambo” i sin definition.

Vidare inkluderar regeringens förslag även släktingar i rakt uppstigande led eller till hans eller hennes sambo, om släktingen är beroende av dem för sin försörjning. Direktivet är på denna punkt mycket tydligt och menar att släktingen måste vara underhållsberättigad. Med detta avses pension eller annan försörjning från hemlandet som inte går ut över svenska trygghetssystem. Det måste alltså finnas en egen inkomst annan än försörjning från EES-medborgaren eller dennes familj. Det bör även göras ett tillägg i 3 a kap. 2 § 4 i förslaget till ändring i utlänningslagen, att denna familjemedlem ska vara släkting i rakt nedstigande led.

Gällande regeringens förslag om familjemedlemmar till svenska medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet, så bör förtydligas att medborgaren ska ha ett absolut försörjningsansvar gentemot dessa familjemedlemmar.

Vidare bör kravet om registrering för en EES-medborgare som vistas i Sverige längre än den initiala perioden behållas, även om han eller hon har uppehållsrätt. Regeringens förslag på att ta bort detta ur lagtexten bör därför avslås. Polisen bör underrätta Migrationsverket om en EES-medborgare eller familjemedlem sannolikt befinner sig i Sverige längre än en månad och inte har uppehållsrätt. För att denna kontrollfunktion ska fungera effektivt krävs en registrering hos Migrationsverket som visar att EES-medborgaren inte har överskridit sin lagliga närvaro utan uppehållsrätt.

Vid påträffat skenäktenskap i syfte att bosätta en icke EES-medborgare i Sverige, ska vid fastställt regelbrott både EES-medborgaren och dess maka eller make utvisas.

Vidare ska en permanent uppehållsrätt gå förlorad genom bortavaro från den mottagande medlemsstaten efter två på varandra efterföljande år. Detta anges i direktivets artikel 16.4 och anger en viktig aspekt på uppehållsrätten. Det måste finnas ett syfte med att inneha uppehållsrätt i ett specifikt medlemsland.

Till sist bör beslutet om uppehållsrätt inte kunna överklagas enligt regeringens förslag. Det mest sannolika är att det finns skäl till att en ansökan om uppehållsrätt avslås. Inom unionen är rätten till fri rörlighet central, och i rörlighetsdirektivet står att unionsmedborgare samt deras familjemedlemmar ska ha rätt att överklaga eller begära omprövning om beslut som begränsar deras fria rörlighet. Detta kan de redan i dag. I stället för att pröva saken om uppehållsrätt finns möjligheten att ansöka om uppehållstillstånd och få ett beslut omprövat i migrationsdomstolen. Regeringens förslag leder bara till ett mer otydligt system där överklagan kan ske via två parallella vägar.

Stockholm den 19 februari 2014

David Lång (SD)