Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en avsevärd höjning av mineralavgiften.
Våra gruvor är viktiga för vårt land. De bidrar till att säkra det som vi själva behöver. Dessutom bereder gruvindustrin också arbetstillfällen för många i eller i närheten av där gruvverksamhet pågår. Men gruvor kan också orsaka miljöförstöring. Vidare kan gruvverksamhet påverka rennäringen, turismen och friluftslivet negativt.
I dag finns det 16 gruvor i Sverige, varav 5 stycken i mitt eget län Västerbotten. På några års sikt kan antalet gruvor bli betydligt fler.
I Sverige finns det fortfarande ingen gruvskatt; det som finns är en mineralavgift på 5 promille (0,05 procent) av värdet på malmen som brutits under året. Från alla gruvor uppgick den avgiften under 2012 totalt till blygsamma drygt en miljon kronor.
I andra länder är det helt andra procentsatser som gäller. I Australien infördes juli 2012 en gruvskatt på hela 30 procent. Polen är ett annat land som har infört gruvskatt. I Finland och flera andra länder utreds liknande modeller.
Det finns flera skäl till att införa en gruvskatt. Ett skäl är att en del av de pengar som gruvbolagen tjänar ska gå tillbaka till samhället och lokalsamhället och på så sätt bidra till jämnare fördelning. Ett annat skäl är för att ersätta samhället för de kostnader på vägar och annan infrastruktur som driften innebär. Ett tredje skäl är för att bidra till sanering av marken vid miljöproblem.
Många gruvprojekt drivs av utländska investerare eller bolag, och de betalar således ingen skatt i Sverige. Gruvkommunerna får ingen del av vinsterna om gruvarbetarna pendlar in och skattar i andra kommuner.
Den nuvarande mineralavgiften på 0,05 procent är egentligen inget annat är ett skämt. Kostnader och miljöförstöring drabbar lokalsamhället medan intäkterna i många fall nästan helt uteblir, bland annat eftersom bolag inte betalar kommunalskatt eller miljöavgifter och eftersom gruvorna ibland drivs med hjälp av inbussad personal, som utnyttjar lokalsamhällets service men inte betalar skatt på orten.
Problemen förstärks av att gruvbolagen inte avsätter pengar till att ta hand om miljöproblem som uppstår på grund av gruvverksamheten medan den pågår och/eller efteråt. Det är inte ovanligt att gruvor går i konkurs och att medel till sanering saknas, till exempel när en gruvdamm brister (9 dammbrott de senaste 60 åren, varje med allvarliga och kostsamma konsekvenser), varför kommunerna sitter med mycket stora ekonomiska och miljömässiga risker.
Vi ska inte acceptera att gruvbolag driver en gruva under en kort tid och sedan lämnar efter sig djupa sår i marken och försvinner utomlands med vinsten. Jag ser ingen rimlighet i att samhällskostnader kopplade till en gruvexploatering, i form av infrastruktur, samhällsplanering och framtida miljösanering ska hamna på skattebetalarna, medan gruvbolagen försvinner med vinsterna.
Jag menar att en avsevärd höjning av mineralavgiften är nödvändig. De pengarna kan läggas in i en fond. Delar av den inbetalda skatten ska återgå till lokalsamhället. Den andra delen ska reserveras för eventuell sanering, utveckling och omställning till ett miljövänligt och klimatsmart samhälle. Hur stor respektive del ska bli får bli föremål för en utredning som bör presentera ett förslag senast juni 2014. Riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en avsevärd höjning av mineralavgiften.