Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett nationellt initiativ för att säkerställa att medel för EU-program som borde komma Sverige till del också gör det.
Idag kräver alla EU-program att den som ansöker om medel själv bidrar med en egen insats om minst 40 procent. Förutom den tungrodda och omfattande administrationen (före, under och efter) innebär frågan om medfinansiering att många aktörer som skulle kunna starta projekt inom ramen för EU:s program tvekar eller avstår då de inte kan få fram de medel som behövs för egeninsats.
Vissa kommuner, landsting och regioner avsätter medel för bidrag till vissa verksamheter och projekt, men det finns stora delar av landet där det kan vara svårt att få fram resurser för att starta projekt och därmed få fram egenfinansiering.
Den regionala variationen är stor. Likaså kan det vara lättare att få fram resurser inom vissa verksamhetsområden och svårare inom andra. Bristen på resurser för att få fram det egna bidraget till projekt gör att en del bra projekt aldrig blir av. Till detta kan också läggas det faktum att om en aktör nu tagit sig förbi hindren med administration och egenfinansiering, måste det också finnas en buffert för ekonomisk uthållighet, då det ofta blir en lång eftersläpning innan de beviljade medlen börjar rulla ut. I slutändan kan allt detta sammantaget innebära att medel som borde kunna komma Sverige till del inte gör det därför man inte kan starta projekt.
Det finns länder som skapar nationella fonder eller liknande som kan bidra med den egeninsats som en projektsökare behöver för att söka medel från EU:s olika program. Det är ett nationellt ansvar även i Sverige att se till att landets beskärda del av EU-medel används på ett bra sätt och att det inte blir geografiska olikheter i detta och för detta behövs ett nationellt initiativ, vilket riksdagen bör ge regeringen tillkänna.