Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda ett nytt system för att minska Sveriges oljeberoende genom att införa en prisförsäkring för industriell produktion av andra generationens biodrivmedel.
Den globala tillgången på olja är begränsad. Det börjar nu visa sig tydligt genom att allt färre länder exporterar olja på världsmarknaden och att oljepriset ligger på historiskt mycket höga nivåer. För att skydda Sverige mot bristande tillgång på bensin och diesel och för att minska vår sårbarhet inför risker med kraftiga pristoppar på råolja bör Sverige så snabbt som möjligt minska sitt beroende av fossila bränslen.
Den sektor i vårt land som är mest beroende av oljebaserade bränslen är transportsektorn. För vägtransporter är Sverige fortfarande till 95 % beroende av fossila bränslen, vilket riskerar att göra hela samhället onödigt sårbart. Om vi istället kan stimulera en utveckling mot ökad inhemsk produktion av andra generationens biodrivmedel från skog och jordbruksrester skulle det samtidigt minska vårt importberoende och vår sårbarhet, ge nya jobb i svensk industri och minska klimatpåverkan från svenska transporter kraftigt.
Biobränsleproduktion förväntas i framtiden vara konkurrenskraftig med produktion av fossila drivmedel om dagens världsmarknadspris och den svenska koldioxidskatten bibehålls. Dock finns betydande risker både politiskt och på världsmarknaden som gör att industriell utveckling idag inte kommer till stånd. En stor politisk risk som investerare måste förhålla sig till är naturligtvis att klimatpolitiken misslyckas och därmed att priserna på fossila bränslen sjunker. Det finns också betydande kostnader för dem som är tidigt ute i samband med industriell utveckling. Dessa kostnader uppstår på grund av att produktionskostnaderna normalt faller kraftigt i takt med att industriell produktion utvecklas.
Biobränsle är ingen universallösning på framtidens transport- och kommunikationsutmaningar. Biomassa (i alla dess former) kommer förmodligen att vara en eftertraktad råvara både som bränsle för uppvärmning, som bränsle för fordon, som råvara för olika typer av material och t.ex. inom kemisk industri m.m. Biobränsle kommer dock att behövas inom transportsektorn under översiktlig tid och utgöra en viktig komponent för att klara transportbehoven i övergången till ett fossilfritt samhälle.
Genom att införa ett stödsystem i form av en sorts prisförsäkring för industriell framställning av andra generationens biobränsle kan dessa osäkerheter minimeras och investeringar kan börja komma till stånd. Stödet bör omfatta andra generationens biodrivmedel som görs på avfall, biprodukter från jord- och skogsbrukets leveranskedjor, cellulosa eller hemicellulosa. Ett sådant stöd syftar till att skapa den trygghet på marknaden som behövs för att industriella investerare ska våga gå in och bygga fullskaliga fabriker för andra generationens biobränslen.
Med tanke på framtida konkurrens om bioråvaran och markanvändning bör endast bränsle som producerats på ett hållbart sätt ges stöd. Förutom att drivmedlen behövs för att få ett hållbart transportsystem, ska de ge ansenlig klimatnytta, inte hota den biologiska mångfalden och inte konkurrera med matproduktion.
Förslaget innebär en prisförsäkring per liter bränsle. Stödet ska syfta till att försäkra producenterna mot fallande världsmarknadspris på fossila drivmedel, försäkra mot riskerna av fallande koldioxidskatt samt ge ett stöd för industriell utveckling av produktionsteknik. Stödet trappas ned årligen då kostnaderna och riskerna kommer att vara fallande. Stödet kan finansieras av drivmedelsanvändarna kollektivt på ett liknande sätt som elcertifikatsystemet finansieras av elanvändarna. Till skillnad från elcertifikatsystemet är dock stödet på förhand bestämt, vilket gör det lättare för investerare att på förhand kunna göra kalkyler.
Stödet är utformat som en försäkring mot fallande eller stagnerande fossildrivmedelspriser. Vid fortsatt stigande fossildrivmedelspris kommer stödet inte att ge några kostnader, men vid låga fossildrivmedelspriser faller stödet ut och ger lönsamhet för investerarna. Ett tak bör sättas för hur mycket stöd som kan utgå per år, vilket försäkrar drivmedelsanvändarna mot allt för stora kostnader. Systemet ska vara neutralt i förhållande till vilken teknisk standard på bränsle som produceras.