Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det finns anledning att se över nu gällande förordning för regionalt investeringsstöd så att den på ett bra sätt stöder den starka regionala utveckling som nu växer fram när det gäller besöksnäringen.
Tillväxtverket har i nära samarbete med länsstyrelserna ansvaret för att hantera de regionala investeringsstöden som regleras i förordningen (2007:61) om regionalt investeringsstöd. Där anges villkor och andra regler kring stödet. Enligt den inledande bestämmelsen får stöd lämnas i samband med investeringar i syfte att främja en hållbar tillväxt i stödföretagen och därmed en hållbar regional tillväxt. Stöd kan bland annat ges till nyinvesteringar i materiella tillgångar som byggnader och maskiner eller utbildning och konsulttjänster m.m. En verksamhet ska uppfylla ett flertal olika villkor för att vara berättigad till stöd. Det finns en grundläggande regel som begränsar stödet rent geografiskt, och en annan som anger vilka typer av verksamheter som stödet riktar sig till. Det sistnämnda villkoret framgår av 15 § i förordningen:
15 § Regionalt investeringsstöd får lämnas till
industriell och industriliknande verksamhet,
industriserviceverksamhet,
tjänste- och serviceverksamhet,
turistverksamhet,
uppförande av lokaler för uthyrning, och
annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för näringslivets utveckling i regionen eller annars bedöms ha särskild betydelse för den regionala utvecklingen.
Tjänste- och serviceverksamhet skall vara inriktad på en större marknad än en lokal eller regional marknad för att stöd skall få lämnas.
Det finns anledning att fundera över hur stödet kan användas för att utveckla besöksnäringen. Ofta är det ju så att ”turistverksamhet” och ”tjänste- och serviceverksamhet” förutsätter varandra för att skapa en stark utveckling i en destination. Men här ser vi också konsekvensen av att stödmöjligheten till ”tjänste- och serviceverksamhet” begränsas på ett sätt som inte omfattar några av de andra områdena som räknas upp i förordningen. Här stöter vi på problem exempelvis då en fastighet avsedd som anläggning för incoming tourists är stödberättigad, medan köpcentra som servar samma besöksdestinationers gäster inte blir stödberättigad. Vi menar att det knappast kan betraktas som ”lokal eller regional marknad” om det som i detta fall rör sig om nationella och internationella turister.
Med anledning av ovanstående finns det anledning att se över nu gällande förordning för regionalt investeringsstöd så att den på ett bra sätt stödjer den starka regionala utveckling som nu växer fram när det gäller besöksnäringen.