Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regionala hänsyn vid omorganisation av statlig verksamhet.
Under de senaste åren har det genomförts en rad omorganisationer inom statlig förvaltning. Nästan uteslutande har en sådan omorganisation lett till att statlig verksamhet helt försvunnit från mindre orter och koncentrerats till stora regionala centrum.
Det går helt emot politiken som ska se till att medborgarna ska erbjudas offentlig service på likvärdiga villkor, oavsett om man bor i en stad eller på landsbygden.
På mindre orter är statliga myndigheter viktiga arbetsgivare när utbudet av arbetstillfällen är begränsat samtidigt som de utgör kundunderlag för småföretag. Förlusten av statlig verksamhet underminerar utvecklingsmöjligheter för de små företagen samtidigt som driften för den statliga verksamheten ofta blir dyrare genom höga lokalhyror och ökade personalkostnader på en större ort, utan att man tillför någon kompetensförbättring för verksamheten.
Näringsutskottet har tidigare, vid behandling av liknande motioner, anfört som princip att den statliga förvaltningen måste organiseras på ett sådant sätt att alla medborgare har goda möjligheter att ta del av de offentliga tjänsterna. Samtidigt ska verksamheten vara effektiv, rättssäker och ge god valuta för de skatter och avgifter som svarar för dess finansiering. Därutöver ska man beakta verksamhetens geografiska lokalisering i sammanhanget. Utskottet hänvisade till en budgetproposition, där regeringen framhåller vikten av att överväga om statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få en spridning över landet.
Tidningen Riksdag & Departement har 2012 gjort en sammanställning av nya och nedlagda myndigheter efter maktskiftet 2006. Den visade att 147 myndigheter har försvunnit och 55 nya har tillkommit. Mer än hälften av de nya har huvudkontoret i huvudstaden.
Detta är allvarligt med tanke på att riksdagen vid flera tillfällen har uttalat att varje beslut om lokalisering av statlig verksamhet bör föregås av noggranna överväganden om lokalisering ute i landet. Än allvarligare blir det när regeringen dessutom har flyttat tillbaka ett antal omlokaliserade myndigheter från landet in till Stockholm.
Därför borde kraven för det regionalpolitiska perspektivet skärpas i de regleringsbrev och ägardirektiv som regeringen ansvarar för. Det bör införas en tydlig markering i regleringsbrev och direktiv till statliga bolag och myndigheter om det regionalpolitiska ansvaret och vikten av att alla medverkar till att de regionalpolitiska målen uppnås vad gäller myndigheter och verk.
När nya myndigheter startas bör lokaliseringsfrågan alltid prövas från ett regionalpolitiskt perspektiv, och alla tendenser till återlokalisering måste motarbetas. Det kan finnas skäl att ta fram en plan för utlokalisering av statliga verk och myndigheter från Stockholm.